Talmannen. – Nästa punkt är en debatt om fem resolutionsförslag(1) om Sydkoreas lagligförklarande av dödsstraffet.

  Renate Weber, författare. − (EN) Herr talman! Under de senaste 13 åren har inga avrättningar ägt rum i Sydkorea och det är djupt beklagligt att landets författningsdomstol för några veckor sedan utmätte ett dödsstraff. I beslutet anges att dödsstraffet utgör ett brottsstraff som kan avskräcka från brott för allmänhetens bästa. Det är ett argument som man ofta hör och knappast en reaktion på känsloladdade situationer i ett visst land vid en viss tidpunkt.

Det betyder egentligen att dödsstraff anses som en förebyggande åtgärd i förhoppningen att en brottsling, när han eller hon vet att dödsstraff förekommer, skulle tänka två gånger innan gärningen utförs. Vi vet alla att den idén har motbevisats i många studier.

Men än viktigare är att en avrättning är oåterkallelig, det finns ingen väg tillbaka. I den romerska lagen under Justinianus tid fastställdes att det var bättre att en skyldig människa gick fri än att en oskyldig människa fick sätta livet till. Det var för femton hundra år sedan. Eftersom den sydkoreanska författningsdomstolen själv medgav att dödsstraff kunde utmätas felaktigt och missbrukas kan den oro som vi framför i dag stärka de demokratiska institutionerna i Sydkorea i den meningen att den straffmetoden bör avskaffas för gott.

Eftersom Sydkorea 1990 anslöt sig till Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och har undertecknat flertalet viktiga avtal om mänskliga rättigheter, vore det mycket skadligt för landets internationella anseende att gå bakåt.

  David Martin, författare. − Herr talman! Europeiska unionen i allmänhet och parlamentet i synnerhet har en imponerande tradition att motsätta sig dödsstraff, vilket är beaktansvärt. Därför kan vi inte annat än att beklaga det beslut som författningsdomstolen i Sydkorea fattade om att dödsstraffet inte strider mot landets författning.

Men jag tycker inte att vi ska förstora upp frågan. Domarna meddelade sitt utslag med en knapp marginal på fem röster mot fyra. Senast de röstade var det sju röster mot två. De varken yrkade på eller rättfärdigade användningen av dödstraff, utan uppmanade det sydkoreanska parlamentet att fatta ett beslut om ett framtida avskaffande av dödsstraffet i landet.

Vi har också konstaterat att Sydkorea har avskaffat dödsstraffet i praktiken. Inga avrättningar har ägt rum sedan februari 1998, och år 2007 kategoriserade Amnesty International Sydkorea som ett land som praktiskt taget har avskaffat dödstraffet.

Men allvaret i denna fråga blir plötsligt påtagligt när vi får reda på att ledaren för oppositionspartiet Grand National Party i Sydkorea nyligen sade att det faktiska moratoriet mot dödsstraff skulle upphöra och snabba avrättningar av vissa fångar skulle äga rum. Jag hoppas att dessa beklagliga och opportunistiska åsikter i landet ignoreras och att Sydkorea förvandlas från ett land som i praktiken har avskaffat dödstraffet till ett land som ändrar sina lagar och rättsligen inför ett moratorium mot dödstraff.

  Martin Kastler, författare. – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Det är beklagligt att det fortfarande i dessa tider finns ett antal stater i världen som tillämpar och tillåter detta omänskliga straff för grova brottslingar. Ingen ska ha rätten att bestämma över en annan människas liv eller död, vare sig i början eller i slutet av livet, och speciellt inte genom bestraffning av en brottslig handling. Det barbariska straffet avrättning har inget att hämta i den moderna världen.

Den store oförglömlige påven Johannes Paulus II betonade att det framför allt måste finnas möjlighet till gottgörelse, chans till försoning. Men den möjligheten finns inte vid en oåterkallelig handling som dödsstraff. Det är därför som vi parlamentsgrupper nu med förenade krafter uppmanar våra kolleger i Sydkorea att lyfta fram frågan i sitt parlament och tillsammans med oss européer delta i en kampanj för avskaffande av dödsstraffet som ett uttryck för mänsklighet. Jag vill uppmana alla ledamöter att enhälligt stödja det gemensamma resolutionsförslaget.

  Marie-Christine Vergiat, författare. − (FR) Herr talman! Vid den fjärde världskongressen mot dödsstraff som hölls i Genève i slutet av februari välkomnade abolitioniströrelsen det växande antal länder som har avskaffat eller skjutit upp dödsstraff. Sydkorea verkar ha följt denna linje eftersom inga avrättningar har ägt rum sedan december 1997.

Men det senaste beslutet från författningsdomstolen i Sydkorea gör oss verkligen oroliga och vi kan inte annat än att beklaga det. Vi vill därför att kommissionen och rådet ska betrakta avskaffandet av dödsstraff – ett brott mot rätten till liv och en brottslig handling från statens sida – som en central fråga i Europeiska unionens förbindelser med tredjeländer.

Vi vill att de ska uppmana den sydkoreanska regeringen och republikens president, som själv dömdes till döden år 1981, att göra ett fast åtagande att avskaffa dödsstraffet, att besluta om ett moratorium i enlighet med FN-beslutet samt att påtala sin oro över situationen för de 59 personer, inklusive vissa politiska fångar, som har blivit dömda till döden i landet och begära att deras dödsstraff ska omvandlas.

  Barbara Lochbihler, författare. – (DE) Herr talman! Politiken för att avskaffa dödsstraff är en mycket framgångsrik del av EU:s yttre politik. Det kan vi se i anslutningsförhandlingar, i bilaterala diskussioner och även i FN, där alltfler länder i världssamfundet nu har sagt sig vara för ett moratorium eller ett avskaffande av dödsstraffet helt och hållet. Tills alldeles nyligen var Sydkorea ett av de länder som i praktiken inte längre tillämpade detta förnedrande och grymma straff.

Dagens resolution är ett uttryck för vår oro att beslutet i Sydkoreas författningsdomstol om att avrättningarna är förenliga med författningen ska leda till en situation som förenklar återinförandet av dödsstraffet. Vi uppmanar därför den sydkoreanska regeringen att göra allt som står i dess makt för att i ett första steg införa ett rättsligt bindande moratorium som förbjuder avrättningar från att äga rum – det sitter trots allt 55 personer i dödsceller – och att det sydkoreanska parlamentet i ett andra steg antar en lag för att avskaffa dödsstraffet.

Det är mycket positivt att det äntligen har bildats en rörelse i det sydkoreanska samhället som bedriver kampanjer för lagar för att avskaffa dödsstraffet. Vi här i parlamentet bör stödja denna rörelse.

  Jarosław Leszek Wałęsa, för PPE-gruppen. – (PL) Herr talman! I en tid då antalet länder som avskaffar dödsstraff ökar måste man minst sagt förvånas över beslutet från författningsdomstolen i Sydkorea.

Dödsstraff är helt klart ett brott mot de mänskliga rättigheterna. Mänskligt liv har trots allt ett värde som bör skyddas av lagen, och ett rättssystem som tillåter dödsstraff angriper sina egna grundvalar och är en underlig form av hyckleri. Det finns många argument mot dessa sätt att hantera rättvisa. För mig är det viktigaste argumentet att dödsstraff är oåterkalleligt. Vad man än säger, dödsstraffet är slutgiltigt. Det berövar människor det mest värdefulla som de någonsin kommer att äga. Dessutom finns ett moraliskt ansvar hos dem som utför handlingen, eftersom risken alltid finns att de avrättar en oskyldig person.

Författningsdomstolens beslut är beklagligt, för som vi vet har inga avrättningar ägt rum i Korea på många år. Jag hoppas att detta beslut inte påverkar antalet dödsdomar. Jag kräver dessutom att utfärdandet av dödsdomar i Sydkorea ska upphöra helt och hållet.

  Lidia Joanna Geringer de Oedenberg, för S&D-gruppen. – (PL) Sydkorea är en av EU:s viktigaste handelspartner. Det är också ett land med vilket kommissionen har slutfört förhandlingar om ett frihandelsavtal, som ger båda parter omfattande tillträde till varandras marknader. Med tanke på dessa nära ekonomiska förbindelser förvånar det mig att det mellan EU och Korea finns så stora skillnader i respekten för de mänskliga rättigheterna.

Samtliga medlemsstater i Europeiska unionen är skrivit under protokoll 13 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, som förbjuder användningen av dödsstraff. Dessutom förklarar unionen på internationell nivå att den har som mål att arbeta för ett allmänt avskaffande av dödsstraffet. Enligt den här avsiktsförklaringen bör unionen uttrycka sitt tydliga stöd för de rörelser i Kina som arbetar för att avskaffa dödsstraffet. Låt oss först och främst hoppas att ett moratorium införs mot verkställande av avrättningar och att den sydkoreanska regeringen aktivt engagerar sig för att avskaffa dödsstraffet, på samma sätt som i FN.

Med nya befogenheter inom handelspolitiken har vi rätten och skyldigheten att från Europaparlamentets sida kräva att samtliga Europeiska unionens partnerländer avskaffar dödsstraffet.

  Zbigniew Ziobro, för ECR-gruppen. – (PL) Herr talman! Om dagens syn på dödsstraff hade gällt i Europa under Nürnbergtribunalen skulle ingen av nazistförbrytarna som ställdes inför rätta i tribunalen och var ansvariga för det grymma dödandet av miljoner oskyldiga människor ha dömts till döden. Jag har inte hört att någon i Europa har kritiserat Nürnbergtribunalen för att ha fällt orättvisa domar.

EU fjärmar sig allt mer från essensen av ett rättvist straff som står i proportion till det brott som förövarna har begått och den skuld de ådragit sig. När vi talar om att mörda eller döda många människor, till exempel vid terroristhandlingar, eller när vi talar om folkmord där flera av miljoner människor dödas, vilket faktiskt har hänt i Europa, kommer frågan upp om ett rättmätigt straff. Det stämmer att det i akademiska kretsar i Europa och på andra platser pågår diskussioner om huruvida detta straff verkligen är effektivt som förebyggande åtgärd och för att skydda oskyldiga människor. Men detta är troligtvis inte huvudargumentet här.

EU-länderna har i dag avskaffat dödsstraffet. Det är ett demokratiskt val och vi vill att detta val ska respekteras. Men vi måste också respektera andras val och det är därför som jag står bakom diskussionen i denna fråga, inklusive diskussionen med människorna i Sydkorea. Det är en demokratisk stat, och ett demokratiskt land.

  Marek Henryk Migalski (ECR). – (PL) Det finns minst två anledningar till varför jag inte tycker att vi ska vare sig kommentera denna fråga eller blanda oss i. För det första är Sydkorea ett demokratiskt land och författningsdomstolens utslag är ett utslag från ett rättsligt organ i det landet. Därför behöver vi inte befara att dödsstraffet kommer att utdömas i politiska eller triviala fall – det kommer att utdömas för förbrytare och mördare. För det andra är dödsstraffet ett avskräckningsmedel. Detta går naturligtvis inte att bevisa empiriskt, men om vi ska tro på syllogismen som menar att ju hårdare straffet är desto mer avskräckande är det, innebär det att det allra hårdaste straffet avskräcker mer, vilket gör att dödsstraffet avskräcker mest av allt. Om det stämmer räddar vi faktiskt livet på oskyldiga människor genom att tillämpa dödsstraff. Därför ska inte Europeiska unionen och Europaparlamentet blanda sig i denna fråga för de sydkoreanska myndigheterna.

  Bogusław Sonik (PPE). – (PL) Herr talman! Den sydkoreanska författningsdomstolens beslut att dödstraffet inte strider mot författningen är mycket sorgligt. Beslutet är ett steg tillbaka när man ser på utvecklingen i Sydkorea där dödsstraffet inte har tillämpas på ett tiotal år. Den senaste avrättningen ägde rum för 13 år sedan. För närvarande sitter 57 straffångar i dödscellerna och väntar på avrättning. Vi måste vara kritiska mot utslaget i den sydkoreanska domstolen, i synnerhet eftersom Sydkorea har en ledande ekonomisk ställning i regionen och därför bör föregå med gott exempel när det gäller att respektera varje individs rätt till liv. Dödsstraff är inte förenligt med ett nutida straffrättsligt system, och tvärtemot vad den allmänna opinionen tror, leder det inte till ett minskat antal brott.

  Jaroslav Paška (EFD). – (SK) Dödsstraffet är en fråga som kommer att existera så länge som det finns monster och mördare som lever med vetskapen att de kan tortera, misshandla och mörda människor och hålla sig gömda i det mänskliga samhället, eftersom ett svagt och maktlöst samhälle inte kan hantera deras brutala beteende.

Vart och ett av offren för dessa monster hade samma rätt till liv som alla andra ända till det ögonblick de mötte monstret, en förbrytare, som tog hans eller hennes öde i egna händer utan någon rätt till förskoning eller försvar bara för att tillfredsställa ett perverst beteende. Författningsdomstolen i Sydkorea har bedömt att dödsstraff inte strider mot den koreanska författningen. Den rättsliga ställningen har därmed blivit prövad i praktiken. Att den politiska eliten i Europa, i vårt namn, har övergett detta straff betyder dock inte att vi har blivit bättre människor eller att vårt samhälle är mer humant. Nej. De fruktansvärda, brutala monstren dödar fortfarande människor i Europa, precis som i Sydkorea. Den enda skillnaden är att de europeiska monstren inte behöver oroa sig över dödsstraff.

Mina damer och herrar! Jag respekterar vår modell som grundar sig på Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna, men jag anser att vi måste se till att det verkligen finns en bättre lösning för anständiga människor innan vi tvingar på vår modell på omvärlden, och att …

(Talmannen avbröt talaren.)

  Joanna Katarzyna Skrzydlewska (PPE). – (PL) Jag vill säga att beslutet i författningsdomstolen i Sydkorea är beklagligt och oroande. Trots att de senaste avrättningarna i Sydkorea ägde rum år 1997 beslutade domstolen den 25 februari att dödsstraffet är en typ av straff som inte bryter mot den konstitutionella rätten till liv. Detta är det andra utslaget i domstolen med samma resultat. Det första utslaget kom 1996 när domstolen meddelade att den allmänna opinionen inte stod bakom ett avskaffande av dödsstraffet. Man kan därför dra slutsatsen att den allmänna opinionen i Sydkorea är densamma, vilket jag beklagar, eftersom ett land med en ledande ekonomisk ställning bör föregå med gott exempel för andra länder när det gäller rätten till liv, som är en grundläggande mänsklig rättighet.

(Applåder)

  Janez Potočnik, ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman! Kampen mot dödsstraff är en hjärtefråga i EU:s politik för mänskliga rättigheter. EU anser att dödsstraff är ett grymt och omänskligt straff som inte avskräcker från brottsligt beteende, och att avskaffande av dödsstraffet förstärker av den mänskliga värdigheten.

Vi har under den senaste tiden sett ett antal positiva tendenser i kampen mot dödsstraffet. I januari i år tillkännagav Mongoliet ett moratorium mot dödstraff. Under 2009 avskaffade Burundi, Togo och den amerikanska staten New Mexico dödsstraffet. År 2007 antog FN:s generalförsamling för första gången en resolution som uppmanade länder till att införa ett moratorium mot avrättningar i syfte att avskaffa dödsstraffet. Denna uppmaning upprepades i ytterligare en resolution 2008.

Mot bakgrund av detta var EU naturligtvis besviket över utslaget i författningsdomstolen i Sydkorea den 25 februari – med en delad omröstning på fem mot fyra – som gav resultatet att dödsstraffet var i enlighet med bestämmelserna i författningen. Vi konstaterar dock att det här rörde sig om tolkningen av den sydkoreanska författningen och att det inte var något politiskt beslut om att behålla dödstraffet. Vi noterar särskilt de ytterligare synpunkter som uttrycktes av tre av de fem domare som ansåg att dödsstraffet var förenligt med författningen. Domarna Lee Kang-Kook och Min Hyung-Ki klargjorde behovet av att begränsa användningen av dödsstraffet och att minska antalet brott som ger dödstraff, medan domare Song Doo-hwan hävdade att alla beslut om dödsstraffet ska vara föremål för allmän debatt och insatser av den lagstiftande församlingen.

Även om domstolarna fortsätter att utdöma dödsstraff har Sydkorea haft ett moratorium mot avrättningar sedan 1997. Det finns för närvarande inga indikationer på att domen i författningsdomstolen påverkar detta moratorium. Vi välkomnar Sydkoreas beslut att behålla moratoriet mot verkställande av avrättningar.

Som det också står i resolutionen från FN:s generalförsamling ska ett moratorium inte ses som ett slut på tillämpningen av dödstraff utan som ett steg på vägen mot ett slutgiltigt avskaffande. Därför uppmanar EU den sydkoreanska nationalförsamlingen att snabbt vidta åtgärder för att avskaffa dödsstraffet. Sydkorea har länge varit en regional ledare i Asien när det gäller människorättsfrågor. Att avskaffa dödsstraffet skulle då bara befästa Sydkoreas åtagande att skydda och främja de mänskliga rättigheterna.

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum efter debatten.

Skriftliga förklaringar (artikel 149)

  Gerard Batten (EFD), skriftlig. – Jag vill gratulera den sydkoreanska författningsdomstolen till att de håller fast vid dödsstraffet. De har för avsikt att ha kvar dödstraffet för de värsta förbrytarna. Till exempel för Kang Ho-soon, som enligt uppgifter har erkänt morden på sju kvinnor. Justitiedepartementet har nyligen angett siffror som visar att fler än 60 procent är för dödsstraff. Skulle man ställa en liknande fråga i Storbritannien skulle man få minst samma resultat. I brittiska fängelser sitter olika sorters fångar, t.ex. seriemördare, våldtäktsmän, pedofiler som har mördat barn, nekrofiler och kannibaler, och avtjänar livstid. Det senaste exemplet är från förra veckan när den perverse Peter Chapman som lurade ett oskyldigt 17-årigt offer, Ashleigh Hall, in i döden fick 35 års fängelse. Detta straff är inte tillräckligt. Han och sådana som han borde avrättas. Det skulle spara miljoner pund varje år som kunde användas bättre till gamla och sjuka i stället för att slösas bort på att hålla sådana förbrytare i fängelse på livstid. Bra gjort, Sydkorea: avrätta era grövsta förbrytare.

  Monica Luisa Macovei (PPE), skriftlig. – (EN) Varje person ska ha rätten till liv. Om inte är det mördaren som oavsiktligt tar hem den slutgiltiga och perverst moraliska segern genom att göra staten till mördare, vilket minskar samhällets avsky för att medvetet utplåna människoliv (Amnesty International, 1998). Moral, avskräckande effekt och rättvisa är viktiga i debatten om dödsstraff. Den ”brottsbekämpande modellen” strävar efter att minska brottsliga handlingar, medan modellen ”mänskliga rättigheter/rättsäkerheten” fokuserar på individens rättigheter. Enligt den första modellen anses dödstraffet vara moraliskt eftersom den svarande tog ett liv (vedergällning) och ska verka avskräckande eftersom de som står i begrepp att döda ska avstå från att göra det eftersom de fruktar för sitt eget liv, medan rättvisa är oviktigt eller obevisat. Den senare modellen hävdar att dödsstraff är omoraliskt eftersom staten inte ska ta ett liv, att det inte är avskräckande – vilket statistiken visar – och att det hanteras på ett orättvist sätt, eftersom personer i dödsceller kan vara oskyldiga och deras rättegångar kan innehålla oegentligheter. Jag tror på modellen med mänskliga rättigheter som återspeglas i världssamfundet både i lagstiftning och i praktiken samt genom det ökande antalet länder som avskaffar dödsstraffet. Jag uppmanar Sydkorea att visa en tydlig politisk vilja att avskaffa dödsstraffet och till dess omedelbart införa ett moratorium mot dödsstraffets tillämpning.

  Cristian Dan Preda (PPE), skriftlig. – (RO) EU:s riktlinjer för dödsstraff går tillbaka till år 1998. Det är samma år som det inofficiella moratoriet mot dödstraff började gälla i Sydkorea. Under den här tiden har det sydkoreanska parlamentet diskuterat tre förslag om avskaffande av dödstraffet. Förra månaden bekräftade författningsdomstolen återigen med en svag majoritet att dödstraffet är förenligt med författningen.

Jag beklagar detta beslut djupt och hoppas att det koreanska parlamentet kommer att lägga fram en resolution om förbud mot dödsstraff.

Om Sydkorea anslöt sig till de länder som har avskaffat dödsstraffet skulle det sända en kraftfull signal till hela asiatiska kontinenten.