Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2009/2158(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :

Ingivna texter :

A7-0028/2010

Debatter :

PV 19/04/2010 - 21
CRE 19/04/2010 - 21

Omröstningar :

PV 05/05/2010 - 13.39
Röstförklaringar

Antagna texter :

P7_TA(2010)0129

Fullständigt förhandlingsreferat
Onsdagen den 5 maj 2010 - Bryssel EUT-utgåva

14. Röstförklaringar
PV
 

Röstförklaringar

 
  
  

Betänkande: García-Margallo y Marfil (A7-0061/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Elena Oana Antonescu (PPE), skriftlig. (RO) Jag stöder den ståndpunkt som intagits av föredraganden från Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) i denna fråga, samt kommissionens förslag om att bekämpa skattebedrägeri i Europeiska unionen. Enligt min uppfattning kan detta förslag förbättra det administrativa samarbetet i fråga om transaktioner inom unionen när det gäller att beräkna mervärdesskatt och övervaka korrekt tillämpning av denna skatt.

Det återstår att se huruvida kommissionens förslag att utvidga nätverket Eurocanet och inrätta en ny struktur, Eurofisc, som skulle drivas på frivillig bas utan någon rättskapacitet, kommer att öka framgången i kampen mot skattebedrägeri på EU-nivå.

 
  
MPphoto
 
 

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. (FR) Det europeiska administrativa samarbetet i fråga om mervärdesskatt måste förbättras utifrån kraven i rådets förordning (EG) nr 1798/2003. I det betänkande som utarbetats av José Manuel García-Margallo y Marfil stöds denna strategi genom att Europeiska kommissionens förslag med fokus på att underlätta informationsutbyte mellan medlemsstaterna får uppbackning. Jag röstade för detta betänkande, eftersom det också tillför vissa betydande förbättringar till Europeiska kommissionens text, i synnerhet i fråga om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Pierre Audy (PPE), skriftlig. – (FR) Inom ramen för Europaparlamentets samrådsförfarande röstade jag för betänkandet av min spanska kollega José Manuel García-Margallo y Marfil om förslaget till rådets förordning om administrativt samarbete och kampen mot skatteundandragande i fråga om mervärdesskatt. Skatteundandragande i fråga om mervärdesskatt organiseras ofta på en gränsöverskridande grund, vilket är anledningen till att Europeiska unionen och dess medlemsstater måste samordna sig bättre i kampen mot skatteundandragande i fråga om mervärdesskatt i synnerhet och skattebedrägeri i allmänhet. Det gläder mig att kommissionen i sitt förslag fastställer principen om en rättslig grund för inrättande av en gemensam struktur, Eurofisc, som kommer att möjliggöra ett multilateralt, snabbt och riktat informationsutbyte, så att medlemsstaterna kan reagera på ett tillfredsställande och samordnat sätt för att bekämpa eventuella nya typer av bedrägeri, med användning av en gemensamt organiserad riskanalys. Jag delar föredragandens oro över skyddet av personuppgifter, som måste respekteras. Den här sortens uppgifter får bara användas i syfte att förhindra och bekämpa skattebrott.

 
  
MPphoto
 
 

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. (LT) Jag stödde detta betänkande eftersom jag anser att det är nödvändigt att stärka bestämmelserna på området för kampen mot bedrägeri. Bedrägeri med skatteundandragande som syfte får allvarliga följder för nationella budgetar, är en överträdelse av principen om rättvis beskattning och kan orsaka snedvriden konkurrens och påverka den inre marknadens funktion. Befintlig lagstiftning är ingen effektiv garanti för samarbete mellan medlemsstaterna, trots att skatteundandragande i fråga om mervärdesskatt ofta organiseras över gränserna, och därför måste medlemsstaterna samarbeta för att förhindra sådan brottslighet. Det är uppmuntrande att den nya versionen av lagstiftningen kommer att stärka unionens databas över personer som betalar mervärdesskatt och deras verksamhet, vilket kommer att ge medlemsstaterna tillgång till information, förbättra det administrativa samarbetet och göra kampen mot skatteundandragande i fråga om mervärdesskatt effektivare.

 
  
MPphoto
 
 

  George Sabin Cutaş (S&D), skriftlig. – (RO) Jag röstade för en europeisk strategi för att bekämpa skattebedrägeri och skatteundandragande i fråga om mervärdesskatt. Enligt min uppfattning måste en mekanism inrättas på EU-nivå för att bekämpa bedrägeri, för förekomsten av detta fenomen visar på att de åtgärder som syftar till att hantera detta problem inte längre kan skötas på nationell nivå.

Den internationella momsföreningen anger beräkningar av förlorad mervärdesskatt på 60–100 miljarder euro per år inom hela Europeiska unionen. Det är anledningen till att jag starkt uppmanar till ett nära samarbete mellan administrativa myndigheter i medlemsstaterna och Europeiska kommissionen för att undvika de negativa följder som skattebedrägeri kan få för nationella budgetar samt för konkurrensen.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Ett administrativt samarbete mellan medlemsstaterna i kampen mot bedrägeri och ekonomisk brottslighet är oerhört viktigt p.g.a. rättvisa och öppenhet och p.g.a. det enorma inflytande som sådan brottslighet har på ett lands ekonomiska situation. På området för mervärdesskatt sker oräkneliga fall av bedrägerier, och därför är det viktigt att ha en rättslig ram med kraftfulla åtgärder så att en betydande minskning kan uppnås i antalet sådana fall.

Ökat samarbete mellan centralregeringarna genom informationsutbyte är önskvärt så länge som den enskilda personens rätt till privatliv respekteras, och det är också fullständiga databaser och tjänstemän som har fått en lämplig utbildning i att upptäcka och behandla sådana fall. Medlemsstaterna måste vidta de åtgärder som presenteras av Europeiska unionen så snabbt som möjligt för att skapa ett öppnare system med vilket skattebedrägeri kan bekämpas effektivt.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) Snedvridningar som orsakas av skatteundandragande i fråga om mervärdesskatt påverkar den totala balansen i det egna resurssystemet, som måste vara rättvist och öppet för att garantera ett smidigt verkställande inom unionen. Eftersom de offentliga myndigheterna har en skyldighet att kompensera för relaterade inkomstförluster innebär en ökad förekomst av bedrägeri högre beskattning för företag som följer skattereglerna. Även om det inte har gjorts undersökningar om graden av skatteundandragande och bedrägeri i fråga om mervärdesskatt i alla medlemsstater beräknar den internationella momsföreningen att förlusterna i samband med mervärdesskatt uppgår till 60–100 miljarder euro per år i Europeiska unionen. Ett ökat samarbete mellan centrala förvaltningar genom informationsutbyte med respekt för den enskilda personens rätt till privatliv är önskvärt. Medlemsstaterna måste vidta de åtgärder som presenteras av Europeiska unionen så snabbt som möjligt för att skapa ett öppnare system med vilket skattebedrägeri kan bekämpas effektivt.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) EU måste prioritera kampen mot skattebedrägerier, framför allt på området för mervärdesskatt. Det är utifrån denna synvinkel som en sektorsövergripande politik för bekämpning av bedrägeri i alla medlemsstater förespråkas, särskilt inklusive informationsutbyte. Det är av särskilt stor betydelse att bedrägeri är en av de största orsakerna till orättvisa inom EU eftersom det leder till orättvis konkurrens och en obalanserad marknad.

 
  
MPphoto
 
 

  Siiri Oviir (ALDE), skriftlig. − (ET) Jag röstade för rådets förslag till förordning om administrativt samarbete och kampen mot skatteundandragande i fråga om mervärdesskatt eftersom denna rättsakt kommer att göra det möjligt för medlemsstaterna att gemensamt och mer effektivt bekämpa gränsöverskridande skatteundandragande. Skatteundandragande har allvarliga följder för medlemsstaternas budgetar. Det är en kränkning av principer om rättvis beskattning och leder till en snedvridning av konkurrensen. Även om åtgärderna för att bekämpa skatteundandragande till största delen hör till medlemsstaternas behörighet måste åtgärder mot skatteundandragande i dagens globala värld enligt min uppfattning också prioriteras av EU.

 
  
MPphoto
 
 

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. (IT) Genom kommissionens förslag får medlemsstaterna medlen att bekämpa gränsöverskridande skatteundandragande i fråga om mervärdesskatt på ett effektivt sätt genom komplettering och ändring av den befintliga lagstiftningen och genom att skapa en rättslig grund för riktat samarbete i syfte att bekämpa bedrägeri: Eurofisc. Skattebedrägerier får allvarliga följder för de nationella budgetarna, leder till kränkningar av principen om rättvis beskattning och riskerar att leda till snedvridning av konkurrensen. Vi får inte heller glömma att offentliga myndigheter är skyldiga att ge ersättning för relaterade inkomstförluster genom att öka beskattningen för företag som följer skattereglerna. Kampen mot skattebedrägeri i EU måste komplettera medlemsstaternas åtgärder. Förslaget till förordning syftar inte bara till att underlätta en korrekt beräkning av mervärdesskatten, utan också till att övervaka en korrekt tillämpning, framför allt när det gäller transaktioner inom unionen, och till att bekämpa skatteundandragande i fråga om mervärdesskatt. En rad förbättringar införs i stort i samband med informationsutbyte, nämligen en förbättrad definition av fall där medlemsstaterna kan genomföra en administrativ utredning, inklusive åtgärder för att avhjälpa avsaknaden av utredning.

 
  
MPphoto
 
 

  Aldo Patriciello (PPE), skriftlig. (IT) Det gläder mig att de finansiella konsekvenserna av oegentligheter, i den mån de har identifierats, sjönk från 1 024 miljoner euro 2007 till 783,2 miljoner euro 2008, med registrerade minskningar på alla utgiftsområden utom direkta utgifter och föranslutningsmedel. Jag ställer mig helt bakom det arbete som kommissionen uträttat, och jag vill påpeka att kampen mot bedrägeri och korruption är en viktig uppgift för EU:s institutioner och alla medlemsstater.

Med tanke på den särskilda ekonomiska situation som hemsöker hela Europa håller jag med om att det är nödvändigt att skydda unionens finansiella intressen och bekämpa organiserad brottslighet som, enligt nationella indikatorer, ökar förmågan till maskopi inom institutioner, framför allt genom bedrägeri riktat mot unionens budget.

Därför anser jag att det är nödvändigt att anta effektiv lagstiftning för att förbättra det administrativa samarbetet genom att ta itu med skadliga beskattningsmetoder och garantera att den inre marknaden fungerar smidigt. I detta sammanhang stöder jag förslaget till rådets direktiv om administrativt samarbete på beskattningsområdet, samtidigt som jag betonar vikten av att i högre grad göra medlemsstaterna ansvariga, till att börja med för kvaliteten på den information som införs i databaserna.

 
  
  

Betänkande: Casa (A7-0065/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Elena Oana Antonescu (PPE), skriftlig. (RO) Kommissionens förslag om att förenkla, modernisera och harmonisera reglerna om fakturering av mervärdesskatt innebär förbättringar, i synnerhet när det gäller de bestämmelser som gör det möjligt för små och medelstora företag att använda förenklade fakturor, liksom garantin att skattemyndigheterna ska godkänna elektroniska fakturor inom ramen för samma villkor som konventionella. I detta avseende ger föredragandens förslag att bevilja skattemyndigheter alternativet att föreskriva ytterligare krav, t.ex. löpnummer på förenklade fakturor, en enkel säkerhetsåtgärd som bevarar de förbättringar som kommissionen gjort.

På detta område, som rör det gemensamma systemet för mervärdesskatt och regler om fakturering, måste kommissionen bistå medlemsstater som behöver tekniskt stöd för att uppgradera sin e-förvaltning, endera genom gemenskapsprogrammet Fiscalis 2013 eller med hjälp av strukturfonderna. Enligt min uppfattning har föredraganden utarbetat ändringsförslag som förbättrar kommissionens förslag. Jag har följaktligen röstat för att anta detta betänkande.

 
  
MPphoto
 
 

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. (FR) Jag röstade för David Casas betänkande om regler för fakturering av mervärdesskatt. I ett direktiv av rådet från 2001 fastställdes gemensamma regler på EU-nivå för att förenkla, modernisera och harmonisera regler för fakturering av mervärdesskatt. Det finns dock olikheter mellan reglerna i de olika medlemsstaterna, i synnerhet när det gäller e-fakturering. Dessa skillnader är likväl ett hinder för en strömlinjeformning av den här sortens fakturering, trots att de innebär en förenkling. Den ökade harmonisering av reglerna som Europeiska kommissionen föreslår och som föredraganden stöder är därför en god nyhet för alla europeiska företag, eftersom e-fakturering kommer att bli mer tillgänglig för dem och den administrativa bördan i sin tur kommer att minska.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Pierre Audy (PPE), skriftlig. – (FR) Inom ramen för Europaparlamentets samrådsförfarande röstade jag för betänkandet av min maltesiska kollega David Casa om förslaget till rådets direktiv om ändring av direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt, när det gäller regler om fakturering. Vi var tvungna att göra oss av med den administrativa faktureringsstrukturen. De möjligheter som medlemsstaterna haft på detta område har historiskt sett involverat olikartade regler, framför allt på området för e-fakturering. Sådana regler är ett hinder för att företag ska fungera smidigt – i synnerhet företag som använder ny dematerialiseringsteknik – på den inre marknaden i en tid då överflödiga administrativa bördor förhindrar den ekonomiska tillväxten i Europa. Jag stöder alla de förenklande åtgärder som föreslås i betänkandet, framför allt dem som är avsedda för små och medelstora företag och i synnerhet följande: att ta bort kravet på fakturor som efterlever formaliteterna i alla medlemsstater, att bekräfta att pappersfakturor och elektroniska fakturor är giltiga i lika hög grad och att ta bort möjligheten för medlemsstater att, när skatten förfallit till betalning, kunna kräva att särskilda fakturor ska översättas till ett officiellt språk.

 
  
MPphoto
 
 

  Sebastian Valentin Bodu (PPE), skriftlig. – (RO) Jag välkomnar antagandet av detta betänkande av en rad anledningar. Jag vill emellertid, framför allt i egenskap av föredragande och författare av vissa centrala ändringsförslag, bara hänvisa till de viktigaste aspekterna, som båda uttryckligen leder till en minskning av administrativa bördor för företag.

Den första är medlemsstaternas skyldighet att tillämpa ett redovisningssystem som grundar sig på in- och utbetalningar (kontantmetoden) för små och medelstora företag (som på EU-nivå definieras som företag med en omsättning på mindre än 2 miljoner euro), som kommer att bli ett välkommet incitament för företagssektorn. Detta införs vid en tidpunkt då företagen befinner sig i en situation där de betalar mervärdesskatt på en faktura så snart som den har skickats, medan den relevanta betalningen av en faktura (och tillhörande mervärdesskatt) kanske sker flera månader senare, om någonsin. Den grundläggande principen fortsätter i varje fall att vara att rätten till avdrag för mervärdesskatt är oupplösligt knuten till betalningen.

Den andra aspekten är att e-fakturor beviljas samma rättsliga status som pappersfakturor, vilket innebär att fakturor som skickas med e-post förmodligen kommer att ersätta de nuvarande pappersfakturorna och att inte bara utfärdande och skickande av fakturor kommer att underlättas därigenom, utan också hantering och förvaring.

 
  
MPphoto
 
 

  Vito Bonsignore (PPE), skriftlig. (IT) Jag vill gratulera föredraganden David Casa till det betydelsefulla arbete som han har uträttat hittills. I min parlamentsgrupp har vi alltid engagerat oss i att stödja små och medelstora företag, som är den verkliga drivande kraften bakom Europas ekonomi och som vi i egenskap av politiker har en skyldighet att främja.

Jag stöder i synnerhet den möjlighet som kommissionen föreslagit att låta leverantören betala mervärdesskatt först när denne får betalning för en leverans. Jag ställer mig också bakom principen i fråga om möjligheten att ge elektroniska fakturor och pappersfakturor samma grad av giltighet. Detta är följaktligen en rad åtgärder som enligt min uppfattning faller inom ramen för en mer omfattande process för att skära ned på byråkratin som gynnar europeiska företag, i synnerhet vid en sådan här kritisk ekonomisk tidpunkt.

Därför hoppas jag att dessa åtgärder kommer att antas så snart som möjligt inom en större stödram för små och medelstora företag, som måste verka i en mindre komplicerad ekonomisk miljö och skattemiljö.

 
  
MPphoto
 
 

  David Casa (PPE), skriftlig. − (EN) Detta var mitt eget betänkande om regler om fakturering i fråga om mervärdesskatt. Vi lyckades bra med kravet på att ett införande av kontantmetodsystemet skulle bli obligatoriskt i alla medlemsstater och med att på så sätt ge små och medelstora företag möjlighet att välja huruvida de vill tillämpa ett sådant system. Betänkandet har också fått ett lyckat resultat när det gäller att minska vissa onödiga bördor för företag som ingick i kommissionens förslag. Betänkandet kan därför betraktas som framgångsrikt när det gäller att uppnå sina syften, och jag har röstat för det.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) En högre grad av integration på den inre marknaden och nedskärning av oberättigade kostnader för företag med hjälp av en förenklingsprocess och av undanröjande av administrativa hinder är målsättningar som måste hållas i åtanke under förberedande av EU-lagstiftning.

Detta direktiv, som syftar till att inrätta ett gemensamt faktureringssystem i fråga om mervärdesskatt, är därför av avgörande betydelse för att uppnå dessa mål. Jag anser framför allt att den traditionella faktureringsmetoden borde ersättas med elektronisk fakturering, som är snabbare och billigare för företag och enskilda individer, förutsatt att principen om öppenhet respekteras.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) Det direktiv som diskuteras syftar till att inrätta ett gemensamt faktureringssystem för mervärdesskatt genom förenkling och minskning av den administrativa bördan. Detta är nödvändigt för att uppnå en större integrering av den inre marknaden och för att minska omotiverade kostnader för företag. Enligt min uppfattning utgör detta direktiv ett steg framåt mot klarhet och rättssäkerhet för både skattepliktiga personer och förvaltningar samtidigt som ytterligare medel tillhandahålls för kampen mot skatteundandragande i fråga om mervärdesskatt.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Ett gemensamt system för mervärdesskatt när det gäller regler om fakturering är nödvändigt för att reglerna om fakturering av mervärdesskatt ska kunna harmoniseras. Detta nya system innebär också en betydande besparing för företag, vilket är av största vikt i detta krissammanhang. Antagandet av detta betänkande är också ett steg framåt i kampen mot bedrägeri och skatteundandragande.

 
  
MPphoto
 
 

  Siiri Oviir (ALDE), skriftlig. − (ET) Jag röstade, i egenskap av liberal, för direktivet om en förändring av reglerna om fakturering eftersom jag anser att den metod som används i dag, varigenom detta kapitel införlivades i momsdirektivet, inte har uppnått målsättningen helt och fullt, vilken var att förenkla, modernisera och harmonisera fakturering i fråga om mervärdesskatt. Jag tror att de nya reglerna kommer att minska den börda som byråkratin utgör för entreprenörerna samtidigt som de garanterar att samma regler kommer att gälla i alla medlemsstater för utarbetande och utfärdande av fakturor. Ingenting annat skulle vara rimligt, med tanke på den öppna marknaden och rörligheten för tjänster.

 
  
  

Betänkande: Czarnecki (A7-0079/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Pierre Audy (PPE), skriftlig. – (FR) På grundval av rekommendationen till oss från min polske kollega Ryszard Czarnecki röstade jag för att bevilja ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för domstolens justitiesekreterare för budgetåret 2008. Jag stöder revisionsrättens förslag att EU-domstolen bör införa förbättrade upphandlingsförfaranden. Jag är nöjd med att EU-domstolen fungerar så smidigt. Jag förstår likväl inte varför domstolen motsätter sig att offentliggöra sina ledamöters ekonomiska intressen, och jag stöder det krav som parlamentet ställer på att denna praxis ska börja tillämpas utan dröjsmål.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Jag anser att det är nödvändigt att civila tjänstemän är ansvariga inför allmänheten. Därför måste de objektivt och noggrant redovisa hur de har använt de offentliga medel som de tilldelats. Detta betänkande innehåller en uttömmande analys av EU-domstolens budgetsituation. Ett antal viktiga frågor tas upp som borde ses över omedelbart, t.ex. behovet av förbättrade upphandlingsförfaranden så att det blir lättare för utanordnarna att organisera anbudsförfaranden och kontrollera att de lagstadgade skyldigheterna uppfylls. Jag välkomnar att EU-domstolen alltid inför ett kapitel i sin verksamhetsrapport som handlar om uppföljningen under året av parlamentets tidigare beslut om ansvarsfrihet och revisionsrättens rapporter.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Alla de EU-institutioner som är beroende av Europeiska unionens budget måste bli föremål för noggrann granskning av revisionsrätten och alla de enheter som har denna uppgift. Det är nödvändigt att kontrollera om unionens medel används på riktigt sätt, om dessa institutioner uppfyller de mål som har fastställts för dem och om det finns något slöseri med resurser. Rent allmänt kan man säga att institutionerna i fråga – med bara några få undantag, utifrån de revisioner som vi redan har sett – använder de medel som har ställts till deras förfogande på riktigt sätt och uppfyller de mål som har föreslagits för dem. Det är anledningen till att jag röstade för betänkandet om EU-domstolen.

 
  
  

Betänkande: Czarnecki (A7-0097/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Pierre Audy (PPE), skriftlig. – (FR) På grundval av rekommendationen i betänkandet av min polske kollega Ryszard Czarnecki röstade jag för att bevilja ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska revisionsrättens generalsekreterare för budgetåret 2008. Jag är, likt många av mina kolleger i Europaparlamentet, mycket nöjd med hur väl revisionsrätten fungerar och dess sunda ekonomiska förvaltning. Jag beklagar att de ekonomiska intressen som ledamöterna av revisionsrätten har och som den senare lägger fram för revisionsrättens ordförande i enlighet med uppförandekoden inte offentliggörs eller åtminstone tillkännages för medlemmarna i budgetkontrollutskottet.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Jag anser det vara nödvändigt att statstjänstemän är redovisningsskyldiga gentemot allmänheten. De måste därför på ett objektivt och noggrant sätt redogöra för hur de har använt de offentliga medel som har ställts till deras förfogande. Det gläder mig att ett oberoende företag, PricewaterhouseCoopers, har granskat revisionsrättens räkenskaper och dragit följande slutsats: ”Under vårt arbete som beskrivs i denna rapport har det inte kommit fram några omständigheter som grundat på ovan beskrivna kriterier i något väsentligt avseende tyder på att a) de resurser som tilldelats revisionsrätten inte har använts för avsedda ändamål och b) att kontrollåtgärderna inte ger nödvändiga garantier för att de finansiella transaktionerna följer gällande regler och förordningar.” Jag välkomnar också att revisionsrätten har infört ett kapitel som handlar om uppföljningen under året av parlamentets tidigare beslut om ansvarsfrihet.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Revisionsrätten har nu, i egenskap av det organ som är ansvarigt för att granska de europeiska institutionerna, också granskats. Det framgår tydligt att den granskning som genomfördes av en oberoende enhet – PricewaterhouseCoopers – har visat sig vara mycket positiv. Internrevisorns rapport var också positiv, och majoriteten av rekommendationerna har godkänts och tillämpats i förväg inom ramen för flera handlingsplaner.

 
  
  

Betänkande: Czarnecki (A7-0070/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Pierre Audy (PPE), skriftlig. – (FR) På grundval av rekommendationen i betänkandet av min polske kollega Ryszard Czarnecki röstade jag för att bevilja ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska ombudsmannen för budgetåret 2008. Jag välkomnar beslutet av ombudsmannen, Nikiforos Diamandouros, att offentliggöra sin årliga redovisning av ekonomiska intressen och att offentliggöra den på ombudsmannens webbplats.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Jag anser det vara nödvändigt att statstjänstemän är redovisningsskyldiga gentemot allmänheten. De måste därför på ett objektivt och noggrant sätt redogöra för hur de har använt de offentliga medel som har ställts till deras förfogande. Revisionsrätten angav i sin årsrapport att revisionen inte ledde till några väsentliga iakttagelser när det gäller ombudsmannen. Jag noterade emellertid att vissa aspekter av förfarandet för offentlig upphandling skulle kunna förbättras. Jag ställer mig bakom föredraganden i dennes varma välkomnande av ombudsmannens beslut att offentliggöra sin årliga redovisning av ekonomiska intressen och att offentliggöra den på Internet. Jag instämmer med föredraganden i dennes uppmaning till ombudsmannen att i sin kommande verksamhetsrapport (för budgetåret 2009) inkludera ett kapitel med en detaljerad redovisning av uppföljningen under året av parlamentets tidigare beslut avseende ansvarsfriheten.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Alla de EU-institutioner som är beroende av Europeiska unionens budget måste bli föremål för noggrann granskning av revisionsrätten och alla de enheter som har denna uppgift. Det är nödvändigt att kontrollera om unionens medel används på riktigt sätt, om dessa institutioner uppfyller de mål som har fastställts för dem och om det finns något slöseri med resurser. Rent allmänt kan man säga att institutionerna i fråga – med bara några få undantag, utifrån de revisioner som vi redan har sett – använder de medel som har ställts till deras förfogande på riktigt sätt och uppfyller de mål som har föreslagits för dem. Det är anledningen till att jag röstade för betänkandet om Europeiska ombudsmannen.

 
  
  

Betänkande: Czarnecki (A7-0098/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Pierre Audy (PPE), skriftlig. – (FR) På grundval av rekommendationen till Europaparlamentet i betänkandet av min polske kollega Ryszard Czarnecki röstade jag för att bevilja ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska datatillsynsmannen för budgetåret 2008. Jag välkomnar den årliga publiceringen av vilka ekonomiska intressen som ledamöterna av institutionen har (Europeiska datatillsynsmannen och den biträdande datatillsynsmannen).

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Jag anser det vara nödvändigt att statstjänstemän är redovisningsskyldiga gentemot allmänheten. De måste därför på ett objektivt och noggrant sätt redogöra för hur de offentliga medlen har utnyttjats. Jag instämmer i den positiva bedömning som föredraganden gör i fråga om konsolideringen av förvaltningen av finansiella och personella resurser samt den förbättring av de interna kontrollfunktionernas funktion och effektivitet som åstadkoms under 2008. Jag välkomnar också den årliga publiceringen av vilka ekonomiska intressen som ledamöterna av Europeiska datatillsynsmannen har, i vilken arvoderade tjänster eller verksamheter och deklarerad yrkesverksamhet redovisas. Detta är nödvändigt för att öka allmänhetens förtroende för offentliga tjänstemän. Jag instämmer med föredraganden i dennes uppmaning till datatillsynsmannen att i sin kommande verksamhetsrapport (för budgetåret 2009) inkludera ett kapitel med en detaljerad redovisning av uppföljningen under året av parlamentets tidigare beslut avseende ansvarsfriheten.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Alla de EU-institutioner som är beroende av Europeiska unionens budget måste bli föremål för noggrann granskning av revisionsrätten och alla de enheter som har denna uppgift. Det är nödvändigt att kontrollera om unionens medel används på riktigt sätt, om dessa institutioner uppfyller de mål som har fastställts för dem och om det finns något slöseri med resurser. Rent allmänt kan man säga att institutionerna i fråga – med bara några få undantag, utifrån de revisioner som vi redan har sett – använder de medel som har ställts till deras förfogande på riktigt sätt och uppfyller de mål som har föreslagits för dem. Det är anledningen till att jag röstade för betänkandet om Europeiska datatillsynsmannen.

 
  
  

Betänkande: Mathieu (A7-0071/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Pierre Audy (PPE), skriftlig. – (FR) På grundval av den rekommendation till Europaparlamentet i betänkandet av min kollega och vän Véronique Mathieu röstade jag för att bevilja ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Översättningscentrum för Europeiska unionens organ för budgetåret 2008. Jag förstår inte varför detta organ ökar sina till synes onödiga överskott, t.ex. ett överskott på nästan 27 miljoner euro 2008 och ackumulerade fonder på nästan 50 miljoner euro den 31 december 2008. Det är förvånande att pensionstvisten inte har lösts än.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Jag anser det vara nödvändigt att statstjänstemän är redovisningsskyldiga gentemot allmänheten. De måste därför på ett objektivt och noggrant sätt redogöra för hur de har använt de offentliga medel som har ställts till deras förfogande. Revisionsrätten anger att den uppnått rimlig säkerhet om att räkenskaperna för Översättningscentrum för Europeiska unionens organ är tillförlitliga och att de underliggande transaktionerna är lagliga och korrekta. Med avseende på centrumets verksamhet konstaterade revisionsrätten att det rådde en bristande precision i prognoserna när det gäller kundernas förfrågningar på översättningar, vilket har lett till att centrumet har ett ackumulerat budgetöverskott som strider mot förordning (EG) nr 2965/94. Denna situation måste följaktligen åtgärdas. Jag anser, liksom föredraganden, att det är beklagligt att konflikten mellan centrumet och kommissionen om arbetsgivarens andel av pensionsavgifterna för de anställda ännu inte har kunnat lösas.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Alla de EU-institutioner som är beroende av Europeiska unionens budget måste bli föremål för noggrann granskning av revisionsrätten och alla de enheter som har denna uppgift. Det är nödvändigt att kontrollera om unionens medel används på riktigt sätt, om dessa institutioner uppfyller de mål som har fastställts för dem och om det finns något slöseri med resurser. Rent allmänt kan man säga att institutionerna i fråga – med bara några få undantag, utifrån de revisioner som vi redan har sett – använder de medel som har ställts till deras förfogande på riktigt sätt och uppfyller de mål som har föreslagits för dem. Det är anledningen till att jag röstade för betänkandet om Översättningscentrum för Europeiska unionens organ.

 
  
  

Betänkande: Mathieu (A7-0091/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Jag anser det vara nödvändigt att statstjänstemän är redovisningsskyldiga gentemot allmänheten. De måste därför på ett objektivt och noggrant sätt redogöra för hur de har använt de offentliga medel som har ställts till deras förfogande. Revisionsrätten anger i sin rapport att räkenskaperna för Europeiskt centrum för utveckling av yrkesutbildning för budgetåret 2008 är tillförlitliga och att de underliggande transaktionerna är lagliga och korrekta. Det innebär att centrumet har gjort väldiga framsteg när det gäller inventeringsförfaranden för att identifiera, registrera och kapitalisera tillgångar, för dokumentation av förfaranden för internkontroll och när det gäller förfaranden för offentlig upphandling. Det råder dock stagnation inom personalförvaltningen där målen för de anställda och resultatindikatorerna varken varit resultatinriktade eller mätbara. Jag välkomnar dock, liksom föredraganden, att centrumet 2010 på experimentbasis vill införa ett system för registrering av den tid som varje person lägger ned på ett projekt.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Alla de EU-institutioner som är beroende av Europeiska unionens budget måste bli föremål för noggrann granskning av revisionsrätten och alla de enheter som har denna uppgift. Det är nödvändigt att kontrollera om unionens medel används på riktigt sätt, om dessa institutioner uppfyller de mål som har fastställts för dem och om det finns något slöseri med resurser. Rent allmänt kan man säga att institutionerna i fråga – med bara några få undantag, utifrån de revisioner som vi redan har sett – använder de medel som har ställts till deras förfogande på riktigt sätt och uppfyller de mål som har föreslagits för dem. Det är anledningen till att jag röstade för betänkandet om Europeiskt centrum för utveckling av yrkesutbildning.

 
  
  

Betänkande: Mathieu (A7-0105/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Jag anser det vara nödvändigt att statstjänstemän är redovisningsskyldiga gentemot allmänheten. De måste därför på ett objektivt och noggrant sätt redogöra för hur de har använt de offentliga medel som har ställts till deras förfogande. Revisionsrätten anger i sin rapport att räkenskaperna för gemenskapens kontrollorgan för fiske för budgetåret 2008 är tillförlitliga och att de underliggande transaktionerna är lagliga och korrekta. Jag anser att revisionsrättens anmärkning att kontrollorganet inte utarbetar något flerårigt arbetsprogram, vilket är nödvändigt för en effektiv ekonomisk förvaltning och ett tydligt fastställande av mål, är oroande. Styrelsen bör därför gratuleras till sitt beslut att börja utveckla ett sådant program. Programmet kommer att vara av avgörande betydelse för att förbättra byråns budgetförvaltning och ekonomiska förvaltning. Även om revisionsrätten godkände förvaltningen så har den fortfarande vissa brister som måste åtgärdas. Jag anser, liksom föredraganden, att det är viktigt att inrätta ett redskap som på ett effektivt sätt styr personalens arbetstid genom att strikt ange rekommenderat antal timmar för varje projekt.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Alla de EU-institutioner som är beroende av Europeiska unionens budget måste bli föremål för noggrann granskning av revisionsrätten och alla de enheter som har denna uppgift. Det är nödvändigt att kontrollera om unionens medel används på riktigt sätt, om dessa institutioner uppfyller de mål som har fastställts för dem och om det finns något slöseri med resurser. Rent allmänt kan man säga att institutionerna i fråga – med bara några få undantag, utifrån de revisioner som vi redan har sett – använder de medel som har ställts till deras förfogande på riktigt sätt och uppfyller de mål som har föreslagits för dem. Det är anledningen till att jag röstade för betänkandet om gemenskapens kontrollorgan för fiske.

 
  
  

Betänkande: Mathieu (A7-0072/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Pierre Audy (PPE), skriftlig. – (FR) På grundval av rekommendationen till Europaparlamentet i betänkandet av min kollega och vän Véronique Mathieu röstade jag för att bevilja ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska byrån för återuppbyggnad för budgetåret 2008. Enligt min uppfattning skulle det gagna kommissionen att utarbeta en detaljerad slutrapport om sluttransaktionerna för såväl de sociala som de finansiella aspekterna efter samförståndsavtalet mellan kommissionen och byrån från december 2008, som möjliggjort vissa sluttransaktioner och, framför allt, att byråns kvarstående tillgångar blir kommissionens egendom efter den 31 december 2008. Jag stöder kraven på ett klargörande av de medel som avsatts för Kosovo, eftersom trovärdigheten hos unionen och hos denna unga nation, som har för avsikt att en dag bli EU-medlemsstat, står på spel.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Jag anser det vara nödvändigt att statstjänstemän är redovisningsskyldiga gentemot allmänheten. De måste därför på ett objektivt och noggrant sätt redogöra för hur de har använt de offentliga medel som har ställts till deras förfogande. Jag måste belysa det faktum att revisionsrätten konstaterade att inget av de formella villkor som krävs för en direkt tilldelning av bidrag uppgående till 1 399 132 euro (dvs. 0,31 procent av den disponibla driftsbudgeten) till en internationell organisation hade uppfyllts. Jag beklagar, liksom föredraganden, att den effektivt arbetande Europeiska byrån för återuppbyggnad upphört med sin verksamhet och att förvaltningen av medlen överlåtits till delegationen. Jag kräver en rapport från kommissionen i vilken det framgår hur mycket personalen vid delegationen ökade för att kunna överta byråns uppgifter. Jag uppmanar kommissionen att lämna en heltäckande och fullständig redogörelse för om det utgick budgetstöd ur de medel som överfördes från byrån till delegationen.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Alla de EU-institutioner som är beroende av Europeiska unionens budget måste bli föremål för noggrann granskning av revisionsrätten och alla de enheter som har denna uppgift. Det är nödvändigt att kontrollera om unionens medel används på riktigt sätt, om dessa institutioner uppfyller de mål som har fastställts för dem och om det finns något slöseri med resurser. Rent allmänt kan man säga att institutionerna i fråga – med bara några få undantag, utifrån de revisioner som vi redan har sett – använder de medel som har ställts till deras förfogande på riktigt sätt och uppfyller de mål som har föreslagits för dem. Det är anledningen till att jag röstade för betänkandet om Europeiska byrån för återuppbyggnad.

 
  
  

Betänkande: Mathieu (A7-0068/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Jag hävdar att det är nödvändigt att civila tjänstemän är ansvariga inför allmänheten. De måste därför på ett objektivt och noggrant sätt redogöra för hur de har använt de offentliga medel som har ställts till deras förfogande. Revisionsrätten anger i sin rapport att räkenskaperna för Europeiska byrån för luftfartssäkerhet för budgetåret 2008 är tillförlitliga och att de underliggande transaktionerna är lagliga och korrekta. Det har gjorts märkbara framsteg under de senaste åren, och man har ansträngt sig för att genomföra åtgärder som föreslagits tidigare av både revisionsrätten och tjänsten för internrevision. Mekanismerna för fastställande av byråns målsättningar måste dock, som föredraganden påpekar, stärkas för att underlätta utvärderingen av genomförandet, och en ny metod bör införas för personalförvaltning, från rekrytering till utvärdering av prestationer.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Alla de EU-institutioner som är beroende av Europeiska unionens budget måste bli föremål för noggrann granskning av revisionsrätten och alla de enheter som har denna uppgift. Det är nödvändigt att kontrollera om unionens medel används på riktigt sätt, om dessa institutioner uppfyller de mål som har fastställts för dem och om det finns något slöseri med resurser. Rent allmänt kan man säga att institutionerna i fråga – med bara några få undantag, utifrån de revisioner som vi redan har sett – använder de medel som har ställts till deras förfogande på riktigt sätt och uppfyller de mål som har föreslagits för dem. Det är anledningen till att jag röstade för betänkandet om Europeiska byrån för luftfartssäkerhet.

 
  
  

Betänkande: Mathieu (A7-0104/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Jag anser det vara nödvändigt att statstjänstemän är redovisningsskyldiga gentemot allmänheten. De måste därför på ett objektivt och noggrant sätt redogöra för hur de har använt de offentliga medel som har ställts till deras förfogande. Revisionsrätten anger att den uppnått rimlig säkerhet om att räkenskaperna för Europeiskt centrum för förebyggande och kontroll av sjukdomar är tillförlitliga och att de underliggande transaktionerna är lagliga och korrekta. Det bör betonas att centrumet har konsoliderat sina funktioner på folkhälsoområdet, förbättrat kapaciteten för programmen för särskilda sjukdomar, ytterligare utvecklat partnerskap och förbättrat sin förvaltningsstruktur. Jag beklagar dock att centrumet inte till fullo fullgjort sin skyldighet att för budgetmyndigheten lägga fram en rapport som utarbetats av direktören med en sammanställning av antalet internrevisioner som genomförts av internrevisorn.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Alla de EU-institutioner som är beroende av Europeiska unionens budget måste bli föremål för noggrann granskning av revisionsrätten och alla de enheter som har denna uppgift. Det är nödvändigt att kontrollera om unionens medel används på riktigt sätt, om dessa institutioner uppfyller de mål som har fastställts för dem och om det finns något slöseri med resurser. Rent allmänt kan man säga att institutionerna i fråga – med bara några få undantag, utifrån de revisioner som vi redan har sett – använder de medel som har ställts till deras förfogande på riktigt sätt och uppfyller de mål som har föreslagits för dem. Det är anledningen till att jag röstade för betänkandet om Europeiskt centrum för förebyggande och kontroll av sjukdomar.

 
  
  

Betänkande: Mathieu (A7-0089/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Jag anser det vara nödvändigt att statstjänstemän är redovisningsskyldiga gentemot allmänheten. De måste därför på ett objektivt och noggrant sätt redogöra för hur de har använt de offentliga medel som har ställts till deras förfogande. Revisionsrätten anger att den uppnått rimlig säkerhet om att räkenskaperna för Europeiska kemikaliemyndigheten är tillförlitliga och att de underliggande transaktionerna är lagliga och korrekta. Myndigheten spelar en roll som kommissionen inte är i stånd att spela. Den utför till fullo sitt arbete i enlighet med unionens strategiska prioriteringar och dess verksamhet kompletterar andra byråers. Det bör noteras att revisionsrätten har konstaterat förseningar i driften på grund av problem med införandet av it-systemet och bristen på kvalificerad personal.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Alla de EU-institutioner som är beroende av Europeiska unionens budget måste bli föremål för noggrann granskning av revisionsrätten och alla de enheter som har denna uppgift. Det är nödvändigt att kontrollera om unionens medel används på riktigt sätt, om dessa institutioner uppfyller de mål som har fastställts för dem och om det finns något slöseri med resurser. Rent allmänt kan man säga att institutionerna i fråga – med bara några få undantag, utifrån de revisioner som vi redan har sett – använder de medel som har ställts till deras förfogande på riktigt sätt och uppfyller de mål som har föreslagits för dem. Det är anledningen till att jag röstade för betänkandet om Europeiska kemikaliemyndigheten.

 
  
  

Betänkande: Mathieu (A7-0092/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Jag anser det vara nödvändigt att statstjänstemän är redovisningsskyldiga gentemot allmänheten. De måste därför på ett objektivt och noggrant sätt redogöra för hur de har använt de offentliga medel som har ställts till deras förfogande. Revisionsrätten anger i sin rapport att man anser att räkenskaperna för Europeiska miljöbyrån för budgetåret 2008 är tillförlitliga och att de underliggande transaktionerna är lagliga och korrekta. Jag gratulerar byrån till de ytterst positiva huvudsakliga resultaten i den externa utvärderingen av EU:s decentraliserade byråer som kommissionen beställde 2009. Jag gratulerar den framför allt till att ha tagit fram ett väl utvecklat verksamhetsbaserat förvaltningssystem, ett flerårigt arbetsprogram, en jämförande resultattavla med indikatorer och ett integrerat förvaltnings- och kontrollsystem. Allt detta bidrar till en effektiv förvaltning av byrån.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Alla de EU-institutioner som är beroende av Europeiska unionens budget måste bli föremål för noggrann granskning av revisionsrätten och alla de enheter som har denna uppgift. Det är nödvändigt att kontrollera om unionens medel används på riktigt sätt, om dessa institutioner uppfyller de mål som har fastställts för dem och om det finns något slöseri med resurser. Rent allmänt kan man säga att institutionerna i fråga – med bara några få undantag, utifrån de revisioner som vi redan har sett – använder de medel som har ställts till deras förfogande på riktigt sätt och uppfyller de mål som har föreslagits för dem. Därför röstade jag för betänkandet om Europeiska miljöbyrån.

 
  
  

Betänkande: Mathieu (A7-0086/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Jag anser det vara nödvändigt att statstjänstemän är redovisningsskyldiga gentemot allmänheten. De måste därför på ett objektivt och noggrant sätt redogöra för hur de har använt de offentliga medel som har ställts till deras förfogande. I sin rapport anger revisionsrätten att räkenskaperna för Europeiska kemikaliemyndigheten för budgetåret 2008 är tillförlitliga och att de underliggande transaktionerna är lagliga och korrekta. Myndigheten nådde en hög nivå för budgetgenomförandet både för åtagande- och betalningsbemyndiganden, nämligen 97 respektive 95 procent. Det bör dock noteras att vissa av de brister som revisionsrätten tidigare hade fastställt kvarstår och håller på att framträda på nytt, nämligen anslag som förs över till följande år och det faktum att man låter åtaganden för driftsverksamhet som har förts över från föregående år förfalla. Denna situation strider mot principen om ettårighet och visar på brister i program- och budgetplaneringen, vilket måste åtgärdas. Det är dock mycket positivt att myndigheten har lyckats förbättra resultatindikatorerna på ett påtagligt och konsekvent sätt de senaste åren.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Alla de EU-institutioner som är beroende av Europeiska unionens budget måste bli föremål för noggrann granskning av revisionsrätten och alla de enheter som har denna uppgift. Det är nödvändigt att kontrollera om unionens medel används på riktigt sätt, om dessa institutioner uppfyller de mål som har fastställts för dem och om det finns något slöseri med resurser. Rent allmänt kan man säga att institutionerna i fråga – med bara några få undantag, utifrån de revisioner som vi redan har sett – använder de medel som har ställts till deras förfogande på riktigt sätt och uppfyller de mål som har föreslagits för dem. Därför röstade jag för betänkandet om Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet.

 
  
  

Betänkande: Mathieu (A7-0067/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Jag anser det vara nödvändigt att statstjänstemän är redovisningsskyldiga gentemot allmänheten. De måste därför på ett objektivt och noggrant sätt redogöra för hur de har använt de offentliga medel som har ställts till deras förfogande. I sin rapport anger revisionsrätten att räkenskaperna för Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk för budgetåret 2008 är tillförlitliga och att de underliggande transaktionerna är lagliga och korrekta. Liksom föredraganden förordar jag att centrumet bör ange de föreslagna målen på ett tydligt sätt i det årliga arbetsprogrammet för att underlätta den årliga utvärderingen av resultaten. Det bör även inbegripa förfaranden för förvaltning av personalresurserna för att effektivisera denna förvaltning, till exempel genom att införa mål i programplaneringen i fråga om tjänstemännens arbetstid och fastställa den genomsnittliga tid som de bör ägna åt varje projekt.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Alla de EU-institutioner som är beroende av Europeiska unionens budget måste bli föremål för noggrann granskning av revisionsrätten och alla de enheter som har denna uppgift. Det är nödvändigt att kontrollera om unionens medel används på riktigt sätt, om dessa institutioner uppfyller de mål som har fastställts för dem och om det finns något slöseri med resurser. Rent allmänt kan man säga att institutionerna i fråga – med bara några få undantag, utifrån de revisioner som vi redan har sett – använder de medel som har ställts till deras förfogande på riktigt sätt och uppfyller de mål som har föreslagits för dem. Därför röstade jag för betänkandet om Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk.

 
  
  

Betänkande: Mathieu (A7-0078/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Jag anser det vara nödvändigt att statstjänstemän är redovisningsskyldiga gentemot allmänheten. De måste därför på ett objektivt och noggrant sätt redogöra för hur de har använt de offentliga medel som har ställts till deras förfogande. Revisionsrätten förklarar att den har uppnått en rimlig säkerhet om att Europeiska läkemedelsmyndighetens räkenskaper för budgetåret 2008 är tillförlitliga och att de underliggande transaktionerna är lagliga och korrekta. Liksom föredraganden gratulerar jag myndigheten till att ha infört en sofistikerad verksamhetsbaserad budgetering och en uppföljning av användartillfredsställelsen. Myndigheten måste dock förbättra kvaliteten på sina upphandlingsförfaranden för att åtgärda de brister som revisionsrätten har upptäckt (till exempel när det gäller tillämpningen av metoder för utvärderingen av priskriteriet och nödvändiga motiveringar för valet av förfaranden).

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Alla de EU-institutioner som är beroende av Europeiska unionens budget måste bli föremål för noggrann granskning av revisionsrätten och alla de enheter som har denna uppgift. Det är nödvändigt att kontrollera om unionens medel används på riktigt sätt, om dessa institutioner uppfyller de mål som har fastställts för dem och om det finns något slöseri med resurser. Rent allmänt kan man säga att institutionerna i fråga – med bara några få undantag, utifrån de revisioner som vi redan har sett – använder de medel som har ställts till deras förfogande på riktigt sätt och uppfyller de mål som har föreslagits för dem. Därför röstade jag för betänkandet om Europeiska läkemedelsmyndigheten.

 
  
  

Betänkande: Mathieu (A7-0081/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Jag anser det vara nödvändigt att statstjänstemän är redovisningsskyldiga gentemot allmänheten. De måste därför på ett objektivt och noggrant sätt redogöra för hur de har använt de offentliga medel som har ställts till deras förfogande. Revisionsrätten har uppgett att det finns bevis för att Europeiska sjösäkerhetsbyråns årliga räkenskaper är tillförlitliga och att de underliggande transaktionerna är lagliga och korrekta. Byrån har dock inte utarbetat något flerårigt arbetsprogram, och dess årliga arbetsprogram har inte varit kopplat till dess budget för åtaganden. Byrån håller dock på att färdigställa en femårig strategi och ta fram centrala resultatindikatorer som måste läggas fram för granskning i parlamentet. I betänkandet påpekas det även att förfarandena för upprättandet av budgeten inte var tillräckligt strikta, vilket ledde till ett stort antal budgetöverföringar och en hög nivå av förfallna betalningsbemyndiganden. Detta tyder på bristfällig planering och övervakning. Detta kan dock ha varit en engångshändelse till följd av flytten till byråns slutliga kontor.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Alla de EU-institutioner som är beroende av Europeiska unionens budget måste bli föremål för noggrann granskning av revisionsrätten och alla de enheter som har denna uppgift. Det är nödvändigt att kontrollera om unionens medel används på riktigt sätt, om dessa institutioner uppfyller de mål som har fastställts för dem och om det finns något slöseri med resurser. Rent allmänt kan man säga att institutionerna i fråga – med bara några få undantag, utifrån de revisioner som vi redan har sett – använder de medel som har ställts till deras förfogande på riktigt sätt och uppfyller de mål som har föreslagits för dem. Därför röstade jag för betänkandet om Europeiska sjösäkerhetsbyrån.

 
  
  

Betänkande: Mathieu (A7-0087/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Jag anser det vara nödvändigt att statstjänstemän är redovisningsskyldiga gentemot allmänheten. De måste därför på ett objektivt och noggrant sätt redogöra för hur de har använt de offentliga medel som har ställts till deras förfogande. Revisionsrätten uppger i sin rapport att Europeiska byrån för nät- och informationssäkerhets räkenskaper för budgetåret 2008 är tillförlitliga och att de underliggande transaktionerna är lagliga och korrekta. Den pekar dock på brister i upphandlingsförfarandena, framför allt i fråga om en underskattning av budgetbehoven för ramtjänstekontrakt, vilket till slut utgör ett hinder för en sund konkurrens. Dessa brister måste därför åtgärdas. Med tanke på e-kommunikationsnätverkens betydelse bör byrån gratuleras för förbättringen av systemuthålligheten i de europeiska e-kommunikationsnätverken och för utvecklingen och det ingående samarbetet med medlemsstaterna.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Alla de EU-institutioner som är beroende av Europeiska unionens budget måste bli föremål för noggrann granskning av revisionsrätten och alla de enheter som har denna uppgift. Det är nödvändigt att kontrollera om unionens medel används på riktigt sätt, om dessa institutioner uppfyller de mål som har fastställts för dem och om det finns något slöseri med resurser. Rent allmänt kan man säga att institutionerna i fråga – med bara några få undantag, utifrån de revisioner som vi redan har sett – använder de medel som har ställts till deras förfogande på riktigt sätt och uppfyller de mål som har föreslagits för dem. Därför röstade jag för betänkandet om Europeiska byrån för nät- och informationssäkerhet.

 
  
  

Betänkande: Mathieu (A7-0084/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Jag anser det vara nödvändigt att statstjänstemän är redovisningsskyldiga gentemot allmänheten. De måste därför på ett objektivt och noggrant sätt redogöra för hur de offentliga medlen har utnyttjats. Revisionsrätten anger i sitt betänkande att Europeiska järnvägsbyråns räkenskaper för budgetåret 2008 är tillförlitliga och att de underliggande transaktionerna är lagliga och korrekta. Revisionsrätten pekar dock på den bristande målformuleringen och avsaknaden av resultatindikatorer samt problem i upphandlingsförfaranden. Med tanke på den större granskning som görs av offentliga organs verksamhet måste byrån vidta lämpliga åtgärder för att lösa dessa problem. Slutligen gratulerar jag byrån till genomförandet av 32 av de 36 rekommendationer som har utfärdats av tjänsten för internrevision sedan 2006. Av de fyra rekommendationer som inte har avslutats betraktas en som kritisk och tre som mycket viktiga. Jag uppmanar därför byrån att genomföra vissa normer för internkontroll i fråga om bankunderskrifter, åtskillnad mellan funktioner, känsliga befattningar och delegering av befogenheter, i enlighet med vad som anges i dessa rekommendationer.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Alla de EU-institutioner som är beroende av Europeiska unionens budget måste bli föremål för noggrann granskning av revisionsrätten och alla de enheter som har denna uppgift. Det är nödvändigt att kontrollera om unionens medel används på riktigt sätt, om dessa institutioner uppfyller de mål som har fastställts för dem och om det finns något slöseri med resurser. Rent allmänt kan man säga att institutionerna i fråga – med bara några få undantag, utifrån de revisioner som vi redan har sett – använder de medel som har ställts till deras förfogande på riktigt sätt och uppfyller de mål som har föreslagits för dem. Därför röstade jag för betänkandet om Europeiska järnvägsbyrån.

 
  
  

Betänkande: Mathieu (A7-0083/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Jag anser det vara nödvändigt att statstjänstemän är redovisningsskyldiga gentemot allmänheten. De måste därför på ett objektivt och noggrant sätt redogöra för hur de har använt de offentliga medel som har ställts till deras förfogande. Revisionsrätten anger i sitt betänkande att Europeiska yrkesutbildningsstiftelsens räkenskaper för budgetåret 2008 är tillförlitliga och att de underliggande transaktionerna är lagliga och korrekta. Revisionsrätten varnar dock för att det finns oegentligheter och bristande insyn i urvalsförfarandena, och Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) har till och med inlett en undersökning om stiftelsen. Det bör dock noteras att stiftelsen säger att den har inlett en genomgående granskning av rekryteringsförfaranden som svar på vad revisionsrätten har konstaterat. Vi har dock inte informerats om detta ännu. Avslutningsvis är det viktigt att betona att kommissionen var till 97 procent nöjd med stiftelsens stöd till kommissionen under 2008.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Alla de EU-institutioner som är beroende av Europeiska unionens budget måste bli föremål för noggrann granskning av revisionsrätten och alla de enheter som har denna uppgift. Det är nödvändigt att kontrollera om unionens medel används på riktigt sätt, om dessa institutioner uppfyller de mål som har fastställts för dem och om det finns något slöseri med resurser. Rent allmänt kan man säga att institutionerna i fråga – med bara några få undantag, utifrån de revisioner som vi redan har sett – använder de medel som har ställts till deras förfogande på riktigt sätt och uppfyller de mål som har föreslagits för dem. Därför röstade jag för betänkandet om Europeiska yrkesutbildningsstiftelsen.

 
  
  

Betänkande: Mathieu (A7-0069/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Jag anser det vara nödvändigt att statstjänstemän är redovisningsskyldiga gentemot allmänheten. De måste därför på ett objektivt och noggrant sätt redogöra för hur de har utnyttjat de offentliga medel som har ställts till deras förfogande. Revisionsrätten förklarar att den har uppnått en rimlig säkerhet om att Europeiska arbetsmiljöbyråns årliga räkenskaper är tillförlitliga och att de underliggande transaktionerna är lagliga och korrekta. Byrån har avsevärt förbättrat sin ekonomiska förvaltning under de tre senaste åren vilket varmt välkomnas, och den bör fortsätta sin strävan efter högsta standard när det gäller planering, genomförande och kontroll av budgeten. Det kvarstår dock vissa brister, särskilt när det gäller upphandlingsförfaranden, som måste åtgärdas.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Alla de EU-institutioner som är beroende av Europeiska unionens budget måste bli föremål för noggrann granskning av revisionsrätten och alla de enheter som har denna uppgift. Det är nödvändigt att kontrollera om unionens medel används på riktigt sätt, om dessa institutioner uppfyller de mål som har fastställts för dem och om det finns något slöseri med resurser. Rent allmänt kan man säga att institutionerna i fråga – med bara några få undantag, utifrån de revisioner som vi redan har sett – använder de medel som har ställts till deras förfogande på riktigt sätt och uppfyller de mål som har föreslagits för dem. Därför röstade jag för betänkandet om Europeiska arbetsmiljöbyrån.

 
  
  

Betänkande: Mathieu (A7-0076/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Jag anser det vara nödvändigt att statstjänstemän är redovisningsskyldiga gentemot allmänheten. De måste därför på ett objektivt och noggrant sätt redogöra för hur de har använt de offentliga medel som har ställts till deras förfogande. Revisionsrätten förklarar att den har uppnått rimlig säkerhet om att räkenskaperna från Euratoms försörjningsbyrå är tillförlitliga och att de underliggande transaktionerna är lagliga och korrekta. Det bör noteras att byrån inte fick några bidrag för att finansiera sin verksamhet och att kommissionen betalade alla byråns kostnader för genomförandet av budgeten för 2008. Det bör även noteras att de åtaganden som har förts över från budgetåret 2007 betalades med den outnyttjade delen av bidraget för 2007. På grund av att byrån inte har någon egen budget ingår den faktiskt därför i kommissionen i alla avseenden. Detta kan ge upphov till frågor om byråns form och organisation som kan bli föremål för granskning i framtiden.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Alla de EU-institutioner som är beroende av Europeiska unionens budget måste bli föremål för noggrann granskning av revisionsrätten och alla de enheter som har denna uppgift. Det är nödvändigt att kontrollera om unionens medel används på riktigt sätt, om dessa institutioner uppfyller de mål som har fastställts för dem och om det finns något slöseri med resurser. Rent allmänt kan man säga att institutionerna i fråga – med bara några få undantag, utifrån de revisioner som vi redan har sett – använder de medel som har ställts till deras förfogande på riktigt sätt och uppfyller de mål som har föreslagits för dem. Därför röstade jag för betänkandet om Euratoms försörjningsbyrå.

 
  
  

Betänkande: Mathieu (A7-0088/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Jag anser det vara nödvändigt att statstjänstemän är redovisningsskyldiga gentemot allmänheten. De måste därför på ett objektivt och noggrant sätt redogöra för hur de har använt de offentliga medel som har ställts till deras förfogande. Revisionsrätten fann brister i rekryterings- och upphandlingsförfarandena under de föregående åren, men förklarar i sitt betänkande att räkenskaperna från Europeiska institutet för förbättring av levnads- och arbetsvillkor för budgetåret 2008 är pålitliga och att de underliggande transaktionerna är lagliga och korrekta. Detta visar på en förbättrad förvaltning av stiftelsens räkenskaper och interna revisionssystem vilket varmt välkomnas. Med tanke på denna byrås betydelse hoppas jag att den kommer att fortsätta med sina ansträngningar för budgetkontroll, förbättra sin personaladministration och att i verksamhetsrapporten öppet redovisa personalstyrkan, inklusive kontraktsanställda.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Alla de EU-institutioner som är beroende av Europeiska unionens budget måste bli föremål för noggrann granskning av revisionsrätten och alla de enheter som har denna uppgift. Det är nödvändigt att kontrollera om unionens medel används på riktigt sätt, om dessa institutioner uppfyller de mål som har fastställts för dem och om det finns något slöseri med resurser. Rent allmänt kan man säga att institutionerna i fråga – med bara några få undantag, utifrån de revisioner som vi redan har sett – använder de medel som har ställts till deras förfogande på riktigt sätt och uppfyller de mål som har föreslagits för dem. Därför röstade jag för betänkandet om Europeiska institutet för förbättring av levnads- och arbetsvillkor.

 
  
  

Betänkande: Mathieu (A7-0093/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Jag anser det vara nödvändigt att statstjänstemän är redovisningsskyldiga gentemot allmänheten. De måste därför på ett objektivt och noggrant sätt redogöra för hur de har använt de offentliga medel som har ställts till deras förfogande. Trots revisionsrättens åsikt att räkenskaperna för den europeiska enheten för rättsligt samarbete (Eurojust) är tillförlitliga och att de underliggande transaktionerna är lagliga och korrekta är jag bekymrad över föredragandens bedömning att ”avsaknaden av indikatorer, bristerna i bedömningen av användartillfredsställelse och bristen på samordning mellan budgeten och arbetsprogrammet gör det svårt att bedöma Eurojusts resultat”. Jag noterar även revisionsrättens iakttagelse enligt vilken Eurojust under 2008 hade problem med överföringar av anslag, även om beloppet var mindre än under det föregående året, och en åtgärd behövs för att undvika en upprepning av denna situation i framtiden. Avslutningsvis delar jag föredragandens oro att ingen av de 26 rekommendationer som har utfärdats av tjänsten för internrevision har genomförts fullt ut av Eurojust.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Alla de EU-institutioner som är beroende av Europeiska unionens budget måste bli föremål för noggrann granskning av revisionsrätten och alla de enheter som har denna uppgift. Det är nödvändigt att kontrollera om unionens medel används på riktigt sätt, om dessa institutioner uppfyller de mål som har fastställts för dem och om det finns något slöseri med resurser. Rent allmänt kan man säga att institutionerna i fråga – med bara några få undantag, utifrån de revisioner som vi redan har sett – använder de medel som har ställts till deras förfogande på riktigt sätt och uppfyller de mål som har föreslagits för dem. Därför röstade jag för betänkandet om Eurojust.

 
  
  

Betänkande: Mathieu (A7-0090/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Jag anser det vara nödvändigt att statstjänstemän är redovisningsskyldiga gentemot allmänheten. De måste därför på ett objektivt och noggrant sätt redogöra för hur de har använt de offentliga medel som har ställts till deras förfogande. Jag gratulerar Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter för sina ansträngningar med att åtgärda de svagheter som tidigare har fastställts av både revisionsrätten och tjänsten för internrevision. Jag vill särskilt understryka de åtgärder som har införts för att förbättra resultatbedömningen. Sådana åtgärder behöver utvecklas ytterligare.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Alla de EU-institutioner som är beroende av Europeiska unionens budget måste bli föremål för noggrann granskning av revisionsrätten och alla de enheter som har denna uppgift. Det är nödvändigt att kontrollera om unionens medel används på riktigt sätt, om dessa institutioner uppfyller de mål som har fastställts för dem och om det finns något slöseri med resurser. Rent allmänt kan man säga att institutionerna i fråga – med bara några få undantag, utifrån de revisioner som vi redan har sett – använder de medel som har ställts till deras förfogande på riktigt sätt och uppfyller de mål som har föreslagits för dem. Därför röstade jag för betänkandet om Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter.

 
  
  

Betänkande: Mathieu (A7-0085/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Jag anser det vara nödvändigt att statstjänstemän är redovisningsskyldiga gentemot allmänheten. De måste därför på ett objektivt och noggrant sätt redogöra för hur de har använt de offentliga medel som har ställts till deras förfogande. Revisionsrätten anger i sitt betänkande att årsredovisningen för Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid de yttre gränserna (Frontex) för budgetåret 2008 är tillförlitliga och att de underliggande transaktionerna är lagliga och korrekta. Vi noterar att byråns budget har ökat avsevärt under de tre senaste åren och att den ökade med 60 procent 2008. Revisionsrätten har dock genomgående funnit flera brister, i synnerhet i) en hög nivå på överförda och förfallna anslag (49 procent av de tillgängliga anslagen för 2008 har inte utnyttjats, nästan 69 procent för 2007 och 55 procent för 2006), ii) rättsliga åtaganden som har ingåtts före motsvarande åtaganden i budgeten och iii) rekryteringsförfaranden som inte överensstämmer med reglerna, särskilt när det gäller insyn och icke-diskriminerande förfaranden.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Alla de EU-institutioner som är beroende av Europeiska unionens budget måste bli föremål för noggrann granskning av revisionsrätten och alla de enheter som har denna uppgift. Det är nödvändigt att kontrollera om unionens medel används på riktigt sätt, om dessa institutioner uppfyller de mål som har fastställts för dem och om det finns något slöseri med resurser. Rent allmänt kan man säga att institutionerna i fråga – med bara några få undantag, utifrån de revisioner som vi redan har sett – använder de medel som har ställts till deras förfogande på riktigt sätt och uppfyller de mål som har föreslagits för dem. Därför röstade jag för betänkandet om Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid de yttre gränserna.

 
  
  

Betänkande: Mathieu (A7-0073/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Jag anser det vara nödvändigt att statstjänstemän är redovisningsskyldiga gentemot allmänheten. De måste därför på ett objektivt och noggrant sätt redogöra för hur de har använt de offentliga medel som har ställts till deras förfogande. Jag oroas över det som föredraganden sade, nämligen att Tillsynsmyndigheten för det europeiska GNSS-systemet har beslutat att presentera resultaten av sin verksamhet utan att ta hänsyn till det faktum att den inte längre skulle förvalta programmen Galileo och Egnos efter slutförandet av överföringen av tillgångarna och medlen till kommissionen, vilket var planerat till slutet av det första kvartalet 2008. Jag beklagar även att revisionsrätten har infört reservationer i sin revisionsförklaring om räkenskapernas tillförlitlighet för budgetåret 2008 och om de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Alla de EU-institutioner som är beroende av Europeiska unionens budget måste bli föremål för noggrann granskning av revisionsrätten och alla de enheter som har denna uppgift. Det är nödvändigt att kontrollera om unionens medel används på riktigt sätt, om dessa institutioner uppfyller de mål som har fastställts för dem och om det finns något slöseri med resurser. Rent allmänt kan man säga att institutionerna i fråga – med bara några få undantag, utifrån de revisioner som vi redan har sett – använder de medel som har ställts till deras förfogande på riktigt sätt och uppfyller de mål som har föreslagits för dem. Därför röstade jag för betänkandet om Tillsynsmyndigheten för det europeiska GNSS-systemet.

 
  
  

Betänkande: Mathieu (A7-0094/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Jag anser det vara nödvändigt att statstjänstemän är redovisningsskyldiga gentemot allmänheten. De måste därför på ett objektivt och noggrant sätt redogöra för hur de har använt de offentliga medel som har ställts till deras förfogande. I sitt betänkande beskriver revisionsrätten Europeiska gemensamma företaget för Iter och utveckling av fusionsenergis räkenskaper för budgetåret 2008 som tillförlitliga och de underliggande transaktionerna som lagliga och korrekta. Det bör noteras att revisionsrätten i sammanställningen över resultatet av budgetgenomförandet har upptäckt ett överskott på 57 600 000 euro, vilket motsvarar 38 procent av de upplupna intäkterna och att en del av detta överskott har förts över till budgetåret 2009. Grunden till detta kan ha varit att det gemensamma företaget var i ett inledningsskede och att det inte fullt ut hade infört sina system för interna kontroller och ekonomisk information under budgetåret 2008.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Alla de EU-institutioner som är beroende av Europeiska unionens budget måste bli föremål för noggrann granskning av revisionsrätten och alla de enheter som har denna uppgift. Det är nödvändigt att kontrollera om unionens medel används på riktigt sätt, om dessa institutioner uppfyller de mål som har fastställts för dem och om det finns något slöseri med resurser. Rent allmänt kan man säga att institutionerna i fråga – med bara några få undantag, utifrån de revisioner som vi redan har sett – använder de medel som har ställts till deras förfogande på riktigt sätt och uppfyller de mål som har föreslagits för dem. Därför röstade jag för betänkandet om Europeiska gemensamma företaget för Iter och utveckling av fusionsenergi.

 
  
  

Betänkande: Mathieu (A7-0077/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Jag anser det vara nödvändigt att statstjänstemän är redovisningsskyldiga gentemot allmänheten. De måste därför på ett objektivt och noggrant sätt redogöra för hur de har använt de offentliga medel som har ställts till deras förfogande. Revisionsrätten förklarar att den har uppnått en rimlig säkerhet om att räkenskaperna för det gemensamma företaget Sesar är pålitliga och att de underliggande transaktionerna är lagliga och korrekta. Liksom föredraganden måste jag dock påpeka att den slutliga budget som styrelsen antog i april 2008 visade sig vara mycket orealistisk, vilket illustreras av att utnyttjandegraderna när det gällde åtagandebemyndiganden och betalningsbemyndiganden låg på 1 respektive 17 procent. Jag vill även betona att det fanns brister i kontrollerna av transaktionerna och att inga lämpliga interna kontroller för kontrakt och upphandling hade införts. Jag anser det vara nödvändigt att Sesar vidtar lämpliga åtgärder för att lösa de problem som har upptäckts nu under framförvarande budgetår.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Alla de EU-institutioner som är beroende av Europeiska unionens budget måste bli föremål för noggrann granskning av revisionsrätten och alla de enheter som har denna uppgift. Det är nödvändigt att kontrollera om unionens medel används på riktigt sätt, om dessa institutioner uppfyller de mål som har fastställts för dem och om det finns något slöseri med resurser. Rent allmänt kan man säga att institutionerna i fråga – med bara några få undantag, utifrån de revisioner som vi redan har sett – använder de medel som har ställts till deras förfogande på riktigt sätt och uppfyller de mål som har föreslagits för dem. Därför röstade jag för betänkandet om det gemensamma företaget Sesar.

 
  
  

Betänkande: Simpson (A7-0101/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstade för betänkandet om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om transportabla tryckbärande anordningar, vilket skulle upphäva det befintliga direktivet och ett antal andra direktiv på detta område. Eftersom några tekniska bestämmelser i det nuvarande direktivet strider mot internationella regler om transport av farligt gods är det viktigt att åtgärda den bristande överensstämmelsen och göra de tekniska kraven förenliga med internationella regler.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Transport av tryckbärande anordningar, till exempel tankar, kärl och gasflaskor, styrs för närvarande av direktiv 1999/36/EG som fastställer säkerhetskrav för väg- och järnvägstransporter. Vidare fastställer direktivet gemensamma normer för utformning, konstruktion och efterföljande kontroller av denna typ av anordningar.

Dessa normer är dock oförenliga med internationella regler om transport av farligt gods, och därför har kommissionen lagt fram ett förslag till ett reviderat direktiv. Förslaget innebär inte några betydande ändringar av det befintliga regelverket i fråga om räckvidden och de centrala bestämmelserna. Det syftar endast till att åtgärda ovan nämnda inkonsekvenser genom att göra de tekniska kraven för transport av farligt gods förenliga med gällande internationella regler.

Jag delar därför föredragandens uppfattning att ärendet, i avsaknad av en horisontell lösning mellan institutionerna beträffande ordalydelsen för de nya bestämmelserna om kommittéförfarandet, bör avslutas så fort som möjligt med en överenskommelse vid första behandlingen.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) Transport av tryckbärande anordningar, till exempel tankar, kärl och gasflaskor, styrs för närvarande av direktiv 1999/36/EG. Direktivet säkerställer fri rörlighet för sådana anordningar inom unionen, inbegripet utsläppande på marknaden, genom att fastställa gemensamma normer för utformning, konstruktion och efterföljande kontroller. Vissa tekniska bestämmelser i det nuvarande direktivet strider dock mot internationella regler om transport av farligt gods. Kommissionen har därför lagt fram ett förslag till ett reviderat direktiv, vilket skulle upphäva det nuvarande direktivet om tryckbärande anordningar och ett antal andra direktiv på detta område. Av ovan nämnda skäl röstade jag för denna resolution i vilken utskottet uppmanas att anta betänkandet utan ytterligare ändringar och ge föredraganden mandat att inleda förhandlingar med rådet på denna grund.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Den växande oron över frågor som rör miljö och miljöskydd får oss att ägna mer uppmärksamhet åt de säkerhetsregler som rör transport av tryckbärande anordningar. Syftet med detta direktiv är att öka säkerheten och säkerställa fri rörlighet för sådana anordningar inom unionen genom att fastställa klara, tydliga och obligatoriska regler för en säker transport av tryckbärande anordningar i alla medlemsstater och samtidigt harmonisera förfarandena runt om i EU.

 
  
MPphoto
 
 

  Rovana Plumb (S&D), skriftlig. (RO) Huvudsyftet med detta direktiv är att åtgärda de befintliga bristerna i den tidigare lagstiftningen genom att göra de tekniska kraven förenliga med internationella regler för transport av farligt gods. Vidare syftar förslaget till att förenkla och förenhetliga vissa bestämmelser, särskilt de som rör förfaranden för bedömning av överensstämmelse. Genom förslaget införs även bestämmelser för utrustning som används för transporter på den inre marknaden och skapar därmed ett allmänt regelverk för marknadsföring av produkter på EU:s inre marknad.

Jag röstade för detta betänkande eftersom jag tror att förslaget, när det väl har antagits, kommer att säkerställa en hög säkerhetsnivå för transportabla tryckbärande anordningar och användarna. Ett riktigt genomförande på medlemsstatsnivå kommer även att ge ökat skydd för miljön och medborgarnas hälsa.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Jag röstade för Simpsonbetänkandet om transportabla tryckbärande anordningar trots att vårt ändringsförslag inte antogs.

 
  
  

Betänkande: Leichtfried (A7-0035/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Mara Bizzotto (EFD), skriftlig. (IT) Säkerhet på flygplatser och insyn i konsumentavgifterna för att höja standarderna och nivåerna är vad som behandlas i förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om avgifter för luftfartsskydd.

De nuvarande systemen för att täcka kostnader i fråga om luftfartsskydd, vilka regleras på nationell nivå, är inte alltid tydliga för slutkonsumenterna som ofta inte ens rådfrågas innan avgifterna beräknas eller ändringar görs i ett avgiftssystem som berör konsumenterna. I betänkandet föreslås bland annat att flygpassagerarnas sammanslutningar och konsumentorganisationer ska delta i samråd mellan säkerhetsorganet och flygbolagen, för att man ska kunna säkerställa att kostnaderna för säkerhetsåtgärder fastställs på riktigt sätt och kontrollera att de är skäliga i förhållande till det biljettpris som slutkonsumenten får betala.

Jag välkomnar en annan punkt i betänkandet, nämligen begäran om att direktivet bara ska genomföras i de medlemsstater som tillämpar avgifter för säkerhetsåtgärder och inte i de som inte har infört denna typ av åtgärd. Av dessa skäl röstade jag för betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. (LT) Det som har inträffat de senaste veckorna har visat att säkerheten på flygplatser är en mycket viktig uppgift för medlemsstaterna och att vi måste vidta alla nödvändiga försiktighetsåtgärder. Varje enskild medlemsstat fastställer hur luftfartsskyddet ska finansieras och tillämpas. Det är mycket viktigt att direktivet fastställer grundläggande principer och förfaranden som är tillämpliga för det organ som ansvarar för säkerheten och flygbolagen. Även om de rättsliga kraven för flygplatslagstiftning skiljer sig kraftigt åt i olika medlemsstater måste dock operatören lämna information av rimlig omfattning till lufttrafikföretagen för att samrådsprocessen mellan flygplatser och lufttrafikföretag ska vara meningsfull. Därför fastställs i direktivet vilken information som regelbundet ska tillhandahållas av flygplatsernas ledningsenhet. Lufttrafikföretagen ska i gengäld ge information om sina trafikprognoser och sina nuvarande och framtida särskilda krav vid flygplatsen, så att flygplatsens ledningsenhet kan använda sitt kapital och fördela sin kapacitet på bästa sätt.

 
  
MPphoto
 
 

  Ole Christensen, Dan Jørgensen, Christel Schaldemose och Britta Thomsen (S&D), skriftlig. (DA) De danska socialdemokraterna i Europaparlamentet har avstått från att rösta om detta förslag. För det första anser de att lagstiftningen är onödig eftersom erforderlig lagstiftning redan finns på detta område. För det andra anser vi inte att det är EU:s uppgift att stå för några extra kostnader för säkerhet på flygplatser. Det är de enskilda medlemsstaterna som bör finansiera säkerhetsavgifterna.

 
  
MPphoto
 
 

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstade för förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om avgifter för luftfartsskydd. Förslaget är mycket viktigt för att upprätthålla och skydda konsumenternas och passagerarnas rättigheter, eftersom det fastställer ett antal grundläggande principer som ska iakttas av flygplatsaktörerna när de fastställer säkerhetsavgifterna. Dessa är icke-diskriminering, samråd och rättsmedel, insyn i kostnaderna för luftfartsskydd och sambandet mellan avgifterna och kostnaderna samt inrättande av en tillsynsmyndighet.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Europeiska kommissionen har lagt fram ett föreslag som fastställer grundläggande principer som flygplatsaktörer ska följa när de fastställer säkerhetsavgifterna, nämligen i) icke-diskriminering, ii) samråd och rättsmedel, iii) insyn i kostnaderna för luftfartsskydd och sambandet mellan avgifterna och kostnaderna samt iv) inrättande av en tillsynsmyndighet.

Den viktigaste fråga som uppstår i detta avseende är finansieringen av de skärpta säkerhetsåtgärder som bör vidtas. Parlamentet har vid mer än ett tillfälle, men utan framgång, begärt att finansieringen av säkerhetsavgifterna ska regleras. Föredraganden hävdar helt rätt att det inte enbart är passagerarna som bör stå för finansieringen av dessa skärpta säkerhetsåtgärder (genom externalisering av kostnaderna), utan att de bör finansieras av medlemsstaterna som i slutändan ansvarar för säkerheten på sina flygplatser. Avslutningsvis vill jag påpeka att man aldrig kan investera för mycket i flygplats- och passagerarsäkerhet, vilket de senaste försöken till terroristattacker mot civilflyget, vilka lyckligtvis misslyckades, är ett tydligt exempel på.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) Europaparlamentet har, flera gånger och förgäves, krävt en större insyn i regleringen av hur säkerhetsavgifterna ska finansieras och att säkerhetsrelaterade skatter och avgifter ska stå i relation till det verkliga syftet med dessa. Parlamentet anser att medlemsstaterna bör betala räkningen för genomförandet av hårdare åtgärder. Terroristattacken för några veckor sedan har återigen visat att det är medlemsstaterna som ansvarar för säkerheten på flygplatserna och att syftet med de nuvarande och de nyligen föreslagna säkerhetsåtgärderna är att förhindra terroristhandlingar. En aspekt som dock så här långt inte har tagits upp i debatten i frågan är att det i slutändan är passagerarna som får betala räkningen för sådana åtgärder. Jag är för de ändringar som denna resolution medför, vilka kommer att göra det möjligt att förhindra onödiga parallella förfaranden och administrativa kostnader på detta område.

 
  
MPphoto
 
 

  Louis Grech (S&D), skriftlig. (EN) Vi måste säkerställa att avgifterna för säkerhet på flygplatserna präglas av insyn, att de är objektiva och att de baseras på tydliga kriterier som återspeglar de verkliga kostnaderna. Alla nya kostnader vid flygresor bör återspegla den betydelse som flygplatser har för den regionala utvecklingen, särskilt i de regioner som är starkt beroende av turism och som har geografiska och naturbetingade handikapp, till exempel de yttersta randområdena och öarna. Flygplatsanvändare bör liksom lokala myndigheter kunna få information i lämplig tid om hur avgifterna beräknas. Det bör även finnas ett obligatoriskt förfarande för samråd mellan flygplatsmyndigheterna och berörda parter eller lokala myndigheter, närhelst det finns ett behov av att se över avgifterna. Dessutom bör alla oberoende tillsynsmyndigheter ha exakta och tydligt fastställda direktiv som i synnerhet inbegriper de eventuella befogenheter som de har när det gäller att vidta rättsliga åtgärder.

 
  
MPphoto
 
 

  Sylvie Guillaume (S&D), skriftlig. (FR) Jag finner det oacceptabelt att medlemsstaterna inte säkerställer finansieringen av sådana säkerhetsåtgärder på flygplatserna som inte föreskrivs i EU-lagstiftningen, och att de dessutom överlämnar kostnaderna till flygbolagen som i sin tur låter passagerarna stå för dessa. Jag anser att det var nödvändigt att gå längre än vad man gjorde i regleringen 2008 och anta lagstiftning för att se till att passagerarna inte får stå för dessa extra kostnader, som ibland visar sig inte ha något som helst samband med säkerhetsavgifter. Därför gav jag mitt stöd till betänkandet av min österrikiske kollega, Jörg Leichtfried. Detta betänkande garanterar en ökad insyn för medborgarna liksom för flygbolagen och tvingar medlemsstaterna att ge statlig finansiering för hårdare säkerhetsåtgärder än de som EU har fastställt, eftersom det rör sig om de enskilda medlemsstaternas nationella säkerhet. Om kommissionen lägger fram ett förslag om att ta med kroppsskannrar på listan över de metoder som tillämpas inom EU, i syfte att hindra medlemsstaterna från att stå för finansieringen av dessa, kommer jag återigen att stödja min kollega och rösta mot detta förslag, om nödvändigt.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Det faktum att det värnas allt mer om säkerheten på våra flygplatser har medfört allt större kostnader som passagerarna har fått betala räkningen för. Det är medlemsstaterna som måste stå för de extra kostnaderna för hårdare åtgärder, eftersom syftet med åtgärderna är att förhindra terroristattacker. Det är dock passagerarna som får stå för kostnaderna. Vi röstade för detta betänkande eftersom vi motsätter oss denna situation.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. (DE) Kostnaderna för en uppgift som staten ska åta sig, nämligen att upprätthålla den allmänna säkerheten, får helt enkelt inte överlämnas på detta sätt. Vi måste bestämma vilka kostnader som passagerarna rimligen kan förväntas betala med hänsyn till de allt hårdare bestämmelserna för bekämpning av terrorism. Det är bara om länderna själva måste bära det ekonomiska ansvaret för de kraftfulla säkerhetsåtgärder som har fastställts och dessutom kan fatta egna beslut med avseende på dessa åtgärder som vi kan förebygga risken för en ohejdad ökning av kroppsskannrar och andra liknande åtgärder. De enda som kommer att vinna på hysterin kring terrorism och se sin okontrollerade konkurrenskraft stärkas är innovativa amerikanska företag. Av dessa skäl kommer detta förslag att välkomnas.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Jag röstade JA till betänkandet. Det som vi dock fäster vikt vid är våra två mål att skapa ett samband mellan kostnader för säkerhetsskanning och liberaliserade marktjänster och en intermodal rättvis hantering när det gäller finansiering av säkerhetsåtgärder, vilka båda förkastades av PPE och ALDE (ONU).

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. (PT) Parlamentet har upprepade gånger uppmanat kommissionen att reglera finansieringen av säkerhetsavgifter inom flygsektorn. Parlamentet har alltid uppmanat till större insyn och att säkerhetsrelaterade skatter och avgifter ska stå i relation till det verkliga syftet med dessa, eftersom parlamentet anser att medlemsstaterna bör stå för räkningen för införandet av hårdare åtgärder.

Kommissionens förslag tar inte upp denna fråga. Det eftersträvar endast en ny ekonomisk konsekvensanalys för att begränsa kostnaderna, utifrån principen om icke-diskriminering, samråd och rättsmedel samt insyn i avgifterna. I detta dokument föreslås emellertid att medlemsstaterna ska finansiera de hårdare åtgärderna om de medför större kostnader. Jag betonar vikten av säkerhetsåtgärder vid flygplatser och röstar för detta initiativ från parlamentet.

Förslaget, som ska genomföras på alla kommersiella flygplatser i Europeiska unionen, är intimt kopplat till engagemanget för rätten till information, icke-diskriminering av passagerare och konsumentskydd. Jag anser att målen med större insyn och undvikande av onödiga kostnader endast kan nås genom en harmonisering av lagstiftningarna och en tydligare ansvarsfördelning mellan flygbolag och medlemsstater när säkerhetsåtgärderna antas.

 
  
MPphoto
 
 

  Artur Zasada (PPE), skriftlig.(PL) Det var glädjande att höra resultaten av dagens omröstning. Jag anser att vi under arbetet med detta dokument har lyckats utveckla en otvetydig och ambitiös ståndpunkt, särskilt när det gäller finansieringen. Jag vill återigen understryka att terroristattacker inte är riktade mot flygbolag utan mot stater. Det är staten som är garant för sina medborgares säkerhet, och staten måste fullgöra denna plikt. Resultatet av dagens omröstning – 613 röster mot 7 – är en mycket tydlig signal till rådet. Det vittnar om Europaparlamentets stora beslutsamhet i frågan om alla medlemsstaters skyldighet att stå för åtminstone en del av kostnaderna för säker luftfart.

 
  
  

Betänkande: Simpson (A7-0030/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Elena Oana Antonescu (PPE), skriftlig. (RO) Jag röstade för betänkandet om gemenskapens riktlinjer för utbyggnad av det transeuropeiska transportnätet eftersom syftet är att upprätta och modernisera järnvägsinfrastruktur, hamnar, vattenvägar och flygplatser. De prioriterade projekt som planeras innefattar även järnvägen mellan Curtici och Brasov. Jag välkomnar inrättandet av en kommitté som ska ge stöd till kommissionen vid genomförandet av detta beslut och utarbetandet av de riktlinjer som fastställs i detta.

 
  
MPphoto
 
 

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. (FR) Jag röstade bestämt för denna text. Även om den bara medför tekniska ändringar påminner den oss om det europeiska transportnätets betydelse för att föra EU-medborgarna närmare varandra och främja rörligheten. Rörligheten är nödvändig eftersom vi inte kan ha ett riktigt Europa utan att lära känna våra grannar, deras länder och deras kultur. Det transeuropeiska transportnätet bidrar även till vår plan på att minska växthusgasutsläppen genom att skapa en bättre förvaltning av de olika transportsätten och främja interoperabiliteten mellan dessa.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Texten i fråga är ett kommissionsförslag som inte är mer än en kodifiering av tidigare lagar och förordningar. Den medför även några mindre ändringar. I linje med föredragandens förslag och efter att ha noterat de rättsliga och politiska garantierna är jag därför för ett antagande av texten, inbegripet de mindre ändringar och rättelser som rådet har föreslagit, och att ärendet avslutas genom en överenskommelse vid första behandlingen.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) Tekniskt sett kodifierar detta förslag den rättsliga texten. Kommissionen var dock tvungen att omarbeta det eftersom mindre ändringar har gjorts i bilagan. Jag röstade för ett antagande av dessa ändringsförslag.

 
  
MPphoto
 
 

  Elie Hoarau (GUE/NGL), skriftlig. (FR) Jag fördömer det faktum att de yttersta randområdena inte alltid är en integrerad del i det globala transeuropeiska transportnätet, trots den grundläggande betydelse som detta har för den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen. Det är obegripligt att de yttersta randområdena inte deltar i planeringen av nätverket och att de inte finns med på flera kartor över det transeuropeiska transportnätet. Det globala nätverket, höghastighetslederna till sjöss och prioriterade projekt bör utökas till att omfatta alla de yttersta randområdena utan åtskillnad. Strategin för det transeuropeiska transportnätet bör även inbegripa nätverkssektorer och tjänster av allmänt intresse, och bör inte bara begränsas till större strömmar av frakttrafik och passagerare. Begäran om likabehandling för de yttersta randområdena måste uppmärksammas. Hur kan vi se på när vi glöms bort i de transeuropeiska nätverken, när EU:s transportpolitik är nödvändig för att öppna våra regioner och för den fria rörligheten på den inre marknaden? Samtidigt som Europeiska unionen säljer av produktionen av socker, bananer och rom till andra länder genom handelsavtal med ena handen, håller EU oss utanför EU:s handelsvägar med den andra. Dessa händer har ett järngrepp om oss, vilket vi beklagar djupt.

 
  
MPphoto
 
 

  Petru Constantin Luhan (PPE), skriftlig. (RO) Under plenarsammanträdet röstade jag för betänkandet om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om gemenskapens riktlinjer för utbyggnad av det transeuropeiska transportnätet. Det var ett tekniskt förslag eftersom man nu förbereder den riktiga översynen av riktlinjerna. Man beräknar att de kommer att bli klara i slutet av nästa år. Jag anser att detta utgör ett absolut avgörande tillfälle för att på nytt bekräfta den viktiga roll som EU:s transportpolitik har i den situation som nu råder med den pågående debatten om Europa 2020-målen. Medlemsstaterna i allmänhet, och särskilt Rumänien som är ett land som fortfarande behöver investera i sin transportinfrastruktur, måste vara medvetna om att denna transportpolitik håller på att omarbetas för att man ska kunna möta de nya utmaningarna. En åldrande befolkning och de särskilda kraven på rörlighet för äldre, social migration och klimatförändringar är bara några av de faktorer som skapar ett behov av att utforma en passande transportpolitik. Samtidigt utgör utarbetandet under denna period av EU:s Donaustrategi den perfekta ramen för att se till att flodtransporten på EU:s inre vattenvägar utnyttjas maximalt.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Ändringar och omdefinieringar av utvecklingen av det transeuropeiska transportnätet har pågått under flera år. Ett effektivt transeuropeiskt transportnät är nödvändigt för att en sund inre marknad ska kunna finnas och bidrar till en stärkt ekonomisk och social sammanhållning. Fenomenet med vulkanen på Island visade oss på ett otvetydigt sätt att det behövs ett transeuropeiskt transportnät, det vill säga ett nät som är effektivt och som kan ge ett gemensamt svar på de problem som uppstår i sådana situationer. Detta beslut är viktigt eftersom det ger riktlinjer för de mål, prioriteringar och mer omfattande åtgärder som kommer att vidtas inom området för det transeuropeiska transportnätet.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. (DE) EU har bekräftat vikten av korridoren Östersjön–Adriatiska havet genom att ge prioriterad status åt den norra armen från Gdansk till Tjeckien och bekräfta sitt deltagande i Brennertunnelprojektet. Ännu viktigare är att utveckla den södra delen av korridoren via den österrikiska södra järnvägen till Italien. Särskilt inom detta nät, där nästan hälften av alla varor och passagerare transporteras, måste vi motverka en farlig situation där vissa krav måste uppfyllas för att vi ska kunna gå vidare. Det är nödvändigt att EU ger stöd till Koralmprojektet på grund av de befintliga flaskhalsarna i denna region på järnvägarna för godstransport, vilket EU när allt kommer omkring alltid kämpar för. Med Koralmtunneln har EU en unik möjlighet att flytta trafiken till järnvägarna i en sådan omfattning som vi har strävat efter under årtionden. Eftersom utvecklingen av det transeuropeiska nätet kan vara avgörande för EU:s konkurrenskraft och de ändringsförslag som har antagits endast är tekniska justeringar, har jag röstat för betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Jag röstade för detta betänkande trots att vårt ändringsförslag inte antogs.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. (PT) Med hänsyn till nationella prioriteringar inom ramen för det transeuropeiska transportnätet anser jag det vara viktigt att investera inte bara i järnvägar utan framför allt i höghastighetsleder till sjöss och interoperabilitet och samverkan mellan de olika transportsätten.

Det är bara ett riktigt kombinerat transportnät med en effektiv förvaltning som kommer att kunna säkerställa konkurrenskraften inom sjötransporten. Sjötransporten är mycket viktig för mitt land, som har privilegierad tillgång till farbara vattenvägar, och är verkligen avgörande för de yttersta randområdena och öarna, till exempel Madeira. Dessutom utgör den ett viktigt verktyg för den fortsatta konsolideringen av den inre marknaden och för den territoriella sammanhållningen.

Detta betänkande har fått stort stöd, inte bara i parlamentet utan även i kommissionen och rådet. Det är även av påtaglig teknisk karaktär. Ett antagande här i kammaren är i linje med den praktiskt taget enhälliga rekommendationen från utskottet för transport och turism.

Kort sagt ändrar inte detta förslag, som jag personligen gav stöd till, innehållet i texten om det transeuropeiska transportnätet, utan lägger bara till kartor över de 12 medlemsstater som anslöt sig till unionen 2004 och 2007. En översyn av unionens riktlinjer för utbyggnad av det transeuropeiska transportnätet håller på att förberedas och kommer inte att bli klar förrän i slutet av 2010.

 
  
MPphoto
 
 

  Viktor Uspaskich (ALDE), skriftlig. (LT) EU har 5 miljoner kilometer vägar (62 000 kilometer motorvägar), 215 000 kilometer järnvägar och 41 000 kilometer inre vattenvägar. Förhoppningen är att kommunikationerna mellan medlemsstaterna kommer att ha dubblerats före 2020. Ett enat Europa är en omöjlighet utan ett samordnat och effektivt transeuropeiskt transportnät. På basis av ett särskilt EU-fördrag kommer investeringarna i det transeuropeiska transportnätet att uppgå till cirka 500 miljarder euro. Det är därför viktigt att säkerställa att det finns ett samarbete inom EU och välja prioriterade projekt med omsorg. Syftet med det transeuropeiska transportnätet är att förena de land-, sjö- och luftburna transportnäten i hela EU före 2020. Det främsta syftet är att säkerställa snabb och enkel rörlighet för personer och varor bland medlemsstaterna. En motorväg av EU-standard förenar Litauens största hamn Klaipeda med Vilnius, och en järnvägsförbindelse förenar Vilnius med Moskva och Orienten.

Om vi vill att hamnarna ska förbli konkurrenskraftiga måste vi modernisera den nuvarande infrastrukturen och ta bort byråkratin. Järnvägar och inre vattenvägar bör särskilt användas för långa transporter och vägar för korta transporter. Större ansträngningar bör göras inom området för godstransport och transport på inre vattenvägar, vilket är mycket mer kostnads- och energieffektivt, icke-förorenande och säkert. Det allra viktigaste är säkerhet och skydd för passagerare. Finanskrisen har inverkat på transportpolitiken. Man kan dock utnyttja det transeuropeiska transportnätet för att skapa arbetstillfällen och följa den sociala och ekonomiska sammanhållningen. Inom ramen för Europa 2020-strategin erkänns vikten av transportpolitiken för EU:s ekonomi. Fri rörlighet för personer och varor är vad som kännetecknar EU, och detta är bara möjligt med ett bra transeuropeiskt transportnät.

 
  
  

Betänkande: Kirilov (A7-0055/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. (PT) Jag har röstat för betänkandet, eftersom jag anser att vi för att kunna hantera den nuvarande krisen måste finna sätt att påskynda genomförandet av stödprogram, så att gemenskapsmedel som särskilt syftar till att stödja medborgare, och i synnerhet arbetslösa medborgare, kan utnyttjas till fullo. Syftet med detta förslag är att göra ett antal regeländringar för att förenkla reglerna för genomförandet av sammanhållningspolitiken och öka förhandsfinansieringen (förskotten) till programmen för Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) och Europeiska socialfonden (ESF). Konjunkturprognoser förutspår en stor minskning av EU:s tillväxt med 1,1 procent 2010. I det sammanhanget är betänkandet en reaktion på finanskrisen och dess socioekonomiska återverkningar. Jag anser därför att det är extremt viktigt att vi uppnår ökad insyn och att vi förenklar bestämmelserna som reglerar sammanhållningspolitiken. Detta bidrag kommer att få positiva följder för programmets genomförandetakt, särskilt genom att det ger nationella, regionala och lokala myndigheter tydligare och mindre byråkratiska bestämmelser som tillåter ökad flexibilitet, så att programmen kan anpassas efter de nya utmaningarna.

 
  
MPphoto
 
 

  Elena Oana Antonescu (PPE), skriftlig. (RO) Förra året presenterade kommissionen ett förslag som ändrar bestämmelserna om strukturfonder (1083/2006) för att ge ekonomiska incitament till medlemsstater som drabbats hårt av den ekonomiska krisen. En av de åtgärder som lades fram i kommissionens förslag var ett undantag från principen om medfinansiering genom införandet av en tillfällig möjlighet för medlemsstater som drabbats av likviditetsproblem att begära 100-procentig ersättning för att finansiera åtgärder som beviljats inom ramen för Europeiska socialfonden.

Rådet avvisade förslaget, men gick med på att förlänga tidsfristen för beräkningen av det automatiska återtagandet av det årliga budgetåtagande som hänför sig till det totala årliga anslaget för 2007, i syfte att förbättra utnyttjandet av de medel som anslagits för vissa operativa program.

Mot bakgrund av Lissabonfördragets ikraftträdande, som skulle föregripa tillämpningen av nuvarande artikel 93.1 i förordning (EG) nr 1083/2006, anser jag att den tillfälliga åtgärd som fördraganden föreslagit som ett resultat av de återtaganden som har gjorts för att återställa budgetmedlen för budgetåret 2007 för stödmedel som en del av Europeiska socialfonden är berättigad.

 
  
MPphoto
 
 

  Alfredo Antoniozzi (PPE), skriftlig. (IT) Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden har visat sig vara effektiva och extremt nyttiga instrument för territoriell utveckling och för att hantera följderna av den ekonomiska kris som har drabbat Europa och världen under en tid nu. I detta avseende välkomnar jag förslagen om att förenkla återtagandet av medlen och förenkla för betalningar till förmånstagarna av de olika program som har genomförts med hjälp av de fonder jag nämnde tidigare. Vidare är jag för en extra delutbetalning av förskottet för 2010 för de medlemsstater som drabbats värst av krisen.

 
  
MPphoto
 
 

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. (FR) Som referent för detta betänkande för gruppen Europeiska folkpartiet (kristdemokrater), uppmanade jag mina kolleger att rösta för texten. När det gäller förenklingarna i betänkandet är jag övertygad om att de är mycket positiva. Det är ett stort steg framåt. Det finns mindre information att lämna, flexibiliteten för inkomstbringande projekt har ökat och kommissionen gör färre kontroller för miljöprojekt värda 25–50 miljoner euro och så vidare.

När det gäller den ekonomiska aspekten begärde jag att man åter borde fokusera på det ursprungliga förslaget. Det skulle inte ha varit någon bra idé att ifrågasätta principen om att medfinansiera utgifter och att genomföra projekt som helt finansieras genom Europeiska socialfonden (ESF), som kommissionen föreslagit. För att balansera utgifterna på lång sikt skulle vissa medlemsstater ha ställts inför allvarliga ekonomiska svårigheter. Parlamentet har valt en kompromiss som hjälper de länder som drabbats värst av krisen och för att undvika återtagande för 2007.

Genom denna omröstning ger vi stort stöd till förmånstagare för gemenskapsmedlen samt till initierande avdelningar. Vi får dock inte glömma att det återstår en hel del att göra vad beträffar förenkling.

 
  
MPphoto
 
 

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. (LT) Det är viktigt att betona att trycket på nationella ekonomiska resurser fortsätter att öka. Detta gör det nödvändigt för oss att vidta ytterligare åtgärder för att mildra påfrestningarna genom ett bättre utnyttjande av gemenskapsmedlen och genom att mobilisera och påskynda alla tillgängliga medel för att hantera krisen, framför allt genom att utnyttja de snabba återhämtningspaketen i Europeiska socialfonden (ESF) såsom anges i det nämnda meddelandet. Det är särskilt viktigt att det krävs större satsningar för att underlätta förvaltningen av gemenskapsmedlen för att bidragen snabbare ska nå dem som drabbats värst av konjunkturnedgången. Det är viktigt att uppnå det allmänna målet om att effektivisera medfinansierade investeringar i medlemsstater och regioner och att öka finansieringens påverkan på hela ekonomin och särskilt på små och medelstora företag och på sysselsättningen. Små och medelstora företag är motorn i den europeiska ekonomin. Det är de som skapar en hållbar tillväxt med mängder av kvalitetsjobb. Att ytterligare förenkla och förtydliga bestämmelserna som reglerar sammanhållningspolitiken kommer onekligen att få positiva följder för programmets genomförandetakt, särskilt genom att det ger nationella, regionala och lokala myndigheter tydligare och mindre byråkratiska bestämmelser som tillåter ökad flexibilitet, så att programmen kan anpassas efter de nya utmaningarna.

 
  
MPphoto
 
 

  David Casa (PPE), skriftlig. (EN) Betänkandet berör den ekonomiska förvaltningen av några av EU:s viktigaste medel. Dessa omfattar Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden. Efter att noga ha undersökt förslaget till förordning (KOM(2009)0384) liksom artikel 161 i EG-fördraget samt andra dokument, bestämde jag mig för att stödja föredragandens åsikt och har därför röstat för betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Vasilica Viorica Dăncilă (S&D), skriftlig. (RO) Ändringen av förordningen om att genomföra struktur- och sammanhållningsfonder är en åtgärd för att stödja EU:s medlemsstater under den pågående krisen. Först och främst uppfyller den deras krav om att förenkla hanteringen av fonderna.

Jag anser att de nya bestämmelserna samtidigt kommer att bidra till att minska risken för att fonderna går förlorade på grund av att de inte används snabbt nog, eftersom man erbjuder en längre tidsperiod för projekt som ännu inte har godkänts eller genomförts under den bestämda fristen.

Jag hoppas även att dessa förenklade bestämmelser kommer att träda i kraft så snart som möjligt så att medlemsstaterna och i synnerhet de regioner som ska kunna dra fördel av denna möjlighet till gemenskapsmedel, liksom de offentliga myndigheterna i dessa regioner, kommer att fortsätta investera i europeiska projekt trots budgetbegränsningar.

 
  
MPphoto
 
 

  Marielle De Sarnez (ALDE), skriftlig.(FR) Delegationen från Demokratiska rörelsen välkomnar godkännandet av ett betänkande som gör det möjligt att förenkla vissa bestämmelser i Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden. Att lätta på tidsfristerna för användningen av medlen är ett stort steg framåt. I de nuvarande bestämmelserna föreskriver man att stödet måste användas inom två år efter att det har beviljats, annars ska det återlämnas. De nya bestämmelserna kommer att innebära att regioner och medlemsstater inte förlorar medel de beviljades 2007 för projekt vars genomförande har försenats. Hädanefter kommer medlemsstater inte längre att särskilt behöva ansöka om godkännande av Europeiska kommissionen för miljöprojekt på under 50 miljoner euro. Ytterligare ekonomiska förskott för 2010 kommer att beviljas för de medlemsstater som drabbats värst av den ekonomiska och finansiella krisen. Förenklandet av vissa bestämmelser gör det också lättare att granska de pågående operativa programmen och ger oss möjlighet att reagera bättre på krissituationer. Till exempel kommer de regioner som drabbades av stormen Xynthia att kunna utnyttja denna nya flexibilitet för att hjälpa katastrofens offer.

 
  
MPphoto
 
 

  Robert Dušek (S&D), skriftlig.(CS) Kommissionen har lagt fram ett förslag till ändring av förordningen om strukturfonder i syfte att ge medlemsstater som drabbats värst av finanskrisen nödvändig ekonomisk stimulans. Ändringen ska leda till att så kallade stödtrösklar tas i bruk. En tröskel på 50 miljoner euro ska tillämpas i stället för nuvarande 25 miljoner euro. Stora projekt ska även skyddas mot automatiska återtaganden. Vissa länder ska även få lov att ansöka om 100-procentig ersättning av kostnaderna för arbetsmarknadsåtgärder från Europeiska socialfonden. Om det är möjligt ur ett budgetmässigt perspektiv att inleda finansiering utan behov av gemensamt deltagande, något jag tvivlar mycket på, då är det enda riktiga och möjliga sättet att jämföra bestämmelser och förordningar för allt med samma måttstock. Det är fullständigt oacceptabelt att vissa medlemsstater definieras som ”mer drabbade av krisen” och att de undantas från bestämmelserna av dessa skäl. Om det måste finnas undantag bör de gälla alla på samma sätt! EU är inte en så stor organisation att vi kan härleda olika följder av finanskrisen för medlemsstaterna. Ekonomierna är sammanlänkade, och följderna för den ekonomiska förvaltningen slår åt båda hållen. Det vore också fel av oss att inte tillåta undantag för att straffa medlemsstater som försöker stimulera sina egna ekonomier utan att räkna med stöd från EU. Låt oss även i kristider kämpa för lika villkor i likvärdiga situationer! Betänkandet tar hänsyn till detta, och därför stöder jag godkännandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Ioan Enciu (S&D), skriftlig. (RO) Jag välkomnar godkännandet av Kirilovbetänkandet som jag har röstat för. Jag anser att det är positivt att vi godkänner betänkandet så snart efter kommissionens meddelande, eftersom de åtgärder som presenteras kommer att påskynda finansieringsprocessen och bidra till att främja den ekonomiska återhämtningen i regionerna, något som är en absolut nödvändighet i den nuvarande krisen. Betänkandet ingår i de riktlinjer som rådet har utarbetat för att ändra bestämmelser om ekonomisk förvaltning i program som medfinansieras av Europeiska socialfonden. Det gäller även de bestämmelser som rör genomförande av program avsedda att underlätta, förenkla och klargöra de bestämmelser som reglerar sammanhållningspolitiken. I Rumäniens fall innebär detta en ökning av volymen med förskottsbetalningar för Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden, och mer tid för att utnyttja de europeiska fonderna genom att ”återta” dem så att medlemsstaterna kan återanvända medlen som en del av programmet. Andra ändringar handlar om att förenkla och klargöra de åtgärder som krävs för att genomföra strukturfonderna, både under tiden då fondansökningarna ska lämnas in och när den årliga rapporten om programmens genomförande ska utarbetas. Den innehåller även en överenskommelse om en enda tröskel på 50 miljoner euro som definierar ett stort projekt som ska kunna vara behörigt att få medel från flera europeiska program.

 
  
MPphoto
 
 

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. (PT) Jag har röstat för betänkandet om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 1083/2006 om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden med avseende på förenkling av vissa krav och med avseende på vissa bestämmelser om den ekonomiska förvaltningen. Den allvarliga och aldrig förut skådade inverkan som den nuvarande ekonomiska och finansiella krisen har haft på medlemsstaternas budgetar innebär att förvaltningen av sammanhållningspolitiken måste förenklas och att förskottsbetalningarna måste ökas. Trots den svåra situationen kommer dessa åtgärder att göra det möjligt att bevara ett jämnt kassaflöde så att betalningar kan göras till förmånstagarna när programmen genomförs.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Enligt min uppfattning är EU:s sammanhållningspolitik en central faktor i utvecklingen och genomförandet av solidaritetsprincipen bland medlemsstater som EU förespråkar. Som sådan, och i synnerhet i kristider – när dessa medel kan bidra till att specifikt lindra den påverkan som är märkbar i de flesta behövande regioner – är det viktigt att sammanhållningspolitikens nuvarande struktur förbättras, så att medlen kan fördelas effektivare och så att de kan skapa effektivare resultat i god tid.

Dessutom måste instrumenten göras mer flexibla, eftersom stela instrument inte kan anpassas efter oförutsedda omständigheter, såsom en kris, och detta skadar EU:s ekonomiska utveckling. Det är också viktigt att se till att medlen som är tillgängliga enligt sammanhållningspolitiken används i rätt tid av medlemsstaterna och att de tillgängliga resurserna används effektivt. Jag anser därför att det är nödvändigt att ompröva inte bara strukturen i unionens sammanhållningspolitik, utan även de tillgängliga kontrollmekanismerna liksom de tvångsmetoder som kan användas om medlemsstaterna inte följer bestämmelserna.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) Syftet med detta förslag är att ge ytterligare ekonomisk stimulans till de medlemsstater som drabbades värst av den ekonomiska krisen. Förslaget följer den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa när det handlar om att genomföra bestämmelser om den grundläggande förordning ovan som redan ändrats 2009. Syftet är att öka flexibiliteten genom förskottsbetalningar. Den viktigaste faktorn i kommissionens förslag är att hantera finanskrisens följder. Den lösning som föreslogs var att införa ett tillfälligt alternativ för medlemsstater, som drabbats av allvarliga likviditetsproblem, att begära en 100-procentig ersättning av kostnaderna för arbetsmarknadsåtgärder inom ramen för Europeiska socialfonden, det vill säga en avvikelse från medfinansieringsprincipen. Lissabonfördragets ikraftträdande har medfört en förändring i lagstiftningsförfarandet. I stället för samtyckesförfarandet, där parlamentet endast kunde säga ”ja” eller ”nej”, har parlamentet fått rätt att uttala sig inom ramen för texten i det vanliga lagstiftningsförfarandet. Det är därför jag har röstat för förslaget, och jag hoppas att kommissionen kommer att lägga fram ett motsvarande förslag om en ändringsbudget som den budgetansvariga myndigheten kan undersöka och godkänna.

 
  
MPphoto
 
 

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Kommissionens förslag omfattar införandet av ett tillfälligt alternativ som medlemsstater med allvarliga likviditetsproblem kan utnyttja för att finansiera nödvändig tillväxt och sysselsättningsskapande åtgärder utformade för att bekämpa krisen och som är berättigade enligt Europeiska socialfonden. Detta skulle göra det möjligt för medlemsstaterna att be kommissionen om 100-procentig ersättning för 2009 och 2010, så att den nationella medfinansieringen inte skulle behövas under denna period.

Vi har förespråkat denna åtgärd för att till fullo kunna utnyttja gemenskapsmedlen då de behövs som mest. Rådet har dock en annan ståndpunkt och betonar endast att ”de medlemsstater som drabbats värst av krisen [är] i behov av ytterligare en delbetalning av förhandsfinansieringen”.

Dokumentet som parlamentet röstar om tar parti för rådets ståndpunkt, som vi anser är mer tvetydigt och mindre gynnsamt för de medlemsstater som drabbats värst av krisen. Vi anser dock att punkten ”att förlänga tidsfristen för beräkningen av det automatiska återtagandet av det årliga budgetåtagande som hänför sig till det totala årliga anslaget för 2007, i syfte att förbättra utnyttjandet av de medel som anslagits för vissa operativa program” är positiv.

 
  
MPphoto
 
 

  Petru Constantin Luhan (PPE), skriftlig. (RO) De stora utmaningar som EU har ställts inför till följd av den ekonomiska och finansiella krisen har resulterat i vissa prioriterade åtgärder som ska hjälpa de nationella ekonomierna att anpassa sig efter den situation som har uppstått. Jag har röstat för betänkandet, eftersom jag bestämt förespråkar att man ger ytterligare ekonomiska incitament till medlemsstater som har drabbats hårt av den ekonomiska krisen, liksom att man förenklar aspekterna kring den ekonomiska förvaltningen. Alla länder bör tjäna på att uppskjuta återtaganden, eftersom länder i trängande situationer skulle gagnas av ytterligare förskottsbetalningar. Dessa länder är Estland, Ungern, Rumänien, Lettland och Litauen. Att ytterligare klargöra bestämmelserna om sammanhållningspolitiken och förenkla förfarandet kommer att ha en positiv inverkan på programmets genomförandetakt. Denna åtgärd är särskilt viktig, eftersom sammanhållningspolitiken är det mest kraftfulla instrument vi har för att ge stöd till den verkliga ekonomin.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Att förenkla åtkomsten till Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden är en viktig del av stödet till de medlemsstater som drabbats värst av den ekonomiska kris vi nu befinner oss i. När vi får reda på omfattningen av de skador som finanskrisen har orsakat i den verkliga ekonomin och på arbetsmarknaden måste vi vidta åtgärder som förbättrar åtkomsten till unionens finansieringsinstrument. Det måste finnas ett regelbundet flöde av medel som gör det möjligt att överföra betalningar till förmånstagare när programmen genomförs.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) I kristider visar EU än en gång sitt rätta ansikte. När de östliga EU-medlemsstaterna fick frysa under den ryska gaskonflikten visade man föga tecken på solidaritet. Nu när det handlar om den ekonomiska anekdoten med euron – EU:s flaggskepp – går det plötsligt att göra något. EU-stöden har anpassats därefter. Även om den möjliga 100-procentiga ersättningen för 2009 och 2010 av kostnaderna för arbetsmarknadsåtgärder inte främjade vidareutbildning och högkvalitativa lärlingsplatser i den omfattning vi hade önskat, är det säkerligen viktigt i den nuvarande situationen. Alla medlemsstater skulle dra nytta av återtagandet av budgetåtagandet, och de länder som har störst problem skulle få ytterligare förskottsbetalningar. Det kan vara farligt att lägga pengar i ett outtömligt hål utan begräsningar och utan medföljande åtgärder. Jag har därför avvisat förslaget.

 
  
MPphoto
 
 

  Rovana Plumb (S&D), skriftlig. (RO) Med anledning av den ekonomiska och finansiella krisen måste vi vidta så många åtgärder som möjligt för att förenkla vissa förfaranden som handlar om att få åtkomst till de europeiska fonderna. Detta består av att

– bevilja ytterligare förskott på finansieringen för 2010 till medlemsstater som drabbats av krisen, säkerställa ett stadigt kassaflöde samt underlätta betalningar till förmånstagare under programmens genomförandefas,

– förlänga tidsfristen för beräkningen av det automatiska återtagandet av det årliga budgetåtagande som hänför sig till det totala årliga anslaget för 2007, i syfte att förbättra utnyttjandet av de medel som anslagits för vissa operativa program och säkerställa lämpligt stöd för initiativ som bevarar jobben och skapar nya arbetstillfällen,

– medlemsstater som 2009 fått bidrag enligt förordningen om upprättandet av ett system för medelfristigt ekonomiskt stöd till medlemsstaters betalningsbalans, kan mot vissa villkor gynnas under 2010 med två procent av bidraget från Sammanhållningsfonden och fyra procent av bidraget från Europeiska socialfonden till det operativa programmet.

Dessa åtgärder kommer att bidra till utvecklingen av en flexibel, inkluderande arbetsmarknad och till en avsevärd förbättring av den positiva inverkan som gemenskapsmedlen har på ekonomin som helhet, men framför allt på små och medelstora företag och på arbetsmarknaden.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Jag har röstat mot betänkandet eftersom vi i Verts/ALE-gruppen lade fram sex ändringsförslag som alla avvisades.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. (PT) Jag har röstat för förslaget, eftersom jag anser att det är mycket viktigt för Portugal, och framför allt för landets yttersta randområden som är mer utsatta för den kris vi befinner oss i. De känner av effekterna av krisen mer intensivt, och det tar längre tid för dem att ta sig ur krisen.

Även om jag generellt sett samtycker till dess innehåll, vill jag betona de svårigheter som regionala och lokala myndigheter ställs inför för att säkerställa att medel frigörs som skulle göra det möjligt för dem att tillhandahålla sin del av finansieringen av projekt som subventionerats med gemenskapsmedel. Jag blev besviken över att rådet stoppade möjligheten att öka andelen av EU:s medfinansiering till 100 procent, till och med tillfälligt, och i form av en förskottsbetalning som skulle avräknas under programmens senare år.

Även om kompromisslösningen inte är perfekt innebär den att gemenskapsmedel för 2007, som inte har utnyttjats av program som fått en långsam start, i undantagsfall kan omfattas av en utökad tidsfrist innan de återtas.

Vi är alla medvetna om de svåra val som familjer och företag måste göra dessa dagar. Vi vet också hur viktiga de åtgärder vi nu planerar kan vara för en ekonomisk återhämtning som förhoppningsvis blir snabb och stadig.

 
  
MPphoto
 
 

  Viktor Uspaskich (ALDE), skriftlig. (LT) Den globala finanskrisen har påverkat alla EU-medlemsstaterna. Jag anser att de baltiska staterna har drabbats av ytterst smärtsamma motgångar. Stränga åtgärder vidtogs till följd av den ekonomiska orkanen, och arbetstillfällen gick förlorade. Vi har dock ett unikt tillfälle att vända krisen till en möjlighet. Vi skulle vilja ge unga litauer en mycket lovande framtid i Litauen och undvika att kompetensflykten ökar. Denna uppgift är omöjlig utan EU:s struktur- och sammanhållningsfonder, framför allt Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf). Strukturfonderna utgör en stor del av gemenskapsmedlen: – 277 miljarder euro tilldelades i budgeten för perioden 2007–2013. Eruf stimulerar den ekonomiska utvecklingen och återhämtningen i mindre välmående delar av EU. Den bidrar till att finansiera åtgärder som återbildning av industriområden som påverkats av inskränkningar av städer och byar. Det omfattar viktiga regionala program, såsom Östersjöprogrammet, för att stärka regional identitet och igenkännande. Sammanhållningsfonden spelar en viktig roll för att minska skillnaderna mellan EU-medlemsstaterna, i synnerhet när det gäller miljö och transeuropeiska transportnät. I dag (2007–2013) har Europeiska socialfonden också en avgörande funktion att fylla genom att hjälpa företag och arbetstagare att anpassa sig efter de nya marknadsvillkoren och främja innovationer på arbetsplatsen, livslångt lärande och ökad rörlighet. Litauens ESF-program löser personalbristen genom att mobilisera personalresurser, förbättra kunskaper och öka kompetensnivåerna. Efter att Litauen gick med i EU har landet upplevt en enorm kompetensflykt. Det bästa sättet att motverka detta är att investera EU:s strukturfonder i unga yrkesutövare.

 
  
  

Förslag till resolution: (B7-0221/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Elena Oana Antonescu (PPE), skriftlig. (RO) Jag har röstat för denna resolution från talmanskonferensen, där kommissionen uppmanas att lägga fram nya förslag för de dokument som var under behandling i parlamentet när Lissabonfördraget trädde i kraft och för vilka förfarandet har upphört att gälla.

Som föredragande för yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet om ”förslag till rådets rekommendation om åtgärder mot neurodegenerativa sjukdomar, särskilt Alzheimers sjukdom, genom gemensam programplanering av forskning” stöder jag talmanskonferensens uppmaning till Europeiska kommissionen om att lägga fram ett nytt förslag kring dessa dokument så att parlamentet rådfrågas på ett sätt som är lämpligt utifrån dess institutionella roll som även förordnas i bestämmelserna i det nya fördraget.

 
  
MPphoto
 
 

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. (FR) Med denna resolution kommer Europaparlamentet fram till EU:s viktigaste politik. Den innehåller de rättsliga ändringar som krävs för att den ska kunna ha en fullständig funktion både på den institutionella scenen och på den internationella scenen. Europaparlamentet kan äntligen till fullo garantera att man försvarar EU-medborgarnas intressen, och därför har jag röstat för denna resolution.

 
  
MPphoto
 
 

  Carlos Coelho (PPE), skriftlig. – (PT) Lissabonfördraget ger i klartext parlamentet nya ansvarsområden och nya befogenheter. Fördraget trädde i kraft den 1 december 2009, och många förslag som lagts fram av kommissionen mot bakgrund av fördragen, men som fortfarande var under behandling vid den tiden (vid olika steg i det lagstiftande eller icke-lagstiftande förfarandet), kommer att ändras. I vissa fall kommer det att finnas skillnader på beslutsförfarandenivån, antingen på grund av att räckvidden för det vanliga lagstiftningsförfarandet har utökats markant eller för att ett nytt godkännandeförfarande är tillämpligt i fråga om ingående av internationella avtal. I andra fall handlar det bara om en ändring av den rättsliga grunden. Kommissionen försöker att förändra dem formellt med hjälp av sitt ”omnibus”-förslag. Det finns dock några förslag (som hamnade under den tidigare tredje pelaren) där den rättsliga ramen har ändrats väsentligt. Dessa förslag har därför upphört att gälla och måste ersättas med nya. Som föredragande för initiativet att införa en bedömningsmekanism för att övervaka genomförandet av Schengenregelverket, uppmanar jag kommissionen att lägga fram de nya förslagen så snabbt som möjligt. Jag stöder därför parlamentets förslag till resolution.

 
  
MPphoto
 
 

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. (PT) Jag har röstat för resolutionen om konsekvenser av Lissabonfördragets ikraftträdande för pågående interinstitutionella beslutsförfaranden. Det nya fördragets ikraftträdande innebär att den rättsliga grunden för olika akter under behandling måste omdefinieras. Kommissionen och rådet måste snarast möjligt göra nödvändiga ändringar mot bakgrund av den nya av lagstiftningen.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Lissabonfördragets ikraftträdande har inte bara infört en ny institutionell plan och en ny lagstiftningshierarki, utan kräver även särskilda försiktighetsåtgärder när det gäller beslutsförfaranden som var under behandling vid den tiden. I dessa fall har den rättsliga grunden ändrats liksom de förfaranden de berörde, något som till fullo motiverar att de prövas på nytt.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) Lissabonfördraget ger parlamentet nya ansvarsområden och nya befogenheter. Fördraget trädde i kraft den 1 december 2009, och många förslag som lagts fram av kommissionen mot bakgrund av fördragen, men som fortfarande var under behandling vid den tiden, kommer att ändras. I vissa fall kommer det att finnas skillnader på nivån för beslutsprocessen, antingen på grund av att räckvidden för det vanliga lagstiftningsförfarandet har utökats markant eller för att ett nytt godkännandeförfarande är tillämpligt i fråga om ingående av internationella avtal. I andra fall handlar det bara om en ändring av den rättsliga grunden. Kommissionen försöker förändra dem formellt med hjälp av sitt ”omnibus”-förslag. Det finns dock några förslag (som hamnade under den tidigare tredje pelaren) där den rättsliga ramen har ändrats väsentligt. Dessa förslag har därför upphört att gälla och måste ersättas med nya. Jag röstar därför för Europaparlamentets resolution.

 
  
MPphoto
 
 

  Eleni Theocharous (PPE), skriftlig. (EN) Jag har röstat mot förslaget till resolution om konsekvenser av Lissabonfördragets ikraftträdande för pågående interinstitutionella beslutsförfaranden, eftersom det omfattar en bestämmelse om så kallad ”direkthandel” mellan EU och den ockuperade delen av republiken Cypern.

Den rättsliga grunden för bestämmelsen är helt felaktig, eftersom Europeiska kommissionen valde artikel 133 i fördraget – nu artikel 207.2 efter Lissabonfördraget – som handlar om frågor med tredjeländer. Att använda en sådan rättslig grund skulle strida mot protokoll 10 på Cypern som tydligt föreskriver att republiken Cypern gick in i EU som ett helt territorium med avskaffande av unionens regelverk på den norra delen av ön på grund av den turkiska ockupationen. Den befintliga rättsliga grunden för bestämmelsen kränker EU-medlemsstatens – republiken Cyperns – suveränitet och territoriella integritet. Den strider även mot de principer och värden som EU har grundats på och som Europaparlamentet bör respektera och främja som ledstjärna för den europeiska demokratin.

 
  
  

Betänkande: Szájer (A7-0110/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Alfredo Antoniozzi (PPE), skriftlig. (IT) Jag har röstat för József Szájers betänkande, och jag vill tacka honom för den utmärkta analys han har utfört mot bakgrund av de ändringar som Lissabonfördraget har medfört.

Mot bakgrund av de vittomfattande och olikartade konsekvenser som ”delegerade akter” kommer att få för lagstiftningsförfarandet, anser jag att parlamentets önskan om att tillämpa specifika och tydliga villkor för dessa delegerade akter för att se till att parlamentet har verklig demokratisk kontroll över dem är särskilt lovvärt. Jag anser att vi i synnerhet även behöver testa i praktiken hur detta nya system kommer att fungera för att kunna göra ändringar i det.

 
  
MPphoto
 
 

  Carlos Coelho (PPE), skriftlig. – (PT) Lissabonfördraget hanterar det demokratiska underskottet genom att stärka befogenheterna för både Europaparlamentet och de nationella parlamenten. Detta är ramen för det nya instrumentet som låter lagstiftaren delegera delar av sina befogenheter till kommissionen (artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt), förutsatt att det är en akt med allmän räckvidd som kompletterar eller ändrar vissa icke väsentliga delar av lagstiftningsakten. Det kommer då att göra det snabbare och enklare att utfylla luckor eller reglera eller uppdatera mer detaljerade aspekter i en lagstiftningsakt genom att undvika överdrivet komplicerade eller långdragna lagstiftningsförfaranden som brukade få negativa följder för allmänheten. Två aspekter som har säkerställts är att delegeringen kan återkallas när som helst och att det krävs samtycke från parlamentet (och rådet) innan akter, som har godkänts av kommissionen som en delegering, träder i kraft. Jag stöder denna nyhet som ska ersätta det ökända kommittésystemet. Men nu måste vi snabbt fastställa hur dessa delegeringar kan göras samt deras räckvidd, syfte, arbetsmetoder och villkor för lagstiftarens kontrollutövande.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Lissabonfördragets ikraftträdande kräver klargörande av några av dess normer, framför allt dem med innehåll som är rättsligt eller som rör förfaranden, såsom dem som rör lagstiftningsförfarandet, normhierarkier och institutionernas befogenheter. I artikel 290.1 i fördraget fastställs det att en lagstiftningsakt kan delegera kommissionen befogenhet att anta akter med allmän räckvidd som inte är lagstiftningsakter och som kompletterar eller ändrar vissa icke väsentliga delar av lagstiftningsakten. Det gör så med särskilda förbehåll och avgränsar uttryckligen räckvidden för sådana akter. Ändå är denna detaljredogörelse av lagen i fördraget viktig för att förebygga överdrivet olikartade tolkningar som skulle kunna äventyra förenligheten i EU:s lagstiftning. Även om sådana akter är vanliga i medlemsstaterna gäller detta inte de aktuella akterna. Legitimiteten för kommissionen och medlemsstaternas regeringar är inte densamma, och därför kräver en delegering av lagstiftning till den förra större omsorg och uppmärksamhet och måste användas sparsamt. Jag samtycker till att användningen av lagstiftningsdelegeringen bör göra det möjligt att anta enkel och tillgänglig lagstiftning och därigenom bidra till rättslig säkerhet, effektivitet hos delegaten och kontroll genom den som delegerar.

 
  
MPphoto
 
 

  Franz Obermayr (NI), skriftlig. (DE) Enligt artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt kan lagstiftaren delegera vissa befogenheter till kommissionen, och i samband med detta får kommissionen endast komplettera eller ändra en lagstiftningsakt. De ”delegerade akter” som har godkänts i enlighet med detta av kommissionen är akter av allmän räckvidd som inte är lagstiftningsakter. Föredraganden förespråkar en strängare övervakning av kommissionen när den utövar sina delegerade lagstiftande befogenheter. Av denna anledning har jag röstat för godkännandet av betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Jag har röstat för József Szájers betänkande om befogenheter för delegering av lagstiftning och Francesco Enrico Speronis betänkande om Ransdorfs immunitet. Det godkändes av en stor majoritet.

 
  
MPphoto
 
 

  Eva-Britt Svensson (GUE/NGL), skriftlig. Jag har röstat ja till betänkandet som rör befogenheter för delegering av lagstiftning. Lissabonfördraget ger parlamentet genom artikel 290 möjligheter att invända mot och återkalla kommissionens ändringar och utfyllnader av lagar. Detta kräver dock en absolut majoritet, dvs. en majoritet av antalet valda parlamentariker. Med tanke på frånvaron av ledamöter brukar det normalt innebära 60 procent av de röstande. Tidigare har endast rådet haft denna möjlighet, under förutsättning att man uppnått en kvalificerad majoritet av rösterna. Ett stort inflytande vid delegering av lagar har kommissionens expertgrupper som handplockats från medlemsländerna. Ett exempel på detta är att kommissionen via en expertgrupp tillät en ny typ av genetiskt modifierad majs, trots att parlamentet och rådet motsatt sig det. Ett annat exempel är det ursprungliga tjänstedirektivet, där rådet och parlamentet strök en punkt som innebar att det skulle vara förbjudet att kräva en fast representant vid utstationering av arbetskraft, dvs. en facklig motpart. Kommissionen trotsade emellertid detta och utarbetade riktlinjer där det fastslogs att det inte var nödvändigt med en fast representant. Kommissionen vill värna sin självständighet och fortsätta med sina expertgrupper (KOM(2009)0673). Föredraganden József Szájer avvisar såväl nationella expertgrupper som nationella myndigheters inblandning. Jag delar inte åsikten om det sistnämnda.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. (PT) Genom Lissabonfördraget har det tidigare kommittésystemet ändrats med hänvisning till nya rättsliga instrument, såsom delegerade akter och genomförandeakter. Med det nya fördraget intar parlamentet rollen som medlagstiftare tillsammans med rådet.

Att man i fördraget har införlivat möjligheten att delegera befogenhet till kommissionen att godkänna akter som inte är lagstiftningsakter för att komplettera lagstiftningsakter är ett steg framåt och jämställer de två institutionerna. Detta betänkande försöker klargöra villkoren för på vilket sätt parlamentet och rådet kan delegera befogenheter till kommissionen i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Dokumentet betonar vikten av principen om lagstiftarens frihet att delegera sina befogenheter till kommissionen som ett verktyg för bättre lagstiftning.

Betänkandet framhåller behovet av att inte pålägga lagstiftaren ytterligare skyldigheter utöver dem som redan ingår i fördraget. Lagstiftaren måste tillåta kommissionen att utöva den delegerade befogenheten effektivt och måste vederbörligen övervaka dess utnyttjande. Jag har röstat för dokumentet av de anledningar som nämns ovan och med beaktande av att huvudprioriteringen måste vara att godkänna regelverket på områden som inte omfattades av medbeslutandeförfarandet före Lissabonfördraget.

 
  
  

Betänkande: van Dalen (A7-0114/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. (LT) Konkurrenskraften för den europeiska sjöfarten bör förbli ett av de strategiska målen i EU:s sjöfartspolitik. För att uppnå detta mål måste vi se till att innovationer, vetenskaplig forskning och utveckling får nödvändigt stöd. Detta påskyndar moderniseringen av hamninfrastrukturen och säkerställer att man använder den senaste tekniken inom varvsindustrin. Att minska den administrativa bördan och byråkratin skulle leda till en ökning av investeringarna inom den privata och den offentliga sektorn inom hamn- och sjöfartssektorerna. Utveckling av det transeuropeiska transportnätet, tillhandahållande av höghastighetsleder till sjöss och utveckling av intermodaliteten för transportsätt skulle leda till skapandet av ett europeiskt sjöfartssystem som är konkurrenskraftigt och som är mottagligt för innovationer. Vi behöver även hantera frågan om att harmonisera beskattningen för besättningar som seglar under EU-flagg.

 
  
MPphoto
 
 

  Mara Bizzotto (EFD), skriftlig. (IT) EU:s sjöterritorium är världens mest vidsträckta. Sjöfartsekonomin sysselsätter fem miljoner människor, medan fem procent av EU:s BNP kommer från industrier och tjänster som har direkt förbindelse med denna sektor. Information och fakta visar kategoriskt att havet är en avgörande tillgång för sysselsättning och tillväxt i medlemsstaterna, i synnerhet om man tar hänsyn till den internationella dimensionen och därmed de påfrestningar det ska klara i den globala konkurrensen.

I detta avseende tar betänkandet upp många positiva frågor som handlar om behovet av incitament för sjöfartssektorn på nationell nivå och för ökad förvaltningssamordning på EU-nivå. Detta skulle kunna vara en början på minskad byråkrati, något som skulle bidra till att öka konkurrenskraften i hela sektorn. Jag delar synsättet i betänkandet och kommer därför att rösta för det.

 
  
MPphoto
 
 

  Marielle De Sarnez (ALDE), skriftlig. (FR) Delegationen från Demokratiska rörelsen välkomnar fastställandet av strategiska mål för EU:s sjöfartspolitik fram till 2018. Resolutionen tar upp krav om att i synnerhet stärka sjöfolket genom att förbättra sjöfolkets utbildning och harmonisera utbildningen i Europa. Det är verkligen viktigt att vi tillhandahåller livslångt lärande och omskolning för sjömän på alla nivåer, både i land och till sjöss. Med detta i åtanke måste medlemsstaterna snarast möjligt ratificera Internationella arbetsorganisationens sjöarbetskonvention från 2006. För att sjöfarten ska förbli ett av de minst förorenande transportsätten måste framsteg göras för att minska utsläppen av svaveloxid, kväveoxid, fina partiklar och koldioxid. Därför beklagar ledamöterna från Demokratiska rörelsen att kommissionen vägrar att innefatta sjöfartssektorn i EU:s system för handel med utsläppsrätter. Vi måste fortsätta att göra framsteg i denna riktning, och för att göra det måste Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) sätta upp minskningsmål som gäller alla medlemsstater och som gör det möjligt för oss att undvika snedvridning av konkurrensen med fartyg från tredjeländer.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Kommissionen har lagt fram ett meddelande om strategiska mål och rekommendationer för EU:s sjöfartspolitik fram till 2018. Kommissionens förslag omfattar en bred uppsättning frågor som hör ihop med den europeiska sjöfartspolitiken. Förslaget ger aktörerna inom sjöfartssektorn gott om plats och initiativ för genomförandet av de strategiska målen och rekommendationerna.

De viktigaste frågor som tas upp i kommissionens förslag är: i) den europeiska sjöfartssektorns betydelse och konkurrensposition på en global marknad, ii) sysselsättning inom sjöfartssektorn, iii) den europeiska sjöfartens kvalitet, iv) internationellt samarbete, v) sjöfarten i EU som en del av den europeiska ekonomin och drivkraft för ekonomisk integration samt vi) Europa som världsledande inom forskning och innovation som avser sjöfart.

Med tanke på Portugals geografiska läge och strategiska betydelse för sjöfarten är frågan av grundläggande betydelse för vårt land. Alla ansträngningar för att utveckla en ”sjöfartsekonomi” förtjänar vårt stöd och engagemang.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) Den europeiska sjöfartssektorn ger ett tydligt och nödvändigt bidrag till såväl ekonomin i gemenskapen som till det europeiska transportsystemet. Därför bör den europeiska sjöfartssektorns behov väga tungt då man utformar unionens allmänna transportpolitik. I detta sammanhang bör man beakta att den europeiska sjöfartssektorn främst är verksam och konkurrerar på en global marknad. Sjöfartssektorn står inför stora utmaningar på miljöområdet. I första hand bör fartygens miljöprestanda förbättras avsevärt och utsläppen av svaveloxid, kväveoxid, fina partiklar och koldioxid reduceras. Här vill jag betona att det är viktigt att avtal ingås på internationell nivå för att motverka risken för utflaggning till länder som inte är signatärer. När det gäller säkerheten skulle jag vilja betona att medlemsstaterna uppmanas att genomföra paketet omgående och korrekt, i synnerhet när det gäller samförståndsavtalet om hamnstatskontroll (om riskbaserade kontroller). Detta motverkar onödiga kontroller, effektiviserar tillsynen och minskar byråkratin för dem som ska kontrolleras.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig. (FR) Åtgärder som kan få positiva följder beroende på hur de tillämpas är uppmaningen att minska fartygens och hamninfrastrukturernas koldioxidavtryck, att förbättra förhållandena för sjöfolk, att minska utsläppen av svaveloxid, kväveoxid, fina partiklar och koldioxid och att skapa övervakningsområden för utsläpp. Det ständiga företrädet för fri konkurrens som inte är snedvriden och underordnandet av sjöfolkets rättigheter i förhållande till konkurrenskraften innebär att betänkandet går emot sjöfolkets intressen och det allmänna intresset. Därför röstar jag mot denna text.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Genom att godkänna detta betänkande fastställer vi de mål som är nödvändiga för unionens sjöfartspolitik. Detta transportsätt har blivit allt mer centralt, eftersom det är miljövänligt och kan bli ännu renare. Sjöfartssektorn har stor betydelse för den europeiska ekonomin som transportör av passagerare, råvaror, gods och energiprodukter, men även som kärnan i ett bredare sammanhang av sjöfartsrelaterad verksamhet såsom varvsindustri, logistik, forskning, turism, fiske och vattenbruk för att bara nämna några exempel.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Jag röstade för Peter Van Dalens betänkande om sjöfartsstrategier fram till 2018, trots att vårt ändringsförslag om att ta med sjöfarten i utsläppshandelssystemet avvisades av en stor majoritet (omröstning med namnupprop).

 
  
MPphoto
 
 

  Vilja Savisaar (ALDE), skriftlig. (ET) Framtiden för den europeiska sjöfartssektorn spelar en mycket stor roll i EU ur ett ekonomiskt, socialt och miljömässigt perspektiv. Omröstningen som ägde rum i dag syftar till att genomföra en strategi för den europeiska sjöfartspolitiken fram till 2018, som kanske får direkt inverkan på 41 procent av den europeiska flottan och indirekt verkan på hela den internationella sjöfartssektorn. Gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa gav sitt stöd till betänkandet, eftersom det till största delen motsvarar våra förväntningar och för att våra förbättringsförslag godkändes. Vi anser att följande nyckelord måste spela en ledande roll inom sjöfartssektorn i framtiden: effektivitet, miljövänlighet och likvärdiga marknadsvillkor. Därför är det viktigt att betänkandet som godkänns i dag innehåller en uppmaning till medlemsstaterna att ratificera Internationella sjöfartsorganisationens konvention, för att säkerställa bättre villkor för sjöfolk och rederier, liksom för miljön. Slutligen vill jag tacka föredraganden för hans stora samarbetsvilja och öppenhet under utarbetandet av betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. (PT) Sjöfarten är utan minsta tvekan en konkurrensfördel för Europa, men det återstår mycket att göra för att främja intermodaliteten och sammodaliteten som även omfattar omorientering av sjöfarten som ett verkligt konkurrenskraftigt alternativ.

Sjöfartsindustrin står inför många utmaningar som kan vändas till verkliga möjligheter om vi vet hur vi ska utnyttja dem genom att investera i utbildning av unga tekniker som kan ersätta bristen på yrkesfolk i denna sektor. Den tekniska utvecklingen och minskningen av onödig byråkrati för att locka investeringar i hamnsektorn är också prioriterat.

Vi måste också sträva efter säkrare och renare fartygstransporter genom att minska utsläppen av växthusgaser och reagera effektivt på piratverksamhet. Det tryck som hotar positionen för den europeiska flottan beror främst på att sjöfartssektorn i tredjeländer får statligt stöd. Detta kan hanteras genom en ram som måste utarbetas av Världshandelsorganisationen (WTO).

Europas infrastruktur och hamnkapacitet bör fortsätta att utvecklas, liksom höghastighetsleder till sjöss, som är mycket viktigt för länder i söder och i randområden såsom Portugal och yttersta randområden som Madeira.

Det betänkande vi har godkänt idag omfattar dessa riktlinjer generellt sett och har därför fått mitt stöd.

 
  
MPphoto
 
 

  Viktor Uspaskich (ALDE), skriftlig. (LT) Mer än 80 procent av världshandeln äger rum till sjöss, och sjöfarten är den internationella handelns ryggrad. EU är den viktigaste globala exportören och den näst största importören. Därför är sjöfart och liknande tjänster helt avgörande om vi vill att europeiska företag ska kunna konkurrera på global nivå. Kustfart är en viktig del av den europeiska transportkedjan och står för 40 procent av skeppslasterna inom Europa. Varje år använder 400 miljoner passagerare de europeiska hamnarna, och därför påverkar sjöfarten direkt de europeiska medborgarnas livskvalitet. Europaparlamentet är en av havspolitikens försvarare i EU. EU:s sjöfartspolitik stöder även andra politiska områden, framför allt en integrerad havspolitik. Den globala finanskrisen har även påverkat sjöfartssektorn. Därför måste vi nu frigöra den ekonomiska potentialen för den europeiska sjöfarten för att stimulera den ekonomiska tillväxten och en social och miljömässig stabilitet. Hörnstenen i EU:s havspolitik är långsiktig konkurrenskraft för den europeiska sjöfarten. Denna strategi skapar säkra, rena och effektiva transporter samt arbetstillfällen i den europeiska sjöfartsindustrin. En strategisk vision, som tar hänsyn till utvecklingen för sjöfart, hamnar och liknande sektorer, är viktig för förenklingen av EU:s havspolitik så att den kan möta framtida utmaningar, t.ex. bekämpa piratverksamhet och minska sjöfartens inverkan på miljön. Det är helt avgörande att ha ett integrerat, intersektoriellt synsätt som inkluderar fiske-, transport-, miljö-, energi-, industri- och forskningspolitik. Tiden då de europeiska grannarna konkurrerade med varandra är förbi. Detta gäller både för Litauen och för resten av Europa.

 
  
MPphoto
 
 

  Dominique Vlasto (PPE), skriftlig. (FR) Jag välkomnar godkännandet av detta betänkande som innehåller några av mina förslag för den framtida sjöfartspolitiken och dess närstående sektorer, antingen det handlar om varvsindustri, turism eller fiske. För mig var det viktigt att understryka behovet av säkerhet som en förutsättning för sjöfarten och att – trots den svåra ekonomiska ramen – betona behovet av att respektera höga skyddsstandarder för havs- och kustmiljön. Hamninfrastukturen måste moderniseras, dels på grund av den väntade ökningen av mängden varor och det ökade antalet passagerare, och dels på grund av strängare miljöstandarder och behovet av att främja intermodalitet och övergångar till andra transportsätt. Dessa strukturåtgärder kräver stora investeringar i kombination med öppna och rättvisa finansieringsregler för att man ska kunna stödja innovation och öka konkurrenskraften för de europeiska hamnarna. Slutligen välkomnar jag den sociala dimensionen i vår strategi. Det är positivt att den framför allt lägger vikt vid sysselsättning, utbildning och utbildningsnivån för de som arbetar inom sjöfarten samt på att förbättra sjöfolkets arbetsvillkor i land och till sjöss.

 
  
  

Betänkande: Trüpel (A7-0028/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Elena Oana Antonescu (PPE), skriftlig. (RO) Europeana – det europeiska digitala biblioteket – är en gemensam, direkt och flerspråkig portal till det europeiska kulturarvet. Den kommer i framtiden att ge ett stort antal läsare tillgång till sällsynta eller gamla dokument som ingår i det europeiska kulturarvet och som är svåra att komma åt, på grund av det sätt som de förvaras på.

I det förslag till resolution som vi ska rösta om i dag bad jag Europeiska kommissionen att, i syfte att stärka profilen för webbplatsen Europeana, lansera en särskild kampanj i medier och på Internet som tar sikte på studenter och lärare och på hur de digitala resurser som finns på denna portal kan användas för utbildningsändamål. Europeanaportalen bör göras till en referenspunkt för utbildning och forskning som ska föra europeiska ungdomar närmare deras kulturella arv och bidra till interkulturell sammanhållning i EU.

I detta förslag till resolution uppmuntrar Europaparlamentet medlemsstaterna att lämna lika stora bidrag till innehållet i Europeanaprojektet och öka sina insatser att tillgängliggöra bidrag från sina nationella bibliotek och kulturinstitutioner så att alla européer får obegränsad tillgång till sitt kulturella arv.

 
  
MPphoto
 
 

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. (FR) Europeana – det europeiska digitala biblioteket – har stora ambitioner, nämligen att digitalisera alla europeiska verk för att göra dem tillgängliga för allmänheten. Detta är ett långsiktigt projekt som kräver övervakning och mätbara framsteg. Initiativbetänkandet föreslår ett mål på 15 miljoner verk som ska ha gjorts tillgängliga senast 2015, liksom åtkomst till webbplatsen för alla och på alla EU-språk.

Detta europeiska projekt är mycket viktigt: det bidrar till att förstärka vårt gemensamma arv, det bidrar till dess inflytande i världen och det förhindrar att privata aktörer monopoliserar verken. Jag har därför bestämt röstat för detta ambitiösa projekt.

 
  
MPphoto
 
 

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. (EN) Jag stöder betänkandet, eftersom jag anser att åtkomst till information som rör kultur och utbildning måste prioriteras så att vi kan förbättra utbildningsnivån och levnadsstandarden i Europa. Med hänsyn till de fördelar det ger alla EU-medborgare att ha åtkomst till Europeanabiblioteket, bör det finnas tillgängligt på alla officiella språk så snart som möjligt. Även personer med funktionshinder bör få dra nytta av digital teknik för att lättare komma åt utbildning och information med hjälp av tillgängliga format och anpassad teknik. Europeanas tillgänglighet bör förbättras så att elever, studenter och lärare på sekundärskolenivå, vid universitet och andra läroinrättningar får gratis tillgång. Därför är det av största vikt att alla garanteras tillgång och får enklare tillgång till det europeiska kulturarvet och att man ser till att det främjas och bevaras för kommande generationer.

 
  
MPphoto
 
 

  Mara Bizzotto (EFD), skriftlig. (IT) Syftet med Europeanaprojektet är att samla in och bevara det konstnärliga och kulturella arvet från EU:s medlemsstater genom att skapa en multimedieplattform som samlar bilder, ljud och video. Denna resurs blir på en och samma gång ett bibliotek, ett museum och ett arkiv. Projektet, som lanserades 2008, lägger nu ut det europeiska konstnärliga arvet på Internet tack vare bidrag från över tusen kulturinstitutioner.

Projektet har fortfarande ett antal svaga punkter, såsom att publicera och skapa medvetenhet om själva projektet samt problemet med att lägga ut anonyma verk eller verk som skyddas av upphovsrätt på Internet. Det uppstår också en viss ojämnhet när det gäller de objekt och det material som görs tillgängligt. Trots dessa svaga punkter utnyttjar Europeana i alla fall nya teknikformer för att datorisera det europeiska kulturarvet i stor skala, något som inte bara kräver EU-resurser utan även nationella och privata resurser.

Det är mycket viktigt att bevara det konstnärliga minnet samt framställningar och kulturella egenarter från varje medlemsstat, så att man ser till att de yngre generationerna får en egen stark identitetskänsla. Av denna anledning är jag för förslaget till betänkande.

 
  
MPphoto
 
 

  Ioan Enciu (S&D), skriftlig. (RO) Resultatet av omröstningen blev positivt för betänkandet ”Europeana – nästa steg”. Som föredragande för yttrandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi välkomnar jag att betänkandet nu är klart, och jag hoppas att rekommendationerna godkänns av kommissionen. I debatterna om betänkandet i utskottet för industrifrågor, forskning och energi har många olika ämnen diskuterats, såsom it-struktur, förvaltning av webbplatsen Europeana.eu, gratis åtkomst till biblioteksinformation och behovet av att standardisera digitaliseringsmetoder och problem med medietäckning för webbplatsen. Några av dessa ämnen har tagits upp i betänkandet av huvudutskottet, utskottet för kultur och utbildning, vilket ger mig förhoppningar om att vi har lyckats åstadkomma ett fullständigt betänkande.

Jag tror dock att vi måste fortsätta att diskutera vissa frågor som inte har godkänts i sin helhet, såsom förvaltningen av webbplatsen, finansieringsmetoder och inte minst att webbplatsen bör organiseras som en gemensam databas och inte som en portal. Jag hoppas att de rekommendationer vi har specificerat tillsammans med kommissionens funderingar kring frågorna ovan kommer att göra detta till ett framgångsrikt projekt. Europeana kan bli ett framgångsrikt projekt för EU om det bygger på EU:s värden och ideal och fungerar som en sambandspunkt för Europas kulturinformation.

 
  
MPphoto
 
 

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. (PT) Jag har röstat för betänkandet om ”Europeana – nästa steg”, som uppmuntrar alla EU-medlemsstater att mer aktivt lämna bidrag från sina nationella bibliotek och kulturinstitutioner så att alla européer kan få fullständig tillgång till sitt eget kulturella arv. Syftet med att förvara över 15 miljoner verk på webbplatsen kan på kort sikt bidra till att skydda Europas kulturarv, så att kommande generationer kan skapa ett kollektivt europeiskt minne.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Även under perioder då oenigheten – och till och med fientligheten – mellan de europeiska länderna var som mest påtaglig har den europeiska kulturen och vetenskapen alltid kunnat gå över gränserna och spridas över det område som i dag utgör unionen, och till och med ännu längre. Det är på sin plats att lyfta fram universitetens roll i det här avseendet. De har med sitt religiösa ursprung spelat en avgörande roll i återföreningen av de splittrade delarna av det som kom att bli res publica christiana och i att komma ihåg alla dem som lyckades övervinna oenigheten och göra sina idéer hörda över hela kontinenten och därifrån över hela världen. Som portugis och arvtagare till ett språk och en kultur som har spridits över värden stöder jag de insatser som har gjorts för att göra den europeiska kulturen och vetenskapen synlig och tillgänglig för alla som vill ta del av den. I det avseendet är Europeana arvtagare till den bästa europeiska traditionen. Jag hoppas att projektet kommer att fortsätta i en bärkraftig form och att mitt land i enlighet med sitt universella kall kommer att delta med förnyat engagemang.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) Europeana öppnade i november 2008, och syftet är att göra Europas kulturella och vetenskapliga arv tillgängligt för alla på Internet. Europeana har för närvarande en katalog med sex miljoner digitaliserade verk, och syftet är att uppnå 10 miljoner poster i juni 2010. Under projektets andra fas 2011 kommer Europeana.eu att lanseras som en fullt utvecklad tjänst med ett flerspråkigt gränssnitt och semantiska webbfunktioner. Endast 5 procent av alla digitala böcker finns tillgängliga på Europeana. Nästan hälften av dessa kommer från Frankrike. Andra stora bidragsländer är Tyskland (16 procent), Nederländerna (8 procent) och Storbritannien (8 procent). Övriga länder bidrar vart och ett med 5 procent eller mindre. Det vore önskvärt med fler bidrag från medlemsstaterna. Jag stöder begäran om att Europeanas innehåll utökas med minst 15 miljoner digitaliserade verk av olika slag fram till 2015. Jag instämmer i att särskild uppmärksamhet bör ägnas de känsliga verk som riskerar att försvinna mycket snart, bland annat audiovisuellt material. Frågan om hur upphovsrättsskyddat material kan tas med måste lösas, så att det omfattar aktuella verk och verk från senare tid.

 
  
MPphoto
 
 

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Upprättandet av ett digitalt bibliotek, museum och arkiv över det europeiska kulturarvet – från litterära verk till annat material av kulturell och vetenskaplig betydelse – kommer att medföra stora fördelar för områdena utbildning, forskning och kultur. För att målet om att gynna allmänheten ska uppnås måste Europeana vara tillgängligt för alla, inte bara i Europa, utan även i resten av världen, och erbjuda kostnadsfri tillgång till det material som görs tillgängligt. Vi får inte heller glömma bort hur viktigt det är att materialet görs tillgängligt i format och medier som är anpassat för funktionshindrade.

Vissa aspekter i den antagna resolutionen är emellertid oklara och andra har inte utvecklats i tillräckligt hög grad. Det är oklart hur det ska fastställas vilket kulturellt och vetenskapligt innehåll som ska ingå i Europeana, vem som ska överföra innehållet och hur arbetet ska administreras. Dessa frågor är viktiga för att kunna bedöma i vilken omfattning Europeana kommer att bidra till att mångfalden i Europas kulturarv representeras på lämpligt sätt.

Det råder fortfarande tvivel när det gäller hur de offentlig-privata partnerskap som föreslås och den allmänna finansieringen av de kulturinstitutioner som är förknippade med Europeana kommer att fungera. Vi anser att kulturellt och vetenskapligt arv tillhör alla och måste vara tillgängligt för hela befolkningen kostnadsfritt. Det får inte behandlas som en handelsvara.

 
  
MPphoto
 
 

  Sylvie Guillaume (S&D), skriftlig. (FR) Vi måste värna om alla européers tillgång till de konstnärliga och kulturella rikedomar i Europa som utgör deras kulturarv. Det var i detta syfte som Europeana, det fantastiska digitala biblioteket som i dag innehåller nära 6 miljoner digitaliserade verk, trots några inledande problem lanserades 2008. I dag måste vi förbättra innehållet i Europeana samtidigt som vi garanterar att de immateriella rättigheterna respekteras. Personligen anser jag att det är särskilt viktigt att förbättringar genomförs för att underlätta tillgången till detta verktyg för personer med funktionshinder. Därför bör medlemsstaterna se till att dessa personer får fullständig och gratis tillgång till Europas kollektiva kunskap med hjälp av tillgängliga format och lämplig teknik.

 
  
MPphoto
 
 

  Cătălin Sorin Ivan (S&D), skriftlig. (RO) Projektet Europeana, EU:s digitala bibliotek, måste välkomnas som ett initiativ som är avsett att skapa ett europeiskt kulturellt forum och ge Europas medborgare tillgång till Europas kulturarv. Trots att projektet lanserades redan i november 2008 sker det i nuläget dessvärre inga framsteg, vilket främst beror på hinder i fråga om upphovsrätt samt minskad finansiering. I den slutgiltiga versionen av Europaparlamentets betänkande som antogs i dag presenteras användbara rekommendationer för hanteringen av detta projekt i framtiden. Till att börja med måste finansieringstyperna ses över, och offentlig-privata partnerskap samt bidrag från medlemsstaterna granskas. De sistnämnda varierar för närvarande stort. Vidare kan vi genom betänkandet framhålla det faktum att verkliga resultat inte bara kan uppnås genom storskalig digitalisering av litterära verk, utan även genom omedelbara lösningar som gör det möjligt att använda upphovsrättsligt skyddade verk. Betänkandet kan utgöra ett viktigt bidrag till den befintliga ramen genom de bestämmelser som föreslås angående visning av verk. Visning måste vara kostnadsfri, medan nedladdning av verk bör debiteras till ett överkomligt pris.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Spridningen av det europeiska kulturarvet är gynnsam för flera områden, framför allt utbildning, vetenskap, forskning och turism. Spridningen är emellertid långt ifrån tillfredsställande, och det råder stora skillnader mellan medlemsstaterna när det gäller digitaliseringen av kulturarv för att förenkla tillgången till det. Det krävs en gemensam insats som leder till att ny teknik snabbt kan införas så att det blir möjligt att på kort tid sammanställa Europas kulturarv i digitala format av hög kvalitet. Denna insats är nödvändig för att kulturarvet ska kunna spridas över världen och därigenom hjälpa människor på andra platser att få tillgång till Europas kulturella rikedomar.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. (DE) Omkring en miljon böcker, kartor och fotografier från EU:s medlemsstater kan nås genom det digitala biblioteket Europeana. Det faktum att många fler kommersiella aktörer är registrerade på Google Books och att denna webbplats har kommit längre i sin utveckling är föga förvånande med tanke på att Google Books är mer välkänt. För att kunna uppnå snabbare framsteg med Europeana och öka kännedomen om det digitala biblioteket måste vi först av allt engagera fler universitet och institutioner i projektet. Först då kan vi överväga en ökning av de finansiella resurserna. Även om Europeana är viktigt för det europeiska kulturarvet och kunskaperna, är viljan att öka medlen – som även ska tillhandahållas genom medel för att främja den ekonomiska utvecklingen – begränsad, framför allt i en situation då det råder ekonomisk kris och miljardbelopp avsätts åt att hjälpa Grekland. Jag har därför avstått från att rösta.

 
  
MPphoto
 
 

  Wojciech Michał Olejniczak (S&D), skriftlig. (LT) EU:s motto ”Enhet i mångfald” är mycket lämpligt för projektet Europeana. Jag röstade för detta betänkande eftersom det är det första seriösa försöket att presentera hela Europas kulturarv i digitalt format. Europa har en av världens största kulturella rikedomar, och denna bör enligt min mening vara tillgänglig för en så stor del av befolkningen som möjligt. Det är beklagligt att inte alla EU-länder är lika aktiva när det gäller att överföra sitt kulturarv till det virtuella området. Detta gäller framför allt de nya EU-medlemsstaterna. Vi bör även nämna andra problem som ännu inte har åtgärdats: projektfinansiering, samarbete mellan den offentliga och privata sektorn och, viktigast av, allt frågan om det upphovsrättsliga skyddet. Dessa problem måste åtgärdas så snart som möjligt så att människorna i Europa och hela världen får tillgång till Europas kulturarv. Jag hoppas att det betänkande vi har antagit kommer att påskynda genomförandet av projektet Europeana ytterligare.

 
  
MPphoto
 
 

  Georgios Papanikolaou (PPE), skriftlig. (EL) Det positiva resultatet av omröstningen om programmet Europeana innebär att insatser för att digitalisera medlemsstaternas kulturarv stöds. Det är emellertid mycket viktigt att påpeka att målet är att skydda verkens elektroniska format, men att användarna inte ska kunna ändra dem. I korthet är målet inte att utveckla en ny sökmotor på Internet, utan att utforma en webbplats som samtidigt är ett museum, bibliotek och en källa till vetenskaplig kunskap. En digitalisering av kulturarvet är emellertid inte genomförbar utan medlemsstaternas och de nationella organens hjälp. Dessvärre kommer 47 procent av Europeanas innehåll för närvarande från Frankrike, medan länder som till exempel Grekland, som borde ha en stark närvaro med tanke på sitt enorma kulturarv, endast står för en knapp procent av de digitaliserade filerna. Dessutom måste särskild uppmärksamhet ägnas åt skyddet av immateriella rättigheter. Digitalisering innebär fri tillgång till kunskap och vetenskap för medborgarna, men det får inte under några omständigheter bli ett nytt område för elektronisk piratkopiering och oansvarighet.

 
  
MPphoto
 
 

  Robert Rochefort (ALDE), skriftlig. (FR) Förslaget om att lansera ett virtuellt europeiskt bibliotek lanserades 2000. Syftet var att överföra det europeiska kulturarvet till Internet för att öka dess tillgänglighet för alla. Alla förknippar Europeana med kultur. I dag ger Europeana genom ett musklick tillgång till sju miljoner ”digitaliserade objekt” (närmare bestämt bilder, texter, ljudupptagningar och video), som utgörs av såväl världsberömda verk som små dolda skatter. Över 1 000 kulturinstitutioner, till exempel gallerier, arkivcentrum, bibliotek och museer (däribland inga mindre än Rijksmuseum, British Library och Louvren) förser biblioteket med innehåll. Projektet är långt ifrån avslutat. Den nya versionen av Europeana, som för närvarande är under utveckling, kommer att lanseras i år. Målet är att uppnå en volym om fler än 10 miljoner digitaliserade objekt före juni. Det återstår emellertid fortfarande flera stora utmaningar innan detta kan uppnås. Innehållet måste förbättras på lång sikt, mer material som omfattas av upphovsrätten måste införlivas och problemen med verk som har utgått på förlaget eller verk av okända upphovsmän (anonyma verk) måste lösas, nya finansieringsmetoder måste hittas, tillgängligheten för funktionshindrade måste förbättras och en flerspråkig tjänst måste tillhandahållas. Eftersom alla dessa frågor hanteras på lämpligt sätt i den text som vi röstade om stödde jag texten.

 
  
MPphoto
 
 

  Joanna Senyszyn (S&D), skriftlig. – (PL) Som ledamot av utskottet för kultur och utbildning stöder jag betänkandet om Europeana – nästa steg. Genom att kombinera resurserna från Europas nationella digitala bibliotek har Europeana blivit en digital portal till mänsklighetens kulturella och vetenskapliga arv. Projektet stöds av de polska bibliotekariernas förening. För att projektet ska kunna förverkligas på ett effektivt sätt krävs stabila ekonomiska resurser så att deltagandet från nationella bibliotek garanteras och alla får tillgång till Europeanas resurser. För närvarande är endast 5 procent av Europas kulturarv tillgängligt i digital form. Nästan hälften av detta (47 procent) kommer från Frankrike, 6 procent från Tyskland och 5 procent vardera från Nederländerna och Förenade kungariket. Från och med juni 2010 räknar man med att 10 miljoner digitaliserade objekt ska vara tillgängliga inom projektet. För 2011 är denna siffra 15 miljoner. För att detta ska bli möjligt måste finansieringen av digitaliseringen av kulturella produkter öka, samtidigt som ett nära samarbete mellan rättighetshavare, kulturinstitutioner samt den offentliga och privata sektorn garanteras. För att så många människor som möjligt ska kunna använda Europeana måste materialet vara tillgängligt på alla EU:s officiella språk. Det krävs en informationskampanj för att öka medvetenheten om Europeana. Portalen måste även tillgodose funktionshindrade personers behov och ge dessa personer fullständig tillgång till Europas kollektiva kunskap. Därför bör Europeiska kommissionen och enskilda förläggare se till att personer med funktionshinder får tillgång till särskilda digitaliserade versioner av verk, såsom ljudupptagningar.

 
  
MPphoto
 
 

  Róża Gräfin Von Thun Und Hohenstein (PPE), skriftlig. – (PL) Jag anser att upprättandet av multimediebiblioteket Europeana på Internet är ett ytterst viktigt steg i processen med att digitalisera Europas och världens kulturarv. Därför stödde jag Helga Trüpels betänkande.

Genom projektet görs över fyra och en halv miljoner böcker, filmer, kartor, tidningar, fotografier och musikaliska verk tillgängliga. Ett arkiv över material som först återgetts på papper, en målarduk eller pergament upprättas och sparas för kommande generationer. Detta är ytterst värdefullt för både vanliga medborgare och forskare eftersom det underlättar tillgången till sällsynta verk som är svåra att få tag på.

Ett av de största hindren mot Europeanas vidareutveckling är det faktum att olika upphovsrättsliga bestämmelser gäller i olika medlemsstater. Vi bör sträva mot att harmonisera lagstiftningen för att göra så många verk som möjligt tillgängliga för medborgarna samtidigt som vi ser till att upphovsmännen behandlas rättvist. Projektets framgång är till stor del beroende av medlemsstaternas fortsatta ekonomiska åtaganden.

 
  
MPphoto
 
 

  Marie-Christine Vergiat (GUE/NGL), skriftlig. (FR) Jag avstod från att rösta om den alternativa resolutionen om Europeana – nästa steg eftersom denna resolution ingavs av Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) trots den omröstning som skedde i utskottet.

I den nya resolutionen återges en stor del av den ursprungliga resolutionen, och därmed införlivas ändringsförslag som jag ingav och som antogs, men syftet med den nya texten är framför allt att förvägra medborgarna möjligheten att lägga till innehåll i Europeana genom ett särskilt utrymme och möjligheten att utveckla webb 2.0-verktyg.

Därför vägrade jag att stödja denna åtgärd både i fråga om form och innehåll.

 
  
  

Betänkande: Paulsen (A7-0053/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstade för detta betänkande eftersom det innehåller en uppmaning till Europeiska kommissionen om att bedöma den aktuella handlingsplanen för djurskydd och djurs välbefinnande (2006–2010) och upprätta en ny handlingsplan för perioden 2011–2015. I betänkandet föreskrivs även upprättandet av ett stramare system för kontroll, mer effektiva sanktioner för djurägare som inte respekterar de krav på djurskydd som upprättats enligt lagen och ersättning till EU:s djuruppfödare för de merkostnader som högre djurskyddskrav innebär. Dessutom anges att finansieringen av dessa åtgärder bör införlivas i stödsystemen inom den gemensamma jordbrukspolitiken från 2013. I den kommande handlingsplanen bör man fokusera på en allmän europeisk djurskyddslag, ett europeiskt centrum för djurskydd och djurhälsa, bättre efterlevnad av befintlig lagstiftning, förhållandet mellan djurhälsa och folkhälsa samt ny teknik.

 
  
MPphoto
 
 

  Elena Oana Antonescu (PPE), skriftlig. (RO) Jag anser att framsteg har uppnåtts när det gäller djurskydd och djurs välbefinnande genom genomförandet av handlingsplanen för perioden 2006–2010, eftersom de flesta åtgärder i denna plan har genomförts på ett tillfredsställande sätt.

Som ledamot i det utskott som övervakar folkhälsa och livsmedelssäkerhet välkomnade jag framför allt de åtgärder som vidtagits för att minska de skadliga effekter som användningen av antibiotika i djurfoder har på folkhälsan i och med förbudet mot detta 2006. Detta är ytterligare en anledning till att jag röstade för betänkandet.

Jag vill emellertid betona att den framtida handlingsplanen bör innehålla fler åtgärder för att stödja EU:s djuruppfödare och förbättra efterlevnaden av aktuell lagstiftning om djurtransporter i medlemsstaterna.

 
  
MPphoto
 
 

  Liam Aylward (ALDE), skriftlig.(GA) Jag röstade för betänkandet om handlingsplanen för djurskydd och djurs välbefinnande 2006–2010. Djurs och boskaps hälsa är viktig för människorna i Europa, för den europeiska jordbrukssektorn och för den europeiska ekonomin.

Jag välkomnar betänkandets rekommendation om att tyngdpunkten på efterlevnad av den lagstiftning som redan inrättats bör vara större i handlingsplanen. Genomförandet av EU-lagstiftning och sanktionssystem för djurskydd måste förbättras för att garantera att en tillfredsställande minimistandard för djurskydd upprätthålls inom EU. Europeiska producenter och djuruppfödare håller en hög standard. Jag instämmer i uppfattningen att samma villkor för djurskydd som tillämpas för EU-länder även ska gälla animalieprodukter, såsom kött, som importeras till EU. På så sätt skapas rättvis konkurrens och lika villkor för alla aktörer på marknaden.

 
  
MPphoto
 
 

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. (LT) Jag röstade för detta betänkande eftersom det är särskilt viktigt att genomföra EU-politik för djurskydd och EU-lagstiftning genom vilken gemensamma EU-krav för djurhälsa upprättas. God djurhälsa och boskapsuppfödning av hög kvalitet är inte bara viktiga för djurskyddet utan även för folkhälsan. Med tanke på att alla djur enligt EU-lagstiftningen betraktas som kännande varelser måste vi strama upp kontrollerna av djurens välbefinnande och följa djurskyddskraven. Dessvärre har kommissionen ännu inte utarbetat någon konkret strategi i fråga om djurskyddskrav utan har begränsat sig till den rapport som presenterades i oktober 2009. Jag instämmer i Europaparlamentets uppmaning till kommissionen om att den bör utarbeta en ny handlingsplan för perioden 2011–2015 och anslå nödvändig finansiering. EU:s budget måste innehålla tillräckliga medel för att medge kontroller från kommissionens sida, stödja producenter när det är nödvändigt och motverka försämrad konkurrenskraft hos producenter till följd av införandet av nya och föränderliga djurskyddskrav. Medlemsstaterna måste se till att varje överträdelse av EU:s djurskyddsbestämmelser resulterar i kännbara sanktioner. En uppstramning av lagstiftningen för djurskydd och dess genomförande är därför det enda sättet att garantera djurskyddet och undvika att animalieprodukter som inte uppfyller de villkor som fastställts i den allmänna lagstiftningen säljs på den inre marknaden.

 
  
MPphoto
 
 

  Louis Bontes (NI), skriftlig. (NL) Även om det nederländska Frihetspartiet (PVV) värnar om djurskydd är detta en fråga för medlemsstaterna och inte för EU.

 
  
MPphoto
 
 

  Robert Dušek (S&D), skriftlig.(CS) I Europa finns det en aktiv vilja och långvarig tradition av att behandla djur på ett anständigt sätt. God djurhälsa och boskapsskötsel av hög kvalitet har också en grundläggande betydelse för folkhälsan. Europeiska djuruppfödare kännetecknas delvis av att de följer strängare krav än resten av världen, samt av kvaliteten på deras jordbruksprodukter. Av dessa skäl måste vi göra allt vi kan för att skapa en rättslig ram där minimikrav som gäller inom hela EU anges för all form av boskapsskötsel. Först då blir fri och rättvis konkurrens möjlig på den inre marknaden.

Det är även nödvändigt att kräva att minimikrav införs på den globala marknaden för att förhindra att europeiska djuruppfödares boskap flyttas till områden utanför EU där lägre krav gäller. Jag välkomnar föredragandens förslag att djuruppfödarna bör ersättas för de högre produktionskostnader som är kopplade till högre krav inom ramen för stöd inom den kommande gemensamma jordbrukspolitiken. Det måste emellertid påpekas att inga ytterligare framsteg har skett när det gäller satellitsystem för att följa djurtransporter, och det är även beklagligt att vissa europeiska djuruppfödare inte följer de godkända kraven, framför allt när det gäller uppfödning av grisar. Det bör hållas i åtanke att högre krav innebär högre kostnader, och därför missgynnas de djuruppfödare som beter sig korrekt och ansvarsfullt av de oansvariga uppfödarnas beteende. Därför är det nödvändigt att införa lämpliga sanktioner vid brott mot EU-lagstiftningen.

 
  
MPphoto
 
 

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstade för betänkandet om utvärdering och bedömning av handlingsplanen för djurskydd och djurs välbefinnande 2006–2010 där det föreslås att ett strängare kontrollsystem och mer kännbara sanktioner för de djurägare som inte respekterar de gällande djurskyddskraven inrättas. Europeiska djuruppfödare måste genom den gemensamma jordbrukspolitiken ersättas för de högre produktionskostnader som är kopplade till högre djurskyddskrav.

 
  
MPphoto
 
 

  Göran Färm, Anna Hedh, Olle Ludvigsson och Marita Ulvskog (S&D), skriftlig. − Vi svenska socialdemokrater valde efter viss tveksamhet att rösta för detta betänkande om djurskyddet i Europa. Vi hade föredragit en höjd ambitionsnivå för det europeiska djurskyddet och vi vill inte att skyddet utformas så att enskilda medlemsländer hindras från att ställa högre krav än EU-reglerna. Vi har dock valt att se betänkandet som en del i en fortsatt process där dessa krav så småningom kan tillgodoses och därför röstat ja till betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Jag instämmer med skuggföredraganden Elisabeth Jeggle från Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) i att det krävs en mer konsekvent strategi för djurskydd, men det innebär inte att det behövs ytterligare lagar och bestämmelser. Dessutom måste jag, utan att förminska frågan om djurskydd, påpeka att alltför många bestämmelser och krav i slutändan kan få negativa effekter på marknaden.

Vi får inte glömma bort att ju fler krav som finns, desto svårare blir det för producenterna att uppfylla dem, samtidigt som den europeiska boskapsuppfödningens konkurrenskraft minskar. Dessutom får inte det omfattande djurskyddet leda till att vi glömmer bort andra värden som är lika viktiga och som det är lika viktigt att bibehålla, såsom ekonomisk konkurrenskraft, hållbarheten för odlingsbar mark och boskapsuppfödning samt även vissa nationella traditioner.

Å andra sidan måste folkhälsan skyddas från sjukdomar som överförs från djur (oavsett om det handlar om vilda djur, husdjur eller djur som används till människoföda), och för detta krävs forskning så att vi får kunskap om hur vi på ett bättre sätt kan lagstifta om och skydda folkhälsan.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) Produktsäkerheten och produktkvaliteten kan förbättras genom att en hög djurskyddsnivå tillämpas från uppfödning till slakt. EU-kraven på detta område är bland de högsta i världen. Efterlevnaden av dessa krav får emellertid inte leda till att europeiska producenter missgynnas på EU:s marknad. Sanningen är att dessa krav innebär operativa, ekonomiska och administrativa kostnader för EU:s djuruppfödare. Ömsesidigt erkännande av krav är ett måste för att rättvis konkurrens med producenter utanför EU ska råda. Därför måste de europeiska djuruppfödarna ersättas för de högre produktionskostnader som högre djurskyddskrav innebär. Finansieringen av denna ersättning måste ske inom ramen för nya stödsystem inom den gemensamma jordbrukspolitiken från 2013. Jag vill påpeka att EU-politiken för djurskydd har åtföljts av en konsekvent handelspolitik. Jag vill även framhålla det faktum att inga djurskyddsfrågor nämndes i ramavtalet från juli 2004, eller i något annat av nyckeldokumenten från Världshandelsorganisationens Doharunda. Därför bör inga ytterligare djurskyddskrav som på ett negativt sätt påverkar producenternas konkurrenskraft införas förrän våra handelspartner inom Världshandelsorganisationen också förklarar sig villiga att uppfylla dem.

 
  
MPphoto
 
 

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Det finns flera viktiga aspekter i det antagna betänkandet som är positiva. För det första behovet av att reglera importen och se till att all import av djur och kött från tredjeländer uppfyller samma krav på djurskydd som gäller inom EU. För det andra behovet av att täcka de merkostnader som främjande av djurskydd medför. För det tredje erkännandet av den begränsade investeringskapaciteten hos många små och medelstora producenter som drabbats av orättvisorna inom livsmedelsförsörjningskedjan, och slutligen förslaget om incitament för regional uppfödning, marknadsföring och slakt av djur för att undvika långa djurtransporter av såväl avels- som slaktdjur. I betänkandet uppmärksammas dessvärre inte det faktum att intensiva produktionsmodeller som ofta är oförenliga med djurskydd och djurhälsa främjas och gynnas av den nuvarande gemensamma jordbrukspolitiken. Betänkandet skulle ha kunnat omfatta ännu mer, och borde ha gjort det. Kritik mot den nuvarande gemensamma jordbrukspolitiken borde ha framförts, produktivismen inom politiken borde ha förkastats och en ny jordbrukspolitik borde ha förespråkats. Dessutom innehåller betänkandet förslag som är orealistiska och knappt genomförbara, såsom förslaget om att utveckla ett satellitsystem för att följa djurtransporter.

 
  
MPphoto
 
 

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. (FR) Jag har två kommentarer om detta betänkande. Även om föredragandens logiska resonemang inte helt och hållet hänger ihop är det uppfriskande att parlamentet äntligen blivit medveten om vissa problem. Våra egna producenter och djuruppfödare påtvingas lagliga bestämmelser och bestraffas genom ett lagligt och alltför fritt handelssystem eftersom Världshandelsorganisationen betraktar sociala problem, miljöproblem och andra problem som andra handelshinder. Måste jag påminna om att parlamentet alltid har prioriterat handel och därför delvis är ansvarigt för denna situation? Jag är även överraskad över det faktum att ingen har nämnt de rättsliga försämringar som kommissionen infört, framför allt när det gäller ekologisk produktion. Försämringarna påverkar inte bara kvaliteten på produkter utan även djurskydd och folkhälsa. Dessutom är det dags att erkänna att respekten för, och jag citerar, ”sedvänjor, särskilt i fråga om religiösa riter och kulturella traditioner” kan strida mot de krav som ni påstår er försvara och mot sant europeiska traditioner och praxis. Det är oacceptabelt att vissa befolkningsgrupper tack vare detta kan hålla fast vid grymma slaktmetoder och till och med rekommendera att EU-bestämmelser på detta område överträds.

 
  
MPphoto
 
 

  Dan Jørgensen (S&D), skriftlig. (DA) De danska socialdemokraterna röstade för betänkandet om djurskydd och djurs välbefinnande i EU. Vi stöder en ambitiös djurskyddspolitik som innebär att djurskydd i högre grad beaktas i enlighet med artikel 13 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt – eventuellt i form av ett system för positiva incitament. Vi stöder emellertid inte ett automatiskt anslag av nya medel till den europeiska jordbrukssektorn på grund av den ekonomiska förlust som är kopplad till hänsynen till djurskydd.

 
  
MPphoto
 
 

  Jarosław Kalinowski (PPE), skriftlig. – (PL) Jag anser att djurskydd är en fråga som bör prioriteras och som har ett mycket stort inflytande på folkhälsan och den europeiska ekonomin. Det krävs ett snabbt och effektivt genomförande av konsekvent lagstiftning på detta område, och dessutom måste en institution som samordnar djurskydd inrättas. I nuläget måste gemenskapens aktuella handlingsplan genomföras på ett tillfredsställande sätt, men i framtiden kommer det att bli nödvändigt att ägna större uppmärksamhet åt transport och kontroll av djur. För närvarande råder det stora skillnader i fråga om levnadsförhållandena för djur samtidigt som boskapsmarknaderna blir alltmer instabila, och vi måste därför sträva efter att minska skillnaderna mellan de aktuella nivåerna för djurskyddskrav i olika länder i unionen.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Jag välkomnar det faktum att Europa har uppnått en av de högsta nivåerna på detta område. Det är nödvändigt att inrätta ett stramare system för kontroll och införa mer effektiva sanktioner för djurägare som inte respekterar de krav på djurskydd som upprättats enligt lagen, men eftersom sådana åtgärder medför högre kostnader för djuruppfödarna är vi positiva till den ersättning i form av stöd som ingår i handlingsplanen och i stödsystemen inom den gemensamma jordbrukspolitiken från 2013. Det är viktigt att betona att EU förutom denna plan även bör införa stränga och tydliga bestämmelser för andra länder som inte respekterar dessa krav och därmed bidrar till att EU:s djuruppfödare drabbas av orättvis konkurrens.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. (DE) EU har i flera år försökt att upprätta standardiserade direktiv för frågor som rör boskapsskötsel. Det har framför allt uppnåtts framsteg på området intensiv djuruppfödning, men det återstår fortfarande arbete att uträtta. Det ter sig således förnuftigt att fortsätta med handlingsplanen, framför allt i fråga om efterlevnad av befintliga lagar och direktiv. När det gäller detta måste problemet med hundar som importeras från öst återigen tas upp, eftersom alla brister i den befintliga lagstiftningen när det gäller detta inte har åtgärdats. Sjuka och försummade djur, varav de flesta skiljts från sina mödrar alltför tidigt, transporteras till väst under de mest bedrövliga förhållanden för att säljas för dyra pengar. Betänkandet bör betraktas som ett steg i rätt riktning, och därför har jag röstat för det.

 
  
MPphoto
 
 

  Søren Bo Søndergaard (GUE/NGL), skriftlig. (DA) Jag röstade för Europaparlamentets initiativbetänkande om utvärdering och bedömning av handelsplanen för djurskydd och djurs välbefinnande (Paulsenbetänkandet), eftersom jag till fullo stöder målet att stärka djurskyddet inom EU.

Av betänkandet framgår emellertid inte huruvida EU ska uppnå maximal harmonisering på detta område. Jag skulle inte under några omständigheter kunna stödja ett framtida förslag som innebär att medlemsstaterna hindras från att upprätta strängare obligatoriska djurskyddskrav än dem som vi kan enas om på EU-nivå.

Tvärtom anser jag att det är nödvändigt för vår fortsatta strävan efter bättre djurskydd att medlemsstaterna ges möjlighet att gå i spetsen på detta område.

 
  
MPphoto
 
 

  Eva-Britt Svensson (GUE/NGL), skriftlig. Jag har röstat ja till Paulsens betänkande om djurskyddslagstiftning. Jag vill dock poängtera att det är viktigt att det är minimilagstiftning. Medlemsstaterna och regionerna ska ha möjlighet att genomföra mer långtgående djurskyddslagstiftning.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. (PT) I det betänkande som vi röstade om i dag bedöms resultaten av handlingsplanen för djurskydd och djurs välbefinnande 2006–2010 på ett objektivt och kritiskt sätt. Dessutom ställs realistiska och nödvändiga mål upp för tillväxten – när det gäller framsteg – inom livsmedelsproduktion och konsumtion i EU. Jag vill särskilt framhålla erkännandet av det faktum att produkter av bättre kvalitet innebär ökade kostnader för producenter, i synnerhet de största producenterna, men att detta normalt inte innebär ökad kommersiell efterfrågan eftersom endast en minoritet av konsumenterna kommer att välja dyrare produkter.

I betänkandet betonas därför att dessa producenter måste få ersättning för sina ansträngningar. Avsikten att införa de bestämmelser som gäller EU-produkter i tredjeländer bör också framhållas eftersom den utgör en garanti för en rättvis och balanserad konkurrens inom handeln. Slutligen anser jag att det är viktigt att förespråka inrättandet av ett europeiskt samordningsorgan och antagandet av allmän och gemensam lagstiftning för att harmonisera bästa praxis och inrätta kontrollmekanismer.

 
  
MPphoto
 
 

  Daniël van der Stoep (NI), skriftlig. (NL) Även om det nederländska Frihetspartiet (PVV) värnar om djurskydd är detta en fråga för medlemsstaterna och inte för EU.

 
  
MPphoto
 
 

  Artur Zasada (PPE), skriftlig.(PL) I dag har vi antagit en viktig resolution där Europeiska kommissionens handlingsplan för djurskydd och djurs välbefinnande 2006–2010 utvärderas. Höga djurskyddskrav är nödvändiga, inte bara av etiska skäl utan även av omsorg om säkerheten och kvaliteten i animalieprodukter. Detta leder utan tvekan till att omvärlden får ett positivt och tillförlitligt intryck av det europeiska jordbruket.

 
  
  

Betänkande: Le Foll (A7-0060/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Richard Ashworth (ECR), skriftlig. (EN) Även om vi stöder åtgärder för att förvalta och skydda de europeiska skogarna stöder vi inte inrättandet av en ny europeisk skogsbrukspolitik som innebär att befogenheterna på detta område överförs till EU. I betänkandet hänvisas även till direktivet om markskydd, en lagstiftning som den brittiska konservativa delegationen motsätter sig. Det faktum att samma bestämmelser för markskydd tillämpas från norra Finland till södra Grekland kommer inte att medföra några fördelar för jordbrukarna i Storbritannien. Markskydd hanteras således bäst av medlemsstaterna själva. De brittiska jordbrukarna uppfyller redan nu mycket höga frivilliga krav vad gäller markhantering och fortsätter att förbättra sin standard. Det markskyddsdirektiv som Europeiska kommissionen föreslog var bristfälligt ur flera aspekter och skulle endast medföra fler bestämmelser, ökade kostnader och mindre flexibilitet för de brittiska jordbrukarna. Vi anser att dessa är bättre lämpade att besluta hur de ska sköta sin egen mark än vad de europeiska byråkraterna är.

 
  
MPphoto
 
 

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. (FR) I betänkandet om EU:s jordbruk och klimatförändringarna kombineras miljöskydd med främjande av en starkare europeisk jordbrukssektor, vilket enligt min mening är nödvändigt. Jordbrukssektorn måste övergå till produktionsmedel som är mer miljövänliga och hållbara.

Dessa mål får emellertid inte under några omständigheter bli en förevändning för att försvaga jordbruket inom EU. För att se till att så inte sker måste vi garantera bättre utnyttjande av resurser och produktspårbarhet. Eftersom detta beaktas i betänkandet röstade jag för det.

 
  
MPphoto
 
 

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. (EN) Jag stödde detta betänkande helhjärtat. Vid den kommande reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken måste många problem, däribland klimatförändringarna, beaktas. Det är redan nu uppenbart att klimatförändringarna kommer att ha en negativ inverkan på EU:s jordbruk, framför allt i de södra och sydöstra regionerna. Den nya jordbrukspolitiken måste därför tillgodose allmänhetens krav på en mer hållbar jordbrukspolitik. För närvarande hanteras inte miljöproblem på ett konsekvent sätt inom den gemensamma jordbrukspolitiken. Vid hälsokontrollen av den gemensamma jordbrukspolitiken antogs inte de nya utmaningar som klimatförändringar, vattenförvaltning, förnybar energi och biologisk mångfald innebär. Jag är övertygad om att den gemensamma jordbrukspolitiken måste omvandlas till en jordbruks-, livsmedels- och miljöpolitik med mer rättvisa och hållbara stödsystem för jordbrukare samtidigt som bibehållandet av landsbygdsområden och bevarandet av den biologiska mångfalden, avskiljning av koldioxid och livsmedelssäkerhet garanteras.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Luc Bennahmias (ALDE), skriftlig. (FR) Under de kommande åren kommer den gemensamma jordbrukspolitiken att vara ett mycket viktigt område i kampen mot klimatförändringarna. I Stéphane Le Folls betänkande betraktas klimatfrågan som central för den gemensamma jordbrukspolitiken.

Klimatförändringarna är ett dubbelt slag mot jordbruket. Jordbruket är det första området som drabbas av ökad torka och naturkatastrofer. Dessutom står det för 9 procent av växthusgasutsläppen i Europa. Europaparlamentet visar att rättmätigt agerande finns inom räckhåll för oss.

De typer av kvävegödsel som används av jordbrukare avger en stor mängd koldioxid. Genom att anpassa deras användning, främja gödsel som bygger på organiskt avfall och stödja ekologiskt jordbruk kommer vi drastiskt att minska växthusgasutsläppen. Metan från djuravföring är också en förnybar energikälla. Dessutom utgör både europeiska skogar och europeisk mark fantastiska koldioxidreserver.

 
  
MPphoto
 
 

  Sebastian Valentin Bodu (PPE), skriftlig. (RO) EU är världens största importör av jordbruksprodukter, men jag välkomnar främjandet av europeisk produktion med minimal inverkan på klimatförändringarna. I slutsatserna i det betänkande som debatterades i onsdags i Europaparlamentet framhålls att import av jordbruksprodukter från tredjeländer har en mycket större skadlig inverkan på miljön än vad den europeiska produktionen har i och med att den sistnämnda omfattas av strängare krav i fråga om att minska koldioxidutsläppen. Importen bidrar därför till klimatförändringarna.

Jordbruket har varit och fortsätter att vara den viktigaste globala livsmedelskällan. Enligt FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) måste jordbruket växa med 70 procent de kommande 40 åren för att tillgodose behoven hos världens befolkning. För att undvika en långvarig kris måste EU börja utforma ny politik eller snabbt genomföra befintlig politik. Vi har hamnat i en ond cirkel, och politiken måste därför stödjas av ambitiösa mål för att minska koldioxidutsläpp med skadlig miljöpåverkan. Experterna menar att jordbruk som bedrivs utan att dess miljöpåverkan beaktas orsakar global uppvärmning. Detta kommer att leda till stora problem, även när det gäller att bedriva jordbruk på lång sikt.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. (PT) Det europeiska jordbruket bidrar till unionens mål att minska klimatförändringarna till 2020. Tack vare den ökade effektiviteten inom EU:s jordbruk, ständiga innovationer, användningen av ny teknik såsom koldioxidlagring i marken och utveckling av hållbar och förnybar energi inom produktionen har växthusgasutsläppen minskat. Innovationen har därför en viktig roll när det gäller att minska jordbrukets inverkan på klimatförändringarna och dess konsekvenser för miljön. Jag anser att EU-medel från jordbrukssektorn bör användas till att utveckla teknik så att denna sektor anpassas till kampen mot klimatförändringar. När det gäller jordbrukets roll i processen med att bekämpa klimatförändringarna måste den viktiga position och konkurrenskraft som EU:s jordbruk och livsmedelssektor har på världsmarknaden beaktas. På så sätt kan lösningar som gör det möjligt för traditionellt jordbruk att bidra till en hållbar miljöhantering utformas samtidigt som jordbruket skyddas från livsmedelsspekulation på marknaden och protektionism inom internationell handel.

 
  
MPphoto
 
 

  Marielle De Sarnez (ALDE), skriftlig. (FR) Delegationen från Demokratiska rörelsen i Europaparlamentet välkomnar antagandet av betänkandet om EU:s jordbruk och klimatförändringarna. Delegationen ser positivt på det faktum att tonvikt läggs på de nya utmaningar som måste hanteras inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken, såsom klimatförändringar, vattenfrågan, förnybar energi och biologisk mångfald samt markhantering (koldioxidavskiljning, förmåga att hålla kvar vatten och mineralämnen, biologiskt liv osv.). Delegationen från Demokratiska rörelsen anser att en gemensam europeisk skogsbrukspolitik bör upprättas för att främja hållbar skogsförvaltning och produktion och på ett bättre sätt utnyttja bidragen från timmerindustrin och dess ekonomiska utveckling. Dessa frågor är mycket viktiga, och det måste finnas utrymme för dem i den framtida jordbrukspolitiken.

 
  
MPphoto
 
 

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstade för betänkandet om EU:s jordbruk och klimatförändringarna eftersom det innehåller specifika åtgärder som kan bidra till att göra jordbruket mer hållbart. Jordbruket är ett av de verksamhetsområden som drabbas hårdast av klimatförändringarna, men även ett av de områden som bidrar mest till koldioxidutsläppen. Den kommande översynen av den gemensamma jordbrukspolitiken måste stimulera utvecklingen av metoder som gör det möjligt för det europeiska jordbruket att på ett bättre sätt anpassa sig till konsekvenserna av klimatförändringarna och samtidigt bidra till att minska dessa.

 
  
MPphoto
 
 

  Göran Färm, Anna Hedh, Olle Ludvigsson och Marita Ulvskog (S&D), skriftlig. Vi svenska socialdemokrater röstade mot den del av betänkandet som efterfrågar en gemensam skogspolitik i EU. Vi anser att det även i fortsättningen är medlemsstaterna som ska besluta om skogspolitiken.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Jordbruket står för 9,3 procent av EU:s totala koldioxidutsläpp. År 1990 var denna siffra 11 procent. Växthusgasutsläppen har successivt minskat, och jordbruket har på ett positivt sätt bidragit till de mål för minskade utsläpp som EU ställt upp.

Dessutom måste jag påpeka att miljöhänsyn i fråga om jordbrukssektorn visserligen är berättigad och nödvändig, men att den måste vägas mot den inverkan som förslag i fråga om hållbarhet och produktivitet inom jordbruket har. Av detta skäl måste man i reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken noggrant granska förhållandet mellan jordbruk och miljöskydd, utan att bortse från det faktum att jordbruket visserligen har en negativ miljöpåverkan (vilket framför allt beror på koldioxidutsläppen), men att det även på ett tydligt sätt bidrar till bevarande och förvaltning av naturresurser, miljövänlig tillväxt, landsbygdsförvaltning och hantering av den biologiska mångfalden. Dessa är gynnsamma sidoeffekter av jordbruket som måste beaktas i alla förslag om att granska förhållandet mellan jordbruk och miljö.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) Jordbruket har en direkt koppling till klimatförändringarna eftersom det bidrar med en stor del av växthusgasutsläppen samtidigt som det självt påverkas av klimatförändringarna. Den negativa inverkan som klimatförändringarna har märks redan nu genom de stora problem som torka och markerosion orsakar, framför allt i de södra medlemsstaterna. Jordbruket kan emellertid också bidra till bekämpningen av klimatförändringarna och har en stor potential när det gäller hållbar utveckling. Inom den gemensamma jordbrukspolitiken måste man därför främja jordbruksmetoder som begränsar utsläppen och/eller förbättrar koldioxidbindningen eftersom jordbruk och skogsbruk är de näringar som har bäst förutsättningar att avskilja koldioxid som härrör från människans aktiviteter samt att bevara och lagra koldioxid i marken. Vi måste börja övergå till ett mer hållbart jordbruk som ger ökad effektivitet. Enligt FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) måste världens livsmedelsproduktion öka med 70 procent till 2050 för att hantera ökningen av världens befolkning. Vi måste producera mer, men på ett hållbart sätt. För detta krävs ökad effektivitet, tillämpning av bästa teknik och praxis och ökade investeringar inom forskningen på detta område.

 
  
MPphoto
 
 

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Det är viktigt att beakta klimatförändringarnas konsekvenser för jordbruket, precis som det är viktigt, berättigat och nödvändigt att göra jordbruket mer förenligt med bevarandet av en rad natur- och kulturtillgångar såsom mark, landsbygd och biologisk mångfald. Detta får emellertid inte leda till att vi glömmer bort att jordbrukets viktigaste roll är att producera livsmedel, och det får inte heller fungera som förevändning för att ändra den gemensamma jordbrukspolitiken på ett sådant sätt att livsmedelsberoendet i medlemsstater såsom Portugal eller tredjeländer förvärras. Detta beroende är redan nu allvarligt och oacceptabelt och utgör ett hot mot självförsörjningen med livsmedel och livsmedelssäkerheten för människorna i dessa länder.

I betänkandet anges att ”det europeiska jordbrukets och den europeiska livsmedelssektorns konkurrenskraft”, som påstås vara oantastlig, ska skyddas gentemot omvärlden. Åtminstone några få rader borde ha ägnats åt behovet av att frigöra sig från den produktivistiska modell som har format successiva reformer av den gemensamma jordbrukspolitiken och dess tragiska sociala och miljörelaterade konsekvenser. Dessvärre innehöll betänkandet inte ett ord om detta. Det är dessutom viktigt att undvika alla former av otydlighet i en situation då Europeiska kommissionen skyddar multinationella jordbruksföretags intressen när det gäller spridningen av genetiskt modifierade grödor.

 
  
MPphoto
 
 

  Sylvie Guillaume (S&D), skriftlig. (FR) Jag stödde betänkandet av min franske socialdemokratiske kollega Stéphane Le Foll eftersom det i betänkandet anges att det europeiska jordbruket måste fortsätta att anpassa sig till konsekvenserna av klimatförändringarna och förbereda sig inför de kommande effekterna av dessa förändringar i många regioner inom EU. Jordbruket har en mycket viktig position och roll i kampen mot global uppvärmning. Detta är mycket viktigt för att garantera livsmedelssäkerheten och sträva efter att uppnå hållbarhet. Klimatdimensionen måste därför införlivas i den gemensamma jordbrukspolitiken genom att lösningar och hjälp för att minska växthusgasutsläppen tillhandahålls, koldioxidlagring i marken främjas, produktionen av hållbar förnybar energi utvecklas och fotosyntesens funktion maximeras.

 
  
MPphoto
 
 

  Dan Jørgensen (S&D), skriftlig. (DA) De danska socialdemokraterna röstade för betänkandet (A7-0060/2010) om EU:s jordbruk och klimatförändringarna. Vi stöder en ambitiös jordbrukspolitik som innebär att den europeiska jordbrukssektorn blir bättre rustad att ta itu med klimatförändringarna, men vi stöder inte ett anslag av nya medel till den europeiska jordbrukspolitiken.

 
  
MPphoto
 
 

  Jarosław Kalinowski (PPE), skriftlig. (PL) När det gäller klimatförändringar bör jordbruket inte behandlas som en skadlig näring. Tvärtom bör det behandlas som en näring som inte bara har bästa tänkbara förutsättningar när det gäller att anpassa sig till förändringarna av ekosystemet utan som även innebär att det blir möjligt att på ett effektivt sätt bekämpa de skadliga effekterna av den globala uppvärmningen. Det har skett en kraftig minskning av koldioxidutsläppen inom jordbruket jämfört med tidigare decennier. Tack vare investeringarna i landsbygdsutvecklingen och den andra pelaren av den gemensamma jordbrukspolitiken kommer bättre utbildning av jordbrukare, teknisk modernisering av jordbruk och lämplig övervakning och kontroll av miljön och bevarande av den biologiska mångfalden att bli möjliga. Lämplig förvaltning av jordbruk kommer att leda till avskiljning av koldioxid och ökad livsmedelssäkerhet. Innovativ forskning och lämpliga investeringar inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken kommer att bidra till att jordbruket blir ett kraftfullt redskap i kampen mot klimatförändringarna och föroreningarna av atmosfären.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig. (FR) I detta betänkande uttrycks stöd för produktivism och liberalism, vilket strider mot allmänintresset. Allmänintresset är beroende av respekten för människorna och för vårt ekosystem. Produktivism och kapitalism främjar inte detta. Prioriteringarna av förenklingar (även om de inte beskrivs som sådana) och förnybara energikällor, en översyn av kostsamma bevattningssystem eller till och med en lindring av effekterna av klimatförändringarna, som beskrivs som en ”kollektiv nyttighet,” är emellertid för många eftergifter för att vi ska kunna bortse från dem.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Klimatförändringarna har kommit att bli en fråga som vi alla måste prioritera inom EU-politiken. Klimatförändringarna skadar jordbruket, vilket enligt nya rapporter innebär att prognosen för denna sektor ter sig mycket nedslående. Det är uppenbart att framför allt länderna i södra Europa kommer att drabbas hårt av klimatförändringarna. Den gemensamma jordbrukspolitiken måste omfatta lämpliga åtgärder mot klimatförändringarna och främja en bättre resursförvaltning. En optimal förvaltning av vattenresurserna, val av grödor som är motståndskraftiga mot klimatförändringar och sjukdomar, skydd mot erosion, bevarande av betesmark, ökat skogsbruk, återställande av förstörda områden, bättre förvaltning av skogar för att begränsa risken för brand och nya åtgärder för att övervaka och kontrollera sjukdomar är några exempel på ytterst viktiga åtgärder för att anpassa det europeiska jordbruket till effekterna av den globala uppvärmningen. Jordbrukarna kommer i allt högre grad att vara beroende av klimatets tillstånd, och vi är positiva till alla åtgärder som leder till att detta problem kan lösas.

 
  
MPphoto
 
 

  Rovana Plumb (S&D), skriftlig. (RO) Jag röstade för detta betänkande eftersom jag anser att jordbruket är en näringssektor som drabbas av konsekvenserna av klimatförändringarna och utsätts för de påfrestningar som detta innebär. Samtidigt är det direkt kopplat till målen för att minska klimatförändringarnas inverkan, oavsett om det handlar om att bidra till att minska växthusgasutsläppen, bibehålla och garantera tillfredsställande förvaltning av vattenresurser eller stimulera produktionen och decentralisera hållbara förnybara energikällor. När det gäller detta kan de östeuropeiska länderna med sina välutvecklade jordbruksnäringar gynnas av utvecklingen av industrin för biobränslen och därigenom bidra till ökade intäkter för landsbygdsområden och skapandet av ”miljövänliga” arbetstillfällen. Man räknar till exempel med att 750 000 arbetstillfällen kopplade till förnybara energikällor kommer att skapas inom jordbrukssektorn till 2020.

 
  
MPphoto
 
 

  Frédérique Ries (ALDE), skriftlig. (FR) Alla initiativ som genomförs i syfte att minska den globala uppvärmningen är välkomna. Igår i Europaparlamentet förband sig 1 500 valda tjänstemän från stora europeiska städer att minska växthusgasutsläppen med mer än 20 procent till 2020. Dagens antagande av Le Foll-betänkandet om att anpassa det europeiska jordbruket till klimatförändringarna överensstämmer med detta mål. Låt oss inte glömma bort att jordbrukssektorn står för nästan 10 procent av koldioxidutsläppen. Om det blir möjligt att förutse klimatförändringarnas skadliga effekter när det gäller översvämmade områden, minskning av jordbruksområden, avskogning och oförutsägbar avkastning innebär detta stora fördelar för jordbruket. Därför måste den hållbara aspekten av jordbruket vidareutvecklas.

Genom främjande av en rimlig användning av gödsel och bekämpningsmedel i kombination med en diversifiering av jordbruksproduktionen och boskapsuppfödningen kommer jordbrukarna att få ett mycket större självstyre och ett förbättrat kapitalunderlag. Det är uppenbart att det europeiska jordbruket måste spela en viktig roll i kampen mot klimatförändringarna. Det finns flera möjligheter: användningen av kol minskar, och det finns förnybara energikällor och ny bevattningsteknik. Allt som krävs är att dessa förslag omvandlas till konkreta åtgärder och införlivas i den reformerade gemensamma jordbrukspolitiken från och med 2013.

 
  
MPphoto
 
 

  Eva-Britt Svensson (GUE/NGL), skriftlig. − Jag har röstat nej till betänkandet. Skälet till det är att Le Foll förespråkar en gemensam skogspolitik. Skogspolitiken är en nationell angelägenhet, skillnaderna mellan EU:s länder är extremt stora. Jag anser även att jordbrukspolitiken, bortsett från gränsöverskridande miljöfrågor, inte är lämplig för gemenskapsbeslut, särskilt inte efter det att EU utvidgats till 27 länder. Men så länge EU:s gemensamma jordbrukspolitik finns, vill jag att besluten ska bli så bra som möjligt i det uppenbara syftet att möta klimatförändringar. Jag hyser stor sympati för flera av Le Folls förslag för att komma åt klimathoten, vår tids stora ödesfråga. Men att förorda en gemensam skogspolitik är att slå in på en felaktig väg.

 
  
MPphoto
 
 

  József Szájer (PPE), skriftlig. (EN) I egenskap av chefsinpiskare för PPE-gruppen vill jag påpeka att PPE-gruppens ursprungliga avsikt var att rösta mot punkt 18.2 (omröstning med namnupprop). Gruppen gjorde ett tekniskt misstag.

 
  
MPphoto
 
 

  Marc Tarabella (S&D), skriftlig. (FR) Jag röstade för Stéphane Le Folls betänkande. Jag gjorde det eftersom jag är övertygad om att jordbruket kommer att få en viktig roll när det gäller de problem som är förknippade med kampen mot den globala uppvärmningen. Vårt jordbruk kommer att hjälpa EU att uppfylla sina mål om att minska utsläppen. Jag välkomnar antagandet av punkterna 18 och 20 i fråga om respekt för och förbättring av mark genom koldioxidbindning och användningen av biomassa för uppvärmning som på ett betydande sätt kommer att minska klimatförändringarnas skadliga inverkan. Jag är övertygad om att den gemensamma jordbrukspolitiken kommer att bli mer hållbar med tiden. Jag stöder en miljövänlig gemensam jordbrukspolitik!

 
  
MPphoto
 
 

  Viktor Uspaskich (ALDE), skriftlig. (LT) Klimatförändringarna kan påverka jordbruket: det kan uppstå vattenbrist, nya sjukdomar kan uppkomma och boskapen kan bli överhettad. Jordbruket kan bidra till att minska klimatförändringarna, men det bör även kunna anpassa sig till effekterna av den globala uppvärmningen. Inom den gemensamma jordbrukspolitiken måste de effekter som den globala uppvärmningen har erkännas och åtgärder för att minska klimatförändringarna vidtas. Detta kan uppnås genom att ren och förnybar energi främjas, geologisk lagring av koldioxid tillhandahålls och genom att mängden växthusgasutsläpp som orsakar växthuseffekten begränsas. Det är emellertid ännu oklart hur stora kostnaderna för anpassningen av den gemensamma jordbrukspolitiken och minskningen av klimatförändringarna kommer att bli. Det krävs en noggrann analys av de ekonomiska fördelarna.

Klimatförändringarna är ett reellt hot, men på kort sikt krävs bättre resursförvaltning. EU:s utvidgning har haft en stor inverkan på EU:s jordbruk. Ytterligare 7 miljoner jordbrukare utöver de 6 miljoner som redan fanns i de befintliga EU-länderna har tillkommit. Landsbygdsområden utgör 90 procent av EU:s territorium, och mer än hälften av dessa ägnas åt jordbruk. Detta faktum understryker den betydelse jordbruket har för EU:s naturliga miljö. Vid Warszawakonferensen i februari 2010 undertecknade Litauen och ytterligare åtta EU-medlemsstater en förklaring om den nya gemensamma jordbrukspolitiken som ytterligare ett uttryck för solidaritet och anständighet. Vi bör inte dela in Europa i ”nya” och ”gamla” medlemsstater; vi måste visa solidaritet. För att garantera att europeiska jordbrukare får en stabil och rättvis inkomst efter 2013 och minska klimatförändringarna måste vi ha en stark europeisk jordbrukspolitik.

 
  
  

Betänkande: Dorfmann (A7-0056/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. (FR) Jag röstade för detta utmärkta betänkande av den italienske parlamentsledamoten Herbert Dorfmann om den process som Europeiska kommissionen inlett för att se över kriterierna för att beviljas status som ”område med naturbetingade svårigheter” och därigenom tilldelas kompensationsbidraget för varaktiga naturbetingade nackdelar. Vi bör framför allt framhålla vikten av punkt 18 i betänkandet där Europaparlamentet anger att man inte stöder de kriterier som Europeiska kommissionen föreslår och ”betonar att man inte kan ta slutgiltig ställning till vilken grundläggande territoriell enhet som ska väljas och till de kriterier och tröskelvärden som kommissionen har lagt fram förrän detaljerade kartor från alla medlemsstater föreligger”.

 
  
MPphoto
 
 

  Liam Aylward (ALDE), skriftlig.(GA) Jag röstade för Dorfmannbetänkandet om jordbruk i områden med naturbetingade svårigheter (områden med svårigheter).

Ungefär 75 procent av marken i Irland anses bestå av mindre gynnade områden, och genom det nya systemet får omkring 100 000 familjer inom jordbruket stöd. Detta system är nödvändigt för att landsbygdsområdena ska leva vidare och utvecklas och för att motverka nedläggningen av jordbruk, samt för att skydda den biologiska mångfalden och miljön. Med rätt finansiering kan detta system bidra med inkomststöd till jordbrukare som bedriver jordbruk under mycket svåra förhållanden.

Eftersom jordbruket i Irland är begränsat till kalla och våta väderförhållanden gläder det mig att det i betänkandet hänvisas till de begränsningar som jordbruk på våt, obrukbar mark medför. Jag välkomnar även hänvisningen till det kriterium som omfattar antalet dagar då jorden kan brukas, eftersom detta bidrar till att samverkan mellan typen av mark och klimatet beaktas.

 
  
MPphoto
 
 

  Vasilica Viorica Dăncilă (S&D), skriftlig. (RO) Jag anser att tillämpningen av enhetliga kriterier kommer att förenkla genomförandet av stödsystemet för områden med naturbetingade svårigheter inom EU och att den dessutom kommer att leda till ökad insyn och likabehandling av mottagarna av detta stöd.

Det är av största vikt att detta stöd koncentreras till de områden som är mest drabbade av nedläggningen av jordbruk. Samtidigt måste följande kriterier beaktas som en del i arbetet: inga merkostnader får uppstå, och hänsyn måste tas till den inverkan som de förändrade regleringarna kommer att ha på områden där jordbruket har en avgörande roll för den lokala ekonomin. Ur detta hänseende anser jag att det är lämpligt att inrätta åtgärder i de områden som drabbas av de förändrade regleringarna och att dessa åtgärder är inriktade på att stimulera jordbrukssektorns konkurrenskraft och främja diversifiering.

 
  
MPphoto
 
 

  Robert Dušek (S&D), skriftlig.(CS) Syftet med betänkandet om stöd till mindre gynnade landsbygdsområden är att omvärdera de mindre gynnade områdena i EU och omvandla deras ekonomiska och strukturella stöd. Medlemsstaterna har tidigare fastställt att över hälften av all mark som används för jordbruk inom EU är mindre gynnad, och därför är det nödvändigt att omvärdera de begrepp och villkor som gäller sådan mark. Genom Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling kan medlemsstaterna i syfte att förbättra miljön och landsbygden betala ut stöd till såväl bergsområden med naturbetingade svårigheter som andra mindre gynnade områden. Dessa utbetalningar bör genom den permanenta användningen av jordbruksmark bidra till bevarandet av landsbygden och stödet till hållbara jordbrukssystem. De bör även utgöra en kompensation för merkostnader och förlorade intäkter.

Forskningen visar att medlemsstaterna identifierar områden som tillfälligt är mindre gynnade utifrån en rad olika kriterier, och dessa kan leda till olika resultat och olika betalningsnivåer i de olika medlemsstaterna. Därför välkomnar jag föredragandens förslag att lämna visst utrymme åt medlemsstaterna när det gäller att se över de nya kriterierna innan de börjar betala ut stödet. Det bör emellertid fastställas en tidsgräns för detta eftersom hela processen kraftigt kan fördröjas genom vissa medlemsstaters slöhet, vilket inte bara skulle ha en negativ inverkan på utbetalningarna av stödet utan även bidra till en förvirrad rättslig situation i enskilda medlemsstater. Jag stöder hela betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Stödet till landsbygdsregioner med svårigheter utgör en viktig del i den andra pelaren av den gemensamma jordbrukspolitiken (landsbygdspolitiken), eftersom det är självklart att regioner med naturbetingade svårigheter bör omfattas av särskilda verktyg och en särskild politik.

Kommissionen föreslår i sitt meddelande att, enligt artikel 50.3 i förordning (EG) nr 1698/2005, bör ”andra områden med svårigheter” definieras utifrån objektiva kriterier. Därför föreslår man åtta mark- och klimatkriterier som vid en viss tröskel anger allvarliga begränsningar för jordbruksproduktion i Europa. Hit hör klimatkriterier (låg temperatur under lång tid eller värmestress), biologisk-fysiska kriterier (dålig dränering, stenig, sandig eller lerig mark, dåligt rotutrymme och salthaltiga marker) samt geografiska kriterier (platser med mycket dålig fuktbalans eller stora sluttningar). Det är positivt att man inrättar objektiva kriterier, men man bör pröva deras tillförlitlighet och möjligheten att anpassa dem till verkliga situationer och till alla naturområdens särdrag.

Man bör också överväga möjligheten till en övergångsperiod, med ett särskilt system, för alla regioner som förlorar sin status som mindre gynnade områden.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) Stödet till landsbygdsregioner med svårigheter utgör en viktig del i landsbygdspolitiken. Jag förespråkar ett skäligt ekonomiskt stöd till områden som har svårigheter så att jordbrukarna hjälper till att bevara landsbygdsmiljön och främja ett hållbart jordbruk som tillhandahåller kollektiva varor, såsom landskap samt vatten- och luftkvalitet, samt bevara den biologiska mångfalden. Detta stöd möjliggör social och territoriell sammanhållning samtidigt som landsbygdsområdena bevaras och får status som områden av stor ekonomisk och naturmässig betydelse.

Betänkandet handlar om kriterier som rör ”andra områden med naturbetingade svårigheter” enligt artikel 50.3 a i förordning nr 1698/2005. En expertpanel har tagit fram åtta mark- och klimatkriterier som vid en viss tröskel anger allvarliga begränsningar för jordbruksproduktion i Europa. Jag instämmer i att det geografiska kriteriet ”isolering” bör tas med i beräkningen eftersom det är en naturbetingad svårighet. Jag hoppas att medlemsstaterna kan tillämpa objektiva markkriterier som är anpassade till deras naturområden när de utser områden med naturbetingade svårigheter.

 
  
MPphoto
 
 

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Det är positivt att man är övertygad om att ”utbetalningar till mindre gynnade områden bör förenas med krav på att jorden brukas aktivt” och att ”strikta och enbart biologisk-fysiska kriterier kanske inte är lämpliga”. Vi anser också att införandet av kriteriet ”isolering” och påståendet att ”man eventuellt bör ta hänsyn till de antagna kriteriernas sammanlagda effekt” är värdefulla. Dessa aspekter motsäger dock andra aspekter i betänkandet, framför allt definitionen av en ”övergångsperiod” för anpassning till det nya kriteriet – med andra ord tyst samtycke till det nya kriterium som kommissionen har föreslagit. Vi motsätter oss helt att det nya kriteriet återspeglas i den framtida utvecklingen av den gemensamma jordbrukspolitiken, vilket man argumenterar för där, samt att denna politik genomförs med hjälp av samfinansiering när det gäller landsbygdens utveckling, med andra ord att ett annat sätt att diskriminera mellan länder upprätthålls.

Om kommissionens förslag genomförs kommer de sydeuropeiska ländernas intressen att påverkas mycket negativt, framför allt Portugals intresse. Därför varnar vi för att man vid utarbetandet av den gemensamma jordbrukspolitiken bör korrigera förslaget samt visa och bedöma användningen dels av biologisk-fysiska kriterier men även av socioekonomiska såsom BNP per capita, inkomstnivå per arbetsenhet inom familjen och indikatorer på ökenspridning.

 
  
MPphoto
 
 

  Lorenzo Fontana (EFD), skriftlig. (IT) I betänkandet betonas den betydelse som den nya gemensamma jordbrukspolitiken kommer att få för alla medlemsstater. Skyddet av områden med naturbetingade svårigheter kommer att vara en av huvudpunkterna i den politik som EU och medlemsstaternas regioner tillsammans kommer att genomföra och därmed förverkliga subsidiariteten i praktiken. Kommissionen bör ta hänsyn till subsidiariteten, framför allt vid fastställandet av de parametrar som används för att definiera dessa områden. Den bör inte nonchalera det faktum att återhämtningen för områden med naturbetingade svårigheter kommer att vara en konkret hjälp för de jordbruk som har drabbats av den aktuella krisen samt för bevarandet av miljön.

Jag vill påminna er om att allt detta måste vara möjligt såväl i teorin som i praktiken genom tilldelning av adekvata medel för skydd och utveckling av dessa områden. På så sätt kan vi återuppta och främja den ekonomiska utvecklingen av jordbruket i alla de områden som har tillväxtpotential samt påverka marknaden så att jordbruken till exempel producerar livsmedel som är typiska för området samt att man skyddar landskapet och miljön. Jag tackar Herbert Dorfmann och gratulerar honom till hans utmärka betänkande.

 
  
MPphoto
 
 

  Jarosław Kalinowski (PPE), skriftlig. (PL) För att uppnå rättvisa och enhetliga villkor för alla jordbrukare i EU, vilket utan tvekan bör vara huvudsyftet med reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken, bör man också ta hänsyn till områden med naturbetingade svårigheter. För att harmonisera lagstiftningen om vilka områden som är berättigade till stöd bör man framför allt harmonisera klassificeringskriterierna för dessa områden. Detta mål kommer inte att kunna uppnås utan nära samarbete med medlemsstaterna. Den pragmatism som föredraganden föreslår när det gäller att låta enskilda länder fastställa de biologisk-fysiska kriterierna riskerar att leda till att man försöker tillvarata nationella intressen. Så länge kommissionen ser till att bestämmelserna i EU:s regelverk följs kan denna lösning dock avsevärt förbättra det objektiva fastställandet av de områden som diskuteras.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Eftersom mer än hälften av jordbruksarealen i EU (54 procent) klassificeras som områden med svårigheter – antingen på grund av orografi, klimatförutsättningar eller mindre bördig mark – och eftersom den aktuella åtgärden är viktig för landsbygdens utveckling, drar vi slutsatsen att medlemsstaterna bör prioritera stödet till områden med svårigheter. Därmed kommer utarbetandet av en övergripande strategi för mindre gynnade områden som svarar mot de olika regionernas lokala behov att leda till en utjämning av de befintliga skillnaderna mellan medlemsstaterna när det gäller det stöd de får. Följaktligen kommer en detaljerad definition av områden med naturbetingade svårigheter att medföra att det blir möjligt att uppbringa tillräckliga medel för att använda marken och förbättra jordbruksproduktionen.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. (DE) Det råder inte någon tvekan om att jordbruk i de yttersta randområdena är i särskilt behov av ekonomiskt stöd. Små bergsjordbruk måste ofta kämpa för sin överlevnad eftersom det knappast är möjligt för dem att snabbt reagera på marknadens nya krav. Framför allt småbrukare saknar den personal som krävs för att förbli konkurrenskraftiga. Från affärssynpunkt befinner de sig följaktligen i en mycket svårare situation än stora jordbruksföretag på utsatta platser. Den höga andelen jordbruk som har gått under de senaste åren och ökningen av deltidsjordbrukare visar att EU:s subsidiaritetspolitik i alltför stor utsträckning handlar om intensiv boskapsuppfödning och liknande. För att medlemsstaterna ens ska kunna vara i närheten av självförsörjande är det hög tid att vi åternationaliserar vårt jordbruksstöd. Mot bakgrund av en rättvisare fördelning av stödet röstade jag för betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Rareş-Lucian Niculescu (PPE), skriftlig. (RO) Jag röstade för betänkandet om de problem som många av medlemsstaternas jordbrukare står inför. Jag vill framför allt betona vikten av ett ändringsförslag som jag lade fram i utskottet, och jag vill tacka mina kolleger som stödde det. Syftet med det ändringsförslag jag syftar på är att se till att det sätt som områden med naturbetingade svårigheter avgränsas på är relevant genom att grunda det på homogena ekologiska områden i stället för på LAU 2, vilket är fallet i nuläget. Jag vill också påpeka att jag anser att kommissionens framtida förslag även bör omfatta flexibla regler som gör det möjligt att bevilja stöd till jordbrukare i områden med mindre zoner med naturbetingade svårigheter, som ur administrativ synvinkel ligger i regioner som inte uppfyller de fastställda kriterierna.

 
  
MPphoto
 
 

  Franz Obermayr (NI), skriftlig. (DE) Stöd till landsbygdsområden med naturbetingade svårigheter är en av de viktigaste delarna i den andra pelaren av den gemensamma jordbrukspolitiken. Dessutom fastställs det i betänkandet att dessa områden inte bara ska tilldelas stöd för livsmedelsproduktion utan även ur makroekonomisk synvinkel. Därför röstade jag för betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Wojciech Michał Olejniczak (S&D), skriftlig.(PL) Jag röstade för Europaparlamentets resolution (A7-0056/2010), eftersom den andra pelaren av den gemensamma jordbrukspolitiken, dvs. landsbygdsutvecklingspolitiken, är oerhört viktig för att man ska kunna förbättra den gemensamma jordbrukspolitikens effektivitet i sig samt underlätta brukandet av jord med naturbetingade svårigheter. Det dokument som har utarbetats av föredraganden är oumbärligt, inte bara för oss utan för hela EU. Vi måste få information om mark som, på grund av orsaker som inte beror på ägarna, inte kan användas på ett effektivt eller bra sätt. Jag instämmer med föredraganden i hans bedömning av översynen, som inleddes 2005, av kriterierna för klassificering av områden med svårigheter. De tidigare kriterierna för stöd till dessa områden bör ändras så att de speglar befintliga svårigheter. Man bör också komma ihåg att det finns områden som omfattades av särskilda kriterier men där svårigheterna numera är undanröjda genom effektiva lösningar. Medlemsstaterna bör vara ansvariga för att identifiera mindre gynnade områden och utveckla stöd- och utvecklingsprogram. Givetvis bör alla åtgärder grundas på en EU-ram.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Jag röstade för betänkandet tillsammans med min grupp.

 
  
MPphoto
 
 

  Eva-Britt Svensson (GUE/NGL), skriftlig. Jag har avstått/röstat nej till Dorfmanns betänkande. Skälet till mitt ställningstagande framgår i betänkandet. EU är ett alldeles för stort område för att effektivt hantera jordbruksstöd till områden med naturbetingade svårigheter. Mångfalden är stor i EU:s landsbygdsområden. Det gäller vilka grödor som odlas, markens fuktighet, kombinationer av jordtyper och klimatförhållanden. Inte minst klimatförändringar gör det svårt att utarbeta en mängd kriterier och fasta mått för bidrag. EU har begärt in detaljerade kartor från medlemsländerna, men bara ett fåtal länder har levererat sådana. Ett exempel som lyfts fram i betänkandet från revisionsrätten är att det i Spanien betalas ut 16 euro per hektar medan Malta betalar ut 250 euro/ha för det som uppfattas som likvärdiga förhållanden. Den gemensamma jordbrukspolitiken utarbetades när EG/EU bestod av sex medlemsländer. I dag är situationen en helt annan och än mer svåröverskådlig. Förvaltningen av jordbruksstöden bör hanteras av medlemsländerna. Där finns lokalkännedomen. Vi är i dag mitt uppe i en kris för euron. En enda valuta är hämmande för att anpassa räntor och valutor till olika förhållanden inom euroområdet. En enda jordbrukspolitik är minst lika olämplig för hela 27 medlemsländer.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. (PT) I meddelandet har kommissionen eftersträvat hårdare och mer enhetliga kriterier för tilldelning av stöd till jordbrukare i områden med naturbetingade svårigheter. Man har också försökt att rätta till den ojämna fördelningen av stödet bland medlemsstaterna, vilket beror på skillnader i klassificeringen, framför allt när det gäller de så kallade ”andra mindre gynnade områdena”.

Stödet är avgörande för bevarandet av sysselsättningen och landsbygdssamhällena, för det fortsatta bruket av jordbruksmarkerna, för den biologiska mångfalden och för kulturlandskapet.

På det hela taget är jag nöjd med betänkandet och framför allt med yttrandet från utskottet för landsbygdens utveckling, som strävar efter att skydda de yttre randområdena eftersom öarna inte tas upp i kommissionens meddelande.

I enlighet med subsidiaritetsprincipen menar jag att det är logiskt att när medlemsstaterna identifierar de mindre gynnade områdena bör de tillåtas att inte bara ta hänsyn till biologisk-fysiska kriterier utan även andra kriterier som öar eller yttre randområden.

Jag anser också att det är viktigt att alla regioner som förlorar sin status som ”område med naturbetingade svårigheter” bör gynnas genom en övergångsperiod för att minska konsekvenserna av det förlorade stödet.

I nuläget bör vi se till att den allmänna översynen av den gemensamma jordbrukspolitiken och de nya stödsystemen för jordbrukarna är konsekventa samt att jordbruks- och sammanhållningspolitiken samordnas bättre.

 
  
  

Betänkande: del Castillo Vera (A7-0066/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Elena Oana Antonescu (PPE), skriftlig. (RO) Jag röstade för betänkandet om en ny digital agenda för Europa: 2015.eu eftersom jag anser att Europa bör spela en ledande roll i främjandet av innovation inom IKT-branschen. Därför bör vi påskynda investeringarna för detta. Tyvärr riskerar Europa i nuläget att halka efter Asien när det gäller ett fåtal indikatorer såsom medelhastighet för dataöverföring eller det faktum att även om bredbandstjänster är tillgängliga för mer än 90 procent av EU:s befolkning har de bara nått konsumenter i 50 procent av hushållen. Kommissionen bör lägga fram en tydlig, ambitiös agenda som är mer än bara en vision eller ett prospekt. Det finns lösningar som vi bör stödja, såsom användningen av öppen källkodsprogramvara, vilket bidrar till att öka takten på mjukvaruutvecklingen genom öppna bidrag och att minska kostnaderna för de företag som använder dessa program. Samtidigt bör vi anta åtgärder som syftar till att minska byråkratin inom EU:s ramprogram och att främja vår konkurrenskraft globalt.

 
  
MPphoto
 
 

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. (FR) Initiativbetänkandet av Pilar del Castillo Vera är ambitiöst när det gäller den digitala strategin för Europa. Det handlar om Internettillgång för alla EU-medborgare, och man rekommenderar att hälften av alla EU-medborgare ska ha tillgång till bredband 2015 och hela befolkningen 2020. Denna omfattande användning av Internet stöds av förslag om hur lagstiftningen om konsumenter och säkerhet ska utvecklas såväl som om nödvändig digital tillgång till samhällstjänster. Dessutom kommer agendan att göra det möjligt för oss att tillhandahålla stöd till innovativ forskning och utveckling och därmed underlätta en snabb kunskapstillväxt och tillgång till kulturarvet. Av alla dessa anledningar röstade jag för betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. (EN) Jag röstade för betänkandet. Jag är övertygad om att Europa endast kommer att kunna skörda frukterna av denna digitala revolution om alla EU:s medborgare engageras och får möjlighet att delta fullt ut i det nya digitala samhället. Detta kräver att man åtar sig att göra långsiktiga investeringar och att regeringarna i ökad utsträckning vågar övergå till e-förvaltning sant att medborgarna vågar utnyttja de digitala tjänsterna. För att uppnå dessa mål bör man avsevärt minska bristerna i digital kompetens senast 2015. Jag välkomnar framför allt de förslag som syftar till att se till att alla grund- och gymnasieskolor har höghastighetsanslutning till Internet senast 2015 och att alla vuxna i förvärvsarbetande ålder erbjuds möjlighet till IKT-utbildning. För att kunna få en konkurrenskraftig digital agenda måste vi utgå från folket.

 
  
MPphoto
 
 

  Regina Bastos (PPE), skriftlig. (PT) IKT är ett av de områden som har utvecklats mest de senaste årtiondena, och det förekommer inom alla områden av en människas liv. I en ständigt föränderlig miljö där konkurrensen ökar kan IKT vara ett kraftfullt verktyg för hållbar utveckling såväl som för bekämpning av fattigdom samt av sociala och ekonomiska ojämlikheter. Alla människor bör få möjlighet att utveckla lämpliga kompetenser och ha tillgång till höghastighetsanslutning överallt, och det behövs ett tydligt regelverk som skyddar deras rättigheter och som ger dem nödvändig trygghet och säkerhet. I betänkandet om den nya digitala agendan för Europa: 2015.eu, som jag röstade för, strävar man efter att samarbeta med kommissionen om ett allomfattande strategiskt förslag och en handlingsplan för 2015. Därför bör alla hushåll i EU ha tillgång till bredbandsanslutning till Internet till ett konkurrenskraftigt pris senast 2013. Man bör särskilt uppmärksamma landsbygdsområden, områden som påverkas av strukturomvandlingar och regioner med allvarliga och permanenta naturbetingade eller demografiska nackdelar, framför allt regionerna i de yttersta randområdena. Slutligen är det viktigt att se till att slutanvändare med funktionshinder garanteras likvärdig tillgång på samma nivå som andra slutanvändare.

 
  
MPphoto
 
 

  Mara Bizzotto (EFD), skriftlig. (IT) Ett av de mest ambitiösa målen i Lissabonstrategin som dock inte har förverkligats var att förvandla Europa till det mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapssamhället i världen. Syftet med antagandet av 2015.eu-agendan, som är ett komplement till Europa 2020-strategin, är att sätta medborgaren/konsumenten i centrum för en gemenskapsåtgärd som syftar till att se till att alla EU-medborgare har tillgång till en lämplig uppsättning it-kunskaper som garanterar dem tillgång till de främsta IKT-formerna som är tillgängliga i dag. För att garantera familjer, studenter, företag och europeiska regeringar digital kompetens krävs det olika strategier för att fastställa digitala rättigheter och inrätta infrastruktur för att förbättra och öka bredbandstäckningen, framför allt i landsbygdsområden.

Eftersom jag är övertygad om att utbildningens framtid bör gå hand i hand med en ökad datorbaserad inlärning och interoperabilitet med it-kunskaper stöder jag betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Carlos Coelho (PPE), skriftlig. (PT) Jag stöder Pilar del Castillo Veras utmärkta betänkande om den nya digitala agendan. Jag instämmer i att EU bör spela en ledande roll i skapandet och tillämpningen av IKT och därmed skapa mervärde för sina medborgare och företag. Jag håller också med om att Europa endast kommer att kunna skörda frukterna av denna digitala revolution om alla EU:s medborgare engageras och får möjlighet att delta fullt ut i det nya digitala samhället. Jag välkomnar målet om tillgång till bredband för alla EU-medborgare i alla regioner, däribland de yttersta randområdena. Jag är också positiv till rekommendationen om att begreppet digital kompetens på samma sätt som utländska språk införs i utbildningsväsendet från förskolenivå, så att användarna utvecklar kompetens så tidigt som möjligt. Jag vill betona de möjligheter som en övergång till samhällstjänster på Internet (e-förvaltning) kommer att ge medborgare och företag, vilket kommer att göra det möjligt att tillhandahålla mer effektiva och individanpassade samhällstjänster. Jag vill också påpeka att användningen av system för e-upphandling kan leda till vinster i termer av öppenhet och konkurrenskraft med större valmöjligheter, högre kvalitet och lägre priser.

 
  
MPphoto
 
 

  Lara Comi (PPE), skriftlig. (IT) Jag röstade för betänkandet som jag stöder både när det gäller dess anda och dess innehåll. Genom att anta detta betänkande anser jag att Europaparlamentet har skickat ett tydligt budskap av politiskt ledarskap med inrättandet av en digital agenda, en verklig sammanhängande och heltäckande EU-plan, som är ett grundläggande steg för EU:s framtid.

Å ena sidan utgör digital utveckling en stor möjlighet till tillväxt, men å andra sidan medför den stor social förändring, vilket i stor utsträckning påverkar medborgarnas beteende. Det är viktigt att se till att denna förändring leder till ett mer demokratiskt, öppnare och mer inkluderande europeiskt samhälle samt till en välmående, konkurrenskraftig och kunskapsbaserad framtida ekonomi. Detta kan enbart ske om, vilket betonas i betänkandet, ”människan ställs i centrum för de politiska åtgärderna”.

Det är viktigt att koncentrera sig på utvecklingen av bredbandsanslutningar och tillämpningen av digital teknik i viktiga marknadssektorer som energi, transport och hälsa. Dessa politiska åtgärder bör dock omfatta ett inrättande av lämpliga garantier för att förhindra att klyftan mellan stora företag och små och medelstora företag, mellan de offentliga myndigheterna och den privata sektorn, mellan tätbefolkade områden, landsbygds, ö- och bergsområden samt mellan nationell och gränsöverskridande e-handel ökar.

 
  
MPphoto
 
 

  Ioan Enciu (S&D), skriftlig. (RO) Jag uppskattar Pilar del Castillo Veras insatser vid utarbetandet av betänkandet tillsammans med mina kollegers bidrag. Den digitala agendan och utvecklingen av en gemensam IKT-marknad ingår i våra och ordförandeskapets prioriteringar. Jag välkomnar att man betonar främjandet av digital kompetens bland unga människor eftersom de använder nya tekniker mest och därmed måste göra det på ett säkert och effektivt sätt.

Jag vill tacka mina kolleger för deras stöd när jag bad kommissionen att utarbeta en plan för att främja nya nätföretag och tillhandahålla resurser, framför allt till de företag som nyligen har blivit övertaliga. Jag är övertygad om att rösterna från mig och mina kolleger utgör ett viktigt steg mot en heltäckande och effektiv strategi för en digital framtid i EU. Jag hoppas att kommissionen kommer att stödja oss i inrättandet av tydliga regler inom detta område både på EU-nivå och på medlemsstatsnivå.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) En ”digital agenda” blir allt viktigare och mer oundviklig i vårt samhälle. Den tekniska utvecklingen, framför allt när det gäller att göra information, innehåll och kunskap tillgängliga på Internet, har gått mycket snabbt och på lite mer än ett årtionde har det ”digitala” landskapet förändrats drastiskt, med masstillgång till Internet och mobil kommunikation. Därför är det viktigt att blicka framåt och utarbeta en strategi för den digitala agendan, fastställa konkreta mål och ägna särskild uppmärksamhet åt konsumenternas rätt till privatliv och till personliga uppgifter samt åt upphovsrätten och kampen mot piratkopiering på Internet.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) IKT spelar en roll i en välmående och konkurrenskraftig ekonomi och bidrar till att befästa ett mer miljövänligt, mer demokratiskt, öppnare och mer inkluderande samhälle. IKT ökar effektiviteten och bidrar till hållbar tillväxt samt till att målen i Europa 2020-strategin uppnås. Just nu råder det stora skillnader mellan och inom medlemsstaterna när det gäller potentiell allmän tillgång till bredband. Vi bör snarast inrätta en digital inre marknad för tjänster för att komma till rätta med den fragmenterade lagstiftningen och gynna den fria rörligheten för digitala tjänster och e-handel. Man bör anta en ambitiös digital agenda och en universell handlingsplan som gör att Europa kan utvecklas till ett öppet och välmående digitalt samhälle som erbjuder alla medborgare ekonomiska, sociala och kulturella möjligheter och som ägnar särskild uppmärksamhet åt landsbygdsområden. Jag betonar vikten av att erbjuda alla medborgare höghastighetsanslutning till fast och mobilt bredband. Man bör använda nationella medel och EU-medel för att se till att alla EU-medborgare har tillgång till Internet till ett konkurrenskraftigt pris senast 2013.

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Betänkandet innehåller många positiva aspekter, trots att det har utvecklats inom ramen för den inre marknaden som EU förespråkar. Vi medger de bakomliggande fördelarna för Europa med en digital agenda som tas upp i betänkandet, framför allt att man garanterar ”att alla medborgare ska kunna ta del av kulturellt innehåll”, ”att slutanvändare med funktionshinder garanteras likvärdig tillgång på samma nivå som andra slutanvändare”, att man är beredd att göra ”större satsningar på användande av öppen källkodsprogramvara inom EU” och att man bekräftar att ”man särskilt bör uppmärksamma landsbygdsområden, områden som påverkas av strukturomvandlingar och regioner med allvarliga och permanenta naturbetingade eller demografiska nackdelar, särskilt regionerna i de yttersta randområdena”. Låt oss bidra till dessa förslag.

Likväl anser vi att i en agenda som ligger i framkanten förkastas all kommersialisering av kunskap, utbildning och forskning. Därför accepterar vi inte att de positiva målen urvattnas på grund av tvetydigheterna och skillnaderna på den inre marknaden.

En förstärkning och ett främjande av en ”välfungerande” inre marknad gör inte marknaden mer ”konsumentorienterad”, och det leder inte heller till ”lägre priser”, som de försöker få oss att tro. Motsatsen har visat sig gälla vid flera tillfällen inom alla EU:s verksamheter. Därför avstod vi från att rösta.

 
  
MPphoto
 
 

  Cătălin Sorin Ivan (S&D), skriftlig (RO) Man bör ägna större uppmärksamhet åt att inrätta en ny digital agenda, 2015.eu, som ska vara mer konkurrenskraftig och innovativ än i2020-strategin som nyligen lanserades, framför allt när det gäller de utbildningsmässiga och kulturella aspekterna. I egenskap av föredragande för utskottet för kultur och utbildning stödde jag därför betänkandet, framför allt de punkter som handlar om IKT:s betydelse när det gäller att utbilda unga människor och förbereda dem för arbetsmarknaden. I den text som lades fram och antogs betonade jag både vikten av att barn får grundläggande kunskaper i IKT redan i grundskolans tidigare årskurser och det mervärde som Internetbaserad inlärning kan ge vårt samhälle, som är i ständig förändring. Jag välkomnade också att unga människor är den del av befolkningen som är mest mottagliga för IKT. Man bör koncentrera sig på detta område eftersom det kan bidra till att minska arbetslösheten i EU, i enlighet med målen i Europa 2020-strategin. Sist men inte minst bekräftade jag behovet av att utveckla Europeana-projektet som en del av agendan 2015.eu och att genomföra det på ett sätt som garanterar att det håller en hög profil samtidigt som man ser till att de kulturella målen i det uppfylls.

 
  
MPphoto
 
 

  Petru Constantin Luhan (PPE), skriftlig. (RO) Jag välkomnar antagandet av betänkandet, vilket kommer att vara till hjälp vid utarbetandet av ett förslag om en omfattande 2015-strategi för IKT. Jag anser att vår väg ut ur krisen till stor del beror på huruvida förslaget kan underlätta en omfattande och effektiv tillämpning av IKT inom företagen. Små och medelstora företag kan fungera som katalysatorer för ekonomisk återhämtning i Europa. Därför bör kommissionen i framtiden förstärka stödåtgärderna för små och medelstora företags användning av IKT-verktyg för att främja deras produktivitet. Jag använder min röst i dag för att stödja förslaget i betänkandet om att inrätta en digital plan för att främja nätföretag, med det primära syftet att erbjuda andra alternativ för dem som har blivit övertaliga under den aktuella finanskrisen. Detta initiativ bör genomföras genom att man erbjuder fri Internetuppkoppling och rådgivning.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) En ny digital agenda för Europa är viktig för att en digital revolution som hela den europeiska befolkningen kan gynnas av ska kunna äga rum. Medborgarnas deltagande i denna process är dock en förutsättning för revolutionen, och de bör vara aktörer i det nya digitala samhället. För att detta ska kunna bli verklighet krävs det storskaliga investeringar som gör det möjligt att minska dagens digitala klyfta i EU. Vi får inte glömma att en informerad och upplyst allmänhet bidrar till att öka Europas potential.

 
  
MPphoto
 
 

  Miroslav Mikolášik (PPE), skriftlig. (SK) Att IKT utnyttjas fullt ut är en förutsättning för ett mer konkurrenskraftigt Europa och för hållbar tillväxt.

EU bör se till att dessa tekniker utvecklas och tillämpas samt göra det möjligt för alla EU-medborgare att koppla upp sig mot det nya digitala samhället genom högkvalitativ höghastighetsanslutning till Internet till överkomliga priser. Tyvärr är telekommunikationsmarknaderna i många medlemsstater ännu inte tillräckligt öppna för konkurrens, och konsumenterna och hushållen avskräcks därmed av höga priser samtidigt som de inte får tillräckliga digitala färdigheter.

Därför anser jag att det är oumbärligt att utöka integrationen och den allomfattande avregleringen av den inre marknaden samt att undanröja hindren för tillhandahållandet av gränsöverskridande telekommunikationstjänster.

Samtidigt stöder jag inrättandet av ett bättre regelverk för det nya digitala området, vilket medför att grundläggande medborgerliga rättigheter och immateriella rättigheter skyddas samt att databrottslighet, spridning av barnpornografi och andra brott på Internet förhindras.

 
  
MPphoto
 
 

  Franz Obermayr (NI), skriftlig. (DE) Man planerar att alla hushåll i EU ska ha bredbandsanslutning till Internet till ett konkurrenskraftigt pris senast 2013. Dessutom är avsikten att Europa ska vara världens ”mobilkontinent” när det gäller Internetanslutning senast 2015. Jag stöder dessa åtgärder, och därför röstade jag för betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Georgios Papanikolaou (PPE), skriftlig. (EL) Den nya digitala agendan för Europa är ett ambitiöst program för att sprida nya tekniker och snabba uppkopplingar i medlemsstaterna, och därför röstade jag för den. Oavsett de uttalanden som i princip görs såsom att öka hastigheten på de mobila uppkopplingarna och lära medborgarna de nya teknikerna kommer vissa mål att vara oerhört svåra att uppnå. Även om det är ytterst önskvärt kommer det till exempel att vara svårt att uppnå målet om att alla skolor i EU ska ha höghastighetsanslutning till Internet senast 2015 av objektiva skäl (det är till exempel svårt att uppnå höghastighet omgående i avlägsna bergs- och öriken). Följaktligen bör den nya digitala agendan för Europa kompletteras med en serie samordnade åtgärder och initiativ såsom mer generös EU-finansiering för att säkerställa bättre tillgång till Internet även för elever i geografiskt missgynnade områden.

 
  
MPphoto
 
 

  Aldo Patriciello (PPE), skriftlig. (IT) Europa är alltjämt globalt ledande inom avancerad IKT. World Wide Web, GSM-standarden för mobiltelefoner, MPEG-standarden för digitalt innehåll och ADSL-tekniken är europeiska uppfinningar. Att behålla denna ledande ställning och omvandla den till konkurrensfördelar är ett viktigt politiskt mål.

Under de senaste fyra åren har man i IKT-politiken bekräftat dessa teknikers roll som en drivkraft i den ekonomiska och sociala moderniseringen av Europa och förstärkt Europas återhämtningsförmåga i denna kristid. Alla medlemsstater har utvecklat en IKT-politik och anser att dessa tekniker utgör ett oumbärligt bidrag till nationell tillväxt och sysselsättning inom ramen för den förnyade Lissabonstrategin.

Trots detta släpar Europa under det första årtiondet på 2000-talet fortfarande efter när det gäller forskning och innovation inom IKT-området. Därför har EU lanserat ambitiösa forskningsprogram som syftar till att överbrygga klyftan samt att stödja långsiktig forskning och utvecklingsverksamhet. Av denna anledning vill jag tydligt upprepa mitt fulla stöd för dessa åtgärder i den fasta övertygelsen att Europa återigen kan bli en ledare och en drivkraft i denna mycket viktiga sektor.

 
  
MPphoto
 
 

  Teresa Riera Madurell (S&D), skriftlig. (ES) Jag röstade för parlamentets initiativbetänkande på grund av den digitala agendans betydelse för att förstärka Europas tekniska ledarskap. IKT är en viktig faktor för tillväxt i denna tid av ekonomisk återhämtning, och dessa tekniker är även mycket viktiga för hållbar tillväxt och för bekämpning av social utestängning. I betänkandet stöder man de huvudpunkter som fastställdes genom den ministerförklaring om den digitala agendan som antogs vid det informella mötet för EU:s telekommunikationsministrar i Granada den 18–19 april. Parlamentet upprepar att EU behöver sund, snabb och effektiv infrastruktur och uppmuntrar ett antagande av åtgärder som gör det möjligt att ge alla medborgare fullständig tillgång till bredband. Alla medborgare måste delta i den digitala revolutionen för att den ska bli en framgång. För att denna framgång ska kunna förverkligas kan inte aspekter som Internetsäkerhet lämnas därhän. I det antagna betänkandet förbinder man sig därmed inte enbart att se till att alla medborgare har datakunskaper, utan samtidigt betonar man behovet av att förstärka Internetsäkerheten och respekten för medborgerliga rättigheter.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Jag röstade för resolutionen eftersom inga negativa ändringar integrerades i den.

 
  
  

Betänkande: Liberadzki (A7-0099/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Pierre Audy (PPE), skriftlig. (FR) Enligt rekommendationen i det utmärkta betänkandet av mina polska kollega, Bogusław Liberadzki, röstade jag för att bevilja kommissionen ansvarsfrihet för genomförandet av EU:s allmänna budget för budgetåret 2008. Jag är nöjd med att vissa idéer som jag anser vara mycket viktiga har tagits upp: inrättandet av en interinstitutionell konferens som omfattar alla berörda parter, framför allt de nationella parlamenten och de nationella revisionsorganen, och vars syfte är att reformera ansvarsfrihetsförfarandet, förkortningen av tidsfristerna så att man röstar om ansvarsfrihet året efter det år som översynen gäller och revisionsrättens uppmaning om ett enda yttrande (tillämpningen av regeln om samordnad granskning) om de underliggande transaktionernas tillförlitlighet och korrekthet i enlighet med vad som fastställs i fördraget.

Dessutom bör vi förenkla reglerna om fördelningen av EU-medel eftersom många av felen beror på förfarandenas komplexa natur, som ofta förvärras av nationell komplexitet. Slutligen, när det gäller granskningen av forskningsorgan i EU är jag nöjd med att parlamentet har förstärkt sitt meddelande till kommissionen om att inte på ett barskt och ofta omotiverat sätt ifrågasätta finansieringen i förhållande till internationella revisionsstandarder.

 
  
MPphoto
 
 

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. (LT) Man har gjort framsteg med genomförandet av budgeten för budgetåret 2008, men det kvarstår fortfarande många fel inom områdena struktur- och sammanhållningsfonderna, landsbygdens utveckling, vetenskaplig forskning, energi och transport. De medel som felaktigt har delats ut uppgår till 11 procent. Detta beror på komplicerade regler och förordningar som medlemsstaterna måste följa. När man genomför budgeten för det kommande året bör man särskilt uppmärksamma förenklingen av dessa regler och förordningar, förbättringen av mekanismen för återkrävande av felaktigt utbetalade medel och införandet av mer effektiva system för övervakning och kontroll. När dessa åtgärder väl är gjorda kommer genomförandet av EU-budgeten troligen att förbättras samtidigt som budgetmedlen kommer att kontrolleras mer effektivt och de projekt som medlemsstaterna genomför kommer att få större mervärde för utvecklingen av olika områden inom ekonomin och andra områden.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) I artikel 317 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt fastställs att kommissionen är ansvarig för att i samarbete med medlemsstaterna genomföra budgeten och att revisionsrätten ska avge en förklaring till parlamentet och rådet om räkenskapernas tillförlitlighet och de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet. För öppenhetens skull anser jag att det är mycket viktigt att parlamentet kan kontrollera räkenskaperna och i detalj analysera genomförandet av EU-budgeten. Jag instämmer med föredraganden och resolutionerna om ansvarsfrihet när man påtalar att det brådskar med att införa nationella förklaringar på lämplig politisk nivå som omfattar samtliga EU-medel under delad förvaltning, så att alla medlemsstater tar ansvar för förvaltningen av de EU-medel som de tar emot. Detta är mycket viktigt eftersom 80 procent av EU-utgifterna förvaltas av medlemsstaterna. Slutligen vill jag nämna revisionsrättens positiva yttrande om räkenskaperna, vilket försäkrar den europeiska allmänheten om att EU-budgeten övervakas korrekt och noggrant, trots vissa problem som fortsatt existerar och som analyseras i detalj i betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. (FR) Den översyn som tillhandahålls genom nära 40 betänkanden om olika EU-organs genomförande av 2008 års budget av är plågsam. För femtonde året i rad har Europeiska revisionsrätten inte kunnat anta kommissionens budget på grund av alla fel och omotiverade utgifter i den. Parlamentet beviljar den likväl ansvarsfrihet för förvaltningen. Kommissionen gömmer sig bakom medlemsstaternas ansvar, som ska förvalta 80 procent av utgifterna, framför allt jordbruksutgifter och regionala utgifter. Problemen inom dessa två områden minskar dock samtidigt som de snabbt ökar när det gäller de bidrag som förvaltas direkt av Bryssel.

Situationen beträffande föranslutningsstödet för Turkiet är särskilt allvarlig och oroväckande, för att inte nämna de decentraliserade organ som mångdubblas och de slarviga offentliga upphandlingsförfarandena, den slumpmässiga personal- och rekryteringshanteringen, de budgetåtaganden som föregår de dithörande rättsliga åtagandena och det överdrivna antalet tillsynsorgan som ökar förvaltningskostnaderna och som i slutändan inte kan planera sitt delvis otydliga agerande ordentligt och därmed inte heller sin budget. Detta är i så hög grad fallet att i ett av sina betänkanden kräver Veronique Mathieu en övergripande bedömning av deras nytta. Därför röstade vi mot merparten av texterna om ansvarsfrihet för budgeten.

 
  
MPphoto
 
 

  Cătălin Sorin Ivan (S&D), skriftlig. (RO) Att man röstar för ansvarsfrihet betyder inte att situationen är helt idealisk. Jag anser att situationen utvecklas i rätt riktning, men att utvecklingen går för långsamt. Antalet fel har minskat, men vi har ännu inte uppnått ”den godtagbara felfrekvensen”. Jag vill betona behovet av att göra det obligatoriskt för alla medlemsstater att lägga fram nationella förvaltningsförklaringar, vilket parlamentet vid upprepade tillfällen har krävt. Jag motsätter mig trafikljussystemet (rött, gult och grönt) för enbart Bulgarien och Rumänien eftersom det är en diskriminerande åtgärd. Det finns brister i många medlemsstater, och gemensamma övervakningsregler bör tillämpas.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Alla EU-institutioner som är beroende av EU-budgeten bör noggrant kontrolleras av revisionsrätten och av alla enheter med denna funktion. Det är nödvändigt att kontrollera om EU-medlen används på rätt sätt, om institutionerna uppfyller de mål som har satts upp för dem och om några resurser kastas bort. Generellt sett – med bara ett fåtal undantag att döma av de revisioner vi redan har sett – kan vi säga att institutionerna i fråga använder de medel som de har tilldelats på ett korrekt sätt och att de uppfyller de mål som har föreslagits för dem. Därför röstade jag för betänkandet om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2008, avsnitt III – kommissionen och genomförandeorgan.

 
  
MPphoto
 
 

  Georgios Papanikolaou (PPE), skriftlig. (EL) I Liberadzkibetänkandet om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2008, avsnitt III – kommissionen och genomförandeorgan antar man en mycket negativ ton mot Grekland i en rad frågor från manipulationer med finansiell statistik till vaga anklagelser om allmän korruption i landet. Vår parlamentsgrupp bad om att separat få rösta mot särskilda hänvisningar som är kränkande för Grekland under omröstningen. Det visade sig dock vara omöjligt, och därför röstade jag mot hela betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Alf Svensson (PPE), skriftlig. − Den 5 maj röstade jag för Liberadzkis betänkande om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2008, avsnitt III - kommissionen och genomförandeorgan. Jag röstade dock för att ta bort paragraf 376 som föreslog att anslutningsstödet till Turkiet sänks till 2006 års nivå, samt till paragraf 378 i vilken Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra målen för instrumentet för stöd inför anslutning, exempelvis genom särskilda former av medlemskap. Det gjorde jag då jag anser det vara fel att i betänkandet rörande kommissionens ansvarsfrihet ifrågasätta kandidatländers anslutningsprocess och anslutningsperspektiv. Jag är av den starka övertygelsen att då medlemskapsförhandlingar påbörjats, oavsett kandidatland, ska detta ske i en positiv anda utan att obstruera och ytterligare komplicera EU-anslutningen.

 
  
  

Betänkande: Ayala Sender (A7-0063/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Pierre Audy (PPE), skriftlig. (FR) I enlighet med rekommendationerna i det utmärkta betänkandet av min mycket duktiga kollega och spanska granne Inés Ayala Sender röstade jag för att bevilja kommissionen ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för sjunde, åttonde, nionde och tionde Europeiska utvecklingsfonden för budgetåret 2008. Jag stöder förbehållslöst att EUF ska ingå i budgeten och, när tiden är inne, kommer EU att behöva skapa ett eget instrument för att vidta åtgärder inom utvecklingsområdet. Beträffande det investeringsstöd som förvaltas av Europeiska investeringsbanken (EIB), som är ett riskbärande instrument som finansieras av EUF och som syftar till att främja privata investeringar i den svåra ekonomiska och politiska miljön i AVS-länderna, har jag blandade känslor om idén att EIB bör lägga fram en rapport som en del av ansvarsfrihetsförfarandet. Detta kommer dock att tas upp till diskussion framför allt om EU bli andelsägare i EIB, vilket parlamentet hoppas.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Jag anser att det är mycket viktigt att offentliga tjänstemän är ansvariga inför allmänheten, och därför bör de ge objektiva och detaljerade redovisningar för hur de offentliga medlen har använts. Även om revisionsrätten anser att inkomster och åtaganden inte innehöll några väsentliga fel är jag oroad över den höga nivå av icke kvantifierbara fel som uppstod i åtagandena för budgetstöd samt alla de väsentliga felen i samband med betalningarna. Liksom föredraganden beklagar jag att revisionsrätten inte har kunnat få tillgång till all nödvändig information och dokumentation som rör tio betalningar till internationella organisationer, och därför inte kan uttala sig om korrektheten i utgifter som uppgår till 190 000 000 euro eller 6,7 procent av de årliga utgifterna. Därför uppmanar jag Europeiska utvecklingsfonden att lösa alla problem inför nästa budgetår (2009).

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Alla EU-institutioner som är beroende av EU-budgeten bör noggrant kontrolleras av revisionsrätten och av alla enheter med denna funktion. Det är nödvändigt att kontrollera om EU-medlen används på rätt sätt, om institutionerna uppfyller de mål som har satts upp för dem och om några resurser kastas bort. Generellt sett – med bara ett fåtal undantag av att döma av de revisioner vi redan har sett – kan vi säga att institutionerna i fråga använder de medel som de har tilldelats på ett korrekt sätt och att de uppfyller de mål som har föreslagits för dem. Därför röstade jag för betänkandet om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för sjunde, åttonde, nionde och tionde Europeiska utvecklingsfonden för budgetåret 2008.

 
  
  

Betänkande: Staes (A7-0095/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Liam Aylward och Pat the Cope Gallagher (ALDE), skriftlig.(GA) Vi röstade för betänkandet om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2008, avsnitt I – Europaparlamentet, och vi båda välkomnar rekommendationerna om att förbättra öppenheten och ansvaret. Denna öppenhet och detta ansvar krävs för att Europaparlamentet ska kunna fungera och kunna uppmuntra sunt styrelseskick i EU.

Vi stödde framför allt ändringsförslagen som syftade till att öka öppenheten och som rekommenderade att allmänheten får tillgång till internrevisionstjänstens rapporter. Vi stödde även rekommendationerna om att informera de europeiska skattebetalarna om parlamentets användning av allmänna medel.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Jag anser att det är mycket viktigt att offentliga tjänstemän är ansvariga inför allmänheten, och därför bör de ge objektiva och detaljerade redovisningar för hur de offentliga medlen har använts. I betänkandet genomför man en uttömmande analys av parlamentets finanser och uppmärksammar vissa frågor som snarast bör ses över. Jag noterar att föredragaren uttrycker sin oro över de återkommande fallen av småbrottslighet i parlamentets lokaler och att han begär att generalsekreteraren särskilt bör uppmärksamma denna fråga i syfte att minska småbrottsligheten. Även om denna punkt kan verka oväsentlig är den självfallet mycket viktig för alla oss som använder parlamentets resurser varje dag. Slutligen vill jag ta upp revisionsrättens positiva yttrande om räkenskaperna, vilket försäkrar den europeiska allmänheten om att EU-budgeten övervakas korrekt och noggrant.

 
  
MPphoto
 
 

  Dan Jørgensen och Christel Schaldemose (S&D), skriftlig. (DA) Parlamentet har röstat för ansvarsfrihet för parlamentets egna räkenskaper för 2008. Aldrig någonsin tidigare har detta gjorts så uttömmande och med ett så kritiskt granskande öga. Det är en klar seger både för öppenheten och för kontrollen, och det är i linje med den traditionella danska synen på god praxis. Betänkandet om ansvarsfrihet innehåller flera kritiska punkter där man kräver att de nuvarande förfarandena och tillvägagångssätten ska stramas åt. De handlar om att öka insynen när det gäller användningen av bidrag och att parlamentets ekonomiska aktörer ska hållas ansvariga. Vi är givetvis positiva till detta, och därför röstade vi för ansvarsfrihet och för hela resolutionen. Parlamentet ska varje år bevilja sig självt ansvarsfrihet, och just därför behövs det en kritisk granskning. Betänkandet är givetvis ett resultat av många kompromisser, men i grund och botten antar man en mycket kritisk inställning samtidigt som man tar ett steg i rätt riktning när det gäller framtida ansvarsfrihetsförfaranden. Dessutom har detta kritiska betänkande fått brett stöd i många grupper i parlamentet.

 
  
MPphoto
 
 

  Astrid Lulling (PPE), skriftlig. (FR) Min skepsis eller snarare mitt motstånd mot vissa av påståendena i resolutionen till Staesbetänkandet bör inte maskeras av att jag röstade för ansvarsfrihet för Europaparlamentets budget för 2008. Det räcker inte med att hävda att det inte är skattebetalarna som ska stå för kostnaderna för att renovera sätet i Strasbourg efter katastrofen i augusti 2008.

Parlamentet har i själva verket en lagstadgad skyldighet att se efter de byggnader det äger med vederbörlig omsorg och aktsamhet.

Dessutom har man inlett lämpliga rättsliga förfaranden för att få ersättning för kostnaderna i samband med katastrofen.

Slutligen efterlyser jag en noggrann och objektiv översyn av parlamentsledamöternas pensionsfonder i stället för att man låter det leda till demagogi.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Alla EU-institutioner som är beroende av EU-budgeten bör noggrant kontrolleras av revisionsrätten och av alla enheter med denna funktion. Det är nödvändigt att kontrollera om EU-medlen används på rätt sätt, om institutionerna uppfyller de mål som har satts upp för dem och om några resurser kastas bort. Generellt sett – med bara ett fåtal undantag av att döma av de revisioner vi redan har sett – kan vi säga att institutionerna i fråga använder de medel som de har tilldelats på ett korrekt sätt och att de uppfyller de mål som har föreslagits för dem. Därför röstade jag för betänkandet om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2008, avsnitt I – Europaparlamentet.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Vi röstade med föredraganden Bart Staes, även om vi förlorade ett viktigt ändringsförslag, nummer 22, om insyn i användningen av offentliga medel, som försvarades av föredraganden.

 
  
  

Betänkande: Czarnecki (A7-0080/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Jag anser att det är mycket viktigt att offentliga tjänstemän är ansvariga inför allmänheten och därför bör de ge objektiva och detaljerade redovisningar för hur de offentliga medlen har använts. Revisionsrätten angav i sin årsrapport att revisionen inte ledde till några väsentliga iakttagelser när det gäller Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK). Likväl tar revisionsrätten upp några situationer där inga förbättringar har skett såsom reseersättningen för EESK:s ledamöter, som endast bör grundas på de faktiska kostnaderna, eller det faktum att EESK ger sina anställda en ekonomisk fördel som anställda vid de övriga institutionerna inte får, vilket medför högre utgifter. Jag noterar med tillfredsställelse att EESK i sin årliga verksamhetsrapport har infört ett kapitel som beskriver hur parlamentets och revisionsrättens tidigare ansvarsfrihetsbeslut har följts upp.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Alla EU-institutioner som är beroende av EU-budgeten bör noggrant kontrolleras av revisionsrätten och av alla enheter med denna funktion. Det är nödvändigt att kontrollera om EU-medlen används på rätt sätt, om institutionerna uppfyller de mål som har satts upp för dem och om några resurser kastas bort. Generellt sett – med bara ett fåtal undantag att döma av de revisioner vi redan har sett – kan vi säga att institutionerna i fråga använder de medel som de har tilldelats på ett korrekt sätt och att de uppfyller de mål som har föreslagits för dem. Därför röstade jag för betänkandet om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2008, avsnitt VI – Europeiska ekonomiska och sociala kommittén.

 
  
  

Betänkande: Czarnecki (A7-0082/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Jag anser att det är mycket viktigt att offentliga tjänstemän är ansvariga inför allmänheten och därför bör de ge objektiva och detaljerade redovisningar för hur de offentliga medlen har använts. Parlamentets bedömning av de redovisningar som har lagts fram och deras respektive ansvarsfrihet ingår i denna kategori. Jag noterar med tillfredsställelse att revisionsrättens rapport inte ledde till några väsentliga iakttagelser när det gäller Regionkommittén. Jag instämmer i föredragandens positiva bedömning av förbättringarna av Regionkommitténs interna kontrollstandarder, i synnerhet förteckningarna över dess huvudsakliga administrativa, operationella och finansiella förfaranden. Slutligen noterar jag med tillfredsställelse kvaliteten på Regionkommitténs årliga verksamhetsberättelse, framför allt att man explicit har infört en beskrivning av hur parlamentets och revisionsrättens tidigare ansvarsfrihetsbeslut har följts upp och att man betonar dessa besluts betydelse och relevans.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Alla EU-institutioner som är beroende av EU-budgeten bör noggrant kontrolleras av revisionsrätten och av alla enheter med denna funktion. Det är nödvändigt att kontrollera om EU-medlen används på rätt sätt, om institutionerna uppfyller de mål som har satts upp för dem och om några resurser kastas bort. Generellt sett – med bara ett fåtal undantag att döma av de revisioner vi redan har sett – kan vi säga att institutionerna i fråga använder de medel som de har tilldelats på ett korrekt sätt och att de uppfyller de mål som har föreslagits för dem. Därför röstade jag för betänkandet om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2008, avsnitt VII – Regionkommittén.

 
  
  

Betänkande: Mathieu (A7-0074/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Ökningen av externa myndigheter har spelat en viktig roll när det gäller att koncentrera de tekniska och administrativa resurser som stöder kommissionens beslutsfattande. Eftersom de är utspridda i hela EU kan institutionerna verkligen komma närmare allmänheten, vilket ökar deras synlighet och legitimitet. Även om det ökade antalet myndigheter på det hela taget är positivt är sanningen att det skapar utmaningar när det gäller övervakningen och bedömningen av deras resultat. Efter antagandet av kommissionens meddelande ”EU:s tillsynsmyndigheter – mot en gemensam ansats” av den 11 mars 2008 återlanserade parlamentet, rådet och kommissionen projektet för att utarbeta en gemensam ram för myndigheterna, och 2009 inrättade de en interinstitutionell arbetsgrupp. Jag menar att gruppen kommer att vara mycket viktig när det gäller att undanröja de problem som revisionsrätten har upptäckt hos flera av myndigheterna och som till stor del är desamma samt när det gäller att utarbeta en gemensam ram som kommer att skapa möjligheter för bättre förvaltning av ekonomin och budgeten i framtiden.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Alla EU-institutioner som är beroende av EU-budgeten bör noggrant kontrolleras av revisionsrätten och av alla enheter med denna funktion. Det är nödvändigt att kontrollera om EU-medlen används på rätt sätt, om institutionerna uppfyller de mål som har satts upp för dem och om några resurser kastas bort. Generellt sett – med bara ett fåtal undantag att döma av de revisioner vi redan har sett – kan vi säga att institutionerna i fråga använder de medel som de har tilldelats på ett korrekt sätt och att de uppfyller de mål som har föreslagits för dem. Därför röstade jag för betänkandet om ansvarsfrihet för 2008: byråernas verksamhetsresultat, ekonomiska förvaltning och kontroll.

 
  
  

Betänkande: Mathieu (A7-0075/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) I sin rapport om Europeiska polisakademins årsredovisning för budgetåret 2008 bekräftade revisionsrätten sitt yttrande, dock utan att införa reservationer om räkenskapernas tillförlitlighet, och avgav ett yttrande med reservationer om de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet. Dessutom är akademins svar på revisionsrättens anmärkningar ännu en gång i regel otillräckliga, och dess utfästelser är för vaga och ogenomtänkta. Därför har den ansvarsfrihetsbeviljande myndigheten heller ingen möjlighet att göra en riktig bedömning av om akademin verkligen är i stånd att bättra sig i framtiden. Det kvarstår även ett antal strukturella problem och oriktigheter som anges i betänkandet. Därför instämmer jag i föredragandens beslut att skjuta upp beslutet att bevilja ansvarsfrihet för direktören för Europeiska polisakademin avseende genomförandet av akademins budget för budgetåret 2008.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Alla EU-institutioner som är beroende av EU-budgeten bör noggrant kontrolleras av revisionsrätten och av alla enheter med denna funktion. Det är nödvändigt att kontrollera om EU-medlen används på rätt sätt, om institutionerna uppfyller de mål som har satts upp för dem och om några resurser kastas bort. Generellt sett – med bara ett fåtal undantag att döma av de revisioner vi redan har sett – kan vi säga att institutionerna i fråga använder de medel som de har tilldelats på ett korrekt sätt och att de uppfyller de mål som har föreslagits för dem. Därför röstade jag för betänkandet om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska polisakademin för budgetåret 2008.

 
  
  

Betänkande: Salafranca Sánchez-Neyra (A7-0111/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Elena Oana Antonescu (PPE), skriftlig. (RO) Konsolideringen av det biregionala strategiska partnerskapet mellan EU och Latinamerika och Västindien, som undertecknades 1999, måste prioriteras högt i EU:s utrikespolitiska dagordning. Även om betydande framsteg har gjorts under de senaste 10 åren i fråga om utvecklingen av de bilaterala förbindelserna mellan EU och Latinamerika återstår mycket att göra. Huvudsyftet med partnerskapet är att till 2015 skapa ett område för övergripande interregionalt partnerskap mellan EU och Latinamerika i frågor som rör politik, ekonomi, handel, social verksamhet och kultur, och därigenom få till stånd en hållbar utveckling i båda regionerna.

Dagens omröstning innebär att Europaparlamentet stöder antagandet av en framtida stadga för fred och säkerhet mellan EU och Latinamerika som, med FN:s stadga och därtill knuten internationell rätt som grund, ska innehålla gemensamma strategier och politiska och säkerhetsinriktade handlingslinjer.

Jag anser också att kampen mot klimatförändringar, som drabbar världens fattigaste länder hårdast, måste vara en nyckelfråga i strategin för förbindelserna mellan EU och Latinamerika. Båda sidor måste anstränga sig för att nå en gemensam förhandlingsposition som en del av diskussionerna inför FN-konferensen om klimatförändringar, som kommer att hållas i slutet av året i Mexiko.

 
  
MPphoto
 
 

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. (FR) Initiativbetänkandet om EU:s strategi för förbindelserna med Latinamerika omfattar det tillvägagångssätt som EU förespråkar i samband med internationella förbindelser. Texten förenar de ekonomiska, sociala, politiska och institutionella dimensionerna och säkerställer att handeln mellan de två regionerna även gynnar de mest utsatta befolkningsgrupperna, och bidrar till hållbar utveckling av subkontinenten. Dessutom rekommenderas en harmonisering av finansiella bestämmelser för att införa ett större ansvarstagande på global nivå. Jag röstade därför helt klart för betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Sebastian Valentin Bodu (PPE), skriftlig. (RO) Den resolution som antogs i dag vid Europaparlamentets plenarsammanträde ger en viktig signal om att Europeiska unionen är mycket väl medveten om sin roll i världen. Latinamerika är ett populärt turistmål för många européer, men det betyder mycket mer än så för EU. Regionen kan ha en del brister på demokratiområdet, sett enligt EU:s standarder och principer.

Europaparlamentet debatterade nyligen en resolution om flagranta brott mot mänskliga rättigheter på Kuba. Situationen slutade med döden för människor som utövade sin yttrandefrihet. Detta är tragiska händelser som aldrig får inträffa igen. Europeiska unionens erfarenheter säger oss dock att förbindelser som byggs över tid, baserade på vänskap och diplomati, är mycket mer produktiva på lång sikt.

Med en konstruktiv inställning kommer vi att framgångsrikt kunna exportera EU:s demokratiska principer, vilket är vår strävan. Latinamerika är en stor kontinent som inte kan ignoreras ur ett ekonomiskt eller socialt perspektiv. Europeiska investeringsbanken har redan länge verkat i Sydamerika och skapat möjligheter till långsiktiga investeringar, vilket i sig är värt att notera. Den resolution som antogs i dag är en del av ett tydligt mandat till EU:s höga representant om hur vi vill hantera förbindelserna med Latinamerika.

 
  
MPphoto
 
 

  Corina Creţu (S&D), skriftlig. (RO) Jag stöder resolutionens budskap om att förbättra samordningen mellan regionerna när det gäller synpunkter om hur millennieutvecklingsmålen ska uppnås, i synnerhet inför toppmötet om millennieutvecklingsmålen som kommer att hållas i september. Vi behöver upprätta en gemensam grund. Vi ligger efter när det gäller att uppnå de mål som föreslagits för 2015, särskilt i fråga om att bekämpa fattigdomen. I synnerhet nu under den globala lågkonjunkturen måste investeringarna inriktas på fattigare länder och på de mest utsatta befolkningsgrupperna, så att dessa kan dra nytta av nya arbetstillfällen och förutsättningarna för social integration.

 
  
MPphoto
 
 

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstade för betänkandet om EU:s strategi för förbindelserna med Latinamerika, som förespråkar ett fullt biregionalt strategiskt partnerskap. Jag vill särskilt framhålla rekommendationen att regionerna ska sträva efter att uppnå en gemensam förhandlingsposition i diskussionerna om FN:s ramkonvention om klimatförändringar.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Jag håller med föredraganden om att det är viktigt att fördjupa och förbättra det biregionala samarbetet mellan Europeiska unionen och Latinamerika. Men jag tror ändå att EU måste ägna särskild uppmärksamhet åt ett av de latinamerikanska länderna, vars enorma befolkning, ekonomiska potential och ställning som regional ledare kräver denna uppmärksamhet. Jag talar naturligtvis om världens största portugisisktalande land, Brasilien. I kommissionens meddelande KOM(2007)0281 av den 30 maj 2007 erkänns uttryckligen att ”dialogen mellan EU och Brasilien (…) inte utnyttjas tillräckligt och har huvudsakligen ägt rum inom ramen för kontakterna mellan EU och Mercosur. Brasilien är det sista av ’BRIC’-länderna att möta EU vid ett toppmöte. Tiden är nu mogen för att betrakta Brasilien både som en strategisk partner och som en betydande latinamerikansk aktör och ett ledande land i regionen.” De andra europeiska institutionerna gör vad de ska, men Europaparlamentet motsätter sig att man skapar förbindelser med detta stora land på annat sätt än genom Mercosur, vilket gör landet till det enda av Brik-länderna, dvs. Brasilien, Ryssland, Indien och Kina, där Europeiska unionen inte har en parlamentarisk delegation. Denna föråldrade och beklagansvärda situation måste snarast åtgärdas.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) Det biregionala strategiska partnerskapet bidrar till ytterligare samordning mellan EU och Latinamerika i internationella forum och institutioner. Vi bör fastställa en gemensam dagordning och fortsätta att samordna våra ståndpunkter i frågor av global betydelse, med beaktande av båda parternas intressen och problem. Därför röstade jag för kommissionens meddelande Europeiska unionen och Latinamerika: Globala aktörer i partnerskap, i vilket man försöker identifiera konkreta förslag som kan bidra till ett fullständigt genomförande av det biregionala strategiska partnerskapet.

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) I detta betänkande tas ingen hänsyn till de verkliga problemen i Latinamerika. Inte heller tar man upp de viktigaste frågorna som bör ingå i EU:s strategi för förbindelserna med Latinamerika.

Exempelvis nämns ingenting om alla de ekonomiska och sociala problem som blir följden av undertecknandet av frihandelsavtalen, och man accepterar en normalisering av förbindelserna med Honduras som ett obestridligt faktum och ignorerar därmed statskuppen och morden på medlemmar i motståndsrörelsen mot kuppen. Man blundar för situationen i Colombia. Brotten som begås av paramilitära trupper och förföljelse av fackliga medlemmar och politiker är tydligen inte problem som är värda att nämnas. Å andra sidan kritiseras Bolivia och Venezuela, trots att man inte uttryckligen nämner dessa länder.

Däremot sägs ingenting om att USA återigen sätter in sin fjärde flotta i området, om USA:s plan att utnyttja sju colombianska militärbaser eller om de interventioner som genomförs från militärbaser på EU-länders och Nato-länders territorier.

Tyvärr har de flesta av våra ändringsförslag angående de här frågorna avvisats, så till slut röstade vi emot resolutionen.

 
  
MPphoto
 
 

  Erminia Mazzoni (PPE), skriftlig. (IT) Jag röstade för betänkandet med en reservation, som också är en förhoppning: att vi kommer att finna en lösning på den så kallade tango bond-situationen som kastar en sådan skugga över våra förbindelser med Argentina.

Vår beslutsamhet att främja förbindelserna med länderna i Latinamerika kan bana väg för en lösning på hela frågan om de europeiska investerarnas rättigheter, på ett lämpligt sätt.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig. (FR) Denna text är arrogant och imperialistisk, och den är inte acceptabel. Den ger uttryck för stöd åt återupptagandet av förhandlingarna om ett frihandelsavtal med Centralamerika, Colombia och Peru. Sådana förhandlingar är skadliga inte bara ur ett ekonomiskt och socialt perspektiv, utan också för demokratin. Hur kan vi förhandla med Porfirio Lobo Sosas kuppregering i Honduras och sedan hävda att vi slår vakt om rättsstaten och de mänskliga rättigheterna? Hur kan vi förhandla bilateralt med Álvaro Uribes och Alan Garcías förtryckarregimer och strunta i yttrandet från andra suveräna stater, medlemmar i Andinska gemenskapen, som Bolivia och Ecuador? Jag röstar emot texten, som strider mot principerna om demokrati och humanism.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Vi anser att det faktum att EU är den största investeraren och den näst största handelspartnern i Latinamerika, liksom den största givaren av utvecklingsstöd, är skäl nog för att det ska finnas en tydlig och väl definierad strategi för förbindelserna mellan EU och Latinamerika. Vi förespråkar tydliga riktlinjer om bästa sättet att samarbeta för att främja politisk stabilitet, bekämpa klimatförändringarna, hantera migrationsströmmar och förebygga naturkatastrofer. Tragedin i Haiti har tydliggjort att EU inte längre ligger i topp, jämfört med andra som ingrep. Vi hävdar därför att EU måste förbättra sitt agerande på internationell nivå. Unionen måste ingripa på ett mer konsekvent och effektivt sätt i den internationella politiken. Förbättringen måste ske vid nästa toppmöte, som äger rum den 18 maj i Madrid, och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik måste delta aktivt i toppmötet.

 
  
MPphoto
 
 

  Willy Meyer (GUE/NGL), skriftlig. (ES) Jag kunde inte rösta för denna text, eftersom ett av målen i det strategiska partnerskapet är att sluta subregionala partnerskapsavtal med Centralamerika, Peru och Colombia, och Mercosur, trots statskuppen i Honduras och den illegitima regeringen som Porfirio Lobo har bildat till följd av kuppen. EU kan inte behandla en regering som bildats genom en statskupp på samma sätt som man behandlar valda regeringar. I målet att skapa ett övergripande interregionalt partnerskap mellan EU och Latinamerika tas heller ingen hänsyn till olikheterna mellan regionerna. De nuvarande villkoren i associeringsavtalet mellan EU och Peru och Colombia liknar villkoren i ett frihandelsavtal, och det kommer varken att gynna människorna i EU eller i Latinamerika. Jag tror inte heller på möjligheten att öppna en politisk trepartsdialog (som EU–Latinamerika–Förenta staterna). Det finns redan multilaterala organisationer som FN för den typen av dialog. Det omfattar även inrättandet av en stiftelse för EU och Latinamerika/Västindien. Jag skulle inte vara emot detta om det inte vore för att föredraganden föreslår att den ska inrättas med hjälp av offentligt och privat kapital, vilket öppnar för de multinationella företagen.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. (DE) Det omfattande betänkandet om Latinamerika intar en förnuftig hållning genom att föreslå att utvecklingen av förbindelserna mellan EU och de sydamerikanska staterna ska ske genom ett strategiskt partnerskap. Inrättandet av ett gemensamt område för EU och Latinamerika har potential att inte bara få positiva ekonomiska resultat utan också, och framför allt, att stärka EU:s roll som utrikespolitisk aktör, särskilt i förhållande till USA. Tyvärr innehåller betänkandet också en del punkter och formuleringar som speglar vissa parlamentsledamöters nästan missionärslika iver och som kan tolkas som en alltför stor inblandning i de sydamerikanska staternas inre angelägenheter. Det är varken nödvändigt eller meningsfullt att i detalj ange hur dessa länder bör organisera sin ekonomi eller sin utbildnings- och forskningspolitik, eller ge detaljer om hur de ska reglera sin utrikespolitik. Det är till exempel absurt att uppmana de latinamerikanska länderna att införa sexualundervisning. Jag avstod därför från att rösta i slutomröstningen.

 
  
MPphoto
 
 

  Justas Vincas Paleckis (S&D), skriftlig. (LT) Europeiska unionen är Latinamerikas partner. Vi måste bekämpa dagens utmaningar och globala problem tillsammans. Det handlar om problem som den ekonomiska och finansiella krisen, klimatförändringarna, hoten mot säkerheten, kampen mot terrorism, narkotikahandel och organiserad brottslighet. Vi måste tillsammans värna om miljön, spara naturresurser och bekämpa fattigdom, ojämlikhet och migration. Jag röstade för betänkandet eftersom det innehåller lämpliga åtgärder för att bekämpa fattigdomen i regionen: utbildning och en minskning av skillnaderna mellan regionens rikaste och fattigaste länder. EU har solidaritetsfonderna och främjar även integrationsprojekt, medan Latinamerika inte har sådana möjligheter. Jag håller med föredraganden om att Latinamerikaregionen kan stärkas genom att följa EU:s modell för integration. Den kommer dessutom att ge invånarna ökad säkerhet och ökat välstånd.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Jag avstod från att rösta i slutomröstningen om betänkandet. Även om rapporten inte är något vi skulle kunna acceptera som ett bra bidrag till det kommande toppmötet mellan EU och Latinamerika i Madrid, har vi lyckats behålla eller rösta in några viktiga punkter i texten.

De gröna ljuspunkterna i detta annars nedslående betänkande är följande: stycket om domen som Interamerikanska domstolen för de mänskliga rättigheterna nyligen avkunnade i Campo Algodonero-målet rörande kvinnomord i Mexiko behölls i texten, med 359 röster för, 235 emot och 17 nedlagda röster, vi lyckades få med att den europeiska investeringsmekanismen i första hand bör användas för projekt som bidrar till kampen mot klimatförändringarna, som lokal kollektivtrafik, elbilar och Yasuni-ITT-projektet i Ecuador (Håll oljan under jord). Allt som allt antogs 10 av de 16 ändringsförlagen från Verts/ALE.

Tyvärr förlorade vi omröstningarna om alla ändringsförslag som uttryckte skepsis mot de nyligen ingångna frihandelsavtalen och associeringsavtalen som är under förhandling. Vi varnade för risken att försvaga de befintliga bräckliga regionala integrationssträvandena. Slutligen avvisades även vårt ändringsförslag om utfasning av enorma energiprojekt som kraftigt skadar miljön.

 
  
MPphoto
 
 

  José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra, (PPE) , skriftlig. (ES) Några av de uttryck som ingår i punkt 34, som infördes genom yttrandet från utskottet för utveckling, är så tvetydiga att de skulle kunna tolkas som att man uttrycker sig självbelåtet om något så motbjudande som abort. Den spanska delegationen i Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) har därför bett gruppen om en separat omröstning om den punkten, för att göra det helt klart att den motsätter sig varje initiativ som syftar till att kränka de mest sårbara individernas oförytterliga rättigheter.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. (PT) Europeiska unionen och Latinamerika har under många år utvecklat ett starkt strategiskt partnerskap. Unionen är den största investeraren i Latinamerika, dess näst största handelspartner och dess största givare av utvecklingsbistånd. Huvudsyftet är att till 2015 skapa ett område för övergripande interregionalt partnerskap mellan EU och Latinamerika i frågor som rör politik, ekonomi, handel, social verksamhet och kultur, och därigenom få till stånd en hållbar utveckling i båda regionerna.

I detta sammanhang vill jag först och främst betona vikten av att återuppta förhandlingarna om associeringsavtalet mellan EU och Mercosur, som säkerligen blir det mest ambitiösa biregionala avtalet någonsin. Jag välkomnar också partnerskapsavtalen om handel mellan Europeiska unionen och Centralamerika och med Andinska gemenskapen, liksom en fördjupning av de befintliga associeringsavtalen med Mexiko och Chile.

Det är dock beklagligt att sådana avtal skulle kunna påverka EU:s egen produktion inom just dessa sektorer, särskilt i de yttersta randområdena som har ständiga svårigheter. Det är också beklagligt att man inte kunnat hitta någon lämplig kompensation för dessa regioner på EU-nivå. Jag röstade för betänkandet eftersom jag anser att ett partnerskap mellan dessa två världsregioner är viktigt och kommer att skapa ömsesidiga fördelar på det politiska, ekonomiska och sociala planet.

 
  
  

Toppmöte mellan EU och Kanada (RC-B7-0233/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Elena Oana Antonescu (PPE), skriftlig. (RO) I den resolution som antogs i dag uttrycker Europaparlamentets sin oro över att Kanada fortfarande tillämpar visumkrav för rumänska, bulgariska och tjeckiska medborgare, och begär att visumkravet hävs så snart som möjligt.

Att behålla visumkravet för medborgare från dessa medlemsstater strider mot principen om fri rörlighet och skapar omotiverade skillnader och orättvisor. Europeiska unionens medborgare måste ha rätt till lika och rättvis behandling.

Trots att parterna vid toppmötet mellan EU och Kanada i Prag 2009 bekräftade sitt gemensamma mål att säkerställa den fria rörligheten för personer i fullständig säkerhet mellan EU och Kanada har fortfarande ingenting förändrats, och nu är det 2010.

Jag är övertygad om att Kanada inom kort kommer att göra allt för att häva visumkravet. Tillsammans med mina kolleger i Europaparlamentet kommer jag att fortsätta arbeta för att rumänska, bulgariska och tjeckiska medborgare ska kunna resa fritt så snart som möjligt.

 
  
MPphoto
 
 

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. (EN) Jag röstade för denna resolution, eftersom jag anser att de pågående förhandlingarna om ett övergripande avtal om ekonomi och handel skulle kunna stärka förbindelserna mellan EU och Kanada. Under det kommande toppmötet mellan EU och Kanada väntas fokus ligga på att stärka de politiska förbindelserna mellan de två partnerländerna. Särskilt kommer man att ta upp gemensamma utmaningar som förhandlingarna om ett övergripande avtal om ekonomi och handel, utrikes- och säkerhetsfrågor, ett samordnat svar på den finansiella och ekonomiska krisen samt energi och klimatförändringar. Eftersom både EU och Kanada vill bygga upp en koldioxidsnål global ekonomi som är säker och hållbar, investera i teknik för ren energi och spela en ledande roll för att skapa gröna jobb så kommer vi att kunna stärka vår förmåga att anpassa oss till klimatförändringens konsekvenser.

 
  
MPphoto
 
 

  Corina Creţu (S&D), skriftlig. (RO) Medborgare i tre EU-medlemsstater behöver fortfarande visum till Kanada. Rumäner och bulgarer har fått sällskap av tjeckerna, som nu krävs på visum på grund av den stora tillströmningen av romer. Här krävs närmare samarbete, dels mellan EU:s medlemsstater för att lösa den romska befolkningsgruppens problem, dels mellan medlemsstaterna och Kanada för att skapa ett så effektivt och öppet system som möjligt för att informera om villkoren för utfärdande av visum och därmed minska antalet avslag. Samtidigt måste Kanadas viseringssystem ses över. Faktum är att en av resolutionens stora förtjänster ligger i att man direkt begär av Kanada att landet vidtar åtgärder för att häva viseringskravet.

 
  
MPphoto
 
 

  Ioan Enciu (S&D), skriftlig. (RO) Kanada är en av Europeiska unionens äldsta partner, och årets toppmöte är viktigt för att kunna fortsätta och befästa det goda bilaterala samarbetet på alla områden. Jag röstade för den gemensamma resolutionen eftersom den koncist och objektivt sammanfattar de positiva utsikterna inför vårt framtida samarbete.

Garanterad ömsesidighet i bilaterala förbindelser är en av Europeiska unionens grundläggande principer. Jag hoppas att Kanada inom en snar framtid kommer att häva visumkravet för rumänska, tjeckiska och bulgariska medborgare, och därmed säkerställa en rättvis och lika behandling av alla medborgare i Europeiska unionen. Samtidigt välkomnar jag de åtgärder som hittills har vidtagits för att underteckna ett handelsavtal mellan EU och Kanada, och jag hoppas att årets möte kommer att ge de impulser som behövs för att slutföra det.

Med tanke på den nuvarande ekonomiska situationen och klimatsituationen måste jag betona att det krävs ett nära samarbete för att identifiera alternativ till den konventionella energiproduktionen, med respekt för varje stats särskilda omständigheter, eftersom både EU och Kanada är engagerade i att utveckla och använda koldioxidsnål teknik. Samtidigt måste samarbetet också främjas inom energi, klimatfrågor och sjöfarten i den arktiska regionen.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Av historiska och kulturella skäl utgör Kanada en pålitlig och viktig partner för Europeiska unionen, på grund av etnisk och politisk samhörighet, och på grund av att våra civilisationer har gemensamma värderingar och referenser. Ett övergripande avtal om ekonomi och handel med Kanada vore ett positivt bidrag till fördjupningen av de redan utmärkta förbindelserna mellan EU och Kanada. Trots att svårigheter har uppstått i förbindelserna, särskilt när det gäller fiske, säkerhet och invandring, är förbindelserna mellan EU och Kanada stabila och lönsamma för båda parter i jämförelse med andra länder. Jag hoppas att dessa förtroendefulla förbindelser länge och att parterna på båda sidor av Nordatlanten fortsätter att vara fredliga och välmående.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) Partnerskapet mellan Kanada och Europeiska unionen är ett av våra äldsta och närmaste. Det går tillbaka till 1959, och de pågående förhandlingarna om ett övergripande avtal om ekonomi och handel syftar till att ytterligare stärka förbindelserna mellan EU och Kanada. Under 2010 är Kanada ordförande i G8-gruppen, och landet kommer att vara värd för nästa G20-toppmöte. Jag välkomnar därför varmt kommissionens uttalande där framstegen i förhandlingarna om ett övergripande avtal om ekonomi och handel nämns som grundläggande för de ekonomiska förbindelserna mellan EU och Kanada. I detta sammanhang anser jag att toppmötet mellan EU och Kanada i Bryssel den 5 maj 2010 innebär ett gyllene tillfälle att påskynda dessa förhandlingar. Framför allt välkomnar jag avsikten att inleda en omfattande reform av Kanadas system för fiskeförvaltning, vilket också berör Fiskeriorganisationen för Nordatlantens västra del (Nafo).

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig. (FR) Denna text är mycket positiv till de förhandlingar som inleddes av kommissionen i syfte att säkra ett övergripande avtal om handel och ekonomi mellan EU och Kanada. Avtalet kommer att förhandlas fram bakom ryggen på medborgarna, trots att det kommer att ha en betydande inverkan på deras dagliga liv inom områden som nedmontering av offentliga tjänster, investerares rätt att skydda sina vinster framför staternas rätt att skydda allmänintresset, försämring av arbetstagarnas rättigheter, samt begränsning av tillgången till hälsovård, vatten, utbildning och kultur. Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater), gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa, Europeiska konservativa och reformister samt gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater och demokrater i Europaparlamentet föreslår att vi ska stödja och till och med påskynda denna politik och detta uppenbara förnekande av demokrati. Jag är helt emot det.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Kanada har en historia av partnerskap med EU, och det är naturligt att partnerskapet med åren har fördjupats och förbättrats. Det övergripande avtalet om handel och ekonomi kommer att behandlas särskilt vid toppmötet, i hopp om att förhandlingarna ska bli framgångsrika, eftersom avtalet är grundläggande för EU och Kanadas ekonomiska förbindelser. Det finns också andra relevanta frågor att diskutera mellan EU och Kanada, såsom unionens bistånd, särskilt till Haiti, samt frågor kring fiske och miljön. Vi får inte glömma att Lissabonfördraget har gett parlamentet nya befogenheter när det gäller förhandlingar om internationella avtal och att parlamentet nu måste delta i alla skeden av förhandlingarna.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. (DE) Jag röstade för det gemensamma förslaget till en resolution om toppmötet mellan EU och Kanada, eftersom jag tycker det är viktigt att inte bara upprätthålla, utan också fördjupa och förbättra förbindelserna på hög nivå. Särskilt bör den planerade gemensamma åtgärden för införandet av en bankavgift eller transaktionsskatt på global nivå också understrykas i sammanhanget.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Resolutionen röstades igenom med stor majoritet. Jag avstod på grund av formuleringen i punkt 6 om romer som motiverar Kanadas restriktiva viseringspolitik mot Bulgarien, Rumänien och Tjeckien. Verts/ALE-gruppen lyckades dock få med följande mening i resolutionen angående blåfenad tonfisk och Cites-konventionen: ”Parlamentet uttrycker sin besvikelse över den kanadensiska regeringens ståndpunkt vid den senaste konferensen för parterna i konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter (Cites) i frågan om huruvida blåfenad tonfisk ska föras in i bilaga I till Cites-konventionen”.

 
  
MPphoto
 
 

  Alf Svensson (PPE), skriftlig. − När Europaparlamentet röstade om resolutionen där prioriteringarna inför det kommande toppmötet mellan EU och Kanada fastläggs, tillhörde jag minoriteten som röstade emot förslaget. Texten är till stora delar bra, men innehåller två stycken som jag helt enkelt inte kan ställa mig bakom. I punkt två fastslås att ett prioriterat diskussionsämne vid toppmötet bör vara ”frågan om huruvida en bankavgift eller en transaktionsskatt på global nivå ska införas”. Denna typ av avgift eller skatt på internationella transaktioner är jag starkt emot. Det finns enligt min mening en lång rad andra frågor inom det ekonomiska området som hellre borde vara prioriterade under toppmötet.

Vidare är jag bekymrad över ordalydelsen i punkt 6, som lyder ”Parlamentet konstaterar att den kanadensiska regeringen införde visumkrav för tjeckiska medborgare som ett svar på den stora tillströmningen av romer till landet”. Detta må vara den kanadensiska motiveringen, men det finns som jag ser det ingen som helst anledning för oss som européer att ställa oss bakom den, eller ens citera den som en poäng i en av EU:s texter. Eftersom dessa två formuleringar fanns med i resolutionen och begäran om att stryka dem tyvärr inte vann majoritet, röstade jag emot resolutionen i sin helhet.

 
  
  

Swift (B7-0243/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Elena Oana Antonescu (PPE), skriftlig. (RO) Europaparlamentet har med dagens omröstning visat att det är öppet för att underteckna ett nytt avtal om behandling och överföring av uppgifter om finansiella betalningsmeddelanden som en del av programmet för att spåra finansiering av terrorism. Europaparlamentet har också upprepat att alla nya avtal på detta område ska vara förenliga med det nya regelverk som har inrättats genom Lissabonfördraget.

EU prioriterar fortfarande kampen mot terrorism. Ett produktivt samarbete med USA, som omfattar verksamhet som utbyte av uppgifter och information, är en viktig förutsättning för att avvärja framtida terroristattacker.

Jag tror att det är viktigt att utbytet av uppgifter strikt begränsas till information som behövs för att bekämpa terrorism. Massöverföring av uppgifter avviker från EU:s lagstiftning och praxis. Det är därför jag har använt dagens resolution till att uttryckligen uppmana kommissionen och rådet att ta upp frågan på lämpligt sätt i förhandlingarna med USA som kommer att äga rum inom en snar framtid, och att tillsammans med våra partner i USA undersöka hur man kan utforma ett genomblickbart och rättsligt korrekt förfarande för beviljandet av överföringar och hämtningar av relevanta uppgifter.

 
  
MPphoto
 
 

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. (FR) Jag röstade för den gemensamma resolutionen om Swift, som gäller överföring av betalningsmeddelanden från EU till USA som ett led i kampen mot terrorismen. Efter varningarna från Europaparlamentet för några veckor sedan är nu förhandlingarna på rätt spår. Europaparlamentet kommer nu att kunna spela sin roll i enlighet med de förfaranden som fastställs i Lissabonfördraget. Målet är att uppnå en jämvikt mellan respekten för individens rättigheter och ett effektiv skydd för våra medborgare mot terrorism. Det förhandlingsmandat som parlamentet i dag lagt fram för rådet stöder denna uppfattning.

 
  
MPphoto
 
 

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. (EN) Jag stödde denna resolution, eftersom det är viktigt att ha ett avtal som kan hjälpa både EU och Förenta staterna i kampen mot terrorism för att slå vakt om medborgarnas säkerhet utan att undergräva rättsstaten. EU måste fortfarande fastställa grundläggande principer om hur unionen generellt kommer att samarbeta med USA i kampen mot terrorismen. Det är därför kommissionens och rådets ansvar att undersöka möjligheterna att utforma ett öppet och rättsligt korrekt förfarande för beviljandet av överföring och hämtning av relevanta uppgifter och för genomförandet och övervakningen av uppgiftsutbytena. Detta ska göras i full överensstämmelse med principerna om proportionalitet och nödvändighet och med full respekt för grundläggande rättigheter enligt EU-lagstiftningen, vilket gör det möjligt att genomföra den relevanta EU-lagstiftningen fullt ut.

 
  
MPphoto
 
 

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. (LT) Vi måste sträva efter att stärka det transatlantiska samarbetet inom området för frihet, säkerhet och rättvisa, inom ramen för respekten för de mänskliga rättigheterna och medborgerliga friheterna. Ett system för skydd av personuppgifter måste införas på ett öppet och otvetydigt sätt. EU:s rättsliga krav om att personuppgifter måste behandlas på ett rättvist, proportionerligt och lagenligt sätt är av största betydelse och måste alltid efterlevas. För närvarande är riktat informationsutbyte omöjligt. Eventuella lösningar på problemet bör omfatta en avgränsning av tillämpningsområdet för överförda uppgifter och en förteckning över den typ av uppgifter som de berörda leverantörerna kan filtrera och ta fram samt alla kategorier av uppgifter som kan ingå i en överföring.

Därför är det särskilt viktigt att uppmana rådet och kommissionen att undersöka hur man kan utforma ett öppet och rättsligt korrekt förfarande för beviljande av överföringar och hämtningar av relevanta uppgifter samt för genomförandet och övervakningen av uppgiftsutbytet. Varje avtal mellan EU och USA måste omfatta strikta garantier för genomförande och kontroll av de amerikanska myndigheternas rutinmässiga hämtning, tillgång till och användning av alla uppgifter som överförs till dem inom ramen för avtalet. Genomförandet av dessa åtgärder bör övervakas av en lämplig myndighet som utsetts av EU.

 
  
MPphoto
 
 

  Sebastian Valentin Bodu (PPE), skriftlig. (RO) Nationalstaten Rumänien har ställt sig bakom antagandet av Swift-avtalet. Europaparlamentet ansåg dock att den första versionen av det avtal som förhandlats fram av företrädare för kommissionen och USA:s administration åsidosatte EU-medborgarnas rättigheter, då uppgifterna har behandlats i massöverföringar och inte på specifik grund när misstankar uppstått. Det är viktigt att det nya avtalet, som nyligen var föremål för förhandlingar i Washington mellan företrädare för EU och den amerikanska kongressen, tar upp Europaparlamentets oro. Det finns alltid en risk att även den nya versionen av avtalet förkastas om det fortfarande strider mot Europeiska unionens stadga om de mänskliga rättigheterna.

Europaparlamentet är medvetet om att detta avtal är viktigt även för EU-medborgarnas säkerhet. Det är tydligt att ledamöternas invändningar snarare rör avtalets innehåll än dess form. Europaparlamentet har fått större beslutsbefogenheter genom Lissabonfördraget, och institutionen har som norm att utöva sina egna befogenheter och övervaka EU-medborgarnas intressen. Under förutsättning att EU-lagstiftarnas synpunkter beaktas i en framtida version av avtalet kommer det att antas. Kampen mot terrorism och snabb upptäckt av misstänkta banköverföringar ligger fortfarande i topp bland EU:s prioriteringar.

 
  
MPphoto
 
 

  Françoise Castex (S&D), skriftlig. (FR) Efter Europaparlamentets förkastande av Swift-avtalet i februari 2010 måste ett nytt avtal förhandlas fram mellan EU och USA för överföring av bankuppgifter i samband med kampen mot terrorism. Genom att förkasta avtalet i februari har vi i parlamentet vägrat att tillåta fortsatt massiv och okontrollerad överföring av uppgifter till Förenta staternas finansministerium. Jag röstade för resolutionen i dag för att påverka Europeiska kommissionens nya mandat att förhandla om ett nytt avtal med Förenta staterna. Det vi i grunden efterfrågar är en omprövning av massöverföringar så att de sker på ett mer riktat sätt, så att rättslig prövning medges, så att uppgifterna sparas kortast möjliga tid och så att utbyte av uppgifter utförs på ömsesidig basis. Skyddet av personuppgifter är en viktig fråga för Europaparlamentet. Vi har därför varit mycket vaksamma när det gäller frågan om överföring av flygpassageraruppgifter. Vi kommer att skydda medborgarnas grundläggande rättigheter till det yttersta.

 
  
MPphoto
 
 

  Proinsias De Rossa (S&D), skriftlig. (EN) Jag stödde resolutionen om kommissionens rekommendation till rådet om ett bemyndigande att inleda förhandlingar med Amerikas förenta stater om utbyte av finansiella betalningsmeddelanden för att bekämpa terrorism. Enligt de nya bestämmelserna i Lissabonfördraget krävde interimsavtalet mellan Europeiska unionen och USA, som undertecknades i november 2009, Europaparlamentets samtycke. Jag röstade emot det avtalet, som förkastades av parlamentet av hänsyn till EU-medborgarnas och EU-företagens rätt till integritet, som hotades av oreglerade arrangemang för massöverföring av uppgifter. Terrorism måste bekämpas kraftfullt, men de medel som används får inte skapa en miljö som hotar de medborgerliga rättigheter som är själva målet för terrorattacker i första hand. Varje nytt avtal måste underordnas de grundläggande principerna. Utbytet måste begränsas strikt till vad som krävs för terroristbekämpningen, och en EU-myndighet måste garantera rättslig tillsyn och respekt för de krav på grundläggande rättigheter som EU-lagstiftningen ställer. Avtalet måste vara tidsbegränsat och kunna sägas upp omedelbart om någon skyldighet inte uppfylls.

 
  
MPphoto
 
 

  Nikolaos Chountis (GUE/NGL), skriftlig. (EL) Jag röstade emot detta resolutionsförslag, eftersom det inte förkastar massöverföring av uppgifter mellan USA och andra länder inom ramen för den så kallade kampen mot terrorismen. Det främjar inte heller behovet av ett internationellt bindande avtal mellan EU och USA om en ram för utbyte av information i syfte att se till att lagen följs. Eftersom Europaparlamentet måste godkänna utkastet till avtalet röstade jag också emot då det är oacceptabelt att ens inofficiella förhandlingar har inletts utan parlamentets fulla och jämlika deltagande.

 
  
MPphoto
 
 

  Carlos Coelho (PPE), skriftlig. (PT) Jag röstade emot interimsavtalet mellan EU och Förenta staterna om behandling och överföring av uppgifter om finansiella uppgifter om EU-medborgare, inte bara för att det är uppenbart dåligt på grund av att det ifrågasätter respekten för principerna om nödvändighet och proportionalitet, samt integritet och säkerhet för europeiska finansiella uppgifter, utan också därför att parlamentet förnekades rätten att utöva sina befogenheter. Jag tror på behovet av att stärka det transatlantiska samarbetet inom alla relevanta områden, särskilt inom området för frihet, säkerhet och rättvisa, men detta kan bara ske med en fullständig respekt för grundläggande principer som principerna om proportionalitet, nödvändighet och ömsesidighet. Jag måste på detta stadium berömma både kommissionen och rådet till deras nya inställning i fråga om samarbetet med parlamentet. Jag hoppas att vi tillsammans ska lyckas stadfästa de grundläggande principer som måste styra och underlätta framtida samarbete mellan EU och Förenta staterna i kampen mot terrorismen. Jag ser fram emot slutsatserna från det besök Europaparlamentets delegation gör i Washington, och hoppas att vi även här kommer att starta ett nytt kapitel.

 
  
MPphoto
 
 

  Ioan Enciu (S&D), skriftlig. (RO) Jag röstade för resolutionen, och jag måste upprepa att samarbetet mellan EU och USA i kampen mot terrorism är av avgörande betydelse, liksom undertecknandet av ett särskilt avtal mellan EU och USA på detta område. Avtalet måste ständigt övervakas av parlamentet. Rådet och kommissionen måste hålla EU:s lagstiftande organ informerat under varje skede av förhandlingarna om och undertecknandet av detta avtal. Europaparlamentet har uttryckt sin ståndpunkt i frågan vid ett flertal tillfällen.

I en annan viktig punkt i resolutionen krävs att varje förfrågan om överföring av uppgifter ska godkännas av en rättslig EU-myndighet. Överföringen av uppgifter måste vara motiverad och ske på ett öppet sätt. Medborgarna måste garanteras sina rättigheter, exempelvis rätten att få tillgång till, ändra och ta bort uppgifter samt rätt till ersättning och skadestånd i händelse av kränkning av privatlivet.

Jag vill betona att det krävs en lösning för att begränsa överföringen av uppgifter, så att endast uppgifter om personer som misstänks för terrorism får utväxlas. Det är viktigt att principerna om ömsesidighet och proportionalitet i avtalet respekteras och att det omedelbart upphävs om en skyldighet inte uppfylls. Jag är övertygad om att RIF-rådet kommer att beakta rekommendationerna i denna resolution.

 
  
MPphoto
 
 

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstade för denna resolution eftersom jag anser att alla avtal mellan EU och Förenta staterna på detta område måste innefatta strikta skyddsåtgärder beträffande genomförande och tillsyn, som ska övervakas av en lämplig myndighet som utses av EU. Det är det enda sättet att se till att dessa överföringar inte utgör ett avsteg från de principer som ligger till grund för EU:s lagstiftning och praxis.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Internationellt rättsligt samarbete och transatlantiskt samarbete är grundläggande i kampen mot terrorismen. Vi bör därför välkomna ett långsiktigt avtal mellan EU och Förenta staterna som handlar om att förhindra finansiering av terrorism. Samtidigt får inte ett sådant avtal hota integriteten vid fysiska och juridiska personers transaktioner. Därför är EU:s rättsliga krav på en rättvis, nödvändig, proportionerlig och laglig behandling av personuppgifter av avgörande betydelse och måste under alla omständigheter fortsätta att gälla.

EU måste fastställa de grundläggande principerna för hur man generellt ska samarbeta med Förenta staterna för att bekämpa terrorismen, och för mekanismerna för att överföra information om EU-medborgares transaktioner som anses vara misstänkta eller oregelbundna. Ett avtal mellan EU och USA om rättsligt samarbete för att förhindra finansiering av terrorism måste undertecknas. Avtalet ska garantera att alla överföringar av personuppgifter sker med respekt för EU-medborgares och EU-företags rättigheter och friheter, och att deras säkerhet skyddas utan att integriteten i transaktionerna riskeras i onödan.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) Enligt villkoren i interimsavtalet som undertecknades mellan USA och EU har jag erkänt behovet av transatlantiskt samarbete i kampen mot internationell brottslighet och terrorism. Jag underströk att samarbetet borde fastställas på grundval av ömsesidig tillförlitlighet och respekt för principerna om ömsesidighet, proportionalitet och respekt för medborgarnas rättigheter. Säkerheten får dock aldrig åsidosättas, utan snarare komplettera andra rättigheter, friheter och garantier. Det är inte acceptabelt att polisen i Portugal bara kan få tillgång till en persons bankuppgifter om de har en arresteringsorder, medan miljontals uppgifter kan skickas till polisen i USA för tolkning och analys utan någon rättslig kontroll. Jag röstade därför emot interimsavtalet. Det nya förslaget till resolution visar dock på en ny inställning från kommissionens och rådets sida i fråga om samarbetet med parlamentet. Jag hoppas att det framtida samarbetet mellan EU och USA i kampen mot terrorismen kommer att bygga på principerna om proportionalitet, nödvändighet och ömsesidighet.

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Efter det stora bakslaget för EU:s förslag till Swift-avtal med Förenta staterna har vi nu fått tillbaka en resolution som bara är värd vår allra kraftigaste kritik eftersom den accepterar tanken på ett omfattande utbyte av uppgifter inom den så kallade ”kampen mot terrorismen”. Många specialister har hävdat att skyddet av rättigheter, friheter och garantier inte kan säkerställas enligt ett sådant avtal. Det så kallade ”Swift-avtalet” och ramavtalet om skydd och utbyte av uppgifter utgör ett hot, inte en säkerhetsgaranti.

Dataskydd, befogenheter, lagstiftning och skydd av privatlivet får en annan innebörd när det gäller förbindelserna mellan EU och USA. Dessa frågor måste klargöras innan kommissionen får ett nytt mandat.

Trots detta har majoriteten här i parlamentet gett kommissionen ett carte blanche genom att ställa upp vaga begränsningar som ”proportionalitet” och ”ömsesidighet”. Det öppnar en sannskyldig Pandoras ask. Friheten begränsas och medlemsstaterna fråntas sina funktioner, exempelvis genom att rätten att besluta om överföring av de egna medborgarnas uppgifter till en EU-utsedd ”rättslig myndighet”.

Det finns inget utrymme för ”proportionalitet” och ”ömsesidighet” när det gäller masslagring och massöverföring av uppgifter, eftersom det innebär en rad okontrollerbara risker, särskilt i fråga om vem som har tillgång till uppgifterna och hur och i vilket syfte de används.

 
  
MPphoto
 
 

  Sylvie Guillaume (S&D), skriftlig. (FR) Jag röstade för att ge Europeiska kommissionen ett stärkt mandat att förhandla med Förenta staternas myndigheter om Swift-frågan. Naturligtvis måste vi få garantier om att två viktiga reservationer tas upp – frågan om massöverföring och möjligheten för EU-medborgare att få rättslig prövning i USA. Det är därför jag anser att mandatet måste ändras betydligt innan det antas, eftersom jag annars efter förhandlingarna återigen måste rösta nej till avtalet, som jag redan har gjort tidigare.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig. (FR) Jag röstar emot denna text, som förespråkar en möjlighet till en överenskommelse mellan EU och Förenta staterna om överföring av Swift-uppgifter. Det är under rådande förhållanden omöjligt att filtrera de uppgifter som ska skickas till de amerikanska myndigheterna. De amerikanska myndigheterna kommer därmed att få tillgång till en hel del privata uppgifter som skickas som en brådskande åtgärd till följd av ett terroristhot som, även om det är äkta, fortfarande används för imperialistiska syften. I texten krävs inte heller ömsesidighet från USA:s sida, utan man nöjer sig med att ödmjukt ”påpeka” att detta vore normalt. Det är helt oacceptabelt att EU görs till en lydstat under USA. Det har aldrig funnits en bättre tidpunkt för EU att hävda sitt oberoende gentemot Förenta staterna.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Kampen mot terrorismen är en angelägenhet för EU och för resten av den demokratiska världen. Varje mekanism som kan bidra till att upptäcka eventuella angrepp är oumbärlig för att kampen ska lyckas. Swift-avtalet är ett mycket kraftfullt instrument i kampen mot terrorismen, eftersom det ger tillgång till privilegierad finansiell information om belopp som överförs mellan länderna. Omförhandlingen av avtalet med Förenta staterna är ett unikt tillfälle för EU att effektivt bidra till upptäckt av nya terrorister och potentiella attacker. Just nu är samarbetsviljan stor på den amerikanska sidan – man försöker få till stånd ett avtal som effektivt skyddar överförda uppgifter och erbjuder största möjliga ömsesidighet.

 
  
MPphoto
 
 

  Willy Meyer (GUE/NGL), skriftlig. – (ES) Jag röstade mot denna gemensamma resolution som lagts fram av företrädare för gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa, gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater och demokrater i Europaparlamentet, Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) och gruppen Europeiska konservativa och reformister eftersom texten stöder möjligheten att nå en överenskommelse mellan 27 medlemsstater och Förenta staterna om överföring av bankuppgifter för att bekämpa terrorismen. Enligt de nuvarande villkoren skulle de amerikanska myndigheterna få tillgång till en stor mängd privata uppgifter om miljontals EU-medborgare. Jag anser att USA:s begäran är oacceptabel och att den är ett hot mot EU-medborgarnas fri- och rättigheter. Med detta förslag försöker de mest konservativa krafterna överlämna oss till USA:s intressen med bundna händer och fötter, utan en tanke på medborgarnas säkerhet eller integritet. Europaparlamentet kan inte tillåta att EU-medborgarnas rättigheter och friheter kränks för att bekämpa terrorismen.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. (DE) Förslaget till resolution om förhandlingarna om ett nytt Swift-avtal innehåller många detaljerade förslag om hur uppgiftsskyddet kan förbättras i framtiden i samband med att finansiella betalningsmeddelanden görs tillgängliga för Förenta staterna. Detta bör välkomnas i allra högsta grad. Men samtidigt döljs frågan om det i grunden finns ett behov av en sådan massiv integritetskränkning. Tydligen antas det bara helt enkelt. Det är dock oklart om detta är ett effektivt sätt att motverka terrorismen. Det är också oklart hur det uppgiftsskydd vi efterlyser ska genomföras i praktiken. Vi vet från tidigare erfarenheter och vanlig praxis att uppgifter används så mycket som möjligt och ofta också för att tjäna pengar. Jag motsätter mig därför av principskäl överföring av mycket personliga uppgifter och röstade därför också emot förslaget till resolution.

 
  
MPphoto
 
 

  Georgios Papanikolaou (PPE), skriftlig. (EL) Jag röstade i dag för antagande av parlamentets resolution, som också stöddes av de flesta politiska grupperna och som innehåller parlamentets villkor för ratificeringen av det nya Swift-avtalet och början på en ny omgång förhandlingar med USA. Parlamentets målsättning är att fastställa flexibla regler för att främja det transatlantiska samarbetet som kommer att bidra till att bekämpa terrorism och skapa ett överföringssystem som unionens medborgare kan lita på. En av de känsligaste förhandlingspunkterna, som måste ägnas särskild uppmärksamhet, är en minskning av mängden överförda uppgifter. För att uppnå detta måste det nya avtalet innehålla en rad garantier som ska säkerställa överensstämmelse med EU-lagstiftningen om skydd av EU-medborgarnas personuppgifter. Dessutom är det viktigt att EU-medborgarna får bättre möjligheter att överklaga, så att de kan försvara sina rättigheter mer effektivt, vilket också anges i resolutionen.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Jag avstod från att rösta om Swift-resolutionen (TFTP). Den antogs dock av en mycket stor majoritet (ingen omröstning genom namnupprop). Vår grupp avstod eftersom våra viktigaste ändringsförslag förkastades, nämligen ändringsförslag 8 om att överföring av uppgifter ska föregås av rättsligt godkännande, och ändringsförslag 9 om att avtalet om ömsesidig rättslig hjälp (MLAA) ska användas för programmet för att spåra finansiering av terrorism (TFTP). Flera viktiga ändringsförslag från Verts/ALE förkastades: EU:s definition av terrorism i stället för USA:s, förbud mot vidare överföring till tredjeland eller organ samt tidsgränser för lagring av uppgifter. Resolutionen kan ändå ses som ett ganska starkt budskap med tanke på förhandlingarna mellan EU och USA om ett nytt TFTP-avtal efter avslaget (samtyckesförfarandet) av det förra i februari, även om vi anser att den text som antagits i dag är ett steg bakåt jämfört med den resolution som parlamentet antog i september.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. (PT) Kampen mot terrorism och dess finansiering är en ofrånkomlig realitet och förtjänar vår fulla uppmärksamhet. Transatlantiskt samarbete är därför absolut nödvändigt. Det förra förslaget till avtal mellan Europeiska unionen och Förenta staterna om behandling och överföring av uppgifter saknade proportionalitet, ömsesidighet och öppenhet.

Detta förslag till resolution uppmanar till antagande av en gemensam definition av ”terroristverksamhet” och ett förtydligande av begreppet ”icke-framtagna uppgifter”. I förslaget upprepas också behovet av att använda principen om nödvändighet för att begränsa utbytet av information och att utbytet ska vara strikt begränsat till den tid som behövs för ändamålet.

Nu föreslås en rad garantier som bygger på EU:s lagstiftningspraxis och därför ger ett bättre skydd för medborgarnas grundläggande rättigheter. Man försöker inte bara skydda principen om icke-diskriminering i hela förfarandet för bearbetning av uppgifter, utan också inrätta en EU-myndighet som kan ta emot och övervaka förfrågningarna från USA. Jag röstade för resolutionsförslaget eftersom jag anser att det nu finns en grund till att påbörja förhandlingar som gör det möjligt att nå en balanserad överenskommelse mellan Europeiska unionen och Förenta staterna.

 
  
  

Förslag till resolution (B7-0244/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. (EN) Jag röstade för denna resolution. I vår digitala tidsålder har uppgiftsskydd, rätten att bestämma över information om sig själv, personliga rättigheter och rätten till personlig integritet blivit värden som spelar en allt större roll och som därför måste värnas med särskild omsorg. För att skydda dessa rättigheter på ett korrekt sätt måste vi se till att alla överföringar av personuppgifter från EU och dess medlemsstater till tredjeländer som görs för säkerhetsändamål har sin grund i internationella avtal med status som rättsakter. Utnyttjandet av PNR-uppgifter bör dessutom grundas på en enda uppsättning principer som ska ligga till grund för avtal med tredjeländer och stämma överens med EU:s normer för uppgiftsskydd.

 
  
MPphoto
 
 

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. (LT) Jag instämmer i förslaget i Europaparlamentets resolution om att alla nya rättsakter ska föregås av en bedömning av konsekvenserna för den personliga integriteten och ett proportionalitetstest, eftersom det är viktigt att bedöma om de befintliga rättsliga instrumenten är otillräckliga. Teknik och rörlighet präglar i mycket dagens värld, och personliga rättigheter och rätten till personlig integritet har därmed blivit värden som måste värnas med särskild omsorg.

Jag instämmer i parlamentets uppmaning om en granskning av åtgärder enligt API och PNR. Samtidigt som brottslighet måste bekämpas måste vi se till att gällande åtgärder är proportionerliga och inte kränker människors grundläggande rättigheter. Överföring av passageraruppgifter måste därför uppfylla EU:s standarder för uppgiftsskydd, och uppgifterna får endast användas i samband med specifika brott eller hot. Eftersom PNR-uppgifter används för säkerhetsändamål måste villkoren för överföring av uppgifter fastställas i internationella avtal med EU, och rättssäkerheten för EU:s medborgare och flygbolag måste garanteras. Alla nya EU-avtal måste också innehålla lämpliga åtgärder för granskning och kontroll som kan hjälpa oss att samordna överföring och användning av PNR-uppgifter.

 
  
MPphoto
 
 

  Carlos Coelho (PPE), skriftlig. (PT) Behovet av att nå en balanserad överenskommelse med USA om överföring av passageraruppgifter (PNR) har varit ett ständigt bekymmer under de senaste åren. Det nuvarande läget i förhandlingarna återspeglar fortfarande inte något verkligt rättsligt skydd för uppgifter i USA, eftersom uppgifterna kan sparas i flera år efter det att säkerhetskontrollerna har genomförts och det inte finns något rättsligt skydd för den som inte är amerikansk medborgare. De avtal som slutits med Australien och Kanada är mer acceptabla, eftersom de tar mer hänsyn till proportionalitetsprincipen och begränsar tillgången till uppgifter i fråga om typ, tidpunkter och antal genom rättslig kontroll.

Det är endast genom en konsekvent strategi och genom att upprätta allmänna principer och regler för användningen av PNR-uppgifter som vi kan komma ur denna återvändsgränd och gå vidare för att sluta internationella avtal på området, oavsett om det gäller dessa tre länder eller den lavin av liknande förfrågningar som snart kommer. Jag stöder det gemensamma förslaget att skjuta upp omröstningen om parlamentets samtycke, i hopp om att förhandlingarna med lite mer tid kan undanröja de farhågor som parlamentet uttryckt.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Debatten om flygbolagens överföring av personuppgifter om passagerare på transatlantiska flygningar har varit en öm punkt i EU:s förbindelser med USA, Australien och Kanada, och det återspeglar ett av vår tids stora dilemman.

Å ena sidan är det ingen som tvivlar på det särskilda behovet att skydda den personliga integriteten och sekretessen för varje medborgares uppgifter. Å andra sidan är det få som skulle förneka att vi lever i en tid där hoten mot människors säkerhet kräver såväl bättre informationsutbyte mellan polismyndigheter inom brottsbekämpningen som bättre bearbetning av dessa uppgifter för att de ska kunna användas i kampen mot den organiserade brottsligheten och framför allt terrorismen. Jag hoppas att den fördröjning av processen som Europaparlamentet åstadkommit kommer att göra det möjligt att hitta en rimlig balans mellan dessa värden.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) Det nuvarande läget i förhandlingarna om uppgiftsöverföring återspeglar fortfarande inte något verkligt rättsligt skydd för uppgifter i USA, eftersom uppgifterna kan sparas i flera år efter det att säkerhetskontrollerna har genomförts och det inte finns något rättsligt skydd för den som inte är amerikansk medborgare. Jag stöder därför det gemensamma förslaget att skjuta upp omröstningen om parlamentets godkännande i förhoppning om att mer tid ska leda till att förhandlingarna undanröjer de farhågor som parlamentet uttryckt i frågan.

 
  
MPphoto
 
 

  Sylvie Guillaume (S&D), skriftlig. (FR) Jag stödde den här resolutionen för att visa hur bekymrad jag är över att passageraruppgifter (uppgifter som egentligen är rent kommersiella) används i förhandlingarna om avtal mellan Förenta staterna och Australien (i syfte att bekämpa brott). Jag anser att det hade varit klokare att först arbeta fram en allmän ram för avtal av detta slag och fastställa minimikrav, såsom rättslig begränsning, en solid rättslig grund, normer för skydd av uppgifter och en begränsad arkiveringsperiod innan man undertecknar ett avtal om överföring av uppgifter till tredje part. Vi måste också slå vakt om de europeiska medborgarnas rätt att få felaktiga uppgifter borttagna och uppnå ömsesidighet i fråga om tillgången till våra partners uppgifter. Därför hoppas jag att diskussionerna kommer att fortsätta.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig. (FR) Jag kommer att rösta för den här texten. Förslaget går ut på att upphäva de nuvarande avtalen med Förenta staterna och Australien om översändande av det som kallas PNR-uppgifter om europeiska flygpassagerare. Översändandet av sådana uppgifter underminerar europeiska medborgares rörelsefrihet. Min grupp har en del erfarenhet av detta: en av våra tjänstemän, en människorättsaktivist, har rent ut förbjudits att besöka eller flyga över amerikanskt territorium sedan han blev svartlistad som potentiell terrorist. Det är godtyckliga inskränkningar i friheterna av det slaget som den här typen av avtal utsätter oss för. Terrordåd inträffar. De måste bekämpas. Detta får dock aldrig tas till förevändning för att begränsa de grundläggande friheterna.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Passageraruppgifter (PNR-uppgifter) är ännu ett vapen i raden som syftar till att bekämpa terrorism. I enlighet med Lissabonfördraget förväntas parlamentet återigen delta i förhandlingarna om ett nytt PNR-avtal mellan EU, USA, Australien och Kanada. EU är en stor förespråkare för bekämpande av terrorism och berett att ingå alla möjliga avtal som kan gagna denna kamp. Unionen kommer dock inte att äventyra samhälleliga friheter och grundläggande rättigheter.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. (DE) Av samma skäl som jag framförde i samband med Swift-avtalet är jag emot överföring av uppgifter, särskilt om det egentligen inte går att visa att dessa uppgifter kommer att användas konstruktivt eller om det inte går att utesluta att de missbrukas. I förslaget till resolution behandlar man de tänkbara riskerna ingående och rekommenderar att omröstningen om godkännande av avtalen med USA och Australien om passageraruppgifter skjuts upp. Av detta skäl röstade jag för betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Georgios Papanikolaou (PPE), skriftlig. (EL) Den bästa lösningen förefaller att vara att införa en enhetlig modell för passageraruppgifter som tillämpas i PNR-avtal med alla berörda länder och att skjuta upp omröstningen om godkännande av avtalen med USA och Australien. Om vi förhastar oss kan resultatet bli en negativ inställning till PNR-avtal med USA och Australien som stoppar uppgiftsflödet och kan leda till att landningsrätter dras in, vilket skulle få katastrofala följder för flygbolagen. I det förslag till gemensam resolution som alla grupper i parlamentet har lagt fram i dag, och som jag också röstade för, står det med rätta att PNR-avtalen måste ta hänsyn till minimikrav som inte är förhandlingsbara. Det främsta målet är passagerarsäkerhet, men det får vi inte uppnå på bekostnad av respekten för privatlivet och skyddet för personuppgifter. Att insamlingen av uppgifter begränsas och alltid vägleds av proportionalitetsprincipen och vad som faktiskt är nödvändigt är av avgörande betydelse för översändandet av passageraruppgifter.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för resolutionen. PNR-resolutionen antogs av en mycket stor majoritet och med vårt stöd. Enligt den ska omröstningen om godkännande av PNR-avtalen med USA, Kanada och Australien skjutas upp tills största möjliga garantier har erhållits för skydd av uppgifter, arkiveringstid, begränsningar av syftet, parlamentarisk granskning, rättslig kontroll, rätt till tillgång och överklagande.

 
  
  

Förslag till gemensam resolution (RC-B7-0238/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. (EN) Jag stödde den här resolutionen som gav upphov till många farhågor både i och utanför Europaparlamentet. Cyanid är en mycket giftig kemikalie som används inom guldbrytningen. Den är mycket förorenande och kan medföra katastrofala och bestående skador på människors hälsa och miljön. Denna kemikalie orsakade den största miljökatastrofen i Centraleuropas historia. Det är olyckligt att inga tydliga regler fastställs på EU-nivå och att cyanid fortfarande används inom guldbrytningen, varigenom de anställda och miljön utsätts för stora risker. Jag tror att det bara är ett totalförbud mot utvinningsteknik där cyanid används som kan skydda våra vattenresurser och ekosystem mot cyanidföroreningar.

 
  
MPphoto
 
 

  Elena Băsescu (PPE), skriftlig. (RO) Jag är inte en parlamentsledamot från Ungern som försvarar det landets intressen och därför stöder János Áder. Jag är inte heller anställd av någon icke-statlig organisation. Jag är parlamentsledamot från Rumänien och försvarar mitt eget lands intressen.

I den egenskapen anser jag att det är min plikt att kräva att man genomför en studie om konsekvenserna av att denna teknik används innan man kräver att cyanidteknik inom gruvindustrin ska förbjudas.

De som lade fram resolutionen borde ha erbjudit ett alternativ som var ekonomiskt gångbart och mindre giftigt än den metod som de kräver ska totalförbjudas.

Efter det uttalande som Europeiska kommissionens företrädare Cecilia Malmström gjorde för två veckor sedan och mötet med företrädare för lokalsamhällena (däribland borgmästarna i städerna i Roşia Montană-området) har jag kommit fram till att en ingående studie måste genomföras och alla alternativ undersökas innan man totalförbjuder denna teknik.

Vi måste beakta alla dessa aspekter innan vi fattar ett beslut: miljöskydd, skapande av arbetstillfällen, förmåga att dra till sig investeringar samt avsaknaden av alternativ verksamhet till gruvdrift för befolkningen i hela regionen.

Slutligen röstade jag emot den här resolutionen och lade fram två ändringsförslag, eftersom resolutionen bara återspeglar ett partis ståndpunkt och intressen.

 
  
MPphoto
 
 

  George Becali (NI), skriftlig. (RO) Jag stöder det ändringsförslag som syftar till att stryka punkt 4 i det förslag till resolution som vi röstade om i dag. Därför röstade jag för det ändringsförslaget. Däremot röstade jag emot förslaget till resolution, av ett antal skäl. Vi kan inte be Europeiska kommissionen att förbjuda användningen av cyanidteknik inom guldutvinningen i medlemsstater, såsom Rumänien, där det finns stora outnyttjade resurser. Roşia Montană-projektet förtjänar stöd med tanke på dess ekonomiska och sociala effekter och eftersom de begränsningar som syftar till att skydda miljön och de arkeologiskt intressanta platserna respekteras till fullo. Som parlamentsledamot stöder jag de möjligheter som det här området, som har så stora problem, ges. Jag är fast övertygad om att ansvariga statliga myndigheter kommer att förhandla fram licensavgifter som ligger på en sådan nivå att Roşia Montană-området med dess guldfyndigheter kan få nytt liv samtidigt som det skyddas. Rumänien är en medlemsstat och har rätt att utvinna sitt guld under säkra förhållanden med skydd för miljön, samtidigt som de ekonomiska och sociala vinster som står i proportion till landets naturtillgångar kommer det till godo.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Luc Bennahmias (ALDE), skriftlig. (FR) Cyanid är en oerhört farlig kemikalie som används i gruvindustrin, trots de risker för miljön och människors hälsa den medför. För tio år sedan råkade över 100 000 kubikmeter cyanidförgiftat vatten släppas ut i flodsystemet från en reservoar i en guldgruva i Rumänien. Detta utsläpp ledde till en av de värsta miljökatastroferna i Centraleuropa någonsin. I åtskilliga år har giftiga ämnen hotat den ekologiska balansen, livsmedelskedjan och grundläggande mänskliga behov av vatten från dessa floder. Det finns inget som hindrar att en liknande olycka inträffar igen. Cyanid används i många gruvprojekt inom EU. En ny katastrof kan inträffa när som helst. Det är bara en fråga om tid och mänsklig försumlighet. Den personalstyrka som berörs av gruvdrift med cyanid är inte så stor, men denna användning utgör en risk för verkligt stora miljökatastrofer. EU:s miljölagstiftning bygger på försiktighetsprincipen och förutsätter att föroreningar av vatten förebyggs och övervakas. Därför röstade jag för parlamentets resolution med krav på att användningen av cyanid i guldgruvor i EU förbjuds.

 
  
MPphoto
 
 

  Nikolaos Chountis (GUE/NGL), skriftlig. (EL) Jag stöder detta resolutionsförslag och röstade för det, för frågan om cyanidanvändning i gruvdriften är oerhört allvarlig och kräver omedelbara och beslutsamma åtgärder, utan några undanflykter. Hittills har kommissionen haft en mycket slapp inställning till den här frågan. Det måste bli ändring på det nu. Det här är en fråga som berör många länder, de europeiska medborgarnas hälsa och miljöskyddet. De fall som har resulterat av användning av cyanid i gruvorna och konsekvenserna av denna användning i Rumänien och andra länder är väldokumenterade och oerhört oroande. När jag frågade kommissionen om beslutet att skapa cyanidbaserade guldgruvor i Bulgarien nyligen gjorde kommissionens svar mig ännu mer orolig. Tyvärr verkar det som att cyanid för närvarande används i norra Grekland, i tre investeringsprogram som utländska företag genomför. Slutligen bör kommissionen föreslå ett totalförbud mot användning av cyanid i EU under det närmaste halvåret, så att det kan börja tillämpas senast i slutet av 2012. Alla medlemsstater bör också förbinda sig att förbjuda användning av cyanid, såsom Ungern nyligen gjorde.

 
  
MPphoto
 
 

  Marielle De Sarnez (ALDE), skriftlig. (FR) Europaparlamentet har antagit en resolution med krav på att ett generellt förbud mot att använda cyanidteknik i gruvindustrin införs i slutet av 2011. Cyanidföroreningarnas konsekvenser är gränsöverskridande, och därför måste detta förbud gälla på EU-nivå. I januari 2000 släpptes till exempel över 100 000 kubikmeter cyanidförorenat vatten ut från en guldgruva i Rumänien och förorenade floder och vattenflöden i Rumänien, Ungern, Serbien och Bulgarien. Vi hoppas att medlemsstaterna slutar att stödja gruvprojekt där cyanidbaserad teknik används. Samtidigt måste kommissionen främja utvecklingen av nya industrier i dessa områden genom finansiellt stöd till grön ersättningsindustri, förnybara energikällor och turism.

 
  
MPphoto
 
 

  Lena Ek, Marit Paulsen, Olle Schmidt och Cecilia Wikström (ALDE), skriftlig. Cyanid används i Sveriges guldgruvdrift i slutna system på ett miljömässigt hållbart sätt. Cyanid destrueras innan vatten släpps ut från systemet, och ”best available technology” (BAT) ger gränsvärden som är långt under internationellt överenskomna säkerhetsnivåer. Höga säkerhetsstandarder gör att miljöpåverkan av cyanid undviks. Dessa gruvor bidrar till sysselsättningen i glesbygdsområden, och ingen alternativ teknik har hittills kunnat utvecklas. Forskning och utveckling bör uppmuntras även på detta område, men i dagens läge vore ett förbud ödesdigert, både socialt och ekonomiskt.

 
  
MPphoto
 
 

  Göran Färm, Anna Hedh, Olle Ludvigsson och Marita Ulvskog (S&D), skriftlig. Vi socialdemokrater arbetar brett för att farliga ämnen i mat, miljö, produktion o.s.v. ska fasas ut. Cyanid är ett av dessa farliga ämnen och hanteringen av cyanid är av självklara skäl reglerad. I Sverige hanteras all cyanid vid gruvbrytning i slutna processer och hanteringen anses säker. I andra delar av EU är hanteringen inte lika strikt.

Vi valde att lägga ner vår röst i slutomröstningen eftersom vi inte kan ställa oss bakom ett snabbt totalförbud som skulle straffa gruvnäringen även i de länder där cyanidhanteringen anses säker. Däremot vill vi att Kommissionen omedelbart agerar för säkra och slutna processer vid användning av cyanid i samtliga medlemsländer och att man på sikt via förbud fasar ut cyanid ur produktionen.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Eftersom cyanid är så giftigt och användningen har så allvarliga effekter, både för dem som använder kemikalien och för floran och faunan i de områden där gruvorna finns, är det nödvändigt att förbjuda användningen vid gruvdrift, så att vi inte får fler föroreningsfall med katastrofala konsekvenser för människor och miljö. Med tanke på gruvindustrins behov kan detta förbud dock inte införas omedelbart, så åtgärder för att minimera cyanidanvändningens miljöpåverkan måste utarbetas och antas.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) Jag röstade för den här resolutionen på grund av förslaget om ett generellt förbud mot cyanidanvändning i gruvindustrin i EU i slutet av 2011 och eftersom jag inser att ett förbud för närvarande är det enda tillförlitliga sättet att skydda våra vattendrag och ekosystem från föroreningar till följd av cyanidanvändning i gruvor. Jag vill understryka att företagen måste teckna försäkringar som täcker skadeståndskrav och kostnader för att återställa ett områdes ursprungliga ekologiska och kemiska skick i händelse av en olycka eller driftstörning.

 
  
MPphoto
 
 

  Françoise Grossetête (PPE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för den här texten och är nöjd med resultatet av omröstningen, eftersom cyanid är en oerhört giftig kemikalie som kan medföra katastrofala och bestående skador på miljön och människors hälsa. Cyanid klassificeras också som ett huvudsakligt förorenande ämne i ramdirektivet om vatten.

Behöver jag påminna någon om att över 100 000 kubikmeter cyanidförorenat vatten släpptes ut från en guldgruva i Baia Mare i Rumänien i januari 2000 och förorenade floderna Someş, Tisza och Donau? Det dödade fisken och de levande organismerna, och dricksvattnet är permanent förorenat i Rumänien, Ungern, Serbien och Bulgarien.

Behöver jag påminna någon om att denna olycka kallas ”det andra Tjernobyl” på grund av dess förödande inverkan på miljön?

Om vi inte i ett enkelt gemensamt resolutionsförslag bestämt tar ställning för ett totalförbud mot användning av cyanidteknik i EU:s gruvor blir det budskap som vi sänder ut till Europeiska kommissionen meningslöst för framtiden.

 
  
MPphoto
 
 

  Cătălin Sorin Ivan (S&D), skriftlig. (RO) Ibland lyckas en välmående miljö, skydd för naturskatterna och människors välbefinnande få företräde också framför ekonomiska intressen och särintressen. Den här resolutionen är ett exempel på detta.

I dag har Europaparlamentet lyckats visa att det först och främst värnar om allmänintresset och människors välbefinnande. Användning av cyanidteknik inom gruvdriften medför risker som vi inte har råd att ta, eftersom effekterna är bestående.

Jag stöder emellertid tanken att främja industriell omvandling i områden där gruvdrift med cyanidteknik har förbjudits, genom att ge tillräckligt finansiellt stöd till ”rena” industrisektorer, förnybar energi och turism.

 
  
MPphoto
 
 

  Tunne Kelam (PPE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för den här resolutionen eftersom jag anser att cyanidanvändning inom gruvdriften bör förbjudas i EU. Cyanid är en mycket giftig kemikalie som används inom guldbrytning. Den är ett allvarligt hot mot miljön och människors hälsa. De allvarliga olyckor som har inträffat har visat att cyanidföroreningar kan medföra bestående skador både på miljön och människors hälsa. Jag stöder till fullo att ett förbud mot gruvdrift av detta slag införs så snabbt som möjligt för att se till att ingen utsätts för de förödande effekter cyanidtekniken kan ha, nu eller i framtiden.

 
  
MPphoto
 
 

  Marian-Jean Marinescu (PPE), skriftlig. (RO) Jag röstade emot resolutionen om förbud mot användning av gruvdriftsteknik som utnyttjar cyanid i slutet av 2011 av flera skäl. Ett stopp för gruvprojekt där cyanidteknik används skulle vara ett allvarligt slag mot de medlemsstater som använder denna teknik (Finland, Sverige, Spanien, Rumänien, Bulgarien och Grekland) och de medlemsstater som producerar cyanid (Belgien, Storbritannien, Tjeckien och Tyskland). EU skulle till 100 procent bli beroende av import av guld, en metall som används i EU:s ädelmetallindustri och i elektroniksektorn. Omkring 87 procent av den cyanid som produceras används i andra industrisektorer utanför gruvindustrin, för att tillverka vitaminer, smycken, tejp, elektroniska komponenter till datorer, brandsäkra isoleringsmaterial, kosmetika, nylon, färg, mediciner och så vidare. Det finns teknik som medför risker för människors hälsa och miljön i ekonomin. Cyanidtekniken är en sådan. Vi har regelverk och standarder som gör att denna verksamhet kan bedrivas på ett säkert sätt, så att negativa effekter förhindras. Den principen gäller också för gruvindustrin. Det finns lagstiftning som måste följas. Vi har inte rätt att förbjuda, men vi har rätt att skydda.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) EU satte upp väldigt tydliga mål för våra vattenresursers kvalitet i ramdirektivet om vatten. Det får inte finnas några kemikalier i vattnet. För att dessa mål ska uppnås är det viktigt att cyanidteknik inom gruvdriften förbjuds. Vi måste ersätta denna teknik med miljövänliga alternativ, eftersom cyanidtekniken har orsakat över 30 allvarliga olyckor de senaste 25 åren.

 
  
MPphoto
 
 

  Rareş-Lucian Niculescu (PPE), skriftlig. (RO) Jag röstade emot den här resolutionen eftersom det gällande direktivet från 2006 ger maximalt skydd för miljön och människors hälsa när det gäller användningen av cyanidteknik i gruvindustrin. Eftersom direktivet innehåller stränga regler om restprodukter av gruvdrift och gångbara alternativ finns det ingen anledning att införa ett generellt förbud mot att använda cyanidteknik för att utvinna guld.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för den slutliga texten. Det gemensamma resolutionsförslaget antogs med bara ett litet positivt tillägg (att främja en omvandling av näringsstrukturen i de områden där cyanidbaserad gruvdrift förbjudits). Försöken att ändra kravet på att ta initiativ till ett totalförbud till att bara göra en konsekvensbedömning tillbakavisades i en omröstning med namnupprop (161/416), liksom ändringsförslaget att ett förbud enbart skulle övervägas (omröstningsresultat 246/337). Vårt gemensamma ändringsförslag med S&D- och GUE/NGL-grupperna att föreslå att ett förbud skulle införas ett visst datum föll (omröstning med namnupprop: 274/309). Den slutliga resolutionen antogs med röstsiffrorna 524/54/13 (ALDE-gruppen avstod eftersom ändringen om att göra en konsekvensbedömning inte antogs).

 
  
MPphoto
 
 

  Alf Svensson (PPE), skriftlig. − Vid gårdagens omröstning i Europaparlamentet om ett allmänt förbud mot användning av cyanidbaserad gruvdriftsteknik inom Europeiska unionen, röstade jag, liksom många andra svenska europaparlamentariker, emot resolutionsförslaget. Cyanider är giftiga, och det är av största vikt att användningen sker inom ramen för uppsatta miljöriktlinjer och att lakningen sker i slutna processer. Detta är rutin i Europa, och risken för farliga utsläpp är därmed minimerad. Ett totalförbud mot användandet av cyanid i gruvdriften skulle innebära att Europas, även Sveriges, guldgruvor fick lägga ner sin verksamhet. Enligt min uppfattning är det inte tillrådligt med ett totalförbud mot cyanidbaserad gruvdriftsteknik förrän vi har tekniskt, ekonomiskt och miljömässigt möjliga alternativ till cyanidlakning. Därför röstade jag emot resolutionsförslaget.

 
Rättsligt meddelande - Integritetspolicy