Muntliga röstförklaringar

– Europaparlamentets sammanträdeskalender – 2010

  David Sumberg (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Eftersom jag lämnar parlamentet i juli kanske ni tror att jag inte har någon åsikt alls om parlamentets program för 2010. Men jag skulle svika dem som skickat mig hit under de senaste tio åren om jag inte utnyttjade detta tillfälle för att protestera mot att parlamentet över huvud taget håller till i Strasbourg. Det är ett skandalöst slöseri med skattebetalarnas medel. Det finns ingen anledning till detta. Det finns en lämplig parlamentsbyggnad i Bryssel. När jag nämner detta för människor i Storbritannien – kostnaderna och det besvär som alla har med att komma hit – är de helt förbluffade över att vi fortsätter med detta, särskilt i en tid av ekonomiska åtstramningar. Tiden är inne för att avsluta farsen med Strasbourg och se till att parlamentet bara verkar i Bryssel och verkligen bidrar till att spara offentliga medel, så att dessa kan spenderas på bättre sätt.

ORDFÖRANDESKAP: COCILOVO
Vice talman

  Christopher Heaton-Harris (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Varje år lägger talmanskonferensen fram olika ändringsförslag för att försöka se till att vi tillbringar mer tid i Strasbourg än vi borde. Faktum är att vi tillbringar mer tid i Strasbourg än någon därute verkligen inser. Bara att resa hit tar nästan en dag för de flesta. Vi borde inte resa till Strasbourg över huvud taget.

Om det är en extra rättighet som jag önskar att parlamentet hade så skulle det vara rätten att välja var sammanträdena ska hållas. Min kollega Bernd Posselt observerade att det finns vissa geografiska fördelar för politiker som bor i närheten av Strasbourg. Men det är inte lätt för alla att bara pendla över gränsen från Tyskland. För väljare som ska komma hit – folk som vill besöka oss för att se hur parlamentet fungerar – tar det mer än en dag. Vi har utmärkta lokaler i Bryssel. Vi borde inte rösta för att förlänga den tid vi tillbringar i Strasbourg. Vi borde rösta för att undvika det helt och hållet.

- Betänkande: Mairead McGuinness (A6-0232/2009)

  Daniel Hannan (NI). - (EN) Herr talman! Jag vill bara ta upp en fråga, nämligen skandalhistorien om de spanska lagar som man använder för att roffa åt sig mark. Dessa lagar har behandlats i utskottet för framställningar i olika former under de senaste sex åren. Alla ledamöter här i parlamentet, oavsett nationalitet, har väljare som har drabbats av övergrepp genom urbaniseringslagen för spanska kusten, i likhet med tusentals spanska medborgare.

Försöken att få denna fråga avgjord här i parlamentet har på ett fräckt sätt motarbetats av ett antal spanska ledamöter i båda partierna, och jag skulle särskilt vilja vädja till mina kolleger i det spanska Partido Popular att inte glömma äganderättens okränkbarhet. De om några borde förstå – med tanke på deras historia och med vetskap om vad som skedde under andra republiken, då äganderätten inte var säkrad – hur viktigt det är att människor känner att deras lagfartsbevis inte kan kränkas genom statliga övergrepp.

- Betänkande: Anna Záborská (A6-0198/2009)

  Hannu Takkula (ALDE) . – (FI) Herr talman! Först och främst vill jag säga att det är rätt strategi som antas i Anna Záborskás betänkande. Det är mycket viktigt att jämställdhet införs i parlamentets olika roller, vare sig det rör sig om utskott eller delegationer.

Det är också mycket viktigt att kandidatlistorna kan innehålla lika många kvinnliga som manliga kandidater när dessa sammanställs inför valet till Europaparlamentet.

Vi behöver varandra, och jag hoppas att saker och ting kommer att utvecklas i en riktning som innebär att kön en dag inte längre kommer att spela lika stor roll som färdigheter och sakkunskap. När parlamentet fattar sina beslut är det mycket viktigt att utskotten består av skickliga och kunniga personer, både män och kvinnor. På så sätt kommer alla att ha en gemensam och tydlig syn på hur en bättre framtid och ett bättre Europa kan byggas med hjälp av kunskap och färdigheter.

- Betänkande: Eluned Morgan (A6-0216/2009)

  Daniel Hannan (NI). - (EN) Herr talman! Man skulle kunna göra enorma besparingar genom att inrätta ett gemensamt europeiskt elnät. Vid varje tidpunkt finns det överskottselektricitet någonstans i EU och om nationella hinder undanröjs skulle det avsevärt minska vårt beroende av importerade energikällor. Denna typ av integrationsmodell – en organisk och decentraliserad modell på en fri marknad – är tyvärr inte vad vi har röstat om i de olika betänkandena i dag. I stället går vi mot harmonisering, fasta priser, protektion och en gemensam förhandlingsposition gentemot Ryssland och andra tredje parter. Det finns en grundläggande ideologisk skillnad inom EU mellan en fri marknad som grundas på ömsesidigt produkterkännande och en harmoniserad marknad som grundas på minskad valfrihet för konsumenterna, skydd för producenterna och myndighetsreglering.

Det finns särskilda risker för ett land som Storbritannien. Fram tills för två år sedan var vi EU:s enda nettoproducent av energi. Till och med i dag har vi något sånär jämvikt. För oss skulle en gemensam energipolitik kunna bli som den gemensamma fiskeripolitiken, där vi är det enda land som lägger en avsevärd mängd i den gemensamma potten, från vilken alla andra sedan får sin andel på lika villkor.

  Syed Kamall (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Innan jag går vidare vill jag tacka föredraganden, Eluned Morgan. Jag vet att hon snart ska lämna Europaparlamentet och även om vi inte alltid är eniga i alla frågor tror jag att alla håller med om att hon har gjort ett ofantligt arbete med detta betänkande.

Om vi ser på liberaliseringens historia i EU, inser vi alla att liberaliseringen av telekom har varit en stor framgång som erbjuder valfrihet, lägre priser och bättre tjänster för konsumenter i hela EU. Det är synd att postmarknaden och särskilt energimarknaden har släpat efter i detta avseende. Utan tvekan innebär detta några steg i rätt riktning, men vi behöver fortfarande lösa problemet med ägarskapsåtskillnad av näten och tillgång till andra marknader.

Det är inte rätt att vissa marknader, till exempel den brittiska, är öppna för konkurrens medan företag i Tyskland och Frankrike kan få tillgång till den brittiska marknaden och samtidigt hindra att företag från Storbritannien och andra länder får tillgång till deras marknad. Tiden för protektionism är förbi. Det är dags att ha större förtroende för marknaden.

- Betänkande: Ivo Belet (A6-0218/2009)

  Hannu Takkula (ALDE) . – (FI) Herr talman! Först och främst vill jag säga att Ivo Belets betänkande är utmärkt. Det är mycket viktigt att vi ser till att vara energivänliga, att vi sparar energi och agerar effektivt på alla sätt – både när det gäller transport och andra områden.

Detta är vad vi också bör eftersträva i fråga om däck. Just detta betänkande handlar om transport och däck, men det är viktigt att komma ihåg att säkerhet är den viktigaste frågan och någonting som aldrig får äventyras.

I denna fråga måste vi finna rätt sorts balans. Energieffektivitet inom däcktillverkningen får inte gå före säkerhet. Om vi vill garantera energieffektivitet och öka denna måste vi med andra ord samtidigt se till att säkerheten inte undergrävs det minsta. Säkerheten måste prioriteras och utgöra det huvudsakliga målet på motorvägar, landsvägar och överallt när vi utvecklar transporten i Europa.

- Betänkande: Adina-Ioana Vălean (A6-0138/2009)

  Hannu Takkula (ALDE) . – (FI) Herr talman! Först och främst vill jag tacka föredraganden, Adina-Ioana Vălean, för hennes utmärkta betänkande. Det är mycket viktigt att vi i framtiden får en situation i EU där kostnaderna för mobilsamtal över hela Europa kan sänkas och bli enhetliga på hela den inre marknaden.

I nuläget är problemet naturligtvis att vi, när vi reser från ett land till ett annat, ofta måste köpa ett nytt abonnemang eller, om vi inte köper nytt abonnemang, får betala mycket höga avgifter.

Det är viktigt att det också upprättas ett sammanhängande system för avgifter för mobiltelefoni när det råder fri rörlighet för personer och arbetstagare och vi bygger ett gemensamt ekonomiskt område – något som i själva verket borde drivas på gemenskapsnivå. Det ligger i allmänhetens intresse.

Europeiska unionen måste agera på ett sätt som innebär att allmänhetens intressen prioriteras, och om vi vill så kan vi agera för att se till att avgifterna för röstsamtal sänks.

  Syed Kamall (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Som föredragande för detta betänkande, för utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, är jag mycket stolt över vårt arbete med att införa mer öppenhet. Ett av de stora problemen under många år har varit frågan om fakturachocker för ett antal konsumenter som kommer hem och hittar en faktura som är högre än väntat.

Om vi ser på resten av betänkandet, särskilt frågan om pristak, bör vi ändå erkänna att priserna har sjunkit i alla fall, oavsett denna förordning. Kommissionen själv medger, med utgångspunkt i sina egna siffror, att de flesta konsumenter inte använder roaming: Under ett år använder 70 procent av konsumenterna inte alls roaming. Den andel som regelbundet använder roaming är mycket lägre än så. Så vad vi gör är i själva verket att sänka samtalskostnader och datakostnader för ett privilegierat fåtal ledamöter i Europaparlamentet, kommissionstjänstemän, europeiska journalister och europeiska affärsmän.

Låt oss hoppas att företagen, när de försöker återfå dessa intäkter från något annat håll, inte börjar ta mer betalt av inhemska användare – särskilt de fattiga – för deras samtal. Låt oss hoppas att vi inte tar från de fattiga för att betala billigare samtal för de rika.

  Bruno Gollnisch (NI) . – (FR) Herr talman! Jag välkomnar Adina-Ioana Văleans betänkande i ett ämne där Europeiska unionens befogenheter för en gångs skull är fullt användbara.

Jag måste säga att situationen tidvis är helt ohållbar på området telekommunikation. Det förekommer bedrägerier mot konsumenter som använt exempelvis en sådan här mobiltelefon och som, fastän det stått i kontraktet att internationella samtal ingår, får en chock när de ser sin mobilräkning. Ett exempel är det som hände mig nyligen efter att ha använt Internetuppkoppling vid två eller tre tillfällen i Italien en dag. Jag fick en räkning från den praktiskt taget nationaliserade franska operatören Orange på 1 200 euro, och för en annan dag, som jag tillbringade precis vid den franska gränsen, mellan Evian och Genève, fick jag en räkning på 3 000 euro!

Dessa metoder är under all kritik och det är på gränsen till stöld, och dessa operatörer är ansvariga – de ger inte konsumenterna någon insyn. Bestämmelserna för insyn i fråga om mobiltelefonabonnemang måste därför standardiseras inom Europeiska unionen.

  Daniel Hannan (NI). - (EN) Herr talman! Naturligtvis är vi alla positiva till lägre avgifter när vi reser utomlands med våra mobiltelefoner – man skulle vara galen om man var emot det, men det är inte den enda delen av ekvationen. När vi i parlamentet tvingar operatörerna att sänka sina roaming-avgifter, måste de hitta pengarna någon annanstans och detta innebär vanligtvis att de höjer avgifterna för dem som inte reser.

Detta är med andra ord en skatt för icke-resenärer till fördel för resenärer. Tonåringar i kommunala bostäder i min valkrets får nu högre avgifter så att ett antal affärsmän, ledamöter av Europaparlamentet och kommissionsledamöter kan prata billigare när de är utomlands.

Vi inte är opartiska i den här frågan. Alla vi som deltar i den här omröstningen har väldigt mycket att vinna på den typ av regleringar som vi har drivit igenom inom detta område under det senaste året. Om man vill förstå hur makten har förflyttats i EU, behöver man bara läsa det här betänkandet. ”Who whom?” frågade Lenin – vem är subjektet och vem är objektet – i den politiska filosofins kanske mest kärnfulla fras. Vem har makten och över vem utövar han makten? Det kan inte råda något större tvivel om vem som har makten: det är vi – eurokraterna.

  Inese Vaidere (UEN) . – (LV) Herr talman! Tack så mycket för ni ger mig ordet. Jag röstade för detta betänkande, eftersom jag anser att det som uträttats av Europaparlamentet på området för mobila kommunikationer är oerhört viktigt. När jag först började arbeta i Bryssel kostade det tre euro eller mer att prata en minut i telefonen. Nu betalar vi dessa mindre belopp, tack vare dessa bestämmelser, och det har gynnat den europeiska allmänheten som helhet. Jag skulle också vilja påpeka att avgifterna för roaming har varit mycket oklara. Detta gäller framför allt textmeddelanden. Även om vi har sparat mycket på röstsamtal så har företag ibland gjort alltför stora vinster på textmeddelanden, och detta ligger inte i allmänhetens intresse. Jag anser att vi har gjort stora framsteg i fråga om försvar av konsumenternas intressen med detta direktiv och denna lagstiftning. Och nu när dataöverföring är så viktig att människor tar emot uppgifter på sina mobiltelefoner innebär det faktum att dessa avgifter har sänkts en betydelsefull framgång för Europaparlamentet.

– Betänkande: Peter Skinner (A6-0413/2008)

  Eoin Ryan (UEN). - (EN) Herr talman! Jag vill gratulera Peter Skinner till detta betänkande. Han har gjort ett utmärkt jobb. Det har varit ett enormt projekt men han har verkligen uppnått resultat med denna mycket komplexa rättsakt. Jag skulle också vilja gratulera EU-institutionerna och medlemsstaterna, som har bidragit till detta framgångsrika resultat när det gäller Solvens II.

Det är ett bra exempel på hur EU måste samarbeta i riktning mot ekonomisk återhämtning. Bördor ska delas, och även lösningar. Detta svar som godkänts i EU är ett bra exempel på en närmare förbindelse i det ekonomiska samarbetet. Vi måste verka för att det aldrig mer ska inträffa någon bankkris som den som vi genomgår för tillfället.

Jag noterade med stort intresse kommissionens godkännande av ett stödsystem för bolån för brittiska husägare. Detta program kommer att möjliggöra för husägare som inte har möjlighet att göra sina avbetalningar på bolånen att skjuta upp alla amorteringar och upp till 70 procent av räntebetalningarna i två år. Vi bör noga följa hur systemet utvecklar sig och lära av och genomföra alla effektiva åtgärder som kan underlätta för oss.

Detta är något som alla medlemsstater kan studera, men jag menar också att medlemsstaternas finansiella institutioner själva skulle kunna underlätta för människor att byta till bolån där de bara behöver betala ränta om de hamnar i en svår situation. Med tanke på det stöd som de finansiella institutionerna har från medlemsstaternas regeringar, skulle dessa kunna göra mycket för att hjälpa människor som utsätts för påfrestningar på grund av lågkonjunkturen.

– Betänkande: Gunnar Hökmark (A6-0236/2009)

  Christopher Heaton-Harris (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Innan jag börjar min röstförklaring skulle jag bara vilja gratulera min kollega, Syed Kamall, som just har gjort sitt 100:e anförande i plenum. Vissa förvånas säkert över att det har tagit så lång tid! Men det är bra att ha med honom i 100-klubben.

Jag röstade för Gunnar Hökmarks betänkande av alla möjliga skäl. Främst eftersom man knappas kan vara emot kärnsäkerhet. När det gäller frågan om kärnsäkerhet och om hur vi producerar energi för framtiden, vill vi ju också att den tillhandahålls så säkert som möjligt och bortskaffas så säkert som möjligt. Men ett annat viktigt skäl till att jag röstade för detta betänkande är att jag vill att det ska produceras mer kärnkraft i framtiden – mer i Storbritannien – eftersom jag är dödstrött på att se vindhjul och vindturbiner dyka upp på vackra platser på den europeiska landsbygden, vilka inte ger något bidrag alls till våra nationella elnät – faktum är att de har en negativ inverkan på de nationella elnäten – och inte ger förnybar energi. De ger bara en lite alternativ energi under en kort tidsperiod. Jag förespråkar helhjärtat kärnsäkerhet och kärnenergi.

– Betänkande: Raül Romeva i Rueda (A6-0253/2009)

  Jim Allister (NI). - (EN) Herr talman! Kommissionens okloka och okänsliga idé, i dess ursprungliga förslag, om att den skulle kontrollera fritidsfiske och kräva rapporter och tillstånd och allt annat som följer med en sådan byråkrati, var ett av dessa förslag som med rätta ledde till ett enormt motstånd, inte bara inom denna sektor utan bland dem som är intresserade i frågor som gäller fiske och EU-byråkrati.

Därför är jag glad över att ändringsförslag 48 har antagits i dag. Detta bidrar i alla fall till viss del till att återupprätta medlemsstaternas vederbörliga rätt att avgöra om man ska vidta åtgärder som gäller tillstånd och rapportering av fritidsfiske, och i och med detta överlåts det åt medlemsstaterna att bedöma om fritidsfisket påverkar den totala mängden fisk som tas upp, vilket inte är fallet i de flesta medlemsstater. Jag är glad över att kommissionen har fått avslag på sitt förslag och att det som började dåligt har förbättrats i viss utsträckning.

  Daniel Hannan (NI). - (EN) Herr talman! Efter tio år i Europaparlamentet trodde jag inte att något kunde förvåna mig längre men jag chockades över dåraktigheten i förslaget om att utvidga den gemensamma fiskeripolitiken till fritidsfiskarna, där det krävs att de ska notera varenda fångst och dra av denna från den nationella kvoten.

Förslaget har inte tagits bort, även om det har förbättrats avsevärt tack vare ett långt och hårt utmattningskrig som har utkämpats i utskottet av fyra modiga och patriotiska skottar som företräder de största partierna i det landet, nämligen Elspeth Attwooll, Catherine Stihler, Struan Stevenson och Ian Hudghton. Jag vill också ge ett erkännande åt Nordirlands bäste vän i Europaparlamentet, Jim Allister, som är en stor förkämpe för samhället och traditionerna i sin provins.

Problemet i detta fall var efterlevnaden. Problemet var att man inte följde den befintliga lagstiftningen. Vår instinkt här i parlamentet är att alltid lagstifta, i stället för att använda den rättsliga arsenal som vi redan har till vårt förfogande. Jag önskar att vi skulle tillämpa – inte bara på fiskeriområdet utan också mer allmänt – principen om att en ny lag inte alltid är det bästa när man inte helt har uttömt de rättsliga befogenheter man redan har.

  Catherine Stihler (PSE). - (EN) Herr talman! Jag hoppas att dagens omröstning om Raül Romevas betänkande ska försäkra de europeiska fritidsfiskarna om att man har tagit hänsyn till deras oro. Ändringsförslagen 7 och 11 röstades igenom utan opposition. Ändringsförslag 48 godkändes med 608 röster mot 37. Ändringsförslag 49 godkändes med 580 röster mot 54. Ändringsförslag 50 fick brett stöd. Ändringsförslag 2 godkändes eftersom det ingick i en omröstning tillsammans med ändringsförslag 7 och 11. Ändringsförslag 92 förkastades och ändringsförslag 93 förkastades också, vilket var vad fritidsfiskarna ville.

Härnäst handlar det om hur rådet kommer att hantera omformuleringen av artikel 47. Kommer de att godta parlamentets omformulering eller kommer de att välja något annat alternativ? Det är synd att ingen från rådet är här för att besvara den frågan. Dagens lansering av grönboken om en reform av den gemensamma fiskeripolitiken ger dock oss alla en möjlighet att förändra den gemensamma fiskeripolitiken. Jag hoppas att ledamöterna kommer att sprida grönboken till så många väljare som möjligt så att de kan göra sina röster hörda.

– Betänkande: Cornelis Visser (A6-0206/2009)

  Syed Kamall (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Tack så mycket. Det känns verkligen som om vi har kommit fram till en milsten – eller är det kanske snarare en kvarnsten?

Detta betänkande har en intressant titel. ”Bevarande av fiskeresurserna genom tekniska åtgärder”. Jag måste säga att om vi verkligen vill ha den bästa tekniska åtgärden för att bevara fiskbestånden, finns denna inte i den gemensamma fiskeripolitiken. Resultaten är tydliga: Den gemensamma fiskeripolitiken har varit ett misslyckande när det gäller att bevara fiskbestånd. Det är dags, det är verkligen på tiden, att vi studerar de resultat runt om i världen som har fungerat.

Låt oss se på Island, där de har infört egendomsbaserade lösningar och rättigheter som kan överlåtas. Låt oss se på Nya Zeeland, där rättigheterna till fiskeområdena har gått i arv från generation till generation. Båda dessa fall visar att om man förlitar sig på marknaden förlitar man sig på rättsstatsprincipen och äganderätten och detta kommer oftast att leda till en bättre lösning än centralt planerade program i Sovjetstil, såsom den gemensamma fiskeripolitiken, som har visat sig vara en katastrof. Det är dags att ha större förtroende för marknaden.

– Betänkande: Simon Busuttil (A6-0251/2009)

  Simon Busuttil (PPE-DE) . – (MT) Jag har en kort kommentar för att förklara vår grupps röst, alltså gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater, i fråga om mitt betänkande om en gemensam invandringspolitik. Två omröstningar genomfördes, en om ett alternativt förslag och en om det ursprungliga betänkandet Vi röstade för det förstnämnda så att vi skulle kunna ta bort en punkt som förts in av socialistblocket i Europaparlamentet i vilken migranternas rätt att rösta föreskrivs. Detta är något vi motsätter oss, och vi röstade också mot det på utskottsnivå.

Det är dock olyckligt att detta förslag inte gick igenom, för om så hade varit fallet så hade denna punkt tagits bort. I stället röstade vi för betänkandet som helhet eftersom vi anser att detta är ett bra betänkande som innehåller Europaparlamentets heltäckande program för en gemensam invandringspolitik.

  Bruno Gollnisch (NI) . – (FR) Herr talman! Principerna, åtgärderna och verktygen för en gemensam invandringspolitik för Europa: det är det omfattande ämnet i Simon Busuttils betänkande.

Vilka är då principerna? Man antar att Europeiska unionen kommer att behöva ytterligare 60 miljoner icke-europeiska invandrare till 2050, trots miljontals befintliga arbetslösa och fattiga medborgare, massuppsägningar och nedläggning av företag.

Vilka är åtgärderna? Att ge den invandrade befolkningen fler rättigheter, framför allt rösträtt, och att ge obegränsat tillträde till EU:s territorium och arbetsmarknad.

Och vilka är verktygen? En så kallad ”positiv” diskriminering, eller erkännande av informella yrkeskvalifikationer, vilka de än kan vara, medan européer måste ha certifierade yrkeskvalifikationer i vederbörlig ordning, erkännande av den nya kategorin miljöflyktingar, och europeiska medborgares skyldighet att anpassa sig till denna oundvikliga översvämning enligt eurokraternas iscensättning och planer, med parlamentets medverkan.

I stället för allt detta måste vi omedelbart vända dessa flyktingströmmar, återställa de inre gränserna, införa en sant familjefokuserad politik för att öka det europeiska invånarantalet och införa nationella och europeiska prioriteringar på alla områden.

  Mario Borghezio (UEN) . – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag har många betänkligheter när det gäller detta betänkande. Den första gäller, vilket nämndes för en kort stund sedan, en bestämmelse som verkar förbryllande i en tid då Europa står inför problemet med lönegarantifonden och uppsägning av miljontals arbetstagare. Att göra det möjligt för 60 miljoner nya invandrare att komma och arbeta i Europa är enligt min åsikt en skandalös åtgärd.

Jag vill emellertid också påpeka att tragedier sker medan vi diskuterar hur vi ska reglera och organisera invandringen i framtiden, tragedier som tack och lov har kunnat undvikas genom Italiens humanitet och Roberto Maronis goda styrning, men som till exempel hade kunnat bli ett faktum i fallet med det turkiska fartyget Pinar.

Vad ska EU göra? I 600 fall – som Maroni helt riktigt uppgav – har Malta, trots finansiellt stöd från Europeiska unionen, misslyckats med sin uppgift att ta hand om personer som rest från Nordafrikas kust och hamnat på deras stränder. I alla dessa fall har Italien varit tvunget att ingripa, trots att vår mottagningsanläggning på Lampedusa vid det här laget långt har överstigit sin kapacitet, som vi alla vet.

Därför är det dags för EU att ingripa, att fastställa några uttryckliga bestämmelser! Vi kräver en betydande ökning av det ekonomiska stödet till vårt land så att vi kan ta itu ordentligt med detta problem. Europa måste vakna och på allvar reglera migrationsflödena: vi kan inte fortsätta så här!

– Betänkande: Cornelis Visser (A6-0206/2009)

  Inese Vaidere (UEN) . – (LV) Tack så mycket, herr talman! Jag vill framföra min åsikt om fiskeriutskottets betänkande, betänkandet av Cornelis Visser, som rör bevarandet av fiskeriresurserna. För mitt land Lettland är fisket oerhört viktigt eftersom vi har en 550 km lång kustlinje. Eftersom Lettland företräds i EU av åtta ledamöter i Europaparlamentet kan vi inte vara medlemmar i alla utskott, men dessa frågor är mycket viktiga både för vår ekonomi och för vårt traditionella levnadssätt. Den befintliga lagstiftningen, som också regleras i detta betänkande, är inte tillräcklig för att skydda kustfisket. Jag förstår att överfiske är ett allvarligt problem, men vårt kustfiske är hotat till följd av överdriven lagstiftning, och våra fiskare drivs i själva verket bort från Östersjökusten. Enligt min uppfattning bör Europaparlamentets nästa uppgift bli att se till att de stater som gränsar direkt till havet både kan bevara sitt traditionella levnadssätt och rent praktiskt ägna sig åt fiske, eftersom det nuförtiden ofta händer att våra fiskebyar tvingas köpa produkter från stora företag som fiskar i hav som ligger längre bort. Hundratals, till och med tusentals, personer som bor vid kusten förlorar sina jobb, trots att fiske har utgjort människornas huvudsakliga levebröd under århundraden i dessa områden. Tack så mycket.

Skriftliga röstförklaringar

– Betänkande: Helmuth Markov (A6-0243/2009)

  Rovana Plumb (PSE), skriftlig. – (RO) Jag röstade för denna rekommendation, eftersom en anslutning till föreskrift nr 61 från Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa om enhetliga bestämmelser för godkännande av nyttofordon med avseende på deras utskjutande delar framför förarhyttens bakre vägg (reviderad överenskommelse) är ett mål inom den gemensamma handelspolitiken i enlighet med artikel 113 i fördraget för att undanröja tekniska hinder för handel med motorfordon mellan avtalsslutande parter.

Gemenskapens delaktighet kommer att ge de harmoniseringsåtgärder som vidtas i enlighet med detta avtal ökad betydelse och därmed underlätta tillträde till tredjeländers marknader. Denna delaktighet måste leda till att överensstämmelse kan fastställas mellan de instrument som kallas ”föreskrifter” som antagits inom ramen för den reviderade överenskommelsen och gemenskapslagstiftningen på detta område. Ett antagande av en lagstiftning av detta slag innebär i själva verket en anpassning till tekniska framsteg.

– Andrabehandlingsrekommendation: Jan Cremers (A6-0207/2009)

  Alessandro Battilocchio (PSE) , skriftlig. − (IT) Jag kommer att rösta för.

Europeiska kommissionen har alltid fäst stor vikt vid att garantera rättigheterna för medborgare som flyttar mellan olika länder, framför allt i fråga om förmåner som rör social trygghet. Den fria rörligheten för medborgare inom gemenskapen är en av de grundläggande friheterna och innebär en uppmuntran av utvecklingen av medlemsstaternas interna ekonomi.

Det är anledningen till att kommissionen försöker intensifiera sina ansträngningar för att EU-medborgarna och deras familjer verkligen ska åtnjuta de rättigheter som garanteras inom ramen för den befintliga gemenskapslagstiftningen. Även om det i den nationella lagstiftningen inom vissa sektorer föreskrivs en bättre behandling av gemenskapens befolkning och deras familjer än vad som krävs enligt den befintliga EU-lagstiftningen har i själva verket ingen medlemsstat korrekt ratificerat alla de direktiv som utfärdats om detta ämne.

De brott som ofta begås mot EU-medborgarnas grundläggande rättighet till fri rörlighet på gemenskapens territorium är uppenbara, i synnerhet i samband med följande situationer: rätten till inresa och vistelse för familjemedlemmar som är tredjelandsmedborgare och bristen på stöd efter olycksfall på arbetsplatsen.

Vi hoppas att kommissionen kommer att fortsätta det tekniska samarbete med medlemsstaterna som har lett till att flera punkter har tagits upp för debatt och förtydligande, framför allt i fråga om kränkningar.

– Betänkande: Caroline Lucas (A6-0115/2009)

  Avril Doyle (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för detta betänkande eftersom de sänder ut en stark signal till nästa parlament om att frågan om olaglig skogsavverkning och avskogning måste hanteras effektivare.

Detta förslag borde ha kommit för länge sedan. Det bedöms att omkring 20–40 procent av den industriella träproduktionen i världen kommer från olagliga källor och upp till 20 procent av detta trä kommer till EU varje år. Detta pressar ner timmerpriserna, krymper naturresurserna och skatteintäkterna och ökar fattigdomen hos lokalbefolkningar över hela världen. De långsiktiga effekterna är ännu allvarligare eftersom avskogning, som till stor del beror på olaglig avverkning, står för nära en femtedel av de globala växthusgasutsläppen.

I de aktuella ändringsförslagen i Caroline Lucas betänkande uppges att det är ett brott att inneha eller sälja olagligt virke endast om man har varit försumlig, vårdslös eller agerat uppsåtligt, medan företag som har uppfyllt sin skyldighet att handla i aktsamhet inte bestraffas. Det finns alltså inte något absolut krav på företagen att garantera lagligheten.

  Edite Estrela (PSE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för resolutionen om skyldigheter för verksamhetsutövare som släpper ut timmer och trävaror på marknaden, eftersom illegal avverkning blir ett allt större problem med mycket oroande följder för miljön, som t.ex. förlust av biologisk mångfald, skogsskövling och skogsförstörelse. Dessutom orsakar denna avverkning nästan 20 procent av koldioxidutsläppen över hela världen.

Europeiska unionen har, i egenskap av storkonsument av timmer och trävaror, skyldighet att vidta effektiva åtgärder mot skogsskövling och illegal avverkning, där det naturligtvis måste ingå att stoppa handeln med illegala trävaror.

Vi måste anta en lagstiftning mot illegal avverkning, så att konsumenterna vet att produkterna har ett lagligt ursprung, så att företag som efterlever dessa regler inte missgynnas och så att det inte längre finns någon marknad för företag som väljer illegala trävaror.

  Glyn Ford (PSE), skriftlig. − (EN) Jag välkomnar Caroline Lucas betänkande där det fastställs vissa skyldigheter för verksamhetsutövare som släpper ut timmer och trävaror på marknaden. Jag var föredragande för yttrandet från utskottet för internationell handel, som antogs enhälligt i utskottet.

Vi ansåg att det bästa sättet att stoppa handeln med olagligt virke var att stärka kraven och skyldigheterna och förbättra rättsmedlen för att i avskräckande syfte beivra innehav och försäljning i fråga om aktörer som saluför olagligt timmer och olagliga trävaror på EU:s marknad.

Vi behöver samarbeta med viktiga konsumentländer såsom Förenta staterna, Kina, Ryssland och Japan för att hantera detta problem och för att inrätta globala varningssystem och register över olaglig avverkning och problemländer med hjälp av Interpol och tillämpligt FN-organ som använder de senaste satellittekniska systemen.

  Françoise Grossetête (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag valde att lägga ned min röst om förslaget till en förordning i vilken skyldigheter fastställs för verksamhetsutövare som släpper ut timmer och trävaror på marknaden.

Även om jag anser att det är viktigt att öka kontrollen av timmerimporten vid gränserna till den inre marknaden tycker jag att det är ett alltför svårt och byråkratiskt system som föreslås i betänkandet, som kommer att bli till nackdel för vår egen europeiska skogssektor.

För att bekämpa illegal avverkning borde vi, snarare än att införa ett komplicerat och dyrt produktmärkningssystem som skulle vara till stor nackdel för sektorn och för trä som material, öka kontrollerna och rikta in oss på den leverantörskedja som säljer varorna på den europeiska marknaden.

Det huvudsakliga målet med förordningen måste vara att införa en ny gemensam nivå för kontroll och ansvar snarare än att införa en byråkratisk och dyr process för kontroll av varje enskild produkt. Med tanke på de problem som sektorn står inför bör vi inte belasta timmer mer än andra material och energikällor med alltför många bindande regler för utsläppande på marknaden.

  Eija-Riitta Korhola (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Jag betonar att många väntat på denna förordning och att den verkligen behövs. Olaglig avverkning är ett problem som måste hanteras effektivt, inte bara av klimatskäl utan också av miljöskäl och sociala skäl. Ändå var jag tvungen att rösta emot detta i dag. I betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (ENVI) har man gått ifrån den egentliga inriktningen och man har utvidgat omfattningen och skyldigheterna utöver det ursprungliga syftet. Vi måste se till att timmerprodukter, när de väl importeras och klareras vid den inre marknadens gränser, kan antas vara lagliga. Då finns det inget behov av att införa ytterligare oproportionerliga byråkratiska och finansiella bördor för alla aktörer i EU.

Men i ENVI-utskottets betänkande föreskrivs kostsam märkning och ytterligare hållbarhetskrav. Definitionen av laglighet utvidgas också på ett ouppnåeligt sätt och alla aktörer på den inre marknaden åläggs att handla i aktsamhet. Denna förordning bör bekämpa olaglig avverkning vid gränserna, vilket var det ursprungliga syftet. Men att påverka alla aktörer på den inre marknaden, aktörer som inte använder eller distribuerar något olagligt avverkat timmer, och på så sätt potentiellt påverka deras konkurrenskraft på världsmarknaden, är definitivt inte syftet för denna förordning och det kan därför inte stödjas.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för detta betänkande, där det för första gången fastställs regler för aktörer som saluför timmer på EU:s marknad. Dessa aktörer kommer att behöva följa ett system för tillbörlig aktsamhet, så att allt timmer avverkas i enlighet med gällande regional, nationell och internationell lagstiftning. Jag är nöjd över att aktörerna också kommer att behöva rätta sig efter hållbarhetskriterier och lagar om ursprungsbefolkningar. Det är mycket viktigt att det finns en oberoende verifiering från tredje part att lagarna följs, och jag är glad över att detta betonas i betänkandet.

  Robert Sturdy (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Insatser måste göras för att stoppa handeln med olagligt avverkat timmer och olagliga trävaror som saluförs på EU-marknaden, för att främja effektiv konkurrens, hållbar utveckling och för att skydda den globala biologiska mångfalden och miljön.

Det system för tillbörlig aktsamhet som föreslagits av kommissionen (och som redan tillämpas enligt högt satta normer i Storbritannien) inkluderar åtgärder och förfaranden som kommer att möjliggöra för aktörerna att spåra timmer och trävaror, att få tillgång till information om överensstämmelse med tillämplig lagstiftning och att hantera risken att olagligt timmer och olagliga trävaror saluförs på EU:s marknad. Denna åtgärd kommer också att ge konsumenterna visshet om att de genom att köpa timmer och trävaror inte bidrar till problemet med olaglig avverkning och tillhörande handel.

Vi stöder detta förslag i princip men vi stöder inte de ökade krav på alla aktörer som föreslagits av föredraganden. Vi anser att dessa leder till oproportionerliga byråkratiska och ekonomiska bördor för alla aktörer i EU. I kommissionens förslag fastställs ett flexibelt handlande med tillbörlig aktsamhet som grundas på riskbedömning och analys av fakta. Det är en mycket mer effektiv och praktisk strategi.

– Betänkande: Miloslav Randsdorf (A6-0214/2009)

  Šarūnas Birutis (ALDE), skriftlig. – (LT) Olja är den viktigaste energikällan i Europeiska unionen och ekonomin är väldigt beroende av konstant, tillförlitlig och lättillgänglig tillgång på olja. Med tanke på vårt stora och ständigt ökande beroende av oljeimporten är försörjningstryggheten i fråga om olja särskilt viktig.

Efterfrågan på olja inom EU kommer att fortsätta öka fram till 2030, dock bara med 0,25 procent per år. År 2030 kommer olja fortfarande att vara den främsta energikällan i EU, och den kommer att utgöra omkring 35 procent av all energi som förbrukas. Med tanke på att försörjningen och utvinningen av olja i nuläget inte uppfyller den ökande efterfrågan kommer situationen på marknaden att fortsätta vara spänd.

Dessa faktorer måste beaktas vid utvecklingen av en gemensam och sant europeisk energipolitik. EU:s förmåga att reagera på alla eventuella plötsliga försörjningskriser måste utgöra en del av denna politik. Reserver är en viktig faktor som mildrar effekterna av oväntade försörjningsproblem, eftersom vissa, eller till och med alla, ekonomiska sektorer skulle stanna upp utan olja. I detta avseende är tillgång till reserver en fråga om grundläggande nationell säkerhet.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Vi röstade för detta betänkande eftersom vi anser att det är viktigt att ha ett minimilager av råolja och/eller petroleumprodukter. Att ha ett minimilager är en fråga av oerhörd ekonomisk och social betydelse för alla länder, också för deras säkerhet. Därför måste alla slags spekulationer som rör dessa lager förbjudas, till skillnad från vad som har varit fallet hittills. Äganderätten och administrationen måste vara i offentliga händer för att EU-medlemsstaternas intressen ska skyddas.

Vi motsätter oss dock de befogenheter som enligt detta förslag till direktiv ska ges Europeiska kommissionen, framför allt möjligheten för kommissionens tjänsteavdelningar att utföra ”kontroller av beredskapslagren och de särskilda lagren” i medlemsstaterna. Länderna måste upprätta lager av dessa produkter, men administrationen av dessa lager och fastställandet av deras lägsta och högsta nivåer är en nationell fråga. Vi motsätter oss också alla försök att använda upprättande av sådana här lager som en ytterligare motivering, om än svagare, till inblandning, vilket kan vara hur man tolkar ”skapande av ett gynnsamt investeringsklimat för prospektering och utvinning av oljereserver inom och utanför EU”.

– Betänkande: Luca Romagnoli (A6-0228/009)

  Philip Bradbourn (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Vi är visserligen för samarbete mellan medlemsstaterna i dessa frågor, men menar ändå att detta även i fortsättningen bör omfattas av subsidiaritetsprincipen och inte vara föremål för EU-åtgärder.

  Carlos Coelho (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Detta initiativ utgör en del av den globala strategin för att skydda viktiga infrastrukturer. EU:s ekonomi och medborgarnas säkerhet och välbefinnande är beroende av att det finns en rad väl fungerande infrastrukturer som tillhandahåller grundläggande tjänster, t.ex. hälso- och sjukvård, telekommunikation, energi- och transportnätverk, finansiella tjänster, tillgång till livsmedel och vatten och så vidare.

Även om vissa medlemsstater redan har vidtagit kraftfulla skyddsåtgärder och har fastställt stabila strukturer är situationen i andra medlemsstater fortfarande mycket otrygg. Ett bättre och mer effektivt utbyte av information och god praxis är därför av avgörande betydelse, och detta är bara möjligt genom inrättande av detta informations- och kommunikationssystem.

Systemet kommer att stärka dialogen och öka den tillgängliga informationen om gemensamma hot och sårbara punkter, samt underlätta samarbete och samordning mellan medlemsstaterna. Samtidigt kommer det att uppmuntra till utveckling av lämpliga åtgärder och strategier för att mildra risker och främja ett adekvat skydd, och det kommer också att leda till en ökning av medborgarnas säkerhet.

Jag stöder också införandet av en klausul om granskning vart tredje år, vilket möjliggör genomförande av nödvändiga förbättringar, framför allt möjligheten att inkludera ett system för snabb varning.

  Edite Estrela (PSE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för förslaget till ett nätverk för varningar om hot mot kritisk infrastruktur (Critical Infrastructure Warning Information Network, Ciwin). Vissa medlemsstaters infrastruktur består av fysiska och informationstekniska anläggningar, tjänster och tillgångar vilkas avbrott skulle kunna få mycket allvarliga följder för hälsa, säkerhet och ekonomiskt och socialt välbefinnande.

Transportsystem, telekommunikation och energi är sektorer som är av avgörande betydelse för medlemsstaternas utveckling och de är också i allt högre grad förbundna med varandra, eftersom vissa medlemsstater är beroende av andra. Av den anledningen är det oerhört viktigt för Europeiska unionens utveckling att det finns ett system för tillgång till och utbyte av information bland de olika myndigheterna om skydd av kritisk infrastruktur, utbyte av god praxis och ett system för snabb varning.

  Athanasios Pafilis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Med det kommissionsförslag som betänkandet rör skapas ett nätverk för information och varning mellan medlemsstaterna för de offentliga och privata infrastrukturer som karaktäriseras som ”kritiska”.

Detta nätverk är ett första steg mot att tillåta privatpersoner, det vill säga monopolföretag vars system betecknas som kritisk infrastruktur, att få behörighet i fråga om säkerhetsfrågor, vilka i nuläget enbart är statens ansvar.

Detta banar väg för att demonstrationer från arbetarklassen som påverkar en ”kritisk” infrastruktur, inklusive privata system (till exempel strejker inom kritiska sektorer såsom energi, telekommunikation osv., strejker på fabriker, företag osv., strejkvakter, demonstrationer osv.) ska betecknas som ”terroraktioner”.

Det undergräver medlemsstaternas försvar och suveränitet, slopar uppdelningen mellan den inre och den yttre säkerheten och ger EU en direkt roll och delaktighet.

Återigen använder EU ”terrorbekämpning” som förevändning för att genomföra sin reaktionära institutionella ram, som i själva verket motarbetar arbetarklass- och gräsrotsrörelser och säkrar kapitalets makt genom att undergräva medlemsstaternas suveräna rättigheter i ännu högre grad.

  Vladimir Urutchev (PPE-DE), skriftlig. – (BG) I dag antog EU Luca Romagnolis betänkande om inrättande av nätverket för varningar om hot mot kritisk infrastruktur i EU, som inte diskuterades vid plenarsammanträdet. Enligt min uppfattning är skyddet av EU:s medborgare av högsta prioritet i denna institution, och detta måste medborgarna få veta.

Ett inrättande av detta informationsnätverk kommer, med hjälp av utbyte av erfarenheter och god praxis mellan EU:s medlemsstater, att möjliggöra en bättre förståelse av och högre standarder för skydd av kritiska platser och aktiviteter som är av avgörande betydelse för länderna och deras befolkning.

Jag vill nämna att jag, i egenskap av skuggföredragande för gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater, välkomnar det enhälliga antagandet av alla politiska grupper i parlamentet av det krav som föreskrivs för medlemsstaternas obligatoriska delaktighet i det nya systemet, som är en garanti för betydelsen av detta initiativ utifrån ett europeiskt perspektiv.

Jag vill också uttrycka min övertygelse om att Europeiska kommissionen också efter de första framgångsrika åren med systemet kommer att vidta nödvändiga åtgärder för att bygga på detta system med ytterligare funktioner, och möjliggöra en snabb spridning av brådskande information om uppkomna hot som påverkar platser för kritisk infrastruktur i någon region i EU.

Sedan kommer vi att ha ett fullständigt informationssystem som ger Europas medborgare större säkerhet och skydd.

– Betänkande: Deprez (A6-0193/2009)

  Alessandro Battilocchio (PSE) , skriftlig. − (IT) Jag röstar för detta betänkande.

En av de mest omdebatterade punkterna på de politiska områden som diskuteras av Europeiska unionen är den om införande av en gemensam politik för skydd av offentliga personer. Konceptet med ”offentliga personer” är mycket omfattande, men i dag har vi kommit fram till en gemensam definition i vilken det är överenskommet att betyda alla personer i officiell eller icke-officiell ställning, vars säkerhet anses hotad på grund av deras bidrag till den politiska debatten.

Två uppmärksammade fall är Hirshi Ali, före detta ledamot av det nederländska parlamentet, som hotades i februari 2008 efter sitt högt skattade tal om det oerhört aktuella ämnet radikalisering av islam i Europa, och den kände brittisk-indiske författaren Salman Rushdie, som förföljs på grund av sina kontroversiella åsikter om islam.

Det är därför önskvärt att alla som engagerar sig för att utvidga den offentliga debatten på ett positivt sätt ska ha rätt till skydd vid besök i ett land där han eller hon kan bli föremål för hot eller överfall, framför allt i fall som det med Salman Rushdie, där en dödsdom redan har uttalats av ett tredjeland.

  Carlos Coelho (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Skyddet av offentliga personer är fortfarande den mottagande medlemsstatens ansvar, i enlighet med de gällande rättsliga bestämmelserna i det aktuella landet.

År 2002 inrättades ett europeiskt nätverk för skydd av offentliga personer för att förbättra kommunikationen och samrådet mellan medlemsstaterna på detta område.

Det föreliggande initiativet syftar till att utvidga definitionen av ”offentlig person” i artikel 2 i rådets beslut 2002/956/JHA till att gälla alla personer, vare sig de innehar en officiell ställning eller inte, vars säkerhet anses vara hotad på grund av deras bidrag till eller påverkan av den offentliga debatten.

Detta nederländska förslag lades fram efter ett tillbud 2008, då en före detta ledamot av det nederländska parlamentet utsattes för hot mot den fysiska integriteten efter sitt tal om radikaliseringen av islam under ett seminarium i Europaparlamentet.

Jag stöder, i egenskap av skuggföredragande för gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater, detta initiativ, som syftar till att utvidga skyddet av mänskliga rättigheter och, framför allt, att främja yttrandefriheten.

  Andrzej Jan Szejna (PSE), skriftlig. – (PL) På området för skydd av offentliga personer samarbetar medlemsstaterna inom de gällande lagbestämmelserna i det aktuella landet samt i enlighet med internationella avtal. I det beslut av rådet som diskuteras, (2002/956/JHA), införs skydd av offentliga personer enligt definitionen i den nationella lagstiftningen i en medlemsstat eller i enlighet med en internationell eller överstatlig organisations eller institutions förordningar. Skyddet av offentliga personer är den mottagande medlemsstatens ansvar.

Med tanke på de hot som har riktats mot offentliga personer under senare år stöder jag helt det beslut som har fattats om att ändra rådets befintliga beslut om ett europeiskt nätverk för skydd av offentliga personer. Det huvudsakliga syftet med detta är att utvidga artikel 2 genom att definiera ”offentlig person” som en person i officiell eller icke-officiell ställning vars säkerhet anses hotad på grund av dennes bidrag till eller påverkan av den politiska debatten.

Jag tror att detta beslut kommer att öka offentliga personers säkerhet och få positiva följder för utvecklingen av demokratin.

– Betänkande: Salinas García (A6-0200/2009)

  Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Det är inget självändamål att det i Europeiska unionen måste finnas bomullsproduktion. Unionen måste se världsmarknaden för bomull i dess helhet och ge EU:s konsumenter möjlighet att köpa så billig bomull som möjligt utan hänsyn till var den har producerats så länge det skett under vissa etiska och miljömässiga villkor.

Jag är starkt emot detta betänkande. Jag konstaterar än en gång att det är tur att inte Europaparlamentet har medbeslutande i EU:s jordbrukspolitik, ty då skulle unionen hamna i en fälla av protektionism och tunga subventioner till samtliga olika grupper inom jordbruksnäringen.

– Betänkande: Rack (A6-0219/2009)

  Alessandro Battilocchio (PSE) , skriftlig. − (IT) Jag röstar för detta betänkande.

Alpområdet är ett av de viktigaste och rikaste områdena inom Europeiska gemenskapen. Det sträcker sig över åtta stater som undertecknade gemensamma avtal om att skydda och bevara detta område och om en gemensam transportpolitik redan den 4 april 1998. I fråga om transport antogs ”protokollet för tillämpning av Alpkonventionen på transportområdet” i själva verket den 24–26 maj 2000, med det huvudsakliga syftet att tillhandahålla en rättslig ram för en hållbar rörlighet i Alperna.

Även om detta protokoll ännu inte har godkänts av alla åtta stater som berörs av Alpkonventionen kommer vi att göra allt vi kan för att se till att det ratificeras inom kort av de andra staterna i området, så att denna ratificering av ”Transportprotokollet” blir en av Europeiska kommissionens huvudprioriteringar.

– Betänkande: McGuinness (A6-0232/2009)

  Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Egentligen är detta betänkande en verksamhetsberättelse från Europaparlamentets utskott för framställningar. Men eftersom detta betänkande på ett par ställen hänvisar till, hyllar och uttalar förhoppningar om att Lissabonfördraget snart ska vara ratificerat, har jag valt att rösta nej till betänkandet i dess helhet.

Jag anser principiellt att Lissabonfördraget är förkastat, då medborgarna i en medlemsstat i en folkomröstning har röstat nej till det. Dessutom finns det än fler medlemsstater där säkerligen en majoritet av de röstande hade röstat nej till Lissabonfördraget om de hade fått chansen.

Den okunnighet som Europaparlamentets utskott för framställningar visar genom skrivningarna i betänkandet kan jag inte stödja.

  Francis Wurtz (GUE/NGL), skriftlig. – (FR) Jag vill tala om att jag motsätter mig punkt 17 i detta betänkande, som är ännu en inkarnation av kampanjen mot att Strasbourg är Europaparlamentets säte. Jag vill påpeka följande i samband med detta:

För det första var valet av Strasbourg från början ett högst symboliskt beslut knutet till Europas historia. Avsikten var att belysa syftet, en europeisk process som en kraft för fred och för ett enande av nationerna. Det är för att jag anser att detta syfte fortfarande är relevant som jag förespråkar att Strasbourg ska skyddas som symbol.

För det andra vill jag upprepa min önskan att se uppståndelsen av ett Europa som stöder den kulturella mångfald som kännetecknar de nationer som det består av. Varför inte ha en betydelsefull institution i Warszawa, en annan i Barcelona och ytterligare en i Stockholm, utöver kommissionen i Bryssel och parlamentet i Strasbourg?

Om det enda syftet inte är ett affärsdrivet Europa så är det ingenting som rättfärdigar en centralisering av allt på en enda plats, som oundvikligen ligger långt borta från Europas folk.

Dessa är anledningarna till att jag motsätter mig punkt 17 i Mairead McGuinness betänkande, som förutom denna punkt är problemfritt.

– Betänkande: Záborská (A6-0198/2009)

  Edite Estrela (PSE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för förslaget till resolution om integreringen av ett jämställdhetsperspektiv i utskottens och delegationernas arbete. I detta initiativbetänkande framgår de framsteg som gjorts i utskott och delegationer, och Europaparlamentet erinrar om att det är nödvändigt att anta och tillämpa en strategi för integrering av jämställdhetsperspektivet.

Kravet på jämställdhet mellan könen är inte ett angrepp mot män. Det är till fördel för samhället som helhet och gynnar på så sätt både kvinnor och män, och också familjer. En integrering av jämställdhet förutsätter omorganisation, förbättring, utveckling och utvärdering av politiken, så att de aktörer som normalt medverkar i politiska beslut integrerar jämställdhetsperspektivet i all sin politik på alla nivåer och i alla skeden.

Därför är det nödvändigt att anta och tillämpa en strategi med konkreta mål för integrering av jämställdhetsperspektivet i den gemenskapspolitik som tillhör parlamentsutskottens och parlamentsdelegationernas behörighetsområden.

– Andrabehandlingsrekommendation: Morgan (A6-0216/2009)

  Richard Corbett (PSE), skriftlig. − (EN) Hundratusentals av mina väljare över hela Yorkshire och Humberside kan få lägre gas- och elräkningar tack vare denna lagstiftning. Genom dessa åtgärder kombineras ökad energieffektivitet med lägre kostnader.

Även om man fortfarande inte har uppnått fullständig ägaråtskillnad är denna lagstiftning ett steg närmare ett nät där företag inte kan överdebitera konsumenterna genom att de tillåts äga både produktionen och distributionen av el. Jag välkomnar särskilt att kunderna dessutom får rätt att kostnadsfritt byta gas- och elleverantör inom tre veckor och rätt till ersättning vid inkorrekt eller försenad fakturering. Det ska också införas energieffektiva smarta mätare.

Dessa nya bestämmelser utgör tillsammans ett slags grundlag för gas- och elkonsumenterna. Företagen har alltför länge kunnat tvinga konsumenterna att betala för mycket för gas och el. För mina väljare kommer denna lagstiftning att få positiva effekter i form av lägre räkningar.

  Teresa Riera Madurell (PSE), skriftlig. − (ES) Vi i den spanska socialistiska delegationen har förespråkat modellen åtskilt ägande för vertikalt integrerade företag inom både gas- och elbranschen, eftersom vi anser att en åtskillnad av leverans-/produktionsföretagen från transportföretagen ger de europeiska konsumenterna en verklig valmöjlighet och stimulerar den investering som krävs inom denna sektor, vilket innebär att hela EU:s territorium kommer att få energi utan avbrott. Jag röstade dock för gas- och elpaketet av följande anledningar:

1) Konsumenternas intresse har satts i centrum för översynen av lagstiftningspaketet.

2) Vi har inbegripit konceptet med energifattigdom och uppmanat medlemsstaterna att inbegripa åtgärder för att hantera energifattigdom i de nationella energihandlingsplanerna och inte bara för att se till att de mest utsatta kunderna får den energi de behöver, utan också för att förbjuda avstängning av dessa kunder i kritiska situationer.

3) Eftersom åtskilt ägande kommer att vara verklighet inom några år, till följd av de antitrustförfaranden som genomförts av generaldirektoratet för konkurrens, har vi lagt betoningen på institutionell arkitektur för att förstärka de nya gemenskapsorganens ansvar och de nationella tillsynsmyndigheternas oberoende.

  Gary Titley (PSE), skriftlig. − (EN) Det största felet med den gemensamma marknaden är att man inte har lyckats upprätta en gemensam marknad för energi. Nationella energistrategier har gjort att Europa har hamnat i en återvändsgränd och blivit extremt beroende av dyra importerade fossila bränslen. Det finns varken ett europeiskt energinät eller en strategisk politik för energilagring. Vi måste omedelbart diversifiera vår energiförsörjning, minska vår förbrukning, uppmuntra energi med låga koldioxidutsläpp och skapa en stabil konkurrensutsatt inre marknad.

Av dessa skäl stöder jag betänkandena, även om jag är orolig för att ansträngningarna att hitta en kompromiss som alla kan ställa sig bakom kan göra lagstiftningen mindre effektiv. En effektiv uppföljning är därför helt nödvändig.

Jag stöder de stärkta bestämmelserna om konsumenträttigheter och välkomnar erkännandet av att energifattigdom är ett allvarligt socialt problem.

Jag är fortfarande tveksam till att besluten som fattas av EU:s byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter inte är bindande. När allt kommer omkring kan vi bara få till stånd en gemensam energimarknad om vi har en europeisk tillsynsmyndighet med verkliga befogenheter.

Jag gratulerar parlamentet till att man har lyckats få medlemsstaterna att gå längre än de ville. Det här är ännu ett exempel på hur parlamentet ser till att en övergripande europeisk fråga segrar över nationella egenintressen och protektionism.

– Andrabehandlingsrekommendation: Chichester (A6-0235/2009)

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Det tredje energipaketet måste bidra till att gradvis utveckla energimarknaden, som tills alldeles nyligen baserades på ett monopolsystem. Utvecklingen mot en avreglering kräver en äkta och bibehållen konkurrens och belyser betydelsen av en starkare byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter med klart självständiga befogenheter.

Byråns huvudsakliga mål kommer att vara att hjälpa tillsynsmyndigheterna att genomföra de uppgifter på gemenskapsnivå som utförts av medlemsstaterna och, om så krävs, samordna dessa åtgärder. Byrån kommer också att övervaka de inhemska el- och naturgasmarknaderna och på så sätt bidra till alla de ansträngningar som görs för att förbättra energisäkerheten.

Jag vill belysa den avgörande roll som denna byrå kommer att spela i framtiden för energipolitiken i Europa, som vi vill ska kännetecknas av mer konkurrenskraftiga och skiftande villkor, fjärran från de tidigare monopolen, tillsammans med villkor för ökad säkerhet och större effektivitet till förmån för konsumenterna.

Dessa är anledningarna till att jag röstade för detta betänkande.

– Andrabehandlingsrekommendation: Vidal-Quadras (A6-0213/2009)

  Carlos Coelho (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Jag välkomnar antagandet av detta betänkande som utgör en integrerad del av det energipaket som antogs i dag, eftersom det, enligt min uppfattning, representerar ytterligare ett viktigt steg mot att förbättra de europeiska medborgarnas livskvalitet.

Möjligheten till bättre sammankopplingar mellan elnät och existensen av starka och kompetenta tillsynsmyndigheter som garanterar insyn på marknaden och ett transnationellt samarbete är faktorer av avgörande betydelse för att se till att slutanvändare har tillgång till en verkligt rättvis och konkurrenskraftig tjänst.

Ansvarsfördelning och samarbete mellan medlemsstaterna på el- och naturgasmarknaderna utgör en hörnsten för existensen av en äkta europeisk energimarknad som syftar till att vara rättvis, dynamisk och hållbar.

– Andrabehandlingsrekommendation: Antonio Mussa (A6-0238/2009)

  Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Jag stöder helhjärtat tanken att konkurrensutsätta den inre marknaden för naturgas. Det är dock fel att föreskriva att medlemsstaterna ska vidta konkreta åtgärder för att främja ökad användning av biogas och gas från biomassa. Detta är en fråga för respektive medlemsstat. Jag har därmed röstat nej till det förslag utskottet har lagt fram.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Det tredje energipaketet fyller många av de strukturella luckor som funnits tidigare. Vi får inte glömma den diskriminering som nya energileverantörer utsatts för eller bristen på insyn i fråga om priser och val av leverantör. Med detta paket hoppas vi slutligen kunna slutföra avregleringen av den inre energimarknaden i EU.

Ett antagande av detta paket, och i synnerhet av detta förslag, kommer att leda till mer konkurrenskraftiga, mer konsekventa och säkrare energimarknader i Europa.

Till följd av den överenskommelse som nåtts förväntas konsumenternas rättigheter sättas i centrum för förfarandet för att öppna marknaderna, och överenskommelsen täcker frågorna om åtskilt ägande och de nationella tillsynsmyndigheternas oberoende, och också villkoren för ansvarsfördelning mellan nationella myndigheter, byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter och europeiska nätverket av systemansvariga för överföringssystem.

Jag röstade för detta betänkande med förväntan att konsumenterna kommer att få större insyn i marknaden och få tillgång till detaljerade uppgifter och möjlighet att byta energileverantör kostnadsfritt.

– Betänkande: Florin David (A6-0136/2009)

  Alessandro Battilocchio (PSE) , skriftlig. – (IT) Jag röstar för Davidbetänkandet om lösningar för att uppnå interoperabilitet mellan offentliga förvaltningar i EU (ISA), vars syfte är att stödja samarbetet mellan offentliga förvaltningar i EU.

I och med detta program underlättas ett effektivt och ändamålsenligt gränsöverskridande och sektorsöverskridande elektroniskt samspel mellan europeiska förvaltningar, och de får möjlighet att tillhandahålla elektroniska offentliga tjänster som kan hjälpa dem att utföra sina uppgifter och införa en gemenskapspolitik för medborgare och företag. Detta kommer att underlätta för EU-medborgarna att fritt och obehindrat röra sig, etablera sig och arbeta i alla medlemsstater för att tillhandahålla bättre, effektivare och mer lättillgängliga tjänster till medborgare och offentliga förvaltningar.

Jag anser att det är lämpligt att uppmuntra ett internationellt samarbete, och därför bör ISA-programmet också vara öppet för delaktighet för länder i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och kandidatländerna. Jag håller också med om att ett samarbete med andra tredjeländer och med internationella organisationer eller organ bör uppmuntras.

Kandidatländernas delaktighet i ISA-programmet är ett mycket viktigt steg i förberedandet av deras offentliga förvaltning för alla de uppgifter och arbetsmetoder som följer av ett EU-medlemskap. Jag anser att möjligheten att använda föranslutningsmedel för detta syfte bör undersökas noggrant.

– Andrabehandlingsrekommendation: Eluned Morgan (A6-0216/2009), Giles Chichester (A6-0235/2009), Alejo Vidal-Quadras (A6-0213/2009), Antonio Mussa (A6-0238/2009), Atanas Paparizov (A6-0238/2009)

  Mary Lou McDonald (GUE/NGL), skriftlig. − (EN) Jag kunde inte stödja dagens betänkanden, som i huvudsak är positiva till Europeiska kommissionens försök att avreglera el- och gasmarknaderna.

På Irland har våra erfarenheter varit att avreglering och efterföljande privatisering inte har löst några problem på energiområdet.

Energipriserna på Irland har stigit, vilket framför allt har drabbat vanliga familjer och arbetare på senare år. Under den nuvarande recessionen verkar EU:s försök att driva igenom avreglering av grundläggande sektorer av ekonomin mindre vettigt än någonsin. Kommissionen och EU måste lära sig att sluta upp med att satsa på samma gamla misslyckade, nyliberala politik.

Jag beklagar att ”energipaketet” har vunnit så mycket stöd bland parlamentsledamöterna idag.

– Betänkande: Rutowicz (A6-0137/2009)

  Alessandro Battilocchio (PSE) , skriftlig. − (IT) Jag röstade för detta betänkande.

Följderna för miljö och hälsa av användningen av bekämpningsmedel har varit föremål för debatt på gemenskapsnivå, och Europaparlamentet har antagit direktiv om tillstånd för och försäljning av bekämpningsmedel.

I och med denna åtgärd fastställs nödvändiga krav för säkerhet och skydd av hälsa som maskiner för spridning av bekämpningsmedel som släppts ut på den inre marknaden måste uppfylla för att omfattas av den fria rörligheten inom gemenskapen. Förutom att skydda konsumenterna syftar lagstiftningen till att säkra arbetstagarnas hälsa och säkerhet.

De kostnader som detta medför för tillverkarna kommer förmodligen att föras över på kunderna genom prishöjningar. Den åtföljande minskningen i genomsnitt per år när det gäller förbrukning av bekämpningsmedel kommer emellertid att leda till besparingar för användarna, varigenom användarna förmodligen får kompensation för eventuella högre priser.

I detta förslag till direktiv uppnås målet att garantera en gemensam miljöskyddsnivå, samtidigt som en splittrad rättslig ram undviks på gemenskapsnivå, som skulle kunna medföra betydande kostnader för företag som vill bedriva gränsöverskridande handel.

  Janelly Fourtou och Andreas Schwab (PPE-DE), skriftlig. − (EN) I samband med att direktiv 2006/42/EG av den 17 maj 2006 om maskiner ändras beträffande maskiner för spridning av bekämpningsmedel vill vi betona att eftersom Europaparlamentet antog maskindirektivet 2006 bör Europeiska kommissionen se över traktordirektivet för att se till att de är enhetliga. Vi menar att traktorer inte omfattas av definitionen av maskiner i maskindirektivet. Det nuvarande traktordirektivet kan och bör därför ersättas med en mindre komplicerad bestämmelse.

  Rovana Plumb (PSE), skriftlig. – (RO) Det är ett erkänt faktum att användning av bekämpningsmedel utgör ett hot mot både människors hälsa och miljön. Syftet med den temainriktade strategin för hållbar användning av bekämpningsmedel är att minska de risker som användningen av bekämpningsmedel utgör för människors hälsa och miljön.

En harmonisering av miljöskyddskraven och förfarandena för bedömning av överensstämmelse hos maskiner för spridning av bekämpningsmedel är en förutsättning för att uppnå en likvärdig miljöskyddsnivå i hela EU, men också för att garantera rättvis konkurrens mellan tillverkarna och främja den fria rörligheten för sådana produkter inom gemenskapen.

Att dessa maskiner konstrueras och tillverkas på ett korrekt sätt har stor betydelse när det gäller att begränsa de negativa konsekvenserna av bekämpningsmedel för människors hälsa och miljön. Om man antar att en sprututrustning för bekämpningsmedel har en genomsnittlig livslängd på 12–15 år beräknas omkring 125 000–250 000 nya sprututrustningar köpas varje år inom gemenskapen. Tack vare större effektivitet används mindre bekämpningsmedel i sprututrustning som efterlever de nya miljökraven, vilket minskar den tid som läggs ned på att blanda, fylla, spruta och rengöra, för att inte tala om de fördelar detta innebär för användarna, vilket kompenserar alla eventuella prishöjningar för vissa sorters sprejutrustning.

Detta är anledningen till att jag röstade för detta betänkande.

  Andrzej Jan Szejna (PSE), skriftlig. – (PL) Genom Europaparlamentets direktiv om maskiner för spridning av bekämpningsmedel och om ändring av direktiv 2006/42/EG av den 17 maj 2006 om maskiner införs en mycket viktig ändring i lagstiftningen.

Den syftar till att harmonisera standarder om miljöskydd och människors hälsa i Europeiska unionen. Samtidigt kommer en harmonisering av lagstiftningen att möjliggöra förflyttning av maskiner över gränserna inom EU på en jämlik grundval, och detta kommer i sin tur att öka konkurrenskraften på den europeiska marknaden.

Enligt detta direktiv åläggs medlemsstaterna att utföra regelbundna inspektioner av spridningsutrustning för yrkesmässigt bruk, och dessutom att inrätta ett system för regelbundna inslag av tekniskt underhåll och inspektion av sådan utrustning. Direktivet kommer därmed att leda till en minskning av användning av bekämpningsmedel (vilket kommer att leda till en minskning av de negativa följderna för miljön) och få en gynnsam effekt på hälsan hos konsumenter och medborgare som har direkt kontakt med bekämpningsmedel i sitt arbete.

– Betänkande: Belet (A6-0218/2009)

  Šarūnas Birutis (ALDE), skriftlig. (LT) Eftersom vägtransportsektorn står för nästan 25 procent av de totala koldioxidutsläppen är EU:s viktigaste uppgift att minska energiintensiteten på transportområdet och den mängd kolföreningar som släpps ut i luften inom detta område. Däcken står för 20–30 procent av den totala drivmedelsförbrukningen inom transport, och en förbättrad hållbarhet för däck bör därför ses som led i den integrerade metoden för att minska mängden drivmedel och utsläpp från vägtransporten. I listan över ändamålsenliga åtgärder som anges i handlingsplanen för energieffektivitet, som syftar till att ha minskat användningen med 20 procent 2020, understryks också att ett möjligt sätt att uppnå detta mål är märkning av däck.

  Carlos Coelho (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Jag välkomnar detta betänkande i tron att det kommer att visa sig bli ytterligare ett instrument för att förbättra den information som tillhandahålls konsumenter, och därmed bidra till en öppnare marknad där ett medvetet val som grundas på information kan göras mellan produkter utifrån enkla standarder, som dock är vetenskapligt och tekniskt grundade.

Enligt min uppfattning utgör detta betänkande ytterligare ett steg mot ett hållbart Europa i fråga om energi, och det ger konsumenterna möjlighet att välja däck som minskar fordonets drivmedelsförbrukning.

Möjligheten att välja däck utifrån särskilda prestanda är ett annat verktyg som innebär att konsumenterna kan skydda sig själva och utrusta sina fordon på ett sätt som lämpar sig för deras körsätt och miljövillkoren där de kör.

Jag vill också betona vilken välgörande och tekniskt orienterad konkurrenskraft detta system kommer att tillföra däckmarknaden, vilket innebär att konsumenterna kan jämföra – och förstå – den tekniska utvecklingen av olika märken på ett klart och objektivt sätt.

  Edite Estrela (PSE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för resolutionen om märkning av däck med tanke på drivmedelseffektiviteten. Så mycket som nästan 25 procent av de totala koldioxidutsläppen kommer från vägtrafiken. Därför är en av EU:s viktigaste utmaningar att minska energiintensiteten hos fordon.

Inrättande av ett märkningssystem, genom vilket lämplig information tillhandahålls om bland annat bränsleeffektivitet och väggrepp, gör att konsumenterna får möjlighet att göra väl underbyggda val när de köper däck.

Däcken står för 20–30 procent av fordonens totala drivmedelsförbrukning, och förbättrad hållbarhet för däck bör därför ses som led i den integrerade strategin för att minska drivmedelsförbrukningen och, som en följd av detta, utsläppen av koldioxid.

  Astrid Lulling (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Detta betänkande är en rimlig kompromiss som bör kunna ge slutanvändarna möjlighet att fatta ett väl underbyggt beslut när de köper däck, i synnerhet vad gäller drivmedelseffektivitet, väggrepp på vått väglag och det externa däck- och vägbanebullret.

Jag välkomnar den ökade flexibiliteten i fråga om datumet för ikraftträdande av denna förordning, eftersom det bör ge tillverkarna mer rörelseutrymme för att förebygga förstörelse av däcklager. Det senare skulle ha stridit mot de miljömål som fastställts.

De känsligaste punkterna i samband med däck var utan tvekan obligatorisk prägling i eller på alla däcksidor, energieffektivitet, index för väggrepp vid vått väglag och bullerutsläpp. Detta krav skulle ha tvingat våra däcktillverkare att ersätta hela urvalet av präglingar till en orimlig kostnad. Jag anser att ett sådant krav i ännu högre grad skulle äventyra vår däckindustri, som redan har drabbats hårt av följderna av den ekonomiska krisen.

  Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Det finns mycket goda skäl att eftersträva bättre energieffektivitet och lägre utsläpp från våra fordon. Ett harmoniserat märkningssystem för fordonsdäck i EU är emellertid problematiskt. Inte minst ger tidigare erfarenheter av märkning anledning till närmare eftertanke.

Ta märkningssystemet för hushållsprodukter som exempel. Industrins ovilja att fortlöpande höja kraven för en viss grad av energimärkning, exempelvis för kylskåp, har lett till att märkningssystemet idag är hopplöst invecklat och svåröverskådligt. Det som politikerna hoppades skulle uppmuntra fortsatt utveckling och ge konsumenten välbehövlig vägledning har istället bidragit till ett bromsa framtagandet av bättre produkter och försvårat konsumentens möjligheter att välja rätt.

Jag tror att EU kan spela en viktig roll i arbetet med att minska fordonens påverkan på miljön. Till skillnad från kommissionen och utskottet förespråkar jag emellertid inte detaljreglering, utan höjda minimikrav för de däcktillverkare som vill sälja sina produkter på den inre marknaden. Politiker i EU ska skapa hållbara och fördelaktiga ramverk för samhället och företagen, inte ägna sig åt detaljstyre. Eftersom kommissionen och det ansvariga utskottet inte tycks dela min åsikt har jag valt att rösta nej till betänkandet.

  Gary Titley (PSE), skriftlig. − (EN) Jag välkomnar detta betänkande som ett nödvändigt komplement till den lagstiftning om typgodkännande av allmän säkerhet hos motorfordon som godkändes tidigare i år och i första hand utgörs av miljö- och säkerhetskrav för däck.

Vi behöver säkrare, mer bränsleeffektiva och tystare däck. Trafikbuller, som till stor del utgörs av däckbuller, är en viktig orsak till hälsoproblem. I dessa allt bistrare tider skulle det vara mycket positivt för konsumenterna att minska bränsleförbrukningen, men det skulle även leda till lägre koldioxidutsläpp och bidra till EU:s ambitiösa mål när det gäller att minska klimatförändringarna.

Märkningen gör det möjligt för konsumenterna att göra väl underbyggda val när de köper däck men också när de beslutar vilken bil de ska köpa.

Vi måste emellertid kontrollera hur effektiv märkningen är. Vi måste se till att konsumenterna verkligen förstår den – annars är hela proceduren meningslös.

– Betänkande: Vălean (A6-0138/2009)

  Šarūnas Birutis (ALDE), skriftlig. – (LT) Jag stöder förslaget om att öka regleringen av röstsamtalspriserna. När förordning (EG) nr 717/2007 antogs sjönk inte samtalspriserna mellan näten påtagligt, utan låg kvar i närheten av den övre gräns som fastställts i förordningen.

Enligt min uppfattning måste tillämpningsområdet i förordningen utökas till att omfatta sms. I nuläget verkar det tyvärr som att en reglering av priserna för sms-tjänster i grossist- och slutkundsledet är nödvändig till följd av de överdrivet höga priser som konsumenterna måste betala, och därför röstar jag för denna förordning.

  Carlos Coelho (PPE-DE), skriftlig. – (PT) I princip motsätter jag mig att lagstiftaren ska ingripa på marknaden och fastställa priser. Jag anser att marknaden bör bestämma sina egna priser i enlighet med de grundläggande principerna för en sund konkurrens.

Detta är just vad som fattas i fråga om roaming och vad som rättfärdigar att Europaparlamentet ingriper och fastställer maximala avgiftsnivåer, under vilka telekommunikationsoperatörer nu är tvungna att konkurrera med varandra. Jag röstade för att denna förordning inte skulle begränsas till enbart ringda och mottagna samtal, utan också omfatta sms- och dataroaming.

En europeisk union som främjar fri rörlighet för sina medborgare är inte förenlig med marknadsbestämmelser som upphör eller begränsas när en statsgräns korsas.

I nuläget är den stora majoriteten människor fortfarande något tveksamma till att använda mobiltelefon när de är utomlands, på grund av att de är rädda för roamingfakturan. Jag röstade för denna förordning just för att garantera lägre kostnader för roamingkunder samtidigt som reglerna om insyn i priser stärks.

Detta är ett konkret exempel på hur EU kan påverka vår vardag. Från och med nu kommer EU-medborgare, när de återvänder från sin semester eller en affärsresa utomlands, att vara medvetna om att det är EU:s förtjänst att deras mobiltelefonräkningar inte längre är så höga.

  Konstantinos Droutsas (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) EU främjar en snabbare kapitalistisk omstrukturering på området för mobiltelefontjänster genom att utvidga tillämpningsområdet för den aktuella förordningen till alla tjänster som tillhandahålls av mobiltelefonföretag.

I detta direktiv stärks de europeiska monopolens ställning i förhållande till internationella konkurrenter. Giltighetstiden för förordningen förlängs för att underlätta företagsuppköp och sammanslagningar, vilket kommer att garantera större vinster för kapitalet.

Tillämpningen av direktivet har stärkt monopolföretagen. Den förmodade övre gränsen för roamingpriser kringgås genom att man använder debiteringsintervallmetoder och på så sätt höjer avgifterna för de tjänster som tillhandahålls och företagens vinster, vilket de behöriga tillsynsmyndigheterna medger. Den uppdelning av priser som planeras för mobiltelefontjänster i grossistledet och övriga mobiltelefontjänster, som t.ex. sms och röstmeddelanden, kommer inte att gynna konsumenterna utan öka vinsten för kapitalet ytterligare.

Vi motsätter oss helt och hållet en avreglering och privatisering av telekommunikationsmarknaderna, vilken skulle leda till lägre tjänstestandarder och till att tillgångar på gräsrotsnivå säljs av. Vi uppmanar arbetstagarna att ge uttryck för ett allmänt motstånd mot EU och dess anti-gräsrotspolitik och att förändra maktbalansen på politisk nivå vid det kommande valet.

  Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Kommissionen vill att den nuvarande prisregleringen vid så kallad roaming ska utökas och inte enbart täcka röstsamtal, utan även SMS-trafik och dataroaming. Europaparlamentet förordar en mer begränsad reglering och påpekar att prisregleringarna ska vara tillfälliga och att marknaden på sikt ska lösa de höga roamingavgifterna. Jag har röstat ja till Europaparlamentets ståndpunkt, då den är något mer marknadsliberal än kommissionens förslag. Jag har röstat nej till lagstiftningsresolutionen, då prisregleringar de facto långsiktigt leder fel.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) Mobiltelefonerna har blivit en del av vardagen, och stora delar av befolkningen går ingenstans utan dem. Huruvida de används i affärssyfte eller i privat syfte är av mindre betydelse. Under alla omständigheter leder alla sorters kommunikation, vare sig det rör sig om telefonsamtal, text- eller mms-meddelanden, kommunikation eller surfning på Internet, till avgifter som operatörerna debiterar kunderna.

Det är förståeligt att dessa kostnader är högre i ett utländskt nätverk – dvs. ett nätverk som inte är operatörens hemmanät – men efter uppkomsten av internationell mobiltelefoni har avgifterna för roaming missbrukats på ett orimligt sätt gång efter annan.

I vissa fall har konsumenterna varit tvungna att acceptera skandalösa räkningar som inte stötts av någon allmänt tillämplig beräkning. Med detta initiativ, som inte bara underlättar för enskilda medborgare att navigera genom avgiftsdjungeln utan också standardiserar kostnaderna, gör unionen äntligen något till förmån för Europas invånare, för en gångs skull. Det är av den anledningen som jag röstade för detta betänkande.

  Rovana Plumb (PSE), skriftlig. – (RO) Jag röstade för detta betänkande för att det i den nya förordningen införs förebyggande mekanismer och mekanismer för att garantera insyn när det gäller priser för dataroamingtjänster, så att medborgarna/kunderna får bättre förståelse för vilka avgiftsmetoder som används och möjlighet att kontrollera kostnaderna och undvika en ”räkningschock”.

Fastställande av gränser för roamingsamtals- och sms-tjänster, vidtagande av åtgärder för garanti av insyn och den förebyggande mekanismen för avgifter för datatjänster på grossistnivå ger fortfarande operatörerna fritt spelrum att konkurrera på marknaden och särskilja sina erbjudanden inom de införda gränserna. Som en följd av detta erbjuds små företag chansen att konkurrera med de stora operatörernas orimliga grossistavgifter.

De nuvarande faktureringsförfarandena som tillämpas för roamingsamtal som debiteras på grundval av intervall på 60 sekunder utgör en dold kostnad för konsumenterna och medför att räkningen ökat med ungefär 24 procent för ringda samtal och 19 procent för mottagna samtal, jämfört med en normal eurotaxafaktura för roamingtjänster.

Förordningen måste erbjuda en tillräcklig skyddsnivå för konsumenterna, som gör det möjligt för dem att använda dataroamingtjänster på ett bekvämt sätt och utan att det leder till en orimlig belastning för telekommunikationsoperatörer.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Att fullborda den inre marknaden är ett av EU:s grundläggande mål, och det är anledningen till att våra gemensamma ansträngningar för att uppnå bästa möjliga konkurrensvillkor inom olika ekonomiska sektorer är så viktiga. Globaliseringen av handel, affärsverksamhet och kommunikation utgör en del av detta. Som en följd därav är detta betänkande om mobilkommunikationsmarknaden av avgörande betydelse.

En överenskommelse vid första behandlingen, så att förordningen kan träda i kraft i juli 2009, innebär en seger för parlamentet. I detta betänkande fastställs inte bara villkoren för en förbättrad insyn och ett bättre konsumentskydd, utan också för en konkurrens som är rättvisare och tydligare för alla, från industrin till konsumenterna.

Jag röstade därför för detta betänkande.

  Olle Schmidt (ALDE), skriftlig. − Jag valde i dag att lägga ned min röst vid omröstningen om det s.k. Roaming II som föreslår att marknaden för mobiltelefontjänster i utlandet ska prisregleras. Förslaget, som var en kompromiss mellan de stora partigrupperna, innehöll många goda idéer, däribland mer information till kunderna för att de ska kunna undvika gigantiska teleräkningar efter utlandsvistelse.

Anledningen bakom min nedlagda röst är okomplicerad. Jag tycker inte att politiker i EU ska sätta priser på fria marknader. Poängen med marknadsekonomi är att priset bestäms genom utbud och efterfrågan, inte genom vad politiker i Bryssel uppfattar som ”rättvist”. Redan nu finns prisreglering på plats genom det s.k. Roaming I. Konsekvensen har blivit att operatörerna lägger sig i kluster kring just pristaket, vilket inte gynnar konsumenterna.

Det vi politiker har till uppgift är att säkerställa god konkurrens på den inre marknaden. Jag håller med om att så inte är fallet för roamingtjänster. Men istället för sovjetliknande prisregleringar hade det då varit bättre med åtgärder som främjat konkurrensen, exempelvis förbud för de stora operatörerna att prisdiskriminera mindre operatörer som vill ha tillgång till nät utomlands.

  Andrzej Jan Szejna (PSE), skriftlig. – (PL) De höga priserna för roamingtjänster i Europeiska gemenskapen är ett problem som både hindrar den europeiska integrationsprocessen och begränsar den fria rörligheten för Europeiska unionens medborgare.

Vid dagens omröstning stödde jag Europaparlamentets förslag till lagstiftningsresolution om ändring av förordning (EG) nr 717/2007 och direktiv 2002/21/EG, enligt vilket pristaket för roamingtjänster inom EU gradvis kommer att sänkas från och med den 1 juli 2009.

Pristaket för utgående och inkommande anknytning kommer att sänkas med 4 cent varje år, och 2011 kommer det att uppgå till 0,35 respektive 0,11 euro per minut. Dessutom kommer operatörerna att vara tvungna att fakturera kunderna per sekund från och med den 1 juli 2009, och att sända ett textmeddelande kommer inte att kosta mer än 0,11 euro. Kostnaden för dataöverföring kommer också att sänkas, till 0,50 euro per megabyte 2011.

Jag stöder definitivt detta betänkande. Det är ytterligare ett steg mot ett socialt Europa, där medborgarna och deras frihet och rättigheter samt en förbättring av deras levnadsstandard har högsta prioritet.

– Betänkande: Weber (A6-0247/2009)

  Lidia Joanna Geringer de Oedenberg (PSE), skriftlig. – (PL) Det tredje och det sjätte direktivet (78/855/EEG och 82/891/EEG) om fusioner och delning av aktiebolag innehåller i nuläget en förteckning över detaljerade krav i fråga om rapportering som måste uppfyllas av fusionerande företag och företag som deltar i en delning. Detta medför betydande kostnader. De medel som tillhandahålls i direktiven för att sända information till aktieägare fastställdes för 30 år sedan, och då beaktades inte de tekniska möjligheter som finns i dag. Detta leder till onödiga kostnader som företagen måste stå för.

I detta sammanhang bör vi välkomna kommissionens förslag om att minska de administrativa bördorna beträffande rapporterings- och dokumentationskrav i samband med fusioner och delningar.

Ansträngningar som syftar till att i största möjliga mån anpassa bestämmelserna i de båda direktiven på områdena för avskaffandet av det dubbla kravet på expertkommitténs rapport, offentliggörandet av fusionsplaner och anpassningen av bestämmelserna i de tredje och sjätte direktiven till bestämmelserna i det andra direktivet i fråga om borgenärsskydd bör ges särskilt stöd.

Det verkar också berättigat att införa en skyldighet för företagen att offentliggöra den fullständiga informationen om sig själva på sin webbplats och att ha en länk till dessa webbplatser på en central elektronisk plattform, som snart ska godkännas slutgiltigt av kommissionen. Detta krav kommer utan tvekan att bidra till en ökad insyn, i synnerhet i och med införandet av den ytterligare skyldigheten att hålla offentliggjorda uppgifter uppdaterade. De lösningar som föreslås ovan syftar till att underlätta den dagliga funktionen för europeiska företag. Huruvida det verkligen kommer att leda till en minskning av de administrativa bördorna beror dock på hur medlemsstaterna, företagen och aktieägarna själva genomför dessa lösningar.

– Interimsavtal om handel med Turkmenistan (B6-0150/2009)

  Richard James Ashworth (PPE-DE), skriftlig. − (EN) De brittiska konservativa ledamöterna har inte kunnat rösta för ett beviljande av ansvarsfrihet för budgetåret 2007 beträffande Europeiska rådet. För fjortonde året i rad har Europeiska revisionsrätten bara kunnat avge en revisionsförklaring avseende EU:s räkenskaper med vissa reservationer. Vi noterar att revisorerna påpekar att ungefär 80 procent av EU:s transaktioner genomförs av organ i medlemsstaterna vars verksamhet regleras i avtal om gemensam förvaltning. Revisorerna rapporterar ständigt att kontrollen och granskningen av utnyttjandet av EU-medel i medlemsstaterna inte är tillräcklig. För att lösa detta fortsatta problem ingick rådet ett interinstitutionellt avtal 2006 som innebar att medlemsstaterna skulle lägga fram attester för de transaktioner som de ansvarar för. Vi är bestörta över att de flesta av medlemsstaterna fortfarande inte uppfyller denna skyldighet på ett tillfredsställande sätt och kommer därför inte att rösta för ett beviljande av ansvarsfrihet förrän medlemsstaterna uppfyller sina skyldigheter enligt det interinstitutionella avtalet, trots det ”gentlemen's agreement” som av tradition har funnits mellan parlamentet och rådet.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för denna resolution som handlar om handelsförhållandet mellan EU och Turkmenistan. Enligt mycket utförliga rapporter från Human Rights Watch, Amnesty International och Open Society Institute är Turkmenistan ett av de länder som rankas lägst när det gäller många grundläggande rättigheter, såsom pressfrihet, yttrandefrihet och föreningsfrihet. Det gläder mig att detta tas upp i resolutionen. Även om de små förändringar som president Gurbanguli Berdimuchammedov har infört är välkomna vill EU se rejäla förbättringar av människorättssituationen i Turkmenistan.

– Betänkande: Caspary (A6-0085/2009)

  Glyn Ford (PSE), skriftlig. − (EN) Trots min beundran för föredraganden Daniel Casparys arbete röstade jag mot detta interimsavtal med Turkmenistan. Tillsammans med en delegation från utskottet för utrikesfrågor besökte jag för ett par år sedan detta land som då styrdes av Turkmenbashi och hans bok Ruhnama. Situationen har sedan dess förbättrats marginellt, men Amnesty International och andra icke-statliga organisationer konstaterar fortfarande allvarliga problem och kränkningar av de mänskliga rättigheterna i detta land. Förbättringarna har inte varit tillräckligt långtgående för att jag på det här stadiet ska kunna rösta för avtalet.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag röstade mot detta betänkande som går ut på att parlamentet skulle ge sitt godkännande (samtycke) till ett interimshandelsavtal mellan EU och Turkmenistan. Europaparlamentet krävde förra året att Turkmenistan skulle uppfylla fem krav på människorättsområdet för att man skulle kunna godkänna detta avtal. Det handlade om följande krav: att Röda korset skulle få arbeta fritt i landet, att utbildningsväsendet skulle omorganiseras så att det överensstämmer med internationell standard, att alla politiska fångar och samvetsfångar skulle friges, att statliga restriktioner för utlandsresor skulle avskaffas och, sist men inte minst, att oberoende icke-statliga organisationer skulle få fritt tillträde och FN:s människorättsorgan få granska utvecklingen i landet. Jag är säker på att Turkmenistan inte har uppfyllt något av dessa krav och jag blev därför mycket besviken över att man godkände ingåendet av detta interimshandelsavtal.

  Alexandru Nazare (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Jag vill tacka Daniel Caspary för allt arbete som han har lagt ned i utskottet för internationell handel på just denna lagstiftning som syftar till att förbättra EU:s förbindelser med Turkmenistan.

EU:s avtal om handel och kommersiellt samarbete med detta land har inte ändrats på 20 år och behövde uppdateras, särskilt i dessa tider av stora globala finansiella påfrestningar.

Det nya interimsavtalet med Turkmenistan medför inte bara kommersiella och ekonomiska fördelar. Vi räknar också med att den regionala säkerheten förbättras i alla avseenden: genom att mänskliga rättigheter och demokrati främjas på ett bättre sätt, att man uppnår bättre resultat i kampen mot narkotika och människohandel och att Turkmenistan långsiktigt deltar i återuppbyggnaden i Afghanistan genom att bistå EU-medlemsstaterna i deras insatser i detta land. Bättre förbindelser med Turkmenistan bidrar inte minst till att trygga Europas energiförsörjning.

Jag anslöt mig till mina kolleger i stödet av den lagstiftning som Daniel Caspary föreslår. Längre fram kommer vi att behöva göra allt för att se till att detta land gör sitt i detta gemensamma försök att hjälpa fram det.

  Andrzej Jan Szejna (PSE), skriftlig. – (PL) Förbindelserna mellan Europeiska gemenskaperna och Turkmenistan styrs i nuläget av det avtal om handel och handelspolitiskt och ekonomiskt samarbete som ingicks mellan Europeiska gemenskaperna och Sovjetunionen 1989.

Det råder ingen tvekan om att nivån på den ekonomiska utvecklingen, och framför allt på skyddet av mänskliga rättigheter i Turkmenistan, inte är tillfredsställande. Turkmenistan har misslyckats med att möta en rad humanitära behov (bland annat tillåts Röda korset fortfarande inte utföra sitt arbete i Turkmenistan).

Enligt min uppfattning skulle ett undertecknande av interimsavtalet om handel mellan Europeiska gemenskapen och Turkmenistan, i kombination med ett tydligt angivande av villkoret med en tidsgräns på fem år för införande av demokratiska principer och normer för mänskliga rättigheter som motsvarar dem som gäller i EU, ge motivation och vara ett tecken på god vilja från gemenskapens sida. Att underteckna avtalet skulle kunna bidra till att förbättra tillvaron för Turkmenistans medborgare och att få till stånd ekonomiska reformer.

Ett undertecknande av partnerskaps- och samarbetsavtalet kan bara övervägas vid synliga bevis på förbättring på området för respekt för demokratiska principer och mänskliga rättigheter.

  Charles Tannock (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Jag vill ta tillfället i akt att förklara ett av de många skälen till varför jag i dag röstade för närmare handelsförbindelser mellan EU och Turkmenistan. I EU:s gemensamma yttre politik för en trygg energiförsörjning, som de brittiska konservativa ledamöterna ställer sig helt bakom, konstateras hur viktiga de nya transkaspiska rörledningarna är för att förse Europa med olja och gas. Dessa transkaspiska rörledningar bör integreras fullt ut med den ”södra korridoren” av rörledningar som omfattar Nabucco, Southstream och Whitestream. Det är av yttersta vikt för att trygga vår gemensamma energiförsörjning och för vår utrikespolitik att vi minskar vårt beroende av energileveranser från Ryssland.

Vi bör därför agera proaktivt och satsa på att etablera ett samarbete med Turkmenistan genom att stödja interimshandelsavtalet, som bidrar till att uppmuntra inhemska reformer och förbättra människorättssituationen i detta land.

– Betänkande: Hökmark (A6-0236/2009)

  Liam Aylward (UEN), skriftlig. − (EN) Kärnkraft är en realitet i Europa. Det är en realitet som vi på Irland inte känner oss väl till mods med, men vi accepterar att alla länder har rätt att välja sin egen energimix och eftersom våra grannar använder kärnkraft är det en fråga vi inte har råd att strunta i.

Bara förra veckan inträffade en allvarig säkerhetsincident i kärnkraftverket i Sellafield, och jag vågar påstå att kärnkraftverkets lagringsanordning för kärnavfall – B30-dammen – är ett av den europeiska kärnkraftsindustrins allvarligaste problem. I B30-dammen förvaras stora mängder kärnavfall som inte har behandlats på lämpligt sätt på flera decennier.

Jag stöder därför förslaget till en gemenskapsram för kärnsäkerhet som leder till ökat oberoende för nationella tillsynsmyndigheter och ökad insyn i kärnkraftsanläggningars säkerhet.

Jag stödde de ändringsförslag i betänkandet som innebär att säkerhetsföreskrifter och säkerhetskrav skärps. Även om vi inte har några kärnkraftverk i Irland kan våra medborgare drabbas av säkerhetsincidenter på andra håll och EU måste ge dem bästa tänkbara skydd.

  Brian Crowley (UEN), skriftlig. – (GA) Vi måste acceptera att kärnkraft alstras och kommer att alstras i Europa. Vi på Irland tycker inte att detta är bra, men vi respekterar varje enskild medlemsstats rätt att välja sina egna energikällor. Så länge som det finns kärnkraftverk i våra grannländer kan vi inte ignorera denna fråga.

Det begicks ett säkerhetsbrott i Sellafield, Storbritannien, i förra veckan, och Sellafields anläggning för lagring av kärnavfall – som kallas ”anläggning B30” – är ett av de största problemen för kärnkraftsektorn i Europa. Det lagras enorma mängder obehandlat kärnavfall i anläggning B30.

Jag stöder fullt ut förslaget om en gemenskapsram för kärnsäkerhet som sådant, som kommer att garantera en hög nivå för säkerhetsnormer och insyn i dessa för kärnkraftsverken.

Jag röstade för de ändringsförslag som syftar till att stärka detta förslag. Även om det inte finns några kärnkraftverk på Irland så skulle säkerhetsproblem i kärnkraftverk i andra europeiska länder påverka invånarna på Irland. Det är Europeiska unionens uppgift att de till att våra länders invånare skyddas helt i detta sammanhang.

  Glyn Ford (PSE), skriftlig. − (EN) Eftersom jag har reservationer när det gäller kärnkraftverks säkerhet på sikt är jag inte helt nöjd med detta betänkande. Jag går med på att de som arbetar inom denna industri är engagerade yrkesmänniskor. Jag går med på att olyckor är sällsynta. Problemet är bara att när det inträffar en olycka så kan följderna bli så extrema. Vi kan inte glömma kärnkraftsolyckan i Uralbergen som avslöjades av Roy Medvedev, Harrisburgolyckan som involverade samma händelseförlopp som i filmen Kinasyndromet, som hade premiär bara dagar före olyckan, Tokaimuraolyckan i Japan, eller slutligen Tjernobyl, vars följder vi alla fortfarande lever med, men som har varit mest tragiska för de människor och barn som bor i närheten eller har fötts av föräldrar som var där.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Kärnkraften kommer att spela en avgörande roll för energin i våra samhällen i framtiden. Till följd av detta, och med tanke på planerna för anläggningar i Europa i framtiden, är det nödvändigt att upprätta en gemenskapsram för kärnsäkerhet.

I och med Gunnar Hökmarks betänkande kommer de bästa och säkraste förhållandena att skapas i kärnanläggningar i Europa i framtiden. En tydlig ram kommer att upprättas, med oberoende och starka nationella tillsynsmyndigheter, tillsammans med ett system för beviljande av licenser för kärnanläggningar och ett system för inspektioner och kontroller av dessa anläggningar.

Betydelsen i framtiden av kärnenergi kräver förträffliga förhållanden för genomförandet och för utbyte av väsentlig information, så att vi kan upprätta enhetliga säkerhetsförhållanden av högsta kvalitet.

Jag röstade därför för detta betänkande.

  Paul Rübig (PPE-DE), skriftlig. − (DE) Delegationen från Österrikiska folkpartiet (ÖVP) stöder upprättandet av en oberoende tillsynsmyndighet för kärnkraftsverk med rättsligt bindande kapacitet att koppla bort farliga kärnkraftsverk från nätverket.

– Betänkande: Romeva i Rueda (A6-0253/2009)

  Jan Andersson, Göran Färm, Anna Hedh, Inger Segelström och Åsa Westlund (PSE), skriftlig. − Vi valde att rösta nej till detta betänkande om ett kontrollsystem inom fiskeripolitiken. Vi välkomnar naturligtvis förslagen om stärkta åtgärder för att se till att reglerna följs, men vi är kritiska till den vikt som läggs på att kontrollera fritidsfiske. Det är inte rimligt att reglera fritidsfiske när det i själva verket är det industriella fisket som är ansvarigt för problemen med bl.a. utfiskning i våra hav.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Vi beklagar det tydliga förkastandet av en majoritet i parlamentet av vårt ändringsförslag, i vilket det i enlighet med bestämmelserna i Republiken Portugals konstitution – med andra ord bestämmelserna om nationell suveränitet – och som en del av kampen för att se till att dessa bestämmelser följs, anges att detta förslag till förordning bör föreskriva respekt av och inte utgöra ett hot mot medlemsstaternas behörighet och ansvar i fråga om att övervaka efterlevnaden av bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken.

Vi beklagar det tydliga förkastandet av en majoritet i parlamentet av våra ändringsförslag, som skulle ha hindrat Europeiska kommissionen från att oberoende kunna genomföra inspektioner utan förvarning i medlemsstaternas exklusiva ekonomiska zoner (EEZ) och territorier och från att efter godtycke kunna förbjuda fiskeverksamhet och upphäva eller återkalla betalning av gemenskapsstöd till en medlemsstat, och som också skulle innebära att en medlemsstat inte kan inspektera sina fiskefartyg inom en annan medlemsstats EEZ utan den senares tillstånd.

Detta förslag till förordning – som EU:s institutioner kommer att förhandla vidare om – kommer, om det antas i sin nuvarande form, att utgöra ytterligare ett angrepp mot den nationella suveräniteten genom att införliva krav i fråga om utrustning och förfaranden som har framhållits som totalt olämpliga för det portugisiska fisket.

Detta är anledningen till att vi röstade mot betänkandet.

  Carl Lang och Fernand Le Rachinel (NI), skriftlig. – (FR) År 2008 skrotades 165 trålare. Under 2009 har det redan tillkännagivits att 225 trålare ska skrotas.

Den franska fiskesektorn har drabbats hårt, eftersom den franska regeringen och Bryssel har beslutat att offra franska fiskare till förmån för EU:s ekonomiska politik och handelspolitik.

Norge, ett land som inte är medlem i Europeiska unionen men som har förhandlat fram ett gasrelaterat avtal med den senare, ger följaktligen sig självt 80 procent av torskkvoten, en siffra som uppgår till 500 000 ton per år. Frankrike för sin del har bara tillgång till 9 000 ton per år, varav bara 700 ton från Engelska kanalen och Nordsjön.

Hur skulle man under dessa förhållanden kunna undgå att känna avsmak när man bevittnar utrotningen av franska fiskare? Varför strävar Bryssel och den franska regeringen efter att planera förstörelsen av en hel sektor i vår ekonomi? På grund av euro-globalistiska intressen och frihandelns dogm.

Det anslag på 4 miljoner euro som jordbruks- och fiskeriministern avsåg som ekonomisk kompensation knuten till hindrande av båtar som uppnått sin fiskekvot kommer inte att lösa detta problem. De franska fiskarna måste omedelbart befrias från dessa diskriminerande och destruktiva gemenskapskvoter.

  Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Europaparlamentet har i dag röstat för att sport- och fritidsfiske ska ingå i den gemensamma fiskeripolitiken. Därmed har EU börjat reglera ett av våra mest folkkära fritidsnöjen.

Förslaget är befängt. För det första är fiskevattnen varje lands, inte Bryssels. För det andra påverkar inte fritidsfiskares aktiviteter bestånden i någon större utsträckning. För det tredje är detta lagstiftning som kommer att vara omöjlig att efterleva. Se bara på Sverige, där vi har 11 500 km rak kustlinje. Tror EU:s byråkrater och kollegerna i kammaren att det faktiskt ska gå att kontrollera vad som sker, vid alla tidpunkter och på alla platser? En lag som inte går att genomföra är en synnerligen dålig lag.

Å andra sidan är jag inte heller särskilt förvånad över förslaget. EU är som ett ånglok som satt igång att rulla på väg mot sitt mål att bli en fullfjädrad federal stat. Det är stort, tungt och mycket svårt att stoppa när det satts i rullning. Den som ställer sig i vägen blir dessutom överkörd.

I dag är en mörk dag för oss som vill ha ett kärnfullt och väl fungerande Europasamarbete, men framför allt är det en mycket mörk dag för fritidsfiskare i alla medlemsstater.

  Sebastiano (Nello) Musumeci (UEN), skriftlig. – (IT) Syftet med detta förslag till förordning, nämligen att garantera ett kontrollsystem i gemenskapen för att se till att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs med hjälp av en europeisk byrå, är verkligen berömligt och i enlighet med det flertal krav som ställts under åren av parlamentet och Europeiska kommissionen. I förordningen föreslås också – om än försagt – att nämnda bestämmelser ska genomföras och tillämpas enhetligt i de 27 medlemsstaterna.

Även om jag stöder andan i texten i stort (där en uppmuntran av respekt för bestämmelserna upprätthålls för att garantera att den gemensamma fiskeripolitiken tillämpas korrekt) är jag av den uppfattningen att Medelhavsfiskets särdrag olyckligtvis inte har beaktats.

Ett exempel på detta är kravet om att installera ett satellitbaserat övervakningssystem för fartyg på fartyg vilkas längd är 10 meter eller mer. Det kanske fungerar bra för de robusta fiskefartygen i Nordsjön, men inte för båtarna i Medelhavet, som är små, ofta utan kajuta och används för ”småskaligt fiske”. De betydande kostnader som detta skulle medföra utgör också ett problem, som emellertid skulle kunna avhjälpas om gemenskapen skulle tillhandahålla 80 procent i medfinansiering, vilket med rätta föreslås i ändringsförslag 20.

  Brian Simpson (PSE), skriftlig. − (EN) Jag kommer att stödja detta betänkande eftersom vi har accepterat ändringsförslagen 48 och 49 och förkastat ändringsförslag 93 när det gäller fritidsfiske.

Att fritidsfiske skulle ingå i en medlemsstats fiskekvot är för mig oacceptabelt.

Om man på allvar hävdar att fritidsfiske förstör våra fiskebestånd så menar jag att man glömmer bort en grundläggande fråga när det gäller utarmningen av fiskbestånden, nämligen att problemet är det överfiske som bedrivs av industrifiskeföretag på fabriksfartyg.

De är de som ska uppfylla kraven i den gemensamma fiskeripolitiken, inte fritidsfiskare som utövar sin hobby.

– Betänkande: Visser (A6-0206/2009)

  Roger Knapman och Thomas Wise (NI), skriftlig. − (EN) Den gemensamma fiskeripolitiken har stora brister och har haft mycket negativa effekter för den brittiska ekonomin och miljön. Vi tillstår att det behövs nya idéer för att förbättra situationen, men det är uppenbart att de flesta nya idéer och goda exempel kommer från medlemsstaterna och yrkesfiskarna själva. Vi har därför röstat mot detta betänkande som ger kommissionen ökade befogenheter.

  Thomas Wise (NI), skriftlig. − (EN) Den gemensamma fiskeripolitiken har stora brister och har haft mycket negativa effekter för den brittiska ekonomin och miljön. Jag tillstår att det behövs nya idéer för att förbättra situationen, men det är uppenbart att de flesta nya idéer och goda exempel har kommit från medlemsstaterna och yrkesfiskarna själva. Jag har därför röstat mot detta betänkande som ger kommissionen ökade befogenheter.

– Betänkande: Busuttil (A6-0251/2009)

  John Attard-Montalto och Louis Grech (PSE), skriftlig. − (EN) Även om vi röstade för betänkandet vill jag för egen del och för min kollega Louis Grechs räkning framhålla följande:

Vi är för en gemensam invandringspolitik.

Vi anser att invandringspakten inte var tillfredsställande ur nationell synpunkt.

Vi är besvikna över att det inte tydligt slås fast i betänkandet att det är obligatoriskt att dela ansvaret.

Vi noterar att samarbete uppskattas. EU kan emellertid inte lägga sig i vilken typ av bilaterala avtal som ingås mellan ett ursprungsland och ett transitland.

Vi är inte för rösträtt för olagliga invandrare på grund av Maltas demografiska situation.

Vi är inte för ett enhetligt Schengensystem för visering i stället för nationella system om detta skulle leda till ökad byråkrati och ett mindre flexibelt system.

  Catherine Boursier (PSE), skriftlig. – (FR) Jag välkomnar antagandet av Busuttilbetänkandet, även om jag medger att jag inte stöder alla de punkter som tas upp i det, i synnerhet inte det positiva mottagande som slutsatsen i den europeiska pakten för invandring och asyl gavs: min grupp röstade för ett avlägsnande av denna hänvisning i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, men vi var i minoritet i denna fråga. Samma sak gäller för ett stärkande av Frontex roll i återvändandeärenden.

Mot bakgrund av slutresultatet röstade jag dock för detta betänkande för att starkt förespråka ett öppnande av lagliga vägar för invandring. Därför stöder jag följande: erkännande av behovet av invandrares arbete inom EU, behovet av utvidgade samråd med företrädare för det civila samhället, fri rörlighet inom EU efter att man varit bosatt i en medlemsstat i fem år, respekt för mänsklig värdighet och tillämpning av de mest gynnsamma befintliga bestämmelserna i samband med tillämpning av återvändandedirektivet, och slutligen, och allra viktigast, rätten att rösta i lokala val, en punkt som högern i EU kraftigt motsatte sig.

  Philip Bradbourn (PPE-DE), skriftlig. − (EN) De brittiska konservativa ledamöterna röstade mot detta betänkande eftersom vi inte håller med om att det behövs en gemensam EU-politik för invandring och anser att Storbritannien måste behålla sin absoluta kontroll över sina nationella gränser.

  Philip Claeys (NI) , skriftlig. - (NL) Jag röstade mot detta betänkande, eftersom det innehåller ett antal element som jag anser vara oacceptabla. Till att börja med utgår man ifrån att EU kommer att behöva 60 miljoner nya invandrare 2050. Med tanke på de nuvarande problemen med massinvandring är detta ett vansinnigt förslag. Det föreslås också att blåkortet inte ska begränsas till välutbildade arbetstagare. Då kan vi lika gärna öppna fördämningarna helt och hållet.

  Carlos Coelho (PPE-DE), skriftlig. – (PT) En gemensam strategi i EU för invandring är absolut nödvändig. Ett splittrat och inkonsekvent tillvägagångssätt kan inte tillåtas i ett gemensamt område utan inre gränser, för alla åtgärder och all politik på området för invandring som genomförs av en medlemsstat får oundvikligen följder för alla andra medlemsstater.

Därför stöder jag upprättandet av en gemensam invandringspolitik för Europa, som grundas på en hög grad av politisk och verksamhetsmässig solidaritet, ömsesidigt förtroende och delat ansvar.

Antagandet av den europeiska pakten för invandring och asyl var ett enormt steg i rätt riktning som lett till en mer sammanhängande och kontrollerad invandringspolitik som är knuten till behoven på arbetsmarknaden i de europeiska länderna, samt till de tillgängliga resurserna i fråga om boende, hälsa och utbildning. Syftet är också att starkt bekämpa olaglig invandring.

I Simon Busuttils utmärkta betänkande respekteras denna strategi. Det enda problemet är ett ändringsförslag som lagts fram av den socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet, som utgör ett hot mot fastheten i vår kamp mot olaglig invandring, eftersom det inte kan råda någon tvekan om att alla invandrare som vistas lagligt på en medlemsstats territorium kommer att ha rätt att rösta, i enlighet med de fastställda villkoren. Av den anledningen stöder jag den alternativa resolution som lagts fram av föredraganden som, återigen, har försökt nå en kompromiss som är godtagbar för alla.

  Edite Estrela (PSE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för resolutionen om en gemensam invandringspolitik för Europa, eftersom invandringen är en av de största utmaningar som Europa står inför i nuläget. Vid hanteringen av problemet med invandring kan vi anta politiska åtgärder som omvandlar problemet till en möjlighet.

Invandringen är ett gemensamt problem i EU-medlemsstaterna, vilket är anledningen till att de senare måste agera enat för att finna en lämplig lösning på problemet. Betänkandet syftar till att täcka alla dimensioner av invandring och stödja upprättandet av en gemensam invandringspolitik i Europa som grundas på en hög grad av politisk och verksamhetsmässig solidaritet.

Dessutom omfattar det förfaringssätt enligt vilka invandrare tillåts delta i det medborgerliga och politiska samhällslivet där de bor, framför allt i politiska partier och fackföreningar, och som ger dem möjlighet att rösta i lokala val.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Ett betänkande med 91 artiklar måste uppenbarligen omfatta vissa aspekter som vi ställer oss bakom. Detta betänkande är dock, trots att det görs försök att ”sockra det beska pillret”, i grunden negativt, vilket naturligtvis är anledningen till att vi förkastar det.

Det anges att Europaparlamentet starkt stöder ”upprättandet av en gemensam invandringspolitik i EU” och välkomnar ”de institutionella konsekvenserna av Lissabonfördraget, särskilt att medbestämmandeförfarandet och förfarandet för omröstning med kvalificerad majoritet utvidgas till att omfatta all invandringspolitik” och ”Europeiska rådets antagande […] av den europeiska pakten för invandring och asyl”, med andra ord en inhuman, säkerhetsbaserad invandringspolitik som kriminaliserar, utnyttjar och plockar ut invandrare.

Om det hade rått några tvivel om EU:s mål så skingras de i detta betänkande: ”Europaparlamentet anser att laglig migration fortsatt är nödvändig för att tillgodose EU:s … arbetsmarknadsmässiga … behov” (nästan ”60 miljoner migrerande arbetstagare 2050”). Det är anledningen till att ”invandringsprofiler” måste utarbetas – eftersom ”arbetsmarknadens behov bör vara en central aspekt i dessa profiler” – och att det finns behov för att ”öka EU:s dragningskraft för högkvalificerade arbetstagare”, framför allt genom ”blåkortet”. Med andra ord en inhuman syn på invandrare, där de bara betraktas som arbetskraft som kan utnyttjas.

Vad vi behöver snarare än en gemensam politik är en annorlunda politik, i vilken invandrares rättigheter försvaras och de grundläggande orsakerna till invandringen bekämpas.

  Filip Kaczmarek (PPE-DE), skriftlig. – (PL) Jag röstade för ett antagande av Busuttilbetänkandet. Det är ett viktigt betänkande, eftersom invandring är en av de mest betydelsefulla utmaningar som Europeiska unionen står inför. Vi borde kunna erkänna att vi inte är helt kapabla att utnyttja invandringens goda aspekter eller förhindra de situationer som inte på något sätt kan kallas fördelaktiga.

En annan svårighet är att invandringen ser olika ut i olika medlemsstater, och skillnaderna är enorma i detta avseende. För vissa länder är migration ett enormt socialt, ekonomiskt och politiskt problem. För andra är den ett mindre fenomen som inte väcker stort intresse. Det är en av anledningarna till att det är så svårt att upprätta och införa en enhetlig invandringspolitik. Vi bör också vara medvetna om att det för många människor bokstavligt talat är en fråga om liv eller död att få stanna kvar i Europa. Genom att skicka tillbaka dem till ursprungslandet kan vi i själva verket döma dem till döden. Därför bör verktygen för invandringspolitiken vara flexibla, så att de kan anpassas till de enskilda fallen för specifika personer. Tack så mycket.

  Carl Lang och Fernand Le Rachinel (NI), skriftlig. – (FR) Vi kan inte stödja en gemensam invandringspolitik som grundas på att underlätta öppnandet av lagliga kanaler för migration. Syftet med politiken bör vara raka motsatsen till detta.

Detta betänkande grundas, återigen, på de riskabla rekommendationer från kommissionen som anges i grönboken av den 11 januari 2005 om ekonomisk migration. Det är ett betänkande i vilket det antal migrerande arbetstagare som EU antas behöva 2050 fastställs till 60 miljoner och i vilket behovet av att öppna kanaler för laglig migration betonas.

Hur kan man undgå att tycka att det är obscent att rekommendera oss att mitt i en ekonomisk, finansiell och social kris öppna våra marknader ytterligare för utländska arbetstagare, vid en tidpunkt då våra nationella jobb hotas och arbetslösheten är oerhört hög?

Vad som behövs mitt i en kris är i stället att vidta ekonomiska och sociala skyddsåtgärder och att reservera jobb, men också socialt stöd, för våra länders medborgare.

Avslutningsvis grundas betänkandet på det felaktiga antagandet att den olagliga invandringen kommer att minska dramatiskt eller försvinna helt om vi öppnar fördämningarna för laglig invandring. Vi vet att det inte kommer att bli så, utan att en laglig invandring tvärtom är förelöpare för en fullskalig invandring.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) Asylrätten kommer att bli ett medel för massinvandring i en aldrig tidigare skådad skala. Europas portar skulle öppnas på vid gavel för utvecklingsvärlden. Om de multikulturella visionärerna får som de vill kommer familjebegreppet att utvidgas till att betyda att hela stammar kan invandra utan svårighet.

Dessutom ska möjligheten till häktning av personer som ska utvisas begränsas, asylsökande ska ges tillträde till arbetsmarknaden och de grundläggande bestämmelserna för dem ska utvidgas. Detta skulle sätta en ännu större press på den inhemska arbetsmarknaden – framför allt under den ekonomiska krisen – och skattebetalarna skulle vara tvungna att gräva djupt i fickorna. Av dessa anledningar finns det inget annat val än att förkasta detta betänkande.

  Athanasios Pafilis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) I betänkandet om en gemensam invandringspolitik betraktas EU:s monopolvänliga invandringspolitik och Europaparlamentets bidrag till den på ett positivt sätt. Samtidigt föreslås att åtgärder ska vidtas för nästa skede, på invandrarnas bekostnad och i en ännu mer reaktionär riktning.

I betänkandet antas den grundläggande principen om EU:s invandringspolitik som ett verktyg för att tjäna behoven på arbetsmarknaden, vilket innebär lönsamheten för de europeiska monopolen. I detta syfte föregriper man en tillämpning av en politik gentemot invandrare som går ut på ”morot och piska”. Å ena sidan välkomnar man i betänkandet alltså den oacceptabla pakten för invandring och asyl och kräver en förstärkning av Frontex mandat, resurser för insamling av underrättelser och repressiva åtgärder mot invandrare som inte är till någon nytta för EU:s kapital. Å andra sidan välkomnas åtgärder för att locka och legalisera ”välutbildade” arbetstagare och den periodiska och tillfälliga invandring som kapitalet kräver, och man föreslår åtgärder för att integrera lagliga invandrare så att de blir direkt tillgängliga för sina arbetsgivare.

Det enda svaret på denna reaktionära politik är att integrera invandrarna i arbetarklassrörelsen och att invandrare och lokala arbetare kämpar sida vid sida mot EU:s och kapitalets anti-gräsrots- och anti-invandringspolitik och kräver sina rättigheter och det välstånd de åstadkommer.

– Betänkande: Lichtenberger (A6-0224/2009)

  Šarūnas Birutis (ALDE), skriftlig. (LT) Nu är tiden inne för att TEN-T-politiken, som grundas på femton års erfarenhet, ska återspegla sina mål och åtgärder. Vi måste ompröva projekt och åtgärder, lägga större betoning på en samordning inom EU och eftersträva mer bindande åtaganden från medlemsstaternas sida vid genomförande av prioriterade projekt som de godkänt.

Prioriterade TEN-T-projekt och – TEN-T-kartor utgörs främst av stora och dyra nationella transportinfrastrukturprojekt, och vissa av de tidigare 30 TEN-T-projekten var fysiskt omöjliga att genomföra, medan andra projekt blivit mycket viktiga, särskilt efter utvidgningen av EU, men saknas på listan.

Den nuvarande ekonomiska krisen kan kanske uppmuntra oss att återigen följa denna logik vid investeringen i transportinfrastruktur. Det krävs emellertid väl övervägda projekt och investeringar i EU:s transportinfrastruktur för att den ska utvecklas ytterligare under de kommande 10–20 åren. Beslut om transportinfrastrukturprojekt bör grundas på korrekta bedömningar av utgifter och vinster, stabilitet och ett europeiskt, gränsöverskridande mervärde.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) I betänkandet fastställs riktlinjer ”för utbyggnad av det transeuropeiska transportnätet” (TEN-T). Det omfattar i nuläget 30 prioriterade projekt ”som i huvudsak inspirerats av nationella intressen” – vilka andra intressen skulle ha beaktats, de multinationella? – som gemenskapen kommer att medfinansiera med nästan 5,3 miljarder euro.

Detta betänkande passar in i den vision av ”det transeuropeiska transportnätet” som baseras på en utvidgning av den inre marknaden och en ökad kapitalistisk konkurrens och koncentration. Följaktligen betonas ”att … målen i Lissabonstrategin … måste integreras” och försvaras anpassningen av TEN-T till ”ändrade marknadsvillkor”, i linje ”med följande kriterier: ekonomisk bärkraft, förstärkning av konkurrenskraften, främjande av den gemensamma marknaden” och en utveckling genom ”offentlig-privata partnerskap” (t.ex. genom att ”avsätta en del av avgifterna för väginfrastruktur till att finansiera TEN-T-projekt”).

Bara en månad från den nuvarande mandatperiodens slut kan majoriteten av Europaparlamentet inte motstå att uppmana Europeiska kommissionen ”att före utgången av dess mandat lägga fram ett lagstiftningsinitiativ angående en öppning av de inhemska järnvägsmarknaderna för persontransporter från och med den 1 januari 2012”.

Slutligen understryks, för att tillfredsställa de stora ekonomiska och finansiella gruppernas intressen i fråga om en ökad kontroll gentemot Östeuropa, att förbindelser mellan Väst- och Östeuropa är en prioritering.

  Marian-Jean Marinescu (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Utvecklingen och utvidgningen av det transeuropeiska transportnätet är ett absolut måste för att stärka den inre marknaden och främja Europeiska unionens sammanhållning. Det är anledningen till att jag röstade för alternativ ”C” som föreslogs av föredraganden, Eva Lichtenberger. Denna strategi kommer möjliggöra att alla typer av finansiella resurser som är tillgängliga i framtiden används för transport och infrastruktur, även om det inte helt ger de medel som krävs för att kunna garantera ett effektivt genomförande, med tanke på det stora antalet skilda nationella intressen.

Alla andra eventuella alternativ, inklusive det som föreslås i det alternativa förslaget från PPE–DE-gruppen, hade kunnat göra det omöjligt för medlemsstaterna att använda sammanhållningsfonderna som en del av sammanhållningspolitiken för transportinfrastrukturprojekt som inte tillhör de prioriterade TEN-T-projekten, och detta skulle indirekt ha kunnat beröva Rumänien möjligheten att använda sammanhållningsfonderna för transportsektorn, fonder som Rumänien är i stort behov av.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. – (PT) I detta betänkande bedöms genomförandet av de 30 prioriterade TEN-T-projekt där förseningar får betydande följder för framtiden för den europeiska hållbara transportpolitiken. Trots svårigheterna måste vi hålla fast vid de förändringar som krävs för att upprätta intermodala anslutningar, framför allt för medborgare och gods. De olika utmaningar som vi står inför för närvarande, som sträcker sig från säkerhet till regionala frågor, sociala, ekonomiska och finansiella vanor och miljön, måste beaktas. Därför bör behovet av en integrerad och mer sammanhängande strategi i fråga om transportnätverket betonas.

Betydelsen av en utveckling av gränsöverskridande förbindelser inom det europeiska transportnätverket är uppenbar, vilket är anledningen till att vi stöder förbättrade förbindelser mellan alla transportslag, i synnerhet mellan dem där en förändring och utveckling är svårare, t.ex. järnvägs- och sjötransporten. Det måste upprättas bättre förbindelser med kusthamnar och flygplatser, och ett ordentligt genomförande av transeuropeiska nätprojekt kommer utan tvekan att bidra till att nå detta mål.

Betänkandet speglar vissa av dessa angelägenheter, men den prioritetsordning som jag anser vara lämplig upprätthålls inte genom hela texten. Därför röstade jag mot betänkandet.