Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2009/2677(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :

Ingivna texter :

RC-B7-0060/2009

Debatter :

PV 17/09/2009 - 9.1
CRE 17/09/2009 - 9.1

Omröstningar :

PV 17/09/2009 - 10.1
CRE 17/09/2009 - 10.1

Antagna texter :

P7_TA(2009)0022

Debatter
Torsdagen den 17 september 2009 - Strasbourg EUT-utgåva

9.1. Mord begångna i Ryssland på försvarare av mänskliga rättigheter
Anföranden på video
PV
MPphoto
 
 

  President. − Jag har mottagit sex resolutionsförslag(1) rörande morden på människorättsadvokater i Ryssland (artikel 122).

 
  
MPphoto
 

  Heidi Hautala, författare. − (FI) Herr talman! Vi bör verkligen ägna en tanke åt de människorättsaktivister som nyligen mördades i norra Kaukasus och tända ett ljus till deras minne. Vi måste komma ihåg att Natalia Estemirova, Zarema Sadulajeva, Alik Dzhabrailov och många andra som har lidit och offrat sina liv i kampen för mänskliga rättigheter förtjänar vårt stöd. Tyvärr kunde vi inte stötta dem tillräckligt när de ännu levde.

Det är alarmerande att Ryssland inte har lyckats genomföra tillräckligt grundliga brottsutredningar för att kunna lösa morden och ställa de skyldiga inför rätta. Jag har noterat att Europeiska unionen har tagit upp ämnet officiellt med Ryssland. Dock har våra ansträngningar uppenbarligen varit otillräckliga, och vi måste noggrant överväga hur vi kan skapa en fungerande rättsstat i Ryssland, och hur vi kan betona frågan mycket starkare när vi förhandlar om det nya partnerskaps- och samarbetsavtalet med landet.

Vi måste också fundera på hur vi kan stödja människorättsförsvarare i Ryssland bättre än vi gör i dag. Vi bör diskutera om vi skulle kunna erbjuda skydd för dem som svävar i fara, och om EU:s organ snabbt kan ordna visum åt dem så att de kan fly från Ryssland där de och deras liv är i fara. Gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen anser att det är viktigt att Europaparlamentet har ett center som sprider information om situationen för människorättsaktivister vars liv är i fara och som strävar efter att hjälpa dem, i samarbete med de andra organen. Det finns mycket vi kan göra. Anna Politkovskaja sade en gång att västvärlden kan göra så mycket men gör så lite.

(Applåder)

 
  
MPphoto
 

  Véronique De Keyser, författare. (FR) Herr talman! Jag tänker använda den lilla tid jag har för att förklara ståndpunkten hos min grupp, som inte skrivit under den gemensamma förklaringen utan lägger fram en separat resolution.

Jag vill först säga att vi till fullo stöder den gemensamma resolutionen rörande Natalia Estemirova, Zarema Sadulajeva och Alik Dzhabrailov.

Vi har chockats av de senaste morden, som faktiskt bara är några av alla de mord som sker på människorättsaktivister i Tjetjenien.

I vår resolution efterlyser vi exakt samma sak som i den gemensamma resolutionen: vi fördömer attacken, vi efterlyser en utredning, och vi uttrycker vår oro över att ryska aktivisters mänskliga rättigheter respekteras i allt mindre utsträckning.

Vår ståndpunkt skiljer sig åt så till vida att man i den gemensamma resolutionen hänvisar till alla människorättsförsvarare och till situationen allmänt i norra Kaukasus. Vi anser att det kan finnas andra ställen där frågorna måste tas upp – och jag åtar mig att göra det – framför allt i den resolution som kommer att föregå toppmötet mellan Europeiska unionen och Ryssland. Vi vill att frågan om människorättsaktivister och skydd av dessa ska ingå i resolutionen, men även i alla andra förhandlingar som vi i framtiden håller med Ryssland.

Problemet handlar här alltså, vill jag tillägga, bara om tid och plats. Det är en politisk fråga som bör hanteras politiskt och inte bara här, där vi behandlar brådskande ärenden. Därför har vi beslutat att göra denna åtskillnad men är naturligtvis eniga med de andra grupperna om problemet i sig.

 
  
MPphoto
 

  Renate Weber, författare. - (EN) Herr talman! Låt mig få lägga fram några fakta för parlamentet. Så sent som i januari i år blev Stanislav Markelov, den människorättsadvokat som företrädde den mördade journalisten Anna Politkovskaja, nedskjuten mitt på blanka eftermiddagen i centrala Moskva. Vid samma tillfälle sköts Anastasia Barburova, en journalist som försökte skydda honom, till döds.

I juli hittades Natalja Estemirova, en välkänd rysk människorättsaktivist och journalist, död i Ingusjien efter att ha förts bort av beväpnade män i den angränsande delrepubliken Tjetjenien. Mindre än en månad senare bortfördes och dödades ännu en aktivist från en icke-statlig organisation, Zarema Sadulajeva, och hennes make.

I augusti sköts journalisten Malik Achmedilov till döds kort efterdet att han lämnat sitt hem i Dagestan. Sex framstående journalister och människorättsaktivister har dödats på mindre än åtta månader.

Dessa bortföranden och mord är bara toppen på ett isberg av följder av den försämrade människorättsliga situationen i Ryssland, där oberoende röster, däribland jurister, journalister och andra aktivister, möts av alltmer våld, hot och obefogade åtal.

Överträdelserna av mänskliga rättigheter i Ryssland, och särskilt i norra Kaukasus, kan inte längre ignoreras. Vi får inte vara naiva nog att tro att supermakten Ryssland, med en underrättelsetjänst som är bland de starkaste i världen, inte är kapabelt att hitta förövarna och ställa dem inför rätta.

Vi måste alla, oavsett vår politiska tillhörighet, förstå att ostraffade attacker mot försvarare av de mänskliga rättigheterna kommer att bidra till mer våld och en växande kultur av laglöshet. De ryska myndigheterna måste garantera fysisk säkerhet, fri rörlighet och yttrandefrihet för försvarare av de mänskliga rättigheterna, i enlighet med FN:s förklaring om försvarare av de mänskliga rättigheterna.

 
  
MPphoto
 

  Bernd Posselt, författare.(DE) Herr talman! Vår tidigare äldsta ledamot, Otto von Habsburg, fick en gång frågan om han tyckte att det var synd att han var ledamot av Europaparlamentet i stället för kejsare. Han svarade nej, för om han vore kejsare skulle han vara tvungen att kalla en dåre ”ers excellens”, men som ledamot av Europaparlamentet kunde han kalla en dåre för en dåre. Jag kommer att tänka på denna berättelse när frågor om mänskliga rättigheter tas upp.

Vi är inte något diplomatiskt organ. Vi är ett politiskt parlamentariskt organ. Vi kan säga sanningen. I ett talesätt sägs det att ”fisken stinker från huvudet och nedåt”. Dessa incidenter och mord i Kaukasus är inte på något sätt slumpmässiga eller någon mystisk mörk makts verk – och jag vill tacka Renate Weber för hennes mycket tydliga anförande i detta avseende. Snarare har det sedan Vladimir Putin kom till makten, vilket har samband med Tjetjenienfrågan och med de mystiska explosionerna i hus i Moskva, i åratal funnits blodspår som alltid leder tillbaka till Tjetjenien och drabbar oskyldiga: civila, och i synnerhet människorättsaktivister som, i likhet med dem som nämnts – i många fall personer som vi kände personligen – arbetar inte bara för tjetjeners mänskliga rättigheter utan också för ett demokratiskt Ryssland, för förståelse mellan Tjetjeniens och Rysslands folk och för fred i Kaukasus. Dessa personer blir mördade, den ena efter den andra.

Fru De Keyser! Av dessa skäl var det nödvändigt att hålla en brådskande debatt. Vi kommer att göra oss själva till åtlöje om en kvinna som lovordades av parlamentet, och som besökte oss i Strasbourg med anledning av sitt engagemang för mänskliga rättigheter, mördas rakt framför ögonen på oss och vi sedan skjuter upp debatten om ämnet till något senare datum.

Ryssland håller ett vakande öga på oss för att se om vi förmår reagera omedelbart – och vi måste reagera omedelbart genom att mycket tydligt säga detta: Sätt stopp för morden och överträdelserna av mänskliga rättigheter och ge frihet till Tjetjenien och Ryssland, men sätt framför allt stopp för de systematiska överträdelserna av mänskliga rättigheter och de mystiska morden.

 
  
MPphoto
 

  Tomasz Piotr Poręba (ECR) , författare. – (PL) Ännu en gång har frågan om överträdelser av mänskliga rättigheter i Ryssland hamnat på Europaparlamentets dagordning.

Vid sidan av den systematiska förföljelsen av religiösa och etniska minoriteter begås regelbundet mord på människorättsaktivister. Journalister och personer som arbetar för icke-statliga organisationer i Ryssland riskerar dagligen livet i sitt arbete. Hot, kidnappningar, tortyr, godtyckliga frihetsberövanden och mord börjar bli vardagsmat. Att de ryska myndigheterna inte aktivt utreder dessa brott, att inga verkliga resultat har uppnåtts och att förövarna fortfarande är på fri fot bevisar inte bara hur fullständigt ineffektiva myndigheternas åtgärder är, utan också myndigheternas underförstådda samtycke och likgiltighet.

Respekt för mänskliga rättigheter bör vara en central fråga i förbindelserna mellan Europeiska unionen och Ryssland. Det är vår plikt att kräva att Ryssland ser till att ordentliga och effektiva utredningar genomförs, att förövarna straffas och att det sätts stopp för dessa fasansfulla mord.

 
  
MPphoto
 

  Cornelia Ernst, författare.(DE) Herr talman, mina damer och herrar! Som nybliven ledamot av Europaparlamentet vill jag börja med att säga att människorättsfrågor också är oerhört viktiga för mitt parti, det tyska vänsterpartiet, och att vi fördömer alla överträdelser av mänskliga rättigheter, oavsett var och av vem de begås. Detta har ingenting att göra med att ingripa i nationella angelägenheter.

I flera år har jag varit uppriktigt oroad och upprörd över att det gång på gång begås mord på människorättsaktivister som engagerar sig i situationen i Tjetjenien. Natalja Estemirova, Stanislav Markelov, Zarema Sadulajeva – dessa är exempel på verkligt upprörande mord. Det är därför ytterst viktigt att vi här i parlamentet engagerar oss i denna fråga.

Det oroar mig att fall som mordet på Anna Politkovskaja inte utreds. Om detta fall nu återupptas hoppas jag verkligen innerligt att förövarna hittas och arresteras. Annars finns det nämligen risk för mer blodsspillan, och det kommer att ses som att man ger tillstånd till att begå handlingar av detta slag. Vad vi förväntar oss är helt enkelt att man ska genomföra en omedelbar och fullständig utredning av morden och att man ska gå skoningslöst till väga i detta ärende, och att Ryssland inte ska vänta längre utan ta upp kampen för att själva skydda de mänskliga rättigheterna. Skyddandet av mänskliga rättigheter får inte på något vis medföra att folk döms till döden. Jag anser även att man vid det kommande toppmötet mellan EU och Ryssland behöver ta upp dessa frågor som ett brådskande ärende, och inte bara som bisaker utan på den framträdande plats som de förtjänar.

Personligen förväntar jag mig också att frågor om mänskliga rättigheter ska diskuteras ärligt här i parlamentet. Jag skulle ha föredragit att inte debattera frågor som dessa på en torsdagseftermiddag och jag anser att detta ämne bör engagera oss även när det handlar om företagande och handel. Sådana frågor kommer ofta i andra hand. Det är det som vi vill förändra och det är också något som jag ville säga här.

 
  
MPphoto
 

  Filip Kaczmarek, för PPE-gruppen.(PL) Herr talman! I ett land med hög brottslighet skulle man kunna framföra teorin att dessa människorättsaktivisters död är ett rent sammanträffande. De är ett sammanträffande eftersom många människor på det hela taget faller offer för brottslighet i dessa länder. I dag, den 17 september, måste jag påminna er alla om en sorglig årsdag, nämligen 70-årsdagen av den sovjetiska invasionen av Polen. I samband med denna invasion sköt sovjetiska trupper minst 21 768 polska medborgare. Varför tar jag upp detta? Jo, det är för att ryssarna nu hävdar att detta var ett vanligt brott, på samma sätt som morden på människorättsaktivister är ”vanliga brott”.

Människorättsaktivister mördas i Ryssland i sådan omfattning att det är ytterst vårdslöst att tolka detta fenomen som en följd av ”vanlig brottslighet”. Teorin om att dessa mord är ”ett sammanträffande” står sig inte. Dessa mords systematiska karaktär innebär att det måste finnas något i Rysslands politiska och sociala klimat som orsakar sådana ofta förekommande mord. Den moraliska krisen i detta land, en tendens att trivialisera döden, avhumanisering, relativism och försvinnande värderingar bär skulden till att detta problem inte tas på allvar. Jag anser att vår resolution är välavvägd och kommer att hjälpa ryssarna att lösa denna fråga.

 
  
MPphoto
 

  Justas Vincas Paleckis, för S&D-gruppen. – (LT) Den socialdemokratiska gruppen kan inte förhålla sig oberörd till den senaste tidens mord på människorättsaktivister i Ryssland. Anna Politkovskaja, Natalja Estemirova, Zarema Sadulajeva och Andrej Kulagin får inte ha dött förgäves. Vi fördömer fullständigt förövarna av dessa barbariska handlingar och den atmosfär av straffrihet som sorgligt nog råder i vissa delar av Ryssland där politiska mord inte utreds.

Rysslands president Dmitrij Medvedev har lovat att förövarna av morden ska hittas och straffas. Hans reaktion var starkare än den tidigare presidentens, men hittills är detta bara ord. Tiden kommer att utvisa om de ryska myndigheterna är förmögna att genomföra de åtaganden de gjort, som är så viktiga för landets medborgare och för det internationella samfundet. Enligt vår åsikt ligger den utvärdering av de ryska åtgärderna i norra Kaukasus som ingår i resolutionsförslaget utanför resolutionens tillämpningsområde. Socialdemokraterna har därför beslutat att anta ett eget, separat dokument. Socialdemokraterna är övertygade om att den människorättsliga situationen i Ryssland skulle förbättras avsevärt om man trappade upp samrådet mellan EU och Ryssland om mänskliga rättigheter. Europaparlamentet, statsduman och organisationer för medborgerliga, sociala och mänskliga rättigheter i EU och Ryssland bör aktivt bidra till detta samråd. Vi betonar att skyddet av mänskliga rättigheter måste diskuteras ingående vid nästa sammanträde mellan EU:s och Rysslands ledare. Denna fråga börjar bli en beståndsdel i det nya avtalet mellan EU och Ryssland.

 
  
MPphoto
 

  Laima Liucija Andrikienė (PPE). - (LT) Denna debatt och Europaparlamentets resolution om morden på människorättsaktivister i Ryssland är av särskild vikt, i synnerhet nu när vi får höra den ena nyhetsrapporten efter den andra om morden i Ryssland på människorättsförsvararna Natalja Estemirova, Alik Dzjabrailov, Zarema Sadulajeva och andra. Europeiska unionen kan inte stå likgiltig inför det brutala dödandet av människorättsaktivister. I våra förbindelser med Ryssland måste vi understryka – vilket vi också gör – att utredningarna av dessa mord tar för lång tid och i regel inte leder till att man fastställer vem som var skyldig. Denna oacceptabla praxis börjar bli mer regel än undantag i Ryssland, särskilt när det gäller brott i Tjetjenien, där straffriheten frodas. En av våra grundläggande värderingar är respekt för mänskliga rättigheter, mänsklig värdighet och människoliv, och inga pragmatiska intressen kan stå över dessa värderingar. Jag anser att det bör vara en hederssak för den ryske presidenten Dmitrij Medvedev att se till att man gör allt för att fullständigt utreda de kidnappnings- och mordfall som rör människorättsförsvarare och ställa de skyldiga inför rätta.

 
  
MPphoto
 

  Tunne Kelam (PPE). - (EN) Herr talman! Den människorättsliga situationen i Ryssland har förändrats till det sämre. Vi uppmanar nu de ryska myndigheterna att göra allt som står i deras makt för att se till att människorättsförsvarare skyddas. Vi vet att den avgörande faktor som saknas är viljan att göra detta ”allt”. Det är fullt möjligt att göra det, eftersom Kreml utövar ett stort inflytande på Rysslands maktstrukturer och rättsväsen. Att Rysslands rättssystem misslyckas med att skydda människorättsförsvarare leder därför till antagandet att regimen är medskyldig till dessa brott.

Vårt budskap i dag bör riktas till EU:s regeringar och till kommissionen. Så länge Kreml utgår från att vår oro för människorättsförsvarares öden endast tar sig uttryck i förklaringar, utan konsekvenser för de ekonomiska förbindelserna, kan Vladimir Putin och Dmitrij Medvedev dra slutsatsen att EU inte har kunnat dra lärdom av det skriande uppenbara mordet på Anna Politkovskaja.

 
  
MPphoto
 

  Bogusław Sonik (PPE). (PL) Vi diskuterar sannerligen överträdelserna av de mänskliga rättigheterna i Ryssland på en dag med stark symbolisk betydelse. För exakt 70 år sedan, den 17 september 1939, ockuperade Röda armén – i maskopi med Hitler – en tredjedel av Polen, som då kämpade mot den tyska invasionen. Stalins styrkor mördade tusentals polacker, och hundratusentals fördes bort till sovjetiska arbetsläger. I Katyń mördades tusentals polska officerare på Stalins order. För oss kommer den 17 september för alltid att förbli en skammens dag för Stalins Ryssland.

Dagens Ryssland har inte tillräckligt med mod för att se denna fruktansvärda sanning i vitögat. Dess nuvarande regering framför föga övertygande rättfärdiganden av sin tidigare allians med Hitler. Ännu i dag vägrar Moskva att bevilja tillträde till arkiven om massakern i Katyń.

Fruktansvärda händelser ingår i många länders historia. Det är ett mått på en nations mognad när den klarar av att konfrontera sitt förflutna och fördöma det som behöver fördömas i sin historia. Dagens Tyskland är ett exempel på en sådan inställning. Det är först när detta sker som det förflutna kommer att upphöra att vara en börda för dagens Ryssland, och landet kommer att kunna inträda med högburet huvud i samfundet av fria och demokratiska nationer. Först då kommer Ryssland att en gång för alla kunna bli av med den black om foten som utgörs av dess stalinistiska förflutna, och sluta kämpa mot sina egna medborgare, som i dag riskerar livet för att försvara grundläggande friheter och mänskliga rättigheter.

Vi hedrar offren för dessa mord. Vi ska minnas er alla.

 
  
MPphoto
 

  Rui Tavares (GUE/NGL).(PT) God eftermiddag, mina damer och herrar! Mordet på Natalja Estemirova orsakade stor sorg bland oss alla här i parlamentet, eftersom vi fick reda på att hon hade blivit bortförd just den dag då vi samlades här för första gången, och sedan fick höra om mordet på henne bara några timmar senare. Detta kan inte undgå att röra någon, var man än befinner sig i världen. I likhet med vad min kollega Cornelia Ernst redan har sagt är det min starka övertygelse att vänstern måste försvara de mänskliga rättigheterna och de mänskliga rättigheternas försvarare överallt, oavsett i vilket land de finns.

Dessa attacker, detta våldsamma angrepp mot människorättsaktivister i Ryssland, har fått mycket oroande följder. De fungerar som hotelser och kommer med säkerhet att vara ytterst traumatiska för alla som vill försvara mänskliga rättigheter i Ryssland. De utgör därför den första vågen i en offensiv som senare kommer att leda till en försämring av hela den människorättsliga situationen, för att inte tala om aktivisternas egna mänskliga rättigheter.

Följderna av dessa mord är därför svårförutsägbara och oroande. Utan en snabb och effektiv rättslig utredning och utan någon garanti för att människorättsaktivisters säkerhet kommer att respekteras kan situationen faktiskt bli oerhört oroväckande. Därför kommer jag med stort nöje att rösta för denna resolution och följa upp dess uppmaningar till de ryska myndigheterna att skydda människorättsaktivister.

Jag kommer från Portugal, från den andra änden av Europa, och nästa vecka ska jag bege mig till Ryssland. Jag ska faktiskt besöka den ryska ambassaden i morgon för att få mitt visum. Jag anser att förbindelserna mellan EU och Ryssland är av yttersta vikt och att EU är skyldigt Ryssland mycket. Det första som EU är skyldigt Ryssland är uppriktighet och tydlighet i skyddet av mänskliga rättigheter och friheter för våra ryska Europamedborgare.

 
  
MPphoto
 

  Eija-Riitta Korhola (PPE). - (FI) Herr talman! Ert språk är så vackert att jag bestämde mig för att försöka tacka er på ungerska: köszönöm. Herr Tavares! Jag skulle vilja svara på era kommentarer. Arbete för de mänskliga rättigheterna är inte bara vänsterns angelägenhet, utan rör också oss från mitthögern. Låt oss hoppas att detta kommer att uppmuntra oss att samarbeta. Cornelia Ernst tog upp något som är helt riktigt. Vi diskuterar detta här, medan de flesta ledamöter redan är på hemväg från plenarsammanträdet, och vi måste arbeta tillsammans för att se till att denna fråga får hög politisk prioritet.

Jag var en gång i tiden ledamot av utskottet för utrikesfrågor, och när underutskottet för mänskliga rättigheter bildades var jag även ledamot av det. När jag lade fram ändringsförslag, lade jag ibland fram dem inför utskottet för utrikesfrågor. Mina kolleger brukade fråga varför jag fortfarande lade fram ändringsförslag om mänskliga rättigheter där, eftersom vi hade ett underutskott för mänskliga rättigheter för den saken. På den tiden ansåg jag att det var något som var fel om vårt underutskott för mänskliga rättigheter skulle bli till ett ghetto eller om mänskliga rättigheter skulle förbehållas ett enda organ. Låt oss arbeta tillsammans för att förhindra att detta händer de mänskliga rättigheterna.

 
  
MPphoto
 

  Kristian Vigenin (S&D). - (BG) Herr talman, fru kommissionsledamot! Bernd Posselts anförande irriterade mig. Jag vill understryka att Véronique De Keysers insatser för att försvara de mänskliga rättigheterna inte kan ifrågasättas i en diskussion som denna. Hon har bevisat att hon är en nyckelperson i arbetet med denna fråga i parlamentet.

Herr Posselt! Jag kan inte under några omständigheter tillåta, och anser inte att det är rätt, att S&D-gruppens engagemang för att skydda mänskliga rättigheter ifrågasätts, för vi gjorde detta även när er grupp försökte att bagatellisera brotten på Guantánamo och amerikanska truppers behandling av fångar i Irak.

Angående frågan om mänskliga rättigheter i Ryssland så finns det sannerligen ett allvarligt problem, vilket vi håller med om, och den resolution vi lägger fram är tillräckligt skarp och bitande. Vi anser emellertid att parlamentet behöver fokusera på dessa frågor, och inte bara varje gång göra upp långa förteckningar över problem i våra förbindelser med Ryssland, som inte har någon effekt där.

Vad vi gör i detta avseende är att fortsätta att sända en delegation från S&D-gruppen till samtalen i Moskva nästa vecka, där denna fråga kommer att tas upp. Använd inte akuta människorättsproblem som detta för att framställa en lång förteckning över olika problem. Det är inte syftet med dagens debatt.

 
  
MPphoto
 

  Miroslav Mikolášik (PPE). (SK) Jag vill uttrycka min sorg och min djupa oro över de händelser som inträffade i Ryssland i juni. Jag är skakad över de brutala morden på ryska aktivister som Natalja Estemirova och Andrej Kulagin och andra som arbetade för att stödja mänskliga rättigheter och förespråkade sanning och rättvisa. Man måste göra allt för att gripa och straffa mördarna. Jag välkomnar och stöder nödvändiga åtgärder för att lösa dessa mord.

Det skedde också en överträdelse av internationella avtal i augusti 2008, under konflikten mellan Ryssland och Georgien, när väpnade ryska styrkor attackerade bebodda områden och misslyckades med att skydda civilbefolkningen från de överträdelser av deras rättigheter som begicks av beväpnade kämpar från Sydossetien på territorium som i praktiken hamnade under rysk kontroll. Den ryska regeringen måste otvetydigt framhålla att överträdelser av mänskliga rättigheter inte kommer att tolereras.

 
  
MPphoto
 

  Charles Tannock (ECR). - (EN) Herr talman! En kultur av straffrihet håller på att växa fram i Ryssland när det gäller övergrepp på människorättsaktivister. Journalister som vågar ifrågasätta myndigheternas ställningstaganden i olika frågor trakasseras. Stora delar av etniska minoriteter utsätts för våldsbrott, som tycks förbli olösta, medan frihetskämpar i bästa fall hamnar i samhällets utkant och i värsta fall tystas med våld.

Det är svårt att urskilja exakt varifrån hotet mot människorättsförsvarare i Ryssland kommer, men gång efter annan ser vi exempel på omotiverade övergrepp som går ostraffade förbi, och en nonchalant attityd från de rättsliga myndigheterna.

Ryssland har vant sig vid EU:s dubbla budskap. Detta framgår tydligt av EU:s reaktioner dels på Rysslands mobbning av Ukraina, dels på Rysslands invasion och ockupation av suveräna georgiska områden förra sommaren.

EU:s goda förbindelser med Ryssland är givetvis av stor betydelse för flera viktiga strategiska frågor, men vi får inte låta dessa frågor stå i vägen för vår skyldighet att säga vår mening om grundläggande friheter och våra gemensamma europeiska värderingar friheter och värderingar som det ryska folket självt till fullo bör få ta del av i frihet och säkerhet.

 
  
MPphoto
 

  Krisztina Morvai (NI).(HU) I 25 år har jag arbetat för att skydda de mänskliga rättigheterna. Därför känner jag, särskilt i egenskap av advokat, en djup sympati för dem som har förlorat sina liv i samband med utövandet av detta fantastiska yrke. Jag vill också uttrycka min uppriktiga sympati med deras familjer och närstående.

Vad är det rätta att göra i en sådan här situation? Att uppmana berörda myndigheter att omedelbart genomföra en grundlig utredning. Jag skulle vilja att parlamentet hade den självtillit och moraliska auktoritet som detta kräver men befarar att så inte är fallet. Varför? För att sådana uppmaningar bara görs av stater utanför EU. Däremot är det annorlunda när det gäller betydande kränkningar av mänskliga rättigheter i ett EU-medlemsland. Det var nämligen fallet i mitt land Ungern. Där sköts människor ned i samband med en stor sammankomst med flera tusen människor som anordnades av det parti som leds av den man som just nu leder detta sammanträde, vice talman Pál Schmitt. Syftet med sammankomsten var att fira årsdagen av 1956 års revolution och frihetskamp. Parlamentet har inte gjort någon utredning av händelsen och den krissituation som har rått sedan dess.

Så länge sådant sker och så länge någon som suttit i en regering som sanktionerat beskjutning av människor kan vara vice ordförande för utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, kan vi inte ha vare sig den självtillit eller den moraliska auktoritet som krävs för att vi ska kunna begära en sådan utredning i ett land utanför EU. Därför ber jag att ni föreslår och begär en omedelbar utredning om brott mot de mänskliga rättigheterna i Ungern. Tack.

 
  
MPphoto
 

  Cristian Dan Preda (PPE).(RO) Först vill jag säga att jag är besviken över att det här i parlamentet, som var fullsatt under debatten om mejerikrisen, nu bara återstår högst fyrtio av oss när vi diskuterar mänskliga rättigheter. Det är synd att det ska vara så. Jag menar inte alls att mejerikrisen är oviktig, utan att frågor som rör mänskliga rättigheter är av största politiska betydelse för oss alla.

När många länder i Central- och Östeuropa i år firar tjugoårsdagen av kommunismens fall är det för mig helt oacceptabelt att ett mäktigt land så nära oss, som var själva upprinnelsen till dessa kommunistiska regimer, visar en sådan likgiltighet när det gäller brott mot människorättsaktivister. Jag anser att vi alla tydligt måste stå upp för vår brytning med totalitarismen.

 
  
MPphoto
 

  Meglena Kuneva, ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman! Dagens debatt om situationen för människorättsförsvarare i Ryssland är läglig och mycket lämplig. Den senaste vågen av våld mot människorättsförsvarare har kastat ljus på vilka betydande faror de utsätts för i sitt arbete. För att lyfta fram dessa brott i ljuset har många av dem redan fått betala det högsta priset. Vi hyllar dem som har förlorat sina liv och dem som fortsätter sin kamp under dessa förhållanden.

En stor del av våldsamheterna mot människorättsförsvarare har skett i norra Kaukasus där situationen blir allt mer instabil. Kommissionen känner många av dem eftersom de är väl ansedda samarbetspartner i genomförandet av människorättsprojekt. Oskyldiga civila, människor som arbetar med att upprätthålla lag och ordning samt regeringstjänstemän har förlorat livet i de pågående striderna i området.

Men våldet mot människorättsförsvarare är inte begränsat till norra Kaukasus. Rapporterna gäller aktivister, advokater och oberoende journalister som utsatts för våld, trakasserier och hot i hela Ryssland. EU måste fortsätta att säga sin mening om detta våld och insistera på att Ryssland fullgör sina åtaganden som medlem av FN, Europarådet och OSSE (Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa).

Det är av största vikt att attackerna mot det civila samhällets aktivister och de många våldsamma dödsfallen utreds på rätt sätt, och att förövarna identifieras och straffas. Det är enbart genom att effektivt och lagenligt väcka åtal för dessa brott som man kan lindra rädslan och känslan av straffrihet.

President Dmitrij Medvedev har fördömt det han kallar den juridiska nihilism som råder i Ryssland. EU är redo att ge Ryssland sitt stöd i landets fortsatta reformering av rättsväsendet. EU sätter också stort värde på möjligheten att få diskutera sin oro över de mänskliga rättigheterna med de ryska myndigheterna. Vi välkomnar president Medvedevs mer öppna framtoning i dialogen med EU om dessa frågor.

Nästa toppmöte mellan EU och Ryssland blir ytterligare ett tillfälle att fortsätta dessa diskussioner. Detta måste kompletteras med diskussioner mellan sakkunniga. De samråd om de mänskliga rättigheterna som regelbundet hålls mellan EU och Ryssland ger möjlighet att bredda dessa diskussioner, liksom skaran av samtalsparter i människorättsfrågor.

Säkerheten för människorättsförsvarare måste ha högsta prioritet. Vi begär att de ryska myndigheterna gör allt som står i deras makt för att se till att de som arbetar för att uppmärksamma brott mot de mänskliga rättigheterna kan fortsätta att göra det utan att behöva vara rädda för att utsättas för brott eller hot.

 
  
MPphoto
 

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum efter debatten.

 
  

(1) Se protokollet.

Senaste uppdatering: 6 januari 2010Rättsligt meddelande