Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2010/2660(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :

Ingivna texter :

RC-B7-0247/2010

Debatter :

PV 06/05/2010 - 4

Omröstningar :

PV 06/05/2010 - 7.11
Röstförklaringar
Röstförklaringar

Antagna texter :

P7_TA(2010)0157

Debatter
Torsdagen den 6 maj 2010 - Bryssel EUT-utgåva

12. Röstförklaringar (fortsättning)
Anföranden på video
PV
MPphoto
 

  Talmannen. − Vi har fortfarande tre röstförklaringar kvar.

 
  
  

Betänkande: Andrea Cozzolino (A7-0100/2010)

 
  
MPphoto
 

  Laima Liucija Andrikienė (PPE). – (EN) Herr talman! Jag välkomnar att oegentligheterna när det gäller användande av EU-medel totalt sett sjunker. Det är särskilt uppmuntrande att oegentligheterna i jordbrukssektorn har sjunkit dramatiskt, med 34 procent. En av flera faktorer som har bidragit till den förbättrade situationen är att Olaf har spelat en stark och konkurrenskraftig roll. Jag välkomnar förslaget som utgör en del av vår föresats att öka samarbetet i medlemsstaterna när det gäller skattefrågor.

Jag vill emellertid uttrycka min djupa oro angående det faktum att bedrägerierna har ökat i de nya medlemsstaterna, särskilt i Rumänien och Bulgarien. I EU-10 har de ökat med 8 procent, samtidigt som skulden för EU-2 ökade med 152 procent. Jag uttrycker mitt starka stöd till uppmaningarna till Rumänien och Bulgarien att bygga upp sin administrativa kapacitet, för att kunna handha EU-finansiering och för att förbättra övervakningen och öppenheten i samband med offentliga upphandlingsförfaranden på alla nivåer.

 
  
  

Betänkande: Tamás Deutsch (A7-0062/2010)

 
  
MPphoto
 

  Laima Liucija Andrikienė (PPE). – (EN) Herr talman! Först och främst vill jag tacka Tamás Deutsch för ett utmärkt betänkande. Dagens innehållsrika diskussion och vår resolution, som jag röstade för, är en utmärkt utgångspunkt för Europeiska investeringsbankens framtida verksamhet, särskilt med beaktande av Europa 2020-strategin.

Dessutom vill jag ännu en gång uppmana de europeiska regeringarna att utöka EIB:s utlåningsförmåga till våra grannländer, särskilt dem i öster. De är i stort behov av lån och investeringar, och även de är drabbade av krisen. I framtiden bör man i ännu större utsträckning än tidigare se till att den europeiska grannskapspolitikens politiska mål och EUB:s utlåningsdirektiv är förenliga.

 
  
  

Resolutionsförslag: Omfattande grymheter i Jos, Nigeria (RC-B7-0247/2010)

 
  
MPphoto
 

  Laima Liucija Andrikienė (PPE). – Herr talman! I januari och mars bevittnade vi omfattande grymheter i Nigeria som ledde till att flera hundra människors dog, däribland kvinnor och barn.

För det första är det nödvändigt att få till stånd en försoningsprocess och en fredlig samexistens mellan muslimer som bor i norra och kristna som bor i den södra delen av landet.

För det andra måste, med beaktande av att de flesta människor i Nigeria fortfarande är fattiga och inte gynnas av landets utveckling som helhet trots att landet är en av de största oljeproducenterna i världen, den utbredda korruptionen utmanas och bekämpas effektivt och seriöst.

För det tredje bör EU:s stöd till Nigeria ta itu med de viktigaste problemen och de känsligaste frågorna, för att man åtminstone ska uppnå något synbart framsteg i detta land.

 
  
MPphoto
 

  Bastiaan Belder (EFD).(NL) Herr talman! Nyheterna som jag har fått denna vecka, om kristna i Jos, låter mycket oroande. Även de senaste veckorna har våra medtroende, det vill säga kristna, hittats mördade på olika platser i denna nigerianska stad. Lördagen den 24 april knivhöggs två journalister som arbetade på en kristen månadstidning av ett gäng muslimska ungdomar. Förövarna använde sedan offrens mobiltelefoner för att ringa till dessas ovetande vänner och släktingar och säga: ”Vi har dödat dem alla, kom ska ni få se.”

Herr talman! Detta är typiskt för den atmosfär som råder i Nigeria och som präglas av våld mot framför allt kristna, som förblir strafflöst och som har resulterat i hundratals döda i och omkring Jos ända sedan början av detta år. En observatör har betecknande nog talat om systematisk religiös förföljelse. Följaktligen har han vädjat till världssamfundet – och därmed även till EU:s institutioner – att erkänna islamistisk extremism som en huvudförklaring till den explosiva situationen i Nigeria, särskilt när det gäller Jos som är beläget i skärningspunkten mellan det muslimska norr och det kristna söder.

Tyvärr är detta precis vad det gemensamma förslaget till resolution uttryckligen inte gör, och det är detta som min kritik består i i dag (se punkt 5). Det gemensamma resolutionsförslaget lyckas inte inta en fast hållning gentemot den muslimska extremism som härskar i Nigeria. Dessutom, vilket är ännu värre, motsätter man sig – och jag citerar – ”förenklade förklaringar som endast grundar sig på religion”. Även jag motsätter mig förklaringar med endast en orsak, men denna förenkling från EU:s och parlamentets sida är inte till minsta hjälp för de nigerianska kristna vilkas liv i dag pendlar mellan hopp och fruktan. Detta är min kritik, och det är därför som jag avstod från att rösta.

 
  
MPphoto
 

  Seán Kelly (PPE). (EN) Herr talman! Jag anser att det är förskräckligt att ett land med sådana enorma oljereserver som Nigeria är inblandat i dessa massgrymheter. Samtidigt måste lösningen, enligt vad som exempelvis uttryckts av Förenta staternas vicepresident, vara dialog, dialog, dialog, förenat med utbildning, utbildning, utbildning så att man kan få till stånd fred i landet.

Jag uppskattade att Joe Biden hänvisade till strofen av den irländske poeten William Butler Yeats: ”a terrible beauty is born”. Vi hoppas att denna fruktansvärda skönhet kommer att förvandlas till en underbar skönhet i Nigeria och att fred och välstånd kommer att råda där. Europeiska unionen har en viktig roll att spela i sammanhanget och vi har verkligen markerat detta i dagens diskussion och omröstning. Det uppskattar jag väldigt mycket.

 
  
MPphoto
 

  Talmannen. Protokollet från dagens sammanträde kommer att läggas fram för parlamentet för justering i början av nästa sammanträdesperiod. Om det inte finns några invändningar kommer resolutionerna som antagits under sammanträdet att omedelbart överlämnas till mottagarna och till de organ som nämns i dem.

 
  
  

Skriftliga röstförklaringar

 
  
  

Betänkande: Íñigo Méndez de Vigo (A7-0116-2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för denna rekommendation på grund av att den lyfter fram att det är innovativt, konstruktivt och demokratiskt att sammankalla ett konvent för att göra en översyn av fördragen (jämför t.ex. konventet som hölls 1999–2000, som utarbetade Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, och konventet som hölls 2002–2003, som utarbetade förslaget till fördrag om upprättande av en konstitution för Europa). Dessutom erkänns att översynen av fördragen, som nyligen blev nödvändig på grund av genomförandet av övergångsåtgärder när det gäller ikraftträdandet av Lissabonfördraget, helt och hållet är av exceptionell beskaffenhet.

Sammanfattningsvis måste vi använda konventsystemet, eftersom vi har att göra med revideringar av fördragen som går bortom enkla provisoriska eller tekniska ändringar. I enlighet med föredraganden Íñigo Méndez de Vigo anser jag att det är bra att Europaparlamentet har godkänt Europeiska rådets förslag att ändra protokoll (nr 36) genom en regeringskonferens, utan att sammankalla ett konvent.

 
  
MPphoto
 
 

  Liam Aylward och Pat the Cope Gallagher (ALDE), skriftlig. – (GA) Parlamentsledamöterna Pat the Cope Gallagher och Liam Aylward har fäst uppmärksamhet vid det faktum att endast Irland och Malta använder systemet med proportionell representation för att välja ledamöter till Europaparlamentet. Nordirland använder även systemet med proportionell representation i valen till Europaparlamentet. Vi är helt och hållet mot att man tillämpar enhetliga eller identiska valsystem vid val av ledamöter till Europaparlamentet. Ända sedan den irländska staten grundandes har det visat sig att systemet med proportionell representation är ett rättvist och jämställt system.

 
  
MPphoto
 
 

  David Casa (PPE), skriftlig. (EN) Omröstningen gällde möjligheten att sammankalla ett konvent för en översyn av fördragen beträffande övergångsåtgärder avseende Europaparlamentets sammansättning. När man tar olika faktorer i beaktande, t.ex. konventet som hölls den 22 februari 2002 till den 18 juni 2003 och det som utarbetade Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, håller jag med föredraganden när det gäller att stödja rådets förslag att ändra protokoll (nr 36) genom att hålla en regeringskonferens hellre än att sammankalla ett konvent.

 
  
MPphoto
 
 

  Carlos Coelho (PPE), skriftlig. (PT) I enlighet med ikraftträdandet av Lissabonfördraget har Europaparlamentets sammansättning ändrats – det har nu 751 ledamöter i stället för 736. Det kommer att tillkomma 18 nya ledamöter från 12 medlemsstater. Eftersom det enligt Lissabonfördraget fastställs en övre gräns för antalet ledamöter från varje medlemsstat får Tyskland tre platser färre. Det är inte möjligt att avbryta en parlamentsledamots mandat under en mandatperiod, vilket betyder att parlamentet tillfälligt kommer att ha 754 ledamöter, något som gör det nödvändigt att ändra fördraget så att begränsningen på 751 ledamöter tillfälligt tas bort. Jag skulle ha föredragit att man skulle börja tillämpa denna nya sammansättning vid valet 2014 och inte i den nuvarande valperioden, men jag inser att det finns en bred samstämmighet om att låta förändringarna träda i kraft omedelbart. Därför håller jag med om att regeringskonferensen, som kommer att sammankallas bara för att anta övergångsbestämmelser som gäller för återstoden av denna valperiod, inte bör föregås av ett konvent. Detta får dock inte utgöra ett prejudikat för framtiden.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Bristen i EU:s konventsystem, vilket erfarenheterna från Frankrike och Förenta staterna erinrar om, var att det förmodades ha en legitimitet som det faktiskt inte hade på den tiden. Jag anser därför att konventet som antog förslaget till fördrag om upprättande av en konstitution för Europa kom att extrapolera befogenheterna som det hade tilldelats. Jag önskar med hela mitt hjärta att resultatet av detta hade sett ut på ett annat sätt, men omständigheterna medgav inte detta på den tiden. Jag tror därför att en återgång till en modell med regeringskonferenser är det mest realistiska sättet att säkra en dialog mellan medlemsstaternas regeringar, och att man vid en sådan konferens bör fokusera på de särskilda problem som man har föresatts att lösa, exempelvis det som vi röstade om.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) Jag röstade för beslutet att inte sammankalla ett konvent för en översyn av fördragen beträffande övergångsåtgärder avseende Europaparlamentets sammansättning. Jag röstade så eftersom jag anser att det verkar onödigt att sammankalla ett konvent för att godkänna en ändring av bestämmelserna i fördraget om Europeiska unionen. Jag håller med om att rådet bör ändra protokoll (nr 36) inom ramen för en regeringskonferens, utan att sammankalla en konvention.

 
  
MPphoto
 
 

  Jarosław Kalinowski (PPE), skriftlig.(PL) Jag håller fullständigt med författaren till betänkandet, och jag vill ännu en gång erinra om att nya parlamentsledamöter redan har utsetts av medlemsstaterna med en beslutande majoritet i enlighet med rådande bestämmelser. Vi väntar därför på rådets förslag till ändring av protokoll 36. På så vis kommer de ytterligare ledamöterna att kunna komma till parlamentet som observatörer direkt efter att ändringen av protokollet godkänts. Och när detta träder i kraft kommer de nya parlamentsledamöterna att kunna inleda sitt arbete som fullvärdiga ledamöter av Europaparlamentet.

 
  
MPphoto
 
 

  Franz Obermayr (NI), skriftlig. (DE) Föredraganden motsätter sig ett konvent, på grund av att ändringarna i fördraget bara är övergångsbestämmelser. Jag ser inte på saken på samma sätt eftersom det även handlar om demokratiska problem. Frankrike har ett annat valsystem och man kan därför inte ”flytta upp” demokratiskt och direkt valda ledamöter från en lista. Det är av den anledningen som jag har röstat emot detta betänkande.

 
  
MPphoto
 
 

  Siiri Oviir (ALDE), skriftlig. (ET) Om vi ser på detta noggrant och utifrån en rättslig synvinkel kommer det beslut som vi tar att ändra Lissabonfördraget, enligt vilket det ska ske ett sammankallande av ett konvent. Eftersom åtgärden är begränsad i omfattning och begränsad till att vara en övergångsbestämmelse förlitade jag mig emellertid på proportionalitetsprincipen och gav stöd åt övergångslösningen som föreslagits av 479 kolleger, det vill säga att hellre ge beslutanderätten till en regeringskonferens än att sammankalla ett konvent.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Jag röstade emot detta betänkande eftersom jag är emot att inte sammankalla ett konvent för översynen av fördragen.

 
  
MPphoto
 
 

  Rafał Trzaskowski (PPE), skriftlig.(PL) Beslutet att inte sammankalla ett konvent var ett av de svåraste besluten när det gäller införandet av de 18 nya parlamentsledamöterna. Vi har fattat detta beslut noggrant och med hänsyn till detta instrument, vars mål är att ge ökad legitimitet åt beslut som rör grundläggande gemenskapslagstiftning. Det är inte något prejudikat för framtiden. För alla viktiga frågor som rör ändringar av fördragen, såsom förfarandet vid val, kommer ett konvent fortfarande att behöva sammankallas. Jag vill tacka föredraganden, Íñigo Méndez de Vigo, och samordnarna för att ha fattat detta beslut. Det var inte lätt! Vi har problem med utnämningen av de 18 nya ledamöterna på grund av att vissa medlemsstater inte har använt ett förfarande som är lämpligt. Vi har emellertid beslutat att den viktigaste principen är representativiteten. Parlamentet bör framför allt få en väl avvägd representation så snart som möjligt. Därför uppmanar vi medlemsstaterna att fullborda detta förfarande så snabbt som möjligt, och vi förmodar samtidigt att alla ledamöter kommer att väljas i direkta val.

 
  
  

Betänkande: Íñigo Méndez de Vigo (A7-0115-2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. (FR) Jag röstade för det utmärkta betänkandet av min kollega Íñigo Méndez de Vigo. Vi måste faktiskt hitta en övergångsbestämmelse för att förena respekten för Lissabonfördraget med artikel 5 i akten från 1976 om allmänna direkta val av ledamöter av Europaparlamentet. Det är därför nödvändigt att öka antalet parlamentsledamöter till 754 för resten av valperioden 2009–2014.

Dessutom är jag glad över lydelsen i paragraf 6 i detta betänkande, enligt vilket det krävs ett enhetligt system för att välja parlamentsledamöter. I betänkandet informerar parlamentet Europeiska rådet om att det har för avsikt att inom kort utarbeta förslag för att fastslå de bestämmelser som är nödvändiga för valet av dess ledamöter genom allmänna direkta val, i enlighet med ett enhetligt förfarande i alla medlemsstater och i enlighet med principer som tillämpas i alla medlemsstater. Det fastlås även att parlamentet kommer att initiera en sådan valreform enligt artikel 48.2 i fördraget om Europeiska unionen och artikel 223 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Parlamentet insisterar dessutom på att ett konvent om reformen av Europaparlamentet ska sammankallas för att förbereda översynen av fördragen.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Luc Bennahmias (ALDE), skriftlig. (FR) Europaparlamentet har ställt sig bakom att ytterligare 18 parlamentsledamöter ansluter sig till kammaren under valperioden. Detta innebär att parlamentet, som valdes i juni 2009 i enlighet med Nicefördraget, är i överensstämmelse med Lissabonfördraget, vilket trädde i kraft den 1 december 2009.

Jag röstade emot, och det gjorde jag av en anledning som jag anser vara mycket viktig. Under valet till Europaparlamentet i juni 2009 ansåg de flesta medlemsstater det som troligt att Lissabonfördraget skulle ratificeras inom kort. Följaktligen anpassade de sina valförfaranden. Så är inte fallet med Frankrike – vi vidtog inte några åtgärder för att säkra en smidig övergång från 72 till 74 parlamentsledamöter.

Den lösning som man till slut hittade – att utnämna två medlemmar av nationalförsamlingen – är oacceptabel. Ända sedan 1979 har parlamentsledamöter blivit valda genom allmänna direkta val av EU:s medborgare, och inte utnämnda av nationalförsamlingar. Det är tack vare allmänna direkta val som vi med rätta kan tala på alla européers vägnar. Det faktum att parlamentet har godtagit den franska kompromissen utgör ett oroande prejudikat och är inte förenligt med fördragen.

 
  
MPphoto
 
 

  Philip Bradbourn (ECR), skriftlig. (EN) Vi välkomnar åtgärder för att möjliggöra för de 18 extra parlamentsledamöterna att få tillträda sina ämbeten i Europaparlamentet. De bör emellertid inte erhålla observatörsstatus förrän övergångsbestämmelserna träder i kraft – då kan de få status som ordinarie parlamentsledamöter. Som observatörer skulle de nya ledamöterna ha rätt till lön och utgifter innan de har rätt att rösta. Det är fel och det är därför som vår delegation har röstat emot detta betänkande.

 
  
MPphoto
 
 

  Françoise Castex (S&D), skriftlig. (FR) Jag måste uttrycka en stark kritik mot hur Frankrike har utnämnt de extra två parlamentsledamöter som uppmanas att ta plats i Europaparlamentet i och med ikraftträdandet av Lissabonfördraget.

Till skillnad från de övriga 11 EU-länderna som påverkats av denna reform, vilka var beredda och som givetvis förlitade sig på resultatet av valet till Europaparlamentet i juni 2009, har Frankrikes regering för sin del beslutat att helt enkelt utnämna ledamöter från dess nationella parlament. Detta är en skam för demokratin!

Vi franska socialister anser dessutom inte att de övriga 16 parlamentsledamöterna ska behöva betala priset för denna fullständiga brist på förberedelse från Frankrikes sida. I slutändan förespråkade vi därför lanseringen av en regeringskonferens, så att dessa valda parlamentsledamöter – först som observatörer – får komma och fungera som företrädare för de europeiska medborgarna eftersom de valts just för detta syfte.

 
  
MPphoto
 
 

  Carlos Coelho (PPE), skriftlig. (PT) Det senaste valet till Europaparlamentet (2009) ägde rum innan Lissabonfördraget trätt i kraft. Parlamentets sammansättning var då fortfarande densamma som då detta fastställdes enligt Nicefördraget – 736 ledamöter. Europeiska rådet ställde sig bakom förslaget till ny sammansättning som föreslogs av parlamentet 2007, att öka antalet från 750 till 751. Jag ansåg det bäst att parlamentets nya sammansättning skulle börja gälla först 2014, vid nästa val till Europaparlamentet. Det finns emellertid en bred konsensus att det ska börja gälla nu. Det kommer därför att bli nödvändigt att reglera hur de 8 nya ledamöterna (delade mellan 12 medlemsstater) ska väljas. Enligt det nya fördraget fastställs en övre gräns för antalet parlamentsledamöter per medlemsstat, vilket betyder att Tyskland kommer att förlora tre platser. Eftersom det inte är möjligt att avbryta en parlamentsledamots mandat under en valperiod betyder detta att parlamentet tillfälligt kommer att ha 754 ledamöter. Jag håller med föredraganden Íñigo Mendez de Vigo, när det gäller rekommendationen att de nya ledamöterna ska tillträda sina ämbeten samma dag, för att undvika regionala snedvridningar i parlamentets representation. Jag håller inte med om att man ska låta de nya ledamöterna utnämnas av de nationella myndigheterna i respektive land. Jag anser att ledamöterna bara ska få legitimitet genom val.

 
  
MPphoto
 
 

  Marielle De Sarnez (ALDE), skriftlig. (FR) Enligt Lissabonfördraget ökas antalet parlamentsledamöter från 736 till 751. Eftersom 2009 års val ägde rum före ikraftträdandet av Lissabonfördraget blev dock bara 736 parlamentsledamöter valda. Parlamentet var därför tvunget att anta nya bestämmelser angående dess sammansättning för återstoden av valperioden. Delegationen för den demokratiska rörelsen röstade inte för detta betänkande av två anledningar. Den håller inte med om rådets förslag att sammankalla en regeringskonferens utan att sammankalla ett konvent sammansatt av företrädare för de nationella parlamenten, stats- och regeringschefer, parlamentet och kommissionen. Detta påskyndade förfarande innebär inte bara en överträdelse av andan i fördragen utan kränker även fördragen bokstavligen. Det skapar ett olyckligt prejudikat. Utnämningen av ledamöter av det franska nationella parlamentet till två av de 18 extra ledamöterna innebär ett allvarligt angrepp på primärlagstiftningen, enligt vilken det fastställs att parlamentsledamöter måste väljas genom direkta allmänna val och inte utnämnas av nationella parlament. Det enda positiva resultatet av denna händelse är att uppmärksamheten har riktats mot behovet av att reformera parlamentets valförfarande på lång sikt, och särskilt på det krav som vi länge har ställt på att en del av parlamentsledamöterna ska väljas till en europeisk valkrets.

 
  
MPphoto
 
 

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstade för detta betänkande eftersom det i detta argumenteras för att de 18 extra parlamentsledamöterna, som kommer från 12 medlemsstater, ska kunna tillträda sitt ämbete efter att ha blivit valda. Det är beklagligt att rådet inte vidtog nödvändiga åtgärder i tid för att så skulle kunna ske omedelbart efter ikraftträdandet av Lissabonfördraget.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Det faktum att Lissabonfördraget inte trädde i kraft i tid för att omedelbart kunna tillämpas i valet till Europaparlamentet, mandatperiod 2009–2014, ledde till ett problem som jag anser har lösts på ett känsligt sätt och på ett sätt som speglar de oundvikliga svårigheterna med övergångsperioder. Därför, medan det varken skulle vara rimligt eller berättigat att avbryta mandaten för valda ledamöter, skulle det inte heller vara förnuftigt att förhindra de medlemsstater som drar fördel av att få ett ökat antal representanter att utnämna dessa i enlighet med den lagstiftning som gäller i deras respektive valsystem. Dessa speciella omständigheter motiverar helt och hållet de ovanliga lösningar som antagits.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) Förslaget att öka antalet ledamöter med 15 (från de 736 som fastställts enligt Nicefördraget till 751), med 18 extra platser att fördelas bland 12 medlemsstater, har antagits. Tyskland har tilldelats tre platser färre med tanke på det maximala antal som fastslagits i EU-fördraget. Eftersom Lissabonfördraget inte hade trätt i kraft före 2009 års val till Europaparlamentet hölls detta i enlighet med bestämmelserna i Nicefördraget, vilket betyder att Europaparlamentet för närvarande har 736 ledamöter i stället för 751. Å andra sidan betyder ikraftträdandet av Lissabonfördraget att de 18 extra ledamöterna från de 12 berörda medlemsstaterna lagligen kan tillträda sitt ämbete. Det är inte möjligt att avbryta en parlamentsledamots mandat under en valperiod på så sätt att man skulle minska det nuvarande antalet parlamentsledamöter från Tyskland med tre. Jag anser därför att den ändring av protokoll 36, som begärdes av Europeiska rådet och som direkt följer av de nya bestämmelserna i Lissabonfördraget, innebär en godtagbar lösning som kommer att göra det möjligt för medlemsstater som har rätt till extra ledamöter att utse dessa. Dessa 18 parlamentsledamöter måste ta plats i parlamentet samtidigt för att inte rubba balansen av nationaliteter i kammaren.

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Som vi har hävdat och som vi kan utläsa av detta betänkande förverkligar Lissabonfördraget inte bara en nyliberal, militaristisk och federalistisk politik. Det är även ett instrument fullt av tvetydigheter och motsättningar, såsom de som framställs i protokoll 36 om bestämmelser om Europaparlamentets sammansättning. Arrogansen hos dem som ville få igenom fördraget var så stor att det förhindrade dem från att göra dessa bestämmelser flexibla. De hade gjort allt för att undvika att det hölls folkomröstningar för att på så vis undkomma befolkningen i EU-ländernas röst och ett upprepande av nej-svaret från Frankrikes och Tysklands befolkning till det så kallade ”konstitutionella fördraget”. Det irländska folket sade också nej till denna travesti på en text, och det var endast efter mycket påtryckningar och utpressning som deras röst kunde erhållas, dock efter valet till Europarlamentet.

Betänkandet har visat att några parlamentsledamöter försöker befästa EU:s federalistiska kurs genom att frammana en demokratisk legitimitet som fördraget inte har. Dessa ledamöter försöker också att ytterligare underordna nationell lagstiftning under EU:s intressen och föreslår ett enhetligt valförfarande i alla medlemsstater, något som är varje medlemsstats suveräna befogenhet. De kräver dessutom att ett konvent sammankallas för att förbereda en översyn av fördragen beträffande Europaparlamentets sammansättning.

 
  
MPphoto
 
 

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. (FR) Vare sig fördragen ses över genom en regeringskonferens eller genom ett konvent ändrar det absolut ingenting när det gäller kärnan av problemet. På grund av inkompetens, försumlighet eller politisk missräkning vägrade ett enda land, Frankrike, att invänta ikraftträdandet av Lissabonfördraget för att se vilka konsekvenser det skulle medföra för dess representation i Europaparlamentet, trots upprepade krav på att göra detta från flera politiska grupper, inbegripet min egen. Följaktligen är Frankrike i dag det enda av de 27 som har för avsikt att välja två nya parlamentsledamöter via det nationella parlamentet, vilket har ett fullständigt orättvist omröstningssystem. Allt detta är en kränkning av själva fördragen och akten från 1976, enligt vilken det fastställs att valen av parlamentsledamöter ska ske genom direkta allmänna val. Dessutom finns ytterligare en delaktig faktor i detta: gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater och demokrater i Europaparlamentet, som, trots att den har fått utstå ett hårt slag i valen 2009, kommer att ärva en av de två extra platserna. Detta är att intrigera mellan vänner med parlamentets stöd. Olyckligtvis gömmer sig föredraganden bakom åtgärdens tillfälliga natur. Tillfälligt? De nya franska parlamentsledamöterna kommer att sitta i fyra år, vilket är mer än 80 procent av valperioden. Jag skulle ha förväntat mig att vår kollega hade varit fastare när det gäller både värdet av ord och försvarandet av demokratiska principer.

 
  
MPphoto
 
 

  Sylvie Guillaume (S&D), skriftlig.(FR) Jag röstade för flera ändringar i syfte att markera hur oacceptabelt det val som Frankrike har gjort är. Man har utnämnt ledamöter av sitt eget nationella parlament till att sitta i Europaparlamentet vid sidan av 16 andra som ställde upp i valet den 7 juni 2009. Jag anser att detta förfarande, vilket uppenbarligen inte föregicks av någon som helst förberedelse, strider mot grundläggande demokratiska principer och lyfter fram viktiga frågor om Europaparlamentets demokratiska legitimitet. Å andra sidan får vi inte blockera ankomsten av de andra parlamentsledamöterna, vilkas utnämning är fullständigt i enlighet med fördragens anda. Denna fråga visar precis hur nödvändigt det är för oss att förse oss med en enhetlig metod att välja parlamentsledamöter genom direkta allmänna val, och att genomföra denna reform genom att sammankalla ett konvent.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Jag röstade emot detta betänkande på grund av vår viktigaste ändring, enligt vilken vi hävdade att parlamentsledamöterna bör väljas i direkta allmänna val.

 
  
  

Betänkande: Íñigo Méndez de Vigo (A7-0115/2010 – A7-0116-2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Carlo Casini (PPE), skriftlig. (IT) Jag har kategoriskt röstat för de båda betänkandena av Íñigo Méndez de Vigo. Jag är nöjd av två anledningar: det utskott i vilket jag är ordförande agerade omedelbart och nådde ett preliminärt samtycke, något som banade väg för det som uppnåddes i dag i kammaren av en mycket stor majoritet.

Utifrån detta perspektiv har jag bifallit idén om att rösta mot punkt 5, som införts genom en ändring som jag har lagt fram för utskottet, för att betona att utnämningen av de 18 nya ledamöterna kommer att i så stor utsträckning som möjligt måste vara förenlig med bestämmelserna i vallagen från 1976, enligt vilken det krävs att ledamöter väljs direkt av de europeiska medborgarna. Därför föredrar jag en automatisk metod enligt vilken de kandidater som fick flest röster av dem som inte blev valda vid det förra valet till Europaparlamentet ska ingå i parlamentet. Om det nationella valsystemet emellertid inte tillåter en sådan uträkning kan vi använda oss av utnämning av de nationella parlamenten.

 
  
  

Resolutionsförslag: Kirgizistan (RC-B7-0246/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Mara Bizzotto (EFD), skriftlig. (IT) Den politiska krisen i Kirgizistan är ännu ett steg i riktning mot destabilisering i Centralasien, en region som vi vet är nödvändig för Europa med tanke på var vi får energi och vårt råmaterial ifrån. Kirgizistan är även viktigt för Förenta staterna och Ryssland med anledning av landets strategiska position. Krisen utgör det nedslående resultatet av 2005 års revolution, vilken hade väckt hopp om en verklig förändring i den politiska dynamiken i denna lilla före detta Sovjetstat. Revolutionen verkade, tillsammans med händelserna i Ukraina och Georgia samma år, förebåda en lugnare geopolitisk framtid i regionen som helhet. Olyckligtvis skördar Kirgizistan i dag den bittra frukten av en förändring som inte kom till stånd, och resolutionen som vi röstar om innehåller de nödvändiga och lämpliga riktlinjer som parlamentet bör ge till de europeiska organ som kommer att vara direkt inblandade i Kirgizistans frågor i internationella och diplomatiska forum. Förhoppningen är att kommissionen och rådet ska arbeta tillsammans på ett konsekvent sätt och efter dessa riktlinjer, och framför allt att de ska göra detta skyndsamt vilket, olyckligtvis och oacceptabelt nog, inte har varit fallet i andra nyligen inträffade fall. Det var med den allvarliga förhoppningen att europeiska åtgärder ska bidra positivt till stabiliseringen i Kirgizistan som jag röstade för det gemensamma resolutionsförslaget.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Som ett resultat av f.d. Sovjetunionens upplösning strider stormakterna om landet som nu verkar ha sjunkit ned i en process med politisk agitation och sönderfall av såväl politiken som den sociala strukturen, något som behöver övervakas mer av EU:s institutioner och medlemsstaterna regeringar. EU:s relativa brist på kunskap om de centralasiatiska republikerna måste rådas bot på, och ett upprättande av kanaler för relationer och kommunikation eftersträvas för att möjliggöra bättre tillgång till information och mer detaljerad övervakning av situationen i respektive land. Jag välkomnar Europeiska unionens fasthet när det gäller att göra frågorna frihet, demokrati och mänskliga rättigheter centrala på agendan för Kirgizistan. Jag hoppas också att den provisoriska regeringen visar sig vara lika bra som den har utgett sig för att vara, och att den genomför reformer i vilka dessa frågor beaktas. Tillkännagivandet av valet och av en konstitutionell folkomröstning utgör ett uppmuntrande tecken inför den närmaste framtiden.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) Enligt oberoende observatörer förmörkades förra årets presidentsval i Kirgizistan, i vilket Kurmanbek Bakijev blev omvald, av omfattande bedrägeri. Efter inledande demokratiska åtaganden blev hans styre dessutom auktoritärt. Efter massdemonstrationer tvingades han att fly från huvudstaden och i hans ställe inträdde en provisorisk regering ledd av oppositionsledaren Roza Otunbayeva. Oppositionsledaren utfärdade ett dekret om att makten ska ärvas och en order of compliance med Kirgizistans konstitution. Under tiden flydde Bakijev från landet för att söka tillflykt i Kazakhstan. Kirgizistan drar till sig särskilt intresse från Förenta staterna och Ryssland på grund av dess strategiska läge i mitten av Centralasien. EU och Centralasien har gemensamma utmaningar när det gäller energi, kampen mot klimatförändringarna, kontroll av narkotikahandeln och kampen mot terrorism. Av denna anledning måste EU engagera sig aktivt i den provisoriska regeringen, i syfte att upptäcka och utnyttja möjligheter när det gäller att främja ett gott styre, domstolsväsendets oberoende och övriga mål i EU politiken som fastställts i strategin för Centralasien.

 
  
MPphoto
 
 

  Jacek Olgierd Kurski (ECR), skriftlig.(PL) Som medförfattare till Europaparlamentets resolutionsförslag om Kirgizistan vill jag tacka mina kolleger för att ha röstat för detta i dag. Värt särskild uppmärksamhet är avsikten som tillkännagavs av Kirgizistans interimregering att börja arbeta på en konstitutionell reform och ett snabbt upprättande av grunder för att hålla demokratiska parlamentsval. Detta förklarar begäran till interimregeringen att uppfylla Kirgizistans internationella skyldigheter och att garantera ett fritt och rättvist valförfarande. Vi följer händelserna i Kirgizistan med oro, och detta inbegriper upprätthållande av en oavbruten tillförselkorridor för Nato och andra internationella krafter som utgör en del av uppdraget i Afghanistan. Det är nödvändigt att situationen i Kirgizistan övervakas mycket noggrant av Europeiska unionen och Europaparlamentet. Det är dessutom nödvändigt att ge bistånd och att stödja dialogen mellan alla landets samhällsgrupper.

 
  
MPphoto
 
 

  Bogdan Kazimierz Marcinkiewicz (PPE), skriftlig.(PL) Jag röstade för resolutionsförslaget om Kirgizistan, eftersom jag tror att jag som ledamot av delegationen för Centralasien är skyldig att åtminstone ge detta stöd till en nation som de senaste veckorna har befunnit sig i en sådan svår situation. Resolutionen uppmanar till ett slut på våldet, till en dialog mellan konfliktens parter och till respekt för rätten till frihet, mänskliga rättigheter och principerna för en rättsstat. Den betonar samtidigt vikten av ett enhetligt och stabilt konstitutionellt ramverk för att säkerställa demokrati. Jag tror därför att det internationella stödprogrammet bör aktiveras så snart som möjligt, och att EU bör åta sig ledarrollen i programmet.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Den situation som för närvarande råder i Kirgizistan är oroande. Och ännu mer så eftersom det handlar om ett land som är beläget i en mycket viktig del av Centralasien, med en geostrategisk belägenhet nära Afganistan och intill Ferghana Valley. Det behövs en internationell undersökning av händelserna, ledd av FN, för att identifiera de ansvariga. Det är viktigt att den särskilda representanten för Centralasien följer situationen och arbetar nära med unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik/Europeiska kommissionens vice ordförande.

 
  
MPphoto
 
 

  Wojciech Michał Olejniczak (S&D), skriftlig.(PL) Europaparlamentets resolutionsförslag nr RC-B7-0246/2010 av den 6 maj 2010 om situationen in Kirgizistan innebär att EU:s röst har talat till Kirgizistan och dess myndigheter. Resolutionsförslaget om Kirgizistan utgör en viktig signal från Europeiska unionen och hela Europa. Vi bör visa både medborgarna och myndigheterna i Kirgizistan att vi stöder stärkandet av demokrati, utvecklingen av samhället, befolkningens säkerhet och en hållbar tillväxt. Och det bör inte endast ske genom resolutioner som denna.

Europaparlamentet måste vara en institution som stöder alla riktningar mot demokrati och som inte accepterar några avvikelser från denna väg. Förändringarna i Kirgizistan är ett resultat av vad som har hänt de senaste åren och av de förhoppningar av övergående slag som förknippades med Tulpanrevolutionen. Valfusk och den milda form av auktoritarism som har börjat framträda i Kirgizistan kan inte och kommer inte att passera med likgiltighet. De enda åtgärder som vi kan och kommer att stödja är demokratiska åtgärder, eftersom det är på sådana som Europeiska unionen har grundats. Vi kan inte ge vårt samtycke till andra åtgärder. Jag hoppas att resolutionen om Kirgizistan är ett av många steg som vi kommer att ta. Hela Europa förväntar sig detta av oss.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Jag röstade för denna resolution, tillsammans med en stor majoritet, däribland de två muntliga ändringsförslagen som lades fram under omröstningen.

 
  
MPphoto
 
 

  Vilja Savisaar (ALDE), skriftlig. (ET) De händelser som ägde rum i Kirgizistan i början av april, för redan en månad sedan, har haft en allvarlig inverkan både på landets interna regeringssituation och på internationella förbindelser. På grund av detta har Ryssland ökat sitt inflytande i Kirgizistan, både militärt och också ekonomiskt, vilket man kunde vänta med tanke på de tidigare ekonomiska banden mellan dessa båda länder. Samtidigt har Ryssland lovat att ge ekonomiskt bistånd både genom direkt finansiellt stöd och också genom att sälja gas- och oljeprodukter till gynnsamma priser. Dagens rapport riktar till stor del uppmärksamhet åt att EU och FN måste bidra till att en demokratisk regering väljs och att kränkningar av de mänskliga rättigheterna upphör i detta land.

Det är självklart sant att att det finns en önskan att minska korruptionen både i den offentliga sektorn och i rättssystemet, vilket kanske kommer att göra det nödvändigt att både reformera den offentliga sektorn och garantera rättssystemets oberoende. Ändå hänger allt detta direkt samman med landets ekonomiska situation och därför är samarbete nödvändigt mellan EU, FN och Ryssland, eftersom Kirgizistan annars inte kommer att prioriteras; i stället kommer alla ”stormakterna” att försöka utnyttja denna situation för sina egna intressen. Därför stöder jag denna resolution vilken uppmanar alla parter att samarbeta för att garantera såväl efterlevnad av de mänskliga rättigheterna och utveckling av demokratin, som reformering av den offentliga sektorn och rättssystemets oberoende. Jag tror emellertid att det kommer att ta en viss tid innan detta land når den önskade demokratinivån, eftersom för att det ska kunna hända måste utnämningar tillsättas genom öppna ansökningsförfaranden snarare än fördelas till släktingar.

 
  
  

Resolutionsförslag: Eldrivna bilar (B7-0261/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. (PT) Jag välkomnar det nya meddelandet om rena och effektiva fordon. Att marknadsföra elbilar skulle kunna vara en konkurrensfördel för den europeiska industrin. Vi får emellertid inte glömma att Europa i nuläget är världsledande inom fordonsindustrin och vi får inte äventyra denna konkurrensfördel. Jag uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att utveckla de förutsättningar som är nödvändiga för att skapa en inre marknad i elbilar. Jag vill också varsko om behovet av att harmonisera standarder för batterier och kompatibla laddningspunkter i de olika medlemsstaterna. Det är också viktigt att skapa skatteincitament, med lämpliga elpriser för konsumenterna. Ytterligare en viktig faktor är säkert moderniseringen av elnäten. Jag efterlyser större investeringar i forskning om och utveckling av smarta nät och batteriteknik för att använda primärmaterialet på ett mer effektivt sätt. Jag yrkar därför på att alla kraftansträngningar görs för att behålla Europas världsledande plats i fordonsindustrin.

 
  
MPphoto
 
 

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstade för resolutionsförslaget eftersom jag tror att elbilar kan bidra till att nå prioriteringarna i Europa 2020-strategin, vilka består i att utveckla en ekonomi som är baserad på kunskap och innovation, och att främja en ekonomi som är mer effektiv när det gäller resursanvändningen, med andra ord en ekonomi som är mer miljövänlig och konkurrenskraftig.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Vid en tidpunkt när en debatt om utsläpp av koldioxid har blivit ofrånkomlig eftersom den är central för diskussionen om klimatförändringen, och när bränsleprisernas instabilitet har gjort en fortsättning av det nuvarande beroendet av petroleum och dess derivat ohållbart, åtminstone på lång sikt, är det viktigt att finna alternativ. Av det skälet måste innovationer som tas i bruk för ekonomiska och sociala behov söka lösningar som är vetenskapligt och ekonomiskt genomförbara. Elbilar är en viktig innovation med hög marknadspotential, särskilt på lång sikt, eftersom de svarar för minskade utsläpp av koldioxid och andra föroreningar och för förbättrad energieffektivitet och främjande av innovation baserad på tekniskt ledarskap. Med tanke på det ovanstående måste det finnas en europeisk strategi för elbilar, som hjälper industrin att utveckla ren och livskraftig teknik och stöder upprättandet av gemensam marknad för elbilar. Ändå måste jag än en gång varna för att när man fastlägger en europeisk strategi får det inte innebära att man skapar en mängd komplicerade bestämmelser som är betungande för industrin och äventyrar dess utveckling och livskraft.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) De utmaningar som klimatförändringen, utsläppen av koldioxid och andra föroreningar och bränsleprisernas instabilitet utgör har skapat ett positivt klimat för utvecklingen av elbilar över hela världen. Elbilar bidrar till att nå prioriteringarna i Europa 2020-strategin att främja innovation och kunskap (smart tillväxt), stödja en mer resurseffektiv och grönare ekonomi (hållbar tillväxt) och låta ekonomin växa genom att skapa sysselsättning (tillväxt för alla). Det är viktigt att den höga kostnaden för elbilar – för det mesta till följd av batterikostnaden – minskar, vilket kräver forskning och innovation. Jag välkomnar därför den prioritet som det spanska ordförandeskapet gett åt utvecklingen av elbilar inom ramen för kampen mot klimatförändringen och kommissionens meddelande om en europeisk strategi för rena och energieffektiva fordon av den 27 april 2010. Jag tror att vi måste skapa nödvändiga förutsättningar för en gemensam elbilsmarknad medan vi samtidigt garanterar en effektiv samordning av politiken på EU-nivå för att undvika negativa påverkningar, särskilt på sysselsättningen. Denna samordning uppmuntrar också till kompatibilitet och interoperabilitet.

 
  
MPphoto
 
 

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Vi tror att utveckling av elbilar är nödvändig som ett alternativ till fordon som använder fossila bränslen. Eftersom vi står inför den förorening av atmosfären som förknippas med sådana fordon och det ofrånkomliga faktum att reserverna av fossilt bränsle, särskilt olja, tar slut inom några få årtionden, om det nuvarande energiparadigmet består, vilket tyvärr är troligt, framstår utvecklingen av elfordon som ett viktigt alternativ vilket vi bör överväga. Ändå får vi inte nonchalera de begränsningar och problem som fortfarande associeras med dessa fordon och vilka vi nämnde under debatten. Dessa problem och begränsningar gör det oklokt, som vi sade, att ta risker med handel eller marknadsföring. I stället varslar de om ”behovet av ytterligare FoU för att förbättra egenskaperna hos och minska kostnaderna med elfordon”. Framför allt måste ”målet med ett transportsystem som till stor del befriats från kol år 2050” som nämns i rapporten inbegripa att man påtagligt ökar utvecklingen av olika typer av allmänna kommunikationer och stöder bruket av dem för att göra dem tillgängliga för alla; elfordon måste bli starkt företrädda i denna process.

 
  
MPphoto
 
 

  Sylvie Guillaume (S&D), skriftlig. (FR) Jag röstade för detta resolutionsförslag vilket gör det möjligt att bl.a. standardisera laddare för elbilar eftersom EU och våra medborgarkolleger har allt att vinna på att utveckla en europeisk elbilsmarknad och också en global marknad. Därför stärker dessa åtgärder EU:s ställning inom ramen för att bekämpa föroreningar och skydda miljön genom att underlätta användningen av rena fordon vilken typ det än rör sig om. De underlättar också stödet för forskning och innovation och har på så sätt positiva konsekvenser för EU:s konkurrenskraft på det tekniska området. Antagandet av detta resolutionsförslag kommer troligen att inleda början på en ny samhällsmodell som tar hänsyn till de olika utmaningarna (miljömässiga, sociala, tekniska, demografiska etc.). Jag litar på att de andra EU-institutionerna ska stödja oss i detta åtagande.

 
  
MPphoto
 
 

  Iosif Matula (PPE), skriftlig. – (RO) Jag stöder främjandet av elfordon som en prioritet på medellång och lång sikt. Vi måste finna olika sätt att uppmuntra medlemsstaterna att genomföra en gemensam strategi för att standardisera elfordon. Om denna strategi lyckas kommer det att minska kostnaderna för användarna och på så sätt göra fordonen mer attraktiva. En brist på samordning på EU-nivå betyder inte bara att användarna måste betala höga kostnader. De industriella tillverkarna kommer att behöva standardisera sina olika industrispecifikationer, vilket kommer att få en direkt inverkan på kostnaderna. Därför tror jag att vi måste koncentrera oss på standardiseringsprocedurer om vi vill röra oss i den önskade riktningen. Vi måste finna sätt att uppmuntra europeiska konsumenter att använda elbilar. Jag tror att lokala myndigheter har en betydelsefull roll att spela i detta. De kan säkert uppmuntra europeiska konsumenter både genom sitt eget exempel och genom infrastrukturanläggningar och fördelar förknippade med de olika avgifterna, som för parkering eller förorening. Jag tror att om EU:s institutioner använde elbilar skulle det vara ett gott föredöme och sända ut en mycket positiv signal. Som ett experiment borde en minivagnpark av elbilar införskaffas så snart som möjligt som ett alternativ till de nuvarande transportsätten.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Den växande oron över koldioxidutsläppen och klimatförändringen har skapat ett trängande behov av snabb utveckling för att möjliggöra att elfordon blir ett starkt vägande alternativ till de fordon som nu är i bruk. En ökad användning av detta transportsätt utgör ett mycket positivt bidrag till att nå de mål som uppställts i Europa 2020-strategin. EU måste därför investera avsevärda summor för att skapa ett distributionsnät som effektivt täcker Europas territorium.Vi måste också vidta beslutsamma åtgärder för att avlägsna en rad hinder som för närvarande gör detta transportsätt mindre lockande.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) Inom ramen för våra krympande resurser har elfordon definitivt en potential att bli ett riktigt klimatvänligt alternativ, om vi bara fortsätter att utveckla dem. Detta kommer emellertid bara bli fallet om både tillverkningsprocesserna och driften av bilarna verkligen är lågförbrukande och klimatvänliga. Elektriska och hybriddrivna system är för närvarande fortfarande i sin linda och vi måste upprätta en standardiserad ram utan att ge denna teknik förtur framför andra alternativa driftsystem. I det aktuella förslaget ägnas för liten uppmärksamhet åt andra alternativa driftsystem och därför har jag avstått från att rösta.

 
  
MPphoto
 
 

  Georgios Papanikolaou (PPE), skriftlig. (EL) Stöd för utveckling av elfordon kan ha flera fördelar. Att verka för elbilar kommer att bidra väsentligt till att bekämpa klimatförändringen genom att byta till renare och mer avancerad teknik, främja innovation och begränsa vårt beroende av energi. Utvecklingen av denna teknik inbegriper också vissa aspekter som vi måste överväga ordentligt, som att avlägsna administrativa och andra hinder vilka skulle kunna få en negativ effekt på spridningen av gröna bilar och på tillgången på incitament till att omskola folk som arbetar inom fordonsindustrin så att de kan förvärva den yrkesskicklighet som behövs. Jag tycker att resolutionsförslaget är en mycket välavvägd text eftersom man där tar upp alla ovan nämnda frågor och därför röstade jag för det.

 
  
MPphoto
 
 

  Aldo Patriciello (PPE), skriftlig. (IT) För att kunna bedöma effekten av de åtgärder vi diskuterat, behöver vi analysera den statistik som citeras av kommissionen. Faktum är att 2007 bodde 72 procent av den europeiska befolkningen i tätorter vilka är nyckeln till tillväxt och sysselsättning. Städer behöver effektiva transportsystem för att kunna stödja ekonomin och sörja för sina invånares välbefinnande.

Ungefär 85 procent av EU:s BNI genereras i städerna. Tätorter har i dag uppgiften att göra transporten hållbar ur miljömässiga (koldioxid, luftföroreningar, buller), konkurrensmässiga (trafikstockningar) och sociala (demografiska förändringar, integration, hälsa) synpunkter. Att vi växer med denna uppgift är också avgörande för framgången för EU:s övergripande strategi att bekämpa klimatförändringen, att nå 20/20/20-målet och att främja sammanhållningen.

Nio av tio EU-medborgare anser att trafiksituationen i deras område borde förbättras. Jag är övertygad om att en samordnad åtgärd på EU-nivå kan bidra till att stärka marknaderna för ny teknik för rena fordon och för alternativa bränslen. På detta sätt kan vi uppmuntra användare att på lång sikt välja renare fordon eller transportsätt, att använda mindre överbelastad infrastruktur eller att färdas på olika tider. Jag stöder helhjärtat dessa initiativ, vilka på medellång till lång sikt syftar till att förbättra våra vanor i överensstämmelse med den ekonomiska och industriella utvecklingen i EU som helhet.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Jag följde min grupp när jag röstade för denna resolution fastän vårt ändringsförslag om att påskynda en översyn av lagstiftningen för typgodkännande inte antogs.

 
  
  

Resolutionsförslag: Gruppundantagsförordningen för motorfordon (B7-0245/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. (FR) I EU är 380 000 företag engagerade i distribution och service av motorfordon. Nästan alla dessa är små och medelstora företag och de har tillsammans 2,8 miljoner anställda. Sedan 1985 har fordonsindustrin styrts av en gruppundantagsförordning inom ramen för europeisk konkurrensrätt för att man ska kunna ta hänsyn till dess specifika karaktär: den oligopolistiska situationen och produkternas ytterst tekniska natur och långa livslängd. I dag föreslår emellertid kommissionen att avskaffa det befintliga undantaget för försäljning av nya fordon. Bara andrahandsmarknaden (reparationer och underhållstjänster och leverans av reservdelar) skulle fortfarande lyda under ett särskilt undantagssystem. Detta resolutionsförslag vilket jag redan stött i utskottet för ekonomi och valutafrågor och vilket jag röstade för igen i dag i plenum, bär ett tydligt budskap från parlamentets sida. Det är ett resultat av ingående samråd med fordonsindustrin. Det uppmanar kommissionen att ta hänsyn till flera faktorer som troligen kommer att destabilisera maktbalansen mellan motorfordonstillverkarna och distributörerna till men för konsumenterna.

 
  
MPphoto
 
 

  George Sabin Cutaş (S&D), skriftlig. (RO) Jag beslutade att rösta för detta resolutionsförslag eftersom man där lyfter fram de problem som är förbundna med kommissionens förslag om gruppundantagsförordningen för motorfordon.

Rekommendationen från kommissionen att ändra vissa bestämmelser i den nuvarande förordningen på detta område genom att specifikt ålägga bilhandlarna en skyldighet att låta 80 procent av deras försäljning röra ett enda bilmärke, skulle kunna öka de senares beroende av tillverkarna med risk för att konkurrensen inom sektorn skulle begränsas och att det skulle få en skadlig inverkan på konsumenternas valmöjligheter.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Eftersom kommissionen har påbörjat processen att se över den lagstiftning som är tillämplig för motorfordon, särskilt förordning (EG) nr 1400/2002 (”MVBER”) och förordning (EG) nr 2790/1999 (”GBER”), är det viktigt att notera att EU och dess medlemsstater för närvarande står inför en aldrig förut skådad ekonomisk och finansiell kris som har haft en verklig och djup inverkan på fordonsindustrin. Denna industri är fortfarande oerhört viktig för europeisk ekonomi och bidrar till sysselsättnig, teknisk innovation och konkurrenskraft. Med tanke på detta måste man i de nya förordningarna ta hänsyn till ett behov att på medellång och lång sikt skapa förutsättningar för den europeiska fordonsindustrins hållbarhet och låta den stå kvar i främsta linjen för teknik och innovation och vara ekonomiskt hållbar. Med hänsyn till vad vi just har röstat om beträffande elfordon måste det nya regelverket stimulera såväl tillverkningen och användningen av denna typ av fordon som miljöforskning och utveckling av bilar med mindre miljöpåverkan och lägre utsläpp.

 
  
MPphoto
 
 

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. (FR) Vi röstade mot detta resolutionsförslag, vilket i princip välkomnar den aktuella översynen av de konkurrensregler som är tillämpliga för distribution och reparationer i fordonsindustrin. I själva verket välkomnar förslaget att man avskaffar undantaget och tillämpar den allmänna konkurrensrätten. Under täckmantel av förberedande samråd kommer som vanligt de intresseorganisationer som är de mest inflytelserika eller effektiva, men inte nödvändigtvis representativa för industrin, att segra, för att inte tala om dogmen välgörande konkurrens för alla. Å andra sidan kommer de ansträngningar som gjorts av fackfolk att tillämpa gällande lagstiftning att vara förgäves. Visserligen vidtar man åtgärder vare sig man agerar eller underlåter att agera. Frågan är om kommissionen, och särskilt generaldirektoratet för konkurrens, har som mål att berättiga sin existens genom att lägga fram lagar snarare än genom att genomföra förordningar som tillfredsställer krav på kvalitet och säkerhet för tjänster och produkter, krav som är nödvändiga överallt, men särskilt i fordonsindustrin.

 
  
MPphoto
 
 

  Franz Obermayr (NI), skriftlig. − (DE) Kommissionens föreslagna förändringar strider mot särskilt de små och medelstora företagens intressen i fordonsindustrin. Dessutom styrs denna sektor av ett stort antal komplexa förordningar (t.ex. för säkerhet och miljö) och därför måste konkurrensrätten grundas på denna marknads specifika särdrag. Av detta skäl har jag röstat mot kommissionens förslag.

 
  
MPphoto
 
 

  Aldo Patriciello (PPE), skriftlig. (IT) I juli 2002 antog kommissionen en gruppundantagsförordning för distributionsavtal om motorfordon för att ersätta förordning (EG) nr 1475/95.

Det viktigaste målet för kommissionens konkurrenspolitik är att göra det möjligt för berörda bolag att dra fördel av en säkerhetszon genom att anta gruppundantagsförordningar som garanterar en ordentlig kontroll av marknaderna. Gruppundantag bidrar därför till rättssäkerhet och till konsekvent tillämpning av europeiska bestämmelser. Jag måste påpeka att denna debatts betydelse består i själva verket i att dra upp de riktlinjer som ska ligga till grund för den kommande rättsliga ram, vilken när förordningen löpt ut ska styra avtalen om distribution av motorfordon och den dithörande eftermarknadsservicen.

Jag uppmanar därför kommissionen att när de ska besluta om en lämplig omfattning av det blockundantag som är tillämpligt för bilindustrin ta hänsyn till konkurrensförhållandena på de större marknaderna och till behovet av att göra en grundläggande skillnad mellan marknaderna för försäljning av nya motorfordon och för reparation och underhållsservice och/eller distribution av reservdelar. Jag skulle vilja återupprepa betydelsen av att stödja sådana förslag. De försvårar individuella initiativ till förmån för konkurrens bland handlare och reparatörer och stimulerar till utveckling av sektorn.

 
  
MPphoto
 
 

  Robert Rochefort (ALDE), skriftlig. (FR) Den så kallade ”gruppundantagsförordningen”, som infördes på EU-nivå 2002 för att öka konkurrensen inom fordonsindustrin och ge konsumenterna reella fördelar, löper snart ut. I sitt förslag till översyn inför kommissionen förändringar som kommer att få oroande konsekvenser för konsumenterna när det gäller valmöjligheter, kvalitet och pris. Därför använder vi detta resolutionsförslag, vilket jag stödde, för att tydligt förklara våra reservationer angående några av de förslag som framlagts. Särskilt tänker jag på avtalet om försäljning av ett enda varumärke vilket kommer att få en negativ inverkan på konsumentval och handlarnas självständighet gentemot tillverkarna. Jag skulle också vilja uttrycka min oro gällande frånvaron av en garanti om ordentlig tillgång till teknisk information och reservdelar för alla intressenter, vilket i själva verket kommer att begränsa valfriheten för den handlare eller garageägare som konsumenten kanske vänder sig till. Låt oss till sist påminna om att kommissionen brådskande måste ta itu med nya former av konkurrensbegränsande åtgärder som binder kunden, som eftermarknadsservice som är villkorad av att uteslutande fordon inom det märkesspecifika nätet repareras och underhålls.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för denna resolution tillsammans med en stor majoritet av kammarens ledamöter.

 
  
  

Betänkande: Alojz Peterle (A7-0121/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Regina Bastos (PPE), skriftlig. (PT) Cancer är en av de största hälsoutmaningarna som EU står inför: det är den näst största dödsorsaken i EU med 3 miljoner nya fall och 1,7 miljoner dödsfall årligen. Enligt Världshälsoorganisationen är åtminstone en tredjedel av alla cancerfall möjliga att förebygga. Det är därför nödvändigt att berörda intressenter över hela EU deltar i en gemensam satsning att försöka bota cancer. Ett av syftena med det förslag som kommissionen lade fram i ”Europeiskt partnerskap för åtgärder mot cancer 2009–2013” är att stödja medlemsstaterna i deras ansträngningar att ta itu med cancer genom att ge en ram för att upptäcka och dela information, kapacitet och sakkunskap om hur man förebygger och kontrollerar cancer och genom att engagera berörda intressenter över hela EU i en gemansam satsning. Jag välkomnar målet att minska cancerbördan genom att införa screening för bröst-, livmoderhals-, och tjock- och ändtarmscancer för 100 procent av befolkningen senast 2013 och uppmana medlemsstaterna att genomföra de ovan nämnda riktlinjerna. Av ovanstående skäl röstade jag för betänkandet ”Åtgärder mot cancer: ett europeiskt partnerskap”.

 
  
MPphoto
 
 

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. (LT) Jag röstade för detta betänkande eftersom ”Europeiskt partnerskap för åtgärder mot cancer 2009–2013” som föreslogs av kommissionen är ett utmärkt initiativ för att mer effektivt bekämpa denna fruktansvärda sjukdom. Cancer är ett av de viktigaste målen för gemenskapens åtgärder på folkhälsoområdet eftersom 3,2 miljoner européer årligen diagnostiseras med cancer, vilket representerar den näst vanligaste dödsorsaken efter hjärtsjukdomar. Det partnerskap som föreslogs av kommissionen syftar till att stödja medlemsstaterna i deras ansträngningar att ta itu med cancer genom att ge en ram för att upptäcka och dela information, kapacitet och sakkunskap för att förebygga och kontrollera cancer. Jag skulle vilja betona att bara genom att engagera alla de berörda intressenterna över hela EU i en gemensam satsning för att försöka bota cancer kan vi påtagligt minska antalet cancerfall i Europa. Jag instämmer i parlamentets uppmaning att kommissionen och medlemsstaterna ytterligare bör utveckla och sammanställa initiativ som ger de cancerdrabbade stöd, antingen direkt eller indirekt. Jag håller också med om att kommissionen och medlemsstaterna måste garantera att det i alla medlemsstater finns en lika stor tillgång till cancerläkemedel för alla patienter som behöver dem. Därför är detta partnerskap för att bekämpa cancer som initierades av kommissionen ett mycket viktigt steg mot ett gemensamt socialt och politiskt partnerskap för hela Europa som har som mål att minska cancerbördan i Europa.

 
  
MPphoto
 
 

  Sebastian Valentin Bodu (PPE), skriftlig. (RO) Förutsägelserna om en exponentiell ökning av antalet diagnostiserade cancerfall är avsedda att agera som en högljudd väckarklocka för världssamfundet. En av tre européer kommer att få diagnosen cancer under sin livstid. I själva verket är denna grymma sjukdom den näst vanligaste dödsorsaken i Europa. Parlamentet använder det resolutionsförslag som det antagit för att rikta uppmärksamhet på att det fortfarande finns oacceptabla skillnader i Europa när det gäller screening och behandling av cancer. En tredjedel av de diagnostiserade cancerfallen får en dödlig utgång för patienterna eftersom de får diagnosen för sent. Detta är en verklighet som Europa måste ändra genom informationsprogram, utbildning av allmänheten och bättre tillgång till högkvalitativa medicinska tjänster. Sist men inte minst gör EU för lite för närvarande när det gäller forskning om denna sjukdom som vi fortfarande vet alldeles för lite om. Forskning och prevention är de främsta sätten att angripa denna sjukdom. Detta kommer att ge resultat på medellång sikt. Cancerfallen måste börja minska så att Europa kan nå det ambitiösa mål som kommissionen fastslagit. Det är att minska antalet nya cancerfall med 15 procent senast 2020, med hänsyn tagen till den ökande tendens som följer av befolkningstillväxt och en åldrande befolkning.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. (PT) Jag välkomnar kommissionens förslag att inrätta ett europeiskt partnerskap för åtgärder mot cancer 2009–2013 eftersom jag anser att kampen mot cancer är en nödvändig del av gemenskapens hälsostrategi. Ändå efterlyser jag som en form av primärprevention att man genomför åtgärder för att stimulera till en hälsosam livsstil som en nödvändig faktor för att förbättra hälsan. Miljöfaktorer påverkar också hälsan så det är nödvändigt att ta itu med miljöproblem som ansvarar för utvecklingen av specifika former av cancer. Därför är det viktigt att det finns såväl en övergripande och integrerad metod för åtgärder som utbildning, miljö, forskning, och sociala frågor som en större samordning mellan de olika cancerforskningscentrumen i EU. Jag skulle vilja rikta uppmärksamhet både på behovet av att bättre använda de medel som avsatts för att bekämpa cancer enligt det sjunde ramprogrammet och på behovet av storskaliga forskningsprogram. Det skulle också vara viktigt att inbegripa finansiering för att främja förebyggande åtgärder mot cancer i EU:s budgetram.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) En ny övergripande cancerpolitik är nödvändig eftersom sjukdomen växer nästan lavinartat över hela världen och är en av de viktigaste dödsorsakerna globalt. Den svarade för nästan 13 procent av det totala antalet dödsfall 2004 (nästan 1,7 miljoner dödsfall årligen) – den var den näst största dödsorsaken 2006 med en majoritet av dödsfallen som följd av lung-, tjock- och ändtarms- och bröstcancer – och en av tre européer möts fortfarande av diagnosen cancer under sin livstid och en av fyra dör till slut av den. Ett tydligt åtagande att förebygga sjukdomen och genomföra nationella screeningplaner är nödvändigt eftersom vi vet att lämplig prevention och tidig behandling gör att nästan 30 procent av fallen kan undvikas. Det är också nödvändigt att minska ojämlikheter i behandlingen. Jag skulle vilja rikta uppmärksamhet på den oacceptabla situationen i Portugal, där innovativa och effektiva cancerläkemedel, särskilt för lung- och bröstcancer, vägras patienterna av rent ekonomiska skäl.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) Cancer är en av de största hälsoutmaningarna som vi står inför över hela världen. Den är för närvarande den näst viktigaste dödsorsaken i Europa med 3 miljoner nya fall och 1,7 miljoner dödsfall årligen. Kommissionen föreslår ett europeiskt partnerskap för åtgärder mot cancer 2009–2013. Som ett socialt och politiskt problem kräver cancer gemensamma åtgärder på europeisk, nationell, regional och lokal nivå. Lissabonfördraget anger noggrant att EU ska ha behörighet att gripa in för att stödja, samordna och komplettera medlemsstaternas åtgärder. Ett av områdena för sådana åtgärder på EU-nivå, är skydd och förbättring av människors hälsa (artikel 2e). EU har redan samtyckt till två viktiga evidensbaserade instrument för prevention: Europeisk kodex mot cancer och rådets rekommendationer om screening för bröst-, livmoderhals- och tjock- och ändtarmscancer. Därför välkomnar jag detta resolutionsförslags rekommendationer att allmänt mobilisera den offentliga sektorn att investera i en kraftig och konsekvent satsning på att förebygga cancer.

 
  
MPphoto
 
 

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Cancer är en av de viktigaste dödsorsakerna i världen och cancerfallen har ökat i en alarmerande hastighet. Vi anser därför att såväl EU:s stöd för medlemsstaternas ansträngningar att bekämpa cancer, vilket nämns i betänkandet, som främjandet av en gemensam satsning på att dela information, kapacitet och sakkunskap för att förebygga och kontrollera cancer är mycket viktiga. Det minskade antalet cancerfall i vissa länder som ett resultat av att man antagit strategier för att förbättra prevention och behandling visar att detta är en bra väg att gå. Betänkandet refererar till olika betydelsefulla frågor, däribland: behovet av primärprevention och kontroll av sjukdomar som kan utvecklas till cancer; vikten av screening; den otillräckliga finansieringen som för närvarande är tillgänglig för att bekämpa cancer i EU, särskilt den offentliga finansieringen; behovet av att minska exponeringen för cancerframkallande ämnen i yrket och i miljön; behovet av att uppdatera förteckningarna över cancerframkallande ämnen och skyddet för cancerpatienter och kroniskt sjuka människor på arbetsplatser. Det kunde ha gått längre med andra frågor som elimineringen snarare än minskningen av ojämlikheter i tillgången till cancerbehandling och den vård som ges i anslutning till den.

 
  
MPphoto
 
 

  Lidia Joanna Geringer de Oedenberg (S&D), skriftlig.(PL) Som författare till den skriftliga förklaringen nr 71/2009 om kampen mot bröstcancer i EU, vilken har antagits av parlamentet, är jag synnerligen belåten med kommissionens meddelande Åtgärder mot cancer: europeiskt partnerskap.

I detta dokument har problemet med cancer i EU diagnostiserats och målen har fastställts i kampen mot cancer. Trots att hälsovården i praktiken styrs av medlemsstaterna kan EU ändå agera för att utvidga hälsovården och t.ex. vara en utmärkt plattform för utbyte av bästa metoder. Det kommer an på medlemsstaterna om de vill nvända sig av detta extra verktyg som kommissionen har utarbetat.

Förslaget innehåller ett mycket specifikt mål, nämligen att minska cancerbördan i EU med 15 procent till 2020. För att genomföra detta program är det nödvändigt att integrera alla medlemssstaternas planer i kampen mot cancer senast 2013. Nästa steg är att minska skillnaderna i dödligheten i cancer med 70 procent bland européer som behandlas för detta tillstånd. Skillnaderna mellan medlemsstaterna med de bästa och sämsta resultaten i EU är fortfarande för stora.

Meddelandet innehåller också en betoning på profylax och inbegriper införandet av screening för bröst-, livmoderhals- och tjock- och ändtarmscancer för 100 procent av befolkningen. Jag är glad att vår nya vädjan som finns i den skriftliga förklaringen nr 71/2009 kom i ett gynnsamt ögonblick i kommissionens arbete, vilket – hoppas jag – bådar gott för dess snabba och tillförlitliga genomförande.

 
  
MPphoto
 
 

  Françoise Grossetête (PPE), skriftlig.(FR) Jag röstade för detta betänkande om att inrätta ett europeiskt partnerskap för åtgärder mot cancer 2009–2013.

Syftet med detta partnerskap är att fastställa en ram för att upptäcka och dela information, kapacitet och sakkunskap i att förebygga och kontrollera cancer. Medlemsstaterna måste agera tillsammans, särskilt på området screening. I Europa kommer en av tre personer att utveckla cancer under sin livstid. En tredjedel av all cancer går att förebygga och prevention erbjuder den mest kostnadseffektiva, långsiktiga strategin för att minska cancerbördan.

Jag är glad att en majoritet av denna kammare röstade för de förslag som jag framförde som föredragande för den åsikt vilken utskottet för industrifrågor, forskning och energi hade, som behovet av att ge större uppmuntran till offentlig-privata partnerskap för att stimulera forskning och screening, särskilt på området medicinsk avbildning.

 
  
MPphoto
 
 

  Sylvie Guillaume (S&D), skriftlig. (FR) Även om hälsan är varje medlemsstats ansvarsområde, har vi allt att vinna på att anta en global strategi för att förebygga och behandla cancer, och det är vad jag förespråkar här. På detta sätt kommer EU att kunna möjliggöra ett närmare samarbete med berörda intressenter (det civila samhället, olika organisationer och andra) för att så effektivt som möjligt sprida de bästa metoderna på området och särskilt förbättra effektiviteten i patientvården genom att ta hänsyn till patienternas psykosociala och psykiska välbefinnande. Detta partnerskap skulle också bidra till att man uppmärksammar närstående problem som de ojämlikheter som möter patienter med sjukdomen. Detta är av högsta vikt för att förbättra patienternas vardag. Jag välkomnar också antagandet den 19 april av en skriftlig förklaring, vilken jag stödde, som uppmanade alla EU:s medlemsstater att införa bröstcancerscreening i hela nationen och kommissionen att utarbeta en uppföljningsrapport vartannat år. Bröstcancer är fortfarande den viktigaste dödsorsaken bland kvinnor i åldern 35–59 år.

 
  
MPphoto
 
 

  Jarosław Kalinowski (PPE), skriftlig.(PL) Enligt Världshälsoorganisationen är cancer den viktigaste dödsorsaken i hela världen. För närvarande diagnostiseras en av tre européer med cancer och en av fyra dör av sjukdomen. Tyvärr kommer samhällets åldrande befolkning att bidra till en ökning av cancerfallen under kommande årtionden. Jag anser att vi för att ta itu med denna tillväxt måste förbättra de nationella planerna för kampen mot cancer och starta en ännu effektivare informationskampanj för EU:s befolkning. Barn bör få kunskaper om en hälsosammare livsstil redan i tidiga år, vilket i framtiden kommer att leda till ett minskat antal fall. Enligt sakkunskapen kan en tredjedel av fallen undvikas men för att det ska ske måste EU öka finansieringen för kampen mot cancer. Detta skulle möjliggöra vetenskaplig forskning och vittomfattande program för profylaktiska åtgärder mot cancer i alla länder i EU.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Folkhälsofrågor utgör ett av EU:s prioriterade områden. Kampen mot alla former av cancer ingår som en del av detta, med tanke på att miljoner EU-medborgare dör i cancer varje år. Vi vet att förebyggande insatser och en tidig diagnos är viktiga faktorer för att vi effektivt ska kunna bekämpa cancer. Den klart största delen av åtgärderna måste därför inriktas på sådana insatser. Det är mycket viktigt att åtgärder utformas för att bekämpa de tre typer av cancer som orsakar de flesta dödsfallen, dvs. lungcancer, tjocktarmscancer och bröstcancer, utan att man för den skull ignorerar andra typer av cancer.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. (DE) Cancer utgör det största hotet mot hälsan i Europa, och dödligheten för cancer är hög. Av 3 miljoner som insjuknar i cancer kommer 1,7 miljoner inte att överleva. Tidig diagnos och behandling skulle kunna få ned detta tal betydligt. Vi ska inte bara investera på behandlingssidan, utan måste även stödja förebyggande åtgärder. Vi måste prioritera ett samarbete över nationsgränserna, så att vi kan få ett definitivt stopp på spridningen av cancer. Detta betänkande bör ses som ett positivt steg i rätt riktning och det är anledningen till att jag röstade för det.

 
  
MPphoto
 
 

  Wojciech Michał Olejniczak (S&D), skriftlig.(PL) Jag röstade för Europaparlamentets resolution ”Åtgärder mot cancer: ett europeiskt partnerskap”. Varje åtgärd vars syfte är att bekämpa cancer och minimera effekterna av denna sjukdom bör stödjas. Inom den medicinska vetenskapen har man ännu inte lyckats få stopp på cancer, en sjukdom som håller på att utvecklas till ett av mänsklighetens värsta gissel. Ett skrämmande faktum är att cancer var den näst vanligaste dödsorsaken 2006. Cancer har många olika orsaker – ofta missar man dessutom ofta att fastställa och diagnostisera orsakerna. Men i cirka 30 procent av fallen går det att förebygga och begränsa sjukdomens verkningar. För detta behövs det dock adekvata nationella testprogram. I medborgarnas intresse och för deras säkerhet måste EU se till att lämpliga metoder tas fram för tidig sjukdomsdiagnos, förebyggande åtgärder och avancerad behandling. I många medlemsstater har man på olika sätt lyckats göra framsteg i kampen mot cancer, bland annat med hjälp av antirökningskampanjer och särskilda metoder i förebyggande syfte. Liknande åtgärder bör vidtas inom hela EU, men med högre intensitet och effektivitet. Prognoserna för de kommande åren när det gäller insjuknande och dödlighet i cancer är inte optimistiska. Det känns alltid bittert och sorgligt att veta att ett mycket stort antal människor kommer att dö i cancer, trots de olika metoder för diagnostisering och behandling som finns. Vi måste dock se till att medborgarna är medvetna om att de har vårt fulla stöd i denna fråga.

 
  
MPphoto
 
 

  Frédérique Ries (ALDE), skriftlig. (FR) Att minska antalet cancerfall i EU med 15 procent fram till 2020 – så ser det ambitiösa mål ut som det europeiska partnerskapet för åtgärder mot cancer har satt upp för perioden 2009–2013. Och detta mål har i dag fått stöd genom Europaparlamentets omröstning om Peterlebetänkandet. I och med detta har vi tagit oss an denna utmaning – samtidigt som Världshälsoorganisationen meddelar att 2010 kommer cancer att ha gått om hjärt-kärlsjukdomar som den vanligaste dödsorsaken i världen.

Bara under 2010 kommer 3 miljoner européer att ha drabbats av cancer, och nästan 2 miljoner kommer att dö i denna sjukdom. Ökade insatser behövs omgående på området för systematisk testning med avseende på de vanligaste cancerformerna, dvs. lungcancer, tjock- och ändtarmscancer och bröstcancer. Om man vill få fram revolutionerande rön inom onkologin måste man också främja forskning om vissa livsmedels cancerhämmande egenskaper och främja test för tidig upptäckt av tumörer med hjälp av den senaste biomarkörbaserade tekniken, t.ex. olika komplexa urin- och blodprov. Samtliga dessa åtgärder ska ha det bestämda syftet att få till stånd en diversifiering av den vård som erbjuds patienterna. På så sätt kan 2010 bli motreaktionernas år då EU inte bara stöder utan även kan tjäna som inspirationskälla för nationella program för åtgärder mot cancer.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Jag röstade självklart för detta viktiga betänkande som är avgörande för det förebyggande arbetet.

 
  
MPphoto
 
 

  Joanna Senyszyn (S&D), skriftlig.(PL) Jag ger mitt starka stöd till Europaparlamentets betänkande om kommissionens meddelande om ”Åtgärder mot cancer: ett europeiskt partnerskap”. Internationella centrumet för cancerforskning uppskattar att en av tre européer någon gång får en cancerdiagnos och en av fyra européer dör till följd av denna sjukdom. I år kommer 3 miljoner européer att drabbas av cancer, och nästan 2 miljoner förväntas dö i cancer. I Polen kommer cirka 100 000 människor att drabbas av cancer varje år, och 70 000 kommer att dö. Kampen mot cancer utgör en av EU:s permanenta åtgärdsområden på folkhälsoområdet. I Lissabonfördraget framhålls EU:s befogenheter för att stödja, samordna eller komplettera medlemsstaternas åtgärder för att skydda och förbättra människors hälsa. De specifika åtgärder som ska vidtas i denna riktning anges i kommissionens initiativ ”Ett europeiskt partnerskap för åtgärder mot cancer 2009−2013”. Partnerskapets målsättningar, och framför allt de förebyggande åtgärder som det omfattar, är av mycket stor vikt för att man ska kunna minska antalet cancerfall. Det är olyckligt att begränsningar har satts upp för de ekonomiska resurserna för dessa målsättningar. I meddelandet sätter man upp mål för en tioårsperiod medan gemenskapsbudgeten endast medger ett kortsiktigt ekonomiskt stöd. Jag yrkar därför på följande: höjda anslag, särskilt för förebyggande program på det regionalpolitiska området och via Europeiska socialfonden, ett effektivare utnyttjande av resurser som finns tillgängliga inom ramen för det sjunde ramprogrammet, för t.ex. bättre samordning av forskningsinsatserna, samt att ökade resurser planeras in i samband med den nya budgetramen.

 
  
MPphoto
 
 

  Viktor Uspaskich (ALDE), skriftlig. (LT) Cancer utgör det största hälsoproblemet i Europa, ja faktiskt i hela världen. Tyvärr fortsätter cancerfallen att öka epidemiskt. Med över 3 miljoner nya cancerfall och 1,7 miljoner dödsfall i EU varje år utgör cancer den näst vanligaste orsaken till dödsfall och sjukdom. En av tre invånare i EU kommer att få diagnosen cancer under sin livstid, och experterna förutspår att cancer kommer att bli en ännu tyngre samhällsbörda på grund av den åldrande befolkningen. Åtgärder måste snarast vidtas för att förbättra cancerkontrollerna och det förebyggande arbetet inom EU. Särskilt allvarlig är situationen i Litauen. De statistiska indikatorerna för de olika cancerformerna är här bland de allvarligaste i hela EU. Jag välkomnar därför särskilt Europaparlamentets resolution om kampen mot cancer i den utvidgade Europeiska unionen och Europeiska kommissionens initiativ om ett europeiskt partnerskap för åtgärder mot cancer 2009−2013 som ett nytt försök att samla alla aktörer så att de kan arbeta tillsammans i ett fruktbart partnerskap. Cancer utgör ett socialt och politiskt problem, inte bara ett hälsoproblem. För att lösa detta problem krävs gemensamma insatser på europeisk, nationell, regional och lokal nivå. Jag vill påpeka att i Lissabonfördraget anges klart och tydligt att EU ska ha befogenhet att vidta åtgärder för att stödja, samordna eller komplettera medlemsstaternas åtgärder. Vår gemensamma målsättning är att hjälpa medlemsstaterna bekämpa cancer och ge ramar för kartläggning och utbyte av information, kapacitet och expertis när det gäller att förebygga och kontrollera cancer.

 
  
MPphoto
 
 

  Jarosław Leszek Wałęsa (PPE), skriftlig. – (PL) Vi har i dag röstat om ett resolutionsförslag som utarbetats av min slovenske kollega Alojz Peterle, Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater), om kampen mot cancer. Självklart stödde jag antagandet av kommissionens förslag om att inrätta ett europeiskt partnerskap för åtgärder mot cancer 2009–2013. Med hjälp av denna nya form av samarbete ska man stödja medlemsstaternas insatser i kampen mot cancer. Medicinsk statistik visar att mer än 3 miljoner nya fall och 1,7 miljoner dödsfall rapporteras i EU varje år. Detta innebär att cancer varje år hamnar på andra plats bland de allvarligaste sjukdomarna och dödsorsakerna. Som ett led i det europeiska partnerskapet ska medlemsstaterna snarast möjligt utarbeta heltäckande handlingsplaner för hur denna svåra sjukdom ska bekämpas. Man bör dock inte glömma att i denna ojämna kamp är det förebyggande arbetet den viktigaste faktorn. Det är den mest kostnadseffektiva åtgärden med tanke på att en tredjedel av cancerfallen faktiskt skulle kunna undvikas. Förebyggande åtgärder bör därför stödjas både som ett led i medicinsk praxis och inom ramen för främjandet av en allt hälsosammare livsstil.

 
  
  

Betänkande: Patrizia Toia (A7-0120/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Mara Bizzotto (EFD), skriftlig. (IT) Den nya informations- och kommunikationstekniken (IKT) har haft en avgörande roll för den fullständiga revolution som inletts på vetenskapsområdet, inte endast genom att bana väg för det kunskapsbaserade samhället, utan även genom att möjliggöra en hållbar inställning när det gäller utnyttjandet av naturresurserna.

När det gäller det specifika fallet med ny teknik för ökad energieffektivitet blir det mot bakgrund av detta omöjligt att bortse från det faktum att IKT utgör en viktig resurs för att se till att utvecklingen går hand i hand med en bibehållen respekt för vår planet, samtidigt som såväl hushållen som industrin gynnas av en sådan effektivisering. En energibesparande politik är det som kommer att vara utmärkande för den europeiska sociala modellens hållbarhet, och detta är anledningen till att jag bestämde mig för att rösta för betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Sebastian Valentin Bodu (PPE), skriftlig. (RO) Att gå över till smarta mätare kan minska energiförbrukningen med upp till 10 procent på europeisk nivå, eftersom det skulle underlätta en tvåvägskommunikation mellan nätoperatörer, energileverantörer och konsumenter. Undersökningar har visat att en smart användning av informations- och kommunikationsteknik (IKT) kan minska energiförbrukningen i byggnader (som för närvarande står för 40 procent av den totala energiförbrukningen i Europa) med upp till 17 procent. Totalt sett visar siffrorna på en möjlig minskning av koldioxidutsläppen på upp till 27 procent bara inom transportsektorn.

Syftet med alla dessa prognoser är att uppmuntra oss att så mycket som möjligt dra nytta av den senaste tekniken. Även om det inte är möjligt att på kort sikt införa denna teknik på ett enhetligt sätt över hela Europeiska unionen är det viktigt att alla medlemsstater är medvetna om de möjligheter som den senaste tekniken kan ge för att minska koldioxidutsläppen, inte minst med tanke på de oerhört ambitiösa mål som satts upp i Europa 2020-strategin.

Bygg- och transportsektorn utgör stora energikonsumenter och dessa sektorer kan därmed komma att bidra till ett snabbare införande av de senaste tekniksystemen. På samma sätt kan ny teknik göra att användningen av naturresurser blir mindre skadlig för miljön och producerar mindre koldioxid.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. (PT) Informations- och kommunikationstekniken (IKT) har en viktig roll när det gäller att främja den ekonomiska tillväxten inom EU. Denna tekniks inverkan på energisektorn innebär även genomgripande förändringar i riktning mot ett mer decentraliserat och flexibelt samhälle, där distribution blir ett annat ord för ökat välstånd. IKT och nätteknik gör det möjligt för oss att effektivisera vår energiförbrukning genom att t.ex. bygga ut elförsörjningsnäten samt utveckla smarta byggnader, smarta hem, smarta mätare och miljöeffektiva transporter. Men vi måste också fortsätta att ta vara på de innovationsmöjligheter som IKT erbjuder. Det är viktigt att utveckla ett innovativt europeiskt smart nät med instrument för att mäta och kontrollera energiförbrukningens effektivitet och införa smarta mätare i enlighet med tidsplanen i det tredje energipaketet för inre marknaden. På så sätt kommer konsumenterna att kunna övervaka sin energiförbrukning och efterfrågekurvan kan jämnas ut. IKT kan även ha en viktig roll för att mäta och kvantifiera klimatförändringarnas globala effekter och för att utvärdera de olika klimatskyddande åtgärderna, och bidrar på så sätt till en detaljstyrning av klimatpolitiken.

 
  
MPphoto
 
 

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstade för betänkandet om att utnyttja informations- och kommunikationsteknik (IKT) för att underlätta övergången till en energieffektiv ekonomi med låga koldioxidutsläpp. IKT kan bli en viktig faktor när det gäller att mildra effekterna av klimatförändringen genom att den kan bidra till en minskad energiförbrukning, ökad energieffektivitet och ökad användning av förnybar energi.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Med tanke på att minskade koldioxid- och växthusgasutsläpp och investeringar i förnybar energi och ”grön” teknik nu utgör prioriterade frågor ligger detta betänkande helt rätt i tiden. Det är därför mycket viktigt att förslag på åtgärder läggs fram för att informations- och kommunikationstekniken ska kunna utnyttjas för att möjliggöra en övergång till en energieffektivare ekonomi till minsta möjliga kostnad för allmänheten och företagen. En hållbar tillväxt måste främjas, en tillväxt som ska skapa välstånd i dagens samhälle och ekonomi, men även i solidaritet med kommande generationer.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) Informations- och kommunikationstekniken kan på ett avgörande sätt bidra till energieffektiviteten inom den europeiska ekonomin, framför allt inom bygg- och transportsektorn. Jag välkomnar därför kommissionens insatser för att främja smarta mätare och smarta nät i samband med produktion, distribution och användning av energi. Jag vill i synnerhet lyfta fram kommissionens uppmaning till medlemsstaterna att underlätta tillgången till Internet via bredband för alla EU:s medborgare i syfte att säkra lika tillgång till online-tjänster.

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Det råder inget tvivel om att informations- och kommunikationsteknik (IKT) kan underlätta övergången till en energieffektiv ekonomi eftersom detta även är ett sätt att minska energiförbrukningen, öka energiförsörjningstryggheten och bidra till minskade miljöskador, framför allt till följd av växthusgasutsläppen.

Samtidigt vet vi att utvecklingen går långsamt när det gäller att utnyttja den potential som finns i energieffektivisering och energibesparing, inte bara på grund av att vissa ekonomiska intressegrupper vill skydda sina egna särintressen, utan även på grund av den låga nivån på det stöd som anslås till de förändringar som krävs.

Vi stöder därför ett antal olika förslag i betänkandet, framför allt de som syftar till att främja utnyttjandet av IKT i samband med att en ny transportpolitik ska utformas och till att öka intermodaliteten inom transportsektorn, samt de förslag som innebär att kommissionen uppmanas att ändra sitt synsätt när det gäller prioriteringarna för stöd och därvid beakta behovet av att utnyttja IKT för att underlätta övergången till en energieffektiv ekonomi, inte bara när det gäller transport och rörlighet, utan även på ett flertal andra områden som t.ex. industri, hälso- och sjukvård och bostäder.

 
  
MPphoto
 
 

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. (IT) Sedan ett antal år tillbaka har EU viktiga mål uppsatta när det gäller energibesparing och minskade koldioxidutsläpp. IKT-sektorn utgör helt klart ett sätt att nå förbättrad energieffektivitet i de enskilda medlemsstaterna. Med hjälp av IKT kan det bli lättare att övervaka och styra energiförbrukningen, och IKT kan även resultera i nya tillämpningar och ny teknik som kan förbättra användningen av naturresurserna och främja renare produktions- och industriprocesser. I samband med kommissionens breda offentliga samrådsförfarande klargjordes hur IKT kan bidra till bättre energieffektivitet. Enligt kommissionens beräkningar kan IKT-baserade system innebära att energiförbrukningen i byggnader – som för närvarande står för cirka 40 procent av EU:s totala energiförbrukning – kan sänkas med upp till 17 procent samt att transportsektorns koldioxidutsläpp kan minska med upp till 27 procent. Stadsplanering med hjälp av IKT kan ge betydande minskningar när det gäller städernas energieffekter. Åtgärder bör därför vidtas för att sprida goda exempel och öka medvetenheten bland lokala beslutsfattare när det gäller fördelarna med IKT.

 
  
MPphoto
 
 

  Aldo Patriciello (PPE), skriftlig. (IT) EU har bekräftat sitt åtagande att sänka koldioxidutsläppen med 20 procent fram till 2020. Detta åtagande kommer att bli svårt att leva upp till om man inte till fullo utnyttjar den potential som finns inom IKT. Med hjälp av IKT kan man faktiskt nå betydande koldioxidutsläppsminskningar.

IKT står för 1,75 procent av den europeiska tjänstesektorns koldioxidutsläpp och producerar 0,25 procent av de utsläpp som sker i samband med produktionen av IKT-baserad utrustning och elektroniska konsumtionsvaror. Resterande 98 procent av utsläppen kommer från övriga sektorer inom ekonomin och samhället. Det är därför önskvärt att metoderna för mätning och kvantifiering av energieffektiviteten harmoniseras så att uppgifter fås fram som kan göra det möjligt för oss att utveckla innovativa energibesparande strategier och förhindra fenomenet ”grön desinformation”.

Jag vill i detta sammanhang påpeka att IKT kan ha en avgörande roll för att ett antal grundläggande målsättningar ska kunna uppnås, med tanke på att IKT används i nästan samtliga sektorer inom ekonomin och bidrar till att öka produktiviteten med mer än 40 procent. Med hänvisning till detta bekräftar jag mitt fulla stöd för denna strategi som kombinerar en rimlig ekonomisk och industriell utvecklingsnivå med ett miljömässigt hållbart tillvägagångssätt.

 
  
MPphoto
 
 

  Rovana Plumb (S&D), skriftlig. – (RO) Informations- och kommunikationstekniken (IKT) utgör ett sätt för varje enskild medlemsstat att öka energieffektiviteten och få tillgång till nya tillämpningar och ny teknik för att förbättra utnyttjandet av naturresurserna och för att omvandla industriproduktion och industriprocesser till en miljöeffektiv ekonomi. IKT-baserade system kan sänka energiförbrukningen i byggnader, som för närvarande står för cirka 40 procent av EU:s totala energiförbrukning, med upp till 17 procent och transportsektorns koldioxidutsläpp med upp till 27 procent. IKT-sektorn sysselsätter 6,6 miljoner människor i EU:s 27 medlemsstater, stimulerar innovationskapaciteten inom alla sektorer och bidrar med mer än 40 procent av den globala produktivitetstillväxten. Europeiska kommissionen och Regionkommittén måste snarast möjligt utarbeta en handledning för lokala och regionala myndigheter med praktiska råd för hur energieffektiviteten kan förbättras med hjälp av IKT. På så sätt kan man ge riktlinjer för hur myndigheterna kan använda sig av IKT som ett led i hanteringen av klimatförändringarna. Handledningen ska också ge information om hur sammanhållningsfonden kan stödja partnerskap mellan företag för att utveckla innovativa IKT-tillämpningar i syfte att uppmuntra och stödja stads- och kommunalförvaltningar så att de använder IKT för att minska sina utsläpp.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Vi, De gröna, röstade för detta betänkande. Samtliga avsnitt i den ursprungliga textversionen som vissa grupper ville stryka har behållits.

 
  
MPphoto
 
 

  Daciana Octavia Sârbu (S&D), skriftlig. (EN) Jag var föredragande för miljöutskottets yttrande över detta betänkande och jag är mer än väl medveten om den potential som finns inom IKT-sektorn för att uppnå betydande energibesparingar inom EU, framför allt när det gäller byggnader och inom transportsektorn. Men vi måste även tänka på effekterna av den s.k. IT-klyftan som visar sig såväl inom som mellan medlemsstaterna. Denna klyfta upprätthåller de sociala och ekonomiska skillnaderna och reducerar informations- och kommunikationsteknikens kapacitet att ge långtgående fördelar i form av ökad energieffektivitet. Vikten av tillgång till höghastighetsinternet för alla kan inte underskattas. Med kommissionens hjälp bör medlemsstaterna vidta ytterligare åtgärder för att skapa den infrastruktur som krävs för att garantera att samtliga medborgare och företag inom EU kan dra nytta av den teknik som faktiskt finns. På så sätt kan man på ett konkret sätt ta itu med de skillnader och orättvisor som IT-klyftan skapat, och det är dessutom det enda sättet för att garantera att den energieffektiviserande potential som finns inom IKT kan utnyttjas fullt ut.

 
  
MPphoto
 
 

  Czesław Adam Siekierski (PPE), skriftlig.(PL) Med tanke på att de åtgärder som vidtagits för att nå målet om 20 procent lägre energiförbrukning år 2020 går för långsamt måste vi intensifiera och även öka takten på innovationsarbetet inom informations- och kommunikationsteknik och se till att andelen energi från förnybara källor ökar avsevärt. Det bör påpekas att när transportsektorn växer får vi också snabbt stigande koldioxidutsläpp. Tonvikten bör därför läggas vid en tillämpning av informations- och kommunikationsteknik just inom denna sektor, inte bara för att minska utsläppsnivån, utan även för att förhindra att den stiger. IKT måste ingå i planeringen av EU:s nya transportpolitik. Då kan trafiktätheten minska på transportområdet, vilket kommer att få positiva effekter för miljön. Alla dessa åtgärder tillsammans kommer inte bara att resultera i mätbara positiva effekter för klimatet, utan kommer dessutom att minska kostnaderna i samband med energianvändning och leda till att miljövänliga jobb skapas. Det bör dock påpekas att de nya medlemsstaterna inte kan anpassa sig så snabbt till de krav som EU har infört. Vi bör även ta hänsyn till dessa länders intressen, med tanke på att de utgör en betydande grupp länder där man fortfarande använder sig av konventionella energikällor. För få till stånd en förändring här behövs det både tid och finansiella resurser.

 
  
MPphoto
 
 

  Viktor Uspaskich (ALDE), skriftlig. (LT) Jag stöder kommissionens initiativ om att utnyttja informations- och kommunikationsteknik (IKT) för att förbättra EU:s energieffektivitet och öka konkurrenskraften för EU:s industri. Enligt de beräkningar som kommissionen lägger fram utgör användningen av IKT en utmärkt åtgärd för att minska energiförbrukningen och samtidigt minska koldioxidutsläppen med så mycket som 27 procent, och detta är något mycket viktigt. Även miljöskadorna skulle minska. Jag håller fullständigt med och stöder föredragandens inställning att användningen av IKT kommer att verka stimulerande på europeisk industri och marknaden för den nya tekniken, något som skulle bidra till en återhämtning på marknaden och nya arbetstillfällen. Jag anser att man bör göra allt man kan dels för att IKT ska tillämpas i de medlemsländer där sådan teknik ännu inte har börjat tillämpas, dels för att förbättra denna teknik där den redan tillämpas. Jag vill särskilt betona vikten av IKT vid planeringen av EU:s nya transportpolitik. Logistiken är en viktig faktor för att kunna rationalisera transporter och minska koldioxidutsläppen. Vi måste vara medvetna om att det behövs ökade offentliga och privata investeringar i IKT-verktyg för att smarta energiinfrastrukturer för transportsektorn ska kunna utvecklas. Intelligenta transportsystem (ITS) för vägtransporter som kopplas samman med andra transportsätt kan hjälpa till att minska trafikstockningar och trafikens negativa miljöeffekter. Som ledamot av kommittén för regional utveckling (REGI) vill jag framhålla att vi måste uppmuntra medlemsstaterna att sprida goda exempel och öka medvetenheten bland lokala beslutsfattare om de fördelar som IKT kan ge.

 
  
  

Betänkande: Vittorio Prodi (A7-0057/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Alfredo Antoniozzi (PPE), skriftlig. (IT) Kommissionens vitbok om anpassning till klimatförändringen innehåller många idéer som vi måste inrikta oss på, nu såväl som i framtiden, för att vi ska kunna bemöta det hot som den globala uppvärmningen utgör.

Av denna anledning välkomnar jag särskilt det avsnitt i betänkandet där man framhåller vikten av att integrera anpassningen inom alla EU:s politikområden, vare sig det gäller jordbruk och fiske eller skogsbruk, och av att tillämpa en horisontell och sektorsövergripande strategi för att säkra samstämmigheten hos de åtgärder som vidtas över tid.

 
  
MPphoto
 
 

  Sebastian Valentin Bodu (PPE), skriftlig.(RO) EU genomgår just nu en period då det är viktigt att man inser hur akut läget är och att åtgärder måste vidtas för att minska människans inverkan på klimatet. Vitboken om klimatförändringen utgör ett steg framåt i riktning mot en standardisering av insatserna för att minska koldioxidutsläppen på EU-nivå.

Med tanke på det ambitiösa målet att växthusgasutsläppen ska ha minskat med 20 procent 2020 måste EU agera mycket snabbare än vad som är fallet för närvarande. Alla medlemsstater, nya som gamla, är förpliktade till lika stora ansträngningar och dessa ansträngningar bör dessutom intensifieras. Medlemsstaterna måste inse att det är lättare att bota en sjukdom om man försöker förebygga eller sätta in behandling i ett tidigt stadium istället för när tillståndet redan blivit kroniskt.

Det vore sorgligt om EU för sent inser att klimatförändringarna kan inverka på jordbrukets möjligheter att fortsätta vara den viktigaste livsmedelsproducenten för såväl EU:s som hela världens befolkning. Vi drabbas redan varje år av extrema väderförhållanden, av torka och översvämningar. Det är svårt att nu föreställa sig hur det skulle kunna bli värre än så här. Experterna är dock inte särskilt optimistiska. Det är därför som insatser för att mildra människans inverkan på klimatet utgör en förutsättning för något slags normal tillvaro även i framtiden.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. (PT) Jag välkomnar kommissionens initiativ att lägga fram en bred politisk ram för EU-insatser för en klimatanpassad politik. Åtgärder för att mildra effekterna och åtgärder för klimatanpassning bör dock inte utformas separat. Jag vill betona vikten av direktivet om utsläppshandelssystemet (ETS) där det föreskrivs att medlemsstaterna ska öronmärka minst 50 procent av intäkterna från detta system till både åtgärder för att mildra klimatförändringens effekter och anpassningsåtgärder. Jag anser även att ytterligare åtgärder måste prioriteras för att främja EU:s strategi för att nå målet att energieffektiviteten ska ha ökat med 20 procent 2020. Syftet bör vara att göra detta mål rättsligt bindande på EU-nivå. Bland de föreslagna anpassningsåtgärderna vill jag lyfta fram EU-medlemsstaternas solidaritet med missgynnade regioner och de regioner som drabbas hårdast av klimatförändringarna. För att skapa sådan solidaritet bör kommissionen överväga att förstärka de offentliga medel som anslås till internationellt samarbete inom det kommande åttonde ramprogrammet för forskning och utveckling för att användas i kampen mot klimatförändringarna. Jag vill även betona forskningens och teknikens roll för framväxten av ett samhälle med låga koldioxidutsläpp, och hänvisar här till kommissionens nyligen framlagda meddelande om en europeisk strategisk plan för energiteknik. Dessutom är det viktigt med en balans mellan offentliga och privata sektorn och mellan finansiering på europeisk, nationell och regional nivå.

 
  
MPphoto
 
 

  Proinsias De Rossa (S&D), skriftlig. (EN) Jag röstade för denna resolution som välkomnar kommissionens vitbok om en EU-strategi för anpassning till klimatförändring och innehåller förslag till en rad åtgärder inom ett flertal politiska områden. Även om vi lyckas hålla den globala uppvärmningen inom säkra gränser medför klimatförändringarna oundvikliga följder som kräver anpassningsåtgärder. Klimatsäkring och klimatanpassning måste integreras i de olika politiska områdena, särskilt de som har att göra med vatten, mark, jordbruk och fiske samt kustområden. Inte bara den biologiska mångfalden är hotad, utan hänsyn till klimatförändringarna måste även tas vid planering av städer, transport och infrastruktur. I samband med strukturer för civilskydd måste beredskap för översvämningar och torka prioriteras. Det är viktigt att ha de sociala och folkhälsomässiga följderna av dessa utmaningar i åtanke. De kan i hög grad påverka luftvägarna och öka förekomsten av vektorburna sjukdomar. Eftersatta samhällsgrupper, fattiga barn och äldre hör till de mest utsatta grupperna i fråga om hälsorisker som beror på klimatförändringarna. Intäkter genom utsläppshandelssystemet måste bidra till anpassningsåtgärderna och i EU:s budget måste det synas hur angeläget det är att vi klarar av dessa utmaningar.

 
  
MPphoto
 
 

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstade för betänkandet om kommissionens vitbok: Anpassning till klimatförändring: en europeisk handlingsram. För att vi ska klara av de utmaningar som klimatförändringarna utgör krävs anpassningsåtgärder. Jag anser att en anpassning är nödvändig och kommer att göra det möjligt för oss att förbättra de nuvarande systemen för hantering av nödsituationer, vilka skulle kunna bli mer effektiva genom kombinerade satellit- och landbaserade observationer.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Som jag sade i går i samband med omröstningen om Le Follbetänkandet om EU:s jordbruk och klimatförändringen så måste miljöintressena – samtidigt som de är berättigade och nödvändiga – vägas tillbörligt mot följderna av förslagen för jordbrukets hållbarhet och produktivitet. Detsamma gäller alla verksamhetssektorer, och därför är det viktigt att EU utformar en strategi för att hantera klimatförändringarna, gör ett seriöst åtagande för hållbar utveckling och försöker minska koldioxidutsläppen, utan att därigenom sätta sin produktiva verksamhet – särskilt industriverksamheten – på spel. All klimatförändringspolitik måste – framför allt mot bakgrund av den ekonomiska och finansiella krisen – syfta till ekonomisk effektivitet och hållbarhet, och genom innovation och forskning måste ny teknik och nya lösningar utvecklas som är mer miljövänliga men lika effektiva och konkurrenskraftiga. Fokus måste ligga på rena energikällor, effektivare användning av naturliga resurser och ordentliga investeringar i mer miljövänlig forskning och teknik. Detta kommer att göra det möjligt för oss att upprätthålla EU:s konkurrenskraft och skapa fler arbetstillfällen inom ramen för hållbar utveckling.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) EU måste upprätthålla och förstärka sin ledande roll i den internationella kampen mot klimatförändringar. Vetenskaplig forskning på detta område är nödvändig om vi ska välja den rätta och säkra vägen, oavsett om syftet är att bekämpa klimatförändringarna eller att anpassa sig till dem. Anpassningsfrågan är övergripande och berör flera sektoriella politikområden. Medlemsstaterna måste ha mer politisk samordning på dessa områden. Jag förespråkar att det blir obligatoriskt med nationella anpassningsplaner som bygger på en gemensam europeisk ram. Jag anser att vi måste ha en gemensam EU-politik på områden som exempelvis vatten, energi och skog. Jag vill t.ex. återigen framhålla behovet av en europeisk stadga för risker som rör kustområden. Analyser av klimatförändringarnas risker för Europas mest utsatta regioner måste snarast genomföras. Jag anser också att vi måste ha europeiska mål för effektiva system för vattenförsörjning för offentligt bruk. Jag vill även understryka att de naturliga ekosystemen är jordens viktigaste kolsänkor. Genom att binda 50 procent av de globala årliga växthusgasutsläppen bidrar de både till begränsning och anpassning.

 
  
MPphoto
 
 

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. (FR) Detta betänkande går hand i hand med övertygelsen att klimatförändringarna är globala, ödesdigra och ursprungligen orsakade av människan. Men precis som denna övertygelse, som numera är näst intill religiös och inte längre ifrågasatt, är det en överdrift. Precis som allting annat som är en överdrift, är det absurt. Utan att ens först invänta en vetenskaplig bedömning ska vi tillämpa en ren försiktighetsprincip för att kunna hantera de värsta tänkbara scenarierna i form av den så kallade globala uppvärmningens möjliga följder för ekosystemen, och även för bebodda områden, industrianläggningar och så vidare. Jag noterar i förbigående att sådan försiktighet sällan tillämpas på andra åtgärder som gäller miljön och människors hälsa, t.ex. genetiskt modifierade organismer. På grundval av faktiska eller hypotetiska risker, som omfattar allt från möjliga sjukdomar kopplade till den globala uppvärmningen till skogsbränder som anses bero på samma fenomen via översvämningar och överhettning av centrala kraftverk, uppmanas vi att godta att kommissionen och EU-politiken blandar sig i precis överallt, till minsta lilla jordplätt. Det är synd att det har offrats så många träd, som fungerar som vedertagna kollager, för att trycka den här texten. Som poeten sade: Det finns faktiskt möjlighet att stanna upp och tänka efter.

 
  
MPphoto
 
 

  Jarosław Kalinowski (PPE), skriftlig. (PL) Oundvikliga klimatförändringar tvingar samhället och EU:s ekonomi att anpassa sig till en ny verklighet. Jag anser att det krävs en anpassningspolitik som bör svara mot det slags förändringar som äger rum och även innefatta en strategi för att skydda de områden som är mest hotade. Jag instämmer fullständigt med föredraganden och anser att det är oerhört viktigt att införa ett system för informationsutbyte och övervakning på internationell nivå, men också på regional och lokal nivå, för att samordna dessa åtgärder bättre. Jag är framför allt nöjd med att den gemensamma jordbrukspolitikens avgörande roll framhävs, som fyller en viktig funktion genom att skydda ekosystemen och den biologiska mångfalden i anpassningen till klimatförändringarna. Således anser jag att projekt som förhindrar eller mildrar effekterna av torka och översvämningar och stöder jordbrukare, som arbetar under svåra förhållanden, är mycket viktiga.

 
  
MPphoto
 
 

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. (IT) Jag röstade för hela resolutionsförslaget om kommissionen vitbok: ”Anpassning till klimatförändring: en europeisk handlingsram”, eftersom jag anser att det är av största intresse för EU i allmänhet och för Italien i synnerhet, på grund av dess geoklimatiska natur. Det finns uppenbara problem med hanteringen av Italiens hydrologiska resurser, vilket inte bara framgår av en ofta förekommande torka i söder under sommarmånaderna, utan även av vissa översvämningar, t.ex. den som inträffade i december genom floden Serchio i Toscana. I Italien har vi även stora problem med bränder på sommaren och därför är det absolut nödvändigt att förbättra säkerhetsvillkoren. Även om förslaget till vitbok i nuläget bara är en första referensram, så anser jag att det definitivt är ett betydande bidrag, särskilt i fråga om hantering av nödsituationer. Samtidigt fastställer vi en allmän strategi för att öka EU:s motståndskraft mot klimatförändringarna.

 
  
MPphoto
 
 

  Andres Perello Rodriguez (S&D), skriftlig. (ES) En stor del av parlamentet, som den spanska delegationen i gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater och demokrater i Europaparlamentet, är formellt emot punkt 41 i resolutionen, där det står att subsidiaritetsprincipen ska tillämpas på markpolitik. Vi erkänner alla de olikheter som finns mellan de olika regionerna i unionen, men det är just av denna anledning som Sydeuropa lider mycket mer av klimatförändringarnas påfrestningar, vilket påpekas i resolutionen, och behöver Europa och dess gemensamma politik. Det här är en fråga om solidaritet som hela EU skulle gynnas av. Därför beklagar vi djupt att det första förslaget har försvunnit från texten, i vilket Vittorio Prodi begärde att markdirektivet skulle antas i rådet. Det är mycket viktigt att vi inför detta lagstiftningsinstrument som är nödvändigt för anpassning, framför allt för att motverka risken för förstöring och ökenspridning. Det stämmer att risken är mer påtaglig i Sydeuropa, men vi får inte glömma att klimatförändringarna påverkar alla Europas miljöresurser. De som berörs av denna resolution bör veta att en stor del av parlamentet fortfarande efterlyser en stödjande och gemensam politik.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Vi i gruppen De gröna röstade för detta betänkande. Ett nytt bra inslag är att det ändringsförslag har förkastats som syftade till att flytta fokus från kärnsäkerheten.

 
  
MPphoto
 
 

  Czesław Adam Siekierski (PPE), skriftlig. (PL) Vetenskapliga undersökningar visar att klimatförändringarnas effekter alltmer kommer att påverka den naturliga miljön, ekonomin och vårt dagliga liv. Därför är det en stor utmaning för det globala samhället att vidta åtgärder som syftar till anpassning till de aktuella och framtida klimatförändringarna. Beslut i fråga om bästa sätten att anpassa sig till klimatförändringarna måste bygga på tillförlitliga vetenskapliga och ekonomiska analyser, men inte alla regioner har tillgång till information av rätt kvalitet. Därför tycks det vara en god idé att skapa en plattform för övervakning av klimatförändringarna. Plattformen skulle vara användbar för utbyte av information, erfarenheter och bästa metoder på europeisk, regional och lokal nivå. Jag är dock inte säker på om EU kanske försöker ta på sig för mycket ansvar för de globala frågorna genom att inta den ledande rollen i den internationella kampen mot global uppvärmning, såsom det rekommenderas i texten. När vi måste klara av utmaningar som den ekonomiska krisen och behovet att skapa tillväxt får vi inte betrakta kampen mot den globala uppvärmningen som en prioritet, enligt min uppfattning. Oavsett vilka åtgärder som vidtas för anpassning till klimatförändringarna bör vi ha i åtanke att detta kommer att medföra ovanligt höga kostnader för somliga länder för att kunna genomföra anpassningspolitiken, och om dessa länder lämnas utan ekonomiskt stöd kan det leda till ännu större skillnader i de olika medlemsstaternas utveckling.

 
  
MPphoto
 
 

  Dominique Vlasto (PPE), skriftlig. (FR) I mitt betänkande i utskottet för transport och turism beklagade jag bristen på beaktande av transportsektorn i EU-strategin för anpassning till klimatförändringarna, medan den har avsevärd ekonomisk betydelse och är en av huvudkällorna till koldioxidutsläpp. Jag välkomnar därför att man i detta betänkande återigen sätter transporten i centrum för problemet. Det krävs krafttag för att vi ska lyckas hjälpa företag och användare att anpassa sig till klimatförändringarna. Om vår politik ska lyckas krävs lämpliga, innovativa finansieringsmetoder för att så långt möjligt begränsa följderna för människor, den ekologiska balansen och den ekonomiska verksamheten. I vår strategi måste vi även ta hänsyn till känsliga geografiska områden, t.ex. kust-, havs- och bergsområden. Dessa områden är särskilt utsatta och kommer att få ta emot stötarna av klimatförändringarna, om vi inte lyckas vidta lämpliga skyddsåtgärder. Parlamentet måste snarast anta effektiva anpassningsmekanismer för transportsektorn, eftersom denna sektor inte längre bara får vara orsak till problemet, utan även måste bidra till en lösning i kampen mot klimatförändringarna.

 
  
  

Betänkande: Andrea Cozzolino (A7-0100/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Ryszard Czarnecki (ECR), skriftlig. (EN) Att garantera kostnadseffektivitet, effektiv förvaltning och bedrägeribekämpning är ECR-gruppens huvudprioriteringar för EU-budgeten. Vi stöder därför syftet med Cozzolinobetänkandet och de flesta av slutsatserna.

ECR-gruppen kan emellertid inte stödja konceptet med en europeisk åklagare. Ett sådant ämbete riskerar att bli ett första farligt steg mot EU-befogenheter som rör aspekter inom straffrätten, och genom denna inriktning flyttas fokus från arbetet att få befintliga system och enheter att fungera effektivt.

På grund av att ECR-gruppens ändringsförslag om att stryka den punkt som stöder ett införande av en europeisk åklagare har tillbakavisats, har ECR-gruppen avstått från att rösta i slutomröstningen.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Även om jag, precis som föredraganden, anser att det är positivt att antalet finansiella oegentligheter som har rapporterats till kommissionen av medlemsstaterna minskade från 1 024 miljoner euro för 2007 till 783,2 miljoner euro för 2008, anser jag att målet är att nå en nollnivå av finansiella oegentligheter per år. För att nå denna nivå är det viktigt att anta åtgärder som medför större öppenhet i kampen mot skattebedrägeri – särskilt momsrelaterad sådan – och all ekonomisk brottslighet, mer samarbete mellan regeringarna vid gränsöverskridande bedrägeri, bättre kvalitet på uppgifter och information, ständig uppdatering av nationella databaser samt snabba svar från regeringarna vid begäran om information. Även förvaltningen och övervakningen av ansökningar till sammanhållningsfonderna måste förbättras, och det måste finnas sanktioner som kan tillämpas mot de medlemsstater som inte använder dessa medel på rätt sätt. Jag vill även belysa det viktiga bidraget från Europeiska byrån för bedrägeribekämpning till att siffrorna har minskat.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) Årsrapporten för 2008 om skydd av Europeiska gemenskapernas ekonomiska intressen visar att de uppskattade ekonomiska effekterna av oegentligheterna, i den mån de har uppdagats, minskade från 1 024 miljoner euro för 2007 till 783,2 miljoner euro för 2008 (minskningen avser samtliga områden med undantag för direkta utgifter och föranslutningsstödet). Jag vill särskilt betona behovet av att inkludera information om oegentligheter som uppger den andel av de totala resurserna som står för felaktigheter och misstänkta bedrägerier. Kampen mot bedrägeri och korruption är en viktig uppgift för EU-institutionerna och samtliga medlemsstater, vilka måste tillhandahålla alla nödvändiga resurser för att motverka dessa företeelser effektivt i syfte att skydda unionens ekonomiska intressen och dess skattebetalare.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) I dessa tider av ekonomisk och finansiell kris får inte en enda euro från EU:s budget slösas bort och detta gäller än mer när sådant slöseri är en följd av bedrägeri där unionens medel har betalats ut på otillbörligt sätt. Genom åren har vi kunnat konstatera att oegentligheterna avsevärt har minskat. Trots detta får vi inte låta oss nöja med att dessa oegentligheter minskar till marginella siffror eller nära nog en nollnivå. EU måste anta budgetkontrollmekanismer som fungerar effektivt, för att tidigt förhindra och upptäcka bedrägeri, så att offentliga medel endast tillhandahålls när de faktiskt kommer att användas på korrekt sätt, för att inte tala om effektiva sanktioner för dem som bryter mot reglerna genom att på otillåtet sätt försöka bevilja sådana medel, som redan är knappa i sig.

 
  
MPphoto
 
 

  Franz Obermayr (NI), skriftlig. (DE) För mig är bedrägeribekämpning en mycket viktig fråga, framför allt när det handlar om regionalt stöd och föranslutningsstöd. De föreslagna åtgärderna för bedrägeribekämpning är dock för centralistiska. Jag har därför lagt ned min röst.

 
  
MPphoto
 
 

  Aldo Patriciello (PPE), skriftlig. (IT) Det gläder mig att de uppskattade ekonomiska effekterna av oegentligheterna, i den mån de har uppdagats, minskade från 1 024 miljoner euro för 2007 till 783,2 miljoner euro för 2008 (minskningen avser samtliga områden med undantag för direkta utgifter och föranslutningsstödet). Jag stöder fullt ut kommissionens arbete och jag vill påpeka att bekämpning av bedrägeri och korruption hör till de uppenbara uppgifterna för EU-institutionerna och alla medlemsstaterna.

Med tanke på det ytterliga ekonomiska läget i hela Europa instämmer jag i att vi måste skydda unionens ekonomiska intressen och bekämpa organiserad brottslighet, vars kapacitet att ingå överenskommelser inom EU-institutionerna ökar enligt nationella indikatorer, i synnerhet när det gäller att genomföra bedrägerier riktade mot gemenskapsbudgeten.

Jag anser därför att vi måste införa effektiv lagstiftning för att förbättra det administrativa samarbetet mot skadlig skattepraxis och garantera att den inre marknaden fungerar på ett smidigt sätt. I enlighet med detta stöder jag förslaget till rådets direktiv om administrativt samarbete i fråga om beskattning, samtidigt som jag betonar vikten av att medlemsstaterna blir mer ansvarsskyldiga, först och främst när det gäller kvaliteten på den information som förs in i databaserna.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för förslaget i slutomröstningen. Ändringsförslaget från ECR-gruppen, som jag röstade mot, förkastades.

 
  
MPphoto
 
 

  Czesław Adam Siekierski (PPE), skriftlig. (PL) Det är anmärkningsvärt att oegentligheterna minskade avsevärt under 2008 jämfört med föregående år. Den största förbättringen gäller utgifter till jordbruket. Betänkandet visar att de uppskattade oegentligheterna hade minskat med 34 procent. Den största ökningen noteras för föranslutningsstöd, där felaktig användning av resurser ökade med så mycket som 90,6 procent, men samtidigt bör man komma ihåg att dessa stater inte är medlemsstater och att de saknar erfarenhet. Trots en förbättring av situationen 2008 används en angiven del av EU-budgetens resurser fortfarande felaktigt. Till viss del är detta en följd av att det råder brist på effektiva mekanismer för kontroll och övervakning. Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf), som har funnits sedan 1999, har gjort många framsteg i kampen mot förskingring. Det är dock viktigt att garantera fullt operativt oberoende. Jag stöder föredragandens förslag att Olaf huvudsakligen bör utgå från kommissionens internrevision, i stället för att främst förlita sig på information från tjänstemän eller medlemsstaterna. Vilken funktion bör medlemsstaterna och deras system för övervakning och revision ha? Bekämpning av bedrägeri som rör europeiska projekt bör vara en prioritet för oss. Ärlighet och ansvar i samband med användning av EU-budgetens begränsade medel kommer att göra det möjligt för oss att spara pengar som kan användas för återhämtning efter lågkonjunkturen. Vi får inte glömma att EU-budgetens resurser tillhör oss alla – alla skattebetalare. Därför bör vi garantera att dessa medel används så effektivt som möjligt.

 
  
MPphoto
 
 

  Viktor Uspaskich (ALDE), skriftlig. (LT) Jag vill understryka att kampen mot bedrägeri och korruption är en viktig uppgift för EU-institutionerna och samtliga medlemsstater. Jag vill särskilt lyfta fram att korruption som rör beviljande av EU-medel i vissa länder är direkt kopplad till misstron till den politik som bedrivs i dessa länder. Separata politiska och ekonomiska grupperingar växer fram i dessa länder i syfte att kontrollera hur EU-medel beviljas. Därför bör Europaparlamentet, kommissionen och andra viktiga EU-institutioner uppmärksamma diskriminering av och misstro mot politik, politiska organisationer, politiska motståndare och motståndsledare på nationell nivå. EU, i egenskap av en union som stöder demokrati, måste först och främst se till att motståndspartierna i medlemsstaterna har möjlighet att arbeta och uttrycka sig fritt och reglera åtgärder för att förhindra korruption. Jag vill även framhålla att EU-medel bör användas till att förbättra medlemsstaternas infrastruktur och till utbildning av befolkningen och liknande. Att investera EU-pengar enbart i infrastruktur skulle gynna både respektive land och dess handel. Det skulle inte längre finnas ”fattiga” affärsidkare som begär stöd, men inte får det. Vi skulle även slippa övervaka tilldelningen av EU-medel till tusentals berörda aktörer, det vill säga mottagare av stöd, vilket skulle innebära att tusentals bluffmakare också skulle försvinna. Därför bör all uppmärksamhet riktas mot den offentliga användningen av dessa medel.

 
  
  

Betänkande: Tamás Deutsch (A7-0062/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Alfredo Antoniozzi (PPE), skriftlig. (IT) Jag vill ta detta viktiga tillfälle i akt och kommentera omröstningen om årsredovisningen från Europeiska investeringsbanken (EIB), som har sitt säte i Luxemburg, för att vidhålla vikten av att öka budgeten till EIB:s finansiella instrument till stöd för planering av utveckling och förnyelse av stadscentrum, vilket jag redan har yrkat på i flera frågor.

De nuvarande instrumenten, t.ex. Jessica, hör till de få nya finansieringstekniska instrument som en region eller kommun kan använda för att finansiera utvecklingsprojekt i städer. Instrumenten omfattar även kommunala bostäder, men bara om det gäller områden som kompletterar projektet samt energirenovering och upprustning av byggnader. Jag vill därför ta tillfället i akt och betona att jag anser att stödmekanismen Jessica bör utökas till att även finansiera nya (naturligtvis miljövänliga) byggnader, eftersom detta skulle hjälpa lokala myndigheter att lösa bostadsproblem i våra städer.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. (PT) Jag välkomnar Europeiska investeringsbankens (EIB) årsredovisning för 2008 och uppmanar EIB att fortsätta arbetet med att utveckla EU:s ekonomi och främja tillväxten, stimulera sysselsättningen och främja den interregionala och sociala sammanhållningen. Jag välkomnar också den betydelse som EIB tillmäter små och medelstora företag, hållbar energi och begränsningen av klimatförändringarna samt investeringar i EU:s konvergensregioner som drabbats särskilt svårt av den senaste tidens ekonomiska avmattning. EIB svarade mycket snabbt på den globala ekonomiska krisen, särskilt genom den ekonomiska återhämtningsplanen, och till förmån för de medlemsstater som har drabbats hårdast av krisen. I framtida rapporter efterlyser jag emellertid utförlig information om större lån som kompletterar stöd från Europeiska regionala utvecklingsfonden till regioner som inför tekniskt avancerade program eller program för försörjning av förnybar eller ren energi. På samma sätt bör rapporterna om investeringsfaciliteten innehålla information om resultaten av de program som har fått stöd. Genom att göra motsvarande medel tillgängliga bör EIB spela en större roll för stöd till investeringar i infrastruktur, grön teknik, innovation och små och medelstora företag, som en del av Europa 2020-strategin.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Europeiska investeringsbanken (EIB) har en viktig funktion för att hjälpa medlemsstaterna att klara av svåra ekonomiska, finansiella och sociala kriser. Med hänsyn till detta anser jag att de ökade medel som har beviljats, särskilt till EU:s sammanhållningspolitik, har haft avgörande betydelse för att minska följderna för de minst gynnade och värst drabbade regionerna. Det ökade stödet till små och medelstora företag, som utgör flertalet av Europas företag, och det extra stödet till forskning och utveckling bidrar till att ytterligare minska följderna av krisen. Med tanke på att Lissabonfördraget har trätt i kraft och mot bakgrund av de aktuella och framtida utmaningarna för EU i ett svårt ekonomiskt och socialt läge är det viktigt att förstärka Europeiska investeringsbankens verksamhet, göra den mer öppen och ge den rätt prioriteringar.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) Europeiska investeringsbanken (EIB) grundades 1958 genom Romfördraget. EIB beviljar långfristiga lån till den offentliga och privata sektorn i EU för projekt av europeiskt intresse, med hjälp av de finansiella marknaderna och sina egna medel. Bankens främsta mål är att bidra till integration, en balanserad och hållbar utveckling och ekonomisk och social sammanhållning mellan medlemsstaterna i EU. 2008 ställdes EIB inför helt nya utmaningar när den globala ekonomiska krisen kom att omfatta även EU:s ekonomi. Med avseende på krishantering så gläder det mig att kunna belysa EIB:s snabba reaktion på den globala ekonomiska krisen. Genom att banken självfinansierade en ökning av sitt kapital ökade den sin lånekapacitet till stöd för den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa. Jag välkomnar därför EIB:s årsredovisning för 2008 och hoppas att detta betänkande antas, där EIB uppmanas att fortsätta arbetet med att utveckla EU:s ekonomi och främja tillväxten, stimulera sysselsättningen och främja den interregionala och sociala sammanhållningen.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Europeiska investeringsbanken (EIB) har en mycket viktig funktion i EU:s ekonomi genom att fungera som en garant för att finansiera verksamhet inom Europa som syftar till följande: garantera ekonomisk och social sammanhållning, förbereda för kunskapsekonomin, utveckla transeuropeiska transportnät och accessnät, stödja små och medelstora företag, skydda och förbättra miljön samt trygga hållbar, konkurrenskraftig och säker energiförsörjning. Det kommer inte att vara möjligt att genomföra Europa 2020-strategin utan stöd från EIB, som måste tillhandahålla nödvändiga medel för att driva igenom projekt som rör infrastruktur, grön teknik, innovation och små och medelstora företag.

 
  
MPphoto
 
 

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. (IT) Till följd av den finansiella krisen har EIB:s funktion utökats under 2008. Mot bakgrund av en likviditetskris har EIB fortsatt att bevilja lån till den offentliga och privata sektorn för projekt av europeiskt intresse, med hjälp av de finansiella marknaderna och sina egna medel. Förutom att stimulera de nationella ekonomierna har EU fattat beslut angående den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa, och tilldelat EIB en viktig roll, framför allt i fråga om ökad finansiering av små och medelstora företag, energi från förnybara källor och ren transport. Som svar på krisen har EIB höjt sina mål avsevärt, och för att hjälpa företag och främja den ekonomiska återhämtningen ökat sin lånekvot betydligt genom att betala ut 10 miljarder euro mer än väntat. Framför allt lån till små och medelstora företag har ökat med 42 procent. Vidare har banken utvecklat nya finansiella instrument med riskdelning, förenklat låneförfaranden och påskyndat genomförandet av projekt i medlemsstaterna och i de sektorer som har drabbats hårdast av krisen. I betänkandet framhävs de positiva effekterna av dessa åtgärder, samtidigt som en noggrann uppföljning efterlyses av de faktiska resultaten av programmen för stöd till små och medelstora företag.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Den här gången var beslutet enkelt. Jag röstade för förslaget i slutomröstningen.

 
  
  

Resolutionsförslag: Omfattande grymheter i Jos, Nigeria (RC-B7-0247/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Mara Bizzotto (EFD), skriftlig. (IT) Det gemensamma förslag till resolution om de nyligen inträffade grymheterna mellan olika etniska grupper i Nigeria, som är uppe för omröstning, ger ett tillfredsställande intryck med hänsyn till de principer och riktlinjer som vårt parlament vill föra vidare till andra EU-institutioner som är ansvariga för EU:s yttre verksamhet. Vi måste vidta åtgärder för att se till att Nigeria stabiliseras politiskt och skapa en solid grund för dess ekonomiska och sociala utveckling. Vi är fullt medvetna om de allmänna överväganden som gjorts, och det råder ingen brist på dem, med tanke på Nigerias rikedom av naturresurser. Genom att vi löser de politiska, ekonomiska och sociala frågorna kan miljön bli mer fridfull, med mindre motsättningar mellan olika etniska grupper och kraft att stå emot det våld som tragiskt nog har blivit mer vanligt under det senaste årtiondet. Förutom att vi erkänner att ansvaret för det utbredda våldet mellan kristna och muslimer bör tillskrivas båda dessa etniska grupper, borde vi kanske ha klarlagt en annan oroväckande faktor, som också har samband med de våldshandlingar som har skett, nämligen den radikala islamismens gradvisa infiltrering av Nigeria. Ett mycket tydligt uttryck för detta är att 12 av 36 stater har antagit sharia som nationell lag. På grund av angivna allmänna skäl röstade jag för det gemensamma resolutionsförslaget.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. (PT) Jag beklagar djupt den senaste tidens händelser i januari och mars i Jos, där hundratals människor har fallit offer för religiösa och etniska sammanstötningar. Konflikten i Nigeria har sitt ursprung i religiösa, ekonomiska, etniska, sociala, historiska och politiska faktorer. Med tanke på att Nigeria är världens åttonde största oljeproducent är det beklagligt att majoriteten av landets invånare lever under fattigdomsgränsen. Klimatförändringarnas negativa effekter har också bidragit till att förvärra situationen i Nigeria. En rättvis tillgång till resurserna och en omfördelning av inkomsterna är nödvändiga förutsättningar för en fredlig konfliktlösning i ett oljerikt land som Nigeria, enligt min mening. Jag uppmanar Nigerias federala regering att garantera alla medborgare lika rättigheter och ta itu med de problem som rör kontrollen över den bördiga jordbruksmarken, tillgången till resurser, arbetslösheten och fattigdomen samt minska klimatförändringarna. Jag uppmanar kommissionen att upprätthålla sin politiska dialog med Nigeria i enlighet med Cotonouavtalet och undersöka konfliktens mer djupliggande orsaker, samtidigt som hänsyn tas till de grundläggande frågorna för hållbar utveckling, till exempel klimatförändringarna, energisäkerhet, kapacitetsuppbyggnad och utbildning.

 
  
MPphoto
 
 

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstade för Europaparlamentets resolutionsförslag om omfattande grymheter i Jos, Nigeria. Jag fördömer de senaste våldshandlingarna i och omkring Jos, där flera hundra människor har dödats i etniska och religiösa sammandrabbningar. EU måste upprätthålla sin politiska dialog med Nigeria i enlighet med artikel 8 i det omarbetade Cotonouavtalet och snarast ta itu med problem som är kopplade till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet, principer som anges i internationella, regionala och nationella människorättsinstrument.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Detta är inte första gången som Nigeria drabbas av en konflikt som hotar att splittra landet. Jag vill i sammanhanget framhäva det inbördeskrig som härjade i landet under tre år, mellan 1967 och 1970, och som nästan ledde till självständighet för landets sydöstra del. Trots att igbofolkets revolt slogs tillbaka, eftersom den centrala regeringens militärmakt förhindrade självständighet för Biafra, är sanningen att säga att etniska, kulturella och religiösa åtskillnader kvarstår och ökar i detta område, vilket gör landet till ett klassiskt fall med en stat som ständigt hotas att upplösas. Nigerias gränser drogs upp av kolonialmakterna, som inte tog någon hänsyn till ovan nämnda åtskillnader. Detta innebär dock inte att ansvaret för landets konflikter huvudsakligen faller på de europeiska medborgarna. Det är dags att afrikanska ledare lägger denna uttjatade gamla ursäkt åt sidan och försöker tjäna sina medborgare med tydlig och skicklig hand i både projekt och förslag. Afrika kommer att kunna bli just det som afrikanska medborgare längtar efter, om de har ledare som kan anta utmaningen. Massakrerna i Jos är ännu ett djupt tragiskt, beklagligt och blodigt kapitel i detta lands historia, som hopar dem i alltför snabb takt.

 
  
MPphoto
 
 

  Sylvie Guillaume (S&D), skriftlig. (FR) Jag anser att det var angeläget för Europaparlamentet att fördöma de pågående massakrerna i Nigeria och efterlysa en återgång till fred. Med tanke på instabiliteten och utsattheten för de mest befolkade länderna i Afrika, där majoriteten av befolkningen lider av fattigdom, kan detta resolutionsförslag tjäna som underlag för att stärka den politiska dialogen mellan EU och Nigeria, och för att ta fram en mer utförlig studie i syfte att finna hållbara kort- och långfristiga lösningar för att sätta stopp för våldet och återupprätta en bestående fred. Jag anser att vi som parlamentsledamöter måste inta rollen för att försvara och främja mänskliga rättigheter, som varje dag kränks i Nigeria. Därför anser jag att den klausul som kräver att våldsverkarna åtalas i en rättvis rättegång är grundläggande. Mot bakgrund av alla dessa åtgärder, som alla naturligtvis inte kommer att bli enkla att vidta, var jag angelägen om att rösta för detta gemensamma resolutionsförslag.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. (DE) I Nigeria har det förekommit upprepade våldsyttringar mellan kristna och muslimer, och dessa båda grupper utgör var för sig omkring halva befolkningen. Oroligheterna har blivit ännu vanligare. Bagateller ger upphov till våldsamma sammandrabbningar. Inte ens det utegångsförbud som har varit i kraft sedan januari eller utstationeringen av trupper i området har lyckats förhindra nya massakrer. Faktorer som att den långa frånvaron av president Yar’Adua har störtat västra Nigeria i en politisk kris, att det har skett allvarliga sammandrabbningar mellan kristna och muslimer i den centrala nigerianska staden Jos och att vapenvilan i det oljerika Nigerdeltat har upphört bådar inte gott för framtiden, efter presidentens bortgång. När muslimska nomader attackerade kristna byar i början av året och minst 500 människor mördades, uppges armén ha svarat på detta först flera timmar efter att den fått sin första rapport. Det som saknades då var ett ramaskri från EU. När den schweiziska befolkningen i en folkomröstning röstade mot att det skulle upprättas minareter, hotade muslimska stater Schweiz med ekonomiska sanktioner och jihad. När kristna människor mördas på grund av sin religion tar det månader för EU att reagera. EU måste inta rollen som medlare i detta avseende och reagera snabbare. Detta klargörs i resolutionsförslaget, och därför har jag röstat för det.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Jag röstade naturligtvis för en sådan viktig resolution, och jag stöder starkt det muntliga ändringsförslag som lagts fram av min kollega Kiil-Nielsen om att uppmana de nigerianska myndigheterna att dra tillbaka guvernörernas framstötar i några delstater att verkställa dödsstraffet på dödsdömda fångar.

 
Senaste uppdatering: 23 juli 2010Rättsligt meddelande