Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2009/2236(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :

Ingivna texter :

A7-0204/2010

Debatter :

PV 08/07/2010 - 3
CRE 08/07/2010 - 3

Omröstningar :

PV 08/07/2010 - 6.8
CRE 08/07/2010 - 6.8
Röstförklaringar
Röstförklaringar

Antagna texter :

P7_TA(2010)0286

Fullständigt förhandlingsreferat
Torsdagen den 8 juli 2010 - Strasbourg EUT-utgåva

8. Röstförklaringar
Anföranden på video
PV
  

Muntliga röstförklaringar

 
  
  

Betänkande: Alvaro (A7-0224/2010)

 
  
MPphoto
 

  Laima Liucija Andrikienė (PPE). (EN) Herr talman! Jag röstade för avtalet mellan Europeiska unionen och Förenta staterna om överföring av uppgifter om finansiella betalningsmeddelanden för att spåra finansiering av terrorism.

Vi är väl medvetna om det hot som terrorismen utgör mot såväl vår säkerhet som våra partners säkerhet på andra sidan Atlanten. Jag behöver inte påminna er om alla terroristdåd som ägt rum på europeisk mark de senaste tio åren. Det är också uppenbart att vår amerikanska partner är en mycket viktig strategisk bundsförvant, inte bara när det gäller global säkerhet utan även ekonomiskt sett och inom andra områden.

Vice talman Joe Biden redogjorde tydligt för åtagandet i ett sådant strategiskt partnerskap för bara några månader sedan. Därför ska vi vara stolta över att äntligen ha godkänt detta avtal som är så viktigt för insatserna för att spåra terroristverksamhet, särskilt eftersom det nya avtalet har förbättrats markant och man i stor utsträckning tagit hänsyn till Europaparlamentets klargöranden.

 
  
MPphoto
 

  Gerard Batten (EFD).(EN) Herr talman! Det finns många skäl att rösta mot denna resolution, men man hinner inte ta upp alla på bara en minut. Vi måste naturligtvis protestera mot terrorismen, men det får inte användas som ursäkt för att regeringar ska få spionera på sina medborgare. De konfidentiella uppgifterna i fråga tillhör medborgaren, inte EU, parlamentet eller nationalstaten.

Alla sådana avtal bör slutas mellan suveräna stater, som ansvarar för sina egna medborgare genom det demokratiska förfarandet. I vilket fall som helst är detta ett ensidigt avtal, och vi har ingen anledning att tro att Förenta staterna ska följa det. Avtalet bryter mot Storbritanniens dataskyddslag, som förbjuder överföring av uppgifter utan medgivande mellan tredjeparter i olika länder. Den brittiska regeringen har en undantagsklausul om detta, och jag hoppas att de kommer över sitt vanliga ryggradslösa beteende och protesterar och röstar mot, som jag har gjort.

 
  
MPphoto
 

  Filip Kaczmarek (PPE). (PL) Jag gav mitt stöd till Alvarobetänkandet. För att det ska få någon verkan måste vi ha hanterbara instrument i kampen mot terrorismen. Ett mycket viktigt förebyggande redskap är att övervaka och minska de finansiella resurser som når och tillhör terrorister. Det är faktiskt mycket vanligt att pengar ger bränsle åt terroristverksamhet. Om det saknas pengar hålls terrorismen tillbaka, och det är naturligtvis syftet med våra ansträngningar. Bättre övervakning av penningflödet kan vara ett grundläggande hinder för terroristverksamhet och förberedelse av terrorhandlingar, så det gläder mig att vi har lyckats nå en överenskommelse och att vi har antagit både avtalet och betänkandet.

 
  
MPphoto
 

  Hannu Takkula (ALDE). (FI) Herr talman! Jag röstade för detta betänkande av Alexander Alvaro. Jag tycker att det är mycket viktigt att vi kan bekämpa terrorismen tillsammans, och det är mycket viktigt att nationer med samma värderingar kan samarbeta. Det är viktigt att stärka de transatlantiska förbindelserna mellan EU och Förenta staterna, och vi har ju samma värderingar.

Naturligtvis måste dataskyddslagstiftningen respekteras här, men det måste finnas en gräns: Vi kan inte gömma oss bakom dataskydd i fall det gäller terrorism. I detta avseende måste lagen vara mycket tydligt. Jag tror och hoppas att vi på detta sätt kan fortsätta vår kamp mot terrorismen och på så vis skapa fred i världen.

 
  
MPphoto
 
 

  Daniel Hannan (ECR). (EN) Herr talman! Det är alltid en svår balansgång att dra gränsen mellan medborgerliga friheter och säkerhet. Jag tror att vi vid flera tillfällen sedan attacken mot World Trade Center för nio år har dragit en felaktig gräns.

Vi har gjort fel på grund av en felaktig politisk ekvation, där politiker tror att deras åtgärder måste stå i proportion till kränkningen av allmänheten, i stället för i proportion till behovet av att undanröja ett problem som uppstått. Parlamentet har gjort detta misstag, och men vi är inte de enda. Det finns nationella parlament som har gjort likadant på bägge sidor av Atlanten.

Men nu tror jag att vi har dragit gränsen korrekt. Vi har tagit oss tid, vi har infört kloka skyddsåtgärder, och jag tror att vi gör det möjligt för säkerhetsstyrkorna i världen att samarbeta effektivt i kampen mot terrorn utan att priset blir orimligt högt när det gäller medborgarnas frihet. Det är just detta som EU bör koncentrera sig på, nämligen gränsöverskridande problem som inte kan lösas av medlemsstaterna. Om parlamentet ägnade hela sin tid åt sådant skulle problemen inte vara så stora.

 
  
  

Betänkande: Brok (A7-0228/2010)

 
  
MPphoto
 

  Joe Higgins (GUE/NGL).(GA) Herr talman! Jag röstade mot betänkandet om den europeiska avdelningen för yttre åtgärder. Avdelningen för yttre åtgärder måste ses i samband med den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och de förändringar som Lissabonfördraget innebär för denna gemensamma politik.

I samband med Lissabonfördraget ökar resurserna för att stärka ammunitions- och militärindustrin i Europa, och samma fördrag gör det lättare för de stora EU-länderna som är militärmakter att organisera militära uppdrag. Det råder inget tvivel om att de EU-länder med mest makt i framtiden kommer att vara villiga att delta i militära insatser utanför Europa, när de anser att det gynnar deras ekonomiska intressen, precis som Förenta staterna har gjort.

Avdelningen för yttre åtgärder blir ett instrument för främjande av den europeiska kapitalismens ekonomiska, politiska och militära intressen, och detta kommer inte att bidra till fred i världen utan till raka motsatsen.

 
  
MPphoto
 

  Tunne Kelam (PPE). (EN) Herr talman! Jag gav mitt stöd till Elmar Broks betänkande. Med parlamentets eniga ställningstagande har vi dragit maximal nytta av de nya möjligheter som Lissabonfördraget ger oss. Jag stöder särskilt parlamentets politiska och finansiella övervakning av den europeiska avdelningen för yttre åtgärder. Jag är nöjd med godkännandet av att den höga representanten ska få upprätta en sådan särskild struktur för mänskliga rättigheter och demokrati som huvudkontoret för den europeiska avdelningen för yttre åtgärder (EEAS). Men viktigast av allt är att vi fortsätter att stödja det praktiska genomförandet av rimlig geografisk balans, genom att personalen vid avdelningen för yttre åtgärder kommer från alla 27 medlemsstaterna. Processen har bara börjat. Jag tycker att det är viktigt att översynen 2013 även omfattar frågan om lika representation.

 
  
MPphoto
 

  Alfredo Antoniozzi (PPE).(IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag röstade för detta betänkande eftersom jag är övertygad om att inrättandet av den europeiska avdelningen för yttre åtgärder är ett viktigt steg, ett historiskt steg för utvecklingen av EU:s utrikespolitik.

Jag gläder mig särskilt över det avsnitt i betänkandet som betonar vikten av att garantera större politisk sammanhållning inom EU:s sammantagna yttre åtgärder genom samråd mellan den europeiska avdelningen för yttre åtgärder och medlemsstaternas diplomatiska tjänster. Härigenom skulle dubbelarbete kunna undvikas samtidigt som långsiktig konsekvens i främjandet av EU:s strategiska intressen och grundläggande värderingar utomlands skulle kunna säkras.

 
  
MPphoto
 

  Diane Dodds (NI).(EN) Herr talman! Jag röstade emot detta betänkande. Medan många här säkert är hänförda över inrättandet av den europeiska avdelningen för yttre åtgärder som ännu en milstolpe på unionens väg, blir de brittiska väljarna allt argare över urholkningen av den nationella suveräniteten och de är bestörta över att Storbritanniens utrikespolitik skulle – eller skulle kunna – underordnas någon som inte är vald av det brittiska folket.

Vår utrikesminister lovar nu att nära samarbeta med den höga representanten, eftersom den europeiska avdelningen för yttre åtgärder på ett avsevärt sätt kommer att påverka den framtida framgången för EU:s globala roll. De brittiska skattebetalarna kommer inte att undgå att se det ironiska i att samma regering som ber de brittiska ministerierna att visa resultaten av 40-procentiga nedskärningar av förvaltningskostnaderna stöder en avdelning som beräknas kosta 900 miljoner euro och som de brittiska skattebetalarna varken behöver eller önskar. De av oss som av princip motsatte oss inrättandet av den europeiska avdelningen för yttre åtgärder 2008 är fortfarande emot den.

 
  
MPphoto
 

  Eija-Riitta Korhola (PPE). - (FI) Herr talman! Vid omröstningen om inrättandet av den europeiska avdelningen för yttre åtgärder stödde jag de ändringar som är inriktade på att de nationella parlamenten ska delta i tillsynen över avdelningen. För övrigt röstade jag i linje med min grupps ståndpunkt i frågan. Behovet är uppenbart. Det är dags att EU erkänns tydligare inte bara som en global betalare utan också som en global aktör. Förändringen är nödvändig, vilket vår roll som FN:s största finansiär – en roll som i stor utsträckning har gått obemärkt förbi – har visat.

Jag hoppas dessutom att förändringen i denna roll också kommer att avspeglas i sammansättningen av FN:s säkerhetsråd. Det vore önskvärt att internationella organisationer som denna kan ompröva sina uppfattningar beträffande nuvarande globala strukturer.

 
  
MPphoto
 

  Inese Vaidere (PPE).(LV) Tack, herr talman! Den europeiska avdelningen för yttre åtgärder är en möjlighet att göra EU:s utrikespolitik mer effektiv, mer enhetlig och mer strategiskt samordnad. Det är hög tid att vi visar att vi kan arbeta på ett samordnat sätt och att vårt inflytande i världen inte har minskat. Den europeiska avdelningen för yttre åtgärder kommer att företräda hela EU:s gemensamma ståndpunkt. Om man inte tar hänsyn till och samordnar enskilda medlemsstaters intressen och känsliga frågor kommer emellertid inte avdelningen att kunna fungera effektivt. Detta tillvägagångssätt måste prioriteras i EU:s utrikespolitik. En lämplig geografisk representation måste vara en tydlig huvudprincip när avdelningen bildas. Ända från verksamhetens början måste vi garantera en professionell och också proportionell representation av medlemsstaternas diplomatiska kårer i denna avdelning. Den kompromiss som har framlagts – en meningsfull representation – medför ett särskilt ansvar vid uppbyggnaden av avdelningen så att alla medlemsstater verkligen representeras på ett riktigt sätt i den nyinrättade avdelningen. Jag är tacksam mot Elmar Brok för hans utmärkta arbete med betänkandet. Tack.

 
  
MPphoto
 

  Czesław Adam Siekierski (PPE).(PL) Herr talman! Vi har fattat ett beslut i dag som kommer att påskynda inrättandet av den europeiska avdelningen för yttre åtgärder. Jag vill peka på några viktiga problem som vi måste ta hänsyn till.

För det första kräver utrikespolitik samordning med många andra områden och det är svår att skilja utrikespolitiken från arbetet inom områden som exempelvis utvecklingspolitik, handelspolitik, verksamheten vid globala finansinstitut eller ekonomiska frågor i en globaliserad värld. För det andra bör EU:s diplomattjänst avspegla unionens karaktär. Ansvaret för viktiga reglerande och övervakande funktioner samt budgetfunktionen ligger hos Europaparlamentet. För det tredje orsakar den oklara situationen när det gäller vem som bestämmer över den europeiska avdelningen för yttre åtgärder stor oro. Detta kan leda till att ännu en EU-institution inrättas. För det fjärde saknas det klart definierade befogenheter när det gäller samarbetsformer med medlemsstaternas diplomatiska tjänster. För det femte och slutligen får vi inte glömma att god diplomati byggs upp under många år. Den europeiska avdelningen för yttre åtgärder ska bygga på EU:s värden och identitet.

Avslutningsvis vill jag säga att EU på global nivå bör vara bättre förberett på krishantering och civila och militära möjligheter inom området …

(Talmannen avbröt talaren.)

 
  
MPphoto
 

  Hannu Takkula (ALDE).(FI) Herr talman! Jag röstade för betänkandet om den europeiska avdelningen för yttre åtgärder eftersom jag vet att detta är följden av Lissabonfördraget, ändringsfördraget. Trots det har jag en del frågor och farhågor beträffande den nya avdelningen. Alldeles i början när avdelningen började utformas sade man att den skulle bli kostnadsneutral. Nu vet vi emellertid alla att den kommer att kosta de europeiska skattebetalarna en hel del.

Naturligtvis behöver den höga representanten resurser. När vi inrättar nya institutioner, nya system, är det trots det alltid värt att redan från början fastslå vad de går ut på för att undvika känslan av att vi går framåt på grundval av vad som skulle kunna ses som vita lögner.

Det som oroar mig i detta avseende är att de stora medlemsstaterna kommer att få ännu mer att säga till om i olika frågor som en följd av denna avdelning. Därför hoppas jag att hela EU kommer att representeras rättvist när människor utses till olika befattningar inom avdelningen och att de europeiska nationella parlamenten också kommer att få spela en roll i den. På så sätt skulle vi kunna se till att avdelningen fungerade på ett mer opartiskt sätt.

 
  
MPphoto
 

  David Martin (S&D). - (EN) Herr talman! Jag gläder mig över omröstningen om den europeiska avdelningen för yttre åtgärder, men nu när omröstningen är över anser jag att det är viktigt att vi lämnar procedurfrågor och organisation och faktiskt går vidare med avdelningens arbete. Det är viktigt att Catherine Ashton nu när hon har ett team omsätter de grundläggande europeiska värdena i praktiken.

Mänskliga rättigheter måste vara hennes huvudprioritering. Hon har särskilt lovat att det ska finnas en person med ansvar för mänskliga rättigheter vid alla kontor i tredjeland. Hon måste se till att det blir så, men det måste också finnas ett system för återrapportering till huvudkontoret så att vi får en samordnad ledning av EU:s arbete med mänskliga rättigheter.

För tillfället har vi en människorättsdialog med många länder, inte minst Kina, som är fullständigt meningslös. Om den europeiska avdelningen för yttre åtgärder ska vara värd de pengar och ansträngningar vi lägger ned på den måste den börja visa upp resultat när det gäller europeiska värden och särskilt mänskliga rättigheter.

 
  
MPphoto
 

  Daniel Hannan (ECR).(EN) Herr talman! Det är något underligt, nästan rörande, med dessa debatter om att skapa en europeisk avdelning för yttre åtgärder, som om EU inte redan hade en fullständig diplomatisk apparat. Vilket tredjeland man än beger sig till så hittar man en EU-ambassad som tornar upp sig över alla medlemsstaternas beskickningar. EU:s diplomatkår har redan trängt ut de nationella avdelningarna. Catherine Ashton har omkring dubbelt så hög lön som William Hague, den brittiske utrikesministern, och hon har ansvar för en budget som är omkring 20 gånger större än vad det brittiska utrikesdepartementet har.

På sätt och vis skulle det här inte vara så illa om EU:s gemensamma utrikespolitik bevisligen var överlägsen den som medlemsstaterna för, men det är den inte. Vad gör EU? Det isolerar Taiwan och fraterniserar med förtryckarna i Peking, det vägrar att ha att något att göra med Castromotståndarna på Kuba, det försöker bli vän med ayatollorna i Teheran och det ger ekonomiskt stöd till Hamas. Jag anser att vi skulle kunna prestera bättre. Vi är den fjärde största militärmakten i världen och den femte största ekonomin. Jag anser att vi kan driva vår egen utrikespolitik så att den passar våra egna intressen!

 
  
MPphoto
 
 

  Ingeborg Gräßle (PPE).(DE) Herr talman! Jag röstade mot Brokbetänkandet av fyra skäl. Avdelningens uppbyggnad har många svagheter och detaljerna orsakar oss fortfarande stora bekymmer.

Den andra punkten är att EU-ambassadören kommer att ha hand om kommissionsmedel i framtiden. Det utsätter dessa medel för många risker och skyddsåtgärderna mot dessa risker är fortfarande ytterst oklara.

Den tredje punkten är att parlamentet avstår från sina rättigheter i en rådsförordning. Vi är faktiskt medbeslutsfattare i detta förfarande och ändå har vi låtit rådsförordningen föregripa våra parlamentariska rättigheter. När det gäller mitt område – budgetförordningen – vill jag därför säga att jag inte anser mig bunden av dagens beslut.

Den fjärde punkten är frågan om hur vi faktiskt behandlar varandra här i parlamentet. Vi antog en parlamentsreform under förra valperioden med tillvägagångssätt som vi nu helt har förtrampat, med presidiets och talmannens godkännande. Varför ska vi genomföra en parlamentsreform som fastställer tillvägagångssätt om vi när det kommer till kritan struntar i dessa tillvägagångssätt och inte följer dem?

Av dessa skäl kan jag inte rösta för detta betänkande.

 
  
  

Resolutionsförslag: Kosovo (B7-0409/2010)

 
  
MPphoto
 

  Cristian Dan Preda (PPE).(RO) Jag röstade på ett annat sätt än Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) när det gäller Kosovoresolutionen. Jag hade dessvärre inget annat val än att rösta mot denna text.

Det finns ett antal grundläggande frågor i resolutionen som jag instämmer i och som jag tror att vi alla kan stödja. Invånarna i Kosovo måste få en fungerande demokrati med ett rättvist och opartiskt rättssystem och ett samhälle fritt från korruption, där mänskliga rättigheter och särskilt minoriteters rättigheter respekteras. Kort sagt vill jag se varaktig stabilitet och ekonomisk utveckling för provinsen Kosovo som en del av västra Balkans europeiska utsikter.

Jag kommer emellertid från ett land som inte har erkänt Kosovos självständighet. Ur detta perspektiv anser jag att de många hänvisningarna i texten till sådant som kännetecknar en stat, såsom land, regering, medborgare, gränser och så vidare, är oacceptabla.

Jag beklagar att man inte tagit mer hänsyn till ståndpunkten hos de stater som inte erkänner Kosovos självständighet.

 
  
MPphoto
 

  María Muñiz De Urquiza (S&D).(ES) Herr talman! Som vi har uttryckt vid andra tillfällen får ingen röst från den spanska socialistiska delegationen tolkas som ett bifall till det internationella erkännandet, implicit eller explicit, av Kosovos ensidiga självständighetsförklaring.

På samma sätt vill vi genom att rösta nej uttrycka vårt motstånd mot att parlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att internationellt erkänna ett område vars utbrytning varken stöds av någon resolution från FN:s säkerhetsråd eller av något avtal mellan parterna. Vi hävdar att den internationella rätt som gäller är fastställd i FN:s säkerhetsråds resolution 1244/99.

Vi ifrågasätter emellertid inte en europeisk utsikt för Balkan och dess invånare, och vi anser att dialog mellan regionerna, vilket förespråkades av det spanska ordförandeskapet för rådet vid högnivåkonferensen i Sarajevo den 2 juni, kan vara en effektiv väg mot detta.

 
  
MPphoto
 

  Laima Liucija Andrikienė (PPE).(EN) Herr talman! Jag röstade för resolutionen. Jag gläder mig åt att Europaparlamentet inleder diskussioner med kommissionen och rådet om den mycket viktiga frågan om Kosovos framtid.

Kosovo kan ses som den sista biten i det komplicerade politiska pusslet över Balkan. Det är därför viktigt att vi lägger biten på rätt ställe och sköter processen på ett harmoniskt och fredligt sätt. Kosovos självständighet har redan erkänts av 69 länder, däribland 22 EU-medlemsstater. Det är viktigt att notera att utsikterna till EU-integration är den främsta drivkraften för Balkanländerna att genomföra nödvändiga reformer och det är också en faktor som påverkar den regionala stabiliteten.

Kosovo är inget undantag. Om vi vill förankra Kosovo i Europa och trygga regional stabilitet på Balkan är det viktigt att vi kommer med en gemensam strategi för hela regionen och särskilt för Kosovo.

 
  
MPphoto
 

  Bernd Posselt (PPE).(DE) Herr talman! Som föredragande för Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) vill jag tacka Ulrike Lunacek för det utmärkta samarbetet. Den text som vi har antagit i dag är mycket bättre än den som utskottet lade fram, för vi har klargjort i texten att en delning av Kosovo inte är något alternativ. Det är en viktig punkt. Vi har begärt – precis som utskottet gjorde i sitt förslag – att de återstående fem medlemsstaterna ska erkänna Kosovo. Det är logiskt eftersom Europaparlamentet redan 2005 och 2007 med tre fjärdedelars majoritet uppmanade att Kosovo skulle erkännas. De flesta medlemsstater har nu gjort det.

Vi måste därför klargöra förhållandena, för vi måste framhålla att det inte kommer att bli några nya förhandlingar om Kosovos status. Pier Antonio Panzeri, som jag hyser stor aktning för, sade i massmedierna i dag att han är för nya statusförhandlingar. Det skulle vara mycket riskabelt. Det är därför nödvändigt att vi skapar klarhet i detta avseende och att vi genom betänkandet understryker Kosovos odelbarhet och erkännandet av Kosovo samt Kosovos deltagande i screeningprocessen, det vill säga föranslutningsstrategin.

 
  
MPphoto
 
 

  Daniel Hannan (ECR). – (EN) Herr talman! Ända sedan Paris- och Romfördragen upprättades har EU-projektet främjat målet överstatlighet framför målen frihet eller demokrati, och för att vara ärlig exporterar EU sin ideologi. Vi vidmakthåller i själva verket ett protektorat i Kosovo, liksom i Bosnien, bara för att på konstgjord väg hålla samman en multietnisk stat.

Jag stödde tidigt Kosovos självständighet. När över 90 procent av befolkningen röstade för självstyre i folkomröstningen föreföll det mig självklart att de skulle få det. Men vi borde väl utsträcka principen till nationella minoriteter inom detta område och sträva efter etnografiska gränser – med andra ord låta den serbiska befolkningen, som behändigt nog är samlad nära själva Serbien, att rättsligt göra vad de i praktiken redan gör och låta sig styras av sina egna landsmän.

Det finns en konflikt mellan överstatlighet och demokrati. Man kan hålla samman en multietnisk stat – som man gjorde med den jugoslaviska federationen och även det ottomanska riket, det habsburgska riket och Sovjetunionen – men så snart man låter folket få rösta väljer de demokratiskt självstyre. Vi måste erkänna det.

 
  
  

Resolutionsförslag: Albanien (B7-0408/2010)

 
  
MPphoto
 

  Laima Liucija Andrikienė (PPE).(EN) Herr talman! Jag röstade också för denna resolution, eftersom jag anser att vi än en gång bör upprepa vårt stöd för de europeiska integrationssträvanden som länderna i Balkanregionen har inom stabiliserings- och associeringsprocessen.

Albanien är ett land som verkligen har gjort påtagliga framsteg inom ramen för reformprocessen. Det är emellertid också ett land som behöver göra mer för att närma sig EU:s normer och anslutningskriterier. Det behövs större insatser för att befästa demokratin och rättstatsprincipen och för att trygga en hållbar utveckling i landet. Den politiska kris som följde på parlamentsvalet i juni 2009 är beklaglig. Vi måste göra det klart för våra partner i Albanien att fullt fungerande representativa institutioner – av vilka parlamentet är den viktigaste – är ryggraden i ett konsoliderat demokratiskt system och kanske det viktigaste politiska kriteriet för EU-integration.

 
  
MPphoto
 
 

  Bernd Posselt (PPE).(DE) Herr talman! De före detta kommunistiska socialisterna i Albanien försöker att destabilisera den framgångsrika regeringen där. Vi fördömer detta, men dessvärre försöker man just nu göra precis samma sak i Makedonien. För två dagar sedan besökte den socialistiske oppositionsledaren i landet, Branko Crvenkovski, vårt parlament. Han förde konfidentiella samtal med kommissionsledamot Štefan Füle, och efteråt – i strid mot alla EU:s regler – offentliggjordes ett pressmeddelande från dessa interna samtal i vilket det påstods att kommissionsledamoten hade hållit med om att det var rätt att han fortsatte med sin inrikespolitiska polemik. Så förhöll det sig inte och det sade jag också till Štefan Füle i går. En ledamot i Europeiska kommissionen får inte utnyttjas i syfte att bedriva socialistisk propaganda och för att uppnå inrikespolitiska mål.

Regeringen i Makedonien har demokratisk legitimitet. Den gör ett utmärkt arbete och håller på att få in landet på vägen mot ett medlemskap i EU. Oppositionen har rätt att opponera sig, men den har inte rätt att utnyttja EU i det syftet.

 
  
  

Resolutionsförslag: Situationen i Kirgizistan (B7-0419/2010)

 
  
MPphoto
 

  Laima Liucija Andrikienė (PPE).(EN) Herr talman! Jag röstade för resolutionen eftersom jag tillsammans med mina kolleger vill fördöma det våld som bröt ut i Kirgizistan förra månaden.

Det är beklagligt att hundratals beväpnade kirgiziska män stormade stadens gator, sköt civila och satte affärer i brand, varvid de helt valde sina mål utifrån etniska kriterier. Jag vill framföra mitt deltagande till familjerna till de ca 300 döda och de 2 000 som skadades eller fick föras till sjukhus. Det är viktigt att EU fortsätter att utöva påtryckningar på de kirgiziska myndigheterna så att de genomför en trovärdig, opartisk och oberoende utredning av våldet.

 
  
MPphoto
 
 

  Inese Vaidere (PPE).(LV) Till följd av det etniska angreppet i södra Kirgizistan i juni har hundratals människor mist livet, tusentals har skadats och tiotusentals har tvingats fly från sina hem. Detta visar på behovet av att EU mer aktivt engagerar sig för att komma till rätta med utvecklingen i Centralasien. Biståndet till Kirgizistan bör riktas till folket och inte till någon särskild regering. Så sent som den 22 juni vid sammanträdet för delegationen för Centralasien hävdade Kirgizistans ambassadör, Azilov, att våldet inte var någon etnisk rensning och att utländska massmedier inte presenterade någon objektiv bedömning av situationen. Uzbekistan har en annan åsikt i denna fråga. Som resolutionen nämner har åtskilliga människorättsaktivister gripits utan skälig grund i Kirgizistan. Dessa omständigheter måste beaktas vid utvärderingen av EU:s strategi när det gäller den rådande politiska makten i Kirgizistan. Samtal måste samtidigt också föras med andra stater i regionen, särskilt med Kirgizistans grannar Ryssland och Kina. Dessa länder har också ett betydande inflytande i regionen. I resolutionen uppmanas regeringen i Kirgizistan att genomföra en trovärdig och ansvarsfull utredning av konflikten, eventuellt i närvaro av utländska observatörer. Denna utredning är helt ofrånkomlig och jag stöder därför denna resolution. Tack.

 
  
  

Resolutionsförslag: Aids/hiv inför den XVIII:e internationella konferensen om aids (Wien, 18-23 juli 2010) (RC-B7-0412/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Anna Záborská (PPE). (SK) Efter nästan 30 års aktiv EU-politik, särskilt i afrikanska stater, talar den resolution som lagts fram i dag om ett växande antal människor som smittas av hiv/aids. Det uppges att enbart under 2008 smittades ytterligare 2,7 miljoner människor. EU har investerat miljarder euro och antalet människor som smittas fortsätter att öka.

Jag vill fråga om detta kan vara en anledning för oss att fundera över om vi kanske gör något fel. Har det redan gått 30 år? Det verkar som att utdelning av kondomer inte hjälper mot spridningen av hiv/aids lika mycket som trohet mellan partner.

Inte heller är rätten till abort någon lösning eftersom läkarna redan kan försäkra att en kvinna som smittats av hiv-viruset kommer att få ett friskt barn. Våra vänner i Afrika säger ofta till oss: ”Vi är inte bara fattiga utan ni vill också att vi ska bli färre.”.

En politik för sexuella och reproduktiva rättigheter hjälper inte Afrika. Jag vill därför be Europeiska kommissionen att utvärdera hur effektiva de pengar är som används i kampen mot hiv/aids.

 
  
  

Resolutionsförslag: Ikraftträdande av konventionen om klustervapen den 1 augusti 2010 och EU:s roll (RC-B7-0413/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Cristian Dan Preda (PPE).(RO) Jag föredrog att lägga ned min röst när det gäller denna resolution eftersom den tidsfrist som anges i artikel 2 i texten, där också Rumänien nämns, kan vara alltför restriktiv inom ramen för förhandlingarna i Genève om konventionen om förbud mot vissa konventionella vapen.

Jag anser att FN-mekanismen tillhandahåller en tillfredsställande multilateral ram för att granska och förhandla om ett internationellt rättsligt instrument som ska reglera klustervapensystemet vid en tidpunkt då 110 stater är inblandade i förhandlingar.

 
  
  

Betänkande: Lyon (A7-0204/2010)

 
  
MPphoto
 

  Peter Jahr (PPE).(DE) Herr talman! Den gemensamma jordbrukspolitiken är en stor framgång. Jag gladde mig därför över det breda stödet i parlamentet, eftersom vi redan har uppnått en hel del: för det första en stabil livsmedelsförsörjning för befolkningen, för det andra vidmakthållande och bevarande av kulturlandskapet samt för det tredje förnyelse av viktiga resurser och skydd av flora och fauna.

Det finns naturligtvis nya och framtida uppgifter. Dessa omfattar grön tillväxt, förnybar energi och bekämpning av svälten i världen. Med den gemensamma jordbrukspolitiken skapar vi i viss mån en källa till arbetstillfällen i hela EU som är oberoende av företagets storlek eller form. Lyonbetänkandet definierar dessa uppgifter för den gemensamma jordbrukspolitiken utomordentligt väl och fastslår uttryckligen den gemensamma jordbrukspolitikens tvåpelarstruktur. Vi måste nu tillsammans arbeta för att tillhandahålla lämpliga ekonomiska resurser för dessa politiska uppgifter.

 
  
MPphoto
 

  Alfredo Antoniozzi (PPE).(IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag röstade för Lyonbetänkandet eftersom jag instämmer med föredraganden om behovet av att utarbeta en gemensam jordbrukspolitik, som för det första fortsätter med den breda reformprocess som har ägt rum under de senaste åren och för det andra kan komma med konkreta och innovativa lösningar på de många utmaningar som vi står inför under de kommande åren.

Jag anser faktiskt att de fem grundpelare som beskrivs i betänkandet – det vill säga säkrad livsmedelsförsörjning, hållbarhet, ett heltäckande europeiskt jordbruk, biologisk mångfald och miljöskydd samt, slutligen, grön tillväxt – är en utmärkt utgångspunkt för att trygga en framtida gemensam jordbrukspolitik som tar hänsyn till den pågående snabba utvecklingen inte bara i Europa utan också, och närmare bestämt, i hela världen.

 
  
MPphoto
 

  Christa Klaß (PPE).(DE) Herr talman! Med Lyonbetänkandet om framtiden för EU:s jordbrukspolitik har vi gjort det möjligt att utforma en tydlig ståndpunkt och gett kommissionen tydliga och genomförbara normer.

Jag röstade för betänkandet och jag är glad att det har ett brett stöd här i kammaren. Med ökande efterfrågan på en sund miljö, hälsosam mat samt framsynthet och hållbarhet inom jordbruksproduktionen måste EU också vara villigt att subventionera och stödja dessa viktiga områden.

EU har en skyldighet att trygga livsmedelsförsörjningen för sina medborgare. Eftersom Europa är ett område där klimatet av naturen är gynnsamt är det också vårt ansvar att se till att människor runt om i världen får mat. För att kunna göra det måste EU emellertid arbeta bättre och på ett mer samstämmigt sätt med den övriga världen. EU måste trygga ett rimligt uppehälle för landsbygdssamhällena. Det finns en sak som vi måste ha i åtanke, nämligen att vi om det är nödvändigt också skulle kunna importera livsmedel, men inte på ett sätt som uppfyller våra krav. Vi måste skapa och behålla en sund miljö här. Våra jordbrukare behöver en rimlig förtjänst.

 
  
MPphoto
 

  Czesław Adam Siekierski (PPE).(PL) Jag stödde detta betänkande. Jag vill emellertid säga att jag är för att delvis behålla interventioner på jordbruksområdet i svåra situationer. Det strider inte mot principerna om den fria marknaden.

Vi måste ägna större uppmärksamhet åt utveckling av landsbygdsområden, utbyggnad av infrastruktur, utbildningsfrågor samt den demografiska situationen. De unga jordbrukarna fortsätter att bli allt färre samtidigt som vi får allt fler äldre jordbrukare. Förhållandena och levnadsstandarden på bondgårdar och i landsbygdsområden är avsevärt sämre – mycket lägre och mycket sämre – än i stadsområden. Vidare är inkomsterna för jordbrukarfamiljer omkring 60 procent av inkomsterna för familjer som försörjer sig på andra sätt. Jordbrukarna har protesterat mot detta.

Sammanfattningsvis bör vi sträva efter en hållbar utveckling av jordbruket och jordbruksområdena.

 
  
MPphoto
 

  Inese Vaidere (PPE).(LV) Tack, herr talman! Jag stöder denna resolution eftersom den betonar flera nödvändiga förutsättningar för den gemensamma jordbrukspolitikens framtid som är värda att stödjas. Den betonar att finansieringen av politiken måste behållas åtminstone under nästa långtidsbudgetperiod. För det andra kräver den att direktstöd till jordbrukarna ska finansieras helt genom EU:s budget. För det tredje tar den upp att man måste säkra en rättvis konkurrens, vilket för närvarande är det viktigaste som saknas i den provisoriska gemensamma jordbrukspolitiken. Fastän mitt land, Lettland, har varit medlem i EU länge nu får våra jordbrukare ett stöd på omkring 90 euro per hektar, medan grekiska jordbrukare får omkring 550 euro och tyska och franska jordbrukare över 300 euro per hektar. Dessa destruktiva skillnader snedvrider konkurrensen och hela den europeiska marknaden. Dessutom vidgar de klyftan mellan nya och gamla medlemsstater, förbigår principerna om sammanhållning, försenar genomförandet av dessa principer samt hindrar ländernas ekonomiska utveckling. Den nya politiken måste utformas på ett rättvist sätt, med likvärdigt stöd, så att destruktiva skillnader avlägsnas och en rättvis konkurrens garanteras i hela EU.

 
  
MPphoto
 

  Hannu Takkula (ALDE). - (FI) Herr talman! Jag måste säga att jag röstade för Lyonbetänkandet. På ett par punkter hade jag vad man skulle kunna kalla nationella reservationer eller röstade lite annorlunda. Trots att detta betänkande av George Lyon är ett utmärkt och omfattande betänkande om jordbruket och reformeringen av jordbruket i EU måste vi inse att den gemensamma jordbrukspolitiken inte i alla avseenden är direkt anpassad till alla situationer – jag talar i egenskap av ledamot från ett litet land, Finland, där villkoren för att ägna sig åt jordbruk skiljer sig mycket från i de stora medlemsstaterna, t.ex. Frankrike och Tyskland. Därför reserverade jag mig på vissa punkter vid omröstningen.

Jag hoppas att Europaparlamentet och unionen i framtiden också kan ägna mer uppmärksamhet åt det småskaliga jordbruket, de små länderna och det jordbruk som bedrivs där, för jordbruket är på sätt och vis en nationell livförsäkringspolitik. Alla medlemsstater behöver ett eget jordbruk och måste se till att det bevaras.

 
  
MPphoto
 

  David Martin (S&D).(EN) Herr talman! Jag röstade mot Lyonbetänkandet för i hela Europa gör regeringarna nedskärningar i budgetarna. I Storbritannien står sjuksköterskor och lärare inför sänkta löner och pensioner. Antalet poliser minskar och fångar friges eftersom vi inte har råd med att ha dem i fängelserna. Här i Europaparlamentet kan ändå företrädarna för de konservativa och liberala partier som utgör Storbritanniens regering på något sätt tänka sig att rösta för att behålla jordbruksutgifterna fram till 2013 och efter 2013 på 2013 års nivåer.

Jag anser att det är helt oacceptabelt. Jag anser att det är fel att jordbrukarna ska bli skyddade på ett sätt som ingen annan grupp i samhället blir. Om det är rätt att statstjänstemän ställs inför minskade inkomster så är det rätt att andra i samhället ställs inför samma minskningar. Regeringen i Storbritannien och regeringarna runt om i Europa säger att vi alla sitter i samma båt. Om vi sitter i samma båt måste vi alla gemensamt möta svårigheterna.

 
  
MPphoto
 

  Syed Kamall (ECR).(EN) Herr talman! Jag tror man kan förstå varför de politiska ledarna i Europa när de såg sina krigshärjade länder vid slutet av andra världskriget ville främja livsmedelsförsörjningen och den gemensamma jordbrukspolitiken.

Om man emellertid ser på politiken 60 år senare, låt oss då titta på kostnaden för EU-medborgarna. Låt oss titta på det faktum att medborgarna betalar tre gånger: först skatt för att betala byråkratin, därefter skatt för att betala subventionerna och slutligen högre priser som de måste betala i affärerna. Istället för att tala om att reformera den gemensamma jordbrukspolitiken borde vi väl tänka på att avskaffa den. Om den gemensamma jordbrukspolitiken skrotades skulle effektiva jordbrukare kunna utvecklas. Skattebetalarna skulle kunna få behålla mer av sina pengar och använda de pengarna på ett bättre sätt och konsumenterna skulle kunna få lägre priser.

Det räcker inte med reformer – det är dags att skrota den gemensamma jordbrukspolitiken.

 
  
MPphoto
 
 

  Anneli Jäätteenmäki (ALDE).(FI) Herr talman! Jag röstade för Lyonbetänkandet. Det är balanserat och det garanterar och ser till att människor i hela Europa kan ägna sig åt jordbruk och producera livsmedel. Därmed tryggas livsmedelsförsörjningen för medborgarna.

Det fanns några punkter där jag röstade på ett annat sätt än min grupp, för jag anser att vi i vissa situationer behöver marknadsreglering och intervention. Det behövs för att trygga såväl livsmedelsförsörjningen som en hållbar utveckling.

 
  
  

Betänkande: Cadec (A7-0207/2010)

 
  
MPphoto
 

  Peter Jahr (PPE).(DE) Herr talman! Jag röstade för betänkandet och det var två punkter i det som var särskilt viktiga för mig. Den första är av miljömässigt, socialt och kvalitativt slag. I detta avseende är det viktigt att importerade produkter uppfyller samma krav som produkter som framställs inom EU, för vad tjänar det till att vi tar hand om våra fiskbestånd på ett hållbart sätt om andra handelspartner sedan nästan utrotar bestånden i världshaven?

Den andra aspekten är ekonomisk. Om den andel av konsumtionen som täcks av EU:s produktion bara är 40 procent och fiskbestånden på de globala marknaderna är i farozonen, då är det tydligt att det också i detta avseende finns särskilt goda möjligheter till vattenbruk. Vi bör utveckla denna bransch, ge den vetenskapligt stöd och framför allt organisera den på ett hållbart sätt, för det finns arbetstillfällen inom vattenbruket också och ytterst ett mervärde för EU.

 
  
MPphoto
 

  Inese Vaidere (PPE).(LV) Tack. Detta betänkande betonar att den ekologiska och ekonomiska livsdugligheten i EU:s fiske måste bevaras, däribland en konstant volym av småskaligt fiske i kustvattnen av ett slag som bidrar till att bevara den kulturella identiteten i den berörda regionen, trygga arbetstillfällen i alla produktionsled och tillgången till säkra kvalitetsprodukter. Verkligheten är dessvärre sådan att lettiska fiskare tilldelas så små kvoter och får så lite stöd från EU att det är mer ekonomiskt för oss att skrota båtarna och sluta fiska. Detta är en verkligt tragisk situation där en traditionell sektor i ekonomin håller på att förstöras i ett land med en kustlinje på 550 km. Man skadar det småskaliga fisket som helhet med en EU-politik som stöder industriproducenter med fiskemetoder som ofta är skadliga för miljön. Därför stödde jag detta betänkande som uppmanar till en förändring av den nuvarande situationen.

 
  
MPphoto
 

  Seán Kelly (PPE).(GA) Herr talman! Jag röstade för detta utmärkta betänkande av Alain Cadec och jag var med på debatten i parlamentet tidigare, men det fanns ingen tid för ögonkontaktsförfarandet så därför utnyttjar jag detta tillfälle att säga ett par ord.

För det första är det EU:s främsta skyldighet, särskilt när det gäller fiskeindustrin, att ta hand om sina egna medborgare för de har hållit på med fiske i åratal och deras förfäder i hundratusentals år och de måste skyddas.

För det andra bör produkter som förs in i EU uppnå samma – eller kanske högre – standard som produkter som har sitt ursprung inom EU.

Slutligen måste vi göra mycket mer för att skydda vattenbruket. Det skulle bidra mycket till att lösa detta problem.

 
  
MPphoto
 

  Syed Kamall (ECR).(EN) Herr talman! Jag vill tacka er och hela er stab för ert tålamod. Jag måste säga att när jag först stötte på begreppet CFP trodde jag att bokstaven c i CFP stod för kommunistisk snarare än gemensam fiskeripolitik. Här ser vi faktiskt systemet med central planering, där centrala planerare bestämmer hur mycket fiskarna i varje land får fånga, och precis som kommunismen har det blivit en katastrof. Det har lett till en uttömning av fiskbestånden och allt fler fiskare klagar på den låga kvot som de har tilldelats.

Det är verkligen på tiden att vi drar lärdom av fiskevård och fiskeskydd som haft framgång. Låt oss titta på de äganderättsbaserade systemen på Island och på Nya Zeeland där man, som föregående talare sade, tar hand om kustsamhällena eftersom de får sina rättigheter för alltid och kan sälja, byta bort eller lämna dem efter sig till kommande generationer. Det är naturligtvis den bästa lösningen, för systemet har varit framgångsrikt och har skyddat fisken snarare än systemet med den gemensamma fiskeripolitiken som har varit ett oerhört misslyckande för Europa.

 
  
  

Skriftliga röstförklaringar

 
  
  

Betänkande: Alvaro (A7-0224/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Charalampos Angourakis (GUE/NGL), skriftlig. (EL) Vi röstade mot detta skamliga terroravtal som förser Förenta staternas säkerhetstjänst med personuppgifter om alla invånare i EU inom ramen för ”antiterroristsamarbete”. Kapitalets företrädare i Europaparlamentet som röstade för ”Swift-avtalet” är okunniga om innehållet i det med tanke på att bara ”betrodda” parlamentsledamöter fick läsa den ”konfidentiella” texten, då Europaparlamentet har avvisat avtalet två gånger under de senaste sex månaderna. De övertygades om att Förenta staterna hade garanterat att ”säkerhetstjänsten skulle se till att personuppgifter skyddades”.

Godkännandet av ”terroravtalet” bekräftar att Europaparlamentet förment demokratiskt legitimerar denna djupt reaktionära EU-omfattande politik som kränker vanliga människor. Det spelar dessutom en avgörande roll för att institutionalisera en rättslig ram för statsterrorism och förtryck som stryper åt demokratiska rättigheter och gräsrötternas frihet. Inget ”terroravtal” respekterar gräsrötternas frihet. Dessa åtgärder riktar sig mot folkets kamp och motstånd, deras främsta led, den kommunistiska rörelsen, och de radikala krafter som vägrar att böja sig för det exploaterande kapitalistiska systemets barbari. Så länge som kapitalet och dess politiska ansikte intensifierar åtgärderna för att förtrycka och strypa åt arbetarnas rättigheter samt befästa och trygga sin överlägsenhet, desto större kommer motståndet, olydnaden och den oundvikliga kampen för att störta makten hos monopolen och deras reaktionära sammanslutningar att bli.

 
  
MPphoto
 
 

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. (FR) I februari 2010 vägrade Europaparlamentet att underteckna ett avtal mellan EU och Förenta staterna om överföring av finansiella uppgifter och krävde att förhandlingarna skulle återupptas. I dag har villkoren i detta avtal förbättras avsevärt i EU-medborgarnas intresse. Denna gång röstade jag därför för avtalet, särskilt då åtgärder vidtas för att ett helt europeiskt datautvinningssystem ska inrättas på lång sikt. Detta avtal är därför en tillfällig lösning som gör det möjligt för EU och Förenta staterna att bekämpa terrorismen, men det kan inte anses som definitivt.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Luc Bennahmias (ALDE), skriftlig. (FR) Jag bestämde mig för att lägga ned min röst på avtalet mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater om överföring av bankuppgifter genom Swift för att bekämpa terrorism. Avtalet är ett viktigt steg framåt jämfört med den föregående versionen. Efter att ha protesterat lyckades Europaparlamentet utverka ett antal garantier som stärker dataskyddet och rättigheterna för de personer som berörs.

Trots det anser jag att valet av Europol som den myndighet som ska ansvara för överföringen av uppgifterna är olämplig. Europol är inte någon självständig myndighet utan ett polisorgan som jag betvivlar är i stånd att opartiskt övervaka att de amerikanska myndigheterna följer bestämmelserna när de gäller förfrågningar om överföring. Med tanke på att de personuppgifter som överförs är mycket känsliga kunde jag inte rösta för detta avtal.

 
  
MPphoto
 
 

  Mara Bizzotto (EFD), skriftlig. (IT) Det är ett faktum att ingen tar sin trygghet eller fysiska säkerhet för given efter den 11 september 2001. Svårigheten med alla åtgärder för att återupprätta förtroendet bland européerna är därför skyddet av personuppgifter. Det är mycket viktigt att se till att sådana uppgifter fortsätter att vara privata, men att bearbeta dem – särskilt om det gäller finansiella uppgifter – är ett viktigt sätt att bekämpa internationell terrorism. Jag röstade därför för Alexander Alvaros betänkande om avtalet som fastställer villkoren för hur Förenta staternas finansdepartement från och med den 1 augusti kommer att kunna få tillgång till finansiella uppgifter från omkring 8 000 institut och banker i 200 länder genom Society for Worldwide Interbank Financial Telecommunication (Swift). Med tanke på de nödvändiga skyddsåtgärderna, t.ex. möjligheten för EU-medborgare att inge ett administrativt överklagande och behandlas på samma sätt som amerikanska medborgare samt kraftåtgärderna mot datalagringstiden, är samarbetet mellan EU och Förenta staterna i detta fall ett bra bevis för globaliseringens negativa effekter.

 
  
MPphoto
 
 

  Emine Bozkurt (S&D), skriftlig. (NL) Delegationen från PvdA (det nederländska arbetarpartiet) i Europaparlamentet stöder detta avtal med förhoppningen att vi inom överskådlig framtid får se ett slut på massöverföringen av uppgifter som rör EU-medborgare. I avtalet fastslås att EU ska utveckla ett eget system för att samla in och sammanställa bankuppgifter. Det kommer att göra det möjligt att individualisera överföringarna. Genom att själva övervaka uppgifterna kommer vi att få bättre möjligheter att skydda våra medborgares rättigheter. Europeiska kommissionen kommer att lägga fram ett förslag om detta inom ett år och vi bör kunna genomföra ett eget sådant system inom tre år. Från och med då kommer frågan om ömsesidighet att bli relevant. Våra europeiska övervakare i Förenta staterna kommer dagligen att kunna kontrollera vad som händer med alla europeiska bankuppgifter. Europol kommer att få i uppgift att granska och godkänna förfrågningarna från Förenta staterna. Efter påtryckningar från Europaparlamentet kommer det avtal som vi redan har slutit att ses över. Alla våra önskemål har inte tillgodosetts, men det vi har uppnått är en garanti att Förenta staterna inte kommer att kunna snoka i våra uppgifter hur som helst. Det nya avtalet är en kompromiss mellan att skydda privatlivet och garantera säkerheten. Under tiden förblir kampen mot terrorismen vår viktigaste angelägenhet.

 
  
MPphoto
 
 

  Françoise Castex (S&D), skriftlig. (FR) Jag röstade för Alvarobetänkandet angående det nya Swift-avtalet som fastställer villkoren för överföring av vissa banguppgifter lagrade av Swift till Förenta staternas finansdepartement som ett led i kampen mot terrorism. Genom att använda den nya makt som parlamentet fått sedan ikraftträdandet av Lissabonfördraget har vi tvingat kommissionen att återuppta förhandlingarna om ett mer balanserat avtal med Förenta staterna. Även om detta avtal är tillfredsställande skulle vissa punkter fortfarande ha kunnat förbättras. Dagens positiva omröstning innebär inte att amerikanerna får helt fria händer. Parlamentet kommer att fortsätta att vara ytterst vaksamt under de kommande månaderna, särskilt beträffande åtgärderna för att ändra Europols befogenheter, tillsättandet av den oberoende myndigheten i Washington och inrättandet av ett europeiskt program för att spåra finansiering av terrorism (TFTP).

 
  
MPphoto
 
 

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. (PT) Jag röstade för det nya Swift-betänkandet eftersom vi har träffat överenskommelser med Europeiska rådet och Förenta staterna om skyddsåtgärder som inte fanns i det avtal som lades fram för Europaparlamentet för fyra månader sedan. Detta avtal om överföring av bankuppgifter till Förenta staterna fastställer att EU måste utveckla ett system för att undvika all massöverföring av uppgifter, vilket inte fastställdes i det föregående avtalet.

 
  
MPphoto
 
 

  Nikolaos Chountis (GUE/NGL), skriftlig. (EL) Jag röstade mot betänkandet om överföring av bankuppgifter från EU till Förenta staterna av samma skäl som jag och min grupp opponerade oss mot det tidigare försöket att införa detta avtal, trots alla ”tekniska” förbättringar som gjorts genom betänkandet. Europaparlamentet bör inte godkänna Europeiska kommissionens avtal om att överlämna personuppgifter till Förenta staternas regering och säkerhetstjänst under förevändning att ”bekämpa terrorism”. Jag är emot kommissionens krav på att överföra information i allmänhet om finansiella transaktioner till Förenta staterna, eftersom det kränker respekten för personuppgifter och detta handlar om information och material som kommer att användas, utan någon grundläggande kontroll, av Förenta staternas säkerhetstjänst för deras egna syften.

 
  
MPphoto
 
 

  Derek Roland Clark (EFD), skriftlig. (EN) UKIP röstade i dag mot Alvarobetänkandet. Vi vill inte ge EU större makt över personuppgifter eftersom det kommer att leda till en allvarlig kränkning av den personliga integriteten. Konfidentiella och privata finansiella uppgifter tillhör de enskilda medborgarna, inte EU eller Europaparlamentet.

Vi motsätter oss helt och hållet spridningen av terrorism, men personlig sekretess bör skyddas om det inte föreligger någon misstanke om brott. Om Storbritannien ska ingå ett avtal med Förenta staterna måste det vara fullständigt ömsesidigt och inte i princip helt ensidigt, som det avtal EU har undertecknat. Det är en fråga som nationella regeringar ska besluta om, inte Europaparlamentet.

 
  
MPphoto
 
 

  Carlos Coelho (PPE), skriftlig. – (PT) I februari röstade jag mot avtalet eftersom det kränkte principerna om nödvändighet och proportionalitet såväl som integriteten och säkerheten hos europeiska finansiella uppgifter. Det nya avtalet är bättre än det föregående. Vissa förbättringar har gjorts, t.ex. att terrorism definieras snävare, att uppgifter som rör det gemensamma eurobetalningsområdet (Sepa) inte ska överföras, att en övervakningsmekanism införs och att den europeiska allmänhetens rättigheter erkänns. I avtalet tillåts dock alltjämt massöverföring av data (bulkdata). Valet av Europol är felaktigt. Europol är varken en rättslig myndighet eller en dataskyddsmyndighet. Man kan endast ge Europol nya uppgifter genom att förändra den rättsliga grunden, tillsammans med parlamentet. Ordalydelsen i artikel 20 i avtalet leder till att olika rättigheter som bara har övervägts på parlamentets begäran inte erkänns i lika stor utsträckning. Jag ser fram emot att kommissionen lägger fram ett initiativ om ett inrättande av ett EU-program för att spåra finansiering av terrorism och jag förväntar mig att det kommer att leda till en stabilare lösning som innebär att framtagning av uppgifter enbart tillåts inom EU. Av alla dessa anledningar beslutade jag mig för att lägga ned min röst eftersom jag alltjämt inte samvetsgrant kan hålla med om att avtalet är godtagbart.

 
  
MPphoto
 
 

  Mário David (PPE), skriftlig. (PT) Kampen mot terrorism bör prioriteras av EU. Förebyggande samarbete med Förenta staterna inom detta område, det vill säga angående information och utbyte av data, är mycket viktigt för att bekämpa terrorismen, för att förhindra framtida attentat och för att garantera den europeiska allmänhetens säkerhet. Därför röstade jag för de åtgärder som föreslås i betänkandet. De ändringar som har gjorts i avtalet speglar inte bara majoriteten av de betänkligheter som parlamentet framförde då det förkastade avtalet den 11 februari utan också behovet av proportionalitet i uppgiftshanteringen, det vill säga när det gäller behandling, lagring och påföljande radering av uppgifter. Jag betonar också de förstärkta garantier som det nya avtalet ger de europeiska medborgarna när det gäller dataskydd, det vill säga rätten att överklaga juridiska och administrativa beslut, rätten till insyn och tillhandahållande av information till de berörda medborgarna och definitionen av tillämpningsområdet, som endast omfattar verksamhet med direkt anknytning till terrorism eller finansiering av terrorism.

 
  
MPphoto
 
 

  Marielle De Sarnez (ALDE), skriftlig. (FR) För sex månader sedan försvarade parlamentet de grundläggande rättigheterna genom att förkasta avtalet mellan EU och Förenta staterna om överföring och behandling av bankuppgifter – det så kallade Swift-avtalet. Tack vare parlamentsledamöterna och framför allt vår grupp utarbetades en ny version. Den innehåller stora underliggande förbättringar, bland annat att massöverföringar av data upphör. Därmed kommer enskilda medborgares rättigheter att skyddas mer samtidigt som vikten av att spåra finansiella uppgifter i kampen mot terrorism erkänns. Därför valde jag att rösta för det nya avtalet. Jag kommer dock även fortsättningsvis att vara mycket uppmärksam på följande punkter: de europeiska dataskyddsmyndigheternas befogenheter och valet av Europol som kontrollmyndighet, effektiviteten hos ”rätten till rättslig prövning” för personer vars rätt till privatliv har kränkts samt kontrollen och bedömningen av huruvida de uppgifter som överförs till de amerikanska myndigheterna är relevanta.

 
  
MPphoto
 
 

  Anne Delvaux (PPE), skriftlig. (FR) Jag röstade för ingåendet av det nya avtalet mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater om behandling och överföring av uppgifter om finansiella betalningsmeddelanden från Europeiska unionen till Förenta staterna i enlighet med programmet för att spåra finansiering av terrorism eftersom jag anser att det nya förslag som kommissionen har lagt fram innehåller bättre garantier för medborgarna, framför allt när det gäller dataskydd. Jag anser att vid alla överföringar av europeiska personuppgifter till ett tredjeland i säkerhetssyfte bör man respektera de processrättsliga garantierna och rätten till försvar samt följa tillämplig nationell och europeisk lagstiftning om dataskydd.

För några månader sedan var den första versionen av avtalet för otydlig och den innehöll inte heller liknande garantier. Därför röstade vi nej. I dag är jag nöjd med att man har tagit hänsyn till våra förslag på förbättringar, däribland införandet av ett liknande system för utbyte på europeisk nivå och garantin att uppföljande kontroller kommer att anförtros europeiska tjänstemän som måste kunna motsätta sig framtagning av uppgifter på amerikanskt territorium.

 
  
MPphoto
 
 

  Ioan Enciu (S&D), skriftlig. (EN) Jag stödde avtalet mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater om behandling och överföring av uppgifter om finansiella betalningsmeddelanden från Europeiska unionen till Förenta staterna i enlighet med programmet för att spåra finansiering av terrorism. Tack vare de stora insatserna från föredraganden och ledamöterna i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor innehåller det nuvarande avtalet avsevärda förbättringar jämfört med den förra versionen. Artikel 2 om inrättandet av en rättslig och teknisk ram för framtagning av uppgifter inom EU är mycket viktig för att man i framtiden ska kunna bekämpa terrorismen samtidigt som man värnar om medborgarnas grundläggande rättigheter till skydd av personuppgifter. Kommissionen bör genomföra denna uppgift på snarast möjligt. Införandet av artikel 2 i avtalet gör det möjligt att avsevärt minska mängden bulkdata som skickas iväg utanför EU:s gränser för att analyseras. Artiklarna 15 och 16 ger medborgarna ökad tillgång till rättslig prövning och ökad insyn.

 
  
MPphoto
 
 

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstade för betänkandet om Swift-avtalet om överföring av bankuppgifter till Förenta staterna eftersom jag anser att det avtal som förhandlades fram med rådet och Förenta staterna numera innehåller garantier om skydd av medborgarnas uppgifter och undanröjer möjligheten till överföring av rådata till tredjeländer. Det är ett viktigt avtal i kampen mot terrorism och det kommer att medföra att de europeiska medborgarnas grundläggande rättigheter skyddas.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Fenomenet terrorism och de ökade konsekvenser den har kommit att få för det europeiska samhället leder till påfrestningar på grundläggande värden som respekten för privatlivet och behovet av att skydda den kollektiva säkerheten.

I detta sammanhang fördömdes avtalet mellan EU och Förenta staterna om databehandling nyligen av parlamentet som ansåg att det inte var tillräckligt. Den nya versionen är en förbättring av den förra. Jag hoppas att avtalet motiverar antagandet och att parterna vet hur de ska tolka bestämmelserna korrekt så att man kan förhindra och bekämpa terroristernas ekonomiska verksamhet.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) Framstegen i processen är ett bevis på förtjänsterna av och fördelarna med institutionellt samarbete när det gäller att framgångsrikt befästa den europeiska integrationen. Efter de betänkligheter och rekommendationer som parlamentet tagit upp uppnåddes ett balanserat avtal med Förenta staterna om överföring och behandling av uppgifter om finansiella betalningsmeddelanden, framför allt med tanke på att detta är en del av programmet för att spåra finansiering av terrorism. Jag vill betona att man har infört garantier för skydd av medborgarnas rättigheter och villkor för alla påföljande överföringar till tredjeländer samtidigt som man har förhindrat otillbörlig användning av information och företagsspioneri. Man har också sett till det finns möjlighet att rätta till dataöverföring som i efterhand visar sig vara otillbörlig. Genom avtalet garanteras en bättre reglering av förfarandena och ett samarbete som är användbart och gynnsamt för de institutionella förbindelserna med Förenta staterna.

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Det är oacceptabelt att fyra månader efter att parlamentet förkastade Swift-avtalet har parlamentet och rådet kommit överens med de amerikanska myndigheterna om att ingå ett avtal som inte garanterar säkerhet eller privatliv, under förevändningen att bekämpa terrorism. Det är olyckligt att majoriteten av parlamentet har röstat för avtalet.

Det råder stor osäkerhet kring utbyte och tillgång till databaser, vare sig det gäller amerikanska myndigheter eller EU-organ, vilket kan leda till okontrollerbara risker. Brottslingar och oskyldiga, misstänkta och icke misstänkta kommer alla att ingå i en process utan några garantier för att den är ändamålsenlig, vilket har visats.

Genomförandet av avtalet innebär, som vi tidigare påpekat, att man bevarar bristfälliga åtgärder som vidtas som en del av den så kallade kampen mot terrorismen i syfte att kränka rättigheterna.

Vi stöder behovet av att bekämpa alla former av kriminalitet men detta bör först och främst ske genom att man inriktar sig på grunden till och förebyggandet av dessa fenomen i stället för på otydliga säkerhetsåtgärder som kränker de medborgerliga friheterna och medborgarnas grundläggande rättigheter och garantier och ytterligare försvagar vår demokrati.

Vi accepterar inte att frihet byts ut mot högre säkerhet eftersom vi i så fall kommer att förlora båda i slutändan. Vi stöder i stället ett säkrare samhälle med långtgående demokratiska rättigheter och friheter.

 
  
MPphoto
 
 

  Evelyne Gebhardt (S&D), skriftlig. (DE) Kampen mot terrorismen kräver internationellt samarbete som regleras genom avtal. Dessa avtal får dock inte urholka de grundläggande medborgerliga rättigheterna i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. I modern tid omfattar dessa rättigheter också dataskydd, vilket inte garanteras tillräckligt i Swift-avtalet som har förhandlats fram med Förenta staterna. Bekämpningen av terrorismen får inte bli en ursäkt för otillräckligt dataskydd. Andra allvarliga brister i avtalet är t.ex. kontrollen av bankdata utan rättsligt bemyndigande, den långa lagringsperioden för uppgifter, som bryter mot den tyska grundlagen, samt de bristfälliga möjligheterna för människor att försvara sig i domstol mot orättvis uppgiftsanvändning. Det handlar om allvarliga brott mot de grundläggande rättigheterna. EU har inte rätt att otillbörligen kringgå befintliga grundläggande rättigheter. Därför förkastar jag alltjämt Swift-avtalet.

 
  
MPphoto
 
 

  Sylvie Goulard (ALDE), skriftlig. (FR) I dag röstade jag efter noggrant övervägande för det ändrade Swift-avtalet. Kompromissen är givetvis inte perfekt men vi måste kombinera kraven på att bekämpa terrorismen med respekt för de medborgerliga fri- och rättigheterna.

Eftersom det handlar om en så känslig fråga som skyddet av personuppgifter skulle jag ha velat ha ännu strängare regler, framför allt när det gäller följande punkter: att bevilja en oberoende myndighet – inte Europol – ansvaret för att kontrollera att ansökningarna är förenliga med bestämmelserna eller att de personer vars rättigheter har kränkts får ersättning.

I solidaritet med min politiska grupp, som vi bör tacka för kampen i februari och därmed för många av de framsteg som har gjorts, beslutade jag mig för att stödja avtalet. Tillsammans med mina kolleger kommer jag att vara mycket uppmärksam på Förenta staternas genomförande av villkoren i avtalet men jag kommer också noggrant kontrollera rådets och kommissionens åtaganden. Om löften bryts kommer jag att förespråka att avtalet upphävs vid översynen.

 
  
MPphoto
 
 

  Nathalie Griesbeck (ALDE), skriftlig. (FR) Jag har noggrant följt förhandlingarna mellan EU och Förenta staterna om Swift-avtalet efter att det senast förkastades, tack vare gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa. Sedan februari har parlamentet resolut utövat sina nya befogenheter och därmed kunnat göra stora framsteg och erhålla ytterligare garantier, nämligen ”tvåspårsstrategin” som stöddes av vår grupp, regelbundna översyner av avtalet, en inledande bedömning om sex månader, en framstegsrapport efter tre år, rätt till tillgång och till rättelse, möjlighet att stoppa överföringar av vissa uppgifter, översyn av uppgiftsframtagning av en europeisk myndighet i Förenta staterna och så vidare. Även om stora framsteg har gjorts är avtalet dock inte perfekt, tvärtom finns det många brister i det. Efter ett noggrant övervägande bestämde jag mig dock för att rösta för det nya avtalet eftersom kampen mot terrorism kräver en rättslig ram och eftersom vi är på väg mot ett framtida EU-system för kontroll av dataöverföring, vilket gör det möjligt att ta fram uppgifter i EU. Från och med nu är det upp till EU-institutionerna att utöva strikt och noggrann kontroll av genomförandet av villkoren i avtalet.

 
  
MPphoto
 
 

  Matthias Groote och Bernhard Rapkay (S&D), skriftlig. (DE) Den tyska socialdemokratiska (SPD) delegationen i parlamentet är positiv till bekämpning av internationell terrorism och ett så beslutsamt och ändamålsenligt varaktigt skydd av personuppgifter som möjligt. Eftersom det är mycket viktigt med dataskydd fattade inte SPD-delegationen sitt beslut lättvindigt. Efter långt och noggrant övervägande kan vi nu dock rösta för avtalet. Socialdemokraterna har lyckats med att sörja för inrättandet av permanent EU-övervakning av uppgiftsframtagningen direkt på plats i det amerikanska finansdepartementet – däribland möjligheten att stoppa uppgiftsframtagningen. För oss var den viktigaste prioriteringen att begränsa massöverföringen av data. Sepa-data omfattas inte av avtalet. De flesta överföringarna berörs inte alls. Den femåriga lagringsperioden ska ses över varje år och data som inte behövs ska raderas dessförinnan. Dessutom föreskrivs en årlig översyn av respekten för alla standarder för dataskydd. Även om vi hade föredragit att den övervakande rollen och överföringen av data anförtroddes en rättslig myndighet bör Europol genomföra sin uppgift att godkänna dataöverföringen, enligt avtalet, under noggrann kontroll från EU. Även om Europol har ett tillförlitligt system för dataskydd bör det anpassas till Lissabonfördraget så att Europol kan genomföra sina uppgifter under fullständig demokratisk kontroll.

 
  
MPphoto
 
 

  Sylvie Guillaume (S&D), skriftlig. (FR) Jag röstade för Alvarobetänkandet om avtalet mellan EU och Förenta staterna om behandling och överföring av uppgifter om finansiella betalningsmeddelanden för att bekämpa terrorism eftersom jag anser att avtalet numera skapar en balans mellan säkerhetsmålen inom kampen mot terrorismen och frihetsmålen inom skyddet av medborgarnas privatliv.

Till skillnad från det Swift-avtal som lades fram i februari och som jag röstade mot skyddas personuppgifter mer i det aktuella avtalet. Medborgarna kommer att ges rätt till tillgång och rättning av uppgifter som rör dem. Deras rätt till administrativ och juridisk prövning garanteras och flera begränsningar och restriktioner angående dataöverföring har införts.

Parlamentet bör likväl fortsätta att vara uppmärksamt när det gäller ändringen av Europols befogenheter. Europol ansvarar för kontrollen av överföringarna såväl som det framtida införandet av ett EU-program för att spåra finansiering av terrorism.

 
  
MPphoto
 
 

  Olle Ludvigsson och Marita Ulvskog (S&D), skriftlig. Den socialdemokratiska partigruppen har tillsammans med spanska ordförandeskapet lyckats förhandla fram förbättringar av avtalet om bankdatautbyte med Förenta staterna. Mängden bankdata som överförs har begränsats (överföring av data för transaktioner inom EU ska inte ske), och personal utsedd av EU ska i realtid granska och godkänna överföringarna.

Även om vissa framsteg har gjorts i förhandlingarna, kvarstår det grundläggande problemet med så kallade bulköverföringar av bankdata. Detta innebär att oskyldiga medborgares data kommer att fortsätta att överföras till amerikanska myndigheter, vilket vi svenska socialdemokrater inte kan acceptera. Vidare ser vi allvarliga brister, både rättsligt och praktiskt, med att låta Europol vara den myndighet som ska övervaka överföringarna.

Vi har av dessa skäl därför valt att inte rösta för avtalet med Förenta staterna om överföring av bankdata.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (S&D), skriftlig. (EN) Med anledning av de eftergifter och villkor som EU har fått igenom när det gäller Swift-avtalet om utbyte av finansiella data stöder jag gladeligen numera avtalet. Jag är framför allt nöjd med att vår grupp hjälpte till att få igenom garantier om förbud mot stickprovskontroller, direkt översyn av programmet av en EU-tjänsteman och årliga bedömningar av lagringsperioderna för data. Den fortsatta kontrollen av avtalet kommer dock att vara mycket viktig för att se till att villkoren förblir acceptabla för parlamentet och för de europeiska medborgarna.

 
  
MPphoto
 
 

  Clemente Mastella (PPE), skriftlig. (IT) Jag röstade för betänkandet eftersom jag anser att man bör stödja avtalet som förhandlats fram mellan kommissionen och Förenta staterna samt att det är ett tecken på stor ansvarskänsla.

Överföringen av personuppgifter är en mycket känslig fråga i EU, i och med de smärtsamma erfarenheterna av totalitära regimer som i alltför stor utsträckning och på ett felaktigt sätt använde dessa uppgifter. Genom det nya avtalet kommer det att vara tillåtet att överföra en viss mängd data till de amerikanska myndigheterna, förutsatt att överföringen är förenlig med de stränga reglerna om skydd av personuppgifter, vilket vi parlamentsledamöter är skyldiga att kontrollera. Informationen får endast användas om den bedöms vara viktig för genomförandet av undersökningar i kampen mot terrorismen. De amerikanska myndigheterna måste lägga fram tillfredsställande bevis för att få tillgång till den.

Det nya avtalet är en seger för alla EU-institutioner och framför allt för parlamentet. Våra krav på ökat skydd av EU-medborgarnas privatliv har uppfyllts genom en dubbel garanti för dessa medborgare: för det första fullständig insyn i hur deras uppgifter hämtas och används och för det andra korrekta överklagandeförfaranden för att se till att deras privatliv skyddas. Det är tillfredsställande garantier som kommer att innebära att dessa två krav – säkerhet och skydd av privatliv – kan uppfyllas och skyddas.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig. (FR) Jag röstade mot betänkandet. Det är liktydigt med att godkänna Förenta staternas inblandning i EU med hjälp av organ som Swift. I det stöder man möjligheten till överföring av personuppgifter om alla medborgare till Förenta staterna. Så brett är nämligen det tillämpningsområde som har fastställts i avtalet mellan rådet och Förenta staterna. Man efterlyser inte några verkliga garantier för uppgiftsskydd eller möjligheter till rättslig prövning. Betänkandet och det avtal som ratificeras genom det är en symbol för att EU har förslavats av den amerikanska imperialismen.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Kampen mot terrorismen är en angelägenhet för EU och för resten av den demokratiska världen. Varje mekanism som kan bidra till att upptäcka eventuella angrepp är oumbärlig för att denna kamp ska lyckas. Swift-avtalet är ett mycket mäktigt vapen i kampen mot terrorismen, eftersom det ger tillgång till privilegierad finansiell information om finansiella överföringar mellan länderna. Omförhandlingen av avtalet med Förenta staterna är en möjlighet för EU att effektivt bidra till att upptäcka nya terrorister och potentiella attentat. Just nu är samarbetsviljan stor på den amerikanska sidan och man försöker få till stånd ett avtal som effektivt skyddar överförda uppgifter och erbjuder största möjliga ömsesidighet. Det resolutionsförslag som antogs i dag är en bra startpunkt för de svåra förhandlingar som väntar med Förenta staterna.

 
  
MPphoto
 
 

  Willy Meyer (GUE/NGL), skriftlig. (ES) Jag röstade återigen mot Swift-avtalet om behandling och överföring av europeiska bankdata till Förenta staterna under förevändningen att terrorismen ska bekämpas eftersom jag anser att Förenta staternas begäran är oacceptabel samt att den är ett hot mot de europeiska medborgarnas friheter och rättigheter. Genom förslaget har de mest konservativa krafterna försökt att helt och hållet prisge oss åt Förenta staternas intressen utan att ägna en tanke åt medborgarnas säkerhet och rätt till privatliv. Parlamentet kan inte tillåta att EU-medborgarnas rättigheter och friheter inskränks under förevändningen att terrorismen ska bekämpas.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) Dataskyddet i Swift-avtalet är ingenting annat än en bluff. Att lagra obegränsade datapaket under en så lång tidsperiod utan några rättsliga åtgärder strider mot vår bild av en modern stat grundad på rättsstatsprincipen. Att den europeiska polismyndigheten Europol – som har ett egenintresse i uppgifterna för bekämpningen av terrorismen – ska övervaka att reglerna om dataskydd följs och att det verkligen föreligger misstanke om terrorism är som att sätta vargen att vakta fåren. Dessutom är idén om att kommissionsledamöterna med ansvar för dataskydd, som ofta har visat sig sakna inflytande, kan få till stånd en blockering eller en radering i Förenta staterna minst sagt skrattretande. En ökning av dataskyddet är inte inom synhåll och därför röstade jag tydligt nej till Swift-avtalet.

 
  
MPphoto
 
 

  Claudio Morganti (EFD), skriftlig. (IT) Jag röstade för Alvarobetänkandet eftersom jag anser att det är viktigt att bekämpa terrorismen. Terrorismen är ett hot och som sådant måste den bekämpas. Förenta staterna är en viktig partner i denna kamp. Vi behöver samarbeta med dem för att upptäcka och stoppa all möjlig finansiering, vilket är vad som verkligen håller terroristerna uppe.

 
  
MPphoto
 
 

  Franz Obermayr (NI), skriftlig. (DE) Under förevändningen att bekämpa terrorismen överförs bankdata för ärliga europeiska medborgare i klump till Förenta staterna. Det hopkokade Swift-avtalet bidrar knappast till att förändra situationen. Vi kan inte lova våra medborgare tillräckligt dataskydd eftersom: – Känsliga uppgifter masslagras i stället för att enbart lagras i enskilda fall då det finns anledning till misstanke. – Uppgifterna lagras godtyckligt under hela fem års tid. – Europol ska se till att dataskyddet respekteras, trots att myndigheten har ett egenintresse i dessa uppgifter. Det verkställande organet kontrollerar följaktligen sig själv – menar man verkligen att det är ett oberoende kontrollorgan? – EU-medborgare vars rättigheter har kränkts har i själva verket inte någon möjlighet att framgångsrikt vidta rättsliga åtgärder. Medborgarna tvingas först bära kostnaden för att inleda rättsprocesser i Förenta staterna! Det som först firades som en framgång för parlamentet i februari har nu blivit ett fiasko. Till och med föredraganden erkänner att han inte är helt nöjd. Betänkandet leder inte till verkligt, effektivt dataskydd och därför bör det förkastas.

 
  
MPphoto
 
 

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. (IT) I det slutgiltiga avtalet uppfylls majoriteten av parlamentets krav och därmed skyddas EU-medborgarnas säkerhet och privatliv samtidigt som rättsligt bindande lösningar på de analyserade problemen garanteras. Avtalet markerar också en ny fas för parlamentets befogenheter genom att det garanterar europeisk demokratisk kontroll av internationella avtal. Förutom förbättringarna i avtalet har rådet och kommissionen ingått ett rättsligt bindande åtagande att inrätta en rättslig och teknisk ram som möjliggör uppgiftsframtagning på EU:s territorium. Detta åtagande kommer på medellång sikt att medföra att massöverföringen av data till de amerikanska myndigheterna upphör. Inrättandet av ett EU-system för framtagning av uppgifter är en mycket viktig förbättring eftersom fortsatt massöverföring av data är en avvikelse från de principer som EU:s lagstiftning och praxis grundas på.

 
  
MPphoto
 
 

  Georgios Papanikolaou (PPE), skriftlig. (EL) Jag röstade för det nya Swift-avtalet under dagens plenarsammanträde i parlamentet. Det är ett mycket viktigt avtal som syftar till att sätta stopp för terrorismen och den organiserade brottsligheten genom att bekämpa olaglig finansiering. Det är viktigt att man också ser till att EU-medborgarnas personuppgifter skyddas i det nya avtalet. I det tas behovet av att skapa ett EU-program för att spåra finansiering av terrorism (TFTP) upp. Det är ett åtagande som bör genomföras inom fem år. Därför är parlamentet, rådet och kommissionen skyldiga att omedelbart fortsätta med genomförandet av åtagandet så att EU får bättre instrument för att skydda medborgarnas säkerhet inom en snar framtid

 
  
MPphoto
 
 

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. (PT) Jag röstade för betänkandet eftersom jag är positiv till det avtal som har uppnåtts och eftersom jag vill uppfylla min plikt och mitt ansvar att stödja det avtal som har förhandlats fram mellan EU och Förenta staterna. Vi är medvetna om att det krävs en balans mellan respekten för den enskilda individens privatliv och behovet att garantera kollektiv säkerhet, men terrorismen, som många européer upplever varje dag, kräver extraordinära åtgärder. Jag anser att jag bör nämna att eftersom jag är engagerad i den interna valprocessen i mitt nationella parti, Partido Social Democrata, kunde jag inte rösta för det föregående avtalet som planerat. Jag är medveten om att denna fråga är känslig i Europa, på grund av att människor har erfarenhet av totalitära regimer som, utan någon legitimitet, inkräktade på medborgarnas privatliv. Det är inte fallet här. Vi bekämpar legitimt terrorismen på nya, mer innovativa sätt, vilket är det enda sättet att garantera att EU-medborgarnas grundläggande friheter skyddas. Det nuvarande avtalet möjliggör överföringen av bankdata samtidigt som verkliga garantier för säkerhet och privatliv införs. Stränga regler för skydd av personuppgifter fastställs och för att få tillgång till dessa utgifter krävs det att man lägger fram bevis för att de behöriga myndigheterna genomför en undersökning för att bekämpa terrorismen.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Att en majoritet av parlamentet har antagit det nya Swift-avtalet är ett nederlag för förhandlingarna om ett bindande skydd av de grundläggande rättigheterna i internationellt säkerhetssamarbete. Vissa förbättringar har gjorts jämfört med det första utkastet men massöverföringarna av uppgifter utan inledande misstanke och de alltför långa lagringsperioderna för uppgifterna kritiseras alltjämt hårt. Den stora koalitionen av konservativa, socialdemokrater och liberaler har därför accepterat lägre standarder än den befintliga rättsstatsprincipen och vi risker att få en förordning som bryter mot EU-lagstiftningen. Vi gröna motsätter oss följaktligen det nya avtalet och eftersom vi är en framstegsvänlig kraft strävar vi efter ett starkare skydd av privatliv och av rättstatsprincipen i transatlantiskt samarbete.

I egenskap av parlamentets föredragande för det omfattande avtalet om dataskydd som kommissionsledamoten med ansvar för rättvisa, Viviane Reding, har planerat kommer jag personligen tillsammans med den amerikanska administrationen och den amerikanska kongressen utarbeta bindande regler inom området. Därför är det verkligen ledsamt att parlamentet har försvagat sitt inflytande på Förenta staterna genom att godkänna Swift-avtalet i dag. En verklig förändring när det gäller bindande skydd av grundläggande rättigheter i kampen mot terrorism kräver stort mod och stora insatser.

 
  
MPphoto
 
 

  Angelika Werthmann (NI), skriftlig. (DE) Jag vill inte att min röst mot det nya avtalet ska ses som ett ”nej” till kampen mot terrorism. Alla terroristhandlingar måste förhindras och fördömas så kraftfullt som möjligt. Å andra sidan har vi skyddet av medborgarnas rättigheter. Medborgarnas rättigheter är inte en självklarhet – vi har kämpat för dem. Jag är övertygad om att om diskussionen om avtalet hade varit längre hade det lett till att båda sidor – Förenta staterna och Europa – hade kunnat uppnå ett helt tillfredsställande resultat.

 
  
  

Betänkande: Brok (A7-0228/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Charalampos Angourakis (GUE/NGL), skriftlig. (EL) Det grekiska kommunistpartiet röstade mot de konservativas, socialdemokraternas och liberalernas resolutionsförslag om hur den europeiska avdelningen för yttre åtgärder ska organiseras och arbeta, eftersom det grundas på det bakåtsträvande ”Lissabonfördraget”. Genom det genomförs åtgärder som syftar till att militarisera EU (civil-militär kommitté, centrum för krishantering, satellitcentrum, militär kommitté, Europaarmé, Eulex osv.) för att tillämpa Förenta staternas krigsförebyggande strategi. Det är ett verktyg för Natostrategin och för krig. Det ger EU rätt att delta i militära och civila interventioner under förevändningen att man ska bekämpa terrorismen, till och med inom medlemsstaterna. Europeiska avdelningen för yttre åtgärder begränsar ytterligare medlemsstaternas etnokratiska suveräna rättigheter genom att ge EU ansvar för nästan alla av medlemsstaternas politikområden. Det kommer att vara ett verktyg för att tillämpa EU-lagstiftningens företräde framför medlemsstaternas nationella lagstiftningar. Det förstärker EU:s imperialistiska interventionsmekanismer och förtryckarmekanismer (Frontex osv.) och skapar nya (som en europeisk åklagarmyndighet). Vi fördömer parlamentets, kommissionens, ordförandeskapets och den höga representantens oacceptabla, lömska praxis att dölja de växande motsättningarna mellan de stora imperialistmakterna.

 
  
MPphoto
 
 

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. (FR) Jag stödde den kompromiss som förhandlades fram av mina kolleger Elmar Brok och Guy Verhofstadt med den höga representanten, rådet och kommissionen och därmed också inrättandet av europeiska avdelningen för yttre åtgärder (EEAS). Kompromissen är ett resultat av omfattande förhandlingar och enligt min mening är den i nuläget tillfredsställande och balanserad. Den gör det möjligt för parlamentet att förstärka sina befogenheter och bevara gemenskapsmetoden. Främst av allt var det i dag nödvändigt att se till att EEAS genomförs snarast för att ge utrymme för utnämningar och komma ifrån det otillfredsställande system som har tillämpas under de senaste månaderna.

 
  
MPphoto
 
 

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. (LT) Förhandlingarna om inrättandet av ett enda oberoende EU-organ, i enlighet med bestämmelserna i Lissabonfördraget, går mot sitt slut. Jag hoppas att rådet kommer att följa överenskommelsen och att beslutet om europeiska avdelningen för yttre åtgärder (EEAS) kommer att antas i slutet av juli. Vi bör se till att EEAS inleder sitt arbete så snart som möjligt och att dess verksamhet bidrar till att utforma en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik på hög nivå och därmed att se till att EU:s yttre åtgärder är konsekventa samt att EU:s roll på världsarenan stärks. Parlamentet bör sträva efter att förstärka den parlamentariska kontrollen genom att genomföra en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik och aktivt inrätta lagstiftning, utarbeta budgeten samt bevilja ansvarsfrihet. Vi bör se till att EEAS arbete grundas på principen om budgetneutralitet och att vi undviker dubbelarbete beträffande EEAS uppgifter, funktioner och resurser med andra institutioner. Dessutom måste vi lösa ansvars- och redovisningsfrågan både när det gäller användningen av medel från EU-budgeten och fördelningen av befogenheter.

 
  
MPphoto
 
 

  Elena Băsescu (PPE), skriftlig. – (RO) Jag röstade för antagandet av det betänkande som Elmar Brok har utarbetat eftersom det utgör ett viktigt steg mot att den europeiska avdelningen för yttre åtgärder tas i drift.

Parlamentet kommer att spela en viktig roll för den europeiska avdelningen för yttre åtgärders verksamhet eftersom det kommer att rådfrågas innan EU-uppdragen lanseras i tredjeländer. Dessutom kommer avdelningens budget att kontrolleras politiskt av parlamentet.

Rumänien är redo att tillhandahålla personal med de expertkunskaper som krävs för att arbeta för europeiska avdelningen för yttre åtgärder redan från början när den inrättas. Mitt land har visat sitt engagemang i EU:s krishanteringsuppdrag. Vi har bidragit med mer än 200 experter, polistjänstemän, militära polistjänstemän och soldater till de flesta av EU:s civila och militära uppdrag.

Jag vill avsluta genom att betona att principerna om kompetens och geografisk balans måste respekteras vid rekryteringen av personal.

 
  
MPphoto
 
 

  Dominique Baudis (PPE), skriftlig. (FR) De nya befogenheterna i och med antagandet av Lissabonfördraget medför att EU är beroende av stark diplomati. Den europeiska avdelningen för yttre åtgärder (EEAS) är ett stort framsteg i detta avseende.

Jag röstade för Europaparlamentets resolution om EEAS eftersom den höga representanten snarast möjligt behöver en kompetent diplomatisk hand för att kunna lyckas i sitt uppdrag. Mitt beslut grundas på slutsatserna från Madridkonferensen den 21 juni då en institutionell balans uppnåddes.

Det europeiska intresset i det ursprungliga fördraget har behållits. Kommissionen, rådet och parlamentet kommer nu att tillsammans kunna arbeta för inrättandet av en effektiv och operativ europeisk diplomatisk tjänst. Jag är säker på att denna balans kommer att respekteras i de kommande förhandlingarna om inrättandet av EEAS.

 
  
MPphoto
 
 

  Mara Bizzotto (EFD), skriftlig. (IT) Från början var vissa aspekter angående inrättandet av den europeiska avdelningen för yttre åtgärder otydliga och kontroversiella. Vi bör med viss oro undersöka de motsägelser som kan uppstå mellan verksamheten inom EU:s framtida diplomattjänst och de tjänster som traditionellt sett har utförts av medlemsstaterna. Kommer medlemsstaterna inte längre att ha frihet att utforma sin egen utrikespolitik? Det kanske inte är en nära förestående situation som jag uttrycker min oro över men vi bör alltjämt fråga oss själva vilka konsekvenser inrättandet av EEAS kommer att få på medellång och lång sikt. För att tala klarspråk: om idén i grund och botten är att efterlikna den amerikanska modellen där utrikespolitiken uteslutande förvaltas direkt av den federala regeringen över huvudena på de 50 staterna bör man komma ihåg att den amerikanska regeringen är folkvald och att vart fjärde år beviljas dess utrikespolitik demokratisk legitimitet, vilket kommissionen, rådet – och till och med den framtida europeiska avdelningen för yttre åtgärder – saknar. Genom att rösta mot Brokbetänkandet visar jag därmed att jag föredrar en mellanstatlig europeisk utrikespolitik. Att utnyttja den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp) på EU-nivå garanterar nämligen inte att de beslut som fattas inom ett så känsligt område är överstatliga.

 
  
MPphoto
 
 

  Sebastian Valentin Bodu (PPE), skriftlig. (RO) De europeiska skattebetalarna kommer att få större kontroll över hur EU:s resurser används av den europeiska avdelningen för yttre åtgärder. Det är positivt att parlamentet har fått större budgetbefogenheter inom detta område i en tid då avdelningens budget kommer att kontrolleras av den lagstiftande myndigheten. EU sysselsätter just nu cirka 7 000 diplomater och offentliga tjänstemän som kommer att se till att EU:s mål ges företräde framför nationella och till och med mellanstatliga mål. Alla anställda vid den europeiska avdelningen för yttre åtgärder kommer att vara politiskt ansvariga inför parlamentet, vars befogenheter har utökats efter Lissabonfördragets ikraftträdande. Parlamentet har vunnit en seger i och med att det har fått gehör för idén att en stor del av den europeiska avdelningen för yttre åtgärders arbete bör handla om att främja mänskliga rättigheter och garantera fred i världen. Detta visar att EU medvetet åtar sig sin oerhört viktiga roll att exportera grundläggande mänskliga rättigheter, som tyvärr avsiktligt i dag kränks i många länder i världen.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. (PT) Jag röstade för betänkandet om hur den europeiska avdelningen för yttre åtgärder ska organiseras och arbeta. Det är ett mycket viktigt steg för att förstärka Europas roll i världen och för att samordna de 27 medlemsstaternas utrikespolitiska förbindelser. Vid förhandlingarna med rådet och kommissionen såg parlamentet EU:s inflytande i den europeiska avdelningen för yttre åtgärder förstärkas, vilket därmed ledde till en starkare roll för parlamentet inom den nya enhetens politiska och budgetmässiga områden.

 
  
MPphoto
 
 

  Nikolaos Chountis (GUE/NGL), skriftlig. (EL) Jag röstade mot betänkandet om den europeiska avdelningen för yttre åtgärder eftersom den inrättas genom oklara förfaranden, med förvirrande befogenheter och en mycket tydligt begränsad roll för parlamentet, den enda folkvalda EU-institutionen, vars befogenheter begränsas till enbart budgetaspekterna. Dessutom röstade jag mot EEAS eftersom den är utformad för att vara ett verktyg för ytterligare militarisering av EU, i och med att den även omfattar militära insatser, till och med när det gäller humanitärt bistånd och humanitär intervention. EU bör inte sammankoppla sin utrikespolitik eller sin solidaritetspolitik vid kriser med militära insatser och militariserade strukturer och mekanismer. I stället bör den utforma politikområden och organ som garanterar en självständig och fredlig roll i internationella förbindelser, långt från Förenta staternas militära opportunism och intervention. Den bör verka i enlighet med internationell lagstiftning och FN:s grundstadga för en fredlig och solidarisk värld.

 
  
MPphoto
 
 

  Derek Roland Clark (EFD), skriftlig. (EN) Jag avstod från att rösta om ändringsförslag 80. Samtidigt som man måste se till att nationella regeringar granskar kontrollen av EEAS kommer även parlamentet att garanteras denna rätt genom ändringsförslaget. Det är inte acceptabelt för en suverän stat att ett EU-organ kontrollerar dess utrikestjänst. Det är inte parlamentets ensak.

 
  
MPphoto
 
 

  Mário David (PPE), skriftlig. (PT) Med enorm tillfredsställelse röstade jag för Brokbetänkandet. Efter flera månaders debatt i parlamentet, med rådet och med kommissionen har äntligen vit rök kommit ut från förhandlingarna. Nu hoppas jag att den europeiska avdelningen för yttre åtgärder kommer att tillämpa stadgan om de grundläggande rättigheterna i enlighet med Lissabonfördragets anda och syfte så att gemenskapsmetoden kommer att prioriteras i utvecklingspolitiken och i beviljandet av EU:s utländska bistånd samt att medlemsstaterna (det vill säga vissa utrikesministrar i vissa medlemsstater) tar till sig inrättandet av denna nya enhet såväl som de nya befogenheter och egenskaper som dess höga representant har tilldelats genom Lissabonfördragets ikraftträdande. Jag hoppas också att det som vissa medlemsstater eller de ansvariga i dessa staters regeringar ser som en inblandning i deras befogenheter, i egenskap av nation eller regering, inte fortlever och att den portugisiska regeringen kämpar för en representation som kommer att ge oss prestige på grund av kvaliteten, befogenheterna, egenskaperna och det proportionerliga antalet nationella aktörer som deltar. I egenskap av parlamentsledamöter vill vi inte ha en tjänst som är ett resultat av mellanstatliga kontroller och balanser utan en tjänst som tillhör EU.

 
  
MPphoto
 
 

  Luigi Ciriaco De Mita (PPE), skriftlig. (IT) En gemensam utrikespolitik och en gemensam ekonomisk politik är nödvändiga mål för den europeiska integrationsprocessen. Man bör komma ihåg att den gemensamma valutan också infördes för att påskynda integrationsprocessen, som hade kommit till ett dödläge i Nice. Med tanke på hur den europeiska avdelningen för yttre åtgärder är organiserad riskerar den att anta en förlamande ”gör ingenting”-inställning i stället för att bli början på en positiv enande process.

 
  
MPphoto
 
 

  Proinsias De Rossa (S&D), skriftlig. (EN) Jag välkomnar det ändrade Brokbetänkandet. Det var mycket viktigt för att stå emot förslaget att införliva utvecklingspolitiken i vår utrikespolitik. Vi behöver en oberoende utvecklingsavdelning som är ansvarig inför en oberoende kommissionsledamot med ansvar för utveckling och humanitärt bistånd. Genom det aktuella betänkandet anförtros kommissionsledamoten med ansvar för utveckling hela cykeln av planering, utformning och genomförande av finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete (DCI) och Europeiska utvecklingsfonden (EUF). Vi bör se till att genomförandet sker enligt avtalets anda och ordalydelse. Delar av förslaget kan alltjämt ge upphov till olika tolkningar. De ändringsförslag som parlamentet har genomfört förstärker dock kommissionens befogenheter inom ramen för driftsbudgeten och därmed garanteras parlamentarisk kontroll och en tydlig demokratisk redovisningsskyldighet.

 
  
MPphoto
 
 

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstade för betänkandet om hur den europeiska avdelningen för yttre åtgärder (EEAS) ska organiseras och arbeta eftersom det avtal som har uppnåtts förstärker EU:s identitet i EEAS och dess politiska och budgetmässiga ansvar inför parlamentet.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) I november 2006 antog parlamentet en resolution där man erkände den strategiska betydelsen av de europeiska språken för kommunikation med resten av världen – engelska, spanska, portugisiska och franska, uppräknade efter hur många personer de talas av – som ett verktyg för kommunikation och ett medel för solidaritet, samarbete och ekonomisk investering. 2008 erkände kommissionen att dessa språk utgör en viktig bro mellan människor och länder i olika regioner i världen.

I en tid då det fastställs hur EEAS ska organiseras och arbeta anser jag att det är mycket viktigt att fullt ut utnyttja kommunikationsförmågan hos de globala europeiska språk jag nämnde och att anta dem som arbetsspråk. Reglerna och förfarandena för språk inom EEAS visar vidden av dess åtagande angående extern kommunikation.

Därmed kan jag inte göra annat än att glädjas åt inrättandet av EEAS och jag hoppas att den kommer att producera resultat som lever upp till förväntningarna. EU har mycket att vinna på en kunnig och effektiv EEAS som kan fungera som EU:s röst på världsarenan och aktivt samarbeta med medlemsstaternas diplomattjänster.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) Syftet med det aktuella beslutet är att fastställa hur den europeiska avdelningen för yttre åtgärder (EEAS), ett i funktionellt hänseende självständigt EU-organ, inrättat genom artikel 27.3 i fördraget om Europeiska unionen (FEU), ändrat genom Lissabonfördraget, ska organiseras och arbeta under ledning av den höga representanten. Parlamentet utför också en uppgift inom EU:s utrikespolitik, nämligen den politiska kontrollen enligt artikel 14.1 i EU-fördraget samt i lagstiftnings- och budgetärenden i enlighet med fördragen. Den höga representanten måste också regelbundet höra parlamentet om de viktigaste aspekterna och de grundläggande möjligheterna när det gäller den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp) och se till att vederbörlig hänsyn tas till parlamentets uppfattning. EEAS bistår den höga representanten i detta avseende. Särskilda åtgärder bör vidtas så att ledamöter i parlamentet kan få tillgång till sekretessbelagda handlingar och annan information som rör Gusp. Eftersom jag inte har några invändningar mot detta röstade jag för antagandet av beslutet.

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Vi röstade mot betänkandet som är ett resultat av förhandlingar mellan rådet och majoriteten av parlamentet om en av de grundläggande punkterna i Lissabonfördraget och hörnstenen för federalismen i EU, som nu har en juridisk natur, i enlighet med EU-konstitutionen. Avdelningen kommer att sysselsätta över 5 000 personer på EU:s ambassader i olika länder världen över.

Vi noterar att situationen har förvärrats av att förslag från vår grupp inte har antagits, framför allt de förslag där vi argumenterar för att EU:s militära strukturer inte bör vara en del av den europeiska avdelningen för yttre åtgärder och att det inte ens bör finnas någon institutionell koppling mellan dem. Samma sak hände med EU:s underrättelsetjänst.

Förkastandet av de förslag som vi lade fram för rådet i syfte att stoppa utvecklingen och upphäva de militära och civil-militära organen under dess jurisdiktion samt stoppa finansieringen av militär och civil-militär verksamhet är synnerligen oroväckande. Det finns följaktligen verkligen anledning att vara bekymrad över EU:s framtid och den väg man följer.

 
  
MPphoto
 
 

  Lidia Joanna Geringer de Oedenberg (S&D), skriftlig.(PL) För nio år sedan under det föregående belgiska ordförandeskapet inleddes arbetet med det konstitutionella fördraget i Laeken. Avsikten var att förstärka EU:s utrikespolitik genom att göra den samstämmig och synlig på den internationella arenan. Trots många problem i samband med reformen av EU-fördragen har belgarna i dag möjlighet att slutföra sina insatser och att lansera den europeiska avdelningen för yttre åtgärder – på den första årsdagen av Lissabonfördragets ikraftträdande den 1 december 2009. Vi, i egenskap av ledamöter i ett parlament som har förstärkts genom fördraget, kan hjälpa till med detta. Efter många månaders förhandlingar mellan parlamentets delegation och Catherine Ashton, kommissionens vice ordförande/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, utvecklas EEAS på det sätt som parlamentet förespråkar. Elmar Broks och Guy Verhofstadts betänkande är ett viktigt dokument som sammanfattar allt detta arbete och som förtjänar stöd. Vad har parlamentet lyckats få igenom i förhandlingarna med den höga representanten? För det första, en EU-diplomattjänst, inte en mellanstatlig tjänst, vilket innebär att 60 procent av platserna kommer att fördelas av EU. För det andra, politisk och budgetmässig kontroll av EEAS från parlamentet, vilket innebär möjlighet att intervjua kandidater till platserna som delegationschefer och att kontrollera institutionens finanser, precis som vi gör för kommissionen och rådet. För det tredje, en jämn fördelning av platser i förhållande till nationalitet och kön samt en översyn av avdelningens sammansättning år 2013 för att korrigera eventuella obalanser.

 
  
MPphoto
 
 

  Sylvie Guillaume (S&D), skriftlig. (FR) Jag är nöjd med det avtal som har uppnåtts mellan EU-institutionerna och Catherine Ashton om inrättandet av den europeiska avdelningen för yttre åtgärder. Det är en balanserad tjänst när det gäller dess organisation och sammansättning och den kommer att inrättas för att bistå Catherine Ashton i hennes arbete som EU:s höga representant. Dessutom kommer den att leda till att parlamentets politiska och budgetmässiga kontrollbefogenheter förstärks. Jag hoppas uppriktigt att EEAS kommer att användas på bästa sätt i EU:s intresse. På så sätt kommer EU att visa äkta politisk sammanhållning och tala med en röst på den internationella arenan. Detta kan bara göra EU starkare och dess insatser mer legitima och effektiva.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig. (FR) Catherine Ashtons förslag är oacceptabelt. Det medför att den europeiska diplomatin likriktas under hennes och kommissionens beskydd samt att medlemsstaternas befogenheter inom detta område förnekas. Betänkandet har den ringa förtjänsten att det efterlyser att alla medlemsstater ska vara företrädda bland den europeiska diplomatins personal, redo att lyda minsta vink och uppmaning från Catherine Ashton och kommissionen. Det är vad vi har reducerats till i detta Europa – att be för rätten att tiga, men på ett rättvist sätt! Jag kommer att rösta mot texten.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Antagandet av Lissabonfördraget ledde till inrättandet av den europeiska avdelningen för yttre åtgärder (EEAS) och därmed lades grunden för en stark europeisk diplomattjänst. Avsikten med inrättandet av EEAS är att garantera sammanhållna europeiska yttre åtgärder samt att bedriva en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik.

 
  
MPphoto
 
 

  Willy Meyer (GUE/NGL), skriftlig. (ES) Jag röstade mot betänkandet om den europeiska avdelningen för yttre åtgärder eftersom jag anser att detta organ kommer att institutionalisera militariseringen av EU. Genom min röst ville jag ge uttryck för mitt fullständiga förkastande av förhandlingsprocessen angående inrättandet av EEAS eftersom föredragandena och Catherine Ashton har gett efter för vissa medlemsstaters påtryckningar och totalt glömt bort de demokratiska reglerna. EEAS kommer att förvandlas till en institution av eget slag som verkar utan de grundläggande kontrollmekanismer som kännetecknar alla demokratiska system. Jag anser att man bör se till att parlamentet, den enda demokratiskt valda EU-institutionen, och de nationella parlamenten inte enbart har budgetmässig kontroll utan även politisk kontroll över EEAS. Min grupp är särskilt orolig över EEAS oerhört militanta inriktning och det faktum att merparten av den civila delen av den europeiska utrikespolitiken kommer att hamna under den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken, det vill säga allt som rör utvecklingssamordning och konfliktlösning. Av dessa anledningar stöder Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster, som främjar värdena fred och demilitarisering av EU, inte inrättandet av EEAS.

 
  
MPphoto
 
 

  Elisabeth Morin-Chartier (PPE), skriftlig. (FR) Efter de svåra debatterna om den europeiska avdelningen för yttre åtgärder som hållits de senaste veckorna i de berörda parlamentsutskotten och de olika politiska grupperna vill jag tacka vår kollega Elmar Brok för hans starka engagemang i frågan. Dagens omröstning lägger grunden för en stark diplomattjänst på EU-nivå. Därmed kommer EU att få en mer framträdande roll inom EEAS, samtidigt som avdelningens politiska och budgetmässiga redovisningsskyldighet inför parlamentet garanteras. Dessutom kommer minst 60 procent av de anställda vid EEAS att vara EU-tjänstemän. Det är likväl beklagligt att utfrågningarna i parlamentet av den höga representanten är ”informella”. Jag hoppas att denna fråga kommer att lösas inom ett fåtal år. Parlamentets kontrollbefogenheter är dock förstärkta, framför allt när det gäller de uppdrag inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp) som finansieras genom EU-budgeten.

 
  
MPphoto
 
 

  Justas Vincas Paleckis (S&D), skriftlig. (EN) Jag beslutade mig för att rösta för betänkandet om den europeiska avdelningen för yttre åtgärder och fullt ut stödja inrättandet av en viktig innovation i Lissabonfördraget och ett historiskt beslut för Europas framtid. Enbart sju månader efter det nya fördragets ikraftträdande lyckades vi tillsammans uppnå enhällighet och se till att den nya avdelningen har politisk och budgetmässig redovisningsskyldighet inför parlamentet. Denna övervakande funktion kommer att leda till verklig demokratisk kontroll av EEAS, vilket är oerhört viktigt enligt min mening.

Betänkandet kommer att skapa geografisk balans och bättre samstämmighet mellan de olika aspekterna av EEAS. Det handlar inte om att fördubbla diplomattjänsterna inom EU utan om att förstärka EU:s diplomattjänster. Avtalet är ett tydligt bevis på EU:s åtagande att samla sina styrkor och främja sina värden på ett mer effektivt sätt. Det kommer att göra det möjligt för EU att utöva verkligt inflytande på den internationella arenan. Det är en möjlighet för EU men också för dess medlemsstater.

 
  
MPphoto
 
 

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. (IT) Det är givetvis viktigt att kommissionen utan dröjsmål samordnar de olika områdena av EU:s yttre politik. Genom inrättandet av den europeiska avdelningen för yttre åtgärder, som är underställd kommissionens vice ordförande/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, blir EU:s yttre åtgärder mer effektiva på världsarenan. Framför allt undviker man inkonsekvenser och dubbelarbete samtidigt som man garanterar ett långsiktigt, konsekvent främjande av EU:s strategiska intressen och grundläggande värden utomlands.

 
  
MPphoto
 
 

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. (PT) I egenskap av ledamot i utskottet för konstitutionella frågor där den europeiska avdelningen för yttre åtgärder diskuterades flitigt och där jag kunde uttrycka mina åsikter samt i egenskap av medlem i Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) röstade jag för betänkandet. Parlamentet visade upp en enad front bland de politiska grupperna som hade ett gemensamt intresse av att i så stor utsträckning som möjligt använda de nya befogenheter som genom Lissabonfördraget framför allt tilldelats parlamentet, både i termer av politisk kontroll och av finansiell kontroll av EEAS. Jag återupprepar min ursprungliga oro, som jag har uttryckt flera gånger – bland annat genom idén om att ändra förslaget till betänkandet – och som kan sammanfattas som behovet att garantera en geopolitisk balans hos EEAS som snart kommer att invigas. Jag vill betona den höga representantens åtagande att inrätta en grupp som grundas på geografisk balans, med företrädare från alla de 27 medlemsstaterna och att förbjuda alla former av diskriminering samt främja jämlikhet.

 
  
MPphoto
 
 

  Bernhard Rapkay (S&D), skriftlig. (DE) Som föredragande för utskottet för rättsliga frågor om den europeiska avdelningen för yttre åtgärder vill jag påpeka att på grund av införandet av ändringarna av den höga representantens förslag till artikel 6 har det betänkande som vi i dag har röstat om ingen bindande effekt för mig som föredragande eller för parlamentet som helhet när det gäller diskussionerna om anpassningen av tjänsteföreskrifterna. Detta gäller framför allt de fotnoter som i dag antogs till texten. Ett betänkande om ett lagstiftningsförslag som parlamentet bara rådfrågades om kan inte ha någon bindande effekt för de områden där parlamentet, mot bakgrund av annan lagstiftning, har medbeslutande.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Parlamentets godkännande banar väg för en mer samstämmig och effektiv europeisk utrikespolitik som bättre lever upp till medborgarnas förväntningar. Det hade dock varit möjligt med en bättre tjänst.

Vi beklagar att Catherine Ashton, kommissionen och flera nationella regeringar inte hade mod att välja en mer långtgående lösning. Vi stöder kompromissen eftersom parlamentet lyckades förbättra Catherine Ashtons ursprungliga förslag avsevärt. En stark människorättsstruktur, garantier för utvecklingspolitiken och mot åternationaliseringen av EU-politiken, ökad demokratisk kontroll, en öppnare budget för utrikesfrågor och jämställd rekrytering är några exempel på detta.

Överenskommelsen är dock inte fläckfri. Dess svaga punkter är bland annat den otydliga definitionen av krishanteringsstrukturerna, bristen på permanenta ställföreträdare för Catherine Ashton och den begränsade räckvidden för EEAS konsulära tjänster för medborgarna. Mycket kommer att bero på hur kompromissen genomförs – bollen är därmed tillbaka på Catherine Ashtons, medlemsstaternas och kommissionens planhalva. De måste arbeta tillsammans, skapa en lagkänsla och överbrygga splittrande konkurrens.

 
  
MPphoto
 
 

  Angelika Werthmann (NI), skriftlig. (DE) Som alltid är det svårt att tillgodose och balansera de olika intressena och ståndpunkterna. I den nuvarande dragkampen bör vi dock inte och får inte tappa fokus på det övergripande målet att se till att EU:s yttre politik är effektiv och konsekvent. Följande faktorer måste fortfarande förtydligas: • Personal – vilka och hur många? • Jämlikhet – personalen bör väljas på grundval av jämställdhetsprinciper. • Vilka befogenheter kommer EEAS att ha? • Budgetkontrollen bör anförtros parlamentet. • Någonting som är mycket viktigt för skattebetalare: hur stora är kostnaderna? Under alla omständigheter bör dessa kostnader ligga inom rimliga och förståeliga nivåer. I detta avseende bör vi använda synergieffekter för att uppnå största möjliga kvalitet och kostnadsbesparingar.

 
  
  

Resolutionsförslag: Kosovo (B7-0409/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Charalampos Angourakis (GUE/NGL), skriftlig. (EL) Det grekiska kommunistpartiets parlamentsgrupp röstade mot resolutionsförslaget eftersom det försöker befästa Kosovos olagliga utbrytning som framtvingats av Natos styrkor och vapen samt av EU och andra imperialistiska krafter. I resolutionen frikänner man Nato från ansvaret för kriget och Serbiens upplösning. Man stöder en långsiktig närvaro av Natotrupper och Natobaser i Kosovo och i hela området samt europeiska interventioner genom installerandet av europeiska styrkor via Eulex. Man försöker påverka Internationella domstolen i Haags avgörande om huruvida Kosovos utbrytning är laglig. EU:s imperialistiska politik, som stöder resolutionen, förvärrar problemen för arbetarna i Kosovo. Den leder till utnyttjande, korruption och brott samtidigt som den påverkar takten för de kapitalistiska omstruktureringarna, vilket innebär att arbetarnas enda utväg är att emigrera. Den förvärrar instabiliteten i området, förtrycket av serberna och invånarna i hela Kosovo samt de problem som orsakas av Eulex och Natos närvaro.

 
  
MPphoto
 
 

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. (FR) Kosovo är en del av ett mycket känsligt geografiskt område som EU oupphörligen bör koncentrera sig på. Först av allt vill jag betona den beklagliga bristen på samstämmighet inom EU när det gäller vilken politisk linje som ska antas i förhållande till Kosovo, vilket fördöms i resolutionen. Fem medlemsstater har ännu inte erkänt Kosovos självständighet, trots att det ställdes krav på detta redan 2008. Därför behöver vi, inte bara för den inre sammanhållningen i EU utan också för EU:s trovärdighet i den övriga världens ögon, en gemensam politisk ståndpunkt, framför allt när det gäller grundläggande punkter som utfärdande av visum. Jag anser också att det är viktigt att alla länder i regionen omfattas av EU-integrationsprocessen för att stabilitet ska kunna uppnås i regionen, vilket är i hela EU:s intresse. När det gäller Kosovo är utsikterna att gå med i EU en stark drivkraft för genomförandet av nödvändiga reformer, framför allt reformer som rör mänskliga rättigheter, vilket redan har tagits upp och vilket vi bör uppmuntra. Jag stöder utan tvekan resolutionen där man tar itu med dessa viktiga frågor.

 
  
MPphoto
 
 

  Nikolaos Chountis (GUE/NGL), skriftlig. (EL) Jag röstade mot resolutionsförslaget om Kosovos europeiska integrationsprocess eftersom man ser och behandlar Kosovo som en självständig stat. I resolutionen respekterar man inte FN:s säkerhetsråds resolution 1244/99 och man uppmanar till och med fem medlemsstater, bland annat Grekland, som inte har erkänt Kosovos ensidiga självständighet att göra det, med andra ord att bryta mot FN:s resolution. Följaktligen bidrar inte resolutionen till att lösa problemet och inte heller till att befästa stabilitet och fred i området. I den efterlyser man dessutom en ännu större Eulex-närvaro i Kosovo.

 
  
MPphoto
 
 

  Mário David (PPE), skriftlig. (PT) Jag röstade mot resolutionen. Resolutionen, bedömningen av situationen och den föreslagna riktningen visar att det var riktigt att motsätta sig Kosovos utbrytning.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Kosovo har ännu inte erkänts enhälligt av medlemsstaterna. Den försiktighet som många ser på det nya landet med har säkerligen politiska och strategiska orsaker men även mer praktiska orsaker, som framför allt beror på den oroväckande utbredningen av korruption och organiserad brottslighet i området, vilket hindrar Kosovo från att sanningsenligt hävda att man tillämpar rättsstatsprincipen.

Som andra stater i Balkanområdet skulle det vara bra om Kosovo lade fram bevis på att den har slagit in på en väg utan återvändo när det gäller att anta politik och reformer som, å ena sidan, stöder dess europeiska val och, å andra sidan, förstärker landets egna politiska organisation och lägger grunden för att dess medborgare ska välja demokrati och förkasta våld, framför allt etniskt våld, som ett sätt att lösa konflikter. Kosovo har fortfarande en lång väg att gå.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) I den aktuella resolutionen tar man upp Kosovos självständighetsförklaring som har erkänts av 69 länder och man uppmuntrar medlemsstaterna att arbeta tillsammans i en gemensam strategi för Kosovo, mot bakgrund av Kosovos planerade anslutning till EU. Jag anser att trots den väpnade konfliktens förödande konsekvenser utgör utsikterna till EU-medlemskap ett starkt incitament till nödvändiga reformer och jag vädjar om att man vidtar praktiska åtgärder för att göra dessa utsikter tydligare för medborgarna genom att tillämpa mänskliga rättigheter och förstärka rättstatsprincipen.

 
  
MPphoto
 
 

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Att flera medlemsstater ännu inte har erkänt Kosovos självständighet räcker för att vi ska förstå att resolutionens innehåll är oacceptabelt. Tyvärr godkänner återigen en majoritet av parlamentet en text som är olaglig enligt internationell lagstiftning. I det ändringsförslag som lades fram av Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster och som förkastades av majoriteten, tas återupptagandet av dialog och förhandlingar enligt internationell lagstiftning upp som den enda väg som kan leda till stabilitet och varaktig fred i området.

 
  
MPphoto
 
 

  Lorenzo Fontana (EFD), skriftlig. (IT) Ulrike Lunaceks resolutionsförslag visar tydligt vilka begränsade framsteg Kosovo har gjort och jag anser att de belysta problemen gör landet EU-medlemskap ännu mindre sannolikt eftersom det skulle förstärka EU:s heterogena karaktär, vilket de senaste anslutningarna har bidragit till. I likhet med vad jag sade om Albaniens EU-integration anser jag att vi befinner oss i ett vägskäl. EU måste välja om man ska begränsa sig till att vara ett organ som endast grundas på geografiska kriterier eller om man vill vara mer enad, sammanhållen och bestå av stater som trots sin mångfald hur som helst uppvisar gemensamma drag som hänger samman med det europeiska idealet. Det faktum att fem medlemsstater inte erkänner Kosovos självständighet är ett hinder som i nuläget gör Kosovos anslutning till EU motsägelsefull. Därför kan jag inte stödja Ulrike Lunaceks resolutionsförslag.

 
  
MPphoto
 
 

  Jaromír Kohlíček (GUE/NGL), skriftlig. (CS) Resolutionsförslaget om den europeiska integrationsprocessen i fallet Kosovo är ett dokument vars författare uppenbarligen inte lever i den verkliga världen och som inte inser att Kosovo inte erkänns som medlem av världssamfundet. Ansträngningarna att ersätta påtryckningar med en förbättring av den inre ekonomiska situationen, att möjliggöra samexistens mellan de ursprungliga invånarna, dvs. serber, gorani, romer och andra aktuella etniska grupper, med den albanska majoritetsbefolkningen, att förhindra trakasserier mot minoritetsinvånare och att tydligt ta ställning mot de klaner som distribuerar narkotika runtom i Europa – detta är de nyckelfrågor som kan bidra till att förbättra situationen i området och att stärka samarbetet över gränserna. Det är ännu inte möjligt att återinföra registrering av medborgarna, och landet är fortfarande helt beroende av ekonomiskt bistånd från utlandet. Det saknas en politisk vilja att åtminstone garantera rättvisa lokala val och villkor för att de lokala myndigheterna ska kunna fungera. Kampen mot korruption och organiserad brottslighet är fortfarande en rent formell sak i detta område, och detsamma gäller decentralisering och reformering av statsförvaltningen. Denna kamp har därför hittills inte haft någon egentlig inverkan på situationen i landet. Den våldsamma, utbredda korruptionen och smugglingen av vapen och narkotika skapar oro i regionen. Det är egendomligt att valutan i detta område är euro, särskilt som de grundläggande villkoren för att få använda den gemensamma europeiska valutan inte har uppfyllts ens på ett ytligt plan. Det är uppenbart att gruppen Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster inte kan gå med på ett sådant resolutionsförslag.

 
  
MPphoto
 
 

  Marian-Jean Marinescu (PPE), skriftlig. (RO) Jag blev mycket obehagligt överraskad när jag tidigare i veckan läste i tidningarna om en beväpnad man som avfyrade fyra skott mot en serbisk parlamentsledamot i Kosovos parlament. Detta attentat ägde rum fyra dagar efter explosionen i Mitrovica under en serbisk demonstration. EU måste först och främst arbeta för att skapa demokrati och stärka stabiliteten i Kosovo. Därför borde resolutionsförslaget i första hand ha handlat om de verkliga förhållandena i provinsen, t.ex. den långt utdragna reformeringen av rättsväsendet och de svårigheter EU:s delegationer har när det gäller att kommunicera med de lokala myndigheterna i Pristina. Regionalt samarbete mellan länderna i västra Balkan är en nyckel till deras ekonomiska utveckling, i synnerhet när det gäller att skapa ömsesidig respekt och respekt för rättssäkerheten. Särskilt samarbetet mellan Belgrad och Pristina, i synnerhet på lokal nivå, är av avgörande betydelse för medborgarna, särskilt inom de värst drabbade sektorerna såsom miljö, infrastruktur och handel. Sist men inte minst: när det gäller erkännandet av Kosovos status borde det ha framgått av budskapet i den resolution vi debatterar att den inte stöds av alla EU:s medlemsstater.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig. (FR) Fem EU-medlemsstater, bland dem Frankrike, har inte erkänt Kosovos självständighet. Följaktligen är det oacceptabelt att i dag lägga fram ett betänkande som förespråkar Kosovos integrering i EU. Dessutom har jag alltför mycket respekt för invånarna i denna provins för att vilja att de ska tillämpa Köpenhamnskriterierna utöver de lidanden som de senaste konflikterna har lett till. Jag kommer att rösta emot denna oacceptabla och procoverande text.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Den regionala stabiliteten i länderna i västra Balkan och deras integrering i EU har alltid varit en av EU:s prioriteter. I denna svåra process finns det länder i regionen som har kommit nära EU snabbare än andra, t.ex. Serbien, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien och Montenegro. Av olika orsaker har denna process varit långsammare för Kosovo, och landets medborgare kan fortfarande inte resa till EU utan visum. Vi måste snarast lösa denna situation, och dessa ansträngningar är helt och hållet avhängiga av Kosovo som måste genomföra de nödvändiga reformerna i detta syfte.

 
  
MPphoto
 
 

  Willy Meyer (GUE/NGL), skriftlig. (ES) Jag röstade emot denna resolution om Kosovo eftersom den innebär en uppmaning till de fem medlemsstater som ännu inte har erkänt Kosovos ensidiga självständighetsförklaring att göra det. Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster har alltid varit motståndare till Kosovos ensidiga självständighetsförklaring eftersom den innebär ett brott mot internationell rätt. Däremot anser vi fortfarande att dialogen bör återupptas på ett sätt som tillfredsställer båda parter, med stöd av FN:s säkerhetsråds resolution 1244/99 och i överensstämmelse med internationell rätt, som det enda möjliga sättet att åstadkomma fred och stabilitet i området.

 
  
MPphoto
 
 

  Francisco José Millán Mon och José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra (PPE), skriftlig. – (ES) Som företrädare för den spanska delegationen inom gruppen Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) vill vi påpeka att det resonemang som ligger bakom vårt ställningstagande till resolutionen om Kosovos EU-integration är att man i denna resolution behandlar Kosovo som om det vore en självständig stat i en alltigenom normal situation, utan att ta hänsyn till att detta territoriums status fortfarande är mycket kontroversiell inom världssamfundet – vi avvaktar också ett rådgivande yttrande från Internationella domstolen – och fem av Europeiska unionens medlemsstater, däribland Spanien, har inte erkänt Kosovos självständighet.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Europaparlamentet har i dag sänt en tydlig signal om att ett självständigt Kosovos framtid sammanhänger med landets EU-integration. Denna signal innebär en uppmuntran till Kosovos regering såväl som till dess medborgare. Dessutom innebär den en tydlig uppmaning till de fem EU-medlemsstater som ännu inte har erkänt Kosovo som stat att göra det snarast för att vårt stöd ska bli mer effektivt. En klar majoritet bland parlamentsledamöterna motsatte sig ytterligare diskussion om Kosovos status med tanke på att det ska komma ett yttrande från Internationella domstolen i juli. Med denna resolution visar parlamentet att man så snart som möjligt vill inleda samtal om viseringsfrihet. Folket i Kosovo bör inte längre förvägras den frihet att resa som EU förmodligen kommer att ha gett till de andra staterna i regionen senast i slutet av året. I min resolution framförs kravet att man omedelbart bör ta detta steg för att befria Kosovos invånare från såväl regional som internationell isolering.

 
  
  

Resolutionsförslag: Albanien (B7-0408/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Charalampos Angourakis (GUE/NGL), skriftlig. (EL) Greklands kommunistiska parti röstade emot resolutionsförslaget eftersom partiet motsätter sig Albaniens EU-anslutning av samma orsaker som det motsätter sig Greklands fortsatta medlemskap i denna imperialistiska internationella union. En EU-anslutning kommer att gynna det sammanlagda eurokapitalet och det albanska kapitalet, särskilt inom områdena energi, gruvdrift och transport. Den kommer också att gynna EU:s och Natos aggressiva imperialistiska planer och missgynna arbetstagare, fattiga bönder och små och medelstora företag.

Genom resolutionsförslaget uppmanas de borgerliga partierna i landet, som står för ett illa beryktat, antifolkligt politiskt system, att i samarbete med EU påskynda och underlätta genomförandet av en rad kapitalistiska omstruktureringar. Denna attack mot gräsrötterna, som ledde till folkliga resningar under 1990-talet, leder till privatiseringar, massarbetslöshet, flykt från landsbygden och alltmer omfattande utsugning, brottslighet och korruption. Attacken innebär en öppen inblandning utan tidigare motstycke i landets inre angelägenheter och i systemet för politisk opposition, och man kräver antidemokratiska regler för de politiska partiernas och parlamentets verksamhet. Den politik som bedrivs av EU och de borgerliga partierna i Albanien för att förbereda landets EU-anslutning förvärrar landets utvecklingsproblem. Den leder till en försämrad ställning för arbetstagarna, utflöde av kapital och migrationsvågor, och den innebär enorma risker för säkerheten i området.

 
  
MPphoto
 
 

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. (FR) I omröstningen om detta resolutionsförslag om Albaniens väg mot EU-anslutning har jag valt att stödja de två grundtankarna i förslaget. Å ena sidan stöder jag tanken på att detta land på sikt ska anslutas till EU, en anslutning som är motiverad framför allt genom de stora ansträngningar och framsteg som redan har gjorts. I själva verket har man vidtagit positiva åtgärder både för att bekämpa korruptionen och för att stärka Albaniens demokratiska system. Å andra sidan återstår fortfarande en hel del viktiga framsteg som måste göras när det gäller att befästa demokratin och även när det gäller en hållbar utveckling i landet. Den politiska kris som följde på parlamentsvalet i Albanien i juni 2009 visade för oss alla att detta land fortfarande kan hamna i allvarliga svårigheter. Därför kommer landet att behöva allt vårt stöd.

 
  
MPphoto
 
 

  Mara Bizzotto (EFD), skriftlig. (IT) Detta betänkande visar vad EU:s propaganda kan åstadkomma när man vill bortse från tidigare misstag. Det är sant att Nikolaos Chountis betänkande riktar uppmärksamheten mot problemen i Albanien, men samtidigt verkar det nästan som om innebörden i betänkandet är att vi är skyldiga attt ta emot Balkanländerna i unionen, som om det vore skrivet i stjärnorna att ingen skulle kunna motsätta sig detta. Jag håller inte alls med. Albanien har i dag uppenbarliga problem när det gäller den politiska stabiliteten i landet och en mycket hög korruptionsnivå. En EU-anslutning av Albanien skulle leda till ytterligare problem utöver de problem som unionen redan har tvingats ta itu med och även i fortsättningen måste ta itu med efter en större utvidgning som praktiskt taget ledde till en fördubbling av antalet medlemsstater. Förutom EU-byråkraternas strävan efter makt och centralism finns det ingen anledning att envisas med att Albanien ska anslutas till EU. Med tanke på den nuvarande situationen i denna Balkanrepublik kan jag inte se hur en EU-anslutning skulle kunna bidra till den europeiska integrationen.

 
  
MPphoto
 
 

  Mário David (PPE), skriftlig. (PT) Jag röstade för resolutionsförslaget eftersom jag anser att Albanien bör fortsätta på sin väg mot ett eventuellt EU-medlemskap. Unionen bör fortsätta sin utvidgningsstrategi gradvis och strikt. Den bör också fungera som en pådrivande kraft för genomförandet av viktiga reformer i länder som är kandidatländer eller potentiella kandidatländer. Alla vet dock att vägen mot EU-anslutning är krävande. Villkoren för EU-anslutning är tydliga och välkända och inte alltid lätta att uppfylla. I Albaniens fall återstår ännu mycket att göra, vilket framgår av detta betänkande. Till att börja med måste landet uppfylla Köpenhamnskriterierna, bl.a. processen för att stabilisera de demokratiska institutionerna. I detta sammanhang vill jag framhålla och stödja premiärminister Sali Berishas ansträngningar att finna en effektiv lösning på den nuvarande politiska krisen, och samtidigt vill jag framföra kritik mot den socialistiska oppositionens ovärdiga uppträdande. Hur snabbt varje enskilt land gör framsteg på vägen mot EU-medlemskap avgörs därför av kandidatlandet eller det potentiella kandidatlandet. Jag hoppas att Albanien fortsätter på sin väg mot EU-medlemskap med beslutsamhet och utan att tveka.

 
  
MPphoto
 
 

  Bairbre de Brún (GUE/NGL), skriftlig. – (GA) Även om jag röstade för betänkandet anser jag att Albaniens folk bör få avgöra om de vill tillhöra EU.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Albanien utgör inget undantag när det gäller bristen på stabilitet i den västra Balkanregionen, och landet vet att denna kris hotar att äventyra de reformer som har vidtagits och som till största delen syftar till ett närmande till Europeiska unionen. Om man drar sig till minnes den tid då Enver Hoxha var diktator är det uppenbart att Albanien erbjuder få garantier på den väg det har slagit in på när det gäller att höja utvecklingsnivån och respekten för rättssäkerhet och personlig frihet till nivåer som är acceptabla ur EU:s synvinkel. Ett viktigt steg kan ha tagits i och med landets anslutning till Nato, men detta är fortfarande inte tillräckligt för att EU ska betrakta Albanien som en stark kandidat för medlemskap.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) Trots resolutionsförslagets erkännande av de framsteg som Albanien har gjort i reformprocessen framhålls det i förslaget att det krävs ytterligare betydande ansträngningar för att befästa demokratin och rättssäkerheten och för att säkerställa en hållbar ekonomisk utveckling i landet. Jag tror att utsikterna till EU-medlemskap kommer att ge incitament till åtskilliga reformer på västra Balkan och spela en konstruktiv roll för att öka möjligheterna till fred, stabilitet och förebyggande av konflikter, för att förbättra förbindelserna med grannländerna och för att ta itu med de ekonomiska och sociala behoven genom hållbar utveckling. Varje lands framsteg på vägen mot EU-medlemskap är emellertid avhängiga av landets ansträngningar för att uppfylla Köpenhamnskriterierna och de villkor som är förknippade med stabiliserings- och associeringsprocessen, villkor som jag hoppas att landet kommer att uppfylla på ett framgångsrikt sätt.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig. (FR) Det är på grund av vänskap med albanerna som jag röstade mot denna text. Hur kan vi önska att de ska ansluta sig till ett EU som främjar finanseliternas intressen på bekostnad av alla andras? Ingen utvidgning är tänkbar så länge som EU förespråkar konkurrens mellan folken och försvar för de priviligierades intressen. Dessutom har det postkommunistiska Albanien visat en ganska begränsad förmåga att bekämpa den utbredda organiserade brottsligheten i landet. Jag röstade mot denna text.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Regional stabilitet och integrering i EU av länderna på västra Balkan har alltid varit en prioritet för unionen. Utsikterna till integrering i EU gör att länderna i denna region gör ytterligare ansträngningar för att genomföra nödvändiga reformer i riktning mot de mål som krävs för att dessa länder ska bli fullvärdiga medlemmar av EU. Dessa länders ansträngningar för att stärka fred, stabilitet och konfliktförebyggande åtgärder i regionen bör framhållas parallellt med att de arbetar för bättre förbindelser med sina grannländer. Albanien har kommit långt i integrationsprocessen och har redan svarat på kommissionens frågeformulär som en förberedelse för ett yttrande om landets ansökan om EU-medlemskap.

 
  
MPphoto
 
 

  Willy Meyer (GUE/NGL), skriftlig. (EN) Jag röstade för detta resolutionsförslag om Albanien eftersom det bekräftar parlamentets stöd för Albaniens framtida EU-medlemskap när landet väl har nått politisk stabilitet och trovärdighet och Köpenhamnskriterierna uppfylls fullt ut. I betänkandet noteras framstegen i reformprocessen samtidigt som det framhålls att det krävs ytterligare betydande ansträngningar för att befästa demokrati och rättssäkerhet och en hållbar utveckling i landet. Resolutionsförslaget är positivt till antagandet av ett förslag om viseringsfrihet och kräver införande av viseringsundantag för albanska medborgare senast i slutet av 2010. I förslaget framhålls vikten av maktfördelning och respekten för ett oberoende domstolsväsen, samtidigt som det betonas att det krävs särskilda framsteg på detta område. Korruption och organiserad brottslighet samt människohandel är de mest oroväckande företeelserna i landet som resolutionsförslaget tar ställning till. I förslaget behandlas också minoritetsrättigheter, romerna, fackliga rättigheter, kvinnors rättigheter och samråd mellan regeringen och det civila samhället om föreslagna lagar och reformer. I förslaget uppmuntras utveckling och användning av förnybar energi, kollektivtrafik och miljölagstiftning.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Jag välkomnar antagandet av resolutionsförslaget, i synnerhet eftersom det är positivt till de framsteg som har gjorts inom domstolsväsendet, samtidigt som det framhålls att genomförandet av reformerna ännu befinner sig i ett tidigt skede. Jag uppskattar också att reformeringen av domstolsväsendet, inbegripet verkställandet av domstolars utslag, enligt resolutionsförslaget är en avgörande förutsättning för Albaniens anslutningsprocess, att vikten av maktfördelning i ett demokratiskt samhälle framhålls, att rättssäkerheten är avhängig av ett öppet, opartiskt och effektivt domstolsväsen som är oberoende av alla politiska eller andra former av påtryckningar eller kontroll och att en heltäckande långsiktig strategi omedelbart måste antas inom detta område, bl.a. en färdplan för nödvändiga lagstiftnings- och verkställighetsåtgärder. Jag uppskattar också att oppositionen uppmanas att medverka i reformarbetet och ge sitt fulla stöd till reformeringen av domstolsväsendet och att domstolsväsendet måste få tillräckliga ekonomiska resurser så att det kan fungera effektivt i hela landet. I resolutionsförslaget ser man därför fram emot nya stödinitiativ från kommissionen och välkomnar i detta sammanhang invigningen nyligen av en domstol för allvarlig brottslighet i Tirana.

 
  
MPphoto
 
 

  Søren Bo Søndergaard (GUE/NGL), skriftlig. (DA) Jag röstade för resolutionsförslaget eftersom det innehåller ett antal korrekta uppmaningar om förbättringar i Albanien. Mitt ”ja” får emellertid under inga omständigheter uppfattas som en direkt eller indirekt uppmaning till Albaniens folk att ansluta sig till EU. Denna fråga måste det albanska folket avgöra helt och hållet självt.

 
  
MPphoto
 
 

  Eva-Britt Svensson (GUE/NGL), skriftlig. (EN) Samtidigt som jag har röstat för betänkandet är det min fasta övertygelse att det är det albanska folket som bör avgöra om det vill ansluta sig till EU eller inte.

 
  
  

Resolutionsförslag: Kosovo (B7-0409/2010) och Albanien (B7-0408/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Justas Vincas Paleckis (S&D), skriftlig. (LT) Både Albanien och Kosovo har gjort framsteg när det gäller att genomföra demokratiska reformer för att öka rättssäkerheten och säkra en hållbar utveckling i respektive länder. Vi måste emellertid fortsätta att arbeta för målen, särskilt när det gäller att bekämpa korruption och organiserad brottslighet, genom att stärka de statliga institutionernas administrativa kapacitet och se till att lagarna följs. De politiska spänningar i Albanien som gäller resultaten av parlamentsvalet och som redan har pågått i ett år skadar landets ansträngningar att bli medlem av EU. Albaniens politiska krafter måste inleda en konstruktiv dialog för att komma fram till en överenskommelse om resultaten och en vallag som garanterar en ny, alltigenom öppen, valprocess. Jag röstade för resolutionsförslagen eftersom de också innebär en uppmaning till EU:s medlemsstater att försöka finna nya metoder för kontakter med dessa Balkanländer. En av dessa åtgärder är att främja personliga kontakter genom akademiskt utbyte mellan elever, studenter och forskare.

 
  
MPphoto
 
 

  Ernst Strasser (PPE), skriftlig. (DE) Vi vill göra följande kommentarer när det gäller vad som sägs om viseringsfrihet i resolutionsförslaget. Vi bör i princip stödja viseringsbefrielse för länderna på västra Balkan. Förutsättningen för detta är dock att de uppställda villkoren uppfylls helt och fullt.

 
  
  

Resolutionsförslag: Situationen i Kirgizistan (B7-0419/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. (FR) Jag röstade för det gemensamma resolutionsförslag som utarbetats av olika politiska grupper. I resolutionsförslaget bekräftas att det är nödvändigt att frigöra en större summa än den som redan har betalats ut till Kirgizistan specifikt som svar på Förenta nationernas vädjan om omedelbar hjälp, vars syfte är att samla in de 71 miljoner US-dollar som krävs för nödhjälp. Dessutom anser jag att det är nödvändigt, inte bara att ge detta land nödhjälp utan också att ge det de redskap som krävs för att stabilisera situationen i landet och se till att denna typ av händelse inte kommer att upprepas. Därför bör det införas instrument som bidrar till att återställa säkerheten i Kirgizistan.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Trots framgångar på officiell politisk nivå är Kirgizistan fortfarande hårt drabbat av instabilitet och konflikter, och det finns inga tecken på att situationen snart kommer att bli stabil. Detta land, som blev självständigt efter Sovjetunionens sammanbrott, har visat att det inte klarar av att införa bättre normer när det gäller mänskliga rättigheter och respekt för den personliga friheten.

Jag anser att Europeiska unionen kan spela en stabiliserande roll som medlare, och i en situation som är tydligt präglad av den tidigare konflikten bör unionen aktivt bidra till den svåra uppgiften att skapa effektiv fred och demokrati i ett land som har Ryssland och Kina som sina grannar.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) I resolutionsförslaget uttrycks ett allvarligt beklagande av de tragiska och våldsamma sammandrabbningar som nyligen utbröt i södra Kirgizistan och samtidigt uttrycks medkänsla med alla offrens familjer. Jag vill framhålla resolutionsförslagets krav på alla tänkbara ansträngningar för att garantera en återgång till normalitet och för att skapa alla nödvändiga förutsättningar för att flyktingar och internflyktingar frivilligt ska kunna återvända till sina hem på ett säkert och värdigt sätt. I resolutionsförslaget uppmanas också kommissionen att utöka det humanitära biståndet i samarbete med internationella organisationer och att inleda återuppbyggnadsprogram på kort och medellång sikt för att bygga upp förstörda hem och ersätta förlorad egendom och att genomföra återanpassningsprojekt i samarbete med de kirgiziska myndigheterna och andra givare och därigenom skapa möjligheter för flyktingar och internflyktingar att återvända.

 
  
MPphoto
 
 

  Bogdan Kazimierz Marcinkiewicz (PPE), skriftlig.(PL) När det gäller de oroligheter och sammanstötningar som ägde rum i södra Kirgizistan den 11 juni, särskilt i städerna Osh och Jalal-Abad, då omkring 300 människor fick sätta livet till och över 2 000 blev sårade, anser jag att Europaparlamentet som väktare för demokrati, lag och ordning och respekt för de mänskliga rättigheterna bör reagera kraftfullt på alla sådana händelser och försöka förhindra sådana destabiliseringsprocesser som vi för närvarande kan se i Kirgizistan. Därför vill jag uttrycka min solidaritet med och mitt stöd till Kirgizistan genom att stödja resolutionsförslaget och rösta för att det ska antas.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Det var med bestörtning jag såg de våldsamma sammanstötningar som nyligen ägde rum i södra Kirgizistan i städerna Osh och Jalal-Abad. Därför måste vi förbinda oss att ge ett kraftfullt stöd till Kirgizistan, inte minst på grund av EU:s engagemang för regionen, särskilt genom sin strategi för Centralasien. Situationens allvar innebär att det humanitära biståndet från EU måste öka väsentligt och delas ut till alla dem som har drabbats av dessa allvarliga konflikter.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Jag välkomnar antagandet av detta resolutionsförslag framför allt därför att det innebär ett krav på en väsentlig ökning av EU:s humanitära bistånd till de människor som nyligen drabbats av våldet i södra Kirgizistan och ett omfattande utnyttjande av stabilitetsinstrumentet. Jag stöder resolutionsförslaget även av följande skäl: Det betonas att vi har rätt i vår uppfattning att det krävs ett ökat EU-engagemang för södra Kirgizistan även på lång sikt. I resolutionsförslaget upprepas parlamentets uppmaning till kommissionen att utarbeta förslag om en omfördelning av medlen inom finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete som är avsedda att underlätta för EU att ge ett fortsatt stöd med tanke på den nya situationen i Kirgizistan, och det betonas att fokus på människors säkerhet är något som prioriteras inom EU:s politik för Centralasien.

 
  
  

Resolutionsförslag: Aids/hiv inför den XVIII:e internationella konferensen om aids (Wien, 18-23 juli 2010) (RC-B7-0412/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  John Attard-Montalto, Louis Grech och Edward Scicluna (S&D), skriftlig. (EN) Delegationen från Maltas arbetarparti röstade för det gemensamma resolutionsförslaget om EU:s inställning till hiv/aids framför allt därför att resolutionsförslaget handlar om grundläggande frågor och prioriteter när det gäller ett globalt problem som – i mycket stor utsträckning – påverkar många människors liv, särskilt kvinnor och barn i sådana fattiga regioner som Afrika söder om Sahara, där det finns 22,4 miljoner människor som lever med hiv/aids. Även om det – vid första påseende – inte verkar förekomma något direkt omnämnande i resolutionsförslaget om främjande av aborter stöder min delegation inte sådana avsnitt i förslaget som innebär att man tolererar aborter.

 
  
MPphoto
 
 

  Carlo Casini (PPE), skriftlig. (IT) Ännu en gång befinner vi oss i den beklagliga situation där argument för orättvisa lösningar av frågan om rätt till liv tillämpas på diskussionen om ett verkligt och allvarligt problem (i detta fall kampen mot hiv), vilket gör det omöjligt för oss att rösta för. Användningen av orden ”sexuell och reproduktiv hälsa” har nu blivit den metod genom vilken man försöker övertyga olika länders parlament om att de bör främja abort. Vi får inte låta oss luras.

Till att börja med måste var och en av oss, även jag själv, främja sexuell och reproduktiv hälsa, men när orden står för ett annat och i själva verket motsatt tillstånd (varigenom dödandet av en människa uppfattas som en kvinnas rätt till frihet), då blir det nödvändigt att avslöja bedrägeriet. Abort i världen är en verklig tragedi, men den är en verklig tragedi även i vårt Europa! Min avsikt med att rösta emot resolutionsförslaget är inte att förhindra de omfattande insatserna för att bekämpa aids utan att uttrycka mitt motstånd mot den metod och det innehåll som jag nämnde.

 
  
MPphoto
 
 

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstade för resolutionsförslaget inför den XVIII:e internationella konferensen om aids eftersom det är nödvändigt att öka insatserna för att prioritera hiv/aids som ett problem för världshälsan och att göra det lättare för dem som drabbats av detta virus att få tillgång till sjukvård, utbildning och arbete. Det är ytterst viktigt att bekämpa stigmatiseringen och diskrimineringen av bärare av hiv/aids och att se till att deras rättigheter skyddas.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) De politiska grupperna bör eftersträva ett brett samförstånd i en fråga som denna, och de borde avstå från att utnyttja frågan för andra syften. Med tanke på att det finns ett gemensamt resolutionsförslag som bara har undertecknats av de politiska grupper i parlamentet som tillhör vänstern eller den yttersta vänstern är det lätt att se att samförståndsmålet sorgligt nog har undergrävts. Vi bör framför allt tänka på människorna, deras sjukdom och det lidande den vållar dem och på konsekvenserna för samhället, särskilt i de minst utvecklade länderna. Vi måste arbeta på att finna bättre lösningar för att bekämpa detta gissel och lindra dess effekter för dessa människors skull.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) Aids-plågan är fortfarande ett allvarligt humanitärt problem runtom i världen, och därför krävs det samordnade insatser på global nivå genom mobilisering av stater, institutioner och samhällen i olika regioner och på olika kontinenter. Det finns fortfarande en social stigmatisering i denna fråga, och sjukdomen fortsätter att spridas, med hög dödlighet och särskilt förödande konsekvenser för de minst utvecklade länderna och för dem som har den sämsta humanitära situationen. Vi måste se till att EU:s och medlemsstaternas institutioner engagerar sig och ställer resurser till förfogande för omfattande och effektiva insatser som möjliggör den nödvändiga harmoniseringen av de politiska åtgärderna för förebyggande arbete och för lämplig behandling av sjukdomen. Jag anser emellertid inte att kampen mot hiv ska förknippas med en så känslig fråga som abort.

 
  
MPphoto
 
 

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. (PT) I resolutionsförslaget tas ett helhetsgrepp på aids/hiv-problemet med stöd av aktuella uppgifter. Några av de viktigaste punkter som framhålls och som vi naturligtvis stöder är allmän tillgång till hälso- och sjukvård, vilket regeringarna måste sörja för, och en allmän hälso- och sjukvårdsservice som är tillgänglig för alla. Vidare framhålls att man måste främja, skydda och respektera de mänskliga rättigheterna, särskilt rätten till sexuell och reproduktiv hälsa för bärare av hiv/aids, att man måste fästa uppmärksamheten på ekonomiska, rättsliga och tekniska hinder och införa en lagstiftning mot åtgärder som förhindrar en effektiv bekämpning av hiv och att man måste skapa rättvisa och flexibla resurser för forskning kring nya förebyggande tekniker, däribland vacciner och mikrobiocider. Slutligen uppmanas medlemsstaterna och kommissionen att vända den oroväckande nedåtgående kurvan när det gäller resurser för att främja sexuell och reproduktiv hälsa och liknande rättigheter i utvecklingsländerna.

 
  
MPphoto
 
 

  Nathalie Griesbeck (ALDE), skriftlig. (FR) Jag röstade för detta resolutionsförslag med stark övertygelse. I förslaget krävs att Europeiska unionens medlemsstater inför nästa internationella konferens om aids i Wien stiftar nya lagar för att göra effektiva läkemedel mot hiv tillgängliga, att de tar initiativ till fler kampanjer för medvetandegörande i utvecklingsländerna, att de ökar anslagen till forskning kring nya vacciner och mikrobiocider och att de bekämpar patientdiskriminering. Fler än 33 miljoner människor lever med aids runtom i världen, med mycket begränsad tillgång till antiretrovirala läkemedel, och jag hoppas att dessa få rekommendationer kommer att följas vid nästa veckas internationella konferens.

 
  
MPphoto
 
 

  Sylvie Guillaume (S&D), skriftlig. (FR) Inför nästa internationella konferens om aids i Wien i juli ansåg vi Europaparlamentariker att det var viktigt för oss att sända ett kraftfullt budskap till regeringarna. Följaktligen röstade jag för detta resolutionsförslag, i vilket kommissionen och rådet uppmanas att intensifiera sina ansträngningar för att ta itu med hiv/aids som ett globalt hälsoproblem genom att låta de mänskliga rättigheterna få en framträdande roll när det gäller förebyggande åtgärder, behandling och stöd.

Andelen drabbade som får behandling är i dag fortfarande alltför låg, och det krävs lagar för att få fram effektiva läkemedel mot hiv till rimliga priser. Jag fördömer kraftfullt de bilaterala handelsöverenskommelser som fortsätter att låta handelsintressena få företräde framför hälsan, detta i strid med ett avtal som undertecknats med Världshandelsorganisationen. Det framhålls också i resolutionsförslaget att vi måste bekämpa all lagstiftning som kriminaliserar överföring av hiv och uppmuntrar till stigmatisering och diskriminering av de drabbade.

Statistiken över andelen kvinnor och unga flickor som drabbats har slutligen visat att de nuvarande preventiva åtgärderna har misslyckats, och enligt min uppfattning är det därför viktigt att anta en verkligt realistisk strategi genom att öka anslagen till forskning kring nya vacciner och mikrobiocider.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Hiv/aids är fortfarande en av de främsta dödsorsakerna globalt, 2 miljoner döda 2008, och man räknar med att sjukdomen kommer att fortsätta att vara en betydande orsak till för tidig död runtom i världen under de kommande decennierna. Antalet nya infektionsfall fortsätter att växa snabbare än behandlingsmöjligheterna, och två tredjedelar av dem som behövde behandling 2009 har ännu inte fått någon behandling, vilket innebär att 10 miljoner människor med behandlingsbehov inte fått tillgång till nödvändig effektiv behandling. Jag hävdar därför att EU måste göra alla tänkbara ansträngningar när det gäller investeringar i forskning, behandling och utbildning för att kunna förbättra situationen. Man måste också verka för att stigmatiseringen och diskrimineringen av bärarna av hiv/aids ska upphöra. Jag vill också påstå att EU måste vara särskilt lyhört för problemet i Afrika söder om Sahara. Detta är fortfarande den hårdast drabbade regionen med 22,4 miljoner människor som lever med hiv/aids.

 
  
MPphoto
 
 

  Willy Meyer (GUE/NGL), skriftlig. (ES) Jag röstade för det gemensamma resolutionsförslaget om hiv/aids från alla grupper i parlamentet eftersom förslaget behandlar viktiga delar av detta problem, t.ex. försvar för att alla medborgare ska ha tillgång till offentlig hälso- och sjukvård. I resolutionsförslaget krävs också att regeringarna ska uppfylla sin skyldighet att göra den offentliga hälso- och sjukvården tillgänglig för alla medborgare. I förslaget skyddas också rättigheterna till sexuell hälsa och reproduktion för dem som är hiv-positiva. Samtidigt påpekas också behovet av tillräckliga resurser för forskning kring nya förebyggande åtgärder, däribland vacciner.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. (DE) Hiv/aids är fortfarande en plåga i världen som är nästintill omöjlig att få bukt med. Det är i synnerhet utvecklingsländer som fortfarande har många nysmittade med höga dödsiffror som följd. Men även här i Europeiska unionen registreras allt fler nysmittade personer och antalet oanmälda fall kan vara mycket högre. Rädslan att känna någon som har sjukdomen och som tvingas leva med denna stämpel är fortfarande mycket påtaglig. Mycket forskning har bedrivits för att stoppa sjukdomen, även inom EU. Eftersom forskning kring hiv/aids är mycket viktig röstade jag för resolutionen.

 
  
MPphoto
 
 

  Elisabeth Morin-Chartier (PPE), skriftlig. (FR) Så här några dagar före nästa internationella aidskonferens, som äger rum den 18–23 juli 2010 i Wien, vill jag ge mitt stöd till den resolution som antogs i dag genom att sända ut ett tydligt budskap till de nationella regeringarna. Det är mycket viktigt att införa ny lagstiftning för att kunna erbjuda effektiv medicin mot hiv, men också antiretrovirala läkemedel och andra säkra och effektiva mediciner till en rimlig kostnad. Jag måste påpeka att bara 23 procent av alla patienter som drabbats av hiv känner till antiretroviral behandling i Europa och Centralasien. De baltiska staterna hör till de länder i Europeiska unionen som har mest behov att införa förebyggande åtgärder mot aids. Därför vädjar jag till Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter att samla mer information om situationen för personer med hiv/aids och se till att de drabbade får behålla rätten till ett socialt, sexuellt och reproduktivt liv.

 
  
MPphoto
 
 

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. (PT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag lämnar in denna röstförklaring eftersom jag vill påpeka att jag avstod från punkt 17 trots att jag röstade för de flesta andra punkterna. Den enda anledningen till att jag avstod var att den franska versionen, till skillnad från den portugisiska, antydde möjligheten att acceptera abort som ett sätt att främja sexuell och reproduktiv hälsa. Som förespråkare för rätten till liv kunde jag inte rösta för med gott samvete. Jag vill påpeka att bruket av frasen ˮsexuell och reproduktiv hälsaˮ inte kan omvandlas till ett sätt att övertyga parlament att förespråka abort. Men jag vill trots allt återigen uttrycka mitt fulla stöd i kampen mot hiv/aids.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Den gemensamma resolutionen antogs som uppgjort med 400 röster för och 166 röster emot, trots att PPE-gruppen begärde delad röstning om sexuella och reproduktiva rättigheter, vilket den gör varje gång. Det visar också att PPE-gruppen är splittrad i denna fråga. Jag är nöjd över resultatet, speciellt eftersom alla våra synpunkter om sexuella och reproduktiva rättigheter finns med.

 
  
MPphoto
 
 

  Joanna Senyszyn (S&D) , skriftlig.(PL) Hiv/aidsinfektioner är ett globalt fenomen och inte något som drabbar vare sig så kallade riskgrupper eller specifika regioner. I dag drabbas inte enbart drogmissbrukare eller homosexuella, utan alla. De som löper störst risk är ungdomar, högutbildade, vita och personer som arbetar för stora företag.

Nästan hälften av dem som lever med hiv är kvinnor. De är mer mottagliga mot infektion eftersom viruset mycket lättare överförs från män till kvinnor än tvärtom. Vid den XVIII internationella aidskonferensen i Wien den 18–23 juli i år kommer behovet att intensifiera informationskampanjer riktade till kvinnor och ungdomar att lyftas fram. Kvinnor måste ha omfattande och enkel åtkomst till information om hälsofrågor om sex, reproduktion och medicinska tjänster. Det är också viktigt att hivmediciner delas ut gratis till gravida kvinnor för att förhindra att sjukdomen överförs från mor till barn. Utbildningsprogram om sexuella och reproduktiva rättigheter är av högsta vikt för att förebygga hiv/aids.

De mest påtagliga effekterna av bristande sexualundervisning i skolorna är fallen av hiv-infektioner och andra sexuellt överförbara sjukdomar bland ungdomar samt tidiga, oplanerade graviditeter bland unga kvinnor. Med tanke på sjukdomens omfattning och dödlighet samt den stora andelen fall bland ungdomar bör hiv/aids-epidemin räcka som anledning att införa adekvat sexualundervisning i skolorna. Därför röstade jag för ett antagande av resolutionen om hiv/aids i samband med den XVIII internationella aidskonferensen.

 
  
MPphoto
 
 

  Charles Tannock (ECR), skriftlig. ECR-gruppen stödjer helhjärtat mänskliga rättigheter för alla, oavsett ras, kön och sexuell läggning. Vi stöder starkt avancerad behandling, förebyggande, tillgång till hälso- och sjukvård för alla och förespråkar ökad medvetenhet och utbildning i kampen mot hiv och aids.

Vi anser dock att reproduktiva rättigheter, där abort ingår, är en samvetsfråga för den enskilde och att förslagen i denna resolution inkräktar för mycket på den suveräna statens rättigheter att bestämma dagordningen för sin egen hälsovård och abortpolitik,

Av denna anledning har vi i ECR-gruppen beslutat att avstå från att rösta om denna resolution.

 
  
  

Resolutionsförslag: Ikraftträdandet av konventionen mot klustervapen den 1 augusti 2010 och EU:s roll (RC-B7-0413/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. (FR) Konventionen mot klustervapen syftar till att förbjuda användning, produktion, lagring och distribuering av denna typ av vapen och föreskriver att de ska tas bort och förstöras. Jag stöder det gemensamma resolutionsförslaget som uppmanar alla medlemsstater att ratificera konventionen så att unionen kan följa den. Det är därför viktigt att vidta nödvändiga åtgärder så att länder som ännu inte har ratificerat konventionen kan göra det. För de medlemsstater som redan har skrivit under är ikraftträdandet en möjlighet att vidta nödvändiga åtgärder för att tillämpa konventionen genom att förstöra lager, eliminera restlager av vapen, hjälpa offren och annat.

 
  
MPphoto
 
 

  Nikolaos Chountis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Jag skrev under och röstade för resolutionsförlaget om ikraftträdande av konventionen om klustervapen och EU:s roll inte enbart för att det är en mycket viktig fråga utan också för att Grekland tyvärr hör till de länder som inte har skrivit under konventionen. Samtliga stater måste börja tillämpa konventionen omedelbart. Klustervapen bidrar till höga dödssiffror och utgör en allvarlig risk mot medborgarna, speciellt när de används i närheten av tätbebyggda områden. Vapnen har fortsatt tragiska konsekvenser också efter att en konflikt har upphört, eftersom de förorsakar omfattande skador och dödsfall bland civilbefolkningen när oexploderade höljen som ligger kvar på marken upptäcks av barn och andra oskyldiga intet ont anande offer.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Alla länder som fortfarande minns hur det är att befinna sig i krig vet vilka förödande konsekvenser klustervapen har. Parlamentets stöd för att de förbjuds och tillintetgörs är helt motiverat. Jag är dock rädd för att viljan hos politiker och att flera stater har ratificerat konventionen inte räcker till för få önskat resultat.

Men det är utan tvekan ett betydelsefullt steg i rätt riktning och Europeiska unionen och dess medlemsstater har en skyldighet att stödja den.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) Med tanke på Europeiska unionens obestridliga roll att försvara fred, säkerhet samt respektera frihet, liv, mänskliga rättigheter och människors livskvalitet stöder jag denna resolution och betonar behovet av att alla medlemsstater reagerar positivt och snabbt på uppmaningen att ˮutan dröjsmålˮ underteckna och ratificera konventionen om klustervapen. Jag vill understryka att klustervapen är extremt farliga och är en allvarlig risk för civilbefolkningen, även när konflikten är över. Tyvärr är det oftast barn som faller offer för denna typ av explosiva material. Jag ställer mig bakom Europas åtagande att bekämpa spridningen av vapen som dödar skoningslöst och jag hoppas att medlemsstaterna och EU-institutionerna vidtar samstämmiga och beslutsamma åtgärder i denna fråga gentemot tredjeländer.

 
  
MPphoto
 
 

  Paweł Robert Kowal (ECR), skriftlig. – (PL) Vårt resolutionsförslag är balanserat. Det välkomnar åtgärderna som de medlemsstater som har undertecknat och ratificerat konventionen om klustervapen har vidtagit, men klargör också att vissa medlemsstater p.g.a. sin situation inte kommer att kunna skriva under konventionen just nu. Vår text uppmanar dessa länder (t.ex. Polen) att vidta åtgärder för att uppfylla kraven (t.ex. en avsevärd minskning av antalet oexploderade vapen och ett mindre spridningsområde) som skulle leda till färre antal dödsfall bland civilbefolkningen – som del av ett tilläggsprotokoll till Genèvekonventionen om konventionella vapen. Denna väg har valts av Polen och andra medlemsstater som Finland, Lettland, Estland, Rumänien och Slovakien, men också av Förenta staterna.

 
  
MPphoto
 
 

  Sabine Lösing och Sabine Wils (GUE/NGL), skriftlig. (EN) Tyvärr innehåller skälen i den gemensamma resolutionen en positiv hänvisning till Europeiska säkerhetsstrategin (ESS) och den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken vilket jag och min grupp avvisar. Men på grund av att konventionen om klustervapen som antogs av 107 länder är så oerhört viktig skrev jag och GUE/NGL-gruppen under den gemensamma resolutionen om ikraftträdande av konventionen mot klustervapen och EU:s roll eftersom den gemensamma resolutionen måste ses som ett stort framsteg för att förbjuda klustervapen.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Att konventionen om klustervapen har skrivits under av 20 medlemsstater är ett gott tecken på EU:s åtagande att bekämpa spridningen av vapen som dödar skoningslöst. Vi måste komma ihåg att denna typ av vapen är den främsta orsaken till att tusentals civila dör. De dödar urskillningslöst, i synnerhet barn och andra oskyldiga personer som inte känner till faran.

 
  
MPphoto
 
 

  Willy Meyer (GUE/NGL), skriftlig. (ES) Tyvärr innehåller den gemensamma resolutionen positiva hänvisningar till den europeiska säkerhetsstrategin och den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken som både jag och min grupp avvisar. Men med tanke på hur stor betydelse konventionen om klustervapen som har godkänts av 107 länder har, ställer sig både jag och min grupp, Gruppen Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster, bakom den gemensamma resolutionen om ikraftträdandet av denna konvention och EU:s roll. Jag tycker att den gemensamma resolution kan ses som ett steg mot ett förbud mot klusterbomber och därför röstade jag för den.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. (DE) Klustervapen är ett av de mest lömska vapen som finns, eftersom de främst dödar oskyldiga människor när de används. Framför allt är de farliga för barn som detonerar oexploderade bomber av misstag och kan få allvarliga skador. Konventionen om klustervapen, som har undertecknats av 20 medlemsstater, förbjuder användningen av dessa vapen och kräver att länder som har dem i sin arsenal förstör dem. Jag samtycker till resolutionen eftersom konventionen om klustervapen är ett första steg i rätt riktning mot att förbjuda dessa dödliga vapen för gott. Jag röstade mot resolutionen eftersom jag inte anser att överenskommelsen kan tvinga länder att förbjuda klustervapen.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Med en överväldigande majoritet har Europaparlamentet skickat en tydlig signal att vi är emot detta lömska hot mot människor i krigs- och katastofområden. Tusentals personer drabbas av klustervapens verkningar än i dag: Det är nästan enbart civila, i synnerhet barn som ofta förväxlar bomberna med bollar och leksaker. Därför tog Europaparlamentet den enda möjliga ståndpunkten till detta urskillningslösa och inhumana vapen: ett enat ˮnejˮ till klustervapen i Europa och i hela världen. Europaparlamentet kräver att samtliga medlemsstater och kandidatländer som ännu inte har skrivit under eller ratificerat det internationella fördrag som förbjuder klustervapen ska göra det så snart som möjligt, helst före årets slut. Vi gröna fick igenom vårt krav att länder som ännu inte har namngetts skulle namnges för att civilsamhället ska kunna utöva påtryckningar där det behövs som mest. Estland, Finland, Grekland, Lettland, Polen, Rumänien, Slovakien och Turkiet har ännu inte skrivit under och ratificerat detta fördrag. Bulgarien, Cypern, Tjeckien, Ungern, Italien, Litauen, Nederländerna, Portugal och Sverige har skrivit under men ännu inte ratificerat fördraget i sina nationella parlament.

 
  
MPphoto
 
 

  Geoffrey Van Orden (ECR), skriftlig. (EN) ECR-gruppen ger sitt fulla stöd till alla insatser som görs för att minimera lidandet för soldater och civila och röstade därför för denna resolution. Men vi anser samtidigt att inget får göras för att försämra den operativa effektiviteten och säkerheten för våra väpnade styrkor. Vi vill därför vara tydliga med att ˮklustervapenˮ som de definieras i konventionen om klustervapen inte innefattar vapen som förstörs eller avaktiveras av sig själva: med andra ord, vapen som kommer att användas av ansvarsfulla väpnade styrkor i våra länder.

Personligen ogillar jag ordalydelsen i punkt 10 som uppmanar den höga representanten att göra sitt yttersta för att ˮEU ska ansluta sig till konventionen mot klustervapenˮ. En av de många beklagliga konsekvenserna av Lissabonfördraget är att EU som helhet nu kan ansluta sig till internationella konventioner. Detta bör falla inom de suveräna nationernas behörighetsområde, inte en organisation som EU, även om det står klart att det tyvärr finns vissa som försöker förvandla EU till en suverän stat.

 
  
  

Betänkande: Lyon (A7-0204/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Roberta Angelilli (PPE), skriftlig. − (IT) Den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP) är en av Europeiska unionens viktigaste politiska frågor och efter Lissabonsfördragets ikraftträdande är reformen av GJP som vilken ny jordbrukslagstiftning som helst och kan inte godkännas utan enighet i parlamentet.

Jordbrukare producerar varor för hela samhället, men är inte de enda som påverkas av GJP, utan det finns en koppling mellan jordbruket, miljön, den biologiska mångfalden, klimatförändringar och en hållbar förvaltning av naturresurser som vatten och mark. Det finns också en stark koppling mellan jordbruket och en rimlig ekonomisk och social utveckling av EU:s stora landsbygdsområden. Jordbrukarna tillhandahåller också livsmedel som vi behöver för att leva.

Denna första resolution om GJP:s framtid är ett bidrag från oss parlamentsledamöter till debatten om hur GJP ska reformeras i samband med införandet av den nya fleråriga budgeten år 2013 och hur man ska fastställa grundprinciper som styr processen att skapa en ny gemensam jordbrukspolitik. Med denna omröstning har parlamentet inriktat sig på hur det ska möta de nya utmaningarna, t.ex. att bekämpa klimatförändringar, livsmedelssäkerhet, livsmedelskvalitet, konkurrenskraften i företagens och jordbrukarnas inkomster.

 
  
MPphoto
 
 

  Charalampos Angourakis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Betänkandet om GJP:s framtid efter 2013 främjar den EU-omfattande politiken att utrota fattiga jordbrukare i medelstora jordbruk och förstärka den stora kapitalistiska jordbruksproduktionen. GJP, reformer om ˮhälsokontrollˮ och WTO-beslut har fått dramatiska effekter för fattiga, medelstora jordbruk. Innan Grekland gick med i EEG/EU exporterade landet jordbruksprodukter, i dag spenderar landet 2,5 miljarder euro på att importera produkter som kan produceras i landet. 20 000 arbetstillfällen om året försvinner i jordbrukssektorn, produktionen minskar, jordbruksinkomsterna minskade med 20 procent mellan 2000 och 2008 och 75 procent av jordbruken har årliga bruttovinster på mellan 1 200 och 9 600 euro.

I betänkandet anses de smärtsamma konsekvenserna för små och medelstora jordbruk vara en framgång. Målsättningen med betänkandet är att anpassa GJP till strategin om monopolkapital för jordbruksekonomin, som uttrycktes i EU 2020-strategin: ˮkonkurrenskraftigt jordbrukˮ, stor företagsegendom i jordbruksekonomin som ger en koncentration av marken och gemenskapens bidrag på bekostnad av fattiga, medelstora jordbruk och våldsam konkurrens för en andel av de EU-omfattande och globala marknaderna. Kommissionens beslut att avskaffa eller skjuta upp gemenskapsbidrag till jordbruk i samtliga medlemsstater som inte uppfyller kraven på budgetdisciplin i stabilitetspakten rör sig i en liknande riktning.

 
  
MPphoto
 
 

  Elena Oana Antonescu (PPE), skriftlig. (RO) För närvarande är 13,6 miljoner medborgare i EU:s medlemsstater direkt anställda i jordbruks-, skogsbruks- och fiskerisektorn och ytterligare cirka 5 miljoner personer arbetar inom livsmedelsindustrin. De genererar mer än 337 miljarder euro i produktion per år på EU-nivå.

Med tanke på att EU måste garantera livsmedelssäkerhet för sina medborgare och utveckla jordbrukssektorn långsiktigt måste jordbruket genomgå stora förändringar för att behålla produktiviteten i en tid då den behöver anpassas till strängare miljörestriktioner än de som finns i dag.

Den politik som minskar jordbrukandet för att bekämpa klimatförändringar gör att storleken på jordbruksmarken blir mindre och att ytterligare krav på jordbruksproduktionen för att minska påverkan på miljö och klimat införs. Dessutom måste EU:s gemensamma jordbrukspolitik anpassas till en nytt ekonomiskt och socialt klimat på lokal och regional nivå som tar hänsyn till ökade energikostnader.

I betänkandet har de nyckelproblem som den gemensamma jordbrukspolitiken står inför från 2013 identifierats på ett korrekt sätt, vilket är anledningen till att jag röstade för det.

 
  
MPphoto
 
 

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. (FR) Syftet med George Lyons betänkande är att sörja för att den gemensamma jordbrukspolitiken finns kvar och förbättras även efter 2013. Det är motiverat mot bakgrund av den ekonomiska krisen och de enorma finansiella problem som drabbat medlemsstater, skattebetalare, jordbrukare och konsumenter. EU tvingas härigenom att reagera på ökande belastningar från en ändrad befolkningsstruktur, liksom på ökande efterfrågan på den inre marknaden. Jag har röstat för betänkandet, som emellertid också poängterar att det inte bara handlar om att få fart på produktionen. Utmaningen för den gemensamma jordbrukspolitiken, och för våra jordbrukare, blir i princip att öka livsmedelsproduktionen samtidigt som mindre mark, vatten och energi tas i anspråk. Ett antal ändringsförslag har framlagts under sammanträdesperioden. Jag har i synnerhet röstat för ändringsförslag 1, som understryker att jordbruksprodukter är näringsrika. Däremot röstade jag emot ändringsförslag 2, som kräver att strukturen med de båda pelarna i den gemensamma jordbrukspolitiken avskaffas.

 
  
MPphoto
 
 

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. (LT) Jag röstade för betänkandet. Den gemensamma jordbrukspolitiken reformeras i ett läge där medlemsstater, skattebetalare, jordbrukare och konsumenter har stora finansiella svårigheter. Den nya gemensamma jordbrukspolitiken kommer att behöva anpassas till en ny situation i såväl EU som i hela världen, och övervinna många utmaningar. Jordbruket i EU måste ge unionens konsumenter en tryggad livsmedelsförsörjning och bidra till att världens ständigt växande befolkning har mat på bordet. Att lösa detta blir mycket komplicerat. Faktorer som energikrisen, prisökningarna på energi och behovet av att minska utsläppen av växthusgaser kommer att dämpa ökningen av livsmedelsproduktionen. Klimatförändringens effekter kommer också att göra det omöjligt att exploatera nya större markområden för jordbruksproduktion. Det betyder att EU och det globala jordbruket ska producera mer livsmedel med mindre mark, vatten och energi. Jag anser att den gemensamma jordbrukspolitikens hörnsten fortfarande ska vara att se till att EU:s jordbruk kan hävda sig i konkurrensen från högsubventionerande handelspartner som Förenta staterna, Japan, Schweiz och Norge, så att EU:s jordbrukare får åtnjuta rättvisa handelsvillkor. Den måste också fortsätta att stödja jordbruk i hela EU, så att det finns en lokal jordbruksproduktion och en jämn utvecklingstakt i samtliga territorier.

 
  
MPphoto
 
 

  Bastiaan Belder (EFD), skriftlig. (NL) Min ledamotskollega George Lyon har lagt fram ett betydelsefullt initiativbetänkande. Kommissionen är nu på det klara med Europaparlamentets inställning till det här ärendet, och får ta hänsyn till detta när den lägger fram nya förslag. Vi i mitt parti anser att den gemensamma jordbrukspolitiken ska bestå även efter 2013. Jordbruk är en viktig fråga för medborgarna. En tryggad livsmedelsförsörjning, landskapsvård, miljö, djurskydd, klimat och liknande är frågor där jordbruket kan bidra med mycket. Men att föra en kraftfull politik kräver motsvarande finansiella resurser. Vi har redan nämnt vissa utmaningar, och det kommer att dyka upp ännu fler att ge sig i kast med. EU består i dag av många medlemsstater. Jag stöder betänkandet därför att det efterlyser oförändrade budgetanslag till jordbruket efter 2013. Men med det sagt krävs det ändå vissa modifikationer. För det första behöver vi förenklingar som minskar byråkratin. Vi behöver också övergå från en modell där stöd utgår enbart till vissa jordbrukare till ett system med ett arealstöd. Här är det mycket viktigt att ha en övergångsperiod där vi går varligt fram.

 
  
MPphoto
 
 

  Mara Bizzotto (EFD), skriftlig. (IT) Vi har nu lagt programplaneringsperioden 2007–2013 bakom oss. Det gör att den nya gemensamma jordbrukspolitiken nu för våra jordbrukares räkning måste ta itu med en synnerligen betydelsefull utmaning: Att garantera ett minst lika stort ekonomiskt stöd som tidigare, och att fördela detta rättvist mellan gamla och nya medlemsstater inte bara som en funktion av antalet hektar, utan även med ledning av andra objektiva bedömningskriterier. Jag röstade för Lyonbetänkandet eftersom jag helt och hållet står bakom dess mål: Att bibehålla en regionaliserad form av kopplat stöd till gagn för sårbara jordbruksterritorier och jordbrukssektorer. Dessutom är följande viktigt: Att politiken främjar ursprungsbeteckningar, att förenklingar genomförs, att import från tredjeländer uppfyller EU:s krav, och att de olika aktörerna i livsmedelskedjan får mer att säga till om.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. (PT) Betänkandet ger jordbrukspolitiken en strategisk roll för att åstadkomma en tryggad livsmedelsförsörjning och en hållbar utveckling. Många nya arbetstillfällen kan skapas vid utvecklingen av miljövänlig jordbruksteknik – denna teknik kommer att spela en avgörande roll för att uppnå målen i strategin Europa 2020. Europaparlamentet har i betänkandet redogjort för sin syn på hur den gemensamma jordbrukspolitiken ska reformeras och finansieras efter 2013. Betänkandet tar också upp sambandet mellan jordbrukspolitiken och bekämpandet av klimatförändringen.

 
  
MPphoto
 
 

  Ole Christensen, Dan Jørgensen, Christel Schaldemose och Britta Thomsen (S&D), skriftlig. (DA) Avseende betänkandet i sin helhet: ”Vi i danska Socialdemokratiet har lagt vår röst emot betänkandet om den gemensamma jordbrukspolitikens framtid efter 2013. Vi anser nämligen att det inte ställer tillräckligt kraftfulla krav på en i och för sig välbehövlig reform. Vi hade helst sett att EU föregår med gott exempel genom att avskaffa allt exportstöd senast 2013 – oavsett vad våra övriga handelspartner i WTO gör. Betänkandet innehåller ingenting sådant. Vid utbetalningen av stöd hade vi velat ha en skärpning av dagens föga ambitiösa miljö-, klimat- och hållbarhetskrav. Betänkandet innehåller ingenting sådant. Vi hade också gärna sett att jordbruksstödets andel av EU:s budget minskades kraftigt. Betänkandet innehåller ingenting sådant heller. Detta gör det omöjligt för oss i danska Socialdemokratiet att stödja det slutliga betänkandet om EU:s jordbruksstöd efter 2013.”

Avseende ändringsförslag 3: ”Vi i danska Socialdemokratiet anser att allt EU-stöd i unionens jordbrukspolitik bör avskaffas. Frihandel med rättvisa villkor ska vara ledstjärnan för en jordbrukssektor som bygger på hållbarhet. Vi har röstat emot detta ändringsförslag eftersom vi anser att det är självmotsägande. Det efterlyser EU-stöd som inte snedvrider den rättvisa frihandeln. Men att snedvrida den rättvisa frihandeln är ju exakt vad EU:s stödprogram gör i dag.”.

 
  
MPphoto
 
 

  Vasilica Viorica Dăncilă (S&D), skriftlig. – (RO) Jag har med eftertryck sagt ja till att bibehålla ett balanserat stöd för jordbrukare i såväl de gamla som de nya medlemsstaterna i den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013. Detta skulle bidra till att avskaffa ett system som behandlar Rumänien och andra nyanslutna medlemsstater orättvist.

 
  
MPphoto
 
 

  Marielle De Sarnez (ALDE), skriftlig. (FR) Vi står vid ett vägskäl när vi i dag ska fastställa hur den framtida reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken ska se ut. Detta är en fråga som både berör unionsmedborgarna – givetvis! – och omvärldens invånare. Därför får reformen inte bli en ren expertfråga, utan snarare hanteras av jordbrukare och konsumenter. Vi behöver omdefiniera de allmänna målen för den gemensamma jordbrukspolitiken. EU:s invånare har i dag höga förväntningar på livsmedelsproduktionen och livsmedelsförsörjningen. De vill ha ett jordbruk som är miljövänligt och uppfyller höga krav på kvalitet, spårbarhet, livsmedelssäkerhet och koldioxidbelastning. Den nya politiken bör också ingå i ett globalt synsätt. Här finns det en stor utmaning: Hur ska vi hantera en fördubblad efterfrågan på livsmedelsproduktion och livsmedelsförsörjning fram till 2050, när det samtidigt råder vattenbrist, den odlingsbara markarealen minskar och bekämpandet av klimatförändringen tvingar fram ett nytt energifördrag? Vi behöver tänka igenom jordbruksmarknadens globala struktur från grunden och beakta de två huvudprinciper som väglett den gemensamma jordbrukspolitiken: Att garantera livsmedelsförsörjningen och att ge småbrukare och deras familjer en tryggad utkomst, både på hemmaplan och i världens fattigaste länder.

 
  
MPphoto
 
 

  Diane Dodds (NI), skriftlig. (EN) Jag röstade för detta betänkande, men vill poängtera att mitt fortsatta stöd beror på om kommissionen nu beaktar och driver igenom följande mål:

1. Den gemensamma jordbrukspolitiken behöver ha budgetresurser som räcker för att ge våra jordbrukare en tryggad inkomst som det går att överleva på, och konsumenterna en tryggad livsmedelsförsörjning.

2. Vi måste behålla stödet under den första pelaren, belöna jordbrukarna för deras arbete och trygga branschens framtid genom direktbetalningar.

3. Vi måste fastställa vad som menas med ”en rättvis fördelning av jordbruksstödet”, och granska produktionskostnaderna. Ett arealstöd som ger Nordirland mindre pengar än i dag kommer att utplåna en bransch som redan nu kämpar för sitt liv. Regional anpassning är avgörande.

4. Vi måste behålla marknadsreglerande åtgärder som gör prisutvecklingen mindre volatil och garanterar lönsamheten.

 
  
MPphoto
 
 

  Leonidas Donskis (ALDE), skriftlig. (LT) Europaparlamentets resolution om den gemensamma jordbrukspolitiken är en ambitiös och riktad reform. Den får stöd både från mig och från gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa. Det viktigaste är att den erkänner att de nya medlemsstaternas jordbrukare har behandlats orättvist. Resolutionen kräver att vi ska uppfulla förväntningarna hos de 12 nya medlemsstater som anslöt sig efter 2004, och behandla dem rättvist då EU-medel fördelas. Tack vare Lissabonfördraget har Europaparlamentet fått mer att säga till om på det här området. Jag hoppas att rådet inte återgår till diskriminerande direktbetalningar till jordbrukarna i de gamla och nya medlemsstaterna – jag kommer inte att acceptera nya allmänna anslag, som kan snedvrida konkurrensen på EU:s inre marknad. Den nya gemensamma jordbrukspolitiken bör sörja för att jordbrukarna får ett verksamt och riktat stöd som gagnar hela samhället, och i synnerhet konsumenterna. Betänkandet lyfter särskilt fram livsmedelstryggheten och tillhandahållandet av kvalitetsprodukter till rimliga priser. Som liberal kan jag i dag bara försvara den gemensamma jordbrukspolitiken om den skapar ett mervärde, snarare än att snedvrida marknaden – om den förbättrar EU:s konkurrensförmåga gentemot våra handelspartner, skapar arbetstillfällen, främjar en balanserad jordbruks- och landsbygdsutveckling och bevarar miljön och landskapet. Europaparlamentets reformförslag är ett steg i rätt riktning. Jag och övriga liberaler i EU välkomnar och ser fram emot det.

 
  
MPphoto
 
 

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstade för betänkandet om den gemensamma jordbrukspolitikens framtid efter 2013. Det är nödvändigt att stärka den gemensamma jordbrukspolitiken och se till att budgetanslagen ger EU förmåga att reagera på de utmaningar jordbruket står inför. Hit hör klimatförändringen, livsmedelstryggheten och livsmedelskvaliteten och branschens konkurrensförmåga.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Jag röstade emot ändringsförslag 69 till förslaget, eftersom det äventyrar helhetsutformningen av den gemensamma jordbrukspolitiken och hotar det portugisiska jordbrukets intressen. Förslaget går ju ut på att avskaffa anslagen till strukturåtgärder, utan att garantera att detta kompenseras vid ändringarna under den första pelaren. Ett sådant förslag försvårar dessutom handläggningen då EU-stödet ska fördelas till jordbrukarna i framtiden. Det system vi har i dag behöver förenklas, inte krånglas till ännu mer. Låt mig också betona att den portugisiska staten har slösat bort hundratals miljoner euro av stödet under den första pelaren. Om den andra pelaren avskaffas och vissa av dess åtgärder överförs till den första pelaren, försvinner stödet till många åtgärder som stöds i dag – framför allt därför att de helt uppenbart inte ryms i budgeten. På så vis försvagas den gemensamma jordbrukspolitiken. Vi förstår faktiskt inte fördelen med att eventuellt överföra den gemensamma jordbrukspolitiken till andra politikområden. Vi förespråkar i stället åtgärder för att trygga det enda verkligt gemensamma politikområde som finns i EU.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Den gemensamma jordbrukspolitiken har ökat produktiviteten, säkerställt försörjningstryggheten och gett konsumenterna kvalitetslivsmedel till rimliga priser. Den nya gemensamma jordbrukspolitiken måste ta itu med nya utmaningar som behöver lösas snarast. Samtidigt bör den ge oss en ram för framtiden, som bygger på stabilitet, förutsägbarhet och flexibilitet i kristid.

Reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken bör ses över mot bakgrund av den ekonomiska krisen, bekämpandet av klimatförändringen och behovet av att jordbruket är globalt konkurrenskraftigt. Jordbrukssektorn spelar med all sannolikhet en viktig roll för att uppnå prioriteringarna i strategin Europa 2020. Det handlar om sådant som att bekämpa klimatförändringen, om innovation, om att skapa nya arbetstillfällen genom grön tillväxt, och om att fortsätta att trygga EU-konsumenternas livsmedelsförsörjning genom att producera säkra kvalitetslivsmedel.

Jag anser dock att den gemensamma jordbrukspolitiken bör prioritera produktionen av så kallade kollektiva nyttigheter av första generationen. Dess överordnade mål bör vara livsmedelssuveränitet, så att medlemsstaterna blir självförsörjande. Jag är också en anhängare av att mejerisektorn regleras, i hela kedjan från produktion till försäljning. Att bibehålla mjölkkvoterna är avgörande i det sammanhanget.

 
  
MPphoto
 
 

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Till de radikala förändringar som behöver göras av den gemensamma jordbrukspolitiken hör följande: Att principen om rätten till mat och till livsmedelssuveränitet fastställs; att förmågan att vara självförsörjande på livsmedel prioriteras, liksom länders och regioners förmåga att utveckla sin produktion så att den tillgodoser nationella eller regionala behov; samt att verka för åtgärder som främjar lokal produktion. Denna ska respektera den lokala miljön, slå vakt om vattendrag och mark, öka produktionen av livsmedel utan genmodifierade organismer, samt främja biologisk mångfald i lantbrukarnas utsäde och artrikedom i boskapsuppfödningen. Detta är huvuddragen i ett av de många ändringsförslag som vi lade fram, till det betänkande som debatten avser.

Att ändringsförslaget och dess underliggande principer avvisats av de största politiska grupperna i parlamentet är bara symtomatiskt för den kurs de har valt, och som även framgår av betänkandet. I och för sig tar det ställning i flera viktiga avseenden – bland annat avvisas en åternationalisering av den gemensamma jordbrukspolitiken och en minskning av de totala budgetanslagen, samtidigt som man argumenterar för att stödet ska fördelas rättvisare mellan länder och producenter. Men betänkandet bibehåller det synsätt som dominerat i tidigare reformer av den gemensamma jordbrukspolitiken: Att jordbruksmarknaderna ska avregleras helt och hållet, och att EU:s WTO-förhandlingar ska styra den gemensamma jordbrukspolitiken. Ett sådant synsätt kan vi inte godta.

 
  
MPphoto
 
 

  Anne E. Jensen (ALDE), skriftlig. (DA) Danska Venstres tre ledamöter har i dag röstat för betänkandet om framtiden för EU:s jordbrukspolitik efter 2013. Betänkandet fokuserar på att modernisera och rationalisera jordbruket, på att garantera förbättringar på miljö- och djurskyddsområdet, på jordbrukets klimat- och energipolitiska roll samt på att förenkla regelverket för jordbrukssektorn. Det finns ett par formuleringar om EU:s jordbruksbudget som vi inte instämmer i, och danska Venstre ska fortsätta att verka för att EU:s jordbruksstöd så småningom fasas ut. På det hela taget avspeglar betänkandet emellertid den konsolidering och reformutveckling som skett inom EU:s jordbrukspolitik de senaste åren.

 
  
MPphoto
 
 

  Elisabeth Köstinger (PPE), skriftlig. (DE) Avsikten är att den nya gemensamma jordbrukspolitiken ska träda i kraft för EU:s jordbrukare från och med 2014. Davis Lyons betänkande är upptakten till de intensiva förhandlingar som förestår de närmaste tre åren om den gemensamma jordbrukspolitikens framtid efter 2013. Europaparlamentet har nu för första gången medbeslutanderätt ifråga om EU:s jordbruksreform, och blir en viktig förhandlingspartner för medlemsstaterna, rådet och kommissionen. Genom de första förslagen i George Lyons betänkande stakar Europaparlamentet ut kursen på ett mycket tydligt sätt, och tar entydigt ställning för den gemensamma jordbrukspolitiken och dess båda pelare, direktutbetalningar och landsbygdsutveckling. Det vore klokt att ha kvar dessa i jordbruksstrukturen efter 2013. Utbudet av kvalitetslivsmedel förutsätter att det finns ett multifunktionellt jordbruk i hela Europa. Den enda garantin för detta är den gemensamma jordbrukspolitiken, som erhåller minst lika höga anslag under nästa budgetperiod som fram till 2013. Vi behöver hitta en lämplig modell för länder som i synnerhet mitt hemland, Österrike. Modellen måste värna om småskalighet och erbjuda en balans som gör att bergsregioner kan överleva. Jordbruk handlar inte bara om livsmedelsproduktion, utan betyder också mycket för kulturlandskapets bevarande. Jag stöder Lyonbetänkandet, eftersom mitt ändringsförslag om värnandet av jordbruket i hela EU, inklusive bergsregionerna, har antagits. Det kommer att ge unga jordbrukare stabila framtidsutsikter.

 
  
MPphoto
 
 

  Giovanni La Via (PPE), skriftlig. (IT) Jag anser att EU:s jordbruk behöver en fortsatt gemensam politik som förebygger de skillnader som oundvikligen uppstår mellan medlemsstaterna, och garanterar att den gemensamma jordbrukspolitiken i sin helhet finansieras rättvist och med EU-medel. Jag har därför röstat emot en åternationalisering av den gemensamma jordbrukspolitiken. Vi behöver nämligen tillhandahålla en fullgod finansiering för att den nya politiken ska stå på stadigare ben, mot bakgrund av de stora utmaningar som väntar sektorn de närmaste åren och som avgör EU:s livsmedelstrygghet. Faktum är att konsumenterna har rätt till en tryggad livsmedelsförsörjning. Den måste garanteras på samma sätt som andra kollektiva nyttigheter i ”andra generationen”, t.ex. miljön, den regionala utvecklingen och djurskyddet.

 
  
MPphoto
 
 

  Marine Le Pen (NI), skriftlig. (FR) Även om jag välkomnar detta betänkande om framtidens jordbruk, delar jag inte uppfattningen att den gemensamma jordbrukspolitiken har lyckats skapa en godtagbar levnadsstandard, stabila marknader, produktion av högkvalitativa livsmedel till rimliga priser och utveckling av ekonomiska aktiviteter på landsbygden, eller att den kunnat garantera vår livsmedelssäkerhet och livsmedelssuveränitet. Verkligheten ser helt annorlunda ut. Man behöver bara titta på stora jordbruksnationer som Frankrike vars inkomster på detta konto minskat med 34 procent.

Liksom tidigare kommer inte den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP) för tiden efter 2013 att kunna skydda våra jordbrukare från spekulanter och hänsynslös global konkurrens och heller inte kompensera för den multinationella livsmedelsindustrins och de storskaliga distributörernas excesser. GJP för tiden efter 2013 kommer fortfarande att vara låst mellan kommissionens ultraliberala och internationalistiska marknadslogik och en framtida ”grön” GJP, vilket egentligen tjänar nykapitalisterna på den ekologiska marknaden. Till den här logiken offrar vi vår landsbygd, men inte för att gynna fattiga länder eller mindre gynnade eller torra områden i Europa. Detta rättfärdigar en åternationalisering av GJP snarast möjligt.

 
  
MPphoto
 
 

  Petru Constantin Luhan (PPE), skriftlig. – (RO) Jordbrukssektorn är och förblir en strategisk sektor för EU:s ekonomi, och den behöver anta de framtida utmaningarna och garantera européerna självförsörjning och livsmedelssäkerhet genom den gemensamt förda politiken. Jag röstade för detta särskilt viktiga betänkande, eftersom jag anser att den gemensamma jordbrukspolitiken under kommande programperiod kommer att behöva stöd från en stabil och välstrukturerad budget som kan leva upp till de utmaningar som ligger framför oss. Jag anser att vi måste etablera täta kopplingar mellan utvecklingspolitiken på landsbygden och regionalpolitiken för att uppnå någon grad av överensstämmelse mellan genomförda åtgärder av samma slag i en specifik region, och härigenom även skapa territoriella sammanhang inom EU. Jag tror även att det är nödvändigt att beakta regioners territoriella egenskaper och prioriteringar. Vi måste främja gemensamma normer och målsättningar och ta varje regions specifika egenskaper i beaktande. Detta kommer att göra det möjligt för oss att åstadkomma ett dynamiskt, multifunktionellt och hållbart jordbruk i Europa.

 
  
MPphoto
 
 

  Astrid Lulling (PPE), skriftlig. (FR) Jag röstade för betänkandet om den gemensamma jordbrukspolitiken för tiden efter 2013 eftersom jag anser att Europaparlamentet genom detta förträffliga betänkande tydligt visar att det tar de nyvunna befogenheter som Lissabonfördragets ikraftträdande innebär på allvar.

Parlamentet förespråkar att man även för tiden efter 2013 ska behålla en gemensam jordbrukspolitik som är värdig namnet, med en budget som är minst lika stor som den nuvarande för att garantera högkvalitativ produktion och tryggad livsmedelsförsörjning i de 27 medlemsländerna. Jag är mycket glad att mina ändringsförslag i dessa avseenden avspeglas i texten.

Min begäran om att behålla vissa marknadsåtgärder som fungerar som skydd för jordbrukarna och deras produktpriser har även den i stort funnit stöd. Vi måste kunna förhindra bland annat överproduktionskriser för att trygga jordbruket i alla regioner i Europa. Det är också önskvärt att behålla specifika verktyg för att kunna hantera den produktionspotential som finns inom vissa sektorer.

 
  
MPphoto
 
 

  Véronique Mathieu (PPE), skriftlig.(FR) Jag röstade för Lyonbetänkandet om den gemensamma jordbrukspolitikens framtid, i synnerhet för att behålla de två pelarna. Dagens omröstning om betänkandet i plenum är mycket viktig och symbolisk eftersom parlamentsledamöterna är först ut med att inta en position och presentera sitt förslag till gemensam jordbrukspolitik för tiden efter 2013. Jag har fullt förtroende för att kommissionsledamot Dacian Cioloş tar hänsyn till resultatet av denna omröstning i de förslag som kommer att läggas fram av kommissionen i november.

De viktigaste prioriteringarna för det europeiska jordbruket, såsom livsmedelssäkerhet, marknadsreglering och fysisk planering har tydligt bekräftats, liksom konsekvenserna av dessa i budgeten, vilka måste stå i paritet med den gemensamma jordbrukspolitikens ambitioner. Åtgärderna för biologisk mångfald får inte glömmas bort. Biologisk mångfald måste stå i centrum för den gemensamma jordbrukspolitikens bestämmelser, eftersom skyddet inte längre är en lyx som bara gäller bevarande av arter och förekomstställen.

 
  
MPphoto
 
 

  Erminia Mazzoni (PPE), skriftlig. (IT) Krisen 2009 visade på de svagheter som fanns i åtgärdspaketet till stöd för jordbruket. Resultaten syntes i jordbrukarnas inkomster, som sjönk med 12 procentav en inkomst som redan ligger omkring 50 procentlägre än medelinkomsten i Europeiska unionen. Strategiplanen för tiden efter 2013 måste stå i proportion till sektorns betydelse, det vill säga en sektor som försörjer omkring 30 miljoner arbetstagare. Den måste innefatta en förstärkning av den gemensamma jordbrukspolitiken, en lämplig skattepolitik och en bibehållen budget med tanke på de många goda effekter jordbruket har på miljön, hälsan och klimatförändringarna. Det är viktigt att kunna garantera rimliga priser för konsumenten och rimliga inkomster för jordbrukaren med hjälp av riktade insatser. Jordbruket måste tillåtas spela en större roll i EU 2020-strategin, och planerna måste rikta in sig på intelligent, hållbar och inkluderande tillväxt. Marknadens instabilitet ökar i takt med ett ökande antal åtgärder för att trygga livsmedelssäkerheten och hållbarheten eftersom situationen försämrar möjligheterna för europeiska producenter att konkurrera med importerade produkter. Det kommer att bli svårt att se till att priserna i konsumentledet blir rimliga och att jordbrukarna får rimligt betalt om man inte inför strängare regler för att se till att europeiska principer respekteras.

 
  
MPphoto
 
 

  Mairead McGuinness (PPE), skriftlig. (EN) Europaparlamentet har fått utökad makt under Lissabonfördraget, särskilt på det jordbrukspolitiska området. Med ökad makt kommer ökat ansvar och stödet för Lyonbetänkandet om den gemensamma jordbrukspolitikens (GJP) framtid efter 2013 visar att parlamentet tar sitt ansvar på allvar. Vi anser att den gemensamma jordbrukspolitiken måste behållas, att det måste finnas en tillräcklig budget och att livsmedelsproduktion är en del av de ”kollektiva nyttigheter” som jordbrukare tillhandahåller och som de måste få ersättning för. Vi röstade för att hålla fast vid strukturen med två pelare. Marknadsstödjande åtgärder anser vi vara en viktig del av GJP. Vi har motsatt oss varje försök att åternationalisera politiken. Betänkandet förespråkar att man till 2020 övergivit det gamla betalningssystemet som grundar sig på historiska produktionsnivåer, och efterlyser ett arealbaserat stöd med objektiva kriterier som ersätter det nuvarande systemet. Kommissionen måste komma med idéer i detta avseende, men det krävs försiktighet. Betänkandet lämnar utrymme för nationell flexibilitet när det gäller att anpassa den gemensamma jordbrukspolitiken till lokala, regionala och nationella behov, inklusive behovet av frivilligt kopplat stöd när det finns särskilda skäl. Det vi främst prioriterar är en tryggad budget – när detta har uppnåtts kan vi börja diskutera detaljer på allvar.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig. (FR) Det förtjänstfulla med denna text är att den uppmärksammar marknadsbrister och att den stöder kampen mot klimatförändringarna. Men där slutar det. Trots de uppmärksammade bristerna förespråkar man i texten en liberalisering av marknaden, att jordbrukarna ska vara lyhörda för marknadens signaler, att det europeiska jordbruket ska konkurrera på globala och regionala marknader samt grön kapitalism. Dessa formuleringar är inte till mer hjälp än kolmarknaden, biobränslena och de genmodifierade grödorna när det gäller att bekämpa klimatförändringen. Tvärtom stöder de produktivism och utslagning av lokal vegetabilieproduktion här och över hela världen.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Jag röstade mot ändringsförslag 69 till detta förslag eftersom det hotar hela konstruktionen av den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP) och äventyrar det portugisiska jordbrukets intressen, då man däri föreslår slopat stöd för strukturella åtgärder utan garantier om att ersätta det genom ändringarna i den första pelaren. Det nuvarande systemet behöver förenklas, inte göras ännu mer komplicerat, och ett sådant förslag innebär istället administrativa svårigheter när det gäller framtida fördelning av EU-stöd till jordbrukarna. Jag skulle också vilja understryka att den portugisiska staten har slösat bort hundratals miljoner euro i stöd från den första pelaren. Om man avskaffar den andra pelaren och överför vissa åtgärder från den andra till den första pelaren kommer det stöd som många åtgärder nu får inte längre få det, särskilt på grund av den uppenbara budgetmässiga omöjligheten, och resultatet blir en försvagad gemensam jordbrukspolitik. Vi kan verkligen inte förstå vilka fördelar en överföring av den gemensamma jordbrukspolitikens fonder till andra politiska områden kan ge. Vi förespråkar i stället åtgärder som säkrar den enda verkligt gemensamma politik som existerar inom EU.

 
  
MPphoto
 
 

  Willy Meyer (GUE/NGL), skriftlig. (ES) Den nuvarande gemensamma jordbrukspolitiken (GJP) stöder en spekulativ produktionsindustri som inte verkar lokalt, vilket gynnar storskalig jordbruksverksamhet och inte småproducenter. Frikopplingen av stödet gynnar stora markägare och hotar små verksamheter och familjejordbruk. Trots Lissabonstrategins misslyckande har EU inte förändrat sin ekonomiska politik. Man tar inte ställning för livsmedelssäkerheten utan för konkurrensen, vilket bara gynnar stora multinationella företag. Jag anser att jordbrukssektorn måste anses vara en strategisk sektor inom EU. Därför menar jag att GJP behöver reformeras från grunden så att småproducenterna får stöd, mark, utsäde och vatten. Därigenom skulle man stödja en social, produktiv och hållbar jordbruksmodell.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) De senaste årtiondena har karaktäriserats av en massiv nedgång inom jordbruket över hela EU. Den gemensamma jordbrukspolitiken har reformerats otaliga gånger och varje gång har reglerna för jordbruksstöd blivit än mer komplicerade och de administrativa kostnaderna högre. Härvidlag är det också problematiskt att EU föreskriver höga kvalitetskrav, och har höga krav på djurhållning och miljöskydd, medan de sedan tillåter import från länder där dessa regler inte tillämpas och där produktionen följaktligen är betydligt billigare. För att upprätthålla livsmedelssäkerhet och självförsörjning inom EU, i alla fall delvis, är det nödvändigt att små jordbruksenheter och jordbruk i avlägsna trakter kan överleva. En förenklad GJP blir bara begriplig om den inte beledsagas av en omstrukturering som tvingar ännu fler jordbrukare till deltidsjordbruk eller till och med avveckling, något som påskyndar jordbruksdöden. De förenklingar som förs fram i betänkandet kommer helt säkert att göra jordbrukarnas liv enklare, och därför gav jag det mitt stöd.

 
  
MPphoto
 
 

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. (IT) Jag stöder strukturen och synsättet i Lyonbetänkandet. Detta initiativbetänkande utgör en viktig grund för att definiera de riktlinjer som Europaparlamentet avser följa när det gäller den framtida jordbrukspolitiken i avvaktan på att kommissionen offentliggör sitt meddelande i slutet av året. Parlamentet visar för första gången med en röst hur man för en konstruktiv dialog om innehåll och prioriteringar för att trygga en konkurrenskraftig livsmedelsproduktion och hållbar utveckling på landsbygden. Det europeiska jordbruket står inför många utmaningar som har stor betydelse för ekonomin i många medlemsstater. Dessa utmaningar diskuteras även när det gäller EU:s budget, eftersom målet är att av just dessa utmaningar skapa möjligheter för jordbrukssektorn att växa och för många europeiska jordbrukare att utvecklas.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. (PT) Jag välkomnar att Europaparlamentet antog Lyonbetänkandet , som är resultatet av ett utmärkt arbete från föredragandens sida, med hjälp av skuggföredraganden och bidragen från alla ledamöter som inkom med ändringsförslag, deltog i debatter och ansträngde sig för att komma överens. Betänkandet är en sann spegling av det samförstånd som är möjligt att uppnå mellan ledamöter från alla 27 medlemsstater och från olika politiska grupper, vilket är särskilt anmärkningsvärt i sig, och ännu mer så med tanke på parlamentets nya medbestämmanderätt. Betänkandet, som är slutresultatet av flera förhandlingsomgångar, intar följande ståndpunkter som strukturerar upp den framtida gemensamma jordbrukspolitiken (GJP) och som vi anser vara grundläggande: att inga budgetnedskärningar görs, att ingen åternationalisering av GJP genomförs, att de två pelarna behålls, att ett nytt system för fördelning av stöd införs, att man särskiljer första och andra generationens kollektiva nyttigheter, att man inte omöjliggör för rådet att upphäva beslutet om att avskaffa mjölkkvoterna, att behovet av ett skyddsnät beaktas, att skapa förutsättningar för ökad insyn i livsmedelskedjan, samt att ta behovet av en förenklad GJP på allvar. Det är nu viktigt att hålla uppsikt över kommissionens interna arbete fram till det slutliga meddelandet offentliggörs i november.

 
  
MPphoto
 
 

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. (PT) Jag röstade för betänkandet, men jag inger denna röstförklaring för att understryka att jag när det gäller punkt 44 om förvaltning av marknaden, röstade mot punktens första del som föreslogs av föredraganden och för den andra delen som gör att parlamentets beslut slutligen tycks vänligt inställt till portugisiska strategiska intressen. Den version som föredraganden föreslår gör det möjligt, låt vara med en vidgad tolkning, att faktiskt avskaffa mjölkkvoterna. Jag är medveten om och stöder den portugisiska jordbrukssektorns upprepade ståndpunkt att ett avskaffande av mjölkkvoterna allvarligt skulle skada portugisiska producenter. Det är ju faktiskt så att 93 procent av den mjölk som produceras inom EU säljs på den europeiska marknaden och står för en stor del av EU-mejeriernas inkomster. Mjölkkvoterna gör det möjligt att behålla och skapa varaktig tillväxt inom mjölkproduktionen i de 27 medlemsstaterna, vilket kommer att bidra till en anpassning av tillgången till efterfrågan (europeisk och internationell) inom mejerisektorn och en stabilisering av priserna som gör det möjligt att skapa hållbara inkomster. Ett avskaffande av detta system utan att erbjuda ett alternativt förslag kommer att leda till att produktionen överges i länder som är mindre konkurrenskraftiga. Portugal hör till dessa länder.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Gruppen Verts/ALE har lyckats få med ett stort antal ändringsförslag som inriktas på sociala och miljörelaterade villkor för direktstöd, åtgärder mot klimatförändringen, en bredare och mer inkluderande inställning till landsbygdsutveckling och rimliga inkomster för jordbrukare. Vi har även lyckats införa tydliga distinktioner mellan olika konkurrensnivåer inom jordbruket och marknadsföringen av livsmedel, och vi tog tydlig ställning för att byta ut den nuvarande beräkningsbasen som grundar sig på historiska skördar och inkomster och i stället använda principen om ”kollektiva nyttigheter” i beräkningen av direktstöd till jordbrukare. Följaktligen är antagandet av detta betänkande mycket tillfredsställande.

 
  
MPphoto
 
 

  Olga Sehnalová (S&D), skriftlig. – (CS) Jag röstade för detta betänkande eftersom jag anser att Europeiska unionens gemensamma jordbrukspolitik måste förbli gemensam och att den inte ska åternationaliseras i framtiden. Det måste vara en viktig målsättning med den gemensamma jordbrukspolitiken att jordbrukare inom EU ska ha samma villkor, särskilt när det gäller direktstöd.

 
  
MPphoto
 
 

  Brian Simpson (S&D), skriftlig. (EN) Återigen har Europaparlamentet frånsagt sig sitt ansvar genom att inte reformera den gemensamma jordbrukspolitiken. Jag anser att betänkandet bör döpas om till ”betänkandet för ökade bidrag till ineffektiva jordbrukare”. Varför ska skattebetalarnas pengar användas för att stabilisera marknaderna, för att på konstgjord väg hålla priserna uppe och hålla jordbruket under armarna i svåra ekonomiska tider, när jordbrukarna redan får andra bidrag från skattebetalarna? Jag, liksom S&D, anser att betänkandet inte på något sätt gör tillräckligt för en allvarligt syftande förändring. Med detta betänkande straffar man effektiva jordbrukare och håller de ineffektiva under armarna och man straffar utvecklingsländer genom att förespråka en uppskjuten utfasning av exportbidragen i en anda av värsta sortens protektionism. Man försummar att ta itu med hållbar utveckling på landsbygden genom att envist hålla fast vid ett system med direktstöd som fungerar som en broms för mångfalden och skyddet för landsbygden. Vi kommer att rösta mot detta fega betänkande i hopp om att effektiva jordbruk en dag kommer att belönas, att förvaltningen av landsbygden kommer att anses som något viktigt, att konsumenterna inte kommer att skinnas på grund av konstlat höga priser och att utvecklingsländerna kommer att få en rättvis behandling. Det är om detta som reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken bör handla.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för betänkandet eftersom det har strategisk relevans för länder som Portugal och EU:s yttersta randområden. Parlamentet har dessutom ansträngt sig till det yttersta för att rösta igenom det under detta första år av mandatperioden.

Den gemensamma jordbrukspolitiken är en nyckelfaktor i EU:s finansiella ramverk liksom i dess budgetramverk för perioden efter 2013 och den förtjänar en detaljerad analys. Den inhemska jordbruksproduktionen, som kan bidra starkt till livsmedelssäkerhet och handel med tredjeländer samt till minskade handelsunderskott i medlemsstaterna, är en nyckelfaktor i denna politik.

Europeiska jordbrukare håller en hög nivå när det gäller säkerhet och kvalitet i livsmedelsproduktionen. De följer stränga regler för miljö- och djurskydd, och de bör belönas, inte undergrävs, för att de gör detta. För att detta ska kunna ske måste vi ställa villkor på de tredjeländer som har handelsavtal med EU, och dessa villkor måste innehålla normer liknande de som gäller för producenter på den inhemska europeiska marknaden.

För mig tycks det som att det fortfarande behövs en jordbruksbudget som fördelar sina medel på ett rättvist sätt och särskilt uppmärksammar regioner som Madeira och Azorerna. Dessa har ett permanent tryck på sig på grund av sin avlägsenhet och sin egenskap av övärld, sina små ytor, sitt ogynnsamma klimat och sitt geografiska läge, och de bör av dessa skäl erhålla permanent stöd.

 
  
MPphoto
 
 

  Anna Záborská (PPE), skriftlig. (SK) En bra jordbrukspolitik är en politik som bygger på vad konsumenten behöver, inte på vad producenten vill ha. Endast fem procent av invånarna i EU, Slovakien inberäknat, är anställda inom jordbruket, men vi är alla – samtliga 100 procent – konsumenter av jordbruksprodukter. Det viktiga för konsumenten är kvalitet och pris. Detta gäller inte bara bilar och TV-apparater, utan också bröd, grönsaker, kött och mjölk. Men den gemensamma jordbrukspolitiken vänder hela problemet upp och ned, för den bygger på vad bönderna behöver. Det framlagda betänkandet, helt i EU:s tidigare anda, lägger för mycket vikt på effekterna och struntar i orsakerna. Det räcker med ett exempel: betänkandet vill öka unga människors låga intresse för jordbruksarbete och livet på landet med hjälp av stimulansåtgärder och subventioner. Men en fungerande marknad med fri konkurrens skulle lösa problemet på ett naturligt sätt. Den kanske enda bra aspekten av betänkandet, åtminstone delvis, är kravet på rättvisa, vilket är extra viktigt för Slovakien och de nya medlemsstaterna. Om EU bestämmer sig för att fortsätta med sin tidigare dyrbara och ineffektiva politik med stöd till bönderna, även efter 2013, ska samma regler gälla för alla.

 
  
  

Betänkande: Cadec (A7-0207/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Roberta Angelilli (PPE), skriftlig. (IT) Fiskerisektorn utgör en strategiskt viktig resurs inom EU när det gäller att tillgodose befolkningens behov av livsmedel, och bidrar också på ett väsentligt sätt till lokal utveckling, sysselsättning och upprätthållande av kulturtraditioner i kustsamhällen. Tyvärr har vi på senare år sett produktionen gradvis minska i omfattning, inte minst på grund av vissa EU-bestämmelser avsedda att skydda det marina ekosystemet. Ett exempel är regleringen av Medelhavet vars mål var att främja ett mer hållbart fiske men som i själva verket har fått en hel sektor på knä. Våra fiskare tvingas fiska mindre, men efterfrågan ökar och därför ökar även importen från tredjeländer. Om illojal konkurrens ska kunna förhindras och konsumenter skyddas måste importerade produkter följa samma regler som produkter från EU. Importerade produkter är faktiskt ofta billigare, men de har också lägre kvalitet och säkerheten kan inte garanteras. Därför är det viktigt att stärka rättvis, öppen och hållbar handel inom denna sektor, även när det gäller behovet att införa strikt certifiering och märkning om fiskeri- och vattenbruksprodukters kvalitet och spårbarhet.

 
  
MPphoto
 
 

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. (FR) Detta initiativbetänkande som inriktas på importordningen i EU för fiskeri- och vattenbruksprodukter syftar till att skydda och inom EU upprätthålla miljömässigt långsiktiga fiskeri- och vattenbrukssektorer som är ekonomiskt hållbara. I själva verket ser vi nu en ökad import av fiskeri- och vattenbruksprodukter på bekostnad av EU:s produktion. Precis som för föredraganden förefaller det mig nu viktigt att återställa produktionen inom gemenskapen. Vi inser dock, inte minst föredraganden, att detta måste ske i harmoni med en hållbar förvaltning. Fångstmängden måste t.ex. begränsas för att våra naturtillgångar ska förvaltas väl. Dessutom verkar det nödvändigt att främja ansvarsfull konsumtion, där produktionens kvalitet och hållbarhet ska prioriteras.

 
  
MPphoto
 
 

  Bastiaan Belder (EFD), skriftlig. (NL) Min kollega Alain Cadecs betänkande kommer lägligt. Det läggs fram efter samrådet om kommissionens grönbok om reformeringen av den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP) och i god tid före kommissionens nya lagförslag. Importen av fiskeri- och vattenbruksprodukter har ökat enormt, men denna ökning har varit nödvändig. Fiskkonsumtionen fortsätter att öka i Europa och denna ökade efterfrågan kan inte mötas med att man landar ännu mer fisk som lever vilt eller med europeisk fiskodling. Men det är mycket viktigt att denna import följer samma krav som EU:s fiskeriprodukter, och vi kan inte begränsa oss till att dessa krav ska vara likvärdiga enbart i fråga om livsmedelssäkerhet. Jag anser att vi även måste ta hänsyn till de miljömässiga och samhälleliga villkoren. Import är nödvändig. Jag är inte för smygprotektionism, men vi måste faktiskt förhindra illojal konkurrens. Stora mängder billig importerad fisk utgör nu ett hot mot produktionen inom EU, både mot fiske och fiskodling. Därför kommer jag att rösta för detta initiativbetänkande.

 
  
MPphoto
 
 

  Mara Bizzotto (EFD), skriftlig. (IT) Jag röstade för Alain Cadecs betänkande. Vid ett så historiskt tillfälle som detta anser jag att frågan om importordningen för fiskeri- och vattenbruksprodukter, eller snarare problemet med att fastställa villkoren för hur produkter från länder utanför EU ska placeras på den inre marknaden, är mycket viktig. Eftersom 60 procent av den interna efterfrågan nu tillgodoses genom export, och dessutom förväntas öka avsevärt fram till 2030 måste EU komma med svar på frågorna från dem som arbetar inom denna sektor och stilla deras befogade oro. Jag delar därför Alain Cadecs uppfattning att det krävs utredning och kontroll så att EU:s politik på det här området inte utvecklas till att producenter från medlemsstaterna behandlas annorlunda än producenter från tredjeländer.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. (PT) Detta betänkande handlar om EU:s import av fiskeri- och vattenbruksprodukter samt villkoren för detta. Importerade produkter måste uppfylla samma kvalitetskriterier som produkter producerade inom EU. Betänkandet efterlyser att en ekomärkning för fiskeriprodukter införs. Det skulle innebära att konsumenter fick information om produkternas ursprung samt under vilka sanitära, sociala och miljömässiga villkor de fiskades.

 
  
MPphoto
 
 

  Vasilica Viorica Dăncilă (S&D), skriftlig. – (RO) Fiskerisektorn är av stor strategisk betydelse för såväl livsmedelsförsörjningen till invånarna som för balansen mellan olika medlemsstater och EU som helhet på livsmedelsområdet. Därför anser jag att fiskerisektorn, på ungefär samma sätt som jordbrukssektorn, är en strategiskt viktig sektor som är beroende av att naturresurserna bevaras och exploateras på ett hållbart sätt.

 
  
MPphoto
 
 

  Marielle De Sarnez (ALDE), skriftlig. (FR) Precis som jordbruket, är fiske och vattenbruk dåligt lämpade för ren frihandel. EU:s produktion lyckas inte tillgodose efterfrågan som för närvarande täcks av importerade produkter till 60 procent. Ändå måste vi se till att EU:s system för framtida import gör det möjligt att uppnå rätt balans så att EU:s produktion, som redan är i kris, inte drabbas av illojal konkurrens från tredjeländer. Under förhandlingarna med Världshälsoorganisationen (WHO) ska fiskeriprodukter uppfattas som ”känsliga produkter” på samma sätt som vissa jordbruksprodukter, vilket skulle göra det lättare att ha kvar tullar på import från tredjeländer. På så sätt skulle europeiska fiskare skyddas av rimliga och flexibla tullar och även av miljömärkning. Samtidigt måste utvecklingsländer kunna utveckla sitt eget fiske. För att det ska bli möjligt måste vi ifrågasätta relevansen i internationella avtal som tillåter köp av fiskelicenser i utvecklingsländer och tillåter flottorna från tredjeländer att bedriva yrkesmässigt fiske längs deras kuster och berövar dem på en enorm del av deras naturtillgångar.

 
  
MPphoto
 
 

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. (PT) Mot bakgrund av det pågående reformarbetet kring den gemensamma fiskeripolitiken anser jag att frågor om EU-import av fiskeri- och vattenbruksprodukter ska ägnas särskild uppmärksamhet. Därför röstade jag för betänkandet om importordningen i EU för fiskeri- och vattenbruksprodukter med anledning av reformen av den gemensamma fiskeripolitiken.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Under förra sessionen röstade vi om Guido Milanas betänkande om att stärka strategin för hållbar utveckling av EU:s vattenbruk. Nu ska vi rösta om ett annat som handlar om importordningen för fiskeri- och vattenbruksprodukter.

Enligt betänkandet importerar EU för närvarande 60 procent av sin fiskkonsumtion. Dessutom förväntas förbrukningen öka fram till 2030, och denna ökning kommer nästan helt att täckas av ökad import.

Vi kan inte förlita oss på EU:s produktion för att tillgodose efterfrågan (något som skulle vara omöjligt både nu och i framtiden), men sanningen är att den framtida reformen av den gemensamma fiskeripolitiken inte kan bortse från problemet med import. Vi måste försöka hitta en bättre lösning, antingen genom att öka EU:s produktion (inte bara genom att öka fångsternas storlek, utan också genom att investera i vattenbruk), eller genom krav på att den importerade fisken ska följa samma normer som fångsterna eller produktionen inom EU, eller genom att ge konsumenten tillräcklig information om fiskens ursprung. Som föredraganden framhåller är detta en fråga som kräver allvarligt övervägande när fiskeripolitiken reformeras.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) EU-marknaden uppgick till cirka 12 miljoner ton och 55 miljarder euro under 2007 och är världens största marknad för fiskeri- och vattenbruksprodukter före Japan och Förenta staterna. Denna marknad har vuxit snabbt sedan 2005 och håller på att bli allt mer beroende av import. Självförsörjningsgraden ligger faktiskt under 40 procent i dag – med andra ord är importberoendet nu över 60 procent. Prognoserna för förbrukningen förutspår att efterfrågan kan komma att öka med ungefär 1,5 miljoner ton till år 2030, och att denna ökning nästan helt måste mötas med mer import.

Jag förespråkar ett förslag till förordning som skulle samla alla gemenskapens bestämmelser kring vattenbruk i ett enda dokument, precis som jag gjorde under plenarsammanträdet i juni. Eftersom Portugal dessutom är Europas största konsument av fisk per capita anser jag att vattenbruk är en strategisk prioritering för EU. Därför gläder det mig extra mycket att man har förespråkat riktlinjer för ett hållbart vattenbruk för att minska beroendet av import inom fiskeri- och vattenbruksektorn.

 
  
MPphoto
 
 

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Detta betänkande gjorde det möjligt att samla in och systematisera data, och det var värdefullt eftersom det hjälper oss att skapa oss en bild av dagens situation som på många sätt är bekymmersam, vilket detta betänkande också mycket riktigt påpekar.

Att det inom EU finns länder med hållbara fiskeri- och vattenbrukssektorer är ur ekonomisk, miljömässig och samhällelig synvinkel oförenligt med den handelspolitik som EU bedriver. Att avreglera och liberalisera internationell handel och rikta in den på konkurrens istället för komplementärt tänkande (som borde vägleda den) innebär att importörernas och distributörernas intressen främjas samtidigt som tusentals producenter drivs till ruinens brant och tvingas överge sin försörjning. Detta ökar livsmedelsunderskottet och äventyrar grundläggande kriterier för säkerhet och kvalitet på livsmedels- och miljöområdet.

Fiskeri- och vattenbrukssektorerna (precis som jordbruket) är ytterst viktiga strategiska sektorer som inte är förenliga med en kommersiell inställning. Därför måste handeln regleras, vilket även omfattar instrument för skyddad handel precis som betänkandet föreslår. Vi vill också framhålla att det behövs brådskande reformer för den gemensamma ordningen på marknaden för fiskeriprodukter, vilket vi också stöder.

 
  
MPphoto
 
 

  Christofer Fjellner (PPE), skriftlig. Jag har i dag röstat emot initiativbetänkandet om importordningen i EU för fiskeri- och vattenbruksprodukter. Jag står fullständigt bakom behovet av att förändra och förnya EU:s fiske och vattenbrukssektor. Däremot utgår betänkandet från att problemen delvis ska kunna åtgärdas genom skydd mot konkurrens från omvärlden. Europeiskt fiske kan inte överleva på sikt med protektionism och subventioner. Problemen inom EU:s fiske och vattenbrukssektor bör lösas inom ramen för den kommande översynen av den gemensamma fiskeripolitiken.

 
  
MPphoto
 
 

  Elisabetta Gardini (PPE), skriftlig. (IT) Det är dags att kompensera för tidigare underskattningar och förseningar. Fiske är en viktig sektor i vårt ekonomiska och sociala system, och som sådan måste det respekteras. Om vi blickar framåt mot reformen av den gemensamma fiskeripolitiken är det vår plikt att vidta kraftfulla åtgärder för att garantera försörjningen, stabila marknader och bättre marknadsföring av produkter, däribland vattenbruksprodukter. Dessutom måste vi ägna mer uppmärksamhet åt livsmedelssäkerheten för att skydda konsumenterna.

Det var därför jag röstade ja till denna resolution. Om man betänker den negativa effekt som marknadens liberalisering har haft på lokala ekonomier så understryks den strategiska vikten av rimligt tullskydd. Vi måste sätta stopp för konkurrens från billiga, importerade produkter från länder utanför EU, produkter som ofta inte följer miljömässiga, sociala, hälsomässiga och kvalitetsmässiga standarder.

Vi måste också införa stränga kriterier för certifiering och märkning när det gäller produkternas spårbarhet för att kunna informera konsumenter om saluförda produkters geografiska ursprung, under vilka villkor de har producerats eller fångats och framför allt deras kvalitet. Slutligen vill jag betona att det på en marknad som till stor del är beroende av import inte längre är försvarbart att ta bort produkter från marknaden för att förstöra dem. De besparingar som detta ger kan istället användas till program som bedrivs av producentorganisationer.

 
  
MPphoto
 
 

  Elisabeth Köstinger (PPE), skriftlig. (DE) Hållbar utveckling för EU:s vattenbruk, fiskodling och naturliga fiskdammar samt att skapa bättre grundförutsättningar är viktiga för den europeiska fiskeindustrins konkurrenskraft. Kvaliteten på importerade fiskprodukter är ytterst viktig i det här sammanhanget. Mot bakgrund av den kontinuerligt ökande importen från tredjeländer måste vi se till att även dessa importerade varor uppfyller kraven i europeiska standarder. Den europeiska fiskeindustrin präglas av höga kvalitetsstandarder och ansenlig specialistkunskap, och detta är kännemärken som vi måste fortsätta att skydda. Därför välkomnar jag direktivet om bekämpning av olagligt, orapporterat och oreglerat fiske som trädde i kraft i januari. Det är ett viktigt steg mot att förhindra global snedvridning av konkurrensen och att stödja ärliga, laglydiga fiskare. Jag stöder Alain Cadecs betänkande som lyfter fram en långtgående och viktig aspekt av den europeiska fiskeindustrin.

 
  
MPphoto
 
 

  Giovanni La Via (PPE), skriftlig. (IT) Jag röstade för betänkandet om importordningen i EU för fiskeri- och vattenbruksprodukter med anledning av reformen av den gemensamma fiskeripolitiken, för jag anser att det är viktigt att ha regler som är i linje med kraven inom sektorn. EU är världens största marknad för fiskeriprodukter, och det är väl känt att enbart EU:s produktion inte kan möta efterfrågan på den inre marknaden. Prioriteringen måste därför vara att se till att import från tredjeländer följer de miljö- och hälsomässiga, sociala och kvalitetsmässiga standarder som EU har infört, för att förhindra illojal konkurrens från importerande länder i form att billiga produkter med låg kvalitet. Det betänkande som parlamentet i dag har antagit efterlyser också strängare och öppnare kriterier i fråga om fiskeriprodukternas kvalitet, spårbarhet och märkning.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Som världens största importör av fiskeriprodukter delar EU-marknaden det politiska ansvaret med andra stora fiskimporterande länder för att se till att Världshandelsorganisationens handelsregler respekterar högsta möjliga globala standarder för fiskets förvaltning och bevarande. EU måste göra insatser för att på ett hållbart sätt öka fiskproduktionen från vattenbruk så att importen inom fiskeri- och vattenbrukssektorn minskar. Jag är särskilt oroad över risken för import av genmodifierad fisk och att den ska komma ut på marknaden. Jag anser att den inte ska få säljas inom EU. Därför förespråkar jag stränga riktlinjer för certifiering som skulle kunna kontrollera dessa problem på ett effektivt sätt. Jag stöder också tanken på en kraftfull satsning på forskning och utveckling inom europeiskt vattenbruk, eftersom det bara står för två procent av världens produktion.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) Varje stat måste vara självförsörjande på livsmedel för att kunna överleva. Fiske är viktigt för matproduktionen och ger också en mängd olika arbeten. Precis som inom jordbruket upprättar vi höga miljö-, djurskydds- och kvalitetsstandarder för våra inhemska fiskare vilket naturligtvis återspeglas i priset. Men när det gäller importprodukter kan vi knappast kontrollera att våra egna regler följs. Därför är det desto viktigare att det finns tydliga importregler här, men också regler för märkning och kvalitet på livsmedel, och att vi inte uppmuntrar konkurrens med den inhemska ekonomin. Vi får inte heller öka ekosystemets bördor eller göra inhemska fiskare arbetslösa istället för att öka miljöskyddet, det skulle vara att lägga självmål på vattenbruket. De åtgärder som föreslås är ett steg i rätt riktning, och jag har röstat för betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. (IT) Frågan om importordningen i EU för fiskeri- och vattenbruksprodukter och i synnerhet under vilka villkor produkter från länder utanför unionen ska släppas in – tillsammans eller i konkurrens med EU:s fiskeri- och vattenbruksprodukter – är av stor vikt, och alla analyser av dessa sektorer inom europeisk ekonomi måste tveklöst behandla denna fråga. Eftersom självförsörjningsgraden inom EU för närvarande är väldigt låg och mer än 60 procent av efterfrågan tillgodoses genom import, är reglering på det här området av största betydelse.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Detta betänkande var ursprungligen ett försvar av en protektionistisk inställning i fråga om importer, huvudsakligen i övertygelsen om att EU:s yrkesfiskare bör ha företrädesrätt till EU-marknaden, utom när de inte fångar tillräckliga mängder, då i stället EU-förädlare bör få importera. Eftersom vi anser att för mycket internationell handel leder till överexploatering och utfiskning när länderna försöker öka sina exporter, fanns det ett bra underlag för en gemensam grund. Ett antal av våra ändringsförslag godkändes faktiskt. Det viktigaste handlade om att även om den internationella handeln av fiskeprodukter kan leda till ökad livsmedelssäkerhet i utvecklingsländerna har det gett upphov till ökat fiske för att försörja exportmarknaden, något som kan förvärra utfiskningen. Andra ändringsförslag betonade behovet av att stärka resursförvaltningen och övervakningen av fisket samt behovet av en ansvarsfull konsumtion. Här framhölls även att fisk kommer från en vild, naturlig källa vars omfång är begränsat, vilket innebär att det finns en gräns för hur mycket fisk som kan fångas, exporteras och konsumeras.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. (PT) Gemenskapens strategi för en hållbar utveckling av vattenbruket godkändes nyligen. Nu är det förstås dags att reglera frågan om att importera fiskeri- och vattenbruksprodukter, eftersom EU för närvarande är världens största marknad för sådana produkter. Men produktionen räcker inte för att möta efterfrågan, så därför är EU beroende av dessa importer. Det är därför nödvändigt att reglera det sätt på vilket dessa importer utförs för att se till att den kvalitet och de goda arbetsmetoder som EU:s producenter måste uppfylla även gäller för tredjeländer.

Jag håller med föredraganden i frågan om tullskydd. Framför allt i dessa dagar och tider verkar det inte genomförbart att avskaffa tullsatser och ändå förvänta att våra produkter kan ersätta och vara konkurrenskraftiga mot produkter från tredjeländer.

Som jag påpekade tidigare är fiskeri- och vattenbruksfrågan en av de prioriteringar som har fastställts av Madeira i den nu gällande ekonomiska och sociala utvecklingsplanen. Regionen arbetar på att främja konkurrenskraften i sektorn genom hållbar resursförvaltning, diversifiering av fiskproduktionen, kvalitetsutvärdering av produkter samt utbildning för dem som arbetar med fisket i syfte att öka produktiviteten.

Av dessa skäl röstade jag för betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Jarosław Leszek Wałęsa (PPE), skriftlig.(PL) Jag har i dag röstat för Cadecbetänkandet som väcker många viktiga frågor om skyddet av EU-marknaden för vattenbruksprodukter i samband med reformen av den gemensamma fiskepolitiken. Jag stödde betänkandet, eftersom jag i synnerhet vill betona ett hot som det tar upp: bristen på välgrundad och vittomfattande information för konsumenter om hälsoegenskaper, sammansättning och ursprung för särskilda fiskarter. När konsumenterna saknar kunskap blir priset det enda argumentet på marknaden. Europeiska producenter erbjuder produkter som ofta har mycket högre kvalitet jämfört med importerade produkter, men i en ojämn kamp förlorar de. Därför är det nödvändigt att strama åt lagstiftningen om identifiering. Tack.

 
Rättsligt meddelande - Integritetspolicy