Talmannen. – Nästa punkt är en debatt om sju resolutionsförslag(1) om upptrappningen av våldet i Mexiko.

  Ramón Jáuregui Atondo, författare. − (ES) Herr talman! Jag vill inledningsvis säga att Mexiko är en framstående demokrati under ständig utveckling under de senaste 20 åren. Landet är en vän till Europeiska unionen och vi har ingått ett strategiskt partnerskapsavtal. Jag vill också säga att Mexiko för närvarande driver ett mycket svårt krig mot den organiserade narkotikahandeln.

Men i Europaparlamentet talar vi i dag om Mexiko i samband med mänskliga rättigheter, eftersom våldet som drabbar i synnerhet det mexikanska folket har trappats och fortfarande trappas upp och eftersom allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna har påtalats upprepade gånger.

Den resolution som de stora politiska grupperna kommer att anta här i dag grundas på respekt och samförstånd. I resolutionen erkänns givetvis den situation som jag just beskrev och Mexiko uppmanas att fortsätta kampen för att upprätthålla rättsstaten och det demokratiska systemet.

I resolutionen framförs fyra viktiga uppmaningar: Mexiko uppmanas att garantera en fri press, eftersom journalister har blivit attackerade, att se till att organisationer som försvarar de mänskliga rättigheterna skyddas, eftersom dessa grupper har blivit anfallna och hotade, att se till att kvinnor som utsätts för våld skyddas, eftersom många kvinnor har mördats, och att undvika straffrihet för och maktmissbruk av polisen. Det är vad parlamentet har begärt av Mexiko i en vänskaplig anda som grundas på goda förbindelser med Mexiko.

  Renate Weber, författare. − (ES) Herr talman, mina damer och herrar! Den här veckan firar vi internationella kvinnodagen. I parlamentet har vi sett många stora affischer på Europeiska unionens samtliga språk där det anges att vi kan sätta stopp för våldet mot kvinnor. I dag talar vi om våldet i Mexiko och jag anser att det är på sin plats att vi medger att mexikanska kvinnor, både inhemska och andra offer, får minsta möjliga skydd från lokala och federala myndigheter.

Mexikanska kvinnor drabbas av alla former av våld, från våld i hemmet till sexuellt våld och tortyr som utförs av armén eller polisen, och de blir också mördade. De mexikanska myndigheternas motåtgärder har tyvärr hittills varit ineffektiva och därför kan vi nu med all rätt säga att vi står inför en nästan total straffrihet.

I resolutionen uppmanas den mexikanska regeringen att bekämpa kvinnomord – ett hårt men korrekt ord när man tänker på att nästan inga mord på kvinnor leder till åtal. Under de senaste fyra åren i Mexiko har till exempel endast 11 procent av förövarna av närmare 700 kvinnomord straffats.

Samtidigt förefaller rättssystemets favoritoffer vara kvinnor. Det finns ingen annan förklaring till varför två inhemska kvinnor – Alberta Alcántara och Teresa González – dömdes till 21 års fängelse, varav de nu har avtjänat över tre år, för att ha kidnappat sex män från den federala byrån för brottsutredning – helt själva – i samband med ett tillbud på en marknad. Låt oss hoppas att domaren, som kommer med ett utslag om kvinnornas överklagande om en vecka, förstår löjet och orättvisan i situationen.

Men våldet mot kvinnor börjar i hemmet. Jag hoppas att mexikanska lagstiftare snart kommer att förbättra den allmänna lagen om kvinnors rätt till ett liv utan våld, så att de olika formerna av våld och mekanismerna för att genomföra lagarna kan få en korrekt definition. Det vore också rätt att fastställa att våld i hemmet och våldtäkt inom äktenskapet är brottsliga handlingar.

För att det mexikanska samhället ska kunna förändras och fördöma våld mot kvinnor är det dessutom viktigt att man i skolorna tar upp frågan i ungdomarnas grundläggande utbildning.

  Adam Bielan, författare. – (PL) Under flera år har myndigheterna i Mexiko med president Felipe Calderón i spetsen nu drivit ett blodigt krig mot narkotikagäng. Över 40 000 soldater har dragits in i kriget och man har uppnått ett flertal framgångar. Bland framgångarna räknas utan tvekan gripandena av ledarna för kartellerna Sinaloa och Juárez, förstöringen av över 23 000 hektar opiumskörd och 38 000 hektar marijuana, nedläggningen av över 50 olagliga laboratorier som tillverkade narkotika, samt gripandena av 45 000 människor som var inblandade i processen.

Vi måste vara medvetna om att mexikanska narkotikakarteller genererar inkomster på flera miljarder US-dollar, vilket inte går att jämföra med de summor som den mexikanska regeringen har anslagit för att bekämpa narkotikaproblemen. Gängen lägger därför ner enorma summor på att muta politiker, domare och poliser. Det är precis därför myndigheterna förlorar kriget. Sedan 2006 har närmare 15 000 människor mördats, varav över 6 000 sedan i oktober förra året. Journalister är särskilt utsatta för fara och över 60 har mördats, bland dem nyligen Jorge Ochoa Martínez.

Vi måste förstå att utan internationell inblandning kan Mexiko inte vinna kriget.

(Applåder)

  Santiago Fisas Ayxela, författare. − (ES) Herr talman, mina damer och herrar! Mexiko har ett stort problem med narkotikahandel och narkotikavåld. För att hantera situationen har president Felipe Calderóns regering intagit en hård inställning för att utplåna den. Han har beslutat om att tillfälligt mobilisera militären, en åtgärd som kraftigt har påverkat antalet personer som har kunnat gripas, förstöringen av narkotika och antalet vapenbeslag. Armén har godtagit alla rekommendationer från den nationella kommittén för mänskliga rättigheter, inklusive de som rör utredningar av klagomål över det egna uppförandet.

Regeringen medger också att den måste införa viktiga förändringar inom säkerhets- och rättsområdet och den genomför en ambitiös reform av rättssystemet för att öka insynen och straffa dem som utför brottsliga gärningar, allt i respekt av de mänskliga rättigheterna.

Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) vill visa sin solidaritet med det mexikanska folket i kampen mot narkotikahandeln och stöder president Felipe Calderóns beslutsamhet att bekämpa organiserad brottslighet.

Jag vill avslutningsvis säga att jag är mycket nöjd med överenskommelsen, som enar de stora politiska grupperna i parlamentet.

  Marie-Christine Vergiat, författare. − (FR) Herr talman, mina damer och herrar! Sedan 2007 har kränkningarna av de mänskliga rättigheterna i Mexiko ständigt ökat.

Enligt mexikanska icke-statliga organisationer och medier har över 6 500 mord i samband med narkotikakarteller registrerats bara under 2009, varav de flesta utfördes i staten Chihuahua. President Felipe Calderóns regering har skickat tusentals soldater till de värst drabbade områdena.

Sedan dess utförs allt fler våldsgärningar helt ostraffat såväl av militären som av polisen. De icke-statliga organisationerna lämnar allt fler rapporter och talar om statsbrott. Journalister, inhemska samhällsgrupper och inte minst kvinnor, både inhemska och andra, är särskilt drabbade. Jag mötte några kvinnor från San Salvador Atenco som hade blivit våldtagna och torterade av polisen. Jag blev vettskrämd av vad de berättade. Förövarna av dessa brott, som utfördes i maj 2006, går fortfarande helt ostraffade.

Vi kan därför inte dela de mexikanska myndigheternas oro när myndighetsanställda regelbundet kränker de mänskliga rättigheterna. Vi stöder därför inte den gemensamma resolutionen och vi kommer att lägga fram …

(Talmannen avbröt talaren.)

  Barbara Lochbihler, författare. – (DE) Genom massmedierna får vi regelbundet bilder av det brutala våldet på öppen gata i det så kallade narkotikakriget i Mexiko. Morden på hundratals kvinnor, främst arbetare i den norra delen av landet, skapar rubriker och har myntat begreppet kvinnomord. Europaparlamentet har utarbetat ett eget betänkande om denna fråga. Trots att den mexikanska regeringen har vetskap om den stora ökningen av människorättskränkningar, förefaller den inte kunna eller vilja göra något åt saken. Det räcker inte med att regeringen betonar sin beslutsamhet i kampen mot narkotikahandlare, utan den måste agera konsekvent. Den stora utvidgningen av militärens närvaro och makt, kompetensen hos militärdomstolar som dömer de brott som soldaterna begår, den nästan fullständiga straffriheten – detta utgör de verkliga orsakerna till upptrappningen av våldet i landet. Även den nationella mexikanska kommittén för mänskliga rättigheter har vid ett flertal tillfällen dokumenterat att militärens våldsbrott ökar.

Regeringen vill själv inte kännas vid situationen. Den fortsätter också att tysta ned brotten. I går till exempel cirkulerade uppgiften i medierna att försvarsministern hade betalat ut en mycket stor summa pengar till våldsoffrens familjer i utbyte mot deras tystnad. Vem var förövarna? De var soldater. EU måste ta upp frågan om kampen mot straffrihet i alla förbindelser med Mexiko. Med tanke på de allvarliga brotten mot de mänskliga rättigheterna är det absolut nödvändigt att EU inte förlänger det övergripande avtalet med Mexiko. Det får inte förlängas innan situationen för de mänskliga rättigheterna i landet har blivit avsevärt bättre.

  Cristian Dan Preda, för PPE-gruppen. – (RO) Upptrappningen av våldet i de mexikanska stater som är belägna nära gränsen mot Förenta staterna, särskilt i Ciudad Juárez, är mycket oroväckande. De senaste månadernas händelser har varit särskilt blodiga, då ingripandet av federala myndigheter i regionen också medfört en allvarlig ökning av antalet brott i samband med narkotikahandel. Utöver kriget mellan rivaliserande kriminella gäng kommer därför kriget mot narkotikahandlare, vilket leder till en rad synnerligen våldsamma mord.

Jag anser att Mexiko utgör ett extremt fall som belyser hela problematiken med att vidta kraftiga åtgärder mot brotten för att garantera nationell säkerhet. Det är mycket viktigt att vi här i Europaparlamentet sänder en tydlig signal för att stödja den mexikanska regeringens insatser för att utplåna brottsligheten och därmed förbättra situationen för civilbefolkningen.

Vi måste samtidigt uppmana de mexikanska myndigheterna att fortsätta med de mycket viktiga reformerna för att befästa rättsstaten, i synnerhet reformen av rätts- och straffrättssystemen.

Tack.

  Ana Gomes, för S&D-gruppen. – (PT) Våldet i Mexiko är kopplat till narkotikahandeln och till de sociala orättvisor som förvärrades genom den ekonomiska krisen. Att bekämpa straffrihet är av yttersta vikt. Det är mycket viktigt att investera i rättssystemet för att försöka straffa brottslingar och se till att vittnen och offer skyddas, bland dem många arbetande unga kvinnor som har fångats i narkotikahandlarnas våldsvåg.

Det är skakande att Juárez är världens huvudstad för kvinnomord, men än mer skakande är machokulturen som förklarar myndigheternas bristande handlingskraft när det gäller att ställa de ansvariga för dessa brott inför rätta och skydda dem som försvarar de mänskliga rättigheterna, bland dem journalister.

EU måste utnyttja det strategiska partnerskapet med Mexiko för att på ett konstruktivt sätt stödja alla som kämpar för de mänskliga rättigheterna. De är samma människor som kämpar för att försvara rättsstaten och det demokratiska systemet. Utan mänskliga rättigheter finns varken rättsstat eller demokrati.

  Ryszard Czarnecki, för ECR-gruppen. – (PL) Herr talman! För en stund sedan hörde jag här i kammaren en uppmaning om att inte ingå avtalet med de mexikanska myndigheterna. Jag förstår inte förslaget. Vi lovordade ju ändå Mexikos president – och talarna före mig gjorde det också för en stund sedan – för hans beslutsamma kamp mot narkotikabaronerna och maffian. Vi bör därför berömma de mexikanska myndigheterna för deras handlingskraft, samtidigt som vi naturligtvis betonar att de inte bör kasta ut barnet med badvattnet och att de i den här kampen fortfarande måste sträva efter att respektera de mänskliga rättigheterna. Det är självklart. Vi måste förstå situationen i ett land som i årtionden har kämpat mot enorma organiserade brottskarteller och maffian. Om landets president förklarar krig inom området, bör han få fullt stöd. Men vi har naturligtvis pratat här om journalister och vi har pratat om andra offer. Man bör betona att dessa människor inte får drabbas av diskriminering.

  Rui Tavares, för GUE/NGL-gruppen. – (PT) Mina damer och herrar! Nu på morgonen omringades den mexikanska fackföreningen för elektriker av en polisstyrka som bestod av 100 till 200 poliser. Det är samma fackförening som efter att ha varslat om en allmän strejk såg en av sina ledare, Domingo Aguilar Vázquez, gripas följande dag, den 16 mars, och häktas på falska grunder.

Angreppet mot mexikanska fackföreningars frihet, som styrdes direkt av regeringen, är än mer skakande eftersom vi här talar om att den mexikanska federala regeringen inte utmäter straff för brott som utförs till exempel av den egna militären eller om dess oförmåga att bekämpa narkotikahandeln.

Ja, situationen är komplicerad. Beväpnade styrkor angriper narkotikahandlare, men samtidigt angrips fackföreningarna. Vad som händer är att i en situation av ineffektivitet, straffrihet och stegrande auktoritärt förhållningssätt, trissas en demokrati som den mexikanska upp och tappar kontrollen.

Parlamentet måste kraftigt fördöma och framför allt uppmana den mexikanska regeringen att upphöra med sina ineffektiva metoder mot brottslingar och sitt till synes så auktoritära förhållningssätt gentemot till exempel fackföreningar, arbetare och civila folkrörelser.

  Eija-Riitta Korhola (PPE). – (FI) Herr talman! Jag vill ta upp två punkter i vår resolution om Mexiko.

Som vi hörde har för det första våldet ökat under året. Mexiko är i klorna på stora narkotikakarteller och våldet som härjar beräknas redan ha kostat 15 000 människor livet. Situationen är synnerligen allvarlig nära gränsen mellan Mexiko och Förenta staterna. Den mexikanska regeringen försöker få situationen under kontroll genom ett stort militär- och polispådrag. Strategin har också gett upphov till mycket kritik. Ansvaret för narkotikahandel, penningtvätt och de problem som därmed förorsakas ligger givetvis också hos andra länder och Mexiko behöver stöd och samarbete.

Jag vill för det andra nämna färska rapporter från Amnesty International om myndigheternas ovilja att skydda människorättsaktivister. De som ställer upp för den inhemska befolkningen och fattiga grupper är synnerligen utsatta. När det blir farligt att försvara de mänskliga rättigheterna måste många beakta riskerna med det arbete som de utför. De som aktivisterna verkar för förlorar då hoppet.

Frågorna om narkotikahandel och mänskliga rättigheter måste också tas upp till diskussion i maj när vi planerar för samarbetet vid nästa toppmöte mellan EU och Mexiko.

  Silvia-Adriana Ţicău (S&D). – (RO) Den mexikanska regeringen måste åta sig att på allvar bekämpa narkotikahandeln och respektera de mänskliga rättigheterna och rättsstaten.

Narkotikahandeln har medfört våldsbrott som kostat människor livet. Städerna Tijuana och Ciudad Juárez förekommer 2009 bland de tio farligaste städerna i världen. Sedan 2007 har 15 000 mord begåtts i kriget mot narkotikan och bara under 2009 dödades 7 724 människor.

Ungdomar och kvinnor drabbas särskilt hårt av narkotikahandeln och narkotikamissbruk. I Mexiko kan den ekonomiska krisen komma att bli en social konflikt, där fattigdom och avsaknad av utbildning utgör faktorer som kan avgöra om ungdomar hamnar i narkotikamissbruk. I Mexiko har 2010 runt 7,5 miljoner ungdomar ingen möjlighet att anmäla sig till det formella utbildningssystemet, vilket också innebär att de inte kan hoppas på en skälig utkomst.

Jag vill slutligen säga att dialogen mellan Europeiska unionen och Mexiko måste fördjupas i syfte att främja såväl ekonomisk och social utveckling som respekt för de mänskliga rättigheterna och rättsstaten.

Tack.

  Bernd Posselt (PPE). – (DE) Herr talman! I kammaren debatterar vi ofta diktaturer. Mexiko är ingen diktatur, utan en demokrati. Vi debatterar enskilda fall av allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna. För Mexiko är det inte nyckelfrågan. Nyckelfrågan är att den här stora demokratin, som är en av våra strategiska partner, under årtionden har lidit av en allvarlig och kanske ödesdiger sjukdom.

Den behöver därför rätt behandling och rätt läkare. President Felipe Calderón och hans vapenbröder är den läkaren. Det betyder inte att de kan eller får använda vilken behandling som helst, men vi måste stödja dem.

Det är därför jag anser att punkt 12 i resolutionen är så viktig, i vilken vi fastställer att vi avser använda vårt finansieringsinstrument i större utsträckning för att stärka goda styrelseformer, rättsstaten och rättsstatliga strukturer mot statens sönderfall, mot organiserad brottslighet och mot straffrihet, som med all rätt har blivit så kritiserat. Men vi kan inte göra det genom att frysa eller bryta våra kontakter, utan vi måste fördjupa dem.

  Francisco José Millán Mon (PPE). – (ES) Herr talman! Vi oroas alla över det alltmer ökande våldet i Ciudad Juárez, men jag har förtroende för de kraftåtgärder som de mexikanska myndigheterna har vidtagit för att effektivt angripa de komplexa problemen. Jag stöder också den kraftfulla kamp som president Felipe Calderón för närvarande driver mot narkotikahandeln, som utgör ett allvarligt globalt hot som angår oss alla. Det är därför vi bör hjälpa de mexikanska myndigheterna i den svåra kampen.

Under de senaste tio åren har i Mexiko en mycket positiv process ägt rum för att modernisera politiken och regeringen. President Felipe Calderón främjar ständigt reformer. Mexiko har också tagit ett större internationellt ansvar och fyller en viktig roll i till exempel FN och G-20.

I parlamentet har jag alltid efter min ringa förmåga förespråkat upprättandet av ett strategiskt partnerskap mellan Europeiska unionen och Mexiko, något som vi äntligen kom fram till 2008. Jag hoppas att vi kan anta en ambitiös gemensam handlingsplan eller ett program vid toppmötet i Madrid i maj, för EU och Mexiko måste arbeta tillsammans inom många områden, såväl på bilateral nivå som i multilaterala forum, för att tillsammans möta utmaningarna och hoten, bland annat narkotikahandel och andra former av organiserad brottslighet.

  Charles Tannock (ECR). – (EN) Herr talman! Mexiko har länge varit den främsta inkörsporten till världens största marknad för olaglig narkotika – Förenta staterna. Mexiko har därför härjats av den brutalitet och det våld som går hand i hand med narkotikahandel. Mexiko är ett land med 100 miljoner invånare och en viktig strategisk partner för EU, ett land som dessutom alltmer – bedrövligt nog – har blivit en viktig kokainmarknad. Den ökande konsumtionen bland ungdomar är särskilt oroväckande.

Våldet i samband med narkotika i Mexiko förvärras alltmer med allt grövre mord, och journalister som rapporterar om sådana fall blir själva måltavlor. Den allmänna utbredningen av arbetslöshet och fattigdom är säkerligen inte heller till någon hjälp och framkallar i vissa delar av Mexiko en stämning av laglöshet. President Felipe Calderón står inför enorma utmaningar, men han är fast besluten att möta dem rakt på sak och EU bör ge honom sitt kraftfulla stöd. Vi bör i synnerhet stödja hans insatser att reformera och omstrukturera polis- och straffrättssystemet för att bryta de korrumperade relationerna mellan narkotikakartellerna och de brottsbekämpande organen. Jag anser att han också har rätt att sätta in armén som en tillfällig brådskande åtgärd.

  Janez Potočnik, ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman! En ökning utan motstycke av våldet har framkallat en känsla av djup osäkerhet bland invånarna. Kommissionen är givetvis mycket oroad över situationen. Vi vet att de mexikanska myndigheterna tar detta på största allvar och att de har vidtagit en rad åtgärder för att komma till rätta med problemet.

President Felipe Calderóns krig mot den organiserade brottsligheten har högsta prioritet. Utöver det att Mexiko placerar ut ett antal militärer över hela landet för att bekämpa organiserad brottslighet gör landet en oerhörd ansträngning för att stärka de brottsbekämpande organen och rättssystemet.

I augusti 2008 antogs ett antal säkerhetsåtgärder som syftar till att omorganisera de brottsbekämpande organen och rättssystemet. Med reformen av rättssystemet, som den mexikanska kongressen antog 2008, kan man ta itu med det mexikanska straffrättssystemets viktigaste problem, även om vi är medvetna om att genomförandet av reformen kommer att kräva ett långsiktigt åtagande.

Mexiko anstränger sig också mycket allvarligt för att komma till rätta med kränkningarna av de mänskliga rättigheterna, särskilt de organiserade brottsliga gruppernas agerande och kränkningarna av mediernas säkerhet och yttrandefrihet, som civila samhällsorganisationer har uppmärksammat EU på. I samband med detta tillsatte den mexikanska regeringen en särskild åklagare för att utreda de brott som utfördes 2006 mot journalister.

Den mexikanska regeringen gör märkbara ansträngningar för att komma till rätta med andra brister, bland annat har den antagit en federal lag för att avskaffa våldet mot kvinnor och tillsatt en särskild åklagare med ansvar för frågan samt en ny federal lag för att bekämpa människohandel.

Som medlem i FN:s råd för mänskliga rättigheter åtog sig Mexiko att anta en statlig politik om mänskliga rättigheter och förbli öppen på internationell nivå för mänskliga rättigheter. Frågan om skyddet av de mänskliga rättigheterna inom ramen för kampen mot den organiserade brottsligheten och människorättsaktivisternas integritet återspeglas i de rekommendationer som Mexiko antog efter att ha deltagit i FN:s allmänna återkommande utvärdering.

Mexiko har varit intresserat och villigt att diskutera alla dessa frågor med Europeiska unionen, senast i samband med sammanträdet i den gemensamma parlamentarikerkommittén EU–Mexiko, som hölls i Bryssel den 26–27 november 2009. Frågan utgör verkligen ett ämne för engagerat samarbete.

Den 3–4 december 2009 anordnade EU och Mexiko gemensamt ett internationellt seminarium i Cancún om befogad användning av våld och skyddet av de mänskliga rättigheterna. Seminariet utgjorde en mötesplats för expertrådgivning avseende ett förslag till ett strategidokument om de lokala polisstyrkornas ansvar för mänskliga rättigheter.

Förslaget till strategidokument lades fram för den lokala kongressen i Quintana Roo efter seminariet. Initiativet är ett komplement till den nyligen antagna federala lagen om reform av rättssystemet, och andra federala stater skulle kunna ta efter det.

Vi anser att det strategiska partnerskapet mellan EU och Mexiko utgör EU:s bästa ram för att stödja Mexiko inom områdena allmän säkerhet och rättsstatsprincipen. I genomförandedokumentet för det strategiska partnerskapet, som man för närvarande förhandlar om, fastställs upprättandet av en formell strategisk dialog mellan EU och Mexiko om säkerhetsfrågor och ökat samarbete med relevanta EU-organ som Cepol, Europol, Eurojust och Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk (ECNN).

Från kommissionens sida stöder vi redan ett projekt från 2004 till 2007 för att stärka domstolssystemet i Mexiko. Ytterligare samarbete inom området planeras för perioden 2011–2013.

Avslutningsvis är det tydligt att Mexiko står inför viktiga utmaningar inom områdena för allmän säkerhet och respekt av de mänskliga rättigheterna. Det är inte lätt och situationen är långt ifrån den bästa, men det är också rättvist att säga att landet visar vilja och beslutsamhet för att se till att en effektiv allmän säkerhetspolitik är förenlig med respekten för de mänskliga rättigheterna. Vi kommer även i fortsättningen att stödja Mexikos insatser.

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum efter debatten.