Talmannen. − Nästa punkt är en gemensam debatt om

– andrabehandlingsrekommendationen av Eluned Morgan, för utskottet för industrifrågor, forskning och energi, om rådets gemensamma ståndpunkt inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 2003/54/EG (14539/2/2008 – C6-0024/2009 – 2007/0195(COD)) (A6-0216/2009),

– andrabehandlingsrekommendationen av Giles Chichester, för utskottet för industrifrågor, forskning och energi, om rådets gemensamma ståndpunkt inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av en byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (14541/1/2008 – C6-0020/2009 – 2007/0197(COD)) (A6-0235/2009),

– andrabehandlingsrekommendationen av Alejo Vidal-Quadras, för utskottet för industrifrågor, forskning och energi, om rådets gemensamma ståndpunkt inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel och om upphävande av förordning (EG) nr 1228/2003 (14546/2/2008 – C6-0022/2009 – 2007/0198(COD)) (A6-0213/2009),

– andrabehandlingsrekommendationen av Antonio Mussa, för utskottet för industrifrågor, forskning och energi, om rådets gemensamma ståndpunkt inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och upphävande av direktiv 2003/55/EG (14540/2/2008 – C6-0021/2009 – 2007/0196(COD)) (A6-0238/2009),

– andrabehandlingsrekommendationen av Atanas Paparizov, för utskottet för industrifrågor, forskning och energi, om rådets gemensamma ståndpunkt inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten och om upphävande av förordning (EG) nr 1775/2005 (14548/2/2008 – C6-0023/2009 – 2007/0199(COD)) (A6-0237/2009),

– betänkandet av Ivo Belet, för utskottet för industrifrågor, forskning och energi, om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om märkning av däck vad gäller drivmedelseffektivitet och andra väsentliga parametrar (KOM(2008)0779 – C6-0411/2008 – 2008/0221(COD)) (A6-0218/2009), och

– betänkandet av Silvia-Adriana Ţicău, för utskottet för industrifrågor, forskning och energi, om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om byggnaders energiprestanda (omarbetning) (KOM(2008)0780 – C6-0413/2008 – 2008/0223(COD)) (A6-0254/2009).

  Eluned Morgan, föredragande. - (EN) Fru talman! Detta energipaket är kulmen på år av hårt arbete, och parlamentet kan vara mycket stolt över de förändringar som nu kommer att införas. Vi bör vara särskilt stolta över att EU:s energikonsumenter nu för första gången har satts i centrum för energidebatten, och att frågan om energifattigdom nu har fått ett erkännande på europeisk nivå. Man har tagit itu med den inbyggda intressekonflikt som uppstår när ett företag äger både överföringssystem och produktionsverksamhet för elektricitet. Det regelverk som styr energimarknaderna har också stärkts.

Direktivet om den inre marknaden för el, som jag var föredragande för, ingår i ett paket med fem åtgärder som syftar till att förbättra hur el- och gasmarknaderna fungerar på hela kontinenten, för att se till att marknaderna integreras bättre och fungerar på ett rättvisare och mindre diskriminerande sätt.

Låt mig få säga hur tacksam jag har varit för det oerhört goda samarbetet från de andra föredraganden som arbetat med paketet, liksom från skuggföredragandena, kommissionen och det tjeckiska ordförandeskapet, för att ni hjälpt oss att slutföra vad som stundtals var en mycket utmanande debatt.

Lagstiftningen har medfört en rad nya konsumentskyddsåtgärder, däribland att kunder ska kunna byta elhandlare inom tre veckor, att det i varje medlemsstat ska finnas ett oberoende och robust system för klagomål, och att det ska finnas rätt till ersättning om elhandlarnas tjänster inte håller angiven kvalitet. Lagstiftningen kommer också att innebära att varje hushåll i EU ska förses med så kallade ”smarta mätare” senast 2022. Dessa smarta mätare kommer att ge kunderna bättre kontroll över sin energianvändning och öka energieffektiviteten, vilket bidrar till att dra ner energikostnaderna och minska koldioxidutsläppen.

På Europaparlamentets initiativ innehåller den nya lagstiftningen också särskilda skyddsåtgärder för utsatta energikonsumenter, och för första gången kommer man nu att bli tvungen att ta problemet med energifattigdom på allvar.

Jag vill fråga kommissionsledamot Andris Piebalgs om han nu kommer att lova att EU:s framtida energiram utöver försörjningstrygghet, hållbarhet och konkurrenskraft också kommer att omfatta en fjärde del – nämligen överkomliga priser – som ska ingå i alla framtida energipolitiska förslag. I en EU-stödd rapport kom man nyligen fram till slutsatsen att upp till 125 miljoner medborgare berörs av energifattigdom. Medlemsstaterna måste nu vidta lämpliga åtgärder som skulle kunna förebygga hundratals – om inte tusentals – dödsfall i de fattigaste hushållen, på hela kontinenten. Vi kommer också att få se ett slut på diskriminerande prissättning vid förskottsbetalning.

Den mest kontroversiella delen av paketet handlade främst om ifall det fanns ett behov av fullständigt åtskilt ägande på energimarknaderna – med andra ord, en fullständig åtskillnad av överföringssystemen från produktionen. Marknadsstrukturen i vissa medlemsstater innebär att det monopol som innehas av de systemansvariga för överföringssystemen, som också äger medlen för elproduktion, inte ger några incitament för att uppmuntra andra aktörer att inträda på marknaden, och därför undergräver konkurrensen. Parlamentet har nu godkänt en kompromiss som innebär att man tillåter ägande av både överföring och produktion på villkor att det införs utökade kontrollmetoder så att man eliminerar den inbyggda intressekonflikt som uppstår. Många av oss godkände motvilligt kompromissen eftersom vi tror att utvecklingen går mot storskalig åtskillnad, och att dessa integrerade företag troligen kommer att delas upp oavsett direktivet.

Kommissionens insatser för att avslöja vissa företags missbruk börjar bära frukt. Företag som exempelvis E.ON och RWE har nu gått med på att sälja sina överföringsnät efter kartellutredningar. Vi kommer också att få se en förstärkning av de nationella tillsynsmyndigheterna.

Jag vill tacka alla för gott samarbete, och jag anser att vi bör vara stolta över vad vi har gjort för konsumenterna i EU.

  Giles Chichester, föredragande. - (EN).Fru talman! Detta paket är förhoppningsvis snarare ett fall av ”tredje gången gillt” än av ”arbete pågår”. Jag ser den framtida rollen för byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter som avgörande för att man ska kunna uppnå den länge eftersträvade inre marknaden för gas och el.

Under förhandlingarna vid trepartsmötena blev jag klar över att de förbättringar som jag lagt fram å parlamentets vägnar är mycket viktiga för rättvisa och effektiva energimarknader. Mitt mål har varit att skapa en byrå med större oberoende och beslutsfattande befogenheter. Om byrån ska kunna bidra effektivt till utvecklingen av en enda, konkurrenskraftig energimarknad behöver den i synnerhet större befogenheter för att kunna ta itu med gränsöverskridande frågor och uppmuntra effektivt samarbete mellan systemansvariga för överföringssystem och nationella tillsynsmyndigheter.

Större befogenheter bör emellertid åtföljas av större ansvar och insyn. Jag tänker på den allmänna principen om att vi bör förstärka byråns oberoende för att göra den både mer effektiv och mer trovärdig, genom att öka byråns ansvarsskyldighet, i synnerhet inför parlamentet. Jag tror att detta kommer att ske.

Jag bör nog säga att en del av de uppgifter som vi har gett byrån låter mer rådgivande än konkreta, men vi har försökt att skapa möjligheter för innovativ tillsyn genom att dra uppmärksamhet till områden där handling krävs men där byrån inte har de rätta befogenheterna för att kunna agera.

Låt mig först få betona de ökade formerna av ansvarsskyldighet som vi har förhandlat fram. Direktören kommer att framträda inför det relevanta utskottet i parlamentet, både före utnämnandet och under sin mandatperiod, för att göra ett uttalande och besvara frågor. På liknande sätt kan ordföranden för tillsynsnämnden närvara i det relevanta utskottet och redogöra för sitt arbete. Parlamentet har fått rätt att utnämna två av ledamöterna i styrelsen. Allt detta ger byrån ett offentligt forum så att den kan göra sin röst hörd i de frågor den själv väljer.

För att gå vidare till de uppgifter jag nämnde, så anser jag att byråns roll i att övervaka de inre marknaderna för gas och el, att delta i utvecklingen av nätföreskrifter, att bidra till genomförandet av riktlinjerna om transeuropeiska energinät, att övervaka framstegen med genomförandet av projekt för att skapa ny sammanlänkningskapacitet, att kunna besluta om undantag från krav för investeringar i infrastruktur, att övervaka genomförandet av de tioårsplanerna för utveckling av nätet och att kunna utfärda yttranden och rekommendationer till systemansvariga för överföringssystem – tillsammans med andra aspekter som jag inte hinner räkna upp – kommer att ge byrån stora möjligheter att få igenom förändringar.

Slutligen har vi infört krav på förenklat beslutsfattande. Jag hoppas att byrån kommer att leva upp till de mål vi ställt upp. Vi har också sett till att kommissionen kan lägga fram en rapport om hur byrån fungerar och framföra förslag på ytterligare uppgifter och roller som byrån skulle kunna ta sig an, mot bakgrund av de erfarenheter man gjort.

Jag vill tacka våra medföredragande, de andra två institutionerna och särskilt kommissionsledamoten för deras hårda och konstruktiva arbete med det slutliga kompromisspaketet. Jag har blivit inbjuden att vara den andra talaren i stället för den femte, och jag hoppas att det är ett tydligt erkännande av den verkliga betydelsen och vikten av detta förslag.

  Alejo Vidal-Quadras, föredragande. - (EN) Fru talman! Jag skulle vilja börja med ett stort tack till föredragandena, skuggföredragandena, kommissionsledamot Andris Piebalgs och ambassadör Jana Reinišová för det utmärkta samarbetet under detta års första tre månader. Detta samarbete har varit den huvudsakliga drivkraften bakom det lyckade resultat vi kommer att rösta om nu i veckan. Förhandlingarna har varit långa, komplexa och ibland svåra, men jag anser att vi har lyckats komma fram till en överenskommelse som alla parter kan vara nöjda med.

Vad gäller paketet som helhet, som det har förhandlats fram, kan parlamentet känna sig stolt över den slutliga texten. Vår mycket starka överenskommelse om åtskilt ägande vid första behandlingen gav förhandlarna en stor fördel under samtalen. Detta har gjort det möjligt för oss att uppnå ett mycket stramare regelverk, i synnerhet i länder där en modell med oberoende systemansvariga för överföringssystem (ITO) finns på plats, där de nationella tillsynsmyndigheternas befogenheter kommer att utökas. Tillsynsmyndigheterna kommer att vara oberoende från såväl regeringar som industrin. Denna nya roll kommer att minska risken för konkurrenshämmande beteende, särskilt under omständigheter där vertikalt integrerade företag missbrukar sin ställning för att stoppa investeringar i ny kapacitet.

Vidare har vi uppnått en överenskommelse om översynsklausulen som kommer att göra det möjligt att kontrollera om några år att alla modeller lever upp till våra mål – att uppnå en fullständigt konkurrenskraftig och reglerad marknad. Dessutom har vi avsevärt utökat konsumentskyddet genom bestämmelser om bland annat fakturainformation och förbättrade villkor vid byte av elhandlare.

Slutligen har en annan stor framgång varit införandet av en ny bestämmelse i klausulen om tredjeländer, enligt vilken certifieringen av en systemansvarig för överföringssystem från ett tredjeland nu också skulle kunna avslås om den hotar EU:s försörjningstrygghet som helhet, eller försörjningstryggheten i en annan enskild medlemsstat än den där det ansöks om certifiering.

Jag vill klargöra att elförordningen spelar en avgörande roll, eftersom den ger medlemsstaterna redskap för att avsevärt kunna öka sammanlänkningskapaciteten inom EU genom att utarbeta och upprätta bindande nätföreskrifter som ska tillämpas av alla systemansvariga för överföringssystem. Detta avlägsnar ett av de största fysiska hindren för ett fullföljande av den inre marknaden för el.

Den överenskomna texten innebär också att man stärker rollen för byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter i denna process, vilket ligger i linje med första behandlingen i Europaparlamentet. Jag måste medge att parlamentet hoppades på en mycket mer ambitiös byrå. Vi förstår emellertid att detta bara är första steget i en lång integrationsprocess för regelverken.

Vi har lyckats inkludera en ny bestämmelse enligt vilken byrån kommer att kunna föreslå grundläggande kriterier som ska tas med när man beviljar undantag för nya sammanlänkningar. Detta är särskilt relevant eftersom det är ett av det största hindren som investerare i ny kapacitet ställs inför när de har att göra med flera olika medlemsstater. Att behöva följa flera olika förfaranden kan ibland leda till förvirrande resultat och avskräcka investerare – ta till exempel Nabucco.

Denna förordning innebär också att man inrättar, och ger en definierad roll åt, ett europeiskt nätverk av systemansvariga för överföringssystemen för el (Entso för el), som kommer att ansvara för att utarbeta de nätföreskrifter som ska läggas fram inför byrån. Entso för el kommer även att utveckla verktyg för samordning av nätdriften för nödsituationer, som de EU-omfattande avbrott som vi har haft problem med på senare tid.

Jag skulle vilja avsluta genom att tacka all teknisk personal, vilkas arbete har gjort det möjligt för oss att komma fram till en överenskommelse som vi vid förhandlingarnas första början ibland tappade hoppet om att kunna uppnå.

  Antonio Mussa, föredragande. − (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Jag vill tacka det tjeckiska ordförandeskapet, kommissionen, Angelika Niebler som är ordförande för utskottet för industrifrågor, forskning och energi, mina medföredragande i fråga om detta energipaket, skuggföredragandena och utskottets sekretariat, inklusive alla dess tjänstemän, för deras samarbete och för den skicklighet som de har visat i arbetet med frågan.

Vi kan och bör alla vara stolta över det resultat som vi har nått fram till. Jag är definitivt stolt, med tanke på det arbete som jag utförde när jag fick ta över direktivet om den inre gasmarknaden, med problem som inte hade några enkla lösningar. Jag är glad att detta, mitt andra mandat som ledamot av Europaparlamentet, har sammanfallit med slutfasen för det här paketet, som jag anser hör till de viktigaste frågor som vi har behandlat under den här mandatperioden och som kommer att vara till gagn för vår väljare, medborgarna i Europa.

Det gasdirektiv som kommer att gälla från och med 2011 innebär betydande innovationer i sektorn. Ett viktigt resultat som bör betonas är att man har nått fram till ITO-modellen. Den kommer att leda till att marknaderna öppnas upp och till att vi gör ordentliga framsteg mot ett system som verkligen kommer att tillåta EU att tala med en och samma röst i energifrågor. ITO-modellen är den sanna innovationen i paketet och på detta område kan Europaparlamentet sägas ha nått bäst resultat.

Det nya gasdirektivet innebär att gasmyndigheterna och byrån tillskrivs stor betydelse. I och med direktivet får myndigheterna legitimitet i sin roll, särskilt i de länder där de startar sin verksamhet från grunden. Det är därför av grundläggande betydelse att vi har fastställt rollen och ansvaret för dessa organ och gett dem omfattande behörighet, eftersom myndigheterna har den svåra uppgiften att kontrollera den gemensamma energimarknaden.

En annan detalj som tillkommit i trepartsdialogen är undantaget från de gemensamma bestämmelserna för så kallade ”slutna” system, exempelvis flygplatser, sjukhus, stationer, industrianläggningar och så vidare, som på grund av sina särskilda egenskaper omfattas av ett mer fördelaktigt system. Detta är ett exempel på hur man har tagit hänsyn till EU-medborgarnas behov i det nya direktivet.

Som jag ser det är det just EU-medborgarna som direktivet kommer att gagna mest, eftersom bruket av intelligenta mätare kommer att ge dem tillgång till all information om deras räkningar och möjlighet att få marknadens bästa erbjudande och välja sina leverantörer efter bästa pris, för man kan inte förneka att nya operatörers inträde på marknaden kommer att leda till sänkta priser och mer fördelaktiga marknadsvillkor för EU-medborgarna, även om det är sant att det kommer att dröja några år innan vi ser effekterna av liberaliseringen.

Ett annat viktigt inslag är erkännandet av de europeiska system för överföringsnät som kommer att säkerställa gasförsörjningen för EU-medborgarna. Allt detta beror även på en stärkt och ny infrastruktur, till exempel anläggningar för återförgasning och lagring, som kommer att vara den drivande kraften i det tredje paketet. Det krävs därför att en konkurrensmarknad öppnas upp, som medför långtidsinvesteringar och kontrakt från företag inom sektorn, särskilt i de nya medlemsstaterna, där ny infrastruktur även skulle göra det möjligt att lösa långvariga problem i samband med energiberoende.

I direktivet har man tänkt på att skydda mer utsatta konsumenter, genom att nationella och regionala myndigheter ges möjlighet att garantera sina gastillgångar under de mest kritiska perioderna. Det framgångsrika resultatet med detta gasdirektiv och energipaketet i dess helhet gör att Europas och EU-institutionernas roll återigen starkt framträder när det gäller att handla för EU-medborgarnas räkning.

  Atanas Paparizov, föredragande. – (BG) Fru talman, herr kommissionsledamot! Först av allt vill jag tala om hur glad jag är över att en överenskommelse har nåtts mellan Europaparlamentet och rådet angående det tredje energipaketet, inbegripet den förordning om villkor för tillträde till gasnäten som jag är föredragande för. Jag vill nämna det tjeckiska ordförandeskapets insatser och kommissionens aktiva stöd för att hitta gemensamma lösningar.

I fråga om tillgång till gasöverföringsnäten så har vi nått målen i det tredje energipaketet. Vi har lagt grunden för att skapa en gemensam europeisk energimarknad, som bygger på de bestämmelser som utförligt anges i de bindande nätföreskrifterna. Möjligheterna har ökat att utveckla regionalt samarbete, där byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter, vid sidan av det europeiska nätverket av systemansvariga för överföringssystemen och de nationella tillsynsmyndigheterna, även kommer att ha en starkt drivande funktion.

Detta kommer markant att öka säkerheten för leveranser och gynna ny infrastruktur genom att det europeiska nätverket av systemansvariga utarbetar en tioårsplan för nätverksinvesteringar, vars genomförande kontrolleras av de nationella tillsynsmyndigheterna och övervakas av byrån. På så sätt får alla marknadsparter möjlighet att med tydligt fastställda förfaranden som grund vara med och utarbeta nätföreskrifterna och föreslå ändringar av dem, i fall den praktiska tillämpningen av dem visar att det är nödvändigt. I och med strängare regler för information och insyn i de systemansvarigas överföringsverksamhet skärps de villkor som styr konkurrensen mellan leverantörerna.

Jag vill särskilt vilja tacka dem som har deltagit i förhandlingarna för att ha stött de förslag som jag har utarbetat till den tioåriga investeringsplanen och till att utveckla regionala samarbetsinitiativ. Jag är även glad att vi genom förhandlingarna har nått en bättre balans mellan befogenheterna för det europeiska nätverket av systemansvariga för överföringssystemen, byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter och kommissionen, i syfte att skapa en välfungerande, effektiv konkurrensmarknad.

Jag vill särskilt betona att det har funnits ett nära samarbete i arbetet med de fem lagstiftningselementen i det tredje energipaketet. Det har även utarbetats en allmän ram där enskilda inslag kan komplettera och förstärka varandra. Jag vill nämna det betydelsefulla resultatet av ett aktivt samarbete med mina medföredragande Eluned Morgan, Antonio Mussa, Alejo Vidal-Quadras och Giles Chichester. Jag vill även framföra mitt tack till skuggföredragandena, som i varje förhandlingsfas har bidragit med konstruktiva och mycket bra förslag. Jag måste särskilt även tacka ordföranden för utskottet för industrifrågor, forskning och energi och hans sekretariat.

2009 började med avbrott i gasförsörjningen till Bulgarien och Slovenien, vid sidan av en kraftig minskning av volymerna till andra länder i Central- och Östeuropa. Med hjälp av det tredje energipaketet, kommissionens oväntade förslag om att ge nytt innehåll åt direktivet om tryggad gasförsörjning och de projekt för anslutning av gasöverföringsnät som stöds av den ekonomiska återhämtningsplanen tror jag att EU i slutet av 2009 kommer att kunna klara av alla slags eventuella avbrott i försörjningen, tack vare större materiella resurser och större solidaritet. Jag känner att jag har befogenhet att på grundval av de resultat som vi har fått fram uppmana alla mina kolleger att vid andra behandlingen stödja den gemensamma text som har nåtts tillsammans med rådet och lagts fram för er.

  Ivo Belet, föredragande. − (NL) Även om märkningen av däck vad gäller drivmedelseffektivitet opraktiskt nog har fått ta plats mellan elektricitet och gas i dag diskuterar vi här viktiga och mycket konkreta åtgärder, som har direkt betydelse för varje konsument och varje förare, ja faktiskt för de flesta av oss i Europa.

Detta är en konkret åtgärd som kommer att kosta lite eller ingenting alls, men som avsevärt kommer att bidra till att nå våra ambitiösa klimatmål. Jag är inte säker på att ni är medvetna om att däcket på en bil står för 20-30 procent av bilens totala drivmedelskonsumtion. Det är därför logiskt att det finns en enorm potential för energieffektivitet och för att bespara oss lögner.

Vilka specifika åtgärder tänker vi vidta? Vi kommer att försöka uppmuntra alla bilförare, vilket inbegriper i stort sett alla medborgare, att från och med nu ha kontroll över sin energieffektivitet och över däckens bullerutsläpp. Vi kommer inte att tvinga någon till något, utan vi kommer bara att informera människor, som vi till exempel gör i dag i fråga om kylskåp, genom en tydlig märkning eller en dekal. Vem vill köra runt med B- eller C-klassificerade däck när man kan använda en miljövänlig A-klassificerad variant? Ett A-klassificerat däck är dessutom mer kostnadseffektivt i det långa loppet. Detta är vad som kallas ren vinst, både konsumenten och framför allt miljön vinner på det.

Jag skulle vilja ge er exempel på en siffra: en konsekvensanalys har visat en att man kan spara upp till en och en halv miljon ton koldioxid. Detta motsvarar ett avlägsnande av koldioxidutsläppen från nästan en miljon personbilar på Europas vägar. När den här åtgärden väl har slagit igenom kommer koldioxidutsläppen från en miljon personbilar att ha avlägsnats, vilket är ganska imponerande!

Däcktillverkarna kan givetvis också dra fördel av det här. Detta är naturligtvis inte mer än logiskt att vi hade samråd med sektorn när vi började diskutera åtgärden. Det är verkligen ingen mening att införa ny lagstiftning för en sektor som har drabbats särskilt hårt av krisen inom bilindustrin om det medför extra utgifter och byråkrati. Det här är vattentäta argument som man inte bara kan bortse från. Märkningsdirektivet medför även fördelar för tillverkare av högkvalitativa bildäck, och därför fäster vi så stor vikt vid att övervaka genomförandet, som är viktigt för att skapa en jämställd arena för alla, bortsett från att det ligger på en hög nivå.

Givetvis bör vi aldrig värna om miljövänligheten på bekostnad av säkerheten, och därför har vi lagt fram ändringsförslag i enlighet med detta. Naturligtvis har säkerheten även fortsättningsvis högsta prioritet när det gäller bildäck.

Jag vill tillägga en kort kommentar angående kriterierna för bullerutsläpp. Även detta är ingår, eftersom buller, som ni känner till, är en av vår tids förbannelser. Därför är jag mycket glad att vi har tagit med kriterier för säkerhet och hållbarhet, för att ytterligare kunna minska bullret, även om det aldrig sker på bekostnad av bilens och däckens säkerhet, som jag redan har nämnt.

Jag vill avsluta med ett par ord om tidsramen. Som jag ser det har vi nått en ambitiös, men ändå rimlig kompromiss. Vi räknar naturligtvis med att däcktillverkarna, precis som i fallet med koldioxidutsläppen från själva bilarna, ska införa produkter på marknaden som uppfyller de mest miljövänliga standarderna betydligt snabbare.

  Silvia-Adriana Ţicău, föredragande. – (RO) Herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Byggnader svarar för 40 procent av förbrukningen av primärenergi och för 40 procent av utsläppen av växthusgaser. Därför är det snabbaste, billigaste och mest tillförlitliga sättet att minska utsläppen av växthusgaser att snarast genomföra åtgärder för att öka byggnaders energiprestanda. Om byggnaders energiprestanda ökas kan detta dessutom påverka den ekonomiska återhämtningen i EU enormt genom att skapa mer än 250 000 nya arbetstillfällen, genom de investeringar som erfordras för att främja förnybara energiresurser och energieffektiva byggnader, och sist men inte minst genom att minska energikostnaderna för unionsmedborgarna och därmed öka deras livskvalitet.

Kommissionens nya förslag till omarbetning av det befintliga direktivet innebär följande: Begränsningen på 1 000 kvadratmeter avskaffas, vissa minimikrav på byggnaders energiprestanda införs, liksom ett förfarande för att tillnärma medlemsstaternas befintliga minimikrav. Byggnader som lokalt producerar lika mycket förnybar energi som den primärenergi de förbrukar ska främjas, och stöd med allmänna medel får endast utgå till uppförandet av sådana byggnader som uppfyller minimikraven på energiprestanda.

Parlamentet har lagt fram följande viktiga ändringsförslag: att direktivets tillämpningsområde utökas till centrala värme- och kylsystem, att energicertifikat för byggnader får en stärkt roll och en standardiserad utformning, att gemensamma metoder utarbetas för att definiera minimikrav på energiprestanda, att rekommendationer i energicertifikat som avser allmänna inrättningar ska genomföras under certifikatens giltighetsperiod, samt nya bestämmelser om konsumentinformation och utbildning av inspektörer och experter. Vidare ska från och med 2019 bygglov utfärdas för byggnader som alstrar minst lika mycket förnybar energi lokalt som den konventionellt producerade energi de förbrukar. Dessutom införs nya bestämmelser för inspektion av värme- och kylsystem.

Jag uppmanar mina ledamotskolleger att besöka den utställning om dessa nollenergibyggnader som organiserats i Europaparlamentet i samarbete med Världsnaturfonden.

Direktivet om byggnaders energiprestanda trädde i kraft 2002, men har inte genomförts på ett tillfredsställande sätt i medlemsstaterna. Medlemsstaterna har hävdat att främst finansieringsbrister förhindrar att direktivet genomförs som avsett. Europaparlamentet har därför föreslagit att Europeiska regionala utvecklingsfonden ska finansiera åtgärder för att främja byggnaders energiprestanda, att en europeisk energieffektivitetsfond inrättas och förnybara energikällor främjas med ett gemensamt bidrag från EIB, Europeiska kommissionen och medlemsstaterna, att det blir möjligt att minska mervärdesskatten för varor och tjänster som har anknytning till byggnaders energiprestanda, samt att medlemsstaterna utvecklar program som främjar byggnaders energiprestanda genom att skapa finansiella instrument för detta och vidta särskilda finanspolitiska åtgärder.

Sist, men inte minst, vill jag tacka skuggföredragandena, de tekniska medarbetarna från utskottet för industrifrågor, forskning och energi, och utskottets Gusp-medarbetare, som jag haft ett utomordentligt gott samarbete med. Jag ser med intresse fram emot att få ta del av ledamotskollegernas synpunkter.

  Andris Piebalgs, ledamot av kommissionen. - (EN) Fru talman! Det är inte lätt att på fem minuter ge kommissionens svar på sju utmärkta betänkanden, men jag får inte missa detta tillfälle att tacka alla föredragandena – Eluned Morgan, Silvia-Adriana Ţicău, Giles Chichester, Alejo Vidal-Quadras, Antonio Mussa, Atanas Paparizov och Ivo Belet – och alla skuggföredragandena. Jag vill också tacka Angelika Niebler som arbetat mycket hårt för att vi skulle kunna genomföra detta på mycket begränsad tid.

Jag börjar med den inre marknaden för energi. För två år sedan utgick vi nämligen från ett ambitiöst mål: att skapa en verkligt konkurrenskraftig och verkligt europeisk energimarknad till förmån för medborgarna i Europeiska unionen. Redskapet för att kunna uppnå detta mål är det tredje paketet om den inre energimarknaden för gas och el.

I dag närmar vi oss stunden då vi kan anta detta paket och därmed uppnå målet. Genom trepartssamtalen har vi nu lyckats med att komma överens om en kompromiss. Kommissionen stöder helt denna kompromiss. Om den antas i morgon av plenarförsamlingen kommer den att ge Europeiska unionen det tydliga regelverk som behövs för att säkerställa en väl fungerande inre marknad och främja välbehövliga investeringar.

För det första kommer den att underlätta energihandel över gränserna genom att man inrättar en byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter, med bindande beslutsfattande befogenheter, som komplement till de nationella tillsynsmyndigheterna. Detta säkerställer att gränsöverskridande fall hanteras korrekt och gör det möjligt för Europeiska unionen att utveckla att verkligt europeiskt energinät.

För det andra kommer den nya lagstiftningen att främja gränsöverskridande och regionalt samarbete och investeringar genom ett nytt europeiskt nätverk av systemansvariga för överföringssystemen för el. EU:s nätansvariga kommer att samarbeta och utveckla nätföreskrifter och säkerhetsnormer, samt planera och samordna de investeringar som behövs på EU-nivå.

För det tredje kommer den att ge mer effektiv översyn från nationella tillsynsmyndigheter, som kommer att vara betydligt mer oberoende och ha alla nödvändiga medel.

För det fjärde kommer den att garantera effektiv åtskillnad av produktion och överföring av energi för att eliminera alla intressekonflikter, främja nätinvesteringar och förebygga diskriminerande beteende.

Lagstiftningen kommer även att medföra större insyn, vilket garanterar lika tillgång till information, gör prissättningen mer genomskådlig, ökar förtroendet för marknaden, och bidrar till att undvika alla former av manipulation av marknaden.

Detta handlar inte enbart om en väl fungerande inre marknad utan mer i allmänhet om att se till att EU kan möta de utmaningar vi står inför på energiområdet: klimatförändringar, ökat importberoende, försörjningstrygghet, och global konkurrenskraft.

I synnerhet är en fungerande inre marknad en central del i EU:s ansträngningar för att bemöta klimatförändringarna. Utan en konkurrenskraftig elmarknad kommer aldrig ett system för handel med utsläppsrättigheter att fungera ordentligt, och våra mål för förnybar energi kommer inte att kunna uppnås.

Kompromissen som uppnåtts ger också en god balans mellan parlamentets och rådets ståndpunkter. Föredragandena har redan redogjort för de viktigaste punkterna som gör att den överenskomna politiska kompromissen stärker den gemensamma ståndpunkt som antogs av rådet i januari 2009.

Jag skulle vilja lyfta fram några viktiga frågor.

Parlamentets krav på starkare konsumentskydd och kamp mot energifattigdom ingår nu i lagtexterna. Smarta mätare, som gör att kunderna kan få exakt information om sin förbrukning och främjar energieffektivitet, kommer att tillhandahållas och målet är att man ska ha nått 80 procent av kunderna senast 2020. De nationella tillsynsmyndigheternas befogenheter och oberoende har stärkts, liksom byråns befogenheter, och bestämmelserna om effektiv åtskillnad har gjorts mer effektiva.

Allra viktigast är att vi också har sett utveckling ute på fältet. Många företag har omstrukturerat sin verksamhet och sitt sätt att hantera nät och konsumenter. På Hannovermässan i dag såg jag att användningen av smarta mätare går framåt och att företagen tar till sig dessa beslut.

Energieffektivitet är definitivt en av de centrala frågorna i EU:s energipolitik. Byggsektorn har fortfarande avsevärd potential att ytterligare förbättra sin energieffektivitet och samtidigt skapa nya jobb och stimulera tillväxten.

Jag vill rikta ett varmt tack till parlamentet för dess stöd för kommissionens förslag om omarbetningen av direktivet om byggnaders energiprestanda. Diskussionerna och förslagen visar att parlamentet delar de politiska målen och vill förbättra den nuvarande prestandan grundligt. Det är inte ett enkelt ämne, eftersom det finns många frågor om subsidiaritet, så vi behöver hitta en god jämvikt. Direktivet ger en ram för att uppgradera EU:s byggnaders energiprestanda.

Det finns ett flertal förtydliganden som stärker direktivets effekt, till exempel principerna om den ”kostnadsoptimala” metoden, krav på kontrollmekanismer och många definitioner.

Frågan om finansieringsinstrument är mycket viktig för att stimulera energieffektivitetsåtgärder, men detta måste man ta itu med i lämplig lagstiftning och initiativ. Följaktligen är byggnadsdirektivet begränsat i vad det kan göra när det gäller finansierings- och skattefrågor.

Mycket effektiva byggnader, vare sig de kallas lågenergi- eller nollenergibyggnader eller nästa generations byggnader, är ett nytt begrepp som kommissionen infört i direktivet.

Det är mycket viktigt att denna bestämmelse görs ambitiös men realistisk, och att det finns en del flexibilitet med tanke på EU:s varierade klimat och ekonomiska omständigheter. Enade krav som nollenergibyggnader skulle inte direkt uppfylla detta krav och skulle därför vara en överdrift.

Harmonisering är mycket viktig för den inre marknaden. Jag stöder fullständigt parlamentets önskan om en enda metod för att beräkna kostnadsoptimala nivåer. Att föreskriva en gemensam metod för själva beräkningen av energiprestandan skulle emellertid kunna motverka sitt eget syfte och orsaka flera års förseningar i genomförandet av direktivet på grund av komplexiteten i medlemsstaternas byggnadsföreskrifter.

Detta är därför mycket komplex och svår lagstiftning, men jag förlitar mig i mycket hög grad på att parlamentet ska stärka detta rättsliga instrument.

Föredraganden nämnde också att däck kan spela en betydelsefull roll i att minska energiintensiteten och utsläppen vid vägtransporter. De kombinerade resultaten av detta förslag tillsammans med lagstiftningen om typgodkännande för däck bör leda till 5 procents bränslebesparingar för hela EU:s vagnpark till 2020. Förslaget kommer att ge konsumenter standardiserad information om bränsleeffektivitet. Det kommer också att ge information om grepp på vått underlag, vilket är en annan viktig egenskap för däck, och om externt däck- och vägbanebuller. På detta sätt kommer märkningen att styra marknaden mot däck med bättre prestanda och undvika en viss egenskap förbättras på bekostnad av andra.

Betänkandet som man kommer att rösta om nu i veckan kommer att tillföra några betydande förbättringar till det ursprungliga förslaget, exempelvis förändringen från direktiv till förordning vilket kommer att minska kostnaderna för genomförandet och göra att samma tillämpningsdatum för märkningen gäller för alla. Att märkningens tillämpningsområde omfattar vinterdäck, genom att man så snart som möjligt antar en särskild gradering, kommer också att gynna de som kör i isiga eller snöiga förhållanden.

Det är viktigt att vi hittar det bästa sättet att visa märkningen. Detta diskuteras en hel del. Vi skulle mycket gärna vilja att ni stödde vårt förslag om att ta med märkningen på de dekaler som i nuläget medföljer varje däck för att ange deras dimension, belastningsindex osv.

Jag anser att vi verkligen har gjort anmärkningsvärda framsteg med energifrågan genom denna lagstiftning, och det allra viktigaste är att den stöds av våra medborgare och av industrin. När vi varit på Hannovermässan har vi sett en enorm vilja inom industrin att uppnå energieffektivitet, inte bara inom de sektorer som vi nu har lagstiftat om, utan också på andra områden, som olika apparater som används för slutkonsumtion och för att tillverka verktyg för olika typer av industri.

Energieffektivitet, energi och Europa: dessa är nyckelorden för vad vi har upptäckt under denna lagstiftningsprocess. Jag vill tacka alla som medverkade, och i synnerhet alla ledamöter av Europaparlamentet som stödde detta.

Slutligen vill jag säga som ursäkt att jag skulle kunna ta fem minuter till, men jag ska bara använda en minut när jag får ordet för andra gången. Tack för att jag fick avsluta detta anförande.

  Rebecca Harms, föredragande av yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet. – (DE) Fru talman! Tack ska ni ha för ert fokuserade anförande, herr Piebalgs. Vi kan nog bäst mäta hur långt vi har kommit genom att jämföra med de mål vi hade i början av debatten. Som jag minns det var utgångsläget att Nelly Kroes föredrog en analys som visade att allt färre spelare – det vill säga stora energibolag – behärskar marknaden i allt fler medlemsstater i EU, trots ett antal avregleringspaket på europeisk nivå. Koncentrationen på elmarknaden ökar därmed enligt samma mönster som på gasmarknaden. Det var därför roligt att i början av debatten höra både kommissionen och senare Europaparlamentet säga att en åtskillnad av produktion och nät är det mest effektiva verktyget för att bekämpa denna koncentration, i synnerhet inom elsektorn.

I dag skulle jag kunna slå vad med er om att det i praktiken är omöjligt för oss att skydda konsumenterna mot godtycklig energiprissättning om vi inte genomför denna åtskillnad, precis som ni ville redan från början. Jag kan också slå vad om att detta är ett verktyg som parlamentet inom överskådlig framtid kommer att vilja ta upp på nytt. Det beslut som vi nu fattar kommer nämligen inte att räcka för att bryta ned den maktposition och dominerande ställning som innehas av ett fåtal energijättar. Det kommer inte att vara tillräckligt för att hindra el- och gaspriserna från att stiga ännu mer, trots att energibolagen uppvisar allt större vinster. Det kommer inte att räcka för att i praktiken tillhandahålla den transparens och det konsumentskydd som många välmenande parlamentsledamöter har utlovat.

Jag medger att ledamöterna har kämpat stenhårt för den här frågan. Men jag måste också säga att det är storbolagen och vissa medlemsstater som har rott hem segern här, inte de bland Europas politiker som tänker långsiktigt. Jag hoppas att ni antar vadet, att vi om fyra år kan överlägga om nästa steg i avregleringen, och att vi då faktiskt kommer att diskutera en åtskillnad.

  Gunnar Hökmark, för PPE-DE-gruppen. – (EN) Fru talman! Jag vill tacka Eluned Morgan för hennes betänkande om den inre marknaden för elektricitet. Som skuggföredragande har det varit ett nöje att arbeta med henne och jag vågar påstå att vi har uppnått en liberalisering av energimarknaderna. Vi har tagit ett par viktiga första steg för att öppna upp marknaden. Jag vågar nog också påstå att betänkandet om elektricitet spelade en viktig roll i processen som vi diskuterar här i dag.

Det är viktigt att påpeka att detta också strider mot uppfattningen hos de personer i olika länder som hellre skulle vilja ha mer skyddade gränser för sina energimarknader. Den diskussionen förs i Sverige, där det finns personer som vill se någon form av protektionism för elexporten. Men det skulle försvåra och skada allt det vi kan uppnå genom en öppen elmarknad.

Det är genom att öppna marknaderna som vi kan göra något åt klimatförändringen och utnyttja förnybara energikällor och kärnkraft på bästa sätt. Vi kan också se till att vi får en god energiförsörjning i hela unionen genom att knyta länder och marknader till varandra. Jag tycker att de steg vi tar genom detta paket för energimarknaden är viktiga. Även om det återstår fler steg har vi bidragit till Europas energitrygghet och till kampen mot klimatförändringen.

  Edit Herczog, för PSE-gruppen. – (EN) Fru talman! Det tredje energipaketet handlar om att utnyttja sektorn på ett sätt som skapar större trygghet och öppenhet och som ger en hållbar och överkomlig energi åt alla Europas medborgare och företag. Det handlar om att möta de energiutmaningar vi ställs inför. Det handlar om att minska medlemsstaternas beroende av enskilda tredje länder. Det handlar om att skapa nöjdare kunder och konsumenter. Det handlar om att undvika en snedvridning av marknaderna, framför allt mellan de länder som producerar billigt och de länder som vill köpa billigt, vilket inte nödvändigtvis är samma länder. Det handlar om att få investerare intresserade av energisektorn.

Den europeiska byrån kommer att spela en nyckelroll och som min kollega, föredraganden Giles Chichester sa, har vi skapat en stark och oberoende byrå. Och vi har kunnat stärka Europaparlamentets roll för att uppnå de mål jag nämnde tidigare. Jag tycker det var underbart att samarbeta. På sätt och vis är det synd att vi nu har avslutat det här energipaketet.

  Anne Laperrouze, för ALDE-gruppen. – (FR) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! I september 2007 lade Europeiska kommissionen fram sitt tredje energipaket, som berör den inre marknadens funktion Debatten inriktades mycket snabbt på den viktiga frågan om åtskillnad mellan energiproduktion och överföring, men finns också andra frågor.

Jag tycker att frågan om vem som ska äga näten inte togs upp tillräckligt ingående vid första behandlingen. Nu verkar man ta den på större allvar. Att det finns flera valmöjligheter, bland annat den ökända men nu förbättrade och förtydligade tredje vägen, tycker jag är bra – föga överraskande, med tanke på att jag var med och skrev detta ändringsförslag.

Men det vore tack och lov felaktigt att sammanfatta det tredje paketet med att det bara handlar om ägarskapsåtskillnad. Vi har gjort verkliga framsteg: Konsumenternas rättigheter och tillsynsorganens befogenheter har stärkts, tillsynsorganen ska samarbeta mer, vi får tioåriga investeringsplaner, öppenheten ökar för att underlätta utvecklingen av förnybara energikällor, samarbetet mellan nätoperatörerna förstärks och vi får smarta mätare och andra verktyg som låter oss bli bättre konsumenter.

Härigenom tar vi ytterligare ett steg närmare en europeisk solidaritet. ”Tredjelandsklausulen” fick en mindre sensationell utformning än i kommissionens ursprungliga förslag, men säger ändå uttryckligen att en medlemsstat har rätt att vägra en operatör certifiering om detta skulle medföra risker för dess egen, eller en annan medlemsstats, trygga energiförsörjning.

På en punkt, som rör byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter, är jag kanske lite ångerfull, Vi ville ju skapa ett starkt, oberoende organ med förmåga att fatta egna beslut utan stöd från parlamentet, men detta gick stick i stäv med den ökända Meronidomen. Vi får inte bedra oss själva. Att bygga upp en verkligt europeisk energipolitik kommer att kräva att vi gör ytterligare framsteg, framför allt i institutionellt avseende.

Försörjningstryggheten, bekämpandet av klimatförändringen, regleringen av marknaderna – allt detta är mål som vi behöver arbeta pragmatiskt, och inte dogmatiskt, för. Unionsmedborgarna förväntar sig inte att vi tillämpar ekonomiska teorier. De vill se konkreta bevis för att öppnare marknader gagnar dem genom att ge dem frihet att välja leverantörer och priser som är rimliga, stabila och förutsägbara.

Jag vill tacka mina parlamentskolleger, kommissionsledamoten och rådet för deras konstruktiva insatser.

  Zbigniew Krzysztof Kuźmiuk, för UEN-gruppen. – (PL) Fru talman, herr kommissionsledamot! Här i debatten talar jag nu för gruppen Unionen för nationernas Europa. Jag vill särskilt peka på fyra punkter.

För det första behöver vi vara positivt inställda till lösningar som syftar till åtskillnad mellan dels produktionen och försäljningen av el och gas, och dels överföringen. På så vis främjar vi konkurrensen mellan energiproducenter som använder olika energikällor, vilket i sin tur gör tjänsterna billigare.

För det andra är det viktigt att varje medlemsstat som tvingas att genomföra åtskillnaden av energiproduktion och överföring kan göra detta genom att välja en av tre modeller: största möjliga ägarskapsåtskillnad, att nätverksdriften överlåts till en oberoende systemansvarig, och möjligheten att behålla energiproduktion och överföring under samma tak förutsatt att ett antal villkor uppfylls som garanterar att dessa verksamhetsgrenar i praktiken drivs oberoende av varandra.

För det tredje bör vi lyfta fram de lösningar som har att göra med att stärka konsumentens ställning på el- och gasmarknaderna, och då särskilt möjligheten att kunna byta elleverantör inom loppet av högst tre veckor utan att påföras några extraavgifter.

Slutligen har vi den fjärde punkten som förtjänar att framhävas, nämligen lösningar med en social dimension, som kräver att medlemsstaterna stöder el- och gaskonsumenter som inte har råd att betala sina räkningar.

  Claude Turmes, för Verts/ALE-gruppen. – (EN) För det första kommer De gröna att rösta för Adriana Ţicăus betänkande. Det har en klart miljövänlig prägel och jag tackar hela teamet som deltagit i förhandlingarna.

Låt mig utnyttja ett par av de sekunder jag har här till de inre marknaderna. Det står redan klart i dag att vi behöver ett fjärde paket om liberalisering, ett paket med fem punkter: för det första åtskillnad av ägandet av rörledningar och nät, för det andra tillgång till lagring av el och gas, för det tredje ökade befogenheter för EU:s byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter, för det fjärde offentligt ägande av elbörserna, för annars kommer de aldrig att fungera. För det femte måste vi ha en särskild kartellagstiftning för infrastrukturbaserade ekonomier.

Trots att Eluned Morgan kämpade hårt för konsumenterna kan de endast bli vinnare om grossistmarknaden fungerar. Enel tar över Endesa, RWE tar över Nuon och Vattenfall tar över Essent. Vi kommer att sitta med 10 megaaktörer som inte är intresserade av vare sig miljön eller konsumenterna. Det kommer att bli en kartell, och för att möta den kartellen behöver vi striktare lagar. Därför har vi idag fått se ett nederlag här i kväll, ett nederlag som organiserats av Herbert Reul, Angelika Niebler och andra som tycker som de. Det är en stor seger för energioligopolen och ett nederlag för konsumenterna i Europa.

  Vladimír Remek, för GUE/NGL-gruppen. – (CS) Mina damer och herrar! Att gå igenom hela energipaketet på så kort tid är omöjligt. Jag vill ändå först och främst tacka alla som har varit med och utarbetat de dokument som har lagts fram. Men vi måste se verkligheten som den är – resultatet är långt ifrån perfekt. Ändå tror jag att det inte gick att komma längre på det här stadiet. Att vi börjar närma oss slutet av parlamentets mandatperiod spelar säkert in. Själv vill jag framför allt ta upp det dokument som Giles Chichester har lagt fram om inrättandet av en byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter. Jag har som skuggföredragande bland annat förespråkat att byrån bör göra en insats när de regionala marknaderna inrättas. Det har samtidigt inte gått att komma i mål med planer som skulle göra större nytta, till exempel inrättandet av en övernationell tillsynsmyndighet för hela Europa.

Jag har också framhållit att vi bör ställa oss bakom kommissionens ursprungliga förslag att behålla principen ”en medlemsstat, en röst” vid beslutsfattandet i rådet för europeiska tillsynsmyndigheter inom energiområdet. För mindre medlemsstater är detta av stor betydelse. De försök som gjorts av framför allt Frankrike, Tyskland och andra stora länder att driva igenom principen om en så kallad viktad röstfördelning skulle missgynna mindre länder. Principen ”en medlemsstat, en röst” gör det till exempel lättare för Tjeckien och andra länder att stå emot vissa stora nätoperatörers försök att dominera marknaden. I det här sammanhanget är det roligt att mina insatser inte har varit helt bortkastade. Jag anser att detta är en fjäder i hatten för det tjeckiska ordförandeskapet.

Alla frågor som rör byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter har inte lösts. Bland annat är det fortfarande oklart var dess huvudkontor ska placeras. Själv skulle jag ju med förtjusning se att byrån placerades i Slovakien, som uttryckt sitt intresse för detta. Den minst godtagbara lösningen är dock det så kallade provisoriska alternativet, som innebär att byrån stannar kvar i Bryssel, där det redan finns åtskilliga organ. Bland annat finns där en del byråer som ursprungligen bara placerades där som ett provisorium.

  Jim Allister (NI). - (EN) Fru talman! Jag får då och då höra att den inre elmarknaden på ön Irland är ett föredöme för sådana koncept. Men om man ser till det som spelar mest roll för konsumenterna – dvs. priset – så måste jag säga att den inte är någon succé. När minister Dodds lanserade den så utlovade han effektivitetsvinster och ökad konkurrens för att bidra till att minska grossistkostnaderna för el, och att den största delen av vinsterna skulle komma konsumenterna till del. Detta löfte ekar ganska tomt nu, inte minst för de konsumenter från Nordirland som sitter bland besökarna och lyssnar på den här debatten.

Jag anser att en del av problemet är en ineffektiv tillsynsprocess med alltför nära band till branschen som ser alldeles för välvilligt på fortsatt höga priser, till och med när oljepriset har sjunkit radikalt. Spekulationsköp när marknaden stod som högst, vilket har gett dagens skyhöga priser, leder knappt till någon reaktion från tillsynsmyndigheten, vilket lämnar de hårt pressade konsumenterna utan den hjälp tillsynsmyndigheten borde ge.

  Herbert Reul (PPE-DE). – (DE) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Vi är överens om att vi vill öka medborgarnas försörjningstrygghet på energiområdet, så att de har tillgång till den energi de behöver och kan köpa energi till rimliga priser. Åsikterna går isär om hur vi åstadkommer detta på bästa sätt.

Men vi kan vara stolta över dagens resultat. Det är konstruktivt och nyanserat, trots att detta är ett komplicerat område utan enkla svar. Lösningen är att vi behöver sörja för ökade investeringar i energisektorn och dess nät och sammankopplingar, liksom i nya kraftverk. Detta är en mycket viktig punkt, och vi måste se till att det kapital som krävs kan tillhandahållas.

Å andra sidan behöver vi se till att energiproducenterna övervakas och att det finns en äkta konkurrens. Jag tror att vi valde rätt lösning när vi gick med på att företagen får organiseras enligt olika modeller, samtidigt som vi sörjer för en effektiv övervakning, en stark byrå och ett grundmurat samarbete mellan tillsynsmyndigheterna, så att bolagen inte kan styra och ställa helt som de vill. Möjligheten att välja helt olika modeller, som bland annat är skräddarsydda till förhållandena i respektive land, är en smart lösning. Om den används rätt, kan den stå sig mycket bra i framtiden och låta oss ta ett stort steg framåt. Under arbetets gång och vid våra överläggningar i medlemsstaterna har vi dessutom också kunnat konstatera att det – faktiskt! – pågår förändringar. Vi har inte längre samma situation som i början av kommissionens kartläggning. Vi har redan i dag en mycket större variation i våra underlag och uppgifter. Vi har redan kommit en bra bit på väg, men tar ytterligare ett steg framåt genom de åtgärder som vi nu kommer att besluta om.

  Norbert Glante (PSE). – (DE) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! I en mindre krets har jag redan sagt att dagens debatt om energipaketet inte nödvändigtvis handlar om svart eller rött, höger eller vänster. Däremot är detta en ideologiskt starkt laddad fråga, vilket vi återigen kunde konstatera i dag. Jag kan slå vad med min tyska ledamotskollega Rebecca Harms om att vi inte lägger fram ett fjärde paket om fyra år, utan väljer att klara oss med de instrument vi redan har, det vill säga att reglera marknaden och göra näten mer tillgängliga. Dessa åtgärder har varit framgångsrika i Tyskland. Det finns bra förebilder att ta till sig. Jag tycker att vi helt enkelt ska sitta still i båten, behålla de instrument vi redan har tillgång till, och se till att de används.

För det andra vill jag att den byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter som ska inrättas erhåller långtgående befogenheter, agerar kraftfullt och tillämpar bästa praxis från medlemsstaterna. Om så sker, tvivlar jag inte på att resultatet blir lyckat.

  Leopold Józef Rutowicz (UEN). – (PL) Fru talman! En debatt om den inre marknaden för el och gas är välbehövlig. För att lagstiftningen ska fungera bra måste den ha svar att ge på ett antal olika frågor, bland annat följande. Får vi i framtiden en enda, gemensam energimarknad i EU, eller får vi nationella marknader som behöver samordnas? Vilken energikälla kommer under de närmaste 30 åren att ge oss en stabil, tillräcklig och jämförelsevis billig energiförsörjning? Detta betyder mycket för EU:s ekonomi och för unionsmedborgarna. Med vilka energikällor kan vi på bästa sätt, och till en låg kostnad, begränsa växthuseffekten?

De åtgärder som hittills har vidtagits på området är varken tillräckligt transparenta eller övertygande. Det kan påverka både medborgarna och ekonomin negativt de närmaste 15 åren.

  Jerzy Buzek (PPE-DE). – (PL) Fru talman! Huvudsyftet med det tredje energipaketet var att gagna kunderna på vår kontinent. Det har vi lyckats med – kundnyttan står i centrum. Men vi var också tvungna att ta hänsyn till energiproducenternas grundläggande intressen. Här konfronteras vi med två viktiga problem.

För det första: försörjningstryggheten. Denna har vi uppnått. Jag tycker att det tredje paketet är betydligt bättre än det första och det andra paketet. Uppbyggnaden av en gemensam energimarknad håller på att bli verklighet, och i dag gör sig solidaritetsprincipen gällande. Vi får också möjlighet att investera utanför EU:s gränser om detta är motiverat för att främja försörjningstryggheten.

För det andra: principen om fri konkurrens på den europeiska energimarknaden. Detta har vi inte genomfört helt och hållet ännu, och vi kan behöva hitta ytterligare lösningar som är mer specifika. Men från och med nu måste vi se till att investerare från tredjeländer får minst lika goda förutsättningar på den europeiska marknaden som investerare från medlemsstaterna, och att våra energikoncerner kan konkurrera på lika villkor och fritt investera utanför Euopeiska unionen.

Jag vill betona att det tredje paketet är en stor politisk händelse, och inte bara handlar om teknik och ekonomi. Vi ska verkligen se detta som en stor framgång för Europeiska unionen.

  Hannes Swoboda (PSE). – (DE) Fru talman! Jag var skuggföredragande för gassektorn för min politiska grupp. Jag anser att vi i det här fallet har hittat en kompromiss som vi kan enas om även på övriga områden därför att vi inte har sett ideologiskt utan praktiskt på marknaden. En gemensam europeisk marknad innebär framför allt att vi förbättrar de nationella tillsynsmyndigheternas möjligheter, ger dem större befogenheter och fastställer gemensamma europeiska kriterier. Ingen tillsynsmyndighet kan då fatta beslut som helt skiljer sig från de övrigas, och vi slipper ett läge där vissa myndigheter går i sina regeringars ledband, medan andra inte gör det. Vi får en europeisk byrå som, genom att samarbeta med kommissionen, kan arbeta för att bygga upp en verkligt europeisk marknad.

Den andra, mycket viktiga aspekten är att vi stärker konsumenternas ställning. Detta kommer till uttryck i ett antal bestämmelser, även om jag gärna hade sett ännu mer av detta. Det handlar om att ge konsumenterna möjligheter och rättigheter, och att sörja för öppenhet i denna viktiga leveranssektor. Paketet tillgodoser båda dessa krav, och jag kommer därför att rösta för det.

  Inese Vaidere (UEN). – (LV) Herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Händelserna i vintras visade på ett slående sätt hur beroende vi är av importerad gas, och hur detta beroende kan användas som ett utrikespolitiskt slagträ. Jag vill därför i synnerhet framhålla behovet av att snarast utveckla en gemensam, öppen och fungerande inre marknad för naturgas i Europeiska unionen, och av att införa en uppförandekod för nätoperatörer, så att vi garanterar en öppen tillgång över gränserna till distributionsnäten och får möjlighet till långsiktig planering och utveckling. Den långsiktiga planeringen bör omfatta såväl distributionsnät för naturgas som regionala sammankopplingar. Vi behöver förbättra lagstiftningen för att garantera en icke-diskriminerande tillgång till infrastrukturen. Jag vill samtidigt särskilt betona behovet av att diversifiera våra energikällor genom att ta fram äkta incitament för att påskynda övergången till förnybar energi. Byggnader svarar för 40 procent av den sammanlagda energiförbrukningen i Europeiska unionen. För att göra byggnader energieffektiva, billiga i drift och välisolerade är det därför av största vikt att främja användningen av förnybar energi i byggnader. Vi behöver koppla ihop åtgärder på EU-nivå med nationella och lokala myndigheters åtgärder och ekonomiska incitament, så att vi får ett gemensamt system. Tack ska ni ha.

  Ján Hudacký (PPE-DE). – (SK) Innan jag går in på några aspekter av betänkandet, vill jag tacka föredraganden, Silvia-Adriana Ţicău, och övriga skuggföredragande, för ett gott samarbete när betänkandet sammanställdes.

Det viktigaste för mig och min politiska grupp var att med betänkandets hjälp skapa goda förutsättningar för en snabb slutuppgörelse mellan kommissionen, rådet och parlamentet om praktiska åtgärder för att förbättra byggnaders energiprestanda i medlemsstaterna.

Jag måste säga att jag var kritisk till vissa förslag i det här sammanhanget. De skulle bara tynga enskilda medlemsstater med meningslös byråkrati, fastställa överdrivet ambitiösa, bindande mål och, till syvende och sist, bara utgöra ett stort hinder för att praktiskt genomföra ett antal välbehövliga projekt. En viktig aspekt av betänkandet är att vi har enats om en gemensam, harmoniserad princip för att beräkna kostnadseffektiviteten för olika minimikrav på energiprestanda som beaktar regionala klimatvariationer och som är utgångspunkt då medlemsstaterna ska definiera sina egna minimikrav.

Avslutningsvis ska jag också beröra frågan om finansiellt stöd. Detta är avgörande för att det ska gå att genomföra åtgärder för att öka energieffektiviteten i medlemsstaterna. Jag stöder förslaget att i samarbete med Europeiska investeringsbanken inrätta en europeisk fond som fungerar som en så kallad hävstång och därigenom gör det möjligt att tillhandahålla finansiella resurser till de nationella och regionala fonder som inrättas. Jag uppskattar också förslaget att uppmuntra en bättre användning av strukturfonderna för att öka energieffektiviteten i medlemsstaterna.

Låt mig allra sist understryka något mycket viktigt som har att göra med den snabba och noggranna utvärderingen av medlemsstaternas åtgärder för att åstadkomma bättre energiprestanda. Förbättring av byggnaders energiprestanda är en bransch som börjat frodas igen, med undantag för den markanta minskningen av…

(Talmannen avbröt talaren.)

  Reino Paasilinna (PSE). – (FI) Fru talman! Jag vill framför allt tacka föredragandena, som pratar där borta. Vi är inne i ett viktigt skede. Vi är på rätt spår, men i dag är ingenting tillräckligt, som någon sa. Det återstår mycket arbete för oss.

Smarta mätare, behovet av ett hållbart och öppet energisystem, behovet av äkta konkurrens – detta, liksom konsumenternas rättigheter, är våra nyckelbegrepp. Energifattigdom har blivit ett allvarligt problem. När elpriserna stiger och energin har blivit en dyr råvara måste vi garantera människornas rättigheter. Därför gör vi genom detta lagstiftningspaket energi till en allmännyttig tjänst. Vi i min politiska grupp, Socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet, anser att detta visar att vi försvarar konsumenternas intressen genom att sörja för största möjliga transparens på marknaden. Vi måste rycka fram ännu längre. Tack ska ni ha.

(Applåder)

  Neena Gill (PSE). - (EN) Fru talman! Från det vi började förhandla om Ivo Belets betänkande märkte vi att samtliga intressenter – från däckstillverkarna till miljölobbyisterna – i stort sett höll med om behovet av lagstiftning. Jag vill gratulera föredraganden till det sätt på vilket han har hanterat detta betänkande och det sätt på vilket han samarbetat med skuggföredragandena.

Den här lagstiftningen behövs i dagsläget. Den kommer att stimulera bilindustrin i ett mycket svårt läge. Jag besökte nyligen Michelin i Stoke och Jaguar Land Rovers fabriker i min valkrets. Där fick jag se hur forskning och utveckling inom grön teknik redan i hög grad är en realitet. Allt stöd som branschen kan få under nedgången måste fokusera på kravet att den antar miljöutmaningen.

Lagstiftning som denna kommer att garantera att våra tillverkare blir världsledande inom den teknik vi så innerligt väl behöver. Det är ett vinn-vinn-förslag, för det kommer också att hjälpa konsumenterna genom att äntligen ge klarhet. Däck är inte billiga, och ändå måste alla köpare göra samma val. Den här informationen kommer att underlätta en utveckling mot varor som minskar utsläpp och bullerföroreningar. Genom det här förslaget kan vi främja en verkligt konkurrenskraftig marknad för grönare varor.

  Dragoş Florin David (PPE-DE). – (RO) Herr kommissionsledamot! Den främsta fördelen för medborgarna med den nya fria marknad som inrättats ligger i den frihet som är själva kärnan i demokratibegreppet. Marknader som fungerar effektivt och ger nya aktörer möjlighet att tillhandahålla energitjänster till medborgarna gagnar konsumenterna. Konsumenterna får faktiskt en ny roll och övergår från att vara passiva tjänstemottagare till att bli aktiva marknadsaktörer. Bland annat får de möjlighet att byta leverantörer som erbjuder tjänster med låg kvalitet, har problem med elavbrott eller håller för höga priser. Valfriheten låter konsumenterna aktivt delta i kampen mot klimatförändringen genom att välja leverantörer som erbjuder förnybar energi med låga koldioxidutsläpp. Det nya åtgärdspaketet kommer att sänka priserna, ge upphov till nya typer av produkter och förbättra tjänstekvaliteten. Avregleringen av energisektorn gagnar dessutom medborgarna genom att öka försörjningstryggheten. Jag välkomnar att särskilda åtgärder för att skydda utsatta konsumenter har införts i den nya lagstiftningen.

  Romana Jordan Cizelj (PPE-DE). – (SL) Europaparlamentet har gjort rätt som prioriterat konsumentens bästa vid förhandlingarna. Den inre marknaden mår bra av att konsumenter får stärkta rättigheter och tillgång till tydlig information. Konsumenterna behöver få möjlighet att själva välja tjänsteleverantörer, och därför behöver konsumenterna också smarta mätare.

Det är roligt att vi har kunnat enas om detta långtgående och fackmannamässigt krävande åtgärdspaket. Jag tycker ändå att den kompromiss om ägarskapsåtskillnad som vi förhandlat fram fortfarande ger medlemsstaterna ett stort spelrum när de organiserar sina el- och gasmarknader. Jag hoppas också att paketets mekanismer och bestämmelser – bland annat de som ska stärka de nationella tillsynsmyndigheternas oberoende – kan bidra till att överbrygga dessa skillnader och återupprätta den gemensamma el- och gasmarknaden.

  Czesław Adam Siekierski (PPE-DE). – (PL) Fru talman! Att investeringarna i energiinfrastrukturen genomförs gemensamt och samordnat är en avgörande förutsättning för ett sådant projekt som att framgångsrikt införa ett gemensamt energiområde. En av de viktigaste uppgifterna är att öka de europeiska kraftverkens produktionskapacitet och utveckla gränsöverskridande sammankopplingar. Vi behöver samtidigt ta miljöhänsyn och beakta riktlinjerna i klimat- och energipaketet. En annan utmaning vid harmoniseringen av EU:s energimarknad är hur vi ska kunna garantera försörjningstryggheten när energin kommer från leverantörer i länder utanför EU.

Vi bör både av ekonomiska och säkerhetsmässiga skäl sträva efter att diversifiera våra leverantörer och gå in hårdare för att bygga upp ett europeiskt energisystem. Slutligen finns också en rädsla för att ett fullständigt konkurrensutsättande av energimarknaden kan gå ut över EU:s fattigaste invånare, som ofta inte har råd att betala sina räkningar i tid. Här bör vi fundera över vilka instrument vi har att tillgå för att skydda dessa människor från elavstängning.

  Iliana Malinova Iotova (PSE). – (BG) Fru talman! Jag var skuggföredragande för gasmarknaden för utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd. Ni instämmer nog alla i att det tredje energipaketets främsta bedrift är att det skyddar de europeiska konsumenterna och medborgarna. För första gången har vi nu tydligt formulerat sådana bestämmelser. Jag vill framför allt lyfta fram definitionen av energifattigdom, att vi förbjuder avstängning av strömmen, samt möjligheten att kostnadsfritt byta leverantör och att avtal ska vara lättbegripliga och tydliga. Men i framtiden behöver denna lagstiftning ge konsumenterna ett ännu bättre skydd, införa skyddsåtgärder för utsatta människor, samt sörja för tydligare och mer jämförbara avtal. Nästa grundläggande fråga för parlamentsledamöterna är priserna och hur dessa kan regleras i en tid när de ständigt stiger. Jag tror att lagstiftningen kommer att röra sig i den riktningen i framtiden.

  Paul Rübig (PPE-DE). – (DE) Fru talman, herr kommissionsledamot! Jag vill särskilt gratulera er till detta paket, som utgör ett stort framsteg för Europas invånare. Ni kommer alla att märka hur det påverkar era plånböcker och bankkonton. Det utgör också ett stort framsteg för små och medelstora företag, vars konkurrensförmåga behöver stärkas särskilt under den nuvarande ekonomiska och finansiella krisen. Denna typ av energipaket är rätt sätt att hantera denna fråga på.

Det uppstår nu helt nya möjligheter, eftersom en viktig aspekt av lagstiftningen är att en europeisk tillsynsmyndighet kan hjälpa medlemsländernas företag att behandlas på ett likvärdigt sätt i de övriga 26 medlemsstaterna och att energileverantörerna i de övriga 26 marknaderna får nya möjligheter.

Beträffande lagstiftningen om passiva och aktiva byggnader skulle jag vilja påpeka att det förhoppningsvis skapas nya arbetstillfällen på området i framtiden, eftersom vi har ägnat så stor uppmärksamhet åt byggnaders energieffektivitet.

  Talmannen. - Herr Stolojan, ni har varit så tongivande i den här debatten, och uppträtt så ansvarsfullt, att jag undantagsvis låter er hålla ett anförande på en minut, trots att jag sa att ni har överskridit det tillåtna antalet inlägg.

  Theodor Dumitru Stolojan (PPE-DE) . – (RO) Fru talman! Jag vill gratulera samtliga föredragande till deras utmärkta arbete. Vi undrar säkert alla varför vi ännu inte har någon gemensam marknad för el eller naturgas. Här anser jag att samtliga medlemsstater som ännu inte uppfyller det europeiska direktivets bestämmelser ska göra detta.

För det andra välkomnar jag beslutet att inrätta byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter. Låt mig uppmärksamma Europaparlamentet på att Rumänien har ansökt om att bli byråns värdland.

  Andris Piebalgs, ledamot av kommissionen. − (EN) Fru talman! Jag lovar att hålla mig kort. Jag är nöjd med det förslag som ska antas. Det finns ingen idealisk lagstiftning. Detta är lagstiftning som antagits genom diskussioner och kompromisser. I början var vi i högsta grad splittrade, men till slut antog rådet förslaget praktiskt taget enhälligt.

I parlamentets utskott för industrifrågor, forskning och energi fanns det en överväldigande majoritet för denna kompromiss. Det betyder att vi har lyckats.

Jag vet att mycket arbete återstår vad gäller genomförande, uppföljning och byråns behov, men vi har verkligen gett våra medborgare goda grundförutsättningar.

Tack så mycket för allt ert arbete. Vi kan verkligen vara stolta.

  Eluned Morgan, föredragande. − (EN) Herr talman! Jag vill tacka mina kolleger än en gång för deras samarbete. Jag vill också tacka Bethan Roberts och René Tammist, som har varit till stor hjälp under arbetet med att förbereda detta betänkande.

Detta är min svanesång efter 15 år i Europaparlamentet. Det gläder mig verkligen att vi har gjort så stora framsteg på energimarknaden för den europeiska allmänhetens räkning. Den är långt ifrån perfekt, men det är definitivt ett framsteg.

Jag tror energikrisen kommer att bli mer akut i framtiden, så det är oerhört viktigt att vi får ett bra regelverk för marknaden på plats och att vi skapar rätt typ av stimulansåtgärder för rätt typ av investeringar. Vi behöver investera cirka en biljon euro på marknaderna för att inte ljusen ska slockna i framtiden.

Men enormt mycket återstår att göra. Ni vet att det finns tolv länder inom Europeiska unionen där ett enda företag dominerar 70 procent av elmarknaden. Det vi har just nu är det sämsta av två världar. Vi tror att vi har konkurrens, men det vi har är den oerhörda styrkan hos mycket stora företag som dominerar vissa marknader. Det kommer att krävas åtgärder från de nationella tillsynsmyndigheternas och konkurrensmyndigheternas sida för att det inte ska fortsätta på det här viset.

Den verkliga utmaningen i framtiden blir genomförandet. Låt oss inte glömma att det redan finns många EU-lagar på energimarknaderna och det är precis eftersom dessa lagar inte respekterades som vi behövde omarbeta den här lagen. Om vi kommer att behöva ett fjärde paket eller inte är beroenda av om kommissionen ser till att dessa nya lagar genomförs och övervakas på ett bra sätt av nationella tillsynsmyndigheter och konkurrensmyndigheter. Så jag hoppas vi får se lite handling från kommissionens sida, men också från de nationella tillsynsmyndigheternas.

  Giles Chichester, föredragande. − (EN) Fru talman! Låt mig först av allt säga att min kollega Alejo Vidal-Quadras ber så mycket om ursäkt. Han kan inte hålla sitt anförande. Han är upptagen med viktiga frågor på annat håll, men han bad mig säga – vilket var väldigt snällt av honom – att vi båda är överens om att jag ska tala för gruppens räkning.

Jag skulle vilja ta upp ett par frågor som nämndes i diskussionen. Först var det en kollega som var orolig över att vi skulle få se en koncentration av makten till ett litet fåtal stora allmännyttiga företag. Om det skulle inträffa har kommissionen befogenhet enligt konkurrensreglerna att ta itu med det. Det finns exempel från andra delar av världen, inklusive Förenta staterna, där de har tagit itu med gamla monopol eller dominerande marknadsställning. Så det är en sista utväg om den här lagstiftningen inte skulle lyckas.

Borde vi återkomma med ett fjärde paket? Låt mig påminna kommissionsledamoten om att jag rekommenderade försiktighet när han började arbeta med det tredje paketet, att det skulle vara bättre att vänta och se vad det andra paketet kunde uppnå när det väl genomfördes. Jag tror vi måste ge det här paketet tid att bli införlivat. Vi måste genomföra det och se hur det fungerar innan vi beslutar om det behövs något mer.

Jag måste säga att min besvikelse över bristen på framgång med att tackla åtskillnad av ägandet balanseras av min optimism inför möjligheten att byrån ska kunna använda de befogenheter vi har gett den på ett kreativt sätt för att hantera situationen. Jag vill också tacka min andra kollega som kräver mer makt åt energimyndigheterna.

Marknadskrafterna rör sig redan i den riktningen. Två tyska allmännyttiga bolag har avyttrat sina överföringssystem, eftersom de har insett att det är lönsammare att göra det.

Kan jag slutligen få dra en lans för konkurrens? Konkurrens ger mer värde för pengarna, bättre service åt konsumenterna och det betyder ett effektivare resursutnyttjande. Därför är det en bra sak.

  Antonio Mussa, föredragande. - (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Vi känner oss starkt berörda av den gemensamma debatten. Vi är mycket nöjda med att ha tagit fram ett paket av stor vikt för unionsmedborgarna, nämligen det tredje paketet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi. Detta paket lär inte bli det sista – ni känner ju väl till det enorma tryck som finns för att använda alternativa energikällor som förnybara energikällor och kärnkraft. Men paketet tillgodoser definitivt efterfrågan på och behovet av energi under de närmaste 10, 15 eller 20 åren, samtidigt som det gagnar konsumenterna, och naturligtvis även skyddar i synnerhet de allra mest utsatta.

Jag anser att Eluned Morgan, jag själv och alla andra inblandade ledamöter har gjort en viktig insats för att skydda utsatta konsumenter genom att ge såväl nationella som regionala myndigheter vidsträckta befogenheter. I krissituationer får de genomföra förändringar. Jag ska inte påstå att de får ge bort energi gratis, men de får definitivt genomföra förändringar som garanterar en avbrottsfri energiförsörjning.

Den andra grundläggande punkten är följande. Invånarna i Europa är inte medvetna om vilken prestation från kommissionens, rådets och parlamentets sida detta paket utgör. Det är av avgörande betydelse för energikonsumenterna – ni vet ju hur det gick i vintras. Det finns knappast något värre än att låta dem som ett stort projekt gagnar sväva i ovisshet om dess förtjänster. Innan vi i kommissionen, rådet och parlamentet tar itu med att tillämpa paketet, bör vi tala om för konsumenterna att det existerar, och tala om vad vi gjort för deras räkning och för deras skull.

  Atanas Paparizov, föredragande. − (EN) Fru talman! Precis som mina kolleger vill jag säga att även om det inte är perfekt så utgör det tredje energipaketet en mycket bra grund för att utveckla vår gemensamma marknad, framför allt vad gäller gas, och för att säkra vår gasförsörjning.

För länder som mitt, ett litet land i Europeiska unionen, är det mycket viktigt att nå en kompromiss om åtskillnad av ägandet. Det kan nämligen ge oss garantier för att vi fortfarande kan säkra vår energiförsörjning inom ramen för hela paketet med de förbättrade regler, den öppenhet, den tredjelandsklasusul och alla de övriga inslagen i paketet som kommer att ge oss en möjlighet att ställa frågan om energitrygghet i fokus.

Paketet ger också konsumenterna garantier för att de kan hävda sina rättigheter, och det skapar bättre konkurrensförutsättningar för att utveckla energimarknaderna och för att de ska fungera effektivt. Avgörande för detta paket är genomförandet, som min kollega Eluned Morgan just sa, och jag tror inte att ett fjärde paket är en lösning. Snarare är lösningen ett noggrant genomförande och solidaritet mellan medlemsstaterna när de skapar marknaden, framför allt genom nya initiativ för regionalt samarbete, i första hand för länderna som är mest sårbara med avseende på energiförsörjningen och för länder som för tillfället ingår i energiöar.

  Ivo Belet, föredragande. - (NL) Märkning av däck avseende bränsleeffektivitet är en åtgärd som till slut hamnade i det här paketet. Jag skulle i det sammanhanget vilja säga något om kostnaden. Detta är en åtgärd som i stort är gratis för däcktillverkarna, och därmed för konsumenterna. De som eventuellt känner sig kritiskt inställda bör vara medvetna om att kostnaden för tillverkarna har uppskattats till helt obetydliga 0,01 euro per däck. Enligt beräkningarna intjänas den eventuella extrakostnaden för att köpa bränsleeffektiva däck på åtta månader. Vid det laget är de reella fördelarna kännbara för såväl föraren som miljön.

Med detta sagt vill jag betona hur avgörande det är att åtgärden genomförs på samma sätt i samtliga medlemsstater, och tillämpas på samtliga tillverkare, såväl inom som utanför EU. Vi hade därför föredragit en förordning framför ett direktiv.

Avslutningsvis inser vi att vissa av de politiska grupperna i parlamentet fortfarande inte är helt överens på ett antal områden. Vi hoppas ändå att paketet får stöd av en stor majoritet i morgon. Minskningen av koldioxidutsläppen vid marschhastighet med denna enkla åtgärd motsvarar borttagandet av en miljon personbilar. Vi vill därför självfallet införa denna åtgärd så snart som möjligt.

Till sist vill jag tacka skuggföredragandena, Europeiska kommissionens Alix Chambris och Alfredo Sousa de Jesus, från gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater, för ett utmärkt samarbete.

  Silvia-Adriana Ţicău, föredragande. – (RO) Mina damer och herrar! Förslaget till omarbetning av direktivet om byggnaders energiprestanda är ett av parlamentets viktigaste beslut genom tiderna, därför att det såväl förbättrar unionsmedborgarnas livskvalitet som gagnar den ekonomiska återhämtningen i EU. Unionsmedborgarna förväntar sig att vi vidtar åtgärder och hittar konkreta lösningar på deras problem och mycket specifika behov.

Själv tror jag att det är helt nödvändigt att höja Europeiska regionala utvecklingsfondens andel till maximalt 15 procent, som medlemsstaterna kan använda för att finansiera förbättringar av byggnaders energiprestanda. Detta ger medlemsstaterna en ökad flexibilitet. De får också en chans att vid nästa års halvtidsöversyn av användningen av medel från strukturfonderna omdefiniera sina pågående program på ett sätt som ökar deras förmåga att tillgodogöra sig strukturmedel.

Jag vill framhålla att direktivet har en enorm potential för att skapa nya arbetstillfällen. Ungefär 500 000 nya arbetstillfällen kan skapas i Europa, med djupgående följder för de regionala och nationella arbetsmarknaderna.

Herr kommissionsledamot! Jag hoppas att ni ställer er bakom detta även i fortsättningen, inklusive införandet av en lägsta andel – åtminstone i framtiden – för Europeiska regionala utvecklingsfonden när byggnaders energieffektivitet ökas. Jag vill återigen tacka skuggföredragandena och alla medarbetare i utskottet för industrifrågor, forskning och energi och även alla andra föredragande som har stött oss och som jag haft ett utmärkt samarbete med.

  Talmannen. – Debatten är avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum på onsdag den 22 april 2009.

Omröstningen om Silvia-Adriana Ţicăus betänkande kommer att äga rum på torsdag den 23 april 2009.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

  Adam Gierek (PSE), skriftlig. – (PL) För inte så länge sedan ansåg miljoner människor att de tog ett kliv uppåt på samhällsstegen, och förbättrade sin levnadsstandard, när de flyttade till en bostad tillverkad av prefabricerade betongelement. Ingen oroade sig för sina värmekostnader, eftersom energin var så billig.

I dag lever nästan 100 miljoner människor i prefabricerade hus. Jag skulle vilja uppmana Europeiska kommissionen att använda EU-medel för att ge ett kraftfullt stöd till upprustningen av dessa byggnader och hela bostadsområden, särskilt i Central- och Östeuropa. Det borde gå att hitta pengar för att finansiera detta vid halvtidsöversynen av budgetramen 2007-2013. Den nuvarande begränsningen av Europeiska regionala utvecklingsfondens anslag i bostadssammanhang till högst 3 procent är definitivt för låg.

Att storskaligt rusta upp och återställa prefabricerade hus och bostadsområden i EU kommer att sänka värmekostnaderna, öka vår levnadsstandard, skapa tiotusentals nya arbetstillfällen och minska energiförbrukningen. Den direkta följden blir att utsläppen av växthusgasutsläppen minskar så att vi kommer närmare ett av 3 x 20-målen.

Att införa ett stöd till upprustningen av befintliga prefabricerade hus bör vara en uppgift för Europaparlamentet under nästa mandatperiod. Efterfrågan på sådana tjänster kan spela en viktig roll för att övervinna den nuvarande ekonomiska krisen och arbetslösheten, liksom för att bekämpa fattigdomen.

  Louis Grech (PSE), skriftlig. – (EN) Energikostnaderna stiger på ett oroväckande sätt, vilket bidrar till en kraftig ökning av den energirelaterade fattigdomen i EU. Men marknadspriset för energi är bara en sida av problemet. Konsumenterna måste bära en betydande ytterligare finansiell börda på grund av bristande effektivitet och snedvridningar på energimarknaden. I Malta drabbades till exempel konsumenter och företag av en kraftig ökning av sina energiräkningar när priset på olja var som högst, men det har inte blivit bättre, inte ens nu när priset på olja mer än halverats. Det vi behöver är en gemensam EU-policy för att skydda konsumenter och små och medelstora företag från felaktig prissättning från de offentliga energibolagens sida. En lösning skulle kunna vara en nationell, oberoende tillsynsmyndighet. Den skulle skapa de nödvändiga motvikterna mot missbruk och oklara rutiner från privata handlare och/eller statliga företag i samband med eventuella prisökningar på allmännyttiga tjänster som gas, elektricitet, vatten, flygplatsavgifter och annat.

Detta bör genomföras genom att man förbättrar den befintliga EU-lagstiftningen och direktiven om konsumentskydd, bland annat för att uppnå

– mer öppenhet och motiverade prisökningar samt bättre tillgång till och information om konsumenträttigheter,

– lägre kostnader och mindre byråkrati för konsumenter som har välgrundad anledning att överklaga ett beslut.

  András Gyürk (PPE-DE) , skriftlig. – (HU) Vi anser att det är en stor händelse att Europaparlamentet redan vid andra behandlingen kan godkänna det tredje energipaketet. Den nya lagstiftningen kanske främjar konkurrensen på EU:s el- och gasmarknader. Men vi kan inte besluta att godkänna förslaget utan att nämna att våra ambitioner för slutversionen av lagstiftningen har urvattnats betydligt jämfört med kommissionens ursprungliga förslag.

Den livligaste diskussionen vid förhandlingarna om paketet gällde frågan om åtskillnad mellan produktions- och nätverksamheterna.Slutresultatet förändrar strukturerna på EU:s energimarknad i grunden. Jag anser att den kompromiss som medlemsstaterna har enats om inte åstadkommer en lättbegriplig lagstiftning på det här området, eftersom medlemsstaterna kan välja mellan att tillämpa tre olika modeller för åtskillnad. Detta kommer också att orsaka stora skillnader när EU:s energimarknad ska delas upp.

Jag välkomnar ändå att kompromissen i rådet har beaktat parlamentets många förslag för att öka konsumentskyddet. För många medborgare kommer avregleringen av marknaden att innebära kännbara fördelar, genom åtgärder som möjligheten att byta leverantör inom tre veckor och att erhålla mer detaljerade fakturor, och förenklingen av förfarandena för ersättning. En annan viktig förändring är att den nya lagstiftningen gör det svårare för tredjeländer som försöker köpa energi. Detta är ytterligare ett faktum som gör det energipaket som vi inom kort godkänner till ett viktigt steg på vägen mot att skapa en gemensam energipolitik för EU.

  Zita Pleštinská (PPE-DE), skriftlig. – (SK) Kostnaden för energiförsörjningen, och dess tillförlitlighet, är avgörande inte bara för EU:s konkurrenskraft, utan i synnerhet för att ge unionsmedborgarna en dräglig tillvaro. Därför står konsumentens bästa i centrum för Europaparlamentets tredje energipaket. Parlamentet har omarbetat och förbättrat direktivet om byggnaders energiprestanda – byggnader svarar ju för runt 40 procent av energiförbrukningen i EU.

Detta direktiv kommer att ge planerare och byggnadsinspektörer en fullgod vägledning. Mycket viktiga inslag är metoden för att beräkna de optimala kostnaderna och för att specificera minimikraven på ekonomisk effektivitet för strukturella delar av byggnaders värmeisolering och VVS, liksom tillämpningen av dessa beräkningar på såväl nya som befintliga byggnader. Målen för nollenergibyggnader utgör en viktig del av det omarbetade direktivet.

Jag välkomnar inrättandet av Europeiska fonden för energieffektivitet och förnybar energi till stöd för genomförandet av detta direktiv. Hittills har strukturfonderna bara kunnat användas i begränsad omfattning för att främja byggnaders energiprestanda, och bara i de nya EU-12-länderna. Möjligheten utvidgas nu till att omfatta samtliga medlemsstater. Samtidigt ökas Europeiska regionala utvecklingsfondens maximala andel i sådana projekt från 3 procent till 15 procent.

För att direktivet ska kunna genomföras framgångsrikt är det avgörande att medlemsstaterna samråder med företrädare för lokala och regionala myndigheter, och även med konsumentskyddsgrupper, om samtliga spörsmål som uppstår på grund av direktivet.

  Katrin Saks (PSE), skriftlig. – (ET) Jag vill tacka alla föredragande som arbetade med utkasten till energipaketet, och särskilt Eluned Morgan, som uträttade ett stort och viktigt arbete på konsumentskyddsområdet. Det är särskilt roligt att det nya paketet också tar upp frågan om energifattigdom. Medlemsstaterna bör förbereda statliga åtgärdsplaner för att bekämpa energifattigdom, om de – som mitt eget hemland, Estland – ännu inte har gjort detta. På så vis kan vi minska antalet människor som drabbats av energifattigdom. Det är särskilt angeläget i det nuvarande ekonomiska läget. I Estland finns ett stort behov av att ta itu med detta, eftersom värmeräkningarna har vuxit sig betydligt större de senaste åren. Direktstöd till mindre välbärgade konsumenter enligt den brittiska modellen är en viktig åtgärd, men även byggnadernas energieffektivitet borde kunna förbättras. Det skulle få särskilt stor verkan i Estland.

  Andrzej Jan Szejna (PSE), skriftlig. – (PL) Europa står inför många utmaningar som hör ihop med tillgång och efterfrågan på energi på kort, medellång och lång sikt. Vi i Europeiska gemenskapen är mycket ambitiösa. Fram till 2020 ska vi minska såväl utsläppen av växthusgaser som energiförbrukningen med 20 procent.

I det sammanhanget anser jag att vi bör ägna särskild uppmärksamhet åt byggnaders energiprestanda, eftersom byggnader svarar för upp till 40 procent av vår sammanlagda energiförbrukning.

Det säger jag för att visa att jag stöder föredraganden. Jag anser att vi bör organisera en informationskampanj för att göra medborgarna medvetna om vilka möjligheter det finns att spara pengar genom att isolera byggnader. Vi bör också vädja till medlemsstaternas regeringar att tillhandahålla stöd till detta initiativ. Vi bör formulera en lista med gemensamma minimikrav på isoleringsstandarder i hela EU.

Jag stöder också utvidgningen av strukturfondernas användningsområde, så att medel även kan utgå för åtgärder som ökar byggnaders energieffektivitet i samtliga gemenskapsländer, och att vi ökar Europeiska regionala utvecklingsfondens maximiandel för stöd på området från 3 procent till 15 procent.