Talmannen. – Nästa punkt är ett betänkande av Urszula Gacek, för utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, om problemen med och framtidsutsikterna för unionsmedborgarskapet (2008/2234(INI) (A6-0182/2009)).

  Urszula Gacek, föredragande. − (EN) Herr talman! Det är ett nöje för mig att få lägga fram betänkandet om problemen med och framtidsutsikterna för unionsmedborgarskapet, som förra månaden antogs enhälligt av utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor.

Unionsmedborgarskapet ersätter inte det nationella medborgarskapet. Det är en extra bonus, som ger unionsmedborgare unika rättigheter, särskilt rätten till fri rörlighet, rätten till konsulärt skydd och rätten till att lämna in framställningar till Europaparlamentet och Europeiska ombudsmannen. I parlamentets betänkande beaktas kommissionens femte rapport om unionsmedborgarskap, som omfattar perioden 1 maj 2004–30 juni 2007. Det är en unik period. För fem år sedan, den 1 maj 2004, anslöts sig tio nya medlemsstater till EU. Resultatet av anslutningen, särskilt för medlemsstaterna från Central- och Östeuropa, blev en migration inom EU av en hittills aldrig tidigare skådad omfattning. De nya unionsmedborgarna utnyttjade sina rättigheter, särskilt rätten till fri rörlighet. De gynnades av möjligheten att kunna utbilda sig utomlands och i de medlemsstater som öppnade sina arbetsmarknader kunde de utföra lagligt arbete.

Migrationens omfattning innebär dock stora utmaningar för mottagarländerna. Den innebär utmaningar för både nationella och lokala myndigheter. Särskilt lokala myndigheter får ofta hantera de dagliga problemen med de nya invandrarna, eftersom de ansvarar för tillhandahållandet av tjänster som till exempel bostäder, hälso- och sjukvård samt grundskole- och gymnasieutbildning.

Mycket har gjorts för att främja integrationen och garantera nykomlingar samma rättigheter som medborgarna i mottagarländerna. Trots detta kvarstår diskrimineringen. Ibland är diskrimineringen en följd av kryphål i lagstiftningen och ibland är det en bristande kunskap om hur lagstiftningen ska tillämpas.

Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor antog en väldigt konsekvent och praktisk strategi i sitt arbete. Utskottet nådde en gemensam överenskommelse om att prioritera problemen och vidta åtgärder för att lösa dem genom att tillhandahålla nödvändiga resurser och stödja medlemsstaternas regeringar och kommuner. Vårt primära intresse var att den enskilde medborgaren inte på något sätt får hindras från att åtnjuta sina rättigheter.

Den andra rättigheten, som jag nämnde tidigare, om konsulärt skydd, tillämpas tyvärr fortfarande dåligt. Det fick vi starkt erfara då våra egna kolleger plötsligt fann sig mitt i en dramatisk situation under terroristattackerna i Mumbai. Om Europaparlamentets ledamöter har problem att utnyttja rätten till konsulärt skydd under en sådan extrem situation, vilka möjligheter har då den genomsnittlige medborgaren under mer vardagliga omständigheter?

En central fråga som ofta tas upp i betänkandet är att öka medvetenheten hos EU-medborgarna om deras rättigheter och flera åtgärder föreslås i detta syfte. Om endast 31 procent av unionsmedborgarna ansåg sig vara välunderrättade om sina rättigheter så har vi fortfarande en hel del arbete kvar.

Jag utgår från att kommissionen kommer att beakta Europaparlamentets rekommendationer och i sin sjätte rapport rapportera om de konkreta framsteg som gjorts. Slutligen vill jag tacka mina skuggföredragande, de politiska gruppernas personal och sekretariatet för utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor för deras hårda arbete. Ett särskilt tack till alla dem som deltog i den offentliga utfrågningen om betänkandet, särskilt representanterna för de icke-statliga organisationerna. Det är passande att man i ett betänkande som handlar om unionsmedborgarskapet lyssnar till medborgarnas röst, via de icke-statliga organisationerna, vid utarbetandet av det slutliga betänkandet.

  Günter Verheugen, kommissionens vice ordförande. – (DE) Herr talman, fru Gacek! Det verkar som om vi nu är rätt ensamma i kammaren. På kommissionens vägnar vill jag tacka er för detta mycket viktiga och imponerande betänkande och gratulera er till det.

Det är en mycket viktig fråga som avhandlas här: unionsmedborgarskapet. Många menar att ”unionsmedborgarskap” är ett tomt ord som inte betyder någonting, men i ert betänkande gör ni helt klart att så inte är fallet. Unionsmedborgarskapet har blivit en realitet tack vare de rättigheter som tydligt definieras i fördraget, nämligen den fria rörligheten och rätten till bosättning, rätten att rösta och vara valbar i kommunala val samt val till Europaparlamentet, rätten till konsulärt skydd, rätten att inge framställningar till Europaparlamentet, rätten att vända sig till Europeiska ombudsmannen med klagomål och rätten att skriva till EU:s institutioner.

Kommissionen anser att det är hög tid att inrätta ett särskilt politiskt program om unionsmedborgarskap. För det ändamålet planerar kommissionen att genomföra ett omfattande samrådsförfarande i syfte att samla in detaljerade uppgifter om problemen med unionsmedborgarskapet. Detta kan utmynna i nya förslag, som sedan kan ligga till grund för den sjätte rapporten om unionsmedborgarskap, som beräknas komma 2010.

Bortsett från detta arbetar emellertid kommissionen fortlöpande med att se till att medborgarna verkligen kan utöva sina medborgerliga rättigheter, och kan göra det dagligen, och det arbetet kommer att fortsätta. Inom ett antal områden där Urszula Gacek i sitt betänkande uppmanar kommissionen att agera vidtar kommissionen redan nu åtgärder för att se till att dessa rättigheter förstärks och utvidgas. Jag vill som exempel nämna kommissionens handlingsplan om konsulärt skydd och tillägga att jag är helt överens med er om att något måste göras inom detta område. För bara några veckor sedan höll vi faktiskt en ytterst lärorik debatt i denna fråga här i kammaren, som visade på den stora klyftan mellan ambitioner och verklighet just när det gäller konsulära rättigheter.

Kommissionen har ordnat så att medborgarna ska informeras om sina rättigheter genom olika informationskampanjer, och strävar efter att införa garantier för att dessa rättigheter verkligen kan utövas – särskilt genom att anta sin rapport om medlemsstaternas tillämpning av direktivet om fri rörlighet.

Det kommande valet till Europaparlamentet är ett av de prioriterade områdena för interinstitutionella PR-åtgärder. Kommissionen stöder och kompletterar parlamentets kampanj för att genomföra informationsåtgärder som ökar allmänhetens medvetenhet om detta val och uppmana medborgarna att utöva sin rösträtt.

Det är bra att vi gör detta och jag vill också betona att det inte bara är kommissionen som strävar efter att förverkliga unionsmedborgarskapet i medborgarnas vardagsliv. Även andra aktörer – parlamentet, samtliga 27 medlemsstater, regionala myndigheter, nationella parlament, lokala myndigheter och alla kommuner inom EU – spelar en mycket viktig roll för att verkligen utveckla unionsmedborgarskapet.

Det gläder mig att Urszula Gacek i sitt betänkande, som offentliggjordes i god tid före 2009 års val till Europaparlamentet, nämner dessa mycket viktiga aktörer, som alla måste ta ett egenansvar för unionsmedborgarskapet så att EU blir en realitet för unionens alla medborgare. Jag menar att vi alla ser det som ett gemensamt ansvar att se till att unionsmedborgarskapet inte bara ses som en symbol, utan som en särskild rättighet som kan och ska ges konkret innehåll i vårt dagliga liv.

  Talmannen. – Punkten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i morgon.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

  Slavi Binev (NI), skriftlig. – (BG) Öppenhet och demokratiska förbindelser mellan medborgare och institutioner är grundläggande principer för EU och grundläggande rättigheter för EU-medborgarna. Det är just dessa principer som måste ligga till grund för genomförandet av parlamentariska val. Problemen med rösthandel i Bulgarien visar dock på raka motsatsen.

Efter de tidigare lokala valen som upprepade gånger saboterades genom att GERB (medborgare för Bulgariens europeiska utveckling), DPS (rörelsen för rättigheter och friheter) och BSP (bulgariska socialistpartiet) på ett flagrant sätt ägnade sig åt rösthandel, lämnades vanliga medborgare med en känsla att de inte hade någon rätt att välja. Det har lett till att de nu är mycket mindre benägna att rösta igen.

Trots den befintliga strafflagen och de många tecknen på lagkränkningar har inte en enda person som omnämns i kommissionens rapport ännu blivit dömd för dessa brott, eftersom de behöriga rättsvårdande myndigheterna är uppenbart ovilliga att sluta köpa röster. I Bulgarien vacklar rättssystemet fortfarande i beslutsamhet och de välkända syndarna förbereder nu återigen sina valkampanjer, medan de som förra gången sålde sina röster nu ser sig om efter nya köpare som kan lägga högsta budet.

Jag vill understryka att så länge dessa lagkränkningar tillåts i Bulgarien och staten fortsätter att inte agera i frågan berövas hederliga medborgare i själva verket sin grundläggande mänskliga rättighet – rätten att välja! Det är oacceptabelt för EU:s medborgare. Jag uppmanar med eftertryck parlamentet att inte förbli overksamt.

  Magda Kósáné Kovács (PSE), skriftlig. – (HU) I EU-fördraget slås det fast att alla unionsmedborgare har samma rättigheter. Tyvärr efterlevs inte alltid den principen i praktiken. Skälen till skillnaderna är utbredd extrem fattigdom, social utestängning och avsiktlig utslagning, regioner med sammansatta problem som har hamnat utanför informationssamhället och vars medborgare inte ens kan förväntas ha ett gemensamt europeiskt medvetande. Jag välkomnar att romerna särskilt nämns i betänkandet. Denna minoritet på 10–12 miljoner lever segregerade och upplever sin eftersatta utbildning och hopplösa situation på arbetsmarknaden som att deras medborgarskap är mindre värt.

Det finns tecken som tyder på att detta samhälleliga haveri även kommer att påverka valet till Europaparlamentet. De mest missgynnade medborgarnas röstbenägenhet minskar, eftersom de saknar information och i samhällets utkanter är medvetenheten lägre om att det endast är Europaparlamentet av alla EU:s institutioner som de direkt kan påverka. Det är olyckligt att likgiltigheten är särskilt utbredd i Central- och östeuropeiska länder, och orsakerna till detta måste återigen sökas i den bristfälliga informationen, men en annan bidragande faktor är att arbetet med att komma ikapp efter den stora utvidgningsvågen har tappat tempo och vållat besvikelse.

Vi hoppas att den fria rörligheten för medborgare, arbetstagare och leverantörer av tjänster även ska bidra till att rasera hindren i människors sinnen och tankar. Om det blir en självklarhet att möjligheten att flytta runt inom en utvidgad hemorts gränser innebär ökad frihet, då kan det mångfacetterade och mångfärgade EU omfatta ett stort antal EU-medborgare som håller samman och är toleranta trots sina olikheter.