Talmannen. – Nästa punkt är en debatt om sju resolutionsförslag om religionsfrihet i Pakistan.(1)

  Charles Tannock, författare. – (EN) Fru talman! Pakistans oförmåga att utveckla en stark och hållbar demokrati har i min mening allvarligt påverkat landets religionsfrihet. Många ledare har använt islam för att rättfärdiga förtryck av minoriteter och för att rättfärdiga envälde, särskilt av militär natur, även om regeringens senaste försök att åtgärda detta måste ges ett erkännande.

Även om Pakistans författning formellt upprätthåller religionsfrihet, så tillåter den fortfarande till exempel hädelselagarna som är diskriminerande mot icke-muslimer, och förföljelser av minoriteter som shiamuslimer och ahmadier är vanligt förekommande. Det betonande av religiös identitet som låg till grund för grundandet och skapandet av Pakistan förefaller sorgligt nog gynna intolerans och ofta även våld mot de som står utanför den religiösa huvudfåran.

Spridningen av koranskolor inom Deobandi-rörelsen som sprider hatfulla budskap mot väst har skapat en miljö där extremism och fundamentalism frodas, och allt för många EU-medborgare, bland annat från mitt eget England, har fastnat i deras grepp. Det tydligaste uttrycket för detta är de pakistanska talibanerna, en terroriströrelse vars avsikter nyligen klargjordes alltför väl vid det barmhärtigt misslyckade bombattentatet vid Times Square i New York.

Personligen fruktar jag att ingen förändring kommer att ske i Pakistan förrän landet har utvecklat ett utbildningssystem och ett politiskt system som verkligen stöder religionsfrihet, tolerans och jämlikhet.

  Anneli Jäätteenmäki, författare. – (EN) Fru talman! Min grupp ALDE välkomnar de åtgärder som vidtagits av Pakistans regering för religiösa minoriteter sedan november 2008, och stöder insatserna från förbundsministern för minoritetsfrågor med att etablera ett nätverk av kommittéer för lokal interreligiös harmoni som ska främja dialog mellan religioner.

Det återstår emellertid mycket att göra på vägen mot genuin religionsfrihet i Pakistan. Av rapporter och undersökningar som har gjorts av oberoende organ framgår det att minoriteterna i Pakistan frånkänns sina grundläggande medborgerliga rättigheter, liksom också lika möjligheter i fråga om anställning, utbildning och politisk representation.

Lagarna är farligt vaga och fortfarande lätta att missbruka, vilket påverkar människor av alla religioner i Pakistan. Vi vet även att kvinnor i Pakistan upplever misshandel i hemmet, bland annat fysisk och psykisk misshandel. Det återstår därför mycket att göra.

  Eija-Riitta Korhola, författare. – (FI) Fru talman! Vår resolution om Pakistan väcker konsekvent oro, särskilt på grund av hädelselagarna. Men samtidigt vill vi gärna bekräfta den positiva utveckling som har ägt rum under den nuvarande pakistanska regeringen, och vi uppmuntrar landet att fortsätta med den demokratireform som innebär respekt för minoriteters rättigheter.

Shahbaz Bhatti, den förste ministern för minoritetsfrågor i Pakistans historia, var förra veckan gäst hos PPE-gruppen. Vi uppskattar hans arbete och de reformer som regeringen har genomfört. Listan över förbättringar är imponerande: en kvot på fem procent för minoriteter inom offentlig förvaltning, erkännandet av minoritetshögtider och mandat i senaten, bara för att nämna några.

Det mest inspirerande projektet är gräsrotskommittéerna för harmoni mellan trossamfunden, ifall de lyckas med att lätta på spänningarna mellan landets olika grupper och därmed förebygga rekrytering av terrorister. Det är en betydelsefull fredshandling som kommer att få omfattande och långtgående effekter. Detta obeväpnade fredsbevarande arbete är det bästa sättet att bekämpa terrorism eftersom det tar itu med själva orsakerna. I fall detta lyckas är det värt ett fredspris. Till Charles Tannock vill jag säga att det samtidigt är just det utbildningssystem som han efterfrågade.

  Lidia Joanna Geringer de Oedenberg, författare. – (PL) Som företrädare för en gemenskap grundad på frihet, jämlikhet och tolerans är det vår skyldighet att fördöma diskriminerande handlingar, även om de inträffar långt utanför EU:s gränser. Avlägsnandet av företrädare för religiösa minoriteter från röstlängderna som inträffade i Pakistan 2007 är definitivt en sådan handling. Vidare i enlighet med artikel 260 i Pakistans författning kan landets invånare delas in i två kategorier: muslimer och icke-muslimer. Ett nyinfört krav innebär att en notering om religiös identitet måste finnas i pakistanska pass. En grupp som är särskilt drabbad av diskriminering är ahmadierna som pakistanska myndigheter inte ens låter delta i offentliga sammankomster eller ägna sig åt förlagsverksamhet.

Hädelselagarna, och dödsstraffet som de kan ge, påverkar särskilt religiösa minoriteter. Europeiska unionens råd bör sätta upp det här som en brådskande fråga på dagordningen för förbindelserna med Islamabad. Enligt det samarbetsavtal som EU och Pakistan undertecknade för sex år sedan för perioden 2007–2013, får Pakistan trots allt 200 miljoner euro av EU-budgeten.

Den senaste tidens händelser i Pakistan har visat att landet är redo för en genomgående systemförändring. Jag hoppas, precis som i fallet med den länge väntade omarbetningen av författningen som till sist genomfördes, att det snart kommer att vara möjligt att ändra ytterligare lagstiftning som diskriminerar Pakistans minoriteter.

  Nicole Kiil-Nielsen, författare. – (FR) Fru talman! Det finns ingen garanti för religionsfrihet i Pakistan. Under 2009 observerades en ökning av våldsamma attacker mot religiösa minoriteter, och även mord.

Dessutom lever nästan 80 procent av de som tillhör minoritetsgrupperna under existensminimum. Men detta är inte det enda problemet med brott mot mänskliga rättigheter i Pakistan; andra frågor är begränsning av mötesfriheten, hot mot medborgarorganisationer, gripanden av fackmedlemmar, kidnappningar av och mord på journalister.

Sedan Pakistan uttryckte sitt stöd för Förenta staternas kamp mot terrorism har hundratals, om inte tusentals personer, som misstänks ha kopplingar till terroristgrupper blivit godtyckligt fängslade: gripanden utan tillstånd, häktningar utan rättslig grund eller tillgång till advokat, kvarhållande på okänd ort, påtvingade försvinnanden, misshandel och tortyr.

I Lahores enda fängelse som bara har kapacitet för 1 050 fångar hölls 4 651 fångar under 2009. Våldet mot kvinnor fortsätter att öka, till exempel våldtäkter, självmord, syraattacker och kvinnor som bränns. Det räcker inte med två minuter eller två timmar, jag behöver två hela dagar för att beskriva den fruktansvärda situation som unga pakistanska flickor och kvinnor genomlever.

Det är mot denna bakgrund som parlamentet, som värnar om respekt för kvinnor, samvetsfrihet och mänskliga rättigheter, förbereder användandet av sin nya vetorätt för att sluta ett återtagandeavtal mellan EU och Pakistan. På så sätt kan man kräva ytterligare garantier för genomförandevillkoren i ett sådant avtal i fråga om återtagande av pakistanska medborgare, och afghanska medborgare som har passerat genom Pakistan.

  Joe Higgins, författare. – (EN) Fru talman! Som internationell socialist försvarar jag starkt varje individs rätt till religionsfrihet och praktiserande av religion, förutsatt att andra människors grundläggande rättigheter inte överträds. Pakistans folk, och särskilt de religiösa minoriteterna, är just nu fångade mellan den pakistanska statens institutionella trångsynthet och, i vissa regioner, de ultrareaktionära och obskuranta talibanstyrkorna.

Det ligger givetvis en fundamental motsägelse i att högergrupper här i parlamentet hävdar att de företräder frihet och mänskliga rättigheter i Pakistan samtidigt som de stöder kriget i Afghanistan som spiller över på Pakistan och får skadliga konsekvenser för landet. Dödandet av civila i Afghanistan av Natostyrkor och väststödda trupper i Pakistan kan, förutom att det är olagligt, även föra civila rakt i famnen på reaktionära grupper.

I centrum av krisen i Pakistan ligger de feodala kapitalistiska strukturer under vilka det just nu förekommer enorma fattigdomsnivåer. Varken den korrupta eliten, företrädd av den nuvarande regeringen, eller oppositionspartiet kan ge folket några svar. Oberoende organisationer som företräder arbetare och fattiga är kritiska. Progressive Workers Federation är en sådan organisation med en halv miljon medlemmar som försöker återuppbygga starka sociala traditioner för att förena arbetare över nationella och religiösa gränser, och förena män och kvinnor. Detta är den framtida riktning som Pakistan behöver ta.

  Bernd Posselt, för PPE-gruppen. – (DE) Fru talman! Vi måste inta en kritisk men även mycket objektiv och insiktsfull hållning till Pakistan, som är en viktig allierad. Pakistan är ett muslimskt land, och vi måste respektera det. Det grundades av muslimer från Brittiska Indien utifrån deras religiösa tillhörighet, på samma sätt som Indien grundandes av hinduer. Båda länderna har haft minoriteter från början, och båda har utvecklat en tradition av tolerans. Denna respekt för alla religiösa minoriteter, och särskilt för kristna, måste stärkas. Jag anser att vi bör fokusera på detta. Vem ska stödja de kristnas sak ifall Europa, som är en nästan helt kristen kontinent, inte gör det?

Vi har en mycket viktig uppgift, men samtidigt måste vi tydliggöra att vi respekterar den ledande och ofta konstruktiva roll som Pakistan har spelat och kan fortsätta att spela i den muslimska världen.

  Marietje Schaake, för ALDE-gruppen. – (EN) Fru talman! Liksom flera kolleger har påpekat kan hädelselagarna i Pakistan lätt missbrukas av extremister som en ursäkt för att använda våld mot religiösa och icke-religiösa minoriteter. Givetvis är religionsfrihet viktig, men frihet från religion är också viktig.

Dessa hädelselagar i ett samhälle där yttrandefriheten är begränsad i religionens namn innebär ytterligare en risk. Förra onsdagen förbjöd en domstol i Pakistan Facebook, ett socialt nätverk på Internet. Pakistans telemyndighet instruerade alla Internetleverantörer att blockera webbplatsen. Åtgärden vidtogs för att förhindra folk från att ta del av misstänkta förolämpande uttalanden om islam eller om profeten Muhammed. En serietecknare tog initiativet och uppmanade folk att göra teckningar av profeten för att stå emot påtryckningar av den sort som riktades mot den populära tv-serien South Park, och som ledde till att programmet omredigerades.

Facebook, såväl som andra tjänster och plattformar på Internet, är en viktig kanal till resten av världen. De öppnar informationskällor och kontakter för pakistanier och tillåter dem att delta i idéutbyten. Särskilt den unga generationen pakistanier kan lära sig mycket från Internet eftersom skolmaterial ofta innehåller ett diskriminerande och partiskt språk. Att kriminalisera yttrandefriheten är inte ett effektivt sätt för det pakistanska samhället att hantera mångfald. Serietecknare, journalister och medborgare ska kunna uttrycka sina åsikter fritt, även om det innebär att de förolämpar vissa människor.

Utmaningar mot yttrandefriheten hittar man inte bara i Pakistan. Även i EU möter vi allvarliga utmaningar mot en öppen debatt. Hot mot journalister, serietecknare och artister blir allt vanligare, och de utmanar våra liberala och demokratiska samhällen. Självcensur blir vanligare, och politiker, serietecknare och journalister behöver nu skydd mot dödshot.

Låt oss inspireras och stå upp för yttrandefriheten i EU men även i Pakistan och i resten av världen. Det är det bästa botemedlet mot extremism.

  Tomasz Piotr Poręba, för ECR-gruppen. – (PL) Med valet 2008 återinfördes demokrati och en civil regering i Pakistan, även om demokratin inte är helt stabil.

Ett antal beslut som har fattats av pakistanska myndigheter kring frågor om religionsfrihet är värda respekt, men det ser ut som att det nu krävs ytterligare åtgärder. Att göra det möjligt för personer i religiösa minoriteter att arbeta inom den statliga sektorn, att erkänna deras högtider och införa en nationell minoritetsdag, är några steg mot stabilisering och demokratisering av landet. Det bör emellertid påpekas att det fortfarande inte finns några specifikt definierade rättigheter som skyddar minoriteter, vilket kan leda till bisarra situationer, till exempel när ett kristet par dömdes till ett tjugofemårigt fängelsestraff för att ha rört vid koranen med orena händer.

Vissa religiösa grupper förföljs fortfarande, och på landsbygden, särskilt i norra delen av landet, är det störande att observera det effektiva genomförandet av förordningar baserade på sharialagstiftning. Vi bör fortsätta att ge ekonomiskt stöd till försvarare av mänskliga rättigheter i Pakistan och kräva att pakistanska myndigheter ger sina medborgare rätten till religionsfrihet.

  Eva-Britt Svensson, för GUE/NGL-gruppen. – Fru talman! Jag instämmer med mycket av beskrivningarna om brott mot de mänskliga rättigheterna i Pakistan.

Jag vill speciellt lyfta situationen för ahmadiyamuslimerna och den förföljelse som de utsätts för. Det handlar om regelrätt förföljelse, kallblodiga mord, diskriminering, trakasserier på alla nivåer i samhället. Detta pågår fortfarande, trots att både tidigare och nuvarande regering har utlovat förbättringar. Så har inte skett utan förföljelsen fortsätter.

Det är dags att det internationella samfundet och EU vaknar upp och ingriper för att stoppa de övergrepp som ständigt begås mot de mänskliga rättigheterna i Pakistan!

  Bastiaan Belder, för EFD-gruppen. – (NL) När den pakistanska staten grundades 1947 sade dess grundare Mohammad Ali Jinnah dessa minnesvärda ord: ”Vi börjar med den grundläggande principen att vi alla är medborgare och jämlika medborgare av en stat.” Det är tomma ord i dag, särskilt för de uppskattningsvis 15 miljoner kristna som lever i Pakistan. De är omgivna av en genomgripande stämning av förföljelse och hot, både i städer och på landsbygden, och till och med i huvudstaden Islamabad.

Sorgligt nog har det pakistanska rättssystemet överseende med den svåra situationen för landets inhemska kristna befolkning. Det är resultatet av en historisk process av en smygande islamifiering av det pakistanska samhället sedan slutet av 1970-talet som har lett till en oroande försämring av de kristnas rättsliga status.

Vi syftar särskilt på vittnesmålen och 1980 års hädelselagar, rättsliga verktyg som effektivt har ställt kristendomen utanför lagen eftersom ett vittnesmål som ges av en icke-muslim i en rättegång bara är värt hälften så mycket som ett vittnesmål från en muslim, vilket dock är beroende av om domaren ens vill höra ett vittnesmål från en kristen!

Hädelselagarna innebär en än större fara för kristna. De ger livstids fängelse för vanhelgande av koranen och dödsstraff för nedsättande uttalanden om islam och profeten Mohammed. Kort sagt så kan en kristen i Pakistan plötsligt få dödsstraff om en muslim vittnar mot honom!

Detta har skapat en nästan outhärdlig stämning präglad av rädsla och ovisshet. Hundratals kristna sitter i fängelse i åratal utan tillgång till en rättslig process. Jag uppmanar därför rådet och kommissionen att koppla allt slags stöd till Pakistans regering till det brådskande avskaffandet av denna skadliga diskriminering av landets minoriteter.

  Laima Liucija Andrikienė (PPE). – (EN) Fru talman! I Pakistans författning görs skillnad mellan muslimer och icke-muslimer, vilket öppnar möjligheter för diskriminering på grundval av religion. I detta sammanhang är det viktigt att komma ihåg att president Asif Ali Zardari i december 2009 upprepade utfästelsen från Pakistans folkparti om fortsatt vaktslående om minoriteters rätt att behandlas som jämlika medborgare.

Tyvärr framgår det av rapporter och undersökningar som gjorts av oberoende organ att minoriteterna i Pakistan frånkänns sina grundläggande medborgerliga rättigheter, liksom lika möjligheter i fråga om anställning, utbildning och politisk representation. Helhetsbilden när det gäller religionsfrihet i Pakistan, utan att ens gå in på detaljerna, är alltså kontroversiell och mycket oroväckande.

Jag vill också betona att det är självmotsägande att Pakistans regering dels gått in för religionsfrihet och dels, i sin ledande roll inom Islamiska konferensen, inom FN ställt upp bakom programmet om att bekämpa förtal av religionen. I detta sammanhang vill jag påminna om rådets slutsats av den 16 november 2009 om förhållandet mellan internationell människorättslagstiftning, som skyddar individer och grupper av individer, och föreställningen om förtal av religionen.

  Talmannen. – Kolleger! Jag vill påminna er alla om att vi kommer att ha ont om tid i eftermiddag och att alla som drar över tiden förkortar den tid vi kommer att kunna använda till anföranden på en minut enligt ögonkontaktsförfarandet.

  Ryszard Czarnecki (ECR). – (PL) Det finns ett amerikanskt ordspråk som säger att det inte finns några gratisluncher. Vi bör säga att vi inte kan ge EU-stöd gratis och att vi inte kan ge bort 200 miljoner euro utan att kräva något i utbyte. Låt oss kräva något! Vi borde åtminstone kräva respekt för normer som liknar de som vi anser vara moraliska, etiska och politiska ideal. Situationen i Pakistan där förföljelse av icke-muslimer, de flesta kristna, nu har pågått i flera år är helt oacceptabel. Vi talar ofta om frågor som rör olika minoriteter, inte bara religiösa minoriteter, i Europa och världen. Låt oss nu försvara den kristna minoriteten och andra religiösa minoriteter i Pakistan, även om detta förstås inte är det enda problemet i ett land som plågas av allvarliga politiska konflikter och som tyvärr löper risken att drabbas av destabilisering.

  Csaba Sógor (PPE). – (HU) Ifall vi ser närmare på den pakistanska situationen står vi inför två obestridliga faktum. Till att börja med är Pakistan en nyckelspelare i kampen mot terrorism. Vi måste göra allt vi kan för att garantera att säkerheten för Europas medborgare inte är hotad. För det andra har Pakistan en annan syn på religion och religiösa minoriteter i jämförelse med den som Europa och avancerade liberala demokratier har. Europa kan inte tiga ifall andra stater grovt kränker mänskliga rättigheter, och därför måste vi uttrycka vår oro även om det gäller en strategisk partner. EU kan bara vidta trovärdiga åtgärder i fråga om tredjeländer ifall man på ett tillfredsställande sätt lyckas ta itu med sina egna problem med religiösa och nationella minoriteter. Världen över måste det vara tydligt att en av EU:s grundvärderingar är det starka skyddet för mänskliga rättigheter och minoriteters rättigheter, vilket unionen först och främst anser vara bindande för sig själv, eller att det borde vara det. I själva verket är det först då vi kan kräva liknande framsteg av andra länder.

  Zbigniew Ziobro (ECR). – (PL) Vi välkomnar att Pakistan är engagerat i kampen mot internationell terrorism, men omständigheterna får inte överskugga andra mycket drastiska uppgifter som visar att mycket allvarliga kränkningar av religiösa minoriteters rättigheter, särskilt kristnas, förekommer.

Vi får ganska ofta information om ytterligare attacker, misshandel, hot och till och med mord, inklusive kristna som bränns levande bara för att de är kristna, även kvinnor och barn. Den här sortens information skapar frågor. Varför händer detta i ett land som spelar en så viktig roll i internationella förbindelser och i kampen mot terrorism? Det händer eftersom pakistanska myndigheter tyvärr till stor del är ansvariga för att skapa en stämning som uppmanar sådant, genom olämpliga hädelselagar och genom att inte reagera på felaktigt agerande som Pakistans brottsbekämpande organ och rättssystem gör sig skyldiga till.

Vi måste räkna med genomgripande förändringar, även från EU och dess institutioner, när det gäller sådant beteende.

  Martin Kastler (PPE). – (DE) Fru talman! Mellan 75 och 80 procent av alla de som är utsatta för religiös förföljelse i världen är kristna. Vi i parlamentet kämpar specifikt för mänskliga rättigheter världen över. För mig är religionsfrihet ett centralt koncept i vår människorättspolitik. Därför beklagar jag att ledamöterna som tillhör vänstern och de vänsterliberala i parlamentet ofta går samman och håller tyst om de kristnas öde.

Samtidigt är jag glad över att vi idag tillsammans lägger fram en resolution om den förfärliga situationen i Pakistan. Av landets 156 miljoner människor är 95 procent muslimer, runt 3 procent kristna och runt 2 procent hinduer. Som kristen vill jag åter fokusera på situationen för de kristna som är föremål för allvarlig förföljelse. Alla som tillåter att våldsamma attacker på kristna äger rum måste få en reaktion från den civiliserade världen. Därför bör EU introducera ett kriterium i sin utvecklingspolitik och i sitt ekonomiska samarbete som omfattar den här frågan och tillåter att sanktioner införs ifall det blir nödvändigt.

  Talmannen. – Vi går nu vidare till ögonkontaktsförfarandet. Jag har fått långt fler förfrågningar än vi hinner med. Vi har egentligen bara två minuter. Jag ger ordet till fyra talare.

  Michael Gahler (PPE). – (DE) Fru talman! Oavsett vilket land det gäller är det viktigt att ta hänsyn till dess bakgrund och huruvida utvecklingen i fråga om mänskliga rättigheter och minoriteters rättigheter går åt rätt håll. Som ansvarig för EU:s övervakningsuppdrag under det senaste valet för två år sedan gjorde jag flera rekommendationer, och jag är glad över att se att landet har börjat att genomföra vissa av dem. Det handlar bland annat om ratificeringen av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, som tydligen inte bara har undertecknats utan nu även ratificerats, samt ratificeringen av FN:s tortyrkonvention. Det är bra att det nu finns en minister på plats som är ansvarig på ämbetets vägnar och som gradvis kommer att försöka få bukt med diskrimineringen.

Även frågan om ahmadierna har tagits upp. En av mina rekommendationer var att de vid nästa val borde tas bort från sin separata röstlängd för att tas upp i den allmänna röstlängden. Jag anser det vara en specifik åtgärd som kan bidra till att göra slut på diskrimineringen av denna minoritet.

  Heidi Hautala (Verts/ALE). – (FI) Fru talman! Jag vill säga att även jag träffade ministern för diskrimineringsfrågor den här veckan. Jag var övertygad om att han försökte etablera ömsesidig förståelse mellan religiösa grupper. Men inte heller han kunde svara på frågan om varför Pakistan, trots att landet är medlem i FN och av rådet för mänskliga rättigheter, i sin roll inom Islamiska konferensen mycket starkt försvarade en ny internationell lagstiftning för att bekämpa hädelse och förtal av religionen. Det kan verkligen inte vara det ideala sättet att främja ömsesidig förståelse mellan religiösa grupper.

Jag hoppas att EU kommer att vidta kraftfullare åtgärder internationellt i den här frågan för att förhindra att sådana nya lagar äventyrar realiserandet av mänskliga rättigheter. Förenta staterna har varit mycket aktivare än EU i den här frågan.

  Jacek Olgierd Kurski (ECR). – (PL) Fru talman! En dynamisk utveckling pågår i Pakistan, vi får motstridiga uppgifter och vi måste undersöka situationen mycket noga för att inte begå misstag. Det är bra att Pakistans regering har vidtagit vissa åtgärder i de religiösa minoriteternas intressen, till exempel en garanti för fem procent av arbetstillfällena i den offentliga sektorn. Det är bra att Pakistans regering har reserverat, eller lovat att reservera, mandat i senaten till minoriteter och även till kvinnor som företräder minoritetsgrupper.

Trots det måste en sak göras. Både Pakistans regering och de pakistanska myndigheterna måste göra något åt hädelselagarna som medför dödsstraff i Pakistan och ofta används för att rättfärdiga censur, kriminalisering, förföljelse och mord på medlemmar av politiska, etniska och religiösa minoriteter. De pakistanska myndigheterna måste göra något åt den strafflag som föreskriver dödsstraff för alla som är skyldiga till och dömda för hädelse.

I ett land som får stöd från EU, på 2000-talet, får vi inte tillåta att människor dödas på det här sättet. Tack så mycket.

  Elena Băsescu (PPE). – (RO) Efter nästan nio år av militärdiktatur blev valet 2008 inledningen på en demokratiseringsprocess i landet. Olyckligtvis blev Benazir Bhutto mördad ett par veckor före valet. Pakistans folkparti som hon ledde vann valet. Även om minoriteterna i Pakistan möter ett antal problem så har ett flertal positiva åtgärder vidtagits under den nuvarande regeringens ledarskap. Interkulturell dialog har uppmuntrats, en kvot på 5 procent har vikts för minoriteter i förbundsregeringens förvaltning och vissa muslimska helgdagar har erkänts. Pakistans regerings åtagande att avsätta mandat i senaten till minoriteter är lovvärt. Jag vill slutligen betona den särskilt viktiga roll som Pakistan spelar i kampen mot terrorism och extremism.

  Antonio Tajani, kommissionens vice ordförande. – (FR) Fru talman, ledamöter! EU har noga följt situationen när det gäller religiösa minoriteter i Pakistan. Pakistans författning erkänner religionsfrihet och föreskriver att staten ska skydda minoriteters rättigheter.

Pakistan har gjort framsteg den senaste tiden, bland annat författningsändringar, stärkandet av rollen för folkvalda församlingar i Pakistan och institutionell utveckling på området för mänskliga rättigheter, särskilt införandet av ett ministerium för mänskliga rättigheter och ett för minoriteter. Dessutom kommer en oberoende nationell kommission för mänskliga rättigheter att inrättas.

Vidare har Pakistan ratificerat den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Det är ett steg i rätt riktning förutsatt att dessa instrument kan användas effektivt. Trots det bör Pakistan öka sina ansträngningar för att garantera bättre integration av religiösa minoriteter, inklusive den kristna minoriteten, i sociala, ekonomiska och politiska institutioner. Pakistans internationella rykte har smutsats ned av händelser som den som ägde rum förra året i Gojra, då sju kristna brändes levande när extremister attackerade en kyrka och människors hem, liksom av attacker på shiiter och diskriminering av ahmadier.

När det gäller religiösa minoriteters rättigheter har EU konsekvent använt sig av politisk dialog med Pakistan för att ta upp frågor om mänskliga rättigheter, och även vid ett antal tillfällen vidtagit diplomatiska åtgärder. Utöver detta har EU sedan 2007 upprätthållit en dialog om mänskliga rättigheter inom ramen för samarbetsavtalet med Pakistan, vilken bidrar med en regelbunden dialog om samhällsstyrning och mänskliga rättigheter.

I dessa diskussioner har EU alltid insisterat på respekten för individuella rättigheter och minoriteters rättigheter. Som en del i dialogen om mänskliga rättigheter har EU även upprepade gånger tagit upp frågan om tillämpandet av hädelselagarna med Pakistans regering. I statistiken ser det ut som att de flesta tilltalade är muslimer, men jag är medveten om att hädelselagarna ofta har använts mot religiösa minoriteter och att falska anklagelser har gjorts för att lösa personliga konflikter, eller på grund av ekonomisk girighet. Den gemensamma kommitténs senaste möte ägde rum den 25 mars 2010, och föregående dag höll en underarbetsgrupp för förvaltning, mänskliga rättigheter och migration ett sammanträde.

Vid det tillfället togs frågan om minoriteter i Pakistan upp. Vi tvekade inte att samtidigt nämna den pakistanska oron över situationen för religiösa minoriteter här hemma i Europa.

EU planerar att ta upp dessa frågor vid nästa möte med Pakistan den 4 juni i år. En stor del av Pakistans befolkning har inte tillgång till utbildning och saknar kunskap om de grundläggande reglerna för socialt beteende. I det samarbetsstöd som kommissionens bistår med har prioriteringen när det gäller Pakistans politik och utbildning varit att förbättra tillgången till grundläggande utbildning. Jag är hoppfull om att detta inom en snar framtid kommer att leda till en mer tolerant attityd till religionsfrihet.

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum inom kort.

Skriftliga förklaringar (artikel 149)

  Monica Luisa Macovei (PPE), skriftlig. – (EN) Det sägs att Pakistan har de strängaste hädelselagarna i världen. Utövandet av yttrandefrihet och religionsfrihet kan resultera i fängelse och död. Sektion 295 B och C i Pakistans strafflag kriminaliserar förolämpande kommenterar om koranen och profeten och föreskriver livstids fängelsestraff respektive dödsstraff. I sektion 298 föreskrivs straff för avsiktlig kränkning av religiösa känslor, och i sektion 298 A, B och C föreskrivs straff för förolämpande kommentarer om heliga figurer och platser samtidigt som den religiösa gruppen ahmadier, som anser sig vara muslimer, ställs utanför lagen. Religionsfrihet inkluderar frihet att tro på vilken religion som helst och friheten att inte tro på någon religion. Pakistans minister för minoritetsfrågor meddelade i går att ändringar förbereds för att stoppa missbruket av hädelselagarna. Jag anser att dessa lagar bör avskaffas eftersom en ändrad text bara blir ett arv från det förflutna och tillåter att våld och diskriminering fortsätter.

  Cristian Dan Preda (PPE), skriftlig. – (RO) De senaste åren har Pakistans regering vidtagit en rad åtgärder som tydligt visar på en viss känslighet för situationen för nationella minoriteter. Det handlar bland annat om utnämnandet av Shahbaz Bhatti till förbundsregeringens minister för minoritetsfrågor, en kvot på fem procent för offentliganställda och avsatta mandat i senaten för minoriteter för att nämna några. Dessa insatser måste uppmuntras. Mycket återstår emellertid att göra för att förbättra situationen för religiösa minoriteter.

Jag anser att ett nyckelelement i detta är att se över bestämmelserna om överträdelser som begåtts mot religioner, kända som hädelselagarna. Möjligheten att missbruka den här lagen har skapat ett klimat av intolerans som har uppmuntrat religiöst våld, diskriminering, hot och förföljelse av religiösa minoriteter. Bortsett från den rättsliga aspekten är det viktigt att regeringen vidtar tydliga åtgärder för att förhindra våld. Främjandet av tolerans är lösningen för att kunna skydda religiösa minoriteter i Pakistan.

  Anna Záborská (PPE), skriftlig. – (SK) Europeisk civilisation som vi känner den idag skulle inte vara möjlig utan religionsfrihet. Sökandet efter något som går utöver individen måste gå hand i hand med tolerans. Vägen till Gud, och även vägen från Gud, är annorlunda och unik för varje individ. Om inget annat så har vi i alla fall lärt oss det under två tusen år av kristendom i Europa. Den erfarenheten har varit lång och smärtsam, och miljoner oskyldiga har fått betala med sina liv. Vi européer har därför rätten att säga till andra att inte ta den vägen. Därför kommer vi alltid, i alla länder, att fördöma våldshandlingar och mord på oskyldiga människor, särskilt nu när det gäller en allierad och vän.