Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2008/0191(COD)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :

Ingivna texter :

A6-0139/2009

Debatter :

PV 06/05/2009 - 3
CRE 06/05/2009 - 3

Omröstningar :

PV 06/05/2009 - 6.9
CRE 06/05/2009 - 6.9
Röstförklaringar
Röstförklaringar

Antagna texter :

P6_TA(2009)0367

Debatter
Onsdagen den 6 maj 2009 - Strasbourg EUT-utgåva

6.13. Aktiv inkludering av människor som är utestängda från arbetsmarknaden (A6-0263/2009, Jean Lambert)
PV
 

***

 
  
MPphoto
 

  Talmannen. − Kolleger! Som ett undantag, och de som väntar på att ge sina röstförklaringar förstår säkert att det nu är mycket sent. Vi har alla varit här ganska länge, och det har i synnerhet våra tolkar. Det är ett stort antal röstförklaringar, och jag misstänker att vi inte kan hinna igenom dem fram till kl. 15.00. Därför fattar jag beslutet att de kommer att tas upp i slutet av förhandlingarna i kväll, så som vi har gjort tidigare.

 
  
MPphoto
 

  Daniel Hannan (NI). - (EN) Fru talman! Bestämmelserna i arbetsordningen är mycket tydliga om att efter omröstningen har varje ledamot rätt att avge en röstförklaring i upp till 60 sekunder. Jag är medveten om att våra tolkar har varit här länge. Jag är medveten om att vi hindrar en rad personer från att få sin lunch. Får jag föreslå en kompromiss som användes av er kollega vice talman Alejo Vidal-Quadras senaste gången detta hände, vilket var att tillåta att folk gav sina röstförklaringar en person efter den andra, vilket påskyndade förfarandet betydligt.

 
  
MPphoto
 

  Talmannen. − Tack, herr Hannan! Vi övervägde den uppläggningen. Men det är så många att jag inte tror att det skulle fungera. Ni kommer att få ge era röstförklaringar efter omröstningen, det vill säga i kväll. Jag beklagar detta, men det är redan för sent – och ni vet hur jag uppskattar era bidrag!

 
  
  

Skriftliga röstförklaringar

 
  
  

- Förslag till beslut (B6-0268/2009)

 
  
MPphoto
 
 

  José Ribeiro e Castro (PPE-DE), skriftlig. (PT) Kommissionens meddelande KOM(2007)0281 innebär en utmaning för EU:s samtliga institutioner: ”Tiden är nu mogen för att betrakta Brasilien både som en strategisk partner och som en betydande latinamerikansk aktör och ett ledande land i regionen.” Detta partnerskap etablerades den 4 juli 2007 i Lissabon under EU:s portugisiska ordförandeskap. Den 12 mars 2009 antog Europaparlamentet en rekommendation till rådet där man fastställer att ”rådet uppmanas att sörja för att det strategiska partnerskapet gör det möjligt att upprätta en regelbunden strukturerad dialog mellan ledamöter av den nationella brasilianska kongressen och ledamöter av Europaparlamentet”.

Trots detta principuttalande och mina uppmaningar till parlamentets talman konstaterar jag med beklagande att parlamentet håller fast vid det otidsenliga alternativet att göra Brasilien till den enda BRIC-ekonomin utan en oberoende parlamentarisk delegation. Detta går emot parlamentets eget beslut och vittnar om en bedrövlig inaktivitet och kortsiktig inställning, med tanke på Brasiliens verkliga betydelse i världen. Jag hoppas att framtida ledamöter av parlamentet, särskilt från Portugal, kommer att hjälpa till att förändra detta olyckliga förhållande, och upprätta en direkt och produktiv kommunikation med den brasilianska nationalkongressen.

Jag röstade mot.

 
  
MPphoto
 
 

  Francis Wurtz (GUE/NGL), skriftlig. (EN) GUE/NGL-gruppen har avstått från att rösta om antalet interparlamentariska delegationer på grund av hänvisningen till Kosovo vid bildandet av ”Delegationen för förbindelserna med Albanien, Bosnien-Hercegovina, Serbien, Montenegro och Kosovo”.

Bildandet av en delegation för förbindelserna med en självproklamerad stat som är följden av kränkningar av folkrätten utgör i sig i praktiken en kränkning av folkrätten.

Denna röstnedläggelse gäller inte de övriga delegationerna som nämns i samma beslut, vilka vi stöder.

 
  
  

- Betänkande: Morillon (A6-0203/2009)

 
  
MPphoto
 
 

  Glyn Ford (PSE), skriftlig. (EN) Det gläder mig att kunna rösta här i dag om detta betänkande om upphävande av ett direktiv och elva obsoleta beslut och konstaterar att vårt nästa betänkande av Philippe Morillon (A6-0202/2009) handlar om att upphäva ytterligare fjorton obsoleta förordningar.

Jag gratulerar min kollega till ett förslag som vi borde upprepa i alla våra utskott och alla våra behörighetsområden. Jag skulle verkligen stödja att vissa förordningar och direktiv hade en fastställd giltighetstid, vilket skulle hejda det fortlöpande godkännandet av lagar och förordningar och de bördor som därigenom drabbar oss alla.

 
  
  

- Betänkande: Stavreva (A6-0259/2009)

 
  
MPphoto
 
 

  Katerina Batzeli (PSE) , skriftlig.(EL) Den grekiska socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet röstade för Stavrevabetänkandet, eftersom det ger medlemsstaterna möjligheten att välja stödåtgärder för landsbygdens utveckling vid en särskilt avgörande tidpunkt för landsbygden och jordbrukarna. Den ursprungliga texten i kommissionens förslag har också förbättrats på grundval av de ändringsförslag som jag lade fram i utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling.

Några opportunistiska reduceringar av de ekonomiska gränserna för den gemensamma jordbrukspolitiken kan emellertid inte godtas under några omständigheter under förevändning att jordbrukspolitiken har oanvända resurser. Gemenskapens budget kan inte återanvändas med hjälp av flexibilitetsmekanismen. I stället för denna praxis skulle det vara politiskt och materiellt ändamålsenligt att diskutera en ökning av gemenskapens budget. På så sätt kunde man undvika att gemenskapens befintliga politik berörs, däribland GJP, som kommer att bli föremål för krav på att täcka finansieringen av ny politik för att bemöta krisen och förbättra EU:s konkurrenskraft.

 
  
MPphoto
 
 

  Călin Cătălin Chiriţă (PPE-DE), skriftlig. (RO) Jag röstade för betänkandet om förslaget till rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 1698/2005 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU).

Jag stöder dokumentet eftersom man anslår ytterligare 250 miljoner euro för att komplettera de medel som öronmärkts för 2009 och dessutom medför det större flexibilitet när det gäller att anslå och använda ekonomiska resurser för att utveckla bredband för Internet i landsbygdsområden och för att bemöta nya utmaningar på jordbruksområdet.

Denna höjning av medel till EJFLU är nödvändig, särskilt i kristider. För att Rumänien ska kunna utnyttja denna fond är landet tvunget att realisera genomförbara projekt, i syfte att utveckla våra byar och höja levnadsstandarden för befolkningen i våra landsbygdsområden.

 
  
MPphoto
 
 

  Zita Pleštinská (PPE-DE), skriftlig. (SK) Betänkandet om förslaget till rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 1698/2005 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU).

 
  
MPphoto
 
 

  Zdzisław Zbigniew Podkański (UEN), skriftlig. – (PL) Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling är en mycket gynnsam möjlighet för historiskt underutvecklade regioner. Fonden innebär också ett tillfälle att minska disproportionen mellan EU:s gamla och nya medlemsstater.

När vi förvaltar fonden måste vi komma ihåg att den gemensamma jordbrukspolitiken är fylld av orättvisor och olikheter. Skillnader när det gäller stöd och jordbrukares inkomster har lett till att dessa disproportioner har levt kvar, och till och med ökat. De bristande proportionerna berör inte bara den ekonomiska situationen för de boende i landsbygdsområden, utan också hela infrastrukturen, däribland tillgången till Internet. Vi måste därför komma ihåg att exempelvis tyska jordbrukare mottar stöd som är två gånger så höga som vad polska jordbrukare mottar, och tre gånger så höga som stöden till rumänska jordbrukare.

Vi måste också komma ihåg att de regioner som är i störst behov av hjälp finns i Rumänien, Bulgarien och östra Polen.

 
  
  

- Betänkande: Corbett (A6-0273/2009)

 
  
MPphoto
 
 

  Guy Bono (PSE), skriftlig. (FR) Jag röstade för detta betänkande, som lagts fram av min brittiska kollega i parlamentets socialdemokratiska grupp, Richard Corbett, om den allmänna översynen av parlamentets arbetsordning.

Jag stöder initiativet från den socialdemokratiska gruppens ordförande, Martin Schulz, som försökte utnyttja denna översyn för att hindra den franska ledaren för ett extremhögerparti från att få äran att leda det nya parlamentets konstituerande sammanträde.

Enligt de nya bestämmelserna kommer parlamentets konstituerande sammanträde, som ska hållas den 14 juli, att ledas av den avgående talmannen om han blir omvald, eller av någon av de 14 vice talmännen i rangordning, som valts på nytt.

EU:s demokratisyn innebär i själva verket att man försvarar principer om respekt och tolerans bland människor, vilket Jean-Marie Le Pen egensinnigt ignorerar genom sin fasta föresats att fälla revisionistiska yttranden.

 
  
MPphoto
 
 

  Glyn Ford (PSE), skriftlig. (EN) Jag röstade för detta betänkande och särskilt ändringsförslagen 51 och 52, som syftar till att ersätta bestämmelsen om att den äldsta ledamoten ska leda sammanträdet vid öppnandet av det nya parlamentet som preliminärt vald talman. Jag förstår inte varför vi någonsin har haft denna bisarra regel. Kanske parlamentets ”fader eller moder” hade en logik. Den ledamot som har den längsta mandattiden har åtminstone erfarenhet att falla tillbaka på, i stället för enbart åldern.

Vi har redan sett systemet missbrukas av Jean-Marie Le Pen och hans Nationella fronten 1989 när Claude Autant-Lara damp ned i parlamentet och gjorde en fars av att inviga institutionen med en långt och mycket oförskämt anförande. Efter ett par månader hade han avgått efter att ha fyllt sin funktion att förlöjliga Europaparlamentet. Vi kan inte 20 år senare ge Le Pen ett andra tillfället att bringa EU i vanrykte.

 
  
MPphoto
 
 

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. (FR) Richard Corbetts betänkande syftar till att anpassa parlamentets arbetsordning till den nuvarande praxisen avseende allmänt samförstånd och förhandsbehandling i små grupper, vilket gör plenarsammanträdena till blott och bart ett möte för att protokollföra texter som kokats ihop i förväg av en handfull experter. Detta leder till att institutionaliseringen av en slutlig offentlig omröstning om varje text är den minsta grad av insyn som medborgarna kan förvänta sig av parlamentets verksamhet.

Detta betänkande är dock framför allt ett oväntat tillfälle att i sista stund anta ett häpnadsväckande ändringsförslag, trots att det har förkastats i utskottet. Det har utarbetats uteslutande för att hindra en enskild person från att utföra en uppgift som dessutom är erkänd i världens alla parlament, nämligen att den äldste ledamoten ska leda valet av talman under det konstituerande sammanträdet. En ytterst ovanlig handling, ett brott av en äkta politisk skurk! Detta är exempellöst i en demokrati!

Undertecknarna är inga mindre än Joseph Daul och Martin Schulz, som definitivt försöker bli kända och erkända i Tyskland, snarare än i Frankrike. Detta är ytterligare bevis, om nu några sådana behövs, på att det förekommer en maskopi mellan den mjuka högern och sekteristiska vänstern, som röstar samfällt om nästan alla texter som antas här i parlamentet.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Marie Le Pen (NI), skriftlig. (FR) Efter det att ändringsförslaget om den äldste ledamoten förkastades av utskottet för konstitutionella frågor har Martin Schulz och Joseph Daul, dessa två liberal-socialdemokratiska kumpaner, på nytt lagt fram samma ändringsförslag i plenum.

De stora klassikerna brukade lära oss att det är mänskligt att fela, men djävulskt att framhärda i sitt felande.

Denna lärdom har uppenbarligen inte dragits. Att fokusera parlamentets verksamhet på min enkla person gränsar till patetiskt. Att i sådan utsträckning nonchalera vår arbetsordning är i själva verket detsamma som att så den latenta totalitarismens frö.

När kommer minoritetsgrupperna att utestängas? När kommer motsträviga ledamöter att elimineras?

Från Claude Autant-Lara till Jean-Marie Le Pen har nu cirkeln slutits. År 1989, efter den store filmmakarens anmärkningsvärda tal, slopades den äldste ledamotens tal. Tjugo år senare är man tvungen att göra sig av med den äldste ledamoten för att undvika djävulen Le Pen från att leda valet av Europaparlamentets talman.

Vilken demokratisk framgång, mina damer och herrar!

Martin Schulz och Joseph Daul ger mig oavsiktligt en anmärkningsvärd och gratis publicitet, som jag inte kommer att missa att utnyttja. Ensam mot världen kommer jag att ta upp stridshandsken och ta de sanna demokraterna och äkta européerna till vittnen: denna maskerad och detta förnekande av demokratin tjänar inte Europa, utan de dolda partiska intressena hos en liten klick politiker.

 
  
MPphoto
 
 

  Patrick Louis (IND/DEM), skriftlig.(FR) Som fransk ledamot av Europaparlamentet och gruppen Självständighet/Demokrati väljer jag att inte stödja ändringsförslag 51 och 52 i Richard Corbetts betänkande.

Det är i själva verket orimligt att ändra en allmän regel för att passa ett särskilt tillfälle.

Dessa manövrar kommer utan tvivel att få motsatt effekt än den avsedda, med andra ord kommer de att belysa den respektlöshet som många ledamöter hyser för några av sina ledamotskolleger och kandidater.

Dessutom finns det ingenting som hindrar att ett politiskt parti som är missnöjt med den nuvarande äldsta ledamoten presenterar en äldre kandidat.

 
  
MPphoto
 
 

  Astrid Lulling (PPE-DE), skriftlig. (FR) Jag röstade inte för den allmänna översynen av parlamentets arbetsordning eftersom man, i en strävan att undvika att få en äldsta ledamot vid namn Jean-Marie Le Pen som talman, har hittat en klumpig och definitivt kontraproduktiv lösning, trots att det fanns en lösning som skulle ha varit godtagbar för alla de som är för principen om en integrering av ett jämställdhetsperspektiv.

Vi kunde därför ha ersatt artikel 11 med följande text: ”Äldsta manliga ledamot eller äldsta kvinnliga ledamot bland de närvarande ledamöterna ska växelvis, i egenskap av äldsta ledamot, åta sig rollen som talman till dess att parlamentet tillkännagivit sitt val. Den alternerande ordningen ska inledas med den äldsta kvinnliga ledamoten.”

På så sätt kunde vi undvika att Jean-Marie Le Pen presiderar som äldsta ledamot, utan att parlamentet fördärvar arbetsordningen och antar ett förfarande som inte förekommer i något annat demokratiskt lands parlament.

Detta är en skam. Personligen har jag större förtroende för de franska väljarna. Jag hoppas att de kommer att förhindra att Jean-Marie Le Pen väljs, och att denna manöver därför visar sig vara meningslös.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. (DE) Det förefaller som att Europeiska unionen, som kräver demokrati, tolerans och yttrandefrihet, inte självt följer dessa ideal så noggrant. Oavsett om det gäller människors rätt till självbestämmande, anslutningskriterier eller lösningar på nutidens problem tillämpas två olika EU-standarder, beroende på vad som passar.

Den som inte uppfyller kraven på politisk korrekthet, den som är till besvär för EU:s etablissemang och den som avslöjar obekväma sanningar i EU:s institutioner utestängs och blir plötsligt föremål för andra regler. Principen idem ius omnibus – samma rättvisa för alla – måste tillämpas strikt om EU vill undvika att glida in i ett politiskt korrekt hyckleri. Personlig ovilja kan inte åberopas som stöd för ”stereotyp lagstiftning”.

 
  
MPphoto
 
 

  Andrzej Jan Szejna (PSE), skriftlig. – (PL) Genom de ändringsförslag som lagts fram av föredraganden blir bestämmelserna om registreringen av Europaparlamentets handlingar mer flexibla, och underlättar arbetsordningen. Vissa av dem är också avsedda att anpassa arbetsordningen till nya bestämmelser och aktuell praxis.

En av de viktigaste ändringarna är att ge Europaparlamentets talman befogenhet att uppmana nationella parlament (i stater som har undertecknat ett fördrag om anslutning till Europeiska unionen) att, bland sina egna ledamöter, utse ett antal observatörer som är lika många som det antal framtida platser i Europaparlamentet som tilldelats denna stat. Dessa observatörer ska delta i parlamentets arbete i avvaktan på anslutningsfördragets ikraftträdande. Observatörerna ska också ha rätt att yttra sig i utskott och politiska grupper. De har däremot inte rätt att rösta eller kandidera för platser i parlamentet.

Ytterligare en ändring i arbetsordningen reglerar förfarandet för gemensamma utskottssammanträden och gemensamma omröstningar. De respektive föredragandena ska utarbeta ett gemensamt förslag till betänkande, som ska behandlas och bli föremål för omröstning i de berörda utskotten vid gemensamma sammanträden som hålls inom ramen för de berörda utskottsordförandenas gemensamma ordförandeskap.

Viktiga ändringar avseende parlamentets sammanträden gäller tilldelning av talartid och utarbetande av talarlistor, samt ändringsförslag när det gäller att hålla slutlig omröstning om en lagstiftningsakt. Genom omröstning med namnupprop ökas Europaparlamentarikernas ansvarighet gentemot medborgarna.

 
  
  

- Andrabehandlingsrekommendation: Harbour (A6-0257/2009)

 
  
MPphoto
 
 

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. Vid Europaparlamentets första behandling av telekompaketet röstade en majoritet av ledamöterna ja till de omtalade ändringsförslagen 138 och 166. Europaparlamentet klargjorde därmed att domstolsbeslut ska krävas för att någon ska stängas av från Internet och att användarna har rätt till yttrandefrihet och personlig integritet. Rådet valde dock att bortse från Europaparlamentets vilja och strök ändringsförslag 138 och 166. Europaparlamentet och rådet har nu enats om en kompromiss. Denna kompromiss innehåller inte ändringsförslag 138 och 166 i deras ursprungliga form. Vi har därför röstat nej till kompromissen vid dagens omröstning.

Junilistan och danska Junibevaegelsen är angelägna att ändringsförslag 138 och 166 verkligen införs i Telekompaketet och har därmed lagt fram en rad ändringsförslag som av Internetaktivister benämns som "Citizens Rights Amendments", förslag som ytterligare ett par politiska grupper i EU-parlamentet har gett sitt stöd till. Om våra förslag hade vunnit EU-parlamentarikernas stöd skulle det ha funnits goda möjligheter att EU-parlamentet och rådet slutgiltigt hade enats om ett Telekompaket som på allvar skyddar Internetanvändarnas rättigheter och personliga integritet.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. (DE) I dag försöker vi stödja ekonomiska intressen, på ett eller annat sätt. En mängd upphovsrättslagar ska plötsligt föras in i en ramlagstiftning för tillhandahållande av telekommunikation. För EU är det tillräckligt att införa en skyldighet om att varna kunder för farorna i samband med brott mot immaterialrätten. Påföljderna kan sedan regleras på nationell nivå. Därefter kan var och en lägga skulden på den andra personen. I detta betänkande försöker även stora mjukvaruutvecklare hindra de mindre utvecklarna.

Det förekommer förvisso rättighetsbrott på Internet, såsom barnpornografi – vilket vi måste bekämpa, men vi får inte förlora behärskningen i sådan utsträckning att uppgiftsskyddet offras till förmån för de ekonomiska intressena hos några få storföretag och multinationella bolag. Den ursprungliga tanken bakom telekommunikationspaketet var fullkomligt förnuftig, men i och med det stora antalet ändringsförslag kan ett eller flera ändringsförslag där paketet kritiseras ha slunkit med.

 
  
  

- Andrabehandlingsrekommendation: Trautmann (A6-0272/2009)

 
  
MPphoto
 
 

  Guy Bono (PSE), skriftlig. (FR) Jag röstade för ändringsförslag 138, som jag lade fram i september förra året och som antogs av 88 procent av Europaparlamentets ledamöter.

Det gläder mig att förslaget återigen har stötts av en överväldigande majoritet av ledamöterna, som således på nytt har intygat sitt åtagande om att försvara Internetanvändarnas rättigheter.

En månad före valet till Europaparlamentet är detta en stark signal. Tvärt emot vad UMP och dess kulturminister tycks anse har Europaparlamentets åsikt betydelse.

Detta är ytterligare en motgång för Nicolas Sarkozy och den franska regeringen. Parlamentet har sagt nej till Nicolas Sarkozy både till form och innehåll. Europaparlamentets ledamöter har sagt nej till det flexibla svaret och nej till de oacceptabla påtryckningar som Frankrike utövat gentemot den europeiska kontinentens främsta demokratiska organ!

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Miljontals européer är beroende av Internet, antingen direkt eller indirekt, i sina dagliga liv. Att begränsa, inskränka eller ställa upp villkor för tillgången till Internet skulle få direkta och negativa konsekvenser för det dagliga livet hos allmänheten och flera av de mikroföretag och små och medelstora företag som är direkt beroende av denna resurs för att bedriva sin verksamhet.

Därför var det viktigt att vår grupps förslag antogs genom vår omröstning där vi röstade för, eftersom detta skulle upprätthålla rätten till utbyte av information mellan användare, utan att informationen kontrolleras eller sponsras av mellanhänder.

Rådet verkar emellertid inte vara redo att godta detta ändringsförslag, som stöds av en majoritet i parlamentet som går mot den överenskommelse om begränsning som har nåtts under förhandlingar med rådet. Detta är dock en liten seger, med tanke på att vi har kunnat förhindra antagandet av dåliga förslag.

Alla de som försvarar den fria rörligheten på Internet och gratis mjukvara ska gratuleras. Vi kommer att fortsätta denna kamp för att säkra skyddet av medborgarnas rättigheter och slutanvändarnas oinskränkta tillgång till tjänster.

 
  
MPphoto
 
 

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. (FR) För det första har de ändringsförslag som på bästa sätt skyddar medborgarnas rättigheter och friheter inte antagits av parlamentet i Harbourbetänkandet, som kompletterar detta betänkande.

För det andra har en fråga om omröstningsordningen – som lyckligtvis har kunnat lösas – gett upphov till frågetecken om hur vi löser stora politiska problem här, nämligen genom en slug, struntpolitisk manöver, för att sedan lägga skulden på en administration som inte kan göra något åt saken.

Slutligen blev Jacques Toubon, som är en tydligt nitisk försvarare av Hadopi-lagen, sur över att ändringsförslag 1 antogs, som bland Internetanvändare kallas ”Bono”-ändringsförslaget, och han instämde med glädje i Catherine Trautmanns tillkännagivande att denna text skulle gå vidare till tredje behandlingen. Till följd av detta har den samlade kompromissen ändrats och parlamentets tydliga uttalade vilja riskerar att nonchaleras, precis som folkomröstningarna i Frankrike, Nederländerna och Irland …

Nicolas Sarkozy och hans vänner inom ”de stora företagen” har fått ett visst andrum. Medborgarna måste å sin sida fortsätta att vara vaksamma. Det kommer att bli det parlament som väljs den 7 juni som kommer att förhandla under den tredje behandlingen. Det är inte säkert att socialdemokraterna, när de väl har säkrat sina platser, fortsätter att försvara frihetssidan.

 
  
MPphoto
 
 

  Dimitrios Papadimoulis (GUE/NGL), skriftlig.(EL) Det ”telekompaket” som begärts av kommissionen och rådet utgör ett potentiellt hot mot de medborgerliga rättigheterna. I de ändringsförslag vi lagt fram efterlyser vi garantier för de medborgerliga rättigheterna, samt allmän tillgång, öppenhet och frihet på Internet som ett område där det sker ett utbyte av idéer och inte som en resurs som kontrolleras av politiker och affärsmän. Internetanvändare är kunder, men de är också medborgare. Vi kommer att fortsätta kämpa för skyddet av individuella friheter för alla EU-medborgare.

 
  
MPphoto
 
 

  Vladimir Urutchev (PPE-DE), skriftlig. (BG) I dag under omröstningen om telekompaketet har parlamentet visat att skyddet av konsumenternas rättigheter verkligen prioriteras främst.

Oavsett det faktum att en relativt godtagbar kompromiss om ståndpunkterna kunde nås vid andra behandlingen hade en majoritet av parlamentet modet att gå emot planerna, och med övertygelse hålla fast vid sin ursprungliga ståndpunkt mot ett eventuellt införande av restriktioner av tillgången till Internet, såvida inte dessa införs genom ett domstolsbeslut eller för att den allmänna säkerheten är hotad.

I själva verket har hela paketet reducerats till ett förlikningsförfarande, och genomförandet har försenats. Efter dagens omröstning i parlamentet skickar vi dock en stark signal till rådet och kommissionen.

Vi måste dock erkänna att det som har skett i dag beror på det aktiva deltagandet av Internetanvändare, som har utnyttjat alla till buds stående medel för att uttrycka sin ståndpunkt till parlamentets ledamöter och kräva att de ska skydda deras rättigheter.

Denna typ av beteende kan bara uppmuntras.

Därför bör vi också dra slutsatsen att vi alltid måste lyssna noga till vad människor säger, så att EU:s lagstiftning även fokuserar på deras behov, samtidigt som man säkrar största möjliga skydd för EU-medborgarnas intressen.

 
  
  

- Betänkande: Pleguezuelos Aguilar (A6-0276/2009)

 
  
MPphoto
 
 

  Carl Schlyter (Verts/ALE), skriftlig. Jag röstar nej, eftersom det bör finnas garantier för att delar av de fria spektren går till icke-vinstdrivande ändamål och inte till stora telekomföretag!

 
  
  

- Betänkande: Lulling (A6-0258/2009)

 
  
MPphoto
 
 

  Robert Atkins (PPE-DE), skriftlig. (EN) De brittiska konservativa ledamöterna är för att löneskillnader och andra former av diskriminering mellan män och kvinnor upphör. Lika behandling i alla former av anställning är viktigt för ett rättvist och jämställt samhälle. De konservativa anser dock att de nationella regeringarna och parlamenten i allmänhet är i ett bättre läge att handla på det sätt som är mest effektivt för deras egna samhällen och ekonomier.

De konservativa stöder inställningen att makar till egenföretagare ska ha tillgång till sjukförsäkrings- och pensionsförmåner samt föräldraförmåner. Vi anser dock att dessa beslut bäst fattas av medlemsstaterna.

Eftersom begäran om ett nytt lagförslag om likalön med stöd av artikel 141.3 i EG-fördraget omfattas av det konservativa partiets åtagande om att avstå från det sociala kapitlet, som vi inte stöder, har vi valt att avstå från att rösta.

 
  
MPphoto
 
 

  Avril Doyle (PPE-DE), skriftlig. (EN) Genom betänkandet förbättras det sätt som principen om likabehandling tillämpas på egenföretagare och deras medhjälpande makar i EU. Irland föreskriver dock redan att makar till egenföretagare blir anslutna till den lönerelaterade socialförsäkringen i egen person om ett kommersiellt partnerskap mellan makarna uppvisas. Personer kan till exempel välja att göra frivilliga avgiftsbetalningar som gör det möjligt för dem att fortsätta att vara försäkrade när de lämnar det obligatoriska systemet med lönerelaterad socialförsäkring. Socialförsäkringar tillhör den nationella behörigheten, och av det skälet röstade jag mot ändringsförslag 14. Eftersom ändringsförslaget till artikel 6 i betänkandet antogs har jag tillsammans med mina irländska kolleger i PPE-DE-gruppen bestämt mig för att avstå från att rösta i den slutliga omröstningen.

 
  
MPphoto
 
 

  Edite Estrela (PSE), skriftlig. (PT) Jag röstade för Astrid Lullings betänkande om likabehandling av kvinnor och män med egen rörelse, även om jag anser att man borde ha gått mycket längre med att stärka kvinnors rättigheter och skydda moderskapet. Egenföretagande fortsätter att vara en sysselsättningsform i minoritet i EU, som endast utgör 16 procent av den yrkesverksamma befolkningen. Bara en tredjedel av egenföretagarna är kvinnor.

I förslaget borde man ha avlägsnat hindren för kvinnors tillgång till egenföretagande genom att tillhandahålla åtgärder eller särskilda fördelar som utformats för att göra det lättare att starta eget företag.

Jag anser att medhjälpande makar och makor borde ha en mycket tydligt definierad professionell status och ett socialförsäkringsskydd som motsvarar det som gäller för egenföretagare.

 
  
MPphoto
 
 

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. De sociala trygghetssystemen skiljer sig åt beroende på var i EU man befinner sig. Detta är inte ett problem, som många tycks anse. Snarare är det ett naturligt utslag av det faktum att länderna är olika och allmänna demokratiska val har valt att rösta fram olika politiska system. Som anhängare av ett mellanstatligt EU-samarbete är det därför självklart för oss att ta avstånd från de skrivningar, både i kommissionens förslag till direktiv och i betänkandet från Europaparlamentet, som syftar till att ge EU mer makt över de nationella sociala trygghetssystemen.

Det är emellertid värt att poängtera att de skarpa förslag som förekommer främst syftar till att säkerställa miniminivåer. Skrivningarna förhindrar således inte medlemsländerna från att gå längre om de så önskar. Det är positivt, inte minst ur ett svenskt perspektiv. Denna flexibilitet, och att likabehandling av kvinnor och män så tydligt lyfts fram som en bärande princip i ett välfungerande demokratiskt samhälle, har föranlett oss att rösta ja till betänkandet i dess helhet.

 
  
MPphoto
 
 

  Andrzej Jan Szejna (PSE), skriftlig. – (PL) Personer som är egenföretagare utgör för närvarande bara 16 procent av den yrkesverksamma befolkningen. Knappt en tredjedel av de 32,5 miljoner egenföretagarna är kvinnor.

Förslaget att ta itu med hindren för kvinnors tillträde till egenföretagande, bland annat genom att vidta åtgärder som erbjuder särskilda fördelar för att göra det lättare för det underrepresenterade könet att engagera sig i egenföretagande bör stödjas.

Direktiv 86/613/EEG har lett till obetydliga framsteg för medhjälpande makar och makor till egenföretagare när det gäller erkännandet av deras arbete och ett lämpligt socialt skydd.

Det nya direktivet bör framför allt föreskriva obligatorisk registrering av medhjälpande makar och makor, för att därmed göra dem synliga, samt ålägga medlemsstaterna att vidta nödvändiga åtgärder för att se till att medhjälpande makar har möjlighet att teckna en försäkring som ger understöd vid sjukvård och ålderspension.

Trots att medlemsstaterna är långt ifrån eniga om behovet av att förbättra det rättsliga ramverket på det här området hoppas jag att det kommer att bli möjligt att snabbt nå ett rimligt samförstånd, så att direktivet kan antas vid den första behandlingen, före valet till Europaparlamentet i juni 2009.

Låt oss stödja initiativ för jämställdhet. Genom att prioritera människor kan vi bygga ett rättvisare samhälle.

 
  
  

- Betänkande: Stauner (A6-0242/2009)

 
  
MPphoto
 
 

  Călin Cătălin Chiriţă (PPE-DE), skriftlig. (RO) Jag röstade för Gabriele Stauners betänkande, eftersom jag tycker att det är nödvändigt att utsträcka tillämpningsområdet för fonden för justering av globaliseringseffekter så den även omfattar friställningar på grund av den ekonomiska och finansiella krisen.

Syftet med Europeiska fonden för justering av globaliseringseffekter är att ge arbetstagare som friställts på grund av globaliseringen effektivt stöd. När lagstiftningen antagits kan pengarna från fonden också användas för friställningar på grund av den ekonomiska och finansiella krisen.

Medfinansieringsgraden för fonden är 50 procent. Den siffran kan komma att höjas till 65 procent till 2011.

Det maximala årliga finansieringspaket som finns tillgängligt för Europeiska fonden för justering av globaliseringseffekter är 500 miljoner euro som ska användas för att hjälpa människor som söker arbete eller för att finansiera yrkesutbildning eller rörlighetsbidrag.

Jag hoppas att även Rumänien ska få tillgång till medel från denna fond för att hjälpa människor som förlorar sina arbeten.

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig.(PT) Denna partiella förbättring av Europeiska fonden för justering av globaliseringseffekter är otillräcklig jämfört med vad som krävs i den allvarliga kris som vi just nu upplever. Förbättringen tar inte hänsyn till de förslag vi lagt fram om att öka gemenskapens bidrag till 85 procent av det belopp som ska avsättas för de arbetslösa, eller ens att dubblera beloppen i fonden för att kunna hjälpa fler personer som kan drabbas av företagsnedläggningar. Därför har vi beslutat att lägga ned våra röster.

Syftet med de ändrade reglerna för Europeiska globaliseringsfonden som antogs i dag är att fonden ska kunna ingripa effektivare och medfinansiera utbildning och arbetsplatsplacering av arbetstagare som blivit arbetslösa på grund av den ekonomiska krisen. Genom de nya reglerna utsträcks fondens tillämpningsområde och det blir möjligt att tillfälligt öka medfinansieringsgraden från 50 till 65 procent för att ge ytterligare stöd från fonden under den finansiella och ekonomiska krisen. De länder som drabbats av finansiella problem kommer emellertid inte att kunna utnyttja fondens resurser i någon nämnvärd omfattning, eftersom de fortfarande måste klara av en hög medfinansieringsgrad.

 
  
MPphoto
 
 

  Andrzej Jan Szejna (PSE), skriftlig. – (PL) Vi står just nu inför en unik kris. Den har inte bara drabbat finansmarknaderna, utan även ekonomi och sociala förhållanden, och den har inte bara drabbat flera medlemsstater, utan hela Europeiska unionen och världen.

Ledarna för de europeiska socialdemokraterna har antagit en gemensam deklaration. I den uppmanas medlemsstaterna att utarbeta en ambitiös återhämtningsplan för att skydda sysselsättningen och förhindra massarbetslöshet. Det enda sättet att verkligen påverka ekonomin är via budgetstimulanser som är tillräckliga för de problem vi står inför och som samordnas i hela EU. Det vi prioriterar, och det som leder oss i allt vi säger eller gör, är att skapa trygga arbetstillfällen och bekämpa arbetslösheten, samtidigt som vi även främjar en sund ekologisk utveckling.

Om vi inte tar nya tag för att bekämpa krisen i EU kommer arbetslösheten att stiga till 25 miljoner i början av 2010, och de offentliga finanserna kommer att försämras kraftigt.

Europeiska fonden för justering av globaliseringseffekter inrättades 2006 och kommer att fungera till 2013. Syftet med fonden är att hjälpa arbetstagare som blir friställda som ett resultat av globaliseringen. Fondens maximala årsbudget är 500 miljoner euro och den används för att stödja aktiva åtgärder på arbetsmarknaden, till exempel att hjälpa dem som söker arbete genom bidrag till vidareutbildning och rörlighetsbidrag.

Jag stöder tanken att sänka antalet friställda (till 500) som krävs för ett ingripande från fonden.

 
  
  

- Betänkande: Maldeikis (A6-0261/2009)

 
  
MPphoto
 
 

  Laima Liucija Andrikienė (PPE-DE), skriftlig.(LT) Jag röstade för Eugenijus Maldeikis betänkande om Europaparlamentets och rådets förordning om finansiellt stöd från gemenskapen till projekt på energiområdet.

Det gläder mig att en stor majoritet av ledamöterna (526 ledamöter) röstade för. De stödde detta dokument.

Jag vill än en gång understryka betydelsen av vårt beslut.

Precis som Lettland, Estland och Polen har även mitt land, Litauen, redan varit en del av Europeiska unionen politiskt och ekonomiskt under fem år. Men när det gäller energi var och är Litauen en ö, utan broförbindelse med gemenskapens energimarknad.

Genom dagens beslut har Europaparlamentet avsatt 175 miljoner euro för att bygga en energibro mellan Litauen och Sverige.

När väl detta projekt har förverkligats kommer länderna i vår region, som blev medlemmar av EU 2004, att äntligen kunna ansluta sina energimarknader till de skandinaviska länderna, och därför till EU:s marknad.

Detta är ett fantastiskt projekt, en bra start, och jag vill verkligen tacka alla mina kolleger som röstade för det.

 
  
MPphoto
 
 

  Călin Cătălin Chiriţă (PPE-DE), skriftlig. (RO) Jag röstade för betänkandet om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ett program för att bidra till ekonomisk återhämtning genom finansiellt stöd från gemenskapen till projekt på energiområdet.

I den europeiska ekonomiska återhämtningsplanen ingår investeringar på fem miljarder euro för energiprojekt, bredband och landsbygdsutveckling. Av detta belopp kommer 3,98 miljarder euro att investeras i infrastruktur för el, naturgas, vindkraft och avskiljning och lagring av koldioxid. Europaparlamentet stöder bidraget på 1,02 miljarder euro för projekt som avser landsbygdsutveckling.

Genom den ekonomiska återhämtningsplanen avsätts 200 miljoner euro för att konstruera Nabucco-ledningen som ska transportera naturgas från Kaspiska havet till EU. Rumänien stöder det projektet. De viktigaste punkterna för Rumäniens del i denna återhämtningsplan är finansiering av en gasledning mellan Rumänien och Ungern (30 miljoner euro) och Rumänien och Bulgarien (10 miljoner euro) samt utveckling av infrastrukturutrustning som gör det möjligt att vända gasflödet i samband med leveransstörningar under korta perioder (80 miljoner euro).

 
  
MPphoto
 
 

  Edite Estrela (PSE), skriftlig. (PT) Jag röstade för programmet för finansiellt stöd till projekt på energiområdet. Europaparlamentets förslag till investering, som bygger på en överenskommelse med rådet, vilar på tre pelare: sammankoppling av gas- och elnäten, avskiljning och lagring av koldioxid samt vindprojekt till havs. I förslaget anges förfaranden och metoder för finansiellt stöd för att stimulera investeringar i ett europeiskt integrerat energinät, samtidigt som man stärker Europeiska unionens politik för att minska utsläppen av växthusgaser.

Det finns behov av omedelbara åtgärder för att stimulera EU-ekonomin. Det är därför av avgörande betydelse att man vidtar åtgärder som garanterar en adekvat geografisk balans och ett snabbt genomförande. I Portugal är projekt som avser sammankoppling av gasnät (infrastruktur och utrustning) bidragsberättigade, liksom projekt för att förbättra sammankopplingen med elnäten i Spanien.

 
  
MPphoto
 
 

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Kommissionens ambition att öka investeringarna i energiinfrastruktur är det senaste i raden av exempel på den hybris som har smittat tjänstemännen i Berlaymont. De föreslagna satsningarna är både omfattande och kostsamma och det har hittills inte visats att samtliga dessa investeringar bör hanteras på EU-nivå. Sammanlagt föreslås investeringar till ett värde av 3,5 miljarder euro under 2009 och 2010, pengar som ska skjutas till från medlemsländernas budgetar. För Sveriges del innebär det en markant höjning av medlemsavgiften, plus 1,4 miljarder kronor. Att kommissionen inte anser sig ha haft tid att göra en grundlig konsekvensbedömning av ett så pass omfattande förslag är direkt upprörande.

Föredraganden för EU-parlamentets betänkande tycks inte vara nämnvärt berörd av dessa invändningar. Istället föreslås en höjning av stödåtgärden, från 3,5 miljarder euro till knappt 4 miljarder!

Vårt mandat att verka för ett mindre kostsamt EU-samarbete föranleder oss att förkasta denna lättvindiga hantering av skattebetalarnas pengar. Det bör emellertid påpekas att det finns mycket goda skäl att fortsätta att söka efter sätt att förbättra och utveckla tekniker för avskiljning och lagring av koldioxid. Vi har röstat nej till betänkandet i sin helhet.

 
  
MPphoto
 
 

  Anders Wijkman (PPE-DE), skriftlig. Förslaget att avsätta omkring fyra miljarder euro för insatser inom energiområdet i programmet för ekonomisk återhämtning är bra. Innehållet har dock blivit alltför inriktat på fossila bränslen. Därtill saknas helt stöd för insatser för att effektivisera energianvändningen. I ett tidigt skede föreslog kommissionen att 500 miljoner euro skulle avsättas till ”hållbara städer”, ett förslag som dock drogs tillbaka

Stödet till ”hållbara städer” hade möjliggjort breda insatser för att bygga ut fjärr- och kraftvärmen samt förbättringar inom bostadsbeståndet. Sådana insatser vore kostnadseffektiva, skulle dra ned utsläppen samt skapa nya jobb. Det är djupt tragiskt att chansen inte tas i samband med den ekonomiska krisen att ge nytt liv åt denna typ av åtgärder.

 
  
  

- Betänkande: Karas (A6-0139/2009)

 
  
MPphoto
 
 

  Udo Bullmann (PSE), skriftlig. (DE) Europaparlamentets SPD-ledamöter har röstat nej till betänkandet av två skäl.

För det första är värdepapperisering av lån ett viktigt och korrekt instrument för att engagera finansiella institutioner i affärsriskerna i samband med de aktuella lånen. Men det krävs betydande säkerheter. Det garantibelopp på 5 procent som beslutades under trepartsförhandlingarna uppfyller inte det kravet. Europeiska kommissionen krävde ursprungligen ett garantibelopp på 15 procent i samrådsförfarandet, men gav sedan vika för påtryckningar från näringslivet och föreslog 5 procent. De konservativa och liberalerna i utskottet för ekonomi och valutafrågor ansåg att även detta mycket blygsamma deltagande i affärsrisken var onödigt, eftersom de finansiella institutionerna ställer upp med säkerhet. SPD-ledamöterna i Europaparlamentet stöder en mycket högre garantinivå och vill också understryka detta krav i framtida reformer av kapitalkravsdirektivet.

För det andra strider den definition av kärnkapital som anges i Othmar Karas betänkande mot förordningens neutralitet i konkurrenshänseende. Enligt definitionen ska passiva kapitalbidrag i framtiden inte längre räknas som kärnkapital fullt ut, trots att de kan absorberas helt vid eventuell likviditet. Detta öppnar slussportarna för illojal konkurrens mot de offentliga bankerna i Tyskland. Vi konstaterar att passiva kapitalbidrag är ett beprövat återfinansieringsinstrument som är förenligt med EU:s lagstiftning. Eftersom vi faktiskt tar hänsyn till resultatet av trepartsförhandlingarna i de förklarande ändringsförslag vi har lagt fram, avvisar vi betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Astrid Lulling (PPE-DE), skriftlig. (FR) Jag gratulerar föredraganden till hans noggranna arbete, såväl vad gäller textens substans som under de efterföljande förhandlingarna. Exceptionella omständigheter kräver att vi snabbt vidtar lämpliga åtgärder.

Jag kan godta förslaget på området för värdepapperisering. Det systematiska införandet av standardiserade tillsynskollegier är ett viktigt framsteg.

Sedan hösten har förslaget till betänkande visat vägen med idén om ett decentraliserat tillsynssystem i EU. Genom de Larosière-gruppens rapport och kommissionens meddelande av den 4 mars har idén utvecklats på ett konstruktivt sätt. Det gläder mig verkligen att dessa tankar fick allmänt stöd.

När det gäller betänkandets omfattning måste en sak framhållas. I stället för att använda det ganska förenklade begreppet gränsöverskridande banker som kriterium, skulle det vara klokare att inrikta sig på banker som har betydelse för systemet som sådant.

De senare skulle direkt beröras av den nya bankmyndighetens verksamhet. Övriga banker skulle kontrolleras av ett kollegium, eller av den nationella tillsynsmyndigheten när det gäller rent nationella banker. Ur krishanteringssynpunkt borde de systemviktiga bankerna också bli föremål för finansiella stabilitetsarrangemang på EU-nivå.

 
  
MPphoto
 
 

  Peter Skinner (PSE), skriftlig. (EN) Jag gratulerar Othmar Karas. Omröstningen var ett utmärkt resultat av många skäl.

För det första är detta ett paket som parlamentet rekommenderat och förhandlat fram. Jag har varit med i sådana förhandlingar och vet hur svåra sådana samtal kan vara.

För det andra gäller det innehållet, det vill säga att denna lag ger brittiska och andra medborgare i EU ett bättre skydd.

Värdepapperiseringen var den metod genom vilken de så kallade giftiga tillgångarna spreds mellan bankerna och kvarlämnade stora skulder i många privata och offentliga banker.

Tanken att den ursprungliga innehavaren ska behålla så mycket som fem procent av tillgången, med förbehåll för översyn efter konsekvensbedömningar och internationella förändringar, är viktig.

Att minska hävstångsutnyttjandet och se till att bankerna har tillräckligt kapital är ett skydd mot de bankmetoder som har fört oss till randen av finansiell katastrof.

Othmar Karas kan vara nöjd med sitt arbete i förhandlingarna. Jag vet hur svårt det är för parlamentet att få igenom förbättringar av lagförslag, men denna uppgörelse vid första behandlingen är rimlig.

 
  
  

- Betänkande: Hoppenstedt (A6-0246/2009)

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) För den som eventuellt tvivlade på det verkliga syftet med detta förslag behöver man bara citera orden om att ”riva de återstående hindren för att den inre marknaden ska fungera smidigt” i texten som antogs i dag. Dessutom sägs i artikel 2 att det allmänna syftet med förslaget är att förbättra förutsättningarna för den inre marknadens funktion.

Det måste återigen anses vara åtminstone symtomatiskt att syftet med det första och hittills enda förslaget efter misslyckandet med den så kallade europeiska återhämtningsplanen och den högtidligt presenterade ”europeiska solidariteten” är att skapa ett gemenskapsbaserat stödprogram inriktat på de finansiella tjänsterna! Det verkar nästan som om vi inte står inför en av de största kriserna i kapitalismens historia, med allt värre arbetslöshet, förstörd produktionskapacitet, ökade klyftor och växande svårigheter för arbetstagare och allmänhet.

De förslag vi har lagt fram – till exempel att öka gemenskapsbudgeten, inrätta europeiska stödprogram för tillverkningssektorn och skydda arbetstillfällen med rättigheter och offentliga tjänster – har avslagits. Men när det gäller att stödja finansmarknaderna och en väl fungerande inre marknad råder det ingen brist på gemenskapsmedel. Detta är oacceptabelt. Därför röstade vi mot förslaget.

 
  
MPphoto
 
 

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. Vi EU-kritiker strävar ständigt efter att göra EU-samarbetet mindre kostsamt. Skattebetalarnas pengar måste användas med klokhet. Inte minst i dessa turbulenta tider är det viktigt att vi är varsamma med våra gemensamma resurser. Budgetrestriktivitet måste förbli en ledstjärna för oss som är förtroendevalda.

Föreliggande betänkande leder emellertid i en helt annan riktning. Kommissionens ursprungliga förslag till finansiering bedöms som otillräckligt, och i en handvändning har de stora politiska grupperna i Europaparlamentet föreslagit en fördubbling av anslagen till de finansiella tillsynsorganen. På vilka grunder finns det skäl att fråga sig. Vi har att göra med en fullständigt global finansiell härdsmälta där internationella insatser måste göras på global nivå.

Övervakning av de finansinstituten i EU-området är för närvarande inte en uppgift för EU. Det är viktigt att ha det i åtanke. Föreliggande förslag ger dock en fingervisning om den politiska maktelitens ambitioner. Med oklara hänvisningar till finanskrisen och dess tänkbara följder för tillsyn och granskning är det här inget annat än ett ogenerat försök att flytta fram EU:s positioner. Vi kan givetvis inget annat än rösta nej till betänkandet och till det alternativa förslaget till resolution.

 
  
  

- Betänkande: Wojciechowski (A6-0185/2009)

 
  
MPphoto
 
 

  Martin Callanan (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Trots att jag är en stark förespråkare för djurskydd är jag tveksam till att förbjuda sådana förfaranden som import av sälprodukter, såvida det kan visas att djurens lidande vid slakten begränsas till ett minimum.

Det finns dock vissa förfaranden som inger farhågor, inte minst traditioner med rituell slakt av religiösa skäl. Med hänsyn till Europas kulturella mångfald har vissa av dessa förfaranden som skiljer sig starkt från EU:s respekt för djurens välbefinnande börjat slå rot. Följden är att djuren utsätts för onödigt lidande.

Jag accepterar att vissa religioner fäster stor vikt vid hur djur har slaktats för att deras kött ska kunna konsumeras. Utvecklingen av en kultur med djurrättigheter och djurskydd har varit svårvunnen i Europa under de senaste 30 åren, och vi bör inte offra den på den politiska korrekthetens altare. Djur som dödas med rituella slaktmetoder måste först bedövas för att minimera lidandet och befordra de uppfattningar om djurskydd som vi värdesätter.

 
  
MPphoto
 
 

  Edite Estrela (PSE), skriftlig. (PT) Jag röstade för betänkandet om skydd av djur vid tidpunkten för avlivning. Varje år i Europeiska unionen avlivas miljontals djur. Många djur utsätts för en behandling som medför onödigt lidande, inte bara under uppfödning och transport, utan också vid tidpunkten för avlivandet och tillhörande operationer. Vi måste undvika att djuren lider i slakthusen, även djur som föds upp för att producera livsmedel och andra produkter.

Jag tycker förslaget är balanserat och överensstämmer med gemenskapens mål att garantera djurens skydd och välfärd. Jag håller med om att storskalig slakt av djur bör utföras med vederbörlig omsorg om humanitära normer och så att man begränsar det lidande som djuren utsätts för.

Följaktligen röstade jag inte för ändringsförslaget om att avskaffa förbudet mot att använda system för att hålla fast nötkreatur genom att vända dem upp och ned eller i någon annan onaturlig position eftersom jag anser att en sådan metod äventyrar djurens välfärd.

 
  
MPphoto
 
 

  Filip Kaczmarek (PPE-DE), skriftlig. – (PL) Mina damer och herrar! Jag röstade för Janusz Wojciechowskis betänkande om skydd för djur vid tidpunkten för avlivning. Många undrar hur det är möjligt att skydda djur medan de avlivas. Det kan verka som en paradox, men det är faktiskt möjligt. Alla som har varit med under avlivning av djur eller som har sett hur det går till är medvetna om hur smärtsam avlivningen av ett djur kan vara. Genom att införa ny lagstiftning på detta område begränsas det onödiga lidandet för djuren och det är därför lagstiftningen behövs.

 
  
MPphoto
 
 

  Carl Lang (NI), skriftlig. (FR) Genom att hävda att djur måste slaktas utan onödigt lidande, förutom när det gäller religiösa riter, har majoriteten av parlamentets ledamöter visat prov på såväl hyckleri som falskhet. ”Religiösa riter” avser i första hand den rituella slakt som framför allt praktiseras under den muslimska högtiden Eid-al-Adha, när man skär halsen av hundratusentals får.

Det juridiska erkännandet av ett sådant beteende är ett led i ett betydligt allmännare fenomen, nämligen islamiseringen av våra samhällen. Våra lagar och sedvänjor förändras gradvis för att lämna utrymme för den islamiska Sharialagen. I Frankrike finansierar allt fler lokala myndigheter indirekt uppförandet av moskéer. Skolmenyer utformas för att uppfylla islamiska dietkrav. I vissa städer, såsom Lille, har simbassängerna särskilda badtider för enbart kvinnor. Genom att inrätta Conseil français du culte musulman 2003 har den dåvarande inrikesministern Nicolas Sarkozy infört islam i Frankrikes institutioner.

För att sätta stopp för detta måste vi avvisa det som är korrekt enligt islam, vända flödet av icke-europeisk invandring och skapa ett nytt EU, ett EU av självständiga nationer, utan Turkiet, ett EU som hävdar kristna och humanitära värden i sin civilisation.

 
  
MPphoto
 
 

  Cristiana Muscardini (UEN), skriftlig. (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Det är beklagligt att Europaparlamentet har valt en schizofren strategi i slutet av sin mandatperiod och i en så känslig fråga. Det är nämligen schizofrent att å ena sidan inrikta sig på framtiden, även om den innebär införandet av teknik som lär ut våld och våldtäkt och, å andra sidan, störta sig tillbaka till det förflutna för att återgå till stamriter och tillfredsställa dem som behöver se blodspillan och mer meningslöst lidande i offrens ögon.

Vi motsätter oss kraftfullt det primitiva slaktande som inte tar hänsyn till enskilda medlemsstaters åsikter och fria val.

 
  
MPphoto
 
 

  Lydia Schenardi (NI), skriftlig. (FR) Vi stöder insatserna för att ersätta direktivet från 1993 på ett sätt som förbättrar och standardiserar villkoren för slakt i hela Europeiska unionen.

Vi instämmer också i principen att djur enbart bör slaktas med metoder som garanterar omedelbar död eller död efter bedövning. Men vi är absolut emot att man skulle tillåta undantag inom ramen för religiösa riter.

Allmänheten är mycket medveten och helt emot onödiga, smärtsamma förfaranden. Så varför ska vi tolerera dem i religionens namn, oavsett om djuren bedövas eller inte innan de avlivas?

Strikt lagstiftning med krav på kontroll av förfarandena måste införas för att garantera att djuren bedövas och inte kan återfå medvetandet innan de dör, men det skulle vara ännu bättre att helt förbjuda sådana metoder. De hör till en annan epok och kan med rätta kallas barbariska.

 
  
MPphoto
 
 

  Kathy Sinnott (IND/DEM), skriftlig. (EN) Att skydda djur mot grymhet är ett mycket viktigt ansvar. En del av de förslag som lagts fram för att förhindra grymhet kommer dock enligt min mening att orsaka mer grymhet.

Jag syftar särskilt på förslaget om att all slakt ska ske i slaktanläggningar. Jordbrukare skulle tvingas att lasta och transportera djur, även om dessa är sjuka eller gamla, och en sådan åtgärd skulle vålla dem smärta och lidande.

Förslaget medför även risker för smittsamma sjukdomar och infektioner. Ibland är det bättre att begränsa sjukdomar genom att slakta djuret på den egna gården, så länge som detta sker på ett humant sätt. Jag framförde inte min muntliga förklaring.

 
  
  

- Betänkande: Silva Peneda (A6-0241/2009)

 
  
MPphoto
 
 

  Jan Andersson, Göran Färm, Anna Hedh, Inger Segelström och Åsa Westlund (PSE), skriftlig. Vi svenska socialdemokrater har valt att rösta ja till betänkandet om en förnyad social agenda (A6-0241/2009). Det är ett bra betänkande som bland annat ställer krav på att ekonomiska friheter eller konkurrensregler aldrig får dominera över grundläggande sociala rättigheter.

Betänkandet innehåller emellertid också krav på system med minimilöner. Vi socialdemokrater anser att det är viktigt att alla garanteras en anständig lön som går att leva på och vi tycker att EU skall uppmuntra till detta. Detta är särskilt viktigt för att kunna komma tillrätta med problemet ”arbetande fattiga”. Hur medlemsstaterna sedan väljer att garantera sina medborare en anständig lön, antingen med lagstiftning eller genom överlåtelse till arbetsmarknadens parter att reglera via kollektivavtal, skall även fortsättningsvis beslutas av medlemsstaterna själva.

 
  
MPphoto
 
 

  Robert Atkins (PPE-DE), skriftlig. (EN) De konservativa stöder principen om minimilöner i Storbritannien. Vi anser dock att de sociala trygghetssystemen och minimilöner ska bestämmas på nationell nivå.

De konservativa har därför avstått från att rösta om betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Edite Estrela (PSE), skriftlig. (PT) Jag röstade för Silva Penedas betänkande om en förnyad social agenda. Mot bakgrund av den nuvarande ekonomiska krisen är det viktigt att socialpolitiken går hand i hand med den ekonomiska politiken och syftar till en återhämtning i den europeiska ekonomin. De europeiska sociala modellerna står inför många utmaningar, demografiska förändringar och globalisering, som de inte kan undvika att påverkas av. Därför måste de moderniseras utifrån ett långsiktigt perspektiv, samtidigt som man bevarar deras ursprungliga värden.

EU måste vara ambitiöst när det gäller socialpolitiken, framför allt eftersom vi står inför en allvarlig kris. Jag tycker emellertid att kommissionens förnyade sociala agenda är mycket oambitiös, kommer för sent och egentligen inte klarar av att möta utmaningarna från den finansiella och ekonomiska krisen. Social- och sysselsättningspolitiken måste stärkas för att undvika att fler arbetstillfällen går förlorade och för att skydda européerna mot social utestängning och risken för fattigdom.

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Detta betänkande är fyllt av motsättningar. I grunden stöder dess författare emellertid de befintliga riktlinjerna för nyliberal kapitalism, även om de dämpas här och var, men utan att den grundläggande politik som utgör roten till den nuvarande ekonomiska och sociala krisen ändras. Grundprinciperna är desamma som alltid. ”Krisen” används nu för att än en gång ”sälja” receptet ”mer av samma sak”: flexibilitet, inre marknad, offentlig-privata partnerskap etc., samtidigt som man bortser från att EU:s politik också bidragit till att orsaka krisen och har förvärrat den.

Den berättigade ”oro” som kommer fram i betänkandet räcker inte för att ta itu med eller reagera på huvudorsakerna till de problem som identifierats, framför allt inte vad gäller den ekonomiska politiken, otryggheten på arbetsmarknaden, avregleringen och privatiseringen av offentliga tjänster etc.

Det finns inga alternativa svar, framför allt inte vad gäller att förstärka statens roll i ekonomin inom strategiska sektorer, när det gäller att utöka utbudet av offentliga tjänster av god kvalitet eller ens när det gäller försvaret av högre löner och pensioner. I betänkandet behandlas emellertid behovet av en rättvisare fördelning av välståndet, men utan att ange hur detta ska uppnås eller kräva att man bryter med de politiska system som har förvärrat den sociala ojämlikheten.

 
  
MPphoto
 
 

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. (FR) De sociala resultaten i ert EU är ett rungande fiasko. I Frankrike har fruktansvärda siffror just offentliggjorts: fattigdomen har ökat med 15 procent på två år, antalet fattiga arbetstagare har ökat dramatiskt och antalet högt skuldsatta hushåll, vilkas resurser under lång tid har varit otillräckliga för att täcka de dagliga levnadsomkostnaderna, har växt exponentiellt som ett resultat av detta. Dessutom befinner vi oss bara i början av denna djupa kris.

Ni uppmanar medborgarna att vara ”öppna för förändringar” när förändring för arbetstagarna innebär förlorade jobb och vissheten om att de inte kommer att hitta några nya, tack vare er politik. Ni talar om ”social agenda”, medan EG-domstolen förtrampar arbetstagarnas rättigheter med ursäkten att det är bra för konkurrensen och friheten att erbjuda tjänster. Ni lägger till flexibilitet, när detta bara är EU-jargongens ord för ”osäkerhet”. Ni låtsas dessutom ägna kvinnorna och mödrarna särskild uppmärksamhet, när er idiotiska ”genuspolitik” resulterar i att de förlorar sina särskilda sociala rättigheter, till exempel de rättigheter de brukade ha i Frankrike när det gäller pensioner och nattarbete.

Det är inte en förnyelse av den sociala agendan som krävs, utan en total förändring av ert perversa system.

 
  
MPphoto
 
 

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. Detta betänkande framhåller att medlemsstaterna måste modernisera och reformera de nationella socialförsäkringssystemen, införa minimilöner och se över läroplanerna i skolan. Vidare ska de anställda få en större ekonomisk del av företagens avkastning och ett europeiskt år för volontärarbete ska införas. Ovanligt extrema exempel på hur EU ska ta över det nationella självbestämmandet.

Utöver detta innehåller betänkandet två referenser till Lissabonfördraget, som ännu inte har trätt i kraft. Ett oblygt utslag av maktens arrogans! Innebörden är att den demokratiska behandlingen av fördraget ses som ett rent spel för gallerierna och inte antas ha någon betydelse för utfallet.

Vi har därför röstat nej vid slutomröstningen.

 
  
MPphoto
 
 

  Carl Schlyter (Verts/ALE), skriftlig. − Generellt sett ett mycket bra betänkande med många bra aspekter, men p.g.a. återupprepade krav på tillväxt och att medlemsstaterna måste införa minimilöner i kombination med rättsligt bindande sociala villkor som skulle innebära en massiv maktöverföring till EU, avstår jag.

 
  
MPphoto
 
 

  Anja Weisgerber (PPE-DE), skriftlig. − (DE) De europeiska sociala modellerna står inför stora förändringar under den nuvarande finansiella krisen.

Den tyska konservativa gruppen (CDU/CSU) tar därför ställning för ett socialt Europa.

Av den anledningen stöder vi Silva Penedas betänkande om en förnyad social agenda.

Vi välkomnar också både att skapandet och främjandet av nya arbetstillfällen prioriteras i dessa kristider och viljan att energiskt gå vidare med åtgärder inom utbildning och yrkesutbildning.

EU måste skapa ett socialt ramverk och fastställa normer på EU-nivå.

Vi måste självklart ta hänsyn till medlemsstaternas behörighet i sammanhanget.

Därför motsätter vi oss ett allmänt upprop till förmån för minimilöner i samtliga medlemsstater, så som uttryckligen angavs i punkt 14 i betänkandet.

Beslutet att eventuellt införa minimilöner hör enbart till medlemsstaternas behörighet.

Vi är därför glada över att det muntliga ändringsförslaget till den punkten har antagits.

Vi måste garantera tillräckliga förmåner så att alla människor kan leva ett värdigt liv, men olika alternativ står till medlemsstaternas förfogande i det avseendet.

Vi har gjort klart i vårt muntliga ändringsförslag att man även bör uppmärksamma kollektivavtal och allmänt bindande förordningar eller en statligt garanterad minimiinkomst förutom minimilönen.

På så vis kan vi ta vederbörlig hänsyn till subsidiaritetsprincipen.

 
  
  

- Betänkande: Lambert (A6-0263/2009)

 
  
MPphoto
 
 

  Jan Andersson, Göran Färm, Anna Hedh, Inger Segelström och Åsa Westlund (PSE), skriftlig. Vi svenska socialdemokrater har valt att rösta ja till betänkandet om en aktiv inkludering av personer som exkluderats från arbetsmarknaden (A6-0263/2009. Det är ett bra betänkande som speciellt är viktigt i dagens ekonomiska kris, där det behövs aktiva arbetsmarknadsåtgärder för att se till att de svagaste i samhället inte permanent hamnar utanför arbetsmarknaden.

Betänkandet innehåller emellertid också krav på system med minimilöner. Vi socialdemokrater anser att det är viktigt att alla garanteras en anständig lön som går att leva på och vi tycker att EU skall uppmuntra till detta. Detta är särskilt viktigt för att kunna komma tillrätta med problemet "arbetande fattiga". Hur medlemsstaterna sedan väljer att garantera sina medborare en anständig lön, antingen med lagstiftning eller genom överlåtelse till arbetsmarknadens parter att reglera via kollektivavtal, skall även fortsättningsvis beslutas av medlemsstaterna själva.

 
  
MPphoto
 
 

  Robert Atkins (PPE-DE), skriftlig. (EN) De brittiska konservativa stöder mycket i betänkandet och bestämmelserna om tillräckligt inkomststöd, inbegripet arbetsmarknaderna, och tillgång till kvalitetstjänster. Vi uppmuntrar också till en positiv och inkluderande inställning till mental hälsa, funktionshinder och äldre människors rätt till arbete samt en hård inställning i kampen mot människosmuggling.

De konservativa stöder dock inte tanken på ett EU-direktiv om diskriminering. De konservativa kan inte heller stödja uppmaningen att inrätta ett regelverk för likabehandling i anställningar för att bekämpa diskriminering i arbetslivet och om ett EU-mål för minimiinkomstgarantier och bidragsfinansierade system för ersättning vid inkomstbortfall med inkomststöd om minst 60 procent av den nationella ekvivalerade medianinkomsten. Av dessa skäl har vi avstått från att rösta.

Det här är frågor som bör tillhöra den nationella behörigheten.

 
  
MPphoto
 
 

  Philip Bushill-Matthews (PPE-DE), skriftlig. (EN) PPE-DE-gruppen stöder generellt inriktningen i det ursprungliga betänkandet av Jean Lambert. I utskottet infogade dock en annan politisk grupp ovidkommande punkter i betänkandet som inte bara var utanför betänkandets avsedda räckvidd utan som också var kända för att vara oacceptabla för vår grupp. De gjorde detta med avsikt av sjaskiga partipolitiska skäl, för att göra det omöjligt för oss att stödja betänkandet i den form som lagts fram i plenum. Vi har därför lagt fram en alternativ resolution som innehåller alla inslag i hennes betänkande som vi stöder.

 
  
MPphoto
 
 

  Martin Callanan (PPE-DE), skriftlig. (EN) I betänkandet ställs frågan: hur får vi in människor på arbetsmarknaden som tidigare varit utestängda från den? Svaret är självklart. Vi behöver skapa fler arbetstillfällen och bättre kapacitet på arbetsmarknaden.

Att EU ens behöver ställa sig denna fråga visar på ett av de grundläggande problemen med Bryssel. Alltför mycket uppmärksamhet har ägnats åt att skydda arbetstillfällen medan det som gjorts för att skapa arbetstillfällen är långt ifrån tillräckligt. Den europeiska sociala modellen har det främsta ansvaret för att så många européer är arbetslösa. Den europeiska sociala modellen gör exakt det motsatta till vad den förmodas göra: den skapar en ekonomi med en arbetsmarknad på två nivåer, som ger fördelar för dem som har arbete och begränsar möjligheten för dem som är utan arbete att få ett. De sociala kostnaderna av ändlös EU-reglering är också jättelika, vilket avskräcker arbetsgivare från att anställa fler personer. Så var det med EU:s prisade plan att bli världens mest konkurrenskraftiga ekonomi senast 2010.

För att skapa arbetstillfällen för arbetslösa behöver den europeiska ekonomin, behöver EU, röra sig i en helt annan riktning. De brittiska konservativa stöder påskyndandet av den omsvängningen.

 
  
MPphoto
 
 

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. Detta betänkande tar upp en rad betydelsefulla frågor som i grunden ska hanteras av medlemsstaterna och inte av EU. Bland annat framhåller Europaparlamentet behovet av att införa EU-mål om minimiinkomstgarantier och minimilöner. Betänkandet innehåller dessutom en hänvisning till Lissabonfördraget (som inte har trätt i kraft ännu). Vi har således röstat nej till detta betänkande.

 
Senaste uppdatering: 8 september 2009Rättsligt meddelande