Muntliga röstförklaringar

- Betänkande: Martens (A6-0079/2009)

  David Sumberg (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Jag har begärt ordet med anledning av Martensbetänkandet, eftersom dess titel, ”Ett år efter Lissabon”, ger mig tillfälle att reflektera över var vi befinner oss i Europeiska unionen, ett år efter Lissabon. Vi befinner oss i absolut kaos: vi har inget svar på den ekonomiska krisen, protektionismen håller på att återinrättas, framför allt av den franska regeringen, och nu måste vi erkänna att Lissabonfördraget inte bara är fel utan också ineffektivt.

Vi har lyssnat – eller vi borde ha lyssnat – till folket på Irland, som klargjorde tydligt i folkomröstningen att man inte ville ha detta fördrag. Men om vi inte har lyssnat tidigare så borde vi lyssna nu. Detta är ett fördrag som inte mött sympati, som är oönskat och, viktigast av allt, ineffektivt, och Europaparlamentet borde erkänna detta.

  Nirj Deva (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Jag är mycket medveten om att Lissabonfördraget, som min kollega David Sumberg alldeles nyss sa, är ett kedjehaveri i fråga om Europeiska unionen.

Jag vill emellertid fokusera på det utmärkta betänkande som Maria Martens har utarbetat. Det rör någonting mycket grundläggande i fråga om det sätt som vi betalar ut vårt stöd på. Maria Martens framhåller att de medel som EU tillhandahåller AVS-länderna skulle kunna användas på fel sätt om nationella parlament i AVS-länderna inte är bemyndigade att se landstrategidokumenten och diskutera dem på ett öppet sätt. Det ger de nationella parlamenten i AVS-länderna befogenhet att granska det utvecklingsbistånd som ges, på samma sätt som Lissabonfördraget skulle ha gett de nationella parlamenten inom EU större befogenhet att granska det som vi gör här. I Martens betänkande beaktas ansvarsskyldighet och öppenhet, och därför stöder jag det.

  Syed Kamall (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Jag håller med min kollega som uttalade sig nyss, David Sumberg, i det han sa om Lissabonfördraget och var vi befinner oss ett år efter Lissabon. Jag vill dock fokusera på partnerskapet mellan EU och Afrika.

Vilket partnerskap det än gäller tycker jag att det är viktigt att man är medveten om vem man samtalar med; ofta sker samtalen regeringar emellan. Om man i stället pratar med företagarna, det vill säga de som skapar välstånd, i många afrikanska länder, säger de: ”Hjälp oss att hjälpa våra regeringar att öppna marknaden så att vi får tillgång till de varor och tjänster som ni tar för givna i väst.” Vi måste stötta företagarna om vi vill vara med att skapa välstånd och hjälpa Afrika att ta sig ur fattigdomen. Vi måste komma ihåg att det inte nödvändigtvis är hjälporganisationerna som är nyckeln till utveckling, utan att de personer som skapar välstånd också är viktiga.

  Philip Claeys (NI). – (NL) Herr talman! Jag röstade emot Maria Martens betänkande, men det berodde inte på att jag anser att betänkandet är obalanserat. Tvärtom, det innehåller flera punkter som utan tvekan är korrekta. Problemet är att man i betänkandet inte så mycket som nämner den olagliga invandringen, trots att den är så central i våra diskussioner om problemen i vårt utvecklingssamarbete med Afrika.

Jag tycker också att det är underligt att man i betänkandet inte vill att det europeiska systemet med blå kort ska locka hit några afrikaner från sektorer där de behövs i Afrika. Det är ju ett av huvudsyftena med systemet. Problemet med blå kort är att man organiserar kompetensflykt bland de människor som verkligen behövs för utvecklingen i utvecklingsländerna. Vi lockar hit dessa människor, vilket innebär att problemen i Afrika förvärras och invandringen till Europa ökar. Detta är en grundläggande fråga, och det är den vi borde diskutera i stället för ett litet stycke i ett betänkande där den tas upp.

  Czesław Adam Siekierski (PPE-DE). – (PL) (mikrofonen var till en början avstängd) … är en omfattande samling verktyg för att hjälpa länderna i Afrika att utvecklas. Det är ett omfattande paket eftersom det krävs omfattande lösningar för att göra någonting åt den uppsjö av problem som finns i Afrika.

Hur har det gått hittills? De senaste fem åren har vi kunnat se hur Kina har visat stort intresse för Afrika och bedrivit en omfattande investeringspolitik där. Sådana initiativ kommer att bidra till kontinentens utveckling, fast bara om Afrikaner, i synnerhet lokalbefolkningen, verkligen är med och skapar välstånd, så att det inte görs uteslutande av anställda i de utländska företag som investerar där.

EU:s framgång beror på att man gradvis har kunnat avskaffa ekonomiska hinder. EU måste stödja enskilda staters ekonomiska utveckling och hjälpa dem att bilda ett nätverk av ömsesidiga band, så att tillgången på afrikanska produkter ökar på världsmarknaden.

- Betänkande: Lambsdorff (A6-0132/2009)

  Charles Tannock (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Jag avstod, tillsammans med den brittiska konservativa gruppen, från att rösta om Alexander Lambsdorffs betänkande om Europeiska unionens prioriteringar inför FN:s generalförsamlings sextiofjärde session. Mitt parti stöder FN:s arbete och accepterar FN som en ofullkomlig organisation som behöver reformeras. Det var dock ett antal saker i betänkandet som de brittiska konservativa tar bestämt avstånd ifrån, som Internationella brottmålsdomstolens roll och avskaffandet av Storbritanniens och Frankrikes permanenta platser i säkerhetsrådet, som ersätts av en permanent plats för EU. Vi anser även att användning av dödsstraff för vuxna är en fråga för den enskilda medlemsstatens samvete, och vi har ingen partipolitisk linje i frågan. Så vi avstod helt från att rösta.

- Betänkande: Martens (A6-0079/2009)

  Gay Mitchell (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Jag vill ta upp en sak angående Maria Martens betänkande.

Först vill jag säga att Lissabonfördraget inte är något haveri, och det är idiotiskt att påstå det. Tjugosex av EU:s tjugosju medlemsstater kommer att ratificera eller har ratificerat det, däribland Storbritanniens parlament. Det är synd att brittiska ledamöter inte respekterar sitt eget parlament när de uttalar sig här.

Det irländska folket uttryckte viss oro angående vissa frågor, och de frågorna försöker Irlands regering och parlament bringa klarhet i. Om vi lyckas med det och folket röstar ja i en andra folkomröstning senare i år, kommer de att kliva in här med sina tomtehattar och bete sig lika galet som de gjorde förra gången? Låt Irland sköta det som angår Irland. Vi behöver ingen hjälp av det folk som det tog oss 700 år att bli av med!

När det gäller Lissabonfördraget vill jag påpeka att EU-medborgarna kommer att utgöra 6 procent av världsbefolkningen nästa generation. Kina och alla de länderna kommer att växa sig mycket starka.

- Betänkande: Hutchinson (A6-0085/2009)

  Zuzana Roithová (PPE-DE). – (CS) Herr talman! Jag vill förklara varför jag avstod från att rösta om Alain Hutchinsons betänkande. Som ledamot i gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen kan jag hålla med om att utvecklingsstöd inte alltid är effektivt. Samordningen är bristfällig, och de administrativa kostnaderna är höga. Föredraganden säger att partnerländerna inte alltid ansluter sig till utvecklingsstrategierna, men att statligt stöd är det enda effektiva instrumentet – och det håller jag med om – även om det givetvis borde vara mer förutsägbart. Jag är övertygad om att vi först och främst måste harmonisera prioriteringarna med andra biståndsgivare, som Förenta staterna och länder som stöder sina före detta kolonier. Föredraganden har även underskattat effekten av Kinas investeringspolitik i utvecklingsländerna. Det är en politik som inte respekterar vare sig millennieutvecklingsmålen eller några andra mål, utan endast tillvaratar Kinas egna handelsintressen.

  Nirj Deva (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Jag vill gratulera min kollega Alain Hutchinson till ett utmärkt betänkande om denna viktiga fråga. Kommissionen och EU ger mycket pengar till utvecklingsländer, varav de flesta ligger i Afrika. Cirka 50 procent av Afrikas befolkning lever fortfarande på mindre än 1 dollar per dag, och 75 procent av de människor i världen som får stöd kommer från Afrika.

Med den nedslående statistiken är det rätt att vi ger stöd till Afrika, så att de kan få rent dricksvatten och en hållbar utveckling. Men när vi ger pengar till afrikanska regeringar, vilket kommissionen nu gör i form av budgetstöd, bör vi även insistera på att det ekonomiska stöd som ges till afrikanska länder kontrolleras noga av deras egna parlament samt att finansieringsavtalen mellan kommissionen och de afrikanska länderna ska vara tillgängliga för offentlig kontroll och insyn i de nationella parlamenten i de afrikanska länderna och AVS-länderna. Det är viktigt för att skydda europeiska skattebetalares pengar.

- Betänkande: Badia i Cutchet (A6-0093/2009)

  David Sumberg (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Här i parlamentet är vi alla för konst och främjande av konst och utbildning i våra respektive länder. Jag hoppas att det inte är någon som skulle protestera mot det.

Men problemet med betänkandet är att man än en gång vill att göra detta till en EU-fråga, trots att det inte är lämpligt. Europas mångfald består i att alla nationalstaterna har sin specifika kultur, historia och bakgrund, och därför tycker jag att det verkar viktigt att beslut om konst och utbildning fattas på nationell nivå. Det är ett område som EU och Europaparlamentet bör hålla sig utanför.

”Låt tusen blommor blomma”, tror jag att den vackra meningen löd. Ja, låt i alla fall 27 blommor blomma i EU, men låt dem blomma separat. Om vi gör det tror jag att de kommer att blomma till fullo och överleva betydligt längre.

  Hannu Takkula (ALDE). - (FI) Herr talman! Jag vill tacka Maria Badia i Cutchet för hennes betänkande.

Efter David Sumbergs poetiska uttalande skulle jag vilja säga att det är viktigt att kulturens blomma verkligen kan blomma ut, och det inbegriper EU. Det är viktigt att utbildningen inte bara är inriktad på kunskap och examinationer, utan att vi kommer ihåg det mänskliga växandet. Kultur, konst och sport är oerhört viktiga för att bli en hel människa.

I detta avseende är det inte mer än rätt att genom en öppen samordning påminna de statliga skolorna om hur viktigt det är att behålla den högre konstnärliga utbildningen, och det bör inbegripa EU, för Europa är känt för sin mångfald, pluralism, storslagna konsttradition och kultur. Det är också bra att vi lär oss om andra länders kultur och Europas stora kulturpersonligheter inom de olika kulturområdena.

  Ewa Tomaszewska (UEN). - (PL) Herr talman! Den europeiska konstens allmängiltiga karaktär visar hur viktigt det är att skolorna återfår rollen som huvudsakliga centrum för spridning av kultur. Det är en möjlighet att demokratisera tillgången till kultur. Konstutbildning utvecklar mottaglighet och frigör kreativ potential. Det borde vara en obligatorisk del av studieplanen i alla nivåer av utvecklingen.

Europeiska året för kreativitet och innovation är ett utmärkt tillfälle för konsten att återfå dess rätta plats – även inom utbildningen – och att uppmärksamma vilken betydelse den har för integrationen. Att skydda den kulturella identiteten i olika regioner och göra det möjligt att stifta bekantskap med dem genom rörlighet, även inom kulturutbildningen, är ytterligare en möjlighet för den kreativa utvecklingen.

Därför är det viktigt att EU inrättar en rörlighetsram för EU-medborgare som är verksamma inom konst och kreativitet. Det var på grund av det som jag röstade för betänkandet, fast jag vill ändå protestera mot att vi använder påskyndat förfarande och antar betänkandet utan att knappt diskutera det.

  Avril Doyle (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Jag har nästan alltid sett all bra sport som konst. Som ett exempel på konst inom EU kan jag nämna det helirländska rugbylagets seger på Millennium Stadium, Cardiff, i lördags, då vi slog walesarna i en utomordentlig sportslig och konstnärlig prestation. Vi har även slagit engelsmännen, fransmännen, italienarna och skottarna. Det helirländska laget vann Six Nations – Grand Slam. Sport är konst; konst är sport. Vi måste uppmärksamma denna fantastiska bedrift.

  Talmannen. − Fru Doyle! Hade jag vetat att ni skulle ta upp Italiens nederlag skulle jag inte ha gett er ordet i denna fråga.

- Betänkande: Hegyi (A6-0107/2009)

  Dimitar Stoyanov (NI). – (BG) Jag har begärt ordet för att förklara varför företrädarna för partiet Attack röstar emot betänkandet.

Det beror verkligen inte på de många positiva punkterna om öppenhet vad gäller institutionernas arbete. Vi vill givetvis att det ska finnas en öppenhet i EU-institutionernas arbete, men vi håller inte med om att det enda sättet att uppnå öppenhet skulle vara genom att anta Lissabonfördraget och ta upp detta fördrag, som för oss redan är ”dött”, på dagordningen igen, tillsammans med många nya betänkanden i vilka man i övrigt har en annan ståndpunkt eller behandlar en helt annan fråga.

Bortsett från Lissabonfördraget är vi emot ett antagande av fördraget eftersom det kommer att öppna dörrarna för medlemskap för Turkiet. Om Turkiet blir medlem i EU kommer Bulgarien att gå under både ekonomiskt och demografiskt. Därför röstade vi emot betänkandet.

  David Sumberg (PPE-DE). - (EN) Herr talman! När jag såg betänkandets titel –”en aktiv dialog med medborgarna om EU” – trodde jag nästan att det var ett skämt, för vi har ju ingen aktiv dialog med EU:s medborgare. Poängen med dialog är att det inte är någon monolog: vi måste lyssna på EU-medborgarna. I Nederländerna, Frankrike och Republiken Irland har de varit väldigt tydliga med att de inte vill ha Lissabonfördraget.

Om Europaparlamentet och de andra EU-institutionerna vill ha en dialog med sina medborgare, vilket är en bra idé, låt dem försäkra att det är en dialog där de kommer att lyssna på vad medborgarna har att säga och besvara det. Det är slöseri med tid för Europaparlamentet att ens diskutera, rapportera eller rösta om någon dialog om det vägrar kännas vid vad människor säger eller besvara det. Det är så parlamentet verkligen fungerar, och däri ligger dess misslyckande.

  Marian Harkin (ALDE). - (EN) Herr talman! Detta är ett mycket viktigt betänkande, och jag håller med föredraganden om att vi kanske kunde ha varit djärvare och gått lite längre.

Som ledamot från ett land som röstar om vartenda fördrag vet jag hur viktigt det är att hela tiden ha en aktiv dialog med medborgarna. Det är min erfarenhet att allt fler förlorar tillit och förtroendet för institutioner. EU är en enorm institution, och vi har ett stort ansvar för att se till att aktiv dialog är kärnan i vår verksamhet.

Jag stöder särskilt punkt 32, och jag vill tacka föredraganden för att ha gett sitt stöd till mitt ändringsförslag om att Europeiska året för volontärarbete 2011 är ett utmärkt tillfälle för EU-institutionerna att skapa kontakter med medborgarna.

Vi har uppmanat kommissionen att lägga fram ett lämpligt lagstiftningsförslag som en förberedelse inför 2011, och detta arbete har kommissionen inlett. Nu måste vi se till att skapa en meningsfull dialog med de 100 miljoner volontärarbetare som finns i EU. Vi måste även se till att deras ståndpunkter och åsikter är kärnan i all vår politik och i alla nya planer och program samt att vi för en aktiv dialog med medborgarna så att EU blir starkare.

  Hannu Takkula (ALDE). - (FI) Herr talman! Gyula Hegyis betänkande är utmärkt och nödvändigt. Vi behöver en aktiv dialog mellan EU-länderna och medborgarna. Vi behöver förståelse på båda sidor. Vi behöver även tolerans så att vi kan lyssna på vad olika människor har att säga. Det behöver vi även här i Europaparlamentet.

Jag tycker att det var väldigt tråkigt att vissa ledamöter lämnade lokalen när president Václav Klaus talade, och att det skulle hända under det tjeckiska ordförandeskapet. Är de inte beredda att lyssna på olika medborgares, presidenters, institutioners och individers allmänna åsikter i EU-frågor?

Vi bör vara villiga att lyssna på olika synpunkter. Vi behöver samspel och dialog, även på gräsrotsnivå, så att allmänheten känner att de har något att säga till om i olika frågor och inte ser EU som någon diskussionsklubb för en liten elit. Jag stöder förslaget att det borde föras mer aktiv och tolerant dialog som omfattar hela Europa på alla nivåer. Det behöver vi verkligen.

  Nirj Deva (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Under den ekonomiska krisen hände någonting mycket märkligt. EU:s medborgare väntade sig inte att EU skulle hjälpa dem ur den ekonomiska krisen. De väntade sig att det egna landet och den egna regeringen skulle hjälpa dem ur den ekonomiska krisen. Mannen som utger sig för att ha räddat världen kommer hit om ett par timmar, men om vi bortser från det så är det de nationella regeringarna – i Paris, London, Washington eller Rom – som dessa länders medborgare (som också får höra att de är EU-medborgare) väntar sig ska hjälpa dem, och inte den större enheten EU.

Får jag fråga varför det var så? Får jag be de som tjatar om hur fantastiskt EU är att ställa sig den frågan? Jag har svaret. Svaret är att det inte finns någon enighet; det finns inga kontakter mellan EU-institutionerna och folket. Folket väntar sig fortfarande att den nationella regeringen ska hjälpa dem.

  Ewa Tomaszewska (UEN). - (PL) Herr talman! Jag protesterar emot behandlingen av detta betänkande. För att EU-medborgarnas ska ha förtroende för EU:s institutioner räcker det inte att känna till EU:s strategier och åtgärder, och här finns det brister. Det handlar först och främst om känslan av att delta i beslutsfattandet, att det går att göra sig hörd i EU, och att de rättigheter som fastställs i fördragen respekteras.

En debatt för EU-medborgarna i samtliga medlemsstater är det bästa sättet att visa människor att saker i EU verkligen beror på medborgarna i de länder som ingår i EU. Det är det bästa sättet att förhindra att de cirka 100 personer som formulerar de viktigaste uppgifterna som EU-institutionerna utför på de polska medborgarnas vägnar känner sig förbigångna. Listan över krav bör gås igenom noga. Det gäller även de handlingar som tagits fram av de debattdeltagare som kommer från andra länder. Då blir det än mer förvånande om man vägrar tillåta en verklig diskussion om dialog med medborgarna i Europaparlamentet.

  Martin Callanan (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Betänkandet handlar om aktiv dialog med medborgarna, och den bästa typen av aktiv dialog med EU-medborgarna består i att lyssna på vad de uttrycker i demokratiska omröstningar. Det är mycket ironiskt att Europaparlamentet antar detta betänkande samtidigt som man struntar helt i några av de demokratiska beslut som fattats i medlemsstaterna. Inte undra på att EU har så lite stöd i min valkrets i nordöstra England och på andra håll i Europa. För EU är demokratisk dialog en envägskommunikation: EU lyssnar inte på vad människor säger utan talar bara om för dem vad de får tycka och hur de ska rösta.

Om man tittar tillbaka på de senaste tio åren har Frankrike, Nederländerna och nu Irland – två gånger till och med – röstat för att bromsa den europeiska integrationen, och ändå har EU struntat helt i deras åsikter.

Om man endast lyssnar på de EU-finansierade icke-statliga organisationerna, hur ska det kunna spegla väljarnas åsikter? Den bästa dialogen med medborgarna får man genom att lyssna på vad de säger i fria demokratiska val och folkomröstningar.

  Syed Kamall (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Jag tror att det råder en missuppfattning när vi talar om aktiv dialog med EU-medborgarna, för vi blandar ofta ihop dialog med medborgarna och dialog med det civila samhället. Vi blandar ofta ihop dialog med medborgarna och dialog med organisationer som finansieras helt eller delvis av kommissionen. Vi har EU-institutioner som diskuterar med organisationer som finansieras av kommissionen, vilket egentligen är skattebetalarnas pengar.

Så när vi väl ger medborgarna rätten att yttra sig – som vi gjorde med konstitutionen i Frankrike och Nederländerna och med Lissabonfördraget på Irland – och de säger nej, vad gör vi då? Vi struntar helt i valresultatet! När folket har sagt nej innebär en dialog inte att tvinga människor att rösta om och om igen tills man får som man vill. Det är inte dialog. Det är att frångå demokratin. Det är dags att vi verkligen för en aktiv dialog med medborgarna.

  Jim Allister (NI). - (EN) Herr talman! Efter fem år i parlamentet överraskas man sällan av något betänkande. Men jag måste säga att jag verkligen blev förvånad av den totala arrogansen i vissa delar av betänkandet och hur man avsiktligt förolämpar de som vågar låta bli att inställsamt stödja EU-projektet. I betänkandet säger man att ju lägre utbildning medborgare har, desto mer sannolikt är det att de är emot ytterligare europeisk integration, vilket är en fräck förolämpning och en arrogans av ofantliga proportioner.

Sanningen är att det är de som brytt sig om att läsa EU-konstitutionen eller Lissabonfördraget och informerat sig som oftast röstar nej. De som röstar ja har ofta, i likhet med kommissionsledamöterna, inte ens brytt sig om att läsa dokumenten, utan bara svalt propagandan. Jag förkastar förolämpningen i betänkandet.

Kan jag även få säga, som svar på Gay Mitchells republikanska utbrott om att ha försökt bli av med britterna på ön Irland i över 700 år, att han borde vara glad att de inte lyckats helt eftersom han behövde hjälp av några britter från Nordirland för att vinna rugbyn i Six Nations.

  Neena Gill (PSE). - (EN) Herr talman! Jag röstade för betänkandet motvilligt, och det gjorde jag inte på grund av det nonsens som just kom från andra sidan kammaren, utan för att jag delar Gyula Hegyis idéer.

Betänkandet har verkligen urvattnats av dem här i parlamentet som inte vill ha någon aktiv dialog med EU-medborgarna. För mig betyder inte aktiv dialog glassiga broschyrer, och här anser jag att kommissionen har misslyckats. Kommissionen har misslyckats med att delta aktivt och skapa kontakter med medborgarna. Kommissionen har misslyckats med att öka medvetenheten om att det arbete som görs inom EU rör många av de konkreta frågor som påverkar medborgarnas vardag. Jag hoppas att kommissionen som ett resultat av betänkandet kommer att se över detta och hitta några kreativare sätt att hantera saken.

- Betänkande: Roszkowski (A6-0042/2009)

  Jim Allister (NI). - (EN) Herr talman! Jag välkomnar betänkandet eftersom det tar upp frågor som måste diskuteras.

Jag stöder särskilt föredragandens åsikt att landsbygdsutvecklingsåtgärder inte borde dränera resurser som avsatts för direktstöd till jordbrukare. Därför ifrågasätter även jag om landsbygdsutvecklingsstödet bör vara kopplat till den gemensamma jordbrukspolitiken över huvud taget, då det oundvikligen leder till att jordbrukare förlorar det stöd som de haft tillgång till. Om landsbygdsutvecklingsstödet i stället ingick i sammanhållningsstödet skulle det inte gå att knycka jordbruksstödet.

Jag välkomnar således att man i betänkandet vill sätta anställda inom jordbruket i fokus för stödåtgärder inom landsbygdsutvecklingspolitiken. Den balansen har saknats i många landsbygdsutvecklingsprogram, bland annat i de som omfattar min region i Nordirland.

- Betänkande: Roth-Behrendt (A6-0484/2008)

  Kathy Sinnott (IND/DEM). - (EN) Herr talman! Jag röstade för betänkandet, och jag välkomnar det. Vi trodde länge att det som vi stoppade i oss var det enda som påverkade oss. Jag tycker att man i betänkandet verkligen lyfter fram att allt som vi sätter på huden tas upp av kroppen på samma sätt som om vi åt det.

Många av de sjukdomar som drabbar främst kvinnor ökar, till exempel bröstcancer, fibromyalgi och kroniskt trötthetssyndrom. Jag tycker att vi borde agera nu, och se till att de kosmetiska produkterna blir säkrare. Vi bör även börja med riktig forskning om sambandet mellan vissa kosmetiska ingredienser och den sortens sjukdomar som drabbar kvinnor, och försöka ta fram säkrare kosmetiska produkter, för det är klart att vi vill fortsätta använda dem.

  Neena Gill (PSE). - (EN) Herr talman! Jag välkomnar särskilt detta betänkande eftersom testning av kosmetiska produkter är en fråga som berör många väljare i min region, West Midlands, och många har kontaktat mig angående detta. Jag välkomnar betänkandet och gav det mitt stöd eftersom man vill införa EU-standarder för användning av ämnen som kan vara skadliga och för kosmetikatillverkares påståenden om testning. Men vi behöver liknande standarder för påståenden om djurtestning. Förra gången vi behandlade detta betänkande handlade det om testning på djur för vetenskapliga ändamål. Nu har vi ett viktigt verktyg för att göra konsumenterna medvetna om innehållet i kosmetiska produkter, och det skulle bara bli ännu bättre om man inkluderade testning på djur.

- Betänkande: Sârbu (A6-0076/2009)

  Kathy Sinnott (IND/DEM). - (EN) Herr talman! Jag röstade för betänkandet och för strängare kontroll av biocidprodukter, men jag ville ta tillfället i akt och påpeka att vi på Irland lagligt släpper ut ett giftigt förorenande ämne i vårt vatten – en biocidprodukt som heter fluorid. Jag vill gratulera kommissionen för att ha inlett ett samrådsförfarande där de välkomnar bland annat vetenskaplig dokumentation och allmänhetens åsikter om förorening av dricksvatten med det giftiga ämnet fluorid.

- Betänkande: Becsey (A6-0121/2009)

  Avril Doyle (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Jag röstade emot betänkandet eftersom jag tycker att det urholkar kommissionens förslag att tillämpa högre skattesatser i fråga om punktbeskattning av tobaksvaror. Studier har konsekvent visat att beskattning är det mest effektiva och varaktiga sättet att få människor att avstå från tobakskonsumtion.

På Irland har University College Cork har gjort studier som visat att efter 2004 års införande av totalt rökförbud på arbetsplatser minskade hjärtattackerna i området med 11 procent året därpå. Irland har också den högsta punktskatten på tobak i EU, med 4,99 euro per paket med 20 cigaretter, vilket gör att ett paket kostar över 8 euro.

Man vinner mycket på att kombinera avskräckande priser och skattepolitik, rökförbud, informationskampanjer och bättre tillgång till nikotinavvänjning för de som vill sluta röka, och det skapar otaliga hälsofördelar som i sin tur leder till att den allmänna folkhälsan förbättras.

Tjeckien är den enda medlemsstat som inte har ratificerat FN:s ramkonvention om tobakskontroll, trots att tobaken ligger bakom över en miljon dödsfall i EU. Kan ni, som parlamentets talman, på allas våra vägnar uppmana det tjeckiska ordförandeskapet i rådet att åtgärda detta innan ordförandeskapet är över?

- Betänkande: Martens (A6-0079/2009)

  Richard Corbett (PSE). - (EN) Herr talman! Det verkar som att många på andra sidan använder röstförklaringsförfarandet för olika betänkanden till att tala om ratificeringen av Lissabonfördraget. De påstår utan belägg att folket har förkastat Lissabonfördraget och att vi inte vill lyssna på dem.

Det är tvärtom upp till medlemsstaterna, inte oss, att ratificera Lissabonfördraget, så är det givetvis helt felaktigt. En medlemsstat har sagt nej, vi lyssnar och vi måste såklart lyssna. De andra medlemsstaterna har uttryckt att de är villiga att lyssna på orsakerna bakom detta nej, beakta dem och gå vidare därifrån. Men när Den Dover inte ens är medveten om skillnaden mellan konstitutionsfördraget och Lissabonfördraget, och säger att Frankrike och Nederländerna har förkastat fördraget, låter han mycket lägligt bli att ta upp de länder som haft folkomröstningar där man gav sitt stöd till fördraget.

Vi vill inte bara lyssna på den ena sidan. Vi vill lyssna på båda sidor och överbrygga klyftan; vi vill hitta en lösning som alla medlemsstater kan godta. De vill bara lyssna på de som röstar nej. Det är de som inte vill lyssna på folket i EU. Det är de som inte accepterar demokratiska resultat, utan endast det resultat som passar dem själva och inte den allmänna situationen i medlemsstaterna.

- Betänkande: Muscardini (A6-0054/2009)

  Marian Harkin (ALDE). - (EN) Herr talman! Jag stöder helt skäl 5 i betänkandet. Just nu är jag inblandad i ett sådant fall på Irland, där modern har flytt med sina två döttrar från hemlandet Nigeria efter att den äldsta dottern dött på grund av kvinnlig könsstympning. Hennes fall är nu hos Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, och domstolen har skrivit till Irlands regering att de antingen ska åta sig fallet eller få till stånd en uppgörelse i godo.

I skäl 5 anges att kvinnlig könsstympning är en kränkning av de mänskliga rättigheterna och att allt fler asylansökningar från föräldrar motiveras med de hot som de kan komma att utsättas för i hemlandet för att de vägrat låta sitt barn genomgå kvinnlig könsstympning. Jag hoppas att domstolen för de mänskliga rättigheterna tar vårt uttalande i beaktning när den avkunnar sin dom i fallet.

Jag håller med Richard Corbett om att det har pratats mycket om demokrati här idag, men – för de som tar sig tid – om man räknar ihop alla som har röstat i folkomröstningarna om konstitutionen och Lissabonfördraget är det en majoritet med 27 miljoner EU-medborgare som har sagt ja och 24 miljoner som har sagt nej. Det är demokrati i praktiken.

  Eleonora Lo Curto (PPE-DE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Tack för att jag fick ordet. Det gläder mig att vi idag har ägnat mycket uppmärksamhet åt viktiga frågor som rätten till hälsa, rätten till en sexuell identitet, rätten till skydd av kvinnors psykiska hälsa och fysiska och psykiska integritet, som ofta kränks av dessa kvinnofobiska sedvänjor.

EU fortsätter att engagera sig för de mänskliga rättigheterna, som den ledamot som talade före mig just påpekade. Både barn och kvinnor dör på grund av dessa sedvänjor som är helt oacceptabla. EU gör rätt i att engagera sig och ta huvudansvaret för att försöka se till att lagarna harmoniseras.

  Kathy Sinnott (IND/DEM). - (EN) Herr talman! Jag hade verkligen velat röstat för Cristiana Muscardinis betänkande om kvinnlig könsstympning, eftersom jag i många år har varit för ett förbud av denna barbariska sedvänja och är engagerad i ett fall med en familj som riskerar att råka ut för detta om de återvänder till hemlandet.

Men, som så ofta sker, använder vissa kolleger problemet med könsstympade flickor och kvinnor för att främja abort genom att falla in i mantrat ”de sexuella rättigheterna och rätten till fortplantning” i betänkandet.

(Gay Mitchells röst korrigerades i enlighet med den slutliga versionen av betänkandet, och hans muntliga röstförklaring är därmed inte längre giltig.)

- Betänkande: Graça Moura (A6-0092/2009)

  Milan Gaľa (PPE-DE). – (SK) Herr talman! Jag vill tacka min kollega från utskottet för kultur och utbildning, Vasco Graça Moura, för att ha utarbetat betänkandet, som jag röstade för. Det berör dokument som redan har behandlats i Europaparlamentet. I och med utvidgningen har den språkliga mångfalden inom EU ökat. Idag talar vi 23 språk och ytterligare drygt 60 dialekter i olika regioner eller folkgrupper.

Globalisering och migration bidrar till den stora palett av språk som används av EU-medborgare dagligen. Språklig mångfald är utan tvivel ett av de utmärkande dragen för EU. Den påverkar medborgarnas sociala och kulturella liv, och deras arbetsliv, och även medlemsstaternas ekonomiska och politiska verksamhet. Jag anser att kommissionens underrättelse om detta är särskilt viktig. Jag håller med föredraganden om att den språkliga och kulturella heterogeniteten i EU är en enorm konkurrensfördel och att vi måste stödja program för språkundervisning och kulturutbyten i skolan.

  Michl Ebner (PPE-DE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Angående Vasco Graça Mouras betänkande måste jag säga att vår kollega har gjort ett utmärkt arbete. Jag vill bara ta upp en ordningsfråga gällande vårt system – Cristiana Muscardini har redan tagit upp saken idag. Jag hoppas att ni för vidare vår begäran om att det inte bör vara möjligt att ha omröstning om två praktiskt taget identiska betänkanden och därmed straffa föredraganden. Nu hände det mig, och det hade jag inte velat.

Just därför vill jag poängtera vilket bra arbete vår kollega Vasco Graça Moura har gjort, även om det blev den andra resolutionen, som var den jag röstade för, som sedan antogs. Jag röstade inte emot Vasco Graça Mouras betänkande, snarare tvärtom.

  Hannu Takkula (ALDE). - (FI) Herr talman! Först vill jag tacka Vasco Graça Moura för hans utmärkta arbete. Han har gått in helhjärtat för dessa språkfrågor, och det stämmer verkligen att språket är en grundläggande rättighet. Språket utgör kärnan i vår identitet, och därför bör EU värna om flerspråkigheten.

Vi röstade emellertid för en alternativ resolution, i stället för det ursprungliga betänkandet. Jag deltog själv i utarbetandet av den alternativa resolutionen, och det är kanske lämpligt att nämna varför vi ville ta fram ett alternativ till Vasco Graça Mouras lovvärda arbete. Anledningen var att vi ville säkra minoritetsspråkens ställning.

Som man brukar säga är EU inte starkare än sin svagaste länk – och vår svagaste länk är de medborgare som har det sämst. Därför måste vi se till att minoritetsgrupper, som samerna i mitt land Finland, behåller rättigheten att använda sitt modersmål och har tillgång till grundläggande tjänster på sitt eget språk. Vi måste ta ansvar för dem, precis som vi gör med andra ursprungsfolk. Av den anledningen är det viktigt att EU tar sitt kulturella ansvar och ser till att alla språk, inklusive minoritetsspråken, lever vidare.

  Frank Vanhecke (NI). – (NL) Herr talman! Trots att den alternativa resolutionen om flerspråkigheten i EU som till sist antogs var betydligt bättre än originaltexten röstade jag efter övervägande emot den. För i båda resolutionerna efterlyser man ett gemenskapsorgan för språklig mångfald. Det låter väl bra, och jag skulle själv stödja det i princip, men när jag läser vidare ser jag att till exempel invandrare från länder utanför EU ska uppmuntras att fortsätta använda sitt modersmål här, och att Europaparlamentet till och med vill att modersmål som talas av utländska minoriteter eller av minoriteter som härstammar från ett annat land ska ingå i skolans studieplan samt att medlemsstaterna ska uppmuntra användningen av dessa språk, men särskilt av invandrarens första språk. Jag är ledsen, men det är helt galet. Det kommer att resultera i motsatsen till anpassning och assimilation. Det är motsatsen till vad som faktiskt fordras i alla EU-länder.

  Philip Claeys (NI). – (NL) Herr talman! Jag röstade också emot betänkandet om flerspråkighet. Jag förblir en övertygad anhängare av flerspråkighet, men både det ursprungliga betänkandet och den ändrade versionen som till sist antogs innehåller ett antal idéer som kommer att ställa till problem om de förverkligas. Man vill till exempel att invandrare uppmuntras att fortsätta använda sitt första språk, vilket är ett problem i många medlemsstater eftersom de inte lär sig värdlandets språk tillräckligt bra, vilket ger en rad konsekvenser.

Sättet på vilket man i betänkandet behandlar medlemsstater som har fler än ett officiellt språk är också ett potentiellt problem. Givetvis måste man ta hänsyn till särskilda situationer, som i Belgien, där varje region, med undantag för Bryssel, är officiellt enspråkig. I Flandern har vi problem med ett stort antal fransktalande invandrare som vägrar anpassa sig till det faktum att nederländska är det främsta språket i Flandern, och det är inte bara EU:s jobb att ingripa och lova alla möjliga obefintliga rättigheter.

  Mario Borghezio (UEN). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag delar många av de reservationer som uttryckts i betänkandet över att EU uppmuntrar att invandrare ska fortsätta använda och utveckla sitt första språk – även om de generella idéerna i betänkandena förtjänar uppmärksamhet och stöd – och det beror på att med de problem som tas upp löper vi idag en ännu större risk, nämligen att EU:s språk dör ut som ett resultat av att vi både i parlamentet och på annat håll tvingas använda en standardiserad talad och skriven engelska. Det är en allvarlig risk som vi måste ta itu med.

Vi får inte glömma de regionala språken. Nationella språk dör ut, eftersom de har svårt att hävda sig, men regionala språk försvinner på ett skamligt sätt, när de egentligen borde skyddas, så som vi försöker göra i Italien genom en federal reform.

Gör EU verkligen vad som krävs för att skydda regionala språk? Vi hörde Eleonora Lo Curto tala för en stund sedan. Det skulle verkligen vara trevligt att höra henna på sardiska som är så vackert, och som jag är säker på att hon kan. Jag skulle själv gärna prata piemontesiska ibland, men i parlamentets bibliotek finns det inga kulturella informationsblad eller tidskrifter, eller annat material om språk med stark koppling till kulturell identitet eller regionala språk.

Så innan EU börjar oroa sig för tredjeländers språk borde man oroa sig för våra egna minoriteter och regionala språk.

  Eleonora Lo Curto (PPE-DE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar, herr Borghezio! Jag är sicilianska, och Sicilien är ett land med en storartad historia och vaggan för en stor civilisation. Vi hoppas att Sicilien kommer att kunna skapa en egen framtid som börjar med oberoende. Därför kan jag naturligtvis endast hålla med om att större uppmärksamhet måste ägnas åt de modersmål som vi i allt större utsträckning bör lära oss tala och som vi framför allt bör lära oss förmedla till våra barn.

Framför allt frammanar jag den historiska utvandring som har ägt rum i Italien, men också i andra länder, och som i dag ger upphov till och riskerar att ge upphov till nya generationer av dessa sicilianare som – liksom venetianare, sarder och otaliga andra i Europa som i det förflutna har genomgått denna process – inte längre kommer ihåg, inte längre kan tala sicilianska, venetianska eller sardiska.

I en ansträngning att se denna stora institutionella scen som Europa är bli en vagga för en sådan mångfald och sådana självständiga identiteter som jag hoppas att vi, i regionernas Europa, ska lära oss hylla i framtiden, efterlyser jag därför att fler och fler människor också ska få en framträdande plats genom användningen av våra språk.

  Avril Doyle (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Jag avstod från att rösta om detta betänkande av två anledningar, trots att jag helt samtycker till rubriken ”Flerspråkighet: en tillgång för Europa och ett gemensamt åtagande”.

Vi har i dag fått höra här i parlamentet att betänkandet handlar om ”vissa nationella tvister i Spanien”. Jag är mycket skeptisk till att använda en debatt om flerspråkighet och om främjandet av språk som en sorts täckmantel eller ombud eller som ett politiskt förhandlingsverktyg för de olika nationella frågorna i våra medlemsstater, och det verkar ha hänt när det gäller delar av debatten om detta i utskottet och i parlamentet.

Jag angriper inte några rättigheter för dem som talar minoritetsspråk. I själva verket försvarar jag dem helhjärtat och anser att vi måste respektera rättigheten för de av våra EU-medborgare som har ett minoritetsspråk som första språk. Det måste finnas en plats för dessa språk i Europaparlamentet, men inte nödvändigtvis som officiella arbetsspråk, framför allt om dessa medborgare – som i vårt fall – råkar behärska engelska lika bra. Att bidra till viktiga diskussioner, till exempel under plenarsammanträden och i utskott på ett minoritetsspråk som sedan måste översättas passivt och till över 20 andra språk, äventyrar hela syftet med demokratiska diskussioner genom att nyanser går förlorade genom översättning och även genom att missförstånd kan uppstå. Det ingår i vårt demokratiska mandat att övertyga så många människor som möjligt att förstå våra synpunkter, och svårigheten att få ett tillräckligt antal tillräckligt kvalificerade tolkar är en helt annan fråga. Jag lade därför ner min röst av dessa två skäl.

- Betänkande: van Nistelrooij (A6-0083/2009)

  Michl Ebner (PPE-DE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill säga att jag har röstat för Lambert van Nistelrooijs betänkande, men jag vill också, till förmån för de få åskådare som är kvar, passa på att säga att om dessa ledamöter av parlamentet som i dag så öppet kritiserade EU och dess förfarande, i stället för att fortsätta att tala illa om unionen bakom ryggen på EU och sina väljare, gav mycket mer objektiva upplysningar, skulle detta otvivelaktigt skapa en helt annan stämning.

När det gäller Lambert van Nistelrooijs betänkande utformades sammanhållningspolitiken enligt dessa riktlinjer för att skapa solidaritet och inleda samarbete, och framför allt anser jag i denna tid av kris att de europeiska regionerna – inte bara nationerna, utan också regionerna – bör samarbeta, stärka sina ställningar och förbättra sina invånares livskvalitet. Av just denna anledning var Lambert van Nistelrooijs betänkande i hög grad förtjänt av min röst.

  Rumiana Jeleva (PPE-DE). – (BG) Jag har röstat för betänkandet om territoriell sammanhållning därför att jag bestämt anser att detta koncept bör utvecklas och tillämpas som en horisontell princip som ligger till grund för all gemenskapspolitik och alla gemenskapsåtgärder.

Under dagens debatt om sammanhållningspolitiken krävde vi en betydande förstärkning under nästa programperiod av de regionala och lokala myndigheternas engagemang i planeringen och genomförandet av de tillämpliga programmen. EU-politiken, och särskilt sammanhållningspolitiken, har förändrat styrningen från ett ofta centraliserat system till ett alltmer integrerat system på flera nivåer.

Därför anser jag att medlemsstaterna måste uppmuntras att inrätta ett system med territoriellt demokratiskt styre baserat på en integrerad strategi på gräsrotsnivå, varigenom man också tillåter mer aktivt civilt deltagande. Jag uppmanar medlemsstaterna att börja tänka på hur de bättre kan befästa och stödja konceptet med territoriell sammanhållning i sina nationella program och i sin nationella politik.

I detta sammanhang anser jag att de grundläggande principerna för en samordnad utveckling och partnerskapet mellan stad och landsbygd är särskilt viktiga och att de måste iakttas noga.

  Marusya Ivanova Lyubcheva (PSE). – (BG) Jag stödde betänkandet om territoriell sammanhållning med tanke på att det innebär en politik som är mycket viktig för varje region i EU.

Resurserna från strukturfonderna, tillsammans med de nationella resurserna, kan förvandla även de mest underutvecklade regioner till välutvecklade regioner och göra att de kommer i nivå med de utvecklade. Detta är av största vikt för mitt land, Bulgarien. Under planeringsstadiet är det också viktigt att alla resurser fördelas rättvist och att sammanhållningsprincipen tillämpas i all politik som EU prioriterar.

Med hänsyn till alla de faktorer som inverkar på en balanserad regional och social utveckling måste vi hitta de lämpligaste mekanismerna för att ge vissa av de nya medlemsstater som befinner sig på en lägre utvecklingsnivå möjlighet att komma i kapp de övriga.

Vi måste ha tydliga kriterier under planeringsskedet för att hindra varje land från att straffas därför att det just befinner sig i planeringsskedet när bristfälliga och ineffektiva tilldelningar görs, vilket senare inverkar på medborgarnas livskvalitet.

  Marian Harkin (ALDE). – (EN) Herr talman! Jag vill gratulera Lambert van Nistelrooij till hans betänkande. Framför allt vill jag stödja punkt 42 där man kräver att verkliga partnerskap upprättas mellan alla parter som är engagerade i den regionala och lokala utvecklingen i EU på nationell, regional och lokal nivå.

För att uppnå territoriell sammanhållning är detta en förutsättning. Otaliga gånger har det visat sig att de lokala utvecklingsgruppernas och de icke-statliga organisationernas engagemang i ansträngningarna att uppnå regional utveckling och social sammanhållning bidrar till verkligt ekonomiskt och socialt mervärde. Med tanke på att vi inte åstadkommer territoriell sammanhållning mellan våra regioner är det avgörande att vi upprättar och främjar sådana partnerskap.

- Betänkande: Mikolášik (A6-0108/2009)

  Marian Harkin (ALDE). - (EN) Herr talman! Jag vill stödja punkt 22, där man – som i Lambert van Nistelrooijs betänkande – kräver att medlemsstaterna ska stärka partnerskapsprincipen i sina program för den nuvarande perioden och i enlighet med artikel 11 i den allmänna förordningen om Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF), Europeiska socialfonden (ESF) och sammanhållningsfonderna.

Vi i parlamentet skriver dessa förordningar, men det är medlemsstaternas ansvar att genomföra dem och det är kommissionen som ska övervaka att de genomförs. En aktuell rapport om de icke-statliga organisationernas och andras engagemang i utvecklingen, genomförandet och övervakandet av strukturfonderna i de nya medlemsstaterna hade titeln The illusion of inclusion, och jag anser att denna rubrik säger allt. Medlemsstaterna och kommissionen tar inte sitt ansvar. Vi i parlamentet måste fortsätta att insistera på att de ska göra det.

- Betänkande: Becsey (A6-0041/2009)

  Zuzana Roithová (PPE-DE). – (CS) Jag har röstat för uppsättningen av betänkanden av kolleger som kritiserar hindren mot att fullfölja sammanhållningspolitiken. Jag vill framför allt tala om Constanze Angela Krehls betänkande. Jag vill bidra till dagens diskussion genom att påpeka att vissa kolleger glömde nämna att vi för två veckor sedan godkände ett återhämtningspaket. Det tjeckiska ordförandeskapet och kommissionen kom överens om detta paket. Efter påtryckning av Europaparlamentet har kommissionen också utarbetat tydliga förslag om att förenkla administrationen och har framför allt infört en tydlig grad av flexibilitet som nu kommer att göra det möjligt för var och en att utnyttja pengar från strukturfonderna för att överföra resurser mellan programmen och även att använda dessa resurser för att täcka lån, vilket är särskilt viktigt för de nya medlemsstaterna. Nästa betänkande i detta paket, som gäller mikrokrediter, innebär naturligtvis ytterligare stöd för detta. Jag beklagar bara att vi ännu inte har tydliga riktlinjer för att harmonisera förordningarna om användningen av mikrokrediter, vilket skulle vara till särskilt stor hjälp för småföretagarna och de lokala myndigheterna.

  Marian Harkin (ALDE). - (EN) Herr talman! Jag stöder särskilt detta betänkande, omnämnandet av kreditföreningar och att man erkänner deras bidrag när det gäller möjligheten att få mikrokrediter. När det gäller välgörenhetsorganisationer spelar kreditföreningarna en unik roll för att tillhandahålla mikrokrediter till många som inte skulle erbjudas kredit av ett stort antal av de andra finansinstituten. Jag vet att kreditföreningarna inte är starka i alla EU-länder, men de är starka i många, med reserver som överskrider 40 miljarder euro. Världsomspännande kreditföreningar har reserver som överstiger 1 100 miljarder US-dollar, med nästan 180 miljoner medlemmar i hela världen.

I en tid då många människor förlorar tron på bankinstituten är de ideella finansinstituten ett livskraftigt alternativ, och de behöver vårt stöd. Framför allt måste de inkluderas i Jasmineprogrammet så att de, som tillhandahållare av mikrofinansiering, får tillgång till affärsstödtjänster, till exempel mentorskap, yrkesutbildning, råd, finansiering och utbildning.

Slutligen ett klargörande om Cristiana Muscardinis betänkande. Jag anser att vi har röstat för och godkänt ändringsförslag 1 där termen ”sexuella rättigheter och rätten till fortplantning” ändrades till ”sexuell hälsa och fortplantningsmässig hälsa”. I detta sammanhang är jag inte säker på att jag håller med mina irländska kolleger som talade tidigare om denna fråga.

  Talmannen. − Herr Kamall! Som ni ser är ni den ende i kammaren!

  Syed Kamall (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Låt mig börja med att tacka er och alla tolkar för ert tålamod under denna mycket långa röstförklaring.

Jag anser att det finns ett samförstånd inom hela parlamentet om fördelarna med mikrokrediter: Det är en av de frågor som vänstern och högern i parlamentet kan vara överens om.

Låt mig i detta skede ge mitt erkännande till framför allt två organisationer. Den ena är Opportunity International som leds av en före detta centralbankschef i ett afrikanskt land och som bidrar med en professionell strategi för mikrokrediter där detta ibland tyvärr har saknats. Den andra är en organisation med en utmärkt webbplats – www.kiva.org – som tillåter människor att låna så lite som 25 US-dollar per person och som totalt kan ge större mikrolån till företagare över hela världen, framför allt i utvecklingsländerna, och gör det möjligt för dem att skapa välstånd och arbetstillfällen i deras lokala samhällen.

Det enda påpekande jag skulle vilja göra är att vi måste se till att de lokala, nationella eller europeiska myndigheterna inte tränger ut de små samhällsstyrda och privata tillhandahållarna av mikrokrediter. Jag har exempel på det i min valkrets i London där samhällsstyrda organisationer har trängts ut av de lokala myndigheterna.

På det hela taget anser jag emellertid att vi kan vara överens om att mikrokrediter är något mycket bra för att hjälpa företagare i de fattigare länderna.

Skriftliga röstförklaringar

- Betänkande: Costa (A6-0071/2009)

  Bogusław Liberadzki (PSE), skriftlig. – (PL) Jag har röstat för antagande av betänkandet om förslaget till rådets beslut om undertecknande och provisorisk tillämpning av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Nepals regering om vissa luftfartsaspekter.

Jag instämmer i föredragandens förslag att underteckna detta avtal.

Jag anser att ändringsförslagen om klausuler om utseende av lufttrafikföretag, beskattning av flygbränsle och priser är berättigade i jämförelse med de befintliga bilaterala avtalen.

Jag hoppas att tilliten till ömsidigt förtroende för den andra partens system kommer att bidra till att avtalet förverkligas.

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. – (IT) Jag har röstat för Paolo Costas betänkande om avtalet mellan EG och Nepal om vissa luftfartsaspekter.

Jag håller med föredraganden om att de tariffer som ska tas ut av lufttrafikföretag som utses av Nepal för transporter av passagerare och varor helt inom Europeiska gemenskapen ska vara förenliga med gemenskapsrätten. Jag är också för beskattningen av flygbränsle för verksamhet som bedrivs inom gemenskapens territorium.

- Betänkande: Geringer de Oedenberg (A6-0130/2009)

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. – (IT) Jag har röstat för Lidia Joanna Geringer de Oedenbergs betänkande om vissa delar och egenskaper på jordbruks- och skogsbrukstraktorer med hjul.

Jag instämmer i kommissionens förslag om kodifiering av de gällande lagtexterna, inklusive de tekniska anpassningarna.

- Betänkande: Geringer de Oedenberg (A6-0129/2009)

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. – (IT) Jag har röstat för Lidia Joanna Geringer de Oedenbergs betänkande om upprättandet av ett gemenskapssystem för tullbefrielse.

Jag samtycker till förslaget till kodifiering av den gällande lagstiftningen genom vilket man garanterar att gemenskapslagstiftningen är förenklad på rätt sätt och tydligt utformad.

- Betänkande: Pietikäinen (A6-0119/2009)

  Šarūnas Birutis (ALDE), skriftlig. – (LT) Med tanke på att de finansiella marknaderna blir alltmer komplexa, och särskilt med tanke på finanskrisen, är denna förbättrade insamling av statistik nödvändig. Uppgifternas tillförlitlighet och aktualitet bör vara hörnstenarna i den ändrade förordningen. Föredraganden anser att det är av största vikt att samla in statistiska uppgifter i rätt tid. Därför bör man genom Europeiska centralbankssystemet och det europeiska statistiksystemet vid behov samla in uppgifter varje månad. Detta kan öka kvaliteten på statistiken och förbättra användbarheten, särskilt med tanke på övervakningen av den finansiella tjänstesektorn. Jag samtycker till Europeiska centralbankens förslag att delvis ändra rådets förordning om Europeiska centralbankssystemets insamling av statistiska uppgifter, som syftar till att öka effektiviteten i insamlingen av dessa uppgifter. Dessutom skulle man på detta sätt anpassa den befintliga förordningen till utvecklingen på de finansiella marknaderna.

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. – (IT) Jag vill avstå från att rösta om Sirpa Pietikäinens betänkande om Europeiska centralbankens insamling av statistiska uppgifter. I själva verket instämmer jag bara delvis med detta betänkande, eftersom jag anser att det finns vissa kritiska punkter som gör att jag inte kan uttrycka en helt positiv åsikt om det.

- Betänkande: Lambsdorff (A6-0132/2009)

  Philip Claeys (NI), skriftlig. – (NL) Jag har röstat mot Alexander Graf Lambsdorffs betänkande eftersom man där inte klargör att det skulle vara bäst för EU:s medlemsstater att undvika FN:s råd för mänskliga rättigheter om man behåller vissa oacceptabla avsnitt i slutdokumentet från konferensen om översyn av åtagandena från Durban. Det måste en gång för alla sägas klart och tydligt att EU inte behöver några lektioner om mänskliga rättigheter av islamiska teokratier och andra (halv-)diktaturer.

  Glyn Ford (PSE), skriftlig. − (EN) Trots att jag välkomnar Alexander Graf Lambsdorffs betänkande om EU:s prioriteringar inför FN:s generalförsamlings sextiofjärde session har jag i detta skede ett problem med hans uppmaning om att EU ska ha en enda plats i FN:s säkerhetsråd. Jag är för en reform av säkerhetsrådet för att erkänna de nya globala politiska realiteterna – Japan, Tyskland, Indien och Brasilien kan anföra starka skäl för medlemskap, och det skulle vara olyckligt att utesluta företrädare från Afrika. Men stöd eller inte för en enda EU-plats bör komma i slutet av en förhandlingsprocess, inte i början – även om det är logiskt. Därför ansåg jag att det var lämpligt att avstå från att rösta om detta betänkande.

  Neena Gill (PSE), skriftlig. − (EN) Herr talman! Jag avstod från att rösta om detta betänkande, eftersom jag anser att FN har ett akut behov av översyn och reformer. Det är ingen mening att överväga en plats i säkerhetsrådet för EU om hela representationssystemet är ifrågasatt.

Har säkerhetsrådet över huvud taget någon representation för Asien? För närvarande företräds denna kontinent endast av Kina, ett icke-demokratiskt land med en skrämmande meritlista när det gäller brott mot de mänskliga rättigheterna. Var är kravet på en plats för Indien, vars befolkning snabbt närmar sig Kinas och vars politiska, ekonomiska och strategiska makt är betydelsefull regionalt och globalt?

Innan vi tänker på EU:s röst i FN måste vi överväga hur det nuvarande FN skulle kunna förändras till det bättre. En vederbörlig representation i säkerhetsrådet för världens största demokrati skulle vara ett steg i rätt riktning.

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Principen ”en stat, en röst” är en av grundstenarna i FN-samarbetet och bör så förbli. Därför finner vi det mycket olyckligt att Europaparlamentet strävar efter att EU ska ha en enda plats i FN:s säkerhetsråd i framtiden. Det säger sig självt; svensk utrikespolitik skiljer sig från polsk, som skiljer sig från grekisk. Däremot kan självfallet likasinnade länder gå samman när de så önskar.

Betänkandet innehåller emellertid flera positiva inslag, främst vad gäller uppmaningar om respekt för de mänskliga rättigheterna och internationell humanitär rätt. Vi bedömer att dessa skrivningar väger så pass tungt att vi valt att stödja betänkandet trots andra brister.

  Richard Howitt (PSE), skriftlig. − (EN) Europaparlamentarikerna från Labourpartiet stöder arbetet i FN:s generalförsamling och den positiva roll den måste spela i ett fredligt och positivt internationellt samarbete. Särskilt stöder vi inom denna resolution inriktningen på ökat positivt samarbete om de mänskliga rättigheterna, en positiv reform av FN, icke-spridning av kärnvapen och att millennieutvecklingsmålen infrias.

Vi lade ned våra röster om denna resolution eftersom vi, trots att vi stöder många av punkterna i den, inte kunde stödja ett krav i resolutionen om att det skulle bli en enda plats i säkerhetsrådet för EU. Det finns ingen bestämmelse i FN:s stadga om en regional plats i säkerhetsrådet. EU är ingen medlemsstat i FN, och enligt FN-stadgan kan endast stater vara medlemmar av FN.

  Alexandru Nazare (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Alexander Graf Lambsdorffs betänkande är ett viktigt bidrag till EU:s engagemang i FN:s verksamhet och omvandling. Det gläder mig att ge det mitt stöd.

Rekommendationerna i detta betänkande utgör en bekräftelse på de flesta EU-medlemsstaters ständiga engagemang för huvudfrågorna i den globala politiken, samtidigt som det innehåller frågor som är av intresse för Rumänien och PPE-DE-gruppen.

Till exempel ska vi enligt EU:s grundläggande värderingar lägga särskild vikt vid principen om skyldigheten att skydda. Dessutom betraktar mitt parti och de andra ledamöterna i PPE-DE-gruppen de mänskliga rättigheterna som en av hörnstenarna i vår utrikespolitiska verksamhet och som en viktig kanal för att uttrycka våra åsikter på global nivå. Det gläder mig att man i dessa rekommendationer i stor utsträckning tar upp dessa frågor. För att befästa de framsteg som har gjorts inom dessa områden måste vi också främja mänsklig säkerhet, inte bara ur ett ekonomiskt och socialt perspektiv, utan också ”hård” säkerhet.

Sist men inte minst är det viktigt för oss alla som vill se en självsäker, effektiv, multilateral mekanism med åtgärder som främjar dessa värderingar att denna organisation fungerar på vederbörligt sätt.

Genom att beröra dessa frågor och andra som är av intresse för EU-medborgarna utgör betänkandet och Alexander Graf Lambsdorffs rekommendationer ett framsteg, vilket är anledningen till att jag röstar för det.

  Toomas Savi (ALDE), skriftlig. − (EN) Jag har röstat för Alexander Graf Lambsdorffs betänkande med ett förslag till Europaparlamentets rekommendation till rådet om Europeiska unionens prioriteringar inför FN:s generalförsamlings sextiofjärde session. EU måste handla i samförstånd för att påverka de beslut som kommer att fattas och de löften som kommer att ges i september 2009 under FN:s generalförsamling.

Som ledamot av utskottet för utveckling vill jag belysa vikten av att uppnå millennieutvecklingsmålen. EU måste inta en ledande roll i FN för att se till att hålla våra löften till utvecklingsländerna, som nu lider mest av den nuvarande ekonomiska krisen, eftersom våra åtgärder för tillfället inte har motsvarat våra löften.

Krisen har emellertid otvivelaktigt berört nästan alla länder, framför allt i de svåra tider som råder nu. Alla utvecklade länder måste agera tillsammans och se längre än till de snäva nationella intressena, eftersom miljontals människors liv är bokstavligen beroende av våra åtgärder och vårt uppträdande i framtiden.

Följderna av att ignorera problemen nu skulle kunna bli katastrofala. Dessutom kommer vi kanske inte längre att kunna lösa dem i framtiden.

  Kathy Sinnott (IND/DEM), skriftlig. − (EN) Jag ville rösta för detta betänkande om FN:s prioriteringar inför FN:s generalförsamlings sextiofjärde session, eftersom många av prioriteringarna är aktningsvärda och bör stödjas och till och med främjas. Tyvärr införde mina kolleger ”sexuella rättigheter och rätten till fortplantning” i listan över prioriteringar, och jag kan inte och kommer aldrig att finna mig i att man dödar mina medmänniskor, i detta fall ofödda barn.

  Geoffrey Van Orden (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Trots att jag stöder ansträngningar i riktning mot en samordnad ståndpunkt i FN för de västerländska demokratierna och länge har drivit frågan om en institutionell reform av FN:s strukturer godtar jag inte att EU handlar på våra vägnar. Under inga omständigheter bör individuella medlemmar av FN, ännu mindre medlemmar av säkerhetsrådet, tillåta att EU inkräktar på deras rättighet att framföra sin egen åsikt. Jag förkastar målet med ”en enda plats för EU i säkerhetsrådet”. Av principiella skäl – och utan att jag på något sätt förkastar FN:s initiativ, till exempel millennieutvecklingsmålen eller konceptet ”rätten att skydda” – avstod jag från att rösta om betänkandet.

- Betänkande: Martens (A6-0079/2009)

  John Attard-Montalto (PSE), skriftlig. − (EN) En av de svåraste utmaningarna som EU står inför är den som gäller den illegala eller regelstridiga immigrationen. Jag har alltid ansett att lösningar endast kan föreslås om båda sidor betraktar varandra som partner. Framför allt när det gäller belägenheten för de invandrare som färdas över Medelhavet måste Europa och de nordafrikanska staterna (Maghreb) samarbeta. Malta har sedan 1970-talet oavbrutet förordat denna strategi, men på den tiden hade majoriteten av de europeiska ledarna inte den nödvändiga framförhållningen. Nu, då vi står inför en utvandring av bibliska proportioner, har Europa plötsligt ställts inför verkligheten.

  Alessandro Battilocchio (PSE), skriftlig. − (IT) Jag har röstat för Maria Martens betänkande.

Mot bakgrund av den gemensamma strategi som antogs 2007, där man föreslog att en mer bilateral strategi skulle införas som i större utsträckning jämställer EU och Afrika, instämmer jag om vikten av en sådan strategi. Syftet är att sträcka ut dialogen och samarbetet ”längre än utvecklingssamarbetet”, ”längre än den afrikanska kontinenten” och ”bortom institutionerna” genom större samarbete mellan EU och Afrika inom internationella organ och i multilaterala förhandlingar om frågor som de mänskliga rättigheterna och klimatförändringarna.

Jag håller med om att EU och Afrika bör arbeta mot att göra internationella institutioner som Världsbanken, Internationella valutafonden och Världshandelsorganisationen mer demokratiska och representativa och på detta sätt se till att Afrika kan utöva ett inflytande som överensstämmer med dess storlek.

I betänkandet belyses fyra områden där effektiva resultat är särskilt viktiga för att den gemensamma strategin ska bli framgångsrik: fred och säkerhet, demokratiskt styre i dess vidaste innebörd, handelsfrågor, regionala ekonomiska gemenskaper och kapitalflykt och viktiga utvecklingsfrågor som hälso- och sjukvård och utbildning.

Jag stöder också kravet på ett specifikt finansiellt instrument för att genomföra den gemensamma strategin genom att centralisera alla befintliga finansieringskällor på ett tydligt, förutsägbart och programmerbart sätt.

  Koenraad Dillen (NI), skriftlig. – (NL) Jag har röstat mot Maria Martens betänkande, trots att det innehåller många sunda och godtagbara delar och trots att det är ett relativt opartiskt betänkande. Det är emellertid beklagligt att ett betänkande om partnerskapet Afrika-EU inte innehåller ett ord om problemet med den illegala invandringen, ett problem som är så brådskande för både Europa och Afrika, och som leder till begåvningsflykt från Afrika och orsakar så många sociala problem i Europa. Dessutom visar detta betänkande en viss naivitet när man kräver ett EU-system med blå kort för att motverka att afrikaner dras från sektorer där de behövs i Afrika. I betänkandet sägs ingenting om hur detta kan reduceras i verkligheten.

  Edite Estrela (PSE), skriftlig. – (PT) Jag har röstat för Maria Martens betänkande om ”Ett år efter Lissabon: Det praktiska genomförandet av partnerskapet Afrika-EU”, eftersom man där upprepar behovet att stärka banden mellan EU och Afrika, särskilt i dessa tider av global ekonomisk osäkerhet.

Jag vill betona att toppmötet mellan EU och Afrika i Lissabon 2007 huvudsakligen ägde rum tack vare det portugisiska ordförandeskapet. Vi har emellertid en lång väg att gå för att utveckla den gemensamma strategi som beskrevs vid detta tillfälle, framför allt inom områdena fred, säkerhet, demokratiskt styre, mänskliga rättigheter, regional integration, hälso- och sjukvård och utbildning.

EU måste skapa ett specifikt finansiellt instrument för att genomföra den gemensamma strategin och för att på ett meningsfullt sätt engagera det civila samhället.

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Föredraganden tecknar en i all väsentlighet korrekt bild av Afrikas många utmaningar. Hon har också tveklöst rätt när hon beskriver betydelsen av både internationella insatser och internationell samverkan för att komma tillrätta med fattigdom, bristande hälso- och sjukvård och de följder som den globala ekonomiska nedgången kan tänkas få.

Föredraganden propagerar emellertid ingående för att Europaparlamentets ska ges en större roll i relationerna mellan Afrika och EU. Utan sakliga argument föreslås exempelvis att Europaparlamentets talman ska få ta plats vid de möten som äger rum mellan representanter för Afrikas regeringar och EU-kommissionen och/eller rådet. Därtill vill föredraganden att Europaparlamentet ska få större ansvar för Europeiska utvecklingsfondens utformning och funktion. En sådan utveckling anser vi vore ytterst olycklig. Vi har därför röstat nej till betänkandet i sin helhet.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag stöder detta betänkande där man undersöker effektiviteten av partnerskapet Afrika–EU. I betänkandet noteras att mycket begränsade nya medel har tillhandahållits för genomförandet av den gemensamma strategin, och man kräver att ett särskilt finansiellt instrument skapas för att alla befintliga finansieringskällor ska centraliseras på ett tydligt, förutsägbart och programmerbart sätt.

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. – (IT) Jag har röstat mot Maria Martens betänkande om partnerskapet Afrika–EU.

I själva verket är jag mot den strategi som har antagits. Det visar sig ofta att den är olämplig för att tillgodose de afrikanska behoven, inbegripet både institutionerna och den privata sektorn. I detta avseende krävs det dessutom större ansträngningar från de afrikanska parterna för att se till att ett brett spektrum av det civila samhället verkligen engageras för att genomföra partnerskapsavtalen.

Den partnerskapsstrategi som hittills har omsatts i praktiken har endast gett blygsamma resultat, som har legat mycket under förväntningarna och målsättningarna. Eftersom den första handlingsplanen slutar 2010 tror jag inte att det kommer att bli möjligt att uppnå dessa mål. Jag upprepar att jag av dessa skäl är mot betänkandet.

  Geoffrey Van Orden (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Goda styrelseformer är viktiga för att uppnå ekonomiska framsteg och välbefinnande i Afrika och något som bör ha första prioritet. Det är synd att man uppmärksammar detta så sparsamt i detta betänkande och att man hanterar det i ordalag som visar överdriven lyhördhet för de afrikanska regimerna. Man nämner inte att de flesta afrikanska regeringar stillatigande eller öppet har stött Mugaberegimen i Zimbabwe, trots all den ödeläggelse som denna regim har tillfogat Zimbabwes folk. Vi bör inte försöka införa mallen med EU:s institutionella struktur i en annan kontinent utan att reflektera över om en sådan struktur är lämplig för Europa, för att inte tala om Afrika.

  Frank Vanhecke (NI), skriftlig. – (NL) Det är fortfarande egendomligt att vi i denna institution, vad som än händer, håller fast vid illusionen från Lissabon. När man tänker närmare efter är det inte så egendomligt eftersom det tydligt visar hur man inom EU-byråkratin hanterar laglighet, rätten till opposition och respekten för våra väljares fria val.

Lissabonfördraget har, när allt kommer omkring, varit dött i rättslig bemärkelse sedan folkomröstningen på Irland. Varför kan vi inte helt enkelt respektera detta?

I grund och botten undrar jag om vi verkligen nu behöver investera ytterligare 55 miljoner euro för att stödja institutionerna i Afrikanska unionen. Dessa institutioner höjer knappast rösten för att kritisera de blodiga diktatorer som de innefattar. Jag undrar också hur den mycket välgrundade kommentaren om att det blå kortet är ett fruktat instrument för ytterligare begåvningsflykt till Europa stämmer överens med de ståndpunkter som har intagits på annat håll. Dessutom nämner man ingenstans i detta betänkande ett enda ord om illegal invandring. Det kanske är ett område där vi på ett bättre sätt skulle kunna investera 55 miljoner euro.

- Betänkande: Hutchinson (A6-0085/2009)

  Alessandro Battilocchio (PSE), skriftlig. − (IT) Jag har röstat för Alain Hutchinsons betänkande och stöder helt kravet på att kommissionen ska fortsätta knyta sitt budgetstöd inom områdena för hälso- och sjukvård och utbildning, framför allt grundläggande hälsovård och grundläggande skolutbildning, till de resultat som har uppnåtts inom dessa områden och till att förbättra budgetstödets förutsägbarhet genom att införa millennieutvecklingsmålavtal.

Jag håller också med om vikten av att kunna utsträcka de grundläggande principerna för dessa kontrakt till ett större antal länder, med tanke på att huvudmålet med millennieutvecklingsmålavtalet är att bidra till att förbättra biståndseffektiviteten och påskynda framstegen, för att uppnå millennieutvecklingsmålen för de länder som mest behöver dem.

Jag anser att det är mycket viktigt för kommissionen att införa ett villkor om budgetstöd som är knutet till de resultat som har uppnåtts, inte bara när det gäller god samhällsstyrning och insyn, utan också när det gäller att försvara och upprätthålla de mänskliga rättigheterna, särskilt för de fattigaste och marginaliserade människorna, däribland de funktionshindrade, minoriteter, kvinnor och barn och att se till att budgetstöd inte ges till andra sektorer än dem som är specificerade i millennieutvecklingsmålavtalet.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag har röstat för detta betänkande som syftar till att upprätta millennieutvecklingsmålavtal mellan EU och vissa länder. Jag stöder den finansiella insyn som rekommenderas i betänkandet och den stabilitet som kontraktsenligt bistånd kommer att ge partnerländer för att bättre planera sin budget i förväg.

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. – (IT) Jag vill avstå från att rösta om Alain Hutchinsons betänkande om millennieutvecklingsmålavtal. Jag håller endast med om några av de punkter som har övervägts, och därför kan jag inte helt stödja denna text.

  Kathy Sinnott (IND/DEM), skriftlig. − (EN) EU måste helhjärtat stödja millennieutvecklingsmålen, men jag har röstat mot betänkandet om millennieutvecklingsmålen därför att det finns kolleger som än en gång har förordat ”sexuella rättigheter och rätten till fortplantning” i betänkandet. Att ge barnen en chans i livet är ett viktigt millennieutvecklingsmål.

- Betänkande: Maria Badia i Cutchet (A6-0093/2009)

  Jan Andersson, Göran Färm, Anna Hedh, Inger Segelström och Åsa Westlund (PSE), skriftlig. − Vi socialdemokrater anser att det är viktigt att främja såväl konsten som kulturen i EU. Vi vill därför gärna se ett ökat utbyte av erfarenheter och ett samarbete mellan medlemsländerna på detta område. Detta är särskilt viktigt för att underlätta för elever som studerar på konstutbildningar att studera i ett annat medlemsland.

Vi anser emellertid inte att innehållet i medlemsländernas konstutbildningar ska bestämmas på EU-nivå. Sådana beslut ska fattas av medlemsländerna själva. Vi har därför valt att rösta nej till betänkandet.

  Alessandro Battilocchio (PSE), skriftlig. − (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag har röstat för betänkandet.

”Alla barn är födda till konstnärer. Problemet är att förbli konstnärer när vi växer upp.” Med dessa ord beskrev Pablo Picasso de problem som är förenade med konstutbildning. Trots att konstutbildning för närvarande är ett obligatoriskt ämne inom många utbildningssystem varierar undervisningsmodellerna avsevärt från en medlemsstat till en annan.

Utvecklingen av nya informations- och kommunikationstekniker har gynnat främjandet av en kunskapsbaserad ekonomi, där intellektuell och kreativ förmåga intar en framstående plats. I detta sammanhang har konstutbildning blivit en viktig faktor för att bevara identiteten och främja interkulturell och interreligiös förståelse.

Konstutbildning erbjuder också länderna ett verktyg för att utveckla de nödvändiga mänskliga resurserna för att utnyttja sina rika kulturarv. Dessutom måste man tillägga att kraven på att visa konkurrensförmåga ökar inom många områden, vilket är anledningen till att utvecklingen av den kreativa förmågan inom många utbildningssystem prioriteras med hjälp av lämpliga pedagogiska metoder. Detta har stor inverkan på elevernas möjlighet att längre fram ta sig in på arbetsmarknaden.

  Šarūnas Birutis (ALDE), skriftlig. – (LT) Fastställandet av det gemensamma förslaget om samordning av konststudierna på EU-nivå är viktigt.

Konstnärlig verksamhet kräver att man behärskar vissa kompetenser, kunskaper och material som sedan länge har en nära koppling till pedagogiska och tekniska framsteg. Under historiens lopp har man utnyttjat tidens mest avancerade teknik, och många av de estetiska teorierna har påverkats av vetenskapliga diskussioner. Samtidigt har praktiska erfarenheter och vissa konstgrenar också påverkat de tekniska framstegen och på detta sätt bidragit till mänskliga kunskaper och förändring av världen. Trots att konstnärligt skapande inte kan begränsas till att strikt tillämpa vetenskapligt och tekniskt kunnande kan tekniken utan att ha utvecklats för detta syfte vara användbar för konsten, precis som konst kan ge upphov till forskning och teknisk utveckling som inte bara tillämpas inom konstnärlig verksamhet. Med andra ord bidrar konstutbildning till att främja närmare och mer givande band mellan utbildning, kultur, informations- och kommunikationsteknik (IKT) och konst på 2000-talet.

  Nicodim Bulzesc (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Jag röstade för detta betänkande därför att jag håller med om att det måste finnas en jämvikt mellan teoretiska studier och praktiska förberedande kurser inom varje område, inbegripet konststudier.

Maria Badia i Cutchet understryker i sitt betänkande att utbildning i konsthistoria också måste inbegripa möten med konstnärer och besök på kulturella platser för att väcka nyfikenhet och eftertanke hos eleverna. Jag hoppas att de europeiska regeringarna och Europeiska kommissionen kommer att godkänna rekommendationerna i detta betänkande och att vi mycket snart kommer att se förbättringar.

  Marie-Hélène Descamps (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Det initiativbetänkande som har överlämnats till oss i dag och som har mitt fulla stöd innehåller tanken att konstnärlig och kulturell utbildning, däribland utbildning i bildkonst, är en grundläggande del av utbildningssystemet. Dessa lektioner bidrar i själva verket till att frigöra individerna och göra tillgången till kultur mer demokratisk. I enlighet med subsidiaritetsprincipen yrkar man därför i resolutionen på att rörligheten för lärare och elever ska förstärkas, att yrkeskvalifikationer ska erkännas på EU-nivå och att medlemsstaterna ska samarbeta inom området för konst- och kulturutbildning.

I betänkandet betonas också behovet av att utveckla utbildningen av lärare och andra aktörer (konstnärer och yrkesverksamma) för att införa en konstnärlig och kulturell komponent i all utbildning och för att garantera en hög undervisningsstandard. Dessutom belyser man med rätta i betänkandet behovet att använda nya informations- och kommunikationstekniker för att tillhandahålla en modern undervisning av hög kvalitet som motsvarar unga människors ambitioner. I detta avseende hänvisar man till Europeana, det europeiska digitala biblioteket, som i detta sammanhang utgör ett verkligt mervärde.

  Koenraad Dillen (NI), skriftlig. – (NL) Vad blandar sig parlamentet i nu? I punkt 1 i detta betänkande läser jag till exempel att konstämnen bör vara obligatoriska i utbildningsprogrammen på alla utbildningsnivåer för att främja demokratiseringen av tillgången till kultur. Vilket struntprat och vilken klåfingrighet! Låt medlemsstaterna själva besluta hur de vill fylla sina utbildningsprogram. De har varit fullständigt kapabla att göra detta under de senaste hundra åren, och de kommer att fortsätta att göra det under hela nästa århundrade utan att de behöver beskyddas av EU och Europaparlamentet.

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Junilistan anser att kulturfrågor ska ligga under medlemsstaternas politiska ansvar. Detta betänkande ligger utanför den lagstiftande proceduren och är inget annat än ett tyckande från Europaparlamentets federalistiska majoritets sida om att EU skall lägga sig i än mer på kulturområdet.

Vi har därför röstat nej till betänkandet i sin helhet.

  Zdzisław Zbigniew Podkański (UEN), skriftlig. – (PL) Det är sant att undervisning ges i konstnärliga ämnen i alla skolor i Europa. Det är också sant att Europa, och då menar jag samhället, förändras snabbt, liksom informations- och kommunikationstekniken. Europa förenas också, och kulturutbildningen kan i lika stor utsträckning främja denna process som till exempel den inre marknaden.

Detta kan ske med hjälp av konstnärlig utbildning på alla utbildningsstadier, genom att fördjupa de teoretiska och praktiska kunskaperna om Europas mångfald och dess många kulturer. Denna kunskapsmängd är mycket stor och växer ständigt. Att man undervisar i konstnärliga ämnen på olika sätt i olika länder gör det emellertid inte möjligt att utbilda en konstnär vars kunskaper och potential kommer att erkännas och utnyttjas i en annan medlemsstat.

I detta fall infinner sig frågan om samordning av politiken, och Maria Badia i Cutchets betänkande innehåller en intressant lösning, den öppna samordningsmetoden för kultur, eller för att tala praktiskt, ett ömsesidigt lärande länderna emellan, som grundas på exempel av dem som på bästa sätt har lyckats lösa speciella problem. Denna metod ligger därför nästan helt i medlemsstaternas händer.

Denna strategi är flexibel, och genom den tillåter man samordning av komplexa frågor och en snabb reaktion på aktuella utmaningar. Frågan om konstutbildning är komplicerad: Kreativiteten måste stimuleras med hjälp av en särskild och individualiserad strategi mellan lärare och student, kunskaper om Europas kultur, som ständigt är under utveckling, och om kreativa verktyg måste förmedlas och förutsättningar för en obehindrad karriärutveckling måste skapas. Rationell och konstruktiv eftertanke om konstutbildning är en investering för framtiden och för identiteten av ett Europa som är förenat i mångfald.

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. – (IT) Jag välkomnar Maria Badia i Cutchets betänkande om konststudier inom Europeiska unionen.

I dessa dagar, när våra samhällen blir alltmer heterogena, anser jag att kulturen är av grundläggande betydelse som ett sätt att bevara identiteten och samtidigt förbättra det sätt på vilket olika befolkningar och kulturer lever sida vid sida.

Jag håller med om att konst är ett uttryck för kultur och att den bidrar till att utveckla ett lands kulturella rikedom likaväl som samhället i allmänhet. Dessutom kan konstnärlig verksamhet vara användbar för teknisk forskning och utveckling och påverkas i sin tur av detta.

Med tanke på betydelsen av konstämnen är jag därför för en samordning i hela EU av undervisning i dessa ämnen i undervisningsinstitutionerna.

  Carl Schlyter (Verts/ALE), skriftlig. − Det är viktigt att konstnärer har möjlighet att röra sig fritt, att befrämja möjligheterna för icke-kommersiell konst, att utvecklingen av europeiska digitala bibliotek för att bevara konstarvet går vidare osv. Jag tolkar punkt 9 om konststudiers karaktär och längd som en vilja att införliva även konststudier i Bolognaprocessen och med det förbehållet kan jag rösta ja till betänkandet.

- Betänkande: Hegyi (A6-0107/2009)

  Philip Claeys (NI), skriftlig. – (NL) Jag röstade mot detta betänkande på grund av det förfärliga hyckleri som texten ger uttryck för. EU vägrar beakta folkomröstningarna i Frankrike och Nederländerna om EU-konstitutionen och på Irland om Lissabonfördraget, men ändå beklagar man inte detta faktum i betänkandet. Tvärtom fastställs det i punkt 5 i betänkandet, på ett särskilt förmyndaraktigt och förolämpande sätt, att kvinnornas nejröster berodde på EU:s bristande engagemang.

Hänvisningarna till kommissionens så kallade Plan D är helt ovidkommande eftersom Plan B i de flesta medlemsstater utmynnade i en dialog mellan likasinnade, som uttryckligen saknade intresse av att ta hänsyn till kritiska röster. I detta betänkande hade man behövt kritisera oegentligheter av detta slag i stället för att stillatigande godkänna dem.

  Koenraad Dillen (NI), skriftlig. – (NL) Jag röstade med stor övertygelse mot detta federalistiska och arroganta betänkande. Vilken arrogans att, som i skäl B, hävda att den befolkning som röstade mot EU-konstitutionen har bristande kunskaper om EU. Detta är otvivelaktigt fel. Just de medborgare som endast alltför väl förstår att EU försöker underminera de sista spåren av medlemsstaternas suveränitet röstade mot EU-konstitutionen. Vilken arrogans att hävda att integrationen bara slår igenom i de välutbildade samhällsskikten! Föredraganden uttrycker sig emellertid tydligt. De som tänker ”på fel sätt” måste vara kriminella eller betraktas som idioter. Då kan vi tala om en aktiv dialog med medborgarna.

  Brigitte Douay (PSE), skriftlig. – (FR) Jag stödde Gyula Hegyis betänkande om en aktiv dialog med medborgarna om EU. En dialog av detta slag är väsentlig, och i betänkandet betonas vikten av verksamhet på lokal nivå. Genom att vidta verkliga åtgärder närmare medborgarna, genom att helt enkelt tala till dem om EU, kan de få en tydligare bild av vad EU gör för dem i deras dagliga liv.

Att uppmuntra denna dialog kommer att få en avgörande betydelse under upptakten till Europavalet i juni, framför allt i landsbygdsområden och bland de mest EU-skeptiska grupperna, till exempel ungdomar och kvinnor. Den senaste interinstitutionella förklaringen som undertecknades av parlamentet, rådet och kommissionen, ”samarbete för bättre kommunikation om Europa”, går i samma banor. Vi kan vara glada över den vikt som institutionerna lägger vid denna dialog och de ansträngningar de ämnar göra för att medborgarna ska känna sig engagerade i EU.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Vi röstade mot detta betänkande eftersom vi anser att de påtryckningar som fortfarande görs för att avsluta ratificeringsprocessen om Lissabonfördraget, trots resultatet av den irländska folkomröstningen, är oacceptabla. Först av allt, om bestämmelserna i det nuvarande fördraget hade iakttagits och om det irländska folkets suveräna beslut hade respekterats borde förslaget till Lissabonfördraget ha övergivits. I detta betänkande förordas åter en antidemokratisk ståndpunkt. Därför är det oacceptabelt att Europaparlamentet talar om att ytterligare öka ”insynen i EU och medborgarnas engagemang i beslutsprocessen”, när majoriteten vägrade hålla folkomröstningar i sina egna länder om Lissabonfördraget därför att de var rädda för sina medborgares majoritetsbeslut.

Det är också beklagligt att de bortser från de skiljaktiga åsikterna hos alla dem som känner sig lurade genom en process av kapitalistisk integration som gör att ojämlikheterna förvärras och att fattigdomen och arbetslösheten ökar, tvärtemot vad de lovade.

Till och med de få positiva punkterna i betänkandet verkar vara utformade inom en ram där man syftar till att bedra den allmänna opinionen och medborgarna genom propagandakampanjer, snarare än att på ett effektivt sätt säkerställa demokratiskt deltagande och åstadkomma en förändring av politiken som svar på de rimliga förväntningarna från individer och arbetstagare.

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) Ni är verkligen oförbätterliga. Ni anser att om EU-medborgarna är alltmer skeptiska inför EU är det på grund av bristande utbildning, på grund av okunnighet eller till och med dumhet.

Jag anser att det förhåller sig tvärtom. Det finns de som drar fördel av att man öppnar gränserna för all rörlighet för människor, varor, kapital och så vidare, och sedan är det den stora majoriteten som lider av följderna: arbetslöshet, osäkra arbetstillfällen, minskad köpkraft, otrygghet och förlust av identitet. De vet vem de ska skylla på.

Ert Europa är en teknokrati styrd av ett fåtal okontrollerade oligarker som inte kan kontrolleras: de 27 kommissionsledamöterna och de fåtaliga ledamöterna av Europeiska centralbankens styrelse. Det är en teknokrati som lyssnar på de tusentals påtryckningsgrupper som påverkar den, men som är döv för den vägran som uttrycks av medborgarna när vi nedlåter oss till att rådfråga dem genom en folkomröstning. Det är ett system vars politik banade vägen för och förvärrade den nuvarande finansiella, ekonomiska och sociala krisen och som gör att det nationella skyddet eller räddningsåtgärderna undermineras.

I likhet med er hoppas jag därför att mängder av EU-medborgare kommer att rösta och att de kommer att använda detta val som en folkomröstning för att säga ”nej” till er.

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Detta betänkande ligger utanför den lagstiftande proceduren och är inget annat än ett tyckande från EU-parlamentets federalistiska majoritets sida. I förslaget argumenteras för ett fullbordande av ratificeringsprocessen för Lissabonfördraget.

Men vi anser att Lissabonfördraget har fallit två gånger. Senast när befolkningen på Irland 2008 röstade nej till Lissabonfördraget, men även före det, genom att väljarna i Frankrike och Nederländerna 2005 röstade nej till i princip samma förslag. När ska den federalistiska majoriteten i Europaparlamentet inse att ambitionen att skapa ett Europas förenta stater saknar stöd hos väljarna?

I beaktandemening B i förslaget till betänkande skriver man till och med i följande: "Människor med bristande kunskaper om EU-politiken och fördragen tenderar oftare att vara emot dem." Detta visar federalisternas nonchalans, arrogans och ignorans gentemot väljare med andra politiska värderingar än de som råder i detta centraliserande Europaparlament.

Vi har därför röstat nej till betänkandet.

  Adrian Manole (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Att kommunicera med medborgarna och hålla dem informerade måste upphöra att endast vara ett föreskrivet, ineffektivt förslag. Det civila samhället måste engageras inom sådana områden som goda styrelseformer och demokratisering, mänskliga rättigheter, att utveckla och bekämpa den sociala utslagningen, miljöskydd och en hållbar utveckling.

Med tanke på den globala finanskrisen och den ständigt växande nivån för konsumenternas skulder innebär en aktiv dialog med EU-medborgarna att de europeiska institutionerna och det civila samhället måste anstränga sig att förbättra konsumenternas finansiella utbildningsnivå, framför allt med hänsyn till deras rättigheter och skyldigheter, liksom de bästa metoderna inom områdena för sparande och lån.

Dessutom bör medlemsstaterna öka de mänskliga och finansiella resurser som har anslagits till nätverket av europeiska konsumentcentrum i EU.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) Den senaste kampanjen om att göra energibesparande glödlampor obligatoriska, vilket framför allt tillverkarna kommer att tjäna på, belyser klyftan mellan EU och dess medborgare. Hur kan människorna i Europa känna någon samhörighet med ett EU som fortsätter att hålla folkomröstningar, om det över huvud taget hålls några, tills det rätta resultatet uppnås? Hur kan till exempel österrikiska medborgare identifiera sig med ett EU som i slutändan har gjort att de översköljs av en störtflod av transittrafik, som har straffat dem med sanktioner för att de har hållit demokratiska val och tvingat dem att ge upp sin neutralitet och sin banksekretess?

EU skapades av ekonomiska skäl, och det är fortfarande tydligt. Det är inte skapat av medborgarna. Det är skapat av ett EU-etablissemang som är skilt från verkligheten och som håller fast vid slagord som avreglering och fri rörlighet för kapital. Om vi inte ser över vårt tänkesätt och om bristen på insyn och demokrati fortsätter kan vi anta den ena avsiktsförklaringen efter den andra, men medborgarna kommer att förbli alienerade från EU och deras besvikelse över unionen kommer att fortsätta att öka. Av denna anledning har jag avstått från att rösta om detta betänkande.

  Zdzisław Zbigniew Podkański (UEN), skriftlig. – (PL) Dialogen med medborgarna är en viktig och komplicerad fråga, men den är något som de styrande regeringarna måste behärska på ett bra sätt. Den viktigaste delen av deras arbete är dialog som utmynnar i en kompromiss. I detta sammanhang visar det sig att bakgrunden till detta betänkande är i viss mån motsägande. Vi uppmanas att fullfölja processen med att ratificera Lissabonfördraget så snart som möjligt, eftersom det är ett viktigt villkor för dialogen om Europa. I betänkandet hävdar man att insynen kommer att öka genom fördraget och engagera medborgarna i beslutsfattandet. Det kan ge intryck av att de som ogillar fördraget kommer att ignoreras, och därför kommer inte deras röst att bli hörd. Det är därför svårt att tala om dialog och kompromiss.

Tanken på ”en gemensam europeisk kunskap” genom studiet av Europas och den europeiska integrationens historia är också kontroversiell. Detta skulle åstadkommas genom ett program överenskommet på gemenskapsnivå, som skulle antas frivilligt av medlemsstaterna och bekostas via gemenskapsbudgeten. Kort sagt är detta en historisk kompromiss som kommer att tjänstgöra som ett verktyg för att skapa gemensamma europeiska värderingar. Enligt min åsikt behöver vi inte gå så långt – historiska kompromisser är ett minst sagt oklart begrepp, om en sådan kompromiss över huvud taget är nödvändig. Att använda historien som ett medel för att uppnå ett mål väcker motstånd, även om avsikten med detta är uppriktig. Nyckeln till en effektiv dialog finns i nutiden, som ändå har gett oss tillräckligt med problem. Vi måste tala med varandra! Med andra ord säger vi ”ja” till en dialog och ”nej” till betänkandet.

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. – (IT) Jag vill avstå från att rösta om Gyula Hegyis betänkande om en aktiv dialog med medborgarna om EU.

Trots att jag delvis samtycker till den text som har lagts fram har jag en avvikande mening på flera punkter som jag anser vara viktiga. Därför kan jag inte helt stödja betänkandet.

  Czesław Adam Siekierski (PPE-DE), skriftlig. – (PL) Debatten om en dialog mellan EU och dess medborgare är mycket nödvändig. Hur EU-medborgarna ser på Europa och deras förståelse för hur gemenskapen fungerar är en viktig fråga. Människor accepterar vad de vet, men allt som är bortom deras horisont ger upphov till oro. Exemplen med den irländska folkomröstningen och de tidigare folkomröstningarna i Frankrike och Nederländerna visar att vi inte kan bortse från våra medborgares åsikter. Besluten bör inte fattas bakom slutna dörrar utan att vi tar hänsyn till samhällets åsikter. Nihil novi: Ingenting nytt utan gemensamt samtycke.

Vad vi behöver är att nå de fattigare och mindre utbildade medborgarna. Det som behövs är att tydligt och klart förmedla till allmänheten vad våra åtgärder grundas på, vad vi syftar till att uppnå och framför allt de fördelar som blir följden för medborgarna. Verklig integration är inte möjlig om våra väljare inte helt accepterar EU:s åtgärder.

Studier har visat att bara drygt 50 procent av EU-medborgarna är nöjda med sitt lands medlemskap i gemenskapen. Detta varierar naturligtvis från land till land. Det vore en stor framgång om denna siffra nådde 80 procent.

Skyldigheten att föra EU närmare medborgarna vilar inte bara på EU-institutionerna i allmänhet, utan enligt min åsikt också på oss själva, på parlamentsledamöterna. Varje år organiserar jag hundratals möten med ungdomar, jordbrukare och affärsmän. Vi måste lära våra medborgare att utnyttja de fördelar som EU erbjuder. Europavalet i juni kommer att bli det första provet på hur effektiva vi har varit.

  Søren Bo Søndergaard (GUE/NGL), skriftlig. − (EN) Gyula Hegyis betänkande om främjandet av en dialog med EU-medborgarna baseras på antagandet att människors skeptiska inställning till EU beror på att de saknar tillräckliga kunskaper. Olika åtgärder föreslås i betänkandet, till exempel utbildning, Euronews och att det ska öppnas ett museum för europeisk historia. Eftersom åtgärderna mycket mer liknar propaganda än dialog är jag mot dem. I en verklig dialog betraktas medborgarnas åsikter som värdefulla.

  Eva-Britt Svensson (GUE/NGL), skriftlig. − (EN) Gyula Hegyis betänkande om främjandet av en dialog med EU-medborgarna baseras på antagandet att människors skeptiska inställning till EU beror på att de saknar tillräckliga kunskaper. Olika åtgärder föreslås i betänkandet, till exempel utbildning, Euronews och att det ska öppnas ett museum för europeisk historia. Eftersom åtgärderna mycket mer liknar propaganda än dialog är jag mot dem. I en verklig dialog betraktas medborgarnas åsikter som värdefulla.

  Andrzej Jan Szejna (PSE), skriftlig. – (PL) Föredraganden fastställer att den aktiva dialogen med medborgarna om EU inte är väl utvecklad. Tyvärr har han rätt. Informationen om EU når ofta bara de välutbildade och rika invånarna, vilket ger upphov till misstro och motvilja hos andra medborgare i EU-länderna. Av denna anledning är det en viktig del av den vidare utvecklingen av den europeiska gemenskapen att invånarna får utbildning om Europa.

Föredraganden försöker hitta sätt att nå en vidare publik, vilket kommer att bidra till att utvidga invånarnas kunskaper om EU. Han grundar sin strategi på följande pragmatiska och dessutom mycket populära metod för att nå en så vid publik som möjligt: Introduktion i skolorna med en ettårig utbildning om EU sedan 1945, öppnandet av en tv-informationskanal som liknar den amerikanska kanalen CNN och webbplatser i en form som kommer att göra dem tillgängliga för ungdomar.

Jag håller med om och stöder vikten av en informationskampanj om EU som en metod att öka medvetenheten om samhället, och jag anser också att föredragandens idéer om att genomföra detta är mycket goda.

- Betänkande: Cornillet (A6-0081/2009)

  Marie-Arlette Carlotti (PSE), skriftlig.– (FR) Den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen har blivit ett viktigt instrument för den politiska dialogen samt för konfliktförebyggande åtgärder och resolutioner.

När det uppstår en politisk kris har det genom våra ”brådskande debatter” blivit möjligt att föra djupgående, öppna dialoger om situationen i Kenya, Zimbabwe och Mauretanien.

Om de stora ”horisontella” utmaningarna nord–syd, till exempel livsmedelssäkerhet, effektivt statligt stöd och barnarbete intog den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen 2008 konstruktiva, ofta djärva ståndpunkter.

När det gäller genomförandet av Europeiska utvecklingsfonden kom den gemensamma parlamentariska församlingen över dokument som dess utskott för ekonomisk utveckling, finanser och handel har börjat undersöka.

Den gemensamma parlamentariska församlingens dagordning har emellertid präglats av en enda politisk prioritet, den som gäller avtalen om ekonomiskt partnerskap. Dess ”regionala sammanträden” utgör en stor tillgång och ett obestridligt mervärde för att övervaka avtalen om ekonomiskt partnerskap.

Detta mervärde måste nu erkännas och infrias. Den gemensamma parlamentariska församlingen måste stå i centrum för tillhandahållandet av parlamentarisk kontroll under förhandlingarna och när avtalen genomförs.

Slutligen vill jag här berömma det arbete som har utförts av medordföranden Glenys Kinnock. Hon har lyckats göra den gemensamma parlamentariska församlingen till ett enastående verktyg för dialogen mellan nord och syd.

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. – (IT) Jag är mot Thierry Cornillets betänkande om arbetet i den gemensamma parlamentariska AVS-EU-församlingen 2008.

Jag anser att arbetet som har utförts under de arbetssessioner som hittills har hållits inte alltid har varit tillfredsställande, eftersom inga resolutioner har antagits om vissa viktiga frågor.

Dessutom har de förhandlingar som församlingen har genomfört i vissa fall lett till att man har slutit partnerskapsavtal som inte har gett goda resultat, vare sig för EU eller för de andra parterna. Jag är därför mot det framlagda betänkandet.

  Frank Vanhecke (NI), skriftlig. – (NL) Jag har just avstått från att rösta om den gemensamma AVS-EU-församlingens arbete, trots att jag i efterhand önskar att jag hade röstat ”nej”. Under de år jag har suttit här i parlamentet och arbetat har jag mer och mer fått intrycket att AVS-ståndpunkterna huvudsakligen tjänar som en ursäkt för angenäma resor runt omkring i världen och i alla riktningar. Låt oss vara uppriktiga! Vilken skillnad har de egentligen åstadkommit?

Vad vi behöver är kanske bara en utvärdering av hela skalan av parlamentariska ståndpunkter. De verkar mycket tilltalande. Jag är säker på att det är mycket trevligt att se sig om i världen på vanliga medborgares bekostnad, men om alla dessa skattepengar verkligen har varit till nytta för någon, med undantag av hotell- och luftfartssektorn, betvivlar jag i hög grad.

- Betänkande: Krehl (A6-0095/2009)

  John Attard-Montalto (PSE), skriftlig. − (EN) Strukturfonderna tillhör EU:s viktigaste verktyg. Ett av de viktigaste områdena att lära känna är hur man får tillgång till dessa fonder inom regionalpolitiken. Titeln innehåller ordet ”hinder” som kan koncentreras till sju delar, bland annat

- att de byråkratiska hindren är alltför stora,

- att det finns alltför många komplicerade bestämmelser,

- att vissa medlemsstater ofta ändrar kriterierna för berättigande till stöd och gör ändringar i förteckningen över erforderliga handlingar,

- att insynen i beslutsförfaranden och samfinansieringssystem är bristfällig,

- att betalningar är försenade och att medlemsstaterna har besvärliga och centralt styrda förvaltningar,

- att den decentraliserade förvaltningskapaciteten är otillräcklig,

- att olika modeller tillämpas för medlemsstaternas regionala förvaltning, vilket gör det omöjligt att få fram jämförbara uppgifter och att utbyta bästa praxis.

  Brigitte Douay (PSE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för Constanze Angela Krehls betänkande om bästa praxis inom regionalpolitiken därför att det innehåller en innovativ definition av denna bästa praxis och exempel på framgångssagor och därför att det innehåller mycket specifika rekommendationer för alla EU-åtgärder på detta område.

Framför allt gjorde jag föredraganden uppmärksam på betydelsen av bättre tillträde till urbana tjänster och transporttjänster för personer med nedsatt rörelseförmåga och på möjligheten att på ett bättre sätt förena familjeliv och arbetsliv, särskilt för kvinnor.

Vi hoppas att dessa heltäckande rekommendationer kommer att hjälpa och inspirera de berörda parterna inom regionalpolitiken.

  Emanuel Jardim Fernandes (PSE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för Constanze Angela Krehls betänkande därför att hon belyser bästa praxis inom flera områden, bland annat inom miljöområdet och området för hållbar energi. Det är fallet med Socorridos hydroelektriska kraftstation i den självständiga regionen Madeira, som har uppmärksammats i anslutning till RegioStars-initiativet.

I Constanze Angela Krehls betänkande erkänner man också de stora hindren för att utarbeta sådana projekt, däribland

- de komplicerade bestämmelserna,

- bristande tydlighet när det gäller reglerna för samfinansiering,

- små möjligheter till erfarenhetsutbyte, och

- få möjligheter till interregionalt samarbete och regionala strukturer som är otillräckliga för detta samarbete.

Därför är det viktigt att befästa och förbättra indikatorerna och därigenom öka gemenskapens kunskaper inom detta område, framför allt när det gäller

- respekten för principen om lika möjligheter och garanterad tillämpning av principerna för partnerskap och innovativa åtgärder,

- strikt organisering av projekten, effektiv användning av medel och tydlig angivelse av tidsåtgången,

- ökad möjlighet att överföra kunskaper så att de också kan användas i andra regioner i EU.

Alla dessa aspekter beaktas i Constanze Angela Krehls betänkande.

  Iosif Matula (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Jag röstade för betänkandet om bästa praxis inom regionalpolitiken eftersom jag anser att endast tillhandahållande av tillräcklig, öppen information i god tid kan underlätta spridningen av viktig information om struktur- och sammanhållningsfonderna.

Målet med sammanhållningspolitiken kan inte uppnås helt så länge det finns hinder, till exempel byråkrati och förvaltning som hindrar de potentiella förmånstagarna från att utnyttja EU:s strukturresurser. De hinder som hittills har gett upphov till problem innefattar obegriplig dokumentation, ständigt ändrade kriterier för berättigande till stöd eller korta tidsfrister för inlämnande av handlingar.

De bästa resultaten kan uppnås genom aktivt utbyte av information samt genom att öppna en databas på gemenskapsnivå med ”framgångssagor” om hur projekt har genomförts. Samarbete inom och mellan regioner och insamling och utbyte av god praxis inom regionalpolitiken kommer att förbättra förmågan att utnyttja EU-medel.

En EU-portal översatt till alla officiella EU-språk kan vara ett betydelsefullt bidrag för att på ett lämpligt och öppet sätt sprida information om EU-medlen och för att utbyta bästa praxis inom sammanhållningspolitiken i regionerna i de medlemsstater som nyligen har anslutit sig.

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. – (IT) Jag röstade mot Constanze Angela Krehls betänkande om regionalpolitiken och hinder för användning av strukturfonderna.

Jag är i själva verket övertygad om att man genom de förslag som läggs fram i detta betänkande inte har en chans att förbättra verksamheten inom regionalpolitiken, som är en mycket viktig politik för att hantera obalansen när det gäller utvecklingen inom EU och en politik som får ett stort ekonomiskt stöd.

Framför allt tror jag inte att utbyte av god praxis kan lösa problemet med hur strukturfonderna ska användas mer effektivt eller om detta verkligen kan bidra till utvecklingen av innovativa projekt.

- Betänkande: Roszkowski (A6-0042/2009)

  Jan Andersson, Göran Färm, Anna Hedh, Inger Segelström och Åsa Westlund (PSE), skriftlig. − Vi har röstat för Wojciech Roszkowskis betänkande eftersom vi håller med om de övergripande målen om landsbygdsutveckling och diversifiering av verksamheter för att främja den lokala utvecklingspotentialen. Det finns dock punkter i betänkandet där vi inte håller med, både utifrån ett faktaperspektiv och hur man formulerat vissa punkter. Vi håller t.ex. inte med om att medlen till jordbrukspolitikens andra pelare avsevärt har minskats. Och även om det finns viktiga miljö- och regionalpolitiska skäl anser vi heller inte att någon jordbruksproduktion ska upprätthållas med hjälp av stöd "oavsett kostnad". Vi tycker också att det finns skrivningar som föregriper landbygdsbefolkningens egna val. Vi har dock valt att tolka dessa punkter som olyckliga formuleringar av goda föresatser som t.ex. förhindring av ökenspridning.

  Iosif Matula (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Jag har röstat för betänkandet om komplementaritet och samordning av sammanhållningspolitiken med åtgärder för landsbygdsutveckling, eftersom jag anser att denna politik är ett viktigt stöd för den nationella utvecklingen med tanke på den speciella jordbrukspotential som Rumänien har.

Jag anser att det är viktigt för landsbygdsutvecklingspolitiken att man syftar till att minska de ekonomiska skillnaderna mellan stadsområden och landsbygdsområden genom att fastställa den typiska potentialen för varje område och genom att uppmuntra att man utvecklar verksamheter som är specifika för dem.

Landsbygdsutvecklingspolitiken måste inriktas på strategier som inte får till följd att man trappar ner eller upphör med jordbruksverksamhet som utförs av landsbygdsbefolkningen. Framför allt bör den bidra till att diversifiera dessa verksamheter genom att tillhandahålla lokalt producerade organiska produkter och genom att producera traditionella livsmedel och drycker.

Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling har inrättats ur strukturfonderna som en separat fond med avsikt att använda EU-medel mer effektivt i landsbygdsområden. Den fördel vi har som förmånsland är att vi är delaktiga i ett bredare urval av finansiering för landsbygdsutveckling. Därför kommer vi att kunna nå vårt mål att modernisera de sociala strukturerna samtidigt som vi ger ett uppsving åt territoriell sammanhållning mellan landsbygds- och stadsområden.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) Under de senaste åren har landsbygdsområdena inte bara lidit av den fortlöpande utvandringen till städerna utan också av att infrastukturen har nedmonterats, till exempel polisstationerna, livsmedelsaffärerna och kollektivtrafiken. Följden är att dessa områden har blivit alltmer mindre tilltalande och att deras förfall har påskyndats. Om avregleringen av de nationella posttjänsterna leder till att en mängd postkontor stängs kommer hela regioner att bli utan resurser.

Det skulle inte förvåna oss om trenden att lämna landsbygden och den höga dödligheten hos jordbrukarna kommer att öka ytterligare under de närmaste åren. Följderna av den missriktade europeiska subventionspolitiken, som i allmänhet bara de stora aktörerna tjänar på, och alla år av vanskötsel av landsbygdsområdena blir alltmer påtagliga. Vi saknar fortfarande ett heltäckande koncept. Utan detta är individuella åtgärder dömda att misslyckas. Därför har jag röstat mot Wojciech Roszkowskis betänkande.

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. – (IT) Jag har röstat mot Wojciech Roszkowskis betänkande om komplementaritet och samordning av sammanhållningspolitiken med åtgärder för landsbygdsutveckling.

Framför allt tvivlar jag på om stöd till annan verksamhet än jordbruk i landsbygdsområden är den effektivaste metoden att stärka den territoriella sammanhållningen. I stället anser jag att man genom denna manöver hotar de direkta stöden till jordbruket och att man kommer att orsaka allvarliga socioekonomiska obalanser i landsbygdsområdena.

- Betänkande: Roth-Behrendt (A6-0484/2008)

  Adam Bielan (UEN), skriftlig. – (PL) Att införa så rigorösa bestämmelser om vissa av de ämnen som används i kosmetiska produkter strider mot många polska företagsintressen. Den polska kosmetikaindustrin består huvudsakligen av små och medelstora företag, som inte har råd att utföra de komplicerade tester som krävs för att införa ersättningsämnen i många kosmetiska produkter. De beståndsdelar vars användning i första hand är förbjuden enligt denna förordning gäller bara 5 procent av de kosmetiska produkterna, och dessutom skulle de kunna användas av industrin i säkra koncentrationer. Tyvärr har inte de polska ändringsförslagen godkänts. Därför har jag inte stött Dagmar Roth-Behrendts betänkande.

  Šarūnas Birutis (ALDE), skriftlig. – (LT) Att den rättsliga formen av en förordning har valts för den nya utgåvan i stället för det gällande direktivet är mycket välkommet. Härigenom kommer rättslig osäkerhet och inkonsekvenser att undanröjas, och en definition och tillämpningsåtgärder kommer att fastställas. Ett annat huvudmål är att öka säkerheten för kosmetiska produkter. Eftersom det inte fanns några utvärderingskrav i det gällande kosmetikadirektivet fastställs de viktigaste normerna som hör samman med detta i förordningen.

  Hanne Dahl (IND/DEM), skriftlig. − (DA) Vi röstar motvilligt för den nya förordningen om kosmetiska produkter, trots att man genom den bereder vägen för undantag från förbudet mot användning av ämnen som klassificeras som cancerframkallande, mutagena eller reproduktionstoxiska (CMR). Lyckligtvis har parlamentet begränsat denna möjlighet genom att kräva att hänsyn under godkännandeförfarandet ska tas till den generella exponeringen för CMR-ämnen från alla områden. Antagandet av förordningen innebär att vi i Danmark inte kan förbjuda ämnen som vi redan vet är cancerframkallande, hormonstörande eller allergiframkallande eftersom detta skulle betraktas som ett hinder för den fria rörligheten för varor, vilket är exakt vad man avser att garantera genom lagstiftningen.

Detta motvägs emellertid av att parlamentet inför förordningen om nanopartiklar och därvid tillämpar försiktighetsprincipen. Från och med nu måste det påvisas att nanopartiklarna inte är skadliga innan man tillåter att de används i stället för att man måste bevisa att de är skadliga innan deras användning kan förhindras, vilket i praktiken är den gällande principen i EU-lagstiftningen.

Genom förordningen införs också strängare krav på detaljerade varubeskrivningar.

  Edite Estrela (PSE), skriftlig. – (PT) Jag har röstat för Dagmar Roth-Behrendts betänkande om förordningen om kosmetiska produkter (omarbetning), eftersom jag anser att det är viktigt att öka säkerheten för kosmetiska produkter för att skydda konsumenternas hälsa genom miniminormer som måste uppfyllas innan en produkt marknadsförs.

Jag beklagar emellertid att man inte har antagit den obligatoriska angivelsen av minimihållbarhet för alla produkter, inklusive dem som har en minimihållbarhet av mer än 30 månader (artikel 15). Det bör emellertid noteras att, trots att användning av en kosmetisk produkt som har passerat sista användningsdatum inte innebär någon hälsorisk för konsumenten, ger den inte de antydda fördelarna.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) I detta betänkande överensstämmer Europaparlamentets ståndpunkt i stort sett med kommissionens. Kommissionen har beslutat att omarbeta rådets direktiv 76/768/EEG av den 27 juli 1976 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kosmetiska produkter. Kosmetikadirektivet, som har varit föremål för 55 ändringar sedan det antogs 1976, har blivit otympligt och föråldrat och innebär inte längre att nödvändig rättssäkerhet garanteras på ett snabbt föränderligt område. Med omarbetningen syftar kommissionen till att undanröja rättslig osäkerhet och inkonsekvenser genom att införa en rad definitioner och tillämpningsåtgärder. För att undvika avvikelser vid det nationella införlivandet har kommissionen ändrat aktens rättsliga form från direktiv till förordning.

Ett annat huvudmål är att öka säkerheten för kosmetiska produkter. Eftersom det nuvarande kosmetikadirektivet inte innehåller tydliga krav på säkerhetsbedömning inför kommissionen nu ”minimistandarder” för detta ändamål. Föredraganden har förstärkt säkerhetsaspekten för att garantera skyddet och hälsan för alla konsumenter, vilket vi anser vara rätt strategi.

  Duarte Freitas (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Jag stöder i stora drag Dagmar Roth-Behrendts betänkande och den kompromiss som har uppnåtts med rådet. Jag beklagar emellertid att en sak har utelämnats som enligt min mening skulle kunna vara skadlig för konsumentskyddet.

I det nuvarande kosmetikadirektivet och i förslaget till förordning fastställs att endast kosmetiska produkter med en minimihållbarhet av mindre än 30 månader ska ha ett datum som anger ett minimidatum för hållbarhet. Av ekonomiska skäl anges ofta detta datum till mer än 30 månader. På detta sätt kan tillverkarna se till att alla deras produkter är undantagna från att ange en ”bäst-före-dag”. Trots att det inte innebär några risker för konsumenternas hälsa att använda en kosmetisk produkt vars datum har gått ut ger det inte heller de förväntade positiva effekterna.

Tyvärr har parlamentets rättstjänst och kommissionen, enligt min åsikt på felaktiga grunder, beslutat att denna bestämmelse inte kan ändras när det gäller ett omarbetningsförfarande.

  Eija-Riitta Korhola (PPE-DE), skriftlig. − (FI) Jag vill säga att jag är nöjd med vad vi har uppnått i dag när det gäller förordningen om kosmetiska produkter. Kosmetikamarknaden är full av fantasifulla löften och halvvetenskapligt struntprat där reklamförfattarens verbala utläggningar är den enda måttstocken när det handlar om att testa produktens effektivitet. Nu skärps reglerna, och det är helt riktigt. Enligt den nya förordningen kan man i annonser bara komma med påståenden som är baserade på de egenskaper produkterna faktiskt har. Det måste därför finnas bevis på hur effektiva de är. Föredraganden bad kommissionen att lägga fram en handlingsplan om sådana påståenden och att anta en lista på kriterier för att utvärdera dem.

Avsikten med förslaget var att förenkla den befintliga lagstiftningen. För närvarande finns det mer än 3 000 sidor med nationell lagstiftning om ämnet, och de ska bantas ner till en enda text. På detta sätt är det möjligt att säkerställa höga skyddsstandarder för människor i hela EU och att garanterna den inre marknadens sätt att fungera. Föråldrad lagstiftning, framför allt inom kosmetikaindustrin, innebär en hälsorisk och en risk för hur mycket vi kan lita på lagstiftningen. Dessa principer är en logisk följd av det arbete som inleddes när Reachförordningen (registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier) diskuterades.

  Zita Pleštinská (PPE-DE), skriftlig. – (SK) Som föredragande för gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater blev jag engagerad i utarbetandet av lagstiftningspaketet om att släppa ut produkter på marknaden, vilket godkändes av parlamentet i februari 2008. Jag arbetade på betänkandet om förslaget till ett beslut om en gemensam ram för att släppa ut produkter på marknaden och inriktade mina ändringsförslag på att öka importörernas ansvar, minska den administrativa bördan för de små och medelstora företagen, slå vakt om den nya strategin som en grundläggande ram för att släppa ut produkter på marknaden och att införa och använda EU-normerna på ett mer flexibelt sätt.

Detta varupaket har blivit den grundläggande förutsättningen för att granska andra sektorsdirektiv, framför allt det leksaksdirektiv som nu har antagits, förordningen om kosmetiska produkter och förordningen om byggvaror.

Förordningen om kosmetiska produkter baseras på den grundläggande principen för lagstiftningspaketet om utsläppande av produkter på marknaden. Å ena sidan är det producenternas ansvar att se till att deras produkter anpassas till den gällande EU-lagstiftningen. Å andra sidan är det medlemsstaternas ansvar att garantera korrekt övervakning av EU-marknaden.

Jag har röstat för Dagmar Roth-Behrendts betänkande om det förslag till förordning om kosmetiska produkter som ersätter det nuvarande direktivet som har blivit otympligt och föråldrat. Kosmetikaindustrin har under de senaste åren genomgått en expansion utan motstycke, och den nuvarande lagstiftningen ger inte den rättsliga säkerhet som är nödvändig.

Jag välkomnar den nya lagstiftningen, som kommer att bidra till ett bättre konsumentskydd och som kommer att innebära ett skydd mot kosmetiska produkter som är skadliga för hälsan.

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. – (IT) Jag har röstat för Dagmar Roth-Behrendts betänkande om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om kosmetiska produkter.

Jag håller helt med om att, för att öka de kosmetiska produkternas säkerhet, specifika kontrollinstrument måste definieras tydligt för att garantera en hög skyddsnivå för alla konsumenters hälsa. Jag håller också med föredraganden om att, för att förstärka kontrollmekanismen, ansvaret för påståenden om kosmetiska produkter bör ges till en oberoende organisation så att en oberoende bedömning garanteras.

  Flaviu Călin Rus (PPE-DE), skriftlig. − (RO) Jag har röstat för förslaget till Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om kosmetiska produkter (omarbetning) eftersom jag anser att alla produkter som släpps ut på marknaden måste uppfylla både kvalitetsnormerna och en ”minimistandard” för säkerhet. En sådan förordning, där man syftar till att öka säkerheten för kosmetiska produkter, kommer att innebära en garanti för konsumentskyddet och för konsumenternas hälsa.

  Lydia Schenardi (NI), skriftlig. – (FR) Sedan införandet av nanopartiklar i kosmetiska produkter samt på grund av att kosmetikasektorn har blivit ett av de största offren för industriell varuförfalskning är det viktigt att ha tydliga kontrollmedel, framför allt för att identifiera förfalskade kosmetiska produkter som inte motsvarar de rättsliga kraven.

Vissa produkter ger anledning till särskild uppmärksamhet, framför allt kosmetika som används runt ögonen, på slemhinnan, på skadad hud och för barn eller personer med försvagat immunförsvar. Det är tydligt att man i högre grad måste inrikta sig på lokal utvärdering av toxiciteten, irritation av hud och ögon, hudsensibilisering och fotoinducerad toxikologisk påverkan när det gäller UV-exponering. Dessutom är kampen mot varuförfalskning med hjälp av dessa kontroller viktig för folkhälsan och effekten på miljön, men också för konkurrenskraften. Vi stöder därför detta betänkande, men nya tester bör inte utföras på färdiga produkter om det visar sig att den information som är känd om deras beståndsdelar överensstämmer med lagstiftningen.

- Betänkande: Sârbu (A6-0076/2009)

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) I detta betänkande godkänner Europaparlamentet med ett fåtal ändringsförslag kommissionens begäran om att ändra direktiv 98/8/EG om utsläppande av biocidprodukter på marknaden. Kommissionen anser att denna ändring har blivit nödvändig efter att en utvärdering av direktivets genomförande visat att tioårsperioden fram till den 14 maj 2010, som fastställts för utvärderingen av verksamma ämnen i biocidprodukter som skulle föras upp på gemenskapens positivlista, inte räcker. Följaktligen skulle den övergångsperiod då biocidmarknaden fortsätter att regleras av nationella bestämmelser löpa ut innan gemenskapens positivlista färdigställts. I praktiken innebär detta att viktiga produkter som desinficeringsmedel på sjukhus skulle behöva avlägsnas från marknaden från och med den 15 maj 2010.

För att undvika denna oönskade effekt föreslår kommissionen en förlängning av övergångsperioden med tre år till den 14 maj 2013. Om inte heller dessa tre år skulle räcka föreslår kommissionen en möjlighet att förlänga denna period ytterligare genom beslut i kommittéförfarandet. Föredraganden anser dock inte att denna möjlighet borde användas för att oupphörligt skjuta upp hela processen, och föreslår därför också gränser.

  Duarte Freitas (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Jag stöder Sârbubetänkandet och kommissionens förslag, vilka innehåller en teknisk ändring av den befintliga lagstiftningen.

I det nuvarande direktivet föreskrivs en övergångsperiod (2000–2010), under vilken biocidmarknaden kommer att fortsätta att regleras genom nationella bestämmelser. I direktivet föreskrivs dock även ett tioårigt program för utvärdering av verksamma ämnen i biocidprodukter som ska föras upp på en positivlista som kommissionen ska sammanställa.

Eftersom det nuvarande läget för översynsprogrammet för detta direktiv inte kommer att göra det möjligt att slutföra översynen 2010 som planerat, har det blivit nödvändigt att göra lämpliga ändringar så att övergångsperioderna för de mest försenade fallen kan förlängas. Därför är detta ändringsförslag lämpligt.

  Rovana Plumb (PSE), skriftlig. – (RO) Detta förslag från kommissionen om ändring av direktiv 98/8/EG om utsläppande av biocidprodukter på marknaden har blivit nödvändigt efter att en utvärdering av direktivets genomförande visat att tioårsperioden fram till den 14 maj 2010, som fastställts för utvärderingen av verksamma ämnen i biocidprodukter som skulle föras upp på gemenskapens positivlista, inte räcker. Följaktligen skulle den övergångsperiod då biocidmarknaden fortsätter att regleras av nationella bestämmelser löpa ut innan gemenskapens positivlista färdigställts. I praktiken innebär detta att viktiga produkter som desinficeringsmedel på sjukhus skulle behöva avlägsnas från marknaden från och med den 15 maj 2010.

Jag röstade för detta betänkande, eftersom en förlängning av den nuvarande övergångsperioden skulle möjliggöra slutförandet av utvärderingen av verksamma ämnen i biocidprodukter och ge medlemsstaterna tillräckligt med tid för att införliva bestämmelser och utfärda tillstånd för och registrera dessa produkter, samt för industrin att sammanställa och lägga fram fullständig dokumentation. Denna förlängning skulle dessutom möjliggöra tillämpningen av principen om att förhindra alstringen av avfallsprodukter (ämnen som inte utvärderas blir avfallsprodukter) och bidra till att undvika att släppa ut biocidprodukter på marknaden illegalt.

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. – (IT) Jag röstade för Sârbubetänkandet om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 98/8/EG om utsläppande av biocidprodukter på marknaden med avseende på förlängning av vissa tidsperioder.

Med tanke på den känsliga och mödosamma processen med utvärdering av de verksamma ämnena i biocidprodukter håller jag med föredraganden om att övergångsperioden bör förlängas till fyra i stället för tre år, för att ge industrin tillräckligt med tid att uppfylla sina åtaganden.

- Betänkande: Becsey (A6-0121/2009)

  Koenraad Dillen (NI), skriftlig. – (NL) Eftersom jag är medveten om behovet av att avskräcka människor, och framför allt unga människor, i vårt samhälle från att röka har jag lagt ned min röst i fråga om detta betänkande. EU vill göra cigaretter och finskuren tobak för rullning av cigaretter och cigariller dyrare, men frågan är om den hycklande metoden med att höja skatterna är rätt sätt att göra detta. Tobaksindustrin sysselsätter trots allt många människor i medlemsstaterna, och i kristider borde inverkan av sådana åtgärder på sysselsättningen noga utvärderas innan de vidtas.

Vore det inte bättre att få människor att röka mindre genom information i stället för beskattning?

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) I Becseybetänkandet föreslås en mer långtgående harmonisering av högre tobaksskatter, vilket motiveras genom halvhjärtade hänvisningar till målet med folkhälsan. Det verkliga målet är dock en EU-omfattande renodlad och perfekt cigarettmarknad, en öppen marknad med en enda skatt där konkurrensen kan löpa amok.

Kan jag få be om lite samstämmighet, tack. Antingen är hälsan viktigast, eller så är det marknaden. För vissa produkter kan marknaden inte vara viktigast. Vissa stater, som Frankrike och Belgien, har dragits inför domstol av kommissionen för att de infört trösklar eller minimiförsäljningspriser. Det är inte utan orsak som tobakshandeln regleras i denna utsträckning, på nationell nivå (distributionen är föremål för tillstånd) eller på internationell nivå (begränsad gränsöverskridande handel), och som gränskontroller för en gångs skull faktiskt sker, även om de hindras genom EU-reglerna.

Slutligen är detta betänkande oroande för de franska tobakshandlarnas framtid, som spelar en så viktig roll när det gäller att bevara lokala butiker och tillhandahålla visa allmänna tjänster i landsbygdsområden och som allvarligt hotats genom en tidigare skattehöjning.

  Jörg Leichtfried (PSE), skriftlig. − (DE) Jag röstar för Becseybetänkandet, där högre punktskattesatser på tobaksprodukter rekommenderas.

Jag välkomnar verkligen den gradvisa höjningen av skatten på cigaretter och andra tobaksprodukter från 2014 och framåt. Jag tror också att det är viktigt att uppdatera definitionerna för vissa typer av tobaksprodukter för att garantera en ökad hälsoskyddsnivå.

Jag har varit stark förespråkare för skydd av icke-rökare i många år, och jag anser att detta betänkande är ytterligare ett steg i rätt riktning. Detta betonas genom kommissionens förväntning att tobakskonsumtionen kommer att sjunka med 10 procent under de kommande fem åren.

  Astrid Lulling (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för Becseybetänkandet eftersom en extrem höjning av punktskattesatsen på tobaksvaror, vilket kommissionen föreslagit, särskilt i dessa tider av allvarlig kris vore skadligt för sysselsättningen inom denna sektor i Europa. Erfarenheten har visat att en politik med höga priser inte är en effektiv metod att bekämpa nikotinberoende.

Därför är jag också nöjd med att en anpassning av minimiskattesatsen för rulltobak till minimiskattesatsen för cigaretter har undvikits. Buffertfunktionen hos rulltobak är väsentlig för att förhindra en ökad smuggling inom EU. I Tyskland har en studie visat att i vissa delstater är över en av två cigaretter smuggelgods. För att begränsa detta fenomen måste finskuren tobak kunna fungera som ersättning för cigaretter.

Jag beklagar att vissa mycket förnuftiga ändringsförslag förkastats med snäv marginal.

Jag tror dock att vårt budskap kommer att nå fram till ministerrådet, som måste fatta ett enhälligt beslut.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Samtidigt som jag samtycker till beskattning av tobak och till en minimiskattesats inom EU har jag lagt ned min röst på grund av de eventuella negativa effekterna för den brittiska tobaksskatten. Regeringen kan själv välja att höja tobaksbeskattningen, vilket kan vara ett incitament för människor att skära ned på rökningen och att sluta röka, vilket skulle förbättra vår hälsa och minska belastningen på den nationella hälso- och sjukvården. Detta betänkande skulle ha kompromissat med och begränsat regeringens möjligheter att beskatta tobak, och därför har jag lagt ned min röst.

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. – (IT) Jag röstade emot Becseybetänkandet om förslaget till rådets direktiv om ändring av direktiven 92/79/EEG, 92/80/EEG och 95/59/EG när det gäller strukturer och skattesatser i fråga om punktbeskattning av tobaksvaror.

Jag stöder inte ovannämnda förslag eftersom det enligt min åsikt skulle försvaga kommissionens förslag. Följaktligen skulle det hindra oss att nå det avsedda målet, som är att bidra till att minska tobakskonsumtionen med 10 procent senast 2014.

  Olle Schmidt (ALDE), skriftlig. − Kommissionens förslag syftar till att harmonisera tobaksskatterna i EU för att stävja den betydande gränshandeln med tobak vilken riskerar att undergräva medlemsstaternas folkhälsopolitiska mål. Det förslag som presenterades av föredraganden från utskottet för ekonomi och valutafrågor var en kraftig försvagning jämfört med kommissionens ursprungliga text. Som ansvarig för den liberala gruppen gjorde jag mitt yttersta för att förbättra betänkandet. Frågan om tobaksskatter är mycket svår att lösa på grund av de stora skillnaderna i skattesatser och synen på tobakens skadeverkningar inom EU. Splittringen har varit stor i de olika partigrupperna, även min egen. Trots mina ansträngningar ansåg jag till slut att parlamentets förslag inte var tillräckligt långtgående. Jag valde då att lägga ned min röst i slutomröstningen om de nya tobaksskatterna.

  Peter Skinner (PSE), skriftlig. − (EN) Europaparlamentets labourgrupp (EPLP) håller med om att alltför låga skattesatser uppmuntrar till gränsöverskridande arbitrage och leder till okontrollerad och olicensierad återförsäljning av tobaksvaror. Fastställandet av minimiskattesatser är därför ett mycket användbart instrument för att påverka de förändringar som behövs för att börja ändra denna situation. Vissa europeiska länder kan komma att vilja gå längre än miniminivåerna av motiverade vetenskapliga och sociala skäl, och det är också rätt.

  Marianne Thyssen (PPE-DE), skriftlig. – (NL) Jag uppskattar föredragandens ansträngningar med att utarbeta ett betänkande, men jag kan inte stödja resultatet. Jag är helt övertygad om nyttan med höjda skattesatser för tobak för att bidra till att bekämpa tobaksbruket. Jag vill betona att för min del är hälsoskälen viktigare än de ekonomiska skälen i sig. Jag tycker också att det är beklagligt att föredraganden urvattnar kommissionens förslag. Därför röstade jag emot Becseybetänkandet.

- Betänkande: Muscardini (A6-0054/2009)

  Alessandro Battilocchio (PSE), skriftlig. − (IT) Jag röstade för betänkandet.

Genom invandringen till den gamla kontinenten under de senaste 30 åren har en barbarisk och orättmätig sedvänja, som till största delen praktiseras i Afrika, tyst smugit sig in i Europa.

WHO:s uppgifter är tydliga: kvinnlig könsstympning är en utbredd sedvänja i 28 afrikanska länder, i Mellanöstern och i vissa asiatiska länder. Ungefär 100-140 miljoner kvinnor och flickor världen över har utsatts för könsstympning, medan 4 miljoner kan riskera det. Kvinnlig könsstympning innebär en försämring av den europeiska integrationsprocessen och försämrar jämställdheten.

Europaparlamentet, som i åratal har engagerat sig för att upprätthålla alla medborgares grundläggande rättigheter, antog en resolution om denna fråga redan 2001. Nu är det dock dags att ta ännu ett steg genom att också stödja Daphne III-programmet, som hittills har finansierat 14 projekt mot kvinnlig könsstympning, och genom att fastställa prioriteringar för förebyggande och utrotande av kvinnlig könsstympning i Europa. Ett av de områden där ansträngningarna för att bekämpa kvinnlig könsstympning kommer att behöva intensifieras är förebyggande i fråga om flickor. Ett viktigt steg i den riktningen är att identifiera vilka barn som är i riskzonen och att tillämpa förebyggande åtgärder i samarbete med deras familjer genom system för psykologiskt stöd.

  Martin Callanan (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Det är svårt att tänka sig något mer förfärligt och primitivt än kvinnlig könsstympning. Denna barbariska sedvänja har tyvärr införts i EU på grund av den stadiga strömmen av invandrare från länder där denna sed regelbundet praktiseras.

I Muscardinibetänkandet framhålls med rätta vår avsky för denna brutalitet mitt ibland oss, och man föreslår sätt att se till att våra värderingar med jämlikhet och frihet omsätts till konkreta åtgärder mot kvinnlig könsstympning. Trots EU:s åtagande om mångkultur måste vi se till att den obevekliga tendensen med politisk korrekthet i EU-lagstiftningen inte inkräktar på vår beslutsamhet att utrota denna avskyvärda sedvänja.

Det finns naturligtvis gränser för vad vi kan göra för att förhindra kvinnlig könsstympning i tredjeländer. Vi måste dock vara beredda att koppla samman handels- och biståndsförbindelser med förbättrade mänskliga rättigheter, och i synnerhet med kriminalisering av detta motbjudande brott mot kvinnor.

  Charlotte Cederschiöld, Christofer Fjellner, Gunnar Hökmark och Anna Ibrisagic (PPE-DE), skriftlig. − Vi har idag röstat för initiativbetänkandet om kampen mot kvinnlig könsstympning inom EU av Christina Muscardini (A6-0054/2009). Betänkandet tar upp ett mycket allvarligt problem och pekar tydligt ut behovet av åtgärder för att komma tillrätta med det. I betänkandet ges också olika förslag på hur detta ska ske. Att samarbete mellan medlemsstaterna sker för att komma tillrätta med detta problem välkomnar vi.

Vi vill dock understryka att regelbundna hälsoundersökningar i förebyggande syfte av flickor och kvinnor som på grund av risk för könsstympning beviljats asyl i EU är en fråga för respektive medlemsstat att hantera med respekt för den enskildes rättigheter.

  Proinsias De Rossa (PSE), skriftlig. − (EN) Jag stöder detta betänkande som handlar om det allvarliga problemet med kvinnlig könsstympning. Kvinnlig könsstympning har blivit vanligare i Europa under de senaste 30 åren på grund av invandringen. Kvinnlig könsstympning skadar inte bara allvarligt och irreparabelt den fysiska och psykiska hälsan hos de drabbade kvinnorna och flickorna – och är i vissa fall till och med livshotande – utan utgör också en kränkning av de grundläggande rättigheter som står inskrivna i internationella konventioner. Det är förbjudet enligt medlemsstaternas strafflag och utgör en överträdelse av principerna i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna.

Det uppskattas att ungefär 500 000 kvinnor inom EU har utsatts för kvinnlig könsstympning och att ungefär 180 000 kvinnliga invandrare i Europa utsätts för eller riskerar att utsättas för kvinnlig könsstympning varje år.

I betänkandet kräver man att kommissionen och medlemsstaterna ska samarbeta för att harmonisera den befintliga lagstiftningen. Syftet är att fokusera på förebyggande genom bättre integration av invandrarfamiljer och att öka medvetenheten genom att främja utbildningskampanjer och ta initiativ till dialogforum om traditionella sedvänjor. I betänkandet stöder man beslutsamt åtal mot personer som utför kvinnlig könsstympning, samt tillhandahållande av medicinskt och rättsligt stöd för offren och skydd för personer i riskzonen, däribland beviljande av asyl i vissa fall.

  Avril Doyle (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Sedvänjan med kvinnlig könsstympning är en sed som enligt Amnesty International drabbat 130 miljoner kvinnor, som utsatts för den ”värderade” sociala sedvänjan med omskärelse av kulturella, religiösa eller andra icke-terapeutiska skäl. Forskning tyder på att denna sed består på grund av tron att omskärelse dämpar den kvinnliga sexualiteten och därmed gör kvinnorna ”lämpliga för giftermål” och på grund av att denna sed är religiöst sanktionerad. Kvinnlig könsstympning orsakar en lång rad omedelbara långsiktiga komplikationer och orsakar till och med dödsfall för kvinnor som utsätts för denna sedvänja. Vi har uppmärksammats på detta främst på grund av globaliseringen och människors rörlighet, och frågan har blivit nära förknippad med immigrations- och asylpolitiken.

När människor befarar förföljelse har de rätt att korsa en gräns för att söka en fristad och skydd. Kvinnlig könsstympning är för närvarande en central fråga i en asyldebatt, i vilken Nigerias justitieminister Michael Aondoakaa nyligen har erbjudit sig att vittna mot familjer som begär asyl på grund av hotet med kvinnlig könsstympning i Nigeria, där det officiellt är förbjudet. Inofficiellt antar jag dock att det fortfarande utövas i stor omfattning, även i Nigeria.

I Irland betraktas kvinnlig könsstympning som ett uttryck för könsbaserat våld. Jag stöder Cristiana Muscardinis betänkande.

  Lena Ek och Olle Schmidt (ALDE), skriftlig. − Idag har vi tagit ställning till initiativbetänkandet om kampen mot könsstympning. Vi har valt att inte stödja den alternativa resolution som lagts fram av bland andra vår partigrupp här i parlamentet, vilken till slut också vann majoritet. Anledningen till detta är att vi anser att det ursprungliga betänkandet var bättre. Den alternativa resolutionen innehöll en skrivning om krav på regelbundna läkarundersökningar av kvinnor som beviljats asyl på grund av hot om könsstympning. Syftet med denna skrivning är att förhindra att könsstympning sker inom EU. Vi anser dock att denna åtgärd är integritetskränkande och alltför långtgående och belastar redan utsatta unga kvinnor på ett oacceptabelt sätt. Ett besök hos läkaren ska ske på frivilliga vägar. Därför har vi valt att inte stödja den alternativa resolutionen.

  Edite Estrela (PSE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för Europaparlamentets resolutionsförslag om kampen mot kvinnlig könsstympning inom EU. Kvinnlig könsstympning skadar allvarligt och irreparabelt den fysiska och psykiska hälsan hos de drabbade kvinnorna och flickorna, men är också en kränkning av de grundläggande mänskliga rättigheterna. På grund av de irreparabla skador som kvinnlig könsstympning orsakar måste samhället betrakta det som ett mycket allvarligt brott som måste bekämpas kraftfullt.

Det uppskattas att ungefär 500 000 kvinnor inom EU har utsatts för detta brott, och därför är det avgörande att Europeiska kommissionen och medlemsstaterna tillsammans arbetar för att harmonisera den befintliga lagstiftningen för att förhindra och utrota kvinnlig könsstympning inom EU.

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Kvinnlig könsstympning är en grym och omänsklig sed och har ingen plats i ett modernt samhälle. Eftersom Junilistan inte enbart betraktar EU som ett samarbete till gagn för ökad tillväxt och handel, utan också som ett forum för upprätthållande av gemensamma grundläggande mänskliga värderingar har vi valt att rösta ja till betänkandet.

Vi motsätter oss emellertid helt flera av de långtgående skrivningar som handlar om medlemsländernas straffrätt. Den lagstiftning som har till syfte att upprätthålla samhällets funktion ska initieras och beslutas av de nationella folkvalda parlamenten, inte av Europaparlamentet.

  Anna Ibrisagic (PPE-DE), skriftlig. − Jag har idag röstat emot Cristiana Muscardinis initiativbetänkande om kampen mot kvinnlig könsstympning inom EU (A6-0054/2009). I detta betänkande tas ett mycket allvarligt problem upp och behovet av åtgärder för att komma till rätta med det anges tydligt. Jag välkomnar samarbete mellan medlemsstaterna på detta område.

Jag har ändå valt att rösta nej eftersom jag anser att all hälso- och sjukvård bör vara frivillig. Jag motsätter mig regelbundna hälsoundersökningar i förebyggande syfte av flickor och kvinnor som beviljats asyl på grund av risken för könsstympning eftersom jag anser att det är integritetskränkande och diskriminerande.

  Jörg Leichtfried (PSE), skriftlig. − (DE) Jag röstade för Cristiana Muscardinis betänkande om hårdare tag mot kvinnlig könsstympning. Över en halv miljon kvinnor har hittills utsatts för denna förfärliga ritual som måste förbjudas en gång för alla och vars förövare måste åtalas. De åtgärder och beslut som tidigare antagits måste kombineras och utökas. Vi behöver omfattande strategier och åtgärdsplaner för att vi ska kunna skydda kvinnor från den arkaiska traditionen med omskärelse.

I sina förhandlingar med tredjeländer måste kommissionen fortsätta att försöka införa ett avskaffande av kvinnlig könsstympning som en klausul, och alla som utför kvinnlig omskärelse i någon av EU:s medlemsstater måste kunna åtalas.

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. – (IT) Jag röstade för Cristiana Muscardinis betänkande om kampen mot kvinnlig könsstympning inom EU.

Jag anser att denna sed utgör en förfärlig kränkning av den mänskliga rätten till personlig integritet. Jag håller därför med föredraganden om att vi måste ha en förnuftig strategi för att förhindra och utrota kvinnlig könsstympning.

  Lydia Schenardi (NI), skriftlig. – (FR) Vi kommer naturligtvis att stödja detta modiga betänkande, som angriper föråldrade sedvänjor som sprider sig över Europa till följd av invandringen.

Enligt den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor är det inte längre acceptabelt att sådana seder fortlever i Europa och i världen.

Enligt uppgifter från Världshälsoorganisationen har mellan 100 och 140 miljoner kvinnor och unga flickor i världen utsatts för könsstympning, och varje år riskerar 2–3 miljoner kvinnor att utsättas för denna allvarligt handikappande sed.

Vi får inte glömma att denna sed har sitt ursprung i sociala strukturer som bygger på ojämlikhet mellan könen och på obalanserade strukturer med dominans och kontroll under sociala och familjerelaterade påtryckningar, och att detta leder till en kränkning av de grundläggande rättigheterna och orsakar allvarlig och irreparabel skada.

Vi måste helt och hållet fördöma och bestraffa denna sed. Invandrare måste följa vår lagstiftning och vår respekt för individen och inte föra med sig dessa oacceptabla och barbariska metoder.

  Søren Bo Søndergaard (GUE/NGL), skriftlig. − (EN) Kvinnlig könsstympning är en sedvänja som måste fördömas av medlemsstaterna. Den utgör en kränkning av kvinnors grundläggande rättigheter, särskilt rätten till personlig integritet och sexuella och reproduktiva rättigheter. Det finns dock aspekter i Muscardinibetänkandet som jag inte stöder fullt ut, som exempelvis formuleringarna om ifrågasättande av föräldrars trovärdighet vid ansökan om asyl på grund av att de har vägrat att samtycka till könsstympning av sina barn. Jag ser ingen orsak att vara särskilt misstänksam mot människor som begär asyl av detta särskilda skäl. En annan formulering i betänkandet som jag inte stöder är förslaget om regelbundna läkarundersökningar av kvinnor och flickor som beviljas asyl på grund av hotet om kvinnlig könsstympning i sitt hemland. Jag anser att detta vore diskriminerande mot dessa kvinnor och flickor. Om en person beviljas asyl i en medlemsstat borde han eller hon ha samma rättigheter och skyldigheter som andra medborgare i landet.

  Eva-Britt Svensson (GUE/NGL), skriftlig. − (EN) Kvinnlig könsstympning är en sedvänja som måste fördömas av medlemsstaterna. Det utgör en kränkning av kvinnors grundläggande rättigheter, särskilt rätten till personlig integritet och till sexuella och reproduktiva rättigheter.

Det finns dock aspekter i Muscardinibetänkandet som jag inte stöder fullt ut, som exempelvis formuleringarna om ifrågasättande av föräldrars trovärdighet vid ansökan om asyl på grund av att de har vägrat att samtycka till könsstympning av sina barn. Jag ser ingen orsak att vara särskilt misstänksam mot människor som begär asyl av detta särskilda skäl.

En annan formulering i betänkandet som jag inte stöder är förslaget om regelbundna läkarundersökningar av kvinnor och flickor som beviljas asyl på grund av hotet om kvinnlig könsstympning i sitt hemland. Jag anser att detta vore diskriminerande mot dessa kvinnor och flickor. Om en person beviljas asyl i en medlemsstat borde han eller hon ha samma rättigheter och skyldigheter som andra medborgare i landet.

  Frank Vanhecke (NI), skriftlig. – (NL) Jag gav mitt stöd till Cristiana Muscardinis betänkande, eller snarare till den ändrade texten, eftersom ingen förnuftig människa naturligtvis kan annat än fyllas av avsky när man hör talas om den ohyggliga kvinnliga könsstympningen av kvinnor och flickor i underutvecklade kulturer och religioner – och jag använder detta uttryck med en total avsaknad av respekt.

Jag tycker att det är beklagligt att de vanliga kodorden om ”reproduktiva rättigheter” återigen används i detta sammanhang, trots att de faktiskt inte är lämpliga och förmodligen endast tjänar till att bevara den politiska korrektheten. Vad rätten till abort har att göra med att bekämpa barbarisk könsstympning förblir ett mysterium för mig.

Det vore bättre att ta detta tillfälle i akt att fråga oss själva om till exempel islam korrekt respekterar denna grundläggande värdighet med jämlikhet mellan kvinnor och män, och om svaret är nej, huruvida det borde finnas en plats för islam i vårt Europa.

  Anders Wijkman (PPE-DE), skriftlig. − Det ursprungliga initiativbetänkandet mot kvinnlig könsstympning var mycket bra, men den omarbetade version som vann i omröstningen innehöll en skrivning där författarna vill införa regelbundna läkarundersökningar för kvinnor som beviljats asyl på grund av risken för könsstympning. Syftet skulle vara att förebygga att könsstympning sker i det mottagande EU-landet. Jag anser att påtvingade läkarkontroller är oerhört integritetskränkande. Ett läkarbesök måste vara frivilligt. Tvång är i detta sammanhang helt oacceptabelt. Därför röstade jag emot den omarbetade versionen.

  Anna Záborská (PPE-DE) , skriftlig. – (SK) Jag har gjort en särskild ansträngning för att se till att det utskott som jag är ordförande för skulle kunna slutföra det arbete som skulle leda till ett godkännande av resolutionen. Denna fråga är tveklöst viktig.

Kvinnlig könsstympning skadar inte bara allvarligt och irreparabelt den fysiska och psykiska hälsan hos de drabbade kvinnorna och flickorna, utan kränker dem också som människor och kränker deras integritet. I vissa fall kan ingreppet orsaka dödsfall.

I betänkandet uppmanar Europaparlamentet medlemsstaterna att inleda en förebyggande handlingsstrategi som syftar till att skydda minderåriga flickor, som inte skulle stigmatisera invandrargrupper och som skulle tillämpas med hjälp av offentliga program och sociala tjänster i syfte att förhindra dessa sedvänjor och hjälpa de drabbade. I betänkandet uppmanas medlemsstaterna att, i enlighet med de rättsliga bestämmelserna om skydd av barn, överväga om hotet med eller risken för könsstympning av en minderårig person utgör ett skäl till ingripande av de statliga myndigheterna.

Medlemsstaterna bör utarbeta riktlinjer för personal inom hälsosektorn, lärare och socialarbetare, som syftar till att informera föräldrar om riskerna med kvinnlig könsstympning på ett taktfullt sätt, med stöd av en tolk vid behov.

I resolutionen krävs också stöd för den sexuella och reproduktiva hälsan. Detta begrepp har aldrig definierats av WHO eller genom instrumenten i EU:s regelverk. Därför utnyttjas det av vissa grupper som stöd för abort.

Jag är ledsen, men jag har lagt ned min röst av detta skäl.

- Betänkande: Graça Moura (A6-0092/2009)

  Alessandro Battilocchio (PSE), skriftlig. − (IT) Jag har vid flera tillfällen uttalat mig till förmån för frågor om flerspråkighet, så jag tror att min ståndpunkt är tydlig.

EU:s språkliga och kulturella mångfald är en enorm konkurrensfördel. Enligt min åsikt är det avgörande att främja praktikprogram för språkundervisning och kultur- och studentutbyten, såväl inom som utanför EU, liksom jag gjorde när jag gav mitt stöd till Erasmus Mundus-programmet. Flerspråkigheten är grundläggande för en effektiv kommunikation och är ett sätt att underlätta förståelsen mellan individer och därmed acceptansen av mångfalden och minoriteter.

Den språkliga mångfalden har också en avsevärd inverkan på EU-medborgarnas dagliga liv på grund av mediebevakningen, den ökade rörligheten, invandringen och den allt större kulturella globaliseringen. Tillägnandet av många olika språkkunskaper är av största vikt för alla EU-medborgare, eftersom det gör det möjligt för dem att dra fullständig ekonomisk, social och kulturell nytta av den fria rörligheten inom unionen och av unionens förbindelser med tredjeländer. Språket är faktiskt en grundläggande faktor för den sociala integrationen.

Europas språkliga mångfald utgör därför en grundläggande kulturell tillgång, och det vore ett misstag om Europeiska unionen begränsade sig till enbart ett huvudspråk.

  Adam Bielan (UEN), skriftlig. – (PL) Flerspråkigheten inom Europeiska unionen är en stor tillgång i förbindelserna med tredjeländer. Den kan ge oss en betydande konkurrensfördel, och därför borde utbytesprogram för utbildning och språk stödjas, men inte enbart i stora stadsområden, där tillgången till dessa saker redan är bättre.

När vi inför en flerspråkighetspolitik måste vi också komma ihåg att européerna, även om de är enade, först och främst är medborgare i sina egna länder. Vi måste se till att de kan identifiera sig med sitt eget språk. Denna aspekt nämns också i Mourabetänkandet.

  Martin Callanan (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Europeiska unionen spenderar enorma skattebelopp varje år i flerspråkighetens namn. För att vara en organisation som strävar efter att avskaffa skillnaderna mellan nationer och människor fäster EU mycket stor vikt vid språklig nationalism. Ett sådant exempel på detta är eftergiften till de irländska nationalisterna med att göra gaeliska till ett av EU:s officiella språk.

Kostnaderna och byråkratin för den missriktade flerspråkighetspolitiken kommer bara att öka allteftersom EU växer. Mina väljare oroar sig med rätta över vad de uppfattar som en omdömeslös användning av offentliga medel för att tillgodose en politik som har föga praktisk användning utöver att vara en politisk uppvisning.

Trots att engelskan har blivit det gemensamma språket i Europaparlamentet skulle jag tveka inför att göra det till det enda arbetsspråket. Med tanke på EU:s entusiasm för harmonisering tror jag att ett gemensamt språk är ett naturligt steg på vägen mot en federal superstat. Jag anser därför att vi borde ha flera arbetsspråk. Om FN kan klara sig med sex språk för ungefär 200 medlemsstater är jag säker på att också EU kan minska antalet språk.

  Koenraad Dillen (NI), skriftlig. – (NL) Jag röstade mot detta betänkande på grund av hur dess bestämmelser skulle kunna missbrukas av vissa minoriteter i Flandern. Det är naturligtvis värdefullt att främja i synnerhet ungdomars språkliga mångfald inom EU på alla möjliga sätt, men en politik av det slaget får inte föras på bekostnad av den rättsliga respekten för det lokala språket. Då tänker jag till exempel på det nederländska språket i provinsen Vlaams-Brabant i Flandern. En europeisk byrå för språklig mångfald skulle snabbt bli ett sätt för den fransktalande minoriteten att kringgå den obligatoriska användningen av nederländska i Flandern. Det har tidigare framgått vid ett flertal tillfällen hur liten förståelse ”Europa” har för specifika situationer i medlemsstaterna. Det är upp till invandrarna och minoriteterna att lära sig och använda språket i det område där de lever. Det är det som vittnar om den språkliga mångfalden, inte tvärtom.

  Edite Estrela (PSE), skriftlig. – (PT) Jag röstade mot det alternativa resolutionsförslaget till Graça Moura-betänkandet om ”Flerspråkighet: en tillgång för Europa och ett gemensamt åtagande”, eftersom betänkandet, genom att avskaffa möjligheten för föräldrar att välja på vilket officiellt språk deras barn ska undervisas i länder eller regioner med mer än ett officiellt språk eller med regionala språk, strider mot vissa av Europaparlamentets principer.

I stället hänvisar man i det alternativa resolutionsförslaget endast till behovet att särskilt uppmärksamma elever som inte kan få undervisning på sitt modersmål, och därigenom nedvärderar man den grundläggande principen med det avgörande behovet av undervisning på modersmålet, inte bara när det gäller att få ett allmänt gott utbildningsresultat, utan också för inlärningen av andra främmande språk.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Detta är ett mycket positivt dokument på det stora hela, och i texten görs antaganden och rekommendationer som vi stöder. Den viktigaste fråga som infinner sig är om detta kan genomföras, eftersom mycket nu måste göras för att nå vad som i dokumentet hävdas är grundläggande, med beaktande av den politiska väg som EU har slagit in på.

I vissa av de frågor som tas upp, som exempelvis dominansen av vissa europeiska språk på bekostnad av andra, har vi en tydligt negativ utgångspunkt. I detta hänseende vill vi framhålla den språkliga och kulturella isolering i vilken vissa nationella politiska linjer har placerat vissa etniska grupper i Europa, vilket har lett till en betydande diskriminering. Vad som står på spel är EU-befolkningens kulturarv och dess framgångsrika överförande till de kommande generationerna.

Vi vill också betona värdet av den roll som spelas av lärare, översättare och tolkar, vars arbete är avgörande för inlärningen, spridningen och den ömsesidiga förståelsen av de språk som talas inom EU.

Vi beklagar därför att det alternativa resolutionsförslaget har antagits eftersom det urvattnar vissa aspekter i Graça Moura-betänkandet, inte minst försvaret av modersmålet och föräldrars rätt att välja vilket på officiellt språk deras barn ska undervisas, i länder eller regioner med mer än ett officiellt språk eller med regionala språk.

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Junilistan anser att kulturfrågor ska vara medlemsstaternas politiska ansvar.

Betänkandet ligger utanför lagstiftningsförfarandena och är inget annat än ett tyckande från Europaparlamentets federalistiska majoritets sida om att EU ska lägga sig i än mer på kulturområdet.

Som vanligt vill Europaparlamentets utskott för kultur och utbildning propsa på nya kostnadskrävande program och organ på EU-nivå. Vi i Junilistan tror inte att ett flerårigt program eller ett gemenskapsorgan för språklig mångfald och språkinlärning på EU-nivå kommer att innebära någon förändring bland EU:s cirka 500 miljoner invånare, annat än att det blir ytterligare en börda för skattebetalarna att bära.

Inte heller tror vi att kommissionens planer på informations- och upplysningskampanjer kring fördelarna med språkinlärning kommer att påverka verkligheten. Det är medlemsstaterna som i sin utbildningspolitik ska motivera sina respektive medborgare att lära sig språk. Detta är inte en fråga för EU.

Vi har därför röstat nej till betänkandet.

  Adrian Manole (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Nuförtiden lever Europa i en ny värld med globalisering, ökad rörlighet och invandring, samt med regional pånyttfödelse och en stärkt roll för gränsregioner. Därför måste flerspråkigheten erbjuda nya lösningar för Europas medborgare och vårt samhälle.

Jag vill gratulera föredraganden till hans betänkande. Jag hoppas också att de ändringsförslag som vi lagt fram kommer att garantera en ömsesidig respekt för språk, däribland de som talas av nationella minoriteter eller våra invandrare, eftersom vårt levande språkliga arv är en skatt: en resurs som måste värdesättas.

Språket är för var och en av oss det mest direkta uttrycket för vår kultur. Genom att lära oss andra språk upptäcker vi därför andra kulturer, värderingar, principer och attityder. Vi kan upptäcka vilka gemensamma värderingar som finns i Europa. Denna mottaglighet för dialog är en grundläggande del av vårt europeiska medborgarskap och ett skäl till varför språk är en grundläggande faktor i detta sammanhang.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) Å ena sidan främjar EU:s mångmiljonprogram för språkinlärning och utbyten flerspråkigheten, och EU betonar på sina webbplatser vikten av flerspråkighet som en grundläggande faktor för att öka EU:s öppenhet, legitimitet och effektivitet, men å andra sidan följer EU inte dessa principer självt. Inte ens det nuvarande ordförandeskapet beaktar på sin webbplats det faktum att tyska är det språk som har flest infödda talare inom EU med sin andel på 18 procent, medan ytterligare 14 procent av EU-medborgarna talar tyska som främmande språk.

Detta är ett förlorat tillfälle för EU att närma sig sina medborgare. Den konsekventa användningen av de tre arbetsspråken tyska, engelska och franska skulle i praktiken göra det möjligt att nå ut till en majoritet av befolkningen. Eftersom föredraganden uppenbarligen har kommit fram till en liknande slutsats har jag röstat för betänkandet.

  Zita Pleštinská (PPE-DE), skriftlig. – (SK) Detta betänkande har återigen visat att arbetsordningens artikel 45.2 har allvarliga brister. Det nya betänkandet, som bygger på ändringsförslaget och på det kompletterande förslaget, kommer att göra det möjligt att ändra föredragandens ursprungliga betänkande som antagits i det utskott som utarbetat det. Förslagsställarna tar över betänkandet och för in nya stycken som föredraganden inte har något att säga till om. Och därmed kommer ett betänkande som har godkänts i utskottet i form av ett godkänt alternativ att ersättas med en ny text. Jag anser att detta förfarande är mycket orättvist mot föredraganden. Jag hoppas att parlamentet inom en nära framtid kommer att omvärdera detta förfarande och införa en mer rättvis lösning.

Jag ansåg att Graça Moura-betänkandet var mycket balanserat och röstade därför inte för det alternativa förslaget från PSE-, ALDE- och Verts/ALE-grupperna. Eftersom detta förslag antogs genomfördes ingen omröstning om det ursprungliga betänkandet. Jag instämmer med föredraganden om att den språkliga och kulturella mångfalden påverkar medborgarnas dagliga liv på ett betydande sätt. Den är en enorm bonus för EU, och vi måste därför stödja program för språkinlärning och skol- och kulturutbyten i ett sammanhang som också sträcker sig bortom EU.

Utbytesprogram för lärare på alla utbildningsnivåer som syftar till att lära ut olika ämnen på ett främmande språk bidrar till att förbereda lärarna, som sedan kan vidarebefordra denna språkliga expertkunskap till eleverna i sitt hemland. Jag vill uppmana medlemsstaterna att konsekvent fokusera på att utbilda lärare i främmande språk och samtidigt se till att de får en lämplig finansiell ersättning.

  Zdzisław Zbigniew Podkański (UEN), skriftlig. – (PL) Frågan om flerspråkighet och dess bevarande är en av de största utmaningar som gemenskapen står inför. Flerspråkighetspolitikens effekter är långtgående och uppenbara, men om de tillämpas på fel sätt kan resultatet bli beklagansvärt.

En av Europas fördelar är dess mångkulturella karaktär, som också uttrycks genom flerspråkigheten. Det är samtidigt ett gemensamt åtagande som bygger på behovet och svårigheten med att omforma mångkulturen till en tydlig styrka som enar gemenskapen, och som också kommer att ha en effekt bortom dess gränser och ge Europa dess rättmätiga plats i världen. Så insatserna är höga. En dålig flerspråkighetspolitik bygger på att man främjar ett eller flera språk och fördömer de övriga språken till marginalisering inom alla områden av den offentliga verksamheten. Genom sin lagstiftning och sina institutioner har EU enorma möjligheter att föra en god språkpolitik. Det gör dess ansvar för detta allt större.

Vasco Graça Mouras betänkande löser inte alla problem med enskilda europeiska språks rätt att samexistera och med de därav följande privilegierna. Bortsett från de officiella språken talas också ett stort antal andra språk inom EU, som hotas av utrotning i olika hög grad. En av aspekterna med en god flerspråkighetspolitik vore att skydda dessa språk. Betänkandet är dock mer fokuserat på att lära sig de officiella språken än på att genomföra flerspråkigheten. Denna fråga behöver en förnuftig utvecklingspolitik, och jag tror att ett betänkande med den inriktningen skulle godkännas.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Frågan om flerspråkigheten är av avgörande vikt i Europa. Därför har jag deltagit i olika initiativ som syftar till att främja och garantera full respekt för flerspråkigheten. Det Europa som jag tror på är också ett Europa med en språklig mångfald. Därför samtycker jag till Vasco Graça Mouras ursprungliga betänkande. Men liksom föredraganden kan jag inte acceptera att en korrekt idé med respekt för den språkliga mångfalden och för individens och familjens frihet kan eller måste användas som ett vapen i ett argument för extrem nationalism. Det utmärker och får inte utmärka vår debatt.

Flerspråkigheten främjas och måste främjas till förmån för en idé om respekt för den språkliga och kulturella mångfalden i Europa i det här fallet. Det här är dock varken rätt tidpunkt eller plats för ytterligare en strid, nämligen en strid som förkastar subsidiariteten och friheten.

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. – (IT) Jag har röstat för Graça Moura-betänkandet om flerspråkighet som en tillgång för Europa och ett gemensamt åtagande.

Som universitetslektor stöder jag i synnerhet beslutsamt förslaget om att främja språkundervisning och utbytesprogram inom utbildnings- och kulturområdet, som exempelvis de välkända programmen för ungdomars rörlighet. Dessa program, som drivs av kommissionens generaldirektorat för utbildning och kultur, ger studenternas utbildningsupplevelse ett avsevärt mervärde och bidrar därmed till EU:s framsteg mot ett kunskapsbaserat samhälle.

  Flaviu Călin Rus (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Jag röstade för förslaget till Europaparlamentets resolution om ”Flerspråkighet: en tillgång för Europa och ett gemensamt åtagande” (2008/2225(INI)) eftersom jag anser att den kulturella och språkliga mångfalden inom EU är en skatt som på ett effektivt sätt bidrar till att skapa ”enhet i mångfald”. Jag anser också att skol- och kulturutbyten, samt program för undervisning i främmande språk i länder såväl inom som utanför EU är positiva och måste stödjas.

  Czesław Adam Siekierski (PPE-DE), skriftlig. – (PL) Flerspråkigheten är tveklöst en av det enade Europas stora fördelar. Språklig kompetens borde bidra till att ge människor bättre kvalifikationer, ett bättre arbete eller till att skapa nya personliga kontakter. Enligt årliga studier av lingvister är flerspråkiga personer mer kunniga, har en bättre föreställningsförmåga och är mindre fyrkantiga än enspråkiga personer. De är också mer kreativa och har ett mer öppet sinne. Jag ska inte nämna de uppenbara fördelarna med att kunna kommunicera med fler människor, som ofta har ett helt annat tänkesätt eftersom de tillhör andra kulturer eller folk.

Dessa fördelar med flerspråkigheten visar att vi alla måste prioritera språkinlärning. Det är detta som gör det så viktigt att varje gemenskapsmedborgare har samma tillgång till språkinlärning. Därför stöder jag alla kommissionens åtgärder för att undersöka och utvärdera studiet av främmande språk, och metoder och program för språkinlärning. Jag tror att syftet med detta är att harmonisera inlärningen av främmande språk inom EU i framtiden, vilket kommer att leda till en större språklig kompetens och i slutändan kommer att återspeglas i antalet högkvalificerade medborgare inom gemenskapen.

  Catherine Stihler (PSE), skriftlig. − (EN) Flerspråkigheten är en stor tillgång för Europaparlamentet. Som det enda parlament i världen som har simultantolkning på 23 olika språk borde vi göra allt för att bevara denna unika aspekt av vårt arbete. Alla EU-medborgare borde kunna läsa om EU-institutionernas arbete på sitt eget språk, och medlemsstaterna borde göra allt de kan för att ge EU-medborgarna tillfälle att kunna tala andra EU-språk.

  Andrzej Jan Szejna (PSE), skriftlig. – (PL) Jag stöder absolut flerspråkigheten inom EU. Flerspråkigheten inom EU betonar unionens kulturella mångfald, vilket är ett bevis för dess unika egenskaper. Medborgarnas språkkunskaper i ett enat Europa borde ständigt förbättras. Flerspråkigheten är ett grundläggande inslag i den europeiska integrationen och ger EU-medborgarna möjlighet att fritt välja var de vill bo och söka arbete. Samtidigt är det nödvändigt att betona vikten av modersmålet som ett sätt att få lämplig utbildning och yrkeskvalifikationer.

Vi borde särskilt uppmärksamma det fortsatta behovet att höja kompetensen hos lärare i främmande språk och införa nya undervisningsmetoder. Föredraganden betonar vikten av att hjälpa till med inlärningen av främmande språk för medborgare som vill lära sig på egen hand, samtidigt som han noterar vikten av att äldre människor lär sig främmande språk. Liksom föredraganden anser jag att det är väsentligt att vi ger medborgarna ett ständigt stöd för inlärning av främmande språk och att särskild uppmärksamhet ägnas åt medborgare i missgynnade situationer. Jag tror att språkinlärning motverkar diskriminering och främjar integrationen av länderna i ett enat Europa.

Jag stöder fullt ut Europaparlamentets krav på flerspråkighet i Europa.

  Anna Záborská (PPE-DE) , skriftlig. – (SK) Resolutionen om flerspråkighet är en tillgång för EU och ett viktigt steg mot ett utbildat EU, för i resolutionen betonar man att EU:s officiella språk erkänns eftersom de har samma värde inom alla områden av det offentliga livet. Jag anser bestämt att EU:s språkliga mångfald utgör en viktig kulturell tillgång. Det vore fel om EU skulle begränsas till endast ett språk.

I resolutionen nämns vikten av flerspråkighet, inte bara för de ekonomiska och sociala sfärerna, utan också för de kulturella och vetenskapliga insatserna och främjandet av dessa, samt vikten av litterära och tekniska översättningar för EU:s långsiktiga utveckling.

Sist men inte minst spelar språk en viktig roll för att forma och stärka identiteten.

Flerspråkigheten är ett område med många förgreningar. Den har en enorm inverkan på EU-medborgarnas liv. Medlemsstaterna uppmanas att införliva flerspråkigheten inte bara inom utbildningen utan också i alla framtida politiska linjer.

Jag uppskattar att man i resolutionen stöder studiet av ett andra EU-språk för tjänstemän som kommer i kontakt med medborgare från andra medlemsstater i sitt arbete.

EU-institutionerna spelar en avgörande roll när det gäller att garantera förenligheten med principerna om språklig jämlikhet, såväl i förbindelserna mellan medlemsstaterna som inom de enskilda EU-institutionerna, och också i förbindelserna mellan EU-medborgarna och de nationella institutionerna, gemenskapsorganen och de internationella institutionerna.

Jag har gett resolutionen mitt stöd, jag gratulerar föredraganden och är stolt över att ha varit den första slovakiska ledamoten som inlett en diskussion om flerspråkighet inom institutionella ramar genom en skriftlig förklaring.

- Betänkande: van Nistelrooij (A6-0083/2009)

  Edite Estrela (PSE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för van Nistelrooij-betänkandet med tanke på vikten av territoriell sammanhållning när det gäller att se till att EU fortsätter att följa en väg med en hållbar och harmonisk utveckling och för att allt mer omvandla sin territoriella sammanhållning och mångfald till en tillgång.

Grönboken utgör ett viktigt steg framåt för utvecklingen av den territoriella sammanhållningen och unionens gemensamma skyldigheter. I grönboken uppmuntras också till en bred debatt om detta ämne mellan EU-institutionerna, de nationella och regionala myndigheterna och arbetsmarknadens parter och andra aktörer som är delaktiga i den europeiska integrationen och territoriella utvecklingen.

De mest positiva aspekterna är värdet hos potentialen för EU:s territorium och dess mångfald, och även de tre nyckelbegreppen för en mer balanserad och harmonisk utveckling i varje region: en minskning av de negativa effekterna på grund av skillnaderna i befolkningstätheten, sammanbindning av territorierna för att överbrygga avståndet och samarbete för att övervinna splittringar.

  Emanuel Jardim Fernandes (PSE), skriftlig. – (PT) Jag gratulerar Lambert van Nistelrooij till hans betänkande och i synnerhet till hans beredvillighet att införliva de olika ändringsförslag som lagts fram till hans förslag till betänkande.

Jag stöder detta betänkande fullt ut.

Jag håller helt med om att debatten om den territoriella sammanhållningen bör kopplas samman med debatten om framtiden för EU:s sammanhållningspolitik, med tanke på att reformen av den senare måste omfatta slutsatserna av den förra.

Jag instämmer i betänkandets bedömning av grönboken och i dess analys av begreppet territoriell sammanhållning, och jag stöder dess rekommendationer för framtiden för den territoriella sammanhållningen, särskilt vad gäller

- definitionen av den territoriella sammanhållningen,

- offentliggörandet av en vitbok om territoriell sammanhållning,

- förstärkningen av målet ”europeiskt territoriellt samarbete”,

- integrationen av den territoriella sammanhållningen i den framtida utvecklingen av all gemenskapspolitik,

- utarbetande av ytterligare kvalitativa indikatorer,

- bedömning av de territoriella konsekvenserna för gemenskapens sektorsvisa politikområden och förslag på hur synergier kan skapas mellan de territoriella och sektorsvisa politikområdena,

- utveckling av en omfattande europeisk strategi för regioner med specifika geografiska särdrag,

- inrättande av ett omfattande system med gradvisa övergångsstöd till övergångsregioner, och

- utveckling av territoriella styrelseformer på flera nivåer.

Jag röstade därför för betänkandet.

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Föredraganden skriver i sitt betänkande att sammanhållningspolitiken hör till EU:s mest framgångsrika satsningar. Det är en uppseendeväckande slutsats, inte minst eftersom Europeiska revisionsrätten så sent som i november 2008 konstaterade att 11 procent av de 42 miljarder euro som 2007 godkändes inom ramen för EU:s sammanhållningspolitik aldrig borde ha betalats ut.

Föredraganden tycks vara fullt medveten om detta och i punkt 17 uppmanas de som deltar i debatten om territoriell sammanhållning att undvika alla hänvisningar till budgetmässiga och finansiella konsekvenser av den föreslagna politiken. Locket på, med andra ord.

EU:s sammanhållningspolitik är feltänkt. Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv, där hänsyn till skattebetalarnas pengar är ett måste, är den inget annat än ett fullkomligt haveri. Junilistan har självklart röstat nej till betänkandet i sin helhet.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Vad innebär Europaparlamentets förkastande av våra resolutionsförslag om EU:s framtida sammanhållningspolitik? I dessa förslag betonades följande:

- Den strukturella politiken måste som sitt främsta mål ha främjandet av en verklig sammanhållning, genom att fungera som ett omfördelningsinstrument till förmån för de minst gynnade länderna och regionerna inom EU.

- Målet att minska det belopp som de minst gynnade regionerna ligger efter med får inte hamna i skymundan bakom den territoriella sammanhållningen.

- Nya finansiella gemenskapsresurser måste fastställas för nya prioriteringar, särskilt med tanke på att gemenskapens nuvarande finansiella resurser är otillräckliga när det gäller att möta behoven för en verklig sammanhållning.

- Det finns ett behov av att öka gemenskapsbudgeten för att främja den ekonomiska och sociala sammanhållningen på EU-nivå.

- Markförvaltningen och markplaneringen är varje medlemsstats ansvar.

- Åtgärder måste vidtas för att avskaffa den så kallade statistiska effekten.

- Konkurrenskraften får inte ersätta sammanhållningen i de medlemsstater och regioner som släpar efter i sin socioekonomiska utveckling, och sammanhållningspolitiken och dess finansiella resurser får inte underordnas konkurrenskraften och den liberalisering som förespråkas i Lissabonstrategin.

Ett möjligt svar skulle åtminstone kunna vara att den proklamerade sammanhållningspolitiken faktiskt står på spel …

  James Nicholson (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Begreppet territoriell sammanhållning erkänns nu som ett centralt mål för unionen vid sidan av den sociala och ekonomiska sammanhållningen.

Den territoriella sammanhållningen handlar i grunden om att nå en balanserad utveckling inom EU, och i detta sammanhang borde detta vara ett centralt mål för all gemenskapspolitik. I detta betänkande betonas att den territoriella sammanhållningen kommer att vara av särskild vikt för geografiskt missgynnade områden, såsom bergsregioner och öar.

Kommissionen måste nu gå vidare med ett lagstiftningspaket med konkreta bestämmelser och politiska åtgärder för den territoriella sammanhållningen, för att denna ska kunna genomföras.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Debatten om den territoriella sammanhållningen är mycket mer än en budgetdebatt eller en debatt om gemenskapspolitik; det är en debatt om de vägledande principerna för ett av de bakomliggande och grundläggande koncepten av idén med Europa som vi ser det. Bedömningen av sammanhållningspolitiken och strävan efter de lämpligaste lösningarna i ett Europa som utvidgats till 27 medlemsstater, och som för tillfället genomgår en ekonomisk kris, förtjänar därför vårt samtycke och vårt stöd. Det innebär dock inte att vi samtycker till eller erkänner hela innehållet i grönboken.

Med tanke på de kriterier som vi värderar är de tre nyckelbegreppen för denna bedömning korrekta, nämligen en minskning av de negativa effekterna på grund av skillnaderna i befolkningstätheten, sammanbindning av territorierna för att överbrygga avståndet och samarbete för att övervinna splittringar. Men med tanke på den konkreta naturen hos det som står på spel kan detta inte leda till att nivån för det strukturella stödet blir beroende av hur många invånare som omfattas, utan snarare tvärtom. Idén med territoriell sammanhållning måste i sig bygga på idén med att göra ett område som människor överger attraktivt och livskraftigt. Detta är ett av våra mål, och det måste tydligt fullföljas.

Idén med sammanhållning är i grunden en idé om solidaritet genom vilken vi alla är sammanbundna och som vi alla kan dra nytta av.

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. – (IT) Jag röstade mot betänkandet av Lambert van Nistelrooij om grönboken om territoriell sammanhållning och läget i debatten om den kommande reformen av sammanhållningspolitiken.

Det beror på att jag har en annan syn på territoriell sammanhållning, och därför anser jag inte att jag kan stödja föredragandens skäl.

  Catherine Stihler (PSE), skriftlig. − (EN) Jag håller med föredraganden om att vi måste definiera principen med territoriell sammanhållning tydligare.

- Betänkande: Vlasák (A6-0031/2009)

  Filip Kaczmarek (PPE-DE) , skriftlig. – (PL) Jag röstade för Oldřich Vlasáks betänkande om den urbana dimensionen av sammanhållningspolitiken under den nya programperioden. Jag bor i Poznań, som är regionhuvudstad i Wielkopolska. Jag ser de positiva effekterna av stadens utveckling på hela regionen nästan dagligen. Jag skulle till och med kunna vara djärv nog att säga att den efterlängtade synergin mellan den urbana och regionala utvecklingen har uppstått.

Den urbana utvecklingen har inget att göra med lokal centralism. De som är motståndare till utvecklingen av stora städer är ofta omedvetna om vikten av dessa städer för de regioner där de är belägna. På grund av själva deras karaktär kan vissa funktioner hos stora stadscentrum inte överföras till landsbygdsområden. De personer som förvaltar städer har ett särskilt ansvar. De uppgifter som de står inför, vad gäller planering, markanvändning, social dialog, kultur och utbildning samt skapandet av hållbara kunskapsbaserade arbetstillfällen, är alla mycket komplexa. Vissa av dessa uppgifter omfattar ett nära samarbete med lokala regeringar på andra nivåer.

Det är också viktigt att den urbana dimensionen hos sammanhållningspolitiken inte konkurrerar med, utan kompletterar landsbygdsutvecklingen. Såväl landsbygdsområdena som stadsområdena kan och borde utvecklas, och båda processerna stöds av Europeiska unionen.

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. – (IT) Jag röstade mot Oldřich Vlasáks betänkande om den urbana dimensionen av sammanhållningspolitiken under den nya programperioden.

Även om jag förstår vikten av en hållbar stadsutveckling tror jag att det blir svårt att nå detta utan en gemensam definition av ”stadsområden”.

  Brian Simpson (PSE), skriftlig. − (EN) Jag stöder detta betänkande och vill ta detta tillfälle i akt att betona att det måste finnas en integrerad strategi för sammanhållningspolitiken.

Denna integration borde dock vara ett instrument för att genomföra fördelar och inte en åtgärd som skulle kunna vara restriktiv, och detta inslag måste noga övervakas.

Den urbana sammanhållningen är grundläggande när det gäller att genomföra hållbara ekonomiska och sociala framsteg. I det hänseendet vill jag betona den väsentliga betydelsen av transporter och tillhandahållandet av en modern transportinfrastruktur när det gäller att genomföra sammanhållningspolitiken i stadsområden.

  Catherine Stihler (PSE), skriftlig. − (EN) Den urbana dimensionen hos sammanhållningspolitiken måste prioriteras mer.

- Betänkande: Mikolášik (A6-0108/2009)

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. – (IT) Jag röstade mot Miroslav Mikolášiks betänkande om genomförandet av strukturfondsförordningen 2007–2013: resultatet av samrådet om sammanhållningspolitikens nationella strategier och program.

  Catherine Stihler (PSE), skriftlig. − (EN) Genomförandet av strukturfondsförordningen 2007-2013 måste noga övervakas för att se till att skattebetalarnas pengar används korrekt och för att vi ska kunna utvärdera programmen efter 2013 ordentligt.

- Betänkande: Becsey (A6-0041/2009)

  Adam Bielan (UEN), skriftlig. – (PL) Små företag spelar en viktig roll när det gäller att skapa arbetstillfällen inom EU, och vi borde göra det lättare att driva dessa företag. Jag vill betona att jag stöder alla initiativ som syftar till att främja små företag inom EU och hjälpa dem som vill bli egenföretagare.

Jag har gett Becseybetänkandet mitt stöd eftersom föredraganden gör en positiv bedömning av det europeiska initiativet för mikrokrediter.

  Šarūnas Birutis (ALDE), skriftlig. – (LT) Ett framgångsrikt europeiskt initiativ för mikrokrediter skulle verkligen bidra till att nå tillväxt- och sysselsättningsmålen i den förnyade Lissabonstrategin och skapa en modern, kreativ och dynamisk europeisk ekonomi. Små företag är en viktig källa till tillväxt, sysselsättning, företagaranda, innovation och sammanhållning inom EU. Mikrokrediter kan först och främst stödja en av Lissabonstrategins fyra prioriteringar: för att vara precis, skapandet av affärsmöjligheter genom att hjälpa människor att socialt och ekonomiskt (åter)integreras och genom att ge dem anställning. Lissabonstrategin kan endast anses vara en verklig framgång om sysselsättningsnivån ökas avsevärt. Resultatet av ett europeiskt initiativ på området för mikrokrediter borde vara modernt och mest uppmärksamma de målgrupper som hittills inte har fått tillräcklig uppmärksamhet.

  Małgorzata Handzlik (PPE-DE), skriftlig. – (PL) Den framgångsrika användningen av mikrokrediter när det gäller att minska fattigdomen i utvecklingsländerna, särskilt i södra Asien och Latinamerika, har ännu inte spritt sig till EU. Men behovet av mikrokrediter är stort, särskilt bland människor som inte kan ta lån inom den traditionella banksektorn. Mikrokrediter som affärsidé skiljer sig från den traditionella banksektorn. Dessa lån beviljas inte bara på finansiella grunder och inte bara i vinstsyfte, utan bidrar också till att främja sammanhållningen genom att försöka integrera människor som befinner sig i en ogynnsam situation och vill starta ett mikroföretag.

Ett framgångsrikt europeiskt initiativ för att utveckla mikrokrediter kan bidra till att nå målen för den förnyade Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning och till att göra den europeiska ekonomin ännu mer innovativ, kreativ och dynamisk. Mikrokrediter kan i synnerhet bidra till att genomföra prioriteringen med att frigöra ekonomisk potential genom att stödja integrationen, eller till en förnyad social och ekonomisk integration av personer genom egenföretagande.

Därför stöder jag förslaget från föredraganden, som uppmanar oss att anta nationella institutionella, rättsliga och kommersiella ramar för att främja en mer gynnsam miljö för utveckling av mikrokrediter och att inrätta en harmoniserad europeisk ram för mikrofinansinstitut utanför banksektorn.

  Bogusław Liberadzki (PSE), skriftlig. – (PL) Jag röstade för att anta betänkandet med rekommendationer till kommissionen om ett europeiskt initiativ för mikrokrediter för att främja tillväxt och sysselsättning. Jag håller med föredraganden om att små företag är en viktig källa till tillväxt, sysselsättning, företagaranda, innovation och sammanhållning inom EU.

Vi borde betona att mikrokrediter ofta inte endast beviljas av ekonomiska skäl och inte enbart i vinstsyfte, utan också har ett sammanhållningssyfte eftersom de syftar till att integrera eller återintegrera missgynnade personer i samhället.

Jag stöder antagandet av detta betänkande. Med tanke på att mikrokrediter kan bidra till att släppa loss företagens potential genom att hjälpa människor att bli verksamma som egenföretagare, anser jag att denna metod borde införas inom EU.

  Jamila Madeira (PSE), skriftlig. – (PT) Detta betänkande är mycket viktigt inom ramen för EU:s arbete i fråga om sammanhållningspolitiken och samarbets- och utvecklingspolitiken.

Detta synsätt fick också brett stöd av Europaparlamentet genom dess skriftliga förklaring P6_TA(2008)0199 som antogs den 8 maj 2008, som jag hade äran att vara en av de första som undertecknade.

Jag röstade därför för detta betänkande eftersom alla typer av investeringar och all utvidgning inom detta område är av stor vikt och brådskande, i synnerhet i det aktuella sammanhanget med den ekonomiska och finansiella krisen. Följaktligen är nu Europeiska kommissionens och rådets mål att anta specifika och omgående åtgärder för att öka systemets trovärdighet och samstämmighet.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Hittills har framgången för mikrokreditsystemen när det gäller att lindra fattigdomen i utvecklingsländerna inte omsatts i praktiken inom EU. Jag stöder detta betänkande eftersom ett framgångsrikt europeiskt initiativ för mikrokrediter i hög grad skulle kunna bidra till att nå målen för den reviderade Lissabonstrategin, med tanke på att små företag är en viktig källa till tillväxt, sysselsättning, företagaranda, innovation och sammanhållning inom EU.

  Alexandru Nazare (PPE-DE) , skriftlig. – (RO) Diskussioner om åtgärder för att åter få i gång kreditverksamheten står nu på dagordningen. Under den nuvarande ekonomiska krisen, och särskilt i länder som Rumänien, som för närvarande förhandlar om lån från internationella finansinstitut, är det viktigt att bankerna återupptar sin centrala funktion, som är att bevilja befolkningen kredit.

Jag anser att Becseybetänkandet är innovativt eftersom det innebär att denna fråga åter förs upp till diskussion, men dock ur en ny aspekt, genom att man går utanför banksystemet för att hitta lösningar på det nuvarande finansiella dödläget.

Betänkandet, som handlar om mikrokrediter, är inriktat på samhällets missgynnade grupper, som exempelvis minoriteter, den romska befolkningsgruppen eller invånarna i landsbygdsområden, som har en outnyttjad potential och vill starta småföretag men inte kan för att de inte kan få lån från bankerna. Dessa människor har mycket få tillgängliga alternativ.

Därför anser jag att Zsolt László Becseys förslag om att inrätta en gemenskapsfond för att främja mikrokrediter för människor och företag utan direkt tillgång till banklån och om att förbättra informationsnivån om dessa finansieringsinstrument kommer i rätt tid.

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. – (IT) Jag lägger ned min röst i fråga om betänkandet av Zsolt László Becsey om ett europeiskt initiativ för mikrokrediter för att främja tillväxt och sysselsättning.

Jag håller med om vissa saker i betänkandet men motsätter mig bestämt vissa andra och kan därför inte fullt ut stödja den text som lagts fram. Av den anledningen lägger jag ned min röst.

  Catherine Stihler (PSE), skriftlig. − (EN) Mikrokreditsystem kan hjälpa många av världens fattigaste ur absolut fattigdom, i synnerhet kvinnor. EU:s institutioner och medlemsstater borde göra mer för att stödja dessa system.