Talmannen. – Nästa punkt är betänkandet av Luís Paulo Alves, för utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling, om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 247/2006 om särskilda åtgärder inom jordbruket till förmån för unionens yttersta randområden (KOM(2009)0510 – C7-0255/2009 – 2009/0138(COD)) (A7-0054/2010).

  Luís Paulo Alves, föredragande. – (PT) Fru talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Tillåt mig att påpeka att vi debatterar det första betänkandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling som är föremål för det ordinarie lagstiftningsförfarandet som föreskrivs i Lissabonfördraget. Det är ett historiskt ögonblick och om kammaren röstar så som jag föreslår kommer det att ge denna nya period med delade behörigheter i fråga om jordbruket inom Europeiska unionen den bästa möjliga starten.

Det sker just genom medlagstiftning tillsammans med dess yttersta randområden, vilket är en praktisk demonstration av viljan att bygga en union som förstärks genom sammanhållning, i en anda av aktiv solidaritet, med respekt för särarterna och skillnaderna i dess delar, som den enda framkomliga vägen att bygga vårt gemensamma europeiska projekt.

Det sker också genom att införa grundläggande förordningar som gör den många hundra år gamla sockersektorn i Azorerna mer livskraftig, vilket jag särskilt välkomnar eftersom det är min hemregion. Det bidrar även till en sund diversifiering av jordbruket i en region som, så som vi vet, ger ett oersättligt bidrag till Portugals mjölksektor. Vi måste konsolidera den och göra den hållbar.

Herr talman! Jag vill tacka kommissionsledamot Dacian Cioloş och kommissionens höga tjänstemän som vi har samarbetat och förhandlat med för den öppenhet och flexibilitet de visat. Det spanska ordförandeskapet har gett allt för att förverkliga vår gemensamma önskan om att uppnå ett avtal vid förstabehandlingen. Jag vill naturligtvis även tacka våra skuggföredragande i de andra politiska grupperna samt de förträffliga tjänstemännen vid sekretariatet för parlamentets utskott för jordbruk och landsbygdens utveckling, vars samarbete gjorde det möjligt för oss att uppnå ett resultat som jag betraktar som mycket positivt.

Jag vill även framhålla det avgörande bidraget från Azorernas jordbrukarorganisation samt den regionala regeringen och republikens regering. De var starkt engagerade och spelade en avgörande roll för att hitta en lösning för socker från Azorerna.

Förslaget till rådets förordning lades fram den 2 oktober i utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling, vid en tidpunkt då det inte fanns några utsikter om att Lissabonfördraget skulle träda i kraft, som fortfarande väntade på medlemsstaternas ratificering. I detta sammanhang var kommissionens och rådets inledande tanke att förslaget skulle antas enligt det förenklade förfarandet utan ändringsförslag för att kunna träda i kraft den 1 januari 2010.

När Lissabonfördraget trädde i kraft ansåg gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater och demokrater i Europaparlamentet och jag att parlamentet borde uttrycka sin mening i enlighet med Lissabonfördraget och ikläda sig sin roll som medlagstiftare, trots den bland de andra politiska grupperna och rådet förhärskande inställningen att förslaget borde fortsätta enligt det förenklade förfarandet, eftersom de ansåg att förslaget inte behövde ändras och borde träda i kraft snabbt.

Vi handlade i rätt tid eftersom nya möjligheter har öppnat sig som resultat. Först genom bidraget från utskottet för regional utveckling och Nuno Teixeiras yttrande – som jag för resten vill gratulera och tacka för den hjälp han alltid gav under processen – och sedan med mitt betänkande som införde de nya möjligheterna för socker på Azorerna samt bidraget och stödet från mina kolleger i utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling.

För det första vill jag säga i detta första anförande att vi inte lyckades få de ändringsförslag som lades fram av utskottet för regional utveckling och utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling och som jag stödde godkända i den överenskommelse som uppnåddes i trepartsdialogen. Det var viktigt att nå en överenskommelse vid förstabehandlingen och därigenom säkra de förbättringar som redan uppnåtts och tillgodose behovet av ett snabbt ikraftträdande för att inte äventyra retroaktiviteten från januari i år. Eftersom utskottet redan förbereder ett dokument om översynen av POSEI, kommer vi säkerligen snart att få tillfälle att debattera dem.

  Talmannen. – Vi har ändrat namnet på skärmen som ni har sett. Tyvärr kunde den berörda kommissionsledamoten inte komma till oss i tid, vilket vi beklagar eftersom det inte finns något askmoln för närvarande och eftersom klockan redan är 11.

Kommissionen kan kanske vid tillfälle diskutera frågan om att de behöriga kommissionsledamöterna bör vara här. Detta är också föremål för ramavtalet. Jag är säker på att Cecilia Malmström kommer att bli en underbar företrädare.

  Cecilia Malmström, ledamot av kommissionen. – (EN) Fru talman! Tack för er förståelse. Jag vill be om ursäkt på min kollega Dacian Cioloş vägnar som är försenad och försöker att komma hit så snart som möjligt för att diskutera med er. Han har bett mig tacka Europaparlamentets föredragande Luís Paulo Alves, och skuggföredragande för det utmärkta resultat som har uppnåtts när det gäller antagandet av förslaget.

Antagandet är viktigt eftersom det är den första text som antas i det ordinarie lagstiftningsförfarandet för jordbruk och landsbygdens utveckling efter Lissabonfördragets ikraftträdande. Ett mycket gott samarbete har inletts mellan parlamentet, rådet och kommissionen under dessa månader och detta har skapat förutsättningarna för ett snabbt antagande av förslaget vid förstabehandlingen.

Med denna första erfarenhet av det ordinarie lagstiftningsförfarandet har min kollega kommissionsledamoten Dacian Cioloş och hans avdelningar lärt sig mycket och det är en utmärkt förebild för det framtida arbetet. Antagandet av förordningen är mycket viktigt för de yttersta randområdena eftersom det innebär tekniska förenklingar och även avvikelser till förmån för flera sektorer: mjölksektorn på Kanarieöarna, Madeira och Réunion, sockersektorn på Azorerna samt vinsektorn på Madeira och Azorerna.

När det gäller Azorerna, anser jag att de rådande omständigheterna motiverar en ytterligare och gemensam insats från oss alla – allmänheten, regionala regeringar, nationella regeringar och Europeiska unionen – för att underlätta en diversifiering av jordbruksverksamheten i den regionen. Diversifieringen måste vara en av de viktigaste prioriteringarna för randområdena som fördraget har tillerkänt en särskild ställning på grund av deras särskilda handikapp. Diversifieringen måste tillåta en inhemsk utveckling som ska skapa stabilitet och välstånd i dessa områden. Efter de försäkringar som mottagits från de portugisiska myndigheterna, som har åtagit sig att stödja sockerbetssektorn på Azorerna, ger jag därför mitt samtycke till utvidgningen av ett undantag som redan tidigare har garanterats till förmån för sockerbranschen på Azorerna.

Jag kommer att lyssna till era kommentarer till texten och jag ska efter bästa förmåga besvara era frågor på min kollegas vägnar.

ORDFÖRANDESKAP: MARTÍNEZ MARTÍNEZ
Vice talman

  Nuno Teixeira, föredragande för utskottet för regional utveckling. – (PT) Herr talman, fru kommissionsledamot! Först och främst vill jag gratulera föredraganden, min kollega Luís Paulo Alves till hans arbete, särskilt till hans förmåga att införliva olika bidrag som han fick och som ingenting annat är än respekt för de berörda yttersta randområdenas intressen.

I min funktion som föredragande för yttrandet från utskottet för regional utveckling välkomnar jag att alla ändringar som föreslagits accepterades helt av föredraganden och att utskottet för regional utveckling röstade för samtliga av dem. Syftet med dessa förslag är att förbättra och korrigera vissa aspekter av den gällande förordningen som är otillräcklig och föråldrad. Av dessa aspekter vill jag framhålla att maximibeloppen för export och avsändning av bearbetade produkter som får POSEI-bidrag för närvarande beräknas på grundval av genomsnittet mellan 1989 och 1991.

Förutsatt att betänkandet antas, hoppas jag att kommissionen och rådet kommer att kunna läsa parlamentets ståndpunkt och inte använda en möjlig framtida översyn av förordningarna om POSEI-systemet som förevändning att inte acceptera kammarens ståndpunkter och de föreslagna ändringarna, som är av största betydelse för de berörda regionerna.

  Maria do Céu Patrão Neves, för PPE-gruppen. – (PT) På grund av sina permanenta naturliga handikapp behöver de yttersta randområdena att Europeiska unionen tar en särskild titt på de bästa förutsättningarna för dem att genomföra sina ekonomiska verksamheter.

När det gäller regioner som Azorerna, som är mycket beroende av jordbruk, behöver den sektorn särskilt uppmärksammas. Det är i detta sammanhang som vi välkomnar betänkandet om särskilda åtgärder för jordbruk i de yttersta randområdena. Den version som vi röstade om i utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling var ganska tillfredsställande. Versionen från trepartsdialogen försämrar obönhörligt arbetsvillkoren inom sockersektorn, vars exporttilldelning är i det närmaste symbolisk.

Vid en tidpunkt då diversifieringen av jordbruk alltmer accepteras som ett av sätten att minimera sektorns återkommande kriser är det beklagligt att man i detta betänkande inte uttrycker den tillförsikt och uppmuntrande som sockerbetsproduktionen och den tillhörande industrin i São Miguel behöver.

  Vasilica Viorica Dăncilă, för S&D-gruppen. – (RO) Jag vill först av allt gratulera föredraganden till de mål som nämns för jordbruket i de yttersta randområdena. Systemet för jordbruksstöd till EU:s yttersta randområden är en viktig mekanism för ett fortsatt jordbruk och för underhållet av landsbygdslandskapet.

Jag stöder den pågående översynen av avgränsningen av dessa områden för att ta bort alla inkonsekvenser i avgränsningen. Enligt min mening kommer tillämpningen av enhetliga kriterier att förenkla genomförandet av betalningssystemet för de yttersta randområdena på EU-nivå, ge större insyn och trygga en enhetlig behandling för stödmottagarna. Vi vet alla vilken viktig roll jordbruket spelar i den lokala ekonomin.

Därför anser jag att det är lämpligt att vidta åtgärder i EU:s yttersta randområden för att öka jordbrukssektorns konkurrenskraft och främja diversifiering. Jag stöder och instämmer helt i de grundläggande målen för de yttersta randområdena, vilka jag betraktar som relevanta och som har visat sig vara ett effektivt instrument för ett fortsatt jordbruk i dessa områden.

  Riikka Manner, för ALDE-gruppen. – (FI) Herr talman! För det första vill jag tacka och gratulera föredraganden Luís Paulo Alves till hans utmärkta betänkande. Vår grupp stöder helt denna kompromiss eftersom det är mycket viktigt och uppenbart att den ekonomiska och sociala utvecklingen av EU:s yttersta randområden till stor del bestäms av deras avlägsna läge, svåra klimat och geografi samt ekonomiska beroende av ett begränsat sortiment av varor och tjänster. Detta är mycket viktigt, särskilt nu i en kristid, att vi koncentrerar uppmärksamheten på en balanserad utveckling av regionerna i Europa och på att uppnå regional och social sammanhållning.

Vi och Europeiska unionen måste se till att vi är självförsörjande i fråga om jordbruk överallt i Europa. Det är viktigt för säkerheten och för den biologiska mångfalden. De åtgärder som föreslås i betänkandet ska nu omsättas i handling och därmed ge permanenta och framför allt långsiktiga resultat överallt i Europa, inklusive Europas yttersta randområden.

  James Nicholson, för ECR-gruppen. – (EN) Herr talman! Först av allt vill även jag gratulera föredraganden till ett mycket bra arbete. Även min grupp kunde stödja överenskommelsen från trepartsdialogen och jag anser att den kom fram till en bra kompromiss.

Jag anser att de yttersta randområdena i Europa om möjligt bör få det nödvändiga stöd som de behöver för att kompensera deras läge och de svårigheter som detta medför. Dessa områden har permanenta handikapp och vi behöver erkänna det. Den ekonomiska krisen och krisen inom mejerisektorn har påverkat dessa regioner oproportionerligt mycket jämfört med merparten av övriga Europa och det är därför som dessa områden förtjänar särskild uppmärksamhet.

Jag sympatiserar särskilt med läget i Azorerna, där mejerisektorn är mycket viktig och har haft allvarliga svårigheter. Att tillåta Azorerna att exportera relativt små mängder socker till EU bör vara ett bra beslut för det områdets ekonomiska framtid.

  João Ferreira, för GUE/NGL-gruppen. – (PT) Herr talman! Det är farligt och oacceptabelt att motivera förlängningen av återimporten av socker, med de modeller som nu föreslås, med det gradvisa avskaffandet av systemet med mjölkkvoter. Avskaffandet – som vi har bekämpat och kommer att fortsätta att bekämpa för att stödja mjölkproducenternas kamp – kommer att få mycket allvarliga konsekvenser för en produktiv sektor som är grundläggande för Azorernas ekonomi. Tvärtemot vad som sägs kommer det inte att vara möjligt att minska konsekvenserna med de åtgärder som föreslås för sockerbearbetningsindustrin, särskilt inte med det gradvisa avskaffande som föreslås. Vad kommer att finnas kvar när dessa fem år har gått?

Det är också viktigt att beakta att processen för omställning av vinodlingar ligger långt efter planerna, inte minst när det gäller Madeira, och kunde ha äventyrats om incitamenten inte förstärkts. Begränsningarna och hindren som påverkar de yttersta randområdena är permanenta. Därför måste den praktiska effekten av erkännanden av områdenas särart vara en uppsättning permanenta stödåtgärder, inte disparata och tidsbegränsade åtgärder. Det är viktigt att behålla unionens stöd till jordbrukssektorn i de yttersta randområdena. Och ännu mer så under det rådande socioekonomiska klimatet.

  Gabriel Mato Adrover (PPE). – (ES) Herr talman, fru kommissionsledamot! Vi har att göra med en reform som är extremt viktig för de yttersta randområdena. Det är särskilt viktigt vid en tidpunkt då krisen som påverkar alla, påverkar dessa regioner på ett grundläggande sätt, eftersom de har permanenta strukturella handikapp som innebär att de behöver dessa ändringar.

Jag ska tala om Kanarieöarna. För Kanarieöarna gäller den viktigaste ändringen leveranser av mjölkbaserade beredningar avsedda för industriell bearbetning. Vi talar om skummjölkspulver med vegetabiliskt fett som är en traditionell produkt för lokal konsumtion som har sålts på Kanarieöarna i över 40 år. Efter en hel del arbete och trots många svårigheter inrättades en lokal industri som genererade sysselsättning och ett uppenbart mervärde. Jag vill framhålla detta eftersom arbetslösheten i dessa tider har varit extremt hög, särskilt på våra öar, och att stödja en liten industri som skapar sysselsättning är inte bara nödvändigt utan en skyldighet.

Förslaget är att behålla leveransen av produkten, som används för lokal konsumtion i små mängder på 800 ton per år. Detta skulle avskaffa den traditionella naturen hos åtgärden, som är av liten betydelse i det globala sammanhanget, och därför ge industrin stabilitet.

Som jag sade tidigare har de yttersta randområdena betydande handikapp men de måste också betraktas som en möjlighet för Europa. De olika associeringsavtalen som utarbetas och debatteras för närvarande, t.ex. frihandelsavtalen med Colombia och Peru och andra där förhandlingarna är på väg att börja, t.ex. Mercosur, är ett klart hot mot vår jordbrukssektor. Jag tänker på mängder av produkter: tomater, bananer och animaliesektorn.

Jag har sagt detta många gånger: vi måste uppnå en balans i avtalen. Alla måste ge efter lite grann, så att vi alla kan vinna. Men under inga omständigheter får en produkt eller en viss sektor bära kostnaden för avtalen.

Slutligen vill jag gratulera föredraganden, Luís Paulo Alves, och tacka kommissionen och rådet som tillsammans med parlamentet har lyckats komma överens under den första trepartsdialogen om jordbruk.

  Patrice Tirolien (S&D). – (FR) Herr talman, mina damer och herrar! När den här texten lades fram för utskottet för regional utveckling lyckades jag införa idén om en utökning av det undantag som tillåter produktion av rekonstituerad mjölk i Martinique och Guadeloupe, enligt den förebild för hållbar tillväxtmodell som visat sitt värde på Madeira.

Tyvärr fanns det inget samförstånd på denna punkt under den senaste trepartsdialogen. Det är beklagligt av två skäl. När det gäller innehållet erbjuds för det första mejeriproduktionen i de franska utomeuropeiska departementen många omistliga möjligheter: stärkandet av boskapsindustrin, självförsörjning på ett baslivsmedel och skapandet av arbetstillfällen. För det andra när det gäller innehållet kunde vårt parlament som helhet inte komma fram till ett beslut om mitt förslag eftersom det ville anta texten vid förstabehandlingen via ett informellt förfarande som jag motsätter mig.

Hur som helst kommer vårt arbete med denna POSEI-förordning att fortsätta mycket snart under halvtidsöversynen av förordningen. På den punkten vill jag återigen begära ett undantag för de andra franska utomeuropeiska departementen.

  Albert Deß (PPE). – (DE) Herr talman, fru kommissionsledamot! Jag är glad över att betänkandet om särskilda åtgärder för jordbruket i unionens randområden har diskuterats så välvilligt i kammaren.

Under den senaste valperioden var jag skuggföredragande för reformen av sockermarknaden. Vid den tidpunkten reste utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling till ön Réunion där jag besökte ett litet jordbruksföretag som odlade sockerrör. Utan något stöd skulle detta lilla jordbruksföretag inte kunna existera. Jag som kommer från det kontinentala fastlandet konstaterade också att dessa jordbrukare i EU:s yttersta randområden möter särskilda omständigheter.

Vi måste genom vissa regler om undantag erbjuda dessa jordbrukare i alla dessa regioner som hör till EU framtidsutsikter och se till att de – åtminstone huvudsakligen – kan garantera livsmedelstrygghet i dessa områden. Det är allas vår sak att bidra till att jordbruket har framtidsutsikter – bland annat genom dessa bestämmelser om undantag – och att livsmedelstryggheten för lokalbefolkningen säkras. Betänkandet i dess nuvarande utformning ger goda förutsättningar för att uppnå dessa mål. Mitt hjärtliga tack till alla dem som medverkade.

  Giovanni La Via (PPE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Randområdena kännetecknas av socioekonomiska och strukturella särdrag som bestäms av deras avstånd från marknaderna, isolering, begränsade areal, topografi, klimatsvårigheter och ekonomiska beroende av vissa produkter. Tre jordbrukssektorer är särskilt viktiga: sockerbetor, mejeriprodukter och vinproduktion.

Det ekonomiska systemet i dessa områden är beroende av fungerande produktionssystem för var och en av ovannämnda sektorer, men det kommer att kräva en hel del arbete för att återställa de balanser som har gått förlorade över tiden och se till att de nödvändiga undantagen finns för tillämpning av lämpliga marknadsinstrument.

Herr talman, fru kommissionsledamot! Det är med stor oro som vi hör om de pågående förhandlingarna med Mercosurländerna. Om dessa inte backas upp av lämpliga kompensationsåtgärder kan detta avtal starkt äventyra inte bara de yttersta randområdena utan även många sektorer inom det europeiska jordbruket.

  Elie Hoarau (GUE/NGL). – (FR) Herr talman! Jag måste säga att den kompromiss om socker som förhandlades fram i trepartsdialogen inte är i nivå med det som vi föreslog i utskottet för regional utveckling och utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling, och jag beklagar detta djupt.

När det gäller Réunion är texten viktig för jordbrukarna, som väntar på ett snabbt genomförande av det undantag som beviljats för mjölk. För dem är det en garanti för branschens hållbarhet. Jag skulle dock ha föredragit att de skyddsåtgärder som rekommenderades i utskottet hade behållits.

Fortfarande när det gäller mjölk håller jag med vår kollega Patrice Tirolien. Vi hade velat att en undersökning genomförts för Martinique och Guadeloupe för att behålla en industri i dessa områden. Dessa frågor kommer säkert tillbaka på bordet under POSEI-förhandlingarna och vi får tillfälle att tala om dem igen.

  Andreas Mölzer (NI). – (DE) Herr talman! I många år har vi observerat något som tycks göra EU maktlös, nämligen den enormt stora andel av jordbruken som går under, vilket undergräver EU-staternas självförsörjning. Värst drabbade är missgynnade områden, som t.ex. de yttersta randområdena, men även jordbrukare i de bergsregioner som vi har i Österrike.

Tyvärr är detta följden av den gemensamma jordbrukspolitiken. En politik som har kritiserats i många år och som ständigt reformeras och trots detta fortfarande inte fungerar ordentligt. Vi har dock nått en vändpunkt. I ett krisläge – oavsett om den har orsakats av en fallande euro eller helt enkelt av en vulkan på Island som har paralyserat flygtrafiken och därmed tillförseln av lättförstörbara varor – måste medlemsstaterna lita till sig själva. Vi såg detta senast förra gången som Ryssland stängde av gasen.

När läget blir svårt beror allting på ett lands självförsörjning och den behöver upprätthållas inom EU, i länder och regioner med missgynnade områden och i de yttersta randområdena. Jag anser att det endast kan ske om jordbruket i hög grad åternationaliseras.

  Diogo Feio (PPE). – (PT) Herr talman! I denna debatt om åtgärder för jordbruket i de yttersta randområdena, vill jag börja med att berömma föredraganden och alla som har arbetat med frågan. Jag vill också säga att ändringsförslagen, som ofta är tekniska och specifika, inte leder till några betydande ändringar.

Att uppmärksamma frågan om socker och sockerproduktion på Azorerna är att uppmärksamma ett djupare problem. Randområden som Azorerna, som jag nyligen hade tillfälle att besöka, har en stark anknytning till jordbrukssektorn. Särskilt på Azorerna är frågan om mjölkkvoter mycket viktig. Mjölkproduktion och hur den regleras är utomordentligt viktigt för hundratals producenter och många människor på Azorerna och därför vill jag direkt nu här i kammaren uppmärksamma behovet av att hitta lösningar på den särskilda situationen i dessa regioner.

  Diane Dodds (NI). – (EN) Herr talman! Jag är glad över att se ett betänkande som handlar om att hjälpa jordbruket i Europas yttersta randområden. Det råder ingen tvekan om att det geografiska läget, avståndet till marknaderna och andra sådana faktorer skapar många svårigheter. Den ekonomiska krisen har också haft konsekvenser. Prisvolatiliteten har varit betydande och har en skadlig och verkligt destabiliserande effekt på jordbruket inte bara i de yttersta randområdena utan i alla områden i Europa. Jag vill dock ta upp en särskild punkt med kommissionen i dag och det är att kommissionen måste vara försiktig så att dess egna åtgärder inte blir till nackdel för de europeiska jordbrukarna och den europeiska jordbruksindustrin.

I Nordirland har mejeri- och nötköttsbranschen påverkats kraftigt av import. Detta har lett till prisvolatilitet och stora ekonomiska förluster för jordbrukare. Förra veckan deltog jag i Royal Agricultural Show på Nordirland. Det är den största mässan i sitt slag i den provinsen och jordbrukare efter jordbrukare framförde sin stora oro över att kommissionen återupptar handelssamtalen med Mercosur. Kommissionen och vi i parlamentet måste verkligen vara mycket försiktiga och inte offra denna industri i EU för att göra s.k. vinster på andra områden.

  Seán Kelly (PPE). – (PT) Herr talman! Jag välkomnar förslagen om att hjälpa de yttersta randområdena. För det första är jordbruket främst en bransch som sätter mat på bordet – utan vilket vi alla skulle dö – men även områden utan jordbruket skulle dö både ekonomiskt och genom att avfolkas. Så jag välkomnar alla förslag om att hjälpa dem.

Jag vill också lägga till min röst till dem som uttryckt oro över Mercosurförslagen. De kan skada de yttersta randområdena och alla regioner för den delen.

Jag anser att det är dags att Europeiska unionen blir starkare och rättvisare med sina egna jordbrukare. Det var aldrig meningen att vi skulle vara poliser för jordbrukare i EU och en god fe för jordbrukare i resten av världen. Det är vad som sker här: det skulle bli mindre strikta regler, mindre insyn och mindre spårbarhet för livsmedel som kommer in i EU än för livsmedel som produceras inom unionen, och det skulle inte vara rättvist för de yttersta randområdena eller för någon av regionerna.

  Dacian Cioloş, ledamot av kommissionen. – (FR) Herr talman! Ursäkta att jag är sen men jag var mycket angelägen om att närvara under denna debatt eftersom det är min första och den handlar om det första beslut som fattats med medbeslutande på jordbruksområdet. Jag vill ännu en gång hälsa på och tacka Luís Paulo Alves och alla parlamentsavdelningar för det mycket samarbetsvilliga och effektiva sätt som de har arbetat med kommissionen och med rådet om detta beslut.

Vi ville ha ett snabbt beslut just därför att de åtgärder som föreskrivs i betänkandet kan tillämpas snabbt i de berörda regionerna. Vissa beslut kommer till och med att tillämpas retroaktivt. Det är därför – jag svarar också Patrice Tirolien här – som vi inte har tagit in några ändringsförslag. Precis som med andra förslag skulle vi ha behövt ytterligare motiveringar och analys för att fastställa hur de ska införas. Vi föredrog att gå snabbt framåt och jag hade flera diskussioner med Luís Paulo Alves om den saken. Jag är därför glad över att se det stöd som förslaget åtnjuter och jag hoppas att vi kommer att kunna arbeta på samma sätt med parlamentet om andra frågor i framtiden. Jag är dessutom säker på att vi kommer att kunna göra det.

Som kommissionsledamot för jordbruk kan jag också försäkra alla talare som har nämnt förhandlingarna med Mercosur flera gånger. Jag kan försäkra er att jag under diskussionerna med kommissionens organ om återupptagandet av dessa förhandlingar mycket noga kommer att kontrollera att dessa förhandlingar fortsätter i det europeiska jordbrukets intresse. Vi måste självklart överväga dessa förhandlingar mer generellt utan att begränsa dem till jordbruk men jag kan försäkra er att jag under de kommande månaderna och åren av dessa förhandlingar kommer att se till att den europeiska jordbruksmodellen, som bygger på kvalitet, mångsidighet och markanvändning, bevaras antingen som följd av dessa förhandlingar eller via åtgärder som följer efter förhandlingarna.

Frågan ställdes också om vem som ska tillämpa degressivitet, varför vi inte väljer kvantiteter som dem som hittills tillämpats på Azorerna för socker. I det senare fallet kom vi särskilt överens med de portugisiska myndigheterna och med de lokala myndigheterna på Azorerna för att fastställa ett ekonomiskt instrument som gör att sektorn kan klara konkurrensen med hjälp av åtgärder för ekonomiska investeringar. Jag är glad över det stöd som jag har märkt och de åtaganden som har gjorts av den portugisiska regeringen om att stödja sektorn i denna riktning och jag hoppas vi på detta sätt ska kunna erbjuda ett alternativ för producenterna på Azorerna.

Andreas Mölzer sade att den gemensamma jordbrukspolitiken inte var tillräckligt robust, att den inte fungerade bra och att vi behövde åternationalisering. Jag vill be er om en enkel sak: titta på vad jordbrukarna får för inkomster i dag, titta på vilken del av denna inkomst som är stöd från den gemensamma jordbrukspolitiken och fråga er själva hur jordbrukarna skulle ha kunnat klara sig i dag om vi inte hade haft den gemensamma jordbrukspolitiken. Det innebär inte att den gemensamma jordbrukspolitiken inte ska anpassas. Den måste anpassas betydligt för att ta hänsyn till just dessa ändringar som det europeiska jordbruket står inför. Jag kan försäkra er om att allt kommer att göras för att i reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken 2013 bättre beakta aktuella realiteter. Detta kommer självklart att begränsas till de resurser som rådet och parlamentet kommer att göra tillgängliga för denna politik. Jag hoppas att dessa resurser kommer att vara direkt relaterade till de ambitioner som européerna och Europa har för sitt jordbruk. Jag anser inte att åternationalisering är en lösning. Enligt min mening skulle medlemsstaterna inte ha medel att garantera anpassningen av olika åtgärder i dessa yttersta randområden om vi inte hade haft den gemensamma jordbrukspolitiken och en gemenskapsstrategi.

Jag vill därför avsluta här med förhoppningen om att vi när det gäller omarbetningen av POSEI-förordningen kommer att göra framsteg på vissa punkter som togs upp i dag och att vi i allmänhet i alla beslut om den gemensamma jordbrukspolitiken kommer att kunna arbeta lika effektivt som med den här förordningen.

  Luís Paulo Alves, föredragande. – (PT) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! I detta sista anförande vill jag framhålla vikten av att uppdatera förordning (EG) nr 247/2006. De förändringar som har skett sedan förordningen antogs 2006 – både på lagstiftningsområdet och i tillämpningen samt i själva situationen – har gjort det nödvändigt att införa ändringar så att en uppdaterad version av förordningen kan fortsätta vara ett viktigt instrument i anpassningen av vissa delar av EU:s jordbrukspolitik om särarterna i de yttersta randområdena, så som anges i artiklarna 349 och 107 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

Tillåt mig att helt kort räkna upp de förbättringar som har uppnåtts. På Kanarieöarna ska det undantag som tillåter att mjölkbaserade beredningar betraktas som ”en traditionell produkt för de lokala konsumenterna” tillfälligt förlängas. På Réunion kommer det nu att bli möjligt att producera UHT-mjölk som rekonstituerats från mjölkpulver under de gränser som anges av Världshandelsorganisationen och skyldigheten att ange halten av integrerat mjölkpulver kommer också att försvinna. På Madeira har detta undantag förlängts enligt dessa modeller och vin som produceras från direktproducerande hybridvinodlingar kan konsumeras i regionen. På Azorerna återinförs och utökas undantaget för återimporterat socker, både vad gäller mängden och tidsgränsen. Regionen drar också nytta av bestämmelserna om vin som redan nämnts för Madeira.

Dessa åtgärder kan tillämpas retroaktivt från den 1 januari 2010, vilket inte utgör något hinder för den fria konkurrensen på vår inre marknad. Det utgör viktiga bidrag till näringslivet i dessa regioner, vars naturliga sårbarhet gör dem mer känsliga i en tid av djup kris. Till sist vill jag nämna att förutom det tillfälle som ges till jordbruksdiversifiering innebär antagandet av betänkandet att förbudet mot återexport av vissa produkter upphävs. Det är också viktigt att komma i håg att tack vare antagandet av förordningen kommer vi att ge ett avgörande bidrag till omstruktureringen och bevarandet av dussintals arbeten på Azorerna, samt det tekniska kunnande som är förknippat med verksamheten i den agroindustriella sockersektorn i en tid av ytterst svår ekonomisk kris.

  Talmannen. – Jag är glad över att kunna informera Luís Paulo Alves och alla om att en stor konferens kommer att äga rum om en vecka, tio dagar i de yttersta randområdena, som sponsras av det spanska ordförandeskapet. Parlamentets talman har utsett mig att tala tillsammans med Durão Barroso, Rodríguez Zapatero och chefen för den regionala regeringen på Kanarieöarna vid öppnandet av konferensen.

Jag kommer definitivt att använda resultaten av denna debatt och Alvesbetänkandet som viktiga inspirationskällor till det tal som jag då ska hålla.

Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i dag kl. 12.00.

Skriftliga förklaringar (artikel 149)

  Daciana Octavia Sârbu (S&D), skriftlig. – (RO) Europeiska unionens öregioner och yttersta randområden har en rad problem för närvarande. Därför krävs det särskilda åtgärder för att främja deras sociala och ekonomiska utveckling. Jag välkomnar de ytterligare åtgärder som parlamentet och kommissionen föreslagit och som är avsedda att förbättra läget för jordbruket i de yttersta randområdena, särskilt mot bakgrund av problemen för Azorerna och Madeira.

Mjölk är Azorernas viktigaste jordbruksprodukt. Eftersom ett antal EU-medlemsstater nyligen genomgått en mjölkkris är det nödvändigt att ändra dessa öars jordbruksprofil. Jag håller med föredraganden på denna punkt. Han sade att sockerbetor är det bästa alternativet till mjölkprodukter både när det gäller ekonomisk effektivitet och miljöskydd. Jag vill framhålla att sändandet av maximala volymer sockerbetor till Europa fortfarande måste främjas.

Sammanfattningsvis vill jag framhålla att i den rådande ekonomiska krisen måste budgetramen efter 2013 ha solidaritet som sin huvudgrund och att vi även måste sikta på att uppnå höga standarder för territoriell och social sammanhållning.

  Talmannen. – (Sammanträdet avbröts kl. 11.35 och återupptogs kl. 12.05.)

ORDFÖRANDESKAP: WALLIS
Vice talman