Talmannen. – Nästa punkt är uttalandet av kommissionens vice talman och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik om den israeliska militärinsatsen mot den humanitära konvojen samt Gazablockaden.

  Catherine Ashton, kommissionens vice talman/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik. – (EN) Herr talman! Detta är en viktig debatt om Gaza. Vi diskuterade de tragiska händelserna och deras konsekvenser under måndagens utrikesråd och jag har haft ständig kontakt med parterna. Detta är en fråga av stor vikt för Europeiska unionen, vilket framgår av de olika resolutioner som har lagts fram.

Så låt mig redan till en början betona att det som hände på havet utanför Gaza var oacceptabelt. Det förklarade vi omedelbart, högt och tydligt. Nio människor dog på internationellt vatten under omständigheter som kräver en utredning. Detta måste vara en utredning som israeler, palestinier och framförallt det turkiska folket kan tro på. Israel har tillkännagett att en oberoende kommission ska tillsättas där två högre internationella medlemmar ska delta som observatörer. Detta är ett steg i rätt riktning. Men EU kommer noggrant att följa kommissionens hållning och resultat innan unionen drar fler slutsatser.

Den militära attacken på konvojen har väckt uppseende i världen. Förlusten av liv var tragisk. Men vi måste komma ihåg varför konvojen egentligen var på väg till Gaza. Den underliggande orsaken är Gazas fruktansvärt svåra situation som människor nu åter har blivit medvetna om. Ledamöterna vet att jag har sett det med egna ögon: för tre månader sedan när jag var den första politikern på mer än ett år som reste in i Gaza från den israeliska sidan. Det jag såg var chockerande.

Dessa människor som lever bredvid ett av världens modernaste länder fraktar varor med häst och vagn. Israel berömmer sig med rätta av ett utmärkt utbildningssystem och universitet i världsklass. Alldeles intill förvägras många barn grundläggande skolundervisning. Genom blockaden förvägras Gaza tegel och cement som FN behöver för att bygga nya skolor, sjukhus, bostäder och sanitära anläggningar. Det är en bisarr situation där mjöl, bönor och margarin får föras in men inte ättika, choklad och färskt kött.

Blockaden skadar vanliga människor, förhindrar återuppbyggnad och underblåser radikalism. Blockaden är dessutom inte helt effektiv, men på fel sätt. Många varor smugglas in genom olagliga tunnlar. Varorna går inte till de behövande utan till dem med pengar och inflytande. Blockaden stärker Hamas. Den ger utomstående med en helt annan agenda än vår tillfälle att trappa upp spänningen. Och till på råga allt gör Gazas lidande inte Israel säkrare.

Detta får inte fortsätta. Det måste bli en förändring. Situationen ger upphov till två enkla frågor. Hur kan vi bidra till att förbättra det dagliga livet för människorna i Gaza och hur kan vi garantera säkerheten för människorna i Israel? Vi måste gemensamt besvara dessa frågor. Om vi försöker göra det var för sig kommer vi att misslyckas.

I måndags enades utrikesministrarna i Europeiska unionen om att vi måste ta detta initiativ och vidta konkreta åtgärder för att ta itu med Gazakrisen och använda den som en katalysator för fred i denna oroliga region. Det kommer inte att bli lätt att hitta en gemensam väg för att häva blockaden. Det krävs att både Israel och den palestinska myndigheten samarbetar. EU och många andra har länge krävt ett slut på blockaden. Men de politiska parametrarna har förändrats. Omständigheterna är inte längre desamma.

För det första måste vi öppna gränsövergångarna så att humanitär hjälp, handelsvaror och civilpersoner kan resa in och ut ur Gaza på ett normalt sätt. Detta är i linje med vår väletablerade position och med säkerhetsrådets resolutioner. Men viktigast av allt är att detta fastslogs i det avtal om rörlighet och tillträde som den palestinska myndigheten och Israel enades om 2005. Detta avtal är den centrala ramen.

För det andra bör det i stället för en lista på ett mycket begränsat antal produkter som släpps in finnas en kort lista som man enats om över förbjudna varor där Israel har berättigade säkerhetsfarhågor. Jag hoppas att vi utifrån de diskussioner som jag har fört kommer att kunna fortsätta i rätt riktning i den här frågan.

För det tredje har Europeiska unionen personer och ett uppdrag i Rafah som skulle kunna reaktiveras, och vi är redo att stödja öppnandet av andra gränsövergångar för varor och människor och anpassa vårt uppdrag eller utveckla ett nytt.

Vi arbetar hårt med alla åtgärdsalternativ. Jag har bildat en arbetsgrupp för att samla alla berörda avdelningar och sakkunniga och kommer att vara ordförande vid det första mötet på fredag. Vi kommer inom kort att skicka ett undersökningsuppdrag för att se hur vi på bästa sätt kan bidra till en lösning som fungerar för människorna i Gaza och som tar hänsyn till Israels farhågor.

Den övergripande frågan här är att ett hävande av blockaden bör bidra till att skapa fred. Gaza är en integrerad del av en framtida palestinsk stat. Därför måste vi arbeta för att återförena Västbanken med Gaza samtidigt som vi måste bidra till försoning mellan palestinierna. Alla dessa delar är centrala för den tvåstatslösning som är och förblir vårt mål.

Slutligen är det positivt att vi har lyckats upprätthålla de indirekta samtalen mellan israeler och palestinier, och våra arabiska partner förtjänar beröm för detta. Kvartetten bör spela en viktig roll för att engagera parterna och ange riktningen för våra gemensamma ansträngningar för att få ett slut på Gazas farliga isolering och arbeta för fred i regionen. Jag vet att parlamentet kommer att göra gemensam sak med mig för det målet.

  Ioannis Kasoulides, för PPE-gruppen. – (EN) Herr talman! Om någon borde insistera starkt på att utredningen ska vara opartisk, öppen och trovärdig under överinseende av internationella myndigheter så borde det vara Israel.

Ett beslut om ett första steg i rätt riktning har tagits av israelerna. Det behövs mer för att inge det internationella samfundet förtroende. Gazablockaden måste hävas. President Obama har förklarat att den är ohållbar. Hamas är den enda som tjänar på denna blockad. Organisationen skaffar sig pengar från de lönande transaktionerna med smuggling av varor genom de talrika tunnlarna som sedan distribueras endast till de palestinier som stöder dem. En hel befolkning lider och israelerna har inte vunnit något. Gilad Shalit hålls fortfarande i fångenskap.

Fru Ashton! Jag är övertygad om att er uppgift borde vara att samordna, samarbeta med och stödja de internationella aktörerna i deras ansträngningar för att åter öppna de landövergångar, särskilt Karni, där det finns möjlighet att föra över varor. Det går att enas om en effektiv mekanism för att spåra distributionen av bistånd och som har återuppbyggnaden som mål. Under tiden måste ansträngningarna för att försona de olika palestinska fraktionerna intensifieras och den palestinska myndigheten måste återfå kontrollen över Gaza. Slutligen måste Israels säkerhetsfarhågor respekteras.

  Véronique De Keyser, för S&D-gruppen. – (FR) Herr talman! Det är inte er som jag vänder mig till i dag, inte heller är det till er, fru Ashton, ursäkta mig. I dag vänder jag mig till dem som lyssnar på oss, de aktivister från Marmara-konvojen som är i kammaren. Vi har svikit er, vi har förrått er. Ända fram till det sista ögonblicket, ända fram natten då angreppet ägde rum – och jag har fortfarande ett spår av detta på min mobiltelefon – ringde ni till oss i hopp om att medierna, regeringarna, EU skulle skydda er. Ni hoppades förgäves. Ni lämnades ensamma, utan vapen, ställda inför soldater som hade order om att skjuta inför hela det internationella samfundet.

I dag ber ni oss om rättvisa, men oberoende, internationell rättvisa. Ni har inte förtroende för den israeliska rättvisan, inte ens om den övervakas av utländska observatörer, eftersom era vänner dödades, eftersom Israel omedelbart såg till att alla bevis på angreppet försvann, förstörde filmer, foton, beslagtog datorer, stillbilds- och videokameror och utplånade alla spår bara för att tre dagar senare skapa sin egen version av anfallet med fotomontage som stöd. Ni har inte förtroende eftersom Israel behandlade er som terrorister, ni sattes i fängelse och blev ibland slagna och ni kunde inte alls förstå denna skräckhistoria.

Därför vill ni ha rättvisa som ni kan tro på, och i dag vill ni att belägringen av Gaza omedelbart och villkorslöst ska hävas, eftersom det var det en del av er dog för. Jag lovar er att vi inte kommer att svika er igen. Fru Ashton, svara inte mig, utan svara dem. De ser på oss som de alltid kommer att se på oss, med häpna och tvivlande blickar, de som betalade för sitt humanitära engagemang med sina liv.

Parlamentets gemensamma resolution fördömer angreppet och kräver en internationell utredning och att blockaden hävs, men i morgon kommer parlamentet att kräva att rättvisa skapas. Om vi glömmer det ska hundratals överlevande från Marmara-konvojen komma och påminna oss.

(Applåder)

  Niccolò Rinaldi, för ALDE-gruppen. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Våra tankar går till offren för fredskonvojen, men våra tankar går också till Israel, särskilt i dessa dagar när nästan hela det internationella samfundet tycks kritisera detta land.

Därför är mitt budskap till staten Israel i dag att vi måste vara beredda att lyssna på vad den har att säga och att vi inte får avbryta kommunikationen. Om jag kunde skulle jag vilja dämpa denna oro för säkerheten, denna känsla av att stängas in, som inte bara den israeliska regeringen har utan som även delas av den allmänna opinionen i landet, som känner sig otryggt och missförstått. Men jag önskar Israel inte bara säkerhet, jag önskar även landet välmåga vilket innefattar moraliskt välbefinnande. Därför drivs vår önskan att lyssna till vad Israel har att säga av en högre önskan om fred, och den stöds av en plikt att säga dess regering att vi slutade förstå dess politik för flera år sedan.

Oavsett allt annat är det som hände inte en isolerad händelse. En gemensam hållning förenar angreppet på konvojen och fördrivningen av araber från deras hem i östra Jerusalem, byggandet av muren på palestinskt territorium och blockaden och attacken mot Gaza förra året, och även hoten mot Hanin Zoabi, parlamentsledamoten för den arabiska minoriteten. Denna gemensamma politiska hållning splittrar ofta palestinierna och förödmjukar dem och ignorerar internationella uppmaningar och bestämmelser, vilket stärker extremismen på alla håll, även i Israel, medan den kanske för alltid omintetgör hoppet om en fred som bygger på två stater för två folk. Det är också en gemensam politisk hållning som i allt större utsträckning saknar de moraliska kvaliteter som utmärkte den stora humanistiska hebreiska tradition som vi alla härstammar från.

Men ansvaret för konvojens tragedi vilar även på hela det internationella samfundet och den skugglika kvartett som alltför länge har blundat för vissa farliga politiska förändringar. Avsnitt i den resolution som vi är i färd med att godkänna tyder på en klar vilja att åstadkomma en kursförändring i europeisk politik, särskilt nu när vi har nya institutionella instrument. Närvaron av dessa nya offer innebär att vi inte längre har någon ursäkt för att inte göra vår röst hörd. Jag skulle vilja att det var Elie Wiesels röst när han skrev att ondska inte kan definieras som omänsklig. Det är olyckligt, men åtminstone politik borde vara fri från denna ondska.

  Daniel Cohn-Bendit, för Verts/ALE-gruppen. – (FR) Herr talman, fru Ashton! Jag tror att alla i den här kammaren är överens om att vi måste fördöma attacken mot den konvoj som försökte bryta Gazablockaden. Jag tror att alla är överens om att den israeliska politiken, som den är, som den befästs eller upprepar vad den har gjort i åratal kommer att föra och för Israel in i ett hål ur vilket det kommer att bli svårt för staten att frigöra sig.

Vi är alla överens. Problemet är nu hur vi ska åstadkomma en förändring i den politiken. Ni sade själv att vi måste fortsätta att arbeta för försoning, eller ska vi säga för ett avtal mellan de palestinska styrkorna, som ni kallar grupper. Jag föredrar att kalla dem styrkor.

Vi bör tillägga en sak: oavsett om vi tycker om det eller inte – och jag för min del tycker inte om det – myndigheten i Gaza är inte längre den palestinska myndigheten, det är Hamas. Vi skulle ha kunnat drömma om något annat, men i politiken låter verkligheten oss inte alltid drömma. Därför måste vi nu hitta sätt att bryta blockaden och den mentala blockad som finns i vårt medvetande, i israelernas medvetande, och kanske även i palestiniernas medvetande.

Jag vill föreslå en sak. Ni sade: ”Vi måste häva blockaden”. Inte bara Rafah. Vi måste öppna alla införselställen. Europeiska unionen måste, kan och kräver att den får kontrollera sina införselställen. Med vem? Ja, till exempel med den turkiska armén. Personligen – och jag är en aning ironisk här – skulle jag gärna se att tyska och turkiska soldater tillsammans kontrollerar införselställen till Gaza så att livsmedel och byggnadsmaterial kommer in men inte vapen.

Låt oss gå längre. Låt oss arbeta för att häva blockaden. Vi ber inte om det, utan låt oss skaffa oss instrumenten för att häva denna blockad.

(DE) Jag vill nu fortsätta att tala på tyska eftersom det alltid sägs att många människor i Tyskland och i Europa har ett dåligt samvete för Israel. Jag vill säga er att ett dåligt samvete inte skapar politik. Om vi vill ha ett gott samvete och stödja Israel måste vi säga till Israel att de nuvarande händelserna överskrider gränserna för vad som är acceptabelt.

Israels vänner är också dess kritiker. De människor som inte är beredda att kritisera Israel kan inte kalla sig för dess vänner. Vi måste följa människor som David Crossman, som i Israel med rätta har sagt att vad Israel har gjort står i fundamental strid med skälet till att upprätta staten Israel. Den nuvarande politiken är en politik som inte vill förverkliga den israeliska sionistiska drömmen utan i själva verket förstör den. Därför får vi i Europa inte vara rädda för att kritisera israelerna och palestinierna. Vi får inte vara rädda för att säga att vi behöver en ny stabilitet i regionen. Vi kommer bara att uppnå denna nya stabilitet om vi som européer är beredda att agera som en styrka för medling och ordning. Om vi inte gör det kommer det inte att bli någon ordning i regionen.

Därför vill jag uppmana er att inte bara kräva förändring, utan att också lägga fram förslag om hur vi européer kan samarbeta med Turkiet, som är en betydande makt i regionen, för att vidta konkreta åtgärder för att få ett slut på denna blockad.

  Peter van Dalen, för ECR-gruppen. – (NL) Herr talman! Den 31 maj dödades nio människor när israeliska kommandosoldater grupperade sig på Mavi Marmara. Soldaterna hävdade att de hade blivit överraskade av det mycket oartiga mottagande de hade fått på fartyget och hade känt sig tvungna att öppna eld med skarp ammunition. Jag tyckte att det var en konstig förklaring. De hade väl inte väntat sig att bli mottagna ombord med te, kaffe och tårta?

Därför är den avgörande frågan: varför använde sig Israel inte av andra medel för att stoppa fartygen? När allt kommer omkring hade dess militära ledning andra tänkbara alternativ till sitt förfogande som förmodligen skulle ha lett till mycket mindre våld och långt färre döda. Därför är det mycket angeläget med en utredning, och Israels gensvar har varit utmärkt. Det ska bli en ingående undersökning där även två ledande utländska observatörer ska ingå, av vilka nobelpristagaren Lord Trimble förmodligen är den mest kände. Under tiden skulle Israel kunna ersätta den lista med 43 varor som får föras över gränsen med en lista som endast anger vad som inte får föras in i Gaza.

  Kyriacos Triantaphyllides, för GUE/NGL-gruppen. – (EL) Herr talman! Morgonen den 31 maj angrep den israeliska armén den frihetskonvoj som förde humanitära förnödenheter till invånarna i Gaza från luften och havet och dödade på ett fegt sätt nio aktivister och skadade dussintals andra, av vilka några ser oss från läktaren när vi talar.

Detta är inte första gången som israeliska väpnade styrkor har begått brott mot mänskligheten. I 23 dygn i sträck krossade de skoningslöst Gaza, där 1,5 miljoner människor som bodde i tätbefolkade områden stängdes inne, vilket ledde till att 1 400 människor dog. De förstörde den materiella infrastrukturen och lämnade aska och brinnande spillror efter sig. Har de tvingats att stå till svars för detta brott inför någon?

Varje dag underminerar ockupationsstyrkorna de internationella ansträngningarna för att hitta en lösning på ett problem som de har vidmakthållit i sex årtionden. De fortsätter att utvidga separationsmuren, att bygga nya bosättningar, att utvisa fredliga palestinier från deras hem i östra Jerusalem. Har Israel tvingats att stå till svars för denna flagranta kränkning av de mänskliga rättigheterna?

I morgon ska vi rösta om ett gemensamt resolutionsförslag som fördömer den israeliska milisens attack mot frihetskonvojen. Vi får inte vila på våra lagrar i tron att detta befriar oss från våra skyldigheter. Vi måste enskilt och gemensamt arbeta för att ställa de skyldiga till svars inför en domstol och för att man slutligen ska häva den omänskliga blockaden mot Gaza och uppnå fred i området. Det är vi skyldiga de döda aktivisterna, offren på båda sidor av denna långvariga konflikt, folken i Israel och Palestina.

  Bastiaan Belder, för EFD-gruppen. – (NL) Herr talman! Det är föga troligt att den turkiska regeringen och den turkiska stiftelsen för mänskliga rättigheter och friheter och humanitär hjälp (IHH) inte var inblandade i den blodiga sammanstötningen mellan den israeliska flottan och ”frihetskonvojen för Gaza” måndagen den 31 maj. Varför är Europeiska unionen, varför är ni, höga representant, så förtegen när det gäller Turkiets ansvar för denna upptrappning av en medveten politisk provokation?

Fru Ashton, ni vet lika väl som jag att IHH, en islamisk grupp, var den drivande kraften bakom frihetskonvojen, och att denna osedvanliga humanitära organisation och Hamas är blodsbröder. Den har till med gått så långt som att utlova omfattande turkiskt martyrskap för den palestinska saken (se uttalandet av dess ordförande från förra året). Ni vet lika väl som jag att när det gällde den judiska staten lekte de turkiska islamisterna i IHH med elden, och att de gjorde det med beskydd av Erdoğans regering. Ni vet också att samma turkiska regering sedan på ett mycket kränkande sätt ställde israelerna till svars efter tragedin.

När kommer Europeiska unionen att ställa Turkiet, en anslutningsstat, till svars för tragedin på Mavi Marmara? Tala om att diskvalificera sig för EU-medlemskap. Jag vill göra en vädjan till, en positiv sådan. Fru Ashton, jag ber er att sätta stopp för den oacceptabla isoleringen av Gilad Shalit och att se till att han släpps fri.

  Diane Dodds (NI). – (EN) Herr talman! Jag skulle vilja säga till Catherine Ashton att jag välkomnar hennes uttalande till parlamentet i dag. Jag minns mycket väl hennes första uttalande om Israel och Gaza, och jag medger att hennes uttalande i dag har varit något mer genomtänkt, men ofullständigt, vilket min kollega just har påpekat.

Jag är en av dem som levt under terroristhot och har därför stor medkänsla med de oskyldiga israeliska medborgarna som drabbats av urskillningslösa raketattacker. Israel har försökt försvara sig mot insmugglade iranska raketer genom blockaden av Gaza, och i viss mån har denna taktik varit framgångsrik när det gäller att minska attackerna mot israeliska medborgare. Jag anser att parlamentet bör försvara rätten för en stat att skydda sina medborgare mot sådana angrepp.

För vanliga människor som bor i Gaza har detta lett till problem och jag tvivlar inte på att, vilket vi har sett, många ledamöter kommer att ställa sig upp och hylla den så kallade fredsflottiljen. Det fanns engagerade människor ombord, men trots detta hade en del avsikter som var mindre ädla. Många av oss anser att detta var ett försök att söka konfrontation för att få till stånd en propagandakupp. Det var tyvärr vad som skedde, och tyvärr gick liv till spillo.

Det skulle vara lätt att använda sig av detta för att föra en anti-israelisk agenda i parlamentet, men det skulle inte vara till någon hjälp och det skulle inte främja freden.

(Talmannen avbröt talaren.)

  José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra (PPE). – (ES) Herr talman! Oavsett de motsägelsefulla versionerna av dessa händelser - humanitär flottilj eller provokationsstrategi – måste parlamentet fördöma användandet av våld och fördöma förlusten av människoliv, eftersom den är oåterkallelig.

Det finns bakomliggande orsaker till dessa händelser, vilket har fått konsekvenser. Den sorgligaste konsekvensen av detta är som sagt förlusten av människoliv. Andra konsekvenser omfattar urspårningen av fredsprocessen, avståndstagandet mellan Israel, EU och Förenta staterna, avskurna förbindelser med de moderata arabländerna och en ökad spänning i regionen, med det iranska kärnkraftsspöket svävandes över hela området. Jag anser också att brytningen av relationerna med Turkiet är en viktig faktor.

Catherine Ashton sade något som jag helt håller med om. Ett återställande av det palestinska folkets värdighet och hopp kommer att gynna freden i regionen, säkerheten i Israel och framför allt de moderatas sak och enigheten om den palestinska frågan.

Det är uppenbart - och vi bör inte bortse från detta – att upphävandet av embargot bara är ett steg. Det är ett viktigt steg, men det är bara ett litet steg på vägen mot fred. Vi är medvetna om grundvillkoren: ett erkännande av en livskraftig palestinsk stat, säkerhet för Israels gränser, en lösning på problemet med östra Jerusalem, problemet med bosättningarna som måste få ett slut, samt - jag är strax färdig, herr talman - andra frågor.

Det finns två problem som berör lösningen av denna fråga. Det ena är internationellt stöd och det andra är politisk vilja. Fru Ashton! Jag är inte säker på att det för närvarande finns en tillräcklig mobilisering av politisk vilja.

  Proinsias De Rossa (S&D). – (EN) Herr talman! Vår resolution är tydlig i sitt fördömande av Israels olagliga åtgärder som dödade nio civila och skadade 38. Vi är tydliga i vårt krav på en internationell utredning som är trovärdig, öppen och opartisk. Utredningen som aviserats av Israel är inget av detta och det är inte godtagbart.

Vi kräver ett slut på belägringen av Gaza. Ett av de viktigaste inslagen i vår resolution är punkt 10, som efterlyser en förändring av EU:s Mellanösternpolitik. Jag skulle vilja påstå att denna förändring måste omfatta diplomatiska verktyg för sanktioner, i händelse av att Israel vägrar att uppfylla de normer som förväntas av en demokratisk stat angående hanteringen av vänner och fiender. Det handlar om smarta sanktioner som ska tillämpas steg för steg enligt en särskild tidsplan, om inte Israel agerar för att respektera internationell rätt.

Kvartetten måste få bort Hamas från den politiska periferin. Det skulle vara omöjligt att lyckas med en tvåstatslösning utan deras engagemang i processen. Den mest demokratiska vägen framåt är ett förtida val till det palestinska lagstiftande rådet och att ordföranden för den palestinska myndigheten - med ett åtagande från deltagarna och kvartetten - accepterar folkets beslut.

Fru Ashton! Det räcker inte längre med ord. Vi måste agera.

  Marielle De Sarnez (ALDE). – (FR) Herr talman! Vi har med egna ögon sett att Gazablockaden är ohållbar. Dess invånare är till 80 procent beroende av internationellt bistånd. De lever inte, de överlever, utan framtid och utan hopp.

Gazablockaden motverkar dessutom sitt eget syfte. Den stärker just de människor som är tänkt att försvagas. En av Fatahs ledare säger att Gazas ledare använder den som en ursäkt för allt: en ekonomi i ruiner och sina egna misstag. EU måste besluta sig för att agera. Samtidigt måste man garantera Israels säkerhet och fördubbla ansträngningarna att få slut på blockaden, med europeisk övervakning om så behövs. Slutligen måste EU vara en viktig aktör som uppträder enat. Man bör också se till att alla politiska åtgärder rörande budget, handel, ekonomi och utveckling tjänar ett enda mål, nämligen en långsiktig samexistens mellan två stater.

  Eva Joly (Verts/ALE). – (FR) Herr talman, fru Ashton, mina damer och herrar! Efter vårt besök i Gaza den 26-28 maj 2010 krävde vår delegation enhälligt ett omedelbart, fullständigt och permanent upphävande av Israels blockad.

Vår gemensamma resolution föddes ur enhälligheten inför denna humanitära och politiska tragedi, och jag hoppas att en stor majoritet kommer att rösta för den. Att förmedla vårt budskap på ett enat sätt är inte bara nödvändigt, det är avgörande, eftersom det fram tills nu är just enighet som Europeiska unionen har saknat, och det är just enighet som den behöver i dag för att få betydelse och kunna hävda sig som en stor och trovärdig aktör för fred.

Det värsta för Europa vore om flottiljtragedin följdes av likgiltighet och passivitet, som orsakats av brist på enighet. Det måste komma en politisk reaktion från Europa. Man har inte bara en rättighet utan även en skyldighet att agera och föra samtal, samt att fördöma och vidta sanktioner om freden hotas av den ena eller den andra parten.

Fru Ashton! Vi har i dag ett mycket stort ansvar. Vi kan inte längre nöja oss med att rekonstruera byggnader om och om igen. Vi måste skapa fred och vi måste göra det nu. Det kräver mod och beslutsamhet. Ni måste bygga allianser, framförallt med Förenta staterna och Turkiet, och ni får inte lätta på det diplomatiska trycket på Israel innan hela blockaden hävts och inrättandet av en opartisk internationell utredning blivit verklighet.

  Sajjad Karim (ECR). – (EN) Herr talman, fru Ashton! Er inställning till denna fråga är lovvärd. Det faktum att ni via er administration besökte Gaza på det sätt ni gjorde och de mycket offentliga uttalanden som ni gjort sedan dess, gör det klart för oss ledamöter i parlamentet att ni och er administration tar denna fråga på största allvar.

Detta är givetvis bland mycket annat en humanitär fråga, men jag tänker på bakgrunden till varför vi befinner oss där vi är i dag. Jag har mycket tydliga minnen av de diskussioner som fördes här i kammaren 2006, både i februari och i april, där så många ledamöter en efter en uppmanade både EU och Israel att inte frigöra folket i Gaza på detta sätt. Men det är precis vad vi gjorde och vår reaktion var felaktig. Vi befinner oss i denna situation i dag genom att ha kvävt människorna i Gaza.

Det finns bara ett sätt att gå vidare nu, och det är att utan omsvep ta itu med frågan om blockaden. Det finns konkreta praktiska åtgärder vi kan vidta, och den första måste vara att se till att Israel agerar för att släppa igenom tillåtna varor och inte bara har en lista som i dag. Var snäll och koncentrera er genast på denna fråga.

  Patrick Le Hyaric (GUE/NGL). – (FR) Herr talman, fru Ashton! Internationella institutioner och våra europeiska organ har ständigt och alltför länge avlagt löften, använt samma ord och förkunnat samma fina intentioner utan att vidta tydliga åtgärder för att åstadkomma säkerhet och fred i regionen och för att en palestinsk stat ska finnas inom 1967 års gränser. Vi behöver nu klara och kraftfulla åtgärder från EU.

Enligt internationell rätt har det förekommit ett piratdåd på internationellt vatten mot en humanitär konvoj. Vi kommer inte att uppnå något genom att låta denna maskeradutredning fortsätta, där de kriminella själv skapar sin egen domstol. Vi kommer inte heller att uppnå något genom att nöja oss med en vag plan för att lätta på denna skoningslösa blockad. Vi måste kräva och få ett hävande av blockaden. Ni har medlen för att göra detta.

Ja, låt oss skapa ett europeiskt övervakningsuppdrag i samverkan med andra stater vid gränsövergångsställena på land och till sjöss. Upphäv associeringsavtalet mellan EU och Israel tills något verkligen görs. Stoppa importen av produkter från bosättningarna. Låt oss avsluta det militärtekniska samarbetet och låt oss stoppa vapenförsäljningen till Israel.

Slutligen ställer jag frågan: Vem kommer att genomföra en seriös utredning av den misshandel av européer som har ägt rum på israeliskt territorium i israeliska fängelser?

Avslutningsvis vill jag att parlamentet kräver ett slut på hoten mot Knessets ledamot Hanin Zoabi. Fru Ashton! Ni har medel att agera. Om ni gör det kommer vi att stå bakom er.

  Fiorello Provera (EFD). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! En första granskning av fakta visar tydligt att syftet med flottiljexpeditionen till Gaza var mer politiskt än humanitärt. Konvojen hade organiserats av IHH, en turkisk organisation med koppling till islamisk extremism. Kvällen före flottiljens avresa, skrev Hamasledaren Ismail Haniyeh att om fartygen nådde Gaza skulle det vara en seger för Hamas, och om de stoppades skulle det ändå vara en seger.

Hamas bristande intresse för humanitära ändamål bekräftades av dess vägran att ta in den humanitära hjälp som kom till hamnen i Ashdod med det irländska fartyget Rachel Corrie, till Gaza. Om man vinner kommer Hamas att förlora inte bara Israel, utan även den palestinska myndigheten PNA och möjligheten att återuppta fredsprocessen. Sjö- och fastlandsblockaden kring Gaza infördes av Israel och Egypten 2007 för att kontrollera vapenhandeln. Den palestinska myndighetens president, Mahmoud Abbas, stödde också denna blockad vid sitt möte med president Obama för ett par dagar sedan, vilket rapporterades i alla tidningar.

Vi måste förhindra att Gaza blir en station för missilattacker mot Israel och en destabiliserande faktor för balansen i området. Vi måste också ge omfattande humanitärt bistånd för att underlätta situationen för människorna i Gaza. Jag uppmanar den höga representanten att förlänga den objektiva prövningen av omständigheterna, så att man kan undersöka ett eventuellt deltagande av länder som Turkiet och Iran i organisationen av expeditionen.

  Daniël van der Stoep (NI). – (NL) Herr talman! En klubb självutnämnda fredsaktivister som var beväpnade med olika mordvapen satte kurs mot Gaza. Den israeliska flottan bad dem att stanna upp, men fick svaret - och jag citerar – ”Håll käften, stick tillbaka till Auschwitz”. Men soldaterna kom ombord ändå, och de välkomnades ”fredligt” av ”aktivister” utrustade med metallrör som kastade dem överbord. Flottiljens mål var inte att förmedla humanitärt bistånd till Gazaremsan, utan att söka provokation och en våldsam konfrontation med Israel.

Passagerarna ombord på Mavi Marmara, som omfattade aktivister från den turkiska stiftelsen för mänskliga rättigheter och friheter och humanitär hjälp (IHH), förklarade att organisationen hade nära koppling till Turkiets premiärminister Recep Tayyip Erdoğan, och att kandidatlandets regering varit delaktig i förberedelserna av flottiljen. Stämmer detta, och vad tänker ni göra med denna information? Är det sant att den turkiska organisationen IHH som fanns på fartyget har kopplingar till Hamas? Får jag påminna er om att EU fortfarande betraktar Hamas som en terroristorganisation? Jag skulle uppskatta att få ett svar på detta. Det nederländska Frihetspartiet (PVV) vill åtminstone se en oberoende utredning av Turkiets roll i hela sammanhanget. Exakt vilkets slags inflytande hade premiärminister Erdoğan och hans medarbetare? Jag skulle uppskatta att få ett svar på detta.

  Michael Gahler (PPE). – (DE) Herr talman! Jag stöder kravet på en internationell utredning, eftersom ett införande av två internationella experter i den israeliska utredningen enligt min mening definitivt inte kommer att anses vara tillräckligt i ett internationellt sammanhang. I slutsatserna i denna utredning måste man fastställa om aktionen var ett brott mot internationell rätt. Därför föreslår jag att vi skjuter upp vår bedömning tills dess och inte omfattar denna bedömning i resolutionen.

Det faktum att en flottilj av denna storlek kunde avsegla och att den inte var bemannad enbart av extremister eller av ökända motståndare till Israel visar på hur oacceptabel den humanitära situationen i Gaza är. Vi kräver därför att blockaden ska hävas till förmån för folket och inte för att legitimera Hamas. Dessutom har Israel inte uppnått sina mål. Det har sagts att Gilad Shalit fortfarande hålls fången av Hamas. Folket i Gaza har inte rest sig mot Hamas. Tvärtom har deras inställning till Israel radikaliserats. Det ligger inte i Israels intresse. Abu Mazen, företrädaren för de palestinier som är beredda att samarbeta, har i förhållande till Hamas inte stärkts i sina landsmäns ögon.

När den israeliska regeringen sammanträder i dag hoppas jag att man kommer att genomföra gårdagens tillkännagivande av Isaac Herzog, som uppgav att det första steget kommer att tas för att lätta på blockaden. En negativ lista måste ersätta den positiva listan. Med andra ord måste gränsen öppnas för i princip all materiel och alla varor, under förutsättning att det inte är vapen eller föremål som kan användas för att göra vapen.

Vad gäller upphävandet av sjöblockaden, så borde Israel kanske överväga att acceptera gårdagens förslag från fransmännen och britterna om att dessa två vänliga nationer ska inspektera alla fartyg som reser till Gaza.

  Pier Antonio Panzeri (S&D). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Ingenting kan rättfärdiga det som inträffade och tyvärr måste jag säga att det vi har framför oss är en ren amatörhandling av israelerna. Kanske är den israeliska ledningen ännu inte riktigt medveten om att israelisk säkerhet kommer att uppnås endast om fredsprocessen går framåt och inte genom att höja spänningen.

Mot denna bakgrund är resolutionen som lagts fram inför parlamentet en viktig reaktion från denna institution på den svåra Gazafrågan. Denna händelse, med alla dess dramatiska övertoner, tvingar ändå Europa att förbättra hanterandet av Mellanösternfrågan. Fru Ashton! Jag tror att ni är medveten om att vi i dag behöver ny ledning inom Europa och kraftfullare åtgärder för att styra in de indirekta förhandlingarna på rätt väg. Stoppa denna meningslösa bosättningspolitik och häv blockaden mot Gaza.

Genom att anta denna resolution ger Europaparlamentet en viktig referenspunkt. Utnyttja den så att europeiska insatser på allvar kan bidra till att man övervinner konflikten och vinner över alla extremistiska ståndpunkter och samtidigt uppnår de två staternas målsättningar.

  Alexander Graf Lambsdorff (ALDE). – (DE) Herr talman! Våra tankar går till offren från den 31 maj, och vårt deltagande går till deras släktingar och vänner. Det vill jag klart och tydligt säga till alla som kallar sig Israels vänner. Vänner tillåter inte sina vänner att med öppna ögon fortsätta med fel politik.

Den israeliska regeringens agerande, som vi med rätta kritiserar, var oproportionerligt. Det var inte bara olyckligt, det var på alla sätt felaktigt, och det var fullständigt ovärdigt en modern stat som omfattas av rättsstatsprincipen. Mitt intryck är att det inte bara handlar om en fysisk blockad av Gazaremsan, det handlar också om en politisk blockad i Jerusalem, eftersom de styrande i Jerusalem återigen helt har missbedömt förhållandet mellan kortsiktig militär framgång och långsiktig politisk skada.

Vad kan vi européer göra? Jag anser att en nationell undersökningskommission måste upprättas. Det kan inte ligga i Israels intresse att ha en andra Goldstoneutredning, om denna undersökningskommission inte intar ett förnuftigt förhållningssätt. EU måste återuppta sitt gränsuppdrag och ha ett starkare, utökat mandat så att verkliga kontroller kan utföras om vi européer ska spela en aktiv roll där igen. Detta är viktigt, men det är också viktigt för oss att utöva vårt inflytande över Hamas. Gilad Shalit måste friges och avfyrandet av raketer måste upphöra.

  Hélène Flautre (Verts/ALE). – (FR) Herr talman! De nio offren för den israeliska attacken mot Gazaflottiljen som var genomborrade av dussintals kulor - oftast avlossade på mycket nära håll och mestadels i ryggen - kunde ha varit av 42 nationaliteter, men de är nio turkiska offer.

Vi kan tydligt föreställa oss den turkiska regeringens mobilisering och den allmänna opinionens upprördhet. Mot bakgrund av agerandet, reaktionerna och det tryck som Recep Tayyip Erdoğans regering lägger på den israeliska regeringen, vill dessutom vissa nu få oss att tro att detta är en turkisk-israelisk fråga och att det i alla fall är det yttersta beviset på att Turkiet har beslutat att vända Europa ryggen och ett bevis på dess nya utrikespolitik.

Fru Ashton! Jag skulle verkligen vilja att ni reder ut oklarheterna i denna fråga. Det måste sägas högt och tydligt att det är mycket bra att Recep Tayyip Erdoğan applåderas av den allmänna arabiska opinionen, eftersom han har visat att användandet av politiska instrument för att agera är effektivare än våld och effektivare än radikalism och extremism. Jag anser att detta är en politisk lärdom som vi kan uppmuntra och stödja och jag uppmanar er att högt och tydligt fastslå detta.

  Georgios Toussas (GUE/NGL). – (EL) Herr talman! Det grekiska kommunistpartiet fördömer med avsky och indignation den israeliska arméns kallblodiga dödsattack mot solidaritetskonvojen med bistånd till invånarna i Gazaremsan. Denna attack orsakade ett dussintal dödsfall och skadade och har skakat människor över hela världen.

Denna nya grymhet från den israeliska statens sida är en länk i en lång kedja av brott begångna av Israel, vars proportioner påminner om ett folkmord av det palestinska folket.

Den israeliska statens provocerande militära insatser stöds och finansieras kontinuerligt av Förenta staterna, Nato, EU och andra imperialistiska organisationer.

EU och regeringarna i dess medlemsstater bär ett stort ansvar. Inte nog med att man tolererar israeliska angrepp, har förbättrat sina relationer med Israel och har skapat ett gemensamt luftrum med den israeliska regeringen samt undertecknat militära samarbetsavtal. Man har också anordnat storskaliga, gemensamma militära övningar och underhållit Israels brottsliga angrepp mot det palestinska folket och mot människorna i området i allmänhet.

Den israeliska regeringens ”proportionella” undersökningskommission, som ska utreda den israeliska arméns blodiga attack på konvojen med bistånd till Gazas invånare, meddelade förolämpande att syftet var att säkerställa handlingsfriheten för den israeliska milisen och att bevisa åtgärdernas defensiva karaktär – med andra ord för att rättfärdiga och fortsätta de dödliga angreppen mot det palestinska folket och mot folket i området i allmänhet.

Därför är uppmaningarna från EU att en påstådd oberoende undersökningskommission ska inrättas en parodi och ett hyckleri. Det palestinska folket behöver inte undersökningskommissioner som kommer att mörklägga Israels brott mot palestinierna.

Det är dags att intensifiera folkets kamp mot imperialismen och skapa en enda, självständig palestinsk stat inom 1967 års gränser med en huvudstad i östra Jerusalem.

  Niki Tzavela (EFD). – (EL) Herr talman! Jag vill uttrycka min djupa sorg över de omkomna medlemmarna i konvojen. Samtidigt vill jag dock rikta en uppmaning till oss själva, fru Ashton, att vi inte ska dras med i denna olycka och att vi ska komma fram till en objektiv teori utifrån dessa händelser.

Jag är ledsen, men i Mellanöstern måste vi vara mycket försiktiga när det gäller aktivisters oskyldiga motiv. Vi har ofta sett en önskan om att skapa martyrer snarare än aktiviståtgärder.

Personligen är jag förvånad över att det finns en mycket välorganiserad turkisk aktivistorganisation. Med all respekt för icke-statliga organisationer i Turkiet, men jag tror inte att Turkiet är känt för aktivisters frihet eller för handlingsfrihet för dem som vill vara aktivister.

Av dessa skäl, och för att vi ska få en objektiv beskrivning av situationen, uppmanar jag er, fru Ashton, att inrätta en undersökningskommission avseende människorättsorganisationen IHH och dess åtgärder och bakgrund.

  Andreas Mölzer (NI). – (DE) Herr talman! Det som många av mina kolleger, som Fiorello Provera och Bastiaan Belder, har sagt är utan tvivel sant, att provokativa islamistiska krafter låg bakom fredsflottiljen till Gaza och att vi måste fråga regeringen i kandidatlandet Turkiet vad den anser om detta.

Men den israeliska militärens stormning av solidaritetsflottiljen till Gaza var en oproportionerlig maktdemonstration. Nio människor dödades och flera skadades allvarligt. Fartygen bar inte vapen utan bistånd, inklusive rullstolar och medicinsk utrustning, till det lidande folket i Gaza. Israels otvivelaktigt legitima säkerhetsintressen påverkades egentligen inte av denna hjälpinsats. Onödiga och olagliga angrepp som detta gör det naturligtvis allt svårare för Israels internationella partner, däribland EU, att stödja staten Israels obestridliga rätt att existera.

På denna punkt måste jag dock klargöra att internationell rätt och internationellt erkända normer för mänskliga rättigheter också gäller för palestinierna. Det är viktigt att Israel erkänner detta. Därför måste blockaden av Gaza, som framförallt orsakar lidande för den palestinska civilbefolkningen, betraktas som olaglig och upphöra så snart som möjligt. Jag uppmanar våra representanter i kommissionen och rådet att lägga fram denna synpunkt till den israeliska regeringen.

Stormningen av den internationella solidaritetsflottiljen har medfört ytterligare ett bakslag för fredsprocessen i Mellanöstern. För att uppnå en varaktig fred för palestinierna och för Mellanöstern måste även Israel spela sin roll.

  Michèle Striffler (PPE). – (FR) Herr talman, fru Ashton! För det första vill jag framföra mina kondoleanser till familjerna till offren för våldet i denna mordiska militäroperation. Gazablockaden, som strider mot internationell rätt, har lett till en humanitär katastrof och en ihållande försämring av den socioekonomiska situationen.

Med 95 procent av sina industriella anläggningar stängda, 42 procents arbetslöshet och med 75 procent av befolkningen som befinner sig i en situation med osäker livsmedelsförsörjning, är Gazaremsan nästan helt beroende av humanitärt bistånd.

EU, som är den främsta leverantören av humanitärt bistånd till de palestinska territorierna, måste vidta djärva åtgärder för att få ett slut på denna situation. Jag var själv i Gaza för två veckor sedan. Situationen för människorna i Gaza är humanitärt oacceptabel, och som vår kollega sade tidigare, Israels sanna vänner är de som vid denna tidpunkt vågar kritisera landet. Denna blockad är fullständigt kontraproduktiv och ovärdig det israeliska folket.

Fru Ashton! Vi måste en gång för alla få ett slut på denna blockad, allt som behövs är lite politiskt mod. Vi har både möjligheten och medlen för att göra detta.

  Corina Creţu (S&D). – (RO) Det vi har upplevt är allvarliga, fruktansvärda händelser, som lett till att människor mist livet som offer för en uppenbarligen oändlig konflikt mellan israelerna och palestinierna. Vi ser en blockad som är oerhört skadlig för freden och destruktiv för de reella möjligheterna till dialog och försoning.

Å andra sidan är EU som ni vet den största biståndsgivaren i regionen. Därför anser jag att vi även måste bli den största politiska partnern med tanke på de enorma belopp som vi varje år bidrar med för att hjälpa palestinierna inom och utanför de ockuperade områdena. Jag tror att vi kan göra mer för att upprätthålla respekten för de mänskliga rättigheterna i Mellanöstern, anpassa Turkiets geostrategiska position och få det internationella samfundet, inklusive arabstaterna, att inta en mer dynamisk roll för att säkerställa ett permanent flöde av humanitärt bistånd.

Sist, men inte minst, anser jag att det är viktigt för oss att på ett mer synligt sätt lägga fram och främja den långsiktiga lösningen med två stater, trots att det finns de som motsätter sig fred och stabilitet i regionen.

  Ivo Vajgl (ALDE). – (SL) Jag borde egentligen börja med att be er hålla en tyst minut för de fredsbevarare som dödades i konvojen, men eftersom vi har ont om tid blir detta mitt sätt att hedra deras minne.

Tack fru Ashton, för ert uttalande som kom i rätt tid och som faktiskt har återupprättat EU:s seriositet och värdighet. Det har också väckt hoppet att den resolution som vi är på väg att anta kommer att utgöra början på en mer konsekvent och aktiv roll för EU i Mellanöstern. Denna roll kommer att bygga på respekt för mänskligt liv, rättsstaten, internationell rätt och mänskliga rättigheter, som är oförytterliga och gäller för alla.

Vi har hört den magiska meningen – ”tvåstatslösningen” – uttalad flera gånger i dag. Två stater som existerar sida vid sida. Vi måste se vilka framsteg som görs på vägen mot detta mål på Västbanken i stort. Låt oss därför undvika att fokusera enbart på frågan om Gazaremsan, eftersom hela den här regionen väntar på en aktiv politik.

  György Schöpflin (PPE). – (EN) Herr talman! Den senaste tidens kris måste ses som ett symtom på den mycket komplicerade relationen mellan Israel och Palestina. Varför har det varit omöjligt att hitta en lösning på konflikten mellan dessa parter? Det enkla svaret är att skylla på den ena eller andra sidan och säga att de har en större del av ansvaret. Båda sidor hävdar att de vill ha en fredlig lösning, men det som faktiskt händer tyder på något annat.

Det är långt ifrån självklart att en lösning som är acceptabel för alla fortfarande ingår i israelernas eller palestiniernas tänkande. Tvärtom uppfattar de båda att deras intressen tjänas bäst av konflikten, eftersom de anser att alla lösningar skulle leda till att de hamnar i en svagare position än i dag. Ur israelernas perspektiv är det svårt att se att Israel skulle kunna leva på jämlika villkor med en palestinsk stat, trots att det formellt finns stöd för en tvåstatslösning. En sådan stat skulle utgöra ett oöverstigligt säkerhetsproblem.

Ur det palestinska perspektivet – framför allt Hamas perspektiv – skulle fred innebära slutet för deras maktmonopol i Gaza och de skulle vara tvungna att dela staten med Fatah. Därmed kan vi se att den nuvarande problematiska situationen är det minst dåliga alternativet för alla berörda parter. Till dess att de ges incitament att hitta ett alternativ som är bättre än den rådande situationen kommer konflikten tragiskt nog att fortsätta.

  Göran Färm (S&D). – Herr talman! Jag företrädde budgetutskottet i parlamentets delegation till Gaza veckan före händelserna kring skepp till Gaza och jag har besökt området tidigare. Förhoppningsvis kommer denna tragiska händelse att åtminstone göra att vi enas om några slutsatser och att vi kan ställa oss bakom en förnyad insats för freden.

Om blockaden fortsätter kommer det utan tvekan att leda till en humanitär katastrof. Blockaden stoppar återuppbyggnaden av bostäder och skolor och är därför också ett direkt problem för biståndet via EU:s budget. Det innebär att det är ett direkt ansvar för parlamentet. Återuppbyggnadsprojekten har stått stilla i åratal på grund av brist på material.

EU har tagit täten och satt tryck på Israel att förändra sin politik. Den rådande situationen är inte bara ett problem för den oskyldiga befolkningen i Gaza – varav de flesta är barn och ungdomar – utan göder också extremismen och den svarta ekonomin. Om så krävs anser jag att EU bör ta ansvar för att organisera en fredlig transport till Gaza.

  Sarah Ludford (ALDE). – (EN) Herr talman! Jag är en vän av Israel, men jag anser inte att man fråntar staten Israel dess legitimitet om man kritiserar den nuvarande israeliska regeringen för dess handlingar. Jag beklagar de nio dödsfallen och det trettiotalet skadade och jag beklagar samtidigt överreaktionen och den israeliska arméns oproportionerliga maktutövning. Jag vill att blockaden ska upphöra, med kontroll av olagliga vapen.

Jag kommer inte att stödja resolutionen, eftersom jag anser att det är absurt att först fördöma Israel för brott mot den internationella rätten och sedan begära en undersökning. Det finns dessutom mycket som fortfarande är oklart, inklusive den turkiska IHH-organisationens roll. Israel klarar att genomföra en trovärdig undersökning och måste göra det. Jag är en vän av Turkiet, liksom av Israel. Turkiet har anledning att känna ilska, men det är mycket oklokt att ge ut en officiell broschyr där det talas om att Israel har förlorat sin legitimitet med ett foto som inkluderar ett anslag med texten ”judendomen avvisar sioniststaten”. Jag hoppas att både Israel och Turkiet tar sitt förnuft till fånga.

  Sari Essayah (PPE). – (FI) Herr talman, fru Ashton! Som vi har hört här beklagar vi dödsfallen och soldaternas skador, men syftet med denna biståndskonvoj var inte fullt så humanitärt som det först verkade: det var främst politiskt. Turkiska aktivister inriktade på att bli martyrer deltog.

Det är också värt att notera att biståndskonvojen dök upp just när fredssamtalen mellan israelerna och palestinierna skulle fortsätta. Hamas vill inte fortsätta fredsförhandlingarna och ville helt enkelt ställa till med problem. Man har vägrat att tillåta att konvojens kontrollerade last tas in genom vägtransport och man har bara som mål att få slut på blockaden.

Signalen från Israel är att landet är berett att lätta på Gazablockaden under den närmaste framtiden. Man har också inrättat en undersökningskommission som för första gången har två internationella observatörer som medlemmar. De här åtgärderna från Israels sida ger oss möjlighet att hoppas att denna kritiska situation kommer att mildras något. Det är också värt att notera att tvärtemot vad som har hävdats i pressen bryter blockaden till havs inte mot internationell rätt.

Israel har all rätt att förvänta sig garantier om att lättnader i Gazablockaden inte kommer att leda till att palestinska stridande samtidigt får tillgång till vapen och raketer. Verklig fred och verkligt välstånd kommer inte till regionen om Hamas blir starkare, får politiska befogenheter och militär makt.

Ni, fru Ashton, och Europaparlamentet måste uppmana Hamas att upphöra med terrorismen, erkänna de tidigare avtalen som undertecknats av PLO och staten Israels rätt att existera och omedelbart frige Gilad Shalit, som man tog till fånga för fyra år sedan.

  María Muñiz De Urquiza (S&D). – (ES) Herr talman, fru Ashton! Jag är glad att höra att ni fastslår EU:s engagemang i den här frågan och parlamentet kommer att följa upp de åtaganden som rådet och kommissionen gör. Israels attack på den humanitära konvojen gick utanför gränserna för straffrihet i en attack som enhälligt beskrivits som att den står i strid med internationell rätt: från havsrätt till humanitär rätt.

Det var ett brott mot internationell rätt som massivt och oproportionerligt överskred alla hänsyn som rör Israels säkerhet, en säkerhet som vi självfallet försvarar. Men Israels säkerhetsstrategi som fungerar förebyggande och de oerhört höga säkerhetsströsklar man ställt upp kan inte fortsätta vara den parameter som allt mäts mot.

Det vi vill och som vi kommer att be att EU:s institutioner föreslår för associeringsrådet EU–Israel är för det första en trovärdig internationell undersökning av attacken på konvojen. För det andra vill vi att blockaden av Gaza hävs utöver listsystemet och att fredsprocessen återupptas med målet att en livskraftig palestinsk stat skapas och erkänns internationellt.

  Dominique Baudis (PPE). – (FR) Fru talman, fru Ashton! De israeliska kommandosoldaternas attack på civila fartyg kräver utan tvekan en oberoende och trovärdig undersökning. Men vilket förtroende har vi för en kommission som skulle fungera som domare i sitt eget fall? Den här attacken ägde rum på internationellt vatten. Därför berör den det internationella samfundet och den påverkar framför allt Europa, eftersom Europa har en kustlinje runt Medelhavet.

Europa bör göra sin röst hörd mer och bör vara mer delaktigt i arbetet med att hitta en politisk lösning som bygger på två stater, där båda har Jerusalem som huvudstad. Europa gör betydande ekonomiska insatser för att hjälpa till att utveckla de palestinska områdena, men tyvärr är man alltför frånvarande från den politiska process som skulle kunna leda till att en palestinsk stat skapas.

Den ekonomiska och budgetära välvilja vi visar räcker inte. Vi måste också uttrycka politisk vilja och ge oss själva verktyg för att göra vår röst hörd.

  Richard Howitt (S&D). – (EN) Herr talman! Låt mig under min korta talartid helt enkelt här i parlamentet upprepa de ord som vi fick höra utanför i morse av sex personer som överlevde attacken. De påminde oss om att det inte bara var nio personer som dog, utan att också 55 personer skadades varav sju i dag befinner sig i ett allvarligt tillstånd. De sade att de representerar en koalition av organisationer från 32 olika länder. De är kristna, judar, muslimer, ateister – från flera olika religioner och kulturer. De sade att deras last var helt och hållet humanitär, att finansieringen helt och hållet kom från enskilda donationer och att de följde icke-våldsprincipen. De sade att en del av dem mördats och att man nu begick karaktärsmord på dem. En kapten på ett av fartygen berättade att han såg människor bli slagna och hörde skriken. De berättade att de hade sex fartyg redo för en andra konvoj i juli och att de kommer att fortsätta att skicka båtar, även om de attackeras på nytt.

De bad oss att inte bara prata efter händelserna, utan att agera för att förhindra att detta händer igen. De säger att ett land som hävdar sin lagliga rätt till självförsvar inte borde kritisera andra för att de försvarar sig och för att upprätthålla de rättigheter som vi alla borde respektera i enlighet med internationell humanitär rätt.

  Tunne Kelam (PPE). – (EN) Herr talman! Om vi menar allvar med att begära en opartisk internationell undersökning av denna tragiska händelse bör vi också undvika att dra förhastade slutsatser. Jag skulle i dag vara försiktig med att hävda att det här initiativet inte hade någon som helst koppling till extremistorganisationer eller hade något med politisk provokation att göra.

Men den avgörande punkten i den här debatten är att inta en balanserad hållning. Samtidigt som vi uppmanar Israel att omgående häva blockaden av Gaza uppmanar vi också Hamas – som har tagit makten med militära medel och vägrar erkänna Israels rätt att existera – att omedelbart upphöra med attackerna mot Israel. Att lösa krisen i Gaza och att hantera Israels säkerhetsintressen bör ha en nära koppling.

Vi uppmanar er, fru Ashton, att ta initiativet via kvartetten för att säkerställa en internationell övervakning av gränsövergångarna mot Gaza. Parlamentets hållning är att vi måste omforma hela EU:s politik i Mellanöstern.

  Simon Busuttil (PPE). – (MT) Tack, herr talman! Jag skulle också vilja instämma med mina kolleger som fördömer attacken på konvojen som var på väg till Gaza. Detta var resultatet av en oproportionerlig handling och en grov kränkning av internationell rätt från Israels sida. De här händelserna slutade i en tragedi, där många människor miste livet. Naturligtvis har alla som förespråkar en moderat hållning i den här frågan aldrig förnekat Israels rätt att försvara och skydda sin medborgare från urskillningslösa attacker. Samtidigt kan Israels inställning – som verkar grundas på missuppfattningen att man har en särskild rätt att bryta mot lagen, att döda vem man vill när det passar – inte tolereras. Därför ansluter jag mig till dem som insisterar på en opartisk undersökning, som ska fastslå fakta så att ansvar kan utkrävas.

  Elena Băsescu (PPE). – (RO) Situationen i Gaza och den beklagansvärda händelsen mellan de israeliska styrkorna och den humanitära konvojen har fått en negativ inverkan på stabiliteten i Mellanöstern, med direkta återverkningar för fredsprocessen i regionen. Förlusterna av människoliv och den fortsatta humanitära krisen i Gazaremsan är fruktansvärda. Jag vill ta tillfället i akt att förmedla mina kondoleanser till de sörjande familjerna.

Jag anser att Israel skulle ha mer att tjäna på att vara mer mottaglig för internationellt samarbete, inklusive med FN-organ. Jag välkomnar de åtgärder som Israel vidtagit för att inrätta en undersökningskommission, men jag menar att detta inte är tillräckligt. En internationell kommission måste inrättas och den ska vara oberoende, trovärdig och opartisk. Det behövs också en mekanism för att säkerställa tillgång till humanitärt bistånd i Gaza, dock utan att detta skadar Israels legitima säkerhetsintressen.

Jag menar att EU måste fortsätta med sina insatser för att införa en tvåstatslösning. Jag vill till sist vädja till alla berörda parter att visa återhållsamhet för att förhindra att spänningen i regionen ökar ytterligare. Det är också mycket viktigt att samarbeta fullt ut med undersökningskommissionen och att fortsätta fredsförhandlingarna.

  Laima Liucija Andrikienė (PPE). – (EN) Herr talman! Bara några kommentarer. För det första ska våld alltid fördömas och bekämpas, framför allt om det leder till att människor dör. Det återstår dock att fastställa vem som faktiskt först använde våld i fallet med Israels angrepp på Gazakonvojen. För det andra vill jag gratulera Israel till beslutet att inkludera två högt uppställda internationella observatörer i undersökningsprocessen. De kommer att säkerställa att processen genomförs på ett öppet och opartiskt sätt. Jag tror att det är ett klokt beslut.

Vi bör instämma i olika internationella aktörers uppmaningar till Israel att på nytt ta ställning till Gazablockaden, att häva Gazablockaden, men vad säger det internationella samfundet när raketer på nytt börjar landa på israeliska medborgare och Hamas-milisen beväpnar sig till tänderna? Den balanserade hållningen har nämnts och jag vill stödja detta och säger ”ja”.

  Antonio Masip Hidalgo (S&D). – (ES) Herr talman! Israel har mördat flera hjältar som stod för humanitär solidaritet, generositet och altruism. Jag uppmanar den palestinska regeringen att göra en unilateral deklaration av självständighet i enlighet med 1967 års gränser.

Mycket måste undersökas, eftersom många rättegångar ska hållas och domar fällas, också utöver det förslag till resolution som vi ska rösta om. Förr eller senare måste vi främja inrättandet av en moralisk domstol, en domstol som dömer och begränsar den våldsamma och aggressiva staten Israel.

Russelltribunalen var bara vad den var på sin tid och vi bör följa dess exempel.

  Frédérique Ries (ALDE). – (FR) Herr talman! Att denna israeliska operation mot konvojen är en katastrof, en militär katastrof, en mediekatastrof, en politisk katastrof och framför allt en mänsklig katastrof är något som ingen förnekar och som ingen av oss här skulle förneka. Det förnekas inte heller i Israel.

Det behöver inte påpekas att man på nytt måste ta ställning till blockaden. Men att vi i vår resolution, detta fördömande i 17 punkter – 17 punkter minus en, eftersom parlamentets åklagare har samtyckt till att nämna Gilad Shalit – avstår från att ifrågasätta vilka motiv en del av passagerarna på fredsfartygen hade är mer än häpnadsväckande, det är verkligt chockerande.

Vi vet alla att det inte bara fanns pacifister ombord. Detta är inte förtal, herr Howitt, utan bara enkla fakta. Vi såg alla bilder av båten som avgick, där några ropade på jihad, och vi borde alla se rapporten från bayersk TV, som metodiskt granskar de kopplingar som finns mellan IHH, organisatören bakom den här konvojen, och turkisk-islamistiska och antisemitiska rörelser. Detta behövde också nämnas. Detta behövde också kritiseras, eftersom halva sanningen inte är sanningen.

  Reinhard Bütikofer (Verts/ALE). – (DE) Herr talman! Jag instämmer i mina parlamentskollegers, t.ex. José Ignacio Salafrancas, kritik av Israels agerande.

Men om EU vill spela en relevant roll i Mellanöstern måste man förbli en partner till Israel, trots all kritik. Detta är kompatibelt med kritik av Israel, men inte med hat eller fientlighet. Tyvärr har jag hört en del röster här som uttrycker hat av sådant slag. När någon t.ex. anklagar Israel genom att redovisa en lång lista med brott men inte ens nämner brott som det är bevisat att Hamas har begått anser jag att det är oacceptabelt. När någon riktar svepande anklagelser om folkmord mot Israel anser jag att det är oacceptabelt. När någon säger att på grund av de handlingar som vi kritiserar blir det allt svårare att rättfärdiga Israels existens anser jag att det är oacceptabelt. Vi måste vara försiktiga så att vi inte gör misstaget att måla in oss i ett hörn och förstöra EU:s moraliska auktoritet och i praktiken eliminera EU:s möjligheter att påverka.

  Charles Tannock (ECR). – (EN) Herr talman! Jag beklagar också djupt förlusten av människoliv i IHH:s Gazakonvoj. Jag blir dock förtvivlad över det hysteriska utbrottet av Israel-kritik här i parlamentet. Israel är inte perfekt, men det är en demokrati. Landet kan ha gjort en del allvarliga misstag i den här operationen och jag avvaktar resultatet av undersökningen, där en kanadensisk och en brittisk expert deltar, men säkert är att den israeliska försvarsmakten inte hade för avsikt att använda dödligt våld, och kommandosoldaterna var chockade över grymheten i de livshotande attacker de utsattes för av militanta IHH-medlemmar och de agerade i självförsvar.

Min fråga till den höga representanten är: varför ställde sig den turkiska regeringen bakom detta provokativa uppdrag? Varför tilläts barn och kvinnor att följa med in i ett blockadområde till havs och en potentiell konfliktzon? Blockaden fanns för att störa flödet av vapen som betalats av Iran till en organisation som finns på EU:s terroristlista, Hamas, som har som mål att döda oskyldiga israeliska civila. Blockaden är en laglig handling anser jag och vi måste också ta hänsyn till detta.

  Marian-Jean Marinescu (PPE). – (RO) EU förespråkar alltid att man ska erbjuda humanitärt bistånd till civila i alla konfliktdrabbade regioner. Det humanitära biståndet till Gaza måste fortsätta. Vi får inte tillåta att konflikter, oavsett deras art, får återverkningar på civilbefolkningens säkerhet i det här området. Samtidigt måste vi dock reagera snabbt och beslutsamt när dessa humanitära insatser missbrukas och används för att dölja terroristaktiviteter eller vapenhandel i potentiella konfliktzoner.

Israel är en viktig partner till EU inom olika samarbetsområden. Vi måste använda detta partnerskap för att hitta konstruktiva vägar där EU kan bidra positivt till den här regionen. Vi behöver varken försvara eller anklaga. Vi måste hitta en lämplig långsiktig lösning.

  Izaskun Bilbao Barandica (ALDE). – (ES) Som företrädare för ett humanistiskt parti försvarar jag de mänskliga rättigheterna under alla omständigheter. Jag fördömer därför också allt våld, även från Hamas sida.

Det som hände med konvojen var ännu ett exempel på det oproportionerliga våld och den maktutövning som den israeliska regeringen systematiskt använder mot det palestinska folket medan det internationella samfundet – som ofta tittar bort – samtycker.

Fru Ashton, jag ber er att ingripa på ett modigt sätt i syfte att få slut på blockaden, att begränsa planen på progressiv ockupation av de historiska områdena och att ta bort muren, som vi borde skämmas över. Jag ber er också att fokusera era insatser så att fredsprocessen gör det möjligt för båda staterna att existera.

Jag uppmanar er att vara modig, eftersom EU och dess företrädare genom att säga som det är också kommer att vinna det internationella samfundets respekt.

  Margrete Auken (Verts/ALE). - (DA) Herr talman! Europa är vän med Israel. Så har alltid varit fallet och detta har en lång tradition, men vi har inte agerat som goda vänner. Vi har tillåtit Israel att agera så här och att dessutom låtit dem förstöra såväl sitt eget rykte som sin säkerhet och fredliga samexistens med sina grannar. Den här gången har parlamentet med ett visst mått av samstämmighet – inte något stort mått, men ändå ett visst mått – faktiskt tagit fram en mycket tydlig resolution, som jag hoppas kommer att antas med bred majoritet i morgon. Till fru Ashton vill jag säga att ni har medlen till ert förfogande. Ni har möjlighet att faktiskt se till att få något att hända för att hjälpa Israel nu. För om allt fortsätter som hittills kommer det med all säkerhet inte bara innebära slutet för Palestina, utan också för Israel. Jag hoppas därför starkt att vi kan slippa dessa mycket svaga, vaga formuleringar där vi helt enkelt låter dem hållas och där vi som mest kan hytta med fingret utan att agera. Vi har medlen. Ni är medveten om att de finns och jag hoppas att ni kommer att använda dem.

  Franz Obermayr (NI). – (DE) Herr talman! Det är mycket beklagligt att det uppenbarligen krävdes en så här chockerande händelse, denna allvarliga attack av den israeliska flottan mot fartygen från Befria Gaza-rörelsen, för att vi skulle fokusera mer ingående på det här problemet. Självfallet är det konstigt att den turkiska regeringen plötsligt har gett sitt godkännande för Befria Gaza-rörelsen. Men utan den inhumana blockaden av Gazaremsan, som har pågått under flera år och som strider mot internationell rätt, skulle extremistiska krafter inte ha haft det så lätt.

Fyra saker måste uppnås i regionen. Den första och viktigaste av dem är tvåstatslösningen. För det andra måste blockaden utan tvekan hävas omedelbart. Israel måste samtycka till en internationell undersökningskommission, i stället för att genomföra en intern undersökning. En internationell panel av observatörer för Gaza skulle också vara positivt.

Jag uppmanar fru Ashton att se till att EU intar en modig och ärlig hållning. Uppmaningar om förändring är bra, men de är värdelösa om de inte följs upp och kopplas till sanktioner.

  Isabelle Durant (Verts/ALE). – (FR) Herr talman, fru Ashton! Låt mig tillägga ett sista påpekande. Miljontals europeiska medborgare och framför allt icke-europeiska medborgare förväntar sig en reaktion från oss här i Europaparlamentet och från er i EU-kommissionen, som står i proportion till den ilska de känner. Hundratals europeiska medborgare förväntar sig att de europeiska myndigheterna ska göra något annat än att utfärda deklarationer som varierar i styrka. Hundratals offer på de fartyg som attackerades den 31 maj kan inte längre acceptera vare sig straffrihet eller brott mot internationell rätt.

Flera av dem är här och lyssnar på oss. Alla är inte militanta Hamas-aktivister – långt ifrån. De är ungdomar – unga kvinnor när det gäller dem som är här – och de är engagerade, förenade européer som vill ha fred. Den resolution som vi kommer att rösta om i morgon måste tillämpas också för deras skull och för vår institutions värdighets skull. Vi måste också bekämpa radikaliseringen av de miljontals medborgare utanför Europa eller i Europa, som i brist på en reaktion från EU kommer att dra slutsatsen att endast radikalisering är en lösning. Så är helt uppenbart inte fallet.

Därför vill jag att ni förstår att det som har hänt den här gången måste leda till att denna resolution omsätts i handling.

  Christine De Veyrac (PPE). – (FR) Herr talman! Den israeliska arméns brutala bordning av Mavi Marmara väcker känslor och fördömanden. Känslor, med tanke på de nio civila offren för angreppet, och fördömanden, eftersom den här bordningen på internationellt vatten utgör ett brott mot internationell rätt.

Genom sina handlingar straffar den israeliska regeringen sitt eget folk, eftersom vi i slutändan ser att förstärkningen av extremer gör slutmålet om säkerhet i regionen mer avlägset. Ja, den israeliska regeringen måste i dag mer än någonsin ge upp sin maktpolitik.

Jag vill dock påpeka att den tunga mediebevakningen av Mavi Marmara-konvojen, som iscensattes när den lämnade Turkiet, inger tvivel om huruvida operationens syfte var enbart humanitärt. En undersökning skulle vara avgörande för att kasta ljus över såväl angreppet som de förberedelser som föregick denna expedition. Jag skulle också vilja att den israeliska regeringen accepterar att denna undersökning bör inkludera ett betydande internationellt deltagande för att slutgiltigt återställa rättvisan i denna region.

  Catherine Ashton, vice ordförande för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik. – (EN) Herr talman! Det första som står klart för mig när jag lyssnar på den här debatten är hur viktig vår uppmaning om en trovärdig undersökning är. Parlamentsledamöterna har olika information, intar kanske olika hållningar, men det som är helt uppenbart för mig är att en situation uppstod som ledde till att nio personer dog och att det finns familjer och vänner som sörjer. Oavsett omständigheterna är det oerhört viktigt att vi får en undersökning som vi kan tro på, och vi ser fram emot att se vart förslagen nu tar oss.

Det andra som står klart för mig är att parlamentsledamöterna vill se till att vi står i kontakt med alla viktiga partner när vi beslutar vad vi ska göra härnäst. Jag kan bekräfta att jag står i kontakt med Turkiet och har gjort det redan från början. Jag talar med Israel – jag talade på nytt med utrikesministern i går. Jag talar med den palestinska myndigheten – jag talade med president Abbas i dag. Jag talar med Egypten – jag har redan varit i kontakt med dem och deras utrikesminister kommer att komma till Bryssel för att träffa mig på fredag. Under helgen diskuterade jag detta och andra frågor med utrikesminister Clinton och självfallet med kvartettens sändebud, Tony Blair, som jag har stått i kontakt med med några timmars mellanrum, eftersom han har rest till och från Israel tre gånger under den senaste veckan och jag har skickat meddelanden via honom. Vi diskuterade självfallet detta vid vårt toppmöte med Ryssland, som nämndes tidigare, och vi diskuterade detta med samtliga 27 medlemsstater under ett långt möte i utrikesrådet i måndags. Vi är alltså alla engagerade i denna dialog, som är mycket viktig för hur vi ska gå vidare.

Den tredje punkten jag vill lyfta fram är hur viktig politiken är i allt detta och jag vill betona det jag försökte säga tidigare om de ambitioner som vi har. Jag vill se ett säkert Israel som lever i fred. Jag har vid alla tillfällen krävt att korpral Shalit ska friges. Precis som parlamentsledamöterna träffade jag nyligen hans far här i Strasbourg.

Men det står också helt klart för mig, efter att ha besökt Gaza – vilket också parlamentsledamöterna har gjort – att framtiden för säkerheten i regionen delvis är beroende av att människor i Gaza har möjlighet att leva ett normalt liv, att de får uppleva undret att kunna slå rot och leva och klara sig själva ekonomiskt och utbildningsmässigt, och att de får möjlighet att arbeta och resa som vanliga människor. Åttio procent av befolkningen i Gaza förlitar sig på mat som kommer från det internationella samfundet, varav merparten kommer från EU. Många barn går inte i skolan och många människor arbetar inte. När jag var där besökte och talade jag med företrädare för civilsamhället, företag och organisationer för mänskliga rättigheter, som träffade mig för att berätta om sina behov. Jag är absolut övertygad om att säkerheten i regionen för Israel är beroende av vad som nu kan göras för att man ska kunna gå vidare.

Jag har alltså fokuserat mitt arbete på vad vi faktiskt kan göra, vilket jag hoppas att parlamentsledamöterna instämmer i är vad jag borde göra. Jag kan tala, men vad kan vi i praktiken göra? Vi har arbetat mycket försiktigt och nära både genom kvartetten och direkt för att försöka stödja att listan ändras från de 112 varor som man tillåts ta in – så många tror jag att det var i går – till en lista över enbart de förbjudna varor som måste stoppas för att se till att Israel är säkert.

Jag hoppas att vi kommer att få se framsteg i denna fråga, och det eventuellt redan i dag. Det skulle vara oerhört viktigt i sig när man betänker den enorma mängd varor som helt enkelt inte får tas in: mjöl får tas in, men inte pasta, godis får inte tas in, choklad får inte tas in, frukt får tas in, men inte torkad frukt. Vi kan göra stor skillnad i människors vardag genom att ändra denna lista.

Vi tittar också på de olika gränsövergångarna, och parlamentsledamöterna har den sista tiden i likhet med mig studerat kartorna. Hur gör vi för att se till att vi kan göra det här? Ja, vi hade ett uppdrag att stödja gränsövergången vid Rafah, som endast var till för personer. Övergången har inte varit i drift, men vi har haft folk på plats. Jag har talat med dem som ansvarar för detta uppdrag. Om man tittar på Kerem Shalom eller Karni finns det kanske möjligheter att öppna gränsövergångarna där också. Ni som har studerat övergångarna vet att Karni är enklast för varor, men det är mest sannolikt att Kerem Shalom öppnas först.

Med andra ord försöker vi se till att vi lägger fram förslag och att vi arbetar för att ge EU viktiga möjligheter: att se till att gränsövergångarna börjar öppnas, att bevara säkerheten för Israel, att tillhandahålla varor och att göra så att människor kan leva normala liv.

Det sista jag vill säga är att allt detta sker mot bakgrund av vårt stöd till de indirekta samtal som leds av senator Mitchell. I alla mina diskussioner har jag uppmuntrat dem som är delaktiga i dessa samtal att gå vidare från indirekta samtal till verkliga samtal i år för att försöka lösa problemen.

Parlamentsledamöterna är väl medvetna om detaljerna i vad som måste lösas först, men utifrån mina besök i såväl Israel och Palestina som i regionen anser jag verkligen att det är oerhört viktigt att gå vidare nu medan världens uppmärksamhet är riktad mot situationen och försöka mildra problemen i Gaza. Jag menar att detta kommer att bidra till vad alla parlamentsledamöter vill ha, dvs. en långsiktig hållbar fred som gör det möjligt för vanliga människor att leva de liv de värdesätter, att se barnen växa upp och ha de fördelar som den tillvaro vi tar för given medför.

  Talmannen. – Jag har fått in sju resolutionsförslag⁽¹⁾ som lagts fram i enlighet med artikel 110.2 i arbetsordningen.

Debatten är avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum torsdagen den 17 juni 2010.

  Eija-Riitta Korhola (PPE), skriftlig. – (FI) Stämningen är förståeligt nog upprörd här i parlamentet. Attacken på biståndsfartyget till Gaza har chockats oss alla, men några kalla fakta måste presenteras.

Sjöblockaden strider inte mot internationell rätt. Den beror på de attacker på Israel som inträffar varje vecka. Inte en enda medlemsstat i EU ville ta ansvar. Gaza försågs med vapen till lands och till havs, från bland annat Iran. Det finns fortfarande en rättfärdigad grund för att betrakta Gaza som en fientlig region och kraven i internationell rätt när det gäller sjöblockadens laglighet uppfylls utom på en punkt: San Remo-avtalet förbjuder att man använder en sjöblockad för att svälta ut en civilbefolkning. På den här punkten har Israel erbjudit en lösning. Israel ville att förnödenheter skulle levereras till hamnen i Ashdod varifrån de skulle transporteras till Gaza, vilket eliminerade risken för vapensmuggling. Det är en rimlig begäran med tanke på att det förekommit två olagliga försök att smuggla missiler till havs.

Frågan är om våldet hade kunnat undvikas? En finsk militär specialiserad på Mellanöstern sade att filmbilderna av händelsen tydligt visade att dussintals aktivister utrustade med pinnar, metallstänger, knivar och tunga föremål attackerade kommandosoldaterna en och en när de firade sig nerför ett rep. Minst två av de sex israeliska soldaterna som först landade på däcket förlorade medvetandet då de blev slagna, två besköts, sannolikt med pistoler som tagits från de medvetslösa soldaterna, och två flydde med knivsår och utan utrustning genom att hoppa i havet. Av den israeliska försvarsmaktens video- och ljudmaterial kan vi dra slutsatsen att kommandosoldaterna öppnade eld mot aktivisterna efter detta. Det är dock fortfarande oklart vem som sköt, när och med vilka vapen.

Endast utifrån fakta kan vi dra rätt slutsatser. Ska vi göra det?

  Traian Ungureanu (PPE), skriftlig. – (EN) Även om det gemensamma resolutionsförslaget om ”konvojfallet” och Gazablockaden är mycket välkommet och tar upp en viktig utveckling och viktiga säkerhetsrisker för Mellanöstern tycker jag att dokumentet fortfarande är obalanserat vad gäller den faktiska situationen. Gaza styrs av den valda Hamas-administrationen och detta borde medföra att Hamas har ett direkt ansvar som styrande parti och militärmakt. Hamas är stämplat som ”terroristorganisation” av EU, men i resolutionsförslaget avstår man från att namnge Hamas när man kräver att alla attacker på Israel omedelbart ska upphöra. Förövaren bakom dessa urskillningslösa attacker på israeliska civila är Hamas. I resolutionsförslaget nämner man Turkiet och uppmanar den turkiska regeringen att bidra till fredsprocessen i Mellanöstern. Ändå nämns ingenting i resolutionsförslaget om den turkiska regeringens aggressiva hållning i deras nya Mellanösternpolitik. Det turkiska stödet för de muslimska IHH-fundamentalisterna och andra sponsorer av konvojen och Turkiets oroväckande närmande till Iran bidrar inte till att minska spänningarna i Mellanöstern.

ORDFÖRANDESKAP: MARTÍNEZ MARTÍNEZ
Vice talman