Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2010/2775(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :

Ingivna texter :

B7-0487/2010

Debatter :

PV 08/09/2010 - 13
CRE 08/09/2010 - 13

Omröstningar :

PV 09/09/2010 - 5.4

Antagna texter :

P7_TA(2010)0314

Debatter
Onsdagen den 8 september 2010 - Strasbourg EUT-utgåva

13. Situationen gällande Jordanfloden och särskilt det nedre Jordanflodsområdet (debatt)
Anföranden på video
PV
MPphoto
 

  Talmannen. – Nästa punkt är en debatt om en muntlig fråga till kommissionen från Paolo De Castro, Véronique De Keyser, Jo Leinen och Adrian Severin för S&D-gruppen om situationen gällande Jordanfloden och särskilt det nedre Jordanflodsområdet (O-0092/2010 – B7-0452/2010).

 
  
MPphoto
 

  Paolo De Castro, frågeställare. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jordanfloden är en viktig tillgång som inte bara är av miljömässig utan också av jordbruksmässig och ekonomisk betydelse för Jordanien, Israel och de palestinska territorierna och det är oundvikligt att vi oroas av den förstörelse som floden nu drabbas av.

Det är viktigt att påpeka att omkring 98 procent av de 1,3 miljarder kubikmeter naturligt färskvatten i flodens nedre lopp omdirigeras varje år och långa sträckor av floden riskerar att uttorkas. Detta är förödande, inte bara med tanke på den biologiska mångfalden, utan framför allt med tanke på lokalsamhällenas tillgång till vatten. Flera internationella aktörer, däribland den parlamentariska församlingen för unionen för Medelhavsområdet, har tagit itu med situationen gällande den allvarliga försämringen av Jordanfloden.

Vi måste också kräva ett ingripande, inte bara från de lokala regeringarna och myndigheterna, utan också från rådet, kommissionen och medlemsstaterna för att tillhandahålla teknisk och ekonomisk hjälp för att återställa floden. Framför allt måste vi – som man fastställer i den gemensamma resolution som har undertecknats av alla de politiska grupperna som jag tackar för deras helhjärtade stöd – be kommissionen att infoga en tydlig, specifik hänvisning till detta projekt i handlingsplanerna för grannskapspolitiken med Israel, Jordanien och den palestinska myndigheten.

Till att börja med skulle man kunna göra en gemensam studie om situationen i Jordanfloden. Vi är mycket medvetna om att vatten är en dyrbar och omistlig tillgång och därför vill jag påpeka att en rättvis fördelning av vattnet innebär att man i lika hög grad uppmärksammar kraven från alla samhällen i regionen. Detta är en fråga av högsta betydelse om vi vill åstadkomma varaktig fred och stabilitet i Mellanöstern.

Vi har med ett visst hopp följt återupptagandet av fredsförhandlingarna mellan israelerna och palestinierna under de senaste dagarna, eftersom man under dessa förhandlingar har framhållit att resursförvaltning av vatten är en av deras viktigaste frågor. Vi hoppas att regeringarna, de lokala samhällena och de civila samhällsorganisationerna i de berörda länderna och territorierna så snart som möjligt kommer att börja samarbeta effektivt för att rädda det nedre Jordanflodsområdet. Detta är en plikt, inte bara på grund av det höga symbolvärdet hos denna flod, utan framför allt för att förbättra levnadsvillkoren för de lokala samhällena.

 
  
MPphoto
 

  Štefan Füle, ledamot av kommissionen.(EN) Herr talman, ärade ledamöter! Jag vill tacka er för detta tillfälle att diskutera den kritiska vattensituationen i Mellanöstern.

EU anser att vattnet är ett allvarligt problem i regionen och jag delar helt parlamentsledamöternas oro, eftersom denna region karakteriseras av vattenbrist, vattenstress och försämring av vattenkvaliteten, som kommer att förvärras ytterligare genom klimatförändringarna.

Vi är medvetna om de följder detta kan få för människorna i regionen, för miljön och för den regionala säkerheten. EU anser att vatten är en prioritering för freden i regionen och att denna regionala utmaning kräver en regional lösning.

Som ni väl känner till har EU verkat för att uppmuntra brådskande åtgärder för att åstadkomma ett heltäckande fredsavtal mellan Israel och palestinierna, där vatten är en av ”frågorna om slutgiltig status” som ska lösas, tillsammans med gränserna, flyktingarna, Jerusalem och säkerheten.

EU erkänner den specifika situationen för det nedre Jordanflodsområdet, inklusive bifloderna och behovet av en effektivare vattenförvaltning. Vi är därför engagerade i en rad verksamheter på nationell, subregional och regional nivå med alla närliggande parter. Vi stöder vattenreformer och politik som innebär att man uppmuntrar tillämpningen av hållbar vattenförvaltning.

Genom EU:s grannskapspolitik och andra åtgärder stöder Europeiska unionen förtroendeskapande åtgärder, främjar gränsöverskridande samarbete och sammanför vattenresurssamhällen som har gemensamma problem med vatten.

EU-åtgärderna syftar till uppbyggnad av kapaciteten för olika vattenmyndigheter och användare, inklusive vattennätverk och effektiva bevattningssystem.

EU:s ansträngningar gäller både tillgången och efterfrågan inom vattensektorn och att fastställa villkor som möjliggör ett integrerat förvaltningssystem för vattenresurserna i framtiden.

EU är inte ensamt när det gäller dessa ansträngningar. Medlemsstaterna och andra givare är aktiva och vi har ett nära samarbete med dem för att säkerställa komplementariteten.

 
  
MPphoto
 

  Rodi Kratsa-Tsagaropoulou, för PPE-gruppen. – (EL) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Europaparlamentet tar ett mycket positivt steg genom att betona den utmaning som Jordanfloden utgör i dag. Den parlamentariska församlingen för Europa-Medelhavsområdet har utarbetat en specialstudie om Jordanfloden och har i sina resolutioner betonat vikten av att området måste skyddas, eftersom Jordanfloden är en viktig del av vårt världsarv, en religiös och kulturell symbol för miljontals människor i världen och en ekologisk, turistisk och ekonomisk tillgång för regionen.

Målet i dag är därför att belysa problemen och behovet av åtgärder för att skydda området, att öka de ansträngningar som görs av EU – kommissionen hänvisade till dessa ansträngningar och vi har berört dem vid andra tillfällen under arbetet med den gemensamma ståndpunkten – och att efterlysa regionalt samarbete om rättvis tillgång för människorna vid Jordanflodens stränder och gemensamt ansvar för att skydda denna flod.

I förslaget till resolution belyser man också de bästa åtgärderna, t.ex. den särskilda handlingsplan som har utarbetats av Israel, där man efterlyser ett utbyte av de bästa metoderna och utbyte av expertis, eftersom Jordanfloden är en gemensam fråga för området. Det är viktigt att de faktiska riskerna också betonas: inte bara bristen på vatten, inte bara föroreningarna utan också förlusten av den biologiska mångfalden och risken för att floden torkar ut, om ingenting görs.

För att betona detta internationella och regionala samarbete föreslår man att ett särskilt utskott inrättas för Jordandalen, där de länder som direkt berörs av Jordanfloden (Israel, de palestinska territorierna och Jordanien) kan delta, tillsammans med andra länder i området där Jordanfloden rinner upp och som även de bär en del av ansvaret, t.ex. Libanon och Syrien. Jag anser att denna resolution kommer att få stöd i plenum och att det budskap som Europaparlamentet sänder ut kommer att vara välformulerat, målinriktat och kraftfullt. <BRK>

 
  
MPphoto
 

  Véronique De Keyser, för S&D-gruppen. – (FR) Herr talman! Som man redan har sagt är situationen för Döda havet och Jordanfloden ytterst oroande, eftersom man förutspår att om inga förändringar sker 2011 kommer floden att torka ut.

Om inga åtgärder vidtas på internationell och regional nivå för att hindra denna utveckling kommer resultatet att bli en ovanligt stor förlust för kulturarvet, för den biologiska mångfalden, vilket Rodi Kratsa-Tsagaropoulou nämnde, och även för säkerheten och ekonomin i regionen.

Jag vill fästa er uppmärksamhet på en frivilligorganisation som har tagit vad jag anser vara ett helt enastående initiativ. Denna frivilligorganisation, Jordens vänner Mellanöstern, har beslutat att sammanföra de palestinska, jordanska och israeliska borgmästare som bor längs floden för att ena dem och uppmuntra dem att tänka på vad de skulle kunna göra för att i någon mån förbättra situationen.

Organisationen och borgmästarna har genomfört ett antal intressanta studier om de åtgärder som varje land skulle kunna vidta och den verkan som dessa åtgärder skulle få. De sträcker sig från torrtoaletter och förändringar av jordbruksmetoderna till förändringar av de grödor som odlas, därför att de tar upp alltför mycket vatten, etc. En lång rad åtgärder kan vidtas. Därför är detta inte någon politisk debatt, trots att vi är medvetna om att vi, så snart vi talar om vatten i regionen, kommer in på politiska frågor.

Jag anser att alla skulle kunna stödja detta och jag skulle vilja att EU och kommissionen tar intryck av de mycket tydliga slutsatserna i denna rapport i de förbindelser de har med dessa länder, framför allt genom handlingsplanerna.

Emellertid finns det en punkt som jag lägger stor vikt vid – punkt E – där det talas om de israeliska bosättarnas överanvändning av vatten. Detta är sant. Det har bekräftats genom rapporter från Världsbanken och Amnesty International. Det återför oss till den grundläggande politiken, men det är en sanning som ibland måste fram. Vi har inte placerat detta i centrum för resolutionen, men vi lägger stor vikt vid denna punkt.

 
  
MPphoto
 

  Antonyia Parvanova, för ALDE-gruppen. – (EN) Herr talman! Som vice ordförande för den parlamentariska församlingen för unionen för Medelhavsområdets utskott för energi, miljö och vatten hade jag möjlighet att se den konkreta och dramatiska ekologiska verkligheten i Jordanflodsområdet under ett studiebesök som ägde rum i februari förra året.

I den särskilda rapporten om situationen i Jordandalen som jag var föredragande för betonade man att alla berörda parter – framför allt Israel, den palestinska myndigheten och Jordanien, men också Libanon och Syrien – måste hitta en gemensam lösning på de två mest angelägna problemen: en rättvis fördelning av vatten som motsvarar behovet för alla människor i regionen och en sund och skyddad miljö för kommande generationer.

Det första steg som framhölls i vår rapport är att Israel och de palestinska myndigheterna måste komma överens om gemensamma uppgifter om den tillgängliga vattenfördelningen och de demografiska förhållandena som en utgångspunkt för vidare förhandlingar, eftersom man från båda sidor samt i oberoende rapporter hittills har anfört olika siffror.

En av våra viktigaste slutsatser var att man för att lösa vattenproblemet genom samarbete måste genomföra planer för gemensam förvaltning, beslutsfattande på samma villkor och gemensam förvaltning av vattenresurserna i regionen. Jag anser att rekommendationerna i vår rapport motsvarar områden där EU har verklig expertis och där EU skulle kunna engageras som aktiv partner och bana vägen för ett framtida partnerskap mellan de berörda parterna.

Till sist vill jag påminna er om att vi, trots att ansträngningar görs för att återuppta diskussionen för att åstadkomma ett övergripande fredsavtal, bär ansvaret att inte utnyttja situationen i Jordandalen för politiska och ideologiska syften.

Jag hoppas att vår debatt i dag kommer att vara till gagn för alla parters intressen i regionen och att den kommer att leda till konkreta och objektiva slutsatser för ett aktivt engagemang från EU för att komma fram till hållbara lösningar i framtiden.

 
  
MPphoto
 

  Margrete Auken, för Verts/ALE-gruppen. – (DA) Herr talman! Jag håller helt med de två föregående talarna, men jag vill ta tillfället i akt att säga att jag anser att många här inte inser hur omöjligt det är att insistera på att palestinierna ska bära sin del av ansvaret. De har ingen möjlighet att göra det. Hur många här är medvetna om att 50 procent av Jordanflodens stränder sedan 1967 har varit ockuperade av israeliska bosättare? 50 procent! Dessutom har 45 procent tagits i beslag som militärområden och naturreservat. Palestinierna har helt enkelt blivit utestängda. Det hemska för palestinierna – framför allt i Jordandalen – är att de helt enkelt har blivit bortglömda, därför att vi inte har sett något kraftfullt motstånd från dem. Om det inte förkommer något militärt ingripande, om inget dramatiskt inträffar, glöms de helt enkelt bort.

Det är naturligtvis en avskyvärd läxa vi lär de stackars palestinierna – att de måste ge sig till känna – och det på ett störande sätt. Detta problem måste lösas. Men vi får inte glömma att om möjligt är palestiniernas lidande ännu värre i detta område än på resten av Västbanken och att de, under nuvarande omständigheter, inte har möjlighet att leva upp till det ansvar de borde ta. Därför krävs det en integrerad lösning och därför måste vi också överväga den politiska situationen. Nej, det handlar inte bara om Israel, inte om Syrien och inte heller om Jordanien! Men palestinierna kan inte bli delaktiga så länge de inte har möjlighet att bli det.

 
  
MPphoto
 

  Charles Tannock, för ECR-gruppen.(EN) Herr talman! Vatten är en känslig och potentiellt inflammerad fråga i Mellanöstern. Delegationer på hög nivå från Israel och den palestinska myndigheten diskuterar för närvarande vattenrättigheter som en del av den heltäckande ramen för fred.

Som medlem av Mellanösternkvartetten stöder EU en tvåstatslösning som yttersta garant för fred och stabilitet i regionen. Därför måste vi akta oss för att skada de känsliga förhandlingar som för närvarande pågår i Washington. Att som framför allt Véronique De Keyser verkar göra, klandra de israeliska bosättarna för överanvändning av vattnet i Jordanfloden sänder felaktiga signaler till människorna i Israel – vår demokratiska bundsförvant – om EU:s uttalade ställning som ärlig medlare.

Att bevara Jordanflodsområdet är en viktig regional fråga som naturligtvis inte enbart inskränker sig till Israel och palestinierna. Ändå försöker Israels motståndare i parlamentet och på andra ställen uppenbarligen att utnyttja denna fråga som en del av deras kampanj för att undergräva den judiska staten.

Genom att åter duka under för denna israelfientliga agenda riskerar vi att israelerna anser att EU är ovärdig sin privilegierade roll som fredspartner.

 
  
MPphoto
 

  Willy Meyer, för GUE/NGL-gruppen. – (ES) Herr talman! Det är inget problem med att Véronique De Keyser gör en särskild bedömning, inte alls. Faktum är emellertid att enligt det fredsavtal som undertecknades mellan Israel och kungadömet Jordanien 1994 nådde man en överenskommelse om att samarbeta om en ekologisk sanering av Jordanfloden längs den gemensamma gränsen och att skydda dess vattenresurser.

Detta var ett avtal som, jämte andra som Israel undertecknade 1994, det nu inte följer. Det är det problem som vi har med Israel: det följer inte de avtal som det undertecknar.

Därför är det ytterst viktigt att det initiativ som president Jacques Chirac tog 2008, då han krävde någon form av åtgärd för Jordanflodsområdet, nu får ökad tyngd och stöds av EU.

Vi anser att det är mycket angeläget att man tillsätter en kommission för Jordanflodsområdet som ett trepartsforum för att samarbeta om saneringen av denna flod, vilket utarbetar och tillämpar en uthållig vattenhushållning och lämpliga saneringsmetoder. Det är riktigt att palestinierna som en följd av misslyckandet med att uppfylla fredsavtalet från 1994 har utestängts från det israeliska säkerhetsområde som etablerats på Västbanken längs nedre Jordanfloden och att bosättarna olagligt ockuperar mark som inte tillhör dem. Mot bakgrund av att ockupationen medför en oriktig och olaglig användning av vattnet, utökas det politiska problemet av ytterligare ett, nämligen problemet med miljöhållbarheten.

Eftersom man fastställt 2011 som det år när det nya systemet för avloppsvattenrening ska börja fungera, hoppas jag att EU stöder, verkar för och främjar behovet att tillsätta en kommission för Jordanflodsområdet.

 
  
MPphoto
 

  Cristian Dan Preda (PPE).(RO) Dagens debatt om situationen för Jordanfloden är ytterst viktig för den grupp som jag tillhör och jag skulle här i parlamentet, om jag får, särskilt vilja välkomna att vår kollega Rodi Kratsa, Europaparlamentets vice talman, har engagerat sig i denna fråga.

Jag skulle också vilja betona att, vilket ni mycket väl känner till, miljöskyddsorganisationer länge har varnat för det kritiska ekologiska tillstånd som Jordanfloden befinner sig i. Detta är en flod som förefaller dö av vad som är liktydigt med allmän likgiltighet.

Å andra sidan har jag läst i pressen att kristna, särskilt de ortodoxa, trots de synnerligen kritiska förhållandena fortsätter att döpas i Jordanfloden.

Emellertid finns det en risk för att floden torkar ut 2011, vilket skulle få drastiska återverkningar på regionens redan ömtåliga ekosystem, särskilt för Döda havet. Detta innebär att hundratusentals palestinier, jordanier och israeler kommer att drabbas av en ekologisk katastrof.

Men bortsett från den ekologiska aspekten – vilken några andra av mina ledamotskolleger också har framhållit här i parlamentet – en aspekt som vi verkligen skyndsamt behöver åtgärda med hjälp av EU, är Jordanflodens situation också särskilt viktig som en faktor för att främja regionalt samarbete.

Jag anser att vi måste undvika en situation där dess vatten används ensidigt med ett totalt åsidosättande av regionens vattenförsörjningstrygghet.

Samarbete mellan de stater som gränsar till floden och lokala samhällen är därför av största vikt för att sanera denna resurs som är avgörande för den ekonomiska utvecklingen. Detta kan möjliggöra att Jordanfloden återigen blir en symbol för samarbete och samlevnad, också från ett kulturellt perspektiv, om det finns en stark politisk vilja för detta.

Slutligen är Jordanflodens situation också viktig när det gäller att återuppta direkta förhandlingar mellan Palestina och Arabstaterna eftersom kontroll av vattenresurserna är en av de olösta frågorna.

 
  
MPphoto
 

  Proinsias De Rossa (S&D).(EN) Herr talman! Kanske kan jag få påpeka för Charles Tannock att det inte hjälper alls att bortse från verkligheten att bosättarna avsiktligt väljer tomter där de kan få bra vattenförsörjning, och att detta i sin tur berövar palestinierna den vattenförsörjningen. De är inte det enda problemet när det gäller vattnet i området, men de har förvisso del i det.

Jordanfloden berövas tyvärr ungefär 98 procent av sin tillströmning, eftersom andra stater, däribland Israel, har lett bort vatten från den. Det är en gränsflod och ca fyra stater, inklusive det palestinska Västbanken, gränsar mot denna flod. Den skulle, rätt hanterad och om EU agerar korrekt i området, kunna vara en källa till försoning genom att man stöder en gemensam förvaltning av vad som är en viktig kulturell, religiös och i hög grad ekonomisk resurs för regionen.

Att driva den linje som ni gör, herr Tannock, att allt som bär minsta spår av kritik mot Israel på något sätt är ett angrepp på Israel, är att helt enkelt bortse från verkligheten. Det finns också andra där som har lett bort vatten. Jordens vänner, t.ex., framhöll vid ett seminarium nyligen som organiserats av min grupp, S&D-gruppen, att Jordanfloden en gång i tiden transporterade i genomsnitt 1,3 miljarder kubikmeter färskt vatten till Döda havet. Det har nu reducerats till 20-30 miljoner årligen. I slutet av nästa år skulle den kunna vara en död flod om vi inte agerar.

 
  
MPphoto
 

  Alexandra Thein (ALDE).(DE) Herr talman! Först vill jag avvisa de många anklagelserna utanför och i vissa fall inom parlamentet som hävdar att vi diskuterar detta ämne vid en felaktig tidpunkt efter det att fredssamtalen har börjat. Den parlamentsfråga som jag hjälpte till att utarbeta framlades vid en tidpunkt när ingen av oss trodde att direkta fredssamtal skulle starta igen. Jag har varit engagerad inom detta område sedan första hälften av 1990-talet och detta ämne har diskuterats i parlamentet under lång tid.

Detta handlar i sista hand helt och hållet om att förhindra att den nedre Jordanfloden till sist torkar ut. Den nedre delen av floden har redan reducerats till att bara sippra fram. Den består bara av avfallsvatten och innehåller inget färskt vatten alls. Alla forskare är överens om att den nedre Jordanfloden kommer att vara så gott som död om ett eller två år.

Jag tycker att det är störande att man i resolutionen vänder sig till Israel, Jordanien, Syrien och den palestinska myndigheten på samma villkor. Den nedre Jordanfloden ligger helt i zon C, vilket innebär att den palestinska myndigheten inte ens har tillträde till området, långt mindre då några administrativa rättigheter eller något inflytande alls över floden. Det har redan påpekats att den palestinska myndigheten inte kan göra någonting i detta område. Därför borde denna resolution riktas mot andra länder.

När ett land, i detta fall Israel, använder 75 procent av det vatten som är tillgängligt i den nedre Jordanfloden, fastän en del av vattnet redan har tagits av andra länder, och lämnar nästan inget vatten alls för palestinierna att leva av, är det en politisk fråga. Problemet ansågs ha lösts i Oslo II-avtalet och vi har inte gjort några framsteg sedan dess.

Vad som är speciellt svårt för närvarande är att palestinierna hela tiden försöker att borra brunnar, vilka omedelbart förstörs, och också att den israeliska vattentillsynsmyndigheten, vilken är ett monopol, inte borrar brunnar för palestinierna utan bara för de olagliga bosättarna.

 
  
MPphoto
 

  Nicole Kiil-Nielsen (Verts/ALE). (FR) Herr talman, mina damer och herrar! Jag skulle bara vilja börja med att ge ett erkännande åt den koalition av ekologer som vi välkomnade för några månader sedan i Bryssel, en sammanslutning av israeler, jordanier och palestinier. Den utarbetade några utmärkta rapporter om situationen i regionen, om tillståndet för Jordanfloden och om risken för dess försvinnande.

EU, som utdelar omfattande bidrag till utvecklingsprojekt i Mellanöstern, måste agera mer för att utarbeta och genomföra en räddningsplan för floden som involverar alla parter i regionen. De länder som gränsar till floden, som Syrien, Jordanien och Israel, leder bort det mesta av vattnet, medan palestinierna – som någon just sade – endast får omkring 5 procent av resursen.

I Jordandalen förbrukar de israeliska bosättarna sex gånger mer vatten än palestinierna, särskilt genom det miljöskadliga intensiva jordbruket som är avsett för export av jordbruksprodukter till Europa. Utvidgningen av dessa bosättningar med sin yppiga vegetation måste upphöra, vilket också förstöringen av beduinlägren och deras vattentankar måste. Den upprepades återigen i somras, för några veckor sedan. Det är vansinne!

Bevarandet av vattnet och dess rättvisa fördelning i regionen måste prioriteras av oss.

 
  
MPphoto
 

  Mário David (PPE).(PT) Miljökatastrofen som vi diskuterar i dag angår oss alla, som européer, även om den inträffar utanför EU:s område.

Begreppet hållbar utveckling, som vi tror på, är ett begrepp utan administrativa gränser eller religiösa trosläror. Det betraktar planeten som en helhet, inte som summan av dess delar. Därför är Jordanfloden ett problem för hela mänskligheten, inte bara för de människor och de samhällen som är direkt påverkade av vattenbrist eller dålig vattenkvalitet. Vårt sunda förnuft säger åt oss ”tänk globalt, handla lokalt”. Det är därför vi är här i dag: för att tänka globalt.

Som EU måste vi bidra till att agera lokalt som ett sätt att minimera och reparera den fortsatta försämringen av Jordanflodens tillströmning och kvalitet. EU har redan lagstiftning, institutioner och verktyg till sitt förfogande för att agera eller hjälpa till att agera. Jag talar om unionen för Medelhavsområdet, dess sekretariat och facilitet för investering och partnerskap för Europa-Medelhavsområdet (Femip), som leds av Europeiska investeringsbanken. Detta är uppenbarligen en fråga som den parlamentsdelegation som jag är ordförande för, kommer att noggrant följa i våra förbindelser med länderna i Mellanöstern.

Det är klart att alla åtgärder som leder till en lösning av denna miljötragedi i första rummet borde vidtas av de stater och de lokala myndigheter vars invånare får direkt nytta av dem. Med tanke på detta skulle jag vilja framhålla två idéer som nämns i resolutionen. Den första är att skapa en kommission för att förvalta hela flodområdet bestående av företrädare för de stater eller de myndigheter som använder Jordans vatten. Europa kan hjälpa till här, t.ex. genom att ta del av erfarenheterna från den internationella kommissionen för skydd av floden Rhen. För det andra kan bästa metoder stödjas och spridas till gemensamma EU-projekt som involverar jordanier, israeler och palestinier, särskilt de som stöds av Jordens vänner i Mellanöstern, som Proinsias De Rossa i dag redan har uppmanat att hjälpa till med en effektiv och korrekt hantering av vattenresurserna i Jordandalens flodområde.

Till sist, herr talman, och i ett ännu vidare perspektiv, skulle jag vilja framhäva det exempel på samarbete och fredlig samvaro som denna plan representerar. Vid en tidpunkt när vi välkomnar och uppmuntrar återgången till direkt dialog i den nya processen mellan Israel och den palestinska nationella myndigheten, även om vi beklagar EU:s frånvaro i processen, välkomnar vi båda parters direkta engagemang.

 
  
MPphoto
 

  Olga Sehnalová (S&D). (CS) Frågan om Jordanflodens uttorkning är utan tvivel ett allvarligt regionalt miljöproblem vilket påverkar hela områdets ekosystem och dess invånares liv och hälsa. Ett långvarigt alltför stort uttag av vatten tillsammans med förorening och torka är huvudorsakerna till situationen, liksom en oförmåga att säkra en effektiv vattenvård.

Som några ledamöter redan har påpekat, tas mer än 90 procent av flodens vattentillströmning ut för försörjning av dricksvatten och särskilt för jordbruksbevattning och industribehov. Den årliga tillströmningen har sjunkit från en tidigare nivå på 1,3 miljarder kubikmeter till omkring 100 miljoner kubikmeter. Den politiska konflikten gör det självklart svårare att lösa detta miljöproblem.

Men vatten behöver inte vara en källa till konflikt. Det kan också vara ett exempel på positivt praktiskt samarbete i regionen och det kan spela en nyckelroll i att bygga upp ömsesidigt förtroende. Fred som baseras på vardagligt samarbete och gemensamma värderingar har en större chans än någon lösning från en rundabordskonferens.

 
  
MPphoto
 

  Malika Benarab-Attou (Verts/ALE).(FR) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Den tilltagande uttorkningen av Jordanfloden är en direkt följd av den tragedi som Palestina upplever. Vatten är en ytterst politisk fråga. Det får vi inte glömma.

Vi måste komma ihåg några fakta: Världsbanken upplyser oss om att under två år har de en och en halv miljon invånarna på Gazaremsan varit utan klorin vilket är nödvändigt för att rena vattnet; 50 procent av hushållen hade inte tillgång till vatten före bombningarna i januari 2009, så man kan föreställa sig hur det ser ut nu. Läkare utan gränser säger att nu efter Israels angrepp på infrastrukturen, är 90 procent av det vatten som levereras till invånarna olämpligt som dricksvatten. Varje dag rinner 80 miljoner liter obehandlat avloppsvatten ut i Medelhavet som ett resultat av den skadegörelse som vållats på infrastrukturen i Gaza.

Visserligen har Catherine Ashton besökt Gaza vid flera tillfällen, men var finns det politiska modet för att tillämpa samma normer på Israel som vi har i EU? Måste rent vatten, liksom marken, monopoliseras av de israeliska bosättarna? Som en följd av detta måste EU avbryta associeringsavtalet med den nuvarande israeliska regeringen, som förblir döv för alla våra önskemål, medan ockupationen och bosättningarna, vilka är olagliga, består. Utan rättvisa blir det ingen fred.

 
  
MPphoto
 

  Monika Flašíková Beňová (S&D). (SK) Som vi har hört flera gånger i dagens debatt, och som vi säkert kommer att få höra igen, har Jordanfloden en ofattbart stor kulturell, miljömässig och ekonomisk betydelse, förutom en politisk och strategisk betydelse givetvis. Exploateringen och den felaktiga användningen av floden är därför oacceptabla. Sedan 1964 har dess tillströmning riktats om till Israel och också till andra länder: till Jordanien, Libanon, Syrien och andra länder som nämnts här. Många av dessa länder förstör och förorenar floden. Enligt miljövårdare har den felaktiga användningen av Jordanfloden nästan förstört hela dess ekosystem. Ett tillfrisknande från dess nuvarande tillstånd skulle ta årtionden.

Enligt uppskattning är Jordanfloden en av de hundra mest hotade platserna i världen ur miljöperspektiv. Naturligtvis beror detta också på en situation där Israel och de omgivande arabstaterna är oförmögna att komma överens om bevaring och skydd av floden, och därför anser jag fullt och fast att EU bör och måste engagera sig mycket aktivt i denna process genom att göra ekonomiskt bistånd till utvecklingsprojekt i Mellanöstern beroende av att man förnyar flodens nedre lopp, till exempel.

 
  
MPphoto
 

  Richard Howitt (S&D).(EN) Herr talman! Konkurrens om vatten kan förvärra – eller till och med framkalla – en konflikt, vare sig det gäller Jammus eller Kashmirs krympande glaciärer, spänningarna emellan Centralasiens länder över den uttorkade Aralsjön, rivaliserande stammar som kämpar om samma vatten mellan Sudan och Somalia, eller faktiskt här, i denna debatt om den nedre Jordandalen.

Saneringen av Jordanfloden och det samarbete som krävs för att åstadkomma den skulle eventuellt kunna öka utsikterna till fred också. Den floden har odödliggjorts i judendomens, kristendomens och Islams heliga böcker med hänvisningar, som knyter den till profeterna Moses och Elias, och som begravningsplats för fyra följeslagare till profeten Muhammed. Israelerna gick över Jordanfloden under Joshua och det var här som miraklet ägde rum när Jesus gick på vattnet.

Vi borde inte behöva ytterligare ett mirakel för att i dag skydda dess vatten för regionens invånares skull och för att kommande generationen ska kunna leva där i fred och välstånd.

 
  
MPphoto
 

  Elena Băsescu (PPE).(RO) Jag anser att en partisk resolution om eller ett partiskt ställningstagande till Jordanflodens situation är olämpligt i samband med att fredsförhandlingarna återupptas mellan Israel och den palestinska myndigheten.

Vattentillgångar är ett ömtåligt ämne i Mellanöstern och bör diskuteras mot slutet av förhandlingarna för att undvika att det skadar fredsprocessen. EU måste undvika att i onödan göra detta till en politisk fråga och stödja undertecknandet av ett regionalt avtal om Jordanflodens sanering.

Eftersom jag betraktar Jordanfloden som en regional fråga välkomnar jag det fortsatta samarbetet mellan israeliska och palestinska myndigheter om att förvalta vattnet. Det gemensamma bidraget från båda stater har resulterat i godkännandet nyligen av 61 av de 96 projekt som har föreslagits för detta ändamål. Ändå är problemet med otillräckliga vattenresurser fortfarande olöst.

 
  
MPphoto
 

  Ioan Enciu (S&D).(RO) Saneringen av Jordanfloden är en mångfasetterad fråga, eftersom den har en universell historisk och religiös betydelse. De problem som saneringen möter berör ekologiska, humanitära och internationella säkerhetsintressen som alla är oupplösligt förenade.

Jag anser att den nuvarande debatten i huvudsak måste röra sig om hur man ska rädda floden fysiskt och inte om att kritisera den ene eller den andre av de parter som är inblandade. Om räddningsprojektet lyckas kommer detta att få en kedjeeffekt på alla de andra aspekterna. I detta avseende anser jag att punkt E i resolutionsförslaget inte är direkt knutet till ämnet i fråga, vilket kan skapa en oönskad förvirring.

EU kan och måste ge ett avsevärt bidrag till att vidta åtgärder för att förhindra den skadliga inverkan som den berömda flodens totala försämring och i sista hand försvinnande kan få. EU måste spela en mer aktiv roll i förhandlingarna mellan de berörda parterna och hjälpa till att åstadkomma en jämvikt.

 
  
MPphoto
 

  Andreas Mölzer (NI).(DE) Herr talman! Vi vet att Jordanfloden spelar en viktig roll i Mellanösterns politik på grund av sitt läge på gränsen till flera länder. Även om floden har hjälpt till att åstadkomma fred mellan Israel och Jordanien som en följd av det avtal som tillåter Jordanien att ta ut större vattenmängder, är situationen den motsatta för Syrien. Det är en öppen hemlighet att Israels fruktan för att vattnet skulle kunna avlägsnas av Syrien är det verkliga skälet till att Israel vägrar att lämna tillbaka Golanhöjderna.

Om Jordanfloden verkligen har blivit ett sipprande avloppsvatten på grund av det ständiga vattenuttaget och det förmodligen är det pris som måste betalas för att få öknen att grönska, kommer situationen i Mellanöstern utan tvivel att förvärras inom den närmaste framtiden, särskilt som några av ledarna för Hamas talar om befrielsen av hela regionen mellan Medelhavet och Jordanfloden som en moralisk och religiös plikt.

Emellertid har bristen på vatten i Jordanfloden också vidare återverkningar för när Jordanfloden torkar ut reduceras också den mängd vatten som når Döda havet. Därför kommer potentialen för en konflikt och konfliktområdet att öka. Vi bör ta hänsyn till detta i vår Mellanösternstrategi.

 
  
MPphoto
 

  Véronique De Keyser (S&D).(FR) Herr talman! Tack för att jag får klargöra en punkt som det förefaller att jag inte lyckades övertygande behandla för en stund sedan.

Beträffande frågan om utnyttjandet av vatten och bosättningarnas överexploatering av vatten skulle jag vilja hänvisa mina ledamotskolleger till den parlamentariska församlingen för unionen för Medelhavsområdets särskilda rapport om situationen i Jordandalen, där man gång på gång citerar från Världsbankens rapport om bedömningen av restriktionerna för den palestinska vattensektorns utveckling och från Amnesty Internationals rapport om vattenkrisen, med mera. Dessa rapporter sätter exakta siffror på denna exploatering som är fyra till fem gånger större bland israelerna. Jag har siffror från ett till sex. Så ser fakta ut; jag ber om ursäkt, men det är inte jag som har dokumenterat dem.

 
  
MPphoto
 

  Mariya Nedelcheva (PPE).(BG) EU är en ansvarig partner och delar ansvaret för de händelser som inträffar över hela världen genom sin utrikespolitik. Som donator vilken engagerat sig för att finansiera utvecklingsprojekt i Mellanöstern och som aktiv deltagare i Mellanösterns fredsprocess måste EU och särskilt parlamentet utarbeta sin strategi för och lägga fram sitt eventuella bidrag till saneringen av Jordanfloden så att den bevarar sin betydelse som en källa till liv för regionen.

För bara några månader sedan varnade den icke-statliga organisationen Jordens vänner i Mellanöstern för att Jordanfloden kanske torkar ut om ett år om länderna i regionen underlåter att agera. Att flodens nivå sjunkit för också med sig konsekvenser för hela klimatet och landskapet i regionen. Situationen utgör ett reellt hot mot att trygga befolkningens försörjningsmöjligheter i regionen där bevattning är svårt. Bortsett från den rent pragmatiska aspekten av dessa problem får vi inte glömma att Jordanfloden är en mäktig andlig symbol.

Ett av EU:s grundläggande kännetecken är jämvikten mellan värderingar och pragmatism. Med detta i tankarna måste vi fortsätta att vara ansvarsfulla politiker och än en gång visa vår unika europeiska hållning genom vårt intresse för Jordanfloden.

 
  
MPphoto
 

  Štefan Füle, ledamot av kommissionen.(EN) Herr talman! Gränsöverskridande utmaningar kräver gemensamma ansträngningar. Parlamentet har med rätta riktat uppmärksamhet på behovet av en samarbetspolitik på detta område. EU stöder den samarbetsanda som behövs för att lösa Mellanösterns allvarliga vattenproblem och förespråkar behandling av problemen vid källan, och inte bara symptomen nedströms.

Låt mig avsluta genom att bekräfta att EU kommer att fortsätta bidra till ansträngningarna att lindra vattenbristen i denna region och att säkra tillhandahållande av rena vattenresurser, bevara miljön och garantera dricksvatten för befolkningen i regionen. EU kommer att fortsätta att stödja verksamhet som leder till en framtida sanering av Jordanfloden och till en eventuell framtida etablering av gemensam och integrerad förvaltning av flodområdet om det är vad länderna i regionen föredrar.

EU kommer fortsatt att stödja dialog och gränsöverskridande samarbete om vattenfrågor mellan de olika grannarna i denna region och bidra till att bygga upp förtroende. Seriösa satsningar och politiskt engagemang behövs från grannarna själva för att göra en avvägning mellan de tillgängliga resurserna och kraven. Detta innefattar inte bara regeringar utan också det civila samhället. Som i Europa måste individer, företag och lokalsamhällen bidra till en hållbar hantering av vattenresurserna. Det är en utmaning som möter oss alla.

 
  
MPphoto
 

  Talmannen. – Jag har mottagit fem resolutionsförslag(1), som ingetts i enlighet med artikel 115.5 i arbetsordningen.

Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum den 9 september 2010.

(Sammanträdet avbröts kl. 17.55 och återupptogs för frågestunden kl. 18.00.)

 
  
  

ORDFÖRANDESKAP: WALLIS
Vice talman

 
  

(1) Se protokollet.

Senaste uppdatering: 9 maj 2011Rättsligt meddelande