Presidente. − L'ordine del giorno reca la discussione su:

- l'interrogazione orale al Consiglio sulla legge lituana per la protezione dei minori contro gli effetti dannosi dell'informazione pubblica, di Sophia in 't Veld, Jeanine Hennis-Plasschaert, Leonidas Donskis, Gianni Vattimo, Sarah Ludford, Ulrike Lunacek, Raül Romeva i Rueda, Jean Lambert, Judith Sargentini, a nome del gruppo dell'Alleanza dei Democratici e dei Liberali per l'Europa e del gruppo Verde/Alleanza libera europea (O-0079/2009 - B7-0201/2009),

- l'interrogazione orale alla Commissione sulla legge lituana per la protezione dei minori contro gli effetti dannosi dell'informazione pubblica, di Sophia in 't Veld, Jeanine Hennis-Plasschaert, Leonidas Donskis, Gianni Vattimo, Sarah Ludford, Ulrike Lunacek, Raül Romeva i Rueda, Jean Lambert, Judith Sargentini, a nome del gruppo dell'Alleanza dei Democratici e dei Liberali per l'Europa e del gruppo Verde/Alleanza libera europea (O-0080/2009 - B7-0202/2009),

- l'interrogazione orale al Consiglio sulla legge lituana sulla tutela dei minori contro gli effetti negativi della pubblica informazione, di Rui Tavares, Cornelia Ernst, Cornelis de Jong, Marie-Christine Vergiat, Willy Meyer, Kyriacos Triantaphyllides, a nome del gruppo confederale della Sinistra unitaria europea/Sinistra verde nordica (O-0081/2009 - B7-0204/2009),

- l'interrogazione orale alla Commissione sulla legge lituana sulla tutela dei minori contro gli effetti negativi della pubblica informazione, di Rui Tavares, Cornelia Ernst, Cornelis de Jong, Marie-Christine Vergiat, Willy Meyer, Kyriacos Triantaphyllides, a nome del gruppo confederale della Sinistra unitaria europea/Sinistra verde nordica (O-0082/2009 - B7-0205/2009),

- l'interrogazione orale al Consiglio sulla legge lituana per la protezione dei minori contro gli effetti dannosi dell'informazione pubblica, di Michael Cashman, Claude Moraes, Emine Bozkurt, a nome del gruppo dell'Alleanza Progressista di Socialisti e Democratici al Parlamento europeo (O-0083/2009 - B7-0206/2009),

- l'interrogazione orale alla Commissione sulla legge lituana per la protezione dei minori contro gli effetti dannosi dell'informazione pubblica, di Michael Cashman, Claude Moraes, Emine Bozkurt, a nome del gruppo dell'Alleanza Progressista di Socialisti e Democratici al Parlamento europeo (O-0084/2009 - B7-0207/2009).

  Sophia in 't Veld, author. − Madam President, I think this is a very important subject that we are discussing here today. It is about European values. We put in the oral question and we have also drafted a joint resolution about the Lithuanian law, which is allegedly about the protection of minors. But it actually does the contrary, because this law may well foster ignorance, taboo and stigma. It will expose young and vulnerable gay, lesbian and transgender people to bullying and exclusion. It will therefore lead to immeasurable distress and suffering by young people, the very people that this law is designed to protect. Instead of protection it inflicts harm on young people.

Therefore we have addressed this question, and I am very happy that in the summer we received a letter from Commissioner Barrot expressing the European Commission’s concern about this law, saying that the European Commission will keep a very close eye on it and make sure that any national legislation is in line with European legislation and principles. I think that is very important, because the European Commission should not only intervene when market rules are being violated but also, and in particular, when European values are being violated. We cannot tolerate discrimination. Europe is a community of values – values which I know are shared by the majority of our Lithuanian fellow citizens. We are all Europeans.

With reference to the resolution, colleagues, I would ask for your explicit support for the resolution and in particular for the amendment that seeks to insert a reference to the existing anti-discrimination directives, because I think that is the very minimum. I also ask for your support for the request in the resolution to ask the Fundamental Rights Agency for a legal opinion on this law.

Finally, I think we can be proud, as a European Parliament – if we adopt the resolution tomorrow – to be the voice of the shared values of Europe.

  Ulrike Lunacek, Verfasserin. − Frau Präsidentin! Wie meine Vorrednerin schon gesagt hat, gefährdet dieses Gesetz, das in Litauen beschlossen wurde, die europäischen Werte, europäisches Recht, aber auch die Freiheit von Menschen, nämlich die Freiheit gerade von jungen Menschen, die lesbisch, schwul, bisexuell oder vielleicht auch transgender sind, ihr Leben ohne Angst leben zu können. Denn diesem Gesetz zufolge sind diesbezügliche sachliche Informationen für diese Jugendlichen angeblich schädlich. Ich kann Ihnen sagen, was das bedeutet: Es bedeutet, dass diese Jugendlichen in Angst leben müssen, möglicherweise Depressionen bekommen. Wir wissen, dass gerade bei jungen Menschen, die lesbisch oder schwul sind oder denen in dieser Coming-out-Phase unklar ist, wie sie leben werden, eine erhöhte Rate von Selbstmordversuchen zu verzeichnen ist.

Dieses Gesetz verstößt massiv gegen europäische Werte. Deswegen hat es mich gefreut, Kommissar Barrot, dass es von Ihnen schon im Juli eine Antwort gab. Sie haben auch dem europäischen Regionalverband des Internationalen Lesben- und Schwulenverbands (ILGA) geantwortet, dass die Kommission diesen Text analysieren und dann ihre nächsten Schritte darlegen würde. Mich interessiert heute: Was beabsichtigen Sie zu tun? Was haben Sie – und auch der Rat – schon gegenüber dem litauischen Parlament unternommen? Wir wissen, dass der frühere litauische Präsident und auch die neue Präsidentin, die früher Kommissarin war, dieses Gesetz nicht gutheißen. Aber das Parlament beharrt darauf. Ich bin froh, dass hier jetzt ein Vorschlag vorliegt, auch für eine Entschließung.

Ich hoffe sehr, dass wir alle gemeinsam morgen diese Entschließung annehmen und die Europäische Grundrechteagentur ersuchen können, zu diesem Gesetz Stellung zu nehmen, denn dafür ist sie da. Es müsste in diesem unserem gemeinsamen Europa mittlerweile ganz klar sein, dass lesbisches und schwules Leben nicht aus Familien und nicht aus Schulen verschwindet, nur weil ein Gesetz die Information darüber verbietet. Anderssein ist normal – auch in diesem unserem gemeinsamen Europa!

  Rui Tavares, Autor. − Caros Colegas, esta lei começa pretendendo ser uma protecção das crianças contra divulgação da homossexualidade através de informação pública. Mas o que significa isto? Significa que se eu tiver um cinema em Vilnius e quiser pôr um cartaz para o filme "Brokeback Mountain", não o posso fazer? Significa que se eu der uma palestra sobre homossexualidade num lugar público, num teatro ou numa universidade na Lituânia, não o posso fazer? Significa que poderei, tal como foi discutido já no Parlamento lituano, vir a pagar uma multa até 1 500 euros ou fazer um mês por serviço comunitário, de acordo com as alterações ao código penal cujo debate está neste momento a ser feito na Lituânia? Pode, por exemplo, um programa de TV mostrar um casal homossexual que seja feliz ou deve só mostrar um que seja infeliz?

Caros colegas, houve uma data que me surpreendeu na aprovação destas emendas à lei de protecção de menores na Lituânia: foi a data 14 de Julho de 2009. 14 de Julho é, evidentemente, o dia em que nós nos reunimos aqui pela primeira vez nesta 7ª legislatura e é também o dia que marca os 220 anos dos nossos princípios europeus, princípios do direito à busca da felicidade, princípio da liberdade de expressão e, agora, até o princípio da liberdade de assembleia que está também em risco porque, mais recentemente, também no Parlamento lituano, discutiu-se a possibilidade de impedir realizações como marchas, por exemplo, do "orgulho gay".

Bem, se nós nos reunimos neste dia 14 de Julho de 2009 pela primeira vez aqui, é porque temos um dever, eu diria um dever sagrado de defender estes valores, e são estes valores que estão em causa. Nós sabemos como começam estas coisas, também sabemos sempre onde elas acabam. O que é que vamos fazer a seguir? Nomear uma comissão para ver o que é que é a divulgação ou não divulgação da homossexualidade? Aonde, em livros, em teatros, em cinema, na publicidade?

Vilnius é este ano uma das capitais europeias da cultura, com muito mérito e certamente com muito regozijo por parte de todos os europeus. Mas ser capital europeia da cultura traz também responsabilidades, as responsabilidades de trazer a cultura europeia pelos melhores motivos e não ser vista neste ano pelos piores motivos.

Por isso apelo à votação a favor da nossa resolução e que a agência dos direitos fundamentais dê uma opinião sobre este assunto tão grave. É certamente o mínimo que os deputados desta casa poderão pedir.

  Michael Cashman, author. − Madam President, can I say, as a gay man, I am proud that this House and others are speaking out against this proposed law. This proposed law will clearly breach EU treaties on human rights, particularly Article 6, as well as the Employment Framework Directive and general policies on non-discrimination. It also, interestingly, breaches the UN Convention on the Rights of the Child, in that it encourages discrimination against young lesbians and gay people. So, whom does it protect, and from what?

The British Conservatives introduced in Great Britain a similar law in 1988. It was recognised then, and recognised now, that these laws lead to censorship and the promotion of discrimination and homophobia: discrimination and homophobia which destroys people’s lives and blights the souls of those who practise it. The proposed law has been condemned by NGOs, including the International Lesbian and Gay Association, the Council of Europe and Amnesty International, as well as others. It affects young lesbians and gay men – teachers, public officials – and could be used to prevent young people having access to any material – films, books, plays, works of art – created by a gay man or a lesbian. Are they going to try and stop young people studying the works of Plato, Shakespeare, Oscar Wilde, Walt Whitman, Tennessee Williams, Tchaikovsky and others, the music of Elton John, or idolising tennis greats such as Martina Navrátilová? It will affect the very way young people and others speak, think and act. And why? Young people need education, not isolation; they need to understand the world in all its diversity and be taught respect for those who are different. The love of one human being for another is never lessened by gender or sexuality: it is love.

Lesbians and gay men are ordinary men and women made extraordinary by extremists’ preoccupation with our sex lives and the defamation that lesbians and gay men are a threat to society. That is a vile misrepresentation. Any civilised society is judged not by how it treats its majority but how it treats its minorities. So I say to Lithuanians and people across Europe: reject this dangerous step back to the past.

(Applause)

  Cecilia Malmström, rådets tjänstgörande ordförande. − Fru talman! Låt mig få börja med att understryka att yttrandefrihet och icke-diskriminering på grund av sexuell läggning och könsidentitet är hörnstenar i våra demokratiska samhällen. Vår union grundar sig på ett antal principer och värderingar som alla medlemsländer förväntas ställa sig bakom. Vi kan inte värna och slåss för respekten för de mänskliga rättigheterna i andra länder om inte vi, internt inom EU, kan upprätthålla de grundläggande principerna.

De grundläggande rättigheterna, och särskilt yttrandefrihet och rätten att inte utsättas för diskriminering, erkänns i artikel 6 i Fördraget om Europeiska unionen och återfinns också i artiklarna 10 och 14 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna. Dessa principer anges också i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Det finns lagstiftning på gemenskapsnivå som ger skydd på detta område. I direktiv 2000/78/EG förbjuds diskriminering i arbetslivet på grund av religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning. I fjol la kommissionen fram ett förslag om att utvidga detta skydd till ytterligare områden.

Rådet diskuterar för närvarande detta förslag och parlamentet har gett ett positivt yttrande. Vi välkomnar detta initiativ och hoppas att det kan antas inom kort.

Detta gäller lagstiftning på europeisk nivå. På nationell nivå kan medlemsstaterna anta nationell lagstiftning på området grundläggande fri- och rättigheter under förutsättning – jag upprepar: under förutsättning – att denna lagstiftning till fullo respekterar unionens och gemenskapens primär- och sekundärrätt som faller under gemenskapens icke-exklusiva behörighet och motiveras av att det inte finns någon lagstiftning på unions- eller gemenskapsnivå.

Den aktuella lagen som antogs av det litauiska parlamentet i juli och de ändringsförslag till strafflag och förvaltningslag som nu är under behandling, väcker stark oro hos det svenska ordförandeskapet. Lagen har dock ännu inte trätt i kraft, vilket är viktigt att komma ihåg.

Ur vårt perspektiv skulle en lag som syftar till att förbjuda främjande av en viss sexuell läggning innebära en kränkning av grundläggande värderingar som yttrandefrihet och alla människors lika värde. Ordförandeskapet har vid upprepade tillfällen klargjort denna ståndpunkt i kontakter med Litauens regering.

När det gäller de mer juridiska frågorna som ledamöterna tar upp i sina frågor här är det viktigt att påpeka att rådet inte har någon formell roll. Förenligheten mellan nationell lagstiftning och fördragen är inte en fråga för rådet. Inte heller för byrån för grundläggande rättigheter. Det åligger kommissionen att bedöma om en medlemsstat uppfyller sina skyldigheter enligt fördragen. Det innefattar inte bara övervakning av korrekt införlivande och genomförande av unionens och gemenskapens lagstiftning, utan också att man ser till att primärrätten på europeisk nivå respekteras fullt ut. Kommissionen kan, som Jacques Barrot säkert kommer att säga, inleda lämpliga förfaranden om den anser att en medlemsstat inte uppfyller primär- eller sekundärrätten.

När det gäller artikel 13 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen skulle rådet bli djupt bekymrat om det inträffar fall av diskriminering på grund av kön, ras, etniskt ursprung, religion, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning. Men det krävs ett förslag från kommissionen för att rådet ska kunna inleda en diskussion om huruvida diskriminering föreligger och i så fall vilken åtgärd som bör vidtas. På samma sätt kan en åtgärd från rådets sida, enligt artikel 7 i fördraget, endast vidtas om en tredjedel av medlemsstaterna eller kommissionen lägger fram ett sådant motiverat förslag. Eftersom lagen ännu inte har trätt i kraft så har inget sådant förslag lagts fram.

Jag kan försäkra ledamöterna att frågan om diskriminering av hbt-personer finns på det svenska ordförandeskapets dagordning. Vi kommer att diskutera det på ett toppmöte för jämlikhet i Stockholm den 16-17 november.

Vi tar naturligtvis oron i Europaparlamentet på stort allvar. Det handlar om respekten för grundläggande rättigheter och de mänskliga rättigheterna. Men formellt måste det tas upp inom de rättsliga och institutionella ramarna. Som företrädare för rådet har jag här försökt svara så korrekt som möjligt på de frågor som finns och också redogjort för begränsningarna. Jag ser fram emot att ta del av de synpunkter som kommissionens företrädare har i detta ärende.

  Jacques Barrot, Vice-président de la Commission. − Madame la Présidente, Madame la ministre a très bien exposé les données juridiques de ce problème.

Je veux dire, ici, que la Commission a exprimé de façon répétée sa ferme condamnation de toute manifestation d'homophobie. Ce phénomène constitue une violation flagrante de la dignité humaine. La Commission a notamment répété cette position devant le Parlement européen le 23 avril 2007, lors de la séance plénière pendant laquelle a été adoptée la résolution sur l'homophobie en Europe.

Dans les domaines tombant dans le champ des compétences communautaires, l'Union, et aussi les États membres, lorsqu'ils mettent en œuvre le droit de l'Union, sont tenus de respecter les droits fondamentaux. Ce sont des principes contraignants du droit communautaire.

Le projet de loi lituanienne sur la protection des mineurs et contre les effets nocifs des informations publiques entre, dans une large mesure, dans le champ des compétences communautaires, car son contenu concerne la mise en œuvre des directives sur les services audiovisuels et sur le commerce électronique.

Aussi, la Commission a informé les autorités lituaniennes, même avant l'adoption du projet de loi, que certaines dispositions de cette loi soulèveraient de sérieuses préoccupations par rapport à leur compatibilité avec les droits fondamentaux et le droit communautaire. Malgré cette mise en garde, il semblerait que la version actuelle de la loi adoptée le 14 juillet dernier ne dissipe pas les inquiétudes exprimées au préalable par la Commission.

Dans ce contexte, la Commission ne peut qu'exprimer des réserves, et des réserves sérieuses, sur la compatibilité de cette loi avec les principes de la liberté d'expression, le principe de non-discrimination, et avec les droits des enfants, y compris leur droit à accéder à l'information nécessaire à leur développement.

La Commission n'hésitera pas à prendre toute mesure appropriée pour assurer le respect du droit communautaire, y compris les droits fondamentaux, bien entendu.

D'après les informations dont dispose la Commission, un groupe de travail a été établi en Lituanie à l'initiative de la Présidente, Mme Grybauskaité, afin d'introduire des amendements supplémentaires à la loi. Ces amendements devraient être proposés fin octobre. La Commission, évidemment, va attendre le travail de cette Commission et le contenu des amendements pour pouvoir se prononcer de manière définitive sur la loi telle qu'elle entrera en vigueur. Je ne peux, en effet, que donner raison à Mme la ministre, Mme Malmström, lorsqu'elle a bien précisé que c'était à la Commission de surveiller, éventuellement de proposer des sanctions et de sanctionner les manquements aux règles de l'Union européenne et aux droits fondamentaux a fortiori.

Voilà les informations que je voulais vous donner, en vous montrant que notre position était extrêmement claire en la matière.

  Vytautas Landsbergis, on behalf of the PPE Group. – Madam President, the law that is being criticised and debated, despite the fact that it will not enter into force until March, contains only one single line prohibiting the promotion of homosexuality to minors; that is the greatly troublesome part.

The President of the Republic of Lithuania took the initiative by tabling clarifying amendments immediately. Thus our resolution is practically knocking on an open door. What we should be doing is concentrating on Parliament’s intention.

The key words in the troublesome line about the promotion of homosexuality to minors are ‘promotion’ and ‘minors’ – not ‘homosexuality’, as some would have it. The possibility of direct promotion to minors has been dealt with by the adoption of a law. ‘Promotion’ is a deliberate action going beyond the simple and necessary information currently provided by sexual education, which should include a clause of tolerance to homosexual appeal and love.

The promotion of homosexuality to minors, if we open our eyes, may quite often mean significantly more – from encouraging them to try it, to the seduction of minors, even for homosexual prostitution. The media might benefit from such business, probably by disseminating such promotion to minors.

Dear colleagues, parents and grandparents, please now listen to your hearts. Would you be in favour of opening up this whole area of challenges to your own offspring?

(Interjection from the floor)

OK, that is the case for you.

What if they are exposed to such special ‘promotion’ regularly and without restriction? It seems as though we are stumbling between two trees: the first, if someone likes tricky doctrine, is the right of children to be mentally abused, while the second is the right of children to be protected from abuse. Let their self-determination come with maturity.

My proposal is to support the positions recalling both the Convention on, and the Declaration of, the Rights of the Child, and to delete paragraph 1, which is irrelevant at the present time and therefore inappropriate for Europe’s highest House.

  Claude Moraes (S-D). - Madam President, Mr Landsbergis has given a deeply unconvincing justification of this law; I was surprised, I thought he would justify it more. The Council and the Commission have expressed their deep concern, and that is the correct line. Anti-discrimination and freedom of expression are absolutely fundamental principles in European law.

In my own Member State, as Mr Cashman said previously, we had such a law in 1988, but it is now history and this law will become history because, as a Community of values, one of the EU’s greatest strengths lies in our common endeavour to raise the bar on human rights and the protection of our fundamental freedoms. It is also difficult when one Member State is under the spotlight for a potential breach of this law but it is because of our Community of values that we can analyse those laws and we can say, as the Commission and Council have said, they cause deep concern for us.

The Fundamental Rights Agency should do its job and give its opinion and, as the Commission and Council have said there are problems within existing law, anti-discrimination laws in this European Union; let us defend what we have and let us ensure that the Socialist Group, along with our sister party in Lithuania, condemn this law, and let us hope that that is what will happen – that it will be consigned to history.

(Applause)

  Leonidas Donskis, on behalf of the ALDE Group. – Madam President, the Lithuanian Law on the Protection of Minors from the Detrimental Effects of Public Information struck human rights defenders and media people in Lithuania and beyond as overly homophobic and profoundly undemocratic.

Please let me draw your attention to the fact that this law was vetoed by the former President of Lithuania, Valdas Adamkus, but he was overruled by the Lithuanian Parliament. In addition, this law has been severely criticised by the current President of Lithuania, Dalia Grybauskaitė. The law was assessed in vigorous terms by the Lithuanian media, commentators, and civil liberties and human rights defenders, who stressed its homophobic substance along with its extremely dangerous political implications, such as censorship and self-censorship.

This law has little, if anything, to do with the protection of children. Instead it is against gay and lesbian citizens of the country. Whatever the case, the equation of homosexuality with physical violence and necrophilia is morally repugnant and deeply disgraceful. Still it is difficult to believe that the adoption of such a law is possible in an EU country at the beginning of the 21st century. Personally I take this law as an unfortunate move and as a profound misunderstanding, to say the very least.

Changes to Article 310 of the penal code and Article 214 of the administrative code are being debated in Lithuania’s Parliament that will criminalise, with the threat of a fine, community work or imprisonment, anyone involved in the promotion of homosexuality in any public space. If this is not our slide to state-sponsored homophobia and criminalisation of public expression of our gay and lesbian citizens, what is it then?

Last but not least, this law is a disgrace, but even more so would be an attempt to obfuscate, trivialise and, in effect, justify it. This is to say that I strongly support the resolution.

  Raül Romeva i Rueda, en nombre del Grupo Verts/ALE. – Estimados y estimadas colegas, estamos ante un momento crucial en el proceso de la construcción europea, porque, hace muy poco, seguramente este tipo de debate no lo habríamos tenido. Simplemente, porque a ningún Parlamento se le habría ocurrido aprobar una ley de esas características.

Esto significa que no se trata de un tema interno de la política lituana; simplemente, nos lleva a la conclusión de que estamos ante un tema que afecta directamente a la línea de flotación de la credibilidad europea. El conjunto de la Unión Europea —y aquí estamos tres Instituciones— no puede permanecer silencioso mientras en un Estado miembro se aprueban leyes que persiguen y criminalizan algo tan universal como el derecho a escoger con quién se quiere mantener relaciones afectivas o sexuales, independientemente del sexo y de la edad.

Hablar con normalidad, señor Landsbergis, hablar con normalidad de la homosexualidad, de la bisexualidad y de la transexualidad es la mejor garantía para que un niño o una niña pueda vivir su propia sexualidad con respeto hacia sí mismo y hacia el resto de la comunidad.

Y esto es importante, porque precisamente lo que estamos pidiendo en estos momentos es que se garantice el crecimiento saludable, sin coacciones ni estereotipos negativos ni criminalizaciones de la infancia. Es precisamente normalizando este debate, normalizando esta situación, como lo conseguiremos, no prohibiéndola ni criminalizándola.

  Konrad Szymański, w imieniu grupy ECR. – Litewska ustawa o ochronie nieletnich została napisana z troski o rozwój emocjonalny i psychologiczny najmłodszych odbiorców mediów, które są coraz bardziej obecne w życiu dzieci. Drugą troską litewskich ustawodawców było wychowanie dzieci zgodne z przekonaniami rodziców. Myślę, że nie ma osoby na tej sali, która by nie uznała, że to są ważne i palące problemy. Takie intencje zasługują na szacunek, a nie krytykę, ale nie jest to w tej sprawie najważniejsze.

Ta ustawa w żadnym paragrafie nie narusza, a najczęściej nawet nie dotyka prawa europejskiego. Zagadnienia wskazane w zapytaniu pisemnym należą ściśle do dziedziny prawa krajowego państw członkowskich. Nikt nigdy nie upoważnił Unii Europejskiej do działania w tych dziedzinach. To jest fundamentalny powód, dla którego sprzeciwiamy się poruszaniu tego tematu na forum europejskim i to jest powód, dla którego nigdy nie zgodzimy się, aby taka czy inna ideologia usprawiedliwiała przekraczanie granic kompetencji prawa europejskiego.

Dlatego nie możemy również udzielić poparcia żadnej z przedstawionych rezolucji w tej sprawie.

  Eva-Britt Svensson, för GUE/NGL-gruppen. – Fru talman! Det handlar inte om ideologi. Det handlar om alla människors lika värde vill jag säga. Jag vill också tacka både kommissionen och rådet för ovanligt tydliga ställningstaganden. Jag är övertygad om att parlamentet, kommissionen och rådet nu gör gemensam sak vid denna överträdelse mot de grundläggande värderingarna.

Vi talar om EU och EU:s respekt för de grundläggande mänskliga rättigheterna. Det måste också gälla för alla våra olika medlemsstater. I praktiken innebär detta lagförslag att all information om hbt-frågor riskerar att bli olaglig. Tänk tanken att det plötsligt blir förbjudet att kämpa för alla människors lika värde oavsett sexuell läggning.

Lagförslaget angriper tveklöst de mänskliga rättigheterna. Jag ska inte räkna upp hur många av de mänskliga rättigheterna det bryter mot. Jag vill bara kort säga: Allt stöd till denna resolution. Jag hoppas att parlamentet kan stå så enat som möjligt bakom denna resolution när vi röstar imorgon.

  Véronique Mathieu (PPE). - Madame la Présidente, avant toute chose, je tiens à rappeler ici l'importance que revêt pour l'Union européenne, pour le Parlement et pour tous les collègues la lutte contre toutes les formes de discrimination, notamment celle fondée sur les orientations sexuelles.

De quoi parlons-nous aujourd'hui? D'un projet de loi en Lituanie qui pose problème, qui pose tellement problème que Mme Grybauskaité s'en est occupée. Elle a posé son veto, elle a même investi un groupe de travail, qui va nous proposer des amendements. J'ai donc toute confiance en elle, et je suis sûre que ce problème sera résolu et que l'État membre concerné trouvera une solution à ce grave problème qu'est la discrimination fondée sur les orientations sexuelles. Nous nous sommes concertés, certains groupes ont proposé une résolution et nous avons eu le bonheur de trouver une résolution commune. Je suis donc convaincue, mes chers collègues, que cette résolution commune sera adoptée demain et que ce problème sera résolu.

Il est bien entendu important que la santé intellectuelle et mentale de nos enfants soit protégée, mais je vous rappelle quand même que la lutte contre toutes les discriminations sexuelles est importante. Nous y avons travaillé depuis de très nombreuses années. Nous avons une Agence des droits fondamentaux. Elle sert à quelque chose. Nous nous sommes battus pour qu'elle soit instaurée et il n'est pas question aujourd'hui qu'elle soit abandonnée et qu'elle soit jetée au panier.

Je vous remercie donc de bien vouloir adopter cette résolution commune. Je remercie tous les collègues qui se sont investis dans ces négociations. C'est un grand plaisir de voir que nous avons réussi à bâtir cette résolution commune et j'espère qu'elle sera adoptée dans l'hémicycle demain.

  Vilija Blinkevičiūtė (S-D). - Sveikinu Europos Parlamento iniciatyvą pradėti svarstyti klausimą dėl Lietuvos dešiniųjų jėgų pastangomis priimto Nepilnamečių apsaugos nuo neigiamo viešosios informacijos poveikio įstatymo. Deja, tenka apgailestauti, kad įstatymas buvo priimtas nepakankamai išdiskutavus bei įvertinus atitiktį tarptautinei ir Europos Sąjungos teisei. Nebuvo išgirstas nevyriausybinių organizacijų balsas. Prisidengiant kilniu tikslu ginti vaikų teises iš tikrųjų buvo sukurtas teisinis pagrindas suskirstyti visuomenę, riboti informaciją, diskriminuoti atskiras visuomenės grupes. Buvęs Lietuvos Respublikos prezidentas vetavo įstatymo projektą, naujoji prezidentė sudarė darbo grupę, kuri pateiks naują įstatymo projektą parlamentui dar šioje rudens sesijoje.

Tikiuosi, jog Lietuvoje bus pakankama politinė valia patobulinti įstatymą, juolab, kad mes turime patirtį priimant ir įgyvendinant pažangius šios srities įstatymus. Dar prieš 6 metus Lietuvos socialdemokratų pastangomis buvo priimtas Lygių galimybių įstatymas, kuris uždraudė bet kokią tiesioginę ir netiesioginę diskriminaciją dėl amžiaus, lytinės orientacijos, negalios, rasės ar etninės priklausomybės visose gyvenimo srityse. Analogiškas direktyvos projektas šiuo metu diskutuojamas Ministrų Taryboje. Ši Europos Parlamento rezoliucija turėtų paskatinti Lietuvos Parlamentą priimti tokį įstatymą, kuriame žmogaus teisės ir laisvės būtų gerbiamos, kuriame nebūtų vietos visų formų diskriminacijai, taip pat ir diskriminacijai dėl seksualinės orientacijos.

  Emine Bozkurt (S-D). - Voorzitter, geachte commissaris, minister en collega's, net als u allen ben ik ook geschokt door het feit dat er een parlement in Europa is dat dergelijke maatregelen niet alleen durft voor te stellen, maar ook nog weet aan te nemen. Deze wet is niet alleen een onacceptabele schending van de rechten van homo's en lesbiennes in Litouwen, het is een diepe belediging aan het adres van homoseksuelen in heel Europa. Zij krijgen van het Litouwse parlement te horen dat hun geaardheid iets is waar ze zich voor moeten schamen, waartegen kinderen beschermd moeten worden.

Ik verwacht van de Commissie en het Zweeds voorzitterschap dan ook dat ze het parlement van Litouwen heel duidelijk maken dat fundamentele waarden zoals gelijke behandeling en non-discriminatie in Europa niet onderhandelbaar zijn. Nu niet, nooit niet, door niemand niet. Daarom wil ik graag de concrete toezegging van de commissaris, hier en nu, dat de Commissie geen moment zal aarzelen Litouwen voor het Europese Hof te dagen, mocht deze wet van kracht worden.

  Miroslav Mikolášik (PPE). - Litva prijala zákon, ktorým významne upravuje ochranu detí a mladistvých pred vonkajším vplyvom informácií, ktoré môžu závažne poznačiť ich ďalší vývin. Je jasné, že sociálna a rodinná politika spadá pod kompetenciu jednotlivých členských krajín Európskej únie, a preto žiadne európske iniciatívy za to nemôžu Litvu odsudzovať.

Spomínaný zákon neporušuje žiadne medzinárodné normy v oblasti ľudských práv. Študoval som tú otázku a je to tak. Som presvedčený, že práve naopak – posilňuje spôsoby, akými deti ochrániť pred tým, aby boli vystavené informáciám, či obrazom, pred ktorými ich chcú ochrániť ich samotní rodičia, a to podčiarkujem.

Apelujem na dôsledné uplatňovanie princípu subsidiarity, čo si aj samotné Írsko vymohlo v protokole k Lisabonskej zmluve. Preto sa podobné „upozornenia členským krajinám, štátom“ stávajú závažným precedensom v takých citlivých otázkach, akou je rodina určite.

  Justas Vincas Paleckis (S-D). - Pirmą kartą Europos Parlamento istorijoje šioje garbingoje salėje svarstomi Lietuvos parlamento veiksmai, svarstomi nepalankiame kontekste. Kokie nekalti ar visai geri norai svarstomų įstatymų autorių ir palaikytojų bebūtų, jie atvedė tikrai ne į XXI amžiaus Europą. Manau, suvaidino savo vaidmenį Seimo daugumos per didelis įsitikinimas savo teisumu – virš mūsų tik dangus, darom ką norim, mums nerūpi tarptautiniai įsipareigojimai. Šis svarstymas yra labai rimta Tarybos ir Komisijos reakcija, tai įspėjimo signalas Lietuvos įstatymų leidėjams, kad reikia žingsniuoti ne atgal, vos ne į Viduramžius, o veikti žvelgiant pirmyn, naudojantis Europos Sąjungos šalių patirtimi ir tradicijomis. Todėl tokios diskusijos reikalingos, reikalinga ir rezoliucija.

  Cecilia Wikström (ALDE). - Fru talman! Alla människor är födda lika och äger samma okränkbara värde. Därför måste parlamentet i dag tala tydligt om de europeiska medborgarna, oaktat vilket medlemsland vi talar om. Eftersom EU:s grundläggande värden är tolerans, öppenhet och frihet är det glädjande att kommissionens nyvalde ordförande i dag har klargjort att han kommer att tillsätta en kommissionär med en portfölj som just kommer att innefatta mänskliga rättigheter och grundläggande friheter.

I dag konstaterar vi med sorg hur extra beklämmande det är när ett land som Litauen – som en gång har upplevt förtryck och diktatur – nu som ett fritt självständigt land stiftat en lag som är så avskyvärd och som innebär censur, ofrihet och intolerans. Nu måste vi alla som står bakom demokratiska principer och en god människosyn med kraft fördöma denna litauiska lag och vi måste votera imorgon. Låt oss också i denna kammare påminna varandra om att störst av allt är kärleken.

  Anna Záborská (PPE). - V roku 2006 bolo Slovensko odsúdené, lebo žiadalo slobodu svedomia. Dnes sa Litva ocitla pred týmto spoločenstvom, pretože chce chrániť deti pred sexualizáciou spoločnosti. Považujem toto rokovanie za manipuláciu Charty základných ľudských práv, text, ktorý je právne záväzný.

Táto snemovňa ignoruje legitímnosť národného parlamentu, ktorý dvakrát odhlasoval neskritizovaný zákon. Táto snemovňa žiada stanovisko Agentúry pre ľudské práva. Táto však nemá kompetenciu skúmať účinnosť národných zákonov. Mám otázku: čo si môžu Íri myslieť pred nastávajúcim referendom? Len to, že čoskoro príde čas a budú tu v tejto snemovni kritizovaní pre svoje zákony o ochrane rodiny a života.

Je mi ľúto, že v tomto ctenom Parlamente nerešpektujeme európske hodnoty, nerešpektujeme diverzitu a národnú kultúru, nerešpektujeme ochranu detí a právo rodičov na ich výchovu.

  Cecilia Malmström, rådets tjänstgörande ordförande. − Fru talman! Jag tror att det är väldigt tydligt vad de tre institutionerna tycker i denna debatt. Respekten för mänskliga rättigheter, tolerans, individens okränkbarhet och förbudet mot att diskriminera bl.a. med hänvisning till sexuell läggning är grundläggande värderingar i det europeiska samarbetet och måste så vara. Medlemsländerna har en skyldighet att respektera både de värden och de faktiska lagar som gäller på dessa områden inom EU.

Ordförandeskapet känner oro för den aktuella lagen, men vi vet att den är föremål för debatt och kritik i Litauen. Precis som har nämnts här så har ju president Grybauskaite – som har en bakgrund som kommissionär och är väl informerad om EU:s värden och lagar – själv initierat en process för att se över denna lag och göra den kompatibel med EU-lagstiftningen. Jag är mycket glad över att kommissionen var så tydlig i vad som kommer att hända om lagen, mot förmodan får man väl säga, ändå träder i kraft i sin ursprungliga form.

  Jacques Barrot, Vice-président de la Commission. − Madame la Présidente, je rejoins pleinement les conclusions de Mme la ministre. Je veux simplement espérer aussi que le groupe de travail que Mme Grybauskaité a mis en place pourra permettre d'éviter une loi qui serait, à certains égards, en désaccord avec le droit européen.

J'insiste sur un point: nous avons craint que certaines dispositions de la loi soient contraires à certaines directives, sur les services audiovisuels et sur le commerce électronique. Nous n'avons pas, en effet, à statuer sur le droit de la famille, qui est une des compétence des États membres. Cela étant, tout ce qui a été dit au préalable et au cours du débat montre qu'il faut sans doute qu'une meilleure appréciation des choses soit faite sur le plan national, en l'occurrence en Lituanie.

  Presidente. − A conclusione di questa discussione comunico di aver ricevuto cinque proposte di risoluzione⁽¹⁾ a norma dell'articolo 115 del regolamento.

La discussione è chiusa.

La votazione si svolgerà domani, giovedì 17 settembre 2009.

Dichiarazioni scritte (articolo 149)

  Carlo Casini (PPE), per iscritto. – Il mio giudizio sulla proposta di risoluzione sulla protezione dei minori in Lituania intende manifestare una preoccupazione istituzionale molto seria. Frequentemente singoli parlamentari o gruppi politici pretendono di affrontate questioni che attengono alla politica interna dei singoli Stati: cio non sembra corretto. Nel caso in esame si vorrebbe far esprimere al Parlamento europeo un parere sostanzialmente negativo su una legge lituana, di cui non si conosce lintero contenuto, che ha lintento condivisibile di proteggere i minori, imponendo surrettiziamente un modo di vedere lasciato alla disponibilita dei singoli Stati come del resto ha stabilito piu volte la Corte Europea dei diritti delluomo. Il principio di euguaglianza e fuori discussione e nessuno intende mettere in discussione la dignitadi persone che hanno particolari tendenze sessuali. La mia riserva edi carattere istituzionale perche riguarda i rapporti tra Unione Europea e singoli membri.

  Joanna Senyszyn (S-D), na piśmie. – Dyskryminacja jest zabroniona w prawie unijnym i międzynarodowym. Odpowiednie zapisy znajdują się w traktatach, w Europejskiej Konwencji Praw Człowieka, w Karcie Praw Podstawowych. Żadne z państw członkowskich nie może stanowić prawa sprzecznego z tymi dokumentami.

Litewska ustawa jest niedopuszczalna, a w swojej treści absurdalna i homofobiczna. Homofobia jest chorobą. Jednakże chorym z nienawiści do osób homoseksualnych nie należy współczuć. Są oni nie tyle homofobami, co szowinistami orientacji seksualnej. Jak wszystkich innych szowinistów, trzeba ich zwalczać i uchwalać przeciwko nim odpowiednie przepisy.

W 1990 roku Światowa Organizacja Zdrowia wykreśliła homoseksualizm z Międzynarodowej Statystycznej Klasyfikacji Chorób i Problemów Zdrowotnych. Stwierdziła również, iż żadna orientacja seksualna nie jest zaburzeniem.

W każdym społeczeństwie, także litewskim, są lesbijki, geje, biseksualiści. Stanowią oni od 4 do 7 proc. populacji. Są mniejszością, której należą się wszelkie prawa. Marsze Równości, które niektórych tak oburzają, są organizowane między innymi po to, aby tę podstawową, fundamentalną zasadę równości przypominać.

Dlatego apeluję do Rady i prezydencji o podjęcie odpowiednich działań przeciwko uchwalaniu przez państwa członkowskie dyskryminacyjnych ustaw. Trzeba pokazać, że Unia mówi stanowcze NIE wszelkiej dyskryminacji i nietolerancji.

IN THE CHAIR: Diana WALLIS
Vice-President