Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2008/2217(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A6-0199/2009

Ingivna texter :

A6-0199/2009

Debatter :

PV 22/04/2009 - 18
CRE 22/04/2009 - 18

Omröstningar :

PV 23/04/2009 - 8.33
Röstförklaringar
Röstförklaringar

Antagna texter :

P6_TA(2009)0307

Debatter
Onsdagen den 22 april 2009 - Strasbourg EUT-utgåva

18. Handlingsplan för rörlighet i städerna (debatt)
Anföranden på video
PV
MPphoto
 
 

  Talmannen. − Nästa punkt är ett betänkande av Gilles Savary, för utskottet för transport och turism, om handlingsplanen för rörlighet i städerna (2008/2217(INI))(A6-0199/2009).

 
  
MPphoto
 

  Gilles Savary, föredragande. (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot! Det är en tämligen unik stilövning som Europaparlamentet utför i samband med det här betänkandet. Frågan om rörlighet i städerna väcktes, som bekant, första gången av kommissionsledamoten med ansvar för transportfrågor, Jacques Barrot, för över två år sedan. Resultatet blev en grönbok från Europeiska kommissionen, som redovisade sina slutsatser för oss under våren 2007. Slutsatserna togs upp i ett betänkande – ett initiativbetänkande – av vårt parlament, utarbetat av min kollega Reinhard Rack, som är här i kammaren i dag.

Enligt EU:s institutionella system ska en grönbok följas av en vitbok, och i det aktuella fallet var det Europeiska kommissionens förslag till handlingsplaner om rörligheten i städerna som låg på bordet.

Jag måste tacka Antonio Tajani, som är här. Han meddelade mig i december att det skulle vara politiskt omöjligt för Europeiska kommissionen att lägga fram ett förslag omedelbart. Och det kan man förstå: av skäl som bara de själva känner till har ett antal stater invändningar mot detta nu när valet till Europaparlamentet närmar sig, men parlamentet försökte ta upp den kastade handsken.

Jag vill också tacka mina kolleger i parlamentet som är närvarande här i dag, från samtliga politiska grupper – framför allt samordnarna – och utskottet för regional utveckling för att de stödde mitt förslag som var att bygga vidare på den fördel vi hade och att säga att eftersom inte kommissionen längre kunde ta initiativet, så borde vi göra det.

Det vi tänker föreslå saknar egentligen motstycke. Jag vet inte om detta innebär att vi har skapat ett prejudikat här i kammaren. Vi tänker föreslå kommissionen den handlingsplan som den egentligen borde ha föreslagit oss.

Naturligtvis kan man inte förvänta sig några rättsliga öppningar från ett initiativbetänkande som detta. Genom att föreslå en mycket praktisk handlingsplan med extremt detaljerade förslag kan Europaparlamentet inte hoppas på något annat än att bli hört, eftersom vi inte har den verkställande makten och inte är Europeiska unionens regering – det är som bekant kommissionens roll.

Jag måste inom parentes säga att under de senaste månaderna har vi fått ett överväldigande stöd från alla organisationer som intresserar sig för dessa frågor. Dit hör framför allt – jag vill gärna nämna detta för de få återstående ledamöter som kan ha invändningar mot detta initiativ – lokala myndigheter och alla de organisationer som företräder lokala myndigheter, bland annat i de länder som i dag hänvisar till subsidiariteten som ett sätt att förklara för oss att denna handlingsplan är helt otänkbar.

Jag tror därför att de lokala myndigheterna har insett att rörligheten i städerna förmodligen kommer att bli en av de viktigaste utmaningarna under 2000-talet. Varför? Jo, därför att 60 procent av européerna lever i städer i dag. År 2020 kommer den siffran att stiga till 80 procent och vi, Europeiska unionen, har en rättslig grund som gör att vi är gemensamt ansvariga för transportpolitiken med medlemsstaterna och de lokala myndigheterna.

Skulle vi som européer avstå från att ha en uppfattning eller från att ta ett initiativ på områden där transporter kommer att utgöra de mest komplicerade och utan tvekan de mest grundläggande problemen under de kommande åren? Vi tror inte det. Och det är därför som Europaparlamentet inte ville att vi skulle tiga, inte ville att vi skulle tiga när det gällde rörligheten i städerna. Snarare ville det att vi skulle använda detta initiativ till att uppmana kommissionen att ta upp frågan på nytt som en prioriterad fråga under nästa mandatperiod.

Jag vill tacka samtliga samordnare, eftersom vi har arbetat på ett unikt sätt, vi har arbetat väldigt mycket motströms och betänkandet som har lagts fram har fått mycket brett stöd inom utskottet för transport och turism.

Låt mig säga att detta är ett betänkande som bygger på subsidiaritetsprincipen. Det är uteslutet – ja, jag har hållit på för länge, men jag är säker på att ni förlåter er föredragande, herr talman – att EU skulle fundera på att fatta några som helst beslut som gäller transportfrågorna för de lokala myndigheternas räkning.

Jag är själv en lokalt vald företrädare och jag känner ett starkt engagemang för de lokala myndigheternas administrativa självständighet, vilket framgår av de kampanjer som jag har drivit i parlamentet med framför allt Willi Piecyk, min kollega från utskottet för transport och turism. Men vad jag däremot verkligen tror, är att EU kan stimulera, kan förbättra utbytet av information och bästa metoder, och det är det centrala i våra förslag, som kommer att beskrivas inom kort.

 
  
MPphoto
 

  Antonio Tajani, kommissionens vice ordförande. (FR) Herr talman! Låt mig först av allt tacka Gilles Savary för hans arbete. Jag vill tacka honom för det engagemang han visat när det gäller att föra fram en europeiska politik för rörlighet i storstäder, i städer. Detta är ingen underordnad fråga: om vi verkligen vill möta utmaningen från Europas transportsektor så måste vi arbeta med rörligheten i städerna.

Det är anledningen till att jag i första hand vill tacka Gilles Savary. Jag upprepar: tack vare honom har vi gjort framsteg på området för rörlighet i städerna. Dagens betänkande, som vi kommer att rösta om i morgon, skickar ett mycket viktigt budskap. Det är att budskap som jag måste lyssna på, och jag hoppas kunna ge Gilles Savary positiv återkoppling på hans engagemang under nästa ämbetsperiod. Jag är än en gång tacksam mot honom för det arbete han utfört i frågan om rörligheten i städerna.

Jag tänker nu fortsätta på mitt modersmål.

(IT) Herr talman, mina damer och herrar! Rörligheten i städerna utgör helt klart en integrerad del av Europeiska unionens transportsystem, eftersom hela systemet ofta börjar och slutar i storstadsområden och går genom många av dem på vägen. Därför är det viktigt att inte bara se rörligheten i städerna mot bakgrund av livet i städerna, utan också mot bakgrund av transportsystemet som helhet, inklusive långdistanstransporter.

Att bekämpa klimatförändringen, underlätta handeln, garantera energiförsörjningen, reagera på medborgarnas behov av rörlighet, minska problemen i samband med trafikstockningar och tackla de demografiska förändringarna – allt detta är frågor av fundamental betydelse för EU:s politik, och rörligheten i städerna är intimt knuten till samtliga dessa utmaningar.

Det var just därför som kommissionen lade fram sin grönbok om rörligheten i städerna i september 2007. Det samråd som följde på antagandet av grönboken har visat att det finns en bred uppslutning kring tanken att Europeiska unionen ska spela en roll på detta område. Er resolution om grönboken om rörligheten i städerna, som utarbetats under Reinhard Racks ledning och som antogs den 9 juli 2008, stöder den slutsatsen.

Syftet med grönboken var att bereda väg för en handlingsplan för rörlighet i städerna. Parlamentets beslut att gå vidare på egen hand med en egen handlingsplan innan kommissionen lagt fram något förslag skickar en stark politisk signal. Det var av den anledningen jag underströk betydelsen av Gilles Savarys arbete som föredragande, eftersom det visar vilken stor vikt parlamentet lägger vid en uppgift som vi helt enkelt inte har råd att försumma.

Som ni vet är jag engagerad i frågorna som gäller rörligheten i städerna och jag stöder tanken på att snabbt anta en väl utarbetad handlingsplan. Jag vill gärna upprepa att detta finns planerat i kommissionens arbetsprogram för 2009, och jag hoppas att handlingsplanen ska antas så snart som möjligt. Gilles Savary uttryckte det mycket bra i sitt anförande: det finns visst motstånd inom EU-institutionerna eftersom vissa upplever att en handlingsplan av detta slag skulle strida mot subsidiaritetsprincipen. Jag tror inte det finns någon risk för det, framför allt inte om vi tittar på den latinska roten till ordet ”subsidiaritet”, som är subsidium, vilket betyder ”hjälp”. Det är vår uppgift som EU-institutioner att hjälpa de lokala institutionerna att lyckas bättre i sitt arbete. Att hjälpa någon betyder inte att ersätta dem – det betyder att bidra till en bättre lösning på olika problem!

Utan att gå in i detalj på förslagets olika delar kan jag bekräfta att vår handlingsplan kommer att bygga på aktiviteter som vi har bedrivit under viss tid och integrera dem i ett sammanhängande helt för att kunna presentera den politiska vision som fortfarande saknas i de europeiska åtgärderna för att främja rörligheten i städerna. På så sätt kommer vi att kunna fastställa den politiska ramen för andra framtida åtgärder på området där insatser på gemenskapsnivå bedöms som nyttiga eller till och med nödvändiga.

Ert betänkande kommer utan tvekan att lämna ett viktigt bidrag till våra interna diskussioner och jag kan garantera er att vi kommer att kunna behandla många av de förslag som ingår i betänkandet. Självklart finns det aspekter och detaljer som kräver ytterligare förtydliganden eller diskussioner. Vi kommer att analysera era förslag mycket noga, det kan jag lova, tillsammans med rekommendationerna från Regionkommittén, som ni har samrått med.

Dagens omröstning sätter punkt för vår dialog om detta. När kommissionens arbete fortsätter kommer jag att se till att hålla kontakt med Gilles Savary och övriga ledamöter som har bevakat transportsektorn, så att den plan som kommissionen antar överensstämmer med vad parlamentet antar och verkligen blir ett förslag präglat av kvalitet. Slutligen – låt mig säga detta igen – vår plan kommer inte att visa att kommissionen ersätter de lokala organen, utan helt enkelt att kommissionen vill hjälpa lokala organ att arbeta bättre genom att sprida information och bästa metoder som gör det möjligt för medborgarna att leva bättre och förflytta sig enklare inom städerna, utanför städerna och när de reser genom städerna. Jag vill därför tacka Europaparlamentet för det arbete det har utfört och den omröstning som ska äga rum om planen.

 
  
MPphoto
 

  Jean Marie Beaupuy, föredragande för yttrandet från utskottet för regional utveckling. (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot, Gilles Savary, mina damer och herrar! Vi befinner oss i denna parlamentariska församling för att kunna rösta om texter, herr kommissionsledamot, och vi befinner oss framför allt i en parlamentarisk församling för att texterna ska kunna tillämpas.

Vi konstaterar i dag, efter det utmärkta arbete som utfördes av er föregångare med grönboken och de cirka 400 bidrag som följde på den, att arbetet knappast har rört sig framåt. Det har inneburit, som ni själv just upprepade, att det till och med var intressant att Europaparlamentet skulle ha uttryckt en åsikt i frågan.

Som vi alla vet avskyr naturen vakuum, så när Europeiska kommissionen inte gör sitt jobb måste Europaparlamentet göra det, och i det avseendet måste jag säga – och det sa ni också, herr kommissionsledamot – att det arbete som Gilles Savary har utfört är mycket intressant, för han har faktiskt gett er allt material som krävs för att utarbeta ett förslag till handlingsplan.

Jag menar inte att kommissionen och parlamentet är på väg att byta roller med varandra, men vi kan konstatera att medan Lissabonfördraget fortfarande inte har antagits, så håller Europaparlamentet faktiskt på att skaffa sig lite mer makt.

Gilles Savary har gjort ett utmärkt arbete, för det tar återigen hänsyn till ett antal förslag från utskottet för regional utveckling.

Samtidigt som ni naturligtvis måste respektera subsidiaritetsprincipen, förväntar vi oss att ni ska lägga fram riktlinjer. De kommer att bli användbara. Syftet med dem ska inte vara att hålla tillbaka de lokala myndigheterna, utan snarare att hjälpa dem. Vi förväntar oss att ni ska presentera indikatorer – återigen inte för att begränsa, utan som stöd. Framför allt förväntar vi oss också att ni ska lägga fram de olika inslagen i en färdplan. I vissa länder finns det sådana. I vissa länder är de till och med obligatoriska, men de är av absolut avgörande betydelse.

Låt mig ge ett exempel. I den gemensamma gruppen för bostäder i städerna, som jag har äran att leda, har vi pekat på tillväxten i städerna under de senaste åren. På tio år har städerna växt med en yta motsvarande tre gånger Luxemburg. Och vad har det att göra med vår diskussion i dag? Det finns en direkt koppling, eftersom stadsborna reser exakt 20 procent mer varje dag på grund av städernas tillväxt, och mer än 70 procent använder sina egna bilar.

Allt detta är ett annat sätt att säga att när utskottet för regional utveckling ber er beakta inte bara den integrerade strategin, utan dessutom hur resplanerna ser ut, så slår det fast en allmän princip som vi verkligen hoppas att ni kommer att ta hänsyn till i er handlingsplan.

Frågan har naturligtvis redan tagits upp i vår gemensamma grupp för bostäder i städerna, och vi skulle vilja tacka er i förskott för att ni även här tar hänsyn till den integrerade strategin.

Ni har inte besvarat våra frågor i dag, herr kommissionsledamot. Ni har på sätt och vis gjort ett halvhjärtat åtagande. Ni har visat fasthet vad gäller själva principen, men ni har inte gett oss några garantier.

Situationen är faktiskt allvarlig. Varför? 400 miljoner européer lever i städerna, och dessa 400 miljoner européer påverkas av levnadsförhållanden som dessa som tvingar dem att slösa bort tid varje dag i trafikstockningar. Vi vet att dessa trafikstockningar kostar oss en procent av BNP. Samtidigt som vi talar om en återhämtningsplan – en ekonomisk återhämtningsplan – låter vi flera miljarder euro gå förlorade.

Det krävs snabbare åtgärder, herr kommissionsledamot! Dessa handlingsplaner för rörligheten i städerna är nämligen viktiga inslag i återhämtningsplanen, men de är också viktiga för att bekämpa klimatförändringen. För, som ni påpekade, 40 procent av föroreningarna finns i städerna. När vi vet att ett dödsfall kostar nästan en miljon euro, och att ett enda fall av allvarliga skador kostar mer än en miljon euro, så inser man den utmaning i form av ekonomiska och mänskliga kostnader som rörligheten i städerna innebär varje år.

Av alla dessa praktiska skäl, och med tanke på det val till Europaparlamentet som vi nu står inför, ber vi er därför, herr kommissionsledamot, att gå ännu längre i era förslag och i era löften, om möjligt under avslutningsanförandet i dagens diskussion. Men inte genom att ge allmänna löften, utan genom att lova att presentera en handlingsplan – er egen handlingsplan – så att våra medborgare känner sig mer motiverade att rösta den 7 juni.

 
  
MPphoto
 

  Reinhard Rack, för PPE-DE-gruppen. (DE) Herr talman! Precis som föredraganden, Gilles Savary, beklagar jag att kommissionen inte genomförde sin ursprungliga plan för en integrerad handlingsplan.

Det finns många bra skäl till varför alla berörda parter, från lokala myndigheter till EU i stort, försöker förbättra trafiksituationen i städerna. Vi vet att i Europa bor de flesta i städer och den nuvarande transportsituationen är allt annat än optimal. Därför har man i princip enats om att på parlamentets initiativ lägga fram ändringsförslag till planen och till Gilles Savarys betänkande. Jag vill tacka honom för hans engagemang och för hans specifika förslag.

Samtidigt vill jag dock mycket tydligt klargöra att det som många fruktar eller tror sig behöva frukta inte kommer att hända. Ingen vill ta ifrån kommunerna eller de lokala och regionala myndigheterna rätten att besluta om transportvillkoren. Vi vill bara från EU:s sida se till att de åtgärder som kommunerna, städerna eller de regionala myndigheterna finner det lämpligt att vidta grundar sig på rimliga och gemensamma regler. Subsidiaritetsprincipen hotas inte. Det vi vill åstadkomma här kommer att bidra till att den principen skyddas.

Vi kommer därför att i medborgarnas intresse att fortsätta att försöka se till att en person som kör tio eller tjugo kilometer längre i EU inte hamnar i en trafikdämpande zon som han eller hon tror fungerar likadant som hemma när det i själva verket är helt andra regler som gäller.

Ingen vill tvinga på kommunerna någon sorts trängselavgift eller andra regler, men om sådana tillämpas bör de användas inom en ram som medborgarna känner igen. Vi har i mer än hundra år varit eniga om att det är förnuftigt att ha en gemensam ansats när det gäller vägmärken. Så bör det vara även fortsättningsvis när det gäller den här frågan.

 
  
MPphoto
 

  Saïd El Khadraoui, för PSE-gruppen. (NL) Inledningsvis vill jag tacka föredraganden, Gilles Savary, och alla som har bidragit till slutresultatet för allt arbete de lagt ner, och särskilt föredraganden för att han har framhärdat, trots att kommissionen meddelat att den åtminstone för ögonblicket tänkt överge den handlingsplan som vi sedan länge har efterfrågat.

Jag skulle vilja be kommissionen att anta de rekommendationer som vi ska rösta om i morgon och att skrida till verket så fort som möjligt. Trots att det finns en liten minoritet i parlamentet, och tydligen även i kommissionen och medlemsstaterna, som anser att vi bör hålla oss ifrån från allt som har med städer att göra, är det helt uppenbart att Europa erbjuder ett mervärde när det gäller att lösa omfattande problem som är gemensamma för många.

Betänkandet innehåller ett antal intressanta förslag. Ett uppenbart sådant är att samla in information och jämförbara uppgifter, vilket kommer att bidra till att problemen kartläggs. Andra förslag handlar om att utbyta och främja bra idéer, styra den tekniska innovationen och se till att systemen blir driftskompatibla, att uppmuntra städerna att sammanställa rörlighetsplaner och vidta åtgärder för att få till stånd en hållbar rörlighet. Dessa och andra exempel berör tydligt frågor som bör organiseras på EU-nivå, för att göra våra städer bättre att leva i och mer tillgängliga och hållbara. Därför räknar jag med att kommissionen tar till sig förlagen och behandlar dem i medborgarnas intresse.

 
  
MPphoto
 

  Michael Cramer, för Verts/ALE-gruppen. (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill också tacka föredraganden. 

Stadstrafiken spelar en viktig roll i klimatförändringen eftersom den står för 70 procent av alla skadliga utsläpp. Det är först om ändrar vår transportpolitik i EU som vi kommer att kunna nå våra egna klimatskyddsmål. Den största potentialen finns i städerna, där 90 procent av alla bilresor är kortare än 6 kilometer och därför innebär ett gyllene tillfälle att istället ta bussen eller tåget, att cykla eller gå till fots.

Vi är mycket glada över att majoriteten är för att endast tillhandahålla EU-medel till städer som har fler än 100 000 invånare och som även kan lägga fram en plan för hållbar rörlighet. Vi beklagar att vårt förslag om att införa en allmän hastighetsgräns på 30 kilometer i timmen, med möjlighet för städerna att i enlighet med subsidiaritetsprincipen höja hastighetsgränsen på vissa vägar, inte fick majoritetsstöd. Det skulle inte bara vara bra för klimatet utan också minska antalet trafikolyckor. Varje år dör 40 000 människor på Europas vägar och det är 40 000 för många.

 
  
MPphoto
 

  Johannes Blokland, för IND/DEM-gruppen. (NL) Till att börja med vill jag tacka Gilles Savary för det goda samarbetet. Han har skrivit ett bra betänkande i nära samarbete med skuggföredragandena.

I betänkandet är man klar över att rörligheten i städer är en del av transportsektorn som innehåller många utmaningar och möjligheter. Utmaningar på områdena europeiska klimatmål, trängselkontroll, trafiksäkerhet och användarvänlighet, och möjligheter för en hållbar ekonomisk utveckling, och i nära samband med det, ökad inlandssjöfart.

Eftersom betänkandet är utmärkt och med rätta beaktar subsidiaritetsprincipen på tillbörligt sätt, skulle jag i korthet vilja ta upp kopplingen mellan rörligheten i städer och inlandssjöfart. Hållbar ekonomisk utveckling i Europa, inte minst på transportområdet och i städerna, kommer i hög grad att bero på inlandssjöfartens användning. Många europeiska städer har inre vattenvägar och följaktligen en inneboende kapacitet att på ett hållbart sätt klara ökande efterfrågan på transport. Utökad inlandssjöfart kräver faktiskt inte några större investeringar i infrastruktur och förvärrar inte heller trafikstockningarna eller miljö- och klimatproblemen i Europas städer, under förutsättning att man använder rena motorer och rent bränsle. Om kapacitet för inlandssjöfart redan finns i europeiska städer bör den användas och främjas.

Framtiden för rörligheten i städer står därför i nära samband med inlandssjöfartens framtid. Jag vill därför be Europeiska kommissionen att hålla ett vakande öga på de intressen som rör inlandssjöfarten när man arbetar med förslag till ny lagstiftning om rörligheten i städer.

 
  
MPphoto
 

  Renate Sommer (PPE-DE). - (DE) Herr talman! Vi har diskuterat stadstrafiken i EU sedan mycket lång tid tillbaka. Och varför har vi det? Vi är inte ens behöriga på området. Behörigheten uppstod därför att ungefär 80 procent av befolkningen bor i städer och för att vi på grund av klimatförändringen nu vill ta oss an denna fråga.

Tack vare våra protester dämpades lyckligtvis Europeiska kommissionens ambitioner beträffande en handlingsplan för stadstransport. Jag vill tacka kommissionens vice ordförande Antonio Tajani för hans insiktsfullhet. Subsidere betyder att stödja snarare än att föreskriva, men som italienare vet han givetvis det bättre än jag, som är tyska och har gymnasiekunskaper i latin.

Vad som är viktigt för mig är först och främst att vårt, parlamentets, betänkande ska betona strikt efterlevnad av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna. Lagstiftningsåtgärder för stadtrafik på EU-nivå är otillåtna. Det är stödåtgärder som är vår uppgift. Det är förnuftigt och rimligt att organisera tankesmedjor och uppmuntra till informationsutbyte om bästa praxis. Vi behöver inte återuppfinna cykeln. Situationen i våra städer kräver lösningar men de kan bara utarbetas av lokala aktörer, eftersom det bara är de som vet vad som krävs.

Kommunerna måste beakta mycket olikartade situationer och behöver därmed tillräckligt manöverutrymme, särskilt om de ska kunna hålla sina huvudgator levande. De är viktiga för stadens dragningskraft. Därför är det viktigt att inte utestänga privatfordon och att fokusera mer på logistiken i städerna. Därför skulle jag vilja se mer stöd till forskning i logistik relaterad till detaljhandeln i innerstaden. Det skulle leda till minskad belastning för städerna.

Det är också viktigt att ta hänsyn till den demografiska förändringen. Vårt samhälle blir allt äldre. Rörlighets- och bostadskraven förändras. Om vi vill minska trafiken måste folk kunna uträtta sina dagliga ärenden nära hemmet och det är också en utmaning för detaljhandeln. Allt annat skulle helt enkelt gynna landsbygden.

Vi behöver inte ett observatorium för rörligheten i städer. Det skulle kosta en hel del pengar och ge upphov till en hel del papper som helt enkelt skulle hamna i arkiven i Bryssel.

 
  
MPphoto
 

  Maria Eleni Koppa (PSE). - (EL) Herr talman! Betänkandet om rörligheten i städer är viktigt för den hållbara rörligheten i Europa och för strategin för att uppnå hållbar tillväxt och Lissabonmålen.

Utmaningen består i att anta innovativa åtgärder och vidta lagstiftningsåtgärder som i hög grad förbättrar stadsbornas livskvalitet. Faktum är att EU-medborgarnas vardag har blivit mycket svårare på grund av stress relaterad till resande, trafikstockningar, föroreningar, buller och försämrad miljö. Därför måste man uppnå balans mellan å ena sidan ambitionen att utveckla den gemensamma transportpolitiken som en rätt till rörlighet och som en viktig del av den ekonomiska tillväxten och å andra sidan en integrerad strategi för att minska trafikstockningarna och ge ett starkt bidrag till kampen mot klimatförändringen.

Kort sagt kommer det att främja ett mänskligare liv. Vi måste utveckla kombinerade transportslag så fort som möjligt och ge medborgarna information om alla stadstransportnät så att de får möjlighet att välja.

Jag skulle också vilja uttrycka min uppskattning till föredraganden för hans mycket bra och innehållsrika betänkande och be kommissionen att inte spara på krafterna eller låta någon tid gå till spillo när man utarbetar handlingsplanen.

 
  
MPphoto
 

  Mieczysław Edmund Janowski (UEN).(PL) Herr talman! Jag vill gratulera Gilles Savary till hans hantering av ämnet. Transport är ett grundläggande problem i stadsområden. Dessa frågor regleras enligt subsidiaritetsprincipen genom nationell, och särskilt lokal, lagstiftning. Men man måste inse hur angeläget problemet är och man bör ordna särskilt stöd och samordning på EU-nivå. Det handlar både om att främja positiva situationer och att sprida information om innovativa, tekniska och organisatoriska lösningar.

Det krävs särskilt stöd till intelligenta transportsystem i städerna som möjliggör både säkerhet och effektiv trafikstyrning. I det sammanhanget är det till nytta att kombinera transportens, informationsteknikens och telekommunikationens potential. Det krävs även modala lösningar för olika transportslag för kollektivttrafik som minskar trafikträngseln i stadskärnorna. Jag anser att det är av största betydelse att man förändrar stadsplaneringsmodellerna på ett sådant sätt att stadstrafiken blir både användar- och miljövänlig. Jag stöder också tanken på att skapa ett särskilt finansiellt instrument för rörligheten i städer i nästa budgetplan.

Låt oss komma ihåg vad föredraganden har betonat, att nästan 80 procent av EU:s invånare bor i stadsområden. Mycket tid går förlorad för dem på grund av att transporten är så dåligt organiserad. Låt oss inte slösa bort den tiden.

 
  
MPphoto
 

  Antonio Tajani, kommissionens vice ordförande.(IT) Herr talman, mina damer och herrar! Som ett svar på detta vill jag återigen betona att jag har åtagit mig att lägga fram handlingsplanen under 2009.

Jag är medveten om att majoriteten av ledamöterna anser att detta ärende brådskar, men som Saïd El Khadraoui påpekade finns det rättsliga invändningar i flera av EU:s institutioner, inte bara i kommissionen, och det måste vi ta oss förbi genom att övertyga de tveksamma om att en sådan handlingsplan inte, och det vill jag upprepa, inte kommer att inkräkta på subsidiaritetsprincipen. Det kommer jag att säga igen, och eftersom jag har studerat latin i många år känner jag mycket väl till ordets betydelse, som är positiv och betyder ‘att hjälpa’.

Efter dagens debatt och efter att ha läst Gilles Savarys text är det tydligt att vi vill fortsätta på den väg vi har slagit in på. För min del finns ingen tvekan, men för att nå vårt mål måste vi övertala många och jag anser att rätt sätt att lyckas med det är genom starka politiska, tekniska och även rättsliga argument. Parlamentets text kommer att vara till stor hjälp för att övervinna invändningarna och jag är säker på att det låter sig göras inom ett par månader. Kommissionen kommer sålunda att ge medborgarna en handlingsplan som definitivt och fullt ut beaktar det arbete ni har gjort under de senaste veckorna och månaderna.

Jag skulle därför vilja tacka er igen och återigen bekräfta mitt åtagande och min önskan att gå vidare i samma riktning som min föregångare, vilket också är den riktning som Europaparlamentet valt. Samtidigt vill jag helst se att beslutet får stöd av så många som möjligt för att planen ska bli mer effektiv. Om man väljer att anta handlingsplanen ett par veckor tidigare, men utan att ha fullständigt stöd från alla parter, är det kanske inte bästa sättet att uppnå målsättningarna som vi alla delar.

Inte desto mindre anser jag att efter denna debatt och parlamentets beslut kommer vi att ha gjort en del viktiga framsteg och jag tror därför att önskemålen som en majoritet av ledamöterna framförde, med tanke på att det under debattens gång har förekommit varierande undertoner beträffande handlingsplanen, kan komma att tillgodoses på ett tillfredsställande sätt under de kommande månaderna.

 
  
  

ORDFÖRANDESKAP: Diana WALLIS
Vice talman

 
  
MPphoto
 

  Gilles Savary, föredragande. (FR) Fru talman, mina damer och herrar! Jag vill givetvis genast lugna Renate Sommer. Det har förekommit många lagar som har påverkat lokala myndigheter och som ställt Stadtwerke, eller kommunala allmännyttiga företag, mot varandra, exempelvis när det gäller transportsektorns skyldighet att tillhandahålla allmännyttiga tjänster och direktiven om offentliga upphandlingskontrakt.

Men frågan handlar inte om det. Den handlar i mycket högre grad om subsidiaritet. Det handlar inte om att vi här ska besluta att en ort, kommun eller stad ska bli en ’30- zon’ eller prioritera resor med järnväg. Jag har sett till att vi inte kommer att hamna i den typen av debatt.

Frågan jag ställde mig själv var: ‘Vad kan EU:s mervärde vara?’ Svaret är främst att EU har en önskan att agera. EU kan inte åsidosätta stadsproblematiken just samma månad, december 2008, som man tack vare Angela Merkel och Nicolas Sarkozy fastställde en mycket ambitiös klimatförändringsplan.

Hur ska vi kunna ta oss an en klimatförändringsplan med målet ‘tre gånger tjugo’ och samtidigt säga att vi inte är intresserade av stadsmiljön, när det är just den som påverkar klimatförändringen mest?

Det är en fråga om att vara politiskt konsekvent, att EU är politiskt konsekvent, eftersom vi, och regeringarna, har enats om att genomföra klimatförändringsplanen. Det finns ett legitimt behov att fokusera på stadsmiljön och det kommer vi inte ifrån, varken på transportområdet eller andra områden.

Ja, vi måste garantera att lokala myndigheter fattar suveräna beslut, de är närmare oss. Men vi kan se till att de står i kontakt med varandra, att de utbyter information och bästa praxis.

Vi kan också säkerställa att de uppmuntras att genomföra stadsutvecklingsplaner, vilket inte alla har kunnat göra.

Vi kan också se till att de integrerar samtliga transportslag, såsom ”mjuka transportslag, kollektivtrafik, vattenburen transport – ja, Johannes Blokland har rätt – och järnvägstransport.

Dessutom kan vi få dem att göra stadstransporten mer attraktiv för användarna.

Detta är vår målsättning och det är därför vi vill ha ett finansiellt instrument. Vi har Marco Polo som uppmuntrar till att använda kombitransport. Vi har URBAN- programmen. Vi har flera europeiska program som skapar incitament. Den processen har pågått i flera år och är ingenting vi skapar just nu.

Utan att för den skull utöka nästa budgetplan bör den få en ny inriktning mot stadstransport. Det är vårt förslag.

Avslutningsvis skulle jag vilja säga till Antonio Tajani – fru talman, ni får ursäkta men jag är ju föredragande – att om vi får ett mycket stort majoritetsstöd i morgon bör han kunna återvända till kommissionen och säga att han anser att kommissionen måste göra något eftersom den har legitimitet och eftersom Europaparlamentet inte har agerat på egen hand.

(Applåder)

 
  
MPphoto
 

  Talmannen. − Debatten är avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i morgon.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

 
  
MPphoto
 
 

  Marian-Jean Marinescu (PPE-DE), skriftlig.(RO) De europeiska medborgarnas livskvalitet är direkt knuten till att stadstransporten blir både mer användarvänlig och mer miljövänlig. Därför är det viktigt att göra transporten tillgänglig och att främja driftskompatibilitet. Samtidigt är investeringar som kanaliseras till denna typ av byggentrepenader ett effektivt sätt att investera medel som görs tillgängliga genom de europeiska och nationella ekonomiska återhämtningsplanerna. Strategin handlar om att fokusera på medborgarna i deras dubbla roll som arbetstagare – genom att skapa nya arbetstillfällen – och som användare av transporttjänster, vilka också gynnas av en förbättrad miljö.

Men ett flertal europeiska initiativ och rekommendationer för att förbättra rörligheten i städerna kräver en samlad ansats. Respekt för subsidiaritetsprincipen utesluter inte att det krävs en konsekvent rättslig ram och en gemensam referensram, som förutom integrerade rekommendationer även innehåller en stor uppsättning god praxis.

Som ett resultat av detta kommer lokala myndigheter med direkt ansvar för detta område att både ha intresse av och möjlighet att stärka samarbetet med alla som ägnar sig åt transportens hållbara utveckling på lokal och regional nivå.

Jag vill också uppmana kommissionen att snarast färdigställa handlingsplanen för rörlighet i städer för att påskynda att denna sektor konsekvent integreras i det allmänna europeiska transportnätverket.

 
  
MPphoto
 
 

  Dushana Zdravkova (PPE-DE), skriftlig.(BG) Befintlig teknik och transportmedel som används för person- och godstransport i stadsmiljö har nått sin yttersta gräns. Mindre europeiska städer håller faktiskt redan på att kvävas av fordonstrafiken. För att kunna förbättra våra medborgares livskvalitet måste vi påskynda forskningens och innovationens utveckling och tillämpning på området rörlighet i städer. Vi kan definitivt inte komma till rätta med den växande krisen genom att kanalisera resurser för att helt enkelt bygga ut befintlig infrastruktur. Vi måste finna nya och ‘intelligenta’ lösningar för att kunna hantera inte bara de nuvarande problemen med stadstransporten utan även de framtida. Därför välkomnar jag förslaget om att utveckla en ny generation CIVITAS-program. Jag anser att man måste fokusera på att utveckla nästa generation informationsteknik för att hantera trafikflöden.

Den integrerade planeringsstrategi som antogs för ett par år sedan används i ganska stor utsträckning i stadsplaneringen för större städer i Europa.

Att skapa och finansiera en permanent europeisk struktur som samlar och sprider information om god praxis på detta område och främjar dialogen mellan berörda parter från samtliga regioner i EU innebär ett nytt och betydelsefullt framsteg som uppmuntrar till hållbar rörlighet i städerna.

 
Senaste uppdatering: 19 augusti 2009Rättsligt meddelande