Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2009/0028(COD)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :

Ingivna texter :

A7-0015/2010

Debatter :

PV 09/03/2010 - 5
CRE 09/03/2010 - 5

Omröstningar :

PV 09/03/2010 - 6.9
CRE 09/03/2010 - 6.9
Röstförklaringar
Röstförklaringar
Röstförklaringar

Antagna texter :

P7_TA(2010)0049

Debatter
Tisdagen den 9 mars 2010 - Strasbourg EUT-utgåva

7. Röstförklaringar
Anföranden på video
PV
  

Muntliga röstförklaringar

 
  
  

Betänkande: Hedh (A7-0024/2010)

 
  
MPphoto
 

  Siiri Oviir (ALDE).(ET) Under årens lopp har omfattningen av EU:s konsumentpolitik utvecklats mycket för att återspegla förändringar i människors behov och förväntningar. Framför allt på grund av den snabba utvecklingen av e-handeln har den gränsöverskridande dimensionen av konsumentmarknaderna i EU ökat avsevärt, vilket gör det ännu viktigare med konsumentskydd, och framför allt en hög nivå på detta konsumentskydd.

Jag anser att en starkare övervakning av marknaden och tillsynssystemen, och en effektiv och övergripande tillämpning av dem, är mycket viktigt för att öka konsumenternas förtroende. Därför stöder jag antagandet av betänkandet, och jag stöder dess förslag till förändring.

 
  
MPphoto
 

  Zigmantas Balčytis (S&D).(EN) Fru talman! Jag stödde detta betänkande. En effektiv konsumentskyddslagstiftning har stor betydelse för en väl fungerande inre marknad.

Vi behöver en verklig och väl fungerande inre marknad med en hög nivå på konsumentskyddet, vilket tyvärr inte är fallet i dag. Vi har lagstiftningen på plats, men den tillämpas inte korrekt i medlemsstaterna. Framför allt känner sig våra konsumenter inte säkra eftersom de inte känner till reglerna, och i många fall fungerar inte kompensationsmekanismerna på det sätt som de borde.

Kommissionen bör öka sina ansträngningar och se till att medlemsstaterna tillämpar direktiven korrekt och att medborgarna informeras om sina rättigheter, och framför allt att de kan utöva dessa rättigheter i praktiken.

 
  
  

Betänkande: Silviu Buşoi (A7-0027/2010)

 
  
MPphoto
 

  Viktor Uspaskich (ALDE).(LT) Herr föredragande, mina damer och herrar! Jag stöder definitivt detta initiativ. Framför allt håller jag med om att av Solvit-nätverket bör förstärkas och att dess verksamhet bör utvidgas. Vi bör inte dra oss för några kostnader när det gäller att sprida information om denna europeiska strukturs verksamhet och möjligheter i nationella medier, på Internet eller i tv-program. Jag kan dock säga er alla att det finns dubbelmoral, lagstiftningen tillämpas inte på ett enhetligt sätt och det finns till och med olika påföljder för samma verksamhet. Tack, det är precis vad jag ville lyfta fram.

 
  
MPphoto
 

  Alfredo Antoniozzi (PPE).(IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag röstade ja till Buşoibetänkandet eftersom jag anser att den service som Solvit tillhandahåller är av grundläggande betydelse för en klar och tydlig koppling mellan institutioner, medborgare och företag, vilket är en av EU:s hörnstenar.

Solvit har visat sig vara ett viktigt verktyg för att lösa problem för medborgare och företag som vill utnyttja de möjligheter som den inre marknaden erbjuder. Många länder i EU har fortfarande hinder i sin nationella lagstiftning som måste avlägsnas. Jag anser därför att vi bör stödja tilldelningen av ytterligare medel, rekryteringen av ytterligare specialiserad personal och förbättringen av synligheten för denna tjänst, även på kommunal nivå, där den skulle kunna bli mycket användbar.

 
  
MPphoto
 

  Zuzana Roithová (PPE). (CS) Som skuggföredragande vill jag tacka alla ledamöter för att vår rapport om Solvit-nätverket har antagits av parlamentet med en sådan absolut majoritet. Det ger en tydlig signal till rådet och kommissionen att ta våra rekommendationer på allvar, vilket bör garantera att detta användbara instrument för medborgare och företagare utnyttjas bättre. Allt som krävs är att företagare och medborgare faktiskt får veta om detta instrument. Jag vill gärna tro att kommissionen nästa år kommer att lägga fram en fullfjädrad årsrapport för parlamentet där allmänheten får reda på klagomål om förvägrande av rättigheter som egentligen bör garanteras av EU-lagstiftningen.

 
  
  

Betänkande: de Brún (A7-0082/2009)

 
  
MPphoto
 

  Jarosław Kalinowski (PPE).(PL) Herr talman! Jag vill motivera mitt handlande i omröstningen om Bairbre de Brúns betänkande. Tack så mycket för att ni har utarbetat detta dokument. Villkoren för transport av djur innebär att vi inte bara skyddar djuren utan framför allt att vi bryr oss om människors säkerhet och hälsa. Jag vill uttrycka stöd för de åtgärder som syftar till att förlänga övergångsordningen och därmed sätta stopp för problemet med rabies i EU. Naturligtvis bör vi vara försiktiga och förnuftiga när det gäller frågan om den fria rörligheten för sällskapsdjur i EU, och vi bör även ta hänsyn till yttranden från experter från forskningsinstitut.

 
  
MPphoto
 

  Zuzana Roithová (PPE). (CS) Jag röstade för en förlängning av den övergångsperiod under vilken vissa stater kan tillämpa undantag, eftersom dessa stater har åtagit sig att inte i framtiden ansöka om ytterligare förlängning av undantagen i fråga om djurhälsokrav. Jag förstår den oro som Irland, Malta, Sverige och Storbritannien hyser, eftersom de har strängare krav på dokumentation för sällskapsdjur som reser med sina ägare till sina hemländer. De främsta riskerna är rabies, eckinokockos och sjukdomar som överförs av fästingar. Det måste naturligtvis sägas att inkonsekvensen i att tillåta vissa stater att ha en övergångsperiod är något som vi måste undvika i framtiden och att det är viktigt för oss att agera gemensamt och ha en harmoniserad lagstiftning.

 
  
MPphoto
 

  Peter Jahr (PPE).(DE) Fru talman! Å ena sidan kan jag förstå att det är av intresse för de enskilda medlemsstaterna att kräva en förlängning av de särskilda arrangemangen i samband med import av sällskapsdjur. Å andra sidan måste vi dock alltid vara noga med att se till att utgifterna står i proportion till nyttan. I detta fall har vi inte lyckats göra det i tillräckligt hög grad. Därför avstod jag från att rösta. Vad vi framför allt behöver är dels ett lämpligt effektivt yttre skydd när det gäller import inom EU, men också i allt högre grad en harmonisering inom EU, för det är också av intresse för konsumenterna, som efter ett tag kan bli rätt förvirrade om olika villkor tillämpas beroende på vilket land importen sker till.

 
  
MPphoto
 

  Nicole Sinclaire (NI).(EN) Fru talman! Jag röstade emot förslaget, framför allt eftersom jag kommer från Storbritannien. Jag anser att vi redan har bra lagar för att hantera detta, och vi vill inte att hotet om rabies ska drabba vår ö.

Jag tycker också att det är ganska häpnadsväckande att man i detta förslag endast nämner hundar, katter och illrar, och jag vill också påpeka att en viss Screaming Lord Sutch föreslog detta för 25 år sedan, och han måste titta ner mycket nöjd från sin himmel i dag.

Men många av mina väljare i West Midlands i Storbritannien tycker nog att en stor del av parlaments politik påminner om Monster Raving Loonys politik.

 
  
MPphoto
 

  Daniel Hannan (ECR).(EN) Fru talman! Det gläder mig att se att ni är tillbaka som talman.

Vi får ibland budskapet från kommissionen att EU gör för mycket. EU borde göra mindre, men göra det bättre, koncentrera sig på de riktigt stora sakerna.

Och sedan har vi alla dessa förslag om sådant som vilka sällskapsdjur vi får ta med oss och vart. Jag tror att det här är en fråga om proportionalitet, eller hur? Olika länder har olika nationella förhållanden. Vårt land är en ö utan landgränser, och vi är fullt kapabla att sluta vettiga proportionella bilaterala eller multilaterala avtal med varandra.

Tror vi verkligen att vi skulle få det bättre om vi skapade en ny administrativ byråkrati i händerna på samma genier som gav oss den gemensamma jordbrukspolitiken, den gemensamma fiskeripolitiken, de oreviderade budgetarna och resten av EU:s regelapparat? Detta är väl ändå en fråga som kan överlåtas åt medlemsstaterna.

 
  
  

Betänkande: Coelho (A7-0015/2010)

 
  
MPphoto
 

  Siiri Oviir (ALDE).(ET) Syftet med Schengenområdet är den fria rörligheten. Det är ologiskt att många innehavare av viseringar för längre vistelse har mycket mindre rörelsefrihet inom Schengenområdet än personer som innehar viseringar för kortare vistelse. EU:s viseringskodex bör träda i kraft om en månad, även om det finns olika versioner och varianter av den, vilket analysen av de åtgärder som vidtas av medlemsstaterna om viseringar för längre vistelse och beviljande av uppehållstillstånd har visat, och det har lett till att medborgarnas grundläggande rättigheter har kränkts.

Med hjälp av kommissionens förslag skulle praktiska problem och förseningar med tilldelningen av uppehållstillstånd kunna undvikas, vilket – som jag har nämnt – man hittills har kunnat se i många medlemsstater. Detta är en mycket angelägen fråga eftersom viseringskodexen kommer att träda i kraft mycket snart, och jag stödde förslagen i betänkandet.

 
  
MPphoto
 

  Zuzana Roithová (PPE). (CS) Jag stöder denna förordning, som kommer att underlätta rörligheten för personer med viseringar för längre vistelse i Schengenområdet. Det är logiskt att studenter, forskare och företagare från tredjeländer bör ha rätt att röra sig fritt i hela unionen om de har erhållit en visering i någon medlemsstat.

Jag skulle dock återigen vilja vädja till andra länder att visa solidaritet med Tjeckien, som kämpar förgäves mot införandet av viseringskrav från Kanada. Detta innebär en aldrig tidigare skådad skillnad mellan medborgarna i EU. Kanada överväger nu att införa visum för andra länder, till exempel Ungern, och vi kan inte bara finna oss i detta. Det är de alltför generösa och därför frestande villkoren för asylsökande som är orsaken till detta. De provocerar bokstavligen fram missbruk av systemet. Kanada har lovat att ändra dem, men gör ingenting. Jag vill be om ursäkt för att jag åter tar tillfället i akt att uppmärksamma denna fråga.

 
  
MPphoto
 

  Kinga Gál (PPE).(HU) Som vi hörde i debatten går detta förslag ut på att underlätta resandet inom EU för tredjelandsmedborgare som innehar D-viseringar för längre vistelse som har utfärdats av en medlemsstat. Tanken med detta är att tillhandahålla en lösning för situationer när en del medlemsstater av en eller annan orsak inte kan eller vill utfärda uppehållstillstånd för tredjelandsmedborgare i tid, eller inte tillämpar den ram som Schengenregelverket ger på ett korrekt sätt. Den ungerska Fidesz-delegationen avstod från den slutliga omröstningen om denna lag, för hittills har Ungern kunnat införliva lagstiftningen korrekt utan problem, och genom att använda de möjligheter som Schengen ger har vi kunnat åstadkomma detta på ett mer effektivt sätt. Samtidigt vill vi betona att det är av intresse för de ungerska minoriteter som lever som tredjelandsmedborgare i EU:s grannländer att kunna vistas lagligt på EU-medlemsstaternas territorier utan alltför stora administrativa bördor. Detta kräver lagar, både på gemenskapsnivå och i medlemsstaterna, som inte motverkar varandra utan snarare förstärker varandras mål.

 
  
  

Betänkande: in ’t Veld (A7-0025/2010)

 
  
MPphoto
 

  Marian Harkin (ALDE).(EN) Fru talman! Det finns mycket som är bra i det här betänkandet, men jag kan helt enkelt inte ansluta mig till punkt 35 där det förespråkas att en gemensam konsoliderad bolagsskattebas ska införas.

En av de saker vi får veta om den gemensamma konsoliderade bolagsskattebasen är att den kommer att vara mer effektiv och göra saker och ting lättare. Men eftersom företag enligt nuvarande ordning kan godkänna eller motsätta sig detta skulle vi få 28 skattebaser i stället för de nuvarande 27, vilket knappast innebär någon förenkling.

Som förslaget nu är utformat skulle den gemensamma konsoliderade bolagsskattebasen dessutom innebära att europeiska vinster omfördelas inom EU, så att ett land som mitt eget, Irland, som exporterar en stor del av sin produktion, skulle straffas eftersom vinsten naturligtvis skulle göras vid försäljningsstället. Detta verkar lite märkligt, eftersom den fria rörligheten är en av EU:s hörstenar och att resultatet, om vi tillämpar en gemensam konsoliderad bolagsskattebas, skulle bli att vi försämrar för exporterande länder.

Slutligen anser jag även att införandet av en gemensam konsoliderad bolagsskattebas skulle förstöra EU:s möjligheter att dra till sig utländska direktinvesteringar, eftersom reglerna som sådana inte vore tillämpliga i den medlemsstat där investeringen görs, utan skulle gälla med hänvisning till en komplicerad formel som kan räknas ut enbart i efterhand. Jag är säker på att detta skulle förstöra våra möjligheter att dra till oss utländska direktinvesteringar.

 
  
  

Betänkande: Von Thun Und Hohenstein (A7-0084/2009)

 
  
MPphoto
 

  Jarosław Kalinowski (PPE).(PL) Fru talman! Inledningsvis vill jag tacka min kollega för utarbetandet av detta betänkande, som är avgörande för den ekonomiska tillväxten. Jag är fullständigt överens med upphovsmannens betraktelser och anmärkningar i fråga om att införa och verkställa gemenskapsrätten i medlemsstaterna. En effektiv och välfungerande inre marknad är ett nödvändigt element i en stabil ekonomi, något som är mycket välbehövligt i kristider. En effektiv användning av potentialen hos denna marknad bygger på effektivt samarbete mellan institutionerna på nationell och europeisk nivå. Genom att lätta den administrativa arbetsbördan, genom effektiv kommunikation mellan de ansvariga myndigheterna, förenkling av förfaranden och harmonisering av lagstiftningen kommer genomförandet av direktiv i medlemsstaterna att gå snabbt och effektivt. För övrigtkommer publicering av aktuella data och effektiv information till medborgare och näringslivsfolk om deras rättigheter och om marknadsläget att bidra till att förbättra marknadens funktion och öka insynen i dess principer, vilket säkerställer jämlika konkurrensvillkor.

 
  
MPphoto
 

  Viktor Uspaskich (ALDE).(LT) Fru talman, fru föredragande, mina damer och herrar! Jag välkomnar förslaget och litar på att det kan hjälpa människor och företag på nationell nivå. Utan en tydlig och strikt reglerad uppföljning av situationen på den inre marknaden och inom rättsväsendet tvivlar jag dock på möjligheterna att effektivt bevara dessa marknadsaktörer, oavsett hur stora de är eller vilka tjänster de utnyttjar. Strikta påföljder måste fastställas om uppenbara kränkningar upptäcks vid en efterföljande analys. Man måste absolut beakta metoderna när man undersöker klagomål på internationell nivå och fastställa kriterier för dessa. Tyvärr visar den dystra statistiken i mitt land att i åtta av tio av de fall som undersöks för närvarande har myndigheter eller domstolar visat sig agera oegentligt. Utan tydlig reglering av påföljderna tror jag därför att det kommer att bli omöjligt att uppnå det önskade resultatet. Jag skulle önska att detta uppmärksammades.

 
  
MPphoto
 

  Siiri Oviir (ALDE).(ET) För att kunna skapa stabila och innovativa ekonomiska förutsättningar är det absolut nödvändigt att ha en välfungerande inre marknad. Den inre marknaden kan dock inte fungera väl om inte EU:s bestämmelser rörande den införs av alla medlemsstater. Införandet kan i sin tur bara komma till stånd om medlemsstaternas parlament är involverade i införandet av bestämmelserna. Införandet är också väsentligt med utgångspunkt från den parlamentariska övervakningen. Eftersom även dessa ståndpunkter återgavs i betänkandet gav jag helhjärtat mitt stöd till att anta det.

 
  
MPphoto
 

  Zuzana Roithová (PPE). (CS) Parlamentet har som väntat godkänt alla de tre betänkandena om den inre marknadens funktion. I fråga om Von Thun und Hohenstein-betänkandet har socialisterna och de gröna vänt sig emot förslaget om regelbundna kontroller av den inre marknadens funktion. Enligt dem skulle det förstöra de överenskomna sociala och miljömässiga standarderna. Dock vet vi alla att dessa standarder betingar sitt pris, och även att de möjliggör en högre livskvalitet i EU. Vänstergrupperna har i dagens debatt inte förklarat varför de är så rädda för att det sätts värde på detta. Jag har röstat för allting.

 
  
  

Skriftliga röstförklaringar

 
  
  

Betänkande: Dehaene (A7-0022/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) Kommissionens förslag rör fördelningen av indirekt mätta finansiella tjänster (FISIM) för att fastställa medlemsstaternas bruttonationalinkomst (BNI) som ska användas för EU:s budget och dess egna medel.

FISIM utgör en del av de finansiella institutionernas produkter, som inte levereras i form av direkt försäljning av tjänster till ett fast pris, utan snarare genom att en högre ränta tas ut vid utlåning än vid inlåning.

Kommissionen föreslår en övergång till fördelning av FISIM för att fastställa BNI och anser att detta bör ske retroaktivt från den 1 januari 2005, den dag då rådets förordning (EG) nr 1889/2002 trädde i kraft. Dock skapar den föreslagna retroaktiva tillämpningen från den 1 januari 2005 problem för vilken exakt utsträckning denna retroaktivitet ska ha.

Därför ansluter vi oss till föredragandens ställningstagande, som förordar att fördelningen av FISIM för att fastställa BNI inte ska inledas förrän den 1 januari 2010. Detta säkerställer att fördelningen av FISIM genomförs korrekt från 2010, vilket resulterar i en mer exakt beräkning av BNI.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Fördelningen av indirekt mätta finansiella tjänster (FISIM) för att fastställa medlemsstaternas bruttonationalinkomst (BNI), som ska användas för EU:s budget och dess egna medel, är en gammal fråga som skulle ha genomförts 2005. Behovet av att pröva denna metod för att avgöra dess riktighet och få ett mått på om den verkligen ger tillförlitliga resultat för korrekt värdering av den ekonomiska verksamheten i fråga har dock fördröjt tillämpningen. Jag håller med om att denna metod inte tillämpas med retroaktiv verkan, för att undvika konflikter mellan medlemsstaterna och eventuella rättsliga åtgärder.

 
  
  

Betänkande: Böge (A7-0020/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Alfredo Antoniozzi (PPE), skriftlig. (IT) Att använda fonden för justering för globaliseringseffekter som ett bra verktyg för att hantera följderna av den ekonomiska och finansiella krisen är ett mycket hedervärt initiativ som leder till konkreta åtgärder i form av ekonomiskt stöd. Det är viktigt att påpeka att mobiliseringen av denna fond bör vara ett incitament för att återanställa uppsagda arbetstagare.

Jag hoppas att även ansökningar från andra länder kommer att godkännas, till exempel från Italien, som måste be om medel från denna fond till stöd för anställda hos de företag som betalar kostnaderna för krisen och som måste skära ned. I detta avseende skulle jag ändå vilja be kommissionen om ökad flexibilitet vid fastställandet av kriterierna för godkännande hos fonden, som även borde aktiveras om strukturella problem uppstår i små och medelstora lokala industrizoner.

 
  
MPphoto
 
 

  Carlos Coelho (PPE), skriftlig. (PT) Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (EGF) inrättades för att erbjuda kompletterande stöd till arbetstagare som drabbas av följderna av de stora strukturförändringarna i den internationella handeln. EGF:s tillämpningsområde har utvidgats för ansökningar som inges från och med den 1 maj 2009, så att den nu – och det med rätta – omfattar stöd till arbetstagare som har blivit uppsagda som en direkt följd av den globala finansiella och ekonomiska krisen.

Jag stöder detta förslag om att mobilisera ett belopp av 6 199 341 euro till stöd för Tyskland som svar på Tysklands ansökan av den 13 augusti 2009, med avsikten att erbjuda stöd till arbetstagare som har blivit uppsagda inom fordonskoncernen Karmann.

De tre institutionerna bekräftade 2008 vikten av att garantera att det skulle gå snabbt att godkänna beslut om att ta fonden i anspråk, med målet att kunna ge stöd inom rimlig tid. Det behövdes sju månader för att anta detta beslut. Jag hoppas att förfarandet med att aktivera solidaritetsfonden går snabbare, så att det blir möjligt att hantera svåra situationer som kräver omedelbara åtgärder, såsom den senaste tragiska händelsen på Madeira.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Den tyska Karmannkoncernen, som en gång var ett framgångsrikt och konkurrenskraftigt företag, har brottats med krisen i fordonssektorn och lämnat in en konkursansökan, efter att nyligen ha blivit delvis uppköpt av Volkswagen. Mobiliseringen av 6 199 341 euro från Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter behövs för att stödja och hjälpa 1 793 uppsagda från den koncernen.

Enligt kommissionen har villkoren för att få ansöka om medel från denna fond uppfyllts, vilket betyder att EU är fullt berättigat att snabbt hjälpa arbetstagare som har problem.

Jag hoppas att denna svåra period i de uppsagdas liv ger dem tillfälle att förbättra sina kunskaper och färdigheter och att denna förkovran gör det möjligt för dem att snabbt återgå till arbetsmarknaden.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (EGF) inrättades för att erbjuda kompletterande stöd till arbetstagare som drabbas av följderna av de stora strukturförändringarna i den internationella handeln. På detta sätt söker man hitta lösningar för att de ska få en snabb återgång till arbetsmarknaden.

Enligt det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 får EGF tas i anspråk med högst 500 miljoner euro per år. Det nuvarande förslaget rör mobiliseringen av sammanlagt 6 199 341 euro från EGF för att stödja Tyskland, för att ge stöd till arbetstagare som har blivit uppsagda inom fordonskoncernen Karmann.

Enligt artikel 6 i EGF:s regelverk måste vi säkerställa att denna fond hjälper enskilda uppsagda att få anställning i nya företag. EGF är ingen ersättning för åtgärder som åligger företag enligt nationella lagar eller kollektivavtal, och ska inte heller finansiera omstrukturering av företag eller sektorer.

Det måste åter understrykas att kommissionen när EGF tas i anspråk inte systematiskt bör ge bidrag för utbetalningar från Europeiska socialfonden, eftersom EGF inrättades som ett särskilt instrument med egna mål och förmåner.

 
  
MPphoto
 
 

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Ansökningarna om medel från denna fond har gått bra. I det här fallet rörde det sig om att godkänna en begäran om stöd från Tyskland, till följd av uppsägningar inom fordonsindustrin, i Karmannkoncernen.

Innan jag säger någonting annat måste jag påpeka att denna fond enbart delvis kan lindra några av den allvarliga ekonomiska och finansiella krisens följder, med tanke på budgetrestriktionerna (som har en årlig gräns på 500 miljoner euro) och de restriktiva ansökningsvillkoren. Det har redan gått ett tag sedan antalet uppsagda på grund av så kallade ”omstruktureringar” betydligt översteg kommissionens inledande beräkningar av antalet arbetstagare som skulle behöva utnyttja fonden.

Det som krävs är att vi tydligt tar avstånd från den nyliberala politik som orsakar en ekonomisk och social katastrof rakt inför våra ögon. Åtgärderna mot denna katastrof måste naturligtvis också vara mer än bara tillfälliga. Vi kan dessutom inte underlåta att peka på det orättvisa i en reglering som i större utsträckning gynnar länder som har högre inkomster och i synnerhet högre lönenivåer och bättre arbetslöshetsunderstöd.

Vi understryker att det finns ett trängande behov av en verklig plan för att stödja produktion och skapande av arbeten med rättigheter i EU-länderna.

 
  
MPphoto
 
 

  Peter Jahr (PPE), skriftlig. (DE) Det gläder mig verkligen att Europaparlamentet idag har beslutat tilldela 6,2 miljoner euro till hjälp för dem som sagts upp från fordonstillverkaren Karmann. EU bidrar således med 65 procent av de 9 miljoner euro som finns tillgängliga totalt. Dessa fondmedel ska användas för att erbjuda omkring 1 800 människor omskolning och utbildningsåtgärder för att göra det möjligt för dem att så snabbt som möjligt hitta nya arbeten. Detta är en konkret åtgärd från EU för att hjälpa människor under krisen. Genom detta visar EU mycket tydligt att det vill och kan erbjuda stöd även för individer i krissituationer. Det är nu viktigt att pengarna görs lätt tillgängliga för att dessa människor ska kunna återvända till arbetsmarknaden snabbt. EU måste dock i tillägg till det individuella stödet för de drabbade anställda vidta ytterligare åtgärder för att hantera effekterna av den finansiella krisen. Den globalisering som innebär en delning av arbetet på en internationell nivå (en fördelning av välståndet) är lämplig och viktig. Emellertid måste kommissionen, Europaparlamentet och medlemsstaterna arbeta hårdare för att uppmuntra till rättvisa konkurrensvillkor i sina internationella ekonomiska förbindelser för att undvika att missgynna enskilda länder eller sektorer.

 
  
MPphoto
 
 

  Alan Kelly (S&D), skriftlig. (EN) Denna ansökan om att använda medel från Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter till stöd för tyska arbetstagare blev, i likhet med ansökan från Litauens kylbransch, en av fondens första bidragstagare under 2010. Båda är utmärkta ansökningar. Jag välkomnar kommissionens åtagande att fortsätta att driva denna fond, som i samband med uppsägningar hjälper människor upp på fötter i stället för att ge dem allmosor. Min egen valkrets har utnyttjat denna fond, och jag hoppas att den fortsätter att göra det i framtiden. Den globala nedgången har drastiskt sänkt efterfrågan på lyxartiklar, och även om detta gör fordonsindustrins problem förståeliga är det inte mindre bekymrande. Situationen i Tyskland är särskilt svår på grund av rena siffror: 2 476 uppsagda koncentreras till samma område, inom samma industri. Det är min förhoppning att de 6,199 miljonerna euro ska bidra till att bereda en framgångsrik väg ut ur krisen för arbetstagarna, deras familjer och regionen.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) EU är ett område för solidaritet, och Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (EGF) är en del av detta.

Detta stöd är viktigt för att hjälpa de arbetslösa och dem som drabbas av de omflyttningar som uppstår i ett globalt sammanhang. Ett växande antal företag flyttar sina verksamheter för att dra nytta av lägre arbetskraftskostnader i olika länder, särskilt Kina och Indien, ofta till förfång för länder som respekterar arbetstagares rättigheter.

EGF syftar till att hjälpa arbetstagare som har drabbats av företagsflyttningar, och fonden är avgörande för att hjälpa dem att få tillgång till nya arbeten i framtiden. EGF har redan använts tidigare av andra EU-länder, i synnerhet Portugal och Spanien, så nu bör vi bevilja detta stöd till Tyskland.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. (DE) Jag röstade för betänkandet om att ta Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter i anspråk. Tyskland har här bett om stöd i samband med uppsägningar inom fordonsindustrin, i synnerhet i Karmannkoncernen. I detta sammanhang är det viktigt att nämna att pengarna från fonden används för att enskilda arbetstagare som har blivit uppsagda snabbt ska komma tillbaka till arbetsmarknaden och inte för att kompensera för nödvändiga omstruktureringsåtgärder för företag eller sektorer. Av solidaritet med vårt grannland och med arbetstagarna anser jag att pengarna, som tyvärr har blivit nödvändiga på grund av den pågående globaliseringen och den ekonomiska och finansiella krisen som har orsakats av spekulanter på ömse sidor om Atlanten, bör göras tillgängliga omedelbart.

 
  
MPphoto
 
 

  Silvia-Adriana Ţicău (S&D), skriftlig. (RO) Jag röstade för Europaparlamentets resolution om ianspråktagandet av EGF för att stödja de 2 476 människor som har blivit uppsagda inom Tysklands fordonsindustri. De tyska myndigheterna kommer att använda arbetslöshetsperioden för en bred kompetensuppgradering, inte bara i fråga om yrkesutbildning och högre utbildning, utan även för att ge lågutbildade och migrerande arbetare möjlighet att tillägna sig baskompetens för att få hjälp med att återgå till arbetsmarknaden.

På EU-nivå står vi inom fordonstillverkningsindustrin inför liknande situationer i Sverige, där 2 258 arbetstagare har blivit uppsagda, i Österrike, där 774 uppsägningar har gjorts i företag som tillverkar motorfordon, släpvagnar och påhängsvagnar, samt i Belgien, där industrin har sagt upp mer än 2 500 anställda. I hela EU kommer 8 000 arbetstillfällen att försvinna på grund av omstrukturering av fordonstillverkningsindustrin.

Det finansiella stöd som erbjuds uppsagda bör göras tillgängligt så snabbt och effektivt som möjligt. Dock är detta en kortsiktig åtgärd som inte kommer att lösa problemet med försvinnande arbetstillfällen. EU behöver en stark industripolitik inom fordonstillverkningsindustrin för att kunna behålla befintliga arbetstillfällen och även skapa nya.

 
  
  

Betänkande: Böge (A7-0021/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. (LT) Idag har vi röstat om tre ansökningar om stöd från Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter. Jag röstade för alla tre, eftersom jag anser att det stöd som denna fond ger är särskilt viktigt för vår befolkning nu. I maj 2009 medgav Europeiska kommissionen avvikelser från förordningens bestämmelser i undantagsfall och har med hänsyn till den situation som har uppkommit under den ekonomiska och finansiella krisen gått med på att stöd riktas till de arbetslösa.

Jag beklagar stort att några medlemsstater, där arbetslösheten är särskilt stor och där fattigdomen är mycket stor, inte förmådde söka stöd i tid och få nytta av de möjligheter som denna fond erbjuder och kunna erbjuda stöd åt arbetslösa. Jag anser att Europeiska kommissionen även bör förklara om det stöd som denna fond ger används effektivt samt om detta stöd ger reellt mervärde till de människor det är ämnat för.

 
  
MPphoto
 
 

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. (LT) Jag röstade för detta betänkande eftersom ett ekonomiskt stöd från Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (EGF) kommer att hjälpa uppsagda att återvända till och integreras på arbetsmarknaden. Under den finansiella och ekonomiska krisen har arbetslösheten i Litauen stigit betydligt under 12 månader, och det är därför nödvändigt att anpassa sig efter krisens följder och säkerställa åtminstone temporärt ekonomiskt stöd till dem som har sagts upp från företaget Snaigė. I detta fall talar vi inte om ett fåtal som har blivit uppsagda av företaget, utan om ett stort antal människor, ungefär 651 anställda i åldersgruppen 25–54. Jag uppskattar att den länge emotsedda omröstningen om utdelning av tillfälligt ekonomiskt stöd har ägt rum idag, eftersom det känsliga ärendet rörande det litauiska företaget och dem som har sagts upp därifrån skrinlades och eftersom några av det ifrågavarande företagets anställda blev av med sina arbeten så tidigt som i november 2008. Jag hoppas att de medel som beviljas genom dagens omröstning tilldelas ändamålsenligt och effektivt.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Ett av kännetecknen hos Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter är att den syftar till att främja företagaranda. EU-institutionerna och de nationella regeringarna måste betrakta arbetet med att främja företagarandan som avgörande för att hantera de utmaningar som den europeiska tillverkningssektorn står inför.

Jag anser att offentliga åtgärder inte bör vidtas enbart genom denna form av främjande utan även, och främst, genom att röja undan artificiella och byråkratiska hinder för företagarandan. Det finns fortfarande mycket att göra på detta område.

Det är riktigt att åtgärder borde vidtas för att pröva, flytta och vidareutbilda dem som har blivit arbetslösa på grund av globalisering, till exempel dem som arbetar inom den litauiska kylbranschen och särskilt inom företaget AB Snaigė och två av dess underleverantörer. Det är dock inte mindre riktigt att åtgärder borde vidtas för att genom att bevara rättvis och sund konkurrens stärka företag och deras personal inom ramen för en ekonomi som är öppen och allt mer konkurrenskraftig.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) EU är ett område för solidaritet, och Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (EGF) är en del av detta.

Detta stöd är viktigt för att hjälpa de arbetslösa och dem som drabbas av de omflyttningar som uppstår i ett globalt sammanhang. Ett växande antal företag flyttar sina verksamheter för att dra nytta av lägre arbetskraftskostnader i olika länder, särskilt Kina och Indien, ofta till förfång för länder som respekterar arbetstagares rättigheter.

EGF syftar till att hjälpa arbetstagare som har drabbats av företagsflyttningar, och fonden är avgörande för att hjälpa dem att få tillgång till nya arbeten i framtiden. EGF har redan använts tidigare av andra EU-länder, i synnerhet Portugal och Spanien, så nu bör vi bevilja detta stöd till Litauen.

 
  
MPphoto
 
 

  Vilja Savisaar (ALDE), skriftlig. (ET) Dagens resolution om att EU ska bevilja medel från Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter med tre betänkanden, varav två avser Litauen och ett Tyskland, välkomnas på alla sätt och visar konkret att EU direkt kan förbättra situationen för människor som har blivit uppsagda och kan ge stöd i deras omskolning. I Estland har över 30 000 människor i byggnadssektorn förlorat sina arbeten under de senaste arton månaderna, och jag vill därför uppmana Estlands regering och socialministeriet att helt frankt be om hjälp från de EU-fonder som har inrättats för denna typ av situation. Det är värt att notera att även om Tyskland och Litauen idag har fått stöd är arbetslösheten enligt uppgifter från Eurostat högst i Spanien, Lettland och Estland, som även borde betänka hur EU kan ge dem direkt stöd.

 
  
MPphoto
 
 

  Viktor Uspaskich (ALDE), skriftlig. (LT) Herr föredragande, mina damer och herrar! Jag välkomnar initiativet att stödja företagsanställda som har fått lida av globaliseringsprocessen. Jag stöder det helhjärtat och är glad över att litauer i detta fall kommer att få stöd. Generellt anser jag att denna fonds totala tillgångar borde ökas flera gånger om genom en minskning av medlen på andra håll. Jag är övertygad om att en sådan här fond även måste gälla företagsägare. De tar ofta så stor skada att de senare inte kan komma på fötter igen och starta en ny rörelse. I många fall lider företagsägare större skada än sina anställda genom att ta risker medan de gör affärer, skapa arbetstillfällen och betala skatt, och genom att sätta inte bara sina aktier utan även sina personliga tillgångar på spel. Därför vore det en fördel om vi för varje enskilt fall kunde se över möjligheten att även erbjuda stöd till företagsägare som har drabbats av globaliseringen och den globala ekonomikrisen.

 
  
  

Betänkande: Böge (A7-0019/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. (LT) Jag är glad över att vi idag röstade om tilldelning av medel ur Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (EGF), med målet att öronmärka 1 118 893 euro för ekonomiskt stöd till arbetstagare som har sagts upp från 128 företag inom byggsektorn i Litauen. Litauens byggsektor går igenom svåra tider eftersom efterfrågan på byggtjänster har sjunkit kraftigt på grund av den finansiella och ekonomiska krisen, och under lågkonjunkturen är det mycket svårt för litauiska medborgare att få lån beviljade för att bygga eller köpa hus. Jag röstade för detta betänkande, eftersom detta ekonomiska stöd från EU kommer att hjälpa människor som har blivit offer för globaliseringen att hitta arbeten, återvända till arbetsmarknaden och hjälpa dem att ta sig ur lågkonjunkturens grepp. Därför måste vi i denna situation visa solidaritet med arbetstagarna som har blivit uppsagda just på grund av förändringar i den globala ekonomin och den minskning i antalet arbetstillfällen inom vissa sektorer som har orsakats av finanskrisen.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Att allt fler länder i EU har velat ta medel från Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (EGF) i anspråk visar att alla sidor har känt av effekterna av detta fenomen, vilket i sig berättigar fonden till det namn den har getts.

Medan globalisering har visat sig ha fördelar globalt är det icke desto mindre nödvändigt att uppmärksamma de fall där de mindre konkurrenskraftiga sektorerna påverkas negativt av dess effekter. Ett sådant fall är den litauiska byggnadssektorn.

Att fonden erbjuder ett snabbt, bestämt och tidsbegränsat stöd kräver att alla politiska beslutsfattare, företagsledare och arbetstagare utvecklar nya sätt att återskapa förlorad konkurrenskraft och att få tillgång till nya marknader. I annat fall ger en stödform som EGF enbart tillfällig lindring och visar sig i slutändan vara otillräcklig.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (EGF) inrättades för att erbjuda kompletterande stöd till arbetstagare som drabbas av följderna av de stora strukturförändringarna i den internationella handeln. På detta sätt söks lösningar för att de ska komma tillbaka till arbetsmarknaden.

EU måste utnyttja alla till buds stående medel för att uppväga följderna av den globala ekonomiska och finansiella krisen, och i detta sammanhang kan EGF spela en avgörande roll som stöd i återinträdet på arbetsmarknaden för uppsagda.

Enligt det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 får EGF tas i anspråk med högst 500 miljoner euro per år. Det nuvarande förslaget rör mobiliseringen av den totala summan 1 118 893 euro från EGF för att stödja Litauen, med avsikten att ge stöd till arbetstagare som har blivit uppsagda på 128 företag med verksamheter inom den civila byggnadssektorn.

Det måste åter understrykas att kommissionen när EGF tas i anspråk inte systematiskt bör ge bidrag för utbetalningar från Europeiska socialfonden, eftersom EGF inrättades som ett särskilt instrument med egna mål och förmåner.

 
  
MPphoto
 
 

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Ansökningarna om medel från denna fond har gått bra. I det här fallet rörde det sig om att godkänna en begäran om stöd från Litauen till följd av de uppsägningar som har gjorts på 128 företag verksamma inom den civila byggnadssektorn.

Innan jag säger någonting annat måste jag påpeka att denna fond enbart delvis kan lindra några av den allvarliga ekonomiska och finansiella krisens följder, med tanke på budgetrestriktionerna (som har en årlig gräns på 500 miljoner euro) och de restriktiva ansökningsvillkoren. Det har redan gått ett tag sedan antalet uppsagda på grund av så kallade ”omstruktureringar” betydligt översteg kommissionens inledande beräkningar av antalet arbetstagare som skulle behöva utnyttja fonden.

Det som krävs är att vi tydligt tar avstånd från den nyliberala politik som orsakar en ekonomisk och social katastrof rakt inför våra ögon. Åtgärderna mot denna katastrof måste naturligtvis också vara mer än bara tillfälliga. Vi kan dessutom inte underlåta att peka på det orättvisa i ett system som i större utsträckning gynnar länder som har högre inkomster och i synnerhet högre lönenivåer och bättre arbetslöshetsunderstöd.

Vi understryker att det finns ett trängande behov av en verklig plan för att stödja produktion och skapande av arbeten med rättigheter i EU-länderna.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) EU är ett område för solidaritet, och Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (EGF) är en del av detta.

Detta stöd är viktigt för att hjälpa de arbetslösa och dem som drabbas av de omflyttningar som uppstår i ett globalt sammanhang. I just detta fall är målet att hjälpa dem som har blivit uppsagda av de mer än 120 företag inom den civila byggnadssektorn som tvingades slå igen sina verksamheter på grund av den stora kris som påverkade sektorn.

Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (EGF) syftar till att hjälpa dem som har drabbats av följderna av stora strukturomvandlingar inom den globala handeln och till att ge stöd i deras återinträde på arbetsmarknaden. EGF har redan använts tidigare av andra EU-länder, i synnerhet Portugal och Spanien, så nu bör vi bevilja detta stöd till Litauen.

 
  
MPphoto
 
 

  Silvia-Adriana Ţicău (S&D), skriftlig. (RO) I september 2009 lämnade Litauen in en ansökan om stöd från Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (EGF) i samband med uppsägningar som gjordes i 128 företag i den civila byggnadssektorn. Jag röstade för Europaparlamentets resolution i fråga om att ta EGF i anspråk för Litauens byggnadssektor.

Jag anser att en miljöeffektiv ekonomi och byggandet av energieffektiva byggnader kan bidra till ekonomisk återhämtning i EU. Det uppskattas att dessa sektorer kan skapa omkring två miljoner arbetstillfällen runt om i Europa 2020.

Under 2006 fanns det ungefär 2,9 miljoner företag i byggbranschen, som genererade 510 miljarder euro och erbjöd arbete för 14,1 miljoner människor på EU-27-nivå. Som en följd av den ekonomiska och finansiella krisen sjönk verksamhetsvolymerna i den litauiska byggnadssektorn med 42,81 procent under första kvartalet 2009 och med 48,04 procent under det andra, i förhållande till den första delen av 2008. Detta påverkar Litauen negativt i en tid då landet har en av de högsta arbetslöshetssiffrorna i EU. Byggnadssektorn är särskilt drabbad och står ensam för nära 10 procent av de förlorade arbetstillfällena.

 
  
MPphoto
 
 

  Viktor Uspaskich (ALDE), skriftlig. (LT) Jag ger mitt helhjärtade stöd till detta initiativ och röstar för stödet till de byggföretagsanställda som har drabbats av den rådande globala krisen och globaliseringsprocessen. Jag är säker på att vi alla är mer än lite skyldiga till att inte kunna stoppa den bubbla som blåstes upp av fastighetsmäklare och byggföretag. Det var klart att det skulle leda till en kris. Politikerna måste tjäna folket och förebygga motgångar. När jag röstar på det här projektet vill jag därför föreslå att det finansiella stödet höjs, eftersom en miljon euro bara är en droppe i havet för de hundratals företag som har drabbats och som sysselsätter tiotusentals människor. När jag har talat med människor som arbetar på just sådana företag har jag fått höra att folk inte längre litar vare sig på sitt eget land eller EU. Genom att utöka den här sortens hjälp skulle vi således kunna förbättra bilden av själva EU och stärka tron på de enskilda länderna.

 
  
  

Betänkanden: Böge (A7-0021/2010), (A7-0019/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Laima Liucija Andrikienė (PPE), skriftlig. (EN) Jag ger mitt fulla stöd till de två betänkanden av Reimer Böge som parlamentet har antagit rörande finansiellt stöd till uppsagda i Litauen från Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter, och jag tackar andra kolleger som har stöttat dessa. Tyvärr blev jag sen till denna omröstning, för när jag var på väg till plenisalen fungerade inte hissen.

I båda betänkandena – om situationen i byggnadssektorn och på företaget Snaigė – redogörs för de mest akuta fallen av arbetslöshet i Litauen. EU:s finansiella stöd kommer att lindra de svårigheter som litauiska arbetstagare står inför.

Byggnadssektorn är en av de hårdast drabbade i Litauen. Nu har mer än hundra företag tvingats i konkurs. Dessa 1,1 miljoner euro är vikta för nästan 1 000 arbetstagare inom den här mycket känsliga och hårt drabbade sektorn.

Situationen är i stort likadan för Snaigė; stödet på 258 000 euro från EGF riktar sig till 650 uppsagda i en stad som har en av de högsta andelarna arbetslösa, nu uppemot 20 procent.

Även om detta kanske bara är toppen av isberget när det gäller Litauens arbetslöshetsproblem kommer det finansiella stödet att hjälpa dem som behöver det mest.

 
  
  

Betänkanden: Böge (A7-0020/2010), (A7-0021/2010), (A7-0019/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Regina Bastos (PPE), skriftlig. (PT) Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (EGF) inrättades för att erbjuda kompletterande stöd till arbetstagare som drabbas av följderna av de stora strukturförändringarna i den internationella handeln och för att bistå vid deras återinträde på arbetsmarknaden.

Från och med den 1 maj 2009 har EGF:s tillämpningsområde utvidgats och omfattar numera stöd till arbetstagare som har blivit uppsagda som en direkt följd av den globala finansiella och ekonomiska krisen. I denna tid när vi står inför denna allvarliga ekonomiska och finansiella kris är en av de främsta konsekvenserna ökad arbetslöshet. EU måste utnyttja alla till buds stående medel för att uppväga krisens följder, särskilt i fråga om det stöd som ska ges till dem som riskerar att förlora sin dagliga sysselsättning.

Därför röstade jag för detta förslag om att ta EGF i anspråk för att stödja Litauen med målet att hjälpa de arbetstagare som har blivit uppsagda från de 128 företag som verkar inom den civila byggnadssektorn.

 
  
MPphoto
 
 

  Andrew Henry William Brons (NI), skriftlig. (EN) Vi motsätter oss visserligen EU-medlemskapet och därigenom även EU-medel, men pengarna i denna fond har redan tilldelats och är alltså inte ”nya” pengar.

Vi skulle vilja att stödet till uppsagda finansieras av de nationella regeringarna. Så länge som EU är den behöriga myndigheten måste dock uppenbarligen stödet till de uppsagda komma från denna fond.

I Storbritannien kommer man att kritisera att dessa pengar betalas ut till tyska och litauiska arbetstagare. Om pengarna föreslogs erbjuda medel för exempelvis våra stålarbetare på Corus skulle vi dock inte kunna motsätta oss bidraget. Därför kan vi logiskt nog inte heller motsätta oss dessa bidrag.

 
  
MPphoto
 
 

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. (FR) Herr talman, mina damer och herrar! Vi röstade för Bögebetänkandena om utnyttjande av medel från Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter, främst med tanke på alla dem som har blivit uppsagda. Vi kände oss dock något illa till mods när vi gjorde detta. Denna fond är nämligen lika bra som ett häftplåster på ett träben i ljuset av de breda sociala konsekvenser som er ansvarslösa och överdrivet fria marknadspolitik för med sig.

Trots era förnekanden ger det tidvis intrycket av att europeiska skattebetalares pengar används för att utarbeta strategier för att flytta och ombilda stora företag, medan det Brysselstyrda EU samtidigt får den lätta uppgiften att påstå sig ”vara solidariskt med” de arbetslösa de skapar. En annan orsak till att vi kände oss illa till mods är de villkor som krävs för att komma i fråga för dessa fonder, särskilt när det gäller antalet uppsagda. Det är ju utom i exceptionella fall främst de riktigt stora företagen som gagnas av dem. Det är uppenbarligen så att anställda inom mellanstora, små och mycket små företag samt de små affärsidkarna som slår igen återigen har förbisetts inom ekonomi- och socialpolitiken.

 
  
  

Betänkande: Rosbach (A7-0009/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. (PT) Vi röstade för denna resolution för att säkerställa den miljömässiga hållbarheten i Atlantregionerna och särskilt för EU:s öar. Dessa utgör en väsentlig del av havsarealen, har särskilda behov och står inför miljöproblem.

Azorerna är värda att nämna, eftersom de har EU:s största exklusiva ekonomiska zon. Inom ramen för den här diskussionen måste man säkerställa miljökontroller av Atlantens vatten, eftersom befolkningen på dessa öar är beroende av att deras havsvatten är i gott miljömässigt skick. Det är därför viktigt att definiera klara minimimål för miljön vid sidan av övervakningsprogram som kan säkerställa miljöns goda skick.

Det finns även ett behov av att dryfta de fall som föredraganden nämner, såsom sjöfartsolyckor eller plastpåsar, som kan få förödande följder för den ekonomiska, sociala och miljömässiga utvecklingen i Atlantregionen. Detta kräver särskilda åtgärder anpassade efter den socioekonomiska verkligheten inom Atlantens marina ekosystem.

Det är därför som undertecknandet av sådana här avtal är viktiga för hållbar utveckling av samhällen som är beroende av Atlanten.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. (PT) Jag välkomnar undertecknandet av detta tilläggsprotokoll för att lösa en politisk konflikt som har hindrat Spanien och Marocko från att ratificera samarbetsavtalet om skydd av Nordostatlantens kuster och vatten mot föroreningar (Lissabonavtalet). Skyddet av kuster och vatten är strategiskt viktigt för den socioekonomiska välfärden i kustsamhällen, den lokala utvecklingen, sysselsättningen och bevarandet och skapandet av ekonomisk verksamhet. Det måste säkerställas att alla EU:s havsvatten hålls i gott miljömässigt skick för att kunna garantera hållbar utveckling. Detta protokoll har ett direkt samband med frågor som miljöskydd, klimatförändringar, säkerhet, folkhälsa, regional utveckling, förbindelserna med tredjeland och utvecklingssamarbete. Detta protokoll, som gör det möjligt att bekämpa många olika slags föroreningar i Atlanten, är avgörande för att säkerställa kampen mot kontaminering eller risken för förorening i hav eller längs kuster, genom en mekanism som garanterar att de avtalsslutande parterna samarbetar i händelse av föroreningsolyckor och parterna förpliktigas att inrätta och genomföra sina egna strukturer och planer för räddningsinsatser.

 
  
MPphoto
 
 

  Diane Dodds (NI), skriftlig. (EN) Jag röstade emot detta betänkande och gjorde detta med tanke på en god nyhet för vår havsmiljö. Föredraganden nämner ”plastsörjan”, den drivande massan av plast och gummi i Stilla havet, och pekar på något som beskrivs som ett växande problem i Atlanten med drivande fiskenät. Här är det värt att nämna KIMO Internationals arbete och deras projekt ”Fishing for Litter”. Projektet, som ursprungligen startades i mars 2000 av den nederländska regeringen och av nederländska fiskare, syftade till att rensa Nordsjön på skräp med hjälp av fiskenät. KIMO International har sen dess utökat projektet till hamnar i Storbritannien, Sverige och Danmark, med finansiellt stöd från EU.

Sedan 2001 har EU:s yrkesfiskare tagit bort hundratals ton skräp från våra hav och fört in det till land, där det samlas in och bortskaffas ansvarsfullt. Alla EU-fiskare involverade i detta projekt måste beundras för sin hängivenhet och att de permanent tar bort avfall från havet, till nytta för fiskenäringen, djurlivet och miljön.

 
  
MPphoto
 
 

  Robert Dušek (S&D), skriftlig.(CS) EU har med enskilda medlemsstater och angränsande tredjeländer undertecknat ett antal havsrelaterade avtal, däribland Helsingforskonventionen, Bonnavtalet, Barcelonakonventionen och det så kallade Lissabonavtalet. Målet med dessa avtal är att säkerställa individuella och kollektiva åtgärder i händelse av risk för utsläpp eller utsläpp som redan äger rum till havs eller i kustområden. Fastän Lissabonavtalet undertecknades 1990 trädde det aldrig i kraft, på grund av en territorialtvist mellan Spanien och Marocko. Ett tilläggsprotokoll som löste denna tvist skrevs under av alla avtalsslutande parter 2008, och följaktligen borde inget hindra att Lissabonavtalet antas. Föredraganden nämner i betänkandet två svårlösta och växande problem relaterade till förorening av havet och kustområdena, varav det första är den stora mängd föremål av plast och gummi som flyter omkring i Stilla havet och täcker en yta 34 gånger större än en mellanstor medlemsstat som Nederländerna. Det andra svårlösta problemet som Anna Rosbach nämner, och för vilket hon söker en lösning, är mängden av gamla, kasserade och drivande fiskenät. Detta betänkande är ett exempel på konstruktivt arbete för att lösa huvudproblemen med förorening av hav och kustområden, och därför stöder jag det med min röst.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Tjugo år efter undertecknandet kan nu det samarbetsavtal om skydd av Nordostatlantens kuster och vatten mot föroreningar, som slöts mellan Portugal, Spanien, Frankrike, Marocko och EU, träda i kraft som en följd av en ratifikation av alla avtalsslutande parter. Å EU:s vägnar föreslår rådet nu ett antagande av ett tilläggsprotokoll som slutligen gör att avtalet kan träda i kraft.

Detta avtal har en central betydelse för Portugal, med tanke på landets långa kust och havets betydelse för den nationella ekonomin, och, icke att förglömma, på olyckorna med ”Erika” och ”Prestige”. Jag gratulerar därför rådet och medlemsstaterna till antagandet av detta tilläggsprotokoll, och jag hoppas att avtalet snabbt och effektivt kan träda i kraft eftersom det kommer att ge våra kustlinjer ett ökat skydd mot katastrofer som de som tyvärr har slagit hårt mot våra kuster under den senaste tiden.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) Jag är glad över att detta betänkande har antagits, eftersom det gör att det nätverk av regionala avtal rörande havsföroreningar som har träffats mellan EU, enskilda medlemsstater och angränsande tredjeländer kan träda i kraft.

I detta fall rör det sig om Lissabonavtalet, som undertecknades i oktober 1990, men som aldrig har trätt i kraft på grund av en territorialtvist mellan Spanien och Marocko, två av de avtalsslutande parterna, om den sydliga gränsen (Västsahara), som behandlas artikel 3 c i avtalet.

Tilläggsprotokollet med en lösning på tvisten och en lämplig formulering för artikel 3 c undertecknades så sent som i maj 2008 av Portugal, Spanien, Frankrike och Marocko.

Genom antagandet av detta tilläggsprotokoll kan Lissabonavtalet träda i kraft, 20 år efter att det skrevs under. Detta protokoll omfattar såväl säkerhetsaspekter som miljöskydd. Vi känner alla till de ekologiska katastrofer som har hotat våra länders kuster under de senaste åren. Förhoppningen är att dessa regler ska bidra till att förhindra olyckorna som de med ”Erika” och ”Prestige”, eftersom havet inte har några fysiska eller politiska gränser och kräver delade ansträngningar och gemensamma åtgärder.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Europeiska gemenskapen har deltagit i olika regionala avtal om havsföroreningar som underlättar ömsesidig assistans och samarbete mellan medlemsstater. Detta nätverk av avtal återfinns i det samarbetsavtal om skydd av Nordostatlantens kuster och vatten mot föroreningar (Lissabonavtalet) som Portugal har arbetat för och som inte har trätt i kraft på grund av en territorialtvist mellan Spanien och Marocko. Jag tror att Lissabonavtalet snart kan omsättas i praktiken, med tanke på EU:s miljöregler och i och med att en överenskommelse har nåtts om tilläggsprotokollet.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. (DE) Tilläggsprotokollet till samarbetsavtalet om skydd av Nordostatlantens kuster och vatten mot föroreningar är en del av ett nätverk av regionala avtal om havsmiljöskydd, som EU har ingått med enskilda medlemsstater och angränsande tredjeländer. Skyddet av våra hav, som är en näringskälla för miljontals européer, är också en viktig uppgift för EU, varför jag utan reservationer har röstat för detta betänkande. I samband med detta bör det nämnas att i tillägg till Lissabonavtalet som nämns här finns också Helsingforskonventionen, Bonnavtalet och Barcelonakonventionen.

Vart och ett av dessa avtal täcker olika delar av vattnen som omger EU:s medlemsstater och syftar till att göra det möjligt för de avtalsslutande parterna att agera enskilt eller kollektivt i händelse av föroreningar eller hot om föroreningar av vattnen eller kusterna, till följd av en olycka. Lissabonavtalet skrevs under 1990, men trädde inte i kraft på grund av en territoriell tvist mellan två avtalsslutande parter, Spanien och Marocko, beträffande de ”södra gränserna” (Västsahara). Det tilläggsprotokoll, där tvisten bilades och där en adekvat formulering kunde hittas, skrevs under så sent som i maj 2008 av Portugal, Spanien, Frankrike och Marocko, och till slut, den 25 mars 2009 undertecknades det även av EU.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. (PT) Nästan 50 procent av EU:s befolkning bor i kustområden, och detta innebär i sig att det krävs fördubblade ansträngningar för att åstadkomma ett integrerat bevarande och en integrerad förvaltning av dessa regioner. Därför är det viktigt att det skapas en integrerad förvaltning av kustområden inom EU, i enlighet med Europeiska kommissionens rekommendation i ett uttalande om detta.

Det är också viktigt att påpeka att 80 procent av avfallet och utsläppen i havet kommer från land, varför det måste finnas en gemensam strategi som även inbegriper bekämpandet av detta problem till lands.

Vid sidan av miljöaspekterna orsakar föroreningen av haven och nedbrytningen av kustområdena ett ekonomiskt problem. Detta beror på att turistnäringen i vissa länder, såsom Portugal, riktar in sig på aktiviteter till havs, till exempel valskådning, dykning och liknande, och utgör en betydande inkomstkälla för vissa regioner, inklusive Azorerna, Madeira och Algarve.

Likt det som händer med utfiskning har även vattenföroreningen bidragit väsentligt till den nuvarande utarmningen inom vissa artbestånd som är viktiga fiskeriresurser. Därför måste direktivet om en marin strategi, som en miljömässig grundpelare i strategin för integrerad havspolitik, genomföras helt.

Hav och kustområden måste utgöra en strategisk prioritering för Europa, och av detta skäl stöder jag till fullo detta parlamentsbetänkande.

 
  
MPphoto
 
 

  Rovana Plumb (S&D), skriftlig. (RO) Jag röstade för detta betänkande som en hjälp att få tilläggsprotokollet i Lissabonavtalet att träda i kraft. Genom detta avtal införs en mekanism som garanterar att de avtalsslutande parterna samarbetar i händelse av föroreningsolyckor, och parterna förpliktigas att inrätta och genomföra sina egna strukturer och planer för räddningsinsatser.

Detta fördrag ingår i ett nätverk av regionala marinavtal som EU har slutit med några enskilda medlemsstater och angränsande tredjeländer. Nätverket består av Helsingforskonventionen, Bonnavtalet, Barcelonakonventionen och, i detta fall, Lissabonavtalet, där varje avtal täcker in olika delar av havet runt EU-länderna, i syfte att göra det möjligt för de avtalsslutande parterna att agera enskilt eller kollektivt i händelse av föroreningar eller hot om föroreningar av vattnen eller kusterna, för att skydda miljön och medborgarnas hälsa.

 
  
  

Betänkande: Hedh (A7-0024/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Regina Bastos (PPE), skriftlig. (PT) Konsumentskyddet syftar till att lyfta fram konsumenternas hälsomässiga, säkerhetsmässiga, ekonomiska och rättsliga intressen samt att främja deras rätt till information. Konsumentskydd är inom EU en övergripande och grundläggande strategi för att garantera en välfungerande marknad där konsumenterna kan handla säkert och med förtroende samt uppmuntra innovation och handel över gränserna.

Jag röstade för detta betänkande eftersom jag anser att det är nödvändigt att stärka det europeiska konsumentskyddet och göra det mer effektivt och meningsfullt för allmänheten. Tillitsfulla och välinformerade konsumenter som har förmågan att göra val är avgörande för att den inre marknaden ska fungera effektivt. Detta måste sträva mot att förse konsumenterna med ett stort urval av produkter och tjänster av hög kvalitet och till konkurrenskraftiga priser samtidigt som det garanterar en hög skyddsnivå och således spelar en avgörande roll i att göra EU konkurrensdugligt, dynamiskt och innovativt på en global nivå.

 
  
MPphoto
 
 

  Sebastian Valentin Bodu (PPE), skriftlig. (RO) EU:s inre marknad har utvidgats betydligt under de senaste åren och omfattar för närvarande nära 500 miljoner konsumenter i 27 medlemsstater. Att standardisera principerna och reglerna för konsumentskydd på EU-nivå och förbättra de mekanismer som stöder tillämpningen av dem är ett uppnåeligt mål, utan att de varor och tjänster som erbjuds i alla de 27 medlemsstaterna nödvändigtvis kommer att nå samma kvalitetsnivå på kort eller medellång sikt.

Den nuvarande svåra ekonomiska situation som hela EU går igenom tydliggörs genom att inkomsterna sjunker och att arbetslösheten stiger, vilket inom gemenskapen återspeglas i att dagliga inköp behöver kunna hanteras bättre. De europeiska konsumenternas hållning, som direkt påverkas av lågkonjunkturen, är särskilt tydlig i förhållande till vilka varor och tjänster de köper och vill ha av god kvalitet, så att de kan konsumera så mycket av dessa som möjligt. Följaktligen växer betydelsen av åtgärder för konsumentskydd stadigt. Konsolideringen av strukturerna för bevakning av marknaden i alla medlemsstater för att säkerställa att de marknadsförda produkterna uppfyller de högsta säkerhetsstandarderna är en lösning som passar den nuvarande situationen.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. (PT) EU:s konsumenter spelar en väsentlig roll för att skapa ökad tillväxt, sysselsättning och konkurrenskraft, och deras intressen prioriteras högt vid arbete med politiska frågor som sjukvård, företagande och industrier, miljön och energi och transport, bland andra. När det gäller energi kan den inre marknaden inte fungera normalt och konkurrensmässigt på grund av att det finns så kallade ”energiöar”, som till exempel Baltikum, som energimässigt är isolerat från resten av Europa och är beroende av en enda extern leverantör. Tillgången till ett elnät och gasledningar som täcker in hela det europeiska territoriet måste prioriteras, eftersom EU är djupt beroende av energiimport. Elmarknaden måste även vidta ett antal åtgärder för heltäckande öppenhet till gagn för europeiska konsumenter. Det behöver skapas gynnsamma förutsättningar för verklig och rättvis konkurrens och för upprättandet av en inre marknad. Medlemsstaterna måste vidta alla nödvändiga åtgärder för att sätta tydliga mål, särskilt för skydd av utsatta konsumenter, grundläggande konsumenträttigheter samt ekonomisk och social sammanhållning.

 
  
MPphoto
 
 

  Carlos Coelho (PPE), skriftlig. (PT) Främjandet av konsumenternas rättigheter och välfärd är en grundläggande aspekt i EU. Jag stöder alla åtgärder som har vidtagits på detta område och som bevarar det allmänna förtroendet för marknaderna. Konsumentskydd är ännu viktigare inom ramarna för ekonomikrisen, som har ökat trycket på de sämst skyddade konsumenterna – låginkomsttagarna. Samordning är viktigt för att konsumenterna ska kunna utöva sina rättigheter på ett tillförlitligt sätt. Därför betonar jag vad som behövs: för det första att verka för riktlinjer för information och upplysning av konsumenterna (på EU:s och medlemsstaternas ansvar) genom kampanjer och på informationsställen och för att stärka resurserna hos de europeiska konsumentcentrumen, för det andra effektiv tillämpning av de regler som redan finns, stärkt övervakning av marknaden och de rättsliga mekanismerna samt påtryckningar mot medlemsstaterna för en riktig uppbörd av gemenskapsresurserna.

Jag upprepar att det endast är på detta sätt som konsumenter kan fatta välgrundade beslut utan att utsättas för allehanda påtryckningar från producenter. Detta förstärker deras förtroende för marknaden, skapar ökad konkurrens, förbättrar varors och tjänsters kvalitet och ökar konsumtionen (en viktig faktor för ekonomisk återhämtning).

 
  
MPphoto
 
 

  Lara Comi (PPE), skriftlig. (IT) Konsumentskydd är nära kopplat till marknadens förmåga att erbjuda ett brett urval av högkvalitativa varor och tjänster till konkurrenskraftiga priser. Det visar sig att ett stort konsumentförtroende, medvetenhet och ansvar ställer ökade krav på högkvalitativa varor och tjänster, vilket i sin tur medför ökad konkurrens mellan leverantörer, som uppmuntras att förbättra sina produkter, samtidigt som de håller konkurrenskraftiga priser.

Jag anser i likhet med kommissionen och medlemsstaterna att det är viktigt att upprätta en kommunikationsstrategi för konsumenträttigheter via webbportaler, informationskampanjer och informationsställen, samtidigt som man även uppmuntrar till att webbplatsen eYouGuide används och säkerställer att de som ansvarar för förvaltning och organisation är pålitliga, trovärdiga och opartiska.

För övrigt kommer de fem indikatorer i resultattavlan för konsumentmarknaderna som anges i resolutionen – även om de inte är fullständiga – med säkerhet att göra det möjligt för människor att om nödvändigt få användbar information för att förbättra referensreglerna, under förutsättning att de uppgifter som lämnas av medlemsstaterna är uttömmande och kan sammanställas på en jämförbar grund. Jag röstade för betänkandet, även om jag är osäker i frågan om utnämnandet av konsumentombudsman och de kollektiva prövningsmöjligheterna.

 
  
MPphoto
 
 

  Vasilica Viorica Dăncilă (S&D), skriftlig. (RO) Sedan Lissabonfördraget trätt i kraft, och under den nuvarande ekonomiska krisen, måste konsumenternas intressen få ett stabilt skydd. Det behövs särskilda instrument som garanterar att konsumenternas intressen integreras effektivt i alla Europeiska unionens policybeslut

 
  
MPphoto
 
 

  Robert Dušek (S&D), skriftlig.(CS) Föredraganden utgår från resultattavlorna för konsumentmarknaderna, vilket är en logisk och pragmatisk strategi. Konsumenternas tillfredsställelse, liksom deras problem, framgår av de statistiska rapporter som fokuserar på frågan. Den konfidentiella databasen över konsumentfrågor måste utvecklas ytterligare för att man ska kunna identifiera olika marknader. Det är emellertid nödvändigt att förbättra uppgiftsinsamlingen på ett sådant sätt att man tar hänsyn till skillnaderna mellan medlemsstaternas olika system. På grund av mångfalden är de skillnaderna ibland extremt stora. Den svåraste frågan är möjligheten att genomdriva lagstiftning och avtalsenliga skyldigheter. Framför allt när det gäller handel på gränsöverskridande marknader är möjligheterna att driva igenom lagen obefintliga. Regler för att skydda konsumenterna i EU kommer inte att få någon effekt om de inte genomförs korrekt i nationell lag och tillämpas och även genomdrivs på medlemsstatsnivå. Föredraganden har tagit upp frågan om konsumentskydd utifrån resultattavlorna på ett acceptabelt sätt. Jag skulle emellertid välkomna mer konkreta förslag för att förbättra den nuvarande situationen. Trots denna invändning bidrar betänkandet till konsumentskyddet inom EU, och jag kommer därför att rösta för att det antas.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Europeiska unionens konsumentpolitik är en av grundstenarna för att konsolidera den inre marknaden. Därför måste den politiken göra det möjligt för de europeiska konsumenterna och allmänheten att få tillgång till produkter och tjänster av god kvalitet till konkurrenskraftiga priser, samtidigt som deras rättigheter har ett bra skydd.

Ökad utbildning och ökade kunskaper om företagens rättigheter och skyldigheter, i kombination med en ansvarsfull attityd från företagens sida, kommer att bidra till en mer dynamisk form av gränsöverskridande handel och följaktligen till en nära integrering av den inre marknaden, vilket får betydelse för EU:s konkurrenskraft.

Man måste också hitta rätt balans mellan konsumenternas rättigheter och skyldigheter och effekten av den lagstiftning som antas när det gäller företags och tjänsteleverantörers rättigheter och skyldigheter.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) I Lissabonfördraget hänvisar man till konsumentskydd som en grundläggande politik i Europeiska unionen. Där fastställs att kraven på konsumentskydd måste beaktas.

I det sammanhanget är det viktigt att stärka den europeiska konsumentskyddspolitiken och göra den effektivare och mer meningsfull för allmänheten. Det är absolut avgörande att vi reagerar på den europeiska allmänhetens behov och problem.

Instrumenten för att övervaka marknaden, såsom resultattavlan för den inre marknaden, är därför motiverade. En bra konsumentskyddspolitik måste garantera sunda marknader, säkerhet och förtroende. Därigenom uppmuntras gränsöverskridande handel och innovation.

Jag förespråkar en öppen politik, där ursprungsvarubeteckningar är obligatoriska. Konsumentskydd är viktigt i samband med osäkra importerade produkter. Det kräver ett närmare samarbete mellan tillsynsmyndigheter och tullmyndigheter.

För att skapa säkerhet kring produkter som cirkulerar på den inhemska marknaden krävs det en kombination av insatser tillsammans med myndigheterna i tredjeland. Därför är det ett bra initiativ från kommissionen att intensifiera det internationella samarbetet och underteckna formella avtal med de relevanta myndigheterna i tredjeländer, framför allt Kina, Förenta staterna och Japan.

 
  
MPphoto
 
 

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Jag röstade för Anna Hedhs betänkande. Skottland har för närvarande ingen röst när det gäller EU:s konsumentfrågor. Vi har ingen egen företrädare i rådet, och konsumentlagstiftningen är till största delen förbehållen London. Med tanke på våra juridiskt åtskilda institutioner är det absolut avgörande att dessa befogenheter återlämnas till det skotska parlamentet så att Skottland fullt ut kan spela sin roll i den pågående EU-diskussionen om dessa frågor.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Konsumentskyddet är, och har alltid varit, en av EU:s prioriterade frågor, och det konsoliderades när Lissabonfördraget antogs. Konsumenter som är väl informerade om sina rättigheter och skyldigheter bidrar till en öppnare och mer konkurrensutsatt marknad.

I den nuvarande ekonomiska krisen är det oerhört viktigt att skydda de mest sårbara konsumenterna och de som har lägst inkomster. Detaljhandelsmarknaderna blir allt mer komplexa, framför allt de som avser tjänster, vilket gör det svårare för konsumenterna att göra de bästa valen.

För att kunna utvärdera marknader effektivt och fatta politiska beslut som ger bästa tänkbara resultat för konsumenterna krävs det instrument för att övervaka marknaderna. Därför är resultattavlan för den inre marknaden mycket viktig.

 
  
MPphoto
 
 

  Franz Obermayr (NI), skriftlig. (DE) För att se till att vi har ett effektivt konsumentskydd är det viktigt att förbättra den information och utbildning som ges till konsumenterna. Målet är att få ”konsumentmakt” på den inre marknaden. Betänkandet tar emellertid inte på ett tillräckligt utförligt sätt upp problemen i samband med en helt oreglerad marknad. Europeiska normer är inte alltid uppfyllda, oavsett om det gäller kvalitets- och säkerhetsnormer eller till och med miljö- och hälsobestämmelser. Jag avstod därför från att rösta.

 
  
MPphoto
 
 

  Czesław Adam Siekierski (PPE), skriftlig. (PL) Konsumentskydd är en extremt viktig fråga för kommissionen att ta itu med. Att enbart vidta effektiva åtgärder i frågan kommer naturligtvis inte att räcka om inte konsumenterna engageras. Konsumenterna måste bli medvetna om sina rättigheter. Att utnyttja möjligheterna med den inre europeiska marknaden maximalt är en enorm utmaning för kommissionen. För att kunna möta den utmaningen måste EU välja ett effektivt konsumentskydd som en av sina prioriteringar. Inget kunde vara bättre från konsumenternas synpunkt än att utnyttja resultattavlorna för konsumentmarknaderna, som är ett verktyg för att övervaka marknader. Resultattavlorna visar klart vilka marknader som inte i tillräckligt hög grad uppfyller konsumenternas behov. Genom att analysera dem kan vi bland annat fastställa att konsumenterna har särskilda problem på tjänstemarknaden och att Internethandeln mellan vissa medlemsstater i stor utsträckning hämmas av olika hinder för gränsöverskridande handel. Det gläder mig att ytterligare resultattavlor planeras. Jag hoppas dessutom att de ska ge oss ännu mer detaljerad information än tidigare. Tack vare dessa verktyg är det betydligt enklare att förstå konsumenternas problem och reagera på deras behov. Det råder ingen tvekan om att införandet av EU-bestämmelser om konsumentskydd i de enskilda EU-länderna är bra för våra medborgare.

 
  
MPphoto
 
 

  Bart Staes (Verts/ALE), skriftlig. (NL) Jag röstade för Anna Hedhs betänkande om konsumentskydd. I detta initiativbetänkande uppmärksammas med all rätt konsumentorganisationernas avgörande roll. De är de idealiska organisationerna för att varna de offentliga myndigheterna om de problem som konsumenterna ställs inför i sin vardag. Naturligtvis stöder jag också kravet på att medlemsstaterna ska samråda med konsumentorganisationerna i alla faser av beslutsprocessen och att konsumentlagstiftningen ska införlivas och genomföras. Det är också mycket viktigt att man inkluderar resultattavlornas långfristiga indikatorer, såsom dem som har att göra med marknadsandelar, kvalitet, reklam, öppenhet och erbjudandenas jämförbarhet, indikatorer som avser genomdrivande och konsumentmakt, sociala, miljömässiga och etiska indikatorer, förutom indikatorer som mäter möjligheterna att få rättelse och frågan om förfång för konsumenten.

De enda bristerna i detta betänkande, som jag ser det, är misslyckandet att anta det ändringsförslag som lagts fram av gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen om att lära av marknadsmisslyckandet inom energisektorn, och vårt ändringsförslag som krävde en revidering av leksaksdirektivet. Att det ändringsförslaget inte gick igenom är beklagligt. Hur som helst vill jag gratulera föredraganden och hennes kolleger i utskottet för inre marknaden och konsumentskydd till detta rejäla betänkande.

 
  
MPphoto
 
 

  Catherine Stihler (S&D), skriftlig. (EN) Jag välkomnar detta bidrag från parlamentet till konsumentresultattavlan. Resultattavlan ger en viktig indikation på hur effektiva medlemsstaterna är när det gäller att genomföra EU:s lagstiftning. Jag välkomnar föredragandens krav på ökad öppenhet och insyn när det gäller övervakningsmetoder och stöder hennes krav på förbättrade kollektiva tvistlösningsmekanismer inom EU.

 
  
MPphoto
 
 

  Alf Svensson (PPE), skriftlig. − Den fria marknaden inom EU gör unionen till en stark aktör, men innebär även att konsumenten måste få bra och tydlig information om utbudet på marknaden. Konsumenternas ställning måste stärkas. Därför har jag i dag röstat för betänkandet om konsumentskydd. Betänkandet innehåller dock en rad problematiska formuleringar. Det finns risk för att det blir en omständlig process att rådfråga konsumentorganisationerna i alla skeden av beslutsfattandet. Det civila samhället är viktigt i arbetet för ett relevant konsumentskydd, men formen för detta kan se olika ut i olika länder, utan att resultatet för den skull blir sämre. Subsidiaritetsprincipen måste vara gällande när det handlar om inrättandet av konsumentskyddsmyndigheter och konsumentombudsmän, liksom formuleringen av skolans läroplan. EU ska upprätta miniminivåer och mål för den gemensamma konsumentpolitiken, men inte i varje enstaka detalj styra över hur medlemsländerna uppnår dessa mål. I betänkandet uppmanas samtliga medlemsstater att samla in och registrera uppgifter om olycksfall och skador i en gemensam databas. En sådan databas får inte medföra för stort administrativt arbete. Administrationen måste stå i rimlig proportion till nyttan för den enskilde. Konsumenternas rättigheter och konsumentskyddet på den inre marknaden är dock så viktiga att jag trots betänkligheterna ovan har röstat för betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Viktor Uspaskich (ALDE), skriftlig. (LT) Fru föredragande, mina damer och herrar! Det gläder mig att vi på allvar försöker skydda konsumenternas rättigheter. Detta har emellertid pågått i flera år nu, och vi lyckas fortfarande inte skapa en idealisk mekanism och skärpa de tvingande villkoren genom att uppfylla dessa krav på nationell nivå. Ibland påminner detta lite om teater eller hyckleri. Till dess vi har infört strikta regler för monopol, oavsett vilket område det gäller, så att deras vinster begränsas och driftkostnader, löner och bonusar kontrolleras omsorgsfullt – dvs. tillhandahållandet av råmaterial, tillverkning, produkter – är det svårt att föreställa sig att konsumenterna skulle få billiga varor eller tjänster av god kvalitet. Eftersom jag har en avsevärd erfarenhet på detta område är jag beredd att samarbeta kring detta.

 
  
MPphoto
 
 

  Derek Vaughan (S&D), skriftlig. (EN) Jag välkomnar antagandet av detta betänkande. Det är viktigt att skydda konsumenterna och skärpa fokuseringen på att stärka marknadsövervakningen, så att produkter som är avsedda för medborgarna håller högsta tänkbara kvalitet. Jag välkomnar åtgärden att öka det internationella samarbetet kring säkerhetsprodukter och att försöka få till stånd formella avtal med tillsynsmyndigheter i tredjeland. Jag ställer mig bakom uppmaningen att inrätta en särskild konsumentombudsman för tvistlösning utanför domstol, och jag tror att effektiva mekanismer för gränsöverskridande samarbete kommer att hjälpa oss att förbättra konsumenternas skydd i hela EU.

 
  
MPphoto
 
 

  Anna Záborská (PPE), skriftlig. (FR) I artikel 12 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt bekräftas att konsumentskyddskraven ska beaktas när man utarbetar och genomför politik och olika åtgärder på andra områden i unionen. Kommissionen måste se till att konsumenternas intressen verkligen integreras i alla politiska program och undersöka de potentiella effekterna av nya lagar och nya politiska program som direkt eller indirekt påverkar konsumenterna i sina konsekvensbedömningar. Även om klagomål från konsumenterna är en viktig signal om att marknaden inte fungerar, så innebär inte frånvaron av sådana klagomål alltid att marknaden fungerar bra eftersom det finns tider när konsumenterna har en tendens att klaga mindre på grund av olika konsumenttraditioner eller på grund av deras bedömning av sannolikheten för att deras klagomål ska beaktas. Konsumentorganisationerna spelar en avgörande roll när det gäller att varna de offentliga myndigheterna för de problem som konsumenterna ställs inför. Instrumenten bör optimeras så att de kan operera effektivare på alla nivåer. Jag uppmanar medlemsstaterna att se till att konsumentorganisationerna tillfrågas i vederbörlig ordning i varje fas av beslutsprocessen och medan konsumentlagstiftningen införlivas och genomförs.

 
  
  

Betänkande: Buşoi (A7-0027/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Liam Aylward (ALDE), skriftlig.(GA) Jag röstade för detta betänkande om Solvit. De europeiska konsumenterna bör vara fullt medvetna om sina rättigheter, och problemlösningsnätverket bör vara lätt tillgängligt för alla.

I Europeiska unionen som helhet ökar antalet personer som kontaktar Solvit för att få råd och hjälp. Av det kan man dra slutsatsen att Solvits betydelse som ett redskap för att lösa de europeiska medborgarnas och företagens problem växer.

Jag stöder helhjärtat betänkandets krav på bättre och bredare information om Solvits tjänster. Jag håller också med om att informationen om medborgarnas och företagens rättigheter på den inre marknaden bör förtydligas så att alla kan utnyttja dessa rättigheter i sin vardag.

 
  
MPphoto
 
 

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. (EN) För att kunna utnyttja fördelarna med den inre marknaden måste konsumenterna ha tillgång till effektiva tvistlösningsmekanismer när reglerna för den inre marknaden inte tillämpas korrekt. Solvit skapades för att garantera en snabb tvistlösning utan att man skulle behöva tillgripa ett domstolsförfarande. Jag tror att det här nätverket kan bli mycket användbart, men för tillfället fungerar det inte effektivt och de potentiella möjligheterna utnyttjas inte fullt ut. Många av våra medborgare och småföretagare känner inte till att nätverket existerar. Därför borde medlemsstaterna avsätta större resurser för att främja Solvit och öka medvetenheten bland sina medborgare och företag. Dessutom får vissa Solvitkontor ta emot fler ärenden än de kan hantera, eftersom kontoren är underbemannade. Medlemsstaterna måste stärka de nationella Solvitkontorens roll genom att se till att de nationella, regionala och lokala myndigheterna samarbetar och aktivt utbyter synpunkter och bästa praxis med andra medlemsstater för att fullt ut utnyttja de potentiella möjligheterna med Solvit-nätverket.

 
  
MPphoto
 
 

  Regina Bastos (PPE), skriftlig. (PT) Solvit har funnits sedan 2002. Det är ett Internetbaserat problemlösningsnätverk där Europeiska unionens medlemsstater deltar för att ge ett pragmatiskt svar på de svårigheter som uppkommer när gemenskapsrätten tillämpas felaktigt av de offentliga myndigheterna.

Den inre marknaden fungerar för närvarande relativt bra. Men det stämmer också att det ibland uppstår fel eller problem i samband med rättigheterna för enskilda individer och företag som försöker utnyttja de fördelar som den inre marknaden erbjuder maximalt.

Jag röstade för betänkandet. Solvit har visat sig vara oerhört viktigt för att lösa alla slags problem, från den medborgare som letar efter en annan medlemsstat för att studera, arbeta eller förenas med en partner etc., och till de företag som har stött på problem med de offentliga myndigheterna, problem med återbetalning av moms eller andra frågor. Solvit-nätverket syftar till att ge allmänheten och företagen en god service på grundval av viktiga kvalitets- och prestationskriterier.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. (PT) Jag välkomnar Cristian Silviu Buşois betänkande om Solvit. Detta informella nätverk för att lösa problem i samband med den inre marknaden har haft avgörande betydelse genom att erbjuda både allmänhet och företag gratis hjälp med att lösa specifika problem med de offentliga myndigheterna. Dess betydelse återspeglas i det ökande antalet fall som tagits upp under det senaste året. Men om man ser till de övergripande problem som identifierats på nationell nivå är det mycket viktigt att överväga en serie åtgärder för att förbättra dessa kontors effektivitet. Medlemsstaterna måste därför öka sina ansträngningar att informera allmänheten och företagen om de rättigheter de har på den inre marknaden genom att utnyttja de ökade finansiella och mänskliga resurserna samt personalutbildningen om Solvit-nätverket och om den inre marknadens regler. Det är också viktigt att Solvits anställda har goda kunskaper i engelska, förutom i sina egna modersmål. Jag uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att främja en ökad tillgång till Solvit-nätverket för allmänhet och företag, så att reglerna för den inre marknaden kan tillämpas effektivt.

 
  
MPphoto
 
 

  Carlos Coelho (PPE), skriftlig. (PT) Den inre marknaden är inte, och bör inte heller vara, en rent byråkratisk struktur. För att verkligen kunna utnyttja de uppenbara fördelarna med nätverket måste företagen och den europeiska allmänheten kunna utöva sina rättigheter i praktiken genom snabba, smidiga och effektiva mekanismer. Mot den bakgrunden får Solvit-nätverket en grundläggande betydelse.

Solvitkontoren har varit engagerade i ett ökande antal ärenden under det senaste året. Därför är det mycket viktigt för konsumenternas bästa att vi rör oss i riktning mot den uppsättning reformer och förbättringar som parlamentet har föreslagit. Det gäller till exempel en förstärkning av kommissionens kontroll av att den inre marknadens regler tillämpas effektivt, tydliga ökningar av de resurser som tilldelas Solvitkontoren (experter om olika aspekter av den inre marknaden, ökade resurser till de nationella kontoren, specialiserad och aktuell utbildning av befintliga specialister, webbaserad samordning mellan lokala kontor och kommissionens tjänsteenheter) och rejäla investeringar för att föra ut och göra reklam för Solvit-nätverket från medlemsstaterna och kommissionen genom olika sociala kommunikationsmetoder för att främja goda kontakter med allmänhet och företag. Av alla dessa skäl stöder jag Cristian Silviu Buşois betänkande om Solvit.

 
  
MPphoto
 
 

  Lara Comi (PPE), skriftlig. (IT) Solvit har visat sig vara ett mycket nyttigt instrument för att lösa de problem som medborgare och företag stöter på när de offentliga myndigheterna tillämpar lagarna som reglerar den inre marknaden på ett felaktigt sätt, utan att tillgripa några domstolsförfaranden. Nätverket bör därför få stöd på olika sätt genom ett bättre samarbete mellan kommissionen, Europaparlamentet och medlemsstaterna. Framför allt är det nödvändigt att öka medvetenheten om dess existens hos medborgare och företag och stärka samarbetet mellan nationella, regionala och lokala myndigheter. Man bör också intensifiera utbildningen av offentliga tjänstemän som arbetar inom detta område, till exempel utbildningen av Solvits personal, som, vilket framgår av kommissionens meddelande, även bör utvecklas med hjälp av resurser från Europeiska socialfonden.

Jag röstade för betänkandet, för jag anser att en förstärkning av Solvit-nätverket verkligen kan bidra till att förbättra ramverket som reglerar den inre marknaden, som vi arbetar så intensivt på att bygga upp. Genom att öka insynen med en interaktiv databas ökar också medvetenheten om vilka normer som gäller. Man kan lösa problemen snabbare, och förtroendet för olika operatörer ökar.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Solvit inrättades av kommissionen och medlemsstaterna för att utan att tillgripa några domstolsförfaranden lösa de problem som allmänhet och företag stöter på när lagarna som reglerar den inre marknaden tillämpas felaktigt.

Nätverket har visat sig vara effektivt när det gäller att lösa problem, men det utnyttjas fortfarande alldeles för lite av allmänheten. Därför tänker kommissionen främja en snabb och komplett tillämpning av Solvit-nätverket, öka insynen för att lösa problem i samband med den fria rörligheten och förse allmänheten med information om deras rättigheter, så att de kan utnyttja den inre marknadens potentiella möjligheter.

Mot den bakgrunden uppmanar kommissionen medlemsstaterna att i vederbörlig ordning främja Solvit bland allmänhet och företag med tanke på nätverkets kapacitet och det mervärde som det utgör.

Många av de problem som skulle kunna lösas av Solvit hanteras för närvarande av domstolar, vilket innebär ett ökat slöseri med allmänhetens och företagens tid och pengar. Solvit-nätverket skulle kunna erbjuda en alternativ, snabbare och effektivare mekanism för att lösa rättstvister. Därför tror jag att om man ger Solvit-nätverket förutsättningar att verka fullt ut, så är det bra för den inre marknadens funktion och för skyddet av allmänhetens och företagens intressen och rättigheter.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) Solvit blev operativt i juli 2002. Nätverket inrättades av kommissionen och medlemsstaterna för att lösa allmänhetens och företagens problem på grund av en felaktig tillämpning av lagstiftningen som reglerar den inre marknaden och för att erbjuda en snabb, kostnadsfri och effektiv reaktion utan att man behövde vända sig till domstolarna.

Samtliga EU:s medlemsstater samt Norge, Island och Liechtenstein har inrättat Solvitkontor på nationell nivå, i de flesta fall integrerade med deras respektive ministerier för ekonomi eller utrikes frågor. Dessa kontor samarbetar direkt genom en elektronisk databas för att man ska kunna hitta snabba och pragmatiska lösningar på de problem som läggs fram av allmänheten och företagen.

Medlemsstaterna måste öka sina ansträngningar att ge information åt allmänheten och företagen om vilka rättigheter de åtnjuter på den inre marknaden så att de ska få en möjlighet att utöva de rättigheterna. Allmänheten och företagen måste få effektiv information om de tjänster som erbjuds av Solvit.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Syftet med Solvit är att erbjuda effektiva lösningar på problem med den inre marknaden. Hittills har nätverket varit mycket framgångsrikt när det gäller att lösa de problemen. Solvit inrättades 2002 för att lösa problem som allmänheten och företagen ställs inför som resultat av att EU:s lagar om den inre marknaden inte tillämpas korrekt.

Solvit-nätverket ersätter domstolarna på ett effektivare och mindre byråkratiskt sätt och kan i regel hitta lösningar inom 10 veckor. Det ökade flödet av Solvitärenden har emellertid gjort att nätverkets reaktioner uppvisar flera brister. Det betyder att man måste göra en ansträngning för att öka nätverkets mänskliga och finansiella resurser samt ge Solvits tjänstemän adekvat utbildning, så att de kan ta hand om det ökande antal ärenden som anmäls till Solvit på ett ännu effektivare sätt.

 
  
MPphoto
 
 

  Rovana Plumb (S&D), skriftlig. (RO) Den inre marknaden erbjuder medborgare och företag en mängd olika möjligheter. Den inre marknaden fungerar på det hela taget bra. Men ibland sker det även misstag.

Solvit är ett nätverk för att lösa problem, där EU:s medlemsstater samarbetar för att lösa frågor som har uppkommit på grund av att de offentliga myndigheterna tillämpar lagstiftningen som reglerar den inre marknaden på ett felaktigt sätt, utan att man ska behöva tillgripa rättsliga förfaranden. Det finns Solvitkontor i samtliga Europeiska unionens medlemsstater (samt i Norge, Island och Liechtenstein).

Jag röstade för detta betänkande för att förbättra Solvitkontorens möjligheter att lösa de problem som anmäls av både medborgare och företag.

 
  
MPphoto
 
 

  Robert Rochefort (ALDE), skriftlig. (FR) Den inre marknaden regleras av över 1 500 ofta komplicerade dokument. De europeiska medborgarna upplever den som en tämligen obegriplig jättemaskin, som dessutom inte alltid används på rätt sätt i medlemsstaterna (jag tänker framför allt på erkännandet av yrkeskvalifikationer). Solvit har följaktligen visat sig ovärderligt – en äkta stödtjänst för konsumenter och företag när det gäller frågor i samband med den inre marknaden. Detta samarbetsnätverk har under flera år arbetat med att informellt lösa problem när de offentliga myndigheterna tillämpar bestämmelserna som reglerar den inre marknaden fel. Jag röstade för betänkandet om Solvit.

Men trots nätverkets fantastiska framgångar (över 80 procent av ärendena blir lösta) och trots att det erbjuder en snabb, utomrättslig och gratis lösning på problemet att få rättelse, är Solvit fortfarande relativt okänt bland allmänheten. Vi måste göra mer för att ge Solvit en tydligare profil. Slutligen beklagar jag att Solvitkontoret behandlas så njuggt vad gäller budget och personal. Jag tror att tiden är inne för medlemsstaterna att äntligen inse hur värdefulla dessa kontor är och ge dem förutsättningar att fungera effektivt.

 
  
MPphoto
 
 

  Bart Staes (Verts/ALE), skriftlig. (NL) Cristian Silviu Buşois betänkande om Solvit är mycket viktigt. I mitt arbete för parlamentet blir jag kontaktad flera gånger i veckan av medborgare som ofta ställer mycket personliga och detaljerade frågor om hur gemenskapsrätten fungerar. Jag kan ofta hjälpa dem genom att direkt hänvisa dem till Solvit.

I betänkandet som vi antog i dag beskrivs mycket tydligt fördelarna med detta instrument. Betänkandet är oerhört väl balanserat, eftersom det mycket tydligt anger vilka åtgärder som måste vidtas för att förbättra instrumentet. En bra mediestrategi behövs sannerligen för att öka medvetenheten om Solvit. Att ställa en unik Internetadress till förfogande kan bidra till detta.

Det står klart att Solvit måste bli effektivare. Det kan ske genom att man förstärker samarbetet mellan olika tjänstemän med tillräckligt goda kunskaper. En annan viktig sak är rekommendationen till medlemsstaterna att öka bemanningen av Solvitkontoren för att bygga upp den administrativa kapaciteten hos de olika ministerierna på nationell nivå. Målet måste vara att alla Solvitkontor ska kunna besvara frågor snabbt och presentera riktiga lösningar. Det var ju just därför Solvit inrättades.

 
  
MPphoto
 
 

  Viktor Uspaskich (ALDE), skriftlig. (LT) Herr föredragande, mina damer och herrar! Jag stöder initiativet och instämmer helt i att Solvit-nätverket måste stärkas och dess aktiviteter breddas. Allt bör göras för att sprida information om denna europeiska strukturs verksamhet och möjligheter i nationella medier, via Internet eller tv-program. Men jag kan upplysa om att det förekommer dubbla måttstockar: lagstiftningen tillämpas inte enhetligt, och det finns till och med olika påföljder för samma aktiviteter.

 
  
MPphoto
 
 

  Anna Záborská (PPE), skriftlig. (FR) Solvit tillkom för att lösa de problem som medborgare och företag ställs inför som resultat av att lagstiftningen som styr den inre marknaden tillämpas fel. Samtliga medlemsstater samt Norge, Island och Liechtenstein har inrättat nationella Solvitkontor. De samarbetar direkt för att kunna erbjuda snabba och pragmatiska lösningar på de problem som anmäls. De har tillgång till juridisk rådgivning, såväl inom kontoret som inom den behöriga förvaltningen. Om det förekommer olika juridiska tolkningar i ärenden som hanteras gemensamt, komplexa rättsliga frågor eller helt enkelt saknas möjligheter till korrekt juridisk rådgivning i det egna landet vänder sig Solvitkontoren ofta till kommissionen för råd. Medlemsstaterna bör se till att kontoren har bra tillgång till juridisk expertis inom den egna förvaltningen. Kommissionen bör påskynda tillhandahållandet av informella rättsliga bedömningar till kontoret på begäran. Jag välkomnar medlemsstaternas engagemang när det gäller övervakningen av EU:s lagar och deras tillämpning. Det räcker inte att de europeiska medlagstiftarna tillämpar lagar som skapar fler problem än de löser.

 
  
  

Betänkande: de Brún (A7-0082/2009)

 
  
MPphoto
 
 

  Liam Aylward (ALDE), skriftlig.(GA) Djurhälsokraven i Irland är mycket strikta. Därför röstade jag för detta viktiga betänkande, som kommer att skydda hälsostatusen för Irlands djur. Betänkandets förslag att utöka övergångsbestämmelserna om transport av djur till slutet av december 2011 är nödvändigt och kommer i rätt tid.

Reglerna skapar ett allmänt system för att identifiera husdjur (katter, hundar och jaktillrar) som transporteras mellan medlemsstaterna, och alla djur ska ha ett pass med sig som visar att de har vaccinerats mot rabies.

Dessa skyddsåtgärder är nödvändiga eftersom hälsonormerna i Irland är mycket strikta just nu och landet som ett resultat av det är rabiesfritt, fritt från vissa fästingar och från binnikemaskar som skulle kunna hota hälsan för såväl människor som djur.

 
  
MPphoto
 
 

  Jan Březina (PPE), skriftlig. (CS) Fru talman! Jag röstade för betänkandet om förslaget till Europaparlamentets och rådets resolution om djurhälsovillkor som ska tillämpas vid transporter av sällskapsdjur utan kommersiellt syfte, även om jag inte instämmer i allt som sägs i texten. Det är särskilt oroande att betänkandet innehåller ett krav på förlängning av den övergångsperiod under vilken importen av hundar och katter till Irland, Malta, Finland, Sverige och Storbritannien ska vara föremål för striktare krav. Malta, Irland och Storbritannien kräver till exempel att hundar och katter ska bli föremål för ytterligare undersökningar med avseende på fästingar, som också måste intygas i deras djurpass. Detta är redan den andra förlängningen i rad av övergångsperioden, och det är mycket ovanligt i samband med de rutiner som gäller för EU:s lagar. Kommissionen bör snarast utvärdera möjligheterna att utöka de allmänna reglerna till medlemsstaterna som för närvarande omfattas av övergångsbestämmelserna och därför beställa ett rådgivande yttrande från Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet. Jag tror att upprepade förlängningar av övergångsperioden strider mot de europeiska medborgarnas intressen. Den nuvarande skillnaden mellan skyddsåtgärderna i de tidigare nämnda medlemsstaterna, såsom olika tidsgränser för vaccineringar och serologiska undersökningar och olika tidsfrister för parasitundersökningar, gör det svårare och dyrare att resa med husdjur i EU.

 
  
MPphoto
 
 

  Robert Dušek (S&D), skriftlig.(CS) EU:s lagar reglerar de icke-kommersiella transporterna av husdjur till unionen genom att fastställa ett så kallat allmänt system, enligt vilket hundar, katter och jaktillrar som förflyttas mellan medlemsstaterna i EU måste åtföljas av identifikationshandlingar och information om obligatorisk vaccinering mot rabies och om vilka sjukdomar de har haft. I förordning (EG) nr 998/2003 fastställs dessutom ett så kallat övergångssystem som låter medlemsstater tillämpa striktare krav för införsel och transport av dessa djur på det egna territoriet. Framför allt Storbritannien utnyttjar detta undantag i stor utsträckning. Kommissionen föreslår att undantagsbestämmelserna ska förlängas till den 31 december 2011, och föredraganden Bairbre de Brún stöder den åtgärden. Eftersom en kompromiss har uppnåtts i både rådet och miljöutskottet, en kompromiss som detta betänkande är en del av, har jag röstat för att det ska antas.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Förordning (EG) nr 998/2003, som kommissionen vill ändra, fastställer harmoniserade normer för icke-kommersiella transporter av husdjur inom Europeiska unionen, samt för deras införsel till EU. Men det innehåller också ett tillfälligt system som ger vissa medlemsstater rätt att införa striktare villkor när det gäller vissa sjukdomar som rabies, eckinokockos och fästinginflammationer.

Trots betydelsen av att medge fri rörlighet för husdjur inom Europeiska unionen upprepar jag min övertygelse om att det är av grundläggande betydelse att sådana husdjur uppfyller alla hälsokriterier så att de inte utgör en risk för människors eller djurs hälsa.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) Detta betänkande innehåller regler om transport av husdjur inom Europa och hur sådana transporter ska ske för att förhindra spridningen av sjukdomar, framför allt rabies.

Den fria rörligheten är en av grundstenarna i EU:s fria marknad. Frågan är särskilt viktig för medborgare i ett Europa utan gränser, där vi har kunnat konstatera en ökad transport av husdjur mellan olika medlemsstater.

Vi håller alla med om att man måste kunna resa med sina husdjur, men vi håller också alla med om att detta måste ske i enlighet med allmänna folkhälsokriterier för att garantera ett bättre skydd för människors och djurs hälsa.

Jag stöder därför ett allmänt passystem som kommer att harmonisera hygienåtgärderna och kontrollerna som underlättar den fria rörligheten för husdjur.

Betänkandet innehåller också övergångsbestämmelser till slutet av 2011, så att vissa länder ska kunna förbereda sig på att få den infrastruktur som krävs på plats.

 
  
MPphoto
 
 

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Jag röstade för Bairbre de Brúns betänkande. Den fria rörligheten är central för den inre marknaden. Därför är detta en viktig fråga för många medborgare i Europa. Frågor som gäller folkhälsan och djurhälsan är också mycket viktiga, och jag anser att föredraganden har gjort ett bra jobb och hittat en god balans.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) De djurhälsokriterier som måste tillämpas på gränsöverskridande transporter av husdjur som inte är avsedda att säljas syftar till att garantera ett ökat skydd för såväl människors som djurs hälsa och underlätta rörligheten för husdjur som åtföljs av sina respektive ägare. På så sätt kommer detta att underlätta icke-kommersiell rörlighet för husdjur om reglerna följs och ett intyg om vaccination mot rabies och en analys av immunsystemets reaktioner på den vaccinationen utförd av en behörig veterinär medförs under resor inom EU.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (ES) Jag röstade för detta mycket viktiga betänkande. Genom att göra det stöder vi nämligen kommissionens förslag att förlänga övergångsbestämmelserna vad gäller rabies, vilket innebär att slutet av den perioden stämmer bättre med den period när Europeiska kommissionen förväntar sig att avsluta EU:s finansiering av vaccinationsprogrammen för att utrota sylvatisk rabies i vissa medlemsstater, vilket är det viktigaste rabiesproblemet i EU. Kommissionen har dessutom valt en omsorgsfull och försiktig strategi som ger prioritet åt förebyggande och ytterligare hälsoöverväganden i samband med den inre marknaden och den fria rörligheten för husdjur. Olika policyalternativ har jämförts och granskats av kommissionen, som har beaktat de olika yttrandena från Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA). Det datum som föreslås för att avsluta övergångsreglerna kommer att medge att infrastrukturen konverteras och att den personal som finns kan omskolas och gradvis anpassas till den nya situationen.

 
  
MPphoto
 
 

  Daciana Octavia Sârbu (S&D), skriftlig. (EN) Jag välkomnar detta betänkande, som kommer att göra det möjligt för medlemsstaterna att fortsätta sina åtgärder till skydd mot rabiesspridningen, men som också kommer att leda till en fri, säker rörlighet för husdjur i hela Europa efter 2011. Förlängning av undantagen för vissa länder till 2011 kommer att ge dem en möjlighet att fortsätta sina tester och hälsokontroller för sjukdomar som rabies. Denna övergångsperiod är ett viktigt steg mot en kommande fri, säker transport av husdjur inom Europeiska unionen.

Jag vill gratulera alla de personer som arbetat med att säkra överenskommelsen om det nya kommittéförfarandet. Det är en bra kompromiss som kommer att medge ett effektivt svar om medlemsstaterna hyser berättigad oro över spridningen av andra sjukdomar. Den garanterar också att kommissionen kommer att tillfråga en mängd olika experter när den använder sig av delegerade befogenheter – kommissionens experter, medlemsstaternas experter, icke-statliga experter och parlamentets experter. Vi måste se till att det löftet infrias. Vi har fått skriftliga försäkringar om att detta betänkande inte kommer att innebära något prejudikat för den framtida användningen av delegerade befogenheter. Därmed tar man hänsyn till parlamentets oro över att skapa ett prejudikat för det nya kommittéförfarandet enligt Lissabonfördraget.

 
  
  

Betänkande: Coelho (A7-0015/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. (LT) Strategin för EU 2020 är ett dokument som inger stort hopp. På senare tid har det pratats mycket om återhämtningen av EU:s ekonomi, men majoriteten av medlemsstaterna har ännu inte sett slutet på krisen. Offentligt begränsas diskussionen om krisen till budgetfrågor, även om den snabbt stigande arbetslösheten i vissa medlemsstater redan har nått en kritisk nivå. Det är egendomligt att höra hur höga EU-tjänstemän prisar vissa regeringar för deras fantastiska arbete, samtidigt som varje månad antalet arbetslösa i de länderna ökar katastrofalt snabbt, de sociala garantierna urholkas och antalet människor som lever under fattigdomsstrecket ökar. Det börjar bli mycket svårt för människorna i sådana länder att förstå om Europeiska unionen tillämpar en politik för fattigdomsreduktion eller faktiskt ökar fattigdomen i samhället. De regeringar som inte ens har lyckats stabilisera arbetslösheten förtjänar som jag ser det inget beröm. Europeiska kommissionen bör ta ett ökat ansvar och på ett ansvarsfullt sätt övervaka genomförandet av de nationella regeringarnas krishanteringsplaner, samtidigt som den gör en tydlig utvärdering av hur sådana reformer påverkar allmänheten.

 
  
MPphoto
 
 

  Regina Bastos (PPE), skriftlig. (PT) Schengenavtalet är en överenskommelse mellan Europas länder om fri rörlighet för personer inom Schengenområdet. Alla som förfogar över ett dokument som bevisar att de är lagligen bosatta i en medlemsstat ska kunna röra sig fritt inom ett område där det inte finns några interna gränser.

Alla länder uppfyller emellertid ännu inte skyldigheten att ge medborgare i tredjeland som innehar denna typ av visering för längre vistelse ett uppehållstillstånd. Av den anledningen är det inte konsekvent att en student som har erhållit visum för att gå en kurs i Portugal inte till exempel ska kunna resa till Belgien för att samla information från ett specialbibliotek för att skriva sin avhandling.

Därför röstade jag för betänkandet. Det är viktigt att underlätta den fria rörligheten inom Schengenområdet för medborgare från tredjeland som vistas legalt i någon av medlemsstaterna med ett visum av typ D för längre vistelse, utfärdat av medlemsstaten i fråga. Jag vill gratulera föredraganden Carlos Coelho, som än en gång lyckats säkra en överenskommelse efter första behandlingen. Tack vare det kan denna situation vara löst innan viseringskodexen träder i kraft nästa månad.

 
  
MPphoto
 
 

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. (LT) Jag röstade för de nya ändringsförslagen till denna förordning eftersom medborgare från tredjeland hittills har stött på problem med restriktioner för den fria rörligheten. De har inte kunnat resa gratis från en medlemsstat i EU till en annan och till och med haft problem med att återvända till sina hemländer. Genom denna förordning utsträcks principen om lika värde mellan uppehållstillstånd och kortfristiga viseringar som utfärdas av medlemsstaterna genom att man fullt ut tillämpar Schengenreglerna på viseringar för längre vistelser. Det bör framhållas att viseringar för längre vistelser bör ha samma effekt som ett uppehållstillstånd vad gäller den fria rörligheten inom Schengenområdet utan några inre gränser. Jag vill påpeka att det är mycket viktigt att inga säkerhetsgarantier i medlemsstaterna överträds när väl rörligheten för tredjelandsmedborgare inom Schengenområdet har förenklats. Genomförandet av denna förordning bör inte minska säkerheten, eftersom den medför en skyldighet för staterna att kontrollera en viss persons personuppgifter i SIS och vid behov tillfråga övriga medlemsstater i EU om personen i fråga innan man utfärdar en visering för längre vistelse. Hittills har detta enbart gjorts när man utfärdat uppehållstillstånd.

 
  
MPphoto
 
 

  Marielle De Sarnez (ALDE), skriftlig. (FR) Det är glädjande att denna förordning antagits av en mycket stor majoritet – med 562 röster för, 29 emot och 51 nedlagda röster. Från och med nu kommer en tredjelandsmedborgare som innehar visering för längre vistelse som utfärdats av en medlemsstat att kunna resa till en annan medlemsstat under tre månader under vilken sexmånadersperiod som helst, på samma villkor som innehavare av uppehållstillstånd. Detta är något som många studenter och forskare, bland annat de som deltar i olika europeiska utbytesprogram (Erasmus Mundus) har väntat på. Det är ett steg framåt för att göra unionen till en attraktivare destination för studenter, akademiker och forskare från tredjeländer. Det kan dessutom betraktas som en påminnelse om Europaparlamentets begäran om att medlemsstaterna ska vidta åtgärder för att i framtiden införa en visering som är avsedd speciellt för studenter som deltar i utbytesprogram. Jag beklagar emellertid att Storbritannien, Irland och Danmark inte har antagit denna förordning och inte kommer att omfattas av den, trots att de länderna attraherar ett stort antal utländska studenter och forskare i Schengenområdet.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Att skapa ett europeiskt område utan gränskontroller genom Schengenavtalet var ett viktigt steg mot en öppen inre marknad med fri rörlighet för människor och varor.

Av samma anledning har avtalet det viktiga målet att medge fri rörlighet för personer inom ett område där det inte finns några inre gränser. Följaktligen är det absurt att medborgare som kommer från länder utanför EU men som innehar viseringar för längre vistelser som utfärdats av någon av medlemsstaterna som undertecknat Schengenavtalet inte kan röra sig fritt inom samma område.

De exempel som redovisats av föredraganden visar med all önskvärd tydlighet hur absurt detta system är i praktiken. Därför instämmer jag i kommissionens förslag, med den formulering som föreslagits av parlamentet, att behandla viseringar för längre vistelser som uppehållstillstånd, för att därigenom kunna garantera fri rörlighet för deras innehavare.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) För det första välkomnar jag betänkandets fantastiska kvalitet. Enligt gällande gemenskapslagstiftning har inte medborgare i tredjeländer som innehar en visering för längre vistelse (en visering för en vistelse som är längre än tre månader) rätt att resa till en annan medlemsstat under sin vistelse. De har inte heller rätt att resa genom en annan medlemsstat när de återvänder till sina hemländer, eftersom det inte finns några regler om detta i Schengenkonventionen.

De nya regler som föreslås innebär att en visering för längre vistelse kommer att få samma effekt som ett uppehållstillstånd vad gäller fri rörlighet inom Schengenområdet, utan några inre gränser, eller att en person som innehar en visering för längre vistelse som utfärdats av en medlemsstat kommer att ha rätt att resa till en annan medlemsstat under tre månader inom en sexmånadersperiod, och på samma villkor som innehavaren av ett uppehållstillstånd.

För att detta system ska fungera måste det finnas kontroller motsvarande dem som för närvarande finns på plats inom andra områden, så att man garanterar bra kommunikationer mellan medlemsstaterna och att utfärdandet av visering för längre vistelser stämmer överens med varningarna i SIS-systemet.

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Det är bra att en utlänning som innehar visering för längre vistelse som utfärdats av en medlemsstat kan resa till en annan medlemsstat under minst tre månader inom en sexmånadersperiod på samma villkor som den som innehar att uppehållstillstånd. Eftersom detta är den huvudfråga som behandlas i förordningen som betänkandet avser röstade vi för.

Medborgare i tredjeländer som innehar visering för längre vistelser kan vara till exempel studenter som vill göra en studieresa till en annan medlemsstat, forskare, akademiker, släktingar till medborgare i tredjeland och EU-medborgare. Som vi alla vet har dessa personer för närvarande och i enlighet med gällande gemenskapsrätt inte rätt att resa till en annan medlemsstat under sin vistelse eller passera genom en annan medlemsstat när de återvänder till sitt ursprungsland, en situation som inte beaktas i Schengenavtalet.

De nya regler som nu har godkänts kommer att innebär att en person som innehar en visering för längre vistelse (en visering för en vistelse som är längre än tre månader eller ett visum av typ D) kommer att ha samma rätt som innehavaren av ett uppehållstillstånd vad gäller friheten att röra sig inom Schengenområdet.

 
  
MPphoto
 
 

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. (FR) Herr talman, mina damer och herrar! Vi röstade mot Carlos Coelhos betänkande. Det är oansvarigt att låta de personer som innehar en visering för längre vistelse, dvs. en vistelse som varar längre tid än sex månader, automatiskt komma i åtnjutande av den fria rörligheten i samtliga stater i Schengenområdet, som om de innehade uppehållstillstånd. Era exempel är vilseledande. Det spelar ingen roll om vi talar om studenter som vill besöka Europas huvudstäder (med undantag av London, Dublin och Köpenhamn, som ligger utanför Schengenområdet), forskare vilkas forskning kommer att vara under kortare tid än ett år, eller utlänningar utan uppehålls- och arbetstillstånd – allt detta har bara marginell betydelse och är endast ett svepskäl.

I själva verket handlar det om ytterligare ett förnekande av staternas suveräna rätt att bestämma vem som ska släppas in på deras territorium, på vilka villkor och under hur lång tid. Genom att standardisera rättigheter lyckas man göra viseringar för längre vistelser helt meningslösa. Målet är ett slags automatisk status som bosatt, en status som beviljas från det ögonblick en person önskar komma till Europa under mer än tre månader och för ett annat syfte än turism. Detta är oacceptabelt.

 
  
MPphoto
 
 

  Sylvie Guillaume (S&D), skriftlig. (FR) Jag röstade för Carlos Coelhos betänkande om den fria rörligheten för personer med viseringar för längre vistelser. Oavsett frågorna i samband med administrativa formaliteter tror jag nämligen att det är viktigt för till exempel unga utlänningar som kommer för att studera på vår kontinent att de inte är tvingade att bo i ett enda land. De ska vara fria att resa från ett land till ett annat, oavsett om det är för att studera eller upptäcka den europeiska kulturens mångfald och rikedom. Till skillnad från dem som pekar på säkerhetsriskerna och kampen mot den illegala invandringen måste vi försvara behovet av att utveckla ett kunskapsbaserat samhälle i Europa, och annorstädes.

 
  
MPphoto
 
 

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Jag lade ned min röst om Carlos Coelhos betänkande, eftersom det behandlar aspekter av Schengen som inte gäller Skottland.

 
  
MPphoto
 
 

  Véronique Mathieu (PPE), skriftlig. (FR) För det första vill jag tacka Carlos Coelho för den goda kvaliteten i hans arbete och för de expertkunskaper han tillför allt sitt arbete om viseringspolitiken. Att anta denna förordning är nödvändigt, och det är bråttom. Det är nödvändigt på grund av de extremt tveksamma rutiner som tillämpas av medlemsstaterna, som inte längre konverterar viseringar för längre vistelser till uppehållstillstånd. Därför sitter vi nu med absurda situationer där en tredjelandsmedborgare som är lagligen bosatt inom EU:s territorium tack vare ett D-visum inte kan resa mellan medlemsstaterna i Schengenområdet. Detta skapar onödiga hinder för rörligheten inom Schengenområdet, och det strider mot själva grundtanken med Schengenreglerna. Det är också bråttom att anta denna text eftersom gemenskapskodexen om viseringar som avskaffar D + C-viseringar inom kort träder i kraft. Förutom att bevara en hög säkerhetsnivå inom Schengenområdet tack vare skyldigheten att kontrollera SIS i samband med ansökningar av D-visering, ger betänkandet en rättvis och balanserad lösning på situationer som inte längre kan tillåtas uppkomma i framtiden.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Den tidigare lagstiftningen, som inte medgav att medborgare från ett tredjeland med en visering för längre vistelse reste till en annan medlemsstat, uppfyllde inte kravet på rörlighet för majoriteten av de medborgarna. Vi talar om studenter, forskare, akademiker och andra som, som ett led i sitt yrke eller sin akademiska verksamhet, behövde resa mellan olika medlemsstater, och som inte skulle kunna göra det enligt den befintliga lagstiftningen.

På det viset korrigerar dessa ändringar en onormal situation, samtidigt som man bevarar alla säkerhetsregler om tredjelandsmedborgares rörlighet inom EU.

 
  
MPphoto
 
 

  Rareş-Lucian Niculescu (PPE), skriftlig. (RO) Jag röstade för denna förordning, för jag anser att det är en välkommen förbättring av en tidigare åtgärd som begränsade rätten för den som innehade en visering för längre vistelse i en medlemsstat. Eftersom samhället hela tiden förändras får inte heller den europeiska lagstiftningen stå stilla, för vi ställs inför nya problem och utmaningar. Samtidigt får vi nya instrument för att hantera frågor som har samband med till exempel den fria rörligheten.

 
  
MPphoto
 
 

  Franz Obermayr (NI), skriftlig. (DE) Syftet med detta betänkande är att göra det betydligt enklare för tredjelandsmedborgare med visering för längre vistelse av typen D att röra sig fritt i hela gemenskapen. Samtidigt som det gör det bortser man helt från det faktum att det borde ligga inom varje enskild medlemsstats behörighet att besluta om vilka tredjelandsmedborgare som eventuellt ska tillåtas komma in i landet och vilka som ska vägras inresa. Därför röstade jag mot betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Jag röstade, tillsammans med min grupp, för detta betänkande, eftersom det framhåller att förslagen som läggs fram i sammanhanget syftar till att göra det lättare för tredjelandsmedborgare som lagligen vistas i en viss medlemsstat att flytta inom Schengenområdet med en visering för längre vistelse av typen D, utfärdad av den medlemsstaten. Syftet med förslagen är att hitta en lösning på situationer där medlemsstaterna av olika skäl inte kan utfärda uppehållstillstånd i tid för tredjelandsmedborgare som är bosatta på deras territorier, genom att utsträcka den nuvarande principen om likvärdighet mellan ett uppehållstillstånd och en visering för kortare vistelser av typen C till en visering för längre vistelse av typen D.

En visering för längre vistelse kommer med andra ord att få samma effekt som ett uppehållstillstånd vad gäller möjligheten att förflytta sig inom Schengenområdet. Detta kommer att göra det möjligt för alla som innehar ett dokument som styrker att vederbörande är lagligen bosatt i en medlemsstat att röra sig fritt inom Schengenområdet för korta tidsperioder på högst tre månader under ett halvår.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. (PT) Den fria rörligheten för personer är en av EU:s grundläggande principer, och Schengenområdet skapades för att detta mål skulle kunna omsättas i praktisk handling. Gruppen Europeiska folkpartiet, som jag tillhör, har alltid försvarat principen om fri rörlighet för individer, enligt principen att regler och gemensamma förfaranden för visering, uppehållstillstånd och gränskontroll måste utgöra en del av Schengenkonceptet.

Mot den bakgrunden stöder jag de nya åtgärder som har antagits och som tar hänsyn till att den fria rörligheten för tredjelandsmedborgare, dvs. personer som är bosatta i en medlemsstat med en visering för längre vistelse av typen D som reser till en annan medlemsstat inom Schengenområdet, ibland försvåras eftersom konverteringen av deras viseringar till ett uppehållstillstånd fördröjs.

I enlighet med dokumentet kommer principen om likvärdighet mellan uppehållstillstånd och visering för kortare vistelse nu även att gälla för viseringar för längre vistelser. Av dessa skäl, och eftersom de antagna åtgärderna inte bara påverkar frågor som gäller beviljandet av visering, inklusive reglerna i samband med säkerhetsfrågor, utan dessutom utgör en naturlig och nödvändig utveckling av Schengenkonceptet, röstade jag för dokumentet.

 
  
  

Betänkande: in ’t Veld (A7-0025/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Liam Aylward och Pat the Cope Gallagher (ALDE), skriftlig.(GA) Europaparlamentets ledamöter från Fianna Fáil, Pat the Cope Gallagher och Liam Aylward, är starkt emot förslaget i detta betänkande att införa en gemensam konsoliderad bolagsskattebas (CCCTB på engelska).

Det europeiska centret för ekonomiska studier genomförde nyligen en studie av hur praktiskt det skulle vara ett införa en gemensam konsoliderad bolagsskattebas i Europa. Det framgår klart av studiens slutsatser att ett sådant skattesystem inte skulle fungera, inte skulle vara praktiskt och inte heller skulle vara önskvärt från politisk synpunkt.

En gemensam konsoliderad bolagsskattebas i Europa skulle inte förbättra EU:s konkurrenskraft eller den inre marknadens funktion, och dessutom skulle CCCTB kunna störa små öppna ekonomier som den irländska. Frågan om beskattning ligger inom de enskilda medlemsstaternas behörighet, och den irländska regeringen har rätt att använda sin vetorätt i samband med skatteåtgärder, inklusive en CCCTB. Den rätten står inskriven i fördragen, även i Lissabonfördraget.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. (PT) En effektiv konkurrens i utbudet av varor och tjänster sänker priser, förbättrar kvaliteten och medger ett ökat urval för konsumenterna. Det gör det också möjligt för den tekniska utvecklingen att göra framsteg. Forskning inom energisektorn är avgörande, tillsammans med investeringar i infrastruktur, framför allt om kopplingen mellan gas- och elnät för att främja konkurrensen. Försörjningstrygghet och äkta konkurrens inom energimarknaden kräver att energiinfrastrukturen är inbördes sammankopplad och fungerar smidigt. Eftersom stark konkurrens också är viktig inom telekommunikationssektorn bör den främjas genom förmånstariffer. För att uppnå detta är det viktigt att analysera den marknad det gäller. Jag vill till och med framhålla betydelsen av att övervaka konkurrensbeteendet på bränslemarknaderna inom Europeiska unionen. Jag vill också understryka att mekanismer som statligt stöd inte får användas för att skydda nationella industrier på bekostnad av den inre marknaden och Europas konsumenter, utan att sådana mekanismer bör användas för att återskapa en hållbar kunskapsbaserad ekonomi.

 
  
MPphoto
 
 

  Lara Comi (PPE), skriftlig. (IT) Betänkandet om konkurrenspolitiken visar hur vi ska se till att marknaden fungerar bättre, till förmån för EU:s konsumenter och företag. Särskild uppmärksamhet har ägnats åt karteller och konsumentfrågor. Det är viktigt att vi motverkar karteller för att se till att fördelarna med ett konkurrenskraftigt system når slutkonsumenten. Karteller är faktiskt ett av de allvarligaste brotten mot konkurrenslagstiftningen, eftersom aktörerna får möjlighet att höja priserna, begränsa produktionen och dela upp marknaden mellan sig. Kommissionen har till uppgift att införa sanktioner och därmed förhindra konkurrensbegränsande beteenden samt bötfälla kartellmedlemmar och avskräcka alla företag från att ge efter för eller fortsätta med ett konkurrensbegränsande beteende.

Under en ekonomisk kris finns det en risk för ökade nivåer av protektionism. Därför måste vi undvika offentligt ingripande som skulle ändra konkurrensvillkoren på den inre marknaden, men samtidigt måste vi inse att statligt stöd ibland är oerhört viktigt för att vi ska kunna hantera krisen. Jag röstade för betänkandet, eftersom konkurrensbegränsande villkor uppmuntrar till missbruk av dominerande ställning till nackdel för små och medelstora företag, och därför är det absolut nödvändigt att EU gör sitt yttersta för att ge bättre garantier och skydd för varor.

 
  
MPphoto
 
 

  Derk Jan Eppink, för ECR-gruppen, skriftlig. (EN) ECR-gruppen är en övertygad anhängare av en stark och effektiv konkurrenspolitik som ett verktyg för att både skydda konsumenten och främja en rättvis tillgång till marknaderna. Vi stöder gärna de åtgärder som kommissionen vidtagit de senaste åren för att nå dessa mål, i synnerhet kommissionens åtgärder mot orättvist statligt stöd.

Därför konstaterar vi med förfäran att betänkandet, som från början var mycket bra, har gjorts mindre effektivt genom de irrelevanta och ovälkomna tilläggen av de punkter som kom till under förhandlingarna om det finansiella tillsynssystemet. I dessa punkter efterfrågas en gemensam konsoliderad bolagsskattebas, och de utgör en attack mot företagens rätt att anställa kontraktsanställd personal.

Ledamöterna i vår grupp har tidigare röstat för betänkanden om kommissionens konkurrenspolitik, och vi hoppas att sådana betänkanden i framtiden kommer att komma från utskottet för ekonomi och valutafrågor i bättre skick. Vi lägger ner våra röster för att visa vår oro, och vi upprepar i den här förklaringen vårt stöd för kommissionens goda arbete inom området för konkurrens.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Större konkurrens innebär större valmöjligheter för EU-medborgarna och en mer konkurrenskraftig miljö för företagen. Därför bör EU:s konkurrenspolitik inte skilja sig från konsumentpolitiken. Det är alltså oerhört viktigt att utskottet verkar för att garantera en verkligt konkurrenskraftig miljö mitt i den inre marknaden om vi vill se till att dessa mål ska uppnås, även om detta kan äventyra den absoluta befogenhet som tilldelats utskottet.

Under de senaste månadernas kris har det beviljande av statligt stöd som har föranletts av den senaste tidens händelser varit av avgörande betydelse för ekonomins återhämtning. Dessutom har kampen mot karteller och företagens missbruk av dominerande ställning varit en grundförutsättning för att vi ska kunna se till att ett sunt konkurrensklimat överlever på den inre marknaden och gör det möjligt för olika ekonomiska aktörer att dra nytta av villkor som främjar deras verksamhet.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) Den ekonomiska krisen, vars effekter fortfarande är påtagliga, kräver särskilda åtgärder såsom statligt stöd. Vi måste dock se till att stödet inte stör konkurrensen på ett otillbörligt sätt eller ökar budgetunderskottet och statsskulden. Med tanke på detta bör stödet tillämpas med måtta och eftertanke.

Den snabbt ökande nivån på statsskulden kommer att bli en börda för kommande generationer och ett hinder för ekonomisk återhämtning och tillväxt. Alltför stora skulder och budgetunderskott äventyrar inte bara eurons stabilitet, utan begränsar även betydligt de offentliga utgifterna inom prioriterade sektorer som utbildning, hälso- och sjukvård, innovation och miljö.

Mot den bakgrunden är det nödvändigt att gå vidare till en sträng bedömning av räddnings- och återhämtningspaketet och det statliga stödets ändamålsenlighet. Protektionism och fragmentering av den inre marknaden måste undvikas, eftersom det försvagar EU:s ställning inom den globala ekonomin.

En välfungerande inre marknad är nyckeln till en sund ekonomi, och med största säkerhet ekonomisk återhämtning. Slutligen måste den ekonomiska politiken få större legitimitet genom ett mer aktivt deltagande av parlamentet i medbeslutandeprocessen.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Konkurrenspolitiken och effektiva konkurrensregler har alltid varit avgörande för att alla ekonomiska aktörer ska kunna samexistera på ett sunt sätt inom euroområdet. Trots att EU har drabbats hårt av den senaste globala ekonomiska krisen har den starka valutan, den enade inre marknaden, de sunda offentliga finanserna och det välfungerade socialskyddssystemet i själva verket bidragit starkt till att hjälpa oss att klara av krisens effekter.

Det statliga stöd som flera medlemsstater delar ut utan att tänka på vad som är bäst för EU som helhet skulle kunna leda till en betydande snedvridning av konkurrensen. Därför är det oerhört viktigt att alla medlemsstaternas krisbekämpande åtgärder utvärderas, så att EU i framtiden har en möjlighet att agera på ett enat och harmoniserat sätt för att undvika protektionism och fragmentering av den inre marknaden. Sådana situationer kan inte annat än skada unionen, som behöver vara stark i den globala ekonomin.

 
  
MPphoto
 
 

  Sławomir Witold Nitras (PPE), skriftlig. (PL) Konkurrenspolitiken är ett av de viktigaste politiska områdena i gemenskapen, och var ett av de första områden där vi uppnådde en överenskommelse. Politikens legitimitet och behovet av att införa den är direkt knutna till ett av Europeiska gemenskapernas främsta mål, vilket var inrättandet av en gemensam marknad i medlemsstaterna. Konkurrenspolitiken är till för att garantera att de handelshinder inom EU som togs bort som ett steg i den gemensamma marknaden inte ersätts av andra åtgärder från företag eller regeringar, eftersom det skulle leda till en snedvridning av konkurrensen. Konkurrenspolitiken går först och främst ut på att skydda konsumenternas intressen, och är till för att konsumenterna garanterat ska ha enkel tillgång till de varor och tjänster som erbjuds på den inre marknaden till priser som är så likartade som möjligt i hela EU. Jag vill bara göra er uppmärksamma på den allvarliga kris som har drabbat EU, och säga att en välfungerande inre marknad är nyckeln till en sund ekonomi, och är nu i allra högsta grad central i det återuppbyggnadsarbete som väntar oss inom den närmaste framtiden.

 
  
MPphoto
 
 

  Franz Obermayr (NI), skriftlig. (DE) Det här betänkandet innehåller några vettiga förslag, såsom olika behandling inom konkurrensrätten av multinationella koncerner å ena sidan och små och medelstora företag å den andra. Jag anser dock inte att det är rätt att avreglera, eller låta bli att reglera, försäljningspriserna i telekombranschen. På det stora hela anser jag att grundtanken i betänkandet, som förutsätter att den fria marknaden är helt och hållet effektiv, är helt felaktig. Därför har jag röstat mot det här betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Robert Rochefort (ALDE), skriftlig. (FR) Jag röstade för Sophia in ’t Velds betänkande där hon välkomnar kommissionens rapport från 2008 om konkurrenspolitiken. Jag instämmer verkligen i hennes positiva omdöme: den här förändringen i kommissionens strategi bör uppmärksammas.

I sin rapport förklarar faktiskt kommissionen att den sätter konsumentfrågorna i centrum för sin verksamhet på konkurrensområdet och att den anser att konkurrenspolitikens främsta mål är att öka konsumenternas välbefinnande. Detta välkomnar jag. Kan det vara så att kommissionen äntligen agerar helt i enlighet med artikel 12 i Lissabonfördraget, där det fastslås att konsumentskyddet måste tas i beaktande vid utarbetandet och genomförandet av andra politiska områden i EU?

Jag uppmuntrar även kommissionen att fortsätta engagera sig i den regelbundna dialog som den har beslutat att upprätta mellan sina tjänsteavdelningar, konsumenterna och de föreningar som företräder dem. I detta avseende är det bra att en enhet inrättades 2008 för att behandla konsumentfrågor i generaldirektoratet för konkurrens. Vi begär nu en fullständig rapport om denna enhets verksamhet så att vi kan få en bättre bild av vilken nytta den gör.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Jag och min grupp De gröna/Europeiska fria alliansen röstade för Sophia in ’t Velds betänkande om den årliga rapporten om konkurrenspolitiken (2008) eftersom detta ger parlamentet en möjlighet att lägga fram sina prioriteringar och sin bedömning av hur kommissionen genomför sin konkurrenspolitik. Det gläder mig att betänkandet (som förväntat) antogs med stor majoritet (De gröna var för, i linje med de stora politiska grupperna) i enlighet med omröstningen i utskottet för ekonomi och valutafrågor.

 
  
MPphoto
 
 

  Czesław Adam Siekierski (PPE), skriftlig. (PL) När EU drabbades av den ekonomiska krisen kunde vi agera snabbt och mildra effekterna av den tack vare den gemensamma valutan, den starka inre marknaden och det stabila socialskyddssystemet. Detta innebär inte att det nu inte finns några påtagliga efterverkningar, men det finns synliga tecken på förbättringar i situationen. Konsumenterna har tyvärr fortfarande problem med att utnyttja konkurrensens fördelar. Deras rättigheter måste skyddas, men de måste bli mer medvetna och ha bättre kunskaper. Välfungerande och konkurrenskraftiga EU-marknader innebär att konsumenten kan utnyttja konkurrenssystemet genom att välja produkter, tjänster och lägre priser. Just nu ser vi dock en otillräcklig konkurrens, i synnerhet inom läkemedelssektorn och telekomsektorn. Bristen på konkurrens är direkt skadlig för konsumenterna och för ekonomin. Vi behöver även bevaka konkurrensbeteendena på EU:s bränslemarknader. Brott mot lagen om konkurrensskydd bör bestraffas i proportion till överträdelsen, och kraftigare avskräckningsmedel bör användas vid upprepade lagöverträdelser. Krisen har dock framför allt visat svagheten i EU:s ekonomi och visat på de områden som behöver förbättras. Alla strategier i den ekonomiska politiken måste underställas den demokratiska kontrollen och genomföras med omsorg för allmänhetens bästa och respekt för EU-medborgarnas rättigheter.

 
  
  

Betänkande: Thun Und Hohenstein (A7-0084/2009)

 
  
MPphoto
 
 

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. (EN) Jag röstade för det här betänkandet. En effektivt fungerande inre marknad är avgörande för att vi ska kunna skapa en stabil och innovativ ekonomisk miljö. Den inre marknaden kan dock inte fungera effektivt utan stärkta gemenskapsregler som införlivas och tillämpas på ett korrekt sätt. Antalet överträdelseförfaranden är tyvärr fortfarande för högt i medlemsstaterna.

En sådan situation förvrider den inre marknaden och lämnar kunderna utan ett ordentligt skydd. År 2008 uppmanade Europaparlamentet kommissionen att ge mer ingående information om de direktiv som ännu inte hade genomförts i medlemsstaterna, och jag hoppas verkligen att kommissionen kommer att kunna redogöra för någon sådan information inom den närmaste framtiden.

 
  
MPphoto
 
 

  Regina Bastos (PPE), skriftlig. (PT) År 1997 offentliggjorde kommissionen arbetet med den första resultattavlan för den inre marknaden, som fokuserade på medlemsstaternas genomförande av reglerna för den inre marknaden eftersom betydande förseningar hindrade enskilda medborgare och företag från att utnyttja den inre marknaden på bästa sätt.

Genom att bedöma och offentliggöra utvecklingen när det gäller genomförandet har utvärderingspanelen bidragit till att minska antalet direktiv som inte har genomförts av medlemsstaterna. Jag röstade för det här betänkandet eftersom jag anser att medlemsstaterna absolut måste införliva lagstiftningen om den inre marknaden i den nationella lagstiftningen i tid, eftersom den inre marknaden kan fungera väl endast om EU:s regler om marknadens funktionssätt genomförs och tillämpas på ett korrekt sätt, och om efterlevandet kontrolleras.

 
  
MPphoto
 
 

  Carlos Coelho (PPE), skriftlig. (PT) Trots att medlemsstaterna har uppnått högsta standard när det gäller hur lång tid det tar för dem att införliva regler om den inre marknaden i den nationella lagstiftningen, anser jag att de uppgifter som framkommit genom den senaste resultattavlan för den inre marknaden är otillfredsställande. Inrättandet av en stabil och innovativ inre marknad som tillgodoser konsumenternas behov och där företag kan skapa så många nya arbetstillfällen som möjligt går inte hand i hand med systematiska förseningar i genomförandet av EU-lagstiftning och bristande tillämpning av direktiven.

Det är enskilda personer och företag som förlorar mest på att tillämpningen av politiken för den inre marknaden försenas, på grund av de kostnader som är ett resultat av mindre valmöjligheter, mindre konkurrens och mindre öppna marknader. Därför anser jag att det är viktigt att parlamentet driver på tillämpningen av regler för den inre marknaden. Det var medlemsstaterna som fastställde tidsfristerna för genomförandet av de här direktiven. Vi måste åtminstone kunna förvänta oss av dem att de uppfyller de mål som de själva har satt. Det här är ett grundläggande mål för en inre marknad i en tid av ekonomisk kris.

 
  
MPphoto
 
 

  Lara Comi (PPE), skriftlig.(IT) Nu när vi har förbättrat underskottet när det gäller införlivandet av direktiv, som ligger på 1 procent, är det fortfarande viktigt att fokusera på att förbättra det faktiska genomförandet av lagstiftning om den inre marknaden i nationella rättssystem. Kommissionen, parlamentet och medlemsstaterna måste göra större ansträngningar i detta avseende och samarbeta med varandra.

Kommissionen bör för egen del göra mer för att stödja medlemsstaterna under införlivandeperioden genom dialog och utbyte av information för att lösa problem innan tidsfristen för införlivande löpt ut. Kommissionen bör även anordna ett årligt forum om den inre marknaden och undersöka nya sätt att undanröja de kvarstående hindren för att den inre marknaden ska kunna fullbordas, bland annat en förenkling av lagstiftningen.

Vi ledamöter av Europaparlamentet måste i egenskap av EU-medborgarnas företrädare undersöka alla möjligheter att informera dem om EU-lagstiftningen genom att bidra till studier, seminarier, konvent och utfrågningar. De nationella parlamenten måste å andra sidan aktivt följa EU:s lagstiftningsprocess för att känna till de föreslagna åtgärderna i tid och förbättra samarbetet mellan nationella, regionala och lokala myndigheter. I detta avseende ger Lissabonfördraget de valda församlingarna en mer framstående roll som de måste förvalta väl. Av ovanstående skäl, som förklaras tydligt i betänkandet, röstade jag för.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Efter det senaste offentliggörandet (mars 2010) av resultat från resultattavlan för den inre marknaden har det visat sig att andelen direktiv om den inre marknaden som inte har införlivats i nationell lagstiftning är 0,7 procent, ett lägre resultat än det resultat på 1,0 procent som redovisades i juli 2009, precis som föredraganden påpekade.

Att EU-lagstiftningen genomförs i tid och på rätt sätt är avgörande för en större integration av den inre marknaden, med tanke på den direkta inverkan det har på rättssäkerheten och allmänhetens förtroende. Därför måste medlemsstaterna anta en ansvarsfull inställning när de tillämpar den här lagstiftningen, så att det i framtiden inte kommer att råda någon brist på genomförande, utan att det i stället ska finnas en bättre rättssäkerhet och en möjlighet för allmänheten att dra nytta av rättvisa villkor på den inre marknaden.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) Den inre marknaden kan inte fungera väl om EU-reglerna om dess funktionssätt inte införlivas och tillämpas ordentligt och om efterlevnaden inte kontrolleras. Därför är det ytterst viktigt att medlemsstaterna införlivar lagstiftningen om den inre marknaden i tid.

Det finns 22 direktiv vilkas tidsfrist för införlivande löpte ut för mer än två år sedan. Dessutom har 6 procent av alla direktiv inte införlivats av alla medlemsstater, vilket innebär att 100 direktiv om den inre marknaden inte blev så effektiva som de hade kunnat bli inom EU.

Medlemsstaterna och kommissionen måste agera bestämt i den här situationen. Jag stöder åsikten att kommissionen bör offentliggöra de direktiv som inte genomförts i varje medlemsstat på sin webbplats, så att den här situationen blir känd för allmänheten. Det verkar som om antalet överträdelseförfaranden fortfarande är alltför högt, och vissa medlemsstater har ett antal förfaranden som ligger långt över EU-genomsnittet på 47 förfaranden.

Medlemsstaterna uppmanas också att se till att de gränsöverskridande nätverk för elektroniska informationssystem som skapats av kommissionen fungerar.

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) I motsats till vad som hävdas i betänkandet är det tydligt i dag att avregleringen av marknaderna och privatiseringen av offentliga tjänster, som fortfarande pågår, inte har medfört några märkbara fördelar när det gäller priser, kvaliteten på tjänster eller minskade offentliga utgifter. Tvärtom rapporterar konsumentskyddsorganisationer och användare av offentliga tjänster att priserna har ökat, kvaliteten på tjänster blivit sämre och kostnaderna för tillhandahållande av tjänster ökat. Avregleringen har faktiskt bidragit till att arbetstillfällen har gått förlorade och privata monopol skapats, vilket har äventyrat rättigheterna för arbetstagare, användare av offentliga tjänster och konsumenter. Detta har uppenbarligen redan hänt i telekombranschen, transportsektorn, elbranschen och bland postkontoren. Den här situationen har i sin tur bidragit till att förvärra den ekonomiska och sociala krisen.

Att framhärda med en sådan politik är därför att argumentera för en fortsatt försämring av den socioekonomiska situationen för miljontals människor. Det är att argumentera för att slösa bort offentliga tjänster, som är en offentlig resurs, och överföra dem till privata grupper. Det är att argumentera för osäkerhet, arbetslöshet och fattigdom. Det är att argumentera för ökade klyftor mellan de rikaste och de fattigaste. Det är att argumentera för ett mer orättvist samhälle. Därför har vi inte röstat för betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. (FR) Herr talman, mina damer och herrar! Vi röstade mot Róża Von Thun Und Hohensteins betänkande. Parlamentet har hakat upp sig på antalet införlivade direktiv och den berömda resultattavlan för den inre marknaden. Ingen ifrågasätter någonsin den egentliga kvaliteten på den här lagstiftningen, eller ens det verkliga behovet av eller relevansen i de 90 000 sidor text som utgör det som ni kallar EU-rätten, eller de omkring 1 700 direktiven om den inre marknaden. Inte heller bryr de sig om att ta reda på om de mål som fastställdes när dessa texter antogs har uppnåtts, om konsekvensbedömningen har visat sig vara korrekt och om subsidiaritetsprincipen och proportionalitetsprincipen har respekterats.

Alla brister sägs vara medlemsstaternas ansvar, trots att de får allt mindre handlingsutrymme för att anpassa dessa dokument till nationella omständigheter, eftersom lagarna måste följas in i minsta detalj. Samtidigt finns i fördragen en skyldighet att producera resultat, och inte resurser. Lite självrannsakan och självkritik skulle göra EU-institutionerna gott.

 
  
MPphoto
 
 

  Małgorzata Handzlik (PPE), skriftlig. (PL) Resultattavlan för den inre marknaden är ett mycket viktigt verktyg som ger information om hur medlemsstaterna ligger till i införlivandet av EU-lagstiftningen. Trots sina skyldigheter förhalar medlemsstaterna införlivandet och införlivar dessutom lagstiftningen på fel sätt. Resultattavlan visar att medlemsstaterna blir allt bättre på att genomföra lagstiftning, även om ett betydande antal fortfarande inte har uppnått det fastställda målet. Vi behöver en tydlig skyldighet för att medlemsstaterna ska förbättra dessa indikatorer. Den senaste tiden har vi talat mycket i parlamentet om behovet av att stärka den inre marknaden. Den inre marknaden kommer dock inte att fungera väl om den lagstiftning som utgör grunden för en väl fungerande inre marknad inte införlivas på rätt sätt och i tid.

Den inre marknaden måste också få stöd från våra medborgare. Därför stöder jag föredragandens förslag om att hålla ett årligt forum om den inre marknaden samt förslaget om ett ”inremarknadstest” som handlar om att pröva lagstiftningen utifrån den inre marknadens fyra friheter: fri rörlighet för kapital, varor, tjänster och personer.

 
  
MPphoto
 
 

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Resultattavlan för den inre marknaden ger oss en värdefull överblick över tillämpningen av EU-regler i områden som är ytterst viktiga för EU:s konsumenter och företag. Skottland finns tyvärr inte med ännu som ett självständigt land på resultattavlan. Jag anser att det är ytterst viktigt att det skotska parlamentet får full befogenhet i dessa områden som just nu styrs av London. När det händer är jag säker på att Skottland kommer att vara en av de medlemsstater som genomför åtgärder för konsumenternas och företagens bästa.

 
  
MPphoto
 
 

  Alan Kelly (S&D), skriftlig. (EN) Jag stöder fullt ut idén bakom resultattavlan för den inre marknaden som ett verktyg för att mäta den inre marknadens framgång. Det här är ett viktigt verktyg för att informera om hur medlemsstaterna behandlar EU-lagstiftningen. Det visar även att den betungande överreglering som ofta skamfilar EU:s rykte många gånger inte är EU-institutionernas fel, utan medlemsstaternas. Vi kan lära oss något av detta, och i framtiden behövs bättre insyn.

 
  
MPphoto
 
 

  Eija-Riitta Korhola (PPE), skriftlig. (FI) Herr talman! En effektivt fungerande inre marknad är beroende av nöjda konsumenter som har förtroende för marknaden. EU:s konsumenter är oerhört viktiga när vi ska gå från recession till tillväxt. De betänkanden som vi har antagit väcker viktiga frågor om hur vi ska förbättra konsumentskyddet och den inre marknadens funktion, frågor som jag stödde under utskottets överläggningar och i dagens röstning. Jag ska nämna tre av dem.

För det första är resultattavlan för den inre marknaden ett välkommet verktyg. Dess fem huvudsakliga indikatorer är verkligen avgörande när det gäller att utvärdera hur den inre marknaden fungerar i allmänhet och hur konsumenterna anser att den fungerar. Jag anser att vi bör stödja idén om att resultattavlan i framtiden bör inkludera information om det genomförande av lagstiftning om den inre marknaden som fortfarande är bristfälligt i medlemsstaterna. Vi måste göra oss av med föreställningen om att vi kan plocka russinen ur kakan.

För det andra är jag förvånad över att gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater och demokrater i Europaparlamentet är så negativt inställda till det föreslagna inremarknadstestet. Det här beror troligtvis på att man dragit en felaktig slutsats, för testet kan också tjäna till att främja specifikt sociala och miljömässiga mål. Det är verkligen det som hela integrationsprocessen går ut på: ekonomin och en livskraftig inre marknad är till för att tjäna mer allmänna syften. Historien har visat oss hur klok Schumandeklarationen var.

För det tredje vill jag uttrycka mitt stöd för utvecklingen av de åtgärder som ska trygga rättssäkerheten för konsumenterna. I Finland har vi ett mycket välfungerande system för att lösa konsumenttvister utanför rättssalen, och vår konsumentombudsmannainstitution fungerar mycket väl. Kommissionen måste föra en intensiv dialog med medlemsstaternas myndigheter för att se till att god praxis sprids. Vi måste dock komma ihåg att om konsumentskyddet och den inre marknaden ska stärkas är medvetna och aktiva konsumenter viktigare än offentlig övervakning och rättsskydd.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) En sund inre marknad är avgörande om det ska finnas en sund konkurrens och den ekonomiska utveckling som kommer med det. Men om det ska bli verklighet måste EU:s direktiv antas av alla medlemsstater på samma sätt, utan undantag.

Resultattavlan för den inre marknaden och konsumentpanelen spelar en central roll när det gäller att förbättra den inre marknadens funktionssätt. Vi är visserligen på rätt spår, men vi är fortfarande långt från att uppnå alla de mål som fastställts för en mer effektiv inre marknad. Därför måste alla göra en insats, även de nationella parlamenten, som har en mycket viktig och avgörande roll.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Jag bestämde mig slutligen för att rösta mot betänkandet, eftersom vi inte lyckades stryka artikel 10 från texten. Att vi behåller den artikeln är avgörande eftersom den kräver inrättandet av systematiska inremarknadstester för att i förväg kontrollera huruvida EU:s lagstiftningsförslag är förenliga med alla regler för den inre marknaden.

 
  
  

Betänkanden: Dehaene (A7-0022/2010), Böge (A7-0020/2010), (A7-0021/2010), (A7-0019/2010), Rosbach (A7-0009/2010), Hedh (A7-0024/2010), Buşoi (A7-0027/2010), de Brún (A7-0082/2009), Coelho (A7-0015/2010), in ’t Veld (A7-0025/2010), Von Thun Und Hohenstein (A7-0084/2009)

 
  
MPphoto
 
 

  Luis Manuel Capoulas Santos (S&D), skriftlig. (PT) På grund av problem med omröstningsapparaten registrerades inte min röst.

Därför meddelar jag att jag röstade för alla punkter i omröstningen i detta sammanträde.

 
Senaste uppdatering: 4 juni 2010Rättsligt meddelande