Muntliga förklaringar

- Betänkande: Ferreira (A6-0063/2009)

  Richard Corbett (PSE). - (EN) Fru talman! Jag välkomnar att man i detta betänkande undersöker vad som kan göras på EU-nivå för att främja ekonomierna, samtidigt som jag konstaterar att de flesta möjligheterna till att göra det fortfarande finns på nationell nivå. Av de offentliga utgifterna är 99 procent utgifter på nationell nivå, inte EU-nivå, och lagstiftningen är till största delen nationell lagstiftning, inte EU-lagstiftning. Men tittar vi på vad som är möjligt på EU-nivå så kan och kommer planen på ett bidrag på 30 miljarder euro, inklusive förskottsbetalningar från strukturfonder och nya lån från Europeiska investeringsbanken, som kommissionen har föreslagit i hög grad att bidra till att vi tar oss ur krisen.

Det är även viktigt att vi undviker protektionism i EU. Om olika länder antar strategier för att göra sina grannar till tiggare skulle det försvaga vår gemensamma marknad och avsevärt förstöra utsikterna till nya arbetstillfällen och ekonomisk tillväxt på lång sikt. Däremot är fri rörlighet för arbetstagare och initiativ som syftar till att hjälpa företagen att exportera till den inre marknaden sådana incitament som vår ekonomi behöver för att återhämta sig.

- Betänkande: Costa (A6-0102/2009)

  Carlo Fatuzzo (PPE-DE). – (IT) Fru talman! Jag röstade för det gemensamma utkastet om att förbättra säkerheten för dem som väljer att resa till sjöss. Jag tycker att det är mycket viktigt att tillägga att mer resurser borde avsättas för att öka yrkeskunnigheten hos alla sjömän som har ansvar för navigering – från kaptenen, maskinchefen, båtsman, väbeln, rorsman och till alla sjömän – eftersom människors liv och säkerhet till sjöss är beroende av dem. Jag efterlyser därför ökad professionalism och bättre löner för dem som ansvarar för sjöpassagerarnas liv.

- Betänkande: El Khadraoui (A6-0066/2009)

  Simon Busuttil (PPE-DE), – (MT) När det gäller det här betänkandet vill jag säga att trots dess initiativ för att gynna miljön fanns det ändå en brist på hänsyn till de negativa och oproportionerliga effekter det skulle få för de regioner och länder som ligger i EU:s periferi, som Malta. Detta initiativ skulle kunna medföra en avsevärd prisökning på godstransporter till och från dessa perifera regioner. Dessa höjda kostnader skulle i sin tur kunna leda till högre priser på de produkter som transporteras till och från dessa regioner eller länder. Därför röstade jag mot detta betänkande.

  Leopold Józef Rutowicz (UEN). – (PL) Fru talman! Att införa extra avgifter för tunga godstransporter motsvarar en skattehöjning. Lastbilstransporter erbjuder en tjänst för hela ekonomin, vilket också inkluderar medborgarna. Transportkostnaderna påverkar priserna på alla produkter vi konsumerar. Att belägga vägtransport med ytterligare kostnader i form av en punktskatt på drivmedel och vägtullsdekaler vid sidan av de skatter som redan betalts när vi står inför en kris där det inte finns något slut i sikte, är socialt oansvarigt.

Luftföroreningar, växthuseffekten och olyckor är i stor utsträckning beroende av fordonens konstruktion och av vägsystemet. Under de senaste tio åren har betydande framsteg gjorts på det här området och vi har alla upplevt fördelarna. Jag stöder inte det här direktivet i dess nuvarande form eftersom det krävs en omfattande översyn.

- Betänkande: Cashman (A6-0077/2009)

  Hannu Takkula (ALDE). – (FI) Fru talman! Jag vill börja med att säga att jag stöder det här betänkandet från Michael Cashman och jag vill tacka honom för det. Betänkandet förbättrades avsevärt under parlamentets behandling om vi betänker hur kommissionens ursprungliga förslag såg ut.

Det grundantagande vi måste göra är att det finns insyn i beslutsfattandet. Människor måste ha möjlighet att få tillgång till dokument, eftersom det är det enda sättet att skapa förtroende och med detta i åtanke är det mycket viktigt att vi kan nå fram till en position där människor kan se hur lagstiftningsprocessen fortskrider. Det måste finnas öppenhet på alla administrativa nivåer när det gäller dokument.

Alla inser förstås att det finns vissa områden, som frågor som handlar om enskilda personers hälsa och så vidare som måste förbli privata, men i lagstiftningsprocessen måste allt i grunden vara öppet och i det här avseendet är jag nöjd med resultatet och jag anser att vi kan vinna människors förtroende genom ett ärligt och öppet beslutsfattande.

  Martin Callanan (PPE-DE). - (EN) Fru talman! Enligt uppgift i en aktuell rapport från den brittiska frivilligorganisationen TaxPayers’ Alliance kostar EU-medlemskapet varje man, kvinna och barn i Storbritannien 2 000 brittiska pund varje år.

Jag måste säga att många av mina väljare i nordöstra England tycker att de får väldigt lite för så mycket pengar. Att allmänheten får tillgång till EU-institutionernas handlingar är därför det allra minsta som dessa väljare kan förvänta sig i utbyte mot sådana stora belopp som de överlåter till EU varje år. För många människor är EU fortfarande en mycket dunkel och sluten enhet. Alla åtgärder är välkomna som vi kan vidta för att förbättra tillgången till handlingar och informera allmänheten mer om en del av de saker som vissa av våra kommissionsledamöter och andra kanske helst skulle vilja hålla konfidentiella.

Vi har redan sett att personer som slagit larm om missförhållanden och andra har blivit skymfade och bortjagade från sina arbeten på grund av att de avslöjat sekretessbelagd information. Om all denna information hade varit tillgänglig redan från början skulle många av de här överdrivna reaktionerna kanske inte ha behövts.

  Syed Kamall (PPE-DE). - (EN) Fru talman! Jag är tacksam för att jag får tillfälle att förklara hur jag röstade angående detta mycket viktiga betänkande. Vi känner alla till att det ibland krävs diskretion för att undvika att en uppgörelse går i stöpet när olika parter är involverade i känsliga politiska förhandlingar. Det stämmer dock inte direkt i det här fallet.

På senare tid har förhandlingar förts om handelsavtal om åtgärder mot varumärkesförfalskning och vissa av de frågor som har debatterats innebär en avsevärd urholkning av de medborgerliga rättigheterna. Till exempel har man föreslagit att man ska genomsöka folks iPods och bärbara datorer vid inresa i ett land, för att se om det finns upphovsrättsskyddat eller icke upphovsrättsskyddat material i dem. Har vi kunnat diskutera dessa frågor öppet och rättframt? Nej, eftersom dessa handlingar har hållits hemliga – kanske av försvarbara skäl, men av skäl som vi egentligen inte förstår. Vad vi egentligen behöver är därför större öppenhet och mer insyn för att faktiskt kunna komma åt kärnan i det hela.

Jag håller fullständigt med min kollega Martin Callanan om att det inte bådar gott för EU att detta inte var tillgängligt för allmänheten.

- Betänkande: Andersson (A6-0052/2009)

  Carlo Fatuzzo (PPE-DE). – (IT) Jag vill tacka de fans som outtröttligt har lyssnat så länge till oss. Jag är en av de 74 parlamentsledamöter som i dag röstade emot Andersson-betänkandet. Inte för att jag är emot sysselsättning, utan för att man i dessa riktlinjer för EU, för medlemsstaternas politik, inte tydligt anger att ett av alternativen för att främja sysselsättningen är att låta de arbetstagare som vill gå i pension och ber att få göra det också ska få göra det. En politik där man höjer den obligatoriska pensionsåldern överallt leder bara till att ungdomar går miste om arbetstillfällen när de gärna skulle ersätta de äldre arbetstagare som vill lämna över sina tjänster till ungdomarna.

  Martin Callanan (PPE-DE). - (EN) Fru talman! I det här betänkandet utgår man från ett felaktigt antagande, nämligen att EU vet bäst när det gäller sysselsättningspolitik. Många av mina väljare skulle överhuvudtaget inte hålla med om det, utan de skulle hellre se att EU hölls långt borta från allt som har med sysselsättningspolitik att göra. Jag anser att mitt land ska dra sig tillbaka från EU:s sociala kapitel.

Det är inte bara lite ironiskt att EU försöker överföra sin vishet i fråga om sysselsättningspolitik till medlemsstaterna, samtidigt som just EU bär ansvar för avsevärda mängder byråkrati och lagstiftning som har hämmat så många företag i min region och i hela EU och orsakat en förfärligt stor andel av den arbetslöshet som unionen nu försöker råda bot på.

Den europeiska sociala modellen är föråldrad och destruktiv, och den leder till att nya arbetstillfällen och entreprenörskap motverkas. Det bästa vore om EU höll fingrarna borta från medlemsstaternas sysselsättningspolitik och åstadkom mindre byråkrati och lagstiftning. Det vore det bästa för att skapa nya arbetstillfällen i ekonomin.

- Förslag till beslut om artikel 139 i arbetsordningen (B6-0094/2009)

  Jim Allister (NI). - (EN) Fru talman! Jag röstade för det här förslaget eftersom det innebär att man därmed skjuter upp galenskapen att fullständigt i onödan slösa bort ännu mer pengar på översättningstjänster i parlamentet beträffande iriskan.

Jag skulle föredra att man satte stopp för hela galenskapen att slösa pengar på sådant. Förslaget innebär att skattebetalarna åtminstone besparas en del av detta onödiga slöseri.

Den obetydliga roll som iriskan spelar i parlamentet talar för sig själv, trots möjligheten att Bairbre de Brún, som en del av hennes aggressiva republikanska politiska program, underhåller oss på detta döda språk, något som endast leder till att i stort sett ingen som lyssnar online på parlamentet kan förstå ett ord av vad hon säger. Jag kan försäkra dem om att de missar väldigt lite.

Hennes Sinn Féin-kollega Mary Lou McDonald har inte kommit längre än till en stammande och stapplande pidginiriska, och trots detta slösar vi bort pengar på översättning.

- Betänkande: Kósáné Kovács (A6-0038/2009)

  Miroslav Mikolášik (PPE-DE). - (EN) Fru talman! Jag tackar Magda Kósáné Kovács för det informativa och givande betänkandet om romernas situation.

Som ni alla känner till växer den romska befolkningen konstant och konsekvent, vilket gör den till en stark och inflytelserik kraft över hela Europa. Denna befolkningsgrupp utgörs av 10–12 miljoner människor och är bland de fattigaste på kontinenten, samtidigt som den har en oändlig potential.

I egenskap av EU-medborgare och ledamöter av Europaparlamentet, som har grundats på jämlika villkor, måste vi göra något åt det här problemet snarast möjligt. Detta ständiga förtryck av en av Europas största minoriteter är skamligt och destruktivt. Med bättre lagstiftning och mer samarbete skulle nationerna kunna skapa arbetstillfällen för denna stora grupp potentiella arbetstagare. I den finanskris som vi har över oss skulle romerna kunna hjälpa till att lösa en del av de svåraste problem som vi har i EU. Dessutom har fördomarna mot och förnedringen av dessa människor pågått länge nog. Alla EU-medborgare måste ha lika rättigheter och möjligheter, även romerna.

Så sent som i början av den här månaden sköts två romer ihjäl som djur när de försökte fly från sitt brinnande hus i Ungern. Hur kan någonting sådant få hända i ett enat Europa?

  Philip Claeys (NI). - (NL) Fru talman! Jag röstade mot Kovács-betänkandet, eftersom hela detta betänkande genomsyras av en offermentalitet och eftersom jag anser att en minoritetsgrupp som romerna faktiskt skulle vara mer betjänta av en strategi för att uppmuntra dem att ta mer ansvar för sitt eget öde.

Jag delar förstås uppfattningen att romerna ska behandlas korrekt, men merparten av de problem som nämns i det här betänkandet kan tillskrivas en livsstil som de här människorna aktivt har valt. Vi kan anta hur många betänkanden och resolutioner som helst och dela ut hur mycket pengar vi vill, men det förändrar inte situationen i praktiken.

  Frank Vanhecke (NI). - (NL) Fru talman! Jag har hört mycket politiskt korrekt strunt här i parlamentet, som alltid godkänts av mycket stora majoriteter, men det här betänkandet tar ändå priset anser jag. Om parlamentet har för avsikt att ingripa i romernas sociala situation och i deras tillträde till arbetsmarknaden, skulle det vara för mycket begärt att be om ett uns av objektivitet?

Sanningen är att problemet med zigenarna till stor del helt enkelt är resultatet av deras egen vägran att anpassa sig till det samhälle de lever i, inte minst när det gäller högre utbildning och yrkesutbildning. I årtionden har vi pumpat in miljontals euro i alla möjliga program fulla av idylliskt, men huvudsakligen orealistiskt strunt i samma anda som i det här betänkandet. Utan att detta lett någonstans. Är det inte dags att vi slutar dalta med dem och i stället tittar på de verkliga orsakerna till problemen innan vi kommer med lösningar?

- Betänkande: Reul (A6-0035/2009)

  Avril Doyle (PPE-DE). - (EN) Fru talman! Trots att den ändrade versionen var en förbättring var det fortfarande med tungt hjärta som jag stödde det här initiativbetänkandet, eftersom det inte var förenligt med det klimat- och energipaket som antogs av en stor majoritet här i kammaren den 17 december 2008.

Jag vill bara påminna om att mitt eget betänkande om gemenskapens system för utsläppshandel, som var en hörnsten i paketet, antogs med 610 röster för, 60 nedlagda röster och 29 röster mot. Självfallet var Herbert Reul bland de 610 av 699 ledamöter som stödde mitt betänkande.

Jag reserverar mig mot alla slags borrningar i Arktis och utforskningar för att hitta alternativa källor till olja, som till exempel tjärsand. Under de senaste månaderna har det visat sig att energisäkerheten aldrig har varit så viktig. Det samarbete som krävs inom hela EU och behovet av att dra fördel av de stimulanspaket som för närvarande förs fram av nästan alla medlemsstater och av kommissionen tydliggör behovet av att investera i förnybar energi så att vår energisäkerhet stärks, våra koldioxidutsläpp minskar och vi vänjer oss av med vårt starka beroende av fossila bränslen, låt vara inom en överenskommen tidsram.

  Martin Callanan (PPE-DE). - (EN) Fru talman! Jag var skuggföredragande för Guido Sacconis betänkande om koldioxidutsläpp från personbilar och den insikt som jag kommit till genom arbetet med betänkandet är att vi måste minska vårt beroende av olja.

Vi måste minska beroendet eftersom de flesta oljetillgångar naturligtvis är mycket obeständiga och finns i ogästvänliga delar av världen. Vår törst efter olja har under alltför lång tid upprätthållit system som är oerhört destruktiva för allt som vi står för, för våra egna intressen och egna värderingar – särskilt när det gäller mänskliga rättigheter och goda styrelseformer.

Framför allt måste vi naturligtvis minska vårt beroende av oljeförsörjning från Ryssland. Ryssland har tidigare visat att landet inte kommer att tveka att utnyttja sin kontroll över en stor del av vår energiförsörjning för att nå politiska och ekonomiska mål, och vi måste göra allt vi kan för att försvåra för Ryssland att göra det, och självfallet även göra vad som krävs för att minska vårt beroende av olja.

- Betänkande: Jarzembowski (A6-0055/2009)

  Neena Gill (PSE). - (EN) Fru talman! Jag lade ned min röst angående det här betänkandet eftersom jag anser att det helt enkelt inte är tillräckligt. Vi har tidigare gjort åtaganden här i parlamentet för att sänka utsläppen. Transportsektorn har en nyckelroll i kampen mot klimatförändringen och bör få stöd för att kunna ta sitt ansvar, men det här betänkandet kommer inte att vara till stor hjälp.

Det är olyckligt eftersom det finns ett par bra förslag. Bulleravgifterna för tåg innebär att man tar hänsyn till transporternas mer omfattande miljöpåverkan och de passar bra ihop med de förslag som för närvarande behandlas i utskottet för industrifrågor, forskning och energi om att sänka bullernivån för bildäck.

Men mycket mer kunde ha gjorts inom luftfartssektorn. Det är märkligt att järnvägstransport, sjöfart och transport på inre vattenvägar behandlas i betänkandet, medan luftfartssektorn, som är en av de sektorer som släpper ut mest koldioxid, ignoreras. Jag lade ned min röst därför att det saknas kraftfulla åtgärder på det här området, som på så många andra områden.

- Resolutionsförslag B6-0107/2009 (Lissabonstrategin)

  Hannu Takkula (ALDE). – (FI) Fru talman! Lissabonstrategin är värd att stödja, men i det här sammanhanget måste det påpekas att tanken att EU ska vara världens ledande kunskapsbaserade ekonomi 2010 inte kommer att förverkligas. I dag är det 2009 och om vi vill åstadkomma något måste vi hitta rätt slags engagemang i hela EU mycket snart. Då kan vi kanske uppnå det här målet 2020 eller 2030.

Detta innebär framför allt att det mycket snart måste finnas ett engagemang för utbildning och forskning i hela EU. För närvarande befinner vi oss i en ekonomisk recession och under denna nedgång måste vi komma ihåg att om vi ska ha en tillräckligt hög utbildningsnivå – en arbetskraft för vår arbetsmarknad – måste vi investera i framför allt utbildning och lärarutbildning. Detta måste vara en prioritet om vi vill uppnå målen i Lissabonstrategin.

  Philip Claeys (NI). - (NL) Fru talman! Jag lade ned min röst i omröstningen om resolutionen om Lissabonstrategin, trots att resolutionen i sin helhet faktiskt är mycket opartisk och ger en korrekt diagnos av situationen och även innehåller många förslag som jag helt stöder. Jag lade dock ned min röst på grund av att dessa beryktade ”blå kort” som ska ges till ekonomiska invandrare än en gång har tagits upp och får starkt stöd i en tid då mer än 20 miljoner personer inom EU är arbetslösa. Arbetslösheten kommer sannolikt att öka ytterligare på grund av den ekonomiska krisen.

Det är just i tider som dessa som vi måste sluta att tillgripa enklare kortsiktiga lösningar, som att än en gång locka horder av ekonomiska invandrare till EU. I stället måste vi investera i utbildning och omskolning av människor som i dag är arbetslösa, snarare än att bara låta dem klara sig själva till förmån för ett inflöde av nya invandrare.

  Christopher Heaton-Harris (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Jag minns inte hur jag röstade angående Lissabonstrategin. Enligt min mening saknar den helt och hållet värde, eftersom det var meningen att EU skulle vara det ledande kunskapsbaserade samhället 2010. Under de tio år som jag har suttit här i kammaren har jag undrat hur vi skulle nå dit, när vi har antagit den ena bestämmelsen efter den andra som lett till att företagen och möjligheterna hämmats och faktiskt till att företagen uppmuntrats att flytta från den europeiska kontinenten.

Jag är alltid förbehållsam när det handlar om sådana här betänkanden. Nu har jag suttit i flera timmar här i kammaren i dag och röstat om att införa mer och mer lagstiftning för företag och människor. Jag anser att vi går i helt fel riktning i kammaren och att vi behöver en genomgripande helomvändning omedelbart.

  Martin Callanan (PPE-DE). - (EN) Fru talman! Jag instämmer i många av min kollega Christopher Heaton-Harris anmärkningar. Han sa helt riktigt att Lissabonstrategin innebär att EU gjort ett åtagande om att bli den mest kompetenta ekonomin i världen senast 2010, vilket är lätt ironiskt. Om bara ett år löper den frist ut som vi själva har satt och jag kan inte vara den enda här i kammaren som undrar och samtidigt blir mer än bara lite skeptisk till om vi någonsin kommer att nå dit.

Vi antar resolutioner på löpande band och kommissionen utarbetar strategidokument på löpande band för att tala om hur vi ska nå målet. Saken är bara att vi aldrig tycks göra det.

Lissabonstrategin har alltid inbegripit betydligt mer än vad EU kunnat åstadkomma, och i många avseenden strider den mot hela den grundsyn som EU haft de senaste 50 åren, eftersom mycket av EU:s lagstiftning för sysselsättning och ekonomi, precis som Christopher Heaton-Harris påminde oss om, faktiskt ger upphov till större svårigheter att nå målen i Lissabonstrategin än någonting annat. Vi samlar ständigt mer och mer bördor och bestämmelser på hög som gör att industrin tvingas bort från EU, och vi har ingen som helst chans att nå något av målen i Lissabonstrategin. Det är dags att vi är ärliga mot oss själva och erkänner det.

  Syed Kamall (PPE-DE). - (EN) Fru talman! Enligt de inledande målen i Lissabonstrategin skulle EU skapa en kunskapsbaserad, innovativ och digital ekonomi senast 2010. Nu har jag en nyhet till oss alla i den här fullsatta kammaren: Tiden håller på att rinna ut. Ni kanske inte har lagt märke till det, men vi har gjort ytterst få framsteg så här långt.

Innan jag blev politiker arbetade jag mycket tillsammans med innovatörer och hjälpte många nystartade företag. Det var en verklig kontrast att komma till EU-politikernas värld och se hur vi behandlar frågan om innovation här. När vi talar om innovation här handlar det om utskott, strategidokument, omröstningar och allt annat än innovation, om man inte tycker att det är innovativt att generera mer papper.

Talar man med innovatörerna ute på fältet, med de personer som kommer att skapa välståndet i EU och världen, så vill de bara att regeringarna ska hålla sig undan. Det är dags att dessa hänsynslösa regeringar slutar tömma företagen på livskraft.

  Neena Gill (PSE). - (EN) Fru talman! Det är med tungt hjärta som jag begär ordet för att tala om Lissabonstrategin igen. Jag brukar inte tala här enbart för att vara negativ. Jag anser att vi är bra på att diskutera Lissabonstrategin i EU. I dag, nästan tio år efter toppmötet, är det dock långt kvar till handling.

Vi hör många varma ord om att det krävs yrkeskunnig arbetskraft som kan anpassa sig till ett sådant ekonomiskt kaos som vi står inför i dag. I EU råder dock en hopplös brist på yrkeskompetens. I min region, West Midlands, har kompetenshöjningen av arbetskraften haft en särskilt smärtsam och utdragen födsel. Tyvärr har vi det största antalet lediga platser där det råder brist på kompetens av alla regioner i Storbritannien. Jag vill därför uppmana kommissionen att inte förlora de strukturreformer ur sikte som krävs för att ge ny kraft åt Lissabonstrategin i en tid som är ansatt av ekonomiskt tumult, högre olje- och varupriser och en kontinuerlig turbulens på finansmarknaderna.

- Resolutionsförslag B6-0134/2009 (Klimatförändring)

  Christopher Heaton-Harris (PPE-DE). - (EN) Fru talman! Anledningen till att jag vill förklara hur jag röstade om just det här betänkandet är att jag inte kan tro på skenheligheten i parlamentet när vi talar som vi alltid gör om klimatförändringen.

Varför är det så mycket hyckleri här i parlamentet? Se er omkring. Vi sitter i vår andra kammare. Vi har en alldeles utmärkt kammare i Bryssel. Här är vi bara tre eller fyra dagar i månaden. Jag erkänner att vi kommer att ha en extra sammanträdesperiod just den här månaden, men det är bara för att fördela de tolv sammanträdesperioder som vi måste ha.

Hundratals personer förflyttas från sin vanliga arbetsplats för att komma hit. De reser och ger upphov till koldioxidutsläpp medan de tar sig hit. Vi är möjligen det minst gröna parlament som finns. När jag kom hit var det meningen att parlamentet skulle bli papperslöst, men ser man sig omkring är alla våra pulpeter överfulla av papper. I den här frågan är vi det mest skenheliga parlament som jag känner till.

  Syed Kamall (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Jag delar fullständigt de åsikter som föregående talare framfört. Vi bör begrunda att Europaparlamentet har två kammare – en i Strasbourg och en i Bryssel – och att vi är lokaliserade på tre platser, Luxemburg inräknat, vilket det inte talas särskilt ofta om. Vi håller inte bara på att bygga ett nytt komplex i Luxemburg, något som leder till ökade koldioxidutsläpp som mycket väl kan bidra till klimatförändringen – eller också inte, beroende på vad man anser i frågan – utan det är helt enkelt skenheligt av oss att fortsätta debattera klimatförändringen samtidigt som vi fortsätter att ha verksamhet på tre arbetsplatser.

Oavsett om vi så småningom bara skulle ha en arbetsplats, i Bryssel, så kvarstår faktum att när man vandrar omkring på Bryssels gator om kvällen och tittar upp från Place du Luxembourg mot Europaparlamentet, så ser man denna klart lysande symbol för skenhelighet. Om vi ska stoppa klimatförändringen är det dags att vi ser om vårt eget hus.

- Resolutionsförslag B6-0133/2009 (Sysselsättningspolitik)

  Frank Vanhecke (NI). - (NL) Fru talman! Den här resolutionen är full av goda syften, men vi måste fråga oss om detta slags resolutioner faktiskt gör någon skillnad.

Jag förstår exempelvis inte varför en resolution om sysselsättningspolitik – i den mån detta faller under EU:s behörighet, vilket jag inte anser att det gör – väljer att bortse från grundläggande frågor som hur många människor inom EU är arbetslösa i dag. Är det fortfarande 20 miljoner eller är det – vilket är mer sannolikt – närmare 25 miljoner?

Frågan är: håller kommissionen fortfarande fast vid sin sanslösa idé att importera mer än 20 miljoner invandrare till EU? Frågan är: kommer kommissionen äntligen att överge sina rekryteringscenter i länder som Mali och Senegal för att importera ännu mer arbetslöshet? Det är den här typen av frågor som vi hade förväntat oss i resolutionen, i stället för denna ganska meningslösa katalog över goda syften som den tyvärr har blivit.

  Syed Kamall (PPE-DE). - (EN) Fru talman! Återigen talar vi om någonting som vi gör väldigt lite åt, nämligen sysselsättningspolitiken. En kollega sa till mig en gång att när Europaparlamentet diskuterar sysselsättning ger det i själva verket upphov till betydligt mer arbetslöshet än vad man kan tro. Detta måste vi erkänna om vi ska skapa nya arbetstillfällen och vi måste ge dem som bygger upp välståndet fria händer. Vi måste göra det möjligt för dem att fortsätta i sin anda av fritt entreprenörskap, för att skapa välstånd och arbetstillfällen.

Men vad gör vi? Med hjälp av lagstiftning och debatt försöker vi motverka just den innovations- och entreprenörskraften, något som vi har fortsatt med i dag. Så sent som i dag talade Martin Schulz, en man som jag ofta är oense med, om en socialdemokratisering av PPE-gruppen. Nu när den dagen är inne vet vi att vi är dömda att misslyckas när det gäller att skapa arbetstillfällen i EU.

  Daniel Hannan (NI). - (EN) Fru talman! Har ni märkt att harmoniseringen av de politiska inriktningarna hela tiden sker i samma riktning? Mer integration leder alltid till fler ingripanden.

Eller för att uttrycka mig på annat sätt: genom pluralism garanteras konkurrenskraft. Om olika stater konkurrerar med varandra genom olika skattenivåer så kan man bara höja skatten i sin egen stat till en viss nivå innan pengarna börjar flöda utomlands. Om olika stater konkurrerar med varandra genom olika sysselsättningspolitiska strategier kan man bara reglera arbetsmarknaden i sin egen stat till en viss grad innan arbetstillfällena börjar röra sig utomlands.

Under goda tider kunde EU bortse från dessa fakta och bygga upp en starkt reglerad och centraliserad marknad bakom sina murar. Men dessa tider är förbi. Vi riskerar nu att isolera oss från mer dynamiska ekonomier och bli alltmer utarmade och obetydliga, och till sist, precis som Tolkiens Eldar, försvinna ut i periferin och blekna bort.

- Betänkande: de Grandes Pascual (A6-0097/2009)

  Richard Corbett (PSE). – (EN) Fru talman! Jag noterar att åtminstone en del av dem som har rackat ned på all EU-lagstiftning, oavsett sak, trots allt har röstat för det tredje sjöfartspaketet, ett paket som jag välkomnar, eftersom vi i och med det förbättrar hälsan och säkerheten för sjöfolk. Paketet kommer i slutändan att innebära minskade kostnader eftersom vi kommer att kunna rädda liv till sjöss och medlemsstaternas olika säkerhetssystem kommer att bli kompatibla med varandra, vilket gör dem mer effektiva och mindre kostsamma, samtidigt som hälsan och säkerheten förbättras. Jag är mycket glad över att paketet antas, eftersom det kommer att bidra till att förbättra säkerheten för hundratals av mina väljare i Yorkshire och Humber.

- Betänkande: Ferreira (A6-0063/2009)

  Neena Gill (PSE). - (EN) Fru talman! Jag röstade för det här betänkandet eftersom jag blev positivt överraskad av att parlamentet hade antagit våra ändringsförslag mot skatteparadis. Jag välkomnar även de omfattande befogenheter som föreskrivs i betänkandet för att få bukt med den rådande krisen.

Den aspekt som jag verkligen vill fokusera på är återhämtningsplanen i dess nuvarande form. Vi måste se till att vi fortfarande har trygga arbetstillfällen och hållbara karriärer för människor när ekonomin börjar bli bättre, och stödja sektorer som exempelvis bilindustrin. Bilindustrin är en modell för hur den traditionella industrin bör anpassa sig de kommande åren. Jag besökte nyligen Jaguar Land Rovers anläggning i min valkrets, där jag fick se hur företaget hade förvandlat sig till ett världsledande företag inom miljövänlig bilteknik och där de nya riktlinjer för typgodkännande som vi har antagit här i kammaren helhjärtat har välkomnats.

  Daniel Hannan (NI). - (EN) Fru talman! Återigen hänger vi oss åt illusionen att vi kan betala oss skuldfria och stifta lagar mot lågkonjunktur. I bästa fall ägnar vi oss åt självbedrägeri, i värsta fall håller vi medvetet på att göra oss skyldiga till bedrägeri mot våra väljare.

Sanningen är att ingenting kan stoppa denna korrigering: räntesatserna hölls alltför låga under alltför lång tid och nu när luften har pumpats in i ballongen kommer den att pysa ut igen. Vi skulle kunna försöka rädda några av offren, men i stället låtsas vi som om vi kan stoppa själva skeendet. Skulden kommer att betalas av våra barn som ännu inte har kommit till världen, och ingenstans är läget värre än i mitt land, där varje barn nu föds med en skuld på 30 000 brittiska pund på grund av regeringens inkompetens och omdömeslöshet.

För att citera vår nationalpoet: ”Det dyra själars dyra, dyra land, [...] arrenderas nu ut – och jag säger det och dör – som ett arrendehemman, som ett torp.”

Och nu, ovanpå denna statsskuld, förväntas vi bidra till de europeiska återhämtningsprogrammen. Jag ber att få avsluta med ett annat citat av vår nationalpoet: ”Stå mot, förhindra, låt det icke ske, att icke barn och barnbarn ropar ve!”

  Jean-Claude Martinez (NI). - (FR) Fru talman! Om man vill ge ett exempel på ekonomisk brottslighet på det internationella planet kan man förstås nämna Madoffskandalen, men också den spekulation i jordbruksråvaror som ägde rum 2007.

Därför har ett stort antal juridiska experter, däribland Carlos Sotelos byrå i Spanien och olika nätverk av stora advokatfirmor, föreslagit att en internationell domstol för ekonomisk brottslighet inrättas.

Vi skulle också helt enkelt kunna utöka den internationella brottmålsdomstolens ansvarsområde till att omfatta grov ekonomisk brottslighet, eftersom miljontals barn dog under 2007 som ett resultat av spekulationen i jordbruksprodukter. Det var ett finansiellt Darfur.

Denna internationella finansiella domstol skulle ha befogenhet att utreda spekulationer och de som spekulerar, att inspektera skatteparadis, att lagföra och straffa brottslingar.

Detta är ett test för att se om Barack Obama, president Nicolas Sarkozy och många andra ledare menar allvar. Det här är ett politiskt budskap som ska sändas ut till allmänheten och detta skulle vara det första steget i en global organisation, ett globalt fenomen och ett globalt botemedel för den globala ekonomiska krisen.

- Betänkande: Kirilov (A6-0075/2009)

  Christopher Heaton-Harris (PPE-DE). - (EN) Fru talman! Det är mycket angenämt att få tala efter Richard Corbett i sådana här debatter, eftersom han aldrig har fel. Ofta är han förvirrad, som han var i dag då han gav fel röstförklaring vid fel tillfälle, men uppenbarligen har han aldrig fel! Jag undrar dock om vi här i kammaren vet vad realekonomin är för något. Är realekonomin en samling kontorsslavar och byråkrater som vi, som stiftar lagar som andra människor måste genomföra, till exempel civilförvaltningen i Storbritannien, där vi har låtit den offentliga sektorn växa i mycket snabbare takt än den privata sektorn de senaste tio åren? Eller är den reala ekonomin i själva verket människor som arbetar och finner nya vägar och startar egna företag? Jag undrar bara om det här betänkandet verkligen leder oss i rätt riktning. Efter att ha läst det är jag ganska säker på att det inte gör det.

  Daniel Hannan (NI). - (EN) Fru talman! Vi här i parlamentet känner till, kanske bättre än vissa andra utomstående, i vilken utsträckning EU nu har blivit en mekanism för en omfattande omfördelning av tillgångar.

Under lång tid fungerade det systemet mycket bra eftersom det endast var ett litet antal personer som betalade in till potten. De enda två nettobidragsgivarna till budgeten under övervägande delen av EU:s historia har varit Storbritannien och Tyskland, det senare landet i en klass för sig.

Nu har saker och ting förändrats och pengarna håller på att ta slut. Detta fick vi en tydlig bild av vid toppmötet för två veckor sedan när Ungerns premiärminister efterlyste en räddningsaktion på 190 miljarder euro till Central- och Östeuropa, och i mycket tydliga ordalag fick till svar av Tysklands förbundskansler att det inte fanns några sådana pengar och att det inte heller kommer att finnas några.

Något som sällan medges är att de tyska skattebetalarna alltid har burit upp hela systemet. Integrationen vilar på deras tysta medgivande, och nu har de genomskådat det. De lyssnar inte längre till den outtalade uppmaningen att de ska ta sitt historiska ansvar. De är förnuftiga och kloka människor som kan känna igen ett egennyttigt argument och upptäcka en bluff när de ser en. Om ni tycker att jag har fel här så låt dem få en folkomröstning, låt alla få en folkomröstning – låt oss rösta om Lissabonfördraget. Pactio Olisipiensis censenda est!

Skriftliga förklaringar

- Betänkande: Geringer de Oedenberg (A6-0060/2009)

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. − (IT) Jag röstade för Lidia Joanna Geringer de Oedenbergs betänkande om befrielse från mervärdeskatt vid slutlig import av vissa varor (kodifierad version). Eftersom det endast är en kodifiering av den befintliga lagstiftningstexten som inte innefattar några omfattande förändringar av själva texten anser jag att vi bör stödja kommissionens förslag och rekommendationerna från parlamentets, rådets och kommissionens rättstjänster.

- Betänkande: Díaz de Mera García Consuegra (A6-0106/2009)

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. − (IT) Jag lade ned min röst i omröstningen om Agustín Díaz de Mera García Consuegras betänkande om justering av grundlöner och tillägg för Europols personal. Jag instämmer bara delvis med föredragandens ståndpunkt i den här frågan och jag anser därför inte att det är lämpligt att jag tar definitiv ställning till betänkandet.

- Betänkande: Böge (A6-0106/2009)

  Alessandro Battilocchio (PSE), skriftlig. – (IT) Fru talman! Jag röstade för betänkandet.

Jag anser att den miljökatastrof som drabbat Rumänien inte får gå obemärkt förbi. Översvämningen har gjort Rumänien utmattat – inte bara i ekonomiskt och miljömässigt hänseende, utan också socialt.

Rapporterna om människors personliga historier har varit hjärtskärande – familjer som förlorat sina egendomar, som ofta var resultatet av ett helt liv av hårt arbete.

Många organisationer finns redan på plats, men nu är det dags att även institutionerna och parlamentsledamöterna personligen bidrar på riktigt.

Jag välkomnar därför budgetutskottets synpunkt och hoppas att beloppet på 11 785 377 euro från solidaritetsfonden kommer att göras tillgängligt för Rumänien snarast möjligt så att befolkningen kan lyftas ekonomiskt, miljömässigt och socialt.

  Genowefa Grabowska (PSE), skriftlig. – (PL) Solidaritetsprincipen är grundläggande och odiskutabel inom EU. Det är just den här principen, som inte bara existerar på papper, som skiljer EU från andra internationella organisationer. Ett praktiskt uttryck för denna princip är utan tvekan solidaritetsfonden, som inrättades 2006 i enlighet med ett interinstitutionellt avtal och i syfte att eliminera de negativa konsekvenserna av stora naturkatastrofer. Det är bra att fonden är i drift och att fem länder under förra året kunde ta del av den. Detta visar att en medlemsstat som står inför en tragedi inte måste klara sig själv. Den översvämning som drabbade fem områden i nordöstra Rumänien i juli 2008 ledde till svåra materiella förluster (0,6 procent av BNI) och påverkade tillvaron för drygt två miljoner personer i 214 distrikt.

I den här situationen anser jag att Rumäniens ansökan om bistånd är motiverad, även om den inte uppfyller de kvantitativa kriterier som anges i artikel 2.1 i rådets förordning (EG) nr 2012/2002 om inrättandet av EU:s solidaritetsfond. Jag är också säker på att det i det här fallet är nödvändigt att tillämpa kriterierna för extraordinära katastrofer, som också tas upp i den tidigare nämnda förordningen och som gör det möjligt för Rumänien att utnyttja medel från fonden. Som polsk parlamentsledamot företräder jag en region som också drabbades av en naturkatastrof, nämligen en tornado i Silesiaprovinsen. Lyckligtvis hade den katastrofen inte samma destruktiva kraft eller omfattning. Jag stöder ändå detta konkreta bevis för europeisk solidaritet.

  Maria Petre (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Jag röstade för detta betänkande eftersom det kommer att leda till att solidaritetsfonden kan utnyttjas mycket snabbare. Efter översvämningarna i Rumänien i april och augusti 2006 försenades utbetalningen av EU-stödet via solidaritetsfonden med ett år. Det är med tillfredsställelse jag konstaterar att förfarandena har förbättrats så att EU lättare kan göra snabba insatser i länder som har drabbats av större naturkatastrofer eller ovanligt allvarliga katastrofer.

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. − (IT) Jag röstade för Reimer Böges betänkande om utnyttjande av Europeiska unionens solidaritetsfond. Jag håller med om att Rumäniens ansökan om stöd efter de översvämningar som drabbade landet i juli uppfyllde kriterierna för stödberättigande. Översvämningarna orsakade i själva verket stor förödelse i landskapet och för de människor som bor i de fem drabbade regionerna. Jag anser därför att det är det enda rätta att utnyttja fonden, inte minst med tanke på att beloppet i fråga är lägre än det årliga tak som fastställs i det interinstitutionella avtalet från maj 2006.

- Betänkande: Haug (A6-0113/2009)

  Călin Cătălin Chiriţă (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Jag röstade för Jutta Haugs (Tyskland) betänkande eftersom det är en begäran om att 11,8 miljoner euro från EU:s solidaritetsfond (EUSF) ska användas för att hjälpa offren för de översvämningar som drabbade Rumänien i juli 2008.

Denna gest är EU:s svar på Rumäniens begäran om stöd. Ansökan gäller fem distrikt (Maramureş, Suceava, Botoşani, Iaşi och Neamţ), och 241 platser i Rumänien med totalt 1,6 miljoner invånare berördes direkt av katastrofen som helt eller delvis ödelade hus och skördar.

När jag röstade tänkte jag på de människor som har förlorat sina hem, ägodelar, djur och till och med anhöriga på grund av översvämningarna. Gheorghe Flutur, ordförande för den regionala rådsförsamlingen i Suceava, lade fram deras sak i Europaparlamentet i Bryssel.

Jag anser att det behövs ett större belopp för att Rumänien ska kunna reparera de skador som översvämningarna orsakade, men EU:s bistånd är nödvändigt och välkommet.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Den första ändringsbudgeten för 2009 gäller utnyttjandet av EU:s solidaritetsfond för Rumänien med anledning av de översvämningar som drabbade landet i juli 2008.

De direkta skadorna uppskattas till omkring 471,4 miljoner euro samtidigt som planen (just nu) är att bara 11,8 miljoner euro ska utnyttjas från denna fond, vilket än en gång tydligt visar att den omgående måste ses över.

Syftet med fonden är att göra det möjligt för gemenskapen att agera snabbt, effektivt och flexibelt i samband med ”nödsituationer” i medlemsstaterna. Det är därför vi, trots alla brister, ändå stöder att den utnyttjas till förmån för Rumänien.

De 11,8 miljoner euro som anslås ska emellertid hämtas från budgetposten för Europeiska regionala utvecklingsfonden (konvergensmålet). Den ”solidaritet” som erbjuds Rumänien ska med andra ord finansieras med medel avsedda för de minst ekonomiskt utvecklade länderna och regionerna, till vilka Rumänien självt hör! Det är vad man skulle kunna kalla solidaritet mellan ”fattiga” eller, med en annan formulering, mellan de s.k. sammanhållningsländerna/konvergensregionerna …

Vi är emot att ”sammanhållningsmedel” används – i synnerhet i ett läge med en allt allvarligare socioekonomisk kris – när det finns andra medel tillgängliga, t.ex. de som är avsedda för EU:s militarisering.

  Iosif Matula (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Jag röstade för betänkandet om utnyttjande av Europeiska unionens solidaritetsfond för Rumänien eftersom jag anser att det ekonomiska biståndet till vårt land utgör ett viktigt och nödvändigt stöd till de platser som drabbades av blixtöversvämningarna i juli förra året. Den nordöstra delen av Rumänien drabbades hårt: 214 platser och mer än 1,6 miljoner människor berördes direkt av katastrofen. Europeiska kommissionen gav 11,8 miljoner euro i bidrag till investeringar för att reparera transport- och avrinningsinfrastruktur, förstärka flodbäddar och bygga dammar för att förhindra den här typen av naturkatastrofer i framtiden.

Jag anser att tidig upptäckt av orsakerna till naturkatastrofer av den här omfattningen eller ännu allvarligare är det viktigaste man kan göra för att skydda EU:s invånare.

Med tanke på de klimatförändringar som vi står inför är jag för att det införs instrument för övervakning av miljöfaktorer i varje enskild region, samt att det avsätts en tillräcklig budget för detta. Det är konvergensregionerna som löper störst risk att drabbas av naturkatastrofer. Man måste därför lägga särskild vikt vid dessa aspekter för att kunna genomföra en politik för ekonomisk, social och territoriell sammanhållning.

  Rovana Plumb (PSE), skriftlig. – (RO) Följande områden påverkas mest av klimatförändringarnas effekter: vattenresurser, jordbruk, energi, skogsbruk, biologisk mångfald och, sist men inte minst, folkhälsan.

De extrema väderfenomen som man har kunnat bevittna i Rumänien de senaste åren har orsakat översvämningar och torka och gjort att klimatförändringsfrågan måste tacklas med största allvar, expertis och ansvarskänsla.

Som socialdemokrat röstade jag för detta betänkande eftersom de 11,8 miljoner euro som anslås genom budgetjusteringarna är till hjälp för Rumänien i landets insatser för att anpassa sig till klimatförändringarna och eliminera översvämningarnas effekter genom lokalt skyddsarbete (skydd av befolkade områden, flodbäckenplanering för bättre avrinning och ökad beskogning) och sist men inte minst involvera befolkningen och informera dem om hur man bör agera före, under och efter översvämningar.

  Nicolae Vlad Popa (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Jag röstade för betänkandet om förslaget till Europeiska unionens ändringsbudget nr 1/2009 för budgetåret 2009. Syftet med betänkandet är att 11,8 miljoner euro i åtagande- och betalningsbemyndiganden från EU:s solidaritetsfond ska användas för att hantera effekterna av de översvämningar som drabbade Rumänien i juli 2008.

Jag stöder kommissionens initiativ som innebär att EU visar solidaritet med distrikten Suceava, Iaşi, Neamţ, Botoşani och Maramureş, som drabbades av översvämningarna i juli 2008.

I och med dagens omröstning godkänner Europaparlamentets plenum budgetutskottets beslut av den 24 februari 2009. Under det relevanta sammanträdet redogjorde Gheorghe Flutur, ordförande för den regionala rådsförsamlingen i Suceava, för läget i sin översvämningsdrabbade region och styrkte ansökan om stöd med bilder och statistik över den förödelse som blev följden av de naturkatastrofer som drabbade området.

Han uppgav att varningar hade skickats och nämnde att man tillsammans med myndigheterna i den ukrainska regionen Chernivtsi har kommit överens om att inrätta ett system för tidig varning i samband med katastrofer. Han tog även upp andra program för gränsöverskridande samarbete för att hantera nödsituationer som ska genomföras som en förlängning av detta projekt.

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. – (IT) Jag röstade för Jutta Haugs betänkande om ändringsbudgeten för budgetåret 2009, för att ta hänsyn till den allvarliga förödelse som orsakades av översvämningarna i Rumänien i juli 2008. Jag har redan uttryckt mitt stöd för Reimer Böges betänkande om utnyttjande av Europeiska unionens solidaritetsfond i detta fall och vill här bekräfta mitt stöd för åtgärden, under förutsättning att den i enlighet med det interinstitutionella avtalet från 2006 inriktas på att snabbt och effektivt skapa drägliga levnadsvillkor i de katastrofdrabbade regionerna och inte på att kompensera enskilda för de förluster som de har lidit.

  Flaviu Călin Rus (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Jag röstade för förslaget till Europaparlamentets resolution om förslaget till Europeiska unionens ändringsbudget nr 1/2009 för budgetåret 2009 (6952/2009 – C6 0075/2009 – 2009/2008 (BUD)) eftersom dess syfte är att 11,8 miljoner euro i åtagande- och betalningsbemyndiganden från EU:s solidaritetsfond ska användas för att hantera de effekter som orsakades av översvämningarna i Rumänien i juli 2008.

- Betänkande: de Grandes Pascual (A6-0097/2009)

  John Attard-Montalto (PSE), skriftlig. − (EN) Malta är en av de EU-stater som har ett betydande tonnage förtecknat. Samtidigt fullgör Malta sina förpliktelser som flaggstat i enlighet med internationella konventioner.

De tre viktigaste förpliktelserna är att a) tillämpa bestämmelserna i flaggstatskoden, b) vidta nödvändiga åtgärder för en oberoende granskning av dess förvaltning minst en gång vart femte år i enlighet med bestämmelserna från Internationella sjöfartsorganisationen och c) vidta nödvändiga åtgärder för inspektion och besiktning av fartyg samt utfärdande av de konventions- och dispenscertifikat som föreskrivs i de internationella konventionerna.

Ett nytt krav är att den berörda medlemsstaten ska vidta lämpliga åtgärder innan den tillåter att ett fartyg tas i drift som har beviljats tillstånd att hissa flagg, så att fartyget i fråga uppfyller kraven i tillämpliga internationella bestämmelser och föreskrifter och framför allt i fartygets säkerhetsprotokoll.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) I och med denna lagstiftning kommer EU:s befintliga säkerhetslagstiftning att stärkas och viktiga internationella instrument införlivas i gemenskapslagstiftningen. Jag stöder lagstiftningen eftersom vi därigenom erkänner behovet av att noga övervaka klassificeringssällskap, som utför ett viktigt arbete för att upprätthålla säkerheten till sjöss, på grund av deras många befogenheter.

- Betänkande: de Grandes Pascual (A6-0098/2009)

  Carl Lang and Fernand Le Rachinel (NI), skriftlig. – (FR) Ett sjöfartspaket bestående av åtta lagstiftningsförslag har just antagits i Europaparlamentet. Vi välkomnar detta eftersom paketet inte bara omfattar ersättning till passagerare, utan även inspektioner, statliga hamninspektioner, utredningar av transportolyckor och valet av den myndighet som ska kunna fatta beslut om skyddade platser för fartyg i sjönöd.

Nu ligger bollen hos medlemsstaterna för det räcker inte att lagstifta – nu måste dessa lagar införlivas i medlemsstaternas nationella lagstiftning.

Det första testet blir att övervaka europeiska länder med bekvämlighetsflagg. Bekvämlighetsflagg utnyttjas för att kringgå regler om fackanslutning, skatter, rekrytering, säkerhet och miljöskydd i de länder som fartygen egentligen tillhör.

Cypern och Malta är fortfarande bland de fem främsta bekvämlighetsflaggländerna räknat i antal förlista fartyg.

Det måste tyvärr konstateras att situationen knappast har förbättrats trots de insatser som har gjorts sedan oljetankfartygen Prestige och Erika förliste. Undermåliga bekvämlighetsflaggade fartyg dumpar transportpriserna. De s.k. rika länderna svarar med att skapa en egen flagg (mark II) för att motverka förlusten av skeppslast.

Det som egentligen krävs för att bli av med dessa flytande vrak är att EU tar upp kampen mot ultraliberalismen.

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. − (IT) Jag röstade för Luis de Grandes Pascuals betänkande om gemensamma regler och standarder för organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg. Jag har redan redogjort för skälen till varför jag stöder det arbete som föredraganden har utfört när det gäller det tredje sjöfartspaketet och de fördelar som de planerade åtgärderna kan medföra i form av sjösäkerhet och förbättringar av de befintliga reglerna. Jag bekräftar min ja-röst.

- Betänkande: Vlasto (A6-0099/2009)

  Bogusław Liberadzki (PSE), skriftlig. – (PL) Jag röstade för betänkandet om förlikningskommitténs gemensamma utkast till Europaparlamentets och rådets direktiv om hamnstatskontroll (omarbetning). Jag stöder målsättningarna för det tredje sjöfartspaketet.

Paketets sju förslag syftar till att förebygga olyckor (genom att förbättra kvaliteten på systemet för användning av gemenskapsflagg, se över lagstiftningen om hamnstaters kontroll och övervakning av fartygstrafik samt genom att förbättra reglerna för klassificeringssällskap) och garantera effektiva hjälpinsatser vid olyckor (genom att ta fram en samordnad ram för olycksutredning, införa regler om ersättning till passagerare vid olyckor samt regler om fartygsägares skadeståndsansvar i kombination med ett obligatoriskt försäkringssystem).

Jag vill uttrycka mitt stöd för den överenskommelse som har uppnåtts och framför allt följande punkter: att tillämpningsområdet utvidgas till att även omfatta fartyg som anlöper ankarplatser, mer frekventa fartygsinspektioner och permanent förbud mot fartyg på vissa villkor.

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. − (IT) Jag röstade för Dominique Vlastos betänkande om hamnstatskontroll som är en del av det tredje sjöfartspaketet. Jag instämmer i den del av överenskommelsen som gäller utvidgningen av direktivets tillämpningsområde till att även omfatta fartyg som anlöper ankarplatser och mer frekventa fartygsinspektioner i den högsta riskgruppen. När det gäller denna punkt vill jag påpeka att bedömningarna av sådana risker måste vara så korrekta och oberoende som möjligt. Jag instämmer även i att fartyg under vissa omständigheter bör vägras tillträde permanent i syfte att garantera tillräcklig säkerhet för operatörer och passagerare.

- Betänkande: Sterckx (A6-0100/2009)

  Bairbre de Brún och Mary Lou McDonald (GUE/NGL), skriftlig. − (EN) Vi välkomnar den förändrade tyngdpunkten i denna resolution och vissa av de positiva förslag som gäller reglering av finanssektorn, innovation, energieffektivitet och investeringar, och även erkännandet av behovet att värna om sysselsättningen, skapa arbetstillfällen, motverka fattigdom och fokusera på de mest utsatta grupperna i samhället.

Logiken i Lissabonstrategin är dock bristfällig och behöver ses över grundligt, framför allt mot bakgrund av den nya ekonomiska situationen.

Dessutom är tre av de specifika förslagen i resolutionen kortsiktiga och kontraproduktiva, till exempel kravet på avreglering och flexibel anställningspraxis, som leder till att arbetstagarnas rättigheter försvagas.

Av dessa skäl lade vi ned våra röster i slutomröstningen om betänkandet.

  Bogusław Liberadzki (PSE), skriftlig. – (PL) Jag röstade för antagandet av betänkandet om förlikningskommitténs gemensamma utkast till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2002/59/EG om inrättande av ett övervaknings- och informationssystem för sjötrafik i gemenskapen.

Jag stöder målsättningarna för det tredje sjöfartspaketet.

Paketets sju förslag syftar till att förebygga olyckor (genom att förbättra kvaliteten på systemet för användning av gemenskapsflagg, se över lagstiftningen om hamnstaters kontroll och övervakning av fartygstrafik samt genom att förbättra reglerna för klassificeringssällskap) och garantera effektiva hjälpinsatser vid olyckor (genom att ta fram en samordnad ram för olycksutredning, införa regler om ersättning till passagerare vid olyckor samt regler om fartygsägares skadeståndsansvar i kombination med ett obligatoriskt försäkringssystem).

Som skuggföredragande för Dirk Sterckxs betänkande vill jag uttrycka mitt helhjärtade stöd för det dokument som har lagts fram för omröstning.

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. − (IT) Jag anser att sjöfartspaketet måste ses som en helhet, vilket är den inställning parlamentet alltid har haft när man har behandlat paketets enskilda delar. Jag röstade därför för Dirk Sterckxs betänkande om inrättande av ett övervaknings- och informationssystem för sjötrafik i gemenskapen, eftersom ett sådant system faller inom ramen för det mer allmänna målet att förbättra sjöfartssäkerheten och göra den lättare att hantera som jag redan många gånger har uttryckt mitt stöd för. I just detta fall skulle användningen av teknik för att övervaka fartyg göra det lättare att fastställa vem som är ansvarig om det inträffar en olycka och skulle även medföra en förbättring av förfarandena för att ta emot fartyg på ”skyddade platser”. Jag känner därför att jag kan ställa mig bakom detta betänkande genom att rösta ja.

- Betänkande: Kohlíček (A6-0101/2009)

  Guy Bono (PSE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för detta betänkande av den tjeckiske ledamoten Jaromír Kohlíček från gruppen Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster om utredning av olyckor inom sjöfartssektorn.

I betänkandet betonas att man måste utarbeta tydliga och bindande riktlinjer på EU-nivå för att se till att olyckor till sjöss följs upp på rätt sätt. Det hänvisas till de bekymmer som uppstod när oljetankern Erika förliste utanför den franska kusten. Det är för att förhindra en upprepning av denna typ av misskötsel som EU har beslutat införa ett strängt regelverk som omfattar alla tekniska aspekter och processer som måste iakttas i samband med olyckor: utredningsmetod, en europeisk databas för sjöolycksutredningar, säkerhetsrekommendationer etc.

Jag delar uppfattningen att det är mycket viktigt att det europeiska sjöfartsområdet blir ett av de säkraste och mest exemplariska i världen. Det är detta som är syftet med sjöfartspaketet ”Erika III”, som betänkandet är en del av. Det innebär ett stort genombrott för sjöfartssektorn och även för miljön, som ofta är det andra offret för vårdslöst agerande till sjöss.

  Bogusław Liberadzki (PSE), skriftlig. – (PL) Jag röstade för ett antagande av betänkandet om förlikningskommitténs gemensamma utkast till Europaparlamentets och rådets direktiv om grundläggande principer för utredning av olyckor i sjötransportsektorn och om ändring av direktiven 1999/35/EG och 2002/59/EG. Jag ställer mig bakom målen för det tredje sjöfartspaketet.

Paketets sju förslag syftar till att förebygga olyckor (genom att förbättra kvaliteten på systemet för användning av gemenskapsflagg, se över lagstiftningen om hamnstaters kontroll och övervakning av fartygstrafik samt genom att förbättra reglerna för klassificeringssällskap) och garantera effektiva hjälpinsatser vid olyckor (genom att ta fram en samordnad ram för olycksutredning, införa regler om ersättning till passagerare vid olyckor samt regler om fartygsägares skadeståndsansvar i kombination med ett obligatoriskt försäkringssystem).

Jag vill uttrycka mitt stöd för den överenskommelse som har uppnåtts och framför allt följande punkter: metod för utredning av olyckor, beslut om utredningen, rättvis behandling av sjöfarare och skydd av vittnen/sekretess.

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. − (IT) Jag röstade för Jaromír Kohlíčeks betänkande om utredning av olyckor inom sjötransportsektorn. Det är alltför ofta svårt att slå fast vem som är ansvarig för små eller stora olyckor till sjöss. Jag tänker på de utredningar som gjordes efter den veritabla naturkatastrof som orsakades av olyckan med oljetankern Prestige och många andra olyckor som dessvärre fortsätter att inträffa. Sjötransporter måste ägnas särskild uppmärksamhet eftersom de inte bara är de mest ekonomiska relativt sett, utan även de farligaste med tanke på de konsekvenser som olyckor får för miljön. Jag anser därför att man måste fastställa tydliga och bindande riktlinjer för hur tekniska utredningar vid olyckor till sjöss ska utföras och ge återkoppling för att förebygga olyckor i framtiden. Jag röstade därför för betänkandet.

- Betänkande: Costa (A6-0102/2009)

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. − (IT) Jag röstade för Paolo Costas betänkande om transportörens skadeståndsansvar i samband med olyckor. Jag håller med honom om att det är högst lämpligt att bestämmelserna i Atenkonventionen om befordran till sjöss av passagerare och deras resgods från 1974 införlivas i gemenskapsrätten, eftersom de nationella skillnader som kvarstår gör det omöjligt att garantera en tillräcklig ansvarsnivå och obligatorisk försäkring i samband med olyckor som berör passagerare. Trots att detta inte är fallet när det gäller andra transportmedel anser jag att lagstiftning skulle vara lämpligt i fråga om sjötransporter.

- Betänkande: Savary (A6-0072/2009)

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. − (IT) Jag kommer att rösta för Gilles Savarys betänkande om fartygsägares försäkring för sjörättsliga skadeståndsanspråk eftersom jag instämmer i föredragandens rekommendationer om att man måste se till att skyldigheten att vara försäkrad uppfylls av fartygsägare som anländer till de territorialvatten som ligger under medlemsstaternas jurisdiktion, samt att böter ska utdömas om det skulle visa sig att det inte finns något försäkringsbevis ombord på fartyget. Jag håller med om att försäkringsbeloppet bör fastställas i enlighet med de tak som föreskrivs i 1996 års konvention (LLMC), där det säkerställs att offer för olyckor till sjöss får lämplig ersättning. Jag stöder därför föredragandens rekommendation om att det förslag till rekommendation som har överenskommits med rådet ska godkännas.

- Betänkande: Fernandes (A6-0069/2009)

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. − (IT) Jag är för Emanuel Jardim Fernandes betänkande om fullgörande av flaggstatsförpliktelser. Det visar parlamentets beslutsamhet att skydda det tredje sjöfartspaketets integritet när rådets arbete med vissa frågor, bl.a. den fråga som är föremål för denna rekommendation, avbryts. Jag stöder därför det arbete som har utförts av Emanuel Jardim Fernandes och ledamöterna i utskottet för transport och turism. Jag anser att det mervärde som följer av den politiska överenskommelse som har uppnåtts måste ses som betydelsefullt, framför allt eftersom det innebär att medlemsstaterna måste införa ett kvalitetshanteringssystem för sina sjöfartsmyndigheter och följa internationella normer på detta område, varav de viktigaste är de som följer av Internationella sjöfartsorganisationens konventioner. Förutom de positiva effekterna när det gäller de europeiska flaggornas kvalitet och säkerheten kommer förslaget att göra det möjligt att förbättra konkurrensläget inom gemenskapen och jag anser därför att det bör stödjas.

- Betänkande: El Khadraoui (A6-0066/2009)

  Brian Crowley (UEN), skriftlig. – (GA) EU-länderna måste samarbeta för att förverkliga unionens miljömål. För att EU:s miljöpolitik ska vara hållbar måste man emellertid ta hänsyn till EU:s principer och de enskilda medlemsstaternas särdrag och behov.

Eurovinjettbetänkandet strider mot detta mål när det gäller de medlemsstater som är belägna i EU:s randområden.

Eurovinjettrekommendationerna innebär att länder i EU:s randområden skulle bestraffas samtidigt som länderna i de centrala delarna av EU skulle få stora fördelar. Enligt min uppfattning strider Eurovinjettrekommendationerna mot den inre marknadens principer och jag anser att vissa länder diskrimineras av geografiska skäl. Irland är en ö som ligger i Europas utkant. Lastbilar från andra länder kommer inte att köra genom Irland, men våra tunga godsfordon kommer att tvingas betala en avgift i flera länder över hela EU. Det finns inget sätt att komma undan detta: vi måste göra affärer och exportera och importera varor. Eurovinjettförslaget ger länder som ligger mitt i EU en konkurrensfördel eftersom de inte behöver betala samma avgifter. Det är varken rätt eller rättvist att diskriminera på detta sätt utifrån ett lands geografiska läge.

  Avril Doyle (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Eurovinjettdirektivet utarbetades för att harmonisera avgiftssystemen för vägarna i EU, inklusive fordonsskatter, vägtullar och avgifter för användning av väginfrastrukturen, och för att införa rättvisa avgiftssystem för åkare för att kompensera infrastrukturkostnader. Den översyn av kommissionens direktiv som nyligen har gjorts har lett till ytterligare ändringsförlag till direktivet, bland annat förslag om att göra en analys av kostnaderna för tunga godsfordons miljöpåverkan, med avseende på buller, trängsel och luftföroreningar.

Länder med stor genomfartstrafik har helt andra åsikter än mer perifera länder. Mitt eget land, till exempel, är beroende av stora mängder trafik för import och export av varor. Dessa är i princip rimliga och därför bör det här genomföras successivt och rättvist. Vi kan inte tillåta oss att ignorera de här frågorna. Tunga godsfordon måste ofta rätta sig efter tidsramar och externa tidsscheman, precis som färjeoperatörer. Uppförandet av en hamntunnel i Dublins innerstad har bidragit mycket till att minska behovet för tunga godsfordon att köra genom stadskärnan och till att förbättra luftkvaliteten och minska bullret. Det är ett exempel på en investering som har lönat sig.

Jag är inte alls övertygad om att vi måste inrätta en oberoende EU-myndighet som ska fastställa vägtullar. Jag hävdar att detta faller inom ramen för subsidiaritetsprincipen.

  Françoise Grossetête (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för Saïd El Khadraouis betänkande om avgifter för tunga godsfordon för användningen av viss infrastruktur.

Det är viktigt att ge medlemsstaterna en möjlighet att tillämpa ”smartare” avgifter för vägtransportsektorn så att de kan täcka de externa kostnaderna och på detta sätt främja ett mer hållbart beteende.

Luft- och bullerföroreningar måste räknas in, men däremot inte trafikstockningar eftersom de inte bara orsakas av godstrafik. En sådan avgift skulle vara diskriminerande eftersom även personbilar är ansvariga för trafikstockningar.

Denna sektor betalar dessutom för den ekonomiska krisens följder via oljepriset och leveranskostnaderna för varor. Små och medelstora företag inom vägtransportsektorn kommer inte att kunna bära dessa ytterligare kostnader mitt under den ekonomiska krisen.

Man bör göra mer för att anpassa väginfrastrukturen till den ökade trafiken, men framför allt satsa på hållbara transporter och prioritera transportsätt som medför låga koldioxidutsläpp.

Som folkvald företrädare för Rhône-Alpes-regionen kan jag intyga att det inte har skett någon anpassning av flera vägavsnitt i Rhendalen.

  Małgorzata Handzlik (PPE-DE), skriftlig. – (PL) Under dagens omröstning antog Europaparlamentet ett förslag till direktiv om Eurovinjetter, vilka gör det möjligt för medlemsstaterna att införa avgifter för tunga godsfordons användning av väginfrastruktur.

I den slutliga omröstningen röstade jag mot antagandet av direktivet. Jag anser att bestämmelserna i direktivet skulle leda till ökade kostnader för företag som tillhandahåller transporttjänster. Kostnaderna kan vara särskilt negativa för små och medelstora företag som inte har de ekonomiska förutsättningar som krävs för att byta ut sin vagnpark. Dessa bestämmelser kan även orsaka svårigheter för företag under den rådande ekonomiska krisen, då det är svårare för många företag att få lån.

Visst bör vi försöka hitta sätt att göra det möjligt att använda mer miljövänliga fordon på våra vägar. Vi bör emellertid inte ta till metoder som i praktiken bara är ett annat sätt att beskatta företagen.

  Jim Higgins (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Jag vill på uppdrag av mina kolleger i Fine Gael-partiet klargöra att vi röstade mot El Khadroui-betänkandet om avgifter för tunga godsfordon eftersom vi hyser betänkligheter om förslagets rättsliga grund när det gäller den obligatoriska användningen av elektroniska vägtullssystem och införandet av öronmärkning av intäkter. Vi stöder fullt ut principerna bakom förslaget, men vi anser att tillämpningen av principen i betänkandet har brister.

  Stanisław Jałowiecki (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Jag röstade inte bara mot förslaget, utan jag anser också att det är farligt för EU:s gemensamma marknad. Anledningen är framför allt att det är orättvist och att det fungerar som en dold skatt. Det kommer dessutom inte att bidra till miljöskyddet. Under den rådande finansiella krisen ter det sig smått befängt. Detta slags regelverk visar att EU tar avstånd från medborgarna.

  Jörg Leichtfried (PSE), skriftlig. − (DE) Jag röstar för den rimliga kompromissen om det nya Eurovinjettdirektivet. Jag har tillsammans med Europaparlamentets socialdemokratiska grupp i åratal – och med starkt motstånd från delar av den konservativa gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater – stridit för att de externa kostnaderna (buller, trafikstockningar, föroreningar) ska inkluderas i beräkningen av vägtullar så att den ekonomiska bördan flyttas från skattebetalarna till förorenarna, dvs. den tunga godstrafiken.

Jag är emot det troliga resultatet av kompromissen om kostnaderna för trafikstockningar, eftersom de på grund av majoritetssituationen bara kunde erkännas som externa kostnader på villkor att detta inte bara gällde den tunga godstrafiken utan alla fordon som orsakar trafikstockningar, dvs. även personbilar.

Förmodligen kommer inte heller koldioxid att ingå i beräkningen på grund av det obegripliga motståndet från PPE-DE-gruppen. Det ändringsförslag som jag lade fram inför utskottet, där jag begärde minimitullar på alla delar av det transeuropeiska transportnätet, fick inte en majoritet av rösterna. Jag kommer att lägga fram detta förslag på nytt i samband med de fortsatta diskussionerna om denna fråga.

Ett inslag som är särskilt positivt för Österrike är att de externa kostnaderna och den s.k. alpina avgiften (en högre vägtull i Alpregionen) förmodligen inte kommer att räknas av. Detta betyder att Österrike kan ta ut en högre vägtull i känsliga Alpregioner samtidigt som man även tar betalt för de externa kostnaderna. Därmed kommer en högre Brennertull att bli möjlig.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag stöder betänkandet som bör bidra till att främja en övergång av transporter från väg till järnväg. Betänkandet ingår i en rad initiativ för att skapa mer hållbara transporter och garantera att användarna endast behöver betala för de transportkostnader som har ett direkt samband med användningen av det aktuella transportmedlet. Tullavgifter kommer att tas ut för lokala buller- och luftföroreningar samt för kostnader för belastning av infrastrukturen. Detta kommer att leda till en mer rättvis tillämpning av principen om att förorenaren ska betala, med inbyggda garantier för marknadsinsyn och icke-diskriminering.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) Den tunga godstrafiken i EU har ökat efter utvidgningen österut, vilket är särskilt påtagligt i flera medlemsstater, däribland Österrike. Problemet idag är att vissa faktorer orsakar höga externa kostnader som allmänheten tvingas betala. Tunga godstransporter i EU är en sådan faktor och kärnkraftverk en annan.

Om en vägtull införs för tunga godsfordon utan att man samtidigt utvecklar järnvägarna och undanröjer gränsöverskridande hinder för tågtransporter kommer vi bara att ha röstat för dyrare varor och inte uppnå någon förbättring av människors hälsa eller minskning av föroreningarna.

Jag anser att det är kontraproduktivt att bestraffa dem som sitter fast i trafikstockningar. Det kommer förmodligen leda till att trafiken flyttar tillbaka till små byar och städer, vilket är något vi inte önskar. På lång sikt är det enda alternativet att utveckla infrastrukturen och det innebär att vi måste göra de lokala allmänna färdmedlen mer attraktiva. Den Eurovinjett som vi behandlar här i dag verkar vara en rimlig kompromiss och jag har därför röstat för den.

  Cristiana Muscardini (UEN), skriftlig. – (IT) Fru talman! Miljöskydd och trafiksäkerhet, som är målen för detta förslag till direktiv, är två frågor som EU bör driva starkt i syfte att inrätta en transportpolitik där man tar större hänsyn till medborgarnas förväntningar och rättigheter. Ändringarna av EG-direktivet från 1999 om avgifter för tunga godsfordon på vissa vägar är därför välkomna. Den här typen av framsteg måste vara rimliga och gradvisa så att denna viktiga ekonomiska bransch inte kollapsar under den nuvarande allvarliga ekonomiska krisen – en bransch som nästan uteslutande består av små och medelstora företag.

EU har dessutom fortfarande inte skapat det heltäckande och effektiva intermodala system som skulle kunna leda till att en betydande del av godstransporterna övergår till mindre förorenande transportslag. Under de rådande omständigheterna och på grund av vägtransporternas egenskaper och effektivitet är de det system som används mest inom tillverkningsindustrin.

Med min röst i dag ville jag därför betona betydelsen av att vidta gradvisa, men avsevärda och inte bara symboliska, åtgärder för säkrare och mer miljövänliga vägtransporter, men utan ologiska och kontraproduktiva straffavgifter för branschen.

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. − (IT) Jag stöder Saïd El Khadraouis arbete med frågan om avgifter för tunga godsfordon för användning av viss infrastruktur, och har därför röstat för hans betänkande. Jag är visserligen oense med honom på vissa punkter, bl.a. huruvida vissa externa kostnader ska ingå i avgiften eller inte, men jag stöder ändå principen om att ”förorenaren betalar”. Genom sitt utomordentliga arbete lyfter Saïd El Khadraoui fram behovet av att fördela de intäkter som genereras genom avgiften över hela transportsektorn. Till sist anser jag att intäkterna från avgiften för externa kostnader inte får bli en annan form av beskattning.

  Bart Staes (Verts/ALE), skriftlig. − (NL) Det förslag som vi i dag röstar om är en översyn och utvidgning av det tidigare Eurovinjettdirektivet och innehåller regler om vägtullar. Enligt de förslag som har antagits kan medlemsstaterna från och med nu lägga över kostnaderna för luftföroreningar, buller och trafikstockningar på godsfordon. Det är goda nyheter för skattebetalarna. I nuläget betalar vi alla fortfarande för de skador som orsakas av luftföroreningar. Snart blir det förorenaren som betalar. På detta sätt uppmuntrar vi dessutom transportföretagen att investera i renare lastbilar.

Jag har därför röstat för förslaget, inte minst eftersom trängselavgiften inkluderades som en tillkommande extern kostnad för bergsregioner. Trafikstockningar är en stor orsak till luftföroreningar, bullerföroreningar och bränsleslöseri. Om vi använde intäkterna från denna avgift till att investera i tåg- och sjötransporter skulle vi angripa både trafikstockningsproblemet och klimatförändringarna. Förseningar till följd av trafikstockningar orsakar dessutom stora ekonomiska förluster inom transportsektorn.

Klimatkostnaderna till följd av den stora volymen godstrafik ingår tyvärr inte, trots att transportsektorn är skyldig till betydande utsläpp.

- Betänkande: Cashman (A6-0077/2009)

  Alessandro Battilocchio (PSE), skriftlig. − (IT) Fru talman! Jag röstade för betänkandet. Öppenhet är inte bara en symbol utan en princip som bör ligga till grund för alla institutionella förfaranden. Medborgare och folkvalda organ måste i största möjliga utsträckning ha tillgång till EU-institutionernas handlingar så att de kan delta effektivt i den politiska processen och ställa offentliga myndigheter till svars för deras agerande. Jag har av detta skäl tidigare argumenterat starkt för att parlamentsledamöternas närvaro ska vara offentlig.

Trots de framsteg som EU-institutionerna har gjort när det gäller insyn och öppenhet är situationen knappast perfekt och denna omarbetning av förordning (EEG) nr 1049/2001 om allmänhetens tillgång till EU-institutionernas handlingar måste ses som ännu ett steg mot en förvaltningsmiljö där det är regel snarare än undantag att handlingar är tillgängliga och lätta att få tag på. Avslutningsvis vill jag framhålla det viktiga framsteg som nyligen har gjorts: i dag använder Europaparlamentet inte mindre än 23 officiella språk och Europeiska gemenskapens handlingar är tillgängliga på samtliga språk. Detta är en garanti för demokrati.

  Charlotte Cederschiöld (PPE-DE), skriftlig. − Vi moderater har i dag röstat ja till Cashmans betänkande A6-0077/2009 om revideringen av öppenhetsförordning EG nr 1049/2001, för att verka för en ökad öppenhet inom de europeiska institutionerna. Vad gäller ändringsförslag 61 och 103 till artikel 5 anser vi att förlikningsdokument från tredje behandlingen bör vara öppna omedelbart efter avslutat sista förlikningssammanträde, till skillnad från de dokument som testas i själva förhandlingen. Dokument från trepartsmöten i första och andra behandlingen bör vara helt öppna under hela förfarandet.

  Chris Davies (ALDE), skriftlig. − (EN) När det gäller förfarandena för att utveckla principen om allmänhetens rätt att ta del av olika EU-handlingar anser jag att det är mycket beklagligt att parlamentet uttryckligen har framhållit att reglerna inte ska gälla för ledamöter av Europaparlamentet. Man menar att detta endast är en upprepning av de regler som redan ingår i Europaparlamentets ledamotsstadga, men många kommer bara att uppfatta det som att olika regler gäller för olika människor, och det gläder mig att gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa inte stödde Hartmut Nassauers ändringsförslag.

Det är särskilt viktigt att samtliga kostnadsersättningar som parlamentet utbetalat till ledamöterna i detalj blir tillgängliga för allmänheten. Våra egna revisorer har avslöjat att en del av parlamentets ledamöter inte på något sätt är ”hedervärda” – vissa är rent av skojare och bedragare. Principen om full insyn måste införas omgående om EU-medborgarna ska kunna känna något förtroende för Europaparlamentet.

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. − (IT) Jag röstade för Michael Cashmans betänkande om tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar. Jag stöder hans lovvärda initiativ, som är avsett att göra något åt bristen på gemensamma bestämmelser om ”säkerhetsklassificerade” uppgifter (s.k. känsliga handlingar i nuvarande förordning (EG) nr 1049/2001) genom att på regleringsnivå ta med vissa goda principer som ingår i rådets och kommissionens interna säkerhetsbestämmelser, i den mån dessa principer även kan tillämpas på ett parlamentsorgan. Jag stöder avslutningsvis Michael Cashmans övergripande mål att ändra förordningen för att skapa ökad öppenhet, men utan att göra rättsakten alltför specifik och svår att tillämpa.

  Bart Staes (Verts/ALE), skriftlig. − (NL) Det råder ingen tvekan om att förordningen från 2001 ledde till ökad insyn för medborgarna genom att allmänheten fick tillgång till EU-institutionernas handlingar. Efter sju år av praktiska erfarenheter är det en god idé att gå tillbaka till denna förordning. Vad kan vi då se? År 2006 lade Europaparlamentet fram flera förslag till ändringar av förordningen för att öka insynen ännu mer, men kommissionen beaktade inte parlamentets förslag på allvar.

Kommissionens nuvarande förslag om en omarbetning av 2001 års förordning innehåller dessutom strängare regler, vilket betyder mindre insyn. Handlingar som rör handelsförhandlingar anses följaktligen vara konfidentiella. I slutändan blir det ett val mellan pest och kolera. Jag stöder Cashmanbetänkandet eftersom det, även om det är ofullständigt, på det hela taget ändå är en förbättring jämfört med kommissionens nuvarande förslag. En mer radikal strategi där kommissionens förslag förkastas helt skulle emellertid ha varit att föredra, eftersom kommissionen då skulle ha tvingats ta fram ett nytt och bättre förslag, vilket bara skulle främja insynen i EU:s institutioner och verkligen bidra till att överbrygga den ökända klyftan mellan EU:s institutioner och medborgarna.

- Betänkande: Andersson (A6-0052/2009)

  Alessandro Battilocchio (PSE), skriftlig. – (IT) Fru talman! Som vi vet påverkas EU av den rådande ekonomiska och finansiella krisen. Jag känner djup oro för mitt hemland Italien. Krisen leder till uppsägningar och hushållen, som får allt mindre i plånboken, spenderar allt mindre. Vi behöver därför kraftfulla ingripanden. Den här krisen verkar vara särskilt allvarlig, men hur djup den är och hur länge den kommer att vara beror på hur vi agerar. Vi måste ta gemensamma tag: ett samordnat agerande på EU-nivå är avgörande. Nu mer än någonsin ser vi hur nödvändigt det är att genomföra rigorösa reformer för att skapa kvalitetssysselsättning och välstånd för EU:s invånare. Vi måste motverka tendensen till radikala omstruktureringar, förhindra förluster av arbetstillfällen och stå emot nya påtryckningar att skära ned löner och sociala förmåner.

Vi måste ta oss an de utmaningar som följer av ökad arbetslöshet och social utestängning. Vi måste också samordna de insatser som görs av både EU och medlemsstaterna i större utsträckning. Lika viktigt är emellertid att de åtgärder som vidtas inom ramen för den ekonomiska återhämningsplanen för att hantera krisen på kort sikt överensstämmer med gemenskapens långsiktiga mål enligt Lissabonstrategin. Jag röstade därför för betänkandet.

  Carl Lang (NI), skriftlig. – (FR) Det är anmärkningsvärt att man i detta betänkande erkänner att EU har misslyckats med flera sociala frågor. Först kommer erkännandet att Lissabonstrategins mål inte kommer att uppnås 2010. Sedan har vi en del intressanta siffror om den växande arbetslösheten, som stiger från 7 procent 2008 till 8,7 procent 2009 – och närmare bestämt från 7,5 procent till 9,2 procent i euroområdet – vilket innebär att 3,5 miljoner arbetstillfällen förväntas försvinna.

Detta smärtsamma konstaterande bör få EU-anhängarna att tänka över vilka radikala reformer som kommer att krävas i medlemsstaterna för att så mycket som möjligt begränsa de katastrofala följderna av den ekonomiska och finansiella krisen, en kris som har sina rötter i den ultraliberalism och globalisering som Bryssel är så förtjust i.

Det är därför inte trovärdigt att driva den här typen av politik som syftar till att behålla riktlinjerna för medlemsstaternas sysselsättningspolitik. Vi måste tvärtom ifrågasätta denna auktoritära logik och låta staterna återfå kontrollen över sina ekonomiska och finansiella resurser, samtidigt som vi inför nationell preferens, gemenskapspreferens och tullskydd, så att den inre marknaden kan återhämta sig och återgå till tillväxt.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) De fulla effekterna av den finansiella kris som började i USA är nu märkbara i realekonomin. Experterna är inte eniga om hur man bäst kan hantera krisen och stimulera ekonomin för att hålla arbetslösheten i schack.

Även innan den finansiella krisen bröt ut verkade läget på arbetsmarknaden dock långt ifrån positivt. Allt fler människor tvingades ta deltids- och korttidsarbeten och den statligt understödda sysselsättningen var ständigt föremål för nedskärningar. Allt fler människor har en längre tid levt under existensminimum trots att de har förvärvsarbetat. Med tanke på de dystra ekonomiska prognoserna kommer antalet heltidsanställda förmodligen att fortsätta att minska och även deltidsanställda till sist förlora sina arbeten. Vi måste göra allt vi kan för att förhindra massarbetslöshet. Det är inte alls säkert att åtgärderna i detta betänkande är lämpliga eller tillfredsställande i detta avseende och jag har därför röstat mot betänkandet.

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. − (IT) Jag röstade mot Jan Anderssons betänkande. Även om jag å ena sidan anser att vi måste göra gemensamma ansträngningar att stoppa tendensen till radikala omstruktureringar för att förhindra sysselsättningsförluster och ytterligare nedskärningar av löner och sociala förmåner, anser jag å den andra sidan att de flesta av kommissionens åtgärder inte är tillräckliga för att garantera en tillräcklig finansiering och ett tillräckligt skydd av EU:s sociala och sysselsättningsrelaterade struktur.

  Flaviu Călin Rus (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Dagens ekonomiska kris har och kommer även framöver att få återverkningar på arbetsmarknaden.

Jag röstade för förslaget till Europaparlamentets lagstiftningsresolution om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik eftersom jag i likhet med föredraganden stöder kommissionens ståndpunkt, som innebär (såsom beskrivs i bilagan till rådets beslut 2008/618/EG av den 15 juli 2008) att sysselsättningspolitiken ska bibehållas under 2009. Enligt kommissionen kommer detta att bidra till att skapa en stabil ram för att både tackla den ekonomiska och finansiella krisen och fortsätta att driva igenom strukturreformer.

  José Albino Silva Peneda (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Dagens kris är mer än bara en ekonomisk och finansiell kris. Den är framför allt en förtroendekris. Det mest dramatiska är den höga arbetslösheten. Arbetslöshet innebär emellertid inte bara att man förlorar sin inkomst, utan även tron på sig själv och andra.

För att återupprätta detta förtroende måste vi utforma en mycket tydlig strategi på medellång sikt.

I detta sammanhang spelar de politiska ledarna en avgörande roll på grund av de signaler och budskap som de förmedlar. Försiktighet, säkerhet, att tala klarspråk och stå emot lättköpt propaganda om ogenomförbara mål och avstå från självberöm är positiva saker som kan bidra till att återupprätta förtroendet.

Å andra sidan måste vi skapa sysselsättning och för det krävs att det finns förutsättningar för företagen att investera.

Vi måste agera snabbt för om inget görs i detta avseende kommer finansieringsproblemen för de länder som har de största underskotten i euroområdet att leda till en ännu djupare recession, fortsatt stigande arbetslöshet och förlorade inkomster för företag och hushåll.

Jag stöder därför Jan Anderssons betänkande om förslag till riktlinjer för sysselsättningspolitiken 2009.

- Förslag till beslut om artikel 139 i arbetsordningen (B6-0094/2009)

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Det är varken begripligt eller acceptabelt med ännu en förlängning, eller för att uttrycka det på ett annat sätt, ännu ett uppskjutande av alla ledamöters rätt att tala i parlamentet på sitt modersmål och att alla handlingar ska vara tillgängliga på de officiella språken. Det har redan gått flera år sedan vissa länder blev medlemmar, men fortfarande begränsas användningen av deras språk – detta gäller särskilt Irland och Tjeckien – och man har inte kunnat få tag i de språkkunniga personer som behövs. De skäl som anförs är vaga och ologiska, men utbildningen av dessa personer har inte varit en ekonomisk prioritering, vilket får oss att tvivla på att det har funnits någon verklig vilja. Vi kan inte godta några inskränkningar av den oförytterliga rätten till kulturell och språklig mångfald inom EU, något som även skulle drabba portugiserna. Vi kan inte godta denna diskriminering.

Vi klargör än en gång vår beslutsamhet att skydda varje medlemsstats kulturella identitet och alla nationella språk som arbetsspråk. Vår röst kan i detta sammanhang bara bli ett nej till detta beslut. I slutändan visar detta hur den kulturella och språkliga nivån påverkas av EU:s budgetpolitik, där man prioriterar investeringar i vapen i stället för att värdesätta kultur och värna om sysselsättningen.

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. − (IT) Jag röstade för presidiets förslag till ett beslut om förlängning av tillämpningen av artikel 139 i Europaparlamentets arbetsordning till slutet av den sjunde valperioden.

- Betänkande: Kósáné Kovács (A6-0038/2009)

  Alessandro Battilocchio (PSE), skriftlig. − (IT) Fru talman! Jag röstade för betänkandet. Jag är mycket oroad över den senaste tidens händelser i Italien. En ”häxjaktstämning” är under uppsegling som riktar sig mot rumänska medborgare och romer och det har förekommit flera attacker. Den italienska regeringen ägnar sig åt en tvångsmässig säkerhetskampanj. Genom att vidta extrema åtgärder när det gäller de romska grupperna kan man emellertid förvärra den redan fruktansvärda situationen för dessa minoriteter och undergräva möjligheterna till social integrering. Vi får inte glömma bort att straffansvaret i en rättsstat är individuellt och inte kan läggas på en hel grupp. Att avvika från denna princip skulle skapa ett farligt prejudikat och leda till kriminalisering av hela etniska grupper eller migranter från vissa länder.

Det är visserligen nödvändigt att samordna invandringen på EU-nivå för att förstärka de rättsliga och polisiära verktygen för bekämpningen av den organiserade brottsligheten. Men det räcker inte. Det är viktigt att införa en tydlig sysselsättningspolitik för missgynnade grupper, däribland den romska arbetskraften, och vidta stödåtgärder för att främja deras gradvisa integrering på arbetsmarknaden samt ägna större uppmärksamhet åt utbildningsåtgärder för unga.

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − EU är en värderingsunion och har därför ansvar för att upprätthålla respekten för mänskliga rättigheter inom sina gränser. Därför har EU också en roll, via sina medlemsländer, för att uppmärksamma romernas utsatta situation och för att underlätta deras integrering i samhället. Vi har därför röstat ja till detta betänkande.

  Anna Ibrisagic (PPE-DE), skriftlig. − Vi har i dag röstat för initiativbetänkandet om romernas sociala situation och bättre tillgång för romer till EU:s arbetsmarknad av Kósáné Kovács (A6-0038/2009). I betänkandet tar man upp ett mycket allvarligt problem och pekar tydligt ut behovet av åtgärder för att komma tillrätta med det utbredda utanförskapet som drabbar många romer i dag. Att samarbete mellan medlemsstaterna sker för att komma tillrätta med dessa stora problem välkomnar vi.

Vi vill dock tydliggöra att vi inte ser olika former av särlösningar som en väg framåt för att minska utanförskapet. Särskilda skattenivåer för arbetsgivare som anställer romska kvinnor och andra dylika åtgärder riskerar snarast att cementera utanförskapet och motverka integrering i det övriga samhället.

  Marian-Jean Marinescu (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor är välkommet eftersom det belyser en ny aspekt av den strategi för romernas integrering som inleddes 2005 och består av ett antal resolutioner från Europaparlamentet. Romernas nuvarande situation visar att det inte har gjorts tillräckliga framsteg för att integrera dem sedan kommissionen kom med sin första vädjan om detta 2005.

I betänkandet ges viktiga riktlinjer för åtgärder för att främja utbildning bland romerna och uppmuntra positiv särbehandling på arbetsmarknaden. Stöd till romernas integrering på arbetsmarknaden genom finansiering av utbildning och omskolning, åtgärder för att främja egenföretagande bland romer, förmånliga lån och statligt stöd, samt innovativa former av jordbruksarbete är alla mål som EU har en skyldighet att samordna. Inrättandet av en expertgrupp på EU-nivå med företrädare för romerna kan också bidra till att samordna medlemsstaternas strategi för romerna och utnyttjandet av struktur- och sammanhållningsfonderna.

Jag räknar med att dessa förslag ska ge Europeiska kommissionen tillräcklig motivation att lägga fram lagstiftningsförslag som syftar till att uppnå konkreta resultat på detta område.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Romerna utgör den största minoriteten inom EU, och deras integrering i det europeiska samhället är en av de största utmaningar som EU kommer att ställas inför under det kommandet decenniet. Den romska minoriteten, som uppgår till ungefär 10–12 miljoner människor, har ingen möjlighet att undgå fattigdom och utslagning. Dessa dåliga sociala villkor leder till att romerna hindras från att uppnå en grundläggande nivå av mänsklig värdighet och lika möjligheter. Jag välkomnar betänkandet, där man lyfter fram behovet av att förbättra villkoren för alla européer oavsett ras.

  Alexandru Nazare (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Att garantera lika möjligheter för den romska minoriteten i EU är rätt strategi för att förebygga social utestängning och respektera denna grupps rättigheter. Jag röstade därför för Magda Kósáné Kovács betänkande som jag anser är till stor hjälp.

Jag vill dock göra ett par förtydliganden när det gäller min inställning i denna fråga.

Eftersom det ligger i denna minoritets karaktär att den är gränsöverskridande kan en effektiv strategi för romernas rättigheter bara hanteras på EU-nivå. Jag har därför föreslagit att det inrättas en europeisk myndighet för romer som ska ha till uppgift att samordna åtgärder på EU-nivå för denna minoritet.

För det andra kan stöd till den romska minoritetens integrering inte ges genom fördelningspolitiska statsfinansiella åtgärder eftersom de inte bidrar till att lösa de strukturella problemen för romerna. Det bästa sättet att stödja denna minoritet måste vara att satsa på utbildningsprogram för att hjälpa dessa grupper att förvärva de kunskaper som krävs för att komma in på arbetsmarknaden.

EU-politiken för den romska minoriteten måste dessutom inriktas på att främja tolerans och acceptans av kulturella skillnader och tonvikten måste ligga på fredlig samexistens inom lagens råmärken i de relevanta staterna och EU.

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. − (IT) Jag röstade mot Magda Kósáné Kovács betänkande om romernas sociala situation och om att förbättra deras tillträde till arbetsmarknaden i EU. Det är min bestämda övertygelse att denna strategi leder till en annan form av grundläggande diskriminering av romerna. Romerna måste i själva verket behandlas som alla andra medborgare och inte få orimliga fördelar och förmåner på bekostnad av övriga medborgare i EU som har samma rättigheter (och framför allt samma skyldigheter) som denna grupp.

  Bart Staes (Verts/ALE), skriftlig. − (NL) Romerna är Europas största och mest missgynnade minoritetsgrupp. Alla som följer situationen nära vet att det behövs en samordnad strategi för att förbättra deras arbets- och levnadsförhållanden. Det gläder mig att man i betänkandet efterlyser lämplig utbildning för att förbättra romernas chanser på arbetsmarknaden. Det mänskliga och sociala kapitalet måste dessutom förstärkas genom att man från början inriktar sig på att integrera dem i det europeiska samhället.

Att en expertgrupp på EU-nivå med företrädare för den romska gruppen inrättas är något som måste välkomnas. Likaså är förslagen om att inrätta partnerskap, avsätta tillräckliga ekonomiska resurser och följa upp allt detta med hjälp av en databas utmärkta. Jag stöder detta betänkande eftersom det innehåller förslag om hur vi kan förbättra situationen för romerna. Eftersom den alternativa resolution som har föreslagits av den socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet tyvärr är alltför svag kommer jag inte att rösta för den.

- Betänkande: Reul (A6-0035/2009)

  Šarūnas Birutis (ALDE), skriftlig. − (LT) Efterfrågestyrningen får inte begränsas till EU. EU:s procentandel av världens oljekonsumtion kommer att fortsätta att minska kontinuerligt under de kommande åren. Detta beror bara till viss del på den starka ökningen av efterfrågan utanför EU. Det kommer därför att vara av avgörande betydelse för EU:s försörjningstrygghet att få stopp på den ökade efterfrågan även på global nivå, utan att för den sakens skull äventyra tredjeländernas eller EU:s egna tillväxtmål. Främjandet av marknadsekonomiska prissättningsmekanismer i tredjeländer är också av stor betydelse i detta sammanhang, t.ex. genom avskaffande av den statliga subventioneringen av bränslen.

Alla dessa åtgärder kräver investeringar. En investering är bara möjlig om det ställs tillräckligt kapital till förfogande – och om det finns avkastning att vänta. Mot bakgrund av detta måste den aktuella kreditkrisen, som hotar att växa med en ekonomisk kris, övervinnas så snart som möjligt. Utmaningarna för EU:s framtida oljeförsörjningstrygghet har vuxit det senaste decenniet. De kan dock bemästras med hjälp av riktade åtgärder mot både tillgång och efterfrågan, så länge den politiska viljan, den internationella samordningen, det internationella samarbetet och innovationskraften fortgår.

  Avril Doyle (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Jag kan i stort sett stödja detta initiativbetänkande av min kollega Herbert Reul. Som framkommit under de senaste månaderna har betydelsen av energitrygghet aldrig varit mer påtaglig. Det samarbete som krävs av samtliga medlemsstater och behovet av att utnyttja de stimulanspaket som nästan alla medlemsstater och kommissionen för närvarande inför, innebär att kravet på investeringar i förnybar teknik betonas i syfte att öka energitryggheten och minska koldioxidutsläppen. Åratals beroende av fossila bränslen har lett till att vi kan dra följande två entydiga slutsatser:

1. Vi måste frigöra oss både från globala geopolitiska krafter, vilket framkom under det rysk–ukrainska dödläget i vintras, och från OPEC:s förödande prispolitik.

2. Behovet av att uppfylla det ständiga kravet på att inom utsatt tid minska koldioxidutsläppen kvarstår och bör även fortsättningsvis ges högsta prioritet.

Vi kan inte undandra oss varken de ekonomiska eller miljömässiga utmaningar som vi just nu står inför.

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. − (IT) Jag röstade mot Herbert Reuls betänkande om utmaningarna i samband med oljeförsörjningen. Jag håller i själva verket inte med föredraganden när han säger att olika beräkningar visar att det kommer att kunna utvinnas tillräckligt med olja för att täcka efterfrågan också i framtiden men att detta eventuellt kommer att betyda att konsumenterna måste betala högre priser och att investeringsvillkoren dessutom måste förbättras. Även om jag stöder kommissionens initiativ att förhindra att oljepriserna rakar i höjden de närmaste åren tror jag inte att analysen av situationen som helhet är korrekt.

- Betänkande: Jarzembowski (A6-0055/2009)

  Avril Doyle (PPE-DE), skriftlig. − (EN) I det betänkande som Georg Jarzembowski har lagt fram betonas vikten av ”grönare” transporter, och det utgör ett betydelsefullt första steg mot en mer övergripande strategi för miljövänligare transporter. En väsentlig del av åtgärderna mot klimatförändringen är en förändring av medlen och metoderna för transporter, vare sig det handlar om att införa avancerade hybridfordon, grönare allmänna kommunikationsmedel eller effektivare transportmetoder i övrigt.

Föredraganden har framfört alternativen att avgiftsbelägga tunga lastfordon för de föroreningar som de ger upphov till och att innefatta järnvägsbuller i betänkandets bestämmelser. Vi får inte bortse från behoven hos avlägset belägna EU-länder som möter en rad geografiska hinder och som är beroende av ett pålitligt transportnät för sin försörjning och ekonomiska tillväxt. Vi måste se till att åtgärderna tillämpas på ett balanserat sätt. Med dessa förbehåll stöder jag med glädje betänkandet.

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. − (IT) Jag röstade för Georg Jarzembowskis betänkande om grönare transporter och internaliseringen av externa kostnader. Min ståndpunkt, som sammanfaller med den som förs fram av föredraganden – som har skrivit ett utmärkt betänkande – är att understryka den stora nytta som rörligheten har för medborgarnas livskvalitet, för tillväxt och sysselsättning i EU, för den socioekonomiska och territoriella sammanhållningen och för handeln med tredjeländer samt för företag och anställda som direkt och indirekt är verksamma inom transport- och logistikbranscherna. Ur detta perspektiv välkomnar jag att kommissionen i sitt meddelande har gjort en ”inventering” av de åtgärder som EU hittills har vidtagit för att främja en hållbar transportpolitik. Det är ett litet framsteg mot ett större mål.

  Bart Staes (Verts/ALE), skriftlig. − (NL) Kommissionen har offentliggjort ett paket med meddelanden om ”grönare transporter”, en ”strategi för internalisering av externa kostnader” och ”bullerminskande åtgärder för varor och utrustning”. Det är som jag ser det mycket positivt – och något jag uppmuntrar – att gröna åtgärder utarbetas på transportområdet.

Jarzembowskibetänkandet skulle dock försvaga kommissionens förslag. Det är skälet till att gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen har lagt fram positiva ändringsförslag, bl.a. en begäran om ökad samfinansiering mellan EU och medlemsstaterna, en flygfotogenskatt för luftfarten och att transportökningarna ska frikopplas från den ekonomiska tillväxten. Våra ändringsförslag antogs emellertid inte, varför detta betänkande inte innebär något mervärde för kommissionens förslag. Jag har därför röstat mot betänkandet.

  Catherine Stihler (PSE), skriftlig. − (EN) Jag stöder åtgärder som syftar till grönare transporter. Detta kommer att underlätta kampen mot klimatförändringen. Vissa åtgärder måste emellertid förstärkas, och jag tvingades att lägga ned min röst.

- Förslag till resolution B6-0107/2009 (Lissabonstrategin)

  John Attard-Montalto (PSE), skriftlig. − (EN) Jag håller fullständigt med om att av de konsekvenser som den ekonomiska krisen gett upphov till är den ökande fattigdomen inom EU det största bekymret. Vi måste hejda den nuvarande ökningen av arbetslösheten inom EU. Jag anser att det effektivaste sättet att minska och motverka fattigdom är en strategi som grundas på målen för full sysselsättning, arbeten av god kvalitet, social delaktighet, åtgärder för att främja företagande, aktiviteter för att stärka de små och medelstora företagens inflytande samt investeringar. Detta är i korthet det viktigaste inslaget i ingressen till resolutionen.

Om vi inte lyckas hejda den fattigdomsökning inom EU som uppkommit till följd av de rådande exceptionella omständigheterna kommer EU att ha misslyckats med att ta sig an den viktigaste frågan i det ekonomiska och finansiella katastrofläget.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) I EU har vi kunnat se hur fattigdom, otrygga sysselsättningsvillkor och orättvisor har ökat och denna situation kan förvärras i samband med den nuvarande ekonomiska och finansiella krisen, eftersom prognoserna visar på en recession och en ökning av antalet arbetslösa.

De åtgärder som föreskrivs i Lissabonstrategin och den europeiska sysselsättningsstrategin har bidragit till denna situation eftersom de främjar finansiell avreglering, marknadsliberalisering och otrygghet i förhållandet mellan arbetsmarknadens parter. Vi måste därför sätta stopp för dessa åtgärder. I ett läge med allt sämre sociala och ekonomiska förhållanden visar EU:s reaktion (eller brist på reaktion) dock vilka klasser som man prioriterar, eftersom man insisterar på att fortsätta med en politik som leder till att stora ekonomiska och finansiella koncerner kan göra enorma vinster på bekostnad av arbetarnas och hela befolkningens levnadsvillkor.

Vad som behövs är att man sätter stopp för den nuvarande makroekonomiska politiken och värnar om sysselsättningen och arbetstagarnas rättigheter. Vi behöver en alternativ politik för att garantera en rättvis inkomstfördelning och stimulera ekonomisk aktivitet, skapa arbetstillfällen, stärka statens roll i ekonomin, stimulera efterfrågan, främja framväxten av mikroföretag och små och medelstora företag och blåsa nytt liv i investeringarna, samtidigt som vi tar hänsyn till varje medlemsstats behov och särdrag.

  Glyn Ford (PSE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för betänkandet trots min besvikelse över ändringsförslag 10 från De gröna, där man efterlyste en EU-skatt på finansiella transaktioner. Som ordförande för parlamentets tvärpolitiska grupp för globalisering stöder jag helt införandet av ett slags Tobinskatt för att både övervaka finansiella spekulationer och få fram miljontals euro för att lindra den djupa fattigdomen i världen bland den dryga miljard människor som lever på mindre än en euro om dagen. Vem kan ha något att invända mot en så enkel och effektiv åtgärd?

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Lissabonstrategin utformades i ett sammanhang och för ett ekonomiskt läge som är helt annorlunda än det vi har i dag. Detta betyder emellertid inte att alla dess grundläggande tankar måste revideras. Man måste skilja mellan det faktum att den nuvarande situationen är exceptionell och de åtgärder som bör drivas igenom för att främja EU:s utveckling och konkurrenskraft på sikt. Det är dock viktigt att denna åtskillnad inte leder till slutsatsen att krissituationen kräver åtgärder som strider mot en bra politik. Tvärtom. Även om den nuvarande situationen kräver exceptionella åtgärder måste hanteringen av den vägledas av den goda politikens idéer och av att man satsar på investeringar i innovation och stärker EU:s konkurrensförmåga. Annars kommer vi varken att kunna hantera krisen eller förbereda EU:s medlemsstater inför den globala ekonomins nästa fas.

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. − (IT) Efter att noggrant ha studerat förslaget till resolution om Lissabonstrategin beslutade jag mig till sist för att avstå och alltså inte rösta vare sig för eller mot förslaget.

  Eoin Ryan (UEN), skriftlig. − (EN) Den finansiella och därmed sammanhängande ekonomiska krisen har inneburit ett hårt slag mot den europeiska tillväxten och stabiliteten på arbetsmarknaden. I dessa svåra tider måste enligt den gemensamma resolutionen det främsta målet vara att skydda EU-medborgarna, vare sig det handlar om arbetstagare, företagare eller hushåll, mot effekterna av krisen. Den aktuella krisen är utan tvekan förödande, men den innebär även möjligheter, nämligen att förändra vårt sätt att tänka, att skapa en stödjande ram för hållbar tillväxt, som innebär att eventuella stora påfrestningar kan bemästras. Den innebär även en möjlighet att bygga upp en stabil ekonomisk och social grund för framtiden.

De inslag i resolutionen som ter sig särskilt tilltalande är att man erkänner de små och medelstora företagens oerhört viktiga roll och att de måste få stöd. De små och medelstora företagen tillhandahåller värdefulla arbetstillfällen och har de senaste åren stått för 80 procent av de nya arbetstillfällena inom EU, men de har även en väsentlig social betydelse genom att de stimulerar den lokala ekonomin, diversifierar sysselsättningen och främjar företagandet. Betoningen på innovation – framför allt på miljöområdet – är också mycket positiv och ett bevis på att de dubbla målen energieffektivitet och ekonomisk stabilitet inte på något sätt behöver utesluta varandra.

  Peter Skinner (PSE), skriftlig. − (EN) EPLP anser att Lissabonstrategin är en viktig plattform för tillväxt och sysselsättningsskapande inom EU. Detta mål är fortfarande möjligt att uppnå, även om det rådande ekonomiska klimatet hämmar de verkliga utvecklingsmöjligheterna. EPLP anser dock inte att en EU-skatt på finansiella transaktioner behövs för att uppnå vissa av målen i Lissabonstrategin och stödde inte denna åtgärd.

EPLP kunde ställa sig bakom huvudinnehållet i den godkända texten och röstade därför för betänkandet.

  Catherine Stihler (PSE), skriftlig. − (EN) Enligt den rapport från Allianz Group som offentliggjordes i måndags innebär recessionen att det i år tar längre tid för EU att uppnå målet att bli världens ledande kunskapsbaserade ekonomiska område. Vi måste göra allt som står i vår makt för att uppnå Lissabonmålen även i dessa tuffa tider. Uppfyller vi målen kommer vi att kunna ta oss igenom recessionen och stärka EU:s ställning i framtiden. Vi måste även slå vakt om Barcelonamålen om barnomsorg.

  Georgios Toussas (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Den kapitalistiska krisens orsaker och karaktär förtigs i resolutionerna från kapitalets politiska krafter. De vältrar över bördan av krisen på arbetarna, som betalade för kapitalets orimliga vinster och nu ska betala för krisen och rädda och öka kapitalets vinster. I förslagen krävs att EU ska fördjupa den arbetarfientliga Lissabonstrategin, tillämpa stabilitetspakten och den ekonomiska återhämtningsplanen och gå vidare med den fullständiga liberaliseringen av den inre marknaden. Man föreslår åtgärder för att stödja monopolkoncerner genom ett rikligt penningflöde från arbetarnas fickor, sänkta skatter på kapital och ökad utlåning till stora monopolföretag. Man förespråkar snabbare kapitalistiska omstruktureringar baserade på ”flexicurity”-strategin och direktivet om arbetstidsorganisation, dvs. att arbetstiden förlängs till upp till 13 timmar per dag och 78 timmar i veckan och att arbetstiden delas in i aktiv arbetstid och obetald inaktiv arbetstid.

Den ”gröna ekonomins” utveckling och liberaliseringen av forskning och energi och innovation banar väg för kapitalets lukrativa investeringar på arbetarnas och gräsrötternas bekostnad.

Det informella toppmötet den 1 mars bekräftade att imperialisternas inbördes stridigheter har eskalerat och att monopolen håller enad front mot folket.

- Förslag till resolution B6-0134/2009 (klimatförändringar)

  John Attard-Montalto (PSE), skriftlig. − (EN) Jag håller med om att EU fortfarande har en ledande roll i den internationella klimatpolitiken. Men om vi inte för ut samma budskap kommer EU att tappa i trovärdighet. EU som helhet verkar vara på rätt väg när det gäller klimatförändringsmålen, men samtliga länder, även Malta, måste se till att inte hamna på efterkälken, eftersom detta kommer att påverka unionens trovärdighet.

En begränsning av den globala temperaturökningen är nödvändig såväl i den utvecklade delen av världen som i utvecklingsländerna. Åtgärderna kommer givetvis att utgöra en påfrestning på de ekonomiska resurserna. EU måste ta fram en plan som täcker relevanta områden samt finansieringskällor.

  Edite Estrela (PSE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för Europaparlamentets resolution om kampen mot klimatförändringarna. EU måste behålla sin ledande roll i den internationella klimatpolitiken och göra allt för att nå ett avtal i Köpenhamn så att koldioxidutsläppen i atmosfären kan minska och den globala temperaturhöjningen kan begränsas till mindre än 2 °C över de förindustriella nivåerna.

Med den nuvarande finansiella och ekonomiska krisen är ett nytt avtal i Köpenhamn om kampen mot klimatförändringar mycket viktigt. Den ekonomiska krisen och klimatkrisen kan kombineras och skapa stora ekonomiska möjligheter att utveckla ny teknik och skapa arbetstillfällen.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Denna resolution innehåller positiva saker, vilket vi värdesätter. Vi vill lyfta fram kravet på att EU arbetar aktivt för att åstadkomma ett avtal i Köpenhamn där man tar hänsyn till de senaste forskningsrapporterna om klimatförändringen, fastställer skyldigheter att stabilisera utsläppsnivåerna och temperaturmål för att på bästa sätt hejda farliga klimatförändringar, samt föreskriver en regelbunden översyn för att garantera att målen baseras på den senaste vetenskapen. Vi ser också positivt på att man uppmärksammar behovet av att kraftigt öka de ekonomiska resurserna för att göra det möjligt att mildra effekterna i utvecklingsländerna.

Vi ställer oss emellertid inte bakom påståendet, även om det bara förs fram i inledningen, att EU:s system för handel med utsläppsrätter kan fungera som en modell för att utveckla utsläppshandel i andra utvecklade länder och regioner. Vi stöder därför inte den nationalekonomiskt baserade hållning som tydligt influerar flera punkter i resolutionen.

  Glyn Ford (PSE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för resolutionen från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet. Trots den djupgående och omfattande finansiella krisen, som är en konsekvens av avreglering, fega tillsynsmyndigheter och giriga banker, kan vi inte bortse från behovet av att även fortsättningsvis verka för att stoppa klimatförändringen. Vi måste betrakta den nuvarande krisen som ett tillfälle att utnyttja resurserna för att åstadkomma en stegvis förändring av vår livsstil och främja en grön ”ny deal” på kontinenten och i världen. Vi kan inte nå målen om vi inte samarbetar med USA och Japan, Kina och Indien.

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. − (IT) Jag håller med om vissa punkter i resolutionen om kampen mot klimatförändringarna. Samtidigt är det flera stycken i betänkandet som jag inte kan stödja. Jag har därför beslutat avstå från att rösta i denna fråga.

  Catherine Stihler (PSE), skriftlig. − (EN) Vi måste utnyttja den gröna ekonomin till att skapa arbetstillfällen inom EU. Detta måste prioriteras under den finansiella krisen.

- Förslag till resolution B6-0133/2009 (sysselsättningspolitik)

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Resolutionen innehåller många behjärtansvärda uppmaningar. Men det mesta som behandlas i resolutionen ligger på de nationella parlamentens politiska ansvar att åtgärda.

Resolutionens förslag leder också till att större resurser krävs till EU:s fond för justering av globaliseringseffekter. Det innebär att medlemsstaternas avgifter till EU måste höjas. Detta samtidigt som medlemsländerna behöver behålla sina minskade ekonomiska resurser till sin egen social- och sysselsättningspolitik. Vi tror inte att EU:s globaliseringsfond är det mest effektiva sättet att stödja arbetstagare som förlorat sina arbeten. Medlemsländerna är bättre på att bedriva en effektiv politik på detta område. Dessutom spenderar medlemsländerna var och en summor på stimulanspaket i samma storleksordningar som deras bidrag till EU:s budget i dess helhet.

Vi har på grund av främst skrivningarna om EU:s fond för justering av globaliseringseffekter röstat nej till denna resolution.

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. − (IT) Jag röstade mot förslaget till resolution om riktlinjerna för sysselsättningspolitiken. Eftersom den globala finansiella och ekonomiska krisen kräver ett beslutsamt och samordnat agerande från EU:s sida för att förhindra sysselsättningsförluster, bibehålla en tillräcklig inkomstnivå för EU-medborgarna, förhindra en recession och vända dagens ekonomiska och sysselsättningsrelaterade utmaningar till möjligheter, anser jag faktiskt att de åtgärder som vidtas under eurokraternas ledning definitivt inte är tillräckliga för att klara av den kris som vi går igenom, särskilt inte inom ett så känsligt område som sysselsättningen.

- Betänkande: Ferreira (A6-0063/2009)

  John Attard-Montalto (PSE), skriftlig. − (EN) Initiativet till att införa återhämtningsplanen är en reaktion på den rådande allvarliga ekonomiska nedgången. Återhämtningsplanens viktigaste mål måste vara att stimulera EU:s ekonomi och konkurrenskraft och undvika ökad arbetslöshet. Ledamöterna understryker att allt finansiellt stöd måste vara målinriktat, tillfälligt och komma i rätt tid. De rådande exceptionella omständigheterna måste ses i ett större sammanhang, där ett fast åtagande ingår om att återställa normal budgetdisciplin så snart ekonomin återhämtar sig.

Återhämtningsplanen måste även syfta till att få till stånd ett rättvist internationellt avtal som innebär att fattigare länder ges möjlighet att ta sig ur fattigdomen utan att den globala uppvärmningen förvärras, genom bidrag till finansiering av omfattande investeringar.

Slutligen måste medlemsstaterna vidta samordnade åtgärder för att minska osäkerheten på kreditmarknaderna och göra det lättare för dessa marknader att fungera.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Trots antagandet, vilket vi stödde, av en del positiva och lägliga förslag, inte minst det om skatteparadis, förkastades tyvärr de flesta av vår grupps förslag och huvudspåret i betänkandet är att den nyliberala politiken ska fortsätta med några rosenröda inslag som har lagts till för väljarnas skull med tanke på den kommande valkampanjen.

De förslag som förkastades var bl.a. att de ekonomiska resurserna skulle höjas kraftigt och stöd till sysselsättningen betalas ut snabbare, samt att stödprogram skulle omdirigeras till de mest utsatta grupperna, däribland program för att garantera anständiga levnadsvillkor och tillgång för alla till samhällsservice av hög kvalitet. Jag beklagar också att t.ex. ändringsförslagen där man hävdade att återhämningsplanens budget (1,5 procent av EU:s BNP) är otillräcklig för att framgångsrikt tackla den nuvarande krisen förkastades och konstaterar att EU kommer att hamna långt efter länder som USA och Kina. Jag beklagar vidare att den kritik som vi riktade mot kommissionen för att man har kopplat återhämtningsplanen till en utvidgning av de nyliberala ”strukturreformerna” och sträng efterlevnad av stabilitets- och tillväxtpakten förkastades, eftersom det som krävs är att man slutar upp med detta och byter strategi.

  Glyn Ford (PSE), skriftlig. − (EN) Jag kan endast gratulera min kollega Elisa Ferreira till hennes betänkande om den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa. Jag delar Poul Rasmussens uppfattning om att vi ännu inte har gjort tillräckligt. Det finansiella stödet till bankerna var en nödvändig men otillräcklig åtgärd. Vi måste även vidta mått och steg för att komma till rätta med problemen på arbetsmarknaden. Arbetsdelning måste uppmuntras, och när en minskning av arbetstiden krävs måste vi verka för bibehållen arbetstid genom att denna tid tas i anspråk för vidareutbildning för att förbättra arbetstagarnas kompetens.

Den verkliga krisen utspelar sig inte på subprimemarknaden utan snarare inom den tio gånger mer utbredda kasinoekonomin i den alltmer svårgripbara fantasivärlden på derivatmarknaden, som måste fås under kontroll. Jag välkomnar följaktligen åtgärder för att kontrollera olika skatteparadis och en EU-skatt på finansiella transaktioner som syftar till att övervinna de allvarligaste konsekvenserna av krisen, dämpa spekulation och få fram finansiering för att underlätta för oss att uppnå millennieutvecklingsmålen.

  Małgorzata Handzlik (PPE-DE), skriftlig. – (PL) I betänkandet om en ekonomisk återhämtningsplan för Europa, som antogs i dag, stöds de åtgärder som Europeiska kommissionen har lagt fram för att stimulera EU-ekonomin.

De uppgifter som har presenterats de senaste veckorna inger ingen optimism. Den ekonomiska tillväxten i EU förväntas ligga under noll 2009. Över hela EU växer också arbetslösheten. Det här är den allvarligaste recessionen som har drabbat Europeiska gemenskapen och den första sedan införandet av den gemensamma valutan.

Det behövs därför kraftfulla åtgärder som leder till att det skapas arbetstillfällen och att den ekonomiska situationen verkligen förbättras. En central fråga är naturligtvis det finansiella systemets s.k. tillfrisknande så att företag och medborgare får tillgång till lån. Detta är särskilt viktigt för små och medelstora företag som verkligen utgör ryggraden i EU-ekonomin. Man måste därför snabbt och effektivt se till att kreditgivningen kommer igång igen. Stöd som är avsett att bekämpa krisen får inte bara inriktas på att undsätta utvalda sektorer. Sådant stöd är oundvikligt, men det måste också finnas en kontinuerlig strategi som är inriktad på EU-industrins konkurrenskraft. Krisen får dessutom inte utnyttjas som en förevändning att införa nya och onödigt betungande regleringar.

Jag hoppas att den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa snart kommer att ge resultat i form av de första tecknen på stimulans av ekonomin.

  Astrid Lulling (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Exceptionella situationer kräver exceptionella resurser.

Den ekonomiska situationen har försämrats i så hög grad att det motiverar ett samordnat agerande av medlemsstaterna för att försöka få igång den ekonomiska aktiviteten. Flera saker måste emellertid poängteras. Den exceptionella situation som vi befinner oss i innebär inte att det finns anledning att ifrågasätta nationalekonomins grundregler. Att låna i dag innebär skulder i morgon. Skulder som medlemsstaterna kommer att bli tvungna att betala längre fram. Underskott kan vara nödvändiga, men priset blir högt. Vi måste vara medvetna om detta. Det talas redan om höjda skatter inom en nära framtid för att hålla de offentliga finanserna flytande.

För det andra är det långt ifrån alla utgiftsåtaganden i återhämtningsplanerna som är lika mycket värda. Investeringsutgifter för att modernisera produktionsutrustning eller forskning är av ett helt annat värde än pengar som läggs på rörelsekostnader. Det skulle därför vara en god idé för medlemsstaterna att se till att man har lämpliga verktyg så att man kan göra de bästa valen.

Eftersom ord faktiskt betyder något, måste vi ha klart för oss att återhämtningsplanen egentligen inte är en europeisk plan, utan en samordning av de olika medlemsstaternas nationella åtgärder. Behöver vi göra mer? Frågan är värd att ställa, men inrättandet av en gemensam EU-återhämtningsplan skulle förutsätta en genomgripande omprövning av EU:s strategier och resurser.

  Adrian Manole (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa är särskilt viktig på grund av dess två centrala inslag: för det första de kortfristiga statsfinansiella stimulansåtgärder som syftar till att stimulera efterfrågan, värna om sysselsättningen och återupprätta konsumenternas förtroende och för det andra smarta investeringar för att främja den ekonomiska tillväxten.

EU:s främsta prioritet är att skydda medborgarna från den finansiella krisens negativa effekter. När det gäller den rumänska ekonomin kommer dessa åtgärder att visa sig vara verkningsfulla, särskilt för små och medelstora företag, genom att man förenklar och påskyndar förfaranden och beviljar struktur- och sammanhållningsstöd, samt stöd till landsbygdsutveckling, i förskott.

Ja-rösten till detta betänkande innebär också att Europeiska socialfonden kommer att behöva finansiera sysselsättningsfrämjande åtgärder, särskilt för de mest utsatta befolkningsgrupperna. Dessutom måste det fastställas ramvillkor för att mildra följderna för näringslivet, som har en central roll i den ekonomiska återhämtningen och även bidrar på ett avgörande sätt till att skapa arbetstillfällen och därmed generera en efterfrågan på den inre marknaden.

  Rovana Plumb (PSE), skriftlig. – (RO) Jag röstade för Elisa Ferreiras betänkande i fast förvissning om att det kommer att hjälpa oss att få bukt med den svåra ekonomiska period som EU nu går igenom till följd av de senaste tio årens nyliberala politik.

De rika EU-staterna måste visa solidaritet med Östeuropa och stödfonden för länder i detta område måste höjas. Som europeiska socialdemokrater menar vi att vi måste agera för att undanröja skillnaderna mellan de mer utvecklade länderna och utvecklingsländerna, framför allt eftersom de sistnämnda ländernas ekonomier har en nära anknytning till bankinstitut i väst. Det är därför vi behöver en plan för att samordna alla medlemsstaters ekonomier.

Vi stöder införandet av åtgärder mot finansiell offshore-verksamhet som gör att höginkomsttagare kan flytta sina verksamheter till dessa skatteparadis utan att betala skatt, medan majoriteten av EU-medborgarna betalar skatt och förlorar sina arbeten. Siffrorna är alarmerande: i slutet av 2009 beräknas antalet arbetslösa uppgå till 25 miljoner i hela EU (500 000 i Rumänien). Genom att avskaffa skatteparadis får man bort arbetslöshet.

Vi måste främja och stödja europeisk solidaritet mellan gamla och nya medlemsstater, vilket gör omröstningen om ändringsförslaget rörande denna fråga till ett test för Europaparlamentet.

  John Purvis (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Den ekonomiska situationen i EU och på andra håll är den allvarligaste i mannaminne, och EU och medlemsstaterna gör helt rätt i att med alla till buds stående medel se till att recessionen inte utvecklas till en depression och att det blir tillåtet att införa regeringsåtgärder, om detta är ett sätt att få fart på den ekonomiska verksamheten.

Betänkandet är inte perfekt, och vi kan inte hålla med om allt, men man lyfter återigen fram de viktigaste punkterna, nämligen att nedgången inte är en ursäkt för protektionism, överdriven skuldsättning eller upphävande av konkurrensregler. Vi har motsatt oss vänsterns ansträngningar, vars ändringsförslag har syftat till att förvandla ett förnuftigt betänkande till en inköpslista som ingen har råd med eller till ett angrepp på kapitalismen och det finansiella systemet i allmänhet.

Alla måste nu kavla upp ärmarna och åter få fart på våra ekonomier. I betänkandet framhålls att den fria marknaden och de enskilda människorna och företagen i EU spelar en avgörande roll för återuppbyggnaden, vilket är skälet till att de brittiska konservativa stöder det.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Trots att Elisa Ferreiras betänkande om en ekonomisk återhämtningsplan för Europa innehåller positiva saker lider det av samma problem som planen i sig: man skildrar en situation, men utan någon verklig insikt om orsakerna till dagens kris, man räknar upp vilka initiativ som krävs för att återvinna de ekonomiska aktörernas förtroende, men utan att kunna peka på något som till dags dato har haft denna effekt, och man har inte mycket att komma med för att mobilisera EU mot krisen. Här bör det faktiskt påpekas att om betänkandet inte bidrar till att lösa särskilt mycket rent konkret, så beror det på att Europaparlamentet inte har några större möjligheter att göra detta. Detsamma kan sägas om kommissionen.

Av planens budget ska bara 15 procent vara medel som förvaltas på gemenskapsnivå. Därför måste lösningen verkligen hittas på EU-nivå, men i första hand genom medlemsstaternas politiska vilja att samordna sitt agerande i den nuvarande ekonomiska situationen. Impulsen måste komma från medlemsstaterna, om den nu kommer överhuvudtaget, med tanke på de oroande signalerna i dagsläget som tyder på att det saknas en politisk vilja på EU-nivå. Man behöver till exempel bara titta på de motstridiga ståndpunkter som de tyska eller österrikiska socialdemokraterna i Europaparlamentet har intagit eller när de företräder sina länders regeringar.

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. − (IT) Jag håller med om vissa punkter i Elisa Ferreiras betänkande om en ekonomisk återhämtningsplan för Europa, men jag ställer mig inte bakom det som helhet. Jag har därför beslutat avstå från att rösta om min kollegas betänkande.

  José Albino Silva Peneda (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Det största problem som denna kris har orsakat är den stigande arbetslösheten och denna situation kan bara avhjälpas med hjälp av ökade investeringar.

För att öka investeringarna måste det finnas tillgång till billiga lån, men allt pekar på att det kommer att vara svårt och mycket kostsammare att få lån framöver för de mest utsatta länderna, däribland Portugal.

Dessa länder står inför ökade finansieringsproblem och därför stöder jag naturligtvis möjligheten att i euroområdet ha en enda central emittent av europeiska statsskuldpapper. Detta är för övrigt det scenario som är mest förenligt med eurons långsiktiga hållbarhet.

I det rådande läget är det av avgörande betydelse att blåsa nytt liv i den europeiska kreditmarknaden genom att bevilja ansvarsfulla lån till bärkraftiga företag och hushåll.

Det ekonomiska stödet till banker och företag måste också vara noggrant riktat, tillfälligt, öppet, garanterat i kostnadsnyttotermer och stå under sträng kontroll.

Det europeiska projektets soliditet och solidaritet kan stå på spel och vi måste därför agera samordnat och respektera den inre marknadens regler och inte tillåta någon protektionism.

Jag stöder det betänkande om en ekonomisk återhämtningsplan för Europa som har lagts fram av min kollega Elisa Ferreira eftersom jag ställer mig bakom de allmänna huvuddragen i strategin.

  Peter Skinner (PSE), skriftlig. − (EN) Betänkandet ingår i kommissionens återhämtningsplan som är ett försök att blåsa nytt liv i EU:s ekonomi. EPLP kan stödja huvudinnehållet i föredragandens förslag och anser att många av de frågor som tas upp är väsentliga för en verklig återhämtning.

Kommissionen har hållit en låg profil under den ekonomiska krisen, och parlamentet anser att det krävs effektivare redskap för att en återhämtning ska komma till stånd. En miljövänlig inriktning kunde faktiskt leda till fler innovationer och inspirera till förnyad produktivitet och samtidigt ha en positiv effekt på miljön. Vi får emellertid inte skada specifika industrisektorer eller rent allmänt begränsa våra övergripande ekonomiska möjligheter, och vi måste därför ovillkorligen överväga en målinriktad strategi. En ny strategi för finansiell övervakning, som tas upp i Jacques de la Rosières visemannarapport, är likaledes också nödvändig som ett skydd mot systemrisker.

  Bart Staes (Verts/ALE), skriftlig. − (NL) Gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen anser att det vi nu upplever är kulmen på tre inbördes relaterade kriser: en ekonomisk kris, en miljökris och en social kris. Det är därför gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen är emot en ”ekonomiskt återhämtningsplan för Europa” mot bakgrund av det nära förstående europeiska toppmötet, vars enda mål är att få liv i den gamla laissez-faire-modellen igen.

Att pumpa in enorma summor pengar i denna modell medför en allvarlig risk att miljökrisen och den sociala krisen fördjupas. Det är kontraproduktivt att bara öka efterfrågan så att produktionen kommer tillbaka i toppform. Det är exakt det som föreslås i Ferreirabetänkandet, varför jag röstade mot det.

Den ekonomiska återhämtningsplanen måste möjliggöra nya finansiella instrument och samtidigt med hjälp av regleringar injicera stabilitet och säkerhet i systemet. Incitamentet att satsa på kortsiktiga vinster genom olika bonusar måste tas bort och ersättas med regler för s.k. hävstångsfonder och riskkapitalfonder. Insyn, öppen bokföring och tillsyn måste göra skatteparadis omöjliga. Genom en exakt uppdragsbeskrivning kan banker än en gång bli realekonomins tjänare och Europeiska centralbanken agera vakthund.

  Catherine Stihler (PSE), skriftlig. − (EN) Den finansiella krisen är det första testet av globaliseringens effekter. En kris som underblåsts av girighet och som nu genomsyras av rädsla bör få oss att ifrågasätta våra grundläggande värderingar och vilket slags samhälle vi vill leva i. Detta är inte rätt tid för inskränkt nationalism utan en tid när ett starkt EU är viktigare än någonsin. Behovet av en samordnad strategi såväl inom EU som i hela världen gör G20-mötet i London så viktigt.

  Silvia-Adriana Ţicău (PSE), (PSE), skriftlig. – (RO) Jag röstade för Ferreirabetänkandet, där kommissionen uppmanas att lägga fram starka och tydliga riktlinjer för att få bättre samordning mellan alla medlemsstater i bemästrandet av den allvarliga ekonomiska krisen för att skydda så många arbetstillfällen som möjligt. Jag uppmanar kommissionen att inleda de tillämpliga förfarandena så snart som möjligt.

Genom detta betänkande uppmanar Europaparlamentet Europeiska rådets vårmöte att ge ett starkt politiskt incitament och ta fram en färdplan för alla lagstiftningsinitiativ för att tillsammans med parlamentet garantera att de kommer att antas i god tid.

I betänkandet uppmärksammas de oerhört negativa ekonomiska och sociala följderna av krisen i många av de nya medlemsstaterna, vilket medför en stor risk för destabilisering och ökande fattigdom. Bieffekterna förväntas påverka euron och ekonomierna i euroområdet. Vi uppmanar enträget till en samordnad strategi på gemenskapsnivå, med tanke på gemenskapssolidariteten och det kollektiva ansvar som vi har åtagit oss i detta avseende. Vi uppmanar också kommissionen att se över och konsolidera alla instrument i syfte att stabilisera de berörda medlemsstaterna. Det handlar bland annat om att stabilisera växelkurserna så att skyddsåtgärder och snabba och effektiva åtgärdspaket kan genomföras.

  Marianne Thyssen (PPE-DE), skriftlig. − (NL) Jag har lyssnat mycket noga till inläggen från föredragandena och gruppordförandena, bland annat råsoparna från ordföranden för socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet mot gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater om hur de röstade om ändringsförslag 92. Vi instämmer faktiskt inte i innebörden av det ändringsförslaget, och tillsammans med mina gruppkolleger röstade jag uttryckligen mot det. Det kan väl ändå inte vara avsikten att vidta kortsiktiga åtgärder som leder till att de långsiktiga målen undergrävs?

Det är således inte rimligt att tvinga medlemsstaterna att göra en budgetansträngning, oberoende av hur medskyldiga de är, vilket är en viktig faktor när man fastställer i vilken utsträckning det kan vara motiverat att tillåta underskott. Min grupp gjorde rätt när den höll fast vid sin ståndpunkt, som den delar med kommissionen, nämligen att vi även bör tänka på kommande generationer. Därför är det berättigat att variera budgetinitiativen beroende på hur medskyldiga medlemsstaterna är. Att kräva en lika stor insats på 1,5 procent av BNP är därför inte vare sig genomförbart eller berättigat.

  Georgios Toussas (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Genom den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa lägger man över bördan av kapitalistkrisen på arbetstagarnas skuldror, främjar EU:s mer allmänna mål och skyddar penningväldets vinster och gemensamma intressen.

Syftet med detta frontalangrepp mot socialförsäkrings- och arbetstagarrättigheter och mot gräsrotsfamiljernas inkomster och levnadsstandard är att EU ska kunna garantera de eurolikriktade monopolen att de kommer att ”befinna sig i ett gynnsamt läge när ekonomin återhämtar sig” jämfört med den internationella konkurrensen.

EU och regeringarna försöker att med morötter och piska få gräsrötternas samtycke för att med minsta möjliga motstånd genomföra de kapitalistiska omstruktureringar som fastställts i Lissabonstrategin, som handlar om sysselsättning och arbetslöshet, om höjd pensionsålder och drastiska nedskärningar av löner, pensioner och sociala förmåner.

De beslut som fattats vid toppmötena och det faktum att medlemsstaterna själva ska stå för finansieringen av åtgärderna visar dessutom på en upptrappning av striderna mellan imperialisterna, som leder till politiken ”var och en är sig själv närmast”.

Det finns bara ett alternativ för arbetstagarna: motstånd, ohörsamhet och motanfall tillsammans med det grekiska kommunistpartiet, fördömande av EU:s enkelriktade politik och de krafter som stöder den, omgruppering av gräsrotsrörelsen och kamp för makt åt gräsrötterna och gräsrotsekonomin.

- Betänkande: Kirilov (A6-0075/2009)

  Alessandro Battilocchio (PSE), skriftlig. − (IT) Fru talman! Jag röstade för betänkandet. Öppenhet är inte bara en symbol, utan en princip som alla institutionella förfaranden ska bygga på. Medborgare och valda organ måste ges största möjliga tillgång till de handlingar som EU-institutionerna innehar så att de verkligen kan delta i den politiska processen och ställa de offentliga myndigheterna till svars för deras åtgärder. Därför har jag redan tidigare förordat offentliggörandet av närvaron i parlamentet.

Trots de framsteg som EU-institutionerna har gjort i fråga om öppenhet och insyn kan inte läget precis beskrivas som perfekt och denna omarbetning av förordning (EEG) nr 1049/2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar bör ses som ett steg mot att upprätta en förvaltningsmiljö där det är regel snarare än undantag att handlingar är tillgängliga och lätta att få tag på.

Avslutningsvis vill jag framhålla den stora framgång som nyligen uppnåddes: Europaparlamentet använder nu inte mindre än 23 officiella språk och Europeiska gemenskapens handlingar är tillgängliga på samtliga dessa språk. Detta är en garanti för demokrati.

  Jean Marie Beaupuy (ALDE), skriftlig. – (FR) Detta initiativbetänkande bör ses i perspektivet av den pågående lagstiftningsdiskussionen i syfte att ändra förordningarna om strukturfonderna och i synnerhet förordningen om Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eurf) (Angelakas-betänkandet) och förordningen om Europeiska socialfonden (ESF) (Jöns-betänkandet).

I sina ansträngningar att uppnå en överenskommelse vid första behandlingen och ge en snabb respons på krisen, som direkt berör EU:s befolkning, har gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa valt att inte föreslå ändringar av lagstiftningsförslagen. I konsekvensens namn tillämpas samma uppläggning vid denna omröstning.

Mina kolleger från partiet Mouvement démocrate och jag är lika angelägna om att bekämpa klimatförändringen. Att detta är en prioriterad åtgärd måste bekräftas i sammanhållningspolitiken efter 2013.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Räkna inte med att vi ska lovorda den ihåliga ekonomiska återhämtningsplanen för Europa, som huvudsakligen kommer att självfinansieras av respektive medlemsstat (”europeisk solidaritet” när den är som bäst …) och där man inte ifrågasätter den nyliberala politik som är orsaken till de förändrade arbets- och levnadsvillkoren för den överväldigande majoriteten av befolkningen.

Föga överraskande avvisade en majoritet av parlamentet våra förslag, där vi

- fördömde att gemenskapsbudgeten för 2009 är ”den lägsta någonsin vid en tidpunkt då den socioekonomiska krisen i EU förvärras”,

- krävde en ökning av strukturfonderna och Sammanhållningsfonden,

- underströk att ”ytterligare förskottsbetalningar” inom ramen för dessa fonder skulle leda till en minskad gemenskapsfinansiering under de närmaste åren,

- kritiserade underutnyttjandet av fonderna, särskilt i ett läge då de socioekonomiska förhållandena i EU förvärras,

- krävde att fonderna ska betraktas som ett utgiftsmål och förslog ökad samfinansiering från gemenskapen och avskaffandet av reglerna N+2 och N+3 för dessa fonder,

- krävde att fonderna ska användas effektivt för att främja verklig konvergens och att den ständiga underkastelsen under de nyliberala målen i Lissabonstrategin ska överges,

- krävde att företagens omlokaliseringar ska motverkas.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag stöder betänkandet, där man rekommenderar snabbare och flexiblare utbetalningar till strukturstöd. Betänkandet kommer att leda till en utbredd användning av strukturfonder för rädda jobben och skapa fler arbetstillfällen. Jag välkomnar betänkandet, där man uppmanar till ett snabbare frisläppande av projektmedel som innebär att behovet av banklån minskar.

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. − (IT) Jag röstade mot Evgeni Kirilovs betänkande om Sammanhållningspolitik: att investera i realekonomin. Det är i själva verket ytterst viktigt att vi inser att EU:s sammanhållningspolitik bidrar på ett betydande sätt till den europeiska återhämtningsplanen och att den är gemenskapens största investeringskälla i realekonomin, i och med att man tillhandahåller målinriktat stöd för att tillgodose prioriterade behov och behoven hos områden med tillväxtpotential, både inom den offentliga och den privata sektorn. Vi måste emellertid tänka på de misstag som har gjorts tidigare och som har lett till denna allvarliga ekonomiska situation. Det krävs sträng lagstiftning även inom denna sektor, annars kommer samma misstag sannolikt att upprepas i cykler.