Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2009/2775(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :

Ingivna texter :

RC-B7-0165/2009

Debatter :

PV 25/11/2009 - 17
CRE 25/11/2009 - 17

Omröstningar :

PV 26/11/2009 - 8.4

Antagna texter :

P7_TA(2009)0101

Debatter
Onsdagen den 25 november 2009 - Strasbourg EUT-utgåva

17. Ratificeringen och genomförandet av de uppdaterade ILO-konventionerna (debatt)
Anföranden på video
PV
MPphoto
 

  Talmannen. – Nästa punkt är en debatt om en muntlig fråga till kommissionen från Alejandro Cercas för S&D-gruppen, Marian Harkin för ALDE-gruppen, Jean Lambert för Verts/ALE-gruppen samt Gabriele Zimmer och Ilda Figueiredo för GUE/NGL-gruppen, om ratificeringen och genomförandet av de uppdaterade ILO-konventionerna (O-0131/2009 – B7-0228/2009).

 
  
MPphoto
 

  Alejandro Cercas, frågeställare.(ES) Fru talman, kolleger, kommissionsledamöter! Vi vet alla att den ekonomiska globaliseringen, den internationella finanskrisen och alla framtida utmaningar måste hanteras på global nivå. Vi kan inte längre klara av dessa problem på nationell eller ens regional nivå. Ett samarbete mellan EU och ILO har därför blivit en viktig punkt på vår agenda.

ILO, med sin tredelade metod, utför ett ovärderligt arbete när det gäller att skapa sammanhållning och förnuft i världen. Våra värderingar är dem som ILO grundades på. ILO och vi arbetar för en social modell som tar hänsyn till folks värdighet och vi anser att vi kan samarbeta. Det är tydligt att EU behöver ILO för att kunna bevara denna sociala modell – vi skulle inte kunna göra det i en orättvis värld – och att ILO ger oss möjlighet att vara en global aktör i våra yttre förbindelser.

EU och dess medlemsstater påstår att de har ett nära samarbete med ILO och att de främjar programmet för anständigt arbete för alla och den globala sysselsättningspakten, med ILO vid rodret. Kommissionsledamöter! Det finns emellertid ett glapp mellan det vi säger och det vi gör. Det är därför nödvändigt att vi i kväll diskuterar ratificeringen av ILO-konventionerna och att vi i morgon godkänner en resolution om frågan, för att därmed kunna erbjuda vissa garantier till ILO och även till vårt eget projekt.

I ert meddelande om en förnyad social agenda uppmanade ni medlemsstaterna återigen, men de reagerade inte. Ni uppmanade dem att ratificera och genomföra konventionerna, men med lite framgång. Det verkar nu som att ni måste vidta mycket mer långtgående åtgärder. Det är meningslöst att säga att medlemsstaterna redan har ratificerat de viktigaste ILO-konventionerna. ILO har uppdaterat 70 av sina konventioner och t.o.m. vissa utvecklingsländer vidtar åtgärder snabbare än EU. Detta är svårt att förstå för resten av världen och EU förlorar trovärdighet och går miste om möjligheter.

Kommissionsledamöter! Det är därför på sätt och vis skandalöst att EU uttalar sig för anständig sysselsättning och för ILO och sedan inte ratificerar ILO-konventionerna utan bara uttrycker tomma ord.

Det är här frågan uppkommer. I morgon vill sålunda alla politiska grupper i parlamentet att ni går vidare och utfärdar ett meddelande i vilket ni kräver att medlemsstaterna ratificerar konventionerna för att därmed kunna fylla luckan mellan vad vi säger och vad vi gör. Dessa luckor i politiken är ett av skälen till varför vi förlorar trovärdighet bland medborgarna och varför EU även förlorar trovärdighet i resten av världen.

 
  
MPphoto
 

  Marian Harkin, frågeställare.(EN) Fru talman! Det gläder mig att kunna stödja uppmaningen till att EU-medlemsstaterna ska ratificera och genomföra de uppdaterade ILO-konventionerna. Det tål verkligen att sägas att, när ILO skapades 1919 efter Versaillesfördraget, som innebar slutet på första världskriget, var det för att återspegla tron att en universell och hållbar fred bara kunde åstadkommas om den grundades på social rättvisa. Under de mellanliggande 80 åren har ILO svarat på människors behov av anständig sysselsättning, anständiga liv och värdighet över hela världen.

I kväll uppmanar vi alla EU-medlemsstater att ratificera och genomföra de uppdaterade ILO-konventionerna; men det är inte frågeställarna till denna fråga som gör det – det gäller även många andra byråer och organ. Om man tittar på Förenta nationernas uppförandekodex för leverantörer kan man se att ILO-konventionerna har tjänat som grund och att FN förväntar sig att alla leverantörer som levererar varor och tjänster till FN följer principerna i uppförandekodexen. Man behöver därför ratificera och genomföra dessa konventioner över hela världen, så att alla leverantörer kan följa dem. Nog kan vi klara av det i EU.

I sitt meddelande om den förnyade sociala agendan uppmanar Europeiska kommissionen alla medlemsstater att statuera ett exempel genom att ratificera och genomföra de uppdaterade ILO-konventionerna. I en resolution om den förnyade sociala agendan som godkändes vid Europaparlamentets sammanträdesperiod i maj anger vi återigen att vi anser att stärkandet av tillämpningen och genomförandet av den befintliga arbetslagstiftningen på nationell och EU-nivå och i ILO-konventionerna måste prioriteras av EU-institutionerna och medlemsstaterna. I kväll upprepar alltså vi i parlamentet dessa krav. Vi uppmanar rådets ordförandeskap att göra allt det kan i denna fråga, vi uppmanar medlemsstaterna att beakta de starka sociala argumenten för att ratificera och genomföra dessa konventioner, och vi uppmanar kommissionen att beakta antagandet av en rekommendation till medlemsstaterna att verka för ratificeringen av de uppdaterade konventionerna.

Vi anser också att EU måste säkra sammanhållningen mellan sin inrikes- och utrikespolitik. Här i parlamentet hör vi hela tiden talas om utbyte av bästa metoder mellan medlemsstaterna. Detta måste väl vara ett utmärkt exempel på där vi kan uppnå bästa metoder i EU genom att alla medlemsstater ratificerar de relevanta konventionerna och främjar de bästa metoderna gentemot tredjeland eller globalt genom att, som kommissionen själv föreslår, statuera ett exempel och ratificera och genomföra de uppdaterade ILO-konventionerna. I dag, den 25 november, har 7 650 ILO-konventioner ratificerats globalt, varav 47 under de senaste tolv månaderna. Vi förväntar oss att EU tar initiativet om klimatförändringarna vid Köpenhamnsmötet. Vi skulle kunna göra ett liknande gott arbete med ratificeringen av alla ILO-konventioner.

 
  
MPphoto
 

  Emilie Turunen (för Jean Lambert).(DA) Fru talman! Jag vill på Verts/ALE-gruppens vägnar betona att vi anser att budskapen i detta beslut om ratificering och genomförande av ILO-konventionerna är mycket viktiga och brådskande. Varför? Av två anledningar. För det första bör EU ta initiativet i kampen för anständig sysselsättning. Vi bör vara en global pionjär när det handlar om att främja goda arbetsplatsförhållanden och anständig sysselsättning.

För det andra, som tidigare har nämnts här i dag, håller det på att bli en klyfta mellan vad vi säger och vad vi gör, med andra ord en klyfta mellan EU:s inrikes- och utrikespolitik. Om EU glömmer bort eller om EU-medlemsstaterna glömmer bort eller väljer att inte ratificera och genomföra uppdaterade konventioner, är detta inte bara dåligt för arbetstagarna i EU, det är också ett mycket dåligt budskap till länder utanför EU som vi kräver ska ratificera just dessa konventioner. Vi bör göra det vi säger att man bör göra.

Det är nödvändigt att EU tar initiativet på global nivå och att vi visar att vi är en region som lyckas med att kombinera bra arbetsplatsförhållanden med en hög konkurrenskraft. ILO är vår globala aktör när det handlar om lagstiftning på internationell nivå. Det är nödvändigt att EU stöder ILO som institution och att vi tar ILO:s konventioner på allvar. Verts/ALE-gruppen stöder följaktligen budskapen i detta beslut och vi uppmanar alla behöriga EU-organ att uppmana medlemsstaterna att ta detta på lika stort allvar som vi gör här i kväll.

 
  
MPphoto
 

  Ilda Figueiredo, frågeställare.(PT) Fru talman! Vi stöder uppmaningen till medlemsstaterna att beakta de starka sociala argumenten för att ratificera och genomföra de uppdaterade ILO-konventionerna.

Sedan 1919 har Internationella arbetsorganisationen upprätthållit och utvecklat ett system för internationella arbetsnormer som täcker ett stort antal områden, t.ex. sysselsättning, anställning, social trygghet, socialpolitik och vissa mänskliga rättigheter.

Vi stöder därför det ursprungliga resolutionsförslaget som har lagts fram här. På grund av påtryckningar från PPE-gruppen har tyvärr de övriga undertecknarna låtit resolutionens tyngd bli urvattnad och undergrävt dess genomslagskraft i och med införandet av en hänvisning till Lissabonstrategin för tillväxt och arbetstillfällen.

Som vi alla känner till var det emellertid i Lissabonstrategins namn som Europeiska kommissionen lade fram, här i kammaren, en del av de värsta förslagen mot arbete och sociala rättigheter, genom dess betoning på flexibilitet och avreglering av arbetslagstiftningen.

Vem kan glömma bort förslaget om ändring av arbetstidsdirektivet, då man försökte att nedvärdera arbetet och göra det ännu otryggare, att förlänga arbetsdagen och att undergräva de kollektiva förhandlingarna och fackföreningarnas roll, vilket är precis motsatsen till det som ILO-konventionerna vill upprätthålla?

Det är på grund av denna beklagansvärda hänvisning till särskilt Lissabonstrategin som vi har dragit tillbaka vårt stöd för denna resolution.

För GUE/NGL-gruppen uppmanar vi dock medlemsstaterna att ratificera ILO-konventionerna och vi uppmanar kommissionen att beakta våra förslag.

 
  
MPphoto
 

  Karel De Gucht, ledamot av kommissionen.(EN) Fru talman! Under de allra senaste åren har kommissionen vid upprepade tillfällen betonat sitt stöd för den internationellt överenskomna agendan för anständigt arbete och främjandet av ILO-konventionerna.

Kommissionen har gett aktivt stöd till medlemsstaterna och fört ett nära samarbete med ILO i avsikt att anta omfattande rättsliga normer som möter de utmaningar som det innebär med en globaliserad ekonomi och som främjar genomförandet av ILO:s agenda för anständigt arbete. Rådet och Europaparlamentet har betonat vikten av agendan för anständigt arbete och av kommissionens arbete i detta avseende.

EU-medlemsstaterna har redan ratificerat alla ILO-konventioner som omfattar centrala arbetsnormer och ett stort antal andra ILO-konventioner. Kommissionen har återigen bekräftat sitt stöd för agendan för anständigt arbete som en del av den förnyade sociala agendan. Kommissionen har i synnerhet uppmanat alla medlemsstater att föregå med gott exempel genom att ratificera och genomföra de ILO-konventioner som enligt ILO är ”uppdaterade”. På så sätt understryker kommissionen såväl den inre som den yttre dimensionen av agendan för anständigt arbete. I de fall då ILO-konventionerna har omfattats av gemenskapens exklusiva behörighetsområde har kommissionen dessutom lagt fram lämpliga förslag till direktiv från rådet enligt vilka medlemsstaterna får ratificera konventionerna i fråga, och ett krav på att normerna ska ratificeras så fort som möjligt, särskilt konventionen om arbete till sjöss (sjöarbetskonventionen) och konventionen om arbete i fiskenäringen.

Avslutningsvis kan nämnas att rapporten om anständigt arbete från 2008 föreskriver övervakning av den politiska utvecklingen med hänsyn till ratificeringsprocessen. Resultatet av denna analys ska återges i den uppföljningsrapport om anständigt arbete som ska offentliggöras 2011.

 
  
MPphoto
 

  Csaba Őry, för PPE-gruppen.(HU) Först och främst vill jag välkomna det faktum att grupperna har kunnat enas om texten i det resolutionsförslag som ska läggas fram i fråga om ratificering och genomförande av de konventioner som har granskats av Internationella arbetsorganisationen (ILO). Vi kommer därför också att stödja detta.

Internationella arbetsorganisationen är som bekant ett av de äldsta internationella organen. Den grundades 1919 i det grundläggande syftet att få till stånd arbetsbestämmelser som ska styra utvecklingen av arbetsvillkor och besvärliga arbetsmiljöer för att motverka utnyttjande av arbetstagare. ILO utökade sedan sin verksamhet som nu innefattar socialpolitiska frågor och ett system för tekniskt samarbete.

Vi i Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) anser att de arbetsnormer som Internationella arbetsorganisationen har tagit fram bidrar till att minska de skadliga konkurrenseffekterna på den internationella marknaden och att de därmed ökar chanserna till en balanserad ekonomisk tillväxt. Detta har särskild betydelse i en tid då vi kanske redan är på väg ut ur den nuvarande krisen. Dessutom bekräftar säkerligen legitimiteten av dessa normer och det faktum att de är resultatet av ett trepartssamarbete och att de har sin grund i en demokratisk process i samarbete med regeringar, arbetsgivare och fackföreningar. I detta fall har vi därför att göra med arbetsrelaterade rättigheter och åtaganden samt ett omfattande system för dessa vilket måste respekteras av de länder som godkänner och ratificerar konventionerna. Samtidigt får vi inte ignorera det faktum att Europeiska unionen, som gemenskap, inte får ratificera avtal. Det är bara enskilda medlemsstater som får göra detta. Detta aktualiserar därför i viss mån frågan om huruvida gemenskapsrätten och subsidiaritetsprincipen tillämpas på rätt sätt. I texten uppmanas därför EU, på ett mycket lämpligt sätt, att exakt ange vilka rättsliga områden med tillhörande bestämmelser som faller under gemenskapens respektive de enskilda medlemsstaternas behörighet. Om vi kan beakta subsidiaritetsprincipen innebär detta att vi stödjer utarbetandet av en rekommendation och att vi därmed gör så att konventionen kan ratificeras så snart som möjligt.

 
  
MPphoto
 

  Ole Christensen, för S&D-gruppen.(DA) Fru talman! Vi har en inre marknad i EU där vi kan sälja varor till varandra på en fri marknad. Vi säkrar fri konkurrens och billiga varor och det är mycket fint och bra. Men hänsyn måste även tas till andra områden. Grundläggande rättigheter för arbetstagare måste garanteras och respekteras i hela EU. EU-medlemsstaterna får inte konkurrera på dåliga arbetsvillkor och arbetskraften i alla medlemsstater måste garanteras lika lön för lika arbete. Strejkrätten är också en grundläggande rättighet.

Därför är det viktigt med ett nära samarbete mellan EU och Internationella arbetsorganisationen (ILO). Vi har några gemensamma värderingar och vi kan använda ILO-konventionerna som bas för att vidareutveckla den europeiska sociala modellen. Detta är tyvärr inte möjligt i dag, eftersom kommissionen bara bedömer konventionerna som bindande om de har ratificerats av mer än hälften av medlemsstaterna. Vi skulle kunna börja med att se till att varje EU-medlemsstat åtminstone ratificerar och genomför de konventioner som enligt ILO är uppdaterade. Vi behöver inte fler diskussioner om detta. Vad vi behöver är handling. Hur ska vi annars kunna begära att andra länder i världen ska ratificera och genomföra ILO-konventionerna och att WTO ska inkludera grundläggande rättigheter för arbetstagare i alla handelsavtal?

EU måste gå i spetsen för detta. Det är först då som vi kan säga till andra länder att de alla måste ratificera och genomföra dessa konventioner. Vi måste främja anständigt arbete i EU och i världen som ett hållbart, starkt svar på den globala kris som vi befinner oss i.

 
  
MPphoto
 

  Elisabeth Schroedter, för Verts/ALE-gruppen.(DE) Fru talman! Det är sant, mina damer och herrar, att världsomfattande miniminormer skyddar arbetstagare från omänskliga arbetsvillkor i kristider. EU stödjer alltid Internationella arbetsorganisationens (ILO) grundläggande normer i stora tal och i kontakterna med tredjeländer och det gör EU rätt i eftersom de skyddar arbetstagare mot diskriminering och social dumpning.

Tyvärr stannar saker och ting i Europeiska unionen vid dessa stora tal. EU-medlemsstaterna och EU själv ignorerar ILO-konventionerna. De varken ratificerar eller genomför dem. På så sätt kan medlemsstaterna och EU smita ifrån sitt ansvar. Till exempel har Europeiska unionens domstol upphävt strejkrätten och kommissionen har applåderat detta drag. Konventionen om skydd för migrerande arbetstagare har exempelvis bara ratificerats av tre av de 27 medlemsstaterna. Detta är en skandal och denna situation måste förändras 90 år efter att ILO grundades.

 
  
MPphoto
 

  Elisabeth Morin-Chartier (PPE).(FR) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! För det första vill jag tacka mina kolleger i Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) och övriga politiska grupper i Europaparlamentet. Vi har nämligen alla velat följa samma linje i frågan om anständigt arbete och lägga fram en gemensam resolution, och de senaste dagarnas förhandlingar har varit oerhört positiva.

Internationella arbetsorganisationen har sedan 1919 kunnat garantera och utveckla ett system med internationella arbetsnormer för att stort antal områden, däribland arbete, sysselsättning, socialpolitik och mänskliga rättigheter. Vi får inte glömma detta, särskilt inte i dessa kristider.

Därför är det oerhört viktigt att ILO har klassificerat konventionerna som uppdaterade efter trepartssamarbetet mellan arbetsgivare, arbetstagare och regeringar. Detta är anledningen till att vi har lagt fram denna rekommendation till medlemsstaterna där de uppmuntras att ratificera de konventioner som har klassificerats av ILO och ombeds aktivt främja ett effektivt genomförande av dessa för att åstadkomma utveckling och framsteg i det sociala Europa. Vi hoppas att detta kommer att ske så fort som möjligt. Vi kommer att vara vaksamma på att tidsfristerna för tillämpningen av dessa konventioner följs, allt under beaktande av subsidiaritetsprincipen givetvis.

PPE-gruppen kommer att vara särskilt vaksam på hur medlemsstaterna tillämpar dessa konventioner. Det som det hela gäller är att bekämpa illegalt arbete, göra moderna sociala framsteg och bygga upp ett genuint socialt Europa som visar världen vägen, och vi vill verkligen hjälpa Europa i rätt riktning.

 
  
MPphoto
 

  Sylvana Rapti (S&D).(EL) Fru talman! Ett av Europeiska unionens viktigaste kännetecken är den vikt som den fäster vid socialpolitik och grundläggande rättigheter. Vi vet mycket väl att man måste tillämpa dessa rättigheter för att få bli medlem i Europeiska unionen. Vi vet också mycket väl att Europeiska unionen har en skyldighet att ålägga sanktioner när dessa rättigheter kränks.

Unionen och dess verksamhet inrättades även för att värna arbetsrelaterade rättigheter. Den vikt som unionen fäster vid att värna arbetstagares rättigheter avspeglas inte bara i den interna lagstiftningen utan även i utrikespolitiken. Vi vet mycket väl att en nödvändig förutsättning för att vi ska ingå avtal med tredjeländer är att grundläggande arbetstagarrättigheter respekteras. Unionen var därför en av de första att stödja den nödvändiga systematiska uppdateringen av Internationella arbetsorganisationens (ILO) konventioner.

ILO uppdaterade nyligen sina konventioner efter förhandlingar med arbetstagare, arbetsgivare och regeringar. Eftersom medlemsstaternas regeringar och unionen är några av de som deltog i arbetet med denna uppdatering står vi inför en paradox. Även om många medlemsstater i Europeiska unionen har antagit likformiga direktiv som föreskriver mer omfattande rättigheter än ILO-konventionerna, underskattar de vikten av den formella frågan om den nationella ratificeringen av dessa konventioner.

Eftersom detta ger en felaktig bild till tredjeländer, särskilt utvecklingsländer, skulle det vara klokt om vi ändrade vår attityd och om de medlemsstater som inte har gjort de nödvändiga ratificeringarna faktiskt gör dessa. Oavsett hur det förhåller sig borde inte Europeiska kommissionen dra sig för att inta en mer aktiv hållning och begära att medlemsstaterna uppfyller dessa åtaganden för att öka unionens trovärdighet genom främjandet av värdiga arbetsvillkor, särskilt under den nuvarande finanskrisen.

 
  
MPphoto
 

  Patrick Le Hyaric (GUE/NGL).(FR) Fru talman, herr kommissionsledamot! Vi måste tydligen betona vikten av att genomföra Internationella arbetsorganisationens konventioner. Jag är dessvärre rädd för att de system som vi styrs av, nämligen det med fri konkurrens, gör själva arbetskraften till en marknad och därmed till en handelsvara. Detta skapar hot överallt mot arbetslagstiftningar, hot mot de sänkningar av arbetstid som planeras och påtryckningar om sänkta arbetskraftskostnader, vilket kan orsaka stor skada.

I Frankrike har vi ett exempel på ett kullagerföretag som nu har stängts för att verksamheten ska kunna flyttas till Bulgarien, och de anställda på detta företag får åka i väg och utbilda de anställda i Bulgarien. Ni kan alltså tydligt se att dessa påtryckningar om sänkta arbetskraftskostnader leder till omlokaliseringar, påtryckningar ovanifrån och försämrade sociala rättigheter överallt. Vi borde därför utarbeta ett system med en ökad samordning av sociala rättigheter och nivåer av socialt skydd för att få bort denna hårda konkurrens mellan arbetstagare vilken skapas av företagen och våra institutioner.

Likaså borde vi inte fortsätta mot det som man i detta parlament kallar för ”flexicurity”, utan vi borde tvärtom gå mot ett yrkesbaserat system för social trygghet inom området för arbete och sysselsättning, tillsammans med nödvändiga utbildningsperioder. Det är på det här sättet som vi skulle kunna ta oss ur krisen, nämligen genom att utbilda arbetstagare för att leda dem mot de yrken som måste skapas för framtiden.

 
  
MPphoto
 

  Olle Ludvigsson (S&D). - Fru talman! När Lissabonfördraget nu är antaget och EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna blir rättsligt bindande, finns det nya förutsättningar för att stärka den sociala dimensionen av EU-samarbetet. För att göra det, är det nödvändigt att vi klarar av att förverkliga dessa möjligheter även i praktiken. Ett bra första steg vore att EU:s medlemsländer snarast ratificerade samtliga uppdaterade ILO-konventioner.

Det finns också en extern dimension. Om EU vill vara en seriös part i det internationella arbetet för att förbättra arbets- och levnadsvillkor, är det av största vikt att EU:s medlemsstater också antar ILO-konventionen. Om vi vill påverka situationen i tredjeland, måste vi först själva vara en förebild. Jag vill därför uppmana kommissionen och det svenska ordförandeskapet att verka progressivt och göra det yttersta för att alla uppdaterade ILO-konventioner ska antas av samliga medlemsländer.

Jag själv kan tycka att det är lite beklämmande att min egen medlemsstat, Sverige, inte har ratificerat grundläggande konventioner som till exempel nr 96 om offentlig upphandling. Jag vill därför uppmana ordförandeskapet att verka även nationellt för att så ska ske. Detta, tillsammans med att stadgan om de grundläggande rättigheterna blir bindande, skulle minska risken för EG-domstolen att komma med fler utslag liknande det i Rüffert-målet. Vi kan inte tillåta en situation där EU:s lagstiftning strider mot grundläggande ILO-konventioner.

 
  
MPphoto
 

  Mairead McGuinness (PPE).(EN) Fru talman! ILO har, liksom mina kolleger har sagt, funnits under en lång tid – från 1919. ILO har funnits i 90 år och fortfarande arbetar man med agendan för anständigt arbete. Det är viktigt att medlemsstaterna, liksom andra har sagt, ratificerar alla konventioner, särskilt i en ekonomisk kris då arbetstagarna befinner sig i en svår situation. Men jag tror också att det är viktigt i denna debatt att erkänna ILO:s roll i utvecklingsvärlden och dess relationer med icke-statliga organisationer och alla de program som ILO genomför till förmån för de mest utsatta, till exempel funktionshindrade personer som aldrig hade fått någon chans om det inte hade varit för dessa program. Två mycket viktiga områden som vi talar om i detta parlament är dessutom tvångsarbete och barnarbete. Så om vi förväntar oss att ILO ska göra ett bra jobb i utvecklingsvärlden, vilket den gör, anser jag att det allra minsta som medlemsstaterna i Europeiska unionen kan göra är att ratificera konventionerna fullt ut och föregå med gott exempel.

 
  
MPphoto
 

  Czesław Adam Siekierski (PPE).(PL) Fru talman! Under alla de år som Internationella arbetsorganisationen har funnits har den antagit en rad internationella konventioner och direktiv och skickat ut dessa till EU-medlemsstater för ratificering. De har rört områden som sysselsättning, fackföreningsfrihet, socialpolitik och socialförsäkring, och även arbetsmarknadsmodeller och arbetsvillkor. Medlemsstaterna borde ratificera och tillämpa de konventioner som ILO anser är gällande. Europeiska unionen borde på ett bestämt och aktivt sätt delta i den oerhört viktiga frågan om skydd för arbetande människors rättigheter i en globaliserad värld.

Det bör understrykas att varje medborgare, oavsett bakgrund, religion eller ras, har rätt till större materiell välfärd, andlig utveckling med avseende på frihet och värdighet, ekonomisk säkerhet och lika möjligheter. Vi måste komma ihåg att fattigdom, oavsett var den råder, är ett allvarligt hot mot oss alla.

 
  
MPphoto
 

  Karel De Gucht, ledamot av kommissionen.(FR) Fru talman, ärade ledamöter! Det finns en stor samstämmighet om nyttan och behovet av att ratificera ILO-konventionerna bland talare från Europaparlamentet och kommissionen. Liksom Csaba Őry konstaterade kan kommissionen dock bara göra anspråk inom de områden som faller under kommissionens exklusiva behörighet och, som jag tidigare sade, har den gjort detta.

Vad beträffar fackföreningarnas roll erkänner EU-domstolen i ett nyligen utfärdat beslut att det är en grundläggande rättighet att vidta kollektiva åtgärder. Denna rättighet kan dock regleras och detta är i överensstämmelse med andra internationella instrument. Jag kommer i alla fall att vidarebefordra era synpunkter till min kollega med ansvar för socialpolitik så att en noggrann uppföljning kan göras av denna fråga.

 
  
MPphoto
 

  Talmannen. – Jag har mottagit tre resolutionsförslag(1) som ingetts i enlighet med artikel 110.2 i arbetsordningen.

Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum torsdagen den 26 november 2009.

 
  

(1) Se protokollet.

Senaste uppdatering: 16 april 2010Rättsligt meddelande