El Presidente. − El punto siguiente lo constituyen las Declaraciones del Consejo y de la Comisión sobre el Programa plurianual 2010-2014 relativo al Espacio de Libertad, Seguridad y Justicia (Programa de Estocolmo).

  Beatrice Ask, rådets tjänstgörande ordförande. − Herr talman! Ärade utskottsordförande, parlamentsledamöter! Vid Europeiska rådets möte den 10–11 december kommer ett nytt femårigt program för området frihet, säkerhet och rättvisa att antas. Programmet ska efterträda det nu gällande Haagprogrammet från 2004. Det nya programmet har föregåtts av en lång förberedelseprocess som inleddes för över två år sedan genom de så kallade framtidsgrupperna.

Programmet kommer att bygga på kommissionens meddelande men också på de många synpunkter som framförts från nationella parlament, det civila samhället och olika EU-organ och -byråer under processens gång. Programmet är naturligtvis också ett resultat av intensiva kontakter och ingående förhandlingar med EU:s medlemsstater, men också med Europaparlamentet. Europaparlamentets inställning till det framtida samarbetet är betydelsefullt, inte minst mot bakgrund av den förstärkta roll som parlamentet får genom Lissabonfördraget.

Utifrån de tidigare arbetsprogrammen Tammerfors- respektive Haagprogrammen så har betydande framsteg gjorts av EU på området för frihet, säkerhet och rättvisa. Men Europa står fortfarande inför utmaningar som vi måste lösa gemensamt på europeisk nivå. Ikraftträdandet av Lissabonfördraget ger oss nya möjligheter att göra det, och det nya fleråriga arbetsprogrammet Stockholmsprogrammet kommer därför att baseras på de nya möjligheter som Lissabonfördraget ger.

Visionen för Stockholmsprogrammet är ett tryggare och öppnare Europa, där enskildas rättigheter värnas. Medborgarnas, de enskilda människornas, behov ska tydligare än tidigare vara utgångspunkten för det framtida samarbetet på området. Vi arbetar på uppdrag av medborgarna, och det framtida EU-samarbetet måste kännas angeläget för våra medborgare. Det bör därför utgå från verkliga problem, ställa relevanta frågor och inriktas på konkreta åtgärder som ger ett mervärde i människors vardagsliv.

Det framtida samarbetet på området ska också bygga på en bättre balans mellan åtgärder som syftar till att skapa ett säkert och tryggt Europa och åtgärder som syftar till att skydda den enskildes rättigheter.

Utifrån ett medborgarperspektiv är brottsbekämpning viktigt. Medborgarna förväntar sig att EU-samarbetet underlättar insatser mot den gränsöverskridande kriminaliteten, men de förväntar sig också frihet och rättvisa. Som jag betonat förr inför Europaparlamentet så måste åtgärder som syftar till att åstadkomma ökad trygghet och åtgärder för att säkerställa rättssäkerhet och individens rättigheter gå hand i hand, och det är naturligtvis också möjligt.

När det gäller bekämpandet av den gränsöverskridande brottsligheten är utmaningarna stora. Narkotikahandel, människohandel och terrorism är en realitet på vår kontinent, samtidigt som vi har fått nya typer av brottslighet, exempelvis på grund av Internet. Vi kan inte låta nations- eller myndighetsgränser hindra de brottsbekämpande myndigheterna från att effektivt utföra sitt arbete.

Det gränsöverskridande brottsbekämpningssamarbetet har utvecklats, men vi har mer kvar att göra för att uppnå ett effektivt europeiskt polisiärt och straffrättsligt samarbete. Det behövs gemensamma lösningar på gemensamma problem. Ett väl utvecklat polissamarbete, ett effektivt informations- och erfarenhetsutbyte och välutvecklade arbetsmetoder är grundläggande för att hantera dessa problem.

En central del i brottsbekämpningen är naturligtvis ett effektivt och behovsanpassat informationsutbyte. På europeisk nivå bör man i vissa fall standardisera, behovsanpassa och effektivisera informationsutbytet. Samtidigt är det ytterst viktigt att säkerställa att informationsutbytet väl uppfyller de grundläggande krav på data- och integritetsskydd som vi måste ställa och att inte mer information samlas in och lagras än vad som behövs för att uppfylla syftet. Vi ska skapa ett säkert Europa där den gränsöverskridande brottsligheten bekämpas effektivt samtidigt som den personliga integriteten respekteras. Det är fullt möjligt och helt nödvändigt att göra båda sakerna. Det handlar om att rätt balansera olika insatser.

Principen om ömsesidigt erkännande ska fortsättningsvis vara en grundprincip för det rättsliga samarbetet. En förutsättning för att medlemsstaterna ska vilja erkänna och verkställa andra staters domar och beslut är att det finns ett ömsesidigt förtroende för de rättsliga systemen. Det handlar också om förtroende mellan våra nationella myndigheter och om att medborgarna ska känna förtroende för de åtgärder som man beslutar om. Ett sätt att öka förtroendet är att öka kunskapen om varandras rättsliga system. Det kan röra sig om utbildningsinsatser, utbytesprogram, förstärkning av befintliga nätverk och välutvecklade utvärderingsmekanismer.

Men den kanske viktigaste förtroendeskapande åtgärden är att garantera vissa minimirättigheter oavsett var man befinner sig i unionen. Det handlar om enkla saker som att t.ex. på ett språk som man förstår få reda på vad man är anklagad för och vilka rättigheter man har som misstänkt eller brottsoffer i en rättsprocess. Det är mycket glädjande att vi inom rådet har kunnat enas om en färdplan för hur de processuella rättigheterna för misstänkta och tilltalade ska tas om hand och genomföras steg för steg. Det är önskvärt att färdplanen görs till en del av Stockholmsprogrammet och jag tror också att det kommer att bli så.

Stockholmsprogrammet bör även ha ett tydligt brottsofferperspektiv. Medborgare som blir utsatta för brott i det egna landet eller i en annan medlemsstat bör få relevant information på ett språk som de förstår och erbjudas lämpligt stöd, information och skydd före, under och efter det straffrättsliga förfarandet. Därutöver bör brottsoffer också erbjudas adekvat ersättning för den skada som de orsakats.

Slutligen vill jag säga ett par ord om de civilrättsliga frågorna, som i hög utsträckning påverkar och berör enskilda medborgares vardagsliv. En konkret fråga är översynen av Bryssel I-förordningen om erkännande och verkställighet av avgöranden från andra medlemsstater. Det kan låta som väldigt tekniska frågor, men de är av stor betydelse för enskilda medborgare.

En av de viktigaste frågorna gäller avskaffandet av exekvaturförfarandet. Idag måste den som vill ha ett avgörande verkställt i en annan medlemsstat först ansöka om och sedan beviljas verkställighet av en domstol i det landet. Det tar tid och medför kostnader för den enskilde. Vi har noterat att det finns ett stort stöd för avskaffandet av exekvaturförfarandet men att det måste förenas med processuella garantier och regler om lagval.

Detta var några av de stora och viktiga frågor som lyfts fram av Sverige, liksom av många medlemsstater. Jag vill tacka så mycket för uppmärksamheten och ser fram emot att få lyssna till era kommentarer och svara på frågor. Men innan jag gör det vill jag lämna över ordet till min ministerkollega Tobias Billström, som har ansvar för och ska presentera några av de asyl- och migrationsfrågor som är betydelsefulla i det kommande Stockholmsprogrammet.

  Tobias Billström, rådets tjänstgörande ordförande. − Herr talman, ärade ledamöter! Jag vill börja med att tacka Europaparlamentet för ett mycket gott samarbete i fråga om det europeiska stödkontoret för asylfrågor. Det återstår några formaliteter att reda ut, men snart finns förutsättningarna på plats för att inrätta kontoret. Rådet ser mycket positivt på det konstruktiva samarbetet med Europaparlamentet som lett till att vi uppnått detta resultat. Det bådar gott inför det utökade samarbete som vi står inför i och med Lissabonfördragets ikraftträdande. Att vi har kunnat komma fram till ett snabbt beslut i fråga om stödkontoret är ett gott exempel på en effektiv och väl fungerande medbeslutandeprocess.

Det vi ska debattera här i dag är ju det kommande femårsprogrammet för arbetet med de rättsliga och inrikes frågorna. Jag vill börja med att konstatera att det har hänt mycket inom EU på asyl- och migrationsområdet de senaste åren. Vi har till exempel fattat beslut om gemensam lagstiftning både i fråga om de första grunderna för en gemensam invandringspolitik och för ett gemensamt asylsystem. Det är en målsättning som för övrigt slogs fast i de båda föregående arbetsprogrammen från Tammerfors och Haag. När Europeiska rådet förra året antog den europeiska pakten för asyl och invandring gavs ny politisk kraft åt detta politikområde. Nu är det dags att slå fast kursen för den fortsatta utvecklingen av politiken på detta område. Utgångspunkten i vårt arbete är att väl hanterad migration kan vara positivt för alla berörda aktörer, inte bara för de enskilda medlemsstaterna och för EU som helhet, utan även för ursprungsländerna och de enskilda migranterna. Om vi ska kunna leva upp till målen i Lissabonstrategin om att EU ska vara en dynamisk och konkurrenskraftig ekonomi, kommer vi sannolikt att behöva öppna för arbetskraftsinvandring i större utsträckning än vad som görs i dag, inte minst med tanke på den demografiska utmaning som vi står inför.

För att understryka migrationens internationella dimension bör frågan om samarbete med ursprungs- och transitländer inom ramen för den globala ansatsen för migration och utveckling vara avstampet i Stockholmsprogrammet. De instrument som utvecklats, som exempelvis partnerskap för rörlighet, bör fortsätta att utvecklas och konsolideras på ett strategiskt sätt. Kopplingen mellan migration och utveckling måste bättre tillvaratas, och lämpliga åtgärder för att bättre ta tillvara migrationens positiva effekter på utvecklingen måste stärkas.

I arbetet med Stockholmsprogrammet har det framkommit att det råder enighet kring uppfattningen att medlemsstaterna tillsammans och på ett samordnat sätt måste motverka den olagliga invandringen till EU. Utvecklandet av en effektiv återvändandepolitik är en viktig faktor i detta arbete. Det råder ingen tvekan om att Frontex har en viktig funktion att fylla i det sammanhanget, och det är tydligt att medlemsstaterna vill se byrån förstärkt. Att öka samarbetet med ursprungs- och transitländerna är också av största intresse. Jag vill dock understryka att det i arbetet mot den olagliga invandringen är viktigt att vi upprätthåller en balans, så att säkerhetsinriktade åtgärder inte genomförs på bekostnad av att laglig invandring till EU kompliceras eller att asylsökandes tillgång till asylprocessen försvåras. Riskerna för sårbara grupper, exempelvis ensamkommande barn, måste också minimeras. Kommissionen kommer att ta fram en handlingsplan med åtgärder som beaktar barnets bästa.

Frågan om solidaritet och ansvarsfördelning kommer att tas upp i Stockholmsprogrammet. Det finns inga enkla lösningar. Vår utgångspunkt bör vara att sträva efter breda och hållbara lösningar, utifrån den globala ansatsen för migration och insikten att gemensamt samarbete med tredje land är en avgörande faktor. Någon form av solidaritetsmekanism för att kunna hjälpa de medlemsstater som befinner sig under särskilt tryck och tar emot en oproportionerligt stor andel asylsökande behöver utvecklas. Medlemsstaterna måste också få stöd för vidare kapacitetsuppbyggnad. Frontex måste stärkas och få en större roll i återvändandearbetet. Målsättningen är att vi på ett bättre sätt ska kunna visa solidaritet både med de medlemsstater och de tredje länder som är mest utsatta för ett migrationstryck. Samtidigt måste vi vara tydliga med att det krävs en heltäckande ansats som är hållbar på både kort och lång sikt.

Det är viktigt att det i Stockholmsprogrammet slås fast att det sedan tidigare utsatta målet att skapa ett gemensamt europeiskt asylsystem senast 2012 står kvar. Grundpelaren i det gemensamma asylsystemet måste vara att en enskild asylsökande ska få ett likvärdigt mottagande och få sin ansökan bedömd efter samma kriterier, oavsett till vilken medlemsstat han eller hon anländer. För att vi ska kunna åstadkomma detta är ett välfungerande praktiskt samarbete fundamentalt. I detta sammanhang kommer stödkontoret för asylfrågor att ha en viktig uppgift att fylla.

En annan viktig del av det gemensamma asylsystemet är den så kallade yttre dimensionen. Jag tänker då främst på vidarebosättning av flyktingar från tredje land. Kommissionen har nyligen presenterat ett förslag till ett gemensamt EU-program om vidarebosättning. Det är en aspekt som flertalet medlemsstater gärna ser avspeglas i Stockholmsprogrammet.

För att målsättningen att vi ska ha ett gemensamt asylsystem 2012 ska kunna uppfyllas krävs det ett nära samarbete mellan rådet och parlamentet. Det ligger ett antal förslag till rättsakter på bordet. Vi måste först och främst komma vidare med dem.

Kopplingen mellan EU:s interna arbete med de rättsliga och inrikes frågorna och unionens yttre förbindelser har blivit allt viktigare för att framsteg ska kunna göras, inte bara inom asyl- och migrationspolitiken. EU:s roll som global aktör på detta område bör därför stärkas, och särskild fokus bör ligga på partnerskap och på samarbete med tredje länder. RIF-perspektivet i EU:s yttre förbindelser behöver utvecklas.

Detta är huvuddragen i ordförandeskapets utkast till Stockholmsprogrammet. Vi befinner oss nu i slutet av en mycket intensiv förhandlingsperiod, och programmet kommer förhoppningsvis att antas inom ett par veckor.

Avslutningsvis vill jag säga några ord om Lissabonfördraget. Det nya fördraget innebär stora förändringar på området frihet, säkerhet och rättvisa genom att ett antal nya rättsliga grunder införs. Det så kallade ordinarie lagstiftningsförfarande som introduceras innebär att Europaparlamentet ges en stärkt roll i lagstiftningsprocessen på en rad områden. Minister Ask och jag ser fram emot det ökade samarbetet med Europaparlamentet. Jag tror också att de nationella parlamentens nya uppgifter kommer att vara viktiga för att stärka den demokratiska kontrollen över detta politikområde. Tack så mycket för uppmärksamheten. Precis som min kollega Beatrice Ask sade, ser vi nu fram emot era synpunkter.

  Jacques Barrot, vice-président de la Commission. − Monsieur le Président, après les excellents rapports de Beatrice Ask et de Tobias Billström, je vais m'en tenir à l'essentiel.

Je remercie d'abord la Présidence d'avoir, dans la communication qui est la sienne, gardé l'esprit du programme Stockholm et d'avoir mis le citoyen au cœur de l'action. Nous espérons que ce texte qui devrait être adopté par le prochain Conseil JAI et soumis ensuite au Conseil européen de décembre, sera un texte ambitieux, équilibré et, évidemment, reflétera le nouvel équilibre institutionnel.

Vous allez maintenant être colégislateurs dans presque tous les domaines de JAI, et il est donc vrai que cette parlementarisation de l'Union européenne implique à la fois un accroissement des pouvoirs du Parlement européen dans le processus de décision, mais aussi un plus grand contrôle par les parlements nationaux de leurs gouvernements respectifs. C'est là, pour ce grand espace de sécurité, de justice et de liberté, une chance que cette association des parlements.

J'en viens aux priorités soulignées dans votre projet de résolution. Vous mettez l'accent sur le respect des droits fondamentaux. Vous avez raison d'insister sur cette liberté de circulation, qui est un atout majeur et qu'il ne faut évidemment pas remettre en cause.

Sur les droits fondamentaux, nous avons, avec le traité de Lisbonne, deux grandes avancées. La charte des droits fondamentaux devient contraignante et la voie est ouverte pour l'adhésion de l'Union à la convention européenne des droits de l'homme. Comme vous le soulignez dans votre résolution, il faut parvenir à un régime complet de protection des données, qui tienne compte des développements technologiques. La Commission présentera une communication à ce sujet en 2010. Je crois aussi que nous devrons couvrir toutes les politiques de l'Union par ce régime complet de protection des données.

Vous insistez sur la protection des enfants. Avec la Présidence suédoise, nous avons célébré encore la convention internationale des droits de l'enfant, dont c'est le vingtième anniversaire. L'Union doit rester aux avant-postes sur cette question. C'est pourquoi nous présenterons un plan d'action sur les mineurs non accompagnés début 2010.

De manière générale, la Commission et le Parlement partagent le même volontarisme s'agissant de la lutte contre toutes les discriminations et de la promotion de l'égalité entre hommes et femmes. Je me félicite de ce que le Parlement et la Commission partagent l'approche consistant à mettre le citoyen au cœur de l'action: libre circulation, droits électoraux, protection consulaire, etc. Nous allons pouvoir maintenant mettre tout cela en application. Le traité de Lisbonne autorise la procédure d'initiative citoyenne et, sur ce point, la Commission vient de lancer un livre vert. Une proposition sera présentée en 2010 sur la base du résultat des consultations menées.

Comme vient très bien de le dire Mme le ministre, Beatrice Ask, nous avons besoin de faire partager aux juges de nos États membres une culture judiciaire européenne commune. Cela passe par la formation. Nous avons pris dans le programme Stockholm un engagement: au moins la moitié des juges et des procureurs de l'Union devront avoir suivi une formation européenne ou participé à un échange avec un autre État.

Vous soulignez aussi la nécessité de faciliter l'accès à la justice et de soutenir le bon fonctionnement de l'activité économique. Vous mettez l'accent sur la protection des victimes – victimes de violences domestiques ou victimes de terrorisme. La Commission fera également des propositions sur ce sujet en profitant des opportunités ouvertes par le traité de Lisbonne.

S'agissant du volet protection-sécurité, vous soulignez l'absence d'une stratégie globale sur l'architecture de sécurité et la gestion des frontières. C'est pour cela, comme l'a très bien dit Beatrice Ask, que le programme de Stockholm contient une véritable stratégie de sécurité intérieure – stratégie conforme évidemment aux droits fondamentaux et complémentaire à la stratégie de sécurité extérieure.

Cette stratégie globale de sécurité intérieure repose sur la coopération en matière de police et de justice pénale et sur la gestion de l'accès au territoire européen.

Comme vient très justement de l'expliquer Tobias Billström, la politique d'immigration doit s'inscrire dans une vision à long terme pour optimiser la contribution des migrations au développement économique et social. Nous devons offrir un statut clair et commun pour les immigrés légaux. Nous devons aussi prévenir et réduire l'immigration irrégulière dans le respect des droits de l'homme et de la dignité humaine. J'ajoute que nous avons décrit dans cette partie ce qu'est l'approche globale qui permet de lier développement et migration.

En matière d'asile, je souscris à votre appel à une réelle solidarité entre les États membres. L'Union doit devenir un véritable espace commun et solidaire de protection, basé sur le respect des droits fondamentaux et des standards élevés de protection, et l'asile doit être offert, comme l'a dit Tobias Billström, selon les mêmes critères en Europe. La solidarité entre les États membres, et notamment à l'égard de ceux qui sont le plus soumis aux afflux des réfugiés, doit s'exprimer pleinement.

Bien sûr, cet espace de liberté, de sécurité et de justice exige une dimension externe forte et cohérente avec la politique extérieure de l'Union. Vous mentionnez à plusieurs reprises, dans votre résolution, l'importance du suivi, la mise en œuvre de l'évaluation. Nous partageons votre avis sur ce point aussi. Nous devons réduire l'écart significatif entre les normes et politiques adoptées au niveau européen et leur mise en œuvre au niveau national. Nous devons réfléchir aussi au possible impact des propositions législatives sur les citoyens et nous devons améliorer l'utilisation de l'évaluation des instruments adoptés.

Pour conclure, la Commission est pleinement engagée dans la négociation du programme de Stockholm. J'ai dit combien j'étais satisfait de la coopération avec la Présidence suédoise, avec laquelle nous avons vraiment fait un travail solide et sérieux. Évidemment, l'avis du Parlement est pour nous très important aussi dans ces derniers moments qui nous séparent de l'adoption du programme de Stockholm par le Conseil européen. C'est pourquoi je vous remercie très vivement, et c'est pourquoi aussi, à mon tour, je vous écouterai avec beaucoup d'attention. Merci au Parlement.

  Manfred Weber, im Namen der PPE-Fraktion. – Herr Präsident! Herr Vizepräsident, Frau Ministerin, Herr Minister! Liebe Kolleginnen und Kollegen! Ich bin hier seit 5 Jahren im Europäischen Parlament tätig und arbeite im Innen- und Rechtsbereich. Deswegen ist heute für mich ein Tag der Freude, wenn wir Programme für die nächsten fünf Jahre besprechen können, wo wir als gleichberechtigtes Europäisches Parlament Gesetzgeber sind und über diese Zukunft beraten können.

Wir beraten ein Dossier, ein Themenfeld, das die Bürger bewegt, wo die Bürger Antworten von uns erwarten, wo sie sogar sagen, dass wir dort mehr Europa brauchen. Das ist nicht in allen Themenfeldern der Fall. Hier ist es der Fall. Sie fordern uns. Sie wollen von uns Antworten. Deswegen möchte ich ganz kurz die Veränderung beschreiben, die sich durch die neue Arbeitsgrundlage und auch durch die Themen ergibt.

Erstens die Zusammenarbeit mit dem Rat: Wir haben immer Ratsvertreter hier, die, wenn sie Ratsvorsitzende sind, sagen, dass das Parlament sehr wichtig sei, dass wir zusammenarbeiten müssen. Wenn sie dann nicht mehr in dieser Funktion sind, bröckelt dieses Verständnis oft ab. Es wird Aufgabe von uns Parlamentariern sein, den Rat zu fordern, ihm nicht mehr durchgehen zu lassen, dass er – wie bei SWIFT zum Beispiel – Fakten schuf, obwohl wir im Parlament nicht in den Zustimmungsprozess eingebunden werden. Das kann und wird zukünftig nicht mehr der Fall sein. Es war ein schlechtes Beispiel des gegenseitigen Ernstnehmens der Institutionen.

Zweitens müssen wir Ideengeber sein. Mit dem neuen Vertrag haben wir die Chance, legislative Initiativen vorzulegen. Wenn wir Frontex stärken wollen, dürfen wir nicht nur appellieren, nicht nur Vorschläge machen, sondern wir müssen auch Gesetze auf den Tisch legen. Wir haben zukünftig die Möglichkeiten dazu.

Als Drittes müssen wir auch ein seriöser Partner sein, nicht nur Wunschlisten formulieren, wenn es zum Beispiel um den Kampf gegen illegale Migration geht, nicht nur NGO-Positionen übernehmen, sondern wir müssen seriöse Partner sein. Und als Letztes muss das Europäische Parlament die Subsidiarität ernst nehmen. Wenn wir Verantwortung haben, dann müssen wir aber auch reflektieren, wo die Themenfelder sind, die besser auf nationaler oder regionaler Ebene zu entscheiden sind.

Es sind vier Themen, die mir für die nächsten Jahre wichtig sind. Die EVP hätte sich beim Stockholmer Programm durchaus einen noch ambitionierteren Vorschlag gewünscht, aber heute ist der Tag, sich darüber zu freuen, dass wir in diese neue Phase kommen, und jetzt kann man nur sagen: Ran an die Arbeit!

  Monika Flašíková Beňová, za skupinu S&D. – Dôležitým krokom k úspešnosti celej tejto iniciatívy bolo uvedenie Lisabonskej zmluvy do života.

Proces, ktorý zmluva prinesie, posilní Úniu zvnútra, ale aj v globálnom kontexte, a rovnako veľmi úzko súvisí aj s posilnením spolupráce v oblasti súčasného tretieho piliera. Únia bude otvorenejšia, efektívnejšia, demokratickejšia. Hlavnou výzvou a prioritou je zabezpečenie základných práv a slobôd a zároveň aj integrity a bezpečnosti v Európe prostredníctvom plnej podpory efektívnej implementácie a dostatočného rešpektovania a zlepšovania existujúcich právnych nástrojov pri zohľadnení ochrany ľudských práv a občianskych slobôd.

Štokholmský program akcentuje presadzovanie týchto práv najmä v oblastiach spravodlivosti a bezpečnosti. Prednosť musíme dať mechanizmom, ktoré uľahčujú prístup občanov k súdom, aby ich práva a oprávnené záujmy boli vymožiteľné naprieč celou Úniou. Našou stratégiou musí byť aj posilnenie policajnej spolupráce, vymožiteľnosti práva a zlepšenie bezpečnosti v Európe.

Chcela by som sa touto cestou tiež poďakovať všetkým spravodajcom za ich závery a ďakujem, pán predseda, za čas.

  Jeanine Hennis-Plasschaert, on behalf of the ALDE Group. – Mr President, officially I could now sum up the parts of our 27-page resolution that are most relevant for the other groups, but I will not. I would like to share the following story with you.

On a British Airways flight from Johannesburg, a well-off, middle-aged white South African lady found herself sitting next to a black man. She called the stewardess over to complain about her seating. ‘What seems to be the problem, Madam?’ ‘Well, can’t you see?’ she said, ‘I can’t possibly sit next to this disgusting human. Find me another seat!’ A few minutes later the stewardess returned. ‘Madam, unfortunately, as I suspected, economy class is full. I have spoken to the cabin services director and Club is also full. However, we do have one seat in first class.’ Before the South African lady had a chance to answer, the stewardess continued, ‘It is quite exceptional to make this kind of upgrade, but given the circumstances the captain felt that it was outrageous that someone should be forced to sit next to such an obnoxious person.’ She then turned to the black man sitting next to the South African lady and said, ‘Sir, if you would like to get your things, I have a seat ready for you in first class up at the front.’ The surrounding passengers gave a standing ovation while the black man walked up to first class.

Now, what has this got to do with us? Do we consider others inferior? The white South African lady would shock us all. But that was obviously an extreme example. However, I do think that some of our colleagues in the EPP in particular, but also in the Council, understand perfectly what I am trying to say here. The other group, my group, firmly believes in a Europe which people can understand, trust and believe in. Such a Europe must be based on human rights, fundamental freedoms, democracy, the rule of law and, yes, true equality for all. It is high time to tackle all forms of discrimination on all grounds, including on the basis of sexual orientation.

  Jan Philipp Albrecht, im Namen der Verts/ALE-Fraktion. – Herr Präsident! Als Grüne Fraktion im Europäischen Parlament fragen wir uns doch schon sehr: Wie kann es eigentlich sein, dass wir hier über eine Entschließung zu einem längst vergangenen Programm entscheiden? Denn erst gestern hat die schwedische Ratspräsidentschaft einen neuen und stark veränderten Entwurf des Stockholm-Programms vorgelegt. Ich gehe davon aus, dass die große Mehrheit dieses Hohen Hauses diesen Entwurf noch nicht lesen konnte. Das ist meines Erachtens für diese hochsensible Materie eine unakzeptable Situation.

Hinzu kommt, dass das Verfahren innerhalb des Parlaments, das zu dieser Entschließung geführt hat, in hohem Maße intransparent und teils chaotisch war. Die kleinen Fraktionen wurden von der Erarbeitung der Entschließung weitestgehend ausgeschlossen, und die Fülle an Anträgen in den Verfahren der gemeinsamen Ausschüsse hat eine demokratische Entscheidungsfindung deutlich erschwert. Deshalb sehen Sie uns bitte nach, dass wir eine ganze Reihe von getrennten Abstimmungen beantragen werden. Dieses Parlament muss sich aber ernsthaft überlegen, wie es mit diesen Bedingungen sowohl im Hinblick auf den Rat als auch im eigenen Haus umgehen will.

Zum Inhalt des Stockholm-Programms: Unzweifelhaft sind Teile dieses Arbeitsprogramms als Fortschritt anzusehen. Im Bereich der Justiz und der gemeinsamen Fortbildung zivilrechtlicher Regelungen sehen auch wir Grüne gute Ansätze für die kommenden Jahre. Aber beim Verhältnis der Bürgerinnen und Bürger zum Staat ist das Programm schlichtweg eine Manifestation falsch eingeschlagener Pfosten. Sowohl im Bereich der Migrations- und Asylpolitik als auch im Bereich der Bürgerrechte und des Datenschutzes wird das Bedürfnis nach Sicherheit in Europa vor die Menschenrechte und die Freiheit gestellt. Es wird offen suggeriert, dass mehr Freiheit in Europa automatisch zu weniger Sicherheit führt.

Ich frage Sie: Wo ist dabei eigentlich der Gründungsmythos der europäischen Idee geblieben? Hier wird Angst geschürt, und zwar nicht – wie im Programm beschrieben – berechtigte Angst vor organisierter Kriminalität oder Terrorismus, sondern Angst vor unseren Mitmenschen in Europa, vor denjenigen, die nach Europa kommen wollen, und vor allem, was uns irgendwie fremd erscheint.

Mit dem Programm von Stockholm und leider auch mit der vorgelegten Entschließung wird die Verknüpfung zwischen Innen- und Außenpolitik vorangetrieben, um die Überwachung aller Menschen in Europa und die Entrechtung der Menschen an Europas Außengrenzen – etwa durch Frontex – zu ermöglichen. Europa muss sich endlich von diesem Trend verabschieden und die Fehlentwicklungen der letzten Jahre auf den Prüfstand stellen.

Dazu gehört auch, einmal selbstbewusst aufzustehen und für seine Überzeugungen einzustehen. Etwa wenn es darum geht, wie wir mit dem SWIFT-Abkommen umgehen. Warum geben wir bei den Fragen der Sicherheitspolitik – etwa bei diesem SWIFT-Abkommen – nun erneut ohne Grund der US-Politik nach, ohne hier nochmals ausführlich darüber zu debattieren? Warum lassen wir uns vom Rat immer wieder als Parlament vorführen? Das sollten wir als Parlament durchaus angehen. Setzen Sie hier und jetzt für Menschenrechte und für die Freiheit ein Zeichen – auch bei Ihren Regierungen – und stimmen Sie für alle unsere Änderungsanträge. So können wir Grüne der Entschließung nicht zustimmen.

  Timothy Kirkhope, on behalf of the ECR Group. – Mr President, the motion for a resolution to which we are referring in this debate is a perfect example, I have to say, of the European Parliament at its worst. Whilst I acknowledge the hard work of the rapporteurs, and no doubt their noble intentions, by trying to include everything in the 27-page text, the motion is confused and, in my view, a lot less valuable than the Stockholm Agenda and the Swedish Presidency deserve.

Let me stress that we, too, want to see greater cooperation in the quest to find solutions, and to have solidarity on immigration and in fighting corruption and exchanging information, but this should not necessarily be at the cost of national sovereignty, nor should it be overly prescriptive.

Applying the 1951 United Nations Convention on Refugees all over Europe in a proper manner is still the best way of dealing with asylum issues. We support exchange of information to ensure that we have a true JHA approach to the use of data, underpinned by strong data protection, founded on principles of proportionality, necessity and transparency.

We also support the principle of mutual recognition, and free movement rights should be assured for European citizens, but abuse of those rights must be curtailed through strong border controls and by using the EU’s weight to secure quicker returns, and through the development of Frontex protecting the EU’s external borders. The exchange of information helps combat terrorism.

We also support the EU’s serious organised crime strategy, targeting gangs who trade on the trafficking of people, guns and dogs, confiscating profits illicitly gained and working with European organisations on the EU border. However, we cannot support items that we see as blatant encroachments on sovereignty, unless they are in themselves leading to greater cooperation. Surely there is a certain irony in calling for compulsory and irrevocable solidarity: surely solidarity is something that is offered and not compulsory.

In the main, I think the Swedish Presidency, and indeed the motion itself, have good ideas, but unfortunately, as usual, we go on providing ourselves with massive Christmas trees where very little can actually, therefore, be achieved.

  Cornelia Ernst, im Namen der GUE/NGL-Fraktion. – Herr Präsident, meine Damen und Herren! Die GUE/NGL-Fraktion wird dieser Entschließung nicht zustimmen. Das Stockholmer Programm segelt an den wirklichen Herausforderungen der Gegenwart völlig vorbei. Kernfehler ist, dass ein Europa der Rechte begründet wird, welches zwar EU-Bürgern, nicht aber anderen Menschen, die in Europa leben, zugebilligt werden soll. Diese Menschen sollen die gleichen Menschen- und Bürgerrechte nicht erhalten.

Auf der einen Seite will die EU der Menschenrechts-Charta beitreten – was wir begrüßen –, aber auf der anderen Seite werden Migranten nach dem Prinzip „legal oder illegal“ aussortiert. So wird Frontex zur massiven Bekämpfung der sogenannten illegalen Migration aufgerüstet, und damit wird der Blick auf eine unvoreingenommene Einwanderungspolitik völlig verstellt. Hier versagt Stockholm.

Ein weiteres Problem ist das völlig unausgewogene Verhältnis von Sicherheit und Freiheit. Ja, es gibt keine Freiheit ohne Sicherheit, aber es gibt auch keine Sicherheit ohne Freiheit! Freiheit ist keine Verhandlungsmasse, sondern universales Rechtsgut jedes Menschen. Stockholm hingegen symbolisiert den Sicherheitswahn der EU, in dem riesige supranationale Datenbanken ohne ausreichende Kontrollmöglichkeiten geschaffen werden, die europaweit nachrichtendienstliche und polizeiliche Daten zusammenführen. Damit wird das Recht auf informationelle Selbstbestimmung der Menschen Makulatur und die Vision eines gläsernen Menschen tatsächlich Wirklichkeit.

Erlauben Sie mir abschließend als ostdeutsche Abgeordnete festzustellen, dass es 20 Jahre nach dem Mauerfall in Berlin für mich unerträglich ist zu erleben, wie Europa mehr und mehr zu einer Festung wird.

  Mario Borghezio, a nome del gruppo EFD. – Signor Presidente, onorevoli colleghi, il documento sul programma di Stoccolma risulta riduttivo rispetto alle stesse conclusioni del Consiglio europeo e non accoglie, per esempio, importanti istanze formulate dal governo italiano su temi specifici. Nel documento, infatti, non è contemplata una serie di strategie europee di aggressione ai patrimoni della criminalità organizzata.

Ho sentito, e sento da molto tempo, tante parole su diversi aspetti preoccupanti della criminalità. Bisogna passare dalle parole ai fatti. L'Europa faccia come fa l'Italia, che è di esempio per tutta l'Europa nell'aggressione ai patrimoni mafiosi, grazie al Ministro Maroni. L'Europa sembra non volersi muovere nella stessa direzione.

Bisogna dar vita a un regime giuridico europeo unitario, se si vuole contrastare a livello europeo una criminalità che si è internazionalizzata e si muove a suo agio fra banche, paradisi fiscali, piazze finanziarie e mercati mobiliari e immobiliari.

Scarsa, inoltre, è l'attenzione al contrasto all'immigrazione sul confine sud dell'Europa, dove per esempio l'accordo con la Libia, che ora funziona per quanto riguarda l'Italia, potrebbe trovare però difficoltà ove l'Unione europea non mantenesse l'impegno a cofinanziare il sistema di rilevazione satellitare del confine sud libico attraverso il quale vi è un grosso transito di clandestini.

Infine, per quanto riguarda l'episodio di razzismo contro una persona di colore, voglio ricordare i numerosissimi episodi altrettanto gravi di razzismo anti-bianco che avvengono nelle enclave di immigrazione clandestina, per non parlare della "caccia al bianco" che avviene nel regno di Mugabe o anche nello stesso Sudafrica. Bisognerebbe che coloro che parlano tanto di razzismo anti-nero si ricordassero anche del razzismo anti-europeo e anti-bianco.

  Andreas Mölzer (NI). - Herr Präsident! Der Kampf gegen Terror, gegen organisierte Kriminalität und gegen illegale Zuwanderung ist sicherlich ein wichtiges europäisches Anliegen. Allerdings muss gesagt werden, dass der seit dem 11. September 2001 eingeschlagene Weg der ständigen Reduktion und der Eingriffe in verbriefte Menschen-, Bürger- und Freiheitsrechte mit dem Stockholm-Programm leider konsequent weiter begangen wird. Datenschutzrechtliche Bedenken werden im Kampf gegen den angeblichen Terror einfach vom Tisch gewischt.

Dabei ist es gerade der von der EU immer wieder ins Zentrum der Aufmerksamkeit gerückte einfache Bürger, dessen Daten auch ohne Tatverdacht aufgezeichnet, gesammelt und möglicherweise zweckwidrig verwendet werden können. Offiziell soll damit das organisierte Verbrechen bekämpft werden. Das ist schön und gut, doch gibt es bereits Ansätze und Tendenzen, Meinungsäußerungen, die nicht dem Konsens der sogenannten Political Correctness entsprechen, einzuschränken, zu verbieten und, wer weiß, vielleicht über kurz oder lang unter Strafe zu stellen. George Orwell lässt grüßen, das sollten wir verhindern.

  Carlo Casini (PPE). - Signor Presidente, onorevoli colleghi, dalla commissione per gli affari costituzionali, che ho l'onore di presiedere, ho ricevuto l'incarico di relatore su questo documento, insieme ai relatori della commissione per le libertà civili e della commissione giuridica riunite in sede congiunta.

È la prima volta che viene applicato l'articolo 51 del regolamento e devo dire che, dal mio punto di vista, il risultato è stato quanto mai soddisfacente per quanto riguarda la collaborazione con la quale i tre relatori hanno svolto il loro lavoro.

Vi sono stati effettivamente degli inconvenienti, anche seri, per quanto riguarda la tempistica e soprattutto il coinvolgimento dei relatori ombra e la traduzione tempestiva degli emendamenti, che sono stati quasi 500. Però tutto questo non è dovuto all'articolo 51 in sé, quanto piuttosto ai tempi molto brevi che ci siamo dati per avere un documento da poter proporre al Consiglio del 10 dicembre. Quindi era inevitabile che ci fossero questi inconvenienti legati alla rapidità del lavoro. Per il resto, io credo che si debba invece riconoscere la validità dell'articolo 51, che è stato applicato per la prima volta.

Il documento all'esame di questo Parlamento non può essere illustrato nello spazio dei pochi secondi che mi restano. Tengo tuttavia a esprimere la mia soddisfazione perché il sistema della codecisione è stato esteso come regime di legislazione ordinaria, perché l'immigrazione è intesa come un problema europeo – io spero che questa sia l'interpretazione della Commissione e del Consiglio – e non come un problema dei singoli Stati che sono in solidarietà tra di loro, perché si è guardato alla collaborazione dei parlamenti nazionali non come guardiani che pongono limiti ma come collaboratori positivi nel processo legislativo, e infine perché vi è questo richiamo ai diritti dell'uomo che è una cosa estremamente importante, che è l'anima dell'Unione europea.

Perciò io credo che questo documento, tenendo conto che non doveva dettagliare fino negli ultimi particolari l'attuazione del programma di Stoccolma ma soltanto formulare delle linee di carattere generale, è certamente positivo. Ci sarà tempo e modo di declinarlo nei particolari secondari.

  Juan Fernando López Aguilar (S&D). - Señor Presidente, quiero empezar por reconocer el trabajo de la Presidencia sueca del Consejo y de la Comisión para impulsar el programa multianual de los próximos cinco años en el área de libertad, justicia y seguridad.

Pero, sobre todo, quiero poner en valor el trabajo de este Parlamento, porque tres comisiones, JURI, AFCO y LIBE, hemos trabajado codo con codo estrenando el procedimiento del artículo 51, y lo hemos hecho para llegar a tiempo, porque importa, porque realmente importa, impulsar el espacio de libertad, justicia y seguridad, siendo conscientes de que va a entrar en vigor Lisboa, lo que significa un gran salto adelante: por el refuerzo de este Parlamento, que va a ser colegislador y decisivo en todo un ámbito que ha sido hasta el momento el dominio de la cooperación intergubernamental, pero también porque entran en vigor la Carta Europea de los Derechos Fundamentales y el mandato de ratificar el Convenio Europeo de los Derechos Humanos, y significa un refuerzo de esa interacción armoniosa entre libertad y seguridad.

La seguridad no está subordinada a la libertad, ni es un desafío para la libertad. La seguridad es un derecho ciudadano, como lo es la libertad. Así lo es en muchas de las constituciones de los Estados miembros, y deben integrarse en un esfuerzo por comprender el estatuto de ciudadanía, los derechos fundamentales de los ciudadanos, la inmigración, el asilo, el refugio, la gestión de la frontera exterior de la Unión Europea, la cooperación judicial; para reforzar la confianza mutua, el reconocimiento mutuo de nuestros derechos civiles, del derecho de contratos, que impulsa el crecimiento económico y la generación de empleo, y, sobre todo, la cooperación policial y la cooperación judicial-penal para combatir juntos enemigos comunes que son reales: el crimen organizado y el terrorismo.

Este Parlamento ha trabajado duro y ha mejorado el documento de la iniciativa del Consejo. Lo ha mejorado, reforzando la cláusula antidiscriminación, en particular para con las mujeres y para con los menores, y hay un compromiso de combatir la violencia de género y de proteger a las víctimas de la violencia de género reforzando la cláusula de solidaridad en materia de asilo, lo que efectivamente demuestra que ni la inmigración ni el asilo son un problema que afecte a un solo Estado miembro, sino que apelan a la cooperación entre todos los Estados miembros, porque, de otro modo, no podremos afrontarlo.

Y lo ha hecho también a la hora de subrayar la importancia que tiene la formación de las profesiones jurídicas para cooperar y para aproximar nuestros ordenamientos y, a través del reconocimiento mutuo y la confianza, para ser capaces de integrar los instrumentos de respuesta a fin de hacer de la Unión Europea un verdadero espacio de libertad, justicia y seguridad.

Es por todo ello que creo que merece la pena que este Parlamento, mañana, en la votación del informe parlamentario que hemos elaborado conjuntamente las Comisiones AFCO, JURI y LIBE, aporte un mensaje claro a la ciudadanía que nos mira. Y es que nos importan sus derechos fundamentales, nos importa su libertad, nos importa su seguridad, nos importa cooperar juntos contra el crimen organizado transnacional, la violencia transnacional y el terrorismo, y proteger a todas las víctimas de estas formas de criminalidad, especialmente, a las del terrorismo.

Creo que la ciudadanía no comprendería que faltásemos a esa cita, y por eso pido el apoyo más amplio posible de esta Cámara para el informe que presentamos mañana y que debe votarse en esta sesión.

PRESIDE: MIGUEL ANGEL MARTÍNEZ MARTÍNEZ
Vicepresidente

  Sophia in 't Veld (ALDE). - Allereerst ben ik blij met de warme woorden die de Raad heeft gesproken over de samenwerking met het Parlement, maar liever nog zou ik zien dat de Raad de aanbevelingen van het Parlement overneemt, want ook ik stel vast, net als mijnheer Albrecht, dat de Raad zich eigenlijk redelijk doof houdt en gewoon doorgaat op de eigen koers, en dat het Parlement hard werkt om een standpunt in te nemen, zonder dat dit daarna terugkomt in het Raadsprogramma.

Ten tweede, het punt wat zeer goed is aangekaart door mijn collega Hennis-Plasschaert. Ik wil het Parlement, en in het bijzonder de twee grote fracties er nog eens aan herinneren: gelijkheid is ondeelbaar. Wij kunnen niet een beetje gelijkheid aan sommige groepen geven en niet aan andere. Er zijn tijden geweest, dat de staat zich bemoeide met de partnerkeuze en dat de staat een huwelijk tussen mensen van bepaalde religies verbood, dat de staat het huwelijk tussen mensen van verschillende rassen verbood. Die tijden zijn gelukkig voorbij, en ik denk dus dat binnen de Europese Unie geen lidstaat mag weigeren om een in een andere lidstaat wettig gesloten huwelijk te erkennen, ook als het gaat om een huwelijk tussen twee mensen van gelijk geslacht. Ik zou daarom ook de twee grote fracties willen oproepen: fracties, trek het compromis terug waarmee u de rechten van homoseksuele stellen afzwakt. En ik kijk daarbij in het bijzonder naar onze vrienden bij de socialisten.

Dit is de eenentwintigste eeuw en ik denk dat alle Europese burgers ongeacht hun ras, godsdienst, leeftijd of seksuele oriëntatie onze bescherming verdienen. Het wordt hoog tijd dat dat in dit Parlement eens een keer erkend wordt.

  Rui Tavares (GUE/NGL). - Senhor Presidente, eu creio que seria bem-vindo por parte desta Casa um Programa de Estocolmo que fosse concreto, que fosse preciso e que avançasse realmente no sentido de uma Europa de cidadãos.

Infelizmente, eu creio que ficamos um pouco aquém daquilo que poderíamos ter. Há no Programa de Estocolmo, infelizmente, uma certa tendência para o vago, para o inconclusivo e para as generalidades, e devo dizer que a falta de controlo democrático ou a falta de intervenção, de uma real intervenção por parte do Parlamento que modifique e tenha efeitos práticos é uma parte, faz parte deste problema de um programa inconclusivo e demasiado generalista.

Devo dar um exemplo concreto no caso das políticas de imigração. Todos nós seguimos com muito interesse a implementação do EASO, mas creio que há pouquíssimos passos dados no caso, por exemplo, da abertura de canais legais de imigração, que seriam absolutamente necessários, ou da directiva, por exemplo, dos imigrantes sazonais, pela qual esperamos há tanto tempo e que não se encontra ainda contemplada pelo Programa de Estocolmo.

  Gerard Batten (EFD). - Mr President, the Stockholm Programme is part of creating a common legal and judicial system across the European Union. The document talks about ‘making people’s lives easier: a Europe of law and justice’.

Let me tell you what your common legal system has done for the life of one person. Andrew Symeou, a 20-year-old London man, was extradited to Greece this summer on a manslaughter charge. He now languishes in a Greek prison awaiting trial. The evidence against him would not stand up for five minutes if examined by a British court. The identification evidence is contradictory. Witness statements have all the signs of having been written by the police. Two witnesses claim they were beaten and mistreated and forced to sign statements which they later immediately withdrew.

The appeal court in London knew very well there was no real evidence against Mr Symeou but they were forced to extradite him because, under the European arrest warrant, they had no power to stop it. The British courts cannot now protect British citizens from unjust arrest and imprisonment by foreign courts.

We had a perfectly good area of freedom, security and justice in Britain before we joined the European Union. The European Union is destroying the legal protections that we enjoyed in England for centuries. In the process, it will destroy people’s lives. The Stockholm Programme may be about law, but it is not about justice. If the British people want to preserve their liberties, then they have to leave the European Union.

  Franz Obermayr (NI). - Herr Präsident! Zweifellos enthält das Stockholmer Programm eine Reihe sinnvoller Ansätze, und es ist nur zu begrüßen, wenn der Kampf gegen Kinderpornografie und terroristische Netzwerke im Internet vorangetrieben wird. Auch Maßnahmen gegen illegale Einwanderer und gegen organisierte Kriminalität unterstütze ich. Der uneingeschränkte Zugang der Sicherheitsbehörden zur EU-Datenbank für Fingerabdrücke ist in dieser Hinsicht gerechtfertigt. Die Kontrolle darf aber nicht so weit gehen, dass die EU zu einem Überwachungsstaat wird und noch dazu Daten an die USA weitergibt.

Es muss daher sichergestellt werden, dass die erhobenen Daten nicht missbräuchlich verwendet werden. Schließlich geht es um das zentrale Grundrecht eines jeden EU-Bürgers, um den Schutz der Privatsphäre, und in diesem Sinne gilt es zu beachten: Freiheit ist Freiheit vom Staat und nicht Freiheit durch den Staat.

Noch ein Wort zur Harmonisierung des EU-Asylrechts. Eine sicherlich richtige Sache. Auf jeden Fall müssen wir ganz klar sagen: Ohne Harmonisierung der ökonomischen Verhältnisse in den Ländern wird das nicht gehen, denn natürlich geht man dorthin, wo es die beste soziale Absicherung, die höchsten Einkommen, die saubersten Straßen und die sichersten Städte gibt. Eines ist klar: Harmonisierung ja, aber Europa darf nicht zu einem asylpolitischen Selbstbedienungsland werden.

  Simon Busuttil (PPE). - Għalina ż-żona ta' ġustizzja, libertà u sigurtà hija l-proġett il-kbir illi jmiss tal-Unjoni Ewropea. Fuq l-istess linji jiena ngħid bħalma kien proġett kbir is-suq intern tal-Unjoni Ewropea. Żona ta' libertà, ġustizzja u sigurtà għaċ-ċittadini kollha tal-Unjoni Ewropea.

Kif se naslu? Se naslu permezz ta' dan il-Programm ta' Stokkolma li huwa programm ta' ħidma għal ħames snin sħaħ. Programm vast illi jkopri diversi oqsma taħt il-kappa ta' libertà, ġustizzja u sigurtà. Ir-riżoluzzjoni tal-Parlament tpoġġi l-prijoritajiet politiċi tal-Parlament Ewropew f'dan il-kamp. Pereżempju, fil-qasam tal-immigrazzjoni npoġġu l-prijoritajiet tagħna dwar il-ġlieda kontra l-immigrazzjoni illegali kif ukoll dwar il-politika komuni favur l-ażil illi tkun mibnija fuq solidarjetà vera u solidarjetà obbligatorja. Irrid ngħid li l-Parlament Ewropew għandu rwol siewi ħafna u se jilgħab ir-rwol tiegħu b'mod kostruttiv ukoll fil-kodeċiżjoni illi se jkollu wara t-Trattat ta' Lisbona.

Hemm ukoll ċertu differenzi politiċi anki fl-intern ta' dan il-Parlament. Għaliex le? Hawn gruppi politiċi differenti u hawn differenzi politiċi. Imma ppermettuli ngħid, u nagħmel referenza b'mod partikolari għall-kollega Jeanine Hennis-Plasschaert, illi nirrispettaha ħafna, imma d-drittijiet tal-bniedem huma prijorità politika għall-Grupp tal-Partit Popolari Ewropew ukoll u d-drittijiet tal-bniedem mhumiex monopolju tal-Grupp Liberali f'din il-Kamra. Aħna ma naċċettawx li l-Grupp Liberali jippretendi illi l-prinċipju ta' non-diskriminazzjoni huwa xi monopolju tiegħu. Aħna nemmnu f'dan il-prinċipju però nqisu wkoll li hemm il-prinċipju tas-sussidjarjetà illi jfisser li għandna nirrispettaw ukoll is-sensittivitajiet nazzjonali fil-pajjiżi Membri tal-Unjoni Ewropea. Ma ninsewx illi din l-Unjoni hija mibnija fuq unità fid-diversità u mhux unità billi kulħadd ikun l-istess.

  Luigi Berlinguer (S&D). - Signor Presidente, onorevoli colleghi, due sono le novità del programma di Stoccolma rispetto a quello dell'Aia: un giusto equilibrio fra diritti e sicurezza e la tutela giuridica in campo sia penale che civile.

La sicurezza è un diritto: non essere aggrediti nei propri luoghi di lavoro, girare per strada senza rischiare la vita, non essere oggetto di violenza in quanto donne, non essere esposti ad atti di terrorismo.

Gli Stati e l'Europa devono garantire la sicurezza. Ma un'azione di sicurezza che attenuasse le garanzie di libertà è un'azione che nega certezza al diritto, e quindi è fonte di insicurezza e di barbarie. Pensiamo a Guantanamo.

L'Europa è la patria dei diritti. Il programma di Stoccolma li definisce oggi con dovizia di particolari. Si tratta di un giusto equilibrio fra la disciplina della repressione anticriminale da un lato e, dall'altro, la vita quotidiana dei cittadini e i loro rapporti familiari, sociali, economici, di lavoro e di studio, che sono tutti regolati dal diritto civile e dalla giustizia civile.

Questa è l'Europa del cittadino. Essa va costruita all'interno degli Stati e nelle istituzioni comunitarie. La società europea è più unita, la mobilità più intensa di quanto non si creda. La mobilità è ormai un diritto. I confini fra gli Stati non sono muri impermeabili, sono reti attraverso le quali la società filtra ogni giorno. Il programma di Stoccolma ne costituisce la cornice istituzionale che prevede la cooperazione giudiziaria e il reciproco riconoscimento, una giustizia europea – quella nazionale e quella comunitaria –, un diritto europeo nazionale e comunitario, un cittadino europeo e un giudice europeo, quello nazionale e quello comunitario.

Le regole europee sono dettate da norme comunitarie e dalla giurisprudenza delle Corti europee, ma provengono anche dai comportamenti dei lavoratori, delle imprese, di chi studia, dei magistrati anche nazionali e delle reti europee fra operatori di giustizia. Si tratta di un processo bottom up, dal basso, che il programma di Stoccolma vuole sostenere.

Il Parlamento ha fatto un grande sforzo con questa risoluzione, che mi auguro sia suffragato qui da un voto ampio, unitario, a cui abbiamo lavorato intensamente. Il Consiglio ne tenga rispettosamente conto. Il trattato di Lisbona non è ancora entrato in vigore, ma è qui, ben presente. Sia ambizioso il Consiglio, signor Ministro, faccia tesoro di quanto da noi qui abbiamo elaborato e della ricchezza di sollecitazioni che ne emerge.

  Sarah Ludford (ALDE). - Mr President, the Swedish Presidency is to be congratulated for the way they have pushed the overdue question of defendants’ rights to fair treatment across Europe. This is absolutely essential to accompany the European arrest warrant. We need to ensure that mutual recognition really can be based on mutual confidence in all the national criminal justice systems. This is not the case at present and there are severe weaknesses.

I also have a constituent, Andrew Symeou, who has been in jail in Greece since July, refused bail because he was a foreigner. His Greek lawyer has made a complaint about police abuse and destruction of evidence. An application will be made to the European Court of Human Rights, and it is pretty shameful that this is necessary, because this is about the treatment of one EU citizen by another Member State. It is shocking that this has to go to Strasbourg.

So I support the European arrest warrant, but we absolutely must have the defendants’ rights to go with it. Otherwise we will have scandals like that of Andrew Symeou which destroy public support for the European arrest warrant, as is happening in my country.

  Κυριάκος Τριανταφυλλίδης (GUE/NGL). - Κύριε Πρόεδρε, εδώ και μερικούς μήνες μιλάμε για την ανάγκη να βρούμε τη σωστή ισορροπία μεταξύ της διατήρησης της ασφάλειας και της προάσπισης των ατομικών δικαιωμάτων των πολιτών, υπογραμμίζοντας ότι ο πολίτης πρέπει να βρίσκεται στο επίκεντρο του προγράμματος της Στοκχόλμης. Ωστόσο, η Ευρωπαϊκή Ένωση υιοθετεί και εφαρμόζει μέτρα που καταλύουν το ισοζύγιο ασφάλειας δικαιωμάτων, οδηγούν στη δημιουργία σωμάτων παρακολούθησης, συλλογής παντός είδους προσωπικών δεδομένων και παραβίασης της αξιοπρέπειάς μας εφόσον όλοι μετατρεπόμαστε σε υπόπτους. Επιπρόσθετα είναι απαράδεκτο οι μετανάστες να αντιμετωπίζονται ως εγκληματίες και πιθανοί τρομοκράτες. Εμείς διαφωνούμε με το σχέδιο ψηφίσματος γιατί θέτει τα θεμέλια για να κτίσουμε ένα σύγχρονο ευρωπαϊκό "Πανοπτικόν" όπου, όπως στην φυλακή που είχε σχεδιάσει ο Jeremy Bentham, οι πράξεις όλων παρακολουθούνται συνεχώς χωρίς να γνωρίζουν οι κρατούμενοι την έκταση αυτής της επιτήρησης δίνοντάς τους την ψευδαίσθηση ότι έχουν ιδιωτική ζωή.

  Tadeusz Zwiefka (PPE). - Panie Przewodniczący! Nie obawiam się użyć stwierdzenia, iż w zakresie wymiaru sprawiedliwości w Unii Europejskiej program sztokholmski stanowi najbardziej ambitną inicjatywę na przestrzeni ostatnich lat. Tym bardziej cieszy mnie, że jedną z fundamentalnych idei tego programu jest ułatwianie życia mieszkańcom Unii Europejskiej. Oczywiście prawidłowe wdrożenie programu sztokholmskiego w obszarze sprawiedliwości będzie zależne od stworzenia prawdziwie europejskiej kultury sądowniczej, zmian w praktycznym podejściu do tworzenia nowego prawa, a także prawidłowego funkcjonowania portalu e-Justice.

Zasada wzajemnego uznawania, którą określam jako fundamentalną, wymaga wzajemnego zaufania, ale także zaufania do systemów prawnych innych krajów, o czym tu była dzisiaj mowa. Wartości te mogą wynikać tylko ze wzajemnego poznania i zrozumienia się, tworząc tym samym europejską kulturę sądowniczą. Wzajemna znajomość i zrozumienie mogą powstać z kolei tylko i wyłącznie w wyniku aktywnej, sprzyjającej temu polityki przewidującej wymianę doświadczeń, wizyty, dzielenie się informacjami, kursami dla pracowników wymiaru sprawiedliwości, zwłaszcza sędziów pierwszej instancji, oraz gruntowną modernizacją, co szalenie istotne, uniwersyteckich programów nauczania w uczelniach Wspólnoty.

Kolejną sprawą jest podkreślenie znaczenia wielojęzycznego portalu e-Justice. Portal powinien posiadać dostęp do prawnych baz danych, do sądowych i niesądowych elektronicznych środków odwoławczych, do inteligentnych systemów opracowywanych jako pomoc dla obywateli w wyszukiwaniu sposobów załatwiania problemów prawnych i posługiwania się obszernymi rejestrami, spisami pracowników wymiaru sprawiedliwości czy też prostymi przewodnikami po systemie prawnym każdego państwa członkowskiego, stąd ogromnie się cieszę, że mówiła o tym pani minister i pan komisarz Barrot.

Chciałbym również podkreślić potrzebę opracowania najwyższej jakości prawodawstwa europejskiego w dziedzinie współpracy sądowej w sprawach cywilnych, które opierałoby się na odpowiednio dokonywanych ocenach wpływu, aby dostarczać obywatelom i przedsiębiorcom skutecznych instrumentów pozwalających im rozwiązywać różne problemy prawne na rynku wewnętrznym.

W dobie narastającego eurosceptycyzmu w wielu krajach członkowskich Unii Europejskiej program sztokholmski oferuje nam szansę pokazania obywatelom, że instytucje Unii Europejskiej potrafią odpowiadać na ich aktualne potrzeby.

  Zita Gurmai (S&D). - Mr President, my special thanks to the three secretariats who got this resolution ready for this plenary.

The Stockholm Programme can be regarded as a pragmatic action plan for a more secure and open Europe based on common values, principles and actions. It contributes to practical cooperation between law enforcement institutions, courts and immigration services. It balances measures, sustains common security, the rule of law and the rights of the individual. However, it is also an extremely complex issue.

I would like to emphasise the introduction of the convergence principle. It is another step in the building of the EU state. It is nothing other than the pooling of sovereignty. It is based on the principle of availability of all data, information and intelligence held by all agencies across the European Union.

The interoperability of EU information systems must be achieved so that all agencies can access each others data. Parliament gives added value to the Commission proposal. All areas of equality, gender and discrimination-related issues are mentioned and well described in the document.

After the Treaty of Lisbon enters into force, we can seize the historical moment to create a vital and strong area of freedom, security and justice. Parliament rightly highlights its new role as colegislator on the same footing as the Council after the Treaty of Lisbon comes into force. I am satisfied to get a bunch of European common values into the text like: freedom, liberty, justice, fundamental rights, democracy, quality and, in this context, privacy.

I know these values have different meanings depending on the general political climate, but this resolution has found the right balance between them. I would like to reflect on the PES campaign ‘Put the Children First’. I gladly note the children- and family-related paragraphs in the paper. My political intention is to assure equal rights and engagement within the European Union to all citizens.

Our citizens need a pragmatic, forward-looking and comprehensive European migration policy based on common values and rules, including the principles of solidarity and transparency.

Well-managed migration can be beneficial to all stakeholders and contributes to the economic growth of the EU and of the other Member States that need labour migrants.

  President. − Thank you, Zita. You succeeded in speaking for two minutes but I do not know whether the interpretation followed you because I was permanently getting the red light. In any case, let us congratulate the interpreters if they succeeded in following you.

  Pascale Gruny (PPE). - Monsieur le Président, Madame et Monsieur le Ministre, Monsieur le Commissaire, chers collègues, je ne répéterai pas les éléments essentiels qu'ont exprimés mes collègues en matière de justice et d'immigration, mais je tenais à rappeler qu'un espace judiciaire européen ne pourra être mis en place que par le renforcement d'une confiance mutuelle entre États membres, qui viendra ainsi améliorer le principe de reconnaissance mutuelle, pierre angulaire de l'Europe de la justice.

Des progrès considérables ont été accomplis ces quinze dernières années, mais de nombreuses faiblesses persistent. Je me réjouis de ce que, pendant la négociation de ce texte, le traité de Lisbonne ait enfin été ratifié par tous les États membres. Le Parlement européen pourra faire entendre sa voix au même titre que le Conseil en matière de justice et d'affaires intérieures; une légitimité démocratique se verra accrue au service des citoyens.

En tant que rapporteure fictive pour avis du groupe PPE au nom de la commission des pétitions, je souhaite souligner que beaucoup trop de litiges sont portés devant la commission des pétitions concernant des entraves à la liberté de circulation des citoyens au sein-même de l'Union européenne.

Je rappellerai aussi les problèmes liés à la reconnaissance mutuelle des diplômes et au droit aux prestations sociales ainsi que les problèmes de discrimination. En revanche, la reconnaissance des mariages homosexuels est un domaine qui relève de la compétence des États membres. L'Union doit respecter cette compétence nationale.

J'invite la Commission européenne à publier dans les plus brefs délais ses lignes directrices afin d'aider les autorités des États membres à lutter efficacement contre les abus du principe de libre circulation. Les citoyens doivent pouvoir circuler librement et jouir pleinement de leurs droits dans cet espace sans frontières internes.

Je suis ravie de voir que, dans la résolution, la stratégie anti-drogue de l'Union européenne a une place dans la construction de cet espace européen de justice. Mais je souhaite que l'Union européenne fasse davantage preuve d'initiative en la matière. Pourquoi l'Union ne se dote-t-elle pas de nouvelles armes pour lutter contre ce phénomène grandissant et qui touche nos enfants de plus en plus jeunes? Ce sont eux l'avenir de demain. Que faisons-nous pour les protéger? Faisons enfin preuve de pragmatisme dans nos institutions! C'est ce que nos concitoyens attendent de nous.

  Claude Moraes (S&D). - Mr President, this has been a long journey, from Tampere, where we saw just the outlines of an area of freedom, security and justice – and perhaps we talk too much – to this extraordinary position where we have Stockholm and Lisbon colliding. I say respectfully to all of those who believe that we do not need a blueprint to fight our corner for the area of freedom and security and justice that we want: we do not take our players off the field when the game begins. We fight our progressive corner and, for our group, we will fight for our progressive policies.

But we must have a Stockholm blueprint in the first place. We have Lisbon, so we – all Members here, however they vote – will have to assume our responsibility to legislate after Christmas on the things that matter to us. This is a serious responsibility and my group – as our hard-working rapporteurs Mr López Aguilar and Mr Berlinguer have set out – has its priorities. We will then have an area of freedom, security and justice in a democracy that we win or we lose.

Regarding our priorities, on anti-discrimination, we send a message to the Council. We want a horizontal directive. We must fight for this progressive line. On criminal justice, we say: mutual recognition is important so that the European arrest warrant will actually work. On asylum, we say ‘yes’ to solidarity between Member States but, for us, a progressive solution means that those asylum seekers who are vulnerable must have the best representation.

So these are our group’s priorities, this is our added value on the subject of hate crime, on amendments on migration policies, on violence against women, on a European protection order. All of these issues illustrate how we as a political group – how all political groups – can add value to the Stockholm Programme and can create legislation which is meaningful.

Ultimately, we play the game because, for our citizens, this is not a game. This is about delivering at last – at long last – the rights that they have asked for for so long: fundamental rights on data protection, on security and on anti-terrorism. All of these things will mean something when we assume the responsibility in this House to legislate. We will only do that when we vote through the Stockholm Programme. We will then fight for a progressive Stockholm Programme and progressive legislation.

  Carlos Coelho (PPE). - Senhor Presidente, felicito vivamente o Vice-Presidente Barrot e a presidência sueca pelo Programa de Estocolmo. O Programa de Estocolmo é uma boa notícia para todos os que defendem que a Europa é muito mais do que um mercado comum.

A construção da Europa dos cidadãos reclama um verdadeiro espaço de liberdade, segurança e justiça. Aplaudo o peso equilibrado das três linhas deste triângulo, ao contrário de algumas opiniões mais radicais, as três são necessárias. A segurança sem a liberdade é a ditadura, a liberdade sem segurança é a anarquia e a justiça não é possível sem liberdade e sem segurança.

Este programa para cinco anos regressa à ambição de Tampere e visa um progresso significativo em muitas áreas. Importa, porém, assegurar que se conseguem alcançar os objectivos fixados. Tem de haver uma aplicação efectiva da legislação e dos instrumentos já adoptados. Os cidadãos europeus não nos levarão a sério se não passarmos o teste da eficácia. Não é possível, por exemplo, reclamar a criação de um sistema entry/exit (entrada/saída) convidando a Comissão a apresentar uma proposta para que este sistema inicie operações em 2015, quando nem se sabe quando é que o SIS II e o VIS vão iniciar operações, face aos enormes atrasos e ao conjunto de dificuldades encontradas.

Espero a criação de um sistema europeu comum de asilo antes de 2012 e uma política de imigração que tenha uma abordagem comum, quer no que diz respeito ao acolhimento e à integração de imigrantes, quer no combate eficaz à imigração ilegal.

Finalmente, temos muito que fazer em comum ao nível da Europa dos cidadãos. Não faz sentido perder tempo com matérias que não nos competem. Tentarmos interferir com o direito de família que é competência dos Estados-Membros não é apenas juridicamente inútil, é também politicamente perverso, porque nos desvia para uma conflitualidade inconsequente fazendo-nos afastar do essencial, e o essencial é o fundamental do Programa de Estocolmo.

  Ramón Jáuregui Atondo (S&D). - Señor Presidente, yo también quería felicitar a la Presidencia sueca y a toda la Cámara por el informe que hemos elaborado. Ahora bien, me gustaría hacer tres advertencias que me parecen importantes para el futuro.

La primera es que, si no hay iniciativa legislativa, si el Consejo y la Comisión no traen actos legislativos para rellenar, para dar plenitud al programa, obviamente, el programa puede no tener éxito.

La segunda advertencia –como muy bien han dicho mis compañeros– es que esta Cámara va a realizar una nueva función. No va a realizar informes para ser escuchada, como hasta ahora, sino que va a colegislar, va a pactar, va a tener que ejercer ese equilibrio, tan difícil a veces, entre seguridad y libertad. Y es una nueva tarea y una nueva responsabilidad para todos los parlamentarios europeos.

Y, por último, me gustaría advertir sobre la aplicación fundamentalista del principio de subsidiariedad. Yo oigo hablar a mis colegas sobre la necesidad de que los Parlamentos nacionales sean respetados, y es verdad, pero tengo que advertir que una interpretación rígida y fundamentalista de la subsidiariedad no permitirá avanzar en el programa de Estocolmo. Si los países se reservan, con una interpretación exagerada, su principio de subsidiariedad, no habrá legislación común sobre el programa de Estocolmo.

  Monica Luisa Macovei (PPE). - Mr President, I wish to refer briefly to the section on economic crime and corruption in the Stockholm Programme. The text has lost some of its teeth during the negotiations in Coreper. For instance, today’s text refers to GRECO standards on anti-corruption, with GRECO being a Council of Europe body. While cooperation with GRECO and the Council of Europe is essential, the European Union’s standards on anti-corruption are higher than those of the Council of Europe which, as we all know, has 47 member states.

Consequently, I kindly ask, and at the same time urge, the Council to maintain a text with a strong commitment to anti-corruption. We need an EU policy and an EU mechanism to combat corruption and fraud in a robust way within the EU, and the Stockholm Programme must reflect that need and commitment.

  Michael Cashman (S&D). - Mr President, congratulations to all of those concerned with this report and congratulations to the Swedish Presidency. Societies are changed not by mediocrity but by courage, conviction and vision. And that has been displayed here in Parliament this afternoon.

We are talking about freedom, security and justice: three fundamental principles. Yet without equality and equality of treatment, you will never have freedom, you will never have security and you will certainly never have justice. That applies most particularly to minorities, who are so often maligned and misrepresented.

Equality and equality of treatment are the only durable building blocks of any civilised society. And that is why I am proud to promote and associate myself with a Europe where we are all equal, regardless of race, ethnicity, religion, belief, age, disability, gender or sexual orientation – a Europe of equals; a Europe of fundamental values.

  Zbigniew Ziobro (ECR). - Panie Przewodniczący! Program sztokholmski stanowi odpowiedź na ważną kwestię zapewnienia obywatelom Unii bezpieczeństwa. Nie zawsze jednak jest to odpowiedź satysfakcjonująca. Nie potrzebujemy bowiem pełnego ujednolicenia prawa karnego i cywilnego, a jedynie harmonizacji tegoż prawa i to tylko w wąskich obszarach jasno zakreślonych.

Europa bowiem potrzebuje przed wszystkim dobrej współpracy pomiędzy siłami policyjnymi i władzami sądowniczymi, tak aby wyroki sądowe były sprawnie egzekwowane, a przestępcy skutecznie ścigani, niezależnie od granic wewnętrznych Unii. Program sztokholmski powinien więc stwarzać szereg zachęt i na tym się koncentrować. Dla koordynacji działań państw członkowskich chcę zwrócić uwagę przy tej okazji na trzy sprawy.

Po pierwsze, w związku z istniejącą wielką wartością, jaką jest swoboda przepływu osób, konieczna jest współpraca przy wymianie informacji o przestępcach, którzy stwarzają szczególne zagrożenie dla porządku publicznego. W szczególności myślę tutaj o przestępcach seksualnych stanowiących zagrożenie dla najsłabszych i najbardziej bezbronnych, tj. dzieci, na co słusznie zwraca uwagę dokument sztokholmski.

Należy jak najszybciej podjąć pracę nad stworzeniem europejskiego rejestru przestępców seksualnych, którzy dopuszczają się zwłaszcza tych agresywnych, najgroźniejszych przestępstw przeciwko dzieciom, z możliwie szerokim dostępem do niego zainteresowanych osób i organizacji. Swoboda przepływu osób musi być bowiem powiązana z przepływem wiedzy oraz informacji o możliwych zagrożeniach tak, aby w sposób adekwatny chronić społeczeństwo, w tym osoby najbardziej narażone, w tym przypadku właśnie dzieci.

Po drugie, należy zapewnić skuteczność wykonywania orzeczeń o konfiskacie majątków przestępców. Dotyczy to zwłaszcza skutecznej walki z przestępczością zorganizowaną, tak aby orzeczenie zapadłe w jednym kraju pozwalało na skuteczne poszukiwanie majątku ukrytego przez przestępcę w innym kraju, następnie jego konfiskatę. Dotyczy to tak samej korzyści wprost pochodzącej z przestępstwa, jak i korzyści później pośrednio z niej się wywodzącej.

I po trzecie, zgadzając się, że kary o charakterze wolnościowym stanowią właściwą reakcję karną na drobne przestępstwa, nie można tracić z oczu, że kara pozbawienia wolności o charakterze izolacyjnym stanowi w niektórych szczególnie uzasadnionych wypadkach jedyną rzeczywistą i realną ochronę społeczeństwa przed najgroźniejszymi przestępstwami. Dlatego też trzeba to mieć na względzie, że taka kara jest też odpowiedzią sprawiedliwą za najokrutniejsze przestępstwa.

Kończąc, chciałbym wyrazić swoje uznanie dla przygotowanego dokumentu i podkreślić, że celem programu powinna być lepsza współpraca państw członkowskich przy zachowaniu narodowej odrębności ich systemów prawnych.

  El Presidente. − Llegamos ahora al momento de las solicitudes incidentales de uso de la palabra (catch-the-eye). Voy a aplicar el Reglamento de manera absolutamente rigurosa.

Quiero decir que van a tomar la palabra cinco colegas, a un minuto cada uno, y cortaremos el micrófono cuando pase el minuto. Como hay más de quince que han pedido la palabra, vamos a escuchar a los cinco primeros.

  Anna Maria Corazza Bildt (PPE). - Mr President, first I would like to welcome the Stockholm Programme as the best way forward to a citizen-centred Europe, and to thank both Minister Ask and Minister Billström for their vision. Finally we can go home and tell everybody, without distinction, that Europe is for them; Europe is with them; Europe is us.

Of course, the Stockholm Programme will be what we make it. Let us give it a chance. Let us support it as broadly as possible and get down to work to implement it.

I would like to say a special thank you for the focus on children, which means that we can finally work on enhanced action to protect children, including migrant children. It is also very good that we have a greater possibility to combat cross-border criminality while respecting individual rights.

(The President cut off the speaker.)

  Anna Hedh (S&D). - Herr talman! Jag är glad att man i den senaste upplagan av Stockholmsprogrammet från rådet har utvecklat frågan om barns rättigheter, våld mot kvinnor och förebyggande när det gäller människohandel. Jag var lite orolig att ordförandeskapet skulle frångå sina prioriteringar. Nu har man ju också möjligheten att förbättra efter parlamentets omröstning.

Däremot är jag besviken över att man inte nämner något om att utarbeta en barnstrategi för Europa, som parlamentet föreslog ganska nyligen. Precis som kommissionär Barrot nämnde måste unionen fortsätta att gå i bräschen när det gäller barns rättigheter. När det gäller skrivningarna om människohandel är jag också besviken över att ordförandeskapet inte har stått på sig när det gäller kopplingen till sexköp, köp av tjänster och möjligheter att lagstifta på detta område. EU behöver också en rättslig grund för kampen mot våld mot kvinnor.

  Franziska Keller (Verts/ALE). - Mr President, just two points that my group thinks are very crucial about the Stockholm Programme. First, we believe that the method of balance very often used in this programme goes a bit in the wrong direction. Security, to us, is only a tool for reaching freedom it is not its opponent. When we are not free we are not secure. We find that balance a bit misleading.

Then secondly, on Frontex, Minister Wallström, what do you actually mean when you talk about strengthening Frontex? What do you mean by that? Because that has not been clarified in any of the versions of the Stockholm Programme I have seen.

And would you not think that it is may be extremely important - more important even - to strengthen the parliamentary control over Frontex and stopping Frontex from sending back people that might very well have a reason to ask for asylum as Frontex has been doing this year. I would prefer to see a strengthening there. I believe that the Stockholm Programme should serve all the residents of the EU, not just a few.

  Teresa Jiménez-Becerril Barrio (PPE). - Señor Presidente, hoy no cabe duda del compromiso de la Unión Europea en la lucha contra el terrorismo y, gracias al programa de Estocolmo, seguiremos avanzando en este Espacio de Libertad, Justicia y Seguridad, que es tan necesario.

A mi entender, esta lucha se ha basado en la confianza mutua entre los Estados miembros, pero ya va siendo hora, con las posibilidades que nos ofrece el Tratado de Lisboa, de armonizar las legislaciones nacionales en la dirección de la no prescripción de los delitos terroristas, que deberían ser considerados crímenes contra la humanidad.

El día que esto ocurra, nadie, ni en este Parlamento, ni en ningún otro, defenderá a terroristas, como ha ocurrido, ocurre y puede seguir ocurriendo, con el consiguiente daño para las víctimas del terrorismo, que ven cómo quienes asesinaros a sus seres queridos son tratados como héroes, mientras que ellas sufren en silencio.

Pido, por tanto, a este Parlamento que impulse o que adopte la Carta Europea de los Derechos de las Víctimas del Terrorismo, basada en la defensa de la memoria...

(El Presidente interrumpe a la oradora)

  Sylvie Guillaume (S&D). - Monsieur le Président, beaucoup des propos tenus aujourd'hui jugent le programme de Stockholm comme méritant de rechercher un consensus le plus large possible et un programme ambitieux. C'est ce que tentera la résolution de demain qui sera soumise au vote.

Dans celle-ci, je regrette le rejet de la référence au droit de vote des résidents non communautaires et à la garantie d'accès aux soins pour les migrants malades. Mais je retiens toutefois l'adoption de points importants, tels que l'exigence de l'adoption de la directive sur la non-discrimination, la liberté de mouvement pour les citoyens européens et les familles – j'entends là toutes les familles –, la demande de levée des obstacles et l'exercice du droit de regroupement familial, l'interdiction de placer en rétention les mineurs non accompagnés, pour ne citer que quelques points.

Selon moi, le succès du programme de Stockholm pourra se mesurer au respect de quatre enjeux: l'existence de réalisations concrètes pour les citoyens, le respect scrupuleux du nouveau rôle du Parlement européen – la codécision étant une valeur ajoutée –, la qualité de l'application par les parlements nationaux et la visibilité des valeurs du programme de Stockholm auprès des citoyens, et notamment auprès de la jeunesse européenne.

Désormais, la dynamique doit s'engager tant dans l'adoption que dans la future réalisation

(Le Président retire la parole à l'orateur)

  El Presidente. − Hemos terminado las intervenciones según el procedimiento de solicitud incidental de uso de la palabra (catch-the-eye). Lamento que otros diez o doce colegas no hayan podido intervenir, pero es imposible, dado el retraso que llevamos y el Reglamento que nos obliga.

  Beatrice Ask, rådets tjänstgörande ordförande. − Herr talman! Tack för alla synpunkter! Jag beklagar egentligen inte att tio ledamöter inte fick ordet. Jag är väldigt glad över det engagemang som ledamöterna visar dessa viktiga frågor.

Någon sa att detta program är ambitiöst. Det gläder mig, för det har varit ett ambitiöst arbete och också ett praktiskt arbete, där vi har velat förena visionen med ett pragmatiskt ställningstagande om hur man kan göra saker bättre utifrån ett medborgarperspektiv. När jag lyssnar känns det som att många delar åtminstone huvuddragen i det utkast till program som just nu förhandlas.

Låt mig kommentera två områden. För det första formfrågan. I dagens debatt har det varit lite rörigt – om jag får uttrycka mig så – eftersom några säger Stockholmsprogrammet men menar det intressanta förslag till resolution som ni ska diskutera och ta beslut om i parlamentet, dvs. era synpunkter på det utkast som ordförandeskapet har lagt fram.

Någon sa i inledningen av debatten ”Varför vi ska diskutera ett utkast när det redan finns ett nytt?”. Sanningen är att Europaparlamentet är mitt i den diskussion och förhandling som pågår. Det förändras hela tiden, på fredag eller i helgen kommer ytterligare ett utkast. Men jag kan berätta för den ledamot som tyckte att han hade en gammal handling att vi på ordförandeskapets webbsida hela tiden har presenterat det senaste utkastet. De ledamöter som vill hänga med och se vad som händer och på vilket sätt er diskussion också påverkar slutresultatet, ska naturligtvis ta del av de dokument som vi publicerar.

För ordförandeskapet har det varit oerhört centralt att arbeta med transparens och öppenhet. Det är därför vi har haft väldigt många diskussioner. Ni tio som inte hade möjlighet att yttra er här får hemskt gärna mejla mig eller Tobias. Det är väldigt enkelt, adressen är beatrice.ask@justice.ministry.se och likadant med Tobias. Då kan ni skicka in er synpunkter så är de med i matchen. Vi måste börja arbeta modernt, och öppenhet är modernitet för det svenska ordförandeskapet. Jag ser fram emot resolutionen och resultatet av den eftersom jag noterar mycket stöd för en del synpunkter, en del nyanser och en del understrykningar som resolutionen pekar på. Dem ska vi naturligtvis fundera noga över.

Sedan har vi några politiska frågor som jag bara vill nämna. För det första tog två ledamöter, den ena var Gerard Botten, upp enskilda exempel på hur medborgare drabbas – kanske i ett annat land, och så tycker man inte att förhållandena är riktigt bra. Det där är typexempel på bristande förtroende för varandras rättssystem. Då har man två val: Det ena är att berätta för sina medborgare att de ska stanna hemma, för hemma har man alltid de bästa reglerna. Men om man tror att ens medborgare kommer att fortsätta att utnyttja möjligheten till fri rörlighet så kanske det är dags att fundera över hur man förbättrar de processuella rättigheterna och annat i unionen som helhet. Det är precis det som Stockholmsprogrammet syftar till. Det är därför jag är så otroligt glad över att vi har kunnat ta det första steget när det gäller att stärka de processuella rättigheterna, för att nu garantera att alla som blir misstänkta eller offer och hamnar i en rättsprocess i Europa faktiskt får hjälp med översättning och tolkning. Den grundläggande rättigheten finns i Europarådskonventioner och annat, men inte i praktiken. Nu kan vi göra skillnad, och det är så vi ska jobba.

Monika Macovei tog upp frågan om korruption och ekonomisk brottslighet och tyckte att detta var för svagt formulerat. Jag vill gärna säga att det är ett väldigt tydligt och uppfordrande avsnitt. Att vi nämner Greco beror inte på – och det står inte heller – att vi på grund av deras synpunkter ska lägga oss på en lägre ambitionsnivå. Vad det står är att vi, bland många andra uppgifter, ska samarbeta nära med detta viktiga organ i dessa frågor eftersom vi måste go for the money om vi ska bekämpa organiserad brottslighet. Det tror jag är viktigt.

Subsidiariteten har många tagit upp. Jag menar att det förslag som nu diskuteras innebär ett väldigt tydligt ställningstagande där EU-samarbetet på det rättsliga området och inrikesområdet ska vara ett mervärde. Det man klarar lika bra i nationalstaten ska vi låta det stanna där. Det är när vi behöver samarbete som vi ska använda de europeiska institutionerna. Jag menar att vi inte alls tubbar på nationalstatens rättigheter, utan tillför ett mervärde som kan komma alla medborgare till del.

Till sist vill jag ta upp frågan om integritet och dataskydd, som är en stor och viktig debatt. Jag tror att det var Mario Borghezio som tog upp detta och menade att det fanns väldigt stora bekymmer med Stockholmsprogrammet som det ser ut. Han uttalade oro för övervakning och stora databaser och annat. Han jämförde också det vi arbetar med på detta område med situationen i det gamla Östtyskland och vid kommunistiska stater som vi hade förr. Jag menar att den typen av argumentation är direkt osaklig. I Östtyskland fanns det inget dataskydd, ingen demokrati och inga grundläggande rättigheter för medborgarna – tre viktiga faktorer som är grundläggande för vårt samarbete. När det gäller Stockholmprogrammet stärker och skärper vi reglerna för dataskydd och respekt för de individuella rättigheterna, och också demokratin i flera olika avseenden. Faktum är att den informationsstrategi som vi vill att EU ska arbeta fram balanserar ett metodiskt och effektivt informationsutbyte med stärkta krav på skydd för integritet och säkerhet i datahanteringen, men också på att inte uppgifter blir liggande för länge. Läs gärna de avsnitten lite mer, för de är väldigt tydliga. Detta är ett framsteg där vi också har fått visst beröm från den ombudsman inom EU som arbetar med detta.

Till slut sa någon att vi borde vara mer konkreta. Det finns väldigt mycket konkret och praktiskt i Stockholmsprogrammet, men det är nu matchen börjar. Några ledamöter har sagt att man fått arbeta med resolutionen under tidspress och att det har varit mycket jobbigt att hinna med alltihop. Jag kan berätta för er att det kommer att bli ännu värre. När vi har antagit Stockholmsprogrammet kommer ni att vara med i det viktiga arbete som måste komma när det gäller att implementera och gå in i de olika förslagen. Då kommer ni att ha mycket tidspress och mycket stress, men också väldigt stora utmaningar och väldigt stora möjligheter att göra skillnad. Tack så hemskt mycket för synpunkterna och använd som sagt gärna Internet om ni vill komma i kontakt med ordförandeskapet de kommande dagarna.

  Tobias Billström, rådets tjänstgörande ordförande. − Herr talman! Ärade ledamöter! Jag ansluter mig naturligtvis helt till vad minister Ask har sagt om de övergripande slutsatserna om programmet. Tack så mycket för alla goda synpunkter som har presenterats här i dag.

Jag skulle också vilja tacka ordförandena i de tre utskotten, dvs. utskottet för konstitutionella frågor, rättsutskottet och inrikesutskottet, för ett mycket gott samarbete om dessa frågor. Jag tycker som jag sade inledningsvis att detta verkligen visar på ett stort ansvarstagande för alla ingående parter, vilket jag tycker att vi har anledning att vara stolta över.

Jag skulle vilja betona vikten av samarbete på alla betydelsefulla områden inom detta program. I sitt anförande gjorde Simon Busuttil jämförelser med magnituden av den inre marknaden, vilket jag tycker inte är så långt borta ifrån sanningen, eftersom detta är ett ungefär lika stort och viktigt projekt. Ett ord som varit genomgående i de politiska samtalen om asyl- och migrationsfrågorna har ju de senaste åren varit solidaritet. Samtliga medlemsstater är överens om att solidariteten måste stärkas. Det gäller inte bara solidariteten mellan medlemsstaterna utan också solidariteten mellan EU och tredje länder. Det är det budskapet som vi vill förmedla i Stockholmsprogrammet.

Som jag sade i min inledning anser vi att denna komplexa fråga kräver mycket breda och hållbara lösningar som genomsyrar hela politikområdet. Det är bl.a. därför som det inte finns något specifikt solidaritetsavsnitt i Stockholmsprogrammet. Det finns istället solidaritetselement under samtliga punkter.

Den globala ansatsen för migration bör vara en av de viktiga utgångspunkterna i detta sammanhang. Frontex roll bör stärkas. Keller tog ju upp detta i sitt inlägg. Jag skulle vilja vara mycket tydlig genom att säga att Frontex naturligtvis inte ensamt är svaret på problematiken. Frontex ansvarar för samordningen av medlemsstaternas gränskontroll men har inget mandat inom sjöräddningen till exempel. Situationen i Medelhavet är inte primärt ett gränskontrollproblem, utan det är istället ett problem som kräver flera olika typer av åtgärder. Ett ökat samarbete mellan ursprungs- och transitländerna är av största betydelse. Dessutom måste vi satsa på utvecklingssamarbete i form av bistånd. Jag tycker att det är viktigt att understryka att Europaparlamentet kommer att vara inblandat i allra högsta grad i alla dessa aspekter nu när vi får Lissabonfördraget på plats, och den demokratiska kontrollen kommer att öka på dessa punkter.

Med utgångspunkt från allt det som har sagts här i dag tycker jag också att det är viktigt att peka på att Lissabonfördraget verkligen innebär en faktisk och betydelsefull förändring. Det är ju stora förändringar som innebär att det ordinarie lagstiftningsförfarandet kommer att ersättas med ett som ger Europaparlamentet en stärkt roll i lagstiftningsprocessen på en rad områden. Jag känner alltså inte alls den oro som Franziska Keller uttrycker här i dag när det gäller dessa frågor. Tvärtom tycker jag att vi ser stora steg i riktning mot en ökad demokratisk kontroll på detta politikområde.

Herr talman, avslutningsvis vill jag bara säga liksom mina kollega Beatrice Ask att det går alldeles utmärkt att framföra synpunkter till oss per e-post om ni inte fick tillfälle att framföra dem här i dag.

  Jacques Barrot, vice-président de la Commission. − Monsieur le Président, je voudrais souligner la qualité du travail réalisé par vos trois commissions: la commission des affaires juridiques – M. Casini est là –, la commission des libertés civiles, de la justice et des affaires intérieures – M. López Aguilar est là –, et aussi la commission des affaires constitutionnelles. C'est un travail qui est tout à fait intéressant et qui nous aidera, ainsi que la Présidence suédoise, à donner une version définitive de ce programme de Stockholm.

Comme l'a dit Simon Busuttil, il est vrai que les citoyens disposent du marché intérieur, mais ils ne disposent pas vraiment d'un espace de droit, de sécurité et de liberté, même si, grâce à l'espace Schengen, les libertés de circulation sont maintenant établies. Il faut bien en garder le bénéfice. Je précise que les lignes directrices contre les abus ont été publiées.

Je voudrais dire que ce texte me paraît assez équilibré. Après avoir entendu les différentes aspirations des uns et des autres, ce texte atteint un certain équilibre. Il faut dire aussi que nous écrivons Stockholm dans un monde où la criminalité organisée, la cybercriminalité, le terrorisme se développent, et où il faut évidemment nous prémunir. C'est là que l'Europe peut apporter une valeur ajoutée.

Je voudrais dire aussi que nous avons de plus en plus, dans cet espace judiciaire, des citoyens, des couples, qui sont binationaux et, par conséquent, il faut bien, là aussi, qu'ils puissent faire valoir leurs droits dans les différents États membres où ils se trouvent.

Je tiens à souligner aussi que nous avons avancé dans les garanties procédurales, comme l'a très bien dit Beatrice Ask, et c'est là un élément très important du programme de Stockholm. Vous avez cité l'exemple d'un citoyen britannique en Grèce. S'il y avait les procédures minimales, cela faciliterait bien les choses. Reprenant aussi une formule de M. Coelho, je dirais qu'un long chemin a été parcouru depuis Tampere.

J'ajoute que nous ne pouvons pas non plus accepter le qualificatif d'Europe forteresse. Tobias Billström en a bien rendu compte. C'est là aussi le gage d'une politique migratoire européenne équilibrée. Si on refuse l'immigration illégale, irrégulière, c'est parce que, derrière, il y a tous les trafics et toute la criminalité organisée. C'est incontestable. Mais, par ailleurs, il est vrai que nous avons, je crois, réussi à présenter une politique de l'asile à la mesure des valeurs européennes de générosité.

Bien sûr, je ne réponds pas à toutes les questions, Monsieur le Président, parce que le temps presse. Je veux simplement dire que ce programme de Stockholm, comme l'a dit Beatrice Ask, est très pragmatique, qu'il va pouvoir ainsi se prêter à un plan d'action que la Présidence espagnole va mettre en œuvre, et vous allez, Mesdames, Messieurs les parlementaires, être désormais les colégislateurs. J'y vois là certainement un moyen puissant de faire avancer cet espace de liberté, de sécurité et de justice que les citoyens appellent de leurs vœux.

Merci au Parlement pour ce qu'il a déjà fait et pour ce qu'il fera encore, désormais associé à part entière à cette législation sur l'espace de droit et de sécurité.

  El Presidente. − Para cerrar el debate se ha presentado una propuesta de resolución(1) de conformidad con el apartado 2 del artículo 110 del Reglamento.

Se cierra el debate.

La votación tendrá lugar mañana, a las 12.00 horas.

Declaraciones por escrito (artículo 149 del Reglamento)

  Elena Oana Antonescu (PPE), în scris. – Apărarea şi promovarea drepturilor omului au pierdut în ultimii ani din importanţă pe agenda UE, prioritatea politică constituind-o securitatea statelor. Spaţiul de libertate, securitate şi justiţie al UE intră într-o fază decisivă. Tratatul de la Maastricht a introdus la nivel comunitar aspecte de justiţie şi afaceri interne care se tratau până atunci la un nivel strict intreguvernamental. Programele de la Tampere şi de la Haga au oferit un impuls politic important pentru consolidarea acestor politici. La rândul său, programul multianual de la Stockholm stabileşte priorităţi pentru următorii cinci ani astfel încât beneficiile spaţiului de libertate, securitate şi justiţie să devină o realitate pentru cetăţeni. Programul va fi pus în aplicare după intrarea în vigoare a Tratatului de la Lisabona iar prin introducerea procedurii de codecizie ca procedură legislativă ordinară, domeniile politicii europene de justiţie şi afaceri interne şi măsurile adoptate în vederea respectării lor vor fi supuse controlului parlamentar.

  Kinga Gál (PPE), írásban. – A stockholmi program megalkotása során célunk, hogy kézzelfoghatóvá váljanak a polgárok számára a szabadság, a biztonság és a jog érvényesülésén alapuló térség előnyei. A polgárok Európájának megalkotása azonban messze túlmutat csupán a programalkotáson. A Lisszaboni Szerződés új dimenziót nyit meg a polgárok érdekérvényesítésében. Az Alapjogi Chartában foglalt jogok, szabadságok és elvek kötelező erőre emelkednek. Az Európai Unió immáron csatlakozhat az Európa Tanács emberi jogok védelméről szóló egyezményéhez. E jogi aktus megtételére a lehető leghamarabb sort kell keríteni. Ezen kötelezettségek érvényesítéséhez világos végrehajtási akciótervre lesz szükségünk, hogy a rendelkezésre álló új jogi keretek ténylegesen tartalommal legyenek megtöltve.

Ez már a következő (spanyol) EU-elnökség feladata lesz. Az emberi jogok, így a kisebbségi jogok közösségi jogi megerősítése kezdődött el a Lisszaboni Szerződés életbe lépésével. A stockholmi program pedig lefordítja ezt politikai prioritásokká, hogy az elkövetkező évek konkrét akcióterveiben teljenek meg tartalommal. Mindebben a folyamatban az Európai Parlamentnek nem csak lehetősége nőtt december 1. után, de felelőssége is.

  Kinga Göncz (S&D), írásban. – A stockholmi program egyik kiemelt területe az alapjogok érvényesülése lesz, hiszen az Alapjogi Charta kötelezővé válásával, valamint az EU-nak az Emberi Jogok Európai Egyezményéhez való csatlakozásával az EU kötelessége, hogy megerősítse Európa emberi jogi elkötelezettségét, és hozzájáruljon ahhoz, hogy az európai polgárok minél nagyobb mértékben ismerjék jogaikat.

Nem feleslegesek ezek a lépések, hiszen az emberi jogi alapelvek folyamatos gondozást igényelnek, és az EU-ban is sok tennivalónk van még. A diszkrimináció erősödése, az intolerancia egyre komolyabb társadalmi problémát jelent. A nemzeti és etnikai kisebbségeknek, különösen a romáknak, a melegeknek, a fogyatékossággal élőknek naponta kell szembenézniük a diszkrimináció valamilyen formájával. Ezért fontos, hogy minden tagállamban következetesen végrehajtsák a már meglévő irányelveket, és a Tanács kiterjessze a védelmet minden veszélyeztetett csoportra, az új átfogó irányelv-tervezet elfogadásával.

A gazdasági válsággal összefüggésben nő a rasszizmus és az idegengyűlölet és az ezen alapuló bűncselekmények száma is. Az Alapjogi Ügynökség szerint a statisztikai adatok nem tükrözik hűen a valóságot, hiszen legtöbb esetben a sértettek nincsenek tisztában jogaikkal, és nem fordulnak a hatóságokhoz. Az EU-intézmények és a tagállamok közös felelőssége, hogy változtassunk ezen a helyzeten, és olyan európai szintű jogszabályokat készítsünk, amelyek biztosítani tudják, hogy Európa és a tagállamok a sokszínűség védelmezői maradnak, és nem adnak teret az erőszaknak.

  Joanna Senyszyn (S&D), na piśmie. – Program sztokholmski zobowiązuje Komisję Europejską do przedłożenia propozycji przystąpienia Unii Europejskiej do Europejskiej Konwencji Praw Człowieka. To ważny i znaczący krok, który pozwoli na wypracowanie jednolitego minimalnego poziomu ochrony praw podstawowych w Europie. Dzięki przystąpieniu do Konwencji, unijne instytucje będą podlegały zewnętrznej, niezależnej kontroli pod kątem zgodności unijnego prawodawstwa i działalności z Europejską Konwencją Praw Człowieka. Jednocześnie UE będzie miała możliwość obrony swoich racji przed Europejskim Trybunałem Praw Człowieka. Wyeliminowane zostanie prawdopodobieństwo powstania ewentualnych rozbieżności w orzecznictwie Europejskiego Trybunału Sprawiedliwości i Europejskiego Trybunału Praw Człowieka.

Odwołując się do pkt. 16 dyskutowanej rezolucji, apeluję o szybkie rozpoczęcie negocjacji w sprawie przystąpienia UE do Europejskiej Konwencji Praw Człowieka. W kontekście omawianej rezolucji, wzywam do natychmiastowego wycofania się Polski z Protokołu w sprawie stosowania Karty Praw Podstawowych do Polski i Zjednoczonego Królestwa. Wraz z wejściem w życie Traktatu Lizbońskiego, KPP będzie miała zastosowanie do wszystkich środków podejmowanych w zakresie Przestrzeni Wolności, Bezpieczeństwa i Sprawiedliwości. To haniebne, że prawicowe władze Rzeczypospolitej, ulegając presji hierarchów Kościoła katolickiego, ograniczają Polakom należne im prawa. Obywatele Polski powinni w takim samym stopniu, jak obywatele innych państw Unii, korzystać ze wszystkich praw. Jeśli nie chcemy, by Polacy byli w Unii obywatelami drugiej kategorii, KPP musi być przyjęta w całości.

  Csaba Sógor (PPE), írásban. – A stockholmi program fontos része a veszélyeztetett, hátrányos helyzetű csoportok fokozott védelme. A szabadságon, biztonságon és a jog érvényesülésein alapuló térség kialakítása elképzelhetetlen a diszkrimináció minden formájának tilalma nélkül. Ám nem elég a tilalom, az Európai Uniónak (EU) konkrét intézkedéseket kell hoznia az előforduló diszkriminatív intézkedések ellen, hiszen csak így lehetséges, hogy e térség valóban az összes európai polgár szolgálatában álljon. A fellelhető diszkriminatív intézkedések közül most csak egyet említenék, azt, ami a hagyományos nemzeti kisebbségeket érinti. Jelen pillanatban két EU-s országban is nyelvi genocídium folyik. Ezért kérem az Európai Bizottságot (EB), valamint a későbbi spanyol elnökséget, hogy a stockholmi program életbeléptetése során szenteljen fokozott figyelmet a diszkriminatív intézkedések megelőzésének. Másképp ez a program nem minden EU-polgár, csak a többségi nemzetek tagjainak szolgálatában fog állni.

Elnökváltás: PÁL SCHMITT
Alelnök