Talmannen. − Nästa punkt är debatten om sju resolutionsförslag om Zimbabwe, i synnerhet fallet med Farai Maguwu⁽¹⁾.

  Anneli Jäätteenmäki, författare. – (FI) Fru talman! Brotten mot de mänskliga rättigheterna i Zimbabwe har diskuterats tidigare i parlamentet. Tyvärr är vi än en gång tvungna att ta upp dem. Den här gången handlar det om fallet med människorättsaktivisten Farai Maguwu. Han är helt enkelt en samvetsfånge. Han har arresterats och fängslats för sin kamp för mänskliga rättigheter för andra och för att sedan ge medierna information om de mänskliga rättigheterna i landet.

Europaparlamentet vädjar om hans frisläppning och om att alla brott mot de mänskliga rättigheterna i Zimbabwe ska undersökas och självklart upphöra. Det här fallet är särskilt flagrant och därigenom särskilt obehagligt, eftersom det handlar om att någon som kämpar för mänskliga rättigheter för andra själv drabbas.

  Véronique De Keyser, författare. – (FR) Fru talman! Bakom fallet Farai Maguwu ligger hela frågan om diamantbrytning.

Zimbabwe är en frivillig medlem i Kimberleyprocessen som tillåter undertecknarna att sälja diamanter på den internationella marknaden under förutsättning att denna handel inte finansierar väpnade konflikter. Men under mötet om Kimberleyprocessen den 20–21 juni i Tel Aviv kunde deltagarna inte enas om följande fråga: bör inte också de mänskliga rättigheterna införlivas i Kimberleyprocessen? Flera internationella icke-statliga organisationer har fördömt brotten mot de mänskliga rättigheterna i Zimbabwes diamantgruvor, brott som begåtts av säkerhetstjänsten. En av deras källor var Farai Maguwu, chefen för Centre for Research and Development on human rights i Manicaland. Farai Maguwu arresterades därför den 3 juni och har sedan dess kvarhållits under mycket svåra förhållanden, eftersom han enligt vad som påstås har brutit mot statliga säkerhetsbestämmelser. Detta är klart oacceptabelt.

Med denna resolution kräver vi att fången släpps omedelbart, att gruvorna demilitariseras, att bestämmelserna om mänskliga rättigheter införlivas i Kimberleyprocessen och att diamanttillgångarna omfördelas till folket, exempelvis genom en särskild statsägd fond.

Vi uppmanar även kommissionen och rådet att vara oerhört vaksamma när det gäller frågor om god samhällsstyrning och demokrati i Zimbabwe och i den dialog vi har med landet som har kännetecknats av otillräckliga framsteg.

  Judith Sargentini, författare. − (NL) Fru talman! Vi har att göra med två frågor här eller för att vara exakt en person och en fråga. För det första hanterar vi Farai Maguwu, en människa och människorättsaktivist som arresterades i Zimbabwe och som sedan har behandlats mycket illa i fängelset. För det andra behandlar vi den egendomliga funktion som Kimberleyprocessens observatör har haft. Observatören skulle övervaka situationen i Zimbabwe. I själva verket etablerade han kontakter med Zimbabwes regering och använde information han fått av Farai Maguwu, vilket försatte Farai Maguwu i en besvärlig situation. I sista hand behandlar vi alltså själva Kimberleyprocessen.

I min tidigare funktion som lobbyist för utvecklingsorganisationer deltog jag i förhandlingar för att införa detta system. Det har visat sig vara ett framgångsrikt system. Det har stoppat eller minskat finansieringen av krig i Kongo, Angola, Sierra Leone och Liberia genom försäljning av diamanter. Vi löper nu dock risken att Kimberleysystemet används för att legitimera andra metoder och det är regimers brott mot mänskliga rättigheter. De omfattas inte av den här resolutionen och det är därför vi kräver en ändring. Parlamentets resolution förmedlar budskapet om att det enda det handlar om är konfliktdiamanter eller blodsdiamanter. När allt kommer omkring utvinns diamanter under skrämmande förhållanden. Det vore ett enormt steg framåt, eftersom det skulle ge oss möjlighet att fördöma inte bara situationen i Zimbabwe, utan även den angolanska regimens mångåriga människorättsbrott mot Lundafolket. Än så länge har vi inte gjort några framsteg på den fronten, eftersom Kimberleysystemet är ett samarbete mellan länder som inte alls gillar när andra länder lägger sig i deras inrikespolitik. Men den här signalen från Europaparlamentet kan vara den första i raden av signaler som får till stånd förändring där.

  Alain Cadec, författare. − (FR) Fru talman! Först vill jag säga att vi jämfört med i morse äntligen har fått lite lugn och ro i parlamentet!

Mina damer och herrar! Jag stödde resolutionen om människorättssituationen i Zimbabwe, och i synnerhet i fallet med Farai Maguwu, eftersom parlamentet inte kan förbli stillatigande inför de brott mot de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna som har begåtts i Zimbabwe nu under flera decennier.

Chefen för Centre for Research and Development, Farai Maguwu, arresterades av myndigheterna i sitt land efter att han fördömt brotten mot de mänskliga rättigheterna på diamantfälten. När han gjorde det utövade han bara sin rätt till yttrandefrihet och sin rättighet att söka information om mänskliga rättigheter och grundläggande friheter som helhet. Parlamentet kräver att han friges och att Zimbabwe respekterar politiska rättigheter och grundläggande friheter, så att det civila samhället kan framföra sina åsikter utan fruktan.

Vidare måste Zimbabwe obetingat hålla sig till de åtaganden som gjordes om diamantproduktion inom ramen för Kimberleyprocessen för att ta sig ur den onda cirkeln med att finansiera väpnade konflikter.

  Marie-Christine Vergiat, författare. − (FR) Fru talman! Kammaren är tyst, enligt min mening kanske lite för tyst, och jag beklagar att inte fler av oss är intresserade av dessa frågor. Att hävda att situationen i Zimbabwe är tragisk är tyvärr en underdrift. Den är tragisk när det gäller ekonomin, samhället och framför allt för demokratin, rättsordningen och respekten för de mänskliga rättigheterna. De senaste valen ägde rum i en atmosfär av fruktan. Arresteringen av Farai Maguwu, chef för Centre for Research and Development, efter en intervju med Abbey Chikane som observerar Kimberleyprocessen är därför tyvärr bara ytterligare en episod i raden av kränkningar av de mänskliga rättigheterna i detta land.

Förhållandena i gruvorna på diamantfälten i Marange är särskilt förfärliga: tvångsarbete, tortyr, smuggling, till och med mord. Allt kontrolleras av militären och görs till fördel för Robert Mugabes vänner. Gång på gång har dessa förhållanden fördömts av icke-statliga organisationer, inklusive Farai Maguwus organisation. Därför är det så förvånande att Abbey Chikane lade fram en positiv rapport där han konstaterade att gruvdriften på platsen uppfyller de krav som föreskrivs i Kimberleyprocessen. Under intersessionsmötet i Tel Aviv lyckades man inte fatta beslut om en uppföljning av rapporten. Fru kommissionsledamot! Kan ni bekräfta för oss att EU, trots att medlemsstaterna inte är eniga, har motsatt sig återupptagandet av lagliga diamantexporter från Zimbabwe, att det kommer att fortsätta göra det vid konferensen i Sankt Petersburg, att det kommer att kämpa för att Kimberleyprocessen ska utökas till att även omfatta respekten för alla mänskliga rättigheter och att det kommer att göra allt som står i dess makt för att se till att medlemsstaterna vidtar nödvändiga åtgärder för att förhindra import av diamanter från Zimbabwe så länge situationen ser ut som den gör där? Kan ni hjälpa oss att förstå resonemanget bakom Abbey Chikanes beslut om att ge grönt ljus när det verkar som om vissa anteckningar i hans dossierer har beslagtagits av agenter i säkerhetstjänsten?

EU är den största bidragsgivaren av humanitär hjälp till Zimbabwe. Dess förhållningssätt i den här frågan måste därför vara föredömligt. Det måste bevara sina positioner. Kan ni berätta för oss vilken ståndpunkt EU kommer att ha i Sankt Petersburg?

  Geoffrey Van Orden, författare. − (EN) Fru talman! Ända sedan jag valdes 1999 har jag gjort mitt yttersta för att väcka motstånd från det här parlamentet mot den kolossala lista över orättvisor som Robert Mugabe och hans hantlangare har utsatt folket i Zimbabwe för. Jag vill påstå att detta är ett område där parlamentet är helt samstämmigt.

I dag diskuterar vi de systematiska övergrepp mot arbetare på diamantfälten i Zimbabwe som utförs av regeringens säkerhetsstyrkor. Zimbabwe är ordinarie medlem i Kimberleyprocessen, som är ett informellt organ som styr den globala handeln av rådiamanter och som hittills inte har vidtagit särskilt många åtgärder för att stoppa sådana övergrepp. Jag uppmanar Kimberleyprocessen att överväga kraftfulla åtgärder mot Zimbabwe för dess motsträvighet och jag ställer mig bakom fördömandet av arresteringen nyligen av Farai Maguwu, en man med samvete som vågade avslöja det våld som begåtts av de zimbabwiska säkerhetsstyrkorna i Chiadzwa.

Zimbabwes regering måste omedelbart frige Farai Maguwu och vad det beträffar alla andra politiska fångar. Vi måste komma ihåg att rätten till yttrandefrihet var ett av huvudåtagandena för alla parter i förra årets globala politiska överenskommelse. För närvarande täcks de grundläggande behoven av läkemedel och livsmedel för en stor del av den zimbabwiska befolkningen av internationellt bistånd. Den zimbabwiska regeringen borde använda de stora intäkter som diamantgruvdriften sannolikt genererar till att skapa en diamantförvaltningsfond för att sätta fart på ekonomin och tillhandahålla medel för sjukvård, utbildning och samhällstjänster som för närvarande tillhandahålls av internationella biståndsgivare.

Tyvärr har Zimbabwe fortfarande lång väg att gå innan vi kan hävda att dess befolkning lever i frihet och demokrati under en respekterad rättsordning. Det är dags för dramatiska förändringar och EU och länderna i södra Afrika bör öka påtryckningarna för att åstadkomma god samhällstyrning i Zimbabwe.

  Michael Gahler, för PPE-gruppen. – (DE) Fru talman! Det faktum att Farai Maguwu arresterades på grund av sin publicering av information om förhållandena på diamantfälten i Marange visar vem som har den verkliga makten och var de verkliga makthavarna i Zimbabwe finns i dag. Det visar även att regeringen för nationell enighet – den framtvingade koalitionsregeringen – i själva verket endast utövar makt i de gamla delarna, nämligen i det område där de som stöds av Robert Mugabe bor.

Därför anser jag att det är viktigt för oss att fortsätta att fördöma dessa förhållanden och att EU fortsätter att föra sin svarta lista över dem som fortsätter att förtrycka folket i Zimbabwe.

För det är de som arresterade Farai Maguwu som samtidigt tjänar på diamantgruvdriften och som stoppar på sig försäljningsintäkterna själva och inte gör det tillgängligt för folket genom landets budget. Jag hoppas därför att vi kan fördöma den här situationen med mycket stor majoritet och att både EU och södra Afrika slutgiltigt kräver ett slut på dessa förhållanden.

  Michael Cashman, för S&D-gruppen. – (EN) Fru talman! Förhållandena har förbättrats i Zimbabwe, men tyvärr har de inte förbättrats tillräckligt. Vi har sett kraftåtgärderna mot Farai Maguwu och mot andra personer som försvarar de mänskliga rättigheterna. Vi har även sett avstängningen och arresteringen av lesbiska, homosexuella och bisexuella personer som har arbetat med rådgivning om och förebyggande av hiv.

Om jag står upp och talar som en engelsman kommer de att avvisa det. Som européer kommer de att avvisa oss. Men jag vill bara framföra det som är uppenbart till de afrikanska länderna: Ni vet att det som händer i Zimbabwe är fel. Om ni inte gör något åt det gemensamt kommer ni att förlora moraliskt anseende i Afrika och i hela världen. Vi talar om att Afrika ligger i era händer och att Afrikas framtid vilar i era händer. Att se på utan att göra någonting när människor arresteras för att de försöker avslöja brott mot mänskliga rättigheter och försvara vanliga kvinnor och män – att inte göra någonting, Afrika, är att vara medbrottsling.

  Paweł Robert Kowal, för ECR-gruppen. – (PL) Fru talman! Vi letar alltid efter effektiva sätt att påverka länder utanför EU – påverkan som kan åstadkomma förändring och ett beslut om att försvara de mänskliga rättigheterna. Dessa sätt skulle aldrig påverka befolkningen eller den humanitära hjälpen, men vi måste leta efter ett intelligent sätt att utöva påtryckningar på president Mugabes regim, som innebär att situationer som den med Farai Maguwu aldrig upprepas.

När det gäller frågan om skyddet av de mänskliga rättigheterna är det en fråga om vår grundläggande trovärdighet. Här måste vi tydligt säga ”Ja, ja; nej, nej”. Mänskliga rättigheter upprätthålls eller inte. Vi får inte nöja oss med små framsteg. Jag har en känsla av att det i vissa anföranden fanns ett inslag av tillfredsställelse med små framsteg. Vi har tydligt sagt att president Mugabes regering saknar legitimitet och dess handlingar måste fördömas – och detta bör vi säga mycket tydligt.

  Cristian Dan Preda (PPE). – (RO) Jag instämmer med dem som här i kammaren har krävt att Farai Maguwu friges omedelbart. Vi måste fördöma de häktningsvillkor han har underkastats liksom underlåtenheten att respektera hans grundläggande mänskliga rättigheter under processen.

Precis som ni vet är funktionen för det civila samhällets organisationer helt avgörande inte bara för att se till att Kimberleyprocessen lyckas utan även för att garantera demokrati i Zimbabwe i allmänhet.

Det här landet kan dock inte göra framsteg på vägen mot demokrati om människorättsaktivister tvingas vara tysta när även de internationella medierna belyser de brott som har begåtts.

Jag vill även betona att de zimbabwiska myndigheterna är förpliktade att opartiskt undersöka brott mot de mänskliga rättigheterna som har begåtts på diamantfälten och att ställa de som ansvarar för dessa handlingar inför rätta. Nyckelorden i det här fallet är öppenhet och insyn. Zimbabwes medborgare har rätt att vara informerade, vilket innebär att myndigheterna måste fullgöra de skyldigheter de frivilligt har åtagit sig som en del av Kimberleyprocessen.

  Ana Gomes (S&D). – (PT) Fallet med Farai Maguwu illustrerar det brutala förtrycket i Zimbabwe och även behovet av att utöka Kimberleyprocessens räckvidd. Diamanter bör inte bara attesteras som fria från krigsförbrytelser utan även fria från brott mot de mänskliga rättigheterna, inklusive sådana som begåtts av exploaterande länder och företag.

Diamantexploateringen har en funktion att fylla i bekämpandet av fattigdomen och för att uppnå millennieutvecklingsmålen. Enligt Global Witness exporterade Afrika år 2008 petroleum och mineraler till ett värde av 393 miljarder US-dollar, vilket motsvarar nio gånger summan av det bistånd som kontinenten mottog. Ett rättvist utnyttjande av naturresurserna till fördel för lokalbefolkningen kan vara helt avgörande för att stärka rättsordningen, för att främja företagens sociala ansvar och därigenom för att garantera de mänskliga rättigheterna.

I denna bemärkelse är det avgörande att EU antar mekanismer för att bekämpa korruption i exploateringen av mineraler som flera ledamöter har argumenterat för, särskilt genom namninsamlingen på www.stopcorruption.eu, som jag vill uppmana alla att skriva under.

  Franz Obermayr (NI). – (DE) Fru talman! Jag är mycket nöjd över att vi har tagit upp fallet med Farai Maguwu i dag, eftersom det bara är toppen på isberget. Och som vi så vackert brukar säga: roten börjar i toppen. Robert Mugabe som en gång var en politiskt rutinerad kämpe för den svarta befolkningens rättigheter är i dag en brutal diktator och ansvarig för den ekonomiska kraschen, hungersnöden och den politiska terrorn i sitt land.

Hans jordreform som inleddes kaotiskt har slutligen nått sin höjdpunkt genom exproprieringen av vita jordbrukare. Landet har blivit ödemark och 94 procent av befolkningen är arbetslös. När allt kommer omkring uppfyller någon som i dag arresterar aktivister som Farai Maguwu, hotar dem med fängelsestraff och tortyr och även hotar deras familjer inte de kriterier som måste vara uppfyllda i Kimberleyprocessen.

Jag samtycker med föregående talare om att vi även måste ta med skyddet av de mänskliga rättigheterna i Kimberleyprocessen. I stället för att ställa krav och bara klaga bör vi agera konsekvent och stödja de andra staterna och införa sanktioner för att utöva påtryckningar på Zimbabwe. Vi bör till och med gå så långt som att utesluta landet från Kimberleyprocessen.

  Filip Kaczmarek (PPE). – (PL) Fru talman! Vi vet alla att diamanter kan vara en välsignelse, men de kan även vara en förbannelse. Vi vill Zimbabwe och dess befolkning väl och vi vill att förändringarna i Zimbabwe en dag ska leda till en genomgripande och konstruktiv förändring. I dag talar vi dock om någon för vilken diamanter kan ha blivit en förbannelse. Farai Maguwu arresterades anklagad för att publicera information som var till nackdel för staten. Det händer i själva verket ofta att myndigheter i vissa länder inte förstår att deras anseende skadas och degraderas av handlingar från personer som bryter mot de mänskliga rättigheterna och inte av dem som avslöjar och publicerar sådana övergrepp. Därför ligger det i Zimbabwes eget intresse att Farai Maguwu friges, och jag hoppas att myndigheterna lyssnar på vår vädjan i den här frågan.

Vi känner till konstruktiva exempel på användning av diamanter för rätt slags utveckling. Botswana är ett sådant exempel. Därför är vår vädjan om att intäkterna från diamanterna ska användas till sjukvård, utbildning och sociala behov både berättigad och genomförbar.

  Corina Creţu (S&D). – (RO) Fallet vi diskuterar i dag om arresteringen och kvarhållandet av Farai Maguwu för mer än en månad sedan återspeglar bristen på framsteg i Zimbabwe när det gäller respekten för de mänskliga rättigheterna. Det uppmärksammar även den allvarliga situationen på diamantfälten i den östra delen av landet där armén ofta anklagas för att begå brott, våldsdåd och allvarliga övergrepp.

Under de senaste trettio åren har Robert Mugabes regim försatt Zimbabwe i konkurs och förvandlat landet till en humanitär katastrof. Konfliktdiamanter är beviset på det människoförakt som regeringskretsarna visar genom att sakna skrupler och respekt för sina egna medborgare.

Zimbabwe bryter mot normerna som föreskrivs i Kimberleyprocessens certifieringssystem för försäljning av rådiamanter. Jag anser att det är EU:s skyldighet att erbjuda ett aktivare stöd till detta samarbetsorgan för att stärka de moraliska aspekterna av diamanthandeln i ett försök att undanröja svartabörshandeln med diamanter. Det är en handel som finansierar konflikter och väpnade grupper och som härstammar från barbarisk exploatering.

Vi kräver att Farai Maguwu friges omedelbart och vi vädjar till den europeiska diplomatin att överväga möjligheten att införa hårda sanktioner mot Harare-regimen för att få ett stopp på misshandeln av människorättsaktivister och för att göra slut på det blodiga slaveriet på diamantfälten.

  Tunne Kelam (PPE). - (EN) Fru talman! Det har nu gått mindre än fyra veckor sedan Farai Maguwu häktades av de zimbabwiska myndigheterna. Allt sedan dess har han hållits i förvar under okända förhållanden och har fråntagits sina personliga rättigheter.

Jag är glad över att parlamentet enhälligt begär att han friges omedelbart, men jag är oroad över att hans arrestering kan innebära ett bakslag för resultaten från Tel Aviv-mötet och för Kimberleyprocessen.

Som vår kollega Geoffrey Van Orden nämnde förekommer det systematiska övergrepp på arbetare i diamantgruvorna och situationen i Zimbabwe är mycket typisk med enorma intäkter från mineralexporter som inte återspeglas i befolkningens levnadsvillkor – en befolkning som i stället hålls i fattigdom och sjukdom. Jag samtycker även till att de afrikanska staterna kan spela en viktig roll för att förbättra villkoren där. Jag stöder Europeiska kommissionens dialog med Zimbabwe mot villkoret att Farai Maguwu friges och att Kimberleyprocessen följs av de zimbabwiska myndigheterna.

  Charles Tannock (ECR). - (EN) Herr talman! Under de 30 år som har gått sedan Robert Mugabe tog makten har Zimbabwe förändrats från södra Afrikas brödkorg till dess tiggarskål. Det senaste decenniet i Zimbabwe har kännetecknats av systematisk och avsiktlig utarmning av större delen av Zimbabwes tolv miljoner invånare. Men några av Robert Mugabes kumpaner, i synnerhet militärcheferna, har blivit oerhört rika genom att kontrollera exproprierat jordbruksland och mineralresurser.

Farai Maguwu har modigt försökt avslöja arméns – som kontrollerar många av Zimbabwes diamantgruvor – utomrättsliga mord och brott mot de mänskliga rättigheterna. Förmögenheten från dessa gruvor finansierar nu definitivt Mugabes hantlangare. Zimbabwe bör därför nekas nytt inträde i Kimberleyprocessen. EU bör även försöka skärpa och utvidga de målriktade sanktionerna mot personer i Zimbabwe som har blivit rika på att handla med så kallade konfliktdiamanter. Självklart bör Farai Maguwu, som utövade sin grundläggande rättighet att uttala sig fritt, omedelbart friges från häktningen.

  Joanna Katarzyna Skrzydlewska (PPE). – (PL) Fru talman! De beslut som fattades 2000 och som sedan godkändes av regeringarna i de intresserade staterna och den internationella diamantindustrin år 2003 i Kimberly motiverades av den aktningsvärda tanken om att få ett slut på handeln med konfliktdiamanter. Man nådde en överenskommelse om rebellernas förehavanden, där pengar från försäljningen av diamanter användes till att finansiera illegal krigsföring i syfte att störta lagligen valda nationella myndigheter. Förehavanden av det här slaget är orsaken till den inre destabilisering och konflikt som för närvarande äger rum i många länder i Afrika.

Därför störs vi av rapporterna om brott mot de mänskliga rättigheterna och dödandet av många civila efter att armén och polisen tog över kontrollen av diamantgruvan i Marange. Vi uppmanar regeringen i Zimbabwe att vidta alla nödvändiga åtgärder i enlighet med resolutionerna i Kimberleyprocessen för att återställa den normala gruvdriften. Dessutom fördömer vi de olagliga arresteringarna och kräver att Farai Maguwu friges.

  Angelika Werthmann (NI). – (DE) Fru talman, mina damer och herrar! Kimberleyprocessen är ett initiativ som har skapats av företrädare för regeringarna, diamantindustrin och det civila samhället för att slutgiltigt sätta stopp för den internationella handeln med så kallade konfliktdiamanter.

År 2008 hade man redan upptäckt tecken på allvarliga brott mot Kimberleyprocessens bestämmelser på diamantfälten i Marange i Zimbabwe. Farai Maguwu är en av de modiga människorättsaktivister som har dokumenterat fall med tvångsarbete, tortyr och våld i sitt hemland. Regeringen i Zimbabwe anslöt sig frivilligt till Kimberleyprocessen, och vi måste nu kräva att de skyldigheter detta medför måste fullgöras.

  Kristalina Georgieva, ledamot av kommissionen. − (EN) Fru talman! Jag är mycket tacksam att vi har denna diskussion här i dag.

Kimberleyprocessens extramöte i Tel Aviv den 21–24 juni i år överskuggades till stor del av gripandet av Farai Maguwu. Kommissionen delar Europaparlamentets oro, och har insisterat på att Farai Maguwus lagliga rätt till försvar ska respekteras. EU:s delegation övervakar situationen noga. Delegationen står i kontakt med Farai Maguwus advokater, då vår lokala strategi är att stödja försvarare av de mänskliga rättigheterna och öka deras skydd.

Vi har även krävt att Zimbabwe ska bekräfta sitt åtagande när det gäller civilsamhällets roll i Kimberleyprocessen. Kimberleyprocessens mandat är koncentrerat till att förhindra handeln med konfliktdiamanter, men självklart kan man inte arbeta i ett vakuum och bortse från människorättsfrågor. Det har varit ett tydligt budskap i dagens debatt – och det blir ännu tydligare om vi lyfter fram det faktum att respekt för de mänskliga rättigheterna är en grundprincip för Kimberleyprocessen.

Under mötet i Tel Aviv stödde EU att det fortsatta genomförandet av Swakopmundbeslutet och den gemensamma arbetsplanen för att utvinningssamarbetet i Marange sker i enlighet med Kimberleyprocessen regler, däribland tillämpningen av den så kallade exportkontrollen. Vi anser att fortsatta förbindelser med Zimbabwe inom ramen för Kimberleyprocessen är det bästa sättet att se till att den tekniska delen av utvinnningen i Marange sker i enlighet med Kimberleyprocessen, att förvaltningen av denna viktiga del av ekonomin skärps, och att människorättssituationen i Marange förbättras.

Därför har EU krävt att Zimbabwe ska stå fast vid det åtagande man gjort i anlsutning till Kimberleyprocessen och den gemensamma arbetsplanen, så att diamanterna från Marange i framtiden kan bidra till Zimbabwes ekonomiska utveckling. Vår målsättning är att de som deltar i Kimberleyprocessen och Zimbabwe ska anstränga sig mer för att nå konsensus i denna svåra fråga, och det sker i den anda av dialog och samarbete som alltid har varit utmärkande för processen.

Sedan vill jag att parlamentet ska veta att under ett möte den 2 juli med Zimbabwes ministrar från samlingregeringen påminde den vice ordföranden/höga representanten Catherine Ashton om att genomförandet av maktdelningsavatalet GPA, som berör de mänskliga rättigheterna, rättstatsprincipen och demokratiska principer, är nyckeln till en normalisering av förbindelserna med EU.

Som vi redan har konstaterat är det viktigt för oss att Zimbabwe respekterar rättstatsprincipen och de mänskliga rättigheterna. Det har vi uttryckt vid flera tillfällen och i olika sammanhang. Kommissionen finansierar, och kommer att fortsätta att finansiera, en rad olika verksamheter i Zimbabwe, i samarbete med civilsamhällesorganisationer. Vi kommer att fortsätta eftersträva och stödja ett öppet politiskt klimat där de mänskliga rättigheterna och friheterna respekteras till fullo.

Angående kommissionens ståndpunkt när det gäller handeln med diamanter från Zimbabwe, begärde vi en granskning av de nuvarande diamantreserverna innan man inleder en diskussion om en begränsad export. EU har fått en inbjudan till det slutna sammanträde för huvudintressenter som Kimberleyprocessens ordförande anordnar i anslutning till Världsdiamantrådets möte den 14 juli i Sankt Petersburg, där vi kommer inleda en diskussion om frågan.

  Talmannnen. − Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum inom kort.

Skriftliga förklaringar (artikel 149)

  Monica Luisa Macovei (PPE), skriftlig. – (EN) Jag ansluter mig till de som kräver att Farai Maguwu frisläpps. Han greps för att ha spridit information om Kimberleyprocessen. Han angav sig själv, efter att hans familj misshandlats, gripits och häktats, och delar av personalen i hans organisation gått under jorden. Med den godtyckliga häktningen av Farai Maguwu skrämmer Zimbabwes regering människorättsförsvarare och landets fria medborgare, för att förhindra att de rapporterar om verkligheten i Marange. Farai Maguwu måste friges omedelbart. Regeringen bör återlämna alla beslagtagna datorer, filer och annat material som tillhör hans organisation. Man bör även upphöra med trakasserierna av organisationens personal, och inleda en oberoende undersökning av omständigheterna som ledde till att Farai Maguwu greps och häktades. Kommissionen och rådet måste genast begära detta av Zimbabwes regering, och det bör vara en icke-förhandlingsbar begäran.