Talmannen. – Nästa punkt är en debatt om en muntlig fråga till kommissionen från Sharon Bowles, för utskottet för ekonomi och valutafrågor, om beskattning av finansiella transaktioner (O-0025/2010 - B7-0019/2010).

  Edward Scicluna, frågeställare. – (EN) Herr talman! Utskottet för ekonomi och valutafrågor har ställt frågan därför att vi bör tänka igenom detta noggrant. I fjol överlade utskottet med kommissionsledamot László Kovács om beskattning av finansiella transaktioner. I likhet med många andra sade han att han tyckte att det lät som en lockande idé. Vi poängterade då att det vore bra om vi undersökte hur skatten skulle kunna fungera, bland annat hur infrastrukturen skulle kunna utformas.

Kommissionen har därefter utrett saken, och vi betonar här att det finns en rad olikartade frågor som behöver besvaras. I september sällade sig G20-länderna till dem som kräver att den finansiella sektorn ska finansiera stabilitetsfonder och ersätta de skador på realekonomin som den har orsakat. Kommissionens ordförande José Manuel Barroso har föreslagit en global avgift som kan användas för att finansiera miljöprojekt. Ursprungligen skulle Tobinskatten vara en skatt på finansiella transaktioner som skulle användas för att stödja utvecklingsbiståndet, en idé som har blivit mycket populär igen

Resolutionen syftar inte till att driva på utvecklingen i någon särskild riktning, bortsett ifrån att vi efterlyser svar och konsekvensbedömningar. Givetvis finns det både gott om stridbara förespråkare av transaktionsbeskattning och gott om motståndare med lika starka förbehåll. Så pass många transaktioner genomförs i dag elektroniskt att själva skatteuttaget säkerligen har blivit lättare, även på internationell nivå. Men man kan heller inte blunda för att det samtidigt finns betydligt fler konkurrerande alternativa användningsområden för sådana skatteintäkter.

En utbredd föreställning när det gäller skatten är att uttaget vid varje tillfälle är så litet att ingen märker det. Samtidigt anser andra att skatten ska införas för att avskräcka ifrån överdrivna transaktioner. Mitt utskott bedömer att om det slutliga uttaget blir tillräckligt stort – vilket de aktuella beloppen indikerar – så kommer faktiskt någon någonstans att behöva stå för kalaset. Många finansiella transaktioner är förmedlingsaffärer, och fungerar inte på samma sätt som försäljning mot slutkund, vilket gör att notan för skatten hamnar hos banker och andra mellanhänder. Men självfallet kommer dessa extrakostnader – vilket är precis vad det handlar om – helt enkelt att föras vidare till slutkunden. Vissa kanske tycker att det inte spelar någon roll. Men det finns också andra sätt att beskatta finansiella tjänster.

Sedan har vi frågan om vem som ska ansvara för uppbörden av skatten och vem som ska bestämma vad den ska användas till. Här kan till och med principen ”ingen beskattning utan representation” bli ett problem. Om en derivattransaktion i London påförs ett extra skatteuttag som inte är inräknat i priset, och motparten sitter i något annat hörn av världen – vem ska då bestämma vad pengarna ska användas till? Det kan vara lättare att svara på det om medlen går till åtgärder för att främja finansiell stabilitet, vilket helt klart ligger i samtliga betalares intresse, än om de används för miljöprojekt, utvecklingsbistånd eller något annat ändamål utanför den finansiella sektorn. Allt detta har också en internationell aspekt, både när det gäller uttaget och när det gäller tilldelningen av medel. Vi kan knappast genomföra samtliga åtgärder och erhålla samtliga fördelar, utan måste åtminstone bestämma oss för vad det är vi försöker åtgärda, hur detta ska gå till och vad skattens primärsyfte är.

Och slutligen: Är det egentligen riktigt av oss att blanda reglering med beskattning? Är det ena verkligen ett komplement till det andra?

  Algirdas Šemeta, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Det gläder mig att kunna bidra till denna viktiga debatt om innovativa finansiella instrument, och att besvara denna muntliga fråga.

När det gäller möjligheterna att införa en allmän skatt på finansiella transaktioner så avser kommissionen, precis som den meddelat i sin EU 2020-strategi, att bidra till den globala debatten om innovativa finansiella lösningar.

För närvarande arbetar kommissionen med att fastställa och utvärdera olika metoder. En av dessa är en allmän skatt på finansiella transaktioner. De övriga är bland annat det amerikanska förslaget om en ”avgift för medansvar för den finansiella krisen”, och den ”stabilitetsavgift” på vissa banktillgångar som Sverige infört.

Ifråga om beskattning av finansiella transaktioner står det klart att de möjligheter som är aktuella i dag skiljer sig från de ursprungliga diskussionerna om Tobinskatten genom att omfatta ett bredare spektrum av finansiella produkter.

När det gäller fördelar och nackdelar med att införa en allmän skatt på finansiella transaktioner, så anser kommissionen att det vid utvärderingen av olika metoder är viktigt att undvika att införa ett stort antal olika åtgärder som kan skada finanssektorn, och att se till att de åtgärder som införs inte leder till att transaktioner flyttas till andra regioner, eftersom detta skulle försämra Europas konkurrensförmåga.

Beträffande möjligheten att EU inför en allmän skatt på finansiella transaktioner även om våra viktigaste partner väljer att avstå, så påminner jag om att även Internationella valutafonden är i färd med att utvärdera olika möjligheter parallellt med kommissionens arbete. Hit hör bland annat en global avgift på finansiella transaktioner.

Detta visar att det rör sig om en global angelägenhet. Kommissionen anser att det bästa sättet att hantera frågan är att hitta globala, samordnade lösningar. Detta är den möjlighet som vi främst förespråkar.

Beträffande användningen av beskattning som en kompletterande regleringsmetod då finansmarknaderna reformeras, kan jag bekräfta att kommissionen reflekterar över hur beskattnings- och regleringsmetoder kan komplettera varandra, och att den noggrant kommer att utvärdera hur dessa båda verktyg tillsammans påverkar finanssektorns förmåga att bidra till ekonomins återhämtning.

När det gäller möjligheten att få det finansiella systemet att prioritera långsiktighet genom att införa en allmän skatt på finansiella transaktioner, så känner kommissionen inte till något entydigt underlag eller några undersökningar av hur en sådan skatt skulle påverka de finansiella förmedlingstjänsternas förfallostruktur.

Beträffande användningen av de intäkter som en skatt på finansiella transaktioner genererar, pågår fortfarande en analys av innovativa finansieringsmetoder. Jag tycker därför att det vore förhastat att dra några slutsatser om hur intäkterna ska fördelas och användas. Låt mig ändå betona att eventuella intäkter från en allmän skatt på finansiella transaktioner skulle vara väldigt asymmetriska, och antagligen begränsade till det fåtal länder där de största finansiella knutpunkterna ligger. Asymmetrin indikerar att det behövs globala lösningar, även när det gäller hur intäkterna ska fördelas och användas.

Slutligen till det tidsperspektiv som är aktuellt för de olika initiativen. Till att börja med undersöker kommissionens tjänsteavdelningar för närvarande de innovativa finansiella instrumenten som ett helhetsfenomen. För att hitta de åtgärder som förefaller mest lovande kommer kommissionen också att beakta slutsatserna från våra viktigaste partner i omvärlden. Detta blir utgångspunkten inför nästa steg, att eventuellt lägga fram konkreta förslag tillsammans med en utförlig konsekvensbedömning, precis som kommissionen brukar göra när lagstiftning ska förbättras.

  Jean-Paul Gauzès, för PPE-gruppen. – (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Den nuvarande finansiella krisen har tvingat myndigheterna att göra finansiella ingripanden med offentliga medel.

I det läget är det lockande att överväga att införa en skatt på finansiella transaktioner. Intäkterna från en sådan skatt skulle bland annat kunna användas för att finansiera återhämtningen och utveckla en hållbar ekonomi. Inledningsvis skulle detta kunna kompensera de kostnader som krisen har åsamkat realekonomin och skattebetalarna. Skatten skulle bli ett inslag i regelverket för finanssektorn, i avskaffandet av skatteparadisen eller till och med i de bestämmelser om derivatinstrument som för närvarande utarbetas.

På det här stadiet vore det lämpligt att utvärdera följderna av en skatt på finansiella transaktioner. Detta är huvudsyftet med den muntliga frågan: att uppmuntra kommissionen att konkret utvärdera de olika punkterna i resolutionsförslaget, och sedan meddela om den bedömer att en sådan skatt är genomförbar och lämplig i nuvarande situation.

Herr kommissionsledamot! Ert uttalande för en stund sedan är ett steg åt rätt håll. Men precis som ni själv betonade så behöver denna åtgärd hanteras realistiskt och pragmatiskt. En skatt av det här slaget får inte skada EU:s ekonomi, eller försämra den europeiska finanssektorns konkurrensförmåga.

Mer allmänt sett är det viktigt att poängtera hur det skulle gå om vi misslyckades med att få till stånd en internationell uppgörelse och, som vissa förespråkar, helt på egen hand införde den här skatten i EU. För oss är en sådan renodlat europeisk lösning otänkbar.

  Udo Bullmann, för S&D-gruppen. – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot! Jag vill flika in ett par frågor med anledning av Edward Sciclunas uttalande för utskottets räkning. Herr kommissionsledamot, om antalet finanstransaktioner i världen är 70, 80, 90 eller 100 gånger så stort som BNP, och om utvecklingen sker i allt snabbare takt – anser ni då inte att explosionen för finansiella instrument i huvudsak har motiverats av ren spekulationslust? Och hur avser ni i så fall att dämpa den, och vad skulle kunna bidra till detta? Om de kortsiktiga finanstransaktionerna växer sig allt större jämfört med världens samlade BNP, håller ni då med oss om att vi behöver förstärka inslaget av långsiktighet i realekonomin, där människor arbetar, tjänar pengar och tillverkar varor som vi kan konsumera och använda? Om ni håller med om detta – hur och med vilka metoder tror ni att vi i så fall kan åstadkomma detta?

Vi vill ju undersöka om beskattning av finansiella transaktioner kan bidra till detta. Om så är fallet, vad är tidsperspektivet för att förhandla med våra partner i omvärlden? Vi har intrycket att de finansiella instrument som utvecklats i världen används här och nu för att spekulera mot euroområdet, mot euron och mot de svagaste medlemsstaterna. Har det inte blivit hög tid för oss att överlägga om detta och göra ett europeiskt vägval?

Det finns en sak som jag inte förstår. Varför uppmanar vi medlemsländerna att höja mervärdeskatten med tre–fyra procentenheter eller mer, samtidigt som det heter att en transaktionsskatt på 0,01 eller 0,05 procent är dödsstöten för vår konkurrensförmåga och försvagar EU:s ställning? Det tror jag inte på. Handling! Det är vad parlamentet efterlyser.

  Carl Haglund, för ALDE-gruppen. – Herr talman! Som vi har hört här i kammaren så har den så kallade Tobinskatten dammats av under de senaste åren, dettta som en följd av den ekonomiska krisen och de alltmer bekymrade diskussioner som förts kring klimatförändringen.

Som vi också hör är förhoppningarna relativt stora. Man vill ha en skatt som bland annat skapar trygghet på finansmarknaderna och vars intäkter kunde användas till olika behjärtansvärda ändamål såsom utvecklingsbistånd och bekämpande av klimatförändringen.

Enligt mig så är de här förhoppningarna dock relativt naiva och jag är ganska skeptisk till möjligheterna att införa en fungerande skatt på finansiella transaktioner. Dels hör jag till dem som faktiskt betvivlar att denna skatt skulle vara praktiskt genomförbar, dels betvivlar jag att den faktiskt skulle ha den effekt som vissa hoppas på. Jag är bland annat helt övertygad om att ingen skatt i världen kunde ha förhindrat den finanskris som vi har fått uppleva de senaste åren.

Jag ställer mig personligen också ganska kritisk till att man tänker sig att beskatta något, och att dessa skattemedel sedan förs över till ett ändamål som inte på något sätt kan kopplas till den verksamhet som man beskattar. Det är enligt mig ologiskt och inte en speciellt sund skattepolitik.

Missförstå mig inte: Jag hör till dem som vill ha mer pengar till bistånd, och jag ser till exempel kritiskt på mitt eget land som inte har varit förmöget att uppnå 0,7 procent av BNP, som kan anses vara ett minimum.

Utskottet för ekonomi och valutafrågor har tagit fram ett balanserat dokument om detta. Det är bra att man på EU-nivå ska göra en ordentlig utredning om hur en sådan här skatt skulle kunna fungera. Därefter finns det förhoppningsvis mer fakta och mindre politiska åsikter i denna diskussion. Risken är annars att vi fastnar i en diskussion om en praktiskt ogenomförbar skatt, samtidigt som vi inte lyckas hitta möjligheter och lösningar för att hitta tillräcklig finansiering för just utvecklingsarbetet och strävandena mot klimatförändringen.

Det värsta som kunde ske är dock att EU med våld och av ideologiska skäl försöker införa en sorts finansiell transaktionsskatt utan att resten av världen gör detsamma. Det kunde bara leda till ett ekonomiskt fiasko för Europa och det är knappast det som någon önskar i dessa tider. Låt oss ha det i minnet. Jag hoppas att vi får en seriös och bra utredning.

(Talaren godtog att besvara en fråga (blått kort) (artikel 149.8 i arbetsordningen))

  Catherine Stihler (S&D). – (EN) Herr talman! Jag gör ett försök att tillämpa den nya regeln, som låter oss använda det blåa kortet.

Det intresserade mig att höra föregående talare berätta om sitt eget land och om sina förbehåll. Talaren nämnde 0,7 procent av BNP och Tobinskatten.

Tobinskatten skiljer sig naturligtvis en hel del från skatten på finansiella transaktioner, på ett sätt som ofta ställer till med förvirring. Jag tycker att ni har helt rätt i att vi behöver reda ut detta, men jag skulle nog gärna se att ni redogjorde lite utförligare för varför vi inte uppnår 0,7 procent, och för hur vi ska komma fram till hur en transaktionsskatt som fungerar i praktiken ska utformas.

  Carl Haglund (ALDE). – (EN) Herr talman! Det här nya sättet att debattera är faktiskt riktigt intressant och ger oss möjlighet att ha en dialog med varandra.

Tyvärr är Finland ett land som inte avsätter 0,7 procent av sin BNP till utvecklingsbistånd. Det är inte bra. Vi behöver ta itu med detta politiskt i vårt land, men det är ju för bedrövligt att vår regering inte har klarat av detta.

Beträffande Tobinskatten och beskattningen av finansiella transaktioner så har ni rätt. Detta var knappast riktigt vad James Tobin ursprungligen föreställde sig. Jag är fortfarande mycket skeptisk till om det faktiskt går att införa en skatt som fungerar i global skala, med deltagande av alla världens länder – detta är nämligen ett krav för att det faktiskt ska fungera utan att kapitalet flyttas till något annat hörn av världen.

Men vi får se. Det är därför som kommissionen utreder det hela. Det blir spännande.

  Pascal Canfin, för Verts/ALE-gruppen. – (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot! Våra offentliga finanser är i kris. Vi är medvetna om att vissa åtstramningar kan ingå i lösningen, men att den i stor utsträckning hänger på medlemsstaternas förmåga att finansiera sig.

Kruxet är därför att veta vilka typer av skatter som kan respektive måste höjas, och vilka följder som sådana skattehöjningar får. Gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen bedömer att det är svårt att kännbart öka beskattningen av småföretagen, där flertalet arbetstillfällen skapas. Med ett eventuellt undantag för det rikaste skiktet är det svårt att höja beskattningen av familjerna, eftersom beskattningen i flertalet fall är tillräckligt hög, särskilt i Europa.

Frågan är därför: Vilka skatter bör höjas? Om beskattningen av små och medelstora företag inte ökar, och inte heller mervärdeskatten, så är det ofrånkomligt att vi får söka efter andra möjligheter. Vi tror att en skatt på finansiella transaktioner till syvende och sist är den skatt som är minst skadlig för Europas ekonomi. Detta är den skatt som minst försämrar den europeiska ekonomins globala konkurrenskraft.

För övrigt har kostnaderna för finansiella transaktioner minskat oerhört de senaste tio åren eller så, dels på grund av ett antal så kallade tekniska förbättringar, och dels genom EU-lagstiftningen.

Faktum är att finanssektorn och bankerna har kunnat tillgodogöra sig dessa kostnadsminskningar helt och hållet. Det vore ingen skriande orättvisa att införa en skatt på finansiella transaktioner som gör att bankerna får återbetala en del av de vinster som uppstått genom kostnadsminskningarna till de offentliga organ som har räddat dem.

Som vanligt har parlamentet förvandlat debatten till en ideologisk konflikt, men i själva verket handlar detta om ganska tekniska frågor. Transaktionskostnader har existerat tidigare, och nu har de minskat. I dag föreslår vi att de ska öka igen, så att dessa tekniska förbättringar gagnar inte bara privata aktörer, utan också det allmänna.

Givetvis ifrågasätter man om EU kan införa en sådan reform helt på egen hand. Alla inser att det vore bättre att genomföra detta i ett internationellt sammanhang. Om andra länder – och då i synnerhet Storbritannien – inte ansluter sig, inställer sig frågan: är det uteslutet att EU kan genomföra detta på egen hand?

Vissa uttalanden från bland andra Jean-Paul Gauzès indikerar att Europeiska folkpartiets grupp tror att EU inte kan åstadkomma någonting ensamt. Självklart får vi då en icke-optimal situation med olika svårigheter som måste bemästras. Men betyder det verkligen att lägsta gemensamma nämnare och minsta möjliga lagstiftning ska vara EU:s princip, att EU måste ansluta sig till den aktör som har de lägsta ambitionerna? Detta lär väl knappast bidra till att främja EU:s ledarställning i världen.

Dessutom kan man mycket väl tänka sig att EU genomför denna åtgärd helt på egen hand. Det beror helt enkelt på att de kapitalflöden som berörs har sin upprinnelse i EU, och sedan kanske strömmar till andra platser för att därefter återvända till EU.

Vi har möjlighet att kräva att dessa utflöden och inflöden går att spåra, så att vi vet om skatten på finansiella transaktioner har tagits ut eller ej. Om så är fallet – inga problem. Om så inte är fallet, kan vi göra ett skatteavdrag vid inflödet eller utflödet. I realekonomin existerar detta sedan många år, i form av den gemensamma yttre tulltaxan. Den finansiella globaliseringen tvingar oss nu att vidta samma åtgärd i ekonomins finanssektor. I tekniskt avseende är detta fullt genomförbart. Det som saknas är den politiska viljan.

  Kay Swinburne, för ECR-gruppen. – (EN) Herr talman! Efter oron på de globala finansmarknaderna i världen nyligen är det motiverat att akademiker, politiker och nobelpristagare i ekonomi undersöker om det går att hitta ett sätt att få tillbaka de pengar som gått åt för att rädda våra finansinstitut. Beskattning av finansiella transaktioner är bara en av många idéer som är aktuella, och kan utformas på åtskilliga olika sätt. Vi får inte stirra oss blinda på en enskild idé och därigenom begränsa de verktyg som EU och medlemsstaterna har tillgång till. För att hitta det bästa sättet att reagera på den finansiella krisen och stärka de finansiella systemen i våra länder, måste vi vara kreativa och så vidsynta som möjligt. Det finns en del som talar för president Barack Obamas idé om en avgift för finansinstitut.

Här rör det sig emellertid om ett mycket specifikt förslag, som inte tar ställning till andra former av finansiell beskattning eller andra avgifter. Precis som kommissionsledamoten sade har Internationella valutafonden på uppmaning av G20-länderna börjat undersöka vilka finansiella beskattningsmetoder som kan bli aktuella, men den här resolutionen verkar föregripa undersökningens resultat.

Jag förstår inte hur man resonerar om man vill genomföra en EU-baserad lösning på ett globalt problem. Det är enfaldigt och naivt att tro annat än att EU skulle främja andra länder på sin egen bekostnad om en transaktionsskatt infördes utan stöd från alla viktiga globala aktörer.

Den nuvarande versionen av resolutionsförslaget om skatt på finansiella transaktioner oroar mig i två avseenden.

För det första kan vi inte ställa upp på en åtgärd som ger EU beskattningsbefogenhet. En grundläggande aspekt av den självbestämmanderätt som EU:s medlemsstater har är att de har rätt att bestämma över sina egna skattesystem. Det vore därför bra att förtydliga om förslaget avser en samordnad beskattning som genomförs av de enskilda medlemsstaterna, och vars intäkter tillfaller och används av dem, eller om det i själva verket rör sig om en EU-skatt.

För det andra anser jag att de skatteintäkter som genereras för att stabilisera det finansiella systemet inte får bli en budgetförstärkning för EU. Både EU och medlemsstaterna har åtskilliga initiativ och utgiftsprogram för att hitta smarta lösningar på det globala klimatproblemet. Det finns ambitiösa mål för hur mycket pengar vi ska satsa på utvecklingsländerna. Jag kan inte stödja åtgärder som i praktiken är ett skatteuttag för andra ändamål.

  Miguel Portas, för GUE/NGL-gruppen. – (PT) Herr talman! Jag anser att den tekniska diskussion som vi måste föra utan tvivel är mycket viktig, men detta får inte skymma det faktum att det är ett politiskt beslut vi ska fatta. Därför är det inte helt legitimt att föra och bygga upp hela diskussionen på teknisk grund för att undvika att behöva ta det politiska beslutet.

Carl Haglund sade t.ex. att vi inte skulle ha kunnat undvika finanskrisen även om vi hade infört Tobinskatten. Jag kan hålla med honom om det, men vi hade i alla fall haft mycket större resurser för att bekämpa finanskrisens effekter på våra ekonomier och de mest förfördelade delarna av EU:s befolkning.

Så det är detta det handlar om här. Och den andra frågan är ... och det var därför som kommissionsledamot Algirdas Šemetas svar inte övertygade mig alls, vare sig när det gäller tidsplanerna eller när det gäller själva sakfrågan. Det kommissionsledamot Šemetas, i likhet med Jean-Paul Gauzès, säger är egentligen att skatten är tilltalande och mycket intressant i teorin, men inte kan tillämpas på EU-nivå. Den måste införas i hela världen.

Låt oss vara tydliga. Att säga detta är detsamma som att säga att Tobinskatten aldrig kommer att existera globalt. Det är ingen mening med att lura människor här. Det ni säger är att skatten antingen måste införas globalt eller inte alls. Således säger ni att skatten inte kommer att införas alls. Jag har en helt annan syn på detta. Jag anser att Europeiska unionen är en tillräckligt stark finansmarknad för att det ska gå att införa en allmän skatt på alla transaktioner utan att kapitalflykt uppstår.

Men framför allt skulle vi skicka ut ett mycket avgörande budskap till medborgarna: under den här krisen måste det finansiella kapital som ledde oss in i krisen åtminstone stå för notan. Och tanken var i grund och botten att bekämpa hungern och fattigdomen i världen och börja finansiera upprättandet av en social pelare i det europeiska projektet, den pelare som vi saknar.

Det skulle medborgarna förstå mycket väl.

  Hans-Peter Martin (NI). – (DE) Herr talman! För elva år sedan var jag en av en handfull ledamöter som var med och bildade arbetsgruppen om Tobinskatten med medlemmar från olika partier. Vi möttes ofta av förakt. Utifrån millennieskiftets perspektiv framhöll vi om och om igen marknadens synbara rationalitet, riskerna för konkurrens och möjliga sprickor i globaliseringen.

Det duger inte att ni i dag fortsätter att lägga fram dessa argument. Vi har just med nöd och näppe undvikit en stor krasch, och det kostade oss inte bara stora pengasummor utan också en hel del förtroende. Om ni nu tror att vi kan bromsa in lite med en sådan här skatt på finansiella transaktioner så har spekulanterna – som jag tänker kalla dem – som jag personligen har kommit väl överens med, med andra ord fondförvaltare som de eufemistiskt kallas, en helt annan inställning, för de bedriver ju sin verksamhet just vid denna skiljelinje i ett allt snabbare och intensivare tempo.

Därför är jag inte övertygad om att en skatt på finansiella transaktioner som grundar sig på dessas volymer skulle göra mer än att dämpa dessa enorma spekulationsvågor. Jag önskar verkligen att kommissionen och de nationella regeringarna ville lyssna på framför allt det som våra kolleger i de Gröna, men också Udo Bullmann och vänstern, säger. Det är en politisk fråga. De tekniska aspekterna kan vi lösa snabbt, det finns experter för sådant.

  Gunnar Hökmark (PPE). – (EN) Herr talman! Man kan ifrågasätta om det administrativt sett är möjligt att lansera en skatt på finansiella transaktioner, eller om det är politiskt möjligt, men jag anser att den grundläggande frågan måste vara: är det bra? Är det bra för den ekonomiska utvecklingen att ha en skatt på finansiella transaktioner? Det betyder ju nämligen att man får en gränsöverskridande skatt på investeringar, man får en skatt på investeringar i länder där det finns mindre kapital än i andra.

Kommer detta att gynna den internationella handeln eller kommer det att minska den, om det har någon effekt?

Jag säger det eftersom det finns två exempel som vi kan titta på när vi diskuterar den här frågan. För det första har vi 30 år av enorm ekonomisk tillväxt tack vare att vi har haft väl fungerande globala finansmarknader. Sedan har vi sett konsekvenserna av krisen, som ledde till en åtstramning av kreditgivningen. Jag tycker att vi bör ha mer välmående och fungerande globala finansmarknader snarare än att försöka att komma i närheten av en kreditåtstramning.

För en transaktionsskatt syftar, liksom alla andra skatter, till att minska omfattningen av det som beskattas, och jag ser ingen nytta i att minska den internationella handeln. Vi har sett vad det leder till. Jag kan inte inse att det är någon nytta med att göra investeringar i fattiga länder dyrare.

En beskattning av finansiella transaktioner kommer inte att stoppa de finansiella transaktionerna. Den kommer inte ens att stoppa det som ibland kallas spekulation. Den kommer att stoppa det stora flödet av normala investeringar och handel, vilket vi behöver.

Och jag anser att vi har all anledning att vara försiktiga och betänksamma när vi diskuterar den här frågan, herr kommissionsledamot.

  Pervenche Berès (S&D). – (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot! Det verkar som om ni är ansvarig för skattefrågor och som om ert bidrag till 2020-strategin på det området kommer att bli att föreslå en ny typ av beskattning, herr kommissionsledamot. Det krävs mod för att hitta på nya typer av beskattning, och ni bör inte vifta bort allt det intelligenta och konstruktiva arbete som era föregångare har gjort. Jag konstaterar att harmonisering av bolagsskatterna inte ens nämns i 2020-strategin. Den kanske ligger kvar i någon skrivbordslåda någonstans. Jag råder er att titta lite närmare på den frågan.

Men om ni visar prov på samma mod när det gäller skatten på finansiella transaktioner kommer vi inte så långt. G20-gruppens slutsatser verkar vara heliga i Europeiska unionen och för den kommission som ni nu tillhör. Skatten på finansiella transaktioner finns med i slutsatserna, så vi ber er att genomföra dem. Var snäll och säg inte att vi måste göra samma sak som alla andra, för när president Barack Obama, påverkad av Paul Volcker, föreslår att Förenta staternas banksystem ska reformeras vänder han G20-gruppens slutsatser ryggen!

Varför ska vi ta avstånd från en metod som kan vara bra för Förenta staterna? Så mycket mer som jag noterar att er kollega, Michel Barnier, sade att den här reformen mycket väl kunde lämpa sig för Förenta staterna och inte för EU och att EU måste gå sin egen väg när det gäller beskattning av finansiella transaktioner. Det är sant. Vi väntar på modiga och nyskapande förslag från er, herr kommissionsledamot.

  Louis Michel (ALDE). – (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot! Om jag ska vara alldeles uppriktig – och alla vet att jag stöder kommissionen till fullo – så tycker jag att era förslag verkar oerhört räddhågsna. Inget av dem tyder på någon önskan att visa upp politiska ambitioner i en fråga som icke desto mindre framstår som mycket viktig.

Jag påminner er om att överenskommelsen i Monterrey 2002 och uppföljningskonferensen i Doha 2008 mynnade ut i rekommendationer om nyskapande och alternativ finansiering på utvecklingsområdet. Jag tror inte att den här skatten på finansiella transaktioner skulle kunna reglera världens finansiella system heller, det handlar inte om det. Jag anser att Europeiska unionen – givetvis tillsammans med G20 – måste ta initiativet och lansera en skatt på internationella finansiella transaktioner som, som sagt, kan fastställas till någonstans mellan 0,01 procent – det är väldigt mycket pengar! – och 0,1 procent av transaktionsvärdet. Dessa båda koefficienter ger naturligtvis olika intäkter: vi har att välja mellan 20 och 200 miljarder US-dollar.

Skatten kan vara global och generell till sin natur. Men det finns en sak som jag inte håller med er om alls: Jag anser inte att genomförandet bör vara föremål för avtal mellan alla världens länder, utan mellan de viktigaste ekonomiska aktörerna. Vi kan inte vänta på att hela världen ska godta den här skatten, eftersom vi är fullt medvetna om att detta faktiskt skulle innebära att själva grundtanken förfelas.

Den bör tas ut på statsnivå och vara frivillig till en början, vilket skulle ge principen viss dragkraft. Den bör samordnas av de viktigaste ekonomiska aktörerna, i synnerhet G20. Ni undrar ju vad den kan användas till: ett alternativ skulle vara att den betalas till en global eller till och med europeisk fond. Europeiska utvecklingsfonden skulle verkligen behöva ett sätt att tillhandahålla offentligt utvecklingsstöd. Alternativt kan staterna använda den i sin utvecklingspolitik.

Det finns också en annan sak som jag har allvarliga tvivel om, och det finns tecken på att utvecklingen går i den riktningen. Ett sådant tydligt tecken är t.ex. när jag hör verkställande direktören för Internationella valutafonden mer eller mindre avfärda filosofin bakom Tobinskatten, eller skatten på finansiella transaktioner, som någonting som i någon slags generell mening skulle förebåda eller täcka riskerna i finansvärlden – det jag kallar finansjonglörer. Det är inte alls det det handlar om! Jag anser inte att syftet med den här skatten ska vara att täcka risker som tas i finansvärlden. De måste betalas på något annat sätt. Detta är en förskingring som jag inte kan acceptera.

Jag vill påminna er om att alla framsteg som har gjorts under de senaste åren i vissa utvecklingsländer – till och med de som klarar sig bäst – förmodligen kommer att raderas ut, och därmed förhindra att millennieutvecklingsmålen nås. Därför är jag en ivrig anhängare av skatt på finansiella transaktioner.

  Vicky Ford (ECR). – (EN) Herr talman! Självfallet finns det många goda skäl som talar för att finansinstituten bör bidra mer till skatteintäkterna efter finanskrisen, och det är synd att man i den här resolutionen bara talar om transaktionsskatter och inte om t.ex. Barack Obamas skatt.

Jag ser tre problem med transaktionsskatter.

För det första effekten på slutanvändarna av finansiella tjänster. I Storbritannien har en stämpelskatt som har funnits i många år haft en oproportionerlig påverkan på små investerare och företag som söker kapital.

För det andra konsekvenserna av att bara EU inför den. Vi vet att finansmarknaderna är globala och mycket rörliga. Det finns en uppenbar risk för att vi bara driver ut transaktionerna ur EU, vilket inte skulle vara bra.

Det tredje problemet har att göra med en moralisk risk: om de här pengarna ska läggas i en nödhjälpsfond. Jag anser inte att alla finansinstitut som går omkull automatiskt ska räddas av skattebetalarna. Det måste vara möjligt att låta en bank gå i konkurs men ändå skydda kunderna. Experter har varnat både utskottet för ekonomi och valutafrågor och det särskilda utskottet för den finansiella, ekonomiska och sociala krisen för att en sådan fond skulle kunna uppmuntra till oansvarigt risktagande. Vi vill inte riskera större risker, så detta måste undersökas.

  Nikolaos Chountis (GUE/NGL). – (EL) Herr talman! Det råder inga tvivel om att den finanskris vi nyligen har upplevt visade att liberaliseringen av finansmarknaderna och insisterandet på fria marknader har gjort det möjligt för det finansiella systemet att växa sig farligt stort i förhållande till den reala ekonomin och i åratal verka på grundval av enorm lönsamhet, ansvarslöshet och regellöshet, vilket i slutändan ledde till krisen.

Därför bör förslaget om en skatt på finansiella transaktioner begränsa det finansiella systemets storlek och göra vissa finansiella beslut i spekulationssyfte olönsamma. Den här åtgärden kommer emellertid inte att kunna tillämpas om den inte åtföljs av en integrerad plan för hur det finansiella systemet ska regleras, för att minimera bankernas felaktiga policyer och den spekulation som hedgefonder och kreditvärderingsinstitut ägnar sig åt samtidigt som de förvärrar och exploaterar de ekonomiska problemen i många länder.

Jag anser emellertid att sådana här åtgärder inte bara bör betraktas som tillfälliga. Bankerna måste betala av på de enorma stödpaket de har fått från de europeiska regeringarna, paket som i slutändan ökade budgetunderskotten i de länderna. De här länderna tvingas nu låna från samma banker, och betalar dem därigenom två gånger.

Vi måste vara tydliga. Bankerna måste betala sina skulder till staterna. Det är därför som vi bortsett från allt annat måste införa en skatt på finansiella transaktioner, för det första för att begränsa den finansiella sektorns storlek och för det andra för att spara resurser till nya social- och utvecklingspolitiska åtgärder.

  Markus Ferber (PPE). – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Vad är det då detta handlar om? Frågan är helt enkelt hur finansmarknaderna kan bidra till att reducera de kostnader de har åsamkat stater, samhällen och ekonomier. Detta är den avgörande fråga som vi måste besvara.

Jag anser att vi tillsammans har utarbetat en mycket välavvägd text. Jag är också mycket tacksam för att kommissionsledamoten har formulerat den på det här sättet. Å ena sidan kan vi inte låtsas att EU är lycksalighetens ö där vi kan göra vad vi vill utan att de globala finansmarknaderna reagerar. Saker och ting måste samordnas internationellt. Å andra sidan måste vi också se till att sektorn bidrar till att ta oss ur krisen ordentligt.

Därför vill jag höja ett varnande finger: vi måste sluta att hitta på nyheter som löser alla världsproblem varenda vecka. För några månader sedan var det en ny avgift på flygbiljetter som skulle lösa alla problem, nu är det en skatt på finansiella transaktioner och nästa månad kommer någon att hitta på någonting annat. Det är att gå för långt. Det handlar om att göra finansmarknaderna delaktiga inom ramen för en internationell samordning. Om kommissionen kan lägga fram en förnuftig lösning på detta och föra in den i de internationella förhandlingarna så är vi på rätt spår.

Vi måste också vara ärliga mot oss själva. De som hävdar att vi kan stoppa spekulationen med sådana här instrument bedrar sig uppenbarligen. Det vi vill är att spekulanterna ska bidra till risken och till att hantera risken. Det är rätt strategi. Där har ni vårt fulla stöd, herr kommissionsledamot.

  Catherine Stihler (S&D). – (EN) Herr talman! I Storbritannien har man just lanserat en kampanj som kallas Robin Hood-kampanjen, i vilken icke-statliga organisationer, kyrkor och civilsamhället deltar. Frontfiguren är skådespelaren Bill Nighy. Om ni inte har sett deras webbplats rekommenderar jag den varmt som ett inslag i den här debatten, herr kommissionsledamot. Huvudfrågan i kampanjen är en skatt på 0,05 procent på finansiella transaktioner, som de tror ska inbringa i storleksordningen 37 miljarder brittiska pund.

Så skatten på finansiella transaktioner handlar inte om människor som går till bankomaten och tar ut pengar: den handlar om icke-offentliga transaktioner och om att de som har bidragit till finanskrisen ska betala tillbaka någonting. För att sätta in detta i ett perspektiv lyssnade jag på ekonomen John Kay för omkring tre veckor sedan. Han kom till Skottland för att hålla ett anförande och om Skottland hade varit ett självständigt land och våra banker hade kollapsat så skulle varenda man, kvinna och barn ha fått skulder på 750 000 pund. Vi kan inte tillåta att det händer i framtiden. Det hände gudskelov inte nu, eftersom vi i Skottland är en del av Förenade kungariket, men i framtiden måste vi allvarligt fundera på att införa en skatt på finansiella transaktioner och hur den kan tillämpas.

Robin Hood-kampanjen är intressant och jag anser att det borde finnas en 80/20-uppdelning, där 80 procent går till offentliga tjänster och 20 procent till att se till att vi har en fond som säkrar att vi inte får en ny bankkris.

Jag tackar er och ser fram emot ert förslag, herr kommissionsledamot. Ni kanske kan ge oss en uppfattning om när vi får höra vad ni tycker. Jag vet att EU-2020 kommer att läggas fram i april, men det vore bra att får höra hur er tidsplan ser ut.

  Patrick Le Hyaric (GUE/NGL) . – (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot! I dagens kris har vi bara två alternativ. Det första är att låta folket betala för krisen, som vi har gjort, med hjälp av åtstramningar, arbetslöshet och skattehöjningar som momshöjningen i Grekland nyligen. Det andra är att beskatta kapitalrörelser och finansiella transaktioner i spekulationssyfte. Det skulle medföra omfattande intäkter för den europeiska ekonomin och jag tror att det skulle vara ett sätt att bekämpa den finanskris vi just nu upplever. Vi skulle också behöva ha modet att stänga skatteparadis.

Detta är inte på något sätt ett revolutionärt förslag, det finns redan med i G20-gruppens överenskommelser. En del av de här principerna har vi till och med diskuterat och röstat om här, men det är viktigt att vi snarast gör mer än tomma uttalanden. Vi måste omedelbart sätta stopp för denna dödliga spekulation. Många ekonomer anser faktiskt att en låg skattesats på 0,5 procent på finansiella transaktioner skulle innebära att Europeiska unionen fick ett tillskott på 500 miljarder euro. De pengarna skulle vi kunna använda för en återhämtning som bygger på arbete, utbildning, forskning, löner och nya miljövänliga industri- och jordbrukspolitiska åtgärder.

Vi måste alltså gå från ord till handling. Vi måste ha modet att stödja principen om en sådan här skatt och sedan genomföra den.

  Othmar Karas (PPE). – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Det finns en utbredd politisk vilja i det österrikiska parlamentet och i den österrikiska federala regeringen, liksom i mitt parti, Österrikiska folkpartiet, att införa en skatt på finansiella transaktioner. Den finansiella och ekonomiska krisen har globala efterverkningar, och orsaker, som inte kan reduceras till en världsdel.

Det är inte bara globala styrmekanismer vi behöver, vi behöver globala övervakningsmekanismer, globala riktlinjer för tillsynen och globala finansieringskällor. Men det räcker inte med finansieringskällor. Styrningens effekter är lika viktiga.

Först och främst behöver vi en gemensam europeisk vilja, ett europeiskt projekt, så att vi också kan nå framgång globalt. Frågan till kommissionen och resolutionen, som jag hoppas att parlamentet kommer att anta med stor majoritet på onsdag, är uttryck för en gemensam politisk vilja att utveckla och genomföra en modell för en skatt på finansiella transaktioner – helst i global skala. Jag ser fram emot att få ett mycket konkret förslag från kommissionen, som bidrar till denna solidaritet i Europa, och jag förväntar mig att kommissionen lägger fram detta förslag så snart som möjligt, tillsammans med ett svar på våra frågor.

Vilken effekt kommer en sådan här skatt på finansiella transaktioner att få på den reella ekonomin och på EU:s ekonomiska och finansiella konkurrenskraft? Vilken skattebas ska den ha, vilken procentsats ska det vara, vem ska ta ut den och vem ska få pengarna? Ska de vara öronmärkta? Det kan jag tycka, men för vilket ändamål? Vi måste lösa alla dessa frågor. Med dagens debatt och omröstningen på onsdag stakar vi ut kursen. Var snäll och ge oss ett svar snabbt.

  Magdalena Alvarez (S&D). – (ES) Herr talman, herr kommissionsledamot! Krisen har visat att Europeiska unionen saknar de instrument som behövs för att motverka effekterna av den och skapa förutsättningar för ekonomisk återhämtning.

Därför måste vi utforma gemensamma åtgärder. Det räcker inte med att bara samordna medlemsstaternas strategier, vi måste också, som union, utrusta oss med lämpliga instrument som gör att unionen kan vidta meningsfulla åtgärder och ge en omedelbar och global respons.

Det första syftet bör vara att ge unionen mer omfattande och effektiv ekonomisk styrning, vilket innebär att vi behöver större finansiell självständighet. I det sammanhanget skulle en skatt på finansiella transaktioner som har utformats för att fylla tre syften vara till stor nytta. När allt kommer omkring måste vi öka unionens förmåga att utforma sin egen politik, vi måste förbättra den ekonomiska stabiliteten genom att begränsa spekulationen och vi måste tillhandahålla den information som behövs för att övervaka finansmarknadernas tillstånd och utveckling. Dessutom bör man, när man utformar detta skattemässiga instrument, se till att finanssektorn bidrar till att reparera den skada som den reella ekonomin har lidit och täcker kostnaderna för att stabilisera banksystemet.

Kan ni ge oss en tidsplan för detta, herr kommissionsledamot?

  Diogo Feio (PPE). – (PT) Herr talman! Det är bra att Europaparlamentet ställer en rad frågor om detta och inte tar slutlig ställning till den nya skatten på finansiella transaktioner.

Det finns dessutom flera skäl till detta. Det räcker att lyssna på vad de ofelbara anhängarna av den här skatten säger. De säger att det är en politisk fråga, att de tekniska lösningarna knappt spelar någon roll.

Vi ska först införa skatten och sedan får vi se hur den ska tillämpas. Det är ett misstag. Man kan inte lösa finanskrisen med ideologi.

För det andra säger de att den här skatten skulle kunna hjälpa de mest utsatta, vara en slags Robin Hood-skatt, eftersom de mest utsatta får det bättre om vi har ekonomisk tillväxt.

Det spelar ingen större roll om den införs på EU- eller global nivå. Det är också ett sätt att undvika att lösa problemet. Vad händer om bara EU har en sådan här skatt?

Det finns många faktorer att ta hänsyn till. I kristider kan man inte lösa några problem med nya skatter. Vi kan inte lösa problemet med våra dåliga statsfinanser med en ny skatt. Inte med en ny skatt som fungerar som ett slags straffskatt, en skatt som syftar till att straffa dem som är ansvariga för krisen.

Det är slutkonsumenterna som blir lidande av en ny skatt. De som behöver låna pengar blir lidande av en ny skatt.

För det andra finns det en rad tekniska problem att diskutera. De där som inte spelar någon roll. Har vi ett administrativt system på EU-nivå som gör att en sådan här skatt kan genomföras? Kan någon berätta vad kostnaden för detta genomförande är? Kan någon berätta vilka effekterna på likviditeten och kreditgivningen blir? Hur ska en global skatt kunna tillämpas när vi har tidsskillnader och sekundsnabba transaktioner? Hur kan allt detta kontrolleras?

Alla dessa frågor återstår fortfarande att besvara. Jag anser att vi bör dra lärdom av krisen och anta ståndpunkter. Jag tvivlar på att den nya skatten är rätt ståndpunkt.

ORDFÖRANDESKAP: LAMBRINIDIS
Vice talman

  Anni Podimata (S&D). – (EL) Herr talman, herr kommissionsledamot! Debatten om införandet av en skatt på internationella finansiella transaktioner är kanske inte ny, men den är oerhört aktuell i dag, eftersom den främsta lärdomen av krisen i den globala ekonomin, särskilt för euroområdet som nyligen har utsatts för systematiska spekulationsattacker, är att den ansvarslöshet som tidigare rådde på finansmarknaderna och bristen på grundläggande finansiell tillsyn och styrning har omedelbara och synbara återverkningar på den reella ekonomin, på de offentliga finanserna och på den sociala stabiliteten.

Mot den bakgrunden är det oerhört viktigt att införa en skatt på internationella finansiella transaktioner, eftersom detta är en av hörnstenarna i den sedan länge efterlängtade omstruktureringen av de finansiella kontrollmekanismerna. Lösningen är naturligtvis inte att införa ännu en europeisk skatt som får tvivelaktiga effekter på den europeiska ekonomins konkurrenskraft, utan att utforma ett ambitiöst förslag från EU till G20-gruppen.

  Sirpa Pietikäinen (PPE). – (EN) Herr talman! Finansmarknaderna är globala och finansbolagen är globala, ja finanssektorn är faktiskt den största globala sektorn för närvarande. Eftersom också våra behov är globala – såsom utvecklingsagendan, millennieutvecklingsmålen och bekämpandet av klimatförändringarna – tycker jag bara att det är naturligt att en beskattning av finansiella transaktioner blir det första försöket att införa en global skatt.

Politiken är inte global, och det är egentligen inte Europeiska unionen heller, som vi vet. Men någon måste ta ledningen i den här frågan och det är bara naturligt att Europeiska unionen gör det. Vanligen har den som tar ledningen – den som utformar mekanismerna och modellerna och har den immateriella äganderätten – makten, liksom fördelen av att vara först.

Visserligen finns det mindre fördelar genom att de mest spekulativa transaktionerna dämpas något, men jag anser att de största fördelarna har att göra med att vi ger oss in på ett nytt beskattningsområde, skapar en global mekanism och samlar ihop resurser – inte så mycket i finanssektorn, utan främst för vår europeiska och globala utveckling och miljö.

För att Europeiska unionen ska kunna vara aktiv i den här frågan måste vi tänka klart, vi måste ha en gemensam ståndpunkt, och därför hoppas jag att kommissionen mycket snart lägger fram ett förslag om hur denna skatt på finansiella transaktioner ska kunna fungera.

  Edward Scicluna (S&D). – (EN) Herr talman! Det är inte mindre än 40 år sedan vi som studenter diskuterade en ny internationell ekonomisk ordning, där ett inslag var ett förslag att använda lån till IMF i form av särskilda dragningsrätter (SDR) och en slags skatt på nationalstaterna som kunde användas för att hjälpa fattiga länder. Som vi vet blev det inte så.

Nu, många år senare, har verkligheten förändrats: globaliseringen har, tillsammans med tekniska framsteg och en starkare politisk vilja, gjort vissa planer mer genomförbara. Antalet globala politiska mål har dock ökat. Vid sidan av fattigdomen, som tyvärr fortfarande finns, är vi också oroade över globala miljöproblem som klimatförändringarna, och i dag talar vi egentligen om en slags global försäkringspremie för att kompensera offren för de sociala och ekonomiska skador som finanskatastrofen medför.

Vi måste vara försiktiga när vi har många olika mål. Jag föreslår att vi följer den kloka regeln att se till att vi har ett separat instrument för varje mål. Det är bra att kommissionen är djärv, men vi måste se till att skatten på finansiella transaktioner blir mycket fokuserad och genomförbar. Vi kan inte försöka göra den till någonting som löser alla problem för alla.

  Elena Băsescu (PPE). – (RO) Jag tror inte att införandet av en skatt på finansiella transaktioner skulle vara till någon som helst nytta. Den kan inte hjälpa oss att ta oss ur finanskrisen, den kan inte bidra till att förhindra en ny kris och den kan inte bidra till att stabilisera finansmarknaderna. Denna åtgärd kommer bara att leda till ökade kapital- och kreditkostnader och hämma investeringarna.

Innan en ny skatt införs måste Europeiska kommissionen granska för- och nackdelarna med denna skatt mycket ingående. Om beslutet blir att införa en skatt på finansiella transaktioner kan detta påverka den europeiska ekonomins globala konkurrenskraft. Vi måste också undvika dubbelbeskattning och att skapa hinder för fria kapitalrörelser.

Vanliga medborgare ska inte bära kostnaderna för en sådan skatt. Det vore lämpligt att överväga att införa en sådan här skatt i länder där spekulationskapital har ansamlats och givit upphov till kortsiktiga utlandsskulder. En sådan åtgärd skulle kunna förhindra att spekulationskapital ansamlas.

2009 införde Sverige en årlig stabilitetsavgift för banker och kreditinstitut på 0,036 procent av summan av vissa skulder. Det är dock inte motiverat att införa en sådan skatt i Rumänien. I samband med förhandlingarna mellan den rumänska regeringen, IMF och Europeiska kommissionen kom man överens om lagändringar i fråga om det särskilda förvaltningsförfarandet så att Rumäniens centralbank kan ingripa snabbt och effektivt när ett kreditinstitut hamnar i svårigheter.

Mot den bakgrunden vill jag fråga Europeiska kommissionen vilka mekanismer eller formler som diskuteras för att skydda länder mot ansamling av spekulationskapital och om den överväger att också vidta andra åtgärder för att reglera och övervaka det finansiella systemet.

Tack.

  Seán Kelly (PPE). – (EN) Herr talman! Jag kommer att tänka på två ord när vi diskuterar detta: det latinska uttrycket festina lente, eller ”skynda långsamt”, för det här är självfallet ett mycket kontroversiellt ämne, som alla skattefrågor. Jag antar att det är särskilt tilltalande att tala om att beskatta finansinstitut för att göra dem mer riskmedvetna och kanske straffa dem för deras synder, men finansiella transaktioner är globala och inte bara europeiska till sin art, så vi måste överväga alla alternativ, som Kay Swinburne framhöll.

Låt oss se vad IMF och G20 gör och sedan kanske göra någonting själva, men vi måste verkligen fundera ordentligt på detta. Så jag säger festina lente, skynda långsamt, när vi verkligen har tänkt igenom det hela och haft ett brett samråd kanske vi måste agera, med eller utan hjälp av Robin Hood.

  Kriton Arsenis (S&D). – (EL) Herr talman, herr kommissionsledamot! Trots att industriländerna svarar för 80 procent av utsläppen av växthusgaser är det i dag utvecklingsländerna som får ta de värsta konsekvenserna av detta. Dessa oerhört drastiska konsekvenser drabbar de fattigaste länderna, länder som inte har gjort någonting för att orsaka växthuseffekten.

För närvarande finns det 20 miljoner miljöflyktingar. Om vi inte gör någonting genast kommer de att vara 500 miljoner 2050. Vi har betydande klimatrelaterade skyldigheter gentemot de här länderna värda uppskattningsvis 100 miljarder euro om året. En rättvis andel av denna summa för Europeiska unionen är 35 miljarder euro.

Det är viktigt att vi omedelbart inför en skatt på finansiella transaktioner så att vi kan finansiera våra klimatrelaterade skyldigheter. Samtidigt kommer den här skatten att göra det möjligt för oss att betala vår klimatrelaterade skuld till eftervärlden genom att bidra till att finansiera åtgärder som gör oss oberoende av kol för vår energiförsörjning.

  Enrique Guerrero Salom (S&D). – (ES) Herr talman, herr kommissionsledamot! Ett förslag som inte nådde någon framgång för två decennier sedan diskuteras och debatteras nu igen, på grund av den finansiella och ekonomiska krisen. Nu är det inte längre bara akademiker och minoritets- eller oppositionsgrupper som förespråkar denna lösning. Nu föreslår G20-gruppen, Internationella valutafonden och en del av ledarna i världens mest industrialiserade länder att denna skatt ska införas. Vi måste ta tillfället i akt, för nu är tiden mogen.

Som ledamot av utskottet för utveckling stöder jag ståndpunkten att en del av intäkterna ska användas för att finansiera utveckling om en sådan skatt införs. Om skatteintäkterna bara skulle användas för att finansiera insättningsgarantier eller för rent ekonomiska syften skulle finanssektorn inte ge sitt rättmätiga bidrag till rättvisan i världen. Således bör en del av intäkterna gå till utvecklingsstöd.

  Algirdas Šemeta, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Det gläder mig att ni har ägnat tid åt denna viktiga diskussion. Tanken på en skatt på finansiella transaktioner har hittills väckt stort intresse. Som jag förklarade håller kommissionen för närvarande på att granska nyskapande finansieringssätt på global nivå och särskilt följande frågor.

För det första en analys av konkurrenskraftsaspekten. Eftersom finansiella transaktioner är så rörliga och finansmarknaderna så konkurrenskraftiga tycks risken för att verksamhet flyttas till andra marknader vara mycket stor. Det betyder att det behövs en gemensam strategi och som ett absolut minimum ett gott samarbete på internationell nivå.

Den andra frågan är den ackumulerade effekten av olika initiativ som inte får undergräva finanssektorns förmåga att stödja en ekonomisk återhämtning.

För det tredje måste vi ha en riktig analys. Kommissionen kommer snart att offentliggöra sin analys av olika alternativ. Jag måste säga att det inte är så lätt. Vi genomför en analys och analyserar olika instrument. De instrumenten har inte bara med skatten på finansiella transaktioner att göra, utan det handlar också om möjligheterna att beskatta bankernas tillgångar, bankernas hävstångseffekter och så vidare. Vi måste genomföra denna analys mycket noggrant så att vi kommer till rätt slutsatser om vilka alternativ som är bäst.

Kommissionen kommer att jämföra sina rön med sina internationella partners rön. Utifrån denna jämförelse kommer de mest lovande instrumenten att identifieras och sedan detaljgranskas av kommissionen.

Jag ska också säga att ”beskattning” och ”skatter” nämns många gånger i EU:s 2020-strategi, i skarp kontrast mot tidigare strategidokument. Jag anser att kommissionen tar de frågor som har att göra med utvecklingen på beskattningsområdet på stort allvar.

Avslutningsvis vill jag understryka att kommissionen verkar för och stöder en seriös global analys av de potentiella för- och nackdelarna med olika nyskapande finansiella instrument, däribland en skatt på finansiella transaktioner. Jag vill tacka parlamentet för dess intresse för och engagemang i den här frågan.

  Talmannen. - Jag har mottagit ett resolutionsförslag(1) från utskottet för ekonomi och valutafrågor för att runda av debatten, ingivet i enlighet med artikel 115.5 i arbetsordningen.

Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum omsdagen den 10 mars 2010 kl. 12.00.

Skriftliga förklaringar (artikel 149)

  Proinsias De Rossa (S&D), skriftlig. – (EN) Jag har länge varit anhängare av en skatt på finansiella transaktioner, eller som anhängarna i Förenta staterna kallar den – en skatt på finansiell spekulation. James Tobin var en av de första som förespråkade denna som ett sätt att stabilisera de globala finansmarknaderna och samtidigt få ihop rejält med pengar till utvecklingsstöd. De mäktiga finansiella spekulanterna tillbakavisade den, liksom mäktiga regeringar, och sade att den inte var genomförbar. Nu håller IMF, som en följd av krisen, på att studera om den går att genomföra och vi måste driva på så att expertrapporten inte skjuts i sank och blir värdelös genom lobbying bakom kulisserna. Nu har vi verktyg, t.ex. clearingsystemet Swift i Europa, som gör att vi kan införa en skatt. Men ändå får vi höra samma gamla hycklande argument: ”det går att undvika den, den skulle bli en börda för konsumenterna”, som strider mot det som forskningen visar. Verkningarna av finanskrisen, som orsakades av skrupelfria finansiella spekulanter som fortsätter att göra sig stora rikedomar och vilkas verksamhet har fällt världsekonomin, måste begränsas. Det växande stödet för en skatt på finansiella transaktioner måste få stark uppbackning av den allmänna opinionen så att regeringarna agerar och inte ger efter för människor som inte nöjer sig med att vara giriga.