Talmannen. – Nästa punkt är ett betänkande av Carlos Coelho, för utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av konventionen om tillämpning av Schengenavtalet och av förordning (EG) nr 562/2006 när det gäller rörlighet för personer med visering för längre vistelse (KOM(2009)0091 – C6-0076/2009 – 2009/0028 (COD)) (A7-0015/2010).

  Carlos Coelho, föredragande. – (PT) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! I dag talar vi om absurda situationer, t.ex. situationen för en studerande som erhåller ett visum för att delta i en kurs i Belgien. Eftersom han inte omfattas av direktiv 2004/114/EG kan han inte resa till Nederländerna för att samla information från ett specialiserat bibliotek i syfte att kunna skriva sin avhandling eller ägna en helg åt att lära känna Barcelona eftersom han kommer att arresteras i det land som har utfärdat visumet.

I Schengenkonventionen föreskrivs att innehavare av en visering för längre vistelse endast får vistas inom den medlemsstat som utfärdat visumet. De får inte resa till eller passera genom andra medlemsstater när de återvänder till sitt ursprungsland.

Schengen står för fri rörlighet. Varje person som lagligen är bosatt i en medlemsstat bör kunna röra sig fritt inom ett område där det inte finns några inre gränser. Den idealiska lösningen skulle vara att medlemsstaterna fullgjorde sin skyldighet att utfärda uppehållstillstånd till tredjelandsmedborgare som innehar denna typ av visering. Detta sker dock inte i de allra flesta medlemsstater.

Medlemsstaterna har tillfälligt kunna kringgå detta genom att utfärda viseringar av typen D + C, som ger innehavare av viseringar för längre vistelse möjlighet att röra sig fritt inom Schengenområdet under de första tre månaderna. Denna typ av visering kommer att avskaffas från och med april 2010 när gemenskapskodexen om viseringar träder i kraft, vilket kommer att göra det ännu mer angeläget att finna en lösning på detta problem.

De ändringsförslag som jag har föreslagit och som har stöd av majoriteten av ledamöterna i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor bidrar till att lösa detta problem utan att minska säkerheten i Schengenområdet.

Skyldigheten att söka i Schengens informationssystem vid handläggning av ansökningar om visering för längre vistelse är samma förfarande som det som redan finns för tredjelandsmedborgare som innehar uppehållstillstånd. På detta sätt har vi bemött farhågorna om minskad säkerhet.

Sanningen är den att flera medlemsstater har utfärdat visering för längre vistelse och därefter uppehållstillstånd utan att först göra en sökning i SIS, i synnerhet med avseende på kraven i artikel 96 om effekterna av en avvisning.

Denna praxis försvagar säkerheten i Schengenområdet och skapar problem vid de yttre gränserna i de fall där personer med ett giltigt visum registreras i SIS. Detta skapar komplicerade och onödiga situationer för både de berörda personerna och de gränsvakter som måste försöka utröna om ett visum är falskt, om en uppgift i SIS-systemet är felaktig och bör raderas eller om visumet i fråga aldrig borde ha utfärdats.

Det initiativ som vi ska rösta om kommer att ge innehavare av visum för längre vistelse möjlighet att röra sig fritt under en period av tre månader för varje sexmånadersperiod. Det är samma period som gäller för innehavare av ett uppehållstillstånd, och samtidigt binds medlemsstaterna till sin skyldighet att utfärda uppehållstillstånd i de fall där vistelser i över ett år beviljas.

I initiativet erkänns också behovet av att stärka skyddsnivån för personuppgifter som behandlas inom ramen för Schengenavtalet, och där rekommenderas att kommissionen lägger fram de initiativ som behövs om SIS II inte träder i kraft före 2012.

I och med ikraftträdandet av Lissabonfördraget slogs de två ursprungliga förslagen ihop, och en ny rättslig grund skapades. Den text som vi kommer att rösta om under detta plenarsammanträde är resultatet av de förhandlingar som fortsatte under de svenska och spanska ordförandeskapen. Detta resulterade i en överenskommelse vid första behandlingen, vilket innebär att denna förordning kan antas före ikraftträdandet av viseringskodexen.

Jag skulle ha velat be det spanska ordförandeskapet, som inte är närvarande vid denna debatt, att garantera inför parlamentet att förordningen kan träda i kraft före den 5 april 2010. Det är viktigt att detta sker så att det inte uppstår någon lucka i lagen.

Jag vill gratulera Europeiska kommissionen till detta lägliga initiativ. Jag är tacksam för rådets trogna samarbete, särskilt de svenska och spanska ordförandeskapens, och samarbetet med skuggföredragandena, vilket har möjliggjort ett brett samförstånd i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor. Med denna åtgärd kan vi lösa ett besvärligt problem för tusentals tredjelandsmedborgare och göra det bra, så att både friheten och säkerheten ökas på samma gång.

  Cecilia Malmström, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Som föredraganden påpekade är syftet med detta förslag att underlätta rörligheten inom Schengenområdet för tredjelandsmedborgare som är lagligt bosatta i en medlemsstat på grundval av ett visum för längre vistelse, ett så kallat D-visum. Enligt det nuvarande Schengenregelverket kan tredjelandsmedborgare som innehar ett uppehållstillstånd resa fritt inom Schengenområdet, eftersom uppehållstillståndet även fungerar som visering.

På senare tid har det dock funnits en tendens hos medlemsstaterna att inte omvandla visum för längre vistelse till uppehållstillstånd vid inresan. Det är därför vi har denna diskussion här i dag; naturligtvis har kommissionen, rådet och parlamentet blivit tvungna att finna en lösning på problemet. Den rättsliga och praktiska situationen har betydande negativa konsekvenser för tredjelandsmedborgare som är lagligt bosatta i våra medlemsstater på grundval av en D-visering. Dessa personer kan inte på laglig väg resa till ett annat land och inte heller resa genom ett annat lands territorium när de vill återvända till sitt ursprungsland. Det absurda i denna situation belystes av det exempel som föredraganden Carlos Coelho tog upp.

Den bästa lösningen skulle naturligtvis vara att alla medlemsstater utfärdade de nödvändiga uppehållstillstånden och att de gjorde detta i tid. Tyvärr är detta inte fallet i dag, och därför har vi det nuvarande förslaget som syftar till att utvidga principen om likvärdighet mellan uppehållstillstånd och viseringar för kortare vistelse till att även omfatta D-viseringar för längre vistelse. En tredjelandsmedborgare som innehar en D-visering för längre vistelse som har utfärdats av en medlemsstat kommer därigenom att kunna resa till de andra medlemsstaterna i tre månader under en halvårsperiod på samma villkor som innehavare av ett uppehållstillstånd. Detta ligger i linje med grundtanken bakom skapandet av ett område utan inre gränser, nämligen att personen i fråga bör kunna resa runt i Schengenområdet under kortare vistelser med den handling som ger honom eller henne rätt att vistas i en medlemsstat.

Jag är mycket glad över att Carlos Coelho har uttryckt sitt stöd för detta förslag från första början och att föredraganden, tillsammans med utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och utskottet för rättsliga frågor, har förstått att åtgärder behöver vidtas för att göra livet enklare för tredjelandsmedborgare, eftersom vi vill uppmuntra personer som är lagligt bosatta i vårt område. Jag vill tacka föredraganden för hans konstruktiva inställning till detta.

Jag behöver inte påminna er om att vi måste finna en lösning snabbt, särskilt på grund av viseringskodexen som kommer att gälla från den 5 april i år och som innebär ett avskaffande av de så kallade D+C-viseringar som var avsedda att delvis råda bot på situationen för innehavare av D-viseringar. Jag tror att den slutliga texten i förslaget till förordning har tillfredsställt alla parter eftersom alla institutioner kunde enas om denna kompromisstext. I syfte att ta itu med några av de farhågor som Europaparlamentet och medlemsstaterna har uttryckt – till exempel när det gäller säkerhet – har flera ändringar gjorts av den ursprungliga texten.

För att ge några exempel innebär förslaget att giltighetstiden för viseringar för längre vistelse ska förkortas. De bör ha en giltighetstid på högst ett år. Efter denna ettårsperiod blir medlemsstaterna enligt förslaget skyldiga att utfärda uppehållstillstånd.

Kravet på systematiska kontroller i Schengens informationssystem (SIS) stärks också. Om en medlemsstat avser att utfärda ett uppehållstillstånd eller en D-visering ska den ansvariga myndigheten systematiskt göra en sökning i Schengens informationssystem i syfte att undvika en situation där vi har en registrering på spärrlista samtidigt som en visering för längre vistelse.

Som svar på de säkerhetsrelaterade farhågorna om biometri – och detta är naturligtvis en viktig fråga för många medlemsstater – har som ni vet en politisk förklaring bifogats förslaget till förordning, i vilken kommissionen uppmanas att undersöka möjligheten att använda biometriska kännetecken i fråga om viseringar för längre vistelse och att presentera resultaten från undersökningen för kammaren och rådet senast den 21 juli 2011. Kommissionen godtar också att en rapporteringsskyldighet har införts i förslaget till förordning om tillämpning.

Slutligen har man kommit överens om en gemensam förklaring för att finna en kompromisslösning på Europaparlamentets stora problem i fråga om en garanti om en hög skyddsnivå för personuppgifter i fall där en registrering på spärrlista har skett i SIS. Kommissionen uppmanas av rådet och Europaparlamentet att lägga fram nödvändiga lagstiftningsförslag om ändring av den relevanta bestämmelsen om skydd av personuppgifter inom ramen för Schengenkonventionen om ytterligare betydande förseningar skulle uppstå och genomförandet av SIS II skulle få skjutas upp till efter 2012. Jag tror att vi med dessa förändringar har funnit en rimlig och väl avvägd lösning som kommer att förenkla livet avsevärt för de tredjelandsmedborgare som lagligt vistas i våra länder. Förslaget kommer också i hög grad att motsvara filosofin om ett Europa utan inre gränser.

Jag vill återigen tacka utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, utskottet för rättsliga frågor och föredraganden för deras mycket konstruktiva inställning till detta.

  Cecilia Wikström, föredragande av yttrande från utskottet för rättsliga frågor. − Herr talman! EU-samarbetet bygger på värderingar, och den mest grundläggande värderingen handlar om frihet. Det vi diskuterar i dag är människors möjlighet att röra sig fritt. I mitt EU finns inga begränsningar för detta. Just här ser jag EU:s storhet. Den fria rörligheten är till för alla oss som lever här, men den ska också gälla för alla dem som kommer hit för att vistas här under en längre tid.

Enligt Schengen-konventionen får en innehavare av en visering för längre tid i dag inte tillgång till den fria rörligheten, utan han eller hon får, som Carlos Coelho har påpekat, bara vistas i den medlemsstat som utfärdat viseringen. Det har t.ex. kommit att innebära att en gästprofessor från Indien som lever och verkar i min hemstad Uppsala i Sverige inte kan åka till Paris på en konferens utan att ansöka om visum till Frankrike, eller att en student från Kina inte kan åka till Tyskland för att hälsa på en vän under helgen utan att ansöka om visum dit.

Den typen av hinder för den fria rörligheten ska inte finnas inom EU. Nu ändrar vi på det. Syftet med det förslag som vi nu har att fatta beslut om är att säkra den fria rörligheten i hela Schengenområdet för tredjelandsmedborgare som är bosatta i en medlemsstat under en längre tid.

Jag vill tacka Carlos Coelho som har gjort ett alldeles fantastiskt fint arbete med detta som föredragande, och som har tagit hänsyn till de åsikter som jag har fört fram i mitt yttrande från JURI-utskottet och också andra skuggföredragandes åsikter. Resultatet har vi framför oss nu: Det är ett positivt förslag som utgör ännu en länk för att säkerställa den fria rörligheten i EU, också för tredjelandsmedborgare. Det utvecklar, och det är det EU som jag är stolt över att leva i och verka för.

  Kinga Gál, för PPE-gruppen. – (HU) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag välkomnar möjligheten att anta en resolution i parlamentet för att underlätta resandet för tredjelandsmedborgare som lagligt vistas på EU:s territorium, och jag vill gratulera min kollega Carlos Coelho för det utmärkta arbete han har gjort i parlamentet i denna fråga. Enligt detta förslag kommer resandet inom EU på ett konkret sätt att underlättas för tredjelandsmedborgare som innehar D-viseringar för längre vistelse som utfärdats av en medlemsstat. Tanken med detta är att tillhandahålla en lösning för situationer när en del medlemsstater av en eller annan orsak inte kan eller vill utfärda uppehållstillstånd i tid för tredjelandsmedborgare bosatta på deras territorium. Med andra ord använder de inte den ram som Schengenregelverket ger på ett korrekt sätt. Det gläder mig att vi kan ta ett steg framåt i denna fråga.

Vårt mål är att undvika att tredjelandsmedborgare som anländer till EU får intrycket av att unionen är en ointaglig fästning. Den integrerade gränsförvaltningen och viseringspolitiken borde tjäna dessa syften. Som ungersk ledamot yrkar jag på att EU:s gränser öppnas för personer som reser med ärliga avsikter. Kontakten mellan medborgare som bor på båda sidor av gränsen bör inte begränsas. Det är av intresse för de tredjelandsmedborgare som lever i EU:s grannländer – inklusive de som tillhör den ungerska minoriteten – att kunna vistas lagligt inom EU utan några byråkratiska eller administrativa bördor. Detta kräver lämpliga lagar, både på gemenskapsnivå och i medlemsstaterna, som inte motverkar varandra utan snarare förstärker varandras mål.

Jag hoppas att den nya gemenskapslagstiftningen inte endast förblir en storslagen idé utan verkligen kommer att ge praktiskt stöd framför allt till ungdomar, studenter som vill studera i medlemsstaterna. De bör vara de som främst vinner på denna förordning. På denna punkt kan jag bara hålla med om att kommissionen bör lägga fram en rapport om genomförandet av denna förordning senast i april 2012, och vid behov ett förslag till ändring av förordningen för att uppnå målen.

  Vilija Blinkevičiūtė, för S&D-gruppen. – (LT) Jag vill gratulera föredraganden Carlos Coelho för utarbetandet av detta betänkande, och jag håller också med om att det är viktigt att så snart som möjligt garantera den fria rörligheten inom Schengenområdet för tredjelandsmedborgare som innehar en visering för längre vistelse och som befinner sig lagligt i en medlemsstat. Enligt medlemsstaternas nuvarande praxis tar det av olika skäl ganska lång tid för tredjelandsmedborgare att ersätta en visering för längre vistelse med ett uppehållstillstånd. Jag skulle kunna nämna många exempel från EU:s medlemsstater, inklusive mitt eget land, Litauen, där till exempel en lastbilschaufför som kör långa sträckor och har fått en D-visering inte kan utföra sitt huvudsakliga arbete. Den praxis som har utvecklats på detta område undergräver de berättigade förväntningarna hos tredjelandsmedborgare som har kommit till EU för att arbeta eller studera. Medlemsstaterna bör också vidta lämpliga åtgärder för att förenkla förfarandena för utfärdande av viseringar. En visering för längre vistelse bör ha samma effekt på en persons rörlighet inom Schengenområdet utan inre gränser som ett uppehållstillstånd. Det viktigaste här är inte hur länge en innehavare av en D-visering besöker en annan medlemsstat utan själva möjligheten att bättre tillgodose hans eller hennes behov inom Schengenområdet. Därför stöder jag förslaget att en tredjelandsmedborgare som innehar en visering för längre vistelse som har utfärdats av en medlemsstat bör kunna vistas i en annan medlemsstat i tre månader under en sexmånadersperiod på samma villkor som en innehavare av ett uppehållstillstånd. Samtidigt är det mycket viktigt att se till att den förenklade rörligheten för tredjelandsmedborgare inom Schengenområdet inte utgör ytterligare hot mot säkerheten i medlemsstaterna. Därför uppmanar jag er att omedelbart anta denna delvis ändrade förordning.

  Nathalie Griesbeck, för ALDE-gruppen. – (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! I ett hav av svårigheter kan vi skönja nästa steg på vägen. Det handlar om denna text, som just har förklarats mycket bra av alla mina kolleger på alla sidor, och som gäller alla tredjelandsmedborgare som bor lagligt – och det bör understrykas – i EU.

Det är faktiskt hög tid att denna text blir antagen, det är hög tid att den fria rörligheten för tredjelandsmedborgare fastställs inom EU, och jag är glad att vi har nått den punkt där vi kan lägga ännu en sten i byggandet av ett friheternas EU, i ett område som vi vill ska bli allt säkrare.

Den utgör både en självklarhet och ett steg framåt. En självklarhet, som flera har nämnt, eftersom det i princip inte finns någon större kontrovers kring denna text, och de få ändringarna visar att vi alla vill bygga ett EU där ingen fastnar i en medlemsstat utan att kunna utforska resten av EU. Samtidigt är det ett stort steg framåt eftersom texten innebär rättigheter för tredjelandsmedborgare, såsom studerande, forskare eller andra, som bor på EU:s territorium.

Slutligen kommer texten att uppmuntra personer utanför EU att tänka på EU som ett enda område, ett enat EU, ett gemensamt område, och den kommer att skapa en europeisk kultur och identitet utanför våra gränser.

  Rui Tavares, för GUE/NGL-gruppen. – (PT) Herr talman! Jag vill först tacka föredraganden Carlos Coelho, vars förslag jag stöder i likhet med de andra skuggföredragandena från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor.

Jag har redan fått tillfälle att säga här att Carlos Coelho har rättat sig väl efter principen om fri rörlighet inom EU, medborgarnas rättigheter, oavsett om det rör sig om EU-medborgare eller tredjelandsmedborgare, och själva den europeiska demokratin. Det handlar inte bara om unionens egna medborgare, utan även om dess behov av bidragen från de tusentals eller rent av miljontals tredjelandsmedborgare som passerar genom EU:s territorium, som bor här och som kommer hit för att arbeta och studera under kortare eller längre perioder.

Carlos Coelho har tillsammans med skuggföredragandena arbetat i en mycket god atmosfär av samarbete och beredvillighet att lämna information. Framför allt har han gjort det i tid, och i denna fråga är tiden avgörande, eftersom det handlar om enskilda personers liv.

Liksom andra talare före mig skulle jag kunna ge exempel på studenter, forskare och vetenskapsmän som kommer till EU på grund av den erkända kvaliteten på deras arbete men som sedan inte kan passera våra gränser, som verkligen är mycket stängda för vissa personer från andra världsdelar. På två timmar kan en forskare lämna Portugal och resa in i Spanien på väg mot gränsen till en annan medlemsstat, eller rättare sagt får han inte lämna Portugal om han, vilket ibland är fallet, har ett visum för att studera på en tvåårig magisterutbildning som inte tillåter honom att lämna landet för att dela med sig av sitt arbete eller bedriva forskning i en annan medlemsstat.

Vi har till och med själva haft att göra med sådana fall vid vissa tillfällen när vi till exempel vill höra någons åsikt i en debatt i Bryssel.

Vi bör framhålla att detta inte bara är en onödig och orättvis belastning för tredjelandsmedborgaren i fråga. Det är ett slöseri för dem av oss som är beroende av dessa personers bidrag. Det är ett slöseri med tanke på vår konkurrenskraft om vi till exempel tittar på rörligheten för denna typ av utländska medborgare i USA, Kina, Indien eller Brasilien, och sedan ser hindren för deras rörlighet inom EU. Det är ett slöseri i fråga om rörligheten för vår arbetskraft och vårt forskarsamhälle eftersom denna ökade rörlighet är mycket viktig i kristider som den vi för närvarande genomgår, och det är också ett slöseri för kunskapssamhället.

Det är därför dags att rådet genomför dessa förslag innan viseringskodexen träder i kraft i april och skapar mer onödiga hinder för dessa personers rörlighet. Därför vill jag slutligen på vår grupps vägnar säga att vi stöder föredragandens förslag och kommer att rösta för det.

  Gerard Batten, för EFD-gruppen. – (EN) Herr talman! I betänkandet föreslås att medlemsstaterna ska få utfärda viseringar till tredjelandsmedborgare för längre vistelse i upp till 12 månader som kommer att erkännas av andra stater inom Schengenområdet.

Storbritannien tillhör inte Schengenområdet och förefaller därmed inte att påverkas direkt. Förslagen kommer dock att göra det lättare för tredjelandsmedborgare som reser in i en medlemsstat att resa till andra EU-länder.

Storbritannien har ett enormt problem med olaglig invandring. Det finns minst en miljon illegala invandrare i Storbritannien. Enligt dessa förslag kan personer som vill emigrera olagligt till Storbritannien komma till ett annat EU-land helt lagligt, erhålla en visering för längre vistelse med vars hjälp de till exempel kan resa till Frankrike, och sedan därifrån ta sig in olagligt i Storbritannien.

De ledamöter som tillhör UK Independence Party kommer därför att rösta emot detta betänkande i syfte att skydda våra gränser mot ytterligare olaglig invandring.

  Frank Vanhecke (NI). – (NL) Herr talman! Detta betänkande innehåller verkligen ett mycket bisarrt exempel på varför vi absolut måste lätta på reglerna på detta sätt, nämligen att en utländsk student som har beviljats visum för att studera i Belgien som en följd av den nya ordningen nu kan söka efter information i ett nederländskt bibliotek och sedan resa vidare till Barcelona. Det är trevligt för honom!

Men det här handlar naturligtvis inte om det. I praktiken innebär Schengen, och EU:s viseringspolitik som helhet, något helt annat än fri rörlighet för studenter. Det innebär en fullständig nedmontering av våra gränser samt fria tyglar till den organiserade brottsligheten och den olagliga invandringen utan att det finns några vattentäta yttre gränser – vilka skulle utgöra grunden i hela systemet – för att hålla detta i schack. Ett av de direkta resultaten av Schengen är till exempel att den stora massan av de legaliserade spanska olagliga invandrarna är fria att flytta till de andra medlemsstaterna.

Enligt min mening skulle parlamentet göra klokare i att för en gångs skull fundera över konsekvenserna av sådana beslut för vanliga EU-medborgare i stället för att tänka på de utländska studenternas praktiska bekymmer i vardagen.

  Agustín Díaz de Mera García Consuegra (PPE). – (ES) Herr talman! Jag vill börja med att gratulera Carlos Coelho för hans utmärkta arbete och särskilt för den betydande enighet som har uppnåtts mellan rådet, kommissionen och de olika politiska grupperna i parlamentet. Tack vare hans arbete tror jag inte att det kommer att bli så stor oenighet här.

EU utgör det största område för frihet som någonsin har inrättats. Vi bör undanröja alla de hinder som hindrar fri rörlighet, både för EU-medborgare och tredjelandsmedborgare som vistas lagligt i en medlemsstat. Vi bör få ett definitivt slut på de absurda situationer som personer med D-viseringar för längre vistelse så ofta ställs inför.

Som ni vet ger en visering för längre vistelse innehavaren möjlighet att vistas i den medlemsstat som har utfärdat viseringen. Innehavarna av sådana viseringar kan dock inte röra sig fritt inom EU, förutom att resa till den medlemsstat som har utfärdat viseringen. Paradoxalt nog uppstår situationer liknande dem som redan har beskrivits mycket ofta. Jag ska ge ett annat exempel: en doktorand som arbetar i Lissabon med sin doktorsavhandling om Amerikas historia kan inte ta del av de dokument som finns i Archivo General de Indias i Sevilla, som ligger en timmes flygresa från Lissabon.

Ytterst är syftet med förslaget att viseringar för längre vistelse ska ge samma rättigheter som ett uppehållstillstånd gör. Vi måste förbättra principen om rörlighet, rörlighet som framför allt gäller arbete samt vetenskapliga och akademiska ändamål.

Även om jag tycker att det verkar helt onödigt vill jag avsluta med att be er alla att stödja Carlos Coelhos betänkande, inte bara på grund av dess extremt höga kvalitet utan också för att det utgör en ytterligare garanti för det stora område för fri rörlighet som vi försvarar. Jag stöder också Carlos Coelhos föreslagna tidsplan.

  Iliana Malinova Iotova (S&D). – (FR) Herr talman! Jag vill först tacka föredraganden Carlos Coelho för hans arbete, och berömma det samarbete som har skett mellan parlamentet, rådet och kommissionen under konsolideringen av de två rapporterna och under första behandlingen, som också bör bli den sista.

Det har varit avgörande för att detta betänkande ska kunna antas före slutet av april 2010 så att det kan genomföras samtidigt som viseringskodexen. Det är oerhört viktigt för alla invånare i EU att kunna resa runt i alla medlemsstater. På så sätt kan vi lösa det dubbla problemet med tillämpningen av D+C-viseringar och reglerna för uppehållstillstånd.

Tack vare denna rapport kommer alla tredjelandsmedborgare som innehar visering för längre vistelse att ha rätt att resa vart som helst i EU under sex månader per år. Alla berörda personer bör få all nödvändig information när de får sina viseringar, och framför allt bör de informeras om att viseringen automatiskt kommer att övergå i ett uppehållstillstånd före utgången av sin ettåriga giltighetstid.

Slutligen är det viktigt att betona att alla som ansöker om en D-visering av säkerhetsskäl kommer att bli föremål för utredning, men de kommer inte att behöva bli registrerade i SIS. Den avtalsslutande parten måste ta vederbörlig hänsyn till de upplysningar som redan har förts in i SIS av en annan avtalsslutande part.

Om SIS II inte genomförs före slutet av 2012 uppmanar vi dessutom kommissionen och rådet att lägga fram de lagstiftningsförslag som behövs för att skyddsnivån för personuppgifter ska bli lika hög som i SIS II.

  Mario Borghezio (EFD). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Dessa förslag syftar till att underlätta för tredjelandsmedborgare som vistas lagligt i en medlemsstat att röra sig i Schengenområdet på grundval av en D-visering för längre vistelse.

I huvudsak är syftet att utvidga – och detta oroar oss – principen om likvärdighet mellan uppehållstillstånd och C-viseringar för kortare vistelse till att även omfatta viseringar för längre vistelse. Ett visum för längre vistelse skulle således fungera på samma sätt som ett uppehållstillstånd när det gäller fri rörlighet i Schengenområdet. Med andra ord vill man göra det möjligt för alla personer som innehar handlingar som visar att de är lagligt bosatta i en medlemsstat att röra sig fritt i Schengenområdet under kortare perioder på högst tre månader under en halvårsperiod.

Vi vill uppmärksamma kommissionen och rådet på de säkerhetsproblem som kan uppstå på grund av denna fria rörlighet. Det är redan mycket svårt att utföra kontroller i en medlemsstat; låt oss därför vara uppmärksamma på de risker vi tar genom att plötsligt genomföra denna princip.

  Franz Obermayr (NI). – (DE) Herr talman! För ett par månader sedan rådde inte bara julstämning här i kammaren utan också en känsla av glädje för de flesta här eftersom viseringsbestämmelserna höll på att förenklas för många länder i EU.

Hur ser det då ut i realiteten? Efter avskaffandet av viseringstvånget för medborgare från Montenegro, Makedonien och Serbien i december 2009 reste en våg av personer från Balkan via Österrike till Centraleuropa och ända upp till Skandinavien. En riktig folkvandring! På bara sju veckor har ca 150 000 makedonier utnyttjat denna nya frihet att resa, enligt inrikesministeriet. Två tredjedelar av dessa personer reser inte tillbaka hem. I många byar, särskilt albansk-makedonska byar, ger sig dagligen fem bussar av mot Central- och Västeuropa, och alla resenärer är utrustade med turistvisum som uttryckligen förbjuder förvärvsarbete. Detta innebär alltså att dessa personer efter 90 dagar går under jorden, och de så kallade turisterna befinner sig då återigen på den billiga arbetsmarknaden och arbetar för dumpade löner. Det är skillnaden mellan verkligheten och Europaparlamentets önskedröm.

Konsekvenserna av detta måste bäras av våra hemländer. De måste lida av konsekvenserna av det som beslutas av majoriteten i parlamentet. De måste stå ut med en olaglig invandring och en brottslighet som knappt går att kontrollera och den svarta arbetskraft som hör ihop med detta.

  Simon Busuttil (PPE). – (MT) Jag vill också gratulera min kollega Carlos Coelho för hans betänkande om detta initiativ som syftar till att ge tredjelandsmedborgare större rörelsefrihet inom EU:s frizon. Jag måste dock påpeka en ironi som har dykt upp i debatten: samtidigt som vi ger tredjelandsmedborgarna större rättigheter står EU och dess medborgare just nu inför allvarliga problem när det till exempel gäller att resa till ett land som Libyen. Detta beror på de pågående problemen mellan Schweiz och Libyen, som har resulterat i att Libyen blockerar resor till och från landet för alla EU-medborgare och inte bara för schweizarna. Så samtidigt som vi ger tredjelandsmedborgarna fler rättigheter får våra egna medborgare färre rättigheter att resa till tredjeländer som Libyen. Vad får detta för konsekvenser? Konsekvenserna är mycket allvarliga. Det finns anställda som inte kan åka till Libyen för att arbeta, företag som har investerat i Libyen hindras från att skicka över sina anställda samtidigt som andra arbetstagare just nu befinner sig i Libyen och måste stanna där tills deras ersättare beviljas inresa. Detta är en prekär situation, och jag vädjar till kommissionsledamot Cecilia Malmström att snarast ingripa i frågan. Jag förstår att detta är en diplomatisk fråga mellan två länder som inte ens är EU-medlemmar, men det får allvarliga konsekvenser för de EU-medborgare som vill resa till Libyen för att tjäna sitt uppehälle.

  Monika Flašíková Beňová (S&D). – (SK) Betänkandet från min kollega Carlos Coelho, och även förslaget till förordning, handlar om den fria rörligheten för personer, vilken är en väsentlig del i EU:s demokrati, och därför är det oacceptabelt att personer som innehar viseringar för längre vistelse i en medlemsstat inte kan resa i hela EU.

Det finns flera skäl att stödja dessa initiativ. Det första är respekten för och försvaret av de grundläggande mänskliga rättigheterna, som självfallet även omfattar den fria rörligheten. Om en medlemsstat ger sitt lagliga tillstånd till en tredjelandsmedborgare att vistas i landet finns det ingen anledning till att denna person inte ska kunna röra sig fritt inom Schengenområdet. Naturligtvis måste man diskutera detaljerna när det gäller att inte sänka nivån på säkerheten inom Schengenområdet.

Man har också talat här om studenter och forskare som inte har kunnat resa till en annan medlemsstat. Jag vill att denna grupp utökas till att även omfatta affärsmän, för om vi inte tillåter dem det kommer vi att minska EU:s konkurrenskraft. Därför tror jag att detta förslag kommer att få stöd, och jag vill gratulera föredraganden.

  Piotr Borys (PPE). – (PL) Herr talman! Jag tackar Carlos Coelho så mycket. Man har tagit hänsyn till min åsikt i förordningen. Jag har också haft möjlighet att arbeta med själva förordningen. Jag skulle vilja säga att Coelhos betänkande inte bara är angeläget och viktigt; det är också symboliskt. Som företrädare för en av de nya medlemsstaterna kan jag i dag med stolthet säga att vi kan ändra reglerna och på så sätt möjliggöra fri rörlighet i Schengenområdet, där en del av de nuvarande EU-medlemsstaterna fram till nyligen stod inför samma svårigheter. Jag tror att symboliken i dessa förändringar i dag är något som inte kan övervärderas, och jag hoppas att det samförstånd som har nåtts i parlamentet kommer att bli en stor framgång för oss alla.

För det andra vill jag säga att avskaffandet av de så kallade D+C-viseringarna och det faktum att medlemsstaterna inte kan utfärda uppehållstillstånd tvingar oss att agera skyndsamt. Jag ska bara ge några exempel på frågor som har nämnts här i kammaren i dag. Två ukrainska elever som var på väg från Wrocław till Berlin förra året greps just när de skulle passera gränsen, främst på grund av att de inte var medvetna om reglerna, och de ville bara utnyttja våra intellektuella resurser. Jag tror att omröstningen i dag kommer att bli mycket betydelsefull och viktig för oss.

Jag vill bara rikta uppmärksamheten på den sista frågan – frågan om säkerhet. Vi bör i dag ha ett bra system för utbyte av information som samlas in i Schengen, vi bör definitivt arbeta med den andra generationen av Schengens informationssystem och informationssystemet för viseringar, och framför allt bör kanske granskningar och rapportering ske oftare. Jag vill nu uppmana Cecilia Malmström att se till att samordningen mellan medlemsstaterna i säkerhetsfrågor kommer att vara lika bra som den har varit hittills, och än en gång vill jag tacka Carlos Coelho så mycket för ett utmärkt betänkande.

  Kinga Göncz (S&D). – (HU) Herr talman! Jag vill säga att jag helt håller med och stöder föredraganden och även kommissionsledamot Cecilia Malmström när det gäller att finna en lösning på detta problem som handlar om rättsstatsprincipen, respekten för mänskliga rättigheter, skyddet av personuppgifter och naturligtvis också säkerhetsöverväganden. Många farhågor har uttryckts. Jag vill peka på några frågor. För att denna förordning ska fungera måste vi först av allt studera och lära oss mer om de metoder som används i varje medlemsstat. Vi är medvetna om att vissa medlemsstater kan utfärda uppehållstillstånd i god tid. Dessa bästa metoder kan betyda mycket för oss. Vi måste samordna medlemsstaternas metoder för att kunna öka förtroendet. Alla medlemsstater bör använda SIS-systemet – vi vet att inte alla gör det i dag – och införandet av SIS II och driften av VIS-systemen är mycket angelägna uppgifter eftersom dessa system kommer att ge garantier på lång sikt. Det ligger i EU:s intresse att tredjelandsmedborgare som vistas här – studenter, affärsmän och forskare – verkligen bör kunna röra sig fritt.

  Georgios Papanikolaou (PPE). – (EL) Fru talman! Jag vill också börja med att tacka Carlos Coelhos för hans utmärkta arbete med detta betänkande och säga följande:

Först och främst innebär Schengenregelverket just detta: fri rörlighet inom gränserna för Schengenområdet. Därför måste vi i denna debatt dra en första grundläggande och enkel slutsats: att det är mycket viktigt att vi går framåt med denna förordning. Exemplet med studenten är belysande; alla med en visering för längre vistelse bör ha rätt till fri rörlighet.

Frågan är – och detta är vad jag vill lyfta fram – om detta kommer att underlätta olaglig invandring, om än indirekt, om det kommer att leda till säkerhetsproblem, och om en person som utövar denna rättighet ändå inte kommer att ha möjlighet att flytta inom EU, vilket är något som medlemsstaterna måste ta hänsyn till.

Självklart måste varje medlemsstat vara mycket försiktig vid utfärdandet av viseringar. Som framgår av rapporten uppstår vid denna punkt en mycket viktig parameter, den mest avgörande parametern av alla: att behandlingen av uppgifter i samband med utfärdandet av viseringar för längre vistelse nu kommer att bli obligatorisk i Schengens informationssystem. I slutändan skyddar vi inte bara Schengenregelverket; vi stärker också säkerheten för detta regelverk.

Därför bör vi alla vara positiva till dessa utsikter, och vi måste hur som helst snabbt gå vidare med SIS II-systemet, vilket är en nödvändighet. Slutligen måste vi, i samarbete med medlemsstaterna och medlemsstaternas myndigheter, inte bara underlätta Schengenregelverket och stärka det, utan också samtidigt stärka säkerheten, som är en nödvändig förutsättning för varje medlemsstat, för oss alla, och för Schengenregelverket.

(Applåder)

  Tanja Fajon (S&D). – (SL) Den fria rörligheten och avskaffandet av de inre gränserna är två av de viktigaste faktorerna när det gäller den europeiska integrationen. Vi måste underlätta rörligheten inom Schengenområdet för medborgare i tredjeländer som är lagligt bosatta i en medlemsstat. Det är oacceptabelt om vi på grund av byråkrati begränsar rörligheten i EU för studenter, forskare och företag.

På samma sätt måste vi möjliggöra fri rörlighet så snart som möjligt för medborgare i Bosnien och Hercegovina och Albanien samt folket i Kosovo, som paradoxalt nog har färre rättigheter när de gäller fri rörlighet i dag än de hade för flera år sedan. Självklart måste villkoren uppfyllas för att detta ska kunna ske, och vi bör inte låta oss vilseledas av uppgifter om olaglig massinvandring.

Folket på västra Balkan har varit isolerade på grund av viseringssystemet alldeles för länge. De behöver stärka kontakterna med unionens medborgare, men oftast blir de hindrade från att göra det på grund av att de får avslag på sina visumansökningar. Låt oss inte riskera att framkalla en ännu starkare känsla av isolering och diskriminering, särskilt bland ungdomar, som kanske aldrig har fått någon chans att upptäcka unionen. Låt oss därför inte slösa någon tid så fort antingen Bosnien och Hercegovina eller Albanien uppfyller kriterierna för förenklade viseringsförfaranden.

Alla åtgärder vi vidtar för att underlätta resandet inom Schengenområdet kommer att utgöra ett steg framåt och ligga i EU:s intresse.

  Zbigniew Ziobro (ECR). – (PL) Herr talman! Det förslag som diskuteras rör en av de grundläggande principerna i Europeiska unionens funktionssätt – avlägsnandet av inre gränser och fri rörlighet för personer. Det förtjänar därför särskild uppmärksamhet. Det är obegripligt och följaktligen oacceptabelt att innehavare av viseringar för längre vistelse har mindre rörelsefrihet inom Schengenområdet än personer som innehar viseringar för kortare vistelse. Därför är jag positiv till Europeiska kommissionens förslag. Jag tycker dock att vi bör göra ändringar i förslaget för att garantera säkerheten. Därför stöder jag förslaget från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor att det som en del av Schengens informationssystem bör finnas ett flöde av information mellan medlemsstaterna om icke önskvärda personer. Europeiska kommissionen bör också åläggas att lägga fram en rapport om tillämpningen av förordningen senast den 5 april 2012. De ändringsförslag som har utarbetats förtjänar allvarlig eftertanke och – i de flesta fall – stöd.

  Elżbieta Katarzyna Łukacijewska (PPE). – (PL) Herr talman! Det är inte bara tredjelandsmedborgare som vill att det ska bli lättare för personer från dessa länder att röra sig inom Schengenområdet, för vi EU-medborgare väntar också på detta. Det är paradoxalt att en innehavare av en visering för kortare vistelse i dag har större rörelsefrihet än en innehavare av en visering för längre vistelse, och att en person från ett tredjeland som innehar ett rättsligt tillstånd för långvarig vistelse i till exempel Polen inte kan resa till Tyskland eller Frankrike. Fri rörlighet bör inte begränsas till personer bosatta inom EU. Forskare, studenter, skolungdomar och affärsmän från tredjeländer bör kunna röra sig fritt, besöka vänner och lära sig andra länders traditioner, seder och kultur. De kommer att bli goda ambassadörer för idén om Europeiska unionen, och vi som är invånare i EU kommer att ta ett steg mot förverkligandet av idén om en union utan gränser.

  Andreas Mölzer (NI). – (DE) Herr talman! Viseringssystemet i Schengenländerna är tydligen så komplicerat att konsulatens anställda inte längre vet vad de gör och låter ärliga resenärer med visum falla i viseringsfällan. Det verkar lite underligt att konsulatspersonalen inte känner till viseringskategorierna D och C. Det är rent ut sagt vårdslöst om någon låter bli att söka i Schengens informationssystem bara för att göra arbetet lättare. Det är uppenbart att detta kommer att skapa många och onödiga problem vid de yttre gränserna, och denna situation måste snarast förändras. I detta sammanhang är det meningslöst att diskutera nationella spärrlistor om EU:s varningssystem och de bestämmelser som omgärdar detta inte ens tillämpas konsekvent.

De förenklade viseringsförfarandena för Balkanländerna går hand i hand med en ökning av meningslösa asylansökningar från dessa länder. Det är särskilt viktigt att få ordning på tillämpningen av viseringsbestämmelserna nu när det på grund av uppluckringen av viseringsbestämmelserna för Balkan finns ett verkligt hot om en våg av invandring, när nästan 150 000 personer från Makedonien inom loppet av sju veckor har utnyttjat sin nya frihet att resa och uppskattningsvis nästan två tredjedelar av dem förmodligen inte kommer att resa tillbaka.

  Krisztina Morvai (NI). – (HU) Som ungerska parlamentsledamöter befinner vi oss i en särskild ställning när vi ska rösta och besluta om huruvida vi ska göra det möjligt för tredjelandsmedborgare att röra sig fritt inom EU eller tvärtom försöka att hindra detta. På grund av tragedin i Trianon förlorade Ungern en stor del av sitt territorium, och ett stort antal ungerska landsmän lever utanför gränserna för dagens Ungern, och därmed utanför de nuvarande gränserna för EU i före detta södra regionen och Podkarpacie. Våra landsmän befinner sig i en mycket förödmjukande situation när de studerar eller arbetar inom forskning eller andra områden i sitt eget stympade land och inte får lämna Ungerns territorium. Detta är en mycket negativ och oacceptabel situation som vi måste vidta åtgärder mot. Det är därför vi ungerska parlamentsledamöter som känner starkt för Ungern kommer att rösta för detta förslag för att få ett slut på denna löjliga situation.

  Andrew Henry William Brons (NI). – (EN) Herr talman! Detta förslag grundas på antagandet att alla personer från tredjeländer som kommer till EU är personer med ärliga avsikter och att de talar sanning om de säger att de kommer hit för att studera. EU har många falska högskolor, och även riktiga högskolor har ofta studenter inskrivna som aldrig sätter sin fot i en undervisningssal. Om vi gör det lättare för dem att förflytta sig till andra stater kommer det att bli mycket svårare att kontrollera att deras status är äkta och att hitta dem när det visar sig att de har ljugit om sin status.

Även om Storbritannien inte är en del av Schengenområdet har EU tidigare gjort sig känt för att legalisera olagliga invandrare. Dagens innehavare av en visering för längre vistelse eller ett uppehållstillstånd kan bli morgondagens olagliga invandrare, och dagen efter en EU-medborgare med fri rörlighet.

  Cecilia Malmström, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Två frågor togs upp som inte specifikt gäller detta ärende, men jag skulle vilja ta tillfället i akt att helt kort beröra dem ändå.

Simon Busuttil tog upp frågan om Libyen. Jag kan försäkra honom om att det är en mycket komplicerad fråga, men vi deltar aktivt i dialogen med Libyen, Schweiz och medlemsstaterna för att finna en lösning på detta mycket komplicerade problem innan det eskalerar ytterligare. Jag hoppas därför snart kunna återkomma till er om utvecklingen i denna fråga.

Till Tanja Fajon vill jag säga att situationen i Albanien och Bosnien och Hercegovina naturligtvis är ett annat spår, och vi håller just på att avsluta ett uppdrag där för att utvärdera hur väl dessa två länder uppfyller kriterierna. Kommissionen kommer mycket snart, efter samråd med både medlemsstater och experter, att utarbeta en rapport om detta, och bedömningen i denna rapport kommer att delges ledamöterna i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor innan vi lägger fram ett eventuellt förslag.

När det gäller detta förslag kan jag försäkra ledamöterna och föredraganden om att kommissionen är mycket engagerad för att få detta att fungera, och vi kommer att göra vårt yttersta för att se till att förordningen genomförs. Det kan låta som ett tekniskt problem, men det är det inte. Det gäller enskilda medborgare, och vi vill uppmuntra personer att komma hit lagligt med alla sina papper i ordning, oavsett om det gäller studenter, forskare, experter eller vetenskapsmän. Det är bra för dem, och det är bra för oss. Det ligger också i linje med EU:s filosofi att skapa ett område utan inre gränser. Därför bör vi undvika att göra livet onödigt komplicerat för dessa personer.

Jag tycker att vi har vi funnit en bra avvägning i detta förslag. Vi har kunnat beakta säkerhetsfrågorna på ett tillfredsställande sätt, och vi kan gratulera oss själva. Detta är unionen när den arbetar som bäst med de tre institutionerna som försöker identifiera ett problem och hitta en konkret lösning till gagn för medborgarna.

Så tack så mycket för ert arbete, herr Coelho, och tack för en bra debatt i kammaren.

  Carlos Coelho, föredragande. – (PT) Herr talman! Jag vill avsluta med att ta upp fyra punkter. För det första är det beklagligt att rådets platser i kammaren har fått stå tomma under debatten. För det andra vill jag tacka kommissionsledamot Cecilia Malmström för hennes vänliga kommentarer och även be henne att, tillsammans med rådet, garantera att denna förordning träder i kraft den 5 april. Annars får vi ett kryphål i lagstiftningen, vilket får konsekvenser för verkliga människor.

För det tredje är det beklagligt att de ledamöter som har deltagit här i debatten och som har tagit upp frågan om säkerhetsproblem inte har känt till de förbättringar som parlamentet har infört genom denna förordning, särskilt skyldigheten att konsultera Schengens informationssystem i förväg.

Som jag betonade i mitt första anförande anser jag att parlamentet har utfört sin uppgift väl, eftersom det har stärkt både säkerheten och den fria rörligheten. Den som inte erkänner detta har en ensidig syn på saken och ser inte hela bilden.

För det fjärde och sista vill jag tacka alla dem som har arbetat tillsammans mot detta mål, dem som har gjort det möjligt för oss att få till en överenskommelse under första behandlingen, särskilt kommissionen och rådet men också alla de politiska grupper inom utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor samt utskottet för rättsliga frågor som gjorde detta breda samförstånd möjligt. Jag anser att vi uppnår bästa möjliga resultat när vi samarbetar på det här sättet för att finna en lösning.

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum inom kort.

Skriftliga förklaringar (artikel 149)

  Petru Constantin Luhan (PPE), skriftlig. – (RO) Jag stöder de ansträngningar som gjorts i och med detta betänkande för att öka rörelsefriheten för innehavare av viseringar för längre vistelse på samma sätt som för innehavare av uppehållstillstånd och viseringar för kortare vistelse. De avtal som nu gäller har inneburit många nackdelar för tredjelandsmedborgare som är lagligt bosatta i en medlemsstat och som av olika skäl vill resa runt i EU. Det finns skillnader mellan medlemsstaterna när det gäller vilken metod och vilka kriterier som används för beviljandet av visum samt hur lång tid processen tar. Vad man har sett i praktiken är att personer som får avslag på sin ansökan om visum i en stat prövar lyckan i andra medlemsstater. Det beror på att vissa stater är mer krävande medan andra är mer släpphänta när det gäller beviljandet av visum och uppehållstillstånd. För att undvika en tillströmning av viseringsansökningar via vissa stater som tillämpar en mer liberal politik för beviljande av visum föreslår jag att man standardiserar kontroller och metoder för godkännande av ansökningar om visering i alla medlemsstater. Detta förfarande kommer att garantera en standardiserad metod för alla ansökningar, vilket undanröjer risken för att ”inkörsportar” till Schengenområdet uppstår.

(Sammanträdet avbröts kl. 11.50 och återupptogs kl. 12.00.)

ORDFÖRANDESKAP: WALLIS
Vice talman