Talmannen. – Nästa punkt är uttalanden av rådet och kommissionen om EU:s yttre strategi för passageraruppgifter (PNR).

  Annemie Turtelboom, rådets ordförande. – (NL) Fru talman, ärade ledamöter! Jag anser att betydelsen och behovet av passageraruppgifter (PNR) har blivit uppenbart de senaste åren. Vi behöver bara tänka på attackerna i New York och på den misslyckade attacken mot flyget från Amsterdam Schiphol till Detroit. Även under de senaste dagarna har vi märkt att hotnivåerna fortfarande är mycket höga.

Vi behöver bara se på den information som kommer från flera medlemsstater och även på den ökade hotnivåerna i flera länder såsom Frankrike och Spanien. Mitt hemland har också ökat hotnivån för vissa platser, och ett reslarm mottogs också nyligen från USA. Jag anser att kommissionen och ordförandeskapet har arbetat mycket hårt på PNR-området under de senaste månaderna.

Den nuvarande situationen ser ut på följande sätt. Den 21 september informerade kommissionen rådet om EU-politiken om överföring av passageraruppgifter till tredjeländer. Man presenterade även tre utkast till förhandlingsmandat för slutförandet av avtal med Kanada, USA och Australien – alla tre med identiskt innehåll.

Rådet höll därför diskussioner direkt den 7 oktober om dessa utkast – metod och val av tidpunkt för de tre mandaten – och beslutade att alla tre mandaten faktiskt skulle ha identiskt innehåll, att rådet skulle godkänna dem samtidigt, att de skulle påbörjas samtidigt och att förhandlingarna med USA, Kanada och Australien skulle inledas senast i december i år.

När man tittar på innehållet i mandaten och i PNR-avtalet är rådet medvetet om att det viktigaste med dessa tre avtal är att garantera en tillräckligt hög uppgiftsskyddsnivå. Enligt min mening måste vi även tillförsäkra våra utländska partner att deras personuppgifter har tillräckligt skydd. Vi har faktiskt alltid krävt detta när vi ingår avtal med andra länder. EU har alltid fokuserat på detta, även i tidigare avtal med länder.

Jag vill faktiskt påpeka att ett av dessa tidigare avtal – avtalet med Australien – en gång beskrevs som årets mest skyddsvänliga avtal. Jag anser därför att Europaparlamentet har rätt när man inför stränga uppgiftsskyddskrav. Rådet kommer därför att se till att uppgiftsskyddskraven respekteras även i fortsättningen och kommer helt klart också att se till att i synnerhet proportionalitetsprincipen alltid respekteras för att förhindra eventuella brott mot rätten att skydda privatlivet.

I texten om förhandlingsmandaten har rådet därför också framhävt betydelsen av artiklarna 7 och 8 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. I mandaten fastslås även lagringstider och åtkomsttid till PNR-uppgifter som är proportionella och begränsade.

Detta krav har belysts ytterligare genom att ta hänsyn till de olika sätt på vilka PNR-uppgifter kan användas. Bakåtgående uppgifter kan endast användas reaktivt, nuvarande uppgifter kan användas i realtid och riskprofiler utarbetas i synnerhet för att användas proaktivt.

I fråga om riskmodellerna är vi medvetna om att Europaparlamentet är mycket oroat över en sådan ”profilering”. Kommissionen kommer därför i sitt förslag att klargöra i detalj exakt vad som avses med ”profilering”. Dessutom kommer ordförandeskapet att se till att riskbedömning aldrig kan resultera i stigmatisering av personer av viss etnisk härkomst.

Jag vill lägga till två kommentarer i min korta inledning: 1) PNR-uppgifter får faktiskt endast användas av flygbolagen och därmed inte av medlemsstaternas myndigheter själva, och självklart kräver flygbolagens användning tillstånd från EU. 2) Ordförandeskapet är också medvetet om den betydelse parlamentet lägger vid det allmänna avtalet mellan EU och USA på området för uppgiftsskydd. Jag vill i det här sammanhanget hänvisa till den debatt ni just har haft här i kammaren med min kollega justitieministern.

I denna korta inledning vill jag tydliggöra att samtidigt som dessa PNR-uppgifter är en verklig prioritering för rådet, kommer rådet också att ta största hänsyn till parlamentets berättigade oro när det handlar om att finna en bra jämvikt mellan privatlivet och säkerheten som alltid krävs. Jag tror verkligen att den senaste tidens händelser och hot fortsätter att tvinga oss att inte blunda för fakta. Fru talman, jag står självklart till parlamentets förfogande när som helst – inte bara i dag utan även under de kommande veckorna – för att fortsätta debatten om PNR-uppgifter och mandaten.

  Cecilia Malmström, ledamot av kommissionen. – (EN) Fru talman! Den 21 september utfärdade kommissionen ett förslagspaket om utbytet av passageraruppgifter med tredjeländer, och det består av ett meddelande om EU:s yttre strategi för passageraruppgifter med vissa principer som ni krävde i er resolution från maj tidigare i år. Där fanns också tre rekommendationer om förhandling av direktiv för nya PNR-avtal med Kanada, Australien och USA. Jag skulle vilja tacka författarna till majresolutionen för det utmärkta lagarbete vi har haft och det mycket konstruktiva samarbetet kring det här ärendet och ert konstruktiva sätt att finna lösningar som leder oss framåt inom den nya institutionella ramen.

Målet med meddelandet är att för första gången införa ett antal kriterier och principer som guidar oss i våra externa förbindelser som gäller PNR. Vi kan använda detta som en metod för att kommunicera med tredjeländer, men vi kan även definiera vår egen politik med den. Syftet med meddelandet är förstås att försöka uppnå sammanhållning med det europeiska PNR som kommer att presenteras i ett senare skede.

Direktivet har inte godkänts, det vill säga mandatet har inte godkänts av rådet ännu, men mandaten följer förstås strukturen i det allmänna meddelandet.

Frågan om profilering togs även upp av det belgiska ordförandeskapet. Riskbedömning är en fråga som jag vet dyker upp mycket ofta i diskussionerna, och därför har jag valt att ta upp den direkt. Begreppet profilering definieras i sig inte av något rättsligt instrument, men det innebär inte att vi inte har lagar om det. Instrumenten kring uppgiftsskydd tar upp det, men kallar det ”förbud för datoriserad behandling”, vilket innebär att EU:s lagstiftning om uppgiftsskydd förhindrar personer från att underkastas beslut som ger upphov rättsliga följder som rör honom eller henne eller som avsevärt påverkar honom eller henne och som uteslutande bygger på datoriserad behandling av uppgifter. Det är inte förbjudet att behandla uppgifter på datoriserad väg, men beslut som rättsligt påverkar personer får inte fattas på datoriserad väg.

PNR-meddelandet framhäver dessa principer och föreskriver verkningsfulla och effektiva åtgärder för att trygga intresset för personer som berörs av uppgifterna. I synnerhet datoriserade beslut ska verifieras av en människa, och personen som berörs av uppgifterna ska få möjlighet att framföra sin åsikt. Detta innebär att det slutliga beslutet kring en person aldrig kan fattas helt på datoriserad väg. På detta sätt eftersträvas i meddelandet att behandlingen av uppgifter inte går längre än vad som är lagligt och att processerna uppfyller de grundläggande rättigheterna, inklusive våra nuvarande bestämmelser om uppgiftsskydd.

Ni har också begärt att kommissionen ska klargöra nuläget för bilaterala avtal och samförståndsavtal som gäller programmet för viseringsundantag. Jag ska försöka ge er lite mer information om detta. I augusti 2007 antog USA genomföranderekommendationer i ”9/11 Commission Act”, och ett avsnitt av denna omfattar moderniseringen av programmet för viseringsundantag. Villkoren i denna lag påverkar alla EU-medlemmar oberoende av om de ingår i programmet för viseringsundantag eller inte.

I EU ledde denna lag till en tvåspårig strategi som avtalades av rådet i mars 2008. EU-spåret handlar om förhandlingarna mellan EU och USA när det gäller villkor för tillträde till USA och inte minst till programmet för viseringsundantag. Detta hamnar inom EU:s behörighetsområde – återförande till hemlandet av egna medborgare, ökad resehandlingssäkerhet och flygplatssäkerhet. Detta resulterade i ett avtal mellan EU och USA som bekräftar att EU uppfyller dessa villkor.

Vi hade också det bilaterala spåret: bilaterala förhandlingar mellan EU och mellan USA och medlemsstaterna för att uppfylla USA:s villkor för tillträde till programmet för viseringsundantag som hamnar inom medlemsstaternas behörighetsområde i motsats till EU:s behörighetsområde. Det gäller samarbete med USA om allvarlig brottslighet, initiativ mot terrorism och informationsutbyte på dessa områden.

Inom ramen för detta bilaterala spår skrev ett antal medlemsstater inledningsvis under ett samförståndsavtal med USA. Detta avtal var inte i sig avsett att utgöra en rättslig grund för utbyte av uppgifter. Medlemsstaterna bekräftade parternas vilja att förhandla fram avtal om passageraruppgifter, kontrollinformation om kända eller misstänkta terrorister, information för att bekämpa terrorism och allvarlig brottslighet samt frågor som rör information, migration och gränssäkerhet.

Enligt den information som kommissionen nyligen har samlat in från medlemsstaterna har åtta medlemsstater skrivit under ett sådant samförståndsavtal med USA.

Efter undertecknandet av dessa avtal har USA och vissa medlemsstater förhandlat om två typer av avtal. För det första avtal om att utöka samarbetet för att förhindra och bekämpa allvarlig brottslighet. Detta gäller samarbete om matchning av fingeravtryck och DNA-prov. Fjorton medlemsstater har identiska avtal med USA.

För det andra avtal om utbyte av kontrollinformation om kända eller misstänkta terrorister. Detta gäller utbyte av specifik information om personer som är misstänkta eller kända terrorister, nämligen deras fullständiga namn, födelsedatum, pass och medborgarskap. Tio medlemsstater har sådana avtal. Men låt mig tillägga att inget av dessa bilaterala avtal omfattar PNR-uppgifter. Utbytet av PNR-uppgifter sker endast inom ramen för avtalet mellan EU och USA.

Efter ikraftträdandet av Lissabonfördraget och avskaffandet av den tidigare pelarstrukturen hamnar alla villkor för USA:s program för viseringsundantag inom EU:s behörighetsområde. Kommissionen håller just nu på att utvärdera om den tvåspåriga strategin som avtalades 2008 bör uppdateras efter ikraftträdandet av Lissabonfördraget. Jag kommer förstås att hålla er helt informerade om detta.

Parlamentets resolution hänvisar även till samarbetet mellan EU och USA om system med en enda flygsäkerhetskontroll. Detta är vice ordförande Siim Kallas ansvarsområde – han är kommissionsledamot med ansvar för transport. Han har bedrivit förhandlingar med USA:s transportsäkerhetsförvaltning för att undanta passagerare från USA att kontrolleras på nytt på flygplatser i EU. Detta borde förbättra effektiviteten på flygplatser i EU utan att äventyra säkerheten. Vice ordförande Siim Kallas har hållit parlamentets utskott för transport och turism informerat om dessa frågor.

Det är viktigt att understryka att den här frågan är mycket olik PNR. Samarbetet om system med en enda flygsäkerhetskontroll handlar inte om överföring av personuppgifter och berör inte informationsbehandling angående jakten på misstänkta brottslingar eller terrorister, så vi kommer inte att ta upp det som sådant i PNR-förhandlingarna.

Avslutningsvis – och jag är ledsen att mitt anförande är lite långt, men jag anser att detta måste klargöras – vill jag gärna påpeka att rådet kommer att godkänna förhandlingsmandaten inom kort, precis som ordföranden för det belgiska ordförandeskapet sade. Jag kommer som alltid att hålla er informerade om framstegen i alla förhandlingsskeden. Det har redan beslutats att vi kommer att genomföra förhandlingarna parallellt med alla tre länderna, men de kommer inte nödvändigtvis att slutföras samtidigt.

Jag vet att detta är av särskilt intresse för parlamentet, och jag står därför till ert förfogande för att diskutera detta nu och med relevanta utskott och med andra ledamöter när helst ni så önskar.

  Axel Voss, för PPE-gruppen. – (DE) Fru talman! Morgondagens omröstning om passageraruppgifter hade inte varit nödvändig om vi här i parlamentet hade tagits mer på allvar och fått bättre information av kommissionen och rådet när det handlar om att överlämna uppgifter från EU och dess medlemsstater till tredjeländer efter Swift-beslutet. Om de interinstitutionella förbindelserna fortsätter på det här sättet finns det risk för att vi hamnar i samma psykologiska situation med USA i fråga om PNR som var fallet med Swift. Det vill ingen, och jag anser också att det vore mycket farligt. Trots det måste vi ändå anstränga oss för att lösa detta.

I själva verket anser jag att det här saknas en tydlig princip för vilket utbyte av uppgifter som krävs för att förhindra terrorism. Då kan vi anta en ståndpunkt mot bakgrund av det. Först Swift, sedan PNR, sedan kom samförståndsavtalet med åtkomst till nationella databaser, därefter ett ramavtal med USA, sedan ändringsförslaget till vår egen ändringsakt om uppgiftsskydd och nu vill vi etablera det här programmet med en enda säkerhetskontroll – det ser ut som ett lappverk i mina ögon.

Dessutom måste vi klargöra eller ta reda på en gång för alla vilka uppgifter USA faktiskt behöver för att förebygga terrorism liksom hur vi kan medverka till detta och få det att fungera. Det vi har sett hittills är en slags salamitaktik, och det är skadligt.

Jag vet att det har förekommit ett uppehåll som en följd av Lissabonfördragets ikraftträdande, men det är ännu mer skadligt för oss om rådet och kommissionen inte håller oss informerade om dessa processer.

Jag ber därför företrädarna för rådet och kommissionen om fem saker. För det första vill jag att ni utvecklar en förnuftig princip som allsidigt och slutgiltigt anger vad uppgiftsutbyte i syfte att bekämpa terrorism innebär. Jag ber er också att skapa sammanhållning i EU om frågor som rör överföring av uppgifter och inte dela upp detta i nationella och europeiska frågor. Jag begär också att behörigheten för beslut i dessa frågor fastställs på en allmän europeisk nivå samt möjligheten att ta hänsyn till vad vi föredrar för att slutföra PNR-avtalen med Kanada och Australien. Slutligen önskar jag att processen påskyndas, eftersom terrorister ständigt avslöjar var vår säkerhet brister – precis som i fallet om godstransporter.

  Birgit Sippel, för S&D-gruppen. – (DE) Fru talman! I en globaliserad värld är terrorism och brottslighet tyvärr också globalt organiserade, och därför vet vi att vi behöver samarbeta internationellt och utbyta uppgifter. Jag är mycket nöjd med att höra att både kommissionen och rådet anser att medborgarrättigheter och uppgiftsskydd är frågor som ska beviljas mycket hög prioritet. Men det innebär inte att parlamentet kan vila på sina lagrar, eftersom frågor som lagringstider, uppgiftsvolymer och ändamålsbegränsning liksom kontroller och vilka skyddsklausuler som faktiskt kan genomföras på området för uppgiftsskydd kommer att förbli kritiska punkter. På detta känsliga område behöver vi inte blindkontroller, utan mer förtroende.

Villkoren för uppgiftsutbytet måste därför fastställas på en särskilt hög nivå, eftersom det inte är bara fråga om specifika avtal med Australien och USA. Fler andra länder som Korea och Indien vill också redan ha PNR-avtal med oss. Av denna anledning är det mycket viktigt att vi bygger särskilt höga säkerhetsnormer just nu. Samma sak gäller överföring av uppgifter till tredjeländer. Här måste vi åter mycket noga undersöka de villkor vi vill införliva.

Samtidigt när vi diskuterar PNR-uppgifter måste vi också se längre än till detta. Vad är syftet med att hålla uppgiftsvolymen så liten som möjligt när vi förhandlar om PNR, om USA som motdrag tillkännager att det önskar att inte bara påföra en inträdesavgift utan också samla in ytterligare uppgifter från passagerare?

Vi har också ett problem inom EU. Vad är syftet med att avtala om högsta möjliga normer och försöka begränsa uppgiftsvolymer om vi samtidigt ingår bilaterala avtal utan vi känner till deras innehåll och säkerhetsnormer? Cecilia Malmström har sagt att detta inte handlar om PNR-uppgifter, utan snarare att alla uppgifter som samlas in uppenbarligen ska användas för att bekämpa terrorism och brottslighet. Jag skulle därför vilja avsluta genom att lägga fram ytterligare en begäran. Det vi behöver är inte bara bra bestämmelser om individuella åtgärder, utan också slutligen övergripande granska alla åtgärder, alla uppgifter som överförs av EU och medlemsstaterna. Vi måste vara helt tydliga med detta. Vi kommer aldrig att uppnå hundraprocentig säkerhet, hur många åtgärder vi än vidtar och hur mycket uppgifter vi än samlar in. Det är något vi måste försona oss med.

  Sophia in 't Veld, för ALDE-gruppen. – (EN) Fru talman! Jag skulle vilja tacka kommissionsledamoten och ministern för deras presentationer. Jag välkomnar den mycket samarbetsvilliga inställningen från kommissionen och rådet. Vi har haft exempel tidigare då samarbetet var mindre förtroligt. Jag anser att detta exempel visar att om de tre huvudinstitutionerna kan ingå ett avtal, kan vi inta en gemensam position för 500 miljoner invånare – och det är en mycket kraftfull röst.

Resolutionen har lagts fram gemensamt av sex politiska grupper, vilket innebär att parlamentet sänder en mycket stark politisk signal. Jag vill även tacka alla skuggföredragande från andra grupper för deras mycket goda samarbete. Det finns en punkt som kommissionsledamoten och ministern inte tog upp i sina presentationer. Frågan om proportionalitet och nödvändighet. Både rådet och kommissionen hävdar fortfarande att den massiva – inte ad hoc – insamlingen och lagringen av PNR-uppgifter är nödvändig och proportionell med hänsyn till kampen mot terrorism. Jag är villig att tro dem, men detta krav måste vara motiverat. Vi behöver bevis på nödvändigheten, bevis på proportionaliteten. Varför? Proportionalitetstestet är inte ett politiskt test, utan ett rättsligt test.

Europeiska uppgiftsskyddslagar kräver att insamlingen och lagringen av uppgifter är proportionell och nödvändig. Detta är inte något vi kan komma överens om politiskt, utan något som måste bevisas i domstol. Om någon går till domstol och domstolen beslutar att dessa avtal inte är vattentäta kommer vi att framstå som idioter. Europaparlamentet kan inte uppmanas att stödja något som är öppet för rättsliga invändningar. Det är huvudfrågan.

Det finns andra saker som måste klargöras. Det gläder mig att höra att kommissionen granskar profileringsfrågan, men jag tror att vi behöver ytterligare diskussioner om det. Vissa medlemsstater föreslår en tidsfristklausul. Jag skulle förstås helhjärtat stödja det. Jag hoppas att rådet bestämmer sig för att införa en sådan. Slutligen hänvisar Europeiska kommissionen till goda förbindelser med tredjeländer, men dessa avtal kan inte ses som instrument för internationell diplomati. De är instrument för internationellt samarbete för upprätthållande av lag och ordning och för att skydda medborgerliga fri- och rättigheter och rättsordningen. Vi måste göra det rätt nu, för vi förhandlar inte bara med USA, Kanada och Australien, utan skapar även en mall och exempel för avtal med andra länder.

  Jan Philipp Albrecht, för Verts/ALE-gruppen. – (DE) Fru talman, fru Malmström, mina damer och herrar! Vi kommer från parlamentets sida i morgon att godkänna en gemensam resolution som än en gång understryker vår oro när det gäller utbyte av passageraruppgifter. Varför kommer vi att göra det? Vi kommer att göra det eftersom vi har kritiserat olika punkter i flera år, men vi har känslan av att inte tillräcklig uppmärksamhet har riktats mot dem i de nuvarande förhandlingarna och för att det är viktigt för oss att man tar hänsyn till denna kritik från början så att avtalet åtminstone har chansen att slutligen få godkännande här i parlamentet.

Det finns tre huvudsakliga kritikpunkter, och Axel Voss har redan nämnt några av dem. För det första är det viktigt och nödvändigt att förstå att vi vill ha en gemensam europeisk ståndpunkt och inte olika uppgiftsutbytesåtgärder med olika bestämmelser om uppgiftsskydd. Det är därför viktigt att klargöra att en enhetlig lösning bör tas fram för detta med de avtalsslutande parterna på europeisk nivå.

För det andra – och detta är ännu viktigare – är allt detta öppet och i överensstämmelse med den rättsliga grunden i fördragen. Från parlamentets sida har vi klargjort många gånger att vi avvisar användningen av passageraruppgifter i profileringssyften och att långa lagringstider är oförenliga med författningsrätten. För oss innebär det att den proaktiva och reaktiva användningen av passageraruppgifter i själva verket är utesluten som principiell fråga. Detta måste klargöras i mandatet och även i förhandlingarna för att det slutligen ska vara möjligt för parlamentet att ge sitt godkännande.

  Philip Bradbourn, för ECR-gruppen. – (EN) Fru talman! PNR är, som man har erkänt, ett viktigt instrument för den nationella säkerheten. Det är en viktig beståndsdel i kampen om att skydda oss, inte bara i luften utan även på marken. Men PNR får endast vara ett instrument för att bekämpa terrorism. Det får inte bli ett fritt tillstånd för lagring av uppgifter av regeringar eller deras organ.

Därför måste vi överväga noga hur vi ska tillåta åtkomst till dessa uppgifter och varför – inte bara till vilket land utan till vilka organ. Vilka fördelar har vi av att de får åtkomst till det? Hur skyddas det av dem, och, viktigast av allt, hur kan vi vara säkra på att det förblir så? Vi måste också vara säkra på att alla arrangemang med tredjeländer är ömsesidiga så att vi också kan dra fördel av det. PNR är ett viktigt vapen för att se till att vi skyddar oss själva mot terrorism, men det är inte det enda vapnet. Pragmatism och proportionalitet bör vara avgörande i alla beslut vi fattar i parlamentet. Det gäller även frågan om passageraruppgifter.

  Rui Tavares, för GUE/NGL-gruppen. – (PT) När vi diskuterar avtalet om passageraruppgifter (PNR) kommer vi alla ihåg vad som hände i fallet med Swift. Det har redan dykt upp flera gånger i den här debatten. Fallet med Swift var avslöjande. Vi kan vara oeniga om själva Swift, och vi röstade helt säkert olika här i kammaren, men vi är alla överens om en sak: vi har lärt oss en hel del om vad man ska göra och vad man inte ska göra.

När det gäller vad man ska göra lärde vi oss att parlamentet måste uttrycka sig mycket bestämt när det försvarar rätten till privatliv för 500 miljoner invånare. Den här gången har vi dessutom sex politiska grupper som gemensamt skriver en resolution, vilket innebär att vi har för avsikt att använda parlamentets röst på ett tydligare och mer enat sätt.

Men vi vet också mycket om vad vi inte ska göra. I det här skedet av förhandlingarna om PNR kan vi fortfarande använda det vi har lärt oss. Det är klart att rådet bör förbereda sitt mandat som vi ska läsa mycket noga, kommissionen bör leda förhandlingarna, eftersom den är förhandlaren, och parlamentet bör få sista ordet. Men samtidigt har vi lärt oss mycket mer än så. Det är uppenbart att parlamentet ska hållas informerat i alla skeden, men i den här situationen vädjar jag direkt till kommissionen. Kommissionen kan även acceptera parlamentets idéer under processens gång. Med Swift minns jag exempelvis att det var parlamentets idé att ha en övervakare i Washington. Under den här processens gång kommer parlamentet säkert att få många idéer som bör inkluderas i förhandlingarna, självklart utan att trampa på kommissionens företrädesrätt, men faktum är att parlamentet kommer att få sista ordet, i praktiken och rättsligt, i denna förhandling, och det kommer helt säkert att utnyttja det.

Det finns också en sak som jag anser att vi inte bör glömma i den här processen – men som vi ibland glömmer – nämligen att dessa uppgifter är personuppgifter. Det innebär att vi hanterar lånade uppgifter som tillhör allmänheten som vi säger i vår resolution när vi talar om begreppet informationsmässigt självbestämmande. Det innebär att de vid alla tidpunkter i denna process och vid användning av sådana uppgifter i framtiden kommer att ha direkt åtkomst till vad man gör med deras uppgifter.

  Jaroslav Paška, för EFD-gruppen. – (SK) För närvarande överförs personuppgifter om våra medborgare till USA mot bakgrund av olika avtal. Av dessa är det framför allt de bilaterala avtalen och samförståndsavtalet som har ingåtts mellan vissa medlemsstater och USA som ger upphov till stor oro om brott mot de europeiska medborgarnas uppgiftsskyddsrättigheter.

Det är därför bra att Europeiska kommissionen har vänt sig till Europeiska rådet med en begäran om att inleda samtal mellan EU och USA om att skapa ett nytt ramavtal om överföring och bearbetning av personuppgifter i syfte att förhindra, utreda, upptäcka eller åtala brott inom ramprogrammet om polissamarbete och straffrättsligt samarbete.

Fru kommissionsledamot, i förhandlingarna med våra amerikanska vänner måste vi dock insistera på att det nya ramavtalet är väl avvägt och korrekt när det gäller rättigheterna för EU-medborgare på området för skydd av personuppgifter. Det vore också bra om det nya ramavtalet kunde medföra en ändring av de nuvarande bilaterala avtalen som är felaktiga och som i många fall kränker våra medborgares rättigheter för skydd av personuppgifter.

  Daniël van der Stoep (NI). – (NL) Fru talman! Det nederländska Frihetspartiet (PVV) stöder i hög grad åtgärder som kan bidra till att bekämpa terrorism och i synnerhet islamisk terrorism. PVV lägger också stor vikt vid att skydda privatlivet för nederländska medborgare och anser att i de fall där dessa intressen kolliderar att de noga måste vägas mot varandra.

USA kan få vissa passageraruppgifter från oss, men på tre villkor. Det första är att dessa uppgifter endast används i kampen mot terrorism. Det andra är ömsesidighet. Amerikanska flygbolag måste också se till att europeiska myndigheter får dessa uppgifter, precis som tvärtom. Uppgifterna ska inte tillhandahållas till ett europeiskt organ, utan till myndigheterna i den europeiska medlemsstat som är flygplanets transit- eller slutdestination.

Det tredje villkoret är att de uppgifter som överförs inte är diskriminerande. USA och därigenom även europeiska länder kan begära alla uppgifter som har lämnats frivilligt av passagerare. Jag understryker ordet ”frivilligt”. Uppgifter om religion, ideologi, adress, telefonnummer, kreditkortsnummer och uppgifter från en persons pass får tillhandahållas, men mitt parti anser att uppgifter som inte tillhandahålls frivilligt av passagerare som uppgifter om sexualitet, etnisk härkomst eller funktionshinder inte måste tillhandahållas.

Jag vill också upprepa varför dessa åtgärder är nödvändiga. Det är uppenbart att de inte behövs för att bekämpa kristen eller buddistisk terrorism. Tyvärr är dessa åtgärder nödvändiga på grund av det hot mot den fria världen som islam utgör. Det är på tiden att ledamöterna i parlamentet nu äntligen fattar detta.

  Agustín Díaz de Mera García Consuegra (PPE). – (ES) Fru talman! Frihet och säkerhet är nödvändiga faktorer för genomförande av alla nuvarande demokratiska rättsliga strukturer, i vilka frihet använder säkerhet som det högst värderade skyddsinstrumentet.

Överföringen av passageraruppgifter (PNR) till tredjeländer är en viktig faktor i den transnationella kampen mot terrorism och organiserad brottslighet. Den bör baseras på ytterst noggrann överensstämmelse med EU:s regler om skydd av personuppgifter i enlighet med artiklarna 7 och 8 i stadgan om de grundläggande rättigheterna och artikel 16 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Av den anledningen måste vi välkomna meddelandet från kommissionen om den globala strategin för överföring av PNR-uppgifter till tredjeländer och dess rekommendationer att rådet godkänner inledningen av förhandlingar på det här området med Australien, Kanada och USA, eftersom båda instrumenten tar upp parlamentets oro om säkerhet, försvar av grundläggande rättigheter och skydd av personuppgifter.

Men man bör påpeka att PNR-uppgifter inte kan användas för profilering. Därför har kommissionen försökt klargöra – på ett lyckat sätt enligt min mening – skillnaderna mellan uttrycken ”riskbedömning” och ”profilering” som jag nämnde tidigare.

Dessutom sade kommissionsledamoten att kontroller inte ska vara datoriserade utan i stället ska utföras av människor. Nåja, vi får se vad som händer.

Vi behöver ett enkelt, allmänt och rättsligt bindande avtal för att skydda personuppgifter. Detta avtal på toppnivå måste genomföras genom sektorsvisa avtal för att bekämpa terrorism och organiserad brottslighet.

När det gäller behovet är det uppenbart. När det gäller proportionaliteten måste det i samtliga fall vara ett omistligt krav.

  Juan Fernando López Aguilar (S&D). – (ES) Fru talman! Jag ansluter mig till dem i parlamentet som har gett sitt stöd till användbarheten och lägligheten för denna rekommendation från kommissionen till rådet för att förhandla om att upprätta ett ramavtal för överföring av uppgifter och för skydd av personuppgifter mellan USA och EU. Jag vill även uttrycka mitt stöd för en tillmötesgående strategi så att detta ramavtal inte bara omfattar alla framtida avtal om överföring av uppgifter mellan EU och USA, utan även bilaterala avtal mellan USA och alla medlemsstater inom ramen för polissamarbete och straffrättsligt samarbete.

För det andra vill jag ansluta mig till dem i parlamentet som har uttryckt beklagande och förkastande av de åtgärder som har antagits av USA:s myndigheter om att införa förvaltningsavgifter enligt Travel Promotion Act [rättsakt om främjande av resande], vilket därigenom ökar resekostnaderna och följaktligen människors rörlighet genom det elektroniska systemet för resetillstånd.

I praktiken innefattar detta en skatt och återinförande av visum utöver uteslutandet av viseringsundantag för Rumänien, Polen, Bulgarien och Cypern och innebär därför ett system i två delar och dubbla normer i behandlingen av medlemsstaterna. Vi uppmanar därför kommissionen att som prioritering uttrycka sitt avvisande av dessa åtgärder och också överväga möjligheten att besvara detta.

För det tredje skulle jag dock vilja säga att betydelsen av passageraruppgifter och det rättsliga avtalet mellan EU och USA ligger just i det faktum att de måste kombinera dataskydd med datautbyte och därför garantera principerna som finns i parlamentets resolutioner och som kommer att finnas i den resolution som vi godkänner i morgon: behovet att stärka proportionalitetsprincipen och nödvändighetsprincipen, minimeringen av onödiga uppgifter och förstås ändamålsbegränsningen. Dessa principer säkerställer att det finns en balans mellan frihet och säkerhet, eftersom frihet är ett av parlamentets åtaganden. Säkerhet är dock ett av EU:s mål nu, som kommissionsledamoten själv medgav.

Vi uppmanar därför er att införliva detta åtagande om att stärka garantin för privatlivet och grundläggande mänskliga rättigheter i framtida flygsäkerhetsåtgärder, i uppgiftsskydd för passageraruppgifter, i granskningen av säkerhetskontroller och i den nuvarande debatten om att införa kroppsskanner på flygplatser.

  Judith Sargentini (Verts/ALE). – (NL) Fru talman! Vi är väl medvetna om att vi alltid på något sätt springer bakom samhället. Utvecklingen äger rum, och politiken och lagstiftningen följer efter. Det faktum att formatet nu omfattar att kravet på medborgerliga rättigheter övervakas av ett avtal om passageraruppgifter (PNR) är mycket känsligt, men det visar att vi fortfarande springer bakom utvecklingen. Den föregående debatten om ramavtal om uppgiftsskydd var ytterligare en illustration av detta.

Jag oroar mig inte över att denna lista som ser bra ut nu existerar och används, utan min oro gäller i stället bevarandet av olika bilaterala avtal mellan medlemsstaterna och andra länder. Jag vill därför fråga Annemie Turtelboom i rådet om hon kan garantera att dessa definitivt är förbi? Jag vill råda förhandlarna att ta europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna med sig i bokform, lägga dessa grundläggande rättigheter bredvid sig på bordet när de inleder förhandlingarna och sedan regelbundet hänvisa till dem.

  Marie-Christine Vergiat (GUE/NGL). – (FR) Fru talman! Vi får ännu en gång frågan om ett avtal om uppgiftsskydd när det gäller uppgifter om Europas medborgare som överförs till Förenta staterna, något som även gäller Kanada och Australien. Här i parlamentet är vi alla mycket engagerade i våra medborgares säkerhet; det är inte det som debatten handlar om.

Visst har våra medborgare rätt till säkerhet, men de gäller inom alla områden, däribland rättssäkerheten. Vi vet dock att många av de skyddsåtgärder som alla medborgare har rätt till har äventyrats, särskilt under förevändning att bekämpa terrorism, och att kvantiteten alldeles för ofta har betonats på bekostnad av kvaliteten.

Jag vill gratulera vår föredragande till det arbete som hon har utfört. Hon har slagit in på rätt väg, särskilt när hon har betonat frågorna om nödvändighet och proportionalitet. Jag vill gärna lägga till frågan om ömsesidighet. När det gäller försvar av mänskliga rättigheter är emellertid Förenta staterna långt ifrån att vara någon förebild; vi vet att europeiska medborgare inte åtnjuter samma skydd där som i Europa och att vissa av dem regelbundet är utsatta för vad jag skulle kalla administrativa trakasserier, och vad ännu värre är, misstänks för att vara terrorister. Vad betyder detta? Och ännu värre, vad kommer att hända med garantierna när uppgifterna, i syfte att förebygga terrorism, har överförts till tredjeländer?

Vi vet att 80 procent av dessa uppgifter redan har kommit till Förenta staterna. De uttalanden som jag har hört är tyvärr långt ifrån lugnande.

  Monika Flašíková Beňová (S&D). – (SK) Den europeiska strategin för tillhandahållande av uppgifter om resenärer är ett viktigt steg mot att harmonisera lagstiftningen på detta område. Förekomsten av ett antal parallella lagstiftningsinitiativ visar att det behövs konsekvens. Det måste emellertid sägas att denna strategi har ett antal brister, särskilt inom området personuppgiftsskydd, något som har nämnts här flera gånger.

I kommissionens dokument som publicerades i september kritiserades också Europeiska datatillsynsmannen. Jag håller med om den del av kritiken som har att göra med nödvändigheten av att begära en särskild sorts uppgifter och tillstånd till att begära in sådana. Jag anser att vi tydligt måste begränsa möjligheten att använda uppgifter för att skapa profiler och göra riskbedömningar.

Det borde vara högre krav på att få handha sådana uppgifter än vad som anges i den faktiska texten, och vi måste på ett bättre sätt specificera hur vi ska förhindra missbruk av detta.

Jag vill nämna ett par exempel från andra avtal, däribland ett avtal mellan EU och Förenta staterna om tillhandahållande av passageraruppgifter till Förenta staternas tull- och gränsskyddsmyndighet. I avtalet innefattas en kontroversiell jämförelse mellan dessa uppgifter och uppgifter från databaser om invandrare. Jag vet inte, men jag anser inte att något sådant är förenligt med överenskommelsens syfte, vilket är att bekämpa terrorism och allvarliga brott.

Det kommer därför att bli viktigt för oss att undvika sådana kontroversiella misstag när vi formulerar avtal i framtiden, och jag hoppas att kommissionen kommer att lyckas med detta. Vi kan definitivt inte betrakta det nuvarande dokumentet som tillfredsställande, särskilt inte inom området personuppgiftsskydd.

  Salvatore Iacolino (PPE). – (IT) Fru talman, herr minister, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Efter att ha lyssnat på mina kollegers viktiga bidrag råder inte längre något tvivel om att vi får stark stimulans från parlamentet för att så snabbt som möjligt komma till klarhet med hur detta ramavtal om passageraruppgifter ska definieras.

Med utgångspunkt i att det för närvarande inte finns någon homogen ramlagstiftning i kraft – och detta står verkligen i skarp kontrast till såväl det verkliga som det uppfattade behovet att bekämpa terrorism med aggressiva, robusta åtgärder och att balansera mellan respekt för privatlivet och säkerheten – måste man beakta att åtgärder som garanterar säkerhet kan förverkligas på ett effektivt sätt genom internationellt samarbete. Samtidigt, vilket vi för en tid sedan såg i parlamentet när vi godkände Swift-projektet, måste vi verkligen hålla rådets förhandlingsmandat i minnet, men också de betydande bidrag som parlamentet kommer att lämna i ett sammanhang där bekämpandet av illegal invandring kan säkerställas genom ramavtalet.

  Petru Constantin Luhan (PPE). – (RO) Vid en tid som kännetecknas av stor rörlighet kan vi inte åtnjuta säkerhet utan ett effektivt utbyte av uppgifter. Det är vår skyldighet att skydda våra medborgare mot terroristattacker och organiserad brottslighet. Icke desto mindre måste vi hitta en balans mellan säkerhet och respekt för privatlivet. Jag välkomnar att Europaparlamentets resolution betonar att PNR-uppgifter inte ska kunna användas för profilering. Jag anser att partnerskapet mellan Förenta staterna, Kanada och Australien å ena sidan och Europeiska unionen å andra sidan kan utgöra en idealisk situation för att bekämpa terrorism och organiserad brottslighet.

Jag tror att båda sidorna först och främst behöver hitta en gemensam grund för förståelse för vad det innebär att uppnå detta mål. Vi måste hålla i minnet att den europeiska mentaliteten innebär att man fäster stor vikt vid respekten för privatlivet. EU kan inte ge sitt medgivande till detta förrän alla detaljer som rör säkerheten för de uppgifter som ska överföras mellan de berörda parterna är tydliggjorda.

  Ioan Enciu (S&D). – (RO) Den strategi som föreslagits innebär ett steg framåt när det gäller hur vi ska gå tillväga med framtida överenskommelser inom detta område. Det är viktigt att upprätthålla en balans mellan skydd av privatlivet och grundläggande rättigheter och behovet att bekämpa terrorism. Om strategin tillämpas på det sätt som den presenteras kommer den att tillhandahålla fasta, verkställbara garantier att de rättigheter som EU-medborgare åtnjuter i Europeiska unionen respekteras. Som kommissionsledamot Cecilia Malmström har försäkrat oss kommer det inte att bli möjligt att genomföra profilering genom automatisk databehandling av erhållna uppgifter. Vi hoppas att så är fallet, eftersom detta var en av våra källor till oro, liksom frågan om hur länge uppgifterna får sparas.

Även om vi inte pratar om personuppgifter anser jag att det i slutändan handlar om medborgarnas rätt till privatliv. Det är därför som det måste vara möjligt för medborgare som blivit drabbade av missbruk av dessa införda uppgifter att vidta administrativa och rättsliga åtgärder. Överföring av passageraruppgifter till tredjeländer måste genomföras från fall till fall och bara med EU:s uttryckliga godkännande.

  Angelika Werthmann (NI). – (DE) Fru talman! Jag välkomnar det sätt på vilket kommissionen har lagt fram denna övergripande strategi när det gäller överföring av passageraruppgifter till tredjeländer, särskilt innan förhandlingarna med tredjeländer har inletts. Detta visar att man har lärt av tidigare metoder. Som redan har sagts många gånger när det gäller Acta och Swift är jag även i detta fall mycket oroad över standarderna för uppgiftsskydd. Icke desto mindre handlar det i detta fall huvudsakligen om att handha uppgifter med vilka myndigheterna exempelvis har för avsikt att identifiera möjliga medbrottslingar till misstänkta. Vid en första anblick är detta något helt och hållet fördelaktigt, men efter ytterligare beaktande är det mycket allvarligt att generellt misstänkliggöra europeiska medborgare på grundval av torftiga indicier. Bör vi verkligen tillhandahålla namnen och uppgifterna för detta syfte?

  Andrew Henry William Brons (NI). – (EN) Fru talman! Jag är naturligtvis inte för att Europeiska unionen över huvud taget ska ha rätt att ingå fördrag. Icke desto mindre kommer jag att sträva efter att se objektivt på de principer om PNR som fastställts i fördragen. Den strategi som valts att väga samman två på vissa sätt motstridiga behov, privatliv och säkerhet, är i grunden hälsosam. Folk har rätt att hålla detaljer om sina liv konfidentiella, men myndigheterna har inte bara en rättighet utan även en skyldighet att skydda livet på sina medborgare. Om bara terrorister och tunga brottslingar hade på sig svarta hattar och uttryckte olycksbådande gliringar skulle dessa behov kunna tillfredsställas samtidigt.

Icke desto mindre tillåter unionen sina egna ideologiska hämningar att stå i vägen för att uppnå den rätta balansen. Jag kan förstå dess motstånd mot att avslöja onödig information om människors ursprung och åsikter. En sådan hämning är hälsosam eftersom detta inte är kopplat eller ens har något samband med terrorism. Icke desto mindre, vid en tid när en oproportionerligt stor del av en viss befolkningsgrupp är inblandad i terrorism – och detta kan komma att ändras – har jag inte någon invändning mot att profilering genomförs på denna del av befolkningen.

  Cecilia Malmström, ledamot av kommissionen. – (EN) Fru talman! Terroristhotet kvarstår, och vi måste ta itu med detta. Vi har en mängd verktyg till vårt förfogande, men att utbyta och dela information är nyckeln. Vi har ett PNR-avtal. Jag har redan sett starka bevis för att PNR är grundläggande för att identifiera och förhindra terroristattacker. Vi kommer att säkerställa att dessa bevis tillhandahålls till Europaparlamentet med konkreta exempel, både från de tre länderna som vi diskuterar och från den efterföljande EU PNR, något som är nödvändigt för att ni ska kunna bedöma frågan på rätt sätt samt diskutera saken med era väljare.

Vi bör utbyta PNR, men detta bör inte göras utan regler. Vi måste ha relevant information, hålla en rak linje och ha tydliga regler. Vi behöver definiera räckvidden, bevarandetiderna, för att få en hög grad av uppgiftsskydd och möjlighet till gottgörelse för individen. Vi måste ha tydliga regler för överföring till tredjeländer, och vi måste vara proportionella. Allt detta finns i kommissionens meddelande, och det är jag mycket glad över. Även om det finns detaljer som skiljer sig åt är ert meddelande i hög grad i enlighet med detta.

Detta är de frågor som kommer att vara föremål för förhandlingar med våra tre partner, förhandlingar som kommer att bli svåra men ändå ambitiösa från vår sida. Mitt mål är att göra detta tillsammans med rådet och med EU:s tre övriga institutioner, så att institutionerna kan uppträda enat och vara en tydlig partner när det gäller detta.

Från början försökte jag införliva parlamentet och engagera mig i en öppen kommunikation med de behöriga utskotten, föredragandena, skuggföredragandena, samordnarna osv. Och jag kommer att fortsätta att göra detta. Jag åtar mig att, när förhandlingarna väl har börjat, omedelbart och under alla stadier hålla er helt och hållet och informerade, föra en öppen diskussion och lyssna till era åsikter. Även om kommissionen kommer att leda förhandlingarna är jag villig att diskutera med er, informera er och att skapa ett gott samarbete om denna fråga.

ORDFÖRANDESKAP: McMILLAN-SCOTT
Vice talman

  Annemie Turtelboom, rådets ordförande. – (NL) Herr talman! I alla händelser vill jag inleda med att säga att jag som inrikesminister vet att vi ofta har lyckats förhindra potentiella attacker genom utbyte och tolkning av information. Det är naturligtvis just detta som gör denna debatt och slutandet av ett grundligt PNR-avtal så viktigt.

Jag vet att kommissionen står inför en mycket svår uppgift så snart som mandaten har antagits av rådet. Uppgiften består i att inleda de nämnda förhandlingarna och hitta en balans mellan vad alla här vill ha – det som det råder bred konsensus om, nämligen å ena sidan personuppgiftsskydd och å andra sidan denna församlings tydliga uppfattning att vi behöver dessa PNR-uppgifter och har ett ständigt behov av information, just för att exempelvis skydda oss mot terroristattacker.

Det gläder mig emellertid att Europaparlamentet, rådet och kommissionen är på samma våglängd och strävar efter samma balans mellan uppgiftsskydd och säkerhet, för vilken vi alla bär ansvar. Jag tror att vi nu har nått den tidpunkt när vi kan anta mandaten. Efteråt kommer det svåra arbetet med själva förhandlingarna; vi måste säkerställa att vi inte avviker alltför långt från vårt mandat och att vi fortsätter att hela tiden själva definiera denna balans.

Jag vill beakta ett antal särskilda frågor, såsom uttalandet om bestämmelsen om tidsbegränsning. Det är verkligen viktigt att påpeka att detta mandat är giltigt under sju år, att det kommer att bedömas efter fyra år och att en utvidgning, om avtalet skulle ingås och även antas här, bara skulle vara möjlig efter en debatt i parlamentet, vilket jag anser logiskt. Detta är inte en riktig bestämmelse om tidsbegränsning, men den liknar på många sätt en sådan när det gäller tidsfristen och bedömningen efter fyra år.

Dessutom fastställs i rådets slutsatser helt riktigt att vi är bra underbyggda genom artiklarna 7 och 8 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna – det har verkligen kommit synpunkter angående detta – och vi måste fortsätta att garantera dessa. Det är naturligtvis viktigt för oss alla, och detta gäller även i mandatet, att ett oberoende organ upprättas till vilket individer kan överklaga om de upptäcker att deras uppgifter har använts på ett felaktigt sätt eller för andra ändamål.

Till slut – och detta är en svår punkt – frågan om profilering. Naturligtvis vill vi alla att riskbedömningar ska genomföras. Sådana kan trots allt genomföras på grundval av de uppgifter som samlats in för att möjliggöra att rätt beslut fattas. Å andra sidan är det naturligtvis nödvändigt att förhindra stigmatisering av vissa etniska grupper, även om en grupp kan ha förespråkat detta här. Jag anser att vi ska hålla oss absolut fria från etnisk stigmatisering. Jag anser att även detta är en av de grundläggande rättigheter som vi alla åtnjuter som europeiska medborgare, och särskilt i egenskap av rådets tjänstgörande ordförande vill jag säkerställa att vi inte hamnar i en sådan situation.

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i morgon, torsdagen den 11 november 2010, kl. 12.00.

Skriftliga förklaringar (artikel 149 i arbetsordningen)

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. – (LT) Parlamentet har för avsikt att stärka förfarandena för överföring av PNR-uppgifter till tredjeländer. Särskild uppmärksamhet bör ges skyddet av passagerarnas personuppgifter. Brottsbekämpande organ kan använda uppgifter som tillhandhållits av passagerare för att undersöka brott som begåtts och göra riskbedömningar. I resolutionen betonar parlamentet därför att människors rätt till information och deras rätt till privatliv måste säkerställas. Dessutom vill parlamentet att överföringen av uppgifter ska vara i enlighet med den europeiska dataskyddsstandarden. Det är mycket viktigt att införa obligatoriska standarder för skydd av personuppgifter, något som skulle garantera skyddet av de grundläggande mänskliga rättigheterna och friheterna. Oberoende regeringsinstitutioner på båda sidor om Atlanten måste vara ansvariga för tillämpningen av dessa standarder. Parlamentet ställer sig bakom kommissionens rekommendation att inleda förhandlingar för ett avtal mellan Europeiska unionen och Förenta staterna om skydd av personuppgifter när de överförs och behandlas i syfte att förhindra, undersöka, spåra eller åtala för brott, däribland terrorism. För att säkerställa ett effektivt samarbete mellan institutionerna bör kommissionen uppdatera Europaparlamentet vid varje stadium av förhandlingarna om personuppgiftsskydd.

  Ágnes Hankiss (PPE) , skriftlig. – (HU) Är EU verkligen kapabelt att ta emot underrättelseuppgifter från Förenta staterna? Resolutionsförslaget om PNR är välkommet, eftersom det försöker främja en överenskommelse mellan Förenta staterna och Europeiska unionen som grundar sig på en balans mellan säkerhet och skydd av uppgifter. Jag anser dock att det är otillräckligt på en punkt. I överenskommelsen med Viviane Reding i hennes betoning på en ömsesidighetskultur skulle jag vilja väcka frågan om vi verkligen beaktar att det är viktigt att utbytet av uppgifter är ömsesidigt. Med andra ord om vi inte bara ska ge utan även ta emot information som är relevant för att förebygga terrorism från Förenta staterna – då är det inte tillräckligt att bara skicka in en önskelista dit, utan vi behöver också i praktiken skapa eller namnge det EU-organ som har kapacitet att ta emot och behandla underrättelseuppgifter från Förenta staterna och samtidigt säkerställa att medlemsstaterna får enhetlig tillgång till informationen. Detta problem har redan aktualiserats när det gäller Swift-avtalet, enligt vilket överföringen av uppgifter om banktransaktioner bevaras, men det har inte lösts sedan dess. Det skulle ha varit bra om förslaget med eftertryck hade riktat uppmärksamhet även på denna överhängande fråga.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) De senaste åren har fler och fler grundläggande rättigheter inskränkts i terrorismbekämpningens namn. Det rationella i detta är ofta tvivelaktigt. Medan passagerare visiteras nästan inpå bara underkläderna och inte tillåts medföra nagelfiler eller deodorant i bagaget överlåts ofta fraktkontrollerna till fraktföretagen själva. Om detta förändras i framtiden måste balansen mellan frihet och säkerhet bevaras eftersom detta redan har gått förlorat när det gäller passagerarkontroller, och därigenom, när hysterin kring terrorism går över, blir kraven mer avslappnade igen.

Lika viktigt är det att fråga sig om FBI, vid fall av resa till Förenta staterna, måste veta personens namn, adress, e-postadress, kreditkortsnummer och bagagenummer och tillåtas lagra dessa uppgifter i 15 år. Om någon väcker den minsta misstanke i exempelvis Storbritannien i framtiden – inte på grund av religiös tillhörighet, där det finns en bevislig koppling till terrorism – men som är misstänkt på grund av att han eller hon flyr med kort varsel, möjligen utan bagage, och betalar kontant, bör det åtminstone, när det gäller överföringen av PNR-uppgifter och inte bara till USA, finnas en allmän rätt att klaga och vidta rättsliga åtgärder. Dessutom bör inte uppgifterna bevaras i evighet, och naturligtvis får de bara lagras för ett särskilt syfte. Om grundläggande rättigheter kränks för att tillhandahålla säkerhet måste överträdelsen vara så liten som möjligt och de drabbades rättigheter stärkas.

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. – (PT) Kommissionen har lagt fram en rad förslag när det gäller överföring av passageraruppgifter (PNR-uppgifter) till tredjeländer och även vid de inledande avtalsförhandlingarna med Australien, Kanada och USA. Upprättandet av allmänna principer för passageraruppgifter är ett av verktygen för att förhindra transnationell brottslighet och terrorism. Det väcker icke desto mindre oro när det gäller skydd av medborgerliga friheter och grundläggande rättigheter. PNR-databasen tillhandahålls genom passagerarna under reservations- och check-in-förfarandet och gör det möjligt för ansvariga myndigheter att undersöka om dessa begått brott i det förflutna, förhindra att nya brott begås och att genomföra riskanalyser. Detta säkerhetsinstrument används nu med tredjeländer, vilket leder till ett behov av att upprätta rättssäkerhet för dessa uppgifter. Förslagen är särskilt inriktade på sätten att överföra PNR, standarder för att övervaka att PNR-avtalet genomförs på ett korrekt sätt och på dess ömsesidighet. Parlamentet stöder kommissionens rekommendationer och yttrandet från datatillsynsmannen, samtidigt som det betonar att passagerarnas privatliv inte får kränkas och att dessa uppgifter endast får användas för det som de är avsedda för.

  Georgios Toussas (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Det gemensamma resolutionsförslaget visar ännu en gång att Europaparlamentet, som alla andra EU-institutioner, utgör ett allvarligt hot för gräsrötternas friheter och demokratiska rättigheter. I resolutionen används terrorism som svepskäl och ”behovet av att samarbeta mot terrorism” mellan EU och Förenta staterna för att berättiga att man för register över alla passagerare som reser från EU till Förenta staterna, Kanada och Australien. Tomt prat om så kallat garanterat skydd av personliga uppgifter är Europaparlamentets ursäkt för att godkänna att ett avtal sluts mellan EU och Förenta staterna om passagerarregister, något som parlamentet hypotetiskt sett hittills har betraktat som oacceptabelt. I detta gemensamma resolutionsförslag går de politiska talesmännen för kapitalet samman med opportunisterna och vilseleder på ett förolämpande sätt allmänheten med tal om ett avtal som till synes innehåller garantier för skydd av personuppgifter. Men det finns inga avtal och inga garantier som kan säkerställa skydd av personuppgifter när de hamnar i händerna på underrättelsetjänsten och de förtryckande mekanismerna i Förenta staterna eller andra länder. Greklands kommunistiska parti röstade emot denna oacceptabla resolution och uppmanar allmänheten att intensifiera sin kamp mot EU och dess förtryckande antigräsrotspolitik som slår mot sociala, demokratiska och grundläggande mänskliga rättigheter.

  Zbigniew Ziobro (ECR), skriftlig. – (PL) Ett av de största hoten som världen har upplevt på senare år är det asymmetriska kriget mot terrorismen och de hot som uppstått från den växande internationella organiserade brottsligheten. Det kommer att vara omöjligt att skapa effektiva övergripande skyddsbestämmelser mot detta gissel om inte EU och Förenta staterna samarbetar om saken. Överföring av uppgifter är en viktig del av detta samarbete, och det är därför som PNR är ett absolut grundläggande inslag i syfte att uppnå gemensam säkerhet. Det är icke desto mindre viktigt att hålla i minnet att dess effektivitet enbart beror på om utbytet av uppgifter med Förenta staterna är helt och hållet ömsesidigt. Jag hoppas dessutom att antagandet av avtalet kommer att skynda på ratificeringen av överenskommelserna mellan Förenta staterna och Europeiska unionen när det gäller programmet för viseringsundantag, enligt vilket det kommer att bli möjligt avskaffa visum till Förenta staterna, bland annat för polska medborgare.