– en muntlig fråga till rådet från Anna Hedh och Edit Bauer, för utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män, om förhindrande av människohandel (O-0148/2009 – B7-0341/2009), och
– en muntlig fråga till kommissionen från Anna Hedh och Edit Bauer, för utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män, om förhindrande av människohandel (O-0149/2009 – B7-0342/2009).
Anna Hedh, frågeställare. − Som vi alla vet så är människohandel ett av de allvarligaste och de grövsta brotten i världen. Därför känns det väldigt tråkigt att debattera denna viktiga fråga så här sent på kvällen inför en tom sal utan åhörare och utan journalister.
1850 blev slaveriet officiellt förbjudet i hela Europa. Trots det, nästan 200 år senare, drabbas hundratusentals människor av den moderna slaveriformen människohandel i Europa. Europaparlamentet och övriga EU-institutioner har ett oerhört stort ansvar för att bekämpa och stoppa dagens slaveri som visar sig i många olika former, till exempel tvångsarbete, sexslavhandel, handel med organ, adoption och tiggeri.
Därför är jag glad för att vi ikväll debatterar den här viktiga frågan. Jag vill passa på att tacka alla er för ett bra samarbete hittills och jag hoppas att vi tillsammans slutligen kan komma fram till en gemensam resolution i slutändan. Jag hoppas också att den nya kommissionen snarast lägger fram ett direktiv om människohandel, ett direktiv som är starkare och går längre än den gamla kommissionens förslag, som i och för sig var bra.
För att tackla problemet med människohandel måste vi ha ett helhetsperspektiv som tas i beaktande i all politik som berörs, dvs. inte bara straffrätt utan även migration. Vi måste också ha ordentliga sanktioner som verkligen avspeglar brottets grovhet och som svider i skinnet på dem som tjänar pengar på människohandeln. Vi måste se till att offren får bättre hjälp och skydd, att särskild hänsyn tas till minderåriga offer och det behövs en bättre samordning inom EU-institutionerna.
Men för att verkligen komma åt problemet med människohandel måste alla medlemsländer lägga ned stor kraft på det förebyggande arbetet och då handlar det i stort att minska efterfrågan som finns i våra länder på tjänster från offer från människohandel. Kan vi dra ned på efterfrågan så kommer också tillgången på tjänster att minska.
Till sist vädjar jag till rådet, kommissionen, Europaparlamentet, medlemsländerna och övriga EU-institutioner : Låt oss nu tillsammans få stopp på den moderna slaveriformen, människohandel i Europa!
Edit Bauer, frågeställare. – (HU) Att flera hundra tusen människor faller offer för människohandel visar tydligare än något annat hur allvarligt problemet är. Detta är antagligen så otänkbart att tolkarna sade flera hundra i stället för flera hundra tusen. Det är också mer eller mindre allmänhetens uppfattning. Man anser att detta är en marginell fråga och undervärderar både företeelsens följder och dess betydelse. Jag anser att EU har en skyldighet att intensifiera kampen mot människohandeln. Jag vill ta upp två punkter. Den första punkten gäller skyddet av offren och den andra handlar om att undanröja efterfrågan. När det gäller skyddet av offren finns det en gemenskapslagstiftning som kommissionen har lovat ompröva senast 2009. Trots att detta direktiv, 2004/81/EG, verkligen måste uppdateras, lyser denna omprövning med sin frånvaro, medan majoriteten av offren behandlas som medbrottslingar och diskrimineras ytterligare. Vi vet alla dessutom att det utan offrens hjälp är omöjligt att gripa de kriminella organisationerna, vilket ledningen för Europol också har bekräftat.
Jag vill göra er uppmärksamma på den lagstiftningsprocess som gäller en annan fråga, nämligen att undanröja efterfrågan. Människohandeln har sin egen marknad. Lagarna om tillgång och efterfrågan tillämpas där som på andra marknader. Vi ägnar oss vanligen åt tillgången och glömmer mer eller mindre efterfrågan, eller vill inte ta itu med den, trots att vi, så länge vi inte har lyckats undanröja efterfrågan, troligen kommer att kämpa förgäves för att bekämpa människohandeln. Dessutom vill jag understryka behovet av politisk samordning. Vi har funnit att vissa generaldirektorat inom kommissionen egentligen inte samordnar sin politik och att informationsflödet mellan dem också är otillfredsställande. Jag anser att det finns arbetsuppgifter för oss även i detta avseende.
Diego López Garrido, rådets ordförande. – (ES) Fru Hedh, fru Bauer! Jag håller helt med om det initiativ, den fråga och den debatt ni har väckt här i kväll. Jag anser att människohandeln är mänskighetens största gissel. Det är därför en av de stora utmaningar vi måste ta itu med och en utmaning som vi måste ta itu med tillsammans. Detta är ytterligare ett exempel på hur viktigt det är att vi kombinerar våra insatser på EU-nivå och utanför EU för att undanröja detta gissel.
I er fråga började ni med att tala om huruvida den strategi som EU ska anta på detta område bör bygga på principen om de mänskliga rättigheterna, präglas av helhetssyn och inriktas på återvändande- och återintegreringspolitik, sociala frågor och social delaktighet. Svaret är ja. Vi håller helt med om att detta är den rätta strategin. Vi håller också med om graden av påföljder och sanktioner – detta är en annan av de punkter som ni tog upp i er fråga – och behovet av ytterligare åtgärder för skydd av offren. Ni påpekade och betonade – och jag håller helt med er – att det är viktigt att skydda offren om vi ska bekämpa människohandeln och även att samtycke av ett försvarslöst offer eller barn är helt oväsentligt. Det måste vara oväsentligt när det gäller att bestraffa detta sätt att utnyttja människor.
Jag anser att även er tanke om efterfrågan är viktig. Det är en mycket viktig tanke som också måste beaktas. Detsamma gäller frågan om jurisdiktion.
När det gäller del 2 i er fråga anser vi att samordningen av information är helt nödvändig. Vi är därför överens om förslaget i denna fråga, som vi anser vara mycket lämpligt.
Ni frågade oss om förebyggande åtgärder. Om detta ämne kan jag säga att EU arbetar med sådana förebyggande åtgärder. Redan 2005 antog rådet en plan i detta avseende, som skulle behöva genomföras på ett effektivt sätt. Som ni vet ingår människohandel också i många överenskommelser mellan EU och tredjeländer, till exempel det strategiska partnerskapet mellan EU och Afrika. Detta är också en av prioriteringarna i stabiliserings- och associeringsavtalen mellan EU och västra Balkan. Jag bör också påpeka att hjälp med att utbilda och upplysa personer som kan komma i kontakt med offer spelar en viktig roll i kampen mot människohandeln. Exempel på sådana personer är gränspoliser, poliser och säkerhetsvakter i tredjeländer.
Avslutningsvis vill jag säga att det spanska ordförandeskapet kommer att arbeta i denna riktning och att det kommer att ägna sig speciellt åt barn som berörs av människohandel, vilket är en av det spanska ordförandeskapets huvudprioriteringar. Bland andra initiativ har vi uppmanat kommissionen att i början av 2010 lägga fram en handlingsplan om ensamresande minderåriga barn som tar sig in i EU.
Slutligen efterlyser det spanska ordförandeskapet under sin mandatperiod, under denna halvårsperiod, en brådskande diskussion om ett direktiv för att bekämpa människohandeln och jag är säker på att den nya kommissionen kommer att lägga fram det omedelbart. När kommissionen lägger fram sitt förslag kommer det spanska ordförandeskapet att inleda sina diskussioner i rådet och med parlamentet. Ni kan uppfatta detta som ett uttryck för vår beslutsamhet att bekämpa denna moderna form av slaveri, som de föregående talarna så träffande beskrev det.
Jacques Barrot, kommissionens vice ordförande. – (FR) Herr talman! Ministern har just förklarat att denna människohandel i själva verket kan betraktas som en form av slaveri. Jag vill tacka Anna Hedh och Edit Bauer för att de har tagit upp denna fråga.
Vi måste komma fram till en heltäckande, sektorsövergripande strategi som inte är begränsad till tvångsåtgärder utan där internationellt samarbete med tredjeländer ingår. Denna integrerade strategi antogs av kommissionen efter förslaget till rambeslut som offentliggjordes i mars 2009. Detta rambeslut baseras på Europarådets konvention om åtgärder mot människohandel 2005, men det sträcker sig längre.
Naturligtvis ska vi, som ministern just sade, använda den nya rättsliga grund som erbjuds genom Lissabonfördraget för att så snart som möjligt lägga fram ett förslag till direktiv där man kommer att ta hänsyn till de diskussioner som ägde rum innan Lissabonfördraget trädde i kraft. Med detta nya förslag till direktiv hoppas vi kunna bibehålla en hög ambitionsnivå.
Vi anser att Europaparlamentet måste spela en central roll och att dess engagemang är mycket viktigt när det gäller att ytterligare stärka den europeiska rättsliga ramen av åtgärder för att bekämpa människohandeln. Jag ska därför ge er några upplysningar som svar på innehållet i frågan.
Först och främst påföljderna: Människohandel är ett mycket allvarligt brott som måste straffas i motsvarande grad. Straffen måste vara stränga och harmoniseringen av maximistraffen måste fortsätta. De varierar mycket bland medlemsstaterna, från tre till tjugo år för primära brott och från tio år till livstids fängelse för försvårande omständigheter.
Trots att jag medger att sättet att avkunna domar kan skilja sig från en medlemsstat till en annan är en så enorm skillnad mellan påföljderna oförsvarlig inom EU, och därför kommer vi att lägga fram bestämmelser om mycket stränga påföljder i det nya förslaget.
Jag kommer nu till den hjälp och det skydd som ges till offren. All den hjälp, det stöd och skydd som ges till offren för människohandeln är av stor betydelse, framför allt när det gäller bostäder, medicinskt och psykologiskt stöd, rådgivning, information, tolktjänster och rätt till advokat.
Eftersom det är något som det spanska ordförandeskapet önskar kommer vi naturligtvis också att överväga specifika och fler skyddsåtgärder för barn som är offer för människohandel. Systemet med juridisk rådgivning och advokathjälp bör vara kostnadsfritt, framför allt för barn.
Slutligen avser kommissionen att under 2010 offentliggöra sin första rapport om genomförandet av direktivet om uppehållstillstånd till medborgare från tredjeländer som är offer för människohandel och som samarbetar med de behöriga myndigheterna. Efter denna rapport kommer vi att se om det är lämpligt att ändra direktivet.
När det gäller åtgärder för att motverka efterfrågan ämnar kommissionen i sitt framtida förslag till direktiv också införa en klausul genom vilken medlemsstaterna tvingas ta initiativ inom detta område och uppmana dem att kriminalisera utnyttjandet av sexuella tjänster eller arbetskraft, när användaren vet att personen är eller har varit offer för människohandel.
När det gäller jurisdiktionen måste vi öka varje medlemsstats förmåga att inte bara åtala sina egna medborgare, utan också människor som vanligen uppehåller sig inom dess territorium och som förklaras skyldiga till människohandel utomlands. Detta är viktigt för att kunna bekämpa företeelsen med den så kallade nya maffian, dvs. kriminella organisationer som består av individer av olika nationaliteter, som inrättar centrumet för sina kriminella intressen, och följaktligen sin vanliga vistelseort, i ett EU-land.
Sedan kommer jag till datainsamlingen. Kommissionen har investerat stort i att utarbeta gemensamma indikatorer för datainsamling. Vi måste förse EU med pålitlig och jämförbar statistik. Flera viktiga projekt har genomförts och resultatet av dessa initiativ måste följas upp på lämpligt sätt och möjliggöra utvecklandet av en gemensam indikatormodell med Eurostat, med EU:s byråer, Europol, Eurojust, Frontex och byrån för de grundläggande rättigheterna.
Till sist kommer jag att avsluta med förebyggande åtgärder. Vi har ett finansieringsprogram ”Förebygga och bekämpa kriminalitet”, som 2010 kommer att innefatta en målinriktad vädjan när det gäller kampen mot människohandeln. Dessutom innehåller Stockholmsprogrammet särskilda åtgärder som, när det gäller det dokument som har antagits av rådet (rättsliga och inrikes frågor) med allmänna riktlinjer, gäller åtgärder för att stärka samarbetet med tredjeländer.
En mer heltäckande politik för att bekämpa människohandeln håller därför på att utformas. Kommissionen kommer alltså inom kort att lägga fram ett utkast till direktiv och det gläder mig att det spanska ordförandeskapet har utlyst en debatt som kommer att göra det möjligt för er att ytterligare berika kommissionens förslag som, enligt min åsikt, kommer lägligt med tanke på att denna företeelse tyvärr långt ifrån att avta fortfarande sprider sig i våra medlemsstater. Det är därför dags att reagera och att göra det kraftfullt.
Roberta Angelilli, för PPE-gruppen. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Först och främst vill jag tacka Anna Hedh och Edit Bauer för deras initiativ.
Människohandel är, som alla har sagt, ett synnerligen allvarligt brott som är knutet till sexuellt utnyttjande och olagligt arbete. Dessa brott begås av samvetslösa människor som rekryterar sina offer genom våld eller bedrägeri, kanske genom löfte om ett hederligt, välbetalt arbete eller genom hotelser, som inte bara är riktade mot offren utan också mot deras barn eller släktingar.
Som så ofta är fallet är det tyvärr kvinnor och barn som betalar det högsta priset. Man beräknar att det finns nära tre miljoner offer för människohandel i hela världen, och nästan 90 procent av dem är kvinnor och barn. Europaparlamentet fastställde 2008, i och med den första EU-strategin om barnens rättigheter, att handeln med barn har många brottsliga syften: handel med organ, olaglig adoption, prostitution, olagligt arbete, tvångsäktenskap, utnyttjande av gatutiggeri och sexturism, för att bara ge några exempel.
I detta dokument beskrevs människohandeln som ett verkligt gissel inom EU, och det sades att kampen mot människohandel och utnyttjande därför måste få en framskjuten plats på EU:s framtida dagordning, först och främst genom att man antar alla de brådskande lagstiftningsåtgärder som behövs för att garantera fullständigt skydd och stöd till offren. Under det nyligen avslutade Stockholmprogrammet talades det också om människohandel och utnyttjande av minderåriga.
Avslutningsvis och mot bakgrund av kvällens diskussion hoppas vi därför att kommissionen och rådet kommer att hålla fast vid sina åtaganden och att kommissionen kommer att utarbeta detta nya förslag till direktiv, som vi kommer att analysera mycket noggrant.
Claude Moraes, för S&D-gruppen. – (EN) Herr talman! Det som Anna Hedh och Edit Bauer har uppnått i dag, trots att de, som Anna Hedh påpekade, har talat mycket sent, är att de har kommit hit i kväll och hört den avgående kommissionsledamoten Jacques Barrot och det nya spanska ordförandeskapet använda ord som ”beslutsam” och ”ambitiös” för kommissionsledamoten. Det är värt att vänta till denna sena timme för att få höra det, eftersom det är många personer här i kammaren i dag, inklusive författarna, som förstår hur komplex denna brutala moderna företeelse är, men som också inser att medborgarna förväntar sig att EU tar itu med detta moderna gissel.
Jacques Barrot talade om behovet av ny lagstiftning. Vi hoppas att vi mycket snart får se kommissionens förslag. I morse under utfrågningen av den nominerade kommissionsledamoten Cecilia Malmström såg vi också ett positivt svar på vårt förslag till en EU-samordnare för kampen mot människohandel.
Om man börjar lägga samman de olika bitarna i detta pussel rör vi oss i alla fall framåt, men blotta omfattningen av det problem som beskrivs av Anna Hedh innebär att vi verkligen måste gå från ord till handling. Eftersom människohandel är en så komplex företeelse som berör så många olika områden som tvångsarbete, organiserad brottslighet, sexuellt utnyttjande och utnyttjande av barn, måste vårt svar bestå av flera delar och präglas av en helhetssyn. Jacques Barrot räknade upp mycket av det som vi skulle vilja se i verkligheten och om de olika bitarna slås ihop i ett EU-omfattande paket kommer vi att få en beslutsam politik som EU-medborgarna kommer att betrakta som en handlingsplan. För ögonblicket inser EU-medborgarna att människohandeln är ett gissel men de ser ingen enhetlig strategi och de förstår inte vad EU gör överlag.
Det gläder mig att den nominerade kommissionsledamoten Cecilia Malmström i dag betonade sitt åtagande att inom kort lägga fram ett nytt lagstiftningsförslag och det gläder mig också att det spanska ordförandeskapet inte bara lyfter fram kampen mot människohandeln utan också besläktade frågor som våld mot kvinnor. Det är viktigt att alla dessa frågor förenas för att visa verklig beslutsamhet och engagemang i detta förslag. Trots att det är sent är vi nu i behov av att orden omsätts i handling. Frågeställarna har uträttat ett gott arbete för oss i dag.
Nadja Hirsch, för ALDE-gruppen. – (DE) Herr talman! Först och främst vill jag tacka föredraganden för hennes engagemang och utmärkta samarbete, eftersom detta är en mycket viktig fråga. Som vi redan har sagt är människohandel kanske den värsta formen av brott. Europols siffror, som citeras i frågan, visar att det inte har skett någon förbättring inom detta område. I själva verket är det tvärtom. Särskilt inom området för tvångsarbete stiger siffrorna, medan siffrorna för handeln med kvinnor är oförändrade. Det framgår följaktligen tydligt att det finns ett akut behov, framför allt av konsekventa åtgärder.
För att lyckas med sådana åtgärder är det först och främst nödvändigt att anta en integrerad strategi inom de mest skilda områden. Framför allt gäller det att öka medvetenheten – även inom Europas befolkning – om att människohandel äger rum mitt i Europa, i varje land. Vi måste framför allt börja arbeta med utbildning i detta avseende, som vi till exempel gjorde inför världsmästerskapet i fotboll i Tyskland, för att belysa frågan om tvångsprostitution och för att visa att detta faktiskt händer överallt och även för att väcka debatt hos allmänheten, så att det uppstår en medvetenhet som leder till att offren får hjälp.
Min andra punkt gäller skyddet av offren. Just när människor räddas från en sådan dramatisk situation måste även medlemsstaterna se till att det finns tillgång till medicinsk och psykologisk vård för dem så att de får hjälp att återvända till sina ursprungsländer när det är lämpligt eller så att de kan beviljas asyl eller ges andra liknande möjligheter här att hitta ett nytt hem och att börja ett nytt liv.
Judith Sargentini, för Verts/ALE-gruppen. – (NL) I dag fanns det ett reportage i en nederländsk tidning om en sparrisodlare som hade anhållits därför att hon var misstänkt för människohandel och för att hon använde romer som slavarbetare, med andra ord, EU-medborgare. Människohandel är inte bara något som händer medborgare från länder utanför EU utan också medborgare från länderna inom unionen. En välintegrerad politik om kampen mot människohandeln får inte bara begränsas till att anhålla sådana människohandlare och att kraftfullt ta itu med dem som begår sådana brott. Den måste också på lämpligt sätt inriktas på offren. Deras rättigheter och deras framtid måste högprioriteras. Offren för människohandeln bör aldrig få intrycket att de är ensamma eller att de har lämnats i sticket. Vi måste stödja dem på alla sätt: rättsligt, medicinskt, socialt, samhällsmässigt och ekonomiskt. Vi bör eventuellt också kompensera dem. Förmågan hos dessa offer att utnyttja sina rättigheter och att utnyttja de möjligheter som ingår i vår lagstiftning är avgörande i varje nytt direktiv. Diego López Garrido och Jacques Barrot yttrade sig positivt i detta avseende.
Kommissionsledamoten sade också att de som utnyttjar tjänster av människor som har utsatts för människohandel bör vänta sig strängare påföljder. För min del anser jag absolut inte att hårdare påföljder för sådan verksamhet är fel, men jag undrar verkligen hur vi hjälper offren om vi ytterligare kriminaliserar deras verksamhet, deras arbete – eftersom det gäller arbete även om det är slavarbete. Hur hjälper det offren om de måste vara rädda för att det arbete de utför vid denna tidpunkt kriminaliseras ytterligare? Jag skulle uppskatta ett svar på denna fråga.
Gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen anser att offren för människohandel har rätt till uppehållstillstånd, permanent uppehållstillstånd under vissa omständigheter, för att garantera att de inte behöver vara rädda för att skickas tillbaka till det land där allt började och för att garantera att de har möjlighet att väcka åtal mot människosmugglaren, eftersom de känner sig trygga i vetskapen om att deras vistelse i landet är laglig. Det får nämligen inte finnas den minsta möjlighet att någon skickas tillbaka och sedan åter träffar människosmugglaren. Ert nästa ramdirektiv, herr kommissionsledamot, herr rådsordförande, måste handla om att ge offren ökat inflytande. Genom detta direktiv måste de få rättigheter och en ny framtid. Detta är vad jag skulle vilja se.
Zbigniew Ziobro, för ECR-gruppen. – (PL) Herr talman! Det är ytterst besvärande att det moderna Europa, där det råder frihet och respekt för de mänskliga rättigheterna, har blivit en plats där så många människor förtrycks och utnyttjas. Detta är så mycket mer upprörande eftersom kvinnor och barn är mest utsatta och särskilt hjälplösa.
Som justitieminister och allmän åklagare i Polen övervakade jag många undersökningar där det avslöjades att sådana saker händer i EU, att de sträcker sig utanför vissa länders gränser och att de ibland är mycket grymma till sin natur. Huvudsyftet för människohandeln är sexuellt utnyttjande eller påtvingat slavarbete. För att effektivt förhindra och få slut på dessa företeelser är det viktigt att det finns professionella brottsbekämpande organ i vissa EU-medlemsstater, som helst ska vara centraliserade och garantera att bestämda och effektiva åtgärder vidtas samt ansvara för ett gott internationellt samarbete. EU-institutionerna bör spela en viktig roll, framför allt när det gäller den sista punkten.
Dessutom finns det två andra frågor. Eftersom enskilda länder är medvetna om att människohandel ofta bedrivs av organiserade kriminella organisationer bör enskilda länder garantera att det finns tillräckligt stränga påföljder för sådana allvarliga brott för att avskräcka och isolera förbrytarna, inklusive påföljder som innebär att tillgångar tas i beslag, vilket skulle drabba den ekonomiska anledningen till deras verksamhet.
Cornelia Ernst, för GUE/NGL-gruppen. – (DE) Herr talman! Människohandeln är i själva verket den moderna tidens gissel, och den har sin grogrund i fattigdom och okunnighet. Den värsta formen av den är handel med barn som ofta är förknippad med sexuellt utnyttjande. Vi i gruppen Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster anser att åtgärder omedelbart måste vidtas från kommissionens sida. En av de viktigaste förutsättningarna för att framgångsrikt kunna bekämpa människohandeln är att stärka offrens rättigheter. Endast om detta lyckas – och inte bara genom straffrättsliga åtgärder – är det över huvud taget möjligt att bekämpa människohandeln. Detta kräver mycket tydliga regler för att garantera att människohandeln inte leder till påföljder som drabbar offren. En av de saker som dessa offer behöver är effektivt skydd både före, under och efter de rättsliga förfaranden där de framträder som vittnen. Detta måste ha hög prioritet, särskilt under den period då fallen omprövas, och även i de fall då vittnesmål tas tillbaka. Det finns ett akut behov av långsiktiga program för vittnesskydd.
En annan sak som jag anser är viktig är att alla offer för människohandel, inte bara barn, måste få gratis rådgivning. När det gäller barn är det också nödvändigt – jag återkommer till denna punkt – att det blir möjligt att anlita jurister som är barnspecialister. Det är nödvändigt att omedelbart stärka de förebyggande åtgärderna, t.ex. utbildning av jurister, poliser, domare och rådgivare. Det gläder mig att det spanska ordförandeskapet har för avsikt att ta itu dem denna fråga.
Mario Borghezio, för EFD-gruppen. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Under utfrågningen av den nominerade kommissionsledamoten i dag uppfattade jag ett mycket starkt engagemang för att bekämpa människohandeln.
Det gläder mig att en enhetlig uppfattning har kommit till uttryck här. Man kunde inte höra samma enhällighet för många år sedan när några parlamentsledamöter – däribland jag själv – påtalade de risker som en omfattande olaglig invandring skulle innebära, bl.a. ett betydande uppsving för de kriminella organisationer som utnyttjar denna arbetskraft och riskerna för människohandel och t.o.m. organhandel. I dag har alla upptäckt denna företeelse, och det är naturligtvis tillfredsställande att det finns ett engagemang som alla står bakom.
Det är emellertid viktigt för oss att inse att orsaken fortfarande är densamma. Orsaken, upphovet och grogrunden för denna människohandel har bara ett namn, eller ett huvudnamn, en huvudorsak: den olagliga invandringens omfattning och det sätt på vilket den utnyttjas av lokala, europeiska och även icke-europeiska brottsorganisationer eftersom vi nu också har en människohandel som lätt kan styras av organisationer utanför Europa.
Låt oss nu ta detta som utgångspunkt. Vi bör ha den väl underbyggda uppfattningen att denna ytterst allvarliga och skamliga företeelse är en underliggande orsak till eller en biverkan av den omfattande olagliga invandring som inte har kontrollerats på rätt sätt. EU bör ha modet att nämna saker och ting vid deras rätta namn.
Georgios Papanikolaou (PPE). – (EL) Herr talman! Även jag vill gratulera författarna till denna mycket viktiga fråga. Vi lever i en modern tid då man skulle kunna förvänta sig att människohandeln har försvunnit från vårt samhälle. Tyvärr talar siffrorna ett annat språk. Det beräknas till exempel att över 1 800 000 barn och ungdomar varje år faller offer för människohandel runtom i världen. Enligt FN:s siffror har vi 270 000 offer i Europeiska unionen. Enbart i Grekland har antalet offer för människohandel i prostitutionssyfte ökat med 40 000 om året. I denna siffra ingår kvinnor och barn men inte andra former av människohandel.
De två grundläggande parametrar jag vill rikta uppmärksamheten mot – utan att underskatta betydelsen av andra parametrar – är följande: för det första är EU:s regelverk otillräckligt när det gäller att bekämpa denna brottslighet som är gränsöverskridande och förvärras av den olagliga invandringen, vilket med rätta har påpekats. Därför måste vi satsa på en heltäckande strategi, och det direktiv vi väntar på är mycket viktigt i detta sammanhang, vilket också helt riktigt har påpekats.
För det andra har man upptäckt en särskild lucka i skyddet av offren, särskilt när det gäller stödstrukturer. Därför är det nödvändigt – och det gläder mig att jag har fått höra detta från det spanska ordförandeskapet – att ställa upp med resurser och infrastruktur för att förbättra befintlig infrastruktur och skapa ny infrastruktur samt naturligtvis att ge lämplig utbildning till personal som kan ge ett sådant stöd.
Denna moderna form av slaveri kan inte och får inte ha någon plats i en europeisk union som bygger på principen om respekt för mänskliga rättigheter och mänsklig värdighet.
Silvia Costa (S&D). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill uttrycka min stora tillfredsställelse över att vi i dag tar itu med denna viktiga fråga. Jag riktar ett varmt tack till frågeställarna, och jag vill också uttrycka min tacksamhet över det omfattande samarbete som vi har upplevt mellan alla politiska grupper och de två utskotten.
Det gläder mig också mycket att jag har fått höra synnerligen seriösa åtaganden både från kommissionen och från det spanska ordförandeskapet, och jag hoppas verkligen att det nya direktivet snart kommer att utformas i en riktning som det verkar råda stor enighet om.
Jag tror att vi alla är medvetna om att det är komplicerat att analysera siffrorna på detta område, men – för att uttrycka det kortfattat – vi talar om nästan 300 000 människor, 79 procent kvinnor av vilka många är minderåriga, som varje år är offer för människohandel i vårt civiliserade Europa. Tyvärr har siffrorna stigit under de senaste åren. Även av denna anledning måste vi göra mycket stora framsteg med tanke på EU:s nya ansvarsområden och även med tanke på det som vi redan har godkänt i Stockholmsprogrammet för att åstadkomma en del nya insatser.
Det var ett stort framsteg när vi på EU-nivå godkände den bestämmelse som redan har varit i kraft i t.ex. Italien sedan 1998 och som gör det möjligt att utfärda uppehållstillstånd till offren. Vi måste emellertid också göra framsteg när det gäller att skydda offren socialt och underlätta deras återinträde på arbetsmarknaden. Vi måste dessutom förhindra att det tillkommer kunder – vilket vi bör ta på största allvar – och vidta mer seriösa och effektiva åtgärder när det gäller påföljder, och som kommissionsledamoten sade måste dessa åtgärder harmoniseras på EU-nivå.
Framför allt anser vi att offrens samtycke till att bli utnyttjade måste anses irrelevant med tanke på den omfattande utpressning som förekommer i dessa sammanhang.
Avslutningsvis ska jag bara göra ett kort tillägg: vi behöver inte bara särskilt skydd för minderåriga utan framför allt alla former av stöd till människor som kommer till Europa och som redan tidigare har drabbats av olika former av människohandel under sina resor, de allt längre och alltmer tragiska resor de gör innan de når våra kuster och våra territorier.
Antonyia Parvanova (ALDE). – (BG) Herr talman, mina damer och herrar! Även jag vill gratulera författarna, kommissionen och det spanska ordförandeskapet till deras djärvhet som gör det möjligt för oss att äntligen finna en seriös lösning på detta problem. När vi talar om människohandel är det ytterst viktigt att vi tänker på att utforma en permanent politik på EU-nivå. En sådan politik kommer att bidra till en mer samordnad strategi och möjliggöra att medlemsstaternas insatser får större effekt i tillämpningen av lagstiftningen och när det gäller skydd och stöd till offren för denna form av människohandel.
Genom utnämningen av en samordnare på EU-nivå för kampen mot människohandeln, en samordnare som arbetar under direkt överinseende av kommissionsledamoten för rättsliga frågor, grundläggande rättigheter och medborgarskap, kommer man att garantera att alla medlemsstater tillämpar en enhetlig, sammanhängande politisk strategi för att ta itu med detta allvarliga problem. Samordnarens uppgift kommer att vara att identifiera problemen med människohandel och dess bakomliggande orsaker, vidta förebyggande åtgärder, utforma och stärka strategier på EU-nivå, däribland aktivt samarbete och samråd med organ för det civila samhället, anordna informationskampanjer och vidta åtgärder för bättre skydd av och hjälp till offren samt dessutom att stödja dem i återanpassningsprocessen.
För att kunna ta itu med detta globala, gränsöverskridande problem på ett framgångsrikt sätt krävs det en samordnad strategi på EU-nivå för att vägleda och stödja medlemsstaterna i deras gemensamma insatser att bekämpa människohandeln effektivt. Tack så mycket för er uppmärksamhet.
Marina Yannakoudakis (ECR). – (EN) En människa som är andras egendom och ett hjälplöst offer för andras dominerande inflytande – detta kanske ni menar är en definition av människohandel, men i själva verket är det en definition av slaveri.
Människohandeln är dagens slaveri. Handel med människor, vare sig det gäller kvinnor, män eller barn, är ett brott som ökar i alla medlemsstater. Extrem fattigdom, splittrade familjer och våld i hemmet är några av orsakerna till människohandeln. I Storbritannien finns uppskattningsvis 5 000 offer, av vilka 330 är barn.
ECR-gruppen välkomnar denna debatt. Nationella myndigheter, rättsvårdande myndigheter och gränskontrollorgan måste samarbeta. Mekanismerna för stöd till offren måste förstärkas. Initiativen måste vara kraftfulla, de måste tas av medlemsstaterna och stödjas av EU.
Eva-Britt Svensson (GUE/NGL). - Om inte det fanns någon efterfrågan på att exploatera människor som billig arbetskraft, om det inte fanns någon efterfrågan på organ, om det inte fanns någon efterfrågan på att köpa sexuella tjänster, i en sådan värld så skulle vi heller inte ha människohandel.
Efterfrågan är ett nyckelord när det gäller kampen mot människohandel. En annan viktig faktor är att människor i stora delar av världen lever i fattigdom och under omänskliga förhållanden och att de därför lätt faller offer för dem som vill handla och köpa människor.
Alltså behövs det både insatser för att minska efterfrågan och naturligtvis behöver vi förebyggande åtgärder genom att förbättra levnadsförhållandena för många människor i de delar av världen där offren rekryteras.
Jag och förenade vänstern tackar Anna Hedh och Edit Bauer och kollegerna utskotten LIBE och FEMM. Jag skulle däremot vilja se lite olika differentierade förslag på hur man kan stödja offren för människohandel. Det behövs olika åtgärder och stöd till dem som fallit offer för tvångsarbete jämfört med dem som fallit offer för sexslavhandel.
Teresa Jiménez-Becerril Barrio (PPE). – (ES) Enligt en rapport från FN var år 2009 ungefär 270 000 människor offer för människohandel inom Europeiska unionen. Mot bakgrund av dessa siffror måste vi se till att EU först och främst satsar på skydd av offren med särskild inriktning på situationen för kvinnor och barn, som är mest sårbara.
Vi kan inte fortsätta att stå vid sidan om och förhålla oss likgiltiga till det som sker, det sexuella utnyttjande som pågår inför våra ögon. Därför stöder jag helt parlamentets krav att stödet till offren bör ges villkorslöst och att kraftfullare metoder och strängare straff måste tillämpas, såsom Jacques Barrot just har sagt.
Sedan vill jag uppmana det spanska ordförandeskapet, kommissionen och rådet att utnyttja all EU-lagstiftning som står till deras förfogande, både nuvarande och framtida lagstiftning, för att skydda offren för människohandeln. Jag anser att det föreslagna EU-system för skydd av offren som jag personligen krävde av det spanska ordförandeskapet under debatterna om Stockholmsprogrammet och som slutligen har förverkligats, kommer att vara ett effektivt instrument för att bekämpa sådana brott. Jag hoppas att det spanska ordförandeskapet liksom hittills kommer att agera kraftfullt för att se till att detta system erbjuder offren särskilda skyddsåtgärder som kommer att fungera i hela EU.
Jag hoppas att vi som har ansvar för att vidta åtgärder mot de allvarligaste problemen i vårt samhälle kommer att ta krafttag för att åstadkomma en verkligt effektiv lösning av det ytterst allvarliga problemet med människohandel och att våra ord inte kommer att vara tomma löften. Detta är vi verkligen skyldiga offren.
Monika Flašíková Beňová (S&D). – (SK) Först och främst vill jag uttrycka min uppskattning till våra parlamentskolleger Anna Hedh och Edit Bauer för att de har tagit ett helhetsgrepp på detta ämne trots den begränsade tid de har haft till sitt förfogande.
Jag stöder frågan och jag vill tillägga ett antal kommentarer och påpekanden i sakfrågan. Människor i allmänhet har vanligen inte en aning om människohandelns enorma omfattning. I fråga om lönsamhet ligger människohandeln faktiskt på tredje plats bland olagliga verksamheter i världen. Att denna enorma affärsverksamhet främst berör kvinnor och barn gör den ännu omänskligare. Vår reaktion på den måste vara kraftfull och målinriktad. Vår kamp måste vara lika effektiv på alla punkter i människohandelns triangel – kampen måste gälla både tillgång och efterfrågan och även dem som bedriver människohandel. Tillgången finns särskilt där det råder omänskliga levnadsförhållanden, fattigdom – särskilt bland kvinnor, arbetslöshet, våld mot kvinnor och ett omfattande förtryck och instabilitet som gör människor desperata. Därför bör vi göra allt som står i vår makt för att hjälpa de människor som faller offer för brottslig människohandel både inom och utanför unionen till ett mer värdigt liv.
På efterfrågesidan krävs det stränga påföljder. De som tjänar på att utnyttja desperata eller manipulerade människor inom den grå ekonomin måste få sitt straff. De som tillhandahåller sådana tjänster och de som utnyttjar dem medvetet bör också drabbas av påföljder.
Till sist vill jag framhålla att de som bedriver människohandel förtjänar att få straff som fungerar avskräckande – den organiserade brottsligheten på detta område måste vara en prioritet för sådana organisationer som Eurojust, Europol och Frontex.
Cecilia Wikström (ALDE). - Slaveriet är ännu inte avskaffat, som många av mina kolleger redan har understrukit. Dagens slaveri stavas sexhandel och den pågår här och nu. Kvinnors, flickors och pojkars kroppar säljs som köttstycken över disk som vilken vara som helst, och det sker hela tiden.
Människor fråntas sina allra mest grundläggande mänskliga rättigheter och blir vår tids slavar runt om i våra medlemsstater. Detta torde vara Europas allra största tillkortakommande och misslyckande och det måste angripas genom att tillgång och efterfrågan begränsas och stoppas.
I mitt hemland Sverige är det förbjudet i lag att köpa sex och den lagen har varit verksam i 10 år i år. Lagen är viktig, för samhället visar genom den att ingen människa är till salu. Slavhandeln till Amerika förbjöds 1807 i lag, men den pågår fortfarande mitt ibland oss i Europa. Det är dags att den förpassas in i historiens mörka gömmor. Det är vår tid och vårt ansvar att göra allt och med dessa ord vill jag tacka författarna Anna Hedh och Edit Bauer för deras mycket fina arbete som kommer oss alla till del.
Ryszard Czarnecki (ECR). – (PL) Herr talman! För några minuter sedan framhöll företrädaren för gruppen De gröna med rätta att människohandel – att sälja levande människor – inte är något externt problem som har importerats av Europeiska unionen. Det är också ett internt problem. Medborgare i mitt land säljs också till åtskilliga medlemsstater i EU. Det är ett mycket betydande och allvarligt problem. Jag är övertygad om att det i denna fråga krävs kraftfulla, samordnade insatser, inte bara av EU-institutionerna utan också av enskilda medlemsstater. Här vill jag nämna en händelse som ägde rum för några år sedan när polis och myndigheter i Italien efter att ha fått vissa informationer från Polen satte stopp för flera fall av människohandel som innebar att polska arbetare olagligt utnyttjades som arbetskraft i Italien. Även detta är människohandel, och vi får inte tiga om det.
Zuzana Roithová (PPE). – (CS) Mina damer och herrar! Varje år utnyttjas över en miljon människor för att utföra slavarbete, och 90 procent av dem utnyttjas för att tillhandahålla sexuella tjänster. Bara 3 000 offer har fått stöd, och endast 1 500 fall har prövats inför domstol trots att detta betecknas som ett brott i hela Europeiska unionen. Undersökningar har visat att vinsterna från människohandeln är större än vinsterna från smuggling av och handel med narkotika. Denna typ av organiserad brottslighet har vuxit i och med unionens utvidgning österut. Trots det har vi fortfarande inte någon gemensam strategi, och det sker ingen samordning av de åtgärder som vidtas av de olika institutionerna och av medlemsstaterna, som inte bör motsätta sig en harmonisering av respektive lagstiftningar även om detta inte är förankrat i fördragen.
Därför ber jag det spanska ordförandeskapet att slutföra förhandlingarna med medlemsstaterna om de gemensamma definitionerna av straff och påföljder. Jag vill understryka att man i det nya direktiv vi väntar på också mer effektivt bör bekämpa efterfrågan på olagliga sexuella tjänster. Det är i själva verket oroväckande att särskilt utnyttjandet av barn har ökat. När det gäller barn ligger siffran på nära 20 procent. Det finns inte heller några effektiva förebyggande åtgärder eller någon undervisning som är inriktad på både barn och föräldrar. Känner ni till att bara 4 procent av föräldrarna till utnyttjade barn har medgett att deras barn lockats till möten via Internet? År 2008 upptäcktes inte mindre än 1 500 webbplatser där barn utnyttjas sexuellt. Vad vi utan tvivel är skyldiga att ge EU-medborgarna är en ny, samordnad strategi och en harmonisering av lagstiftningen så att vi också kan bekämpa efterfrågan och naturligtvis även själva människohandeln. Därför uppmanar jag kommissionen att så snart som möjligt lägga fram ett omfattande lagstiftningsförslag för Europaparlamentet som möjliggör en effektivare kamp mot människohandeln.
Britta Thomsen (S&D). – (DA) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill tacka författarna för detta viktiga initiativ, för EU står inför en stor utmaning när det gäller att förhindra och bekämpa människohandel. Människohandel är en snabbt växande, lönsam affärsverksamhet, och den är attraktiv därför att straffen är milda i jämförelse med andra former av inkomstbringande organiserad brottslighet, t.ex. handel med narkotika och vapen. Följaktligen måste vi komma åt dem som ligger bakom.
Offren för människohandel är de mest sårbara och försvarslösa människorna, och de behöver vårt skydd. Vi får inte skicka tillbaka dem i armarna på dem som bedriver människohandel. De måste erbjudas uppehållstillstånd. Vi måste också uppmärksamma efterfrågan på de tjänster som tillhandahålls av offren för människohandel. Dessutom måste vi vidta olika åtgärder som t.ex. att kriminalisera köp av sexuella tjänster och att skärpa påföljderna mot dem som utnyttjar arbetskraft som tillhandahålls genom människohandel. Det gläder mig därför att kommissionen överväger att kriminalisera utnyttjande av offren för människohandel.
Vilija Blinkevičiūtė (S&D). – (LT) Händelser som nyligen har ägt rum i Litauen, då en organiserad liga greps för att ha tjänat pengar på människohandel, har ännu en gång visat att denna brottslighet är en utbredd företeelse som håller på att bli ännu mer omfattande under den ekonomiska och finansiella krisen. För närvarande är nästan 90 procent av offren för människohandel kvinnor och barn, av vilka de flesta blir offer på grund av fattigdom och för att de helt enkelt försöker tjäna pengar för att kunna överleva. Människohandel är ett fasansfullt brott som är oerhört förödmjukande för den mänskliga värdigheten. Det finns ingenting värre än att bli såld till slaveri. Därför är det mycket viktigt att stärka samarbetet mellan medlemsstaterna och med tredjeländer, att inleda en dialog med de icke-statliga organisationerna och att uppmana kommissionen att inrätta en EU-samordnare för dessa frågor. Det är också nödvändigt att garantera människohandelns offer trygghet och fullständig integrering. Medbrottslingarna, de som organiserar och ger ekonomiskt stöd till denna fruktansvärda brottslighet, får inte slippa ifrån sitt ansvar.
Miroslav Mikolášik (PPE). – (SK) Jag vill gratulera författarna till denna fråga, Anna Hedh och Edit Bauer. Jag skulle vilja säga att människohandel är en av de mest lönsamma formerna av internationell organiserad brottslighet. Enligt olika rapporter och källor berör människohandeln uppskattningsvis mellan 700 000 och 2 miljoner människor i hela världen, enligt vissa ännu fler, och av dessa är mellan 300 000 och 500 000 människor offer för människohandel enbart i Europeiska unionen.
Det nuvarande regelverket förefaller otillräckligt. Därför stöder jag helhjärtat att man inom den närmaste framtiden beslutar om effektiva åtgärder för att mer kraftfullt kunna förhindra och bekämpa människohandeln. Det bör införas strängare påföljder mot de direkt ansvariga, inbegripet juridiska personer, och även mot dem som utnyttjar de tjänster som offren tillhandahåller. Å andra sidan anser jag fullt och fast att det krävs en högre skyddsnivå för offren, parallellt med rättvis och tillräcklig ersättning, oavsett i vilken medlemsstat de befinner sig eller var brottet har begåtts. Det skydd, stöd och den hjälp som ges får inte leda till ytterligare diskriminering, och jag vill också säga att man särskilt måste uppmärksamma bestämmelserna om minderåriga som lätt blir offer på grund av sin sårbarhet och lättrogenhet.
Avslutningsvis vill jag säga att människohandel också ofta bedrivs för att få tillgång till mänskliga organ.
Karin Kadenbach (S&D). – (DE) Herr talman! Det är mycket viktigt att vi här i dag diskuterar ämnet människohandel eftersom detta är ett ämne som fortfarande är tabubelagt och eftersom det i vårt högt utvecklade samhälle särskilt är kvinnor som ofta faller offer för sådan människohandel. Jag tänker i första hand på prostitution men också på barn. Mycket ofta vill vi inte se det. För att få fram ett framgångsrikt program mot människohandel måste vi prioritera utbildning och åtgärder för ökad medvetenhet, och senare kommer vi också att behöva pengar. Detta bör vi ta med i beräkningen redan från början eftersom målet inte bara kan vara att gripa förövarna och utdöma rättvisa straff. Vi måste också eftersträva ett skydd för offren som förhindrar att de blir offer ännu en gång, men vi måste också ha resurser för att återanpassa dem till samhället. Vårt mål måste vara att utplåna de trauman som barnen har upplevt och att prioritera integreringen av kvinnorna på vår arbetsmarknad, en laglig arbetsmarknad.
Catherine Bearder (ALDE). – (EN) Herr talman! Europeiska unionen borde ha agerat i denna fråga för länge sedan, och därför gladde det mig att höra Diego Lopez Garridos kommentarer om barn och kommissionsledamotens påpekanden. Det gladde mig också att höra vad den nominerade kommissionsledamoten Cecilia Malmström sade på förmiddagen, nämligen att hon kommer att prioritera utarbetandet av ett nytt direktiv på detta område.
Jag vill uppmana både rådet och kommissionen att titta på det nya stödsystemet för offer, särskilt de drabbade barnens behov, eftersom deras behov skiljer sig mycket från de drabbade vuxnas. Enbart under förra året misstänktes 325 barn i Storbritannien vara offer för människohandel. Många av dessa barn var brittiska medborgare och handeln med dem bedrevs inom Storbritannien. Det var alltså inte fråga om någon import, om uttrycket tillåts.
Det finns barn i min region som utsätts för människohandel, men vi ser att många barn inom människohandeln även sedan de registrerats av de sociala myndigheterna helt enkelt försvinner därför att de fortfarande står under människohandlarnas kontroll. För dem är det blott alltför lätt att åter låta dessa barn ingå i människohandeln. Detta sker runtom i EU och vi måste sätta stopp för det. Offren för människohandel har ingen talan, de är sårbara och de litar på att Europeiska unionen ska föra deras talan, sätta stopp för denna avskyvärda brottslighet och ta sig an offren.
Franz Obermayr (NI). – (DE) Herr talman! Tiggeri, prostitution, stöld och inbrott – det är till sådan tvivelaktig verksamhet som människohandlare och människosmugglande ligor behöver folk, i första hand kvinnor och barn. Detta handlar om svårövervakad kriminell verksamhet, och mörkertalet är mycket stort. Jag vill även passa på att påpeka att mitt hemland Österrike är särskilt hårt drabbat, eftersom det är populärt både som transitland och som slutmål. Vi måste därför vara medvetna om att de allra flesta människosmugglande ligor verkar genom att föra människor från östra och sydöstra Europa till Centraleuropa, och att offren inte enbart rekryteras i tredjeländer utan även kommer från medlemsstaterna. Faktum är att det har skett en ökning av sådana fall och att våra kontroller vid de yttre gränserna knappt fungerar.
Mot bakgrund av denna utveckling och det faktum att dessa resor bevisligen ofta sker via buss – kriminell turism – måste man ställa sig frågan om det inte skulle vara vettigt under rådande omständigheter att inte bara utarbeta rapporter genom Europol, Frontex och andra organ, utan även återinföra gränskontroller i de relevanta gränsregionerna och upphäva Schengen under en begränsad tidsperiod där detta är nödvändigt.
Anna Záborská (PPE). – (SK) Jag gratulerar författarna till den framlagda frågan och er, herr kommissionsledamot, till ert svar.
Jag vill lyfta fram ett av de många ämnen som har med detta problem att göra. I resolutionsförslaget konstateras att barn är särskilt sårbara och därför löper större risk att falla offer för människohandel. Samtidigt står det att 79 procent av de identifierade offren för människohandel är kvinnor och flickor. Emellertid nämns ingenting om föräldrar bör spela en primär roll när det gäller att skydda barn från människohandel. Ofta vet föräldrar inte ens vilka risker deras barn utsätts för, eller intresserar sig inte alls för vad barnen gör på fritiden. Som en förebyggande åtgärd har jag upprepade gånger föreslagit en EU-omfattande kampanj med namnet ”Vet du var ditt barn är nu?”. Denna kampanj bör väcka föräldrar till insikt om vilka risker deras barn löper. Det är min fasta övertygelse att vi bara kan skydda barn från människohandel om vi samarbetar med föräldrarna. Tyvärr nämns inte föräldrar någonstans i resolutionsförslaget.
Artur Zasada (PPE). – (PL) Herr talman! I samband med dagens debatt är det nödvändigt att betona tre punkter som kräver särskild uppmärksamhet. Alltför få brottslingar ställs inför rätta. Även om antalet brottmål som rör människohandel har ökat, är det fortfarande många gånger lägre än antalet brott som begås.
Offren får inte lämpligt stöd, skydd eller ersättning. Med tanke på människohandelns uppskattade omfattning inom EU bör det noteras att bara några länder har vidtagit åtgärder som kan sägas vara en verklig reaktion.
För det tredje övervakas inte situationen tillräckligt. Det är uppenbart att detta problem inte enbart berör Europeiska unionen. Det är därför av avgörande betydelse att EU samarbetar ännu närmare med relevanta internationella organisationer för att skapa en ny standard i kampen mot detta fruktansvärt farliga fenomen.
Diego López Garrido, rådets ordförande. – (ES) Jag anser att denna omfattande debatt har belyst att vi står inför ett enormt problem, ett problem som innebär en enorm utmaning. Jag är glad att denna debatt har ägt rum just i dag, när jag för första gången har talat inför Europaparlamentet, vilket verkligen är en ära. Jag är glad att det inträffade just under dessa två viktiga debatter som har förts nu i kväll i detta betydelsefulla och mäktiga parlament.
Jag anser att det inte räcker att bara tala om eller reflektera över detta stora problem. Det måste angripas med full kraft, för det är ett mycket allvarligt problem och de fiender vi står inför är mycket starka. Det krävs därför en stark politisk vilja för att ta itu med problemet. Här i kväll har det sannerligen visats prov på denna starka politiska vilja! Jag kan försäkra er att även det spanska ordförandeskapet kommer att visa att det avser att gripa sig an denna fråga, i samarbete med alla de andra EU-institutionerna.
Jag anser att vi även kan fastslå att detta är ett problem som måste behandlas från ett europeiskt perspektiv. Ni har redogjort mycket tydligt för hur detta händer inom EU. Nadja Hirsch lade fram det klart och tydligt, och Georgios Papanikolaou och Antonyia Parvanova talade om ämnets gränsöverskridande natur. Detta försiggår inom EU och vi måste agera på samlad front inom EU för att bemöta det. Det har upprepats många gånger, och jag upprepar det nu: Det är viktigt att kommissionen så snart som möjligt föreslår ett direktiv för att ta itu med problemet på detta sätt. Jag tycker att Zuzana Roithová uttryckte detta mycket kärnfullt i sitt anförande.
Jag anser att de tre huvudsakliga aspekter som bör behandlas och betonas i den förordning som kommer att utfärdas av EU, och i det arbete som kommer att utföras av EU, måste vara följande: Den första är skydd för offren. Skydd för offren är av central betydelse och helt klart en av de mest omdiskuterade frågorna här i kväll. Författarna till frågan, Judith Sargentini, Cornelia Ernst, Britta Thomsen och andra talare tog upp vikten av skydd för offren, som vanligen framför allt är kvinnor och barn – de mest sårbara. Teresa Jiménez-Becerril Barrio, Karin Kadenbach och Catherine Bearder uttryckte också mycket vältaligt behovet av att införa ett system för skydd av offren. Detta är ett mycket viktigt instrument och prioriteras av det spanska ordförandeskapet.
Skydd för offren kommer alltså på första plats. För det andra måste vi ha outtröttligt förföljande av och stränga påföljder för människohandlare – Zbigniew Ziobro framförde detta mycket kraftfullt i sitt anförande. För det tredje måste vi beakta frågan om efterfrågan på dessa tjänster. Detta är svårt att komma till rätta med, men det är en del av problemet och jag anser därför att det måste tas med bland de tre huvudsakliga aspekter som enligt min åsikt bör ligga till grund för vår övergripande strategi. Som jag sade förut, det spanska ordförandeskapets engagemang är och förblir orubbligt för detta så viktiga ämne.
Jacques Barrot, kommissionens vice ordförande. – (FR) Herr talman! Jag anser att denna debatt har gjort mycket för att klarlägga utarbetandet av det framtida direktivet. Herr minister! Jag kan naturligtvis bekräfta att kommissionen avser att lägga fram detta direktiv nu under våren.
Jag vill upprepa Claude Moraes synpunkter och säga att vi måste använda de allra modernaste metoderna för att bekämpa detta plågoris, som också ofta utförs med hjälp av de allra modernaste metoderna, och att vi måste bekämpa alla former av utnyttjande.
Ni sade nyss att det fanns tre pelare: offren, påföljdernas stränghet och problemet med efterfrågan. Jag vill betona frågan om offren och skydd för offren, eftersom vi redan i rambeslutet hade förhandlat fram ovillkorligt stöd för alla offer, immunitet mot åtal och rätt till juridisk rådgivning. Vidare avser vi att i det framtida direktivet behandla bostadsbehov, medicinsk och psykologisk vård, rådgivning och information på ett språk som offret förstår, samt alla former av ytterligare stöd.
Som svar till Anna Záborská vill jag tillägga att när det gäller barn som faller offer för människohandel kommer kommissionen att ta upp frågor som rör förebyggande av detta plågoris, liksom skydd, återvändande och återanpassning av dessa barn, i en handlingsplan om situationen för underåriga utan medföljande vuxen. Detta var för övrigt ett krav som framfördes starkt av det spanska ordförandeskapet.
Vi kommer alltså att lägga fram en handlingsplan, som kommer att antas av kollegiet våren 2010, så att den kan granskas av rådet och Europaparlamentet. I handlingsplanen kommer flera åtgärdsområden att föreslås som svar på de huvudsakliga utmaningar som orsakas av detta fenomen, som påverkar underåriga utan medföljande vuxen som anländer till Europeiska unionen i olika sammanhang. Handlingsplanen kommer att utgå från barnets bästa.
Anna Záborská har emellertid rätt: familjer måste bli mer involverade i att kontrollera i synnerhet barnens Internet-användning, vilken som sagt utsätter dem för nya risker.
Herr minister! Precis som ni sade så saknas inte den politiska viljan i Europaparlamentet. Jag anser att kommissionen redan har gjort en del gott förberedande arbete till detta förslag till direktiv. Förslaget kommer att läggas fram inom kort, och jag vill tacka Europaparlamentet för att det bidragit inte bara med sitt fulla stöd utan också med en hel rad mycket intressanta idéer som har framförts under denna debatt. Jag vill ännu en gång tacka samtliga talare. Jag anser att Europaparlamentet har en avgörande roll att spela i kampen mot detta stora plågoris.
Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.
Omröstningen kommer att äga rum under sammanträdesperioden februari I.
Skriftliga förklaringar (artikel 149)
Liam Aylward (ALDE), skriftlig. – (GA) De som sysslar med människohandel gör ingen åtskillnad mellan män, kvinnor eller barn, så länge de kan tjäna pengar på handel med dem. Ofta är det barn som är i störst fara. Enligt Internationella arbetsorganisationen (ILO) finns det för närvarande ungefär 218 miljoner barnarbetare. Det är emellertid omöjligt att ge en definitiv siffra, eftersom dessa barn används för prostitution, slaveri, tvångsarbete och så vidare, och för dessa områden finns inga exakta siffror tillgängliga. EU måste brådskande ta itu med människohandel på arbetsmarknaden. Jag finner det uppmuntrande att detta är en fråga som prioriteras av det spanska ordförandeskapet. Jag hoppas även att rådsmedlemmarna kommer att arbeta tillsammans för att frågor som har med människohandel och barnarbete att göra ska hamna i centrum för EU:s lagstiftning, och särskilt att dessa frågor ska tas upp i samband med handelsavtal. Till följd av sin viktiga roll i världshandeln och sitt engagemang för att skydda de mänskliga rättigheterna har EU ett ansvar för att bekämpa människohandel och barnarbete.
Nessa Childers (S&D), skriftlig. – (EN) Människohandel är förkastlig överallt i världen, men särskilt skamlig inom Europeiska unionen med tanke på vår höga grad av inre samarbete och våra resurser. I synnerhet handeln med unga kvinnor för användning inom sexhandeln är en kvarleva från Europas fragmenterade förflutna och måste förpassas till den europeiska historien. Under den nya kommissionens femåriga mandatperiod måste EU åta sig att öka gränssäkerheten, och att uppmana nationella regeringar att göra mer för att bekämpa sexhandeln, särskilt när den omfattar unga kvinnor som har förts in av människohandlare från ett annat land. För närvarande finns det visserligen lagar om detta i de flesta länder, men de upprätthålls helt enkelt inte.
Vasilica Viorica Dăncilă (S&D), skriftlig. – (RO) Att denna debatt har inletts så snabbt efter Lissabonfördragets ikraftträdande är inte bara lyckosamt sett ur ett lagstiftningsperspektiv. Det är även ett absolut krav, på grund av en situation som har förvärrats av den ekonomiska krisen. Fattigdom, förlorade arbetstillfällen, bristen på framtidsutsikter för unga människor, bristen på korrekt information om riskerna och bristen på ens en miniminivå av sexualundervisning är några av de faktorer som bidrar avsevärt till de potentiella offrens sårbarhet. Jag anser att det krävs en slagkraftig informationskampanj, särskilt bland minderåriga från missgynnade områden och grupper, för att förbättra effektiviteten i de förebyggande åtgärderna. Vi kan inte heller tala om att specifikt bekämpa kvinnohandel utan att överväga kraftfulla åtgärder mot kriminell verksamhet och mot de nätverk som styr denna handel, som är extremt livlig på Balkan och i Medelhavsområdet. Jag vill betona att det behövs avskräckande åtgärder för att minska efterfrågan på prostitution, vilket är det mest direkta sättet, genom antagande av åtgärder för att straffa kunderna. Jag borde nämna att det också krävs bättre finansiering för de program som är avsedda att bekämpa människohandel. Jag kräver att det antas lagstiftning om stränga påföljder och efterlyser ett närmare samarbete mellan medlemsstaterna och de behöriga EU-institutionerna: Europol, Frontex och Eurojust.
Kinga Göncz (S&D), skriftlig. – (HU) Trots att det för närvarande finns två gällande EU-rättsakter som behandlar människohandeln och dess offer, betraktar medlemsstaterna i Europeiska unionen i praktiken ofta dessa personer som olagliga invandrare. Det är mycket viktigt att man skiljer mellan dessa två kategorier. Olagliga invandrare är ofta tvungna att lämna sitt land på grund av ekonomiska eller sociala omständigheter, och de inreser olagligt till EU:s territorium, men dock till följd av ett eget beslut. De som anländer genom människohandel har inte fattat ett fritt, välgrundat beslut om allt detta. De ska behandlas helt och hållet som offer.
EU:s medlemsstater måste erbjuda offren lämpligt skydd. De bör inte bara garanteras rättsligt eller fysiskt skydd, utan även medicinsk och psykologisk vård och social rehabilitering. De som samarbetar med myndigheterna bör få uppehållstillstånd för hela den tid som utredningen av människohandeln tar. Det är dessutom viktigt att kommissionen använder sig av informationskampanjer för att göra personer som kan befinna sig i riskzonen medvetna om sina rättigheter, sina möjligheter och farorna både inom EU och i tredjeländer. Kommissionen måste också göra allt som står i dess makt för att se till att medlemsstaterna i vederbörlig ordning införlivar och genomför den relevanta EU-lagstiftningen på detta område. Med tanke på att frågan om människohandel faller inom flera kommissionsledamöters ansvarsområde, däribland kommissionsledamöterna med ansvar för rättvisa, frihet och säkerhet, för yttre förbindelser, och för sysselsättning, socialpolitik och lika möjligheter, vore det väl värt att överväga att utnämna en samordnare som skulle kunna upprätthålla kontakter på ett effektivt sätt så att problemet hanteras på lämpligt sätt.
Zita Gurmai (S&D), skriftlig. – (EN) Kvinnor och barn är människohandelns huvudsakliga offer. När rådet utarbetar ett nytt rambeslut om människohandel måste kvinnor och barn stå i centrum för åtgärderna. Därför instämmer jag i de anföranden där det framhölls att uppgifter om könsspecifikt våld måste samlas in i hela Europeiska unionen så snart som möjligt. Skyddet för offren kostar pengar, och dessa livräddande pengar bör spenderas på ett klokt sätt. Vi bör ha i åtanke att utan pålitliga och jämförbara uppgifter kommer vi inte att kunna tilldela resurser till rätt plats på rätt sätt. Vi måste också vara medvetna om att olika medlemsstater, och framför allt olika kulturer, hanterar problemet på olika sätt. Det finns medlemsstater där skyddet för offren är välorganiserat och lätt att nå för alla, som i Spanien, och det finns medlemsstater där det knappt existerar. Detta innebär att vi inte bara behöver fördela resurserna på ett klokt sätt, utan även utarbeta praktiska och statistiska lösningar (nämligen åtminstone en europeisk minimistandard) för att lösa latensproblemet, och för att rikta uppmärksamhet mot denna fråga där det behövs.
Jim Higgins (PPE), skriftlig. – (EN) Problemet med människohandel har funnits med oss länge, men i stället för att komma till rätta med frågan ställs medlemsstaterna nu till svars för sitt individuella och kollektiva misslyckande med att bekämpa detta utnyttjande och denna degradering av kvinnor. Visserligen underlättar den fria rörligheten människohandel genom att gränskontrollerna avskaffas, men å andra sidan vore det rimligt att tro att vi genom det ökade polissamarbetet skulle kunna hantera problemet. Vad som är uppenbart är att den politiska viljan saknas. Europarådets konvention om åtgärder mot människohandel från maj 2005 har bara ratificerats av nio länder. Två tredjedelar av de kvinnor som blir föremål för människohandel för prostitution kommer från Östeuropa, och ändå har länder som Tjeckien och Estland inte undertecknat konventionen. Frånsett att den politiska viljan saknas, saknas även viljan från polisens sida. Antalet fällande domar är löjligt litet i förhållande till problemet – polisen ser inte människohandel som ett brott.
Marian-Jean Marinescu (PPE), skriftlig. – (RO) FN har uppskattat att det fanns runt 270 000 offer för människohandel i Europeiska unionen 2009. EU måste börja engagera sig i denna fråga så snart som möjligt och inrätta lagstiftningsinstrument som omfattar såväl förebyggande som bekämpande av människohandel, liksom skydd för människohandelns offers rättigheter. I framtida EU-lagstiftning kommer det att bli nödvändigt se över nivån på påföljderna för människohandlare så att de står i proportion till brottets grovhet. Internationellt rättsligt samarbete, samarbete mellan alla organ för skydd av minderåriga och för mänskliga rättigheter, inrättande av särskilda fonder för utdelande av ersättning och effektivt skydd för offer är samtliga områden som måste stärkas. Vidare anser jag att Eurojust, Europol och Frontex måste involveras ännu mer i kampen mot människohandel och i skyddet för offren, liksom i insamling av uppgifter och sammanställning av statistik om detta fenomen.