Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2009/2603(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :

Ingivna texter :

RC-B6-0270/2009

Debatter :

PV 07/05/2009 - 13.1
CRE 07/05/2009 - 13.1

Omröstningar :

PV 07/05/2009 - 14.1
CRE 07/05/2009 - 14.1

Antagna texter :

P6_TA(2009)0391

Fullständigt förhandlingsreferat
Torsdagen den 7 maj 2009 - Strasbourg EUT-utgåva

13.1. Iran: Fallet Roxana Saberi
Anföranden på video
PV
MPphoto
 

  Talmannen. – Nästa punkt är en debatt om sex resolutionsförslag om Iran: fallet Roxana Saberi(1).

 
  
MPphoto
 

  Tunne Kelam, författare. − (EN) Fru talman! Iran är ökänt för sina kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Det konstaterade vi så sent som i går i debatten om människorättssituationen i världen.

I dag behandlar vi fallet Roxana Saberi, en journalist vars rättegång hölls för bara tre veckor sedan och som dömdes till åtta månaders fängelse för påstått spioneri. Roxana Saberi har inte träffat sin advokat på mer än en månad. Det fanns ingen chans till en rättvis och öppen rättegång, eftersom rättegången hölls inom stängda dörrar. Hon hungerstrejkade i två veckor. Även om hennes hungerstrejk nu har avbrutits lider hon av vacklade hälsa.

Vi därför samlats här i dag för att tala om för de iranska myndigheterna att vi kraftfullt fördömer domen från Irans revolutionsdomstol av den 18 april 2009 och kräver att Roxana Saberi omedelbart och villkorslöst friges, eftersom rättegången mot henne hölls inom stängda dörrar och utan vederbörliga rättsliga förfaranden.

Jag skulle vilja lägga till att Iran är ökänt för sina omfattande, systematiska offentliga avrättningar – antingen genom stening eller genom hängning – och att detta även omfattar avrättningar av ungdomsbrottslingar. Detta ingår också i vårt budskap.

 
  
MPphoto
 

  Erik Meijer, författare. - (NL) Två och en halv minut, fru talman. Under de senaste fem åren har vi haft många debatter om Iran. Min grupp sympatiserade med revolutionen i slutet av 1970-talet, inte för att vi kände någon samhörighet med den tidens religiösa extremister, utan för att den tidigare regeringen, som leddes av familjen Pahlavi, inte representerade folket. Den regeringen överlevde bara tack vare sina nära förbindelser med Förenta staterna och Europa.

Eftersom den föregående regeringen, som letts av premiärminister Mohammad Mossadeq och haft större folkligt stöd, hade avsatts till följd av utländska påtryckningar, blev den enorma del av befolkningen som var emot regeringen extremt anti-västerländskt inställda. Västvärlden sågs inte som en allierad i kampen för demokrati och utveckling, utan som en kolonial profitör och förtryckare.

Nu för tiden finns det inte längre några tvivel om att makten har hamnat i händerna på grupper som inte bara söker konflikt med Förenta staterna och Israel, utan också är extremt konservativa, intoleranta och odemokratiska. De förtrycker sina egna medborgare, de har sett till att domstolarna och armén hamnat i religiösa fanatikers fasta grepp, och de hindrar väljarna från att rösta på personer med mer moderata åsikter. Kvinnors rättigheter och etniska och religiösa minoriteters rättigheter har skjutits åt sidan, och dödsstraff verkställs ofta offentligt, på grymmast tänkbara sätt, som en metod att undertrycka avvikande beteende.

Dessutom kan oppositionsverksamhet i Iran leda till häktning. Oppositionsmedlemmar som flytt utomlands förföljs och misstros av regeringarna, medierna och allmänheten i de länder där de nu bor. Detta märks på försöken att ta med oppositionen i exil på en förteckning över terroristorganisationer, liksom på försöken att stänga flyktinglägret Ashraf i Irak. Parlamentet har på goda grunder nyligen uttalat sig mot dessa två handlingar.

(Talmannen avbröt talaren.)

 
  
MPphoto
 

  Paulo Casaca, författare.(PT) Fru talman! Första maj, som är en dag att fira för oss i västvärlden, är tyvärr fortfarande en kampens dag i Iran. I år markerades den inte bara av det sedvanliga brutala förtrycket av iranska arbetare, utan också av avrättningen av en sjuttonårig kvinna, Delara Darabi. Hon dömdes för ett brott trots att allt tydde på att hon inte hade begått det.

Enligt Amnesty International berättade denna unga kvinna dagen innan sin avrättning för sin mamma om sina framtidsplaner. Hon förväntade sig att den omfattande kampanjen för hennes frigivning skulle vara framgångsrik.

Delara Darabi är ännu en martyr för religiös fanatism, som så många andra, vars avrättningar vi har fördömt här i parlamentet.

Människorättsorganisationer har i veckan också bekräftat den information som offentliggjordes den 1 maj av Irans nationella motståndsråd om stenandet i Lakanfängelset av en man som anklagats för äktenskapsbrott. Samtidigt tillkännagavs det kommande stenandet av en annan man i provinsen Gilan, vilket ännu en gång motsäger det påstådda iranska moratoriet mot denna barbariska företeelse.

En rörelse som kämpar för avskaffandet av dödsstraffet, Tire as Mãos de Caim, rapporterar att Iran är det land som har högst antal avrättningar per invånare i världen. Bara i morse avrättades fyra personer i Evinfängelset, och åtta andra avrättades i Taibadfängelset den 2 maj.

Fängslandet av utländska medborgare, till exempel amerikanskan Roxana Saberi, är också rutinpraxis för att öva utpressning mot andra länder och på så sätt få till stånd diplomatiska medgivanden.

I det avseendet är kommentaren från föreningen Tire as Mãos de Caims sekreterare, Sergio D’Elia, ytterst relevant och understryker den viktigaste punkten: mullaregimens brutalitet är inte endast Irans fundamentalistiska regerings ansvar. Europas regeringar lämnar sitt medgivande genom sin tystnad, tolerans och konstanta önskan att blidka. De ger efter för Irans politiska och kommersiella utpressning. Regimen i Teheran hotar freden och säkerheten i hela världen och, ännu tydligare, sina egna medborgare, genom handlingar som tillämpats i årtionden. I stället för att ta hänsyn till detta framställer Europa Iran som lösningen på problemen i Mellanöstern, när landet i själva verket är det huvudsakliga problemet.

Vi detta mitt sista tillfälle som talare i Europaparlamentet vill jag uppmana dem som kommer att vara här vid nästa sammanträde att inte överge iranierna åt sina fängslare och inte överge Mellanösterns folk åt den religiösa fanatismen.

 
  
MPphoto
 

  Marios Matsakis, författare. − (EN) Fru talman! Jag tänker inte upprepa vad som sagts i tidigare inlägg om Irans hänsynslösa teokratiska regim. Jag håller med dessa men jag vill närma mig ämnet från en annan vinkel, på ungefär samma sätt som min kollega Hans-Peter Mayer, som precis har lämnat kammaren.

Iran är ett land med tusentals år av civilisation och kultur. För närvarande är det emellertid illa ställt med demokrati, medborgerliga fri- och rättigheter och rättvisa. Vissa av västländerna bär en del av skulden till denna situation. Glöm inte att de amerikanska och brittiska regeringarna i åratal stödde och beväpnade Shahen av Iran, så att han kunde behålla makten och fortsätta sitt ökända och fasanfulla diktatoriska styre. När Shahen till slut störtades i en folklig resning var det oundvikligt att islamistiska extremister skulle ta makten och odla ett hat mot väst.

Sedan kom det överdrivet aggressiva agerande som flera amerikanska administrationer i rad gjorde sig skyldiga till och drastiska sanktioner som bara orsakade ännu mer lidande för vanligt folk i Iran och gjorde dem ännu mer uppfyllda av hat mot väst. Förenta staternas nye president Barack Obama – som har visat tecken på att han föredrar att slåss med hjärnan i stället för med knytnävarna, vilket den förre presidenten George W. Bush prövade utan framgång – kan förhoppningsvis göra att det iranska folket ändrar sin syn och att förbindelserna med väst förbättras.

En sådan strategi kommer att hjälpa vanliga iranier att inse att väst vill vara deras vän, inte deras fiende. Irans befolkning kommer då äntligen att själva störta den islamistiska regim som på ett sådant odemokratiskt sätt styr deras liv och orsakar dem så mycket lidande, som i det fall som vi behandlar i dag.

 
  
MPphoto
 

  Ewa Tomaszewska, författare. (PL) Fru talman! Roxana Saberi är en 32-årig journalist med dubbelt medborgarskap i USA och Iran. Hon har examen från flera universitet i Förenta staterna, Storbritannien och Iran. Hon arbetade som journalist i Iran och fortsatte att göra det efter det att hennes ackreditering löpt ut, och anhölls och dömdes till åtta års fängelse för en falsk anklagelse om spioneri för Förenta staternas räkning. I protest mot de falska anklagelserna och avsaknaden av en rättvis rättegång började hon hungerstrejka. Hon är nu mycket utmärglad. Hon började dricka sockervatten under läkarvård och har avbrutit sin hungerstrejk medan hon väntar på handläggningen av sitt överklagande. Hennes hälsa och liv är fortfarande i fara.

Iran är välkänt för sina drakoniska straff och offentliga avrättningar, även av minderåriga. Vi kräver Roxana Saberis frigivning. Vi vädjar om att hon ska få en rättvis rättegång. Jag anser att det internationella samfundet bör utöva påtryckningar på Iran så att man sätter stopp för dessa hemska seder.

 
  
MPphoto
 

  Laima Liucija Andrikienė, för PPE-DE-gruppen.(LT) Vi talar om Roxana Saberi, en amerikansk-iransk journalist som arbetade för ABC Radio, BBC och sydafrikansk television. Efter att ha åtalats för att vara spion och dömts till åtta års fängelse började hon hungerstrejka. Den 1 maj fördes hon mycket svag till fängelsesjukhuset. Vi vet att hon under fem veckor inte fick träffa någon advokat och att hennes rättegång inte varit rättvis eller öppen.

I går förklarade BBC att appellationsdomstolen kommer att behandla Roxana Saberis överklagande den 12 maj, men att detta återigen kommer att ske inom stängda dörrar. Vi fördömer Irans revolutionsdomstols grundlösa beslut om Roxana Saberi. Dessutom anser jag att det är mycket viktigt att återigen uppmana Irans statliga institutioner att följa alla bestämmelser i alla internationella instrument för mänskliga rättigheter som Iran har ratificerat, speciellt den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, som båda garanterar rätten till en rättvis rättegång.

 
  
MPphoto
 

  Justas Vincas Paleckis, för PSE-gruppen. (LT) På sista dagen av den här valperioden, en sådan härlig vårdag, hade det varit skönt att kunna hoppas att det här ämnet, kränkningar av mänskliga rättigheter, en dag inte kommer att vara på parlamentets dagordning, att vi inte längre kommer att behöva diskutera det här i denna vackra sal. Detta är dock tyvärr bara en illusion, och i dag som alltid är vår dagordning full, utan att ens innehålla alla de tragiska fallen i länder världen över.

Det är inte första gången vi diskuterar Iran under den här sessionen. Den här gången gäller debatten det olagliga fängslandet av Roxana Saberi. Hon anhölls först för ett lindrigare brott – hon hade köpt vin – men något som trots allt är straffbart. Därefter tillkom dock anklagelsen att hon arbetade som journalist utan officiell ackreditering, vilken senare förvandlades till anklagelsen att hon var amerikansk spion. Irans regering organiserade en rättegång inom stängda dörrar som varade en dag, utan vittnen eller konkreta, officiellt uttalade åtalspunkter.

Det är inte första gången Irans regering trampar på de mänskliga rättigheterna, fängslar människor olagligt och utfärdar domar som bryter mot internationella normer. Avrättningen av Delara Darabi och kvarhållandet av journalisten och människorättskämpen Maryam Malek i häktet är endast några få exempel. Vi måste erkänna att iranska fundamentalister fortsätter att organisera politiska rättegångar för att skrämma fritänkare. Det är beklagligt att Iran fortsätter att isolera sig på det här viset och att man inte utnyttjar initiativen från det internationella samfundet och den nya administrationen i USA för att normalisera förbindelserna.

Jag har alltid hävdat att dialog och samförstånd är att föredra framför konfrontation, men den här gången föreslår jag att vi reagerar på ett strikt och skarpt sätt i det aktuella fallet och att vi kräver att den iranska regimens domstol respekterar alla internationella normer.

 
  
MPphoto
 

  Struan Stevenson (PPE-DE). - (EN) Fru talman! Fängslandet av journalisten Roxana Saberi efter fabricerade anklagelser om spioneri är skamligt och ytterligare ett förfärligt brott i den långa lista över missbruk som den fascistiska regimen i Teheran har gjort sig skyldig till.

Paolo Costa berättade för oss hur bödlarna i fredags tog en 23-årig flicka från hennes cell och ledde henne till galgen utan att hon först fick tala med sina föräldrar. Delara Darabi hängdes för ett brott som hon påstods ha begått vid 17 års ålder och som hon nekade till.

Detta är vad man betraktar som rättvisa i Iran. Medeltida tortyr och avrättningar av kvinnor – till och med gravida kvinnor – och barn är vanligt förekommande. De mänskliga rättigheterna kränks varje dag, och ändå finns det personer här i parlamentet som stöder denna korrupta och ondskefulla regim. I likhet med de europeiska företag som fortsätter att göra affärer med Iran vill de inte se och inte höra de förtrycktas rop på hjälp. De borde skämmas, och de brutala mullorna borde skämmas. De borde lära av historien. Varje fascistregim är dömd att misslyckas. Frihet och rättvisa kommer alltid att övervinna ondskan.

 
  
MPphoto
 

  Erik Meijer (GUE/NGL).(NL) Fru talman! Min ursprungliga talartid kortades på ett orättvist sätt när den närmade sig gränsen på två och en halv minut, men slutsatsen i min argumentation var att man inte kan uppnå förändring genom främmande inblandning eller andra former av militärt våld. Det var precis den sortens metoder som ledde till att den nuvarande regimen skapades i det förflutna. Om man hotar Iran med ingripande utifrån kommer många människor i Iran som hatar den aktuella regeringen att skynda till regeringens undsättning för att försvara sitt fädernesland.

Vi får dock inte heller välja motsatsen. Det är fel att försöka samarbeta med regimen i tron att denna konstellation kommer att vara vid makten för all framtid, eller att vi genom att stödja stabiliteten i landet gagnar Europas energiförsörjning. De enda sätten att uppnå förbättring är att konsekvent ta ställning för de mänskliga rättigheterna och att stödja den demokratiska oppositionen. Detta innebär även den sortens förbättring som skulle komma den drabbade person som vi diskuterar till nytta.

 
  
MPphoto
 

  Christopher Beazley (PPE-DE). - (EN) Fru talman! Jag skulle vilja stödja min kollega Struan Stevenson – även om han är skotte.

Vi vet alla att Persien en gång var en av världens stora civilisationer på vår kontinent. Det finns många iranier som är anständiga och goda människor. Struan talade ur hjärtat, och han har rätt. Ingen dödar kvinnor och barn och skryter om det. Vad ska vi göra? Vi är bara Europaparlamentsledamöter. Vi kan bara skrika ut vår ilska mot denna brutalitet, denna omänsklighet.

Den enda slutsats jag kan dra är att vi bör fördöma mördarna men stödja de demokratiska, civiliserade iranierna, och tillsammans med dem arbeta för att se till att vi får en anständig, humanitär och civiliserad regering för de goda människorna i Iran.

 
  
MPphoto
 

  Leonard Orban, ledamot av kommissionen. − (EN) Fru talman! Kommissionen följer noga fallet med Roxana Saberi, inklusive förberedelserna för den överklagandeprocess som kommer att inledas i början av nästa vecka. Kommissionen är orolig för Roxana Saberis hälsa eftersom hon är försvagad av den hungerstrejk som hon enligt sin far inledde efter det att den iranska revolutionsdomstolen i Teheran i förra veckan dömt henne till åtta års fängelse för påstått spioneri.

Kommissionen anser att Roxana Saberis rättegång, som helt och hållet hölls inom stängda dörrar, inte uppfyllde de miniminormer som är en förutsättning för en rättvis och öppen rättegång. Kommissionen stödde helhjärtat det tjeckiska ordförandeskapets uttalande om Roxana Saberis fall den 22 april 2009. Vi hoppas att det iranska rättsväsendet ser till att hennes överklagan utan dröjsmål tas upp på ett rättvis och öppet sätt, med alla garantier som föreskrivs i den iranska lagstiftningen.

Kommissionen är djupt oroad över att situationen för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna i Iran stadigt förvärras. Avrättningen nyligen av Delara Darabi – som hängdes den 1 maj för ett brott som hon anklagades för att ha begått när hon var minderårig – är ytterligare en bekräftelse på denna dystra situation. Även i detta fall gjorde EU ett uttalande där man kraftfullt fördömde avrättningen.

Kommissionen har vid upprepade tillfällen uppmanat, och kommer att fortsätta att uppmana, de iranska myndigheterna att respektera sina internationella åtaganden på människorättsområdet, inklusive de åtaganden som följer av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. För kommissionen är en förbättring av människorättssituationen i Iran nödvändig för att den ska kunna stärka sin politiska dialog och sitt samarbete med Iran den närmaste tiden.

 
  
MPphoto
 

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum efter debatten.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

 
  
MPphoto
 
 

  Glyn Ford (PSE), skriftlig. – (EN) Domen mot Roxana Saberi den 18 april 2009 för ”spioneri” avkunnades utan att hon hade tillgång till advokat och på grundval av en rättegång som varken var rättvis eller öppen.

Jag är inte naiv. USA bedriver definitivt spioneri, men om Roxana Saberi var spion gjorde de iranska myndigheterna genom sitt agerande ingenting för att övertyga någon om att så verkligen var fallet. Den partiskhet och det manipulerande som rättegången präglades av, och som den åtalade utsattes för, var en travesti på all form av rättvisa.

Jag kan inte annat än välkomna resolutionens uppmaning om att Roxana Saberi omedelbart och villkorslöst bör friges eftersom rättegången mot henne hölls inom stängda dörrar och utan vederbörliga rättsliga förfaranden enligt internationella standarder.

 
  

(1) Se protokollet.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy