Jo Leinen, föredragande. − (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill bara säga några ord på tyska. Det faktum att Europaparlamentet för att avrunda denna mandatperiod har antagit fem betänkanden som alla är kopplade till Lissabonfördraget skickar en viktig signal inför EU-valet och tiden efter valet.
Europaparlamentet har alltid arbetat kontinuerligt och konsekvent för ändringsfördraget, även i svåra tider och när många tvekat och velat överge projektet. I går tog vi ett stort steg framåt med den tjeckiska senatens ja. Gratulationer till landet som innehar ordförandeskapet.
(Applåder)
Vi kan nu vara berättigat optimistiska att detta reformprojekt kommer att träda i kraft i slutet av 2009 med en positiv omröstning i Irland.
Det nyvalda Europaparlamentet kommer att få många nya befogenheter och möjligheter. Detta nyvalda organ för Europeiska unionens medborgare kan uppfylla löftet vi har gett att åstadkomma ett bättre EU med mer demokratisk kontroll och mer insyn. Jag vill tacka alla mina kolleger i utskottet för konstitutionella frågor, särskilt dagens föredragande och den överväldigande majoriteten av parlamentsledamöter i denna kammare som gett sitt stöd till alla betänkanden och gjort denna utveckling möjlig. Tack så mycket.
(Applåder)
Talmannen. – Vår kollega Hans-Peter Martin har begärt ordet. Jag hoppas verkligen att det rör sig om en ordningsfråga.
Hans-Peter Martin (NI). – (DE) Herr talman! Jag har bara en fråga. Om irländarna säger nej igen, hur ofta ska de då behöva gå och rösta? En tredje, fjärde, femte gång? Det är inte demokrati, det är parlamentskaraoke.
Talmannen. – Det var ingen ordningsfråga, men jag håller god min för att inte göra er till en martyr.
Proinsias De Rossa (PSE). - (EN) Herr talman! Jag vill göra ett personligt uttalande för att kommentera vad Hans-Peter Martin precis sa. Det irländska parlamentet är inte ett ”karaokeparlament” och jag protesterar mot att han beskriver det som ett sådant.