Talmannen. – Nästa punkt är betänkandet (A7-0025/2010) av Sophia in ’t Veld, för utskottet för ekonomi och valutafrågor, om konkurrenspolitiken 2008 (KOM(2009)0374 – 2009/2173(INI))

  Sophia in 't Veld, föredragande. – (EN) Herr talman, herrar kommissionsledamöter, kära kolleger – även ni som är på väg att lämna rummet! Mitt betänkande antogs av en stor majoritet i utskottet för ekonomi och valutafrågor (ECON) och är resultatet av en gemensam insats från alla politiska grupper. Jag vill tacka alla skuggföredragande – som såvitt jag kan se fortfarande är här – för ett utmärkt samarbete.

ECON välkomnar framför allt tonvikten på konsumenter. Den tidigare kommissionsledamoten Neelie Kroes gjorde en utmärkt insats för att se till att konsumenten hamnade i fokus för konkurrenspolitiken och vi hoppas att kommissionsledamot Joaquin Almunia kommer att bygga vidare på detta.

Detta för mig in på den första stora frågan, nämligen karteller. Vi hade mycket ingående diskussioner om frågor som de effektivaste sanktionerna, rimligheten i höga böter och straffrättsliga sanktioners genomförbarhet.

Innan jag går in på detaljerna i våra diskussioner vill jag emellertid påminna de europeiska företagen om att det bästa sättet att undvika sanktioner är att helt enkelt inte delta i karteller. Ni kanske tror att ni överlistar konkurrensmyndigheterna, men i själva verket skadar ni konsumenten. Karteller är inte smarta. De är förkastliga.

Därför välkomnar vi kommissionens bestämda hållning till konkurrensbegränsande beteenden. Dåligt beteende måste bestraffas med sanktioner, framför allt vid upprepade överträdelser, men sanktionerna måste samtidigt uppmuntra regelefterlevnad och ha en tillräckligt avskräckande inverkan. Höga böter är ett effektivt verktyg, men som enda instrument kan de vara otillräckliga. Därför uppmanar vi kommissionen att utforma förslag med en mer avancerad och effektiv verktygslåda. I betänkandet föreslår vi att man behandlar frågor som individuellt ansvar, företagens insyn och ansvarsskyldighet, kortare förfaranden, rätt till försvar och rättvis rättegång samt utveckling av EU-normer och program för företags regelefterlevnad.

En annan viktig fråga är statligt stöd. I och med den ekonomiska krisen har stora mängder statligt stöd beviljats. Exceptionella omständigheter kräver exceptionella åtgärder. Vi inser detta, men vi får inte bortse från det faktum att priset för att bevilja statligt stöd är högt. Det snedvrider konkurrensen och leder till rekordhöga nivåer av offentlig skuldsättning och budgetunderskott. Det blir de kommande generationerna som får betala räkningen. Vi är skyldiga att motivera varenda cent som har använts. Därför gläder det mig att ECON uppmanar kommissionen att genomföra en noggrann utvärdering av resultatet av den exceptionella statliga stödinsatsen.

Framför allt vill vi att en utvärdering av statligt stöd som beviljats för så kallad grön återhämtning genomförs. För två år sedan övertalades vi att godkänna återhämtningspaketet och de statliga stödåtgärderna mot löfte att de skulle användas till en sedan länge emotsedd övergång till en hållbar kunskapsekonomi. Nu frågar vi er om pengarna verkligen har resulterat i en sådan övergång? Vad har de gått till? Vilka var stödmottagarna och vad har de gjort för att främja grön återhämtning?

Herr kommissionsledamot! Vi behöver även tydlighet när det gäller den inverkan som statligt stöd har haft inom finanssektorn och framför allt dess potentiella snedvridande effekter.

Nu vill jag säga några ord om vertikala begränsningar. Vi vet att det nuvarande avtalet kommer att genomgå en översyn som ska vara klar i maj i år. Kommissionen förband sig tidigare att göra Europaparlamentet mer delaktigt i översynsprocessen. Till min besvikelse var jag emellertid tvungen att läsa om den senaste versionen av förslagen i medierna. När jag sedan bad kommissionen om samma handlingar som läckts till pressen krävdes det stora påtryckningar för att få dem och jag kan inte dölja min irritation över detta. Kommissionen bör sätta stopp för det systematiska och avsiktliga läckandet till pressen. Att förneka att det förekommer är uppriktigt sagt en förolämpning av vår intelligens.

I allt väsentligt innebär kommissionsförslagen att det blir möjligt att diskriminera återförsäljare på Internet som saknar ett fysiskt försäljningsställe. Jag har använt min befogenhet som föredragande till att inge ett ändringsförslag där jag uppmanar kommissionen att åtgärda denna situation. Vi lever på 2000-talet och måste uppmuntra, inte hämma, konkurrens från återförsäljare på Internet. Vi uppmanar kommissionen att sätta konsumentens intressen före lagstadgade intressen.

Vi uppmanar kommissionen att genomföra de branschutredningar som borde ha genomförts för länge sedan och som parlamentet har begärt flera gånger, framför allt i fråga om reklam på Internet. Om kommissionen inte vill göra detta vill vi veta vilka kriterier som ligger bakom beslutet att vägra.

Slutligen välkomnar vi kommissionsledamot Almunias löfte om att göra parlamentet mer delaktigt i utformningen av konkurrenspolitik. Den ekonomiska krisen har tydligt visat att det finns ett behov av ökad demokratisk legitimitet för konkurrenspolitiken och när det gäller detta förmodar jag att incidenten med handlingen om vertikala begränsningar bara var ett misstag. Vi erkänner kommissionens oberoende ställning – och som liberal är jag den första att göra det – men vi förväntar oss även att kommissionen ska göra parlamentet delaktigt i processen med att utforma konkurrenspolitik enligt de linjer som anges i betänkandet.

Vi ser fram emot kommissionens svar. Tack för ert tålamod, herr talman.

  Michel Barnier, ledamot av kommissionen. – (FR) Herr talman! Naturligtvis vill jag på min kollega och vän Joaquin Almunias vägnar tacka fru in ’t Veld för hennes betänkande om konkurrenspolitiken 2008. Jag vill också tacka Reinhard Bütikofer och Adam Bielan som i egenskap av föredragande för utskottet för industrifrågor, forskning och energi och utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd också har bidragit till betänkandet.

Fru in ’t Veld! Kommissionen har i år konstaterat att många av de frågor som ni nyss påminde oss om hanteras i parlamentets resolution. Förutom kommissionens rapport om konkurrenspolitik täcker den även kommissionens rapporter om hur förordningarna fungerar och översynen av förordningarna om koncentration.

Vad kommissionen anbelangar har er resolution två mål. För det första innebär resolutionen att vi kan förbättra innehållet i våra årliga rapporter om konkurrenspolitik ytterligare och för det andra, vilket är ännu viktigare, kommer den att fungera som underlag för en ingående dialog mellan kommissionen och parlamentet. Jag kommer att vidarebefordra er vädjan om att vidareutveckla dialogen med parlamentet ytterligare till Joaquin Almunia.

Faktum är att denna dialog är nödvändig för att all politik ska fungera väl, enligt vår uppfattning även konkurrenspolitik. Parlamentet har påmint oss om sin önskan att konkurrenspolitik ska fungera inom ramen för medbeslutandeförfarandet. Låt mig tala klarspråk, fru in ’t Veld. Kommissionen har inte befogenhet att ändra bestämmelserna i fördraget när det gäller vilket rättsligt underlag som ska tillämpas för konkurrenspolitiken. Vi är emellertid beredda att från fall till fall undersöka om medbeslutande kan tillämpas för de nya initiativen när deras mål går utöver behörigheten för konkurrens.

När det gäller detta känner ni till att kommissionsledamot Joaquin Almunia i januari tillkännagav att parlamentet skulle bli delaktigt i alla lagstiftningsinitiativ som rör skadeståndstalan från privata individer. Kommissionen håller med parlamentet om att den aktuella ekonomiska krisen inte rättfärdigar en uppmjukning av konkurrensbestämmelserna om koncentrationskontroll eller statligt stöd. Kommissionens aktuella meriter visar tydligt att man har varit trogen sina principer: att förhindra all snedvridning av konkurrensen, även under kristider, samtidigt som man är flexibel och öppen i fråga om förfaranden när så är nödvändigt.

År 2008, det år då denna ekonomiska och finansiella kris tog sin början, var mycket särpräglat. Rapporten om konkurrenspolitiken visar att kommissionen i nära samarbete med dess samarbetspartner på nationell nivå och EU-nivå har genomfört ett mycket ambitiöst arbete när det gäller detta.

Krisen nådde sitt bottenläge 2009. Det viktigaste kapitlet i rapporten om 2009 kommer att ägnas åt konkurrens i samband med denna ekonomiska och finansiella kris. Rapporten bör antas under det andra kvartalet i år. Kommissionsledamot Almunia kommer att lägga fram den för parlamentet. Detta kommer säkerligen utgöra en möjlighet för parlamentet och kommissionen att återigen inleda en konstruktiv debatt.

Fru in ’t Veld! I ert tal lyfte ni även fram ert ändringsförslag om vertikala begränsningar. När det gäller denna fråga är kommissionen övertygad om att man har hittat en rimlig balans.

Å ena sidan innebär undantag efter kategori att leverantörer kan välja sina distributörer och nå en överenskommelse med dem om villkoren för återförsäljning av de tillhandahållna produkterna, både i fråga om försäljning vid fysiska försäljningsställen och försäljning på Internet. Det gör det möjligt för dem att fastställa det bästa sättet att distribuera sina produkter och skydda sin varumärkesprofil.

Å andra sidan måste godkända distributörer vara fria att använda sig av Internet, och de villkor som tillämpas för deras onlineförsäljning måste motsvara villkoren för försäljning vid fysiska försäljningsställen för att undvika alla onödiga begränsningar av deras internetanvändning. Det innebär att förslaget bidrar till kommissionens allmänna princip om att främja marknaden och handeln på Internet.

  Seán Kelly (PPE). – (EN) Herr talman! Föredraganden nämnde karteller. Att konstatera att karteller finns och att bevisa att de finns är emellertid två skilda saker. Jag vet att många på Irland, framför allt lantbrukare i jordbrukssektorn, tror att fabrikerna bedriver kartellverksamhet. För en önation blir det allt svårare att transportera boskap – framför allt nu med de ökade, närmast drakoniska begränsningarna – så fabrikerna får ha denna verksamhet för sig själva.

Det måste påpekas att priserna ökar långsamt och enhetligt, men att de minskar snabbt och enhetligt. Som ett resultat av detta uppgår prisskillnaden mellan boskap på Irland och i Storbritannien till allt mellan 150 och 200 euro per enskilt djur. Som jag sade kan det vara svårt att bevisa detta. Kommissionsledamot Michel Barnier kanske emellertid kan använda sina känsliga tentakler till att kontrollera detta och eventuellt bidra till att avhjälpande åtgärder vidtas.

  Andreas Schwab (PPE). – (DE) Herr talman! Till att börja med vill jag tacka er och kommissionsledamoten för er presentation och jag vill först av allt påpeka att en kontroll av innehållet i EU:s konkurrenslagstiftning verkligen ligger i konsumenternas intresse. Det gläder mig att kommissionen nu för första gången har inkluderat ett eget kapitel om konkurrenslagstiftning och dess betydelse för konsumenterna. Det är särskilt glädjande efter den fem år långa resultatlösa perioden i fråga om kommunikation om EU:s konkurrenspolitik från kommissionens sida.

Den svåra genomförandefasen när det gäller EU:s konkurrenslagstiftning, framför allt i fråga om stödrättigheter och medlemsstaternas stödföreskrifter för bankerna, har ännu inte inletts. Under 2008 var detta inte något problem. När det gäller detta är det tydliga budskapet i detta betänkande att kommissionen måste övervaka detta mycket noggrant så att den inre marknaden och de europeiska konsumenterna inte påverkas negativt.

Behandlingen av små och medelstora företag är särskilt viktig. Betänkandet är uppenbart positivt till en särbehandling av de medelstora industrierna när det gäller åläggande av böter i kartellärenden.

Vi anser att de vertikala arrangemangen på internetmarknaden är hårda, men den utvärdering som nu föreslås efter omröstningen i utskottet för ekonomi och valutafrågor förefaller förhastad och därför vill vi stödja yttrandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor.

  Antolín Sánchez Presedo (S&D). – (ES) Herr talman! Rapporten om konkurrenspolitiken 2008 innehåller för första gången ett avsnitt om karteller och konsumenter. För första gången nämns även åläggande av tvångsböter. Dessutom hänvisas det i betänkandet till viktiga initiativ som riktlinjerna i klimat- och energipaketet och en vitbok om skadeståndstalan vid brott mot antitrustregler.

I betänkandet hanteras även konkurrenspolitikens roll under krisen. Effekterna av politiken har bidragit till att stabilisera och minska det statliga stödet. När vi börjar ta oss ur krisen kommer det att bli nödvändigt att rätta till snedvridningen och återställa likvärdiga villkor för att undvika moraliska risker.

I betänkandet efterlyser man att en framtidsprognos för motorfordonssektorn utarbetas, att hänsyn tas till de problem som de små och medelstora företagen upplever och att en utredning av livsmedelsindustrins distributionskedja med uppföljningsåtgärder för mejeriprodukter genomförs.

Dessutom förespråkas en mer sofistikerad och legitim konkurrenspolitik som innebär att parlamentets roll stärks. Därför stöder vi betänkandet och jag gratulerar föredraganden till det resultat som uppnåtts.

  Zigmantas Balčytis (S&D). – (LT) Som skuggföredragande vill jag först av allt gratulera min parlamentskollega Sophia in ’t Veld till att ha utarbetat ett utmärkt betänkande. Jag anser att de områden som kommissionen bör ägna särskild uppmärksamhet åt tydligt framhävs i betänkandet. Först av allt handlar det om övervakningen av statliga stödåtgärder. Under krisen har kommissionen gett medlemsstaterna möjlighet att uteslutande tillämpa statliga stödåtgärder. Eftersom sådana åtgärder tillhandahölls snabbt måste kommissionen undersöka om dessa åtgärder användes på ett meningsfullt sätt, om de var produktiva och om krisen orsakade en protektionistisk reaktion hos medlemsstaterna eftersom protektionism och uppdelningen av den inre marknaden är skadliga för konkurrensen och försvagar EU:s ställning i den globala ekonomin. Det gläder mig också att föredraganden tog hänsyn till yttrandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi angående problemen på EU:s inre energimarknad, framför allt det faktum att det är omöjligt att säkra marknadens konkurrenskraft och allmänna funktion så länge som energiöar och energiinfrastrukturer inte är sammanlänkade och fungerar ordentligt.

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum tisdagen den 9 mars 2010 kl. 12.