Talmannen. − Nästa punkt är en debatt om en muntliga fråga till kommissionen om förhandlingarna i maj 2009 inom Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) om villkoren för ikraftträdandet av konventionen om säker och miljövänlig fartygsåtervinning från Johannes Blokland för utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (O-0028/2009 – B6-0224/2009).

  Johannes Blokland, frågeställare. − (NL) Herr talman! Under plenarsammanträdet i maj förra året tog Europaparlamentet tydligt ställning mot de människoförnedrande och miljöskadliga förhållandena vid nedmontering av fartyg. Ändå nedmonteras fortfarande enorma fartyg för skrotdelarna längs många stränder i södra Asien under förhållanden som är både miljöfarliga och människoförnedrande. I t.ex. Bangladesh uppfyller inte en enda av de 36 nedmonteringsplatserna minimikrav på miljöskydd och säkerhet.

En positiv sak är att en högre domstol för en vecka sedan därför beordrade Bangladeshs regering att inom två veckor stänga dessa ”nedmonteringsvarv”. Samma domstol förbjöd samtidigt alla fartyg som innehåller farliga ämnen att komma in på Bangladeshs territorium. Dessutom har Bangladeshs miljöminister fått tre månader på sig att fastställa regler för skrotning av fartyg som uppfyller Baselkonventionens krav.

Det är precis de viktiga åtgärder som Europaparlamentet förordade i förra årets resolution. Man kan nästan tro att Bangladeshs högre domstol har läst vår resolution. Jag ser detta beslut som en viktig seger i kampen mot de oacceptabla metoder som jag nämnde tidigare. Det är mycket viktigt att Bangladeshs regering följer upp domstolens beslut på rätt sätt. Och det gäller inte bara Bangladesh utan även andra asiatiska länder.

Som jag redan har påpekat räcker det inte att enskilda stater agerar. Det finns fortfarande ett akut behov av en global lösning på fartygsnedmonteringsproblemet. I maj i år håller Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) en global konferens i Hongkong i syfte att uppnå ett globalt avtal om skrotning av fartyg. Med resolutionen från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet måste man skicka en tydlig signal till rådet och kommissionen inför förhandlingarna så att resultatet blir det bästa möjliga.

När det gäller förra årets resolution är det viktigt att lägga till följande fem punkter. För det första måste det göras klart att skrotade fartyg som innehåller farliga ämnen måste betraktas som farligt avfall och därmed omfattas av Baselkonventionen. Att fortsätta att debattera definitionerna ligger inte i miljöskyddets intresse. Denna ståndpunkt försvagas något genom ändringsförslag 1 från Gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater och jag kan därför inte stödja det. För det andra måste det anses som oacceptabelt att fartyg körs på grund för att nedmonteras på platsen. För det tredje måste det vidtas åtgärder – framför allt en utfasning av tankfartyg med enkelskrov – innan den långa ratificeringsperioden löper ut. För det fjärde bör certifiering av nedmonteringsvarv välkomnas. För det femte bör åtgärderna även i fortsättningen omfatta en obligatorisk fond inom ramen för producentansvaret – vilket Europaparlamentet slog fast förra året. Europeiska kommissionen verkar dock fortfarande ompröva denna ståndpunkt. Jag vill därför höra kommissionsledamot Ján Figel’ säga att kommissionen fortfarande är beredd att inrätta en skrotningsfond.

Tillsammans med förra årets resolution stakar Europaparlamentet i och med denna resolution ut en tydlig kurs mot en lösning av de problem som jag har nämnt. Jag välkomnar den breda enighet som råder i denna fråga i miljöutskottet och transport- och turismutskottet. Jag hoppas att rådet och kommissionen gör en liknande gemensam ansträngning att ingå ett bra avtal i Hongkong om två månader, ett avtal som väl värnar säkerheten, folkhälsan och miljön. Jag vill att kommissionsledamot Ján Figel’ upplyser oss om Europeiska kommissionen kommer att använda denna tydliga kurs som en viktig tillgång i förhandlingarna under IMO-konferensen, och om vilka åtgärder kommissionen tänker ta för att se till att den konvention som ingås genomförs snabbt.

  Ján Figeľ, ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman! Låt mig först tacka parlamentet för dess mycket starka intresse och fortsatta engagemang i frågan om fartygsnedmontering. Jag vill rikta ett särskilt tack till Johannes Blokland.

Det här är en mycket bra utgångspunkt för vidare åtgärder på EU-nivå, så att EU gör sitt för att lösa detta internationella problem. Dessa frågor kommer även lägligt med tanke på det beslut som Bangladeshs högre domstol nyligen fattade, och som ni just nämnde, och situationen i detta land. Enligt beslutet måste alla nedmonteringsvarv stängas inom två veckor eftersom de inte har fått tillstånd av miljöministern. Importen av farliga fartyg som står på en lista kommer att förbjudas och alla importerade fartyg måste först rengöras. Bangladesh ska slutligen utforma en nationell lag om fartygsnedmontering som uppfyller kraven i Baselkonventionen.

Låt mig nu ta upp situationen på närmare håll genom att besvara era frågor.

Er första fråga gäller utfasningen av strandningsmetoden – dvs. när uttjänta fartyg nedmonteras direkt på stränderna.

Jag delar er oro över de allvarliga risker som detta innebär för människors hälsa och miljön. Vi övervägde att införa ett EU-förbud mot strandning i konsekvensanalysen av vår strategi. Det fanns vissa farhågor kring om ett sådant förbud inte skulle vara effektivt eftersom det bara skulle gälla EU-flaggade fartyg och vara enkelt att kringgå på laglig väg genom att byta flagg.

Vi tror att det är effektivare att satsa på att se till att de tekniska riktlinjer som håller på att utformas inför den kommande IMO-konventionen verkligen leder till en säker och miljövänlig återvinning av fartyg. Framstegen i utformningen av dessa riktlinjer har hittills varit mycket uppmuntrande. Det är hur som helst mycket tveksamt om den traditionella strandningsmetoden skulle uppfylla kraven i de kommande riktlinjerna.

Och när det gäller er andra fråga är jag glad över att kunna bekräfta att kommissionen är fast besluten att arbeta för att konventionen om återvinning av fartyg ska införlivas snabbt och effektivt med EU:s lagstiftning. Generaldirektoratet för miljö har redan satt igång flera undersökningar och arbetar med att analysera effekterna av centrala delar av konventionen. Jag anser att det är oerhört viktigt att EU visar ledarskap och hur högt vi prioriterar denna fråga. Då uppmuntras tredjeländer att ratificera konventionen så att den snabbare kan träda i kraft.

Men jag delar den oro som ni tar upp i er tredje fråga om vikten av att inte undergräva gemenskapens nuvarande regelverk. Vi måste värna de befintliga kraven om arbetstagares rättigheter och miljöskydd när IMO-konventionen införlivas. I vår undersökning kommer vi därför att noggrant jämföra kraven i IMO-konventionen med vårt regelverk. Och jag vill understryka att vi framför allt kommer att se till att förordningen om avfallstransporter från 2006 inte undergrävs.

  Pilar Ayuso, för PPE-DE-gruppen. – (ES) Herr talman, herr kommissionsledamot! Denna fråga är, som Johannes Blokland slår fast, mycket läglig med tanke på den diplomatiska konferens om konventionen om återvinning av fartyg som ska hållas i maj. Jag vill därför gratulera Johannes Blokland inte bara till denna fråga utan också till den resolution som han har utformat.

Vi inom Partido Popular vill bekämpa de dåliga metoder som används i samband med skrotningen av fartyg och vi ställer oss därför bakom Johannes Bloklands förslag till en resolution. Vi är dock bekymrade över ett par punkter.

Den första är punkt 3 – som Johannes Blokland redan själv har nämnt – där det sägs att uttjänta fartyg bör betraktas som farligt avfall i sin helhet och därför omfattas av Baselkonventionen. Vi har lagt fram ett ändringsförslag när det gäller denna punkt. Det finns nämligen olika tolkningar både i och utanför EU och vi anser att Baselkonventionen bör beaktas och att det inte ska finnas någon konflikt med den. Det bör emellertid vara i det kommande internationella avtalet om fartygsskrotning som man fastställer närmare tillämpningsföreskrifter.

I punkt 14 i förslaget till en resolution efterlyser man vidare en finansieringsmekanism som bygger på obligatoriska bidrag från sjöfartssektorn. För oss verkar det faktiskt en smula förhastat att i nuläget tala om obligatoriska bidrag när det ännu inte finns något beslut inom Internationella sjöfartsorganisationen om hur det system som ska införas med hjälp av dessa pengar ska se ut, och Europeiska kommissionen verkar inte heller ha något tydligt svar på denna fråga.

I punkt 15 uppmanas slutligen kommissionen att klart och tydligt fastställa att det är den stat som har jurisdiktion över avfallsägarna som är den ansvariga staten. Vi anser inte att detta är något som kommissionen ska bestämma. Vi anser att även detta bör fastställas i ett internationellt avtal.

Det viktiga är att se till att det kommande avtalet om återvinning av fartyg överensstämmer med Baselkonventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter och slutligt omhändertagande av farligt avfall, och att inte bara beakta Baselkonventionen utan all befintlig lagstiftning.

  Ján Figeľ, ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman! Jag tackar både Pilar Ayuso och Johannes Blokland för deras synpunkter och särskilt för den sistnämndes engagerade insats. Som jag sa tidigare måste vi särskilt när det gäller avfall, eller farligt avfall, se till att tillämpningen av konventionen ligger helt i linje med förordning (EG) nr 1013/2006 om avfallstransporter som vi antog ganska nyligen.

När det gäller finansieringen finns det i dagsläget ingen fond eller mekanism. Vi har inlett en undersökning för att ta fram möjliga alternativ eller en lösning och vi kommer snart att inleda offentliga samråd om denna fråga. Så era synpunkter kommer då liksom nu att vara mycket välkomna, särskilt beträffande inrättandet av en nedmonteringsfond.

  Talmannen. − Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum torsdagen den 26 mars 2009.