Talmannen. – Nästa punkt är betänkande 2 om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2007, avsnitt II – rådet (C6-0417/2008 – 2008/2277(DEC)) – Budgetkontrollutskottet. Föredragande: Søren Bo Søndergaard (A7-0047/2009).

  Søren Bo Søndergaard, föredragande. – (DA) Tack, herr talman! För sju månader sedan – den 23 april för att vara exakt – vägrade en övervägande majoritet i denna kammare att bevilja ansvarsfrihet för rådets budget för budgetåret 2007. Varför? Skälet var att rådets beteende med avseende på parlamentet och budgetkontrollutskottet var helt oacceptabelt. Rådet vägrade att svara på de skriftliga frågor vi ställde om budgeten och vägrade träffa budgetkontrollutskottet för att svara på frågor. Situationen var så absurd att rådets företrädare omedelbart lämnade varje möte där frågor om rådets budget ställdes.

I själva verket var detta inget nytt. Det hade faktiskt pågått under många år. Det nya var att i april satte parlamentet stopp för det. Jag tror att de flesta ledamöter i april ställde sig den enkla frågan, att hur kan jag som parlamentsledamot stå till svars inför mina väljare för rådets budget om rådet inte ens svarar på de frågor parlamentet har? Jag tror att det var denna fråga som slutade med att en stor majoritet av denna kammares ledamöter vägrade bevilja ansvarsfrihet för rådets budget. Kanske några trodde att parlamentet skulle bli mer medgörligt efter valet i juni, eller att parlamentets krav på öppenhet och insyn bara var valfläsk och inte ett tecken på en verkligt förändrad inställning. Om så är fallet måste de ha blivit besvikna.

Även efter valet har budgetkontrollutskottet varit enat i vårt mycket enkla ställningstagande: om rådet vill att vi ska bevilja ansvarsfrihet för deras budget, då måste de träffa oss och svara på frågor. I slutet av september hände slutligen någonting. Den 24 september hölls ett möte mellan rådet, budgetkontrollutskottets ordförande, utskottets föredragande och samordnarna. Samtidigt svarade rådet på utskottets frågor – låt vara indirekt – och dessa svar publicerades även på rådets webbplats.

Låt mig vara tydlig: detta var ett smart drag av rådet – ett mycket smart drag. Det är skälet till att budgetkontrollutskottet idag kan rekommendera parlamentet att bevilja ansvarsfrihet för rådets budget 2007. Låt mig emellertid också tydligt klargöra att vi både förväntar oss och begär att detta steg uttrycker en förändrad inställning hos rådet gentemot parlamentet.

När det gäller rådets budget för 2008 förväntar vi oss att 2007 års absurda teaterföreställning inte kommer att upprepas. Vi antar tvärtom att vi kan utgå från den position som vi till slut nått fram till. Med andra ord, vi förväntar oss att rådet utan onödigt dröjsmål ger skriftliga svar på de frågor som ställs av behöriga utskott och föredragande i parlamentet. Vi förväntar oss att rådet är villigt att träffa de behöriga utskotten och svara på frågor.

För att kunna garantera att det inte råder några tveksamheter inför detta är det klart och tydligt uttryckt i det betänkande vi diskuterar idag, och som jag hoppas parlamentet kommer att anta i morgon, om inte enhälligt så med en mycket stor majoritet. När det gäller att bevilja ansvarsfrihet för rådets budget 2007 har vi visat vår goda vilja. Bollen ligger nu hos rådet.

  Cecilia Malmström, rådets tjänstgörande ordförande. − Herr talman!, ärade ledamöter! Det här är oerhört viktiga frågor som vi diskuterar. Transparens och öppenhet är de demokratiska verktyg vi har. Det som främjar medborgarnas förtroende är om de kan ha insyn i processen och det är bra för unionens verksamhet. Här har vi i parlamentet och rådet gemensamma målsättningar. Detta gäller ju överallt på alla områden och för alla institutioner.

Idag talar vi om ansvarfrihet för år 2007. Här vill jag förstås understryka vikten av extern granskning i allmänhet och av budgetgenomförandet i synnerhet och i detta sammanhang också lyfta fram revisionsrättens roll och det är mycket goda arbete som utgör grunden för den årliga ansvarsprövningen.

När det gäller den specifika frågan om just detta betänkande om ansvarsfrihet 2007 vill jag uttrycka min tillfredsställelse över att ni nu rekommenderar att bevilja rådet ansvarsfrihet. Tittar vi närmare på sakfrågorna finns det faktiskt ingen anledning till att inte bevilja detta. Vi har från rådets sida alltid strävat att följa reglerna och att tillämpa öppenhet när det gäller ekonomisk förvaltning. Det kommer att vara så även i fortsättningen. Jag har förstått att det informella mötet i september mellan budgetkontrollutskottets delegation och rådets delegation ledde till att man kunde klargöra ett antal punkter och att detta var det som gjorde det möjligt – som också föredraganden sade – att bevilja ansvarsfrihet för rådet 2007.

Detta lyfter helt klart fram betydelsen av en dialog mellan våra institutioner också i framtiden. Jag är därför mycket nöjd över att vi har funnit ett sätt att gå vidare i dessa frågor, vilket gör att ansvarsfrihet kan beviljas, och ser fram emot att detta bekräftas när omröstningen genomförs i morgon.

  Ingeborg Gräßle, för PPE-gruppen. – (DE) Herr talman, fru Malmström, herr Barrot! Ett mirakel har skett. För första gången på fem år bevittnar jag att rådet deltar i denna debatt, och jag vill rikta mitt varmt kända tack till rådets svenska ordförandeskap för denna viktiga signal.

(Applåder)

Varmt välkommen till detta plenarsammanträde då rådet för första gången finns företrätt här när dess ansvarsfrihet debatteras.

Är slutet gott allting gott, som vi säger i Tyskland? Nej, inte den här gången. Förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet för rådet har visats sig vara exempellöst och i starkt behov av att tas upp på den interinstitutionella dagordningen, som för övrigt behöver utökas för att göra plats för Europeiska rådets ordförande. Vi har en ny aktör på den europeiska arenan, och det befintliga förfarandet kan inte och får inte fortgå på samma sätt som tidigare. Det sätt på vilket parlamentet måste be om information och dialog för att få svar på sina kvarstående frågor är ovärdigt en parlamentarisk demokrati. Rådet framstår som det ultimata och absoluta organet, och jag, som medborgare i Europeiska unionen, står inför väljarna i min valkrets och skäms över detta beteende. Det förfarande vi har haft hittills är helt enkelt absurt och får inte tillåtas fortsätta i framtiden.

Jag skulle än en gång vilja tacka det svenska ordförandeskapet. Vi har haft en intressant start. Först hade vi detta samtal, en ny och inte tidigare skådad milstolpe, och det faktum att ni befinner dig här idag är en fantastisk signal. Rådets ordförandeskap, liksom alla EU:s institutioner, måste ställas inför parlamentets ansvarsfrihetsförfarande, och samma sak gäller, nu förstås mer än någonsin, den nya höga representanten som överhuvud för den nya avdelningen för yttre åtgärder. Vi parlamentsledamöter måste nu visa att denna fråga är viktig för oss, och vi måste driva den framåt tillsammans. Frågan måste stå på varje dagordning, och jag skulle vilja be kommissionen att sätta den på dagordningen.

Vi tycker inte om det sätt på vilket diskussionen förts hittills. Det faktum att vi inte har någonting, inte ett enda förslag, om hur saker och ting bör ske i framtiden stör oss. Lissabon får inte bli synonymt med en ogenomskinlig europeisk union där den parlamentariska kontrollen har körts över. Det här är en möjlighet att börja om på nytt med stark delaktighet av folkets valda företrädare, och beviljandet av ansvarsfrihet för Europeiska rådets kommande ordförande är ett första eldprov.

  Bogusław Liberadzki, för S&D-gruppen. – (PL) Herr talman! Jag vill inleda med att uttrycka min tacksamhet gentemot föredraganden, Søren Bo Søndergaard, som inledde sitt arbete under svåra omständigheter och som visat stort tålamod samt en förmåga att vara mycket välbalanserad i sina utvärderingar och yttranden.

Fru Malmström! Jag håller med er om att det är bra att öppenhetsprinciperna nu efterlevs, inklusive den ekonomiska öppenheten, men jag håller även med de synpunkter som talar om något mer. Vi har idag kommit fram till en avgörande tidpunkt för hur vi ska agera. Strax innan Lissabonfördragets ikraftträdande erkänner rådet att parlamentet är det enda organ som väljs för att parlamentet arbetar öppet. För att parlamentet och rådet ska vara kompatibla organ måste även rådet i mycket större utsträckning än det som nu är fallet arbeta öppet, och det är precis vad som håller på att hända just nu. Vi håller på att övervinna rådets motstånd mot att arbeta tillsammans med parlamentet. Jag tror att detta inte bara kommer att ske inom detta arbetsområde utan att det även kommer att ske inom våra övriga arbetsområden, inklusive parlamentsutskotten.

Min politiska grupp kommer därför definitivt att stödja förslaget om att bevilja ansvarsfrihet för budgeten, som rådet också har möjlighet att erfara under dagens debatt. Vi kommer inte att gå tillbaka till siffrorna; vi pekar inte på debetsidan, kreditsidan, inkomster, utgifter eller god förvaltning. Vi har inga betydande invändningar i dessa avseenden. Men vi är däremot glada över denna debatt och över det sätt på vilket den genomförts.

  Luigi de Magistris, för ALDE-gruppen. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Som ordförande för budgetkontrollutskottet måste jag uppmärksamma det mycket viktiga arbete som utskottet genomfört och det utmärkta arbete som föredraganden utfört, liksom den politiska solidaritet som har uppvisats.

Skälet är att vi, från första början, önskat framföra ett mycket tydligt budskap: vi tänker arbeta mycket målmedvetet för att säkerställa öppenhet, noggrannhet och lagenlighet när det gäller förvaltning av offentliga medel och därför även när det gäller revision av budgetarna.

Vi har haft mycket stor framgång med rådet, som först inte ville svara. Jag skulle personligen vilja gratulera det svenska ordförandeskapet för det. Det har alltid agerat för att befordra öppenhet och riktighet.

I och med detta förväntar vi oss att fler framsteg görs eftersom det naturligtvis är fullständigt oacceptabelt, i synnerhet när nu Lissabonfördraget träder i kraft, att parlamentet inte har den information och de upplysningar som krävs för att kontrollera budgetar och allmänna medel. Detta är något som inte bara ligger i Europeiska unionens utan i alla europeiska medborgares intresse.

  Bart Staes, för Verts/ALE-gruppen. – (NL) Låt oss vara ärliga, detta är fortfarande en svår uppgift, och det gläder mig att rådets ordförande är närvarande. Det innebär ett genombrott. Det är faktiskt första gången ordföranden har närvarat vid en debatt av det här slaget, och jag välkomnar det. Men vi måste oaktat detta erkänna att det fortfarande är en svår uppgift.

Rådet fortsätter trots allt att gömma sig bakom ett slags informell överenskommelse som träffades vid något tillfälle under tidigt sjuttiotal – för fyrtio år sedan – varigenom parlamentet och rådet kom överens om att inte blanda sig i varandras budgetar, att inte granska varandras bokföring och att se genom fingrarna med allt – som respektabla gentlemän gör. Detta är något som hör till det förflutna eftersom rådets budget har genomgått en fundamental förändring. För fyrtio år sedan bestod den inte av något annat än administrativa kostnader, medan den nu även innehåller operationella utgifter. Därför måste vi arbeta för en genombrytande förändring.

Vi har tillfälligt brutit dödläget. Vi är beredda att bevilja ansvarsfrihet, men nu måste vi verkligen ta ytterligare ett steg. Problemen har trots allt inte löst sig. Vi har i uppgift att säkerställa att öppenhet och demokratisk kontroll tillämpas på rådets budget och även på vårt eget parlaments budget. Därför instämmer jag med alla dem – talare, föredragande, företrädare för de politiska grupperna – som tydligt har sagt: lyssna, det här är ett skrämskott, nästa gång vi ställs inför att bevilja ansvarsfrihet måste vi ta ett steg till. Revisionsrättens årsredovisning innehåller förslag i det avseendet, och nämner ännu en gång frågor som rör Sesameprogrammet. Fru Malmström, inom kort kanske ni inte längre är engagerad i detta, men vi kommer att fortsätta att driva frågan om öppenhet.

  Richard Ashworth, för ECR-gruppen. – (EN) Herr talman! Får jag först ta tillfället i akt att lovorda kommissionsledamot Siim Kallas för de faktiska framsteg som gjorts när det gäller att ta itu med de frågor och reservationer som framförts av revisionsrätten. Min åsikt är att den avgående kommissionen har gjort fler framsteg än någon annan kommission i modern tid, och jag tackar honom för hans insatser.

Det är allmänt accepterat att införandet av bokföringsmässiga grunder har varit framgångsrikt och att det resulterat i mycket tydliga förbättringar. Jag vill även uppmärksamma de goda framsteg som gjorts inom den allmänna jordbrukspolitiken, och i synnerhet internrevisionssystemet, som också varit mycket gynnsamt.

Det finns dock två bekymmersamma områden jag måste nämna. Först och främst framför revisionsrätten i sin årsrapport upprepade gånger kritik mot ”korrektheten och tillförlitligheten hos underliggande transaktioner”. Jag instämmer i detta; 2007 skilde sig inte i det avseendet från tidigare år. Deras budskap är fullständigt klart: det återstår en hel del att göra.

För det andra vill jag nämna att revisionsrätten kritiserade den bristande kontrollen i gemensamt förvaltade program. Parlamentet har upprepade gånger uppmanat medlemsländerna att mycket mer seriöst ta itu med revisorernas påpekanden; i synnerhet har vi uppmanat medlemsländerna att leva upp till villkoren i 2006 års interinstitutionella avtal.

De måste nu, med hänsyn till finansiell integritet och offentlig redovisningsskyldighet, uppvisa mer beslutsamhet. Av dessa skäl, och fram tills dess vi ser att rådet gör verkliga framsteg i frågan, kommer jag och mina kolleger i den brittiska konservativa delegationen att rösta mot ansvarsfrihet för 2007 års allmänna budget.

  Marta Andreasen, för EFD-gruppen. – (EN) Herr talman! Vi har valts till medlemmar av Europaparlamentet, men våra väljare vet inte vad som pågår bakom kulisserna. I april 2009 beslutade budgetkontrollutskottet att skjuta upp ansvarsfriheten för rådet. Även om revisionsrätten inte hade kritiserat redovisningen hävdade utskottet att det fanns tillräckliga skäl för detta. När utskottet hade sammanträtt med det svenska ordförandeskapet i september och ett antal skriftliga svar hade lämnats på parlamentets frågor publicerade Søren Bo Søndergaard, föredragande om rådets ansvarsfrihet för 2007, ändå ett betänkande som inte ens med mycket god vilja skulle ha kunnat leda till beviljad ansvarsfrihet. Trots detta fattades ett politiskt beslut om att bevilja ansvarsfrihet, och styckena med komprometterande innehåll mildrades.

Utskottet tänker rekommendera beviljande av ansvarsfrihet baserat på förväntningar för framtiden. Om människor som gjorde sig besväret att rösta på oss i juni kände till följande: att det genom ett informellt avtal från 1970 råder enighet om att sitta still i båten, att rådets internrevisor inte skulle bli inbjuden till budgetkontrollutskottet för att rådet då skulle kunna bjuda in parlamentets internrevisor varvid utgången skulle vara osäker, samt att den politiskt utnämnda revisionsrätten inte hade några kommentarer om rapporten från rådets internrevisor från april 2008, vad skulle de då säga?

Redan 2002, när jag var kommissionens redovisningschef, skrev den generaldirektör som då ansvarade för budgeten i ett brev till kommissionens dåvarande internrevisor att förfarandet för att bevilja ansvarsfrihet var ett institutionellt spel och inget annat. Ska vi fortsätta att tassa som katten kring het gröt bara för att vi är rädda att förlora privilegier som vi har uppnått efter flera års tystnad? Vi kan välja att avslöja och göra slut på hyckleriet när vi röstar om rådets ansvarsfrihet för 2007. Jag förmodar att ni vet hur jag ställer mig, och jag hoppas att ni gör gemensam sak med mig och vägrar att bevilja rådet ansvarsfrihet.

  Martin Ehrenhauser (NI). – (DE) Herr talman! Den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken är för närvarande inte en flotta utan ett krigsfartyg i internationell politik. Varje år när det är dags att bevilja rådets budgetkrigsfartyg ansvarsfrihet försvinner det plötsligt in i Bermudatriangeln, och Europaparlamentet tycks glatt anamma mottot ”allt som inte syns på vår radarskärm finns inte i verkligheten heller”.

Förra våren dök det plötsligt upp konton som låg utanför budgeten, och rådet beviljades inte ansvarsfrihet. Fyra skäl angavs för detta. För det första vägrade rådet att acceptera någon som helst sorts officiellt, formellt möte med parlamentet. För det andra vägrade rådet att lämna några uttömmande skriftliga svar. För det tredje kunde rådet inte lämna vare sig någon verksamhetsrapport eller någon komplett förteckning över budgetöverföringarna. För det fjärde var det omöjligt att avgöra om kostnadsposterna i rådets budget kan karaktäriseras som rörelsekostnader.

Imorgon – några månader senare – vill man nu helt plötsligt bevilja rådet ansvarsfrihet, trots att inte ett enda av dessa fyra skäl för att vägra ansvarsfrihet egentligen har blivit uppklarade eller åtgärdade. Rådets företrädare vägrar fortfarande att ha någon sorts formellt möte med parlamentet. Någon verksamhetsrapport är inte heller förestående, och de konton som ligger utanför budgeten har inte avslutats eller avvecklats, som vi krävde.

Jag vill påminna föredraganden om att han i sin första rapport ställde sammanlagt tjugo frågor till rådet. Men var finns de exakta svaren på dessa frågor? Kan ni säga mig det? Nej, det kan ni inte. Istället för att nu sätta hårdare press på rådet, vad gör vi då? Vi förvandlas till tiggare, och dessa krav blir till önskemål i den nya rapporten. Den som nu röstar för att bevilja rådet ansvarsfrihet kommer att ge sitt stöd till att parlamentet står framför rådet och ödmjukt bugar och ber.

  Sidonia Elżbieta Jędrzejewska (PPE). – (PL) Herr talman! Jag stöder parlamentets beslutsförslag om att bevilja rådets generalsekreterare ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för räkenskapsåret 2007. Det gläder mig att det svenska ordförandeskapet och kommissionsledamot Siim Kallas har visat vilja att lösa det här problemet.

Jag vill dock rikta uppmärksamheten mot ett antal frågor som fortfarande är olösta och som vi måste ta itu med under de närmaste åren. Den svåra och ansträngande processen med att bevilja rådet ansvarsfrihet visar vad Europaparlamentet önskar. Parlamentet vill ha insyn samt öppen men också formell dialog med rådet. Dessa envisa krav från parlamentet är orubbliga, men de är inte uttryck för illvilja från parlamentets ledamöter. De är ett uttryck för omsorg om offentliga medel och är, precis som sig bör, ett uttryck för omsorg om att ha insyn i hur skattebetalarnas pengar används.

Jag vill betona att förfarandet för att bevilja rådet ansvarsfrihet också visar hur parlamentet får information om nya områden som rådet arbetar med, och att parlamentet inte vill utestängas från möjligheterna att kontrollera och övervaka rådets utgifter på något av dess verksamhetsområden.

Att bevilja rådet ansvarsfrihet för 2007 är enligt min mening ett steg i rätt riktning, men vi måste också klart och tydligt säga ifrån att det fortfarande finns vissa saker som ännu inte har förklarats ordentligt, och vi måste fortsätta att påminna rådet om detta. Jag hoppas att dialogen blir konstruktiv på det här området, med ökad insyn och öppenhet, så att allmänhetens pengar kan övervakas på bästa möjliga sätt.

  Jens Geier (S&D). – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Även jag vill tacka Søren Bo Søndergaard för hans framgångsrika arbete, vilket har medfört att rådet till slut gjorde parlamentet till viljes i fråga om förfarandet för att bevilja ansvarsfrihet. Rådet vägrade länge att ge relevanta svar på parlamentets frågor och hänvisade till ”gentlemannaavtalet” – ett informellt avtal som faktiskt är 40 år gammalt idag. Detta förefaller ytterst märkligt när rådets företrädare nu efter 40 år uppenbarligen inte längre vet exakt vad som står i det informella avtalet, eftersom den version som presenterats av parlamentet innehåller precis motsatsen mot vad rådet upprepade gånger hävdade under förhandlingarna.

I den första resolutionen i det informella avtalet stod att rådet inte skulle försöka göra några ändringar i Europaparlamentets utgifter. I den tredje resolutionen står att det ska vara ett nära samarbete mellan de två institutionerna när det gäller budgetfrågor. Rådet uppfattar detta som att varje institution ska lämna den andra partens budgetarbete i fred. I det här skedet avstår jag från att kommentera hur allvarlig denna argumentation är. Istället skulle jag vilja tacka det svenska ordförandeskapet för att ha inlett processen med att få slut på detta skamliga förhållande.

Lösningen är ett tillägg till det interinstitutionella avtalet som tydligt fastställer förfarandet för hur parlamentet ska bevilja rådet ansvarsfrihet, i enlighet med kraven i det framlagda resolutionsförslaget. Därför ber jag parlamentet stödja detta förslag.

  Jorgo Chatzimarkakis (ALDE). – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot! Först och främst välkomnar jag varmt att det svenska ordförandeskapet för rådet är närvarande, och jag skulle också personligen vilja tacka Cecilia Malmström för att hon har ökat insynen i förfarandet. Allt som mina kolleger har sagt är sant – förfarandet är mer öppet, och även om hon uttryckte sig lite försiktigare idag kan vi ändå säga att vi kommer att bevilja ansvarsfrihet. Men det är fortfarande mycket som återstår. Vi ber rådet att följa upp denna första åtgärd med ytterligare åtgärder, i synnerhet som rådets befogenheter på det utrikes- och säkerhetspolitiska området har blivit mycket tydligare definierade i Lissabonfördraget. I framtiden kommer denna politik också att ha ett ansikte i form av Catherine Ashton. Medborgarna kände inte till Catherine Ashton förut, och de europeiska skattebetalarna kommer inte heller i framtiden att veta exakt hur mycket pengar hon förfogar över och vad hon gör med dem. Vi måste ändra på detta. Det är faktiskt ett absolut måste i en tid då vi kämpar för ett demokratiskt Europa präglat av insyn.

Jag vill tacka föredraganden, Søren Bo Søndergaard, för att han har tryckt på i vårt – parlamentets – namn, och vi ska behålla det trycket.

  Ville Itälä (PPE). – (FI) Herr talman, mina damer och herrar! Även jag vill tacka föredraganden som har gjort ett fantastiskt gott arbete. När vi diskuterar ansvarsfrihet för gemensamma medel för 2007 talar vi inte om rådets pengar eller kommissionens pengar eller parlamentets pengar utan om skattebetalarnas pengar. Det är pengar som tillhör våra medborgare, och de måste ha rätt att få veta vad de används till.

Mer än något annat företräder parlamentet folket, och parlamentet måste ha rätt att få all den information det behöver när den efterfrågas. Vi kan inte ha en situation där parlamentet faktiskt måste tigga och be om information. Därför är öppenhet och insyn enda sättet för EU-institutionerna att vinna folkets förtroende.

Jag instämmer med dem som har lovordat de fantastiska framsteg som har gjorts på det här området och det utmärkta arbete som det svenska ordförandeskapet har utfört och som ligger till grund för att vi nu kan bevilja ansvarsfrihet. Jag vill också tacka kommissionsledamot Siim Kallas för hans utomordentliga arbete under de senaste fem åren. Det har gjorts framsteg på dessa områden. Detta är rätt steg i rätt riktning.

(Applåder)

  Aldo Patriciello (PPE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Den 23 april sköt parlamentet upp sitt beslut om rådets redovisning på grund av att rådet hade vägrat att lämna sin årliga verksamhetsrapport till parlamentet, vilket gjorde att utgifterna inte kunde granskas på det sätt som är brukligt för övriga institutioner.

Det är faktiskt vår plikt att intensifiera arbetet med att förbättra insynen i gemenskapens institutioner genom att öka medvetenheten om hur gemenskapsbudgeten används och genom att göra de europeiska institutionerna, först och främst rådet, mer ansvariga inför allmänheten.

Jag anser att det har gjorts stora ansträngningar sedan parlamentet vägrade att bevilja rådet ansvarsfrihet. Särskilt välkommet var att rådets årliga verksamhetsrapport publicerades på rådets webbplats samt den ökade insynen inom gemenskapens utrikes- och säkerhetspolitik. Vi välkomnade också mötet i september då vi äntligen fick till stånd en konstruktiv diskussion mellan företrädarna för budgetutskottet och det svenska ordförandeskapet. Rådets ansträngningar för att komma med tillfredsställande svar på parlamentets frågor i april är lika välkomna.

Den text som vi ska rösta om utgör avslutningsvis ett viktigt steg i dialogen mellan parlamentet och rådet, och är en tydlig signal från parlamentet om att skattebetalarna ska skyddas genom att det vid rätt tidpunkt presenteras tydliga och insynsvänliga rapporter om rådets utgifter.

  Cecilia Malmström, rådets tjänstgörande ordförande. − Herr talman! Tack för denna debatt om en oerhört viktig fråga. Jag är glad att vi är överens om betydelsen av öppenhet och insyn. Det är ju fundamenten inte bara i ett gott samarbete mellan oss, utan också för att medborgarna ska känna förtroende för de europeiska institutionerna. Rådet är, precis som Europaparlamentet, angeläget om att ta sitt ansvar för att garantera största möjliga insyn när det gäller skattebetalarnas pengar, och dessa frågor får ju ytterligare relevans med det nya fördraget, som kommer att träda i kraft om bara en vecka.

Den bredare diskussionen om formerna av granskning av unionens finansiella förvaltning bör ske i samband med den översyn av regelverket och det årliga förfarandet för EU:s budget som kommer att bli nödvändig med anledning av Lissabonfördragets ikraftträdande. Men rådet strävar och kommer att sträva efter att alltid följa reglerna och tillämpa öppenhet när det gäller vår ekonomiska förvaltning. I förhållande till Europaparlamentet kommer vi att fortsätta att tillämpa den praxis som etablerats under åren och även nästa år föra en dialog med Europaparlamentet på informell basis för att klara ut eventuella frågeställningar som kan finnas kring genomförandet av budgeten. I detta sammanhang ser jag fram emot en fortsatt dialog med Europaparlamentet om frågan om ansvarsfrihet och är övertygad om att vi även nästa år kommer att ha en konstruktiv, informell dialog om revisionsrättens rapport för 2008. Tack så mycket för denna debatt.

  Søren Bo Søndergaard, föredragande. – (DA) Herr talman! Jag vill tacka alla som har bidragit till denna debatt. Jag vill särskilt beröra vad Marta Andreasen och Martin Ehrenhauser sade, och påpeka att när vi påbörjade den här processen fanns inget avtal alls. När vi påbörjade den här processen fick vi inget svar när vi ställde frågor till kommissionen och krävde skriftliga svar. När vi påbörjade den här processen lämnade kommissionen sammanträdena så fort vi började ställa frågor. Sådan var situationen när vi började.

Dagens uppgift är att besluta om vi har tagit ett steg framåt eller om vi fortfarande befinner oss i samma situation. Frågan är inte om vi har uppnått allt vi ville uppnå. Jag håller med om att vi inte har uppnått allt vi ville. Man behöver bara läsa min rapport och nu även utskottets rapport, för att se att vi fortfarande är missnöjda. Jag vill också be rådet läsa rapporten väldigt noga, för den innehåller många bra saker som kan vara till nytta nästa år.

Men vi har kommit ett steg längre. När vi börjar med 2008 års ansvarsfrihet – och det gör vi redan nu – startar vi inte med ett tomt pappersark. Vi startar från den punkt vi har nått fram till i år. Därför anser jag att det är rätt att försvara vad vi har uppnått genom att rösta för, och därigenom fortsätta denna kamp – för det är ju faktiskt vad det är. Endast framtiden – när vi ser hur det har gått i år och nästa år och året därpå – kan säga om vi har fattat rätt beslut. Det är därför det är så viktigt att vi från utskottets sida, och från parlamentets sida, kan stå enade och hålla oss till det som vi hela tiden föresatte oss.

Jag vill ta tillfället i akt att tacka sekretariatet, skuggföredragandena och hela utskottet, inklusive dess ordförande, för att de har gjort det möjligt för oss att visa upp en enad front. Om vi kan upprätthålla denna solidaritet – även när det gäller 2008 års ansvarsfrihet – så kommer vi att kunna gå ett steg längre 2008 jämfört med 2007. Då kommer vi att befinna oss i ett läge där vi kan uppnå vad vi alla vill uppnå.

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad. Omröstningen kommer att äga rum onsdagen den 25 november 2009.

Skriftliga förklaringar (artikel 149)

  Georgios Stavrakakis (S&D) , skriftlig. – (EL) Herr talman, mina damer och herrar! Även jag vill börja med att gratulera föredraganden, som har utfört ett enastående gott arbete, som omedelbart tog upp viktiga frågor och som insisterade på att vi måste få tydliga svar innan vi gick vidare till att rekommendera ansvarsfrihet. Jag vill även gratulera budgetkontrollutskottet som höll fast vid sin ståndpunkt och stödde föredraganden och trots inledande svårigheter lyckades övertyga rådet om att ge oss svar på de viktigaste frågorna. För hur kan vi rekommendera ansvarsfrihet för en budget, hur kan vi ta ansvar för att hävda att budgeten i fråga är korrekt, utan att veta vad som ligger bakom siffrorna? Det skulle vara fullständigt absurt. Efter rådets svar är vi nu redo att rekommendera ansvarsfrihet, men samtidigt har vi lämnat en hel del kommentarer i den medföljande resolutionen, som budgetkontrollutskottet godkände med mycket stor majoritet. Vi vill ha och tror på ett öppet förfarande, vi vill ha och tror på insyn och vi vill veta allt om hur europeiska skattebetalares pengar används.

(Sammanträdet avbröts kl. 19.25 och återupptogs kl. 19.30 då frågestunden började.)

ORDFÖRANDESKAP: McMILLAN-SCOTT
Vice talman