Talmannen. – Nästa punkt är en debatt om sju resolutionsförslag om Iran.

  Ana Gomes, författare. – (PT) Herr talman! Iran kännetecknas av sin språkliga, religiösa, etniska och politiska mångfald. Majoriteten av shiamuslimer lever sida vid sida med sunnimuslimer, zoroastrer, kristna, judar och baha’iter. Den persiska majoriteten delar landet med ett oräkneligt antal etniska minoriteter som utgör nästan halva befolkningen: azerier, araber, kurder, balocher och andra. Städerna kryllar av modern medelklass och unga människor redo att leva i det tjugoförsta århundradets Iran. All denna uppståndelse och komplexitet skrämmer regimen som hellre önskar sig ett enkelt Iran – och med enkelt menar man religiös fanatism, isolering av landet och en allmän opinion som kuvas genom våldsamt förtyck.

Denna resolution beskriver systematiska kränkningar av de mänskliga rättigheterna som iranier utsätts för i sitt eget land, inklusive återkommande användning av dödsstraff, även mot barn, män och kvinnor som stenas, omfattande begränsningar av yttrandefriheten och förföljelse av religiösa och etniska minoriteter. Med denna resolution sänder Europaparlamentet två olika budskap. Det första budskapet är riktat till Irans folk: EU ser i iranierna och särskilt i dess unga befolkning hoppet om en framtid då deras land kommer att omfamna demokrati och frihet och ta sig an den viktiga roll i regionen som det förtjänar. Det andra budskapet är riktat till den iranska regimen: Iran kommer aldrig att uppfylla sin obestridliga potential så länge våld och upplysningsfientlighet är huvudsakliga drag hos en politisk regim som endast med läpparnas bekännelse tjänar rättvisans och fredens sak och i stället fortsätter att förtrycka sitt folk.

  Marietje Schaake, författare. – (EN) Herr talman! Varje regering får sin legitimitet genom att sörja för sina medborgares välbefinnande. Varje regim som misslyckas med denna grundläggande skyldighet förlorar sin legitimitet i världssamfundet.

Den pågående självisoleringen håller på att leda till Irans förstörelse och har en förgiftande inverkan på grannländerna och övriga världen. Vi kan inte stå och se på när minderåriga brottslingar hängs, folk våldtas och regimens godtyckliga våld drabbar det egna landets medborgare. Vi är här för att markera att det inte kan och inte kommer att finnas någon straffrihet för dem som begår brott mot mänskligheten, och vi kommer att fortsätta att stödja det iranska folket i deras kamp för yttrandefrihet och rätt till fredliga demonstrationer för frihet och demokrati.

Europeiska unionen har en skyldighet att behålla de grundläggande rättigheterna på dagordningen även när handelsintressen eller Irans kärnenergiprogram kommer på tal. Först när de iranska medborgarna erkänner den iranska regimen kan den bli en trovärdig aktör i världssamfundet.

  Tunne Kelam, författare. – (EN) Herr talman! Situationen har sina rötter i en mycket speciell klerikal diktatur, som är ökänd för sitt godtyckliga förtryck av mänskliga rättigheter och medborgerliga friheter. Situationen har till och med försämrats sedan valet i juni. Arresteringar, tortyr och avrättningar av minderåriga och kvinnor har ökat. Faktum är att Iran har det högsta antalet avrättningar i världen efter Kina.

De senaste uppgifterna, som inte framgår av resolutionsförslaget, är att Irans regim hängde fem fångar i går i Evinfängelset i Teheran, inklusive Soheila Ghadiri, en 28-årig kvinna. Hon är den fjärde kvinnan som blivit hängd av regimen under den senaste månaden.

Sådana barbariska domar har inget att göra med de brotten som fångarna påstås ha begått. De är snarare ett försök att intensifiera den skräckfyllda stämningen i landet, särskilt bland kvinnor och ungdomar som har visat sin beslutsamhet att inrätta demokrati och motsätta sig valresultatet.

  Rui Tavares, författare. – (PT) Oavsett hur många personer som finns i kammaren så talar vi när vi är här även för de miljoner människor i Iran som gått ut på gatorna och riskerat sina liv och sin säkerhet för att protestera mot valet som de tror var riggat.

Dessa miljoner iranier, i och utanför landet, förväntar sig något av oss, och därför måste utgångspunkten vara solidaritet och samarbete för att hjälpa dessa miljoner iranier som slåss för demokrati och mänskliga rättigheter och som, det måste påpekas, löper mycket större risker än de som normalt befaras i samband med diplomati.

Jag skulle alltså säga att utgångspunkten inte kan vara någonting annat. Det är sant att västvärldens politik väldigt ofta varit alltför förenklad och okunnig när det gäller Iran. Det stämmer att EU ofta varit reaktivt med en politik gentemot Iran som visat sig vara felaktig. Det stämmer att vi väldigt ofta inte velat acceptera att Iran ska få den respekt från världssamfundet som landet kräver i egenskap av betydande regional makt.

Som en iransk konstnär i exil sade efter protesterna, västvärlden ville inte ha den islamska republiken och nu har vi inte ens en republik. Hur som helst kan inget av detta ursäkta en regim som har slagit ned friheten, en förtryckande regim och nu en regim baserad på den alltmer bräckliga grunden av ett riggat val och på förtrycket av sitt eget folk. Det iranska folket förväntar sig Europaparlamentets solidaritet och stöd och vi försöker ge dem det med denna resolution.

  Fiorello Provera, författare. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Vi vet under vilka politiska och sociala förhållanden medborgarna i Islamiska republiken Iran lever.

Vi är medvetna om hur stort inflytande religionen har när det gäller politiska beslut och de grundläggande mänskliga rättigheterna. Det senaste exemplet är den unge mannen Behnood Shojaee, som nyligen avrättades trots att han var minderårig när brottet begicks. Det är det senaste i en rad grova brott mot de mänskliga rättigheterna som har inneburit förtryck av politiska motståndare, homosexuella, journalister, intellektuella och alla som kämpar för Irans sociala och medborgerliga utveckling.

Situationen har förvärrats under Mahmoud Ahmadinejad, som började sin presidentperiod med att vid upprepade tillfällen förneka förintelsen och staten Israels existensberättigande. Sedan 2005 har antalet avrättningar i Iran fyrdubblats, och Iran är det enda land i världen där man avrättar minderåriga som begått brott. Det är vida känt att man systematiskt använder sig av tortyr i fängelserna och medeltida bestraffningsmetoder som stympning och stening, men regimen har hamnat i blåsväder, vilket bevisas av de tiotusentals människor som var modiga nog att protestera på gatorna efter det senaste valet.

Den unga kvinnan Neda Agha-Soltan, som dödades på gatan när hon stod upp för sina rättigheter som kvinna och medborgare, har blivit en symbol för både förtryck och längtan efter frihet hos ett folk som EU måste hjälpa. På vilket sätt kan vi hjälpa till? Ett sätt är genom det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter. Ett annat konkret förslag är att döpa gator och torg i våra städer efter Neda Agha-Soltan. Det skulle inte bara hedra minnet av hennes offer, utan även visa vår solidaritet med oppositionen i Iran och öka medvetenheten bland EU-medborgarna om den allvarliga situation som råder. Jag skulle vilja se en bild på Neda Agha-Soltan bredvid bilden på Aung San Suu Kyi som hänger på ena sidan av Europaparlamentets byggnad i Bryssel.

Ett sista påpekande: Hur kan president Ahmadinejad ha någon trovärdighet i förhandlingarna om kärnkraftsfrågan, när han förföljer och motarbetar sitt eget folk när de efterlyser ökad demokrati, ökad frihet och ökad respekt för de mänskliga rättigheterna?

  Struan Stevenson, författare. – Herr talman! Medan vi sitter här och debatterar arbetar bödlarna i Iran på övertid. Som Tunne Kelam berättade hängde de ytterligare fem personer i går, däribland en ung kvinna, trots att offrets föräldrar hade förlåtit henne. Hon hade alltså sluppit dödstraffet, men hängdes ändå sedan.

Och i EU bedriver vi en eftergiftspolitik. Bara denna vecka har vi gått med på att på Ahmadinejads vägnar uppmuntra ryssarna att anrika kärnbränslestavarna, mot att han i gengäld lovar att avveckla sitt eget program för anrikning av kärnmaterial. Men han har inte avgett något sådant löfte, och han har heller inte beviljat fritt tillträde för inspektioner av de egna kärnkraftsanläggningarna. Det enda vi åstadkommer med vår eftergiftspolitik är att stärka mullorna. Vi måste införa hårda sanktioner. Hårda tag är det enda mullorna förstår.

  Barbara Lochbihler, författare. – (DE) Herr talman! I början av denna sammanträdesperiod påpekade talman Jerzy Buzek att avskaffandet av dödstraffet är en nyckelfråga för Europaparlamentet. Detta omänskliga och barbariska straff måste avskaffas i hela världen.

Han tog upp de avrättningar som sker i Iran. Fyra dödsdomar tas upp specifikt i det aktuella resolutionsförslaget. Dessa personer har dömts till döden eftersom de påstås ha deltagit i protesterna mot valet, men de hölls i förvar vid den påstådda tidpunkten för brottet. Ett överklagande är fortfarande möjligt och vi måste hålla ett öga på dessa fall.

Det faktum att personer som var minderåriga vid tidpunkten för brottet fortfarande avrättas i Iran har också tagits upp. Iran är det enda land där man fortfarande avrättar personer som var minderåriga vid tidpunkten för brottet. Iran har ratificerat den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och konventionen om barnets rättigheter och är därmed skyldigt att införa en nationell lag som förbjuder avrättning av minderåriga. Ett lagförslag har lagts fram i Irans parlament och vi måste uppmana våra kolleger där att göra sitt yttersta för att antagandet av förslaget inte hindras. Detta ser jag som en mycket viktig uppgift.

Avslutningsvis vill jag uttrycka min stora respekt för alla de män och kvinnor i Iran som tar enorma risker, som går ut på gatorna och engagerar sig på olika sätt för att kräva att deras rättigheter enligt den iranska grundlagen respekteras. Deras beslutsamhet, hängivenhet och mod förtjänar vår odelade solidaritet.

  Martin Kastler, för PPE-gruppen. – (DE) Herr talman! Den 2 oktober i år hindrade den iranska polisen i sista minuten en man att gå ombord på ett flygplan. Advokaten Abdolfattah Soltani skulle ta emot 2009 års internationella människorättspris i min hemstad Nürnberg, som han tilldelats för sitt modiga arbete med offer för politisk förföljelse. Trots att Soltani hade ett giltigt pass nekade iranska myndigheter utan rättsliga grunder honom att lämna landet. Hans fru fick åka. Hon hade rätt när hon sedan sade, jag citerar: ”Det är smärtsamt att se att man i ett land som kallar sig en teokrati utför handlingar som inte har någonting med Gud att göra.”

Iran måste följa internationell rätt eftersom landet har ratificerat FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter, där man fastställt den mänskliga rättigheten att var och en fritt får lämna vilket land som helst, även sitt eget. Det är en skandal att Iran visar sådan respektlöshet. Därför trycker jag på för att Soltanifallet ska ingå i dagens gemensamma resolutionsförslag om Iran, och jag ber om ert stöd.

  Ryszard Czarnecki, för ECR-gruppen. – Herr talman! Jag vill använda min tid till att uttrycka vår oro över situationen i Iran, och särskilt över situationen för de iranska oppositionsmedlemmarna i Camp Ashraf i Irak, som människor i Iran sett som en symbol för motstånd.

Iraks regering bör sluta följa order från mullorna i Teheran. Irak bör förstå att den iranska regimen inte har någon framtid och att man håller fast vid makten för att kunna utöva förtryck och avrätta människor. Så om Irak är en suverän stat bör man respektera och genomföra Europaparlamentets resolution av den 24 april 2009 om Ashraf, där man uppmanar Irak att förhindra tvångsförflyttning av Ashrafs invånare inom Irak. Mullorna i Teheran vill att Ashraf förstörs, och i Europa måste vi stödja dessa försvarslösa iranska flyktingar. Det är vår moraliska plikt.

Vi bör be EU:s ordförandeskap och kommissionen att uppmana FN att visa ett större engagemang genom att skicka ett permanent team – och en fredsbevarande styrka – för att förhindra ytterligare attacker och tvångsförflyttning av dessa människor till andra delar av Irak.

  Bastiaan Belder, för EFD-gruppen. – (NL) Herr talman! Det råder ingen tvekan om att människorättsläget i Iran har försämrats betydligt de senaste månaderna. Ett tydligt exempel är den senaste tidens utveckling av det förtryckarsystem som president Ahmadinejad använder sig av för att kväsa minsta antydan till motstånd mot hans administration, vars legitimitet är tvivelaktig. Den ökända milisen Basij har nu införlivats med Islamiska revolutionsgardet, en annan otäck organisation.

Vad kan då EU uträtta? Jo, två saker. Tillsammans med Förenta staterna måste vi i väst fokusera på enskilda fall av allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna i Iran (jag hänvisar också till vår resolution). I direkt samband med detta måste vi tydliggöra för Teheran att dessa överträdelser inte tolereras och kommer att få allvarliga konsekvenser.

När nationella intressen – i synnerhet av ekonomisk natur – gör sig gällande, kommer de iranska pragmatikerna att träda in. De kan då till och med hänvisa till den avlidne ayatolla Khomeini, grundaren av Islamiska republiken Iran. När det verkligen gällde valde även han utan betänkligheter nationella intressen före religiösa anspråk. Jag ber kommissionen och rådet att ta reda på ayatollans svagheter, framför allt för att Irans medborgare ska få ett bättre liv och för att främja säkerheten i den judiska staten Israel, men även med tanke på arabvärlden och EU.

  Krisztina Morvai (NI). – (HU) För några dagar sedan var ordförande José Manuel Barroso här och jag frågade honom vad man kan göra för att lösa den människorättskris som har pågått i ett EU-land, nämligen Ungern, sedan hösten 2006. Jag nämnde vid flera tillfällen att hundratals människor råkat ut för så grov polisbrutalitet att de blivit allvarligt skadade, medan hundratals människor arresterats godtyckligt och hundratals människor fått genomgå utdragna brottsmålsförfaranden där de förklarats oskyldiga. Ordförande Barroso svarade att det var inre angelägenheter och att EU inte kan ingripa i inre angelägenheter. Jag vill fråga om den dubbelmoral som tillämpas och om vilken rättslig grund EU har för att ingripa i ett land utanför EU när man inte vill skydda mänskliga rättigheter i ett EU-land. Jag vill även ta tillfället i akt och be våra iranska vänner, både de som tillhör oppositionen och de som tillhör regeringspartiet, att hjälpa ungrarna att skydda sina mänskliga rättigheter.

  Eija-Riitta Korhola (PPE). – (FI) Herr talman! Iran skulle ha en viktig roll i fredsförhandlingarna i Mellanöstern, men tyvärr verkar landet avlägsna sig allt mer från den demokratiska rättsstatsprincipen. För det första finns det anledning att hysa starka tvivel angående juni månads valresultat, som innebar att president Ahmadinejad fick sitta kvar. Efter valet har det allmänna människorättsläget förvärrats. Sedan Ahmadinejad fick makten 2005 har dessutom antalet avrättningar fyrdubblats, och efter Kina är Iran det land i världen där man avrättar flest människor. För det andra står det illa till med religionsfriheten och åsiktsfriheten. Till exempel hålls de sju Baha'i-ledarna fortfarande fängslade, enbart på grund av sin religiösa övertygelse.

I vår resolution vädjar vi till de iranska myndigheterna, och jag hoppas att vi på så sätt visar vårt stöd och vår respekt för det mod som många iranier gett prov på i kampen för grundläggande friheter och demokratiska principer. Vi hyser särskild respekt för de modiga iranska kvinnor som hade en avgörande roll i demonstrationerna i samband med valet i Teheran.

  Peter van Dalen (ECR). – (NL) Herr talman! Iran styrs av en sträng regim som grundar sig på en radikal tolkning av islam och koranen. I Iran hamnar de som inte vill vara en del av detta i onåd. Iran är ett skrämmande land, särskilt för de kristna som bor där. I Iran tolereras inte muslimer som har konverterat till kristendomen. Förra året antog Irans parlament en lag som innebär att den som överger den islamska tron straffas med döden.

Man tolererar heller inte demonstranter i Iran. Tre personer som arresterades under demonstrationerna mot valutgången har nu dömts till döden. Det är fullständigt oacceptabelt och oförståeligt att en domstol utfärdar en sådan dom. Det kanske fortfarande går att överklaga domen, men det är uppenbart att även demonstranter måste frukta för sina liv i Iran.

Jag uppmanar rådet och kommissionen att stödja dessa demonstranter i vidare förfaranden och, i synnerhet, att kraftfullt motsätta sig den brutala regimen i Iran.

  Laima Liucija Andrikienė (PPE). – (LT) Människorättsläget i Iran är helt klart på väg att förvärras. Årets tvivelaktiga presidentval och de massprotester som följde visade hur spänd den politiska och sociala situationen är i Iran just nu.

Jag vill påpeka att i den årliga rapporten om pressfrihet från Reportrar utan gränser hamnade Iran långt ned på listan, på plats 172 av 175, med endast Eritrea, Nordkorea och Turkmenistan efter sig.

Situationen för journalister i Iran är en av världens sämsta, Fritt tillgänglig information på Internet blockeras och personer som bloggar förföljs. Vi känner ju till historien om den kända bloggaren Fariba Pajooh, som fängslades nyligen och har en osäker framtid.

Jag vädjar till Europeiska kommissionen. Herr kommissionsledamot! En kommissionsdelegation måste snarast möjligt upprättas i Teheran, för att inleda en dialog med Irans regeringsinstitutioner om det allt sämre människorättsläget i landet.

  Jim Higgins (PPE). – Herr talman! Jag instämmer helt med Ryszard Czarnecki. De attacker som ägde rum i juli månad mot det irakiska PMOI-lägret i den irakiska staden Ashraf går inte att beskriva som annat än hänsynslösa och barbariska. Elva personer omkom, och många fler hade kunnat dö. Många människor skadades allvarligt – man måste se videon för att förstå hur barbarisk attacken verkligen var. Armén och militären hängav sig åt den värsta sortens våld. Det ledde till att 36 personer arresterades, och det enda de kunde göra var att hungerstrejka. De släpptes för två veckor sedan tack vare internationella påtryckningar – och internationella påtryckningar efter 72 dagar hungerstrejk, det är vad som fick människor att lyssna när det gällde Malikis regering. Dessa människor är flyktingar; de har rätt att gå och lägga sig på kvällen och gå upp på morgonen i trygghet. Som Ryszard Czarnecki sade behöver vi två saker: först av allt behöver vi en permanent FN-närvaro som ersätter Förenta staterna och för det andra behöver vi en försäkran om att inga förflyttningar kommer att ske.

  Véronique De Keyser, författare. – (FR) Herr talman! Jag vill tillägga tre små saker till det mina kolleger har sagt.

För det första – och här hänvisar jag till det Ana Gomes sade – har vi, trots allt som pågår och trots de tragedier som äger rum i Iran och regimen, full tilltro till landets politiska framtid och civila samhälle.

Det andra jag vill säga är att det inte har understrukits tillräckligt att vi fördömer de senaste självmordsattackerna som ägde rum i Sistan-Baluchistan, trots att offren tillhörde revolutionära gardet (IRGC), men även dussintals civila, sorgligt nog. Vi motsätter oss den sortens våld, trots att vi har full förståelse för dess orsaker, och i nuläget måste vi ta parti för regimens motståndare.

Slutligen fördömer parlamentet dödsstraff, oavsett vem det drabbar – barn, kvinnor, vuxna – eller i vilket land det utförs.

  Cristian Dan Preda, författare. – (RO) Jag vill också beklaga att människorättsläget i Iran har förvärrats efter valet i juni. Den stora vågen av arresteringar och det våld som brukas mot regimens motståndare är tydliga tecken på den utvecklingen.

Som redan nämnts är informationsfriheten allvarligt hotad och journalister löper stor risk att råka ut för förföljelser. Det är mycket oroande att man använder sig av både tortyr och dödsstraff i stor utsträckning i Iran. Amnesty International har nyligen uppmärksammat att antalet människor som dömts och sedan avrättats har ökat betydligt efter valet.

Slutligen vill jag uttrycka mitt stöd för tanken att upprätta en EU-delegation i Teheran. En sådan delegation kan samarbeta med det civila samhället på plats och på så sätt stödja frihetskämparnas rättigheter.

  Angelika Werthmann (NI). – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Jag har ett förslag: mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatsprincipen är frågor som är för viktiga och för brådskande för att ta itu med på en torsdagseftermiddag. Det är tyvärr få av oss som är närvarande.

För en månad sedan diskuterade vi journalistmord. I dag diskuterar vi det eländiga människorättsläget i Guinea, Iran och Sri Lanka. Jag vet att många av er delar min åsikt. Låt oss hitta en annan – bättre – tidpunkt för denna viktiga debatt.

  Talmannen. – Fru Werthman! Den frågan ska ni ta upp under ”catch the eye”-förfarandet. Ni upptar andra ledamöters talartid.

”Catch the eye”-förfarandet är härmed avslutat.

  Leonard Orban, ledamot av kommissionen. – (RO) Låt mig börja med att framföra vårt deltagande till de anhöriga till offren för terroristattacken i den iranska provinsen Sistan-Baluchistan. Kommissionen fördömer terroristattacker oavsett var i världen de sker, med de människoliv som skördas.

Europeiska kommissionen är djupt oroad över den nuvarande situationen när det gäller mänskliga rättigheter och grundläggande friheter i Iran. Det handlar om saker som avrättningar av minderåriga, diskriminering av människor som tillhör olika minoriteter, stora inskränkningar av yttrandefriheten och mötesfriheten, vanvård av fångar, nekande av rätten till rättvis rättegång samt omfattande förtryck och hot mot människorättskämpar och politiska motståndare.

EU har fortsatt stå i direkt kontakt med Iran och öppet uttryckt sin åsikt till de iranska myndigheterna angående utvecklingen i landet.

EU stöder de grundläggande friheterna och de universella värderingar som ligger till grund för dem, och ser det som sin plikt att uttrycka sin åsikt närhelst och varhelst dessa principer nonchaleras. Trots EU:s och världssamfundets många vädjanden och offentliga fördömanden har människorättsläget tyvärr förvärrats ytterligare efter presidentvalet i Iran i juni 2009.

Bara de senaste veckorna har ett stort antal människor avrättats genom hängning i Iran. En av dessa personer som redan nämnts, Behnoud Shojaee, som var minderårig när han begick brottet, avrättades trots EU:s upprepade vädjan om att hans dom skulle ändras. Det kommer antagligen att avrättas fler minderåriga inom kort i Iran. Vi är även oroade över de sju Baha’i-ledarna i Iran som har suttit fängslade i över 17 månader och står inför allvarliga anklagelser som spioneri och spridande av propaganda mot staten. Det senaste förhöret sköts upp igen den 18 oktober, vilket innebär att dessa sju personers utsikter till ett korrekt rättsligt förfarande nu är osäkra.

Efter presidentvalet har hundratals människor hamnat i fängelse för att ha deltagit i de efterföljande demonstrationerna och uttryckt sig kritiskt. Rättegångarna mot dem som varit inblandade fortsätter. Förra veckan dömdes fyra människor till döden på grund av sin inblandning i händelserna efter valet.

Avslutningsvis vill jag understryka att vi delar den oro som uttryckts av parlamentsledamöterna angående människorättsläget i Iran. Kommissionen övervakar noga hur situationen utvecklar sig och kommer även fortsättningsvis att ta varje chans att uppmana iranska myndigheter att fullfölja sina internationella åtaganden när det gäller de mänskliga rättigheterna, t.ex. att rätta sig efter den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna. Att förbättra människorättsläget i Iran är en central del i kommissionens strategi för att stärka det politiska samtalet och samarbetet med Teheran i framtiden.

Som svar på den fråga jag fick anser vi att det med tanke på den nuvarande situationen i Iran inte är aktuellt att upprätta en kommissionsdelegation i Teheran.

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum efter debatten.

Skriftliga förklaringar (artikel 149)

  Bogusław Sonik (PPE), skriftlig. – (PL) Mina damer och herrar! Jag uppmanar EU att inte passivt stå och se på medan man bryter mot de mänskliga rättigheterna i Iran. EU måste tydligare ta ställning mot de dödsdomar som utfärdas i landet och avrättningarna, i synnerhet de som drabbar unga och minderåriga brottslingar. Västvärldens reaktion på det som sker i Iran i dag är ett avgörande test av vår effektivitet.

Därför måste Europeiska kommissionen upprätta en EU-delegation i Teheran så fort som möjligt för att stödja och stärka dialogen med Irans ledare och civila samhälle, och då i synnerhet för att ge stöd till unga människor, politiska fångar och journalister. Kommissionen måste engagera sig betydligt mer för att FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter ska skicka ett särskilt sändebud som övervakar situationen för politiska fångar och ser till att iranska myndigheter följer internationella procedurnormer och rättsliga skyldigheter på det människorättsliga området.

EU kommer alltid att vara en fanbärare för medborgerliga rättigheter och våra gemensamma europeiska demokratiska värderingar, även utanför våra gränser. Därför bör vi göra vårt yttersta, genom en nära dialog med den politiska eliten, för att 2000-talets Iran ska iaktta grundläggande mänskliga rättigheter och respektera rätten till liv.