Talmannen. – Nästa punkt är betänkandet (A6-0068/2009) av Catherine Neris, för utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om fastställande av harmoniserade villkor för utsläppande av byggprodukter på marknaden (KOM(2008)0311 – C6-0203/2008 – 2008/0098(COD)).

  Catherine Neris, föredragande. – (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! I kväll närmar vi oss slutet på den första fasen av granskningen av kommissionens förslag om villkor för utsläppande av byggprodukter på marknaden.

Jag vill tacka kommissionen för dess fackmässiga stöd och jag vill även tacka alla skuggföredragande som med sin lyhördhet och vilja till dialog har gjort det möjligt för oss att efterhand komma fram till samma ståndpunkt och nå en överenskommelse om viktiga aspekter av denna fråga.

Även om vi helhjärtat stöder reformens mål, som handlar om att få marknaden att fungera bättre, att göra CE-märkningen trovärdig och förenkla systemet, och delar det obestridliga intresset av att ha ett gemensamt tekniskt språk, har en stor majoritet av ledamöterna i utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd varit angelägna om att ge uttryck för sina tvivel.

Dessa tvivel kan först och främst ha sin förklaring i vår enhälliga önskan om att undvika en förenkling och uppmjukning av förfarandena som skulle begränsa produktkontroller och produktdeklarationer.

Tvivlen beror även på den ståndpunkt som intas av kommissionen, som enligt vår uppfattning i stort sett verkar vara nöjd med en situation där det delvis är upp till medlemsstaterna att fastställa kriterier för produktbedömning, vilket innebär att CE-märkningens verkliga innebörd beror på i vilket land produkterna saluförs. Detta skapar ett trovärdighetsproblem.

Våra förbehåll beror slutligen också på att den föreslagna texten, i ett läge då vi vill föra Europa närmare en grön ekonomi, varken innehåller något om produkters energiprestanda eller om att de kan vara delvis farliga för konsumenter.

För att bemöta denna oro har utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd infört en rad ändringar. Själv kommer jag att ta upp fem av dem.

För det första föreslår vi att kravet på att byggprodukter ska vara CE-märkta ska behållas för att garantera att allt som säljs i EU har genomgått lämpliga kontrollförfaranden.

Detta får inte medföra ytterligare bördor för de svagaste företagen och bli ett handikapp för deras verksamhet. Därför har vi förespråkat förenklade förfaranden för mikroföretag och infört en bestämmelse som innebär att små hantverksföretag undantas från kravet på CE-märkning.

Den andra ändringen handlar om de förenklade förfaranden som ska göra det lättare att få CE-märkning. Vi har emellertid beslutat att dessa förfaranden bara får användas av tillverkare av byggprodukter och inte av importörer. Genom denna strategi, som är avsedd att förbättra övervakningen av marknaden, kommer det att bli möjligt för oss att förhindra att produkter av låg kvalitet förs in av tvivelaktiga importföretag.

Den tredje större ändringen är införandet av en miniminivå av harmonisering när det gäller kriterierna för att bedöma byggprodukter i EU. Syftet är att se till att CE-märkningen har samma innebörd oavsett i vilket land produkten saluförs.

Vi vill att samma krav på produktbedömning om möjligt ska tillämpas i alla medlemsstater. Vi har därför även infört en möjlighet att fastställa nya bedömningskriterier som inte enbart är tekniska, utan även kan användas för att bedöma prestanda på områden av allmänt intresse, såsom miljö, säkerhet och bedömning av hälsorisker.

Vi har för samma ändamål – och detta är den fjärde ändringen jag tar upp – bidragit till en avsevärd förbättring av den användarinformation som tillverkarna lämnar i prestandadeklarationen. Hädanefter måste tillverkarna i synnerhet uppge förekomst av farliga ämnen i en bifogad förteckning, vilket även omfattar ämnena i Reach-direktivet.

Avslutningsvis, och detta är den sista ändringen jag tar upp, har alla ledamöter i utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd försökt införa ökad öppenhet när det gäller certifieringsvillkor för byggprodukter, företagens roll i certifieringsprocessen samt förtydligandet av villkoren för att få CE-märkning, genom att göra en tydlig åtskillnad mellan produkter som omfattas av en harmoniserad standard och produkter som inte gör det och som ofta kallas innovativa produkter.

Vi närmar oss faktiskt slutet på detta arbete, men vi har inte nått dit vi ville. Svårigheterna att formulera en ståndpunkt i rådet innebar att någon sådan inte kunde uppnås, trots ett gott samarbete med de franska och tjeckiska ordförandeskapen.

I dag beklagar jag detta, men jag är medveten om att den extra tid som vi har fått kan göra att vi når ett mycket bredare samförstånd i andra behandlingen och framför allt kan föra mer meningsfulla diskussioner under vilka ståndpunkterna beträffande denna sektor kommer att uttryckas.

  Günter Verheugen, kommissionens vice ordförande. – (DE) Herr talman, ärade parlamentsledamöter! Jag vill tacka föredraganden Catherine Neris för hennes insatser i arbetet med detta omfattande och tekniskt komplicerade förslag. Detta är en lagstiftningsprocess som har inneburit stora utmaningar för oss alla, men vi måste vara klara över att det vi talar om här är framtiden för en ytterst viktig sektor.

Byggprodukter utgör redan nu 3 procent av produkterna på EU:s inre marknad, och om vi räknar med byggverksamheten står byggsektorn för 10 procent av EU:s samlade ekonomiska produktion. Det är därför helt uppenbart att det är särskilt viktigt med insatser för att förbättra denna sektors konkurrenskraft – framför allt under den nuvarande krisen.

Vårt mål med detta förslag är att lägga en stadig grund för en konsolidering av den inre marknaden för byggprodukter. Bara på så sätt kan vi garantera nödvändig tillväxt och sysselsättning bortom återhämtningsfasen. För att uppnå detta mål måste det nuvarande direktivet för byggprodukter anpassas till principerna om bättre lagstiftning.

Jag ska nu beskriva vad vi försökte uppnå. Vi ville förtydliga grundläggande begrepp och användningen av CE-märkning, förenkla förfarandena för att minska företags – särskilt små och medelstora företags – kostnader, och göra hela systemet mer trovärdigt.

För mig handlade det om att undvika att i onödan lägga ytterligare bördor på företagen, framför allt de minsta företagen. Jag anser därför att det är viktigt att inga nya administrativa förfaranden eller förfaranden för bedömning införs. Detta är ytterst viktigt, i synnerhet för de minsta lokala företagen.

I enlighet med småföretagsaktens principer, som jag vill påpeka fick ett mycket varmt välkomnande av detta parlament för inte så länge sedan, föreslås i kommissionens förslag förenklade förfaranden för mikroföretag i fråga om produkter som inte ger anledning till någon allvarlig oro för säkerheten. Jag vill inte att denna strategi ändras – den är ett av de viktigaste inslagen i förslaget. Detta beror på att förekomsten av små tillverkare i praktiken är oerhört viktig för att marknaden för en rad byggproduktgrupper, däribland fönster, innerdörrar och golv, ska fungera och därför ligger i konsumenternas intresse. Dessa små tillverkares potential måste tas tillvara på ett effektivt sätt för att gynna den europeiska byggindustrin.

Jag delar inte uppfattningen att deklarationen av farliga ämnen måste gå ännu längre än de bestämmelser som vi redan har infört i och med Reach-förordningen. Jag kan försäkra er om att Reach-bestämmelserna täcker allt – det finns inget mer vi behöver göra för byggsektorn – alla de farhågor som jag har fått höra om hanteras till fullo genom Reach-förordningen. Jag undrar faktiskt vad poängen är med att ha en heltäckande, integrerad kemikalielagstiftning om man sedan inför nya och avvikande bestämmelser för enskilda produkter. Det är uteslutet att kommissionen skulle stödja ett sådant förslag.

Jag ska till sist ta upp CE-märkningen och avskaffandet av nationell märkning. Låt mig vara helt tydlig på denna punkt: föreskriven nationell märkning leder till ytterligare provningskrav för byggprodukter utöver bestämmelserna i de harmoniserade EU-standarderna, men har inte något innehållsmässigt mervärde överhuvudtaget. Det leder bara till mer byråkrati och mer arbete för företagen i fråga. Detta står direkt i strid med förslagets huvudsyfte.

Byggsektorns situation skiljer sig från situationen inom de traditionella områdena av vad som har kallats ”lagstiftning enligt den nya metoden”, som nyligen behandlades i inremarknadspaketet. Vi kan inte bara kopiera de lösningar som har använts inom andra delar av ”lagstiftningen enligt den nya metoden” inom byggindustrin eftersom den har en helt annan struktur och arbetar med helt andra material.

Jag har av förståeliga skäl inte tagit upp varje ändringsförslag. Vi kommer att informera parlamentets personal skriftligen om kommissionens ståndpunkt när det gäller parlamentets övriga ändringsförslag.

Förslaget till förordning om byggprodukter är enligt min mening ett mycket viktigt förslag. Jag anser att dagens debatt är viktig och delar föredragandens uppfattning att vi med lite mer tid fortfarande har goda möjligheter att tillsammans uppnå ett resultat och komma fram till en bra kompromiss.

  Den Dover, föredragande av yttrandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi. − (EN) Herr talman! Låt mig säga att kommissionsledamoten visade att han har god kunskap om byggnadssektorn. Allt jag vill säga är att jag tror att den utgör en större procentandel av den totala bruttonationalprodukten, ungefär 12 eller 13 procent, och av materialen, säg 4 eller 5 procent, så det är en mycket viktig sektor.

Jag är själv civilingenjör, och det var ett privilegium att utarbeta yttrandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi. Det gläder mig att vi till slut fick ett enhälligt stöd för vårt yttrande. Vi tittade mer på de tekniska frågorna än på marknadsföringen, eftersom det generellt sett verkligen är ett inremarknadstänkande vi diskuterar i kväll.

Byggnadssektorn behöver verkligen ett regelverk med tanke på att direktivet har funnits i 20 år. Jag vill betona behovet av mer CE-märkning, vilket är absolut nödvändigt. Vi vill inte se några mer nationella standarder, och jag önskar hela denna process all lycka i framtiden. Det är en mycket viktig åtgärd i en mycket viktig sektor.

  Zita Pleštinská, för PPE-DE-gruppen. – (SK) Det finns i dag många skillnader mellan staternas krav på byggprodukter och deras installering i byggnader.

Eftersom byggsektorn är en av de sektorer där principen om ömsesidigt erkännande oftast överträds välkomnar jag den föreslagna förordningen om byggprodukters utsläppande på marknaden. Det är en omfattande lagtext som syftar till att uppdatera ett 20 år gammalt direktiv om byggprodukter och flera förordningar. Genom denna förordning ändras kravet på deklarationen om överensstämmelse, den juridiska terminologin harmoniseras och undantag fastställs för små och medelstora företag. Vad jag vet är tillverkare av byggmateriel mycket intresserade av CE-märkningen. Förordningen bör dessutom avsevärt förenkla administrationen för exportörer och importörer och den är av värde ur ett saluföringsperspektiv.

Tillverkare av t.ex. kalk, cement och tegel åtnjuter redan CE-märkningens fördelar. Inom byggsektorn står CE-märket inte för säkerhet och de nationella märkena har inget mervärde för användarna. I stället utgör de ett hinder för att komma in på den inre marknaden. Nationella märken anger inte att andra egenskaper hos en produkt har testats och säger heller inget om en byggprodukts kvalitet. Trots detta måste tillverkare ofta betala för provningar och för rätten att påföra sina produkter nationella märken.

Jag har inga invändningar mot frivillig märkning som syftar till att testa produkters kvalitativa egenskaper, t.ex. ECO Design. Jag tror absolut att vårt mål måste vara att stärka CE-märket och skyldigheten att använda det. Kommissionsledamot Verheugen! Jag är medveten om er uppfattning när det gäller användningen av nationella märken för byggprodukter, men som skuggföredragande stöder jag kommissionens ursprungliga förslag.

De harmoniserade standarderna är ett mer effektivt och lämpligt instrument för tillverkare på byggproduktmarknaden och jag är därför stolt över att här i Europaparlamentet ha gjort ett utkast till regler för finansieringen av de europeiska standarderna. Jag vill tacka föredragandena Catherine Neris, Janelly Fourtou och Heide Rühle och deras team för ett fantastiskt samarbete, liksom mina kolleger Den Dover, Malcolm Harbour, Andreas Schwab och Tereza Pinto de Rezende för ett utomordentligt arbete. Jag vill även tacka kolleger från kommissionen och det tjeckiska ordförandeskapet för deras tillmötesgående och konstruktiva inställning. Jag önskar denna lagstiftning all välgång.

  Jan Cremers, för PSE-gruppen. – (NL) Att fastställa produktstandarder är inte bara en teknisk fråga. För tjugo år sedan var jag involverad i det första fastställandet av standarder inom ett helt annat ansvarsområde, nämligen byggbranschen. Jag måste säga att jag är nöjd med det resultat som Catherine Neris har uppnått.

Det vill säga: att en byggprodukts prestanda inte bara ska bedömas utifrån teknisk kapacitet och grundläggande egenskaper, utan också ta hänsyn till hälso- och säkerhetsaspekter av användningen under hela produktens livslängd. Vår grupp har därför arbetat hårt för att få med bestämmelser som främjar skydd av både anställda och konsumenter, liksom av miljön. Jag tackar föredraganden för hennes stöd i detta sammanhang.

Vår grupp anser att all information som tillverkaren förfogar över bör ingå i prestandadeklarationen, däribland information om farliga ämnen. Medlemsstaterna bör se till att lagstiftningen tillämpas på rätt sätt och fastställa böter för överträdelser, samt straffrättsliga påföljder för allvarliga brott.

Herr talman! När det gäller harmonisering av produkter används alltför ofta argumentet att det är en teknisk fråga som inte får smutsas ned av sociala åtgärder. Det gläder mig att vi i detta fall har kunnat stå emot detta argument och hoppas att vi kan avsluta detta i morgon.

  Janelly Fourtou, för ALDE-gruppen. – (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vill först och främst tacka Catherine Neris för hennes arbete med en teknisk fråga som är synnerligen besvärlig för lekmän som vi.

Syftet med den förordning som föreslås av kommissionen är att fastställa ett harmoniserat regelverk men ändå ha kvar flexibiliteten och minska administrativa omkostnader och utgifter. Jag vet inte om vi alltid har levt upp till detta krav, men vi har tillsammans med föredraganden och övriga skuggföredragande åtminstone försökt att underlätta arbetet i samband med den andra behandlingen, eftersom rådet inte lyckades komma fram till en gemensam ståndpunkt.

Jag ska inte gå in på detaljer, men vill dra nytta av den tid som återstår för att beskriva ALDE-gruppens ståndpunkt när det gäller CE-märkningen, som är en av de viktigaste punkterna i detta betänkande. I denna fråga är ALDE-gruppen helt överens med kommissionen och har alltid varit emot att det ska finnas en uppsjö av nationella märkningar.

Vi kommer därför att rösta för att CE-märkningen blir den enda märkningen, att det ska bli enklare att få denna märkning och för lättnader för mikroföretag.

  Andreas Schwab (PPE-DE). – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar!, Även jag vill naturligtvis tacka föredraganden, skuggföredraganden och framför allt Zita Pleštinská och vill ta vid där Janelly Fourtou slutade.

Vi enades trots allt om varupaketet för ett år sedan, då vi tvingades lösa den svåra frågan om CE-märkningen. Kommissionsledamot Verheugen! Beslutet av den socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet att dra in den kompromiss som man då enades om i det här direktivet beror kanske också på att man inte på alla håll här i parlamentet helt har tagit till sig den studie som ni beställde. Här har ni en uppenbar chans, herr kommissionsledamot, att sätta större press på den socialdemokratiska gruppen så att de inte struntar i resultatet av studien. Kanske kommer detta även att märkas lite mer i morgondagens omröstning, inte minst eftersom CE-märkningen i detta direktiv – till skillnad från varupaketet – inte gäller konsumentrelevant information utan uteslutande produktegenskaper som hur som helst faktiskt tjänar ett annat syfte.

Förordningen om byggprodukter har för det andra varit mycket framgångsrik när det gäller att driva på den inre marknadens fullbordande, eftersom vi å ena sidan lyckades få till stånd en förenkling av bestämmelserna för små och medelstora företag på många områden, och å andra sidan genomdrev den uppmjukning av reglerna för mikroföretag som tillkännagavs i småföretagsakten och som man på olika håll ofta och uttryckligen har bett oss om.

Jag håller helt med om de punkter som har tagits upp när det gäller nationella standardiseringsinstitut. Vi behöver i detta sammanhang en mycket starkare europeisk marknad. En spansk tillverkare måste kunna få en produkt godkänd för Tyskland eller Sverige av ett standardiseringsinstitut i Spanien och inte vara tvungen att ta sig igenom det nålsöga som det innebär att få ett nationellt godkännande från varje nationellt institut.

Jag välkomnar också verkligen det ni sa, herr kommissionsledamot, angående regleringen av kemikalier. Det krävdes hårt arbete av oss för att få till stånd Reach-förordningen och vi bör inte lägga till nya förordningar på toppen av detta för varje nytt lagförslag som rör material som innehåller en eller annan kemikalie.

Det finns ett par saker som vi måste ta upp igen under den andra behandlingen. Den första gäller regler om produktpåståenden. Jag skulle tro att det behövs mer på detta område så att konsumenterna får verklig insyn. Vi måste också förhindra dubbelreglering. Bilaga 6 går enligt min mening för långt. Lågspänningsdirektivet och maskindirektivet omfattar redan många av dessa frågor. Man måste noggrant tänka igenom om det i detta fall ska finnas lex specialis-bestämmelser. I övrigt har Catherine Neris lagt fram ett i grunden starkt underlag för en omröstning i första behandling.

  Günter Verheugen, kommissionens vice ordförande. – (DE) Herr talman! Tack för att jag återigen har fått ordet, men det behövs inte. Det enda som återstår för mig att säga är att tacka er alla för denna konstruktiva och givande debatt.

  Catherine Neris, föredragande. – (FR) Herr talman! Tack, herr kommissionsledamot, och tack, mina damer och herrar, för att ni har bidragit så helhjärtat till detta arbete.

Låt mig bara göra en kommentar: jag har verkligen tagit till mig allt som har sagts eftersom jag anser att detta arbete bör fortsätta. För oss är det viktigt att denna sektor blir lite mer strukturerad inom gemenskapen, men framför allt att standarden, som vi skulle vilja var lite mer utförlig när det gäller CE-märkningen, blir mycket mer enhetlig. Det vi vill ha i detta sammanhang är framför allt ytterligare europeisk integration för ett bättre EU och naturligtvis ytterligare integration inom dessa känsliga sektorer, eftersom de som vi vet är själva kärnan i våra ekonomier och kan även påskynda den ekonomiska återhämtningen. Det är också nödvändigt att ta itu med alla de punkter som har nämnts.

Det sista jag vill säga gäller faktiskt det Andreas Schwab sa om alla studier. Vi kommer naturligtvis att ta hänsyn till de studier som har genomförts, inte bara för att bekräfta vad vi har gjort utan också för att göra eventuella omprövningar som kan visa sig vara nödvändiga. Jag anser att det är viktigt att vi här slår våra kloka huvuden ihop och det är vad vi kommer att göra.

Tack, herr kommissionsledamot, för detta givande meningsutbyte och jag hoppas att denna text åtminstone under den andra behandlingen kommer att vara både förenlig med och anpassad till särskilt våra företags behov.

  Talmannen. − Debatten är avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i morgon kl. 12.00.