Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2010/2898(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :

Ingivna texter :

B7-0611/2010

Debatter :

PV 10/11/2010 - 14
CRE 10/11/2010 - 14

Omröstningar :

PV 11/11/2010 - 8.6
CRE 11/11/2010 - 8.6

Antagna texter :

P7_TA(2010)0396

Debatter
Onsdagen den 10 november 2010 - Bryssel EUT-utgåva

14. Det kommande toppmötet EU-Förenta staterna och Transatlantiska ekonomiska rådet - Avtal mellan EU och USA om uppgiftsskydd (debatt)
Anföranden på video
PV
MPphoto
 

  Talmannen. – Nästa punkt är en gemensam debatt om

– rådets och kommissionens uttalanden om det kommande toppmötet mellan EU, Förenta staterna och Transatlantiska ekonomiska rådet, och

– rådets och kommissionens uttalanden om avtalet mellan EU och USA om uppgiftsskydd.

 
  
MPphoto
 

  Stefaan De Clerck, rådets ordförande.(NL) Herr talman, fru Reding, herr kommissionsledamot, ärade ledamöter! Som ni känner till har debatten om samarbetet mellan USA och EU pågått sedan en tid tillbaka, och märkligt nog mottog vi ett kommissionsförslag den 28 maj 2010 i vilket man begärde ett godkännande för att inleda förhandlingar om ett avtal mellan Europeiska unionen och Förenta staterna om skydd av personuppgifter, ett ämne som har diskuterats många gånger tidigare, även här i kammaren.

Samtidigt har kommissionen agerat utifrån det arbete som utförts av EU−USA-kontaktgruppen på hög nivå för dataskydd och datadelning, vilken utarbetade en rapport 2008, som även Europaparlamentet fick tillgång till. Dataskyddet som diskuterades i denna rapport är givetvis ett grundtema för EU. Det är en grundläggande frihet som är inskriven i artikel 16 i fördraget, och parlamentet fäster särskild vikt vid den. Ordförandeskapet stöder därför alla initiativ som syftar till att förbättra dataskyddet i de transatlantiska förbindelserna och säkerställa ett sådant lämpligt skydd.

I detta avtal borde man beakta de principer om dataskydd som fastställts i olika dokument: Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, 1995 års direktiv om uppgiftsskydd och 2008 års rambeslut. Jag sade att vi måste upprätta ett lämpligt dataskydd, och detta måste inte alltid tolkas som ett likvärdigt eller identiskt skydd.

Det måste finnas ett omfattande, lämpligt skydd för individens rättigheter, men utformningen av garantin för dessa rättigheter kan skilja sig från ett land till ett annat. Varje system har egna särskilda kännetecken, däribland dataskydd, och detta får inte bli ett grundläggande problem. Det som emellertid är viktigt är att vi kan garantera att de civila rättigheterna som innefattas i framtida avtal görs gällande, och görs gällande för alla.

Hur ska USA och EU garantera att dessa rättigheter uttryckligen görs gällande? Varje part måste besluta om detta själv. Vi anser att på samma sätt som ett europeiskt direktiv kan införlivas på olika sätt av olika medlemsstater kan även ett internationellt avtal införlivas på olika sätt. Det väsentliga för alla är, när allt kommer omkring, slutresultatet: att få rättigheter som gäller för alla berörda parter på båda sidor om Atlanten.

Eftersom rådet delar parlamentets oro på detta område kommer rådet i sitt beslut där det ska godkänna att förhandlingarna kan inledas att begära att kommissionen ska lägga fram en rapport för rådet under dessa förhandlingar, som ska inriktas särskilt på den specifika frågan om hur rättigheternas särskilda verkställbarhet, som fastställs i avtalet, ska garanteras.

Det har redan tidigare slutits sektorsavtal med särskilda överenskommelser för dataskyddet, och dessa var olika utformade för varje sektor. För närvarande utgör de olika bestämmelserna i dessa avtal också en slags trasslig härva som mycket riktigt hindrar de ansvariga polisernas arbete med att tillämpa bestämmelserna om dataskyddet. Förhandlingarna om dessa särskilda avtal sker under stor tidspress. Detta gällde för avtalen om passageraruppgifter (PNR) och för programmet för att spåra finansiering av terrorism. Ni känner till dessa diskussioner. När det gäller det kommande övergripande avtalet om dataskydd, där principerna om dataskydd ska skrivas in, måste vi följaktligen försöka undvika behovet att ständigt förhandla om nya sektorsavtal.

Å andra sidan måste vi också vara realistiska och inse att ett enda övergripande avtal med Förenta staterna på området dataskydd aldrig kommer att göra det möjligt att undvika alla tänkbara framtida problem. Vi ska därför komma ihåg att det fortfarande finns en möjlighet att sluta särskilda kompletterande avtal i ett senare skede.

Det måste följaktligen bli ett så kallat ”paraplyavtal”, i vilket de grundläggande rättigheterna fastställs, men som inte i sig är en grund för överföring av uppgifter. Uppgifter måste överföras på grundval av andra befintliga eller framtida särskilda avtal.

För att avsluta skulle jag därför vilja framhålla att ordförandeskapet strävar efter att förhandlingsmandatet för detta övergripande avtal ska behandlas samtidigt som de tre mandaten för PNR-avtalen med Australien, Kanada och USA, och att vi mycket gärna skulle vilja diskutera ärendet vid rådets möte den 2–3 december i år. Tack för er uppmärksamhet.

 
  
MPphoto
 

  Karel De Gucht, ledamot av kommissionen.(EN) Herr talman! Catherine Ashton kunde inte närvara här i dag, så jag kommer att ta upp både toppmötet mellan EU och USA och Transatlantiska ekonomiska rådet — ofta kallat TEC. Som ni vet kommer toppmötet att äga rum den 20 november i Lissabon. Mervärdet av partnerskapet mellan EU och USA och dess fortsatta betydelse under 2000-talet måste åskådliggöras där.

Låt mig ta detta tillfälle i akt att tacka Europaparlamentet för att ha bidragit aktivt till förbindelsen mellan EU och USA och informera ledamöterna om våra syften med toppmötet. EU och USA lider fortfarande av den ekonomiska krisens efterdyningar. Därför kommer ekonomin och sysselsättningen att ligga till grund för toppmötets diskussioner.

Vi kommer att börja med att se över relevanta resultat från G20-toppmötet och diskutera våra respektive bidrag till en hållbar och balanserad global återhämtning. Vid toppmötet vill vi också att man understryker behovet att sluta ett ambitiöst, övergripande och balanserat avtal inom Världshandelsorganisationen (WTO) om utvecklingsagendan från Doha. Vi kommer att lägga fram vår gemensamma föresats att motarbeta protektionism här hemma och utomlands. Vi kommer att fokusera på att utvidga de ekonomiska fördelarna med den transatlantiska ekonomin. När det gäller Transatlantiska ekonomiska rådet välkomnar jag verkligen de idéer som ni har uttryckt i resolutionen.

Jag skulle särskilt vilja framhäva tre delar: vikten av att stärka de strategiska inslagen hos Transatlantiska ekonomiska rådet, behovet av att TEC stöder och verkar för samarbete i alla ärenden som påverkar lagstiftningen för industrier och konsumenter i EU och USA samt lagstiftarnas avgörande roll när det gäller att bli väktare av och aktörer i sammansmältningen av våra strategier.

Jag vill framföra några av mina egna åsikter om förbindelserna mellan EU och USA, och varför jag anser att TEC är så viktigt. EU och USA är världens mest integrerade ekonomier. Vi är varandras största handels- och investeringspartner. Vi delar gemensamma värderingar och ansvar för att hantera globala utmaningar i en rad frågor, om det så är nyskapande eller miljömässiga utmaningar, energiförsörjning eller tillgång till råmaterial. Även om våra respektive strategier i fråga om ekonomiska och rättsliga frågor förblir olika är konsumentsäkerhet och dataskydd exempel på detta samarbete.

Det som tröstar mig är vår dokumenterade förmåga att samarbeta i svåra tider. Vi förenade våra insatser mycket effektivt i kampen mot den ekonomiska och finansiella krisen. Vår gemensamma vädjan vid G20-mötet och till WTO har bidragit till att avvärja protektionistiska tendenser. Nu två år senare går EU och USA mot nästa fas: skapandet av en smart och hållbar tillväxt samt sysselsättning, samtidigt som vi står inför stora utmaningar och en ökad konkurrens från tillväxtländer.

Frågan är hur ett stärkt samarbete med USA kan hjälpa oss att nå dit. Enligt min mening måste både EU och USA omvärdera och förmodligen omdefiniera det transatlantiska partnerskapet för att anpassa sig till de nya förutsättningarna. Vi måste i dag fråga oss själva hur den transatlantiska marknaden kan komma att se ut 2020. Kommer EU och USA att vara ledande inom nyskapande tekniker som har kapacitet att omdana samhällen, som elektriska bilar och smarta kraftledningsnät? Kommer de med gemensamma krafter att lyckas främja öppna nät för IKT-tjänster och insynsvänliga regelverk? Kommer våra små och medelstora företag att blomstra och få tillgång till nya marknader genom att skydda sina immateriella rättigheter? Kommer konsumenterna att kunna dra nytta av utbyte av information mellan USA och EU om farliga produkter? Hur kommer vi att ta itu med säkerhetshot och terrorism? Genom unilateral aktivism eller genom att förlita oss på mer effektiva och ömsesidigt godtagbara lösningar som syftar till att främja säker handel? Hur ska vi närma oss de ekonomiska utmaningar som tillväxtekonomierna utgör på områden som omfattar immateriella rättigheter, tillgång till råmaterial eller subventioner till inhemska industrier? Nylanseringen av TEC är ett försök att utveckla denna strategiska förbindelse.

Tillsammans med min kollega, den amerikanska medordföranden för TEC Michael Froman, har vi enats om nya inriktningar. Vi betraktar TEC som den främsta politiska plattformen för att diskutera ekonomiska och strategiska frågor – däribland frågor om tredjeländer – samt rättsliga frågor. Genom att uppmuntra kommissionen och den amerikanska administrationen har lagstiftare, företag och konsumenter tillhandahållit och fortsätter att tillhandahålla centrala inlägg och finna möjliga transatlantiska lösningar på befintliga och tänkbara problem.

TEC:s nästa möte kommer att äga rum den 17 december i Washington. Man borde fokusera på tre huvudteman: nyskapande teknik och tillväxtteknik, inrättandet av den transatlantiska marknaden samt strategier för att miljöanpassa våra ekonomier.

När det gäller energipolitik: Energirådet EU–USA kommer att mötas kort före toppmötet. Det kommer att fortsätta sitt arbete med att utforma gemensamma lösningar på energiförsörjningen. Vi anser att man vid toppmötet borde be energirådet att intensifiera samarbetet mellan EU och USA om utvecklingen och spridningen av grön energiteknik samt verka för utbyte mellan våra forskare för att göra det möjligt för dem att fritt delta i varandras program för energiforskning. Detta arbete främjar inte bara våra ansträngningar när det gäller klimatförändringarna, utan också skapandet av nya arbetstillfällen.

Vi vet att våra medborgare är djupt oroade för den globala klimatförändringens påverkan. Vid toppmötet kommer vi att utöva påtryckningar på USA om behovet av att Cancúnkonferensen blir ett betydande steg mot en heltäckande global ram för att hantera klimatförändringarna.

När det gäller utveckling: EU och USA är världens största bidragsgivare. Både i arbetet med att genomföra millennieutvecklingsmålen för livsmedelssäkerhet och med att hjälpa de fattigaste länderna att anpassa sig till klimatförändringen måste vi ha ett nära samarbete för att samordna våra ansträngningar i mottagarländerna så att effektiviteten och vår stödinsats maximeras och dubbelarbete undviks.

När det gäller säkerhet: erkänner vi grundläggande rättigheter och medborgarnas säkerhet är det kompletterande och stärker båda parter. Vi måste se till att det finns en bra balans mellan dessa två frågor i allt vårt arbete. Jag vet att Viviane Reding kommer att diskutera denna viktiga fråga, däribland avtalet om passageraruppgifter, med er senare i dag. EU och USA måste också samarbeta mer heltäckande för att ta itu med nya hot mot de globala nätverken, som it-relaterade effekter och it-relaterad brottslighet.

Slutligen, på det utrikespolitiska området kommer vi att framhålla våra gemensamma strategier och maximera vårt inflytande. Vi måste stödja fredsprocessen i Mellanöstern i syfte att nå en avtalsram mellan Israel och den palestinska myndigheten inom ett år. När det gäller Iran har EU infört hårdare sanktioner, samtidigt som unionen är mycket mån om att upprätta förbindelser med Iran.

Så på det hela taget kommer man under toppmötet att behandla en rad frågor som ligger till grund för de transatlantiska förbindelserna. Jag ser fram emot de debatter som nu följer.

 
  
  

ORDFÖRANDESKAP: VIDAL-QUADRAS
Vice talman

 
  
MPphoto
 

  Viviane Reding, kommissionens vice ordförande. – (EN) Herr talman! Den 26 maj rekommenderade kommissionen rådet att godkänna förhandlingarna om ett avtal mellan EU och USA om skydd av personuppgifter och lägga fram ett utkast till förhandlingsdirektiv. Denna rekommendation om ett mandat diskuteras nu av rådet. Jag vet att Europaparlamentet delar min åsikt: detta är ett unikt tillfälle, ett tillfälle att få ett omfattande personuppgiftsskydd, samtidigt som vårt transatlantiska partnerskap får en ny dynamik.

För att få till stånd ett effektivt samarbete i kampen mot brottslighet är det grundläggande att vi utväxlar relevant information, inte bara inom EU, utan också med USA. Säkerhetspartnerskapet mellan EU och USA är mycket viktigt: det är oumbärligt, och därför borde vi se till att det kan fungera.

Tidigare har personuppgiftsskyddet varit ett återkommande problem. Varje gång som utbyte av uppgifter över Atlanten i brottsbekämpande syfte har diskuterats återuppstår problemet. Vi anser att en överenskommelse kan underlätta förhandlingar om särskilda framtida avtal som innefattar samutnyttjande av personuppgifter. En sådan överenskommelse kommer också att skapa förutsättningar för oss att bygga en gemensam grund och finna tillfredsställande lösningar för ett framtida samarbete.

Jag vill vara mycket tydlig på den här punkten. Vi behöver ett allmänt avtal som ger en sammanhängande och rättslig bindande ram som ska syfta till att skydda personuppgifter och stärka individens rättigheter. Vi känner också till att det för närvarande finns många specifika avtal om samutnyttjande av uppgifter mellan USA och medlemsstaterna, och mellan USA och EU. Vart och ett av dessa avtal har sina egna tillfälliga dataskyddsbestämmelser. Detta innebär att det finns ett lapptäcke av olika skyddsåtgärder och bestämmelser för behandling av personuppgifter. Vi har alltså en lösning som är långt ifrån tillfredställande, och knappast försvarlig, eftersom vi talar om en grundläggande rättighet – för rätten till skydd av personuppgifter är en grundläggande rättighet.

Med ert stöd är jag fast besluten att få ett slut på denna planlösa strategi och förhandla fram ett paraplyavtal som

i) tillhandahåller en uppsättning sammanhängande och harmoniserade normer för uppgiftsskydd och innefattar grundläggande principer, som proportionalitetsprincipen, dataminimering, kortast möjliga bevarandeperiod och begränsning av ändamålet,

ii) är tillämpligt på alla framtida och befintliga avtal om utbyte av information i brottsbekämpande syfte,

iii) innehåller alla de nödvändiga normer för uppgiftsskydd som är i linje med unionens regelverk om uppgiftsskydd och med förslag på genomförbara rättigheter för individer, administrativ och rättslig gottgörelse eller en icke-diskriminerande klausul,

iv) garanterar en effektiv tillämpning av normer för uppgiftsskydd och oberoende offentliga myndigheters kontroll av dessa.

Jag tror att medborgarna och företagen förväntar sig en enda uppsättning bindande normer för skydd av personuppgifter, som sedan kommer att tillämpas enhetligt i hela unionen, liksom i transatlantiskt samarbete i brottsbekämpande syften. Jag anser också att vi måste ha ambitioner.

Jag är fast besluten att nå mina mål, och jag är övertygad om att jag kan räkna med Europaparlamentets stöd när det gäller att nå en bra överenskommelse med USA, en överenskommelse som kommer att säkerställa ett bättre uppgiftsskydd för alla individer och göra det möjligt för oss att eftersträva det nödvändiga och viktiga samarbetet med Förenta staterna som syftar till att förhindra terrorism och organiserad brottslighet.

 
  
MPphoto
 

  Elmar Brok, för PPE-gruppen.(DE) Herr talman, herr De Clerck, fru Reding, herr De Gucht, mina damer och herrar! Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) stöder det gemensamma resolutionsförslaget och skulle vilja tacka de kolleger som har talat här.

Vi måste förstå – inför toppmötet mellan EU och USA, och nu när G20-toppmötet ska äga rum – att många frågor, inte bara de av ekonomisk karaktär utan även ärenden som rör fred och miljöskydd, enbart kan genomföras globalt med ett gemensamt svar från EU. Av denna anledning skulle vi vilja ha ett närmare samarbete i detta fall, eftersom Europaparlamentet också strävar efter att uppnå detta med de nya majoriteterna i den amerikanska kongressen som spelar en viktig roll i detta avseende. Karel De Gucht inser detta i fallet med Transatlantiska ekonomiska rådet (TEC), Viviane Reding i fallet med uppgiftsskydd, och även i fallet med Swift såg vi att parlamenten spelar en viktig roll när det gäller att genomföra detta. Européerna och amerikanerna – som fortfarande står för 60 procent av världens bruttonationalprodukt – har tillsammans en möjlighet att fastställa sådana normer och reagera positivt på terrorismens utmaningar, frågor om Iran och Mellanöstern, klimatförändringarna och många andra ärenden vid sidan av. Vi måste göra lämpliga insatser här.

Jag hoppas därför att vi kan utveckla dessa allmänna politiska frågor och gå vidare med det som måste göras inom TEC, som har återupplivats tack vare Karel De Guchts ansträngningar. Jag hoppas att det ursprungliga målet kan genomföras där, så att vi kan undanröja handelshinder och få en transatlantisk marknad, något som skulle kunna generera tillväxt i stor mängd för oss samtidigt som vi undviker onödiga kostnader – och, Viviane Reding, även gå vidare med frågor om grundläggande rättigheter, uppgiftsskydd och liknade ärenden. Det är nödvändigt att garantera uppgiftsskyddet, men av en mängd anledningar måste vi också ha ett utbyte av uppgifter. Det är därför mycket bra att vi försöker nå en överenskommelse om gemensamma normer här, trots våra olika juridiska perspektiv.

Om jag får göra ytterligare ett påpekande, i det här fallet om ärenden som hör samman med finansiella marknader, ska det naturligtvis sägas att samtidigt som lagstiftning godkänns för att se till att det som inträffade för två år sedan inte ska kunna hända igen har nu den amerikanska centralbanken Federal reserve bland annat beslutat att placera 600 miljoner US-dollar på marknaden utan samråd, något som givetvis resulterar i farhågor för inflation med mera, samt en viss turbulens i den globala ekonomin. Vi blir inte hjälpta av att växelkurserna utvecklas inkorrekt i förhållande till varandra.

 
  
MPphoto
 

  Hannes Swoboda, för S&D-gruppen. – (DE) Herr talman! Jag skulle också vilja tacka rådet och kommissionen för deras inledande kommentarer. Jag skulle särskilt vilja fokusera på det som Karel De Gucht sade, eftersom man kan konstatera att USA har förändrats sedan den 2 november. Samarbetet med USA var inte perfekt tidigare, men man måste nog befara att det kommer att försvåras nu.

Karel De Gucht, du nämnde protektionism. Jag menar att vi måste agera gemensamt för att motarbeta protektionism. Det kan leda till en lösning på ett eller annat område på kort sikt, men generellt sett är det ingen lösning, för det resulterar i konkurrenspräglad protektionism, något som definitivt inte gynnar oss. Du hänvisade till energifrågor. I dag offentliggör kommissionen ett meddelande om energi – Energi 2020. Samtidigt som jag skulle vilja kritisera vissa delar av detta följer det bakomliggande tänkesättet rätt linjer. Jag kan dock inte föreställa mig att USA kommer att offentliggöra ett liknande dokument med liknande riktlinjer. Detta område kommer att bli en hård nöt att knäcka, i synnerhet efter den 2 november. Ni nämnde också elbilar och frågan om att utveckla smarta kraftledningsnät tillsammans med USA, och detta är faktiskt något som vi skulle kunna pröva. Samtidigt måste vi emellertid tala om för USA att vi också har andra partner. Vi kan också försöka att utveckla något liknande projekt med Kina, Brasilien eller ett annat land. Vi måste ge amerikanerna intrycket att vi inte till varje pris är beroende av dem. Vi skulle vilja göra det med dem, med de är inte vår enda partner – särskilt inte i fråga om klimatförändringar. Vi ska komma ihåg USA:s beteende och president Barack Obamas oförmåga att agera på grund av att lagar inte hade godkänts än. Nu, med den rådande majoriteten i kongressen, står lagstiftningen inte ens med på dagordningen – vi måste alltså anta att saker kommer att försvåras, om vi inte lyckas utveckla några av dessa ärenden med länder som Kina, Indien eller Brasilien. Vi måste klart och tydligt medge detta faktum.

Jag ska svara på Elmer Broks kommentarer genom att säga att skillnaden var stor i början, men nu har den minskat. Det stämmer också fullständigt, från vårt synsätt, att USA återgår till att balansera sin budget. Jag har inget emot det. Tvärtom är det bra om USA försöker skapa nya arbetstillfällen igen – bra för USA, och bra för oss. Men det måste ske på ett samordnat sätt. Amerikanerna måste därför vänja sig vid att acceptera ett mer utökat globalt samarbete även på detta område, särskilt ett samarbete med EU.

 
  
MPphoto
 

  Sarah Ludford, för ALDE-gruppen.(EN) Herr talman! Den transatlantiska förbindelsen är EU:s viktigaste förbindelse. Vi svarar inte bara för hälften av den globala ekonomin; våra demokratier är också de viktigaste drivkrafterna när det gäller att upprätthålla de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen. Men ibland verkar vi antingen ta varandra för givet eller låta våra familjegräl skymma våra dominerande gemensamma intressen.

Därför insisterar vi på vikten av ett strategiskt partnerskap i vår gemensamma resolution, ett partnerskap där man betonar samordning och samarbete för att bemöta globala utmaningar och regionala frågor, och där lagstiftarna är fullvärdiga och seriösa aktörer. Detta strategiska partnerskap måste ha sin grund i ekonomisk och politisk frihet.

Det gläder mig att parlamentsledamöterna upprepar vårt krav på målet med en fri transatlantisk marknad före 2015. Detta innebär att vi måste växla upp våra ambitioner för att undanröja handelshinder och besvärande bestämmelser. En mycket stor – och växande – del av den transatlantiska förbindelsen handlar om rättsliga frågor, brottsbekämpning och mänskliga rättigheter. Det brukade vara tillfälligt; nu är det verkligen ett av de grundläggande inslagen. Ju mer vi förankrar vårt partnerskap i en delad respekt för våra gemensamma värderingar, desto kraftfullare kan vi agera för att låta dessa värderingar genljuda ute i världen.

Mot denna bakgrund sammanfattar den före detta presidenten George Bushs förnyade rättfärdigande av skendränkning – som otvivelaktigt är tortyr – allt som gick fel under de åtta katastrofala år som han var president och gjorde västvärlden både mindre fri och mindre trygg. Den omfattande bevisning som dyker upp på uppenbar omänsklig behandling av irakiska fångar som utförts av brittiska och amerikanska trupper kräver en utredning på högsta nivå, bland annat vid det kommande toppmötet och i oberoende undersökningar.

Det gjorde mig mycket glad att höra vice ordförande Viviane Reding tala om avtalet om uppgiftsskydd. Det är verkligen av avgörande betydelse att få till stånd detta ”paraplyavtal”, som hon kallade det, eftersom vi för närvarande får göra brandkårsutryckningar för varje enskilt avtal om samutnyttjande av uppgifter. Om vi bara kunde nå en överenskommelse, en ram inom vilken enskilda förfrågningar om samutnyttjande av uppgifter kan granskas, skulle detta vara oerhört värdefullt eftersom vi har fokuserat på och tvistat så länge om detta ämne. Det är en stor belöning som är värd en stor ansträngning.

 
  
MPphoto
 

  Reinhard Bütikofer, för Verts/ALE-gruppen.(DE) Herr talman, mina damer och herrar! Valet den 2 november utgör en mycket viktig vändpunkt i Förenta staternas samtidshistoria, och det är en vändpunkt som ger uppfattningen att landet nu har stannat för att hämta andan. I detta läge är det ännu viktigare att vi tillkännager vårt pålitliga samarbete och fastställer tydliga prioriteringar inför vårt framtida samarbete.

Jag vill tacka Karel De Gucht för att ha tagit upp ämnet Transatlantiska ekonomiska rådet (TEC) i början av sina inlägg och för det som han sade om detta ärende. Vi måste blåsa nytt liv i TEC. Hittills har TEC inte gjort särskilt mycket, men vi kan fortfarande hoppas. Jag instämmer också i och stöder de två aspekter som du nämnde, herr kommissionsledamot. Både bilateralt samarbete – med hänsyn till standardiseringen och regleringen av tekniker som innehåller mindre kol till exempel – men även, utöver detta, det strategiska inslaget. Vi hoppas att detta är ett framsteg.

Det är beklagligt att klimatpolitiken inte kommer att behandlas under det en och en halv timme långa toppmötet i Portugal. Trots detta är det viktigt att våra företrädare, ordförande José Manuel Barroso och ordförande Herman Van Rompuy, klargör att EU inte kommer att låta sig hållas tillbaka eller dras ned av detta. Det är bra att fokusera på utvecklingspolitik, och ur ett europeiskt perspektiv skulle det också vara bra om vi kunde sträva efter att inte bara få ett samarbete vilket som helst, utan ett kvalificerat samarbete där millennieutvecklingsmålen och klimatpolitiken framhålls.

Slutligen, med tanke på att ordförandeskapet nu har försvagats och att det finns nya isolationistiska tendenser i USA kommer det att bli viktigt för EU att på egen hand ta initiativet internationellt, som i Mellanöstern när det gäller palestinier, Syrien eller Libanon. Vi borde klart och tydligt tala om för amerikanerna att vi är beredda att göra detta, och att vi vill axla detta ansvar.

 
  
MPphoto
 

  Timothy Kirkhope, för ECR-gruppen. – (EN) Herr talman! Inga bilaterala förbindelser är viktigare för oss än förbindelserna med USA. Vi har ett osäkert sekel framför oss, som kommer att kännetecknas av ett omvälvande grundläggande skifte i den globala ekonomiska maktbalansen, från de liberala demokratierna i Europa och Nordamerika mot stater som inte alls delar vårt engagemang för rättsstatsprincipen, demokrati och de mänskliga rättigheterna, i alla fall inte i dagsläget.

Så länge jag innehar denna befattning i parlamentet kommer jag naturligtvis att kämpa för enighet mellan de nordatlantiska demokratierna genom att verka för en gemensam framtidsvision. Genom att till exempel sträva mot våra gemensamma säkerhetsmål borde vi eftersträva ett maximalt samarbete för att undvika onödiga svårigheter.

Jag välkomnar därför arbetet med avtalen om dataskyddsramen och passageraruppgifter, men jag skulle vilja uppmana till försiktighet när vi beaktar de potentiellt allvarliga konsekvenserna av att retroaktivt tillämpa ny lagstiftning på befintliga rättsliga beslut, både här och i USA.

Vi måste också erkänna att EU inte har rättsliga befogenheter över nationella regeringars enskilda förhandlingar med tredje parter. I detta avseende hoppas jag verkligen att vi, som i så många gemensamma frågor, kan finna en praktisk och godtagbar lösning.

 
  
MPphoto
 

  Takis Hadjigeorgiou, för GUE/NGL-gruppen.(EL) Herr talman! Vi anser att samarbete inte borde utesluta oberoende. Vi anser att Europeiska unionen borde skaffa sig självaktning. Vi anser att ett bra samarbete förutsätter respekt för den andra sidans oberoende. Vi anser att dialog och förbindelser mellan Europeiska unionen och Förenta staterna ska föras i en anda av ömsesidig förståelse och oberoende.

Av de mycket allvarliga frågor som jag skulle vilja kommentera vill jag därför framhålla att följande frågor är vårt främsta ansvar: behovet att utöva riktiga påtryckningar på Israel för att lösa Palestinafrågan och på Turkiet för att lösa Cypernfrågan, det brådskande behovet att avskaffa dödsstraffet i Förenta staterna, det faktum att president Barack Obama har brutit sitt löfte att lägga ned Guantánamobasen, behovet att försvara – och jag använder termen avsiktligt – personuppgifter och slutligen den enorma frågan om klimatförändringar. Vi måste övertyga Förenta staterna att ta sitt faktiska ansvar.

 
  
MPphoto
 

  Fiorello Provera , för EFD-gruppen. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag skulle vilja hänvisa till ett stycke i kommissionsledamot Karel De Guchts anförande om internationellt utvecklingssamarbete. Vi vet hur viktigt detta är för att nå millenniemålen. Om vi minskar ojämlikheten mellan rika och fattiga länder uppfylls inte bara ett moraliskt krav, utan det bidrar också till att undanröja motiven till internationella konflikter och tvister samt till att förbättra livskvaliteten i stora områden i världen.

Den rekommendation som ges i resolutionsförslaget, att använda 0,7 procent av industriländernas BNP i detta syfte före 2015, kan därför stödjas, men ytterligare åtgärder krävs om stödet ska bli effektivt. Det krävs att stödpolitiken samordnas mellan EU och Förenta staterna för att undvika överlappande insatser i de olika geografiska områdena. Bästa praxis för att genomföra planerna bör förtydligas, och den måste respektera mottagarnas, inte givarnas, behov. För att öka insatseffektiviteten och undvika att värdefulla resurser förskingras genom korruption, oförmåga och bristande ansvarstagande är det grundläggande med goda styrelsesätt i länder som får ta del av stödpolitiken.

Den sista punkten som bör noteras är att politiken för utvecklingssamarbete och handelspolitiken är samstämda. Inom jordbruk och fiske är det till exempel meningslöst att finansiera ekonomiska utvecklingsplaner med ena handen och stänga ute produkter från utvecklingsländer med den andra. Dohaavtalet kommer att utgöra ett stort framsteg i denna viktiga sektor.

 
  
MPphoto
 

  Andreas Mölzer (NI).(DE) Herr talman! De närmaste månaderna kommer att utvisa hur president Barack Obamas försvagade ställning kommer att påverka Förenta staterna efter det relativt dåliga resultat som hans eget parti gjorde i det nyligen genomförda kongressvalet. Jag funderar till exempel på huruvida protektionistiska tendenser kommer att vara stigande och påverka handelspolitik och ekonomisk politik, eller om president Obama i högre grad kommer att rikta sin uppmärksamhet mot utrikespolitiska områden, som Irankonflikten, Mellanöstern eller konflikten i Afghanistan. Vi får se.

För Europa, och särskilt för EU, borde detta bara vara av begränsat intresse, eftersom EU måste kunna fastställa sina egna betoningar och mål, samt sina egna intressen. Detta gäller i synnerhet på det globalpolitiska området, där Europeiska unionens närvaro är ganska obetydlig. Det räcker att ta konflikten i Mellanöstern som exempel, där vi inte ens sitter med vid förhandlingsbordet. Som alla vet tenderar vi att ligga i lä jämfört med USA i alla viktiga frågor – oavsett om det gäller Iran, Afghanistan eller konflikten i Mellanöstern – och vi saknar en egen vision. Ändå händer det inte särskilt mycket på områden där ett större samarbete med USA skulle lämpa sig – som när det gäller att lösa Cyperns problem, där USA skulle kunna påverka sin bundsförvant Turkiet. Även om president Obama verkar mer intresserad av Stilla havet än Atlanten måste vi, för vår del, fokusera mer på Östeuropa och Mellanöstern.

Ett större samarbete eller mer samordning med USA krävs också utan tvivel i Transatlantiska ekonomiska rådet. Det råder inga tvivel om att västvärlden – det vill säga Europa och USA – borde förbli världsledande på områden som forskning, nyskapande och utveckling. Slutligen får vi inte glömma att ett förbättrat uppgiftsskydd samt försvar och upprätthållande av medborgarnas rättigheter också borde spela en viktig roll vid toppmötet.

 
  
MPphoto
 

  Ioannis Kasoulides (PPE).(EN) Herr talman! Världens tyngdpunkt förskjuts stadigt från väst till öst, där nya globala maktcentrum som Kina och Indien uppkommer. I detta nya sammanhang där EU förblir den främsta handelsmakten i världen och USA fortsätter att vara EU främsta handelspartner, är vårt samarbete mycket mer än så: det är ett centralt element i det internationella systemet, eftersom det bygger på gemensamma värderingar, historiska band och strategiska intressen, något som inte alltid är fallet med andra strategiska partner.

Från ett nödvändigt förbund under det kalla kriget har det transatlantiska partnerskapet utvecklats till ett förbund som vi har valt. Uppkomsten av en multipolär värld föranleder behovet att omdefiniera samarbetsformerna mellan de två sidorna när det gäller alla befintliga bilaterala och globala frågor.

Vi upprepar rådets slutsatser från september förra året och begär att den transatlantiska förbindelsen ska få ny kraft och nya infall i fråga om olika metoder för att skapa ett verkligt partnerskap som bygger på våra respektive styrkor och särskilda egenskaper. Det transatlantiska partnerskapet borde inriktas på att maximera de tänkbara fördelarna för vår ekonomiska förbindelse och förstärka Transatlantiska ekonomiska rådet. Unilaterala åtgärder, som kvantitativa lättnader från Federal Reserve, är lika oroande som depreciering av den kinesiska valutan renminbi.

 
  
MPphoto
 

  Stavros Lambrinidis (S&D).(EL) Herr talman! Förenta staternas exploderande intresse för Europaparlamentet i kölvattnet av förkastandet av det första Swiftavtalet har nu lagt sig en aning. Men detta innebär inte att vi har återgått till de vanliga rutinerna. Tvärtom. Europaparlamentets förbättrade kompetens på områdena ekonomi, energi, kampen mot terrorism och grundläggande rättigheter är inte vanliga rutiner. Den rådande känslan i Förenta staterna att Europaparlamentet är att räkna med, en känsla som vi har William Kennard, USA:s ambassadör i Bryssel, att tacka för, är inte vanliga rutiner. Det faktum att vi har väsentliga och avgörande förhandlingar framför oss om frågor som de som Viviane Reding har tagit upp, frågor som Europaparlamentet stöder kommissionen i, som du begärde, herr kommissionsledamot, är inte vanliga rutiner. Inte heller det faktum att Europaparlamentet har öppnat ett sambandskontor gemensamt med den amerikanska kongressen är vanliga rutiner.

Det är kanske bra att det första rabaldret har lagt sig, för vi kan utveckla en verkligt stark och långsiktig förbindelse mellan Europaparlamentet och kongressen samtidigt som vi håller huvudet kallt, med hjälp av de nya fastställda strukturerna.

 
  
MPphoto
 

  Alexander Alvaro (ALDE).(DE) Herr talman, herr De Clerck, herr De Gucht, fru Reding! Vi har redan hört nog om hur viktiga transatlantiska förbindelser är. Jag tror inte att någon här ifrågasätter det. USA är en av våra viktigaste handelspartner och en av våra främsta bundsförvanter, och jag, som är tysk, är faktiskt medveten om att USA:s insatser för oss kan betraktas som omöjliga att gottgöra. Trots detta måste det också sägas att man inte kan förhandla öga mot öga, om man ständigt bugar.

Om vi i Europeiska unionen vill ha en korrekt förbindelse med USA, då är det dags att vi visar lite gåpåaranda och står för våra ståndpunkter. Viviane Reding, återigen har du klargjort att du är rätt kvinna på rätt post för att göra detta. Du nämnde grundläggande principer i den europeiska lagstiftningen om uppgiftsskydd, och jag anser att vi inte får göra eftergifter för dessa i samband med ett avtal om uppgiftsskydd mellan EU och Förenta staterna. Vi får inte tvinga fram ett bottenläge i detta fall när vi ska sluta ett avtal som huvudsakligen ska syfta till att skydda våra medborgare. Ett sådant skydd – personuppgiftsskydd och skydd för privatlivet – föreskrivs på en mängd sätt i artiklar i stadgan om de grundläggande rättigheterna, Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och Lissabonfördraget. Syftet med ett avtal om skydd av personuppgifter mellan EU och USA måste vara att realisera följande: att upprätthålla och inte urvattna de åtgärder som vi har vidtagit och genomfört i Europeiska unionen. Här talar jag om de rättigheter som ni har nämnt när det gäller datatillgång, dataradering och datakorrigering, om begränsning av ändamålet, proportionalitet, principen om undvikande av data och dataminimering.

Samtidigt måste vi, när vi förhandlar om ett sådant avtal, naturligtvis också se till att detta inte sker i ett tomrum. Det kommer att få återverkningar på det europeiska dataskyddsdirektivet, som inom kort ska ses över, på dataskyddsdirektivet för elektronisk kommunikation och på vidarebefordran av passeraruppgifter som förhandlas av Sophia in ’t Veld. Allt detta granskas i sitt sammanhang. Viviane Reding, jag tror att man kan förmoda att när ditt mandat ska förhandlas i rådet den 2-3 december kommer parlamentet att stå bakom dig. Jag önskar dig lycka till och all framgång. Vi står bakom dig i detta.

 
  
  

ORDFÖRANDESKAP: LAMBRINIDIS
Vice talman

 
  
MPphoto
 

  Jan Philipp Albrecht (Verts/ALE). (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Utkastet till avtal överensstämmer med parlamentets långvariga önskan att äntligen upprätta bindande miniminormer och juridiska rättigheter när det gäller uppgiftsskydd med Förenta staterna. Syftet är att fylla luckorna i rättsskyddet och få ett bättre uppgiftsskydd för EU-medborgarna. Ett nära samarbete med våra amerikanska partner är nödvändigt och riktigt. Det får dock inte resultera i att EU-medborgarnas konstitutionellt garanterade rättigheter undermineras.

Kommissionens föreslagna förhandlingsmandat för ett sådant avtal är bra och leder oss i rätt riktning. Som föredragande för Europaparlamentet är det ett nöje för mig att få detta tillfälle att försäkra kommissionen om att detta utkast får starkt stöd av alla grupper i parlamentet. Enligt vår mening är det nu mycket angeläget att även rådet godtar detta förslag, så att förhandlingarna kan inledas så snart som möjligt.

Jag betvivlar inte att det kommer att bli svårt att verkligen övertyga våra partner på andra sidan Atlanten om vår oro. Jag är emellertid övertygad om att Förenta staterna grundades på principerna frihet, demokrati och grundläggande rättigheter och delar vår respekt för individens rättigheter i förhållande till statliga myndigheter. Det är därför inte en omöjlighet, inte heller en stridsfråga. I stället finns det en realistisk möjlighet att stärka en gemensam grund på båda sidor om Atlanten och skapa nya förutsättningar för ett ännu närmare samarbete.

Jag skulle dock vilja avsluta med att nämna ytterligare en aspekt som är särskilt viktig för oss i parlamentet: först när vi lyckas skapa en enhetlig ram inom EU kommer vi att få våra medborgares förtroende för ett transatlantiskt dataskydd. Det är därför av yttersta vikt att avtalet om dataskydd med USA blir en ram för alla avtal som sluts av EU och av medlemsstaterna med USA. Som sådant ser jag fram emot mitt arbete som föredragande i samband med avtalet om uppgiftsskydd med Förenta staterna och ett nära samarbete med mina kolleger i parlamentet, samt med kommissionen, rådet och även med den amerikanska kongressen och den amerikanska regeringen.

 
  
MPphoto
 

  Geoffrey Van Orden (ECR).(EN) Herr talman! Jag var i Förenta staterna under kongressvalet och kände av något av den politiska jordbävning som ägde rum där. Vi européer kan dra lärdomar av detta, både i våra hemländer och i Europeiska unionen. Både amerikaner och européer vill ha mindre regeringsintrång i sina liv, få kontroll över underskottet och nedskärningar i offentliga utgifter, och för oss skulle det innebära en mindre EU-budget.

Jag vill nu övergå till försvarsfrågor. Storbritanniens nyligen genomförda strategiska försvars- och säkerhetsöversyn är en påminnelse om att Storbritanniens dominerande försvars- och säkerhetsförbindelse är den med Förenta staterna. Detta borde gälla för alla EU-länder. Jag hoppas verkligen att Natos nya strategiska koncept kommer att bli ett prov på ett återupplivat åtagande för det förbund som förbinder Förenta staterna med EU:s säkerhet. Vi får inte tillåta att förvirringen i EU:s försvarsambitioner urvattnar eller underminerar detta. Vi har inte råd med dubblering och oreda, särskilt inte i en tid då försvarsbudgetar skärs ned kraftigt.

Det kommande toppmötet med Nato den 19 november är ett bra tillfälle för de 21 Natoallierade som också är EU-medlemmar att visa prov på sitt åtagande för dessa nya verkligheter.

 
  
MPphoto
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL).(PT) Det är dags att uppmana USA att arbeta mot en fredlig konfliktlösning, upphöra med militär ockupering och krig, oavsett om det är i Irak, Afghanistan eller Mellanöstern, upphäva embargot mot Kuba, sluta stödja Israels aggressiva politik, som har orsakat den humanitära krisen i Gaza och de ockuperade palestinska territorierna, och arbeta mot kärnvapennedrustning.

Det måste klargöras att förevändningen för att bekämpa terrorism inte kan utnyttjas för att underminera internationell lagstiftning och respekten för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter i fortsättningen. Det är avgörande med samarbete för att minska fattigdomen, avveckla skatteparadisen och få ett slut på spekulativa kapitaltransfereringar.

Detta toppmöte sammanfaller med Natos toppmöte i Lissabon. Nato vill revidera sin strategi, och i denna efterfrågar USA ett åtagande hos sina europeiska bundsförvanter för en militär upptrappning på global nivå, i syfte att säkra exploatering av resurser, marknadskontroll och politisk dominans genom det militära hotet, något som ökar farorna och hoten mot människor. Vi skulle därför vilja visa vår solidaritet med fredsrörelsens kamp, med arbetstagarnas kamp och med de många organisationer som lanserar kampanjen ”Ja till fred, nej till Nato”, som inbegriper den demonstration som kommer att äga rum i Lissabon den 20 november.

 
  
MPphoto
 

  Bastiaan Belder (EFD).(NL) Herr talman! Turkiet har en uppenbar strategisk betydelse för de transatlantiska förbindelserna. Mot bakgrund av detta är jag mycket intresserad att få höra rådets åsikt om det turkiska nationella säkerhetsråds nya Red book [ett policydokument, inofficiellt kallat ”Röda boken”]. Av logiska skäl följer denna nya upplaga den turkiska utrikesministens strategi.

Min första fråga till rådet, med det kommande transatlantiska toppmötet i åtanke, är följande: befarar även rådet att den aktuella turkiska utrikespolitiken spelar regionens revisionistiska aktörer i händerna – särskilt Islamiska republiken Iran – och därmed underminerar stabiliteten i Mellanöstern?

Min andra fråga är om rådet egentligen har för avsikt att ta upp ämnet Red book vid det transatlantiska toppmötet, eftersom Turkiets ställning som kandidatland är viktig för EU, liksom dess ställning som Natopartner?

 
  
MPphoto
 

  Andrew Henry William Brons (NI).(EN) Herr talman! Handelshinder, som är ett heligt mål bland globalister och beror mer på tro än förnuft, kommer att dras tillbaka från Transatlantiska ekonomiska rådets dagordning för mötet i december. Inom ekonomisk teori tröttnar man aldrig på att tala om för oss att den internationella handeln berikar världen som helhet. Man är mer förtegen om huruvida alla medborgare i varje land gynnas eller inte.

De problem som den utvecklade världen står inför handlar inte om alltför många handelshinder, utan för få. Det handlar om alltför få hinder mot produkter från tillväxtländer som Kina, med låga löner, en kraftigt undervärderad valuta och landets artificiella utarmade hemmamarknad. Detta innebär att kinesiska varor, som redan är lågt prissatta på grund av låga löner, hamnar på en artificiellt ännu lägre prisnivå på grund av dess lågt värderade valuta. Den utarmade hemmamarknaden medför att det finns en försumbar efterfrågan på konsumentimport och till och med en otillräcklig efterfrågan på kinesiska varor, något som gör Kina helt beroende av sin exporthandel.

EU bemöter detta hot genom att säga att unionen ska bli mer konkurrenskraftig, kanske genom forskning och utveckling. Detta skulle kunna vara en möjlighet, om Kina respekterade internationella immateriella rättigheter. Men så snart som en ny förbättring utvecklas i västvärlden kopierar Kina den produkten helt utan hänsyn eller skam och framställer den till en bråkdel av priset. På dagordningen för toppmötet mellan EU och USA kommer fler arbetstillfällen på båda sidor om Atlanten att finnas med. Det finns viss förhoppning om detta, om vi fortsätter att anamma globalismen.

 
  
MPphoto
 

  José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra (PPE).(ES) Förbindelser mellan Europeiska unionen och Förenta staterna baseras, som redan har sagts, på principer, idéer, en gemensam historia och en delad passion för frihet. Dessa värderingar skulle emellertid kunna sluta urvattnade i retorik och tynande, om vi inte går från ord till handling. Ett av de mest pålitliga arbeten som har gjorts i parlamentet när det gäller situationen för de transatlantiska förbindelserna sedan presidentvalet är betänkandet av min kollega Francisco José Millán Mon. Betänkandet ingår i det aktuella gemensamma resolutionsförslag som vi ska rösta om i morgon, och innehåller en rad särskilda initiativ som fortfarande är högst välgrundade för att upprätta ett genuint partnerskap, något som vi måste börja arbeta med, herr kommissionsledamot.

Här har det talats om vikten av ekonomiska förbindelser och handelsförbindelser, och 15 EU-medlemsstater investerar på egen hand mer i Texas än vad Japan investerar i USA:s 50 stater.

Vi måste ge toppmötets mekanismer ny stimulans, upprätta en församling för Europa och Amerika och, viktigaste av allt, skapa en samordnings- och samrådsmekanism för globala frågor och de viktigaste områdena i världen – Mellanöstern, Iran, Afghanistan – samt förbindelser med tillväxtländer.

Under president Barack Obamas nyligen genomförda rundresa i Mellanöstern hörde vi honom säga att de ansåg att deras viktigaste partnerskap var det mellan Förenta staterna och Indien. Detta påminde mig om en av de grundläggande aspekterna i Francisco José Millán Mons betänkande, där han erinrade om att president Obama har sagt att EU var USA:s viktigaste strategiska partner. Det kommande toppmötet mellan EU och USA kommer att bli en fantastisk möjlighet att klargöra detta uttalande och tydligt fastställa vad det strategiska partnerskapet egentligen innebär. Vi skulle kunna börja med att be Förenta staterna att stödja Europeiska unionen i dess krav på en institutionell närvaro i till exempel Förenta nationernas generalförsamling, baserat på de nya strategier som införts i och med Lissabonfördraget.

 
  
MPphoto
 

  Adrian Severin (S&D).(EN) Herr talman! För inte så länge sedan antog parlamentet en resolution i vilken det talades om de nya möjligheterna att utveckla transatlantiska förbindelser efter att Barack Obama hade valts till president i Förenta staterna. Det kommande toppmötet mellan Europeiska unionen och Förenta staterna kommer att äga rum i en något annorlunda kontext. Detta innebär emellertid inte att det inte finns möjligheter. Det är bara sammanhanget som har blivit en aning invecklat.

Jag anser därför att vi kommer att ställas inför vissa utmaningar under förberedelserna för detta toppmöte. Jag hoppas att vi lyckas övertala vår amerikanska partner att gå vidare med sin multilaterala strategi för internationella förbindelser och visa prov på denna multilateralism i sina konkreta kontakter med EU. Vi måste fordra en utveckling av den civila dimensionen i fredsframtvingande insatser och fredsbevarande uppdrag, liksom krishantering och återuppbyggnad efteråt.

Det är också viktigt att försöka samordna vår politik för utvecklingsstöd, för att effektivisera denna strävan. När det gäller icke-spridning borde vi inte bara vidmakthålla vår samarbetsförmåga, utan också agera förnuftigt. En del av denna process utgörs av ratificeringen av det nya Start-avtalet, som ännu inte har fullbordas i den amerikanska kongressen. Vi hoppas att de nya förhållandena i kongressen inte kommer att minska möjligheten till en omröstning om detta avtal.

USA har tillkännagivit och redan inlett anpassningen av förbindelserna med Ryssland. Jag anser att denna förändring är av mycket stor vikt för oss, och även för en trilateral dialog mellan Ryssland, Förenta staterna och Europeiska unionen om de viktigaste globala ämnena, om vi blickar framåt. Under detta toppmöte hoppas jag framför allt att vi kan befästa Förenta staternas känsla för det europeiska partnerskapet. Vi behöver en fungerande mekanism för permanent kommunikation, samråd och samordning med våra amerikanska partner.

 
  
MPphoto
 

  Marietje Schaake (ALDE).(EN) Herr talman! För att bli en trovärdig partner och agera som en global aktör måste EU stå enat. President Barack Obama och hans administration har med rätta påpekat detta, och vi måste kunna kritisera varandra på detta uppriktiga sätt. Detta är nödvändigt för att trygga en trovärdig transatlantisk förbindelse som kännetecknas av komplementaritet och samordning.

Hur kan vi ha ett samarbete som syftar till att värna de mänskliga rättigheterna, rättsstatsprincipen och demokratin i världen, när Hillary Clinton håller ett tal om en vision av global frihet på Internet, samtidigt som USA insisterar på att förhandlingarna om handelsavtalet om åtgärder mot varumärkesförfalskning (Acta) inte ska göras genomblickbara, något som skapar en oerhörd oro för friheten på Internet? Detta är oförenligt och underminerar vår trovärdighet. Varför måste vi få reda på att tortyr användes och tolererades i Irak genom läckta dokument? Vi uppmanar till en oberoende utredning.

Varför kan inte kommissionen svara på mina frågor om de krav som den amerikanska administrationen har ställt på straffrättsliga åtgärder mot Wikileaks? Anser kommissionen att den transatlantiska förbindelsen är viktigare än Europaparlamentarikernas frågor? Varför uppmanar USA europeiska företag att vidta åtgärder som går utöver de åtgärder som EU vidtar mot Iran? USA borde respektera EU:s oberoende och dess kompletterande roll.

Både EU och USA måste arbeta på ett öppet sätt, respektera varandras oberoende och tillåta en demokratisk kontroll av våra åtgärder. Är det inte det här som särskiljer oss – USA och EU – från andra, framför allt i fråga om grundläggande friheter och mänskliga rättigheter?

 
  
MPphoto
 

  Eva Lichtenberger (Verts/ALE).(DE) Herr talman, mina damer och herrar! Det finns åtskilligt i den transatlantiska dialogen som enar oss – jag syftar på grundvärderingar, de grundläggande rättigheterna frihet och demokrati – men det finns också en del som skiljer oss åt, bland annat tillämpningen och genomförandet av dessa rättigheter i de transatlantiska förbindelserna. Denna motsägelse blir ideligen mycket klar när det kommer till säkerhetsfrågor. Uppgiftsskydd är en källa till ständiga missförstånd. Detta har vi vetat länge. Följaktligen kommer ramavtalet – om vi lyckas skapa ett riktigt bra ramavtal – att vara ett stort framsteg. Vi måste också finna en lösning här som gör det möjligt för medborgarna på båda sidor om Atlanten att utöva sina rättigheter med hänsyn till den andra parten.

Ett annat viktigt område där våra principer nästan överensstämmer, men där våra strategier skiljer sig väsentligt åt, är området klimatförändringar. Jag skulle därför mycket gärna vilja se denna punkt på dagordningen och att den diskuteras ingående. Vi får inte låta EU utnyttja den transatlantiska dialogen för att försvaga våra egna löften och åtaganden.

 
  
MPphoto
 

  Mirosław Piotrowski (ECR).(PL) Herr talman! En av de grundläggande samarbetsprinciperna i Europeiska unionen är fri rörlighet för personer. I egenskap av en enhet som erkänns i internationell rätt eftersträvar den reformerade unionen lika behandling för alla medborgare, och detta inbegriper friheten att resa i hela världen. I väntan på det kommande toppmötet mellan EU och USA bör det upprepas att fyra av 27 medlemsstater fortfarande är föremål för restriktiva viseringsregler.

Under toppmötet borde frågan om lika behandling av EU:s medlemsstater i programmet för viseringsundantag prioriteras. Detta kommer att bli ett första prov på EU:s ständige ordförande Herman Van Rompuys styrka. Vi kommer också att få veta om samtalen med president Barack Obama blir behandlade som början på en särskild dialog eller om de visar sig vara ett artighetsmöte med anledning av det Natomöte som närmar sig. Om vi intar en stark ståndpunkt i viseringsfrågan kommer det att framgå om USA på allvar behandlar unionen som en enhet som erkänns i internationell rätt.

 
  
MPphoto
 

  Marietta Giannakou (PPE).(EL) Herr talman! Vi stöder det gemensamma resolutionsförslaget som de politiska grupperna har lagt fram. Vi måste naturligtvis diskutera frågorna före toppmötet mellan EU och USA och före G20-toppmötet. USA är vår naturliga partner. Men ett förbund innebär jämlikhet, och ett verkligt förbund kan därför bara existera om förbindelserna fastställs på lika villkor.

Vi måste engagera oss i ett närmare, institutionaliserat samarbete vars främsta uppgift ska vara att främja global demokrati och mänskliga rättigheter, ett samhälle som bygger på kunskap och vetenskap, global säkerhet och informationsutbyte, och detta måste göras på lika och ömsesidiga villkor, som Viviane Reding sade. Inom denna ram har naturligtvis den globala narkotikahandeln, och det hot som denna utgör för internationell politik, säkerhet och stabilitet, förbisetts.

Vi måste också samarbeta när det gäller ansträngningar för att få till stånd krishantering, konfliktlösning och tredjeländers utveckling. Men medan EU faktiskt stöder utvecklingen i tredjeländer gör inte USA detsamma. Om vi ska uppnå en verklig balans måste utvecklings- och säkerhetsfrågor fördelas mellan USA och EU inom ramen för internationella åtgärder i allmänhet.

 
  
MPphoto
 

  Knut Fleckenstein (S&D).(DE) Herr talman, mina damer och herrar! Jag skulle helt kort vilja ta upp tre punkter för några av mina kolleger i utskottet för transport och turism. Det är avgörande punkter, och jag skulle vilja be kommissionens företrädare att ta upp dem i sina diskussioner.

Den första gäller att skatten på främjande av resande är ett oacceptabelt unilateralt beslut som den amerikanska regeringen har fattat, även om det redan har godkänts. Vi hoppas att ni kan övertala administrationen att tänka om i denna fråga.

För det andra kan inte Europaparlamentet godkänna att Rumänien, Polen, Bulgarien och Cypern inte omfattas av programmet för viseringsundantag, och denna situation borde inte få fortgå, enligt vår mening.

För det tredje välkomnar vi de gemensamma ansträngningar som görs för att utarbeta normer för internationell säkerhet och utveckla smarta säkerhetskoncept, men unilaterala bestämmelser, såsom obligatoriska kontroller av godsbehållare, är inte en lösning, för de är ensidiga och oproportionerliga. Kostnaderna är fullständigt oproportionerliga i förhållande till nyttan, och det är orimligt att förvänta sig detta av europeiska hamnar och företag.

 
  
MPphoto
 

  Vladko Todorov Panayotov (ALDE).(BG) Herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Sedan president Barack Obama intog sitt ämbete har förbindelserna mellan Europeiska unionen och Förenta staterna gått in i en ny era av stabilt samarbete. Toppmötet i Cancún, som inleds om fjorton dagar, kommer att bli ett fint tillfälle för USA och EU att inta samma ståndpunkt och föra de andra länderna mot ett bestående och bindande avtal om att bekämpa globala klimatförändringar.

Tiden är det väsentliga. Kyotoavtalet löper ut om två år, men vi behöver visshet och tid för att anpassa oss. Vi måste ge en tydlig signal till utvecklingsländer genom att tillhandahålla samarbete när det gäller överföring av teknik och lämpligt ekonomiskt stöd.

Jag är övertygad om att USA, EU och Kina kommer att ta sitt ansvar när de sätter sig vid förhandlingsbordet och banar väg för de insatser som ska leda fram till ett nytt avtal som garanterar framtida generationers säkerhet, något som även Kinas ambassadör betonade under mötet med oss i dag.

 
  
MPphoto
 

  Godelieve Quisthoudt-Rowohl (PPE).(DE) Herr talman! Förenta staterna och EU är västvärldens ödesbestämda följeslagare. Tillträde till tredjeländers marknader är en oro som vi delar, och det gynnar både EU och USA, särskilt då den ekonomiska uppgången efter finanskrisen förmodligen kommer att börja i tillväxtländer som Brasilien, Indien och Kina, där det fortfarande finns omfattande och diskriminerande handelshinder samt icke-tariffära handelshinder.

Vi är övertygade om att Transatlantiska ekonomiska rådet inte bara kan, utan måste spela en avgörande roll när det gäller att främja en gemensam strategi för EU och USA när det gäller deras handelsförbindelser med tredjeländer. Vi uppmanar Transatlantiska ekonomiska rådet att arbeta mot ett gemensamt tillvägagångssätt och en gemensam strategi för nya frihandelsavtal från USA:s och EU:s sida, trots att jag inser att detta inte kommer att bli problemfritt. Dessutom är det brådskande med en sådan harmonisering mellan USA och EU, och industrin gör rätt i att begära detta vid mötena med G8-gruppen och G20-gruppen, liksom i förhandlingarna med WTO. Dessutom – och jag förväntar mig att USA delar denna önskan – skulle vi vilja att Dohautvecklingsrundan slutförs så snabbt som möjligt. Det kommer dock att bli nödvändigt att vi lägger fram nya och verkliga förslag och att tillväxtekonomierna samtidigt närmar sig oss. Även i detta fall skulle en strategi gemensamt utarbetad av USA och EU gynna båda sidor.

Kommissionsledamot De Gucht, jag skulle vilja vända mig direkt till dig: när det gäller samarbete skulle det vara bra om kommissionen och parlamentet kunde lära sig något av samarbete i Washington på det handelspolitiska området.

 
  
MPphoto
 

  Corina Creţu (S&D).(RO) Jag anser att ett ämne som måste diskuteras i den transatlantiska dialogen vid det kommande bilaterala toppmötet mellan EU och USA är upphävandet av viseringskraven för de fyra europeiska medlemsstater vars medborgare fortfarande berörs av dessa reserestriktioner, det vill säga Rumänien, Bulgarien, Polen och Cypern.

Jag beklagar den bristande flexibilitet som USA har uppvisat när det gäller dessa länders konsekventa utveckling, särskilt efter deras anslutning till Europeiska unionen. Jag anser att denna formalism i fråga om tekniska detaljer vid anslutning till programmet för viseringsundantag måste motarbetas mer resolut och effektivt av EU:s företrädare. Europeiska unionen som helhet har åtagit sig att erbjuda medborgarna i alla medlemsstater en mer aktiv och bestämd solidaritet.

Jag skulle också vilja betona behovet av samarbete när det gäller utveckling och humanitärt stöd i en tid när förbindelserna mellan USA och Europeiska unionen väger tungt i det rådande ekonomiska och geostrategiska klimatet.

 
  
MPphoto
 

  Marielle De Sarnez (ALDE).(FR) Herr talman! Ingen i parlamentet kan på allvar försäkra att de åtgärder som vidtagits på båda sidor om Atlanten kommer att förhindra en framtida finansiell kris. Denna fråga måste därför åter sättas upp på dagordningen, och vi måste gå vidare med övervakning, bankers eget kapital, förbud mot vissa finansiella produkter och kampen mot skatteparadis.

Mitt andra påpekande är att alla kan se att vi är fullständigt inbördes beroende när det gäller finans, ekonomi och valuta. Det är av denna anledning som alla beslut som fattas unilateralt och utan samråd går i fel riktning. Jag tänker naturligtvis på åtgärden inom ramen för Europeiska utvecklingsfonden (EUF) för några dagar sedan. Vi måste gå framåt gemensamt för att reformera det internationella monetära systemet till exempel.

Vi har också vidtagit gemensamma åtgärder för att göra de internationella institutionerna mer balanserade, genomblickbara och demokratiska. Men om vi vill att EU:s åsikt ska uppmärksammas i viktigare frågor måste unionen verkligen ta initiativet och stå enad. Det är detta som vi kommer att bevisa om några timmar vid G20-toppmötet till exempel. Åtminstone hoppas jag verkligen det.

 
  
MPphoto
 

  Francisco José Millán Mon (PPE).(ES) Herr talman! Unionens viktigaste strategiska förbindelse är kontakten med Förenta staterna. Vi måste föra en ständig dialog om bilaterala frågor och likaså om globala frågor, och försöka vidta en så samordnad åtgärd som möjligt. Enligt min mening är detta det centrala budskapet i morgondagens resolution.

Jag beklagar därför att det planerade toppmötet i maj inte genomfördes. Dessutom ansåg jag att det argument som framfördes då, att det saknades en dagordning, var absurt. Det finns alltid en dagordning mellan två så viktiga partner som båda dessutom är indragna i en global ekonomisk kris. Det finns en dagordning så länge som det finns utmaningar som terrorism, klimatförändringar, energiförsäljning eller spridning av kärnvapen.

Det pågår dessutom stora regionala konflikter. Några exempel är fredsprocessen i Mellanöstern, utmaningen med iranska kärnvapen och frågan om Afghanistan, som, enligt min mening, förtjänar en samordnad åtgärd från Förenta staternas och Europeiska unionens sida.

Jag hoppas att det kommande toppmötet i Lissabon blir en framgång. Det finns många frågor att ta itu med, och några av dem har jag redan nämnt. Dessutom förändras världen. Asien har övertaget. Tänk på hur betydande länder som Kina och Indien är, områden som president Barack Obama precis har besökt. Man talar till och med om perioden efter västvärlden.

I detta sammanhang med en värld i förändring behöver vi en närmare samordning mellan EU och Förenta staterna. Vi har många gemensamma intressen, ideal och värderingar. Vi kommer att bli starkare om vi agerar samordnat.

Genom Lissabonfördraget har det också upprättats nya organ som ska stärka unionens roll i världen. Vi borde därför också förbättra våra mekanismer för dialog och samordning med Förenta staterna. Den resolution som parlamentet antog i mars förra året innehåller många idéer om hur dessa institutionella mekanismer för dialog mellan Bryssel och Washington ska stärkas.

Min sista kommentar är att jag beklagar att rådets företrädare bara hänvisade till ett informationsutbyte. Han kom inte hit för att tala om toppmötet, för det har vi inte hört någonting om. Tyvärr nämndes det bara kort av kommissionen. Vem kom egentligen hit för att tala om toppmötet?

 
  
MPphoto
 

  Wolfgang Kreissl-Dörfler (S&D).(DE) Herr talman, mina damer och herrar! Internationell terrorism är utan tvekan något som vi måste bekämpa tillsammans. Om detta råder det inga tvivel. Men vi måste bekämpa terrorismen på grundval av våra gemensamma värderingar och rättsstatsprincipen, inte på grundval av de mycket personliga tolkningarna av lagstiftningen som för närvarande proklameras av USA:s före detta president George W. Bush i hans bok och i pratshower. Jag nämnde även detta med tanke på den nya majoriteten i den amerikanska kongressen.

Det som är avgörande för oss är att vi har höjt nivån för uppgiftsskydd, att vi respekterar våra medborgares rättigheter. För det finns något annat som vi måste klargöra: frihetens sång inte kan spelas på ett våldets instrument. Vi kan inte tala om för människor i andra länder vad vi förväntar oss av rättsstatsprincipen om vi inte samtidigt upprätthåller samma normer och agerar i enlighet med dessa.

Det gläder mig emellertid att president Barack Obama har varit en frisk fläkt i USA, även om hans befattning kan verka något försvagad på sista tiden. En sak är klar, och det är att vi kommer att stå enade med rättsstatsprincipens förkämpar.

 
  
MPphoto
 

  Mario Mauro (PPE).(IT) (Mikrofonen var avstängd när talaren började tala.) … som driver de nya kraftverken i världen. Enligt min mening är det transatlantiska området fortfarande det effektivaste och mest utvecklade området på jorden.

Det är sant att det finns en allmänt utbredd och – på många sätt begriplig – brådska efter ett handelsavtal med exempelvis länder som Kina. Men vi får enligt min mening inte glömma att de befintliga förbindelserna mellan Europa och USA väldigt länge har varit den länk som vi mer än någon annan måste se till att vara rädda om och vakta på ett nästan svartsjukt sätt.

Detta hänsynstagande är ett resultat av både Europas och USA:s historia. Det framgår i själva verket av den gemensamma kärleken för demokrati, fred, rättigheter och marknadsekonomi. Det är absolut nödvändigt att påskynda processen med att stärka den transatlantiska ekonomiska integrationen för att främja den globala utvecklingen som bygger på en kombination av värden. Syftet är att uppnå en godtagbar levnadsstandard för alla människor i världen, till följd av en rättvis och effektiv multilateral politik som bidrar till skapandet av en mer demokratisk global struktur som därigenom är friare.

Jag vädjar därför till dem som driver EU:s utrikespolitik just nu. Under åren har vi sett hur skickligheten hos ledningen i USA – oavsett vem som har varit president – alltid har haft en enorm roll i de globala transatlantiska besluten. Det är dags för oss också att ta itu med situationen. Vi hämtar styrka från viljan hos 500 miljoner människor och från en ny och mer solid institutionell struktur som måste ge oss möjlighet att avstå från frestelsen att gömma oss bakom den amerikanska jätten och i stället ta vårt folks öde i våra egna händer, och kanske be våra vänner i USA om att uttala sin ståndpunkt om en plats för EU i FN.

 
  
MPphoto
 

  Ioan Enciu (S&D).(RO) Jag välkomnar avtalet mellan EU och USA om uppgiftsskydd som måste stödjas för att stärka samarbetet på områdena för bekämpning av brott och terrorism. Som Europaparlamentet har hävdat vid ett flertal tillfällen saknar USA en uppgiftsskyddslag som är kompatibel med den europeiska lagstiftningen, och detta ger upphov till allvarliga frågetecken om vilket skydd européer egentligen har i USA.

I det här sammanhanget skulle jag vilja fråga kommissionen och rådet vilka garantier som i själva verket ges i praktiken när det gäller européernas rätt att lämna in juridiska och administrativa överklaganden liksom proportionaliteten när det gäller olika amerikanska myndigheter och organ som bearbetar och har åtkomst till uppgifter, och sist men inte minst hur övervakningen av hela processen av en oberoende myndighet ska garanteras.

 
  
MPphoto
 

  Nuno Melo (PPE).(PT) Världen befinner sig i mycket svåra tider. I sådana svåra tider bör det inte råda någon tvekan om vem som är vår bundsförvant och vem som är vår fiende. USA är en av Europas viktigaste bundsförvanter. Terrorism bekämpas på global nivå mot organisationer – både innanför och utanför vårt gemensamma område – som inte ens har ett ansikte. Syftet med denna kamp är att skydda värdena i den civilisation som vi vill försvara.

Men företrädet för dessa värden som vi önskar försvara innebär också att vi i parlamentet, kommissionen och rådet kan och bör kräva tydliga regler om uppgiftsskydd, skydd av personliga rättigheter och rätten till personlig integritet. Förebyggande, utredning och åtal av brott kan inte ske på bekostnad av att personliga rättigheter åsidosätts och kränks. Varken Europa eller USA skulle tillåta detta. Jag vill än en gång betona den avgörande betydelsen av transatlantiska förbindelser och bra samarbete på alla nivåer mellan Europa och USA. Vi bör därför stödja förhandlingarna om ett framtida globalt avtal som fastställer regler, tryggar rättigheter och på en ömsesidig grund inte kräver mindre av USA än vi också är beredda att gå med på i förhållande till USA mot bakgrund av detta gemensamma mål.

 
  
MPphoto
 

  Edit Herczog (S&D).(EN) Herr talman! Jag välkomnar mötet med Transatlantiska ekonomiska rådet den 15 december och framför allt diskussionen om innovation, den digitala agendan och energitekniker. Under de senaste åren har vi sett hur svårt det är att harmonisera befintlig lagstiftning och till och med tillvägagångssätt gentemot modererade näringsgrenar och tjänster. Det är därför ett fantastiskt tillfälle för oss att forma vår lagstiftning på dessa nya områden där det ännu inte finns någon lagstiftning. Dessa nya områden är precis vad vi talar om: nya utmaningar som ett åldrande samhälle eller klimatförändringar kräver att lagstiftningen för möjliggörande tekniker utvecklas ytterligare.

Slutligen, herr kommissionsledamot, är det hög tid att tala om energisäkerhet och fundera över Transatlantiska ekonomiska rådet för framtiden. Jag önskar dig lycka till på mötet den 15 december.

 
  
MPphoto
 

  Laima Liucija Andrikienė (PPE).(EN) Herr talman! Dagordningen för EU och USA är lika full som alltid, och båda parterna bör utnyttja tillfället till att föra fram gemensamma ståndpunkter om frågor som budgetförordningen, klimatförändringarna, de stärkta handelsbanden, spridningen av kärnvapen och kampen mot terrorism. Men överst på dagordningen måste den ekonomiska återhämtningen hamna.

Den transatlantiska ekonomiska förbindelsen är avgörande för det globala välståndet, och den bilaterala handeln för de två ekonomierna utgör nästan 4,3 biljoner amerikanska dollar. Vårt ekonomiska partnerskap är drivkraften för det globala ekonomiska välståndet och utgör den största, mest integrerade och mest långvariga ekonomiska förbindelsen i världen. Tillsammans står våra ekonomier för hälften av den globala ekonomin. Därför måste vi tänka ut gemensamma strategier för de vidare åtgärder vi ska vidta för att garantera en stabil återhämtning från krisen, inklusive att reglera de finansiella marknaderna, stimulanspaket och strategier för att sätta stopp för valutamanipulation i andra stora globala ekonomier.

Å andra sidan bör vi fundera över om det är en bra idé att hålla toppmöten mellan EU och USA två gånger om året. President Barack Obamas beslut att inte delta i det föregående mötet i Madrid tidigare i år visade den överdrivna EU-synergin. Om vi insisterar på att hålla två toppmöten om året riskerar vi att de förlorar sitt värde i en sådan omfattning att de blir ovidkommande.

 
  
MPphoto
 

  Françoise Castex (S&D).(FR) Herr talman, kommissionsledamöter! Jag skulle vilja återkomma till handelsavtalet om åtgärder mot varumärkesförfalskning som för närvarande förhandlas i synnerhet med USA. Detta avtal tar upp vissa frågor även för USA, i synnerhet bland tjänstemän från den amerikanska patentmyndigheten. Dessutom har 75 amerikanska juristprofessorer nyligen skickat ett brev till president Barack Obama. De anser att handelsavtalet om åtgärder mot varumärkesförfalskning (Acta), som är ett enkelt verkställande avtal, strider mot USA:s konstitution.

Samtidigt som Europaparlamentet som ni vet håller på att godkänna en resolution om Acta-avtalet, och detta fortfarande skapar betydande oro och är långt från att nå enhälligt stöd bland ledamöterna, anser jag att det vore bra för oss att få ett mycket tydligt svar på två punkter från dem som förhandlar med USA. Kan Acta-avtalet ratificeras av USA? Är Acta-avtalet enligt deras uppfattning ett bindande eller frivilligt avtal? Ett handelsavtal om åtgärder mot varumärkesförfalskning som inte omfattar Kina, Indien och Brasilien och som inte genomförs av USA skulle faktiskt allvarligt sakna trovärdighet. Tack.

 
  
MPphoto
 

  Tunne Kelam (PPE).(EN) Herr talman! Jag vill tacka kommissionsledamöterna Karel De Gucht och Viviane Reding för deras intensiva men realistiska inställning till toppmötet mellan EU och USA. Jag anser att det är dags att inse att USA inte kan åstadkomma något av sina strategiska mål utan Europa. På liknande sätt kan EU inte spela sin avsedda roll som världsaktör utan nära samarbete med USA. Det paradoxala är att globaliseringen och framväxten av utomvästliga stormakter ger USA och EU fler, snarare än färre, anledningar att intensifiera samarbetet. Samtidigt ser vi att den transatlantiska klyftan ökar, inte minskar.

Europa upptar en allt mindre roll i USA:s nuvarande planer och affärsförbindelser. Därför är det helt avgörande att inse att tiden och möjligheterna för att stärka det ömsesidiga partnerskapet är begränsade. Under de kommande tio åren kommer troligtvis USA och EU att ha möjlighet att fastställa en internationell agenda som ombesörjer en värdebaserad och stabil värld, men under förutsättning att de agerar tillsammans.

Detta måste inledas med att man fullbordar det transatlantiska frihandelsområdet (TAFTA) som Europaparlamentet har förespråkat under många år och att man övervinner de interna oenigheterna i Europa och motsätter sig protektionism.

 
  
MPphoto
 

  Simon Busuttil (PPE).(EN) Herr talman! Jag vill tala om det allmänna ramavtalet om uppgiftsskydd som Viviane Reding har börjat förhandla om. Nästan varje vecka får vi höra om nya terroristattacker eller attackförsök, och detta är självklart skadligt för våra medborgares välbefinnande. Vi behöver ett effektivt instrument för att bekämpa terrorism. Det finns ett tydligt område där vi kan samarbeta med våra vänner på andra sidan Atlanten. Det finns helt klart ett trängande behov av detta ramavtal om uppgiftsskydd. Viviane Reding, du har vårt stöd för det här avtalet.

Vi vill förstås ha det här avtalet inte bara för att bekämpa terrorism, utan också för att vi är oroade över uppgiftsskyddet. Vi vill att ni skyddar våra medborgares privatliv och skyddar nödvändighets- och proportionalitetsprinciperna i synnerhet. Detta är inte ett nollsummespel. Vi tror inte att det finns något val mellan vår säkerhet och vårt privatliv. Vi anser att vi faktiskt kan säkra båda.

Jag vill att Viviane Reding går in i dessa samtal stärkt av stödet från Europaparlamentet och med sinnesfrid i vetskapen om att vi står bakom henne när hon ska säkra en uppgörelse som är bra för medborgarna, en uppgörelse som garanterar både vår säkerhet och vårt privatliv.

 
  
MPphoto
 

  Danuta Jazłowiecka (PPE).(PL) Herr talman! När Barack Obama för två år sedan valdes till president i USA, verkade det som om förbindelserna mellan Europa och USA skulle normaliseras efter föregångarens svåra mandattid. Det verkade som om de tider då Washington agerade unilateralt på den internationella arenan var på väg mot sitt slut. Vi trodde alla att USA och unionen inför den enorma krisen skulle samarbeta för att försöka förändra världen för att trygga den ekonomiska säkerheten.

I dag vet vi att vi hoppades förgäves. Efter klimattoppmötet i Köpenhamn och efter det sätt som Barack Obama ignorerade det spanska ordförandeskapet på har amerikanerna än en gång förödmjukat oss och resten av världen genom att fatta ett unilateralt beslut om att trycka pengar. Trots talrika löften från företrädare för de europeiska regeringarna har de fattat det här beslutet utan någon form av samråd. De agerar i sina egna särskilda intressen och har beslutat om åtgärder som kommer att påverka den europeiska ekonomin negativt.

På det kommande toppmötet mellan EU och USA bör vi framföra vårt ogillande och vädja om att behandlas som partner. Samarbete ligger inte bara i vårt intresse utan även i Washingtons intresse, i synnerhet med hänsyn till den nya geopolitiska ordning som nu växer fram.

 
  
MPphoto
 

  Monika Flašíková Beňová (S&D).(SK) Förbindelserna mellan EU och USA är förbindelser mellan två supermakter, men trots det kan jag inte låta bli att tycka att pragmatismen åsidosätts av ett slags trångsynt egenkärlek.

Det finns dock några mycket viktiga ämnen till diskussion som vi måste lösa tillsammans med vår amerikanska partner.

Novembermötet kommer att vara det första mötet mellan USA och EU sedan Lissabonfördraget trädde i kraft. Med tanke på att EU och USA representerar hälften av den globala ekonomin kommer ett mycket viktigt ämne att vara ekonomin. I stora kristider är det nödvändigt att samordna den makroekonomiska politiken, avtala om reglering av finanssektorn och försöka lägga ned skatteparadis och liknande.

Det är nödvändigt att fokusera på konkreta problem och inte göra en sak på bekostnad av någon annan – med andra ord de två partnerna på bekostnad av resten av världen – utan att agera på ett sätt som är lämpligt för två ansvarsfulla, ledande globala stormakter.

Utöver novembermötet mellan EU och USA ger även decembermötet i Transatlantiska ekonomiska rådet en plattform för en ansvarsfull och pragmatisk politik.

 
  
MPphoto
 

  Malcolm Harbour (ECR).(EN) Herr talman! Jag är mycket glad över att vi fick ögonkontakt, eftersom jag särskilt vill tacka kommissionsledamot Karel De Gucht för det jag ansåg vara en mycket viktig nyorientering från Transatlantiska ekonomiska rådet. Jag var i Washington i juli på ett uppdrag som ordförande för utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd. Jag besökte honom efteråt för att säga att vi måste lyfta det ekonomiska rådets blick mot de många strategiska tekniska frågor som vi båda arbetar med och i synnerhet arbeta med de underlag för normer som mitt utskott har arbetat mycket med de senaste månaderna.

Det vi borde göra är att skapa gemensamma normer för framtida tekniker, inte skapa nya handelshinder genom att arbeta självständigt. Som han sade i sitt anförande kommer det att hjälpa oss att utnyttja forskningsprogram, gemensamma möjligheter för affärer och stärka vår konkurrenskraft med våra partner i USA.

Jag anser att denna del av ditt meddelande i dag är mycket viktig. Jag beklagar att så få av mina kolleger har talat om det – jag vet att Edit Herczog gjorde det – men jag hoppas att vi kan arbeta tillsammans för att främja detta. Jag är besviken över att Elmar Brok har lämnat kammaren, eftersom jag ville säga till honom att denna nya inriktning innebär att vi kommer att behöva nya personer som ska arbeta i hans transatlantiska lagstiftningsdialog, eftersom vi har nya utmaningar att ta oss an.

 
  
MPphoto
 

  Franz Obermayr (NI).(DE) Herr talman! Jag hänvisar till uppgiftsskyddsavtalet och skulle vilja påpeka att alla befintliga avtal helt och hållet måste rätta sig efter europeiska uppgiftsskyddsnormer. Detta gäller inte bara avtalet om vidarebefordran av bankuppgifter, utan även på området för passageraruppgifter. Kommissionen kan inte frångå denna ståndpunkt under förhandlingar om avtalet om uppgiftsskydd med USA. Vi kan inte tillåta att EU-normer skräddarsys efter de normer som finns i USA. Vi behöver ett enhetligt skydd i stället för den lappverkssyn som har existerat fram till i dag, och varje nytt individuellt avtal om informationsutbyte måste omfatta principer såsom ändamålsbegränsning, kortaste lagringstider och rättigheten för EU:s medborgare till effektiva rättsmedel när det gäller informationsbehandling.

Vi får inte av något skäl tillåta att EU rör sig närmare USA:s allt mer groteska profileringssystem eller att USA matas med EU-medborgarnas personuppgifter. Trots detta skulle ett avtal utan lämpliga garantier inte ha någon chans att klara sig i domstolen.

 
  
MPphoto
 

  Seán Kelly (PPE).(EN) Herr talman! Som ledamot i delegationen för förbindelserna med Förenta staterna är jag särskilt intresserad av det förestående toppmötet, och jag ser fram emot att åka till USA som en del av delegationen i december. Det är rimligt att hävda att USA är vår naturliga bundsförvant, och av den anledningen vill jag ifrågasätta det uttalande som lagts fram här i kväll om att världen är mindre säker snarare än mer säker som ett resultat av den amerikanska politiken. Om vi ska peka finger bör vi titta på länder där det inte finns någon frihet, där det inte finns demokrati och som ger skydd åt terrorister, innan vi pekar finger åt USA.

Samtidigt är det viktigt att vi ser på kommande möten och toppmöten med USA som jämlikar, eftersom de kommer att respektera det. I synnerhet i Köpenhamn såg vi att vi – enligt vissa – ansågs vara veklingar. Detta får inte hända igen, i synnerhet inte i frågor som kvantitativa lättnader. Vi måste hävda oss och göra våra röster hörda.

 
  
MPphoto
 

  Mario Pirillo (S&D).(IT) Herr talman, mina damer och herrar i kommissionen och rådet, mina damer och herrar! Förbindelserna mellan EU och USA måste bygga på största möjliga säkerhetsgaranti om vårt samarbete ska lyckas. Vi måste undanröja alla problem här inom EU. Visumkrav för medborgare från fyra länder som ingår i de 27 medlemsstaterna är en allvarlig inskränkning av friheten. Förra veckan tog en delegation från parlamentet upp detta problem med de kanadensiska myndigheterna, och det verkar som om de kommer att ta ansvar för att ta itu med det.

Handel med USA är viktigt, eftersom det stärker vår euro och gör det möjligt för EU att konkurrera med de stora kinesiska, japanska och indiska marknaderna, och vi konstaterade en försiktig hållning i Kanada gentemot de amerikanska och mexikanska marknaderna. Att samverka med USA om klimatförändringarna, för hållbara energitekniker och för den globala marknaden är en bra utgångspunkt för samtalen.

 
  
MPphoto
 

  Angelika Werthmann (NI).(DE) Herr talman, mina damer och herrar! Jag kommer att ta upp avtalet om uppgiftsskydd. För mig råder det ingen tvekan om att – i enlighet med slutsatsen i avtalet om uppgiftsskydd – de befintliga avtalen mellan USA och EU måste kontrolleras och uppdateras i enlighet med detta nya ramavtal. Det är avtalets verkliga syfte som vi eftersträvar här. Som jag ser det finns det risk för rättsosäkerhet om vi inte gör detta. Vår högsta prioritet måste ändå vara att skydda medborgarna.

 
  
MPphoto
 

  Karel De Gucht, ledamot av kommissionen.(EN) Herr talman! Låt mig först besvara några specifika frågor som har tagits upp, och jag börjar med klimatförändringarna. Den nya majoriteten i USA:s representanthus kommer sannolikt att begränsa president Barack Obamas manöverutrymme ännu mer. Vi måste se till att USA inte drar sig undan sina åtaganden från Köpenhamn, och vi måste uppmuntra dem att bidra till ett framgångsrikt resultat på COP 16-mötet i Cancún.

Under tiden kan vi göra framsteg i konkreta frågor som snabbstartsfinansiering, minska utsläppen från skogsskövling och underlätta omställningen till klimatförändringarna för fattiga länder och utvecklingsländer. Dessa kan genomföras utan USA:s inhemska lagstiftning liksom biologiskt forskningsarbete om rena tekniker.

Det togs även upp en fråga om USA:s program för viseringsundantag och det faktum att ett antal EU-medlemsstater – Bulgarien, Cypern, Polen och Rumänien – fortfarande inte är berättigade till detta program. Vi fäster stor vikt vid att de tas upp, och vi kommer att fortsätta att arbeta med våra amerikanska kolleger för att lösa den här frågan.

När det gäller införandet av Esta-avgiften för resenärer i programmet för viseringsundantag har kommissionen upprepade gånger uttryckt sin oro över att dessa nya krav är oförenliga med USA:s åtagande om att underlätta den transatlantiska rörligheten och att de utgör en extra börda för europeiska medborgare som reser till USA. Vi måste se till att arbetet med säkerhetsfrågor som PNR håller jämna steg med att underlätta transatlantiska resor för rättmätiga resenärer.

När det gäller frågan om Wikileaks-dokumenten kan vi för närvarande inte kommentera informationen i läckorna. Men som en principiell fråga är EU fast beslutet att stå fast vid det absoluta förbudet mot tortyr och grym, omänsklig och förnedrande behandling. Det är allt vi kan säga just nu.

Godelieve Quisthoudt-Rowohl ställde en fråga om möjligheten att ingå ett frihandelsavtal med USA. Vi överväger inte detta just nu. När det gäller handelsförbindelsen mellan EU och USA visar en tidigare undersökning om icke-tariffära åtgärder som har utförts av generaldirektoratet för handel att icke-tariffära hinder är ett stort hinder i handelsförbindelserna mellan EU och USA. Undersökningens slutsats är att bruttonationalprodukten i EU och USA skulle öka med omkring 160 miljarder euro och exporten skulle öka med 2,1 procent respektive 6,1 procent om hälften av de icke-tariffära åtgärderna och de reglerande skillnaderna togs bort. Det finns faktiskt inte så många tariffer kvar mellan USA och EU. Befintliga hinder är dock ofta mycket svåra att ta bort, men det är just därför vi i Transatlantiska ekonomiska rådet kräver ett grundläggande samarbete snarast möjligt, till exempel innan vi antar bestämmelser på viktiga områden, i synnerhet för framväxande marknader och nya tekniker.

När det gäller Transatlantiska ekonomiska rådet och vilken dagordning rådet har, arbetar vi för närvarande med våra amerikanska kolleger för att fastställa den slutgiltiga dagordningen för det kommande mötet i Transatlantiska ekonomiska rådet med idéer från rådgivarna i åtanke. De huvudteman vi tittar på är innovation och nya tekniker samt strategier som gör våra ekonomier grönare och som bygger upp den transatlantiska marknaden. Under dessa teman kommer vi att ha möjligheter att diskutera ett brett urval frågor, inklusive e-hälsa, kompatibilitet för elektroniska hälsoregister, säker handel, ömsesidigt erkännande av auktoriserade handelsnormer och en övergripande strategi för reglering, partnerskapet för innovationsåtgärder och utbyte av information om säkerheten för konsumentprodukter. Vi kommer även att diskutera gemensamma reaktioner på ekonomiska utmaningar. Vidare kommer jag i slutet av november att diskutera normer som utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd frågade om. Jag tror att det är den 29 november för att vara exakt.

Den sista frågan handlade om 100 procent skanning av inkommande containerlast. Vi är oroade över USA:s krav om att alla fartygscontainrar på väg till USA från och med juli 2012 ska skannas innan de placeras på ett fartyg i en utländsk hamn. Vi anser att detta krav inte ger dokumenterade säkerhetsfördelar och att det kommer att vara ett hinder för en problemfri handel. Av dessa skäl räknar kommissionen inte med att 100 procent skanning i EU-hamnar kommer att genomföras. USA:s minister för inre säkerhet, Janet Napolitano, har tillkännagivit planer på att skjuta upp deadlinen i juli 2012 för 100 procent skanning i ytterligare två år. Kommissionen hoppas på att detta uppskov gör att den amerikanska kongressen omprövar sin hållning och stöder en riskbaserad strategi för säkerhet i leveranskedjan.

De största utmaningarna för EU det kommande året antyder många synergier och möjligheter till samarbete med USA: att hantera den ekonomiska krisen, att styra och återställa tillväxten och jobben genom att påskynda reformer, att skapa ett område för frihet, rättvisa och säkerhet samt att ta vår del av ansvaret på den globala arenan. Vi har ett antal viktiga uppgifter framför oss inför det kommande toppmötet mellan EU och USA samt därefter. En av dem är att skapa en mer öppen och utåtriktad förbindelse mellan EU och USA som tar hänsyn till alla de förbindelser som både EU och USA skapar med framväxande stormakter som Kina, Indien, Ryssland och Brasilien.

När det gäller ekonomin är det jobben och tillväxten som står i centrum för diskussionen. Vi kommer att jämföra anteckningar om G20-resultaten, i synnerhet finans- och bankreformer och behovet av att utarbeta ett globalt handelsavtal, och undersöka det mervärde som EU och USA tillför där. Samtidigt måste vi fokusera mer på att utnyttja den transatlantiska marknadens fulla potential. Mitt mål kommer att vara att åter fokusera Transatlantiska ekonomiska rådet på en transatlantisk dagordning för jobb, tillväxt och innovation. Med stöd från EU och USA:s senatledare räknar jag med att vi kan utveckla detta på det kommande mötet i Transatlantiska rådet den 17 december.

 
  
  

ORDFÖRANDESKAP: ANGELILLI
Vice talman

 
  
MPphoto
 

  Viviane Reding, kommissionens vice ordförande.(EN) Fru talman! Efter kommentarerna från min kollega Karel De Gucht om det allmänna avtalet och förbindelserna med USA ska jag koncentrera mig på det kommande paraplyavtalet om uppgiftsskydd. Det är mycket uppenbart att vi måste dela uppgifter för att bekämpa terrorism och organiserad brottslighet, och samtidigt måste vi upprätthålla medborgarnas rätt till uppgiftsskydd. Föremålet för dessa förhandlingar kommer att vara att försöka uppnå båda i jämvikt.

Som jag redan har berättat för er lade kommissionen den 26 maj i år fram ett förslag om ett förhandlingsmandat. Vi räknar nu med att rådet avtalar om detta mandat, förhoppningsvis i början av december, så att vi kan inleda de faktiska förhandlingarna. Jag instämmer helt med det som har sagts i parlamentet. Vi måste koncentrera oss på laglig säkerhet i ett paraplyavtal i stället för – och jag citerar en ledamot av parlamentet – att göra ”brandkårsutryckningar för varje enskilt avtal om samutnyttjande av uppgifter”.

Om vi, USA och Europa, kan fastställa gemensamma normer kommer dessa gemensamma normer förr eller senare att bli globala normer. Vi måste visa att dessa normer bygger på våra värden om rättvisa och grundläggande rättigheter och om rätten till ömsesidighet, som båda har satts upp mycket tydligt på den transatlantiska dagordningen.

Frågan om personers rättigheter i ett sådant avtal har också tagits upp. Det kommissionen har presenterat skulle innebära följande för våra europeiska medborgare och för medborgarna i USA: verkställbara rättigheter för personer, såsom rätten att få åtkomst till personuppgifter som har samlats in om dem och rätten att korrigera och ta bort dessa uppgifter, administrativ och juridisk upprättelse oavsett nationalitet eller bostadsort samt ersättning för eventuella åsamkade skador.

Den verkningsfulla tillämpningen av dessa rättigheter skulle garanteras genom övervakning och kontroll av dessa normer om uppgiftsskydd av oberoende offentliga myndigheter. I det här sammanhanget skulle även en icke-diskrimineringsklausul tas med för att se till att alla personuppgifter skyddas oavsett personens nationalitet eller bostadsort samtidigt som vi alltid har i åtanke att vi måste se till att det råder jämvikt mellan rättigheter och säkerhet och även – åtminstone enligt min mening – att inte tillåta rasdiskriminering.

För att inte tillåta detta kommer kommissionen helt säkert att behöva parlamentets hjälp. Jag har hört att ni vill inrätta, eller redan har inrättat, specifika nya bilaterala förbindelser mellan parlamentet och USA:s kongress. Jag anser att det också vore mycket viktigt att uppnå förståelse för sådana avtala om uppgiftsskydd på båda sidorna av Atlanten, så här kan ni vara en stor hjälp i förhandlingarna.

 
  
MPphoto
 

  Stefaan De Clerck, rådets ordförande.(NL) Fru talman! Jag ska fatta mig kort eftersom jag förstås instämmer i kommissionens vice ordförande Viviane Redings ord om att det har varit en bra debatt och att nästa steg kommer att äga rum den 2-3 december. Rådet hoppas verkligen att kunna slutföra mandatet då, så att kommissionen långt om länge kan inleda debatten på allvar och förhandlingarna verkligen kan påbörjas.

Detta ger en möjlighet att förbättra samarbetet mellan EU och USA, en möjlighet att uppnå jämvikt mellan säkerheten och privatlivet, en möjlighet att ena en splittrad fråga, en möjlighet att faktiskt omvandla en uttrycklig begäran från Europaparlamentet till ett gediget ramavtal.

Jag förmodar att dagens debatt har rustat rådet att stödja kommissionens förhandlingsmandat, under förutsättning att kommissionen tillhandahåller feedback med lämpliga intervall och att debatten om specifika detaljer, om rättigheternas verkställbara aspekt fortsätter att utvecklas på ett sådant sätt att feedback lämnas. Jag hoppas därför att kommissionen kommer att uppnå goda resultat på kort sikt, förhoppningsvis efter rådets möte den 2-3 december. Tack för den här debatten.

 
  
MPphoto
 

  Talmannen. – Jag har mottagit fyra resolutionsförslag(1) som ingivits i enlighet med artikel 110.2 i arbetsordningen.

Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum torsdagen den 11 november 2010.

Skriftliga förklaringar (artikel 149)

 
  
MPphoto
 
 

  Elena Băsescu (PPE), skriftlig. – (RO) EU och USA utgör det största handelspartnerskapet och står för hälften av den globala ekonomin. Å andra sidan måste båda parterna ha ett tätare samarbete för att främja tillväxten och sysselsättningen i sina egna ekonomier, framför allt eftersom 30 miljoner arbetstillfällen har försvunnit över hela världen de senaste åren till följd av den ekonomiska krisen. I detta hänseende förblir Transatlantiska ekonomiska rådet den lämpligaste mekanismen för att uppnå målet om att skapa en enhetlig transatlantisk marknad fram till 2015. Under Lissabonmötet anser jag att det prioriterade ämnet med viseringssystemet som ska gälla alla medlemsstater måste diskuteras. Eftersom fri rörlighet är en högt värderad rättighet i EU måste kommissionen fortsätta den politiska och tekniska dialogen kring de framsteg som har gjorts och om framtida handlingslinjer.

Jag bör nämna att den rumänska regeringen nyligen godkände en rättslig ram för att inrätta ett nationellt viseringsinformationssystem som underlättar uppgiftsutbytet med andra medlemsstater om visumansökningar. Detta it-system kommer att förbättra kontrollerna vid de rumänska gränserna och vid EU:s yttre gränser. Detta är ett nödvändigt steg med utsikt till tillträde till Schengenområdet.

 
  
MPphoto
 
 

  Carlos Coelho (PPE), skriftlig. – (PT) Det finns ett trängande och nödvändigt behov av att underteckna ett utökat avtal med USA om uppgiftsskydd. Det kommer att förhindra att dessa frågor hanteras av medlemsstaterna baserat på individuella bilaterala avtal. Jag är fullt medveten om svårigheterna med att skriva under det här avtalet, eftersom det finns vitt skilda hållningar till uppgiftsskydd på båda sidorna av Atlanten. I EU anges rätten till skydd av personuppgifter uttryckligen i både artikel 8 i stadgan om de grundläggande rättigheterna och i artikel 16 i Lissabonfördraget. I USA finns det ingen generell lag om skydd av privatlivet, och det finns inte heller några uttryckliga hänvisningar till en grundläggande rättighet om skydd av privatlivet i landets konstitution. Det återstår mycket att göra när det gäller åtkomst till och korrigering av uppgifter, ömsesidighet, rättsligt skydd och oberoende övervakning. Jag uppmanar därför rådet att anta mandatet för att förhandla om det här avtalet så snabbt som möjligt, så att vi kan gå vidare med förhandlingarna och uppnå de framsteg som vi har ett sådant trängande behov av, liksom att överföra dessa resultat till respektive lagstiftningsorgan så snabbt som möjligt.

 
  
MPphoto
 
 

  Kinga Gál (PPE), skriftlig.(HU) Först och främst vill jag gratulera föredraganden till det utmärkta jobb han har gjort. Betänkandet godkändes samma kväll som översynskonferensen i Astana, och det ger det ett särskilt eftertryck och sänder ett budskap till beslutsfattarna i Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa. Jag konstaterar med glädje att genom mina ändringsförslag har referenser till skyddet av nationella minoriteter som är en författningsenlig del av OSSE:s övergripande säkerhetskoncept och dess mänskliga dimension införlivats i betänkandet och att man i betänkandet lyckades uppmärksamma funktionen för OSSE:s högkommissarie för nationella minoriteter. Högkommissariens uppgift och ansvar är särskilt viktigt när det gäller att främja en fredlig samexistens för nationella minoriteter och för att förebygga potentiella minoritetskonflikter och etniska konflikter. Det är också viktigt att understryka högkommissariens roll för att se till att parterna ger rätt tyngd åt tjänstemannens förslag och åsikter i avsaknad av medel för verkställighet.

 
  
MPphoto
 
 

  Eija-Riitta Korhola (PPE), skriftlig.(FI) I flera år nu har klimatpolitiken varit en viktig måttstock för att mäta förbindelserna mellan EU och USA. Det är med hänvisning till denna som bilder av USA som en unilateral aktör som agerar ensam har stärkts. Det är dock dags för oss att ompröva denna bild.

Det är sant att USA har distanserat sig självt från klimatpolitikens frontlinje när man vägrade ratificera Kyotoprotokollet. Hur som helst har tiden visat att hela avtalet är ineffektivt och att det är fel sätt att lösa klimatförändringens komplexa problem. Genom att investera i robusta partnerskap på teknikområdet och i utvecklingen av ren energi har organ som ansvarar för stora utsläppsvolymer valt en väg som är mycket mer lovande och som har öppnat nya horisonter.

Det är nu dags att för EU att inse vad som händer. USA kommer inte att ge sig in på något system för utsläppshandel. För inte så länge sedan sade Barack Obama att det var viktigast att göra rätt sak, vilket förstås är fördelaktigt oavsett vad vi tycker om klimatförändringarna. Dessa fördelaktiga handlingar omfattar investering i ren energi och att förbättra självförsörjningen av energi. När det gäller utsläppshandel sade Obama att det var ett medel, inte ett mål, och att det fanns andra sätt att ”flå katten” på.

Är Europa nu klimatpolitikens buse som inte har förståelse för situationen eller lär sig av sina misstag? Vi flyttar jobben utomlands och höjer energipriserna. Vi gör allt komplicerat i stället för att vidta förnuftiga åtgärder. Vi borde förhindra miljöförstöring på samma sätt som vi borde investera i ren energi och fokusera på att vara självförsörjande av energi samt plantera skog. Utsläppshandel däremot förtjänar inte vårt stöd. Det marknadsfördes för oss som en förberedelse för ett internationellt system som aldrig blev av. Varför fortsätter vi att använda det för att plåga våra medborgare genom att beröva dem deras arbete och uppehälle?

 
  
MPphoto
 
 

  Jiří Maštálka (GUE/NGL), skriftlig. (CS) Det förestående toppmötet mellan EU och USA kommer helt klart att befästa den exceptionella betydelsen för dessa förbindelser. Globaliseringens ständiga framsteg innebär att både EU och USA måste bedriva en öppenhetspolitik och att den strategiska vikten för det transatlantiska partnerskapet inte får försvagas. Av den anledningen är det vikigt att gå in i sådana förhandlingar med maximal öppenhet, vilket är en nödvändig förutsättning för att kommande möten får en funktionsduglig karaktär. De senaste dagarna har tre ämnen kommit upp som unionens förhandlare bör fokusera sin uppmärksamhet på: de olika strategier som EU och USA använder för att möta den nuvarande globala ekonomiska krisen, de olika politiska förhållningssätt som kan användas för att reagera på jordens ogynnsamma ekologiska situation och på klimatförändringarna samt säkerhetsfrågor. Amerikanska centralbankens unilaterala beslut om att köpa 600 miljarder dollar i amerikanska statsobligationer – beslut som fattades utan samråd med EU – kommer att försvaga Europas ekonomiska ställning. Det är därför helt avgörande att EU tillkännager att man är redo att leta efter andra globala valutor än den amerikanska dollarn. Det är viktigt att unionen håller fast vid sin roll som pionjär på miljövänlig teknik och miljölagstiftning och på motsvarande sätt utövar påtryckningar både på den amerikanska regeringen och på kongressen. Jag anser att det är nödvändigt att man på det förestående mötet uppmanar EU:s ledare att ge Washington ett tydligt tecken på vårt stöd för president Barack Obamas insatser för den globala kärnvapennedrustningen och om ratificeringen av det nya Start-avtalet som undertecknades av Rysslands och USA:s presidenter i Prag i år.

 
  
MPphoto
 
 

  Justas Vincas Paleckis (S&D), skriftlig.(LT) Efter att president Barack Obama triumferade i valet för två år sedan har EU:s och USA:s ställningar strålat samman avsevärt, i synnerhet när det gäller nedrustning, bekämpning av klimatförändringarna och frågor om att desarmera krutdurkar i internationella konflikter. Det är viktigt kapital, och denna linje måste vi fortsätta följa. Tyvärr måste vissa saker genomföras först innan de gemensamma transatlantiska målen kan uppnås. En stor del av det amerikanska samhället motsätter sig åtgärder för att bekämpa klimatförändringarna. Ett ambitiöst lagförslag om att begränsa utsläppen av växthusgaser har fastnat i senaten. Det finns inga framsteg i frågan om att avskaffa dödsstraffet, vilket är viktigt för EU. Toppmötet mellan EU och USA kommer att äga rum i Lissabon nästa månad. Jag hoppas att EU kommer att lyckas övertala sin partner, USA, om att fortsätta göra framsteg mot de nämnda gemensamma målen. Det är också viktigt att i högre grad inkludera Ryssland i den transatlantiska dialogen.

 
  
MPphoto
 
 

  Debora Serracchiani (S&D), skriftlig.(IT) Eftersom utbytet av uppgifter mellan EU och USA blir allt mer nödvändigt och vanligt i kampen mot terrorism och organiserad brottslighet, måste en allmän och gemensam rättslig ram upprättas för att skydda personuppgifter. Ramen måste tillhandahålla skydd som motsvarar det skydd europeiska medborgare har i unionen. Kommissionens förhandlingsmandat pekar därför i rätt riktning. När det gäller tillämpningsområdet måste denna rättsliga ram även omfatta befintliga bilaterala avtal. Jag hoppas att rådet godkänner mandatet som har presenterats och att parlamentet informeras till fullo och omedelbart om alla framsteg i förhandlingarna med tanke på att parlamentet får det sista ordet i det framtida avtalet.

 
  
MPphoto
 
 

  Czesław Adam Siekierski (PPE), skriftlig. (PL) Det kommande toppmötet mellan EU och USA kommer att vara det första toppmötet efter att Lissabonfördraget trädde i kraft. Ett av syftena med Lissabonfördraget var att göra det möjligt för Europa att koncentrera sig mer på förbindelser med tredjeländer. Det kommande toppmötet kommer att ge oss en möjlighet att skissera en ram för det transatlantiska samarbetet de kommande åren. Med hänsyn till deras globala ställning och gemensamma värden såsom rättsordning, demokrati och mänskliga rättigheter spelar EU och USA en nyckelroll i arbetet med att hantera utmaningarna under 2000-talet. Vi behöver ett konstruktivt, stärkt samarbete på områden som att få bukt med den ekonomiska och finansiella krisen, kampen mot terrorism, global stabilitet, fred i Mellanöstern, icke-spridning av kärnvapen, utvecklingsbistånd och klimatförändringarna. Nästa klimattoppmöte i Cancún närmar sig. Jag hoppas att USA kommer att visa ett större engagemang när det handlar om gemensamma skyldigheter i kampen mot klimatförändringar. Som en viktig aktör på den internationella arenan bör vi föregå med gott exempel för andra länder. Den aktuella miljökatastrofen utanför kusten i Mexikanska golfen gjorde det uppenbart att katastrofer saknar gränser och att deras följder är kännbara över hela världen, i slutändan även för våra medborgare. Det är självklart att vad vi behöver är samarbete på global nivå. Mot bakgrund av förra veckans val är det nämnvärt att dessa val kan fungera som ett startskott för nya, tätare förbindelser mellan Europaparlamentet och kongressen. En intensivare dialog är fördelaktigt för båda sidorna.

 
  

(1) Se protokollet.

Senaste uppdatering: 7 februari 2011Rättsligt meddelande