Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2009/0190(NLE)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A7-0013/2010

Ingivna texter :

A7-0013/2010

Debatter :

PV 10/02/2010 - 13
CRE 10/02/2010 - 13

Omröstningar :

PV 11/02/2010 - 6.4
CRE 11/02/2010 - 6.4
Röstförklaringar
Röstförklaringar

Antagna texter :

P7_TA(2010)0029

Fullständigt förhandlingsreferat
Onsdagen den 10 februari 2010 - Strasbourg EUT-utgåva

13. Avtal EU/Amerikas förenta stater om behandling och överföring av uppgifter om finansiella betalningsmeddelanden från EU till Förenta staterna i enlighet med programmet för att spåra finansiering av terrorism (debatt)
Anföranden på video
PV
MPphoto
 

  Talmannen. – Nästa punkt är ett betänkande av Jeanine Hennis-Plasschaert, för utskottet om medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, om rekommendationen om förslaget till rådets beslut om ingående av avtalet mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater om behandling och överföring av uppgifter om finansiella betalningsmeddelanden från Europeiska unionen till Förenta staterna i enlighet med programmet för att spåra finansiering av terrorism (05305/2010 – C7-0004/2010 – 2009/0190(NLE)) (A7-0013/2010).

Som ni vet har Europaparlamentet varit mycket aktivt i denna fråga. Vårt parlament består av ledamöter som EU:s medborgare har valt i direkta val. Vårt främsta ansvar är medborgerliga fri- och rättigheter, och vi måste värna dessa rättigheter. Vi är fullt medvetna om detta. Detta är vårt främsta och största ansvar. Samtidigt inser vi hur viktigt Swiftavtalet är – av helt andra skäl. Därför var det viktigt att hitta en gyllene medelväg. Samtidigt som vi de senaste månaderna har arbetat med detta har Lissabonfördraget trätt i kraft.

I november förra året skickade jag en skrivelse till Fredrik Reinfeldt, som då var Europeiska rådets ordförande, och begärde att beslutet skulle skjutas upp och att hänsyn skulle tas till Europaparlamentets beslut. Som ni känner till skedde inte detta, och den 30 november fattade rådet ett beslut i frågan och antog Swiftavtalet. Den 21 december skickade jag en ny skrivelse till Fredrik Reinfeldt och talade om vad vi förväntade oss; att vår ståndpunkt skulle inkluderas i förhandlingsmandatet för ett permanent avtal och att vi skulle hållas fullständigt underrättade under framtida förhandlingar. Den 21 januari skickade jag en liknande skrivelse till José Luis Rodríguez Zapatero, som för närvarande innehar det roterande ordförandeskapet, och den 8 februari skickade jag samma skrivelse en gång till. Jag har även skickat en skrivelse med samma innehåll till José Manuel Barroso. Dessutom har jag varit i kontakt med den amerikanska regeringen och med Hillary Clinton. Jag har även mottagit en skrivelse som redogör för den amerikanska regeringens ståndpunkt när det gäller Swiftavtalet

Ni kanske redan känner till allt detta, eftersom samtliga dokument finns tillgängliga – jag har skickat samtliga dokument till de politiska grupperna så att ni kan använda dem när som helst. Detta är viktigt. Vi måste ha tillgång till fullständig information, så att vi kan fatta ett ansvarsfullt beslut i denna fråga. De åtgärder som vi har vidtagit kommer också att underlätta våra diskussioner i dag. Därför är denna diskussion om Swift så viktig. Jag är oerhört glad att företrädare för rådet och kommissionen är närvarande och kommer att uttala sig. Därefter kommer vi att ha vår debatt och till sist är det vårt ansvar att fatta beslut i frågan.

 
  
MPphoto
 

  Jeanine Hennis-Plasschaert, föredragande.(EN) Herr talman! Låt mig börja med att säga att jag också stöder ett starkt utåtriktat EU som kan agera sida vid sida med Förenta staterna som en medaktör. Därför anser jag att det är oerhört viktigt att vi behandlar frågan om hur EU ska samarbeta med Förenta staterna för att bekämpa terrorism – inbegripet brottsbekämpande myndigheters användning av uppgifter som har samlats in för kommersiella ändamål – på ett öppet, rättvist och genomskinligt sätt.

Utan tvekan är riktat utbyte och riktad användning av uppgifter för att bekämpa terrorism nödvändigt, och kommer att så förbli, men EU-medborgarna måste kunna lita både på säkerheten och på att uppgifterna skyddas. Målet bör vara att det blir rätt första gången, och med all respekt för rådet har det inte lyckats tillräckligt bra med detta.

Det föreslagna interimsavtalet är ett betydande avsteg från europeisk rättspraxis om hur rättsvårdande myndigheter ges tillgång till uppgifter om enskilda personers ekonomiska förhållanden, dvs. genom fullmakter och förelägganden utfärdade av domstol för att granska specifika transaktioner och inte genom vidlyftiga administrativa förelägganden för miljontals EU-medborgares uppgiftsposter.

På grund av det sätt som företagets databas är uppbyggt är det alltså omöjligt att rikta s.k. begränsade begäranden till Swift. Av tekniska skäl måste Swift överföra hela innehållet i sin databas. Detta strider mot uppgiftsskyddslagstiftningens grundläggande principer, dvs. nödvändighetsprincipen och proportionalitetsprincipen. Detta är inte något som kan rättas till i efterhand med hjälp av en tillsyns- eller kontrollmekanism.

Vi måste hela tiden vara tydliga parlamentets uppgift inte bara är att passivt ta del av rådets och kommissionens åtgärder. Parlamentet utlovas alltid guld och gröna skogar i morgon om vi bara visar lite tålamod. Vi måste emellertid sluta falla för sådana falska löften. Vi behöver tydliga åtaganden nu, och bollen låg hos rådet. Det gjorde jag klart förra veckan, men än så länge har rådet inte gjort några åtaganden.

Rådet anger att integritetsskydd och uppgiftsskydd ska prioriteras, men rätten för registrerade personer att få tillgång till, korrigera, få ersättning för och domstolspröva uppgifter utanför EU definieras inte i tillräckligt hög grad. Rådet anger att det delar parlamentets farhågor och uppmanar därför kommissionen att anta ett förslag till förhandlingsdirektiv.

Varför gömma sig bakom kommissionen? Det är rådet som i slutändan ska anta förhandlingsdirektiven. Varför har inte förhandlingsdirektiven redan lämnats in? Rådet anger än en gång att det tänker se till att programmet för att spåra finansiering av terrorism (TFTP) fortsätter. Det tar emellertid inte upp att på detta sätt kommer EU även i fortsättningen att lägga ut sin ekonomiska underrättelseverksamhet på entreprenad till Förenta staterna. Bristen på ömsesidighet tas inte upp. Verklig ömsesidighet skulle kräva att EU:s myndigheter fick rätt att skaffa fram liknande uppgifter i Förenta staterna och på lång sikt överväga om det är nödvändigt att bygga upp vår egen kapacitet i EU.

Rådet visar inga tecken på att vilja anpassa sig till befintlig lagstiftning, som direktivet om lagring av uppgifter för leverantörer av telekommunikationstjänster, som just hanterar specifika och målinriktade uppgifter. Rådet har inte lyckats klargöra exakt vilken roll den offentliga myndigheten ska spela. Ett obligatoriskt system betyder inget om Swift i praktiken måste överföra alla uppgifter. Enligt villkoren i interimsavtalet är överföringen och lagringen med andra ord per definition oproportionerlig och rådet presenterar ingen EU-lösning för hur tillsynen av utbytet av uppgifter ska se ut.

Herr rådsordförande! Tala om för mig hur jag ska kunna berätta för 500 miljoner EU-medborgare att vi säljer ut viktiga skyddsmekanismer och principer bara för att vi inte vågar sätta ned foten, bara för att rådet inte kan sköta sina kort ordentligt. Tala om det för mig. Jag är idel öra.

(Applåder)

 
  
MPphoto
 

  Alfredo Pérez Rubalcaba, rådets tjänstgörande ordförande. (ES) Herr talman, mina damer och herrar! Låt mig börja med att tydligt klargöra en sak. Spanien har redan från början visat ett tydligt, oreserverat stöd för Lissabonfördraget. Det gjorde vi för att vi visste att genomförandet av det nya fördraget bland annat skulle föra EU-institutionerna närmare medborgarna.

Enligt Lissabonfördraget är detta främst Europaparlamentets uppgift. Att ge parlamentet en större roll och mer inflytande i frågor som rör frihet, rättvisa och säkerhet är Lissabonfördragets sätt att föra medborgarna och institutionerna närmare varandra.

Låt mig därför börja med att försäkra alla ledamöter att rådet är redo för ett nära och ärligt samarbete med parlamentet. För det spanska ordförandeskapet är denna slutsats resultatet av vårt starka engagemang för Lissabonfördraget och dess mål.

Rådet delar även parlamentets vilja att garantera alla EU-medborgares säkerhet, för säkerhet innebär även att de kan utöva sin frihet fullt ut. Det är inom denna ram vi tillsammans bekämpar terrorism – alla former av terrorism.

I Europaparlamentets resolution av den 17 september erinrar parlamentet om ”sin beslutsamhet att bekämpa terrorism och om sin fasta övertygelse om behovet att finna rätt balans mellan, å ena sidan, säkerhetsåtgärder och, å andra sidan, skyddet av medborgerliga friheter och grundläggande rättigheter”. Jag delar helt denna uppfattning.

Det är inom denna ram jag vill att debatten ska hållas. Till följd av Lissabonfördraget har vi en ny ram och den grundas på ärlighet, interinstitutionellt samarbete och en gemensam önskan – som inte är ny – att bekämpa terrorism och samtidigt respektera proportionalitetsprincipen och nödvändighetsprincipen, som också är nödvändiga för att på ett effektivt sätt bekämpa terrorism.

Det är allmänt känt att internationell terrorism innebär en ny utmaning för våra samhällen. Detta är en relativt ny form av terrorism som saknar tydlig organisation, är extremt dödlig och bedriver sin verksamhet i hela världen. För att utrota denna form av terrorism krävs en global strategi. Internationell terrorism saknar fast, hierarkisk struktur och kan därför endast bekämpas med extraordinära underrättelseinsatser. Den är så dödlig att vi måste ha största möjliga vaksamhet på platser där många människor samlas.

Förebyggande åtgärder, samordning och underrättelseverksamhet är tre begrepp som sammanfattar vår strategi för att bekämpa detta stora hot.

Alla länder har försökt förbättra sin inre och yttre samordning, för att vara bättre informerade och för att, i slutändan, samarbeta med de som utkämpar samma kamp. Även EU har förstärkt sina gemensamma utredningsorgan och utredningsgrupper, ökat informationsutbytet och ökat de gemensamma analyserna.

Detta utgör ramen för det avtal mellan EU och Förenta staterna som vi behandlar i dag och som rör överföring av finansiella betalningsmeddelanden. Utbytet av uppgifter utan ett avtal har pågått oavbrutet sedan många år.

När jag för två veckor sedan utfrågades av utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor frågade flera ledamöter om vad detta utbyte har resulterat i. Det är en relevant fråga som jag anser togs upp och besvarades i den andra rapporten från domare Jean-Louis Bruguière. I denna rapport, som har hänskjutits till parlamentet, angavs att programmet för att spåra finansiering av terrorism under 2009 har varit ett mycket värdefullt redskap i underrättelsetjänsters och brottsbekämpande myndigheters försök att kartlägga terroristnätverk, hitta saknade kopplingar i utredningar, bekräfta misstänktas identitet, lokalisera var misstänkta personer uppehåller sig, identifiera nya misstänkta och störa försök till terroristattentat. Jag skulle vilja lägga till att detta inte enbart gäller för 2009 utan även innan dess, både i Förenta staterna, i Europa och i resten av världen. Det gäller för Barcelona i januari 2008, för Tyskland sommaren 2007, för London efter attentaten den 7 juli och för utredningen av attentaten i Madrid den 11 mars, för morden i Bangkok i april 2005 och för bomberna på Bali 2002. Detta är bara några av de exempel som domare Jean-Louis Bruguière tar upp.

Utbytet av uppgifter har därför lett till positiva resultat. Det har gjort det möjligt för oss att utreda och förhindra attentat. Det har gjort det möjligt för oss att gripa terrorister efter att de har utfört attentat och, framför allt, innan de har lyckats utföra dem.

Även om Swift redan 2007 meddelade att det hade beslutat att ändra sina databaser genomfördes ändringen först för några månader sedan. Därför var vi tvungna att se över de protokoll som fram till dess hade gjort det möjligt för oss att utbyta finansiella uppgifter. Vi var tvungna att göra detta mycket snabbt. Mandatet godkändes av rådet sommaren 2009, när det fortfarande var oklart om, och när, Lissabonfördraget skulle träda i kraft.

Det beslut som fattades är välkänt. Vi undertecknade ett interimsavtal på nio månader som bör ratificeras här i kammaren. Det rör sig om ett interimsavtal på nio månader under vilka parlamentet, rådet och kommissionen bör inleda nya förhandlingar om ett permanent avtal. Det var det beslut som fattades.

Det kanske inte var det bästa beslutet. När det gäller integritetsskyddet är det emellertid viktigt för parlamentet att känna till att den undertecknade preliminära överenskommelse om ett avtal som vi debatterar i dag är en klar förbättring jämfört med de protokoll som gällde före detta avtal.

Det är en förbättring eftersom interimsavtalet bland annat innehåller extra garantier, som parlamentet rekommenderade och som föredraganden redogjorde för i sitt betänkande.

I det här skedet skulle jag vilja säga att det spanska ordförandeskapet till fullo har beaktat de resolutioner som parlamentet har antagit och de skrivelser som parlamentets talman har skickat, liksom det betänkande som Jeanine Hennis-Plasschaert har utarbetat och som gick till omröstning i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor den 4 februari. Rådet har därför godkänt ett uttalande som skickades till parlamentet i går och vars centrala delar jag nu kommer att sammanfatta.

För det första åtar rådet sig att i ett slutligt avtal införliva starka garantier som kommer att stärka ordentligt skydd, radering av uppgifter och större precision vid utbytet av uppgifter från TFTP med nationella myndigheter och tredjeländer.

Naturligtvis åtar sig rådet även att stärka garantierna i det befintliga avtalet. Dessa bör finnas kvar – och stärkas – i det slutliga avtalet, liksom en strikt begränsning av hur uppgifterna får användas samt ett absolut förbud mot att hämta uppgifter och använda profiler.

Till följd av den nya kontext som Lissabonfördragets ikraftträdande har lett till åtar sig rådet avslutningsvis att förhandla fram ett interinstitutionellt avtal för att underlätta tillgången till sekretessbelagda dokument som rör internationella avtal.

I detta sammanhang vill jag upprepa att det spanska ordförandeskapet till fullo står bakom Lissabonfördraget och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artikel 8, och till fullo erkänner den legitima oro som parlamentet ger uttryck för.

Vi vet att dessa åtaganden går att genomföra. I en skrivelse till Europaparlamentet talman från Förenta staternas utrikesminister Hillary Clinton och finansminister Timothy Geithner åtar sig den amerikanska regeringen att införliva nödvändiga garantier i överensstämmelse med parlamentets ståndpunkt.

Det är möjligt att rådet kunde ha gjort saker bättre i samband med godkännandet av det avtal som vi debatterar i dag. Rådet har emellertid dragit lärdom av denna process och tagit hänsyn till parlamentets oro. Dessutom har det avtal vi debatterar i dag bidragit till – och kommer förhoppningsvis att fortsätta bidra till – ökad säkerhet för medborgarna i Europa och resten av världen.

 
  
MPphoto
 

  Talmannen. – Tack herr Rubalcaba! Jag påminner om att jag har fått ett svar från rådet på de skrivelser som jag har skickat. Ni kan ta del av skrivelserna i de politiska grupperna när ni vill. I sitt svar har rådet reagerat på parlamentets förväntningar. Tack för ert uttalande och för att ni har förklarat rådets ståndpunkt för oss. Det är mycket viktigt för oss.

 
  
MPphoto
 

  Cecilia Malmström, ledamot av kommissionen.(EN) Herr talman! Till att börja med vill jag tacka alla för att ni igår gav oss och mig ert förtroende genom att rösta ”ja” till den nya kommissionen.

Detta är en intressant första arbetsdag och jag är glad att tillsammans med er kunna debattera den viktiga frågan om utbyte av uppgifter med Förenta staterna för att bekämpa terrorism, denna gång i samband med programmet för att spåra finansiering av terrorism (TFTP).

Europaparlamentet har naturligtvis med rätta visat stort intresse för denna fråga eftersom TFTP än en gång ställer oss inför utmaningen att förena utbyte av uppgifter med uppgiftsskydd. Genom att ta sig an denna utmaning hjälper vi till att ge våra medborgare säkerhet, integritetsskydd och uppgiftsskydd.

Ett av interimsavtalets mål har varit att garantera att de villkor som anges i Europaparlamentets resolution från september 2009 uppfylls. Vi är fast beslutna att öka uppgiftsskyddet i förhandlingarna om det slutliga avtalet, särskilt rätten för en person att få veta om hans eller hennes rättigheter har respekterats enligt avtalet, och starkare garantier för effektiv domstolsprövning, laglig bearbetning av uppgifterna och radering av uppgifter.

Ledamöterna av Europaparlament fick tillgång till Jean-Louis Bruguières andra rapport förra måndagen. I rapporten visas TFTP:s betydelse och hur värdefullt programmet är för att utreda och störa terrorism, även i EU. I rapporten bekräftas att TFTP har använts för att identifiera och gripa personer som senare har dömts för terrorism i medlemsstaterna. I rapporten lyfts även fram att TFTP är en viktig källa till den typ av tillförlitlig information som behövs i kampen mot terrorism. Det finns specifika exempel på detta och rådet tog upp några av dem.

Vi vet att för vissa medlemsstater är risken att utsättas för terroristattentat lika hög som tidigare och jag är säker på att ni inser att EU:s säkerhet skulle utsättas för ett svårt slag om parlamentet förkastar interimsavtalet.

Vissa av medlemsstaterna har varit mycket tydliga med att de vill att TFTP ska fortsätta eftersom de tidigare har haft glädje av programmet och vill fortsätta med det. De har berättat att den tillförlitliga information som TFTP tillhandahåller om kända och misstänkta terrorister är en viktig källa till den typ av legitima underrättelseuppgifter som behövs för att bekämpa det komplexa hotet, framför allt från terrorism som inspireras av al-Qaida. Interimsavtalet är inte bara en tjänst till Förenta staterna. Det ligger i vårt gemensamma intresse att avtalet godkänns.

Mycket har sagts om graden av uppgiftsskydd i interimsavtalet och detta är naturligtvis ett centralt problem. Jag uppmuntrar ledamöterna – och jag är säker på att många av er redan har gjort det – att närmare studera interimsavtalet. Ni kommer att se att det innehåller betydande och detaljerade rättsligt bindande åtaganden om hur det amerikanska finansdepartementet får behandla uppgifter enligt avtalet. Åtagandena omfattar t.ex. en kraftig begränsning när det gäller behandlingens syfte. Behandlingen av uppgifter begränsas till utredning av, upptäckt av och åtal för terrorism. Avtalet innehåller ett absolut förbud mot informationsutvinning. Sökningar i databaser får bara göras när det går att visa att det finns skäl att tro att föremålet för sökningen ägnar sig åt terrorism.

I praktiken innebär det att uppgifterna i TFTP-databasen är anonyma. Endast om det finns skäl att misstänka att en identifierad person är terrorist kan uppgifter om den personen läsas och hämtas i databasen. Detta är viktigt. I interimsavtalet åläggs det amerikanska finansdepartementet att radera uppgifterna senast fem år efter mottagandet – en period som är i linje med den period för att bevara personuppgifter som tillämpas i EU-lagstiftningen om finansiering av terrorism. I avtalet föreskrivs också en grundlig EU-översyn där några av våra egna datatillsynsmyndigheter kommer att delta för att se till att dessa och andra dataskyddsåtaganden uppfylls.

Avtalet omfattar inte överföringen av nästan alla uppgifter till det amerikanska finansdepartementet. Jag kan försäkra er att endast en liten del av Swiftuppgifterna kommer att överföras enligt interimsavtalet. Avtalet påverkar inte på något sätt datatillsynsmyndigheternas befogenheter när det gäller den behandling av uppgifter som Swift eller andra finansinstitut utför i EU.

Om parlamentet inte godkänner interimsavtalet faller avtalet, däribland de betydelsefulla dataskyddsmekanismer det innehåller. Om Förenta staterna kan skaffa uppgifter på andra sätt – exempelvis genom bilaterala förbindelser med Nederländerna – kommer dessa skyddsmekanismer inte längre att gälla. Om interimsavtalet faller tar det förmodligen lång tid innan ett alternativ kan införas. Om parlamentet inte godkänner avtalet leder detta alltså både till luckor i uppgiftsskyddet och till luckor i säkerheten.

Avslutningsvis är interimsavtalet bara ett interimsavtal. Det kanske inte är det bästa avtalet i världen. Det kan – och kommer – att förbättras. Kommissionen håller precis på att slutföra förslaget till mandat och direktiv för det permanenta avtalet och vi kommer att anta dessa så snabbt som möjligt.

Jag kommer personligen att se till att vi tar hänsyn till de farhågor som Europaparlamentet har tagit upp och att vi kommer att arbeta för att få ett starkt integritetsskydd och uppgiftsskydd i det nya avtalet. Europaparlamentet kommer att hållas fullständigt underrättat i alla skeden av förfarandet. Jag hoppas att detta besvarar en del av era frågor.

 
  
MPphoto
 

  Talmannen. – Tack fru Malmström! Tack för era förklaringar. De var verkligen viktiga för oss. Rådet och kommissionen har precis gjort vissa uttalanden om våra förväntningar på förhandlingsmandatet, och om att hålla parlamentet underrättat.

Det finns ett annat viktigt inslag i det vi gör. Europaparlamentet har blivit medansvarigt för EU-lagstiftningen. Vi är även ansvariga för internationella avtal, som Swiftavtalet, och vi skickar ut en stark signal om att situationen har förändrats efter Lissabonfördragets ikraftträdande. Detta är viktigt. De senaste signalerna från den amerikanska regeringen visar att det har framgått att Europaparlamentet numera har fullt lagstiftningsansvar. Vi ville skicka en stark signal. Vi är emellertid medvetna om att vi är ansvariga för våra medborgare. Vi är direktvalda ledamöter av Europaparlamentet. Vårt ansvar är att försvara medborgarnas rättigheter. Vårt ansvar att försvara medborgarnas rättigheter är grundläggande för oss och något vi alltid framhåller.

 
  
MPphoto
 

  Ernst Strasser, för PPE-gruppen.(DE) Herr talman, mina damer och herrar! För det första vill jag välkomna er på er första arbetsdag och försäkra er att vår grupp kommer att samarbeta fullt ut med er. Så här i inledningen av debatten vill vi framhålla att vi vill ha ett bra partnerskap, framför allt med amerikanerna, när det gäller att bekämpa terrorism. För det andra stöder vi kraftfullt våra medborgares säkerhet, deras rättigheter och uppgiftsskydd. För det tredje har vi arbetat mycket hårt för att se till att förhandlingsdirektiven och vår ståndpunkt var färdiga redan i mitten av september. Nu vill vi att de genomförs. För det fjärde är det inte så att parlamentet hade ett starkt intresse på området, utan snarare att vi som talmannen nämnde betraktar lagstiftningsprocessen som vårt ansvar. Därför vill vi vara delaktiga i denna process med likvärdig status som rådet och kommissionen.

Som reaktion på förhandlingstexten vill vi göra två mycket viktiga klargöranden. För det första kan vi inte acceptera sättet som texten har tillkommit på. För det andra hävdar rådet att de har tagit full hänsyn till punkterna i parlamentets resolution, trots att vissa punkter i själva verket inte har inkluderats, särskilt inte rätten till domstolsprövning, radering av uppgifter och vissa andra punkter. Det är framför allt därför som vi i underutskottet för säkerhet och försvar uppgav att detta var oacceptabelt för oss. Det var först efter detta som det började hända saker. Den amerikanska utrikesministern har inte gått med på någonting – såvida inte rådet har fått någon annan information än parlamentet. Det har tydligen hänt ibland. Rådet skickade ut positiva signaler i veckan, men har inte gett några garantier. Jag vill förtydliga detta. Det är därför vi vill diskutera frågan ytterligare. Vi vill ha ett bra avtal och vi stöder verkligen mer debatt, så länge det finns garantier för att detta leder till ett bra avtal.

 
  
MPphoto
 

  Martin Schulz, för S&D-gruppen.(DE) Herr talman! I sin berömda bok ”Gullivers resor” skickade den irländske författaren Jonathan Swift sin hjälte Gulliver till lilleputtarnas land, vars invånare bara var 15 cm långa. Själv trodde emellertid Gulliver att han hade kommit till jättarnas land. De amerikanska diplomaterna verkar ha följt i Gullivers fotspår och tror att de kan behandla Europaparlamentet som om vi vore en lilleputtorganisation. Det är ett misstag.

Fru Malmström! Låt mig gratulera er till er utnämning och er flytt från en stol till en annan. Ni bör dock vara medveten om att det inte bara var amerikanska diplomater som begick detta misstag, utan även EU:s regeringar. De trodde att de kunde baxa ett avtal som detta genom parlamentet och insåg inte att vi inte kan rösta för ett så bristfälligt avtal. Avtalet förkroppsligar Förenta staternas säkerhetsideologi, men inte skyddandet av grundläggande rättigheter, som vi som ledamöter av Europaparlamentet måste garantera EU:s medborgare.

Möjligheten att överföra stora volymer uppgifter utan specifikationer och utan specifika detaljer i enskilda ärenden strider på ett grundläggande sätt med den dataskyddslagstiftning som vi har antagit i alla parlament i EU. De allvarliga problemen i samband med uppgiftsskydd har redan tagits upp. Ni har själv tagit upp frågan. Hur länge kommer uppgifterna att lagras? Vem lagrar dem? Vem vidarebefordra dem till vem? Vilka möjligheter har jag att få reda på vad som händer med mina uppgifter, vem som har tillgång till dem och om de är korrekta? Vilket rättsligt skydd har jag för att garantera att felaktiga uppgifter om mig inte kan samlas in och vidarebefordras till tredjeman, oavsett vem det kan tänkas vara? När kommer mina uppgifter att raderas, om uppgifter om mig har samlats in och lagrats? Enligt den amerikanska lagen om nationell säkerhet, den s.k. Homeland Security Act, kan uppgifter lagras i upp till 90 år. Om det innebär en garanti för att jag kommer att bli 90 är jag positiv till att diskutera detta. Det bör upprepas att uppgifterna kan lagras i upp till 90 år! Alla dessa faktorer utgör allvarliga brister i avtalet.

Herr Rubalcaba! Detta är ett dåligt avtal och vi kan inte rösta för det. Om vi förkastar det är det er uppgift att förhandla fram ett nytt och bättre avtal med Förenta staterna, ett avtal som respekterar säkerhetsintressena men samtidigt respekterar medborgarnas personliga integritet. Om ni kan göra det stöder vi det nya avtalet. Syftet med en ny förhandlingsrunda måste vara att hitta en kompromiss mellan dessa två intressen.

Jag kan inte rekommendera medlemmarna i min grupp att rösta för detta avtal just nu och i denna form. I kväll tänker jag föreslå min grupp att rösta mot detta avtal.

 
  
MPphoto
 

  Sophia in 't Veld, för ALDE-gruppen.(EN) Herr talman! Jag välkomnar min tidigare kollega och goda vän Cecilia Malmström. Det gläder mig att se er här.

Detta är ett av de första viktiga beslut som Europaparlamentet ska fatta enligt sina nya befogenheter i Lissabonfördraget. Förväntningarna är höga, men vi måste hålla huvudet kallt. Vi är skyldiga våra medborgare att fatta välunderbyggda beslut, fria från yttre påtryckningar och skrämselpropaganda som falska påståenden om att det finns luckor i säkerheten, eftersom vi vet att Förenta staterna även utan oenighet kan få tag på uppgifter. Låt oss inte glömma att det även bland medlemsstaterna rådde oenighet om detta avtal. Vi kan bara godkänna ett avtal som både till sitt innehåll och i sitt förfarande präglas av fullständig demokratisk legitimitet. Det handlar inte om en viljornas kamp mellan rådet och Europaparlamentet, eller om transatlantiska förbindelser. Det handlar om att EU-medborgarna har rätt till ett ordentligt demokratiskt och öppet förfarande.

Hittills har rådets svar varit helt otillräckliga och EU-medborgarnas rättigheter kan inte säljas ut med löften om resor till Förenta staterna eller vaga löften från rådet om framtida avtal. Sedan 2007 har rådet haft otaliga möjligheter att hantera denna fråga på ett korrekt sätt och garantera både säkerheten och skydd för personuppgifter och medborgerliga fri- och rättigheter, eller garantera ordentlig demokratisk kontroll från de nationella parlamentens sida, eller sedan den 1 december Europaparlamentets sida, men rådet har varit oerhört envist. Parlamentet kan inte, och bör inte, fatta ett beslut om det inte har tillgång till all relevant information och alla relevanta dokument. Våra väljare har rätt att veta att vi hanterar alla frågor på största allvar och inte bara utan vidare godkänner rådsbeslut.

Avslutningsvis har Europaparlamentet i många år mycket tydligt framfört sina farhågor och förväntningar. I stället för att komma med mer vaga löften borde rådet se till att vi äntligen får ett utlåtande från dess juridiska avdelning och den begärda information som visar att uppgifterna används för att bekämpa terrorism. Jag anser inte att Jean-Louis Brugières andra rapport räcker. Om rådet vill att parlamentet ska godkänna avtalet måste det uppfylla våra krav. Det är enda sättet.

(Applåder)

 
  
MPphoto
 

  Rebecca Harms, för Verts/ALE-gruppen.(DE) Herr talman! För det första vill jag kommentera våra möten med experterna och den amerikanska ambassadören. Vid de två möten jag var ordförande för kände jag mig inte alls behandlad som en lilleputt från Europa, tvärtom. Vid dessa möten med de amerikanska experterna lärde jag mig massor om de stora skillnaderna mellan rättssystemen i Förenta staterna och Europa när det gäller skyddet av grundläggande rättigheter. Jag tackar amerikanerna för att de deltog i denna långtgående dialog. Jag förstår nu vilken svår uppgift vi har framför oss. Det har inte rådet lyckats med tidigare. Jag har också blivit medveten om vilken svår uppgift vi européer står inför om vi i samma avtal vill kombinera en effektiv kamp mot terrorismen med ett effektivt skydd av de grundläggande rättigheterna.

Jag tycker faktiskt att det är pinsamt att personer från andra sidan Atlanten var tvungna att komma över hit för att förklara denna kontroversiella fråga för oss och att rådet än så länge inte har kunnat hålla en ärlig debatt av denna typ med parlamentet. Föredraganden klargjorde mycket tydligt på vilka områden grundläggande rättigheter, som omfattas av den högsta nivån av skydd i Europa, kommer att kränkas. Jag vill ta upp ytterligare en punkt som jag vid närmare eftertanke anser är ett stort rättsligt och politiskt problem. Förenta staterna och EU har helt olika definitioner av terrorism och det är ett problem som genomsyrar detta avtal.

Det har med rätta påpekats att ledamöterna av Europaparlamentet är ansvariga för se till EU-medborgarnas rättigheter upprätthålls. Vi bör inte rösta för ett avtal som många av oss, inklusive Manfred Weber, Werner Langen – som inte är här just nu – och Martin Schulz, vid upprepade tillfällen har förklarat strider mot gällande lagstiftning. Vi måste vidta åtgärder nu. Under den offentliga debatten har vi talat om för EU-medborgarna att vi skulle göra just det. Vi måste rösta mot interimsavtalet och vi får inte skjuta upp omröstningen.

Parlamentet får inte än en gång fly undan sitt ansvar som det gjorde i november. Då kunde vi ha stoppat hela förslaget, men en majoritet ville inte det. Nu måste vi vidta åtgärder och – det säger jag efter samråd med amerikanerna – detta kommer att försätta oss i en bättre förhandlingsposition och ge oss likvärdig status. På så sätt kan vi förbättra säkerheten och rättigheterna för medborgarna i EU och kanske till och med i Förenta staterna.

 
  
MPphoto
 

  Timothy Kirkhope, för ECR-gruppen.(EN) Herr talman! I likhet med mina kolleger är jag djupt frustrerad och förargad över rådets behandling av och bristfälliga samråd med parlamentet. Parlamentariskt samråd och samtycke bör inte vara ett retrospektivt redskap. Att uppgiftsskyddet måste vara ömsesidigt borde vara självklart. Det sätt som detta avtal har förhandlats fram och ingåtts får aldrig upprepas.

Jag har emellertid blivit lugnad, åtminstone av de amerikanska myndigheterna och av de uppgiftsskyddssystem i flera nivåer och rättsliga skyddsmekanismer som införs tack vare detta interimsavtal. Rådets dåliga behandling av oss får inte äventyra EU:s avtal med Förenta staterna, eller framtida avtal om Europas säkerhet. Vi får nu massor med försäkringar och löften från rådet och kommissionen. Det är för tidigt att avgöra om dessa uppfyller alla de rimliga krav som vi har fastställt. Därför behöver vi vänta lite innan vi fortsätter vår behandling av denna viktiga åtgärd.

 
  
MPphoto
 

  Lothar Bisky, för GUE/NGL-gruppen.(DE) Herr talman, mina damer och herrar! Swiftavtalet förhandlades fram på grundval av ett tveksamt förfarande och antogs snabbt bara en dag innan Lissabonfördraget trädde ikraft, så att parlamentet kunde kringgås. Jag vill emellertid framför allt fokusera på avtalets innehåll. Det är storebrors lillasyster som väntar på vårt godkännande. Hillary Clinton tror att hon kan övertyga ledamöterna av Europaparlamentet att göra något som vi inte skulle acceptera att våra egna regeringar gjorde.

Jag anser att det är grundläggande fel att de som utreder påstådd terrorism ska ha en sådan omfattande tillgång till databaser. Det undergräver enskilda individers rätt att själva bestämma över sina personuppgifter. Personuppgifterna kommer att lagras i årtionden och ingen kommer att ha någon kontroll över hur de används. Dessutom kan uppgifterna behållas även efter att avtalet har löpt ut. Det kommer inte att gå att begära domstolsprövning för att få reda på vart uppgifterna har tagit vägen eller begära ersättning för tredjeländers olagliga användning av uppgifterna. Staten ges företräde framför medborgarna, som alla reduceras till misstänkta. Medlemsstaterna tillåter andra regeringar att via EU indirekt spionera på våra medborgare.

Låt mig ge er några tyska exempel. Bör Deutsche Telekom, Deutsche Bahn eller apotekskedjan Schlecker fortfarande känna oro för att samla in uppgifter om sina anställda? Kommer normen nu att bli att den tyska regeringen vänder sig till skatteutredare för att köpa uppgifter som har erhållits på olaglig väg? Vi har hamnat i en situation där parlamentet måste stå upp för vad det tror på och fatta ett beslut. Varför ska Google kunna fastställa uppgiftströsklar i framtiden? Det är viktigt att bekämpa terrorism och framför allt dess orsaker. Det tror jag alla håller med om, men inte på bekostnad av grundläggande rättigheter. Jag hört många anföranden som talar om EU som en värdegemenskap. Vi håller precis på att sopa ett av dessa värden under mattan och min grupp kan inte rösta för det.

 
  
MPphoto
 

  Simon Busuttil (PPE). (MT) Låt mig klargöra att Europeiska folkpartiet är för detta avtal. Vi är helt och hållet för Swiftavtalet och kommer att rösta för avtalet i morgon. Låt mig förklara varför. Europeiska folkpartiet stöder avtalet eftersom det främsta syftet med avtalet är människors säkerhet, våra medborgares säkerhet.

Avtalet kommer att öka våra medborgares säkerhet, och därför stöder vi det. Det är inte bara min egen uppfattning, utan en uppfattning som delas av de experter som hade till uppgift att undersöka och bedöma i vad mån detta avtal främjar säkerheten för de medborgare som vi företräder här i kammaren.

Säkerheten kommer att öka i hela Europa och kommer att spridas till att omfatta andra medborgare världen över, även i Förenta staterna. Jag håller med dem som hävdar att rådet inte agerade som det borde gentemot Europaparlamentet, men jag anser att det budskap som utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor skickade ut förra veckan lärde rådet en läxa som det tog till sig. Jag delar även mina kollegers oro när det gäller integritetsskyddet, men även här måste vi komma ihåg att det rör sig om ett interimsavtal. Det innebär att ett nytt avtal ska utarbetas med bättre garantier på säkerhetsområdet.

Herr talman! I ert inledningsanförande nämnde ni ansvar. Jag vädjar till mina kolleger att använda parlamentets nya befogenheter på ett ansvarsfullt sätt, så att vi kan se våra 500 miljoner medborgare i ögonen och säga till dem att vi försvarar deras säkerhet. Om det är möjligt bör morgondagens omröstning skjutas upp, så att parlamentet hinner enas. Vi kan tänka oss en uppskjuten omröstning. Om förslaget att skjuta upp omröstningen inte bifalls bör vi rösta för avtalet.

 
  
MPphoto
 

  Claude Moraes (S&D).(EN) Herr talman! Även vi i S&D-gruppen vill kämpa för EU-medborgarnas säkerhet och mot terrorism. Som min gruppledare nyss nämnde rekommenderar vi därför ledamöterna att rösta ”nej” i morgon. I det första samtyckesförfarandet enligt Lissabonfördraget måste vi se till att vi röstar mot ett avtal som skulle vara dåligt för hela parlamentet.

För oss är detta inte en partipolitisk fråga utan en sakfråga. Det handlar om i vilken grad ett dåligt utarbetat avtal gynnar säkerheten och kampen mot terrorism. Som en av mina rådgivare en gång påpekade – och han är advokat, jag är advokat och Timothy Kirkhope var också advokat – förtjänar den som sätter säkerheten så långt före friheten varken det eller det andra, för att använda Benjamin Franklins ord.

Vi är alla överens om att EU-medborgarna behöver ett bra avtal. Det stämmer att rådet i Coreper tog upp alla frågor som vår grupp ansåg var viktigast. Även Hillary Clinton medgav i sin skrivelse att parlamentet hade en poäng, men i inget av dessa dokument gick man längre än så och talade om hur vi skull lösa problemet. Därför anser vi att en ”nejröst” skulle tvinga fram ett bättre avtal för hela parlamentet.

Vår grupp vädjar därför till alla här i kammaren, och inte bara till medlemmarna i vår grupp, att stödja föredraganden i hennes försök att få till stånd ett bättre avtal för att bekämpa terrorism. Ingen sida har moraliskt överlägsna argument i denna fråga. Vi vill bekämpa terrorismen på ett effektivt sätt. Det innebär ett bättre avtal och det är vad vi kommer att rekommendera medlemmarna i S&D-gruppen i kväll.

 
  
MPphoto
 

  Agustín Díaz de Mera García Consuegra (PPE). (ES) Herr talman! Jag förkastar metoderna och den tid som har använts för detta avtal. Enligt Lissabonfördraget har parlamentet en viktig roll och alla berörda parter borde respektera detta.

När det gäller själva sakfrågan är bästa sättet för ett demokratiskt samhälle att bekämpa terrorism att strypa dess ekonomiska resurser. Därför bör interimsavtalet finnas kvar under tiden som man snabbt förhandlar fram ett permanent avtal. Vid minst nio styrkta tillfällen har Swift och TFTP visat sin effektivitet och sitt värde när det gäller att förhindra och bekämpa terrorverksamhet i Europa, Asien, Afrika och Amerika, i förhållande till texten i interimsavtalet och uppgiftsskyddet.

Vilken rapport ska ha företräde? Rapporten från Europeiska datatillsynsmannen eller rapporterna från den särskilt utsedde domaren? Båda är välunderbyggda men samtidigt motstridiga. Nej, vi har varken hållit en debatt om eller nått en lösning i denna fråga. I interimsavtalet garanteras rättigheter. I avtalet anges att uppgifterna enbart ska behandlas för att bekämpa terrorism eller finansieringen av terrorism, att inga kopior av uppgifterna ska göras, att uppgifterna inte ska samköras med andra databaser och att endast offentliga säkerhetsmyndigheter ska ha tillgång till uppgifterna.

Jag litar på den amerikanska regeringen, och den stora demokrati som den företräder. Vi är skyldiga att stärka våra förbindelser med detta land för vi är naturliga, ömsesidigt pålitliga partner.

Därför rekommenderar jag att parlamentet röstar för interimsavtalet. Jag välkomnar parlamentets mycket positiva sätt att utöva sina befogenheter, och att Hillary Clinton och Timothy Geithner har erkänt att dessa befogenheter är oumbärliga beståndsdelar, både nu och i framtiden.

Äntligen vet rådet och kommissionen vad som förväntas av dem. Vi behöver verkligen ett interimsavtal.

 
  
MPphoto
 

  Stavros Lambrinidis (S&D).(EN) Herr talman! En enkel skrivelse från rådet om att förhandlingsdirektiven kommer att ta upp alla parlamentets farhågor, att förhandlingarna med Förenta staterna kommer att inledas omgående och inte någon gång i framtiden och att parlamentet kommer att delta fullt ut i dessa förhandlingar hade räckt. Det borde inte ha varit så svårt och undanröjt parlamentets kritik mot hur rådet tidigare behandlat, ignorerat och lekt med parlamentet.

Men inte ens i dag mäktar ni med det. Överföringen av stora mängder uppgifter utgör inget problem enligt kommissionsledamoten. Endast vissa uppgifter kommer att överföras. Swift visar att så inte är fallet. Förenta staternas förvaltning säger att så inte är fallet. Det finns inget som styrker det ni säger i ert uttalande.

Ni tog upp de förhandlingsdirektiv som ni nästan har slutfört. Var finns de? Just nu befinner vi oss under stark press. Varför kan ni då inte tala om exakt på vilka punkter ni håller med, och på vilka punkter ni inte håller med parlamentet, i stället för att göra allmänna uttalanden?

Det är oerhört viktigt att vi bekämpar terrorismen tillsammans med Förenta staterna. Jag uppmanar Förenta staterna och kommissionen att fortsätta ett nära samarbete med oss efter vår omröstning i morgon, och inte välja bilaterala lösningar eller drömma om att bryta solidariteten, utan arbeta tillsammans för att skydda grundläggande rättigheter samtidigt som vi skyddar säkerheten.

 
  
MPphoto
 

  Birgit Sippel (S&D).(DE) Herr talman! Alla som har följt de många diskussionerna om Swift de senaste veckorna kan få intrycket att utan Swift skulle vi försvinna in i kaos och om avtalet förkastas skulle de transatlantiska förbindelserna och det gemensamma kriget mot terrorism att upphöra. Dessa försök att hota oss kan bara beskrivas som löjliga. Förenta staterna och rådet försöker inte rädda ett viktigt redskap. De försöker bara rädda ansiktet.

Det finns redan många avtal och åtgärder för att bekämpa terrorism. Swift skulle kunna bli ett användbart tillägg till dessa. Det misslyckade attentatet den 25 december har tydligt visat att det inte är uppgifter vi saknar, utan förmågan att använda de uppgifter vi redan har på ett effektivt sätt. Syftet är att dra uppmärksamheten bort från detta. Interimsavtalet kunde helt enkelt inte ha varit sämre. Det är fullt av motsägelser och inkonsekvenser. I stället för att tillämpa försiktighet och se till att man endast överför uppgifter om personer som faktiskt misstänks kommer stora mängder uppgifter att skickas till Förenta staterna varje månad. Avtalet utgör en flagrant kränkning av medborgarnas rättigheter, skyddet av personuppgifter och rättsstatsprincipen. Om rådet och Förenta staterna verkligen hade varit beredda att ta till sig denna kritik och införliva dessa punkter i det nya avtalet skulle vi inte ha behövt acceptera detta fruktansvärda avtal. För våra medborgares skull måste vi säga nej till interimsavtalet. Vi måste omgående inleda nya förhandlingar, så att vi kan få ett bra avtal som kan fungera som ytterligare ett effektivt redskap i kampen mot terrorism, samtidigt som våra grundläggande rättigheter bevaras.

 
  
MPphoto
 

  Juan Fernando López Aguilar (S&D). (ES) Herr talman! Lissabonfördraget innebär ett nytt kapitel i parlamentets historia, men även ett nytt kapitel för rådet och kommissionen.

I sitt anförande konstaterade rådets tjänstgörande ordförande att man måste lyssna på parlamentet och ta hänsyn till dess farhågor och krav.

Han konstaterade också att de förhandlingar som ledde fram till avtalet inte bedrevs särskilt bra, eller inte tillräckligt bra. Framför allt gav han emellertid ett löfte om ett framtida åtagande. Han lovade att så snabbt som möjligt förhandla fram ett slutligt avtal som uppfyller kraven i föredragandens betänkande, däribland kravet på garantier för rätten att överklaga, rätten till information och rätten att i efterhand ändra eller radera personuppgifter.

Därför måste vi skapa en ny balans mellan integritetsskydd, medborgarnas frihet och säkerhet, vilket även är en grundläggande rättighet för de medborgare som vi företräder här i parlamentet.

Vad debatten än resulterar i uppmanar parlamentet därför ministrarna att så snabbt som möjligt inleda förhandlingar och därmed uppfylla kraven i Lissabonfördraget, i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och från de 500 miljoner medborgare som Europaparlamentet företräder, vilka har en grundläggande rätt till säkerhet.

 
  
MPphoto
 

  Axel Voss (PPE). (DE) Herr talman! I denna tid av rörlighet kan vi inte uppnå säkerhet utan ett effektivt och snabbt utbyte av uppgifter och vår uppgift är att skydda våra medborgare från terroristattentat. Därför måste vi hitta en balans mellan säkerhet och integritetsskydd. Denna balans måste speglas i det avtal som vi för närvarande debatterar.

Med tanke på hur viktig denna fråga är har rådet agerat på ett mycket amatörmässigt sätt. Därför vill jag se fler eftergifter till föredraganden, inbegripet viss specifik hjälp, så att vi kanske kan få majoritet i parlamentet.

Utan majoritet kommer programmet för att spåra finansiering av terrorism även i fortsättningen att vara ett enda centralt program och det kommer att bli viktigt för oss att se till att Swift endast överför enskilda uppgiftsposter. Utan majoritet är det fullständiga avtalet det rätta och det nuvarande avtalet kommer att fortsätta att vara viktigt. Därför anser jag att vårt mål bör vara att skjuta upp omröstningen och sedan längre fram …

(Talmannen avbröt talaren)

 
  
MPphoto
 

  Talmannen. – Kolleger! Detta är en mycket viktig diskussion. Jag vill inte störa er men ni talar alla en halv minut längre än ni borde. Det finns 11 personer uppsatta på talarlistan. Om alla talar lika länge kan jag inte ge andra ledamöter ordet.

 
  
MPphoto
 

  Jörg Leichtfried (S&D).(DE) Herr talman! Ingen betvivlar väl egentligen att vi måste bekämpa terrorism. Frågan för utvecklade demokratier som grundas på rättsstatsprincipen handlar alltid om vad som bör göras och hur. I detta fall är frågan enkel att besvara. Vi får inte agera på ett sätt som gör att 500 miljoner människor misstänkliggörs och utsätts för ett kraftigt intrång i sina rättigheter, utan att ge dem rätt till domstolsprövning. Framför allt får dessa åtgärder inte införas med ett totalt förakt för befintliga demokratiska bestämmelser.

Parlamentet tvingas nu ta ansvar för det arroganta svenska ordförandeskapets åtgärder. Det ska vi inte behöva göra. Därför rekommenderar jag att vi röstar mot detta avtal i morgon.

 
  
MPphoto
 

  Carl Schlyter (Verts/ALE). - Herr talman! Jag vill säga att ingenting stoppas, inga terrordåd stoppas med detta förslag. Ingen av de fyra attentat som rådsordföranden nämnde hade stoppats, men möjligtvis hade utredningarna i efterhand underlättats. Säkerheten minskar med detta avtal, precis på samma sätt som alla totala övervakningslagar på Internet minskar tryggheten, eftersom om man har en total övervakning kommer människor att fly undan den – även hederliga medborgare. Då skapas anonymiseringstjänster på nätet och just nu även inom banksektorn. Det minskar säkerheten om terrorister kan gömma sig bland vanligt folk. Det är ett dåligt avtal.

Jag kräver i stället en total översyn av alla dessa lagar mot terrorism. Vad kostar de, och vad har de för samlad effekt på integritet och frihet? Först då tänker jag över huvud taget överväga att rösta ja till ännu fler lagar mot terrorism. Bevisa för oss med öppna och inte hemliga dokument hur effektiva dessa åtgärder är!

 
  
MPphoto
 

  Janusz Władysław Zemke (S&D).(PL) Herr talman! Jag vill uppmärksamma två frågor som jag anser är mycket viktiga. Det råder ingen tvekan om att vi bör bekämpa terrorism, men diskussionen handlar om hur detta bör göras och vilken typ av avtal vi bör underteckna med amerikanerna på detta område. Jag har två invändningar. För det första att avtalet endast påverkar den ena parten – det är ett ensidigt avtal. Trodde vi att behöriga myndigheter i EU:s medlemsstater kunde få tillgång till uppgifter från Förenta staterna, och att detta skulle underlätta kampen mot terrorism här i Europa? För det andra är min grundläggande invändning mot avtalet att det kommer att göra det möjligt att få tillgång till alla finansiella uppgifter. Jag betonar ordet ”alla”. Jag anser att vi bör sträva efter att de amerikanska och europeiska säkerhetstjänsterna endast ska få lov att samla in uppgifter från misstänkta enheter.

 
  
MPphoto
 

  Marian-Jean Marinescu (PPE).(RO) Rådet skickade avtalet till Europaparlamentet väldigt sent, vilket är förvånande. Jag hoppas detta inte kommer att upprepas. Däremot har jag blivit glatt överraskad av det intensiva samarbetet mellan de amerikanska myndigheterna och Europaparlamentet. Oväntat nog har de lyssnat på vår institution. Det hoppas jag kommer att upprepas framöver.

Jag förväntar mig att de amerikanska myndigheterna är lika intresserade av att behandla medlemsstaterna på ett likvärdigt sätt i samband med programmet för undantag från viseringskravet. Förenta staterna har fortfarande inte infört klara och tydliga kriterier för att neka visering i vissa medlemsstater. Trots det anser jag att det tillfälliga avtalet måste stödjas eftersom det kommer att bidra till ökad säkerhet för EU-medborgarna. Godkännandet av avtalet får emellertid inte leda till att förhandlingarna med Förenta staterna om ett permanent avtal, som inkluderar alla parlamentets invändningar, avstannar.

 
  
MPphoto
 

  Eva Lichtenberger (Verts/ALE).(DE) Herr talman! I dag erkände rådet att resultatet av förhandlingarna kanske inte blev så bra som det hade kunnat bli. Vi bör ta upp denna tråd och passa på att förbättra avtalet. Att bara skjuta upp frågan kommer inte att hjälpa eftersom denna process inte styrs av några villkor. Därför kommer vi på nytt att befinna oss i precis samma situation vid nästa sammanträdesperiod. Jag tror inte att detta kommer att förändra något.

För det andra har vi redan fått tillräckligt med löften om att allt kommer att bli bättre i nästa förhandlingsrunda, utan parlamentets inblandning. Även innan detta avtal lovades vi att denna gång skulle det bli helt annorlunda. Jag upprepar att det inte hjälper att skjuta upp frågan. Det enda som hjälper i detta fall är att skicka ut en tydlig signal.

För det tredje existerar helt enkelt inte de luckor i säkerheten som personer vid upprepade tillfällen har påstått kommer att skapas om vi inte röstar för interimsavtalet. Vi har rättsutlåtanden som styrker detta och vi har avtal om ömsesidigt rättsligt bistånd.

 
  
MPphoto
 

  Sajjad Karim (ECR).(EN) Herr talman! Våra medborgares säkerhet är av största vikt för oss, och det är alldeles för lätt att utmåla oss som alltför undfallande i kampen mot terrorism när vi begär att våra medborgares medborgerliga fri- och rättigheter ska skyddas. Det gör ofta många nationella parlamentariker när det gäller åtgärder som Europaparlamentet vidtar.

Det finns naturligtvis många exempel på när Swift har varit framgångsrikt och vi stöder alla dessa exempel, men det är lika viktigt att vi koncentrerar oss på de tillfällen då Swift inte har fungerat eller svikit oss. Vi har sett många misslyckade eller dåliga utredningar i EU. Bara i min valkrets fängslades 12 oskyldiga personer utan att kunna åtalas. När de fängslades informerades vi om att ekonomiska transaktioner utgjorde en del av den starka bevisningen mot dem.

Vad kan vi lära av dessa dåliga exempel? Låt oss ta ett steg tillbaka. Vi har tid. Vi står inte med ryggen mot väggen. Det finns en väg framåt. Låt oss skjuta upp godkännandet. Jag uppmanar rådet att dra tillbaka avtalet. Gör det rätta – inte för Europaparlamentets skull utan för våra medborgares skull.

 
  
MPphoto
 

  Carlos Coelho (PPE).(PT) Herr talman! Om en polis i mitt hemland vill få tillgång till ett bankkonto måste han ha en fullmakt. Jag kan inte acceptera ett avtal där tusentals eller miljontals bankuppgifter överförs till en amerikansk polisman för granskning utan krav på fullmakt från en domstol. Det framförhandlade avtalet omfattar inte uppgiftsskydd. Uppgiftsskydd är inte en lyx – det är en förutsättning för vår frihet. Det saknas ömsesidighet och proportionalitet. Det kan vi inte tillåta.

Vi hoppas verkligen att det slutliga avtalet kommer att föregås av ordentliga förhandlingar. Hur ska förhandlingarna se ut? ska förhandlingarna utgå från en dålig grund eller en rimlig grund? Jag anser att det är bättre för oss att inte få ett dåligt interimsavtal än att få vilket avtal som helst. Om vi inte godkänner interimsavtalet innebär det att vi har en god grund att stå på inför förhandlingarna om det slutliga avtalet.

 
  
MPphoto
 

  Monika Flašíková Beňová (S&D). (SK) Det sägs att de bästa avtalen sluts mellan jämlika partner. Det avtal som håller på att utarbetas just nu visar dock inte att vi är en jämlik partner, utan snarare att Förenta staterna ställer krav på oss och förväntar sig att vi rättar oss efter deras åsikter.

I och med Lissabonfördraget har emellertid Europaparlamentet mycket större befogenheter, och uppgiften för oss ledamöter som är här i dag är att försvara 500 miljoner EU-medborgares intressen och grundläggande rättigheter. Därför stöder jag förslaget om att det här avtalet ska omarbetas och inbegripa de förslag som vi parlamentsledamöter, som är de enda direktvalda företrädarna inom alla EU-institutioner, förväntar oss ska införlivas i avtalet.

Jag vet att det finns länder i EU som har enorma problem med terrorism. Avslutningsvis vill jag säga att Spanien är ett av de länder som har kämpat mot terrorism under en längre tid och jag tror att rådet i detta fall kommer att stå på Europaparlamentets sida och inte på Förenta staternas.

 
  
MPphoto
 

  Alfredo Pérez Rubalcaba, rådets ordförande. – (ES) Herr talman! Först och främst vill jag säga att jag har lyssnat med stort intresse och med stor uppskattning till ledamöternas alla anföranden. De har innehållit både stöd och kritik, visserligen mest kritik, men alla kommentarer är välkomna.

Först och främst vill jag säga att det gläder mig mycket att åter ha kunnat bekräfta under den här debatten att parlamentet, kommissionen och rådet är fullkomligt eniga när det gäller att försvara våra gemensamma värderingar och, som jag sade i mitt tidigare inlägg, att inta en bestämd hållning mot all form av terrorism. Enligt min åsikt är detta samförstånd ytterst viktigt, och det får vi inte glömma.

Jag vill skilja på de två vitt skilda typer av kritik som vi har hört när det gäller det Swiftavtal som vi har behandlat här i eftermiddag: kritik mot förfarandet och kritik mot innehållet.

Det stämmer att det har förekommit en ständig kritik mot innehållet i avtalet, även från de medlemsstater som gett sitt uttryckliga stöd för ett avtal av det här slaget. Jag upprepar vad jag sade i mitt tidigare inlägg, att saker och ting troligtvis hade kunnat göras på ett bättre sätt. Faktum är att de säkerligen hade kunnat göras på ett bättre sätt. Men jag vill även upprepa vad jag sade om att ledamöterna är väl medvetna om att rådet och kommissionen med tanke på tidsfristen var tvungna att agera inom en mycket snäv tidsram. Jag vill i vilket fall vara mycket tydlig med att det är rådets önskan, som jag påpekade tidigare i eftermiddags, att saker och ting ska skötas annorlunda från och med nu, och inte som de har skötts hittills.

Vissa ledamöter har sagt, troligtvis utifrån egna erfarenheter, att detta är ett löfte och ett åtagande som har brutits upprepade gånger här i parlamentet. Till rådets försvar vill jag säga att vårt åtagande har sitt ursprung i ett grundläggande åtagande i Lissabonfördraget, vars huvudsakliga mål är att parlamentet ska spela en allt viktigare roll i EU:s institutionella verksamhet, så att medborgarna ska känna sig bättre företrädda.

Detta åtagande från mitt hemland, som är ett grundläggande åtagande inom ramen för Lissabonfördraget, är orsaken till varför jag vill göra ett kategoriskt uttalande om att rådet under det spanska ordförandeskapet kommer att arbeta på ett annorlunda sätt.

Om det finns personer här som inte litar på rådets ord, och det med all rätta, bör de komma ihåg att fördraget tvingar oss att göra saker på ett annorlunda sätt. Om rådets politiska vilja inte skulle vara tillräcklig har vi alltså fördraget till hjälp för att på rättslig väg se till att saker och ting sköts annorlunda i framtiden. Det bygger på att parlamentet samarbetar med kommissionen och självklart på att ledamöterna här visar en enad vilja, en vilja att hitta en balans mellan att försvara vår säkerhet och att upprätthålla våra grundläggande värderingar. Det är en alleuropeisk vilja som rådet fullständigt instämmer i.

Jag vill göra tre kommentarer när det gäller själva sakfrågan. Jag kommer inte att ta upp de mer specifika frågor som har kritiserats, i vissa fall utan grund, enligt min åsikt. Det har t.ex. sagts vid ett flertal tillfällen att Swiftavtalet, i den form det har lagts fram för parlamentet, möjliggör överföring av större datamängder. Det har inte framkommit, men det bör tydligt påpekas, att detta inte är tanken med avtalet, och att överföring av större datamängder endast tillåts av Swiftavtalet i undantagsfall, alltid och enbart när det finns misstanke om brott (artikel 4.6 i avtalet). Det är bara ett exempel. Det har förekommit andra ytliga anklagelser om avtalets innehåll, som jag anser väl skulle tåla att granskas, men jag kommer inte att ta upp dem just nu.

Jag vill ta upp två saker till i den här frågan. För det första vill jag tillsammans med kommissionen och några av parlamentsledamöterna understryka att avtalet har varit till nytta i kampen mot terrorism. Jag har gett några exempel, och fler exempel finns i den rapport av Jean-Louis Bruguières som har delats ut till ledamöterna. Jag kan ge ett annat exempel, eller till och med två, från mitt eget land som jag tidigare nämnde.

Det stämmer att Swiftavtalet användes för att utreda attentaten den 11 mars i Madrid, och det med goda resultat. Det bör även påpekas att Swiftavtalet användes för att förhindra ett attentat mot Barcelona för drygt ett år sedan. Förövarna bakom dessa attentat avtjänar just nu sina straff i spanska fängelser.

Därför kan vi säga att det har fungerat väl och att det har gjort det möjligt för oss att nå resultat. Mot bakgrund av detta kommer säkert ledamöterna att hålla med mig om att ett upphävande av avtalet i själva verket kommer att innebära att säkerheten försämras en aning för EU:s medborgare. Ni inser säkert att om avtalet fungerar, och har fungerat för oss, skulle ett upphävande innebära en större osäkerhet för oss, och jag väljer mina ord med omsorg för att ingen ska kunna anklaga rådet för att överdramatisera. Vi skulle helt säkert vara lite mindre trygga, så enkelt är det.

Därför vill jag på rådets vägnar betona att det är viktigt att vi inte upphäver det här avtalet, och jag tror att även kommissionen håller med mig. Det är möjligt att avtalet förtjänar kritik, och jag vill återigen understryka att vi tar till oss den hårda kritik som vi har hört här under eftermiddagen. Men ledamöterna kommer säkert att hålla med mig när jag säger att det här avtalet är mycket bättre än det protokoll om datautbyte som Förenta staterna och EU hade att rätta sig efter i flera år.

Det avtal som diskuteras i dag är troligtvis inte perfekt. Det kan säkert förbättras, och jag kan även hålla med om en del av den kritik som har framförts från vissa håll, men jag ber er att liksom jag erkänna att det är en förbättring jämfört med vad vi hade tidigare. EU – rådet och kommissionen – har infört flera förslag i avtalet, vilket har väckt oro bland vissa ledamöter som i första hand vill se till att säkerheten inte går ut över de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, och det med rätta.

Därför vill jag upprepa det som kommissionsledamot Cecilia Malmström sade, att det är viktigt att vi inte upphäver avtalet. Jag vill även upprepa för parlamentet att rådets uppriktiga önskan är att förhandla fram ett nytt avtal – som kommer att vara slutgiltigt – som kommer att införliva många av de frågor som har tagits upp den här eftermiddagen, frågor som rådet håller med om och vill stödja offentligt. Rådet åtar sig att göra detta. Faktum är att rådets ordförande redan har gjort detta åtagande i en skrivelse till parlamentets talman, men vi kommer fortfarande att behöva hålla fast vid det när det blir dags för förhandlingar.

Därför håller vi i dag en debatt om ett interimsavtal som förbättrar den rådande situationen. Vi debatterar om ett avtal som kommer att gälla i nio månader, vilket är den tid det tar för kommissionen, rådet och parlamentet att ta fram ett nytt avtal som kommer att vara slutgiltigt och som med säkerhet kommer att innehålla alla de ytterst rimliga säkerhetsåtgärder som har diskuterats i dagens parlamentariska debatt.

Rådet kan inte bortse från eftermiddagens debatt. Vi kan inte bortse från det faktum att det här avtalet har utsatts för en hel del kritik. Vissa delar av kritiken har som sagt varit mer välgrundade än andra, men det har förekommit kritik, och jag anser att den bör tas på allvar. Jag ber på rådets vägnar att parlamentet ger oss tid för att reflektera över detta.

Jag behöver självklart tid för att analysera och diskutera den här debatten med mina kolleger i rådet, tid för att diskutera den med kommissionen, och framför allt tid för att utforska möjligheten att utarbeta ett bättre avtal med Förenta staterna, vilket jag anser är en realistisk möjlighet. Vi ber er om tid för att kunna återkomma till parlamentet om några veckor eller några månader och försäkra er om att vi har skapat förutsättningar för att underteckna ett slutgiltigt avtal som på ett tillfredsställande sätt bemöter den oro som vissa ledamöter uttryckte här i dag. Jag upprepar att rådet instämmer i denna oro i många fall.

 
  
MPphoto
 

  Cecilia Malmström, ledamot av kommissionen.(EN) Herr talman! Det här har varit en ytterst viktigt debatt. Det är alldeles riktigt eftersom vi talar om så viktiga frågor som hur vi kan bevara säkerheten för våra medborgare samtidigt som vi upprätthåller ett bra system för informationsutbyte med en hög skyddsnivå för personuppgifter.

Precis som rådets ordförande sade har det funnits vissa frågor och även vissa missförstånd, tror jag. Vissa av frågorna besvaras i Bruguière-rapporten, så jag vill verkligen uppmana er att läsa den. Men jag anser att vi måste förstå och komma ihåg varför vi har ett interimsavtal. Varför har vi det? Det beror på att Swift utvecklades och vi hamnade i en situation där vi inte hade några regler för överföring av personuppgifter, så rådet och kommissionen agerade snabbt för att ordna något. Vi lyckades få vissa eftergifter från Förenta staterna och några mycket bra mekanismer för skydd av personuppgifter. Två av de berörda medlemsstaterna bad kommissionen att få bli delaktiga för att få till en EU-strategi i den här frågan och undvika bilaterala avtal. Det är viktigt att komma ihåg.

Nu är det här som sagt ett interimsavtal. Det kan förbättras och det kommer att förbättras. Rådet och kommissionen har för avsikt att göra Europaparlamentet delaktigt i utformningen av det permanenta avtalet i enlighet med Lissabonfördraget. Det behövs bättre förtydliganden när det gäller domstolsprövning, lagenlig behandling av uppgifter och radering av uppgifter. Det permanenta avtalet kommer också att inbegripa garantier om korrigering av och tillgång till uppgifter.

Stavros Lambrinidis undrade varför kommissionen inte har kommit med några sådana förtydliganden. Jag kan svara honom med att kommissionen trädde i tjänst för 16 timmar och 20 minuter sedan. Det här är ett ytterst viktigt förhandlingsmandat. Vi behöver kunna diskutera det här tillsammans inom kommissonen innan vi formulerar hela förhandlingsmandatet och diskuterar det med Europaparlamentet. Vi trädde precis i tjänst, så ni kan inte förvänta er att vi ska ha hunnit göra det. Men vi ska se till – och José Manuel Barroso uttryckte detta mycket tydligt i sin skrivelse till Jerzy Buzek – att vi arbetar med förhandlingsmandatet. Vi kommer att lägga fram det för Europaparlamentet så snart som möjligt och se till att hålla er fullt informerade hela vägen i den här frågan.

Det skulle vara en mycket bra idé att skjuta fram omröstningen, och vi skulle få mer tid till att diskutera mandatet. Ni kommer att få se förhandlingsmandatet, och ni kommer att få tid att se handlingar, rapporter osv., och kommissionen vill som sagt samarbeta med er och rådet för att ta fram ett bra – ett mycket bättre – permanent avtal i den här frågan.

 
  
MPphoto
 

  Talmannen. – Kära kolleger! Regeln om ”blått kort” gäller inte under rådets och kommissionens anföranden, men det här är ett ytterst viktigt beslut. Vi måste fatta ett beslut i morgon.

Det här strider mot arbetsordningen, men får jag be er, herr rådsordförande, att ta två korta – med betoning på korta – frågor från Martin Schulz och Stavros Lambrinidis och sedan inget mer, för vi skulle kunna diskutera den här frågan i ytterligare två timmar.

 
  
MPphoto
 

  Martin Schulz (S&D).(DE) Herr talman, herr Rubalcaba! Jag har tillsammans med de övriga parlamentsledamöterna noga lyssnat på vad ni har sagt. Ni har uttryckt er på följande sätt: ”Ge mig mer tid att diskutera det här med de övriga rådsmedlemmarna. Ge mig mer tid för att återkomma med ett bättre avtal”. Därför vill jag fråga er mycket tydligt om det stämmer att rådet inte längre insisterar på det här avtalet, och om ni vill ha tid för att förhandla med USA om ett nytt och förbättrat avtal. Har jag förstått er rätt?

 
  
MPphoto
 

  Stavros Lambrinidis (S&D).(EN) Herr rådsordförande! Är rådet medvetet om att Swift under de senaste åren inte en enda gång har överfört specifika uppgifter, eftersom det inte kan ta fram sådana, utan alltid överför större datamängder?

Vet rådet om att det just av detta skäl finns ett avtal mellan Förenta staterna och Swift om att personal från Swift ska finnas på finansdepartementet för att se till att de datamängder som inkommer till departementet inte genomsöks klumpvis?

Vet rådet om att interimsavtalet inte inbegriper den minsta eftergift till parlamentet? Om jag har rätt – och det hoppas jag att jag har – innebär detta att rådet och kommissionen har åtagit sig att ta frågan om större datamängder på största allvar i förhandlingsmandatet?

 
  
MPphoto
 

  Alfredo Pérez Rubalcaba, rådets ordförande.(ES) Herr talman! Rådet vill återigen upprepa hur viktigt det är att vi inte stoppar utbytet av ekonomiska uppgifter mellan EU och Förenta staterna.

Rådet är dock också medvetet om att försiktighetsåtgärder, kritik och förslag från ledamöterna måste tas på stort allvar.

Därför har jag bett om tid för att arbeta med alla EU:s medlemsländer, med alla medlemsstater, för att se om vi behöver införliva den här typen av överväganden i det nya avtalet. Ännu viktigare är att jag har begärt tid för att samråda med Förenta staterna. Jag tror att Förenta staterna är villigt att införliva många av de säkerhetsåtgärder, reservationer och restriktioner som uttryckts här i parlamentet i dag i det nya avtalet. Kort sagt är Förenta staterna villigt att försöka hitta en bättre balans mellan säkerhet och frihet i det slutgiltiga avtalet, vilket i grund och botten är vad vi talar om i dag.

Jag vill ta tid för att utforska den här möjligheten så att jag kan återkomma till parlamentet och säga, innan vi går till omröstning i ett sammanträde som detta, att kommissionen och rådet har fått ett åtagande från Förenta staterna om att införliva dessa förslag från Europaparlamentet i det nya avtalet.

Under dessa förutsättningar tror jag att vi skulle få en mycket annorlunda debatt jämfört med den vi har här i eftermiddag.

 
  
MPphoto
 

  Manfred Weber (PPE).(DE) Herr talman! Detta är till stor hjälp. Tack så mycket för att ni gjorde det möjligt. Om jag har förstått rätt, för det är en känslig fråga vi diskuterar, kan Alfredo Pérez Rubalcaba inte garantera att det befintliga avtalet inte kommer att träda i kraft. Med andra ord kommer det att träda i kraft om vi skjuter på saken och ger oss själva mer tid.

Därför undrar jag nu om Alfredo Pérez Rubalcaba kan försäkra oss om att t.ex. ett långsiktigt avtal med högre krav kommer att finnas på plats inom en månad, eller menar rådet att vi ska behöva vänta i ytterligare nio månader ända till periodens slut? Det är mycket svårt för parlamentet att godta en så villkorslös försäkran. Därför måste vi ha tydliga villkor när det gäller rådets försäkran, för att i morgon kunna fatta beslut om en eventuell senareläggning.

 
  
MPphoto
 

  Agustín Díaz de Mera García Consuegra (PPE).(ES) Herr talman! Tack för er generösa tillämpning av parlamentets arbetsordning, och för att ni låter två företrädare tala, först från gruppen Progressiva alliansen av socialdemokrater och demokrater och sedan från gruppen Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater).

Herr Rubalcaba! Ni har satt fingret på problemet. De flesta argument som lagts fram i debatten här i parlamentet har varit berättigade. Jag hyser stor respekt för allt som har sagts. Men dessa uttalanden bör bygga på dokumenterade uppgifter och fakta och visa på god insikt i sakfrågan, och ärligt talat har det förvånat mig mycket att höra vissa uttalanden som tyder på motsatsen. Sådana uttalanden ger intrycket att mycket få personer faktiskt har läst det avtal de kritiserar, för om de hade läst det skulle de aldrig ha kommit med sådana argument.

Därför vill jag fråga er om den fråga som min kollega Manfred Weber ställde och som Jeanine Hennis-Plasschaert tog upp i sin skrivelse (som ni redan vet är jag för att interimsavtalet ska behållas medan det nya avtalet är under förhandling). I skrivelsen ställer Jeanine Hennis-Plasschaert samma fråga som Manfred Weber. Kan rådet garantera parlamentet att rådet i samarbete med parlamentet kommer att lägga fram den slutgiltiga texten till det nya avtalet i utskottet i juni och vid plenarsammanträdet i juli?

 
  
MPphoto
 

  Alfredo Pérez Rubalcaba, rådets ordförande. – (ES) Herr talman! Vissa av ledamöterna begär ett interimsavtal och andra ett permanent avtal.

När det gäller tidsaspekten är det inte samma sak att lägga fram grunden till ett slutgiltigt avtal för parlamentet – med andra ord att lägga fram ett åtagande från Förenta staterna om att inkludera några av de säkerhetsåtgärder och förslag som lagts fram av parlamentet – som det är att lägga fram ett nytt förslag.

Om Agustín Díaz de Mera García Consuegra frågar mig om vi kan lägga fram ett nytt avtal för parlamentet inom en månad är svaret nej. Om ni undrar om vi inom några månaders tid kan lägga fram resultatet av dialogen mellan Förenta staterna och parlamentet – vars deltagande är mycket viktigt för att vi ska kunna diskutera huruvida vi gör rätt i att tänka att det slutgiltiga avtalet kommer att bli mycket bättre än det gällande – så är svaret ja. Enligt min åsikt kan vi klara det.

Det är just det jag ber om. Därför nämner jag inte specifikt föredragandens förslag, som jag erkänner att jag inte har fäst särskilt stor vikt vid efter att ha uppfattat den allmänna stämningen och de många ställningstagandena och talen mot undertecknandet av interimsavtalet. Jag vill upprepa min åsikt att det med tanke på den rådande situationen är mer realistiskt att be parlamentet om en tidsfrist på exempelvis tre månader, så att vi får tid att lägga fram grunderna till ett avtal med Förenta staterna som kan tas upp för debatt i parlamentet. Med andra ord skulle detta avtal inbegripa de delar som vi i EU (kommissionen, rådet och parlamentet) och Förenta staterna anser bör införlivas i det slutgiltiga avtalet som sedan ska bli föremål för förhandling.

Jag anser att under dessa förutsättningar skulle den debatt vi hållit i dag ha sett mycket annorlunda ut.

 
  
MPphoto
 

  Jeanine Hennis-Plasschaert, föredragande.(EN) Herr talman! Mycket har sagts. Jag vill betona, i synnerhet för Simon Busuttil och för rådsordförande Alfredo Pérez Rubalcaba, att vi inte äventyrar EU-medborgarnas säkerhet genom att låta bli att ge vårt samtycke till interimsavtalet. Jag tycker att det är mycket orättvist att använda det som någon form av argument. Andra rättsliga instrument finns fortfarande tillgängliga för utbyte av uppgifter över Atlanten, och precis som Claude Moraes sade så kan ingen här påstå sig ha högre moral än någon annan.

När det gäller skrivelsen från Förenta staterna råder det ingen tvekan om att den är uppskattad, men att konstatera att man kommer att lyssna på, överväga och svara på parlamentets synpunkter är lite svagt, eller hur? Det är inte något åtagande överhuvudtaget. Det fastslås även att detta endast gäller om interimsavtalet fortsätter att gälla, vilket jag betraktar som ren utpressning. Jag börjar bli arg och jag beklagar detta, men den här debatten börjar långsamt driva mig till vansinne.

Program för att spåra finansiering av terrorism, är inte, och kan inte anses vara, förenliga med vår starka europeiska tradition av medborgerliga friheter. Jag vill att vi ska inse att det bör betraktas som en avvikelse från EU:s lagstiftning och rättspraxis. Jag har sagt det här förut och jag vill höra det tydligt igen. Jag vill även säga att ingen tvivlar på att vi måste få ett starkare samarbete mellan Förenta staterna och EU, men EU och dess medlemsstater, och i synnerhet rådet, måste vara starka när vi sätter våra egna mål. I det avseendet är parlamentet och rådet ännu inte på samma våglängd.

Slutligen vill jag betona att det handlar om ett europeiskt ansvar, och det finns en europeisk lösning. Nederländerna och Belgien får inte bli dragna vid näsan här. Jag har lyssnat noga till era uttalanden, till ert önskemål om mer tid, och jag är villig att vidarebefordra detta önskemål till talmanskonferensen, men ni gav mig inte de försäkranden som jag ville ha, det var för vagt. Jag kommer dock att vidarebefordra er begäran till talmanskonferensen som kommer att sammanträda senare i eftermiddag.

 
  
MPphoto
 

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum torsdag den 10 februari 2010.

Skriftliga förklaringar (artikel 149)

 
  
MPphoto
 
 

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig.(FR) Samarbetet med Förenta staterna för att bekämpa terrorismen är viktigt, men inte till vilket pris som helst. Avtalet med Förenta staterna om överföring av finansiella uppgifter handlar snarare om att öppna och läsa alla EU-medborgares privata e-post eller att övervaka allt deras e-postutbyte under förevändningen att terrorister är benägna att skicka brev eller elektroniska meddelanden till varandra. Det avtal vi talar om ger inga garantier när det gäller respekt för personuppgifter och ännu mindre när det gäller hur dessa kommer att användas. Risken med att inkräkta på miljontals oskyldiga medborgares privatliv eller att blanda sig i europeiska företags fullt lagliga finansiella transaktioner på en myndighets befallning är oacceptabel. Jag minns ännu ”Echelon-affären” med avlyssningssystemet som påstods vara ämnat för militären och säkerhetstjänsten och som visade sig vara ett system med enorm potential för industrispionage och politiskt spionage riktat mot de allierade. Vi kan inte acceptera ett utbyte, dvs. ett ömsesidigt överförande, av specifika uppgifter på begäran av en juridisk myndighet inom ett specifikt sammanhang. Vi vill verkligen bidra till att Swift bryter det dödläge som förhindrar det från att utföra något annat än massöverföringar av uppgifter, men vi kan inte acceptera det här avtalet.

 
  
MPphoto
 
 

  Indrek Tarand (Verts/ALE), skriftlig.(FR) Herr talman! Vi rekommenderar våra kolleger att de röstar mot det här betänkandet i syfte att ge rådet och kommissionen ett tillfälle att göra vissa justeringar och därigenom ändra sin ståndpunkt. Vi hoppas verkligen att de kommer att ta vara på det tillfället. För övrigt har Frankrike precis beslutat att sälja ett krigsfartyg av Mistral-klass till Ryssland, och vi tror att Frankrike djupt kommer att få ångra detta beslut.

 
  
MPphoto
 
 

  Zbigniew Ziobro (ECR), skriftlig. (PL) Terroristhotet blir inte mindre. Det senaste försöket av en självmordsbombare att spränga ett flygplan från Europa till Förenta staterna visar att det finns människor som är beredda att döda hundratals oskyldiga människor för sina fanatiska övertygelsers skull. Det vore dock ett misstag att se terrordåd uteslutande som desperata individers gärningar. Bakom alla terrorister står nämligen en organisation som har utbildat dem, försett dem med sprängmedel och finansierat dem. Terrorismen måste vara välorganiserad för att överleva, och för detta behövs i regel pengar. Vi får inte ge upp våra försök att spåra finansiella transaktioner och hitta källan till de medel som stöder terrorismen. Ett effektivt utbyte av information mellan regeringar och ömsesidig hjälp med att identifiera misstänkta personer och organisationer är en oerhört viktig fråga när det gäller att trygga våra medborgares säkerhet. Vi måste göra allt som står i vår makt för att se till att det slutgiltiga avtalet garanterar det nödvändiga skyddet av personuppgifter.

Vi får dock inte glömma att vårt främsta mål måste vara att begränsa terrorismen, för terrorismen är fortfarande ett verkligt hot, även i EU. När det handlar om säkerhet måste vi sätta de politiska spelen åt sidan. Europaparlamentet får inte göra det här till en maktdemonstration genom att förkasta interimsavtalet med Förenta staterna om behandling av uppgifter om finansiella transaktioner, eftersom detta avtal förbättrar säkerheten på vår kontinent.

 
  
  

ORDFÖRANDESKAP: LAMBRINIDIS
Vice talman

 
Rättsligt meddelande - Integritetspolicy