Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :

Ingivna texter :

B6-0160/2009

Debatter :

PV 25/03/2009 - 8
CRE 25/03/2009 - 8

Omröstningar :

PV 26/03/2009 - 4.8
CRE 26/03/2009 - 4.8
PV 22/04/2009 - 6.36
CRE 22/04/2009 - 6.36

Antagna texter :


Debatter
Onsdagen den 25 mars 2009 - Strasbourg EUT-utgåva

8. Interimsavtal om handel mellan EU och Turkmenistan - Interimsavtal med Turkmenistan (debatt)
Anföranden på video
PV
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Nästa punkt är en gemensam debatt om

– en muntlig fråga till rådet från Jan Marinus Wiersma, Erika Mann, Daniel Caspary, Robert Sturdy, Cristiana Muscardini och Eugenijus Maldeikis, för Socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet, Gruppen för europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater samt Gruppen Unionen för nationernas Europa, om interimsavtalet om handel mellan EU och Turkmenistan (O-0024/2009 – B6-0019/2009),

– en muntlig fråga till kommissionen från Jan Marinus Wiersma, Erika Mann, Daniel Caspary, Robert Sturdy, Cristiana Muscardini och Eugenijus Maldeikis, för Socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet, Gruppen för europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater samt Gruppen Unionen för nationernas Europa, om interimsavtalet om handel mellan EU och Turkmenistan (O-0025/2009 – B6-0020/2009), och

– betänkandet av Daniel Caspary, för utskottet för internationell handel, om förslaget till rådets och kommissionens beslut om ingående av interimsavtalet om handel och handelsrelaterade frågor mellan Europeiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen, å ena sidan, och Turkmenistan, å andra sidan (05144/1999 – C5-0338/1999 – 1998/0304(CNS)) (A6-0085/2006).

 
  
MPphoto
 

  Jan Marinus Wiersma, författare. – (NL) Herr talman! Det är bra att vi i dag debatterar Europaparlamentets hållning i fråga om interimsavtalet om handel med Turkmenistan, vilket är en fråga som länge har legat på is för Europaparlamentet och EU. Rådet och kommissionen strävar efter framsteg i denna fråga och de vill att Europaparlamentet ska ge sin välsignelse eller ett positivt omdöme om detta interimsavtal, eftersom det skulle kunna bidra till bättre förbindelser med Turkmenistan.

Denna fråga har legat obehandlad under lång tid och det finns skäl till detta. Parlamentet har hittills tvekat att rösta om detta avtal eftersom vi är verkligt missnöjda med situationen för de mänskliga rättigheterna i Turkmenistan, särskilt under den tidigare presidenten/diktatorn Turkmenbashi, som isolerade landet från omvärlden och behandlade sin egen befolkning på ett ganska inhumant sätt. Frågan är naturligtvis om det nya systemet efter Turkmenbashis död har förändrat situationen – och jag skulle vilja höra från rådet och kommissionen vilka förändringar och förbättringar de har observerat under de senaste åren – samt om detta är skäl nog att nu verkligen slutföra och underteckna handelsavtalet.

Kommissionen och rådet har naturligtvis två starka skäl till att göra en omprövning. Det strategiska sammanhanget har förändrats. Vi ser annorlunda på Centralasien nu än vad vi gjorde för några år sedan. Kommissionsledamoten själv har lagt ned mycket energi på denna region men jag är också medveten om att ordförandeskapet anser att EU inte får lämna regionen åt kineserna eller ryssarna. Vi har också intressen där och dessa erkänns av regionen. Jag var nyligen i Kazakstan och det var mycket tydligt att det fanns ett stort intresse för bättre förbindelser med EU.

Kommissionens andra viktiga argument är att vi för närvarande saknar en tillräcklig rättslig grund för våra förbindelser med Turkmenistan. Vi använder fortfarande ett fördrag från Sovjettiden, och detta är inte acceptabelt. Utan ett bättre fördrag, hävdar man, kan vi inte heller uppnå någon tillräcklig dialog om mänskliga rättigheter.

Frågan är fortfarande obesvarad – har människorättssituationen förbättrats i sådan utsträckning att vi bör ta detta viktiga steg och råda parlamentet att stödja handelsavtalet? Jag anser att denna fråga fortfarande är tämligen olöst och jag väntar också på kommissionens och rådets reaktioner angående detta. Jag kommer att vara fortsatt tveksam. Jag har diskuterat denna fråga utförligt med Daniel Caspary i Gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater, som är föredragande i denna fråga. På ett antal punkter som han också kommer att ta upp väntar vi fortfarande på förtydliganden från rådets sida, nämligen i samband med mediernas situation i Turkmenistan, utbildning, Röda korsets tillgång till fängelser och så vidare. Vi anser att det måste göras konkreta framsteg inom dessa områden och ett handelsavtal av detta slag och en människorättsdialog med Turkmenistan skulle kunna bidra till detta.

Jag har en sista punkt att ta upp, och detta uttrycks också klart i den resolution som vi har utarbetat tillsammans med Gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa och Gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater. Vi vill också ha en stark garanti för att det finns ett reservalternativ om vi kommer överens om att avge ett positivt yttrande om detta handelsavtal. Om vi slutligen kommer till slutsatsen att de metoder som föreslås av kommissionen och rådet inte fungerar och att människorättssituationen i Turkmenistan inte förbättras, vill vi att det finns en möjlighet för parlamentet att be kommissionen och rådet att upphäva fördraget. Om vi inte får någon sådan garanti skulle jag få mycket svårt att övertyga min egen grupp, vid gruppsammanträdet i kväll, att rösta för detta handelsavtal. Vi skulle troligen senare verka för en senareläggning av omröstningen. För oss är det mycket viktigt att ett sådant åtagande görs så att vi, om situationen i Turkmenistan försämras eller inte förbättras avsevärt, kan diskutera om handelsavtalet bör upphävas. Parlamentet måste ha rätt att inge denna typ av framställningar till rådet och kommissionen.

 
  
  

ORDFÖRANDESKAP: MARTÍNEZ MARTÍNEZ
Vice talman

 
  
MPphoto
 

  Bogusław Rogalski, författare. – (PL) Herr talman! Ratificeringen av avtalet med Turkmenistan är en omtvistad fråga på grund av kränkningar av demokratiska principer och grundläggande mänskliga rättigheter i Turkmenistan. Trots detta bör samtal föras med detta land och avtalet bör undertecknas. I förbindelsen med Turkmenistan bör man särskilt uppmärksamma att om det inte finns något ekonomiskt samarbete mellan EU och Turkmenistan kommer levnadsstandarden i detta land att sjunka. Ratificering av avtalet kan utan tvekan bidra till att höja befolkningens levnadsstandard.

Låt oss komma ihåg att det har kommit några positiva sociala signaler. Den lagstiftning som Turkmenistan nyligen antog om förbud mot barnarbete är en av dessa signaler. Självklart behöver Turkmenistan fortfarande ratificera och genomföra många av Internationella arbetsorganisationens konventioner – det är ingen tvekan om det. Det faktum att förändringarna i Turkmenistan har genomförts i långsammare takt än vad vi hade förväntat oss är dock fortsatt oroväckande. Bara ett fåtal företag har privatiserats, regeringen har fortfarande hård kontroll över många ekonomiska sektorer och utländska direktinvesteringar har hållits på en mycket låg nivå. Trots att Turkmenistan har en av de största naturgasreserverna och är en av de största exportörerna av bomull, lever omkring halva befolkningen – och låt oss komma ihåg detta – i fattigdom, extrem fattigdom skulle jag kunna tillägga. Det politiska systemet är också långt ifrån tillfredsställande, särskilt när det gäller det fortsatta förtrycket av andra politiska partier än regeringspartiet samt förtryck av olika religiösa grupper.

Trots allt detta verkar det som om avtalet med Turkmenistan bör upprättas och ratificeras. Bara genom samtal och genom att ge Turkmenistan en förebild kan vi ge dem en hjälpande hand, så att detta land i framtiden äntligen skulle kunna ansluta sig till familjen av demokratiska länder.

 
  
MPphoto
 

  Robert Sturdy, författare. − (EN) Herr talman! Jag ber om ursäkt – jag insåg inte att jag hade talartid just i denna fråga. Jag skulle bara vilja kommentera vad föregående talare sa. Jag menar att det är viktigt att vi stöder den lagstiftning som utarbetas för att föra Turkmenistan närmare oss. När det gäller alla dessa länder behöver vi se till att de är säkra i en mycket besvärlig omgivning.

I detta sammanhang skulle jag vilja tacka Daniel Caspary, som har arbetat outtröttligt för att driva igenom lagstiftningen. Jag vet att han ska tala om någon minut, men han har arbetat just med denna lagstiftning i utskottet för internationell handel.

Vid en tidpunkt när världen lider av enorma restriktioner för finansiella tjänster och andra problem behöver vi garantera säkerheten för dessa länder och se till att de ansluter sig till den aktuella lagstiftning som Daniel föreslår. Jag har inget att tillägga och jag ber om ursäkt för att jag var sen.

 
  
MPphoto
 

  Daniel Caspary, föredragande. − (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Vi har behandlat interimsavtalet med Turkmenistan här i Europaparlamentet under nästan tre år. För nästan tre år sedan hade vi nått en punkt där utskottet för internationell handel hade antagit ett betänkande men det förkastades vid plenarsammanträdet. Ett skäl var att rådet och kommissionen slutade att arbeta med denna fråga och då menade parlamentet att om kommissionen och rådet inte driver på, så finns det ingen anledning för parlamentet att göra det heller.

Jag är särskilt nöjd över att vi befinner oss i ett annat läge i dag, även om situationen i Turkmenistan fortfarande långtifrån motsvarar våra normer. Mänskliga rättigheter åsidosätts fortfarande i många områden och det finns en hel del berättigad kritik mot bristen på demokratiska strukturer i landet. De individuella friheterna är mycket begränsade. Informationsfriheten i Turkmenistan lämnar en hel del att önska. Enligt information från icke-statliga organisationer är nu en kampanj på gång för att ta bort parabolantenner och därmed ytterligare hindra tillgången till fria medier.

Utbildningssystemet lyckas fortfarande inte uppnå en önskvärd standard för att bedriva utbildning på ett upplyst sätt med en bra kunskapsgrund, vilket är ännu viktigare, när det handlar om demokrati och mänskliga rättigheter. Dessutom är situationen i fängelserna och frågan om politiska fångar och Röda korsets tillgång till dessa fängelser fortfarande fullständigt otillfredsställande och någon förklaring ges inte.

Å andra sidan riktas det fortfarande en hel del oberättigad kritik mot oss. Under de senaste åren har det förekommit ett flertal felaktiga rapporter från så kallade icke-statliga organisationer. Det förefaller mig som om flera icke-statliga organisationer kan vara en fasad för företag från andra länder som har ett intresse av att göra vad de kan för att förhindra att samtal förs mellan EU och Turkmenistan.

Mitt intryck är att det bakom många av de uttalanden och mycket av den falska information som kommit EU tillhanda fanns ett högst avsiktligt intresse att störa samtalen mellan EU och Turkmenistan. Jag tänker här på rapporter om att alla sjukhus i landet har stängts med undantag för två sjukhus i huvudstaden, att alla bibliotek utom två har stängts, att det har blivit ett utbrott av pest eftersom de medicinska villkoren enligt påståenden är förfärliga. Dessa rapporter har alla visat sig vara felaktiga.

Så vilket är det huvudsakliga problemet? Det är helt omöjligt att få en realistisk bild av detta land, främst eftersom dess regering inte låter oss göra ordentliga observationer och eftersom vi, som Europeiska unionen, tyvärr inte har något utrikesdepartement som kan vidta de nödvändiga åtgärderna på plats.

Emellertid kan vi se att den nya presidenten har inlett flera reformer. EU:s Centralasienstrategi som antogs för ett tag sedan här i parlamentet inriktas på de centralasiatiska länderna. Detta interimsavtal skulle kunna vara ett första litet steg för att visa turkmenistanierna att vi tar tag i dialogen, driver på den och även vill hjälpa dem att följa den långsamma – men förhoppningsvis konstanta – vägen mot mänskliga rättigheter och demokrati.

I vår resolution, som lades fram här i parlamentet som en resolution av flera olika grupper, behandlas på tydligt sätt många av orsakerna till kritiken. Där behandlas också tydligt vissa aspekter av den positiva utveckling som kan konstateras, men vi menar att det är viktigt att vi inte delar ut några gratisbiljetter, vi vill inte ge efter och ge upp de värderingar som vi värnar om, vi vill försvara och upprätthålla våra värderingar. Därför bör vi inte dra förhastade slutsatser när det gäller partnerskaps- och samarbetsavtalet. Som den tidigare talaren sa måste kommissionen och rådet göra tydliga uttalanden om möjligheten att upphäva interimsavtalet om parlamentet skulle kräva detta vid någon tidpunkt i framtiden.

Parlamentet har ställt många skriftliga frågor till kommissionen och rådet. Jag skulle vara mycket glad om ni skulle kunna undersöka dessa och ge oss mycket tydliga svar så att vi förhoppningsvis tillsammans kan se till att man kommer igång med interimsavtalet i morgon.

 
  
MPphoto
 

  Alexandr Vondra, rådets ordförande. − (EN) Herr talman! Jag välkomnar verkligen parlamentsledamöternas intresse för frågan om EU:s förbindelser med Turkmenistan och jag är nöjd över att ha möjlighet att svara å rådets vägnar på de olika frågor och teman som har tagits upp i parlamentet.

Turkmenistans betydelse ökar på många sätt. Det har under lång tid varit ett mycket inåtvänt land. Men under de senaste två åren har det tagit några viktiga steg för att öppna sig mot omvärlden. Regeringen är allt öppnare för samarbete. Detta speglas i en större ansträngning för att verka konstruktivt inom ramen för EU:s Centralasienstrategi.

Trots dessa förändringar har vårt avtalsförhållande med Turkmenistan förblivit oförändrat under 20 år. Som Jan Marinus Wiersma uppgav baseras det fortfarande på det föråldrade ekonomiska samarbetsavtalet med Sovjetunionen som gällde handel och handelsrelaterade frågor.

Mot bakgrund av den positiva utvecklingen i Turkmenistan har vi en möjlighet att stärka vår bilaterala förbindelse. Interimsavtalet, som undertecknades 1999, gäller preliminärt de handelsrelaterade delarna av avtalet om partnerskap och samarbete, som också undertecknades 1999, och nu saknas bara tre medlemsstaters ratificeringar av detta.

Det finns många aspekter av unionens förbindelser med Turkmenistan. Främjandet av mänskliga rättigheter och demokrati står naturligtvis i centrum för den bilaterala förbindelsen, eftersom detta är avgörande för den mer allmänna strategin för Centralasien. Det faktum att Turkmenistan gränsar till Afghanistan gör det också till ett strategiskt viktigt land. Samtidigt deltar Turkmenistan i återuppbyggnaden av Afghanistan och står för en logistisk grundval för många medlemsstaters operationer eller åtgärder inom ramen för den internationella säkerhetsstyrkan (överflygningar) samt på bilateral basis. Turkmenistan har en central roll för den regionala säkerheten och kampen mot narkotikasmuggling. Landets tillväxtekonomi skapar möjligheter för EU:s företag. Dessutom är Turkmenistan en huvudpartner i diversifieringen av EU:s energiförbindelser och energitrygghet. Dessa är alla viktiga områden som det ligger i vårt eget intresse att utveckla.

Sedan presidentvalet i februari 2007 har Turkmenistan också deltagit i ett antal betydande reformer, inklusive konstitutionella förändringar. Många av de nya bestämmelserna i konstitutionen och andra reformer som har tillkännagetts visar att landet rör sig i rätt riktning, även om det är en långsiktig process och mycket ännu återstår att göra.

I frågan om de mänskliga rättigheterna har Turkmenistan deltagit konstruktivt i en människorättsdialog med EU som rör många olika frågor. I linje med denna dialog har det också gjorts viktiga framsteg i landet. Särskilt har några politiska fångar släppts och samarbetet med FN har ökat i omfattning. Turkmenistan har också gjort det möjligt för FN:s särskilde rapportör för religions- och trosfrihet att besöka landet och landet har till fullo deltagit i FN:s återkommande översyn. Ett FN-center för preventiv diplomati har också inrättats i Ashgabat. Dessutom har man lättat på de interna reserestriktionerna, en dialog med Internationella rödakorskommittén har inletts och genom en utbildningsreform har man återinfört tioårig sekundärutbildning och femårig utbildning på universitetsnivå. Turkmenistan har anslutit sig till internationella konventioner såsom det andra frivilliga protokollet till Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och konventionen om kvinnors politiska rättigheter.

Allt detta visar att Turkmenistan gör framsteg. Självklart finns mycket kvar att göra inom området mänskliga rättigheter och respekt för rättsstatsprincipen och demokratin. Särskilt kommer vi att fortsätta att verka för frigivning av alla politiska fångar, fri tillgång från Internationella rödakorskommitténs sida till fängelser, upphävande av restriktionerna för resor till utlandet samt fria medier och ett fritt civilsamhälle.

Ordförandeskapet är övertygat om att det bästa sättet att säkra att Turkmenistan gör framsteg i dessa frågor är ett konstant engagemang. Vi måste kunna ha en öppen dialog och när det är nödvändigt skicka ut tydliga budskap, om Turkmenistan ska röra sig mot fullständig respekt för internationella normer.

Det är just därför som vi behöver uppgradera vår förbindelse och våra egna instrument och verktyg. Det nuvarande avtalet med Turkmenistan möjliggör bara en grundläggande bilateral dialog. Den enda fördragsbaserade dialogen består av ett sammanträde med en gemensam kommitté på tjänstemannanivå en gång per år.

Interimsavtalet skulle göra mänskliga rättigheter till en avgörande faktor i förbindelserna och det skulle därmed stärka vår förmåga att påverka den framtida utvecklingen i Turkmenistan på detta område. Avtalet om partnerskap och samarbete skulle, när det väl trätt i kraft, gå ännu längre genom att sörja för en fullständig politisk dialog.

I EU:s strategi för Centralasien, som antogs i juni 2007, uppges det att EU för att intensifiera samarbetet med Centralasiatiska stater helt ska utnyttja den potential som avtal om partnerskap och samarbete innebär. Sådana avtal finns redan när det gäller Kazakstan, Kirgizistan och Uzbekistan. Och när det gäller Tadzjikistan finns ett gällande interimsavtal i väntan på att avtalet om partnerskap och samarbete ratificeras och träder i kraft.

För ett framgångsrikt genomförande av EU:s strategi för Centralasien är det viktigt att alla centralasiatiska länder deltar. Därför är det viktigt att också skapa villkor för Turkmenistans deltagande. Utan detta skulle det vara mycket svårt att uppnå våra mål och intressen i Centralasien.

Ordförandeskapet är övertygat om att vi nu behöver inrätta en lämplig rättslig ram för vår förbindelse med Turkmenistan, med utgångspunkt i interimsavtalet. Detta kommer att möjliggöra för oss att bygga vidare på den utveckling som sker i landet och att öka vårt mer allmänna engagemang i Centralasien.

Interimsavtalet är det effektivaste sättet att se till att Turkmenistan gör framsteg inom de olika nyckelområden som jag har beskrivit, inte minst när det gäller respekten för mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatsprincipen. Jag vet att ni delar dessa målsättningar och därför hoppas jag att vi kan räkna med ert stöd för det fortsatta arbetet med detta.

 
  
MPphoto
 

  Benita Ferrero-Waldner, ledamot av kommissionen. − (FR) Herr talman, ärade ledamöter! Sedan valet av president Gurbanguli Berdimuchammedov har Turkmenistan gått in i en ny fas i sin utveckling och flera positiva tecken på förändring har visat sig.

De nya ledarna har verkligen en öppnare inställning. Till exempel har de upphävt vissa restriktioner för rörelsefriheten inom landet, de har ändrat konstitutionen för att stärka parlamentets roll, de har inrättat ett institut för demokrati och mänskliga rättigheter, de har varit värd för FN:s center för preventiv diplomati i Ashgabat och dessutom har de för första gången gett internationella observatörer tillstånd att övervaka parlamentsvalet, som hölls i december. Som bekant prioriterar regeringen också reformer inom sektorerna för utbildning och hälso- och sjukvård.

År 2006 föreslog Europaparlamentet för turkmeniska myndigheter att de skulle genomföra ett antal åtgärder så att parlamentet slutligen skulle kunna godkänna interimsavtalet om handel. Under de senaste två åren, efter att den nye presidenten hade valts, har flera av de föreslagna åtgärderna antagits – jag vill inte upprepa de som nämndes av rådets ordförande, särskilt de som gäller Internationella rödakorskommittén. Reformer har också inletts på utbildningsområdet, såsom modernisering av undervisningssystemet, utbildning av lärare utomlands, förlängning av utbildningsperioden och införande av Internet i skolor.

Vissa fångar har släppts. Bland annat släpptes nyligen Valery Pal, vars frigivning vi hade krävt. I september 2008 beviljades – också för första gången – ett besökstillstånd för FN:s särskilde rapportör för religions- och trosfrihet, som kom till slutsatsen att individer och samhällen fortfarande står inför ett antal svårigheter, även om situationen har förbättrats mycket sedan 2007.

Inledandet av nya strukturerade dialoger såsom den som vi har tagit del av om mänskliga rättigheter är en annan positiv punkt. Naturligtvis kan ni vara säkra på att vi under dessa sammanträden fortfarande kommer att behandla problematiska frågor, särskilt situationen för politiska fångar, mötesfrihet, fria medier, religionsfrihet och minoriteters rättigheter. Vid varje tillfälle kommer vi att betona vårt engagemang för att de mänskliga rättigheterna ska respekteras samt deras betydelse för långsiktig ekonomisk och social utveckling.

På grund av dessa farhågor – som är högst berättigade – när det gäller situationen i Turkmenistan, har parlamentet senarelagt sitt beslut om interimsavtalet. I princip delar jag några av dessa farhågor och jag erkänner också att Turkmenistan fortfarande har en bit kvar innan landet helt lever upp till internationella normer för demokrati och mänskliga rättigheter.

Men det sker en positiv utveckling, även om den är begränsad, som vittnar om en önskan att göra framsteg och att öppna för förändringar. Vi ser detta som en möjlighet som vi bör utnyttja för att samverka med de turkmenistanska myndigheterna och uppmuntra dem. Jag är fast övertygad om att EU måste göra större åtaganden för att bereda vägen för en framtida positiv utveckling.

Tillämpningen av interimsavtalet om handel, med vilket jag menar de handelsrelaterade bestämmelserna i avtalet om partnerskap och samarbete, skulle vara ett positivt första steg och skulle möjliggöra för oss att ha mer kontakt med Turkmenistan och mer kraftfullt främja samarbete, reform och modernisering som helhet. Dessutom innehåller interimsavtalet en mycket viktig klausul om mänskliga rättigheter och jag är medveten om att ni värnar om möjligheten att kunna upphäva avtalet.

I detta avseende skulle jag vilja påpeka att artikel 1 i interimsavtalet om handel och artikel 2 i avtalet om partnerskap och samarbete innehåller klausuler om att respekt för demokrati och grundläggande rättigheter är väsentliga delar i varje avtal. Framför allt innehåller båda avtalen klausuler som möjliggör för varje part att vidta lämpliga åtgärder i händelse av en allvarlig överträdelse av deras villkor, i särskilt brådskande fall utan att på förhand rådgöra med de gemensamma kommittéerna.

Det är därför möjligt att i händelse av en fastställd, varaktig och allvarlig överträdelse av människorättsklausulen upphäva avtalen. Men interimsavtalet om handel är definitivt inte ett universalmedel. Det kommer säkerligen inte att lösa alla människorättsproblem i Turkmenistan, men det kommer att bidra till att se till att internationella normer följs i större utsträckning, särskilt när det gäller rättsstatsprincipen och mänskliga rättigheter.

Det finns ytterligare två viktiga skäl till varför vi bör stärka våra förbindelser med Turkmenistan för att skydda våra egna intressen: säkerhet och energi. Turkmenistan är beläget där Europa och Asien möts och landet har bland annat Iran och Afghanistan som grannländer. Det är viktigt att det är aktivt neutralt i en region med stora spänningar med påtaglig risk för destabilisering.

Därför arbetar vi framgångsrikt med Turkmenistan inom området gränsförvaltning och i kampen mot terrorism, islamisk extremism, narkotikasmuggling och människohandel. Samarbetet är desto viktigare med tanke på det internationella samfundets nyligen förnyade engagemang i Afghanistan och Pakistan. Regionala konferenser kommer att hållas mycket snart i Haag och i Tokyo.

Som vi alla vet skulle Centralasien kunna spela en mycket viktig roll för en tryggad energiförsörjning. Sedan regimskiftet i Turkmenistan har vi ökat vårt samarbete inom detta område. EU gör stora ansträngningar för att den södra gaskorridoren ska byggas som en del av en bredare politik för diversifiering av våra energikällor och transitvägar. Det är tydligt att Turkmenistan har en avgörande roll för att detta projekt ska bli framgångsrikt.

Slutligen måste våra förbindelser med Turkmenistan präglas lika mycket av våra värderingar som av våra intressen. Därför är jag fortsatt övertygad om att vi genom våra förbindelser med Turkmenistan kommer att ha bättre möjlighet att lägga fram våra argument till förmån för ett öppnare turkmenistanskt samhälle.

Vi ska fortsätta att uppmuntra myndigheterna att göra framsteg inom andra områden, bland annat reform av straffrätten och civilrätten, lagstiftning om religion, fria medier, frigivande av politiska fångar, tillstånd för internationella observatörer att gå in i fängelser och ökad närvaro av icke-statliga organisationer i landet.

Av alla dessa skäl ber jag er att godkänna interimsavtalet med Turkmenistan.

 
  
MPphoto
 

  Talmannen. Fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Innan jag ger ordet till dem som medverkar i denna debatt, ska jag tillåta mig – jag är ansvarig för flerspråkighet vid parlamentets presidium – att läsa några råd för er från en broschyr som har utarbetats för nya parlamentsledamöter om hur man talar så att tolkning kan göras på rätt sätt, så att detta mirakel, som saknar motsvarighet eller föregångare inom någon annan institution, kan fortsätta att fungera dagligen.

Det är inte tio Guds bud, men det här är vad som står: ”Tala i jämn takt och inte för snabbt. Tala ditt modersmål om detta är möjligt. Undvik att byta språk när ni talar. Att tala är bättre än att läsa innantill, men om det inte finns något alternativ till att läsa, se till att tolkarna har texten. Ange tydligt referenser till dokument. Ange tydligt eventuella siffror som nämns. Förklara förkortningar som du använder i anförandet. Kom ihåg att skämt är svåra att översätta och tala med tolkarna. När ni är ordförande för ett möte, vänta ett ögonblick innan ni ger ordet till nästa talare så att tolkarna kan slutföra anförandet och byta till rätt kanal.”

Tack så mycket för er tolkning. Jag vill passa på att gratulera tolkarna, som genom sitt arbete – som är så komplicerat och så effektivt – möjliggör vårt arbete.

 
  
MPphoto
 

  Alexandru Nazare, för PPE-DE-gruppen. – (RO) Först av allt, och det är inget sammanträffande i samband med denna debatt, vill jag välkomna den kompromiss som nåddes vid Europeiska rådets senaste möte om finansieringen av Nabucco-gasledningen.

Jag uppskattar att Nabucco-projektet har förklarats vara ett prioriterat energiprojekt och att våra insatser som ledamöter av Europaparlamentet till stöd för detta projekt har gett resultat.

För att återgå till dagens debatt anser jag dock att två av våra farhågor när det gäller Turkmenistan är särskilt viktiga: ekonomiskt samarbete, särskilt inom området olja och gas, samt sociala framsteg och mänskliga rättigheter i landet, såsom också har nämnts av kommissionsledamoten.

Jag välkomnar detta betänkande och gratulerar Daniel Caspary till det.

Jag anser också att det avtal som nu diskuteras ger en bättre ram för samverkan med Turkmenistan än det nuvarande avtalet. Jag vill ändå betona att det inte är för tidigt för oss att diskutera specifika vägar för samarbetet med Turkmenistan och landets roll i EU:s energiprojekt. Det avtal som diskuteras i dag är mer än välkommet som ett sätt att påskynda det ekonomiska samarbetet mellan EU och Turkmenistan.

Vi förstår utifrån detta betänkande att myndigheterna i Ashgabat är beredda att förhandla om mänskliga rättigheter och civila friheter. Grundat på EU:s erfarenhet hittills bör det vara uppenbart att de snabbaste framstegen inom dessa områden görs när de utgör en del av en mer allmän diskussion som berör andra ämnen, inklusive möjligheten till långsiktigt ekonomiskt samarbete.

Turkmenistans energi- och utrikespolitik är nära kopplade till varandra. Vi kan hantera dem samtidigt genom att stärka det ekonomiska samarbetet och anta särskilda åtgärder samt genom att visa att vi har ett ständigt intresse för de mänskliga rättigheterna.

Jag välkomnar utvärderingskriterierna i fråga om Turkmenistans framsteg, samt de kriterier som gäller EU:s immaterialrättsliga normer. Jag undrar om det inte skulle vara värdefullt att ha liknande kriterier också för graden av ekonomisk integration, men med en realistisk och långsiktig karaktär, eller några som gäller framsteg i fråga om civila friheter.

 
  
MPphoto
 

  Erika Mann, för PSE-gruppen. – (EN) Herr talman! Jag tackar kommissionsledamoten och Alexandr Vondra, för rådet, för deras förklaring, men jag är säker på att de uppfattade att vi fortfarande i viss mån tvekar att ge dem vårt fulla stöd. Jag tror att det är lätt att förstå eftersom frågan är mycket enkel. Svårigheten uppstår eftersom parlamentet måste ge sitt samtycke till avtalet om partnerskap och samarbete, medan detta inte gäller för interimsavtalet om handel på grund av våra rättsliga skyldigheter.

När det gäller interimsavtalet om handel kan vi därför i vår resolution bara framhålla våra synpunkter och ta upp våra farhågor och ge vårt stöd på vissa punkter. Av denna anledning tvekar parlament, och särskilt min politiska grupp, att helt ställa sig bakom interimsavtalet om handel.

Jag hoppas att ni har förståelse för detta och jag hoppas att ni kan lösa problemet. Jag vet att det på grund av den rättsliga processen och eftersom ni redan har undertecknat den rättsliga grunden är mycket svårt för er, om inte omöjligt, att omförhandla. Vi är fullt medvetna om hur det ligger till men jag är säker på att ni kan finna en väg och undersöka möjligheten att ytterligare utveckla och utforska rättsliga grunder som kan hjälpa vår sida att vara på er sida. Vi inser alla hur viktigt Turkmenistan är och vi har redan ställt oss bakom andra avtal. Så problemet är inte att vi inte vet vad som har skett och det är inte att vi inte inser hur viktigt Turkmenistan är, men det är en mycket problematisk fråga.

Jag skulle vilja att ni undersöker detta på nytt och därför ber jag er specifikt att göra mig en tjänst: överväg punkt 11 i vår text, där vi tar upp våra farhågor när det gäller den rättsliga skyldigheten och skillnaderna mellan interimsavtalet om handel och avtalet om partnerskap och samarbete.

Notera också punkt 9 i vår resolution, där det talas om inkluderandet av människorättsklausulen i avtalet om partnerskap och samarbete. Fru kommissionsledamot! Jag är medveten om och noterade era synpunkter men jag är säker på att det finns något ni kan göra för att ytterligare utforska hur vi kan förbättra just detta.

Samma sak gäller för punkt 10 och detta är viktigt också för rådet. Vi skulle vilja ha en översynsklausul. Jag vet att en sådan inte är inkluderad men var vänliga och gör oss ytterligare en tjänst. Undersök saken och se vad ni kan göra under de fortsatta förhandlingarna.

Om ni kunde göra någon i fråga om punkt 8, så skulle detta vara till mycket stor hjälp för oss. Det gäller övervakning, som är något som vi alltid vill ha och alltid efterfrågar. Övervakning innebär inte att vi vill sitta vid förhandlingsbordet. Vi har gjort detta under andra omständigheter, så undersök vad ni kan göra här, hur ni kan bidra till att definiera vad övervakning betyder, men gör oss en tjänst och undersök denna fråga.

För övrigt anser jag att ni har gjort ett mycket bra arbete. Alla punkter täcks in i det nya partnerskapsavtalet mellan EU och Centralasien för 2000-talet. Ni behandlade också ILO:s rekommendation. Ni behandlade dessutom människorättsfrågor så jag är säker på att vi kan hitta en kompromiss, men ett visst arbete finns fortfarande kvar att göra.

 
  
MPphoto
 

  Hélène Flautre, för Verts/ALE-gruppen. – (FR) Herr talman! Vi måste försöka att inte lura oss själva utan inse att den turkmenistanska regeringen, även om Valery Pal har blivit frisläppt, kommer att fortsätta att kidnappa, fängsla och tortera andra personer i Turkmenistan för brottsliga tankar.

Även om FN:s särskilda rapportör för religions- och trosfrihet har rest till Turkmenistan, väntar nio andra särskilda rapportörer fortfarande på tillstånd. Detta är personer som täcker in sådana viktiga områden som tortyr, försvar av mänskliga rättigheter, oberoende domstolar, utbildning, hälso- och sjukvård, yttrandefrihet, med mera.

Flera anföranden verkar verkligen vara övningar i att övertala sig själv. Vi har fortfarande att göra med en av världens mest förtryckande och stängda regimer, även om det har skett vissa framsteg och även om vi behöver hitta rätt strategi för att ge vårt stöd. Det är viktigt för oss att inte heller vara naiva eller kräva att Turkmenistan blir ett skolexempel på demokrati och mänskliga rättigheter, innan vi når någon överenskommelse med landet.

Så, mellan dessa två ytterligheter, vad bör vi göra? Jag föreslår helt enkelt att vi ska ha en verklig utrikespolitik och att vi uppfyller kriterier som är extremt exakta, som är mätbara, som är realistiska och som är Europaparlamentets egna. Jag tänker på inresetillstånd för oberoende icke-statliga organisationer, för FN:s särskilda rapportörer och för Internationella röda korset. Vi vet att förhandlingar är på gång men de är inte slutförda. Jag tänker på omstruktureringen av utbildningssystemet enligt internationella normer – som är på gång men som fortfarande är långt ifrån tillfredsställande – frigivandet av alla politiska fångar och deras rörelsefrihet – kort sagt, de mänskliga rättigheternas ABC. Min grupps förslag är både ambitiöst och realistiskt. Det kan sammanfattas i en enkel formel.

(Talmannen avbröt talaren för att be henne tala långsammare, på tolkarnas begäran.)

Vi får inte sabotera vår egen politik genom att avstå från våra värderingar. Det är inte fråga om att förespråka ett isolerat Turkmenistan, utan att arbeta tillsammans med landet. Hur bör då detta göras? Vi bör fatta två pennor, en i varje hand. Med den första pennan ska vi underteckna en färdplan, som kommer att beskriva de stadier som krävs för att möta de kriterier som parlamentet har fastställt. Dessa stadier kommer att planeras över tiden, med exakta tidsgränser, och kommer att diskuteras vid de underutskott för mänskliga rättigheter som kommer att inrättas tillsammans med Turkmenistan.

När vi väl har undertecknat denna färdplan, kan vi med den andra handen och den andra pennan underteckna det interimsavtal som vi har framför oss. När tiden är inne för kommissionen och rådet att diskutera framtiden för människorättsklausulerna, är det nödvändigt att dessa klausuler är systematiska och att de systematiskt åtföljs av en samrådsmekanism som vid behov kan leda till ett upphävande av detta avtal.

 
  
MPphoto
 

  Talmannen. - Fru Flautre! Talmannen mäter inte hur snabbt talarna talar. Talmannen har en lampa framför sig, som tolkarna kan använda för att skicka en SOS-signal när de måste upphöra att tolka för att de inte kan hålla talarens tempo. Jag mäter inte någons talhastighet – jag får denna nödsignal och jag vidarebefordrar den till ledamöterna, så att alla kan följa med i debatten.

Tack, som alltid, för er förståelse.

 
  
MPphoto
 

  Helmuth Markov, för GUE/NGL-gruppen. – (DE) Herr talman, herr rådsordförande, fru kommissionsledamot! Det har redan gått ett år sedan parlamentet mycket klart och tydligt framförde vilka framsteg det ansåg vara nödvändiga för att handelsavtalet mellan EG och Turkmenistan skulle kunna godkännas. Dessa krav var relativt lätta att uppfylla: fritt och obehindrat tillträde för Internationella röda korset, frigivande av politiska fångar och samvetsfångar, avskaffande av alla statliga reserestriktioner, smidigare tillträde och arbetsförhållanden för icke-statliga organisationer och FN-organ, samt en omfattande reform av utbildningssystemet. Jag medger gärna att regeringen under ledning av president Gurbanguli Berdimuchammedov har gjort framsteg. Det är ett obestridligt faktum. Enligt min åsikt är framstegen dock inte på något sätt tillräckliga för att vi ska kunna godkänna avtalet i nuläget. Såväl ni, herr rådsordförande, som ni, fru kommissionsledamot, har missat en enorm möjlighet.

Jag delar inte nödvändigtvis de socialdemokratiska ledamöternas åsikter, men liksom de sagt vill vi – parlamentet – ha en garanti från er på att om parlamentet kräver att detta interimsavtal återkallas, så kommer ni att tillmötesgå vårt krav. Alexandr Vondra sa ingenting alls om detta, och ni, fru kommissionsledamot, har förklarat för oss att det står i avtalet att detta kan göras. Detta handlar inte om att det står att det kan göras. Det handlar om ifall ni är redo, om parlamentet kräver det, att infria detta krav. Det är det som är poängen.

Jag uppmanar alla mina kolleger, om vi vill ta oss själva på allvar, att inte samtycka i morgon, såvida inte kommissionen skriftligt medger och läser upp här att detta krav kommer att uppfyllas. Detta var ett avgörande villkor som slutligen ställdes, men ni har inte sagt något alls om det. Jag måste säga att jag får intrycket att ni inte tar oss på allvar. Det minsta man kunde begära vore ett ställningstagande om detta.

Därför säger jag till er att under dessa omständigheter är det inte möjligt att uppnå en överenskommelse om interimsavtalet. Jag hoppas att vi tillsammans enhälligt kommer att dokumentera detta i morgon.

 
  
MPphoto
 

  David Martin (PSE). – (EN) Herr talman! Liksom de två föregående talarna anser jag tyvärr att både kommissionen och rådet har målat upp en lite väl rosenröd bild av det aktuella läget i Turkmenistan.

Den nuvarande presidenten må vara aningen bättre än den föregångare han ersatte i februari 2007, men är han tillräckligt mycket bättre för att vi ska kunna godkänna ett interimsavtal om handel som är ett steg mot ett partnerskaps- och samarbetsavtal? Som Helmuth Markov och Hélène Flautre sagt fastställde vi i utskottet för internationell handel fem mycket tydliga uppgifter för Turkmenistan som vi skulle vilja se genomförda innan vi ger vårt godkännande.

För det första sa vi att Internationella röda korset måste få fritt tillträde till Turkmenistan. Såvida inte kommissionen eller rådet kan berätta något annat, så har Röda korset så vitt jag kan förstå hittills inte kunnat besöka ett enda fängelse eller en enda fånge i Turkmenistan.

För det andra sa vi att utbildningssystemet måste anpassas till internationella normer. Rådet har rätt i att sekundärutbildningen har förlängts med ett år, men som jag förstår saken har det visserligen skett smärre förbättringar i utbildningssystemet, men de har inte inriktats mot den stora massan turkmener, utan mot eliten och mot att förbereda dem som vill arbeta inom olje- och gassektorn.

För det tredje har vi uppmanat till frigivande av alla politiska fångar. Några har blivit frigivna, men det finns fortfarande många – bokstavligt talat hundratals, om inte tusentals – politiska fångar som försmäktar i fängelser i Turkmenistan och fortfarande väntar på en rättvis rättegång.

För det fjärde sa vi att vi ville att man avskaffade alla hinder mot utrikes resor. Det är intressant att såväl rådet som kommissionen koncentrerade sig på inrikes resor. Vi sa att det måste finnas frihet att resa även till utlandet. Detta har inte genomförts.

Slutligen sa vi att oberoende icke-statliga organisationer och FN:s organ för mänskliga rättigheter måste få fritt tillträde, och att det måste finnas tryckfrihet. Nå, det finns ingen tryckfrihet, icke-statliga organisationer har inte fritt tillträde till landet, och även om FN:s inspektör för religiös tolerans släpptes in så har Turkmenistan den längsta kön av begärda FN-besök av alla länder i världen.

Är detta verkligen ett land som vi kan bedriva handel med? Ja, jag misstänker att för majoriteten här i parlamentet och andra institutioner är svaret tydligen ”ja”. Varför har läget förändrats sedan utskottet för internationell handel antog sin resolution 2007? Cyniker kanske skulle säga att det är för att man har upptäckt gas och oljefyndigheter i Turkmenistan, för att vi vill bygga en ny gasledning, för att det plötsligt ligger i vårt strategiska intresse. Om så är fallet, låt oss inte låtsas att det har något att göra med en förbättring av de mänskliga rättigheterna. Det handlar om egenintresse på EU-nivå.

(Talmannen avbröt talaren.)

 
  
MPphoto
 

  Søren Bo Søndergaard (GUE/NGL). – (DA) Herr talman! Jag är också helt emot förslaget om att Europaparlamentet villkorslöst ska godkänna handelsavtalet med Turkmenistan, vilket ju trots allt är vad vi talar om. Vi kan skriva vad vi vill i vår motivering, men när vi väl har tryckt på den gröna knappen kommer frågan att vara utanför vår kontroll, såvida vi inte får en garanti från kommissionen om att vi kommer att ha möjlighet att upphäva avtalet.

Vad är egentligen skälet till att godkänna avtalet med Turkmenistan? Vi har hört om alla möjliga förbättringar, och visst är det sant att diktaturen har genomfört en del förbättringar och avgett en rad löften. Men som vi har hört från Amnesty International har dessa förbättringar bara genomförts i mycket begränsad utsträckning. Hur har detta förklarats? Motiveringen som gavs var att frånvaron av ett avtal inte heller har givit några resultat. Enligt min åsikt är detta en absurd motivering som indirekt uppmuntrar alla diktatorer att hålla ut, för på det sättet kommer vi att ge med oss förr eller senare. Jag anser att det bör sägas högt och tydligt att priset för gas kan vara för högt, och att om priset för gas är avtal med diktaturen i Turkmenistan så är det ett alldeles för högt pris.

 
  
MPphoto
 

  Justas Vincas Paleckis (PSE). – (LT) Det är beklagligt att de åtgärder som vidtagits av Europeiska unionen och andra internationella organisationer till försvar för mänskliga rättigheter i Turkmenistan ännu inte har gett positiva resultat. Journalister och försvarare av mänskliga rättigheter i landet har belagts med munkavle. Kvinnor och barn utsätts fortfarande för våldtäkter och människohandel.

Jag är emellertid övertygad om att en politik som går ut på att upphäva förbindelserna med Turkmenistan och isolera landet inte har några större utsikter att lyckas. Inte för att landet är rikt på gas, utan helt enkelt för att det bara är genom att främja band med världen utanför som vi kan få demokratiska förändringar att ske.

Därför stöder jag Europeiska kommissionens ståndpunkt och interimsavtalet, som om nödvändigt kan avbrytas som reaktion på händelser i landet. I förbindelserna med Turkmenistan bör Europeiska unionens inställning till energi inte åtskiljas från förändringar på området för mänskliga rättigheter.

 
  
MPphoto
 

  Charles Tannock (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Det mystiska Turkmenistan är så mycket mer än bara olja och gas. Det betyder inte att landets kolvätetillgångar inte är viktiga. Faktum är att de är av avgörande strategiskt värde för EU, med tanke på att att EU och tydligen även Turkmenistan vill stiga ut ur Rysslands skugga när det gäller energiförsörjning.

Turkmenistans enorma och lättillgängliga gastillgångar är i sig själva ett tillräckligt skäl att motivera närmare förbindelser med EU. Det finns emellertid även andra anledningar till att jag anser att vi bör försöka ingå ett interimsavtal om handel med Turkmenistan. Landet är ett utmärkt exempel på ett fredligt och stabilt muslimskt land med en sekulär regering som är fast besluten att bekämpa islamistisk terrorism i Afghanistan, där ett krig pågår.

Naturligtvis finns det fortfarande skäl till allvarlig oro kring mänskliga rättigheter, demokrati och politiska friheter, men sådana orosmoln finns också när det gäller Ryssland och Kina, och jag kan inte minnas att socialdemokraterna tog upp det under debatten om Tibet nyligen. Ändå upprätthåller vi strategiska förbindelser med dessa två stora länder.

Ytterligare förändringar i Turkmenistan uppmuntrar vi bäst genom dialog och partnerskap, inte genom isolering. Därför stöder jag i allmänhet bättre förbindelser mellan EU och centralasiatiska länder.

(Talmannen avbröt talaren.)

 
  
MPphoto
 

  Alessandro Battilocchio (PSE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag hoppas att denna debatt om interimsavtalet kan vara ett tillfälle att inleda en grundlig granskning av situationen i Turkmenistan och att kräva mer praktiska åtgärder för att förbättra vad som i nuläget är ett mycket negativt tillstånd.

Regeringen i Asjchabad avvisade nyligen en rad rekommendationer, bland annat om frigivning av politiska fångar, granskning av tidigare fall av fängslande på politiska grunder och upphävande av det reseförbud som godtyckligt har ålagts aktivister för mänskliga rättigheter. Utan att hyckla kan man säga att denna stat hittills har varit stängd för granskning från internationella organisationer, som inte har kunnat resa in i landet på tio år. Journalister och aktivister kan inte arbeta fritt, och alla motståndare hotas på daglig basis.

Europeiska unionen och det internationella samfundet kräver nu en förändrad inställning till respekten för de mänskliga rättigheterna. Avtal av rent ekonomisk natur kommer att vara mycket svåra att godta.

 
  
MPphoto
 

  Marie Anne Isler Béguin (Verts/ALE). – (FR) Herr talman, herr minister, fru kommissionsledamot! Jag anser att vi måste sluta hyckla om denna fråga.

År 2006 deltog jag själv i en delegation från Europaparlamentet som reste till Turkmenistan. Vi framförde då ett antal förslag som ni, fru kommissionsledamot, har tagit upp.

Naturligtvis förstår jag era och rådets argument, men när jag jämför med vad som föreslogs i betänkandet om Centralasien – som vi röstade för här i parlamentet för några månader sedan, den 20 februari 2008, och där vi upprepade våra krav på frigivande av fångar, tillträde för Röda korset, och så vidare – har det verkligen skett några framsteg? Nej.

När jag personligen ser ett ”betänkande om Turkmenistan” läser jag egentligen ”betänkande om Nabucco”, för när allt kommer omkring är vi intresserade av energin, av gasen i detta land som är den tredje största gasproducenten i världen. Vidare vet jag – vi fick det klart och tydligt förklarat för oss när vi var i Turkmenistan – att om Europeiska unionen inte var intresserad av turkmensk gas, så hade landet andra kunder, inte minst Kina. Så låt oss undvika att hyckla, låt oss tala klarspråk…

(Talmannen avbröt talaren.)

 
  
MPphoto
 

  Christopher Beazley (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Jag vill bara instämma helt med min kollega, dr Charles Tannock. Hans avslutande kommentarer, om han inte hade blivit avbruten, skulle ha handlat om att EU borde uppmuntra – och att kommissionen och rådet borde finansiera – transkaspiska gasledningar till Centralasien för att minska farorna med att vara beroende av en källa med monopol, så att vi kan undvika risken för att bli offer för en av våra grannars utrikespolitiska mål.

 
  
MPphoto
 

  Talmannen. - Tack, herr Beazley. Det är alltid viktigt att få höra Charles Tannocks tankar. Han är alltid konstruktiv och en inspirationskälla för parlamentet.

Nu har den sista talaren, David Martin, ordet.

Vi kommer att granska inom presidiet om ordet under denna del av debatten kan ges till talare som redan har deltagit i debatten, för vad de vanligtvis gör är att inleda den igen. Men i detta fall, eftersom vi har nått fram till den femte talaren och fem talare har rätt att tala, ger jag ordet till David Martin.

 
  
MPphoto
 

  David Martin (PSE). – (EN) Herr talman! Tack för att jag fick ordet. Jag ville återkomma eftersom jag ville ställa en mycket precis fråga till kommissionen innan de får ordet igen. Jag vill veta precis hur de klausuler om mänskliga rättigheter som vi kommer överens om skulle kunna åberopas och tillämpas. Skulle det vara kommissionen som avgör om det har skett en överträdelse av de mänskliga rättigheterna? Om kommissionen beslutar att så är fallet, kommer rådets beslut om att avbryta avtalet behöva fattas enhälligt eller med kvalificerad majoritet? Hur praktisk kommer en klausul om mänskliga rättigheter i själva verket att bli? Vi har klausuler om mänskliga rättigheter i många av våra internationella avtal, och hittills – med undantag för nästa debatt – har vi nästan aldrig åberopat någon av dem, med Vitryssland som ett av de sällsynta undantagen.

 
  
MPphoto
 

  Alexandr Vondra, rådets tjänstgörande ordförande. - (EN) Herr talman! Jag anser att detta var en nyttig debatt. Debatten inriktades mest på de mänskliga rättigheterna, och det förvånar oss inte. Jag vill ännu en gång betona att avtalets nuvarande klausul om mänskliga rättigheter innebär att avtalet kan avbrytas vid överträdelser av de mänskliga rättigheterna. Vad gäller själva avbrytandet så anser jag att om situationen i Turkmenistan förvärras måste vi ta vad parlamentet än föreslår på största allvar.

Det slutliga beslutet kommer förstås att fattas av rådet, som kommer att överväga alla tänkbara restriktiva åtgärder, däribland möjligheten att avbryta avtalet. Det finns tidigare exempel på detta när det gäller vissa andra centralasiatiska länder.

Vissa av oss nämnde också samarbetet med Röda korset. Det är inte helt lätt för oss att bedöma samarbetet mellan Röda korset och Turkmenistan. Detta beror helt enkelt på att Röda korset tillämpar en grundläggande princip om diskretion. Grundat på den information som finns tillgänglig måste vi alltså medge att det finns mycket att göra och förbättra, men samtidigt kan vi se positiva händelser och utveckling.

Avslutningsvis lämnar förstås den människorättsliga situationen i Turkmenistan i allmänhet mycket att önska, men fortsatt isolering är inte ett alternativ. Att villkora ingåendet av det interimsavtal som förhandlats fram under elva år är inte ett effektivt sätt att garantera framsteg för mänskliga rättigheter och demokrati.

Naturligtvis måste vi inleda en dialog om mänskliga rättigheter med Turkmenistan, och det är vad vi försöker att göra. Tjeckiens premiärminister var här helt nyligen. Han inledde exakt sådana samtal med presidenten i Asjchabad.

Ordförandeskapet är övertygat om att vi nu har tillfälle att skapa förbindelser med Turkmenistan, och att detta är det enda effektiva sättet att upprätta en rättfram dialog om frågor som mänskliga rättigheter.

Ingen av Turkmenistans viktigaste partner – Ryssland eller Kina, som för närvarande ökar sitt inflytande i regionen – kommer sannolikt att sätta dessa frågor högt på dagordningen.

Att upprätta lämpliga avtalsförbindelser, med interimsavtalet som början, är ett mycket viktigt steg i en sådan samarbetsinriktad politik. Ett negativt ställningstagande från parlamentet skulle skada vår begynnande dialog med Turkmenistan och undergräva vår förmåga att uppnå framsteg på viktiga områden som större respekt för de mänskliga rättigheterna.

Jag vill därför uppmuntra parlamentet att liksom föredraganden Daniel Caspary föreslår ge sitt fulla stöd till ingåendet av interimsavtalet.

 
  
MPphoto
 

  Benita Ferrero-Waldner, ledamot av kommissionen. - (EN) Herr talman! Eleanor Roosevelt sa en gång att det är bättre att tända ett ljus än att förbanna mörkret. Detta gäller även Turkmenistan. Att främja mänskliga rättigheter och stödja demokrati i landet måste förstås även fortsättningsvis prioriteras. Många av er – till exempel Hélène Flautre, som inte är här längre – har mycket riktigt påpekat att förändringarna sker långsamt. Det är sant, men förändringar är de likväl, och dessa förändringar måste erkännas och uppmuntras.

Vi måste hjälpa Turkmenistan att hjälpa sig självt. Vi måste därför skapa förbindelser med landet på ett konstruktivt, kontinuerligt och strategiskt sätt. Vi behöver upprätta en ordentlig ram för våra avtalsförbindelser, men detta är inte möjligt enligt det nuvarande avtalet om handel och kommersiellt samarbete, eftersom det är så begränsat.

Låt mig också säga ett par ord om avbrytande, eller möjligheten till avbrytande, av avtalet. Som ni vet och som den tjänstgörande ordföranden just har sagt är det rådet – genom enhälligt beslut, förresten – som beslutar om sådana frågor. Kommissionen kan lägga fram ett förslag om att göra detta.

Kan jag bara få påminna om att efter händelserna i Andizjan, till exempel, så beslutade rådet verkligen att införa restriktiva åtgärder mot Uzbekistan, däribland ett vapenembargo och reserestriktioner för de uzbekiska tjänstemän som befanns vara inblandade i händelserna. Dessutom inställdes tekniska möten enligt partnerskaps- och samarbetsavtalet, samarbetskommittén och underkommittéerna. Dessa åtgärder granskades kontinuerligt och förnyades eller ändrades på lämpligt sätt årligen.

Om en liknande händelse – eller bara en allvarlig försämring – skulle inträffa, skulle rådet kunna vidta liknande åtgärder eller till och med överväga ett avbrytande av avtalet. Kommissionen skulle definitivt överväga alla möjliga alternativ, inklusive avbrytande.

Att införa en särskild klausul om avbrytande, knuten till de mänskliga rättigheterna, i partnerskaps- och samarbetsavtalet skulle innebära att man måste ändra partnerskaps- och samarbetsavtalet. Enligt vår åsikt verkar detta ganska svårt eftersom det skulle innebära att man åter måste inleda förhandlingar med Turkmenistan – som redan undertecknade och ratificerade partnerskaps- och samarbetsavtalet 2004 – liksom med EU-medlemsstaterna, eftersom även tolv av dessa redan har ratificerat avtalet.

I den mån detta syftar till att fastställa om en överträdelse av de mänskliga rättigheterna kan leda till ett avbrytande av partnerskaps- och samarbetsavtalet vill jag upprepa att både partnerskaps- och samarbetsavtalet och interimsavtalet innehåller en klausul där det fastställs att respekt för de mänskliga rättigheterna är en grundsats – som jag mycket tydligt påpekade förut. Såväl partnerskaps- och samarbetsavtalet som interimsavtalet innehåller en klausul som innebär att om endera parten anser att den andra parten har underlåtit att uppfylla en skyldighet i enlighet med avtalet kan den förstnämnda parten vidta lämpliga åtgärder. I särskilt brådskande fall kan detta göras utan att ens först rådgöra med den gemensamma kommittén.

Både interimsavtalet och partnerskaps- och samarbetsavtalet innehåller också en gemensam förklaring där det förtydligas att särskilt brådskande fall innebär väsentliga avtalsbrott från endera parts sida. I båda avtalen förtydligas att med väsentliga avtalsbrott avses brott mot en grundsats för avtalet.

Därför ger väsentliga avtalsbrott i brådskande fall parterna rätt att vidta lämpliga åtgärder. Enligt vår åsikt skulle dessa åtgärder också kunna omfatta avbrytande av avtalet. Därför uppmanar jag er igen – som jag gjorde förut – att ge ert samtycke till att ingå interimsavtal om handel med Turkmenistan.

Jag skulle absolut kunna tänka mig ett politiskt åtagande från min sida – från kommissionens sida – om att övervaka dialogen om de mänskliga rättigheterna och rapportera regelbundet till parlamentet. Detta skulle bli ett språngbräde för ökat samarbete inom handelsavtalet, och skulle föra oss ett steg närmare mot att kunna lyfta ramen för dialog med Turkmenistan till samma nivå som den vi redan har upprättat med andra länder i regionen. Låt oss inte glömma det heller.

Bara genom större engagemang kommer vi att kunna påverka till positiv utveckling och förbättring av den människorättsliga situationen.

 
  
  

ORDFÖRANDESKAP: DOS SANTOS
Vice talman

 
  
MPphoto
 

  Daniel Caspary, föredragande. − (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Tack så mycket för debatten i dag. Den har gjort att vi kommit mycket längre. Jag vill tacka alla mina vänner som arbetat på denna fråga tillsammans med mig under de senaste månaderna.

Ett centralt uttalande av rådet, käre herr Vondra, har särskilt fastnat i minnet: Turkmenistans folk kommer säkert inte att lära sig vad demokrati och mänskliga rättigheter innebär från Kina, Ryssland eller ens Iran. Under senare år har parlamentet fastställt tydliga villkor enligt vilka vi kan samtycka till detta interimsavtal, allra senast i Cem Özdemirs betänkande om EU-strategin för Centralasien.

Det skulle vara en mycket stor eftergift av parlamentet om vi nu i stort sett bortsåg från de specifika villkor som vi fastställde för omkring tre eller sex månader sedan och sa att vi trots allt godkänner betänkandet om interimsavtalet. Å andra sidan står det också klart för mig att vi nu talar om interimsavtalet i dag. Det hade inte varit bra att skjuta upp omröstningen. Jag är också på det klara med att vi inte bör använda Turkmenistan och interimsavtalet som en gisslan för att ändra maktbalansen mellan EU:s institutioner.

Jag är också på det klara med att det skulle vara ett prejudikat om kommissionen och rådet skulle gå med på de krav som många av oss har ställt idag även om – och detta säger jag tydligt och klart – dessa krav från parlamentet enligt min åsikt är fullständigt berättigade. Jag emotser därför, helst i kväll, att kommissionen åtar sig att lägga fram ett förslag i den riktningen inför rådet, om denna granskning visar att situationen i Turkmenistan har försämrats och om parlamentet antar en resolution som ber kommissionen att föreslå rådet att uppskjuta detta interimsavtal. Jag anser att detta borde vara möjligt inom ramen för de nu gällande avtalen.

Jag skulle bli mycket glad om vi fick veta att rådet åtog sig att på kommissionens förslag omedelbart ta upp och diskutera denna fråga vid ett av sina kommande möten. Båda institutionerna kan självklart åta sig detta utan att hänvisa till den generella ordningen med institutionellt samarbete inom EU. Jag skulle vara tacksam om ni kunde göra detta uttalande idag eller allra senast före omröstningen i morgon. Jag har inget intresse av att behöva rekommendera mina vänner före omröstningen i morgon att omröstningen om mitt betänkande bör uppskjutas.

 
  
MPphoto
 

  Talmannen. Jag har mottagit två resolutionsförslag enligt artikel 108.5 i arbetsordningen.

Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i morgon.

 
Senaste uppdatering: 12 augusti 2010Rättsligt meddelande