Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2010/2916(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :

Ingivna texter :

RC-B7-0605/2010

Debatter :

PV 11/11/2010 - 5
CRE 11/11/2010 - 5

Omröstningar :

PV 11/11/2010 - 8.12
CRE 11/11/2010 - 8.12
Röstförklaringar
Röstförklaringar

Antagna texter :

P7_TA(2010)0402

Fullständigt förhandlingsreferat
Torsdagen den 11 november 2010 - Bryssel EUT-utgåva

5. Krisen i EU:s djurhållningssektor (debatt)
Anföranden på video
PV
MPphoto
 

  Talmannen. – Nästa punkt är en debatt om den muntliga frågan till kommissionen från Esther Herranz García, Albert Deß, Mairead McGuinness, Giovanni La Via, Michel Dantin, Véronique Mathieu, Gabriel Mato Adrover, Herbert Dorfmann, Georgios Papastamkos, Mariya Nedelcheva, Filip Kaczmarek, Jarosław Kalinowski, Béla Glattfelder, Czesław Adam Siekierski, Rareş-Lucian Niculescu, Sergio Paolo Francesco Silvestris, Elisabeth Köstinger, Milan Zver, Peter Jahr och Maria do Céu Patrão Neves för gruppen Europeiska folkpartiet (kristdemokrater), James Nicholson för gruppen Europeiska konservativa och reformister samt Luis Manuel Capoulas Santos, Paolo De Castro, Stéphane Le Foll och Iratxe García Pérez för gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater och demokrater i Europaparlamentet om krisen i EU:s djurhållningssektor (O-0141/2010/rev. 1 –B7-0559/2010).

 
  
MPphoto
 

  Esther Herranz García, författare.(ES) Herr kommissionsledamot! Tack så mycket för att du är här och för din stora lyhördhet för detta mycket viktiga parlamentsinitiativ som är så nödvändigt för EU:s djurhållningssektor.

Denna sektor är särskilt sårbar för de kriser som drabbat hela EU:s jordbruk, på grund av flera faktorer: de höga kostnaderna för produktionsfaktorer, de minskade marknadspriserna, den ojämna maktfördelningen inom försörjningskedjan och den aktuella ökningen av spannmålspriserna.

EU:s djurhållningsindustri måste hantera dessa problem precis som alla andra jordbrukssektorer, men det finns en försvårande faktor: de stora investeringar som utmärker denna typ av produktion.

Eftersom Europeiska kommissionen precis ska lägga fram sitt meddelande om reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP) tycker jag att det är mycket lägligt att sända ett budskap om solidaritet och deltagande till denna producentgrupp. I mitt land Spanien talar vi precis som i de övriga EU-länderna om en strukturell kris, och de stigande spannmålspriserna har bara förvärrat en situation som har pågått i åratal vid det här laget.

Statistiken visar att allt fler jordbruksanläggningar överges. Det bör dock ändras med tanke på att den globala efterfrågan kommer att öka under de kommande åren tack vare den förväntade förbättringen av människors levnadsstandard.

Med tanke på den kommande reformen av GJP, vilka åtgärder planerar kommissionsledamoten eller Europeiska kommissionen med hänsyn till djurhållningssektorns specifika särdrag? Jag talar om marknadsåtgärder och andra initiativ som kan förhindra att de modeller med intensiv produktion som följer EU:s miljöstandarder straffas genom det kommande stödsystemet, samt andra negativa effekter. Förnuftiga åtgärder bör vidtas som garanterar en säkrare försörjning av djurfoder, skapande av tillräckliga spannmålsreserver och ett snabbare frigörande av dessa reserver.

Sammanfattningsvis vill jag slutligen välkomna att detta förslag till resolution särskilt nämner gris- och fjäderfäsektorerna, som inte får något direkt EU-stöd men för vilka marknads- och handelsåtgärder också skulle kunna antas för att underlätta situationen.

 
  
MPphoto
 

  James Nicholson, författare.(EN) Fru talman! Jag vill börja med att välkomna att denna fråga diskuteras här i dag. Jag tycker att det är mycket lägligt. EU:s djurhållningssektor genomgår för närvarande svårigheter på grund av en rad faktorer, däribland högre produktionskostnader, konkurrens i och med import från tredjeländer och naturligtvis olika frågor som bidrar till högre kostnader för djurfoder.

Även om vi inte har någon kontroll över torkan i Australien eller över de allvarliga väderförhållanden som drabbar spannmålsskörden i Ryssland anser jag att EU omgående måste hantera sin bristande självförsörjning i fråga om proteingrödor. Vi är alldeles för beroende av tredjeländer för vår foderförsörjning och måste börja odla mer själva. Den nuvarande situationen är dock att vi tvingas importera en stor del av vårt foder, och som jag sagt många gånger tidigare anser jag bestämt att processen med att godkänna nya typer av GMO-grödor för import är alldeles för långdragen, och att införandet av livsmedel av soja måste påskyndas. Om det inte sker kommer EU:s djuruppfödare att tvingas hantera stigande priser, prisvolatilitet och ovisshet under lång tid framöver.

Jag vill också gärna kort nämna hur situationen påverkar gris- och fjäderfäindustrin. För jordbrukarna inom denna sektor är krisen mycket påtaglig, eftersom deras kostnader stiger och priset för griskött sjunker. Jag vill be kommissionen att följa situationen noga och använda alla verktyg i dess makt för att åtgärda denna situation.

Producenterna av nötkött, fårkött, griskött och fjäderfäkött befinner sig alla i en situation där de gör förluster. Behöver jag upprepa för parlamentet att alla dessa områden faktiskt har drabbats? Jag måste dock säga att det i slutänden kommer att vara konsumenterna som kommer att tvingas betala, för om alla jordbrukare upphör med sin produktion kommer ni att tvingas importera dessa livsmedel från länder utanför EU, med alla de problem som det medför. Så vi måste säkra vår egen livsmedelsförsörjning inom EU. Om vi inte gör det är det på egen risk.

 
  
MPphoto
 

  Iratxe García Pérez , författare.(ES) Fru talman, herr kommissionsledamot! Animalieproduktionens lönsamhet är direkt kopplad till foderkostnaderna. I det allt större sammanhanget med volatila råmaterialpriser håller beslutsfattandet på att bli mycket komplext för fodertillverkarna och djuruppfödarna, som vi såg i början av det politiska året.

Den köttsektor som har det svårast just nu är grisköttsektorn. Därför kommer mitt anförande att handla om de allvarliga problemen inom denna sektor: de högre kostnaderna för djurfoder, som står för 60 procent av produktionskostnaderna, och därför är av avgörande vikt för producenternas lönsamhet.

Om två månader kommer spannmålspriserna ha stigit med 50 procent, inte på grund av en obalans mellan utbud och efterfrågan, eftersom produktionen är tillräcklig, utan på grund av spekulation från utanför sektorn.

Åtgärder måste därför vidtas mot spekulation, tillsammans med en politik för att uppmuntra till innehav av tillräckligt strategiska lager för att undvika spekulation.

Vi välkomnar att interventionslagren av spannmål släpps på marknaden. Vi måste bara hoppas att den slutliga destinationen kommer att vara EU-marknaden, för annars kommer detta inte att vara till hjälp för djurhållningssektorn. En skatt på export av spannmål från EU, som i fallet med vete 1994, vore en möjlig lösning.

Ett annat problem är pressen med massdistribution som medför fallande priser, vilket innebär att de stigande produktionskostnaderna inte kan kompenseras genom försäljningspriset.

Producentorganisationer måste främjas som kan positionera sig själva på marknaden, vilket skulle koncentrera försörjningen. Kommissionen är fullt medveten om problemet, men det saknas specifika åtgärder, vilket vi hoppas kommer att antas i den framtida gemensamma jordbrukspolitiken, genom effektiva och flexibla marknadsstyrningsmekanismer för att bekämpa och agera mot problemen. Det innebär att spekulation måste bekämpas och att specifika åtgärder måste tillämpas för att främja sektorns konkurrenskraft på marknaden och öka dess betydelse i värdekedjan.

Jag vill också ta detta tillfälle i akt att kräva att marknadsåtgärderna för griskött, exportbidrag och privat lagring ska tillämpas. Kommissionen anser inte att situationen inom sektorn motiverar detta. Det har dock under de senaste månaderna skett en kontinuerlig prisnedgång, och uppfödarnas priser ligger under genomsnittet för de senaste fem åren.

Jag anser att det vore motiverat för kommissionen att ta i bruk de befintliga marknadsstyrningsåtgärderna, liksom vissa medlemsstater har begärt i rådet.

 
  
MPphoto
 

  Dacian Cioloş, ledamot av kommissionen. – (FR) Fru talman! Mitt svar kommer att vara tudelat, eftersom problemet inom djurhållningssektorn främst avser livsmedelssituationen och därmed situationen på spannmålsmarknaden, och jag kommer sedan även att hänvisa till de mekanismer som vi förfogar över för djurhållningssektorn.

Kommissionen följer situationen på spannmålsmarknaderna och dess konsekvenser för jordbrukarna mycket noga. Spannmålspriserna har stigit brant under sommaren på grund av ett bristande utbud, främst i länderna kring Svarta havet. Vi har därmed fått se priset för korn och havre stiga till så mycket som 200 euro per ton. Även om priserna är mycket volatila ligger de för närvarande dock långt under rekordpriserna 2008. Eurons styrka mot dollarn, som gör EU-exporten mindre konkurrenskraftig just nu, är också en splittrande faktor på EU-marknaden.

Trots underskottet i Ryssland och Ukraina är den mängd spannmål som skördats i sin helhet normal, och lagren har åter fyllts tack vare de två senaste rekordskördarna. Inom EU uppskattas den genomsnittliga spannmålsproduktionen till 276 miljoner ton, och om vi till det lägger lagret från början av skörden har vi nästan 60 miljoner ton mer än vi förväntas använda.

Interventionslagren med spannmål, som främst består av korn, uppgår nu till 5,6 miljoner ton. En omgång med 2,8 miljoner ton har just avsatts för genomförandet av 2011 års program för att hjälpa de fattigaste medborgarna, och resten kommer inom kort att säljas på den inre marknaden. Beslutet har faktiskt redan fattats, och spannmålet kommer att släppas ut på marknaden i slutet av den här månaden.

Trycket på marknaden har lättat något sedan kommissionen tillkännagav denna åtgärd, som jag nyligen informerade rådet om. Med hänsyn till situationen på spannmålsmarknaden är det alltså inte motiverat att vidta nödåtgärder, med tanke på att problemet inte är att förse EU-marknaden med spannmål eftersom de höga spannmålspriserna på EU-marknaden inte beror på ett bristande marknadsutbud, liksom jag förklarat för er.

Kommissionen uppmärksammar mycket noga marknadsutvecklingen inom djurhållningssektorn, och i synnerhet inom produktionssektorerna för griskött och fjäderfäkött. Marginalerna inom denna sektor är faktiskt i hög grad beroende av livsmedelskostnaderna. Priserna inom fjäderfäsektorn är högre än det långsiktiga genomsnittet och tycks åtminstone delvis kompensera de högre livsmedelskostnaderna. Priset för slaktgrisar följer den säsongsbetonade sjunkande trenden och ligger mycket lite under förra årets nivå. Produktionen används för närvarande i hög grad på den inre marknaden och för export. Mellan juni och augusti 2010 ökade grisköttexporten med 10 procent och fjäderfäexporten med 21 procent jämfört med samma period förra året. Följaktligen har griskötts- och fjäderfäköttsproducenterna trots dessa prisfrågor fortfarande kunnat exportera under en period.

Kommissionen kommer naturligtvis att fortsätta att följa utvecklingen på marknaden och kommer att använda de medel som den förfogar över för att ingripa på marknaden om detta visar sig nödvändigt och användbart. Det finns för närvarande två tillgängliga åtgärder för djurhållningssektorn: exportbidrag och privat lagring.

När det gäller exportbidrag skulle denna åtgärd för närvarande inte vara effektiv eftersom världspriset är tämligen högt, och därför kan ett exportbidrag inte motiveras. Sambandet mellan dollarn och euron innebär att exportproblem och bristande konkurrens kan uppstå, men detta problem rör inte uteslutande jordbrukssektorn. Vi får se hur kursen mellan dollarn och euron ändras, och beroende på detta kan vi sedan diskutera privata lagringsåtgärder om vi har ett överskott på den inre marknaden. För tillfället finns inga köttöverskott på den inre marknaden, och därför kan privata lagringsåtgärder inte motiveras för tillfället. Jag är dock villig att överväga möjligheten att tillämpa dessa åtgärder beroende på hur marknaderna utvecklas.

Angående frågan om prisvolatilitet kommer den att tas upp i reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken för 2013. Denna reform är tänkt att omfatta förslag om ännu icke-befintliga mekanismer för hantering av frågan om inkomstvolatilitet. När det gäller frågan om livsmedelskedjans öppenhet undersöker jag för närvarande detta tillsammans med kommissionsledamot Tajani för att ta reda på hur mer information på detta område skulle kunna bidra till att förtydliga hur mervärdet fördelas. Dessa är de svar som jag kan ge i detta skede.

 
  
MPphoto
 

  Albert Deß, för PPE-gruppen.(DE) Fru talman, Dacian Cioloş, mina damer och herrar! Dagens förslag till resolution kommer att bidra till att få in EU:s djurhållningssektor på rätt spår. Jag vill tacka Esther Herranz García för detta initiativ. Förslagets syfte är inte att skära av EU från resten av världen eller att kringgå marknadsreglerna. Syftet är att införa rättvisa marknadsförhållanden för EU:s djurhållningsindustri som kan bidra till att säkra livsmedelstryggheten för över 500 miljoner människor i framtiden. Vi måste garantera att EU:s jordbrukssektor inte dagligen ställs inför nya och mycket detaljerade produktionsregler och att jordbrukarna inte måste lämna kompetensbevis på kompetensbevis, och samtidigt bevara höga djurskydds- och miljönormer. Denna typ av regler gäller uppenbarligen inte för importerade jordbruksprodukter.

Därför är jag tacksam mot alla de 534 parlamentsledamöter som röstade i Strasbourg för att kräva att jordbruksimporten i framtiden ska vara förenlig med EU:s konsumentskydds-, djurskydds- och miljöskyddsnormer. Diacan Cioloş, parlamentet kan ge dig sitt fulla stöd. Dessa normer måste tillämpas för import och därför välkomnar och stöder min grupp detta förslag.

 
  
MPphoto
 

  Paolo De Castro, för S&D-gruppen. – (IT) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Vi är här i dag för att uppmana kommissionen att tillämpa lämpliga effektiva och flexibla marknadsinstrument för att bekämpa den kris som EU:s djurhållningssektor har hamnat i.

Vi hoppas att det förslag som kommissionen inom kort kommer att presentera om marknadsinstrument för mjölk- och mejerisektorn också kommer att omfatta förslag om att begränsa prisvolatilitetens inverkan på hela jordbrukssektorn.

Många åtgärder kan fortfarande vidtas för att sända ett starkt budskap till EU:s djuruppfödare. Vi anser till exempel att det vore mycket användbart för djurhållningssektorn att se över det nuvarande förbudet mot användning av djurmjöl för enkelmagade djur, till exempel inom fjäderfä- och fiskerisektorerna. Som ni vet infördes detta förbud efter BSE-fallen men nu, ett antal år senare, är forskarna eniga om att förbudet endast är motiverat för idisslare. I fallet med enkelmagade djur finns det omvänt ingen fara för folkhälsan och miljön och vi hoppas därför att detta förbud kommer att avskaffas i syfte att ge dessa djur bättre möjligheter till en kost med ett högre energiinnehåll.

 
  
MPphoto
 

  Liam Aylward, för ALDE-gruppen. – (EN) Fru talman! Djurhållningssektorn är en viktig traditionell jordbruksindustri som utgör levebrödet för tusentals producenter inom EU. Denna sektor är central för jordbrukets socio-ekonomiska bidrag till EU:s landsbygdsområden. Det är en central jordbruksindustri inom EU och i ännu högre grad i Irland, eftersom Irland är världens fjärde största nötköttsexportör.

De höga spannmålspriserna förvärrar särskilt lönsamhetsproblemen för vinternötköttsproducenter som är mer beroende av spannmålsbaserad foderimport. Jag vill särskilt betona tre frågor: till att börja med nödvändigheten av att kommissionen inför effektiva och flexibla målsättningar och åtgärder för att stoppa den extrema prisvolatiliteten på marknaden. Åtgärder behövs också för att täppa igen klyftan mellan de priser som konsumenterna betalar och de priser som producenterna får.

För det andra är det nödvändigt att kommissionen skärper åtgärderna för att stödja djurhållningssektorn i framför allt mindre gynnade områden. Nästa GJP-reform måste vara inriktad på den särskilda sårbarheten hos vissa djurhållningssektorer och på jordbrukarnas stora produktionskostnader. Inom ramen för nästa GJP-reform måste den alltför stora byråkratiska bördan för producenterna inom djurhållningen hanteras och minskas.

Till sist måste EU:s producenter följa de strängaste reglerna i världen i fråga om livsmedelssäkerhet och livsmedelskvalitet, miljö och djurhälsa samt djurskydd. Dessa höga standarder får inte missgynna EU-producenterna i jämförelse med konkurrenter från tredjeländer. Det är mycket viktigt för den långsiktiga livskraften för hela djurhållningssektorn att kommissionen ser till att dess åtgärder i fråga om handel och jordbruk inte äventyrar EU-producenternas situation utan stöder hållbarheten och livskraften hos EU:s djurhållningssektor i framtiden.

 
  
MPphoto
 

  José Bové, för Verts/ALE-gruppen.(FR) Fru talman, herr kommissionsledamot! Precis som 2007 stiger spannmålspriserna i världen och producenterna bevittnar starkt stigande produktionskostnader, precis som för två år sedan. Nötkreaturfoder står för 60–80 procent av deras kostnader och deras intäkter minskar kraftigt: de överlever på i genomsnitt 700 euro i månaden. Måste vi vänta på att fler kriser ska förstöra EU:s småskaliga jordbruk innan vi agerar? Konsumenterna betalar 17 euro per kilo entrecôte på stormarknaderna, medan producenterna får 3 euro per kilo – är det rätt?

Den 7 september tog parlamentet ställning genom att rösta om betänkandet om skäliga inkomster för jordbrukare. Parlamentet uppmanade kommissionen att agera snabbt och förbjuda försäljning under inköpspriset. Europaparlamentsledamöterna tog ställning i Strasbourg för att stärka producentorganisationerna, stoppa spekulation på de internationella marknaderna och kontrollera företagens inflytande inom berednings- och distributionssektorerna.

Jordbrukarna förväntar sig ännu mer: de vill att gemensamma marknadsorganisationer ska inrättas eller stärkas, eftersom det är det enda sättet att stabilisera kostnaderna och skapa en långsiktig ekonomisk öppenhet. Nästa vecka kommer kommissionsledamot Dacian Cioloş att presentera sitt förslag för att reformera den gemensamma jordbrukspolitiken och måste då ge jordbrukarna tydliga svar. Europas trovärdighet står på spel och EU behöver varenda en av sina jordbrukare.

 
  
MPphoto
 

  Janusz Wojciechowski, för ECR-gruppen.(PL) Fru talman! Jag välkomnar verkligen att vi tar itu med situationen inom djurhållningssektorn, eftersom den är allvarlig. Jag vill uppmärksamma det problem som avhandlas i punkt 15 i förslaget, nämligen djurskydd.

Djurskyddsnormerna bör vara obligatoriska och bör förbättras. Jag förespråkar bestämt att man ska se till att djurbesättningarna har bästa möjliga levnadsvillkor. Djurskydd innebär dock kostnader, och dessa kostnader bärs av jordbrukarna, och det finns ett problem med orättvis konkurrens då köttprodukter importeras till EU från marknader och tredjeländer som helt saknar djurskyddsnormer. Detta måste ändras. Vi borde införa dessa normer här, men vi borde också bestämt kräva höga normer – samma normer som inom EU – för alla de som exporterar sina kött- och djurprodukter till EU-marknaden.

 
  
MPphoto
 

  Patrick Le Hyaric, för GUE/NGL-gruppen.(FR) Fru talman, herr kommissionsledamot! Vi måste verkligen dra lärdom av den gällande politiken. Ett beslut måste fattas om att stoppa denna enorma liberalisering av jordbruksmarknaderna, som leder till att jordbrukarna, såsom någon just nämnde, tjänar mellan 700 och 800 euro i månaden – 700 och 800 euro i månaden! – medan detaljhandelspriset för kött till exempel har stigit med 40 procent.

Vi måste fatta ett beslut om att stoppa denna alltför stora import och förhandlingarna om detta förfärliga avtal om att importera 400 000 ton nötkött från Mercosur-länderna, eftersom det skulle ödelägga hela regioner. Vi borde i stället ha modet att skydda EU:s jordbruk och sluta låta WTO avgöra ödet för våra jordbruksanläggningar.

Vi måste tillämpa nya verktyg för att reglera produktionen. Vi måste säga ”nej” till dödlig konkurrens inom själva EU och införa rättvisa och stabila grundpriser genom att främja betesbaserat jordbruk. Vi måste vidta åtgärder för att stoppa denna förfärliga spekulation i fråga om spannmål. Herr kommissionsledamot, detta är brådskande. Situationen börjar ta en tragisk vändning i våra landsbygdsområden. En låt gå-politik rubbar förtroendet för själva EU-projektet.

 
  
MPphoto
 

  Giancarlo Scottà, för EFD-gruppen. – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Prisvolatiliteten för spannmål har allvarliga efterverkningar för alla djurhållningssektorer men även för konsumenterna. 

Spannmålsexporten är blockerad på grund av effekten av värme, bränder, torka och översvämningar – liksom nu är situationen i Italien. För att förvärra situationen har Kanada minskat produktionen efter sommarens kraftiga nederbörd. Priserna har inte bara påverkats av klimatförändringen, utan även av spekulationen på de internationella marknaderna. De spannmålsproducenter som inväntar en prisökning väntar med att sälja sina produkter och lagrar dem, vilket får till följd att dessa jordbruksprodukter försämras. Spekulation och allvarliga klimatförändringar har lett till en stor prishöjning för de spannmål som används som djurfoder och till en kedjereaktionshöjning av köttpriserna.

Jag anser att det är av grundläggande vikt att kommissionen garanterar lägliga och riktade åtgärder för att hantera prisvolatiliteten för jordbruksprodukter genom innovativa marknadsingripanden inom ramen för den nya GJP. Kommissionen måste förhindra spekulativa förfaranden inom jordbruket för att bevara jordbrukarnas och djuruppfödarnas verksamhet och garantera konsumenterna verkliga kvalitetsprodukter till skäliga priser.

 
  
MPphoto
 

  Diane Dodds (NI).(EN) Fru talman! Jag vill uppmana parlamentet att stödja detta oerhört viktiga förslag som i dag lagts fram för oss. Det är uppenbart för dem av oss som kommer från valkretsar på landsbygden och för ledamöterna i utskottet för jordbruk och landsbygdsutveckling att den situation som många djurproducenter nu befinner sig i är helt ohållbar.

Detta är inte ett försök att ge falskt alarm, men om vi inte rättar till de problem som konstateras i förslaget kommer det att leda till högre livsmedelspriser och göra oss ännu mer beroende av import från tredjeländer. Länder som Kina och USA blir allt mer medvetna om vikten av en tryggad livsmedelsförsörjning och fortsätter därför att öka stödet till jordbruket.

I Nordirland ligger nötköttspriset långt under produktionskostnaden. Så länge som kostnaden för produktionsfaktorerna fortsätter att stiga och de extra regelmässiga kraven fortsätter att öka kommer många producenter att lämna industrin, vilket kommer att leda till att mark överges, till en otillräcklig ekonomisk verksamhet i landsbygdsområden och till en minskad livsmedelsproduktion inom hela EU. Det är hög tid att vi erkänner vikten av livsmedelssäkerhet och värdet av det arbete som jordbrukare utför inom hela EU.

Slutligen får de nuvarande handelssamtalen med Mercosur-blocket en destabiliserande effekt inom industrin. Förutom svåra marknadsförhållanden och stigande kostnader har djurhållningssektorn belastats med den ytterligare ovisshet som återinledandet av samtalen innebär.

Kommissionen fortsätter med förhandlingarna och oavsett kommissionsledamotens med ansvar för handel yttranden anser producenterna i Nordirland hittills att resultaten endast kan vara negativa för EU:s producenter och för kvaliteten på de livsmedel som erbjuds EU-medborgarna.

 
  
MPphoto
 

  Rareş-Lucian Niculescu (PPE).(RO) Jag anser att vi måste säga ända från början att det är konsumenterna som drabbats hårdast av den kris som vi debatterar i dag, och inte jordbrukarna. Det är ett välkänt faktum inom jordbruket att spannmålspriserna påverkar ungefär 80 procent av priset för djurfoder. Detta påverkar i sin tur omkring 70 procent av produktionskostnaderna. Det är omöjligt att höja köttförsäljningspriset proportionerligt för producenterna. Djuruppfödarna har ingen kontakt med slutkonsumenterna, men väl med de bearbetningsföretag som alltid har möjlighet att importera. Samtidigt avstår bearbetningsföretagen från den stora vinstmarginal som de hittills har varit vana vid i försäljningspriset. Denna period sammanfaller med en allmän ekonomisk kris och en nedgång i befolkningens köpkraft påverkar också animalieproduktionen.

Det finns en annan faktor att ta hänsyn till. Vid en tidpunkt då producenterna har problem med att ge djuren foder under vintern kommer ett stort antal av dem att välja att slakta sina djur, vilket kommer att bidra till att förlänga krisen med flera år framöver. För att bevara de inhemska priserna på en rimlig nivå och se till att djuren får det foder som de behöver måste interventionslagren frigöras. Jag gläder mig därför över kommissionsledamot Cioloş uttalande i dag. Jag delar åsikten hos de parlamentskolleger som betonade vikten av att odla nya genetiskt modifierade organismer för att ge djuren billigt foder och minska beroendet av import.

Sist men inte minst är dagens debatt nära kopplad till framtiden för den gemensamma jordbrukspolitiken. Vi behöver en stark gemensam jordbrukspolitik som är väl finansierad och väl förvaltad, och som rymmer såväl strukturell utveckling som moderniseringsåtgärder, samt marknadsåtgärder och åtgärder för direkt stöd.

 
  
MPphoto
 

  Luís Manuel Capoulas Santos (S&D).(PT) Vi är alla medvetna om de enorma svårigheter som EU:s djurhållningssektor genomgår, och särskilt grisuppfödningssektorn. Situationen beror på ett antal orsaker som presenteras mycket noga i den resolutionstext som vi diskuterar i dag, varav den viktigaste är höga spannmålskostnader.

Europaparlamentet får inte förbli likgiltigt i denna situation. Det är därför nödvändigt att vidta omedelbara åtgärder genom att använda de tillgängliga mekanismerna och i den frågan välkomnar jag kommissionens beslut att frigöra 2,8 miljoner ton spannmål, vilket är en positiv åtgärd men uppenbart otillräcklig. Nya instrument måste läggas fram på kort och medellång sikt, i synnerhet för att bekämpa spekulation. Kommissionsledamoten sade faktiskt nyss att det är det som är problemet. Långsiktiga lösningar måste läggas fram inom ramen för den debatt som vi ska inleda om den nya gemensamma jordbrukspolitiken. Jag uppmanar därför kommissionen att beakta rekommendationerna i den resolution som undertecknats av flera politiska grupper, däribland min egen, eftersom åtgärder verkligen behövs och det snabbt, herr kommissionsledamot.

 
  
MPphoto
 

  Martin Häusling (Verts/ALE).(DE) Fru talman, herr Cioloş! Det råder inga tvivel om att krisen måste lösas. Detta förslag innehåller dock lösningar som vi inte kan stödja. Att underlätta import av genetiskt modifierad soja kommer inte att bidra till att lösa krisen inom djurhållningssektorn. Vi måste tvärtom börja återutveckla vår egen källa till växtprotein inom EU. Omkring 75 procent av vårt växtprotein importeras. Det är inte acceptabelt och vi måste omgående ändra detta.

Jag förstår inte heller varför många ifrågasätter den kompromiss som har förhandlats fram av alla grupper och varför de vill öppna för import av genetiskt modifierad soja. Det är ingen lösning. Vi måste också diskutera vilken typ av djuruppfödning vi vill ha inom EU. De små uppfödarna har återigen drabbats hårdast av krisen. Å andra sidan utvecklas en djuruppfödning i industriell skala inom EU, vilket inte är bra för djuren och orättvist ur jordbrukssynvinkel. Vi måste slutligen göra något också på detta område.

Jag vill avslutningsvis säga att jag är mycket förvånad över att 450 miljoner euro från jordbruksbudgeten överförs till kärnfusionsprojektet Iter. Jag vill be Dacian Cioloş att förklara hur vi borde uppfatta detta.

 
  
MPphoto
 

  Bairbre de Brún (GUE/NGL) . – (GA) Fru talman! Resultatet av den avsevärda ökningen av kostnaderna för djurfoder är instabiliteten inom EU:s jordbruksindustri. Prisfluktuationen inverkar negativt på en redan sårbar djuruppfödningsindustri. De högre kostnaderna för foderblandningar leder till högre produktionskostnader för djurhållningssektorn, och större flexibilitet behövs för att stödja denna sektor.

Det är dags att kommissionen föreslår åtgärder för att minska prisinstabiliteten och stabilisera foderpriset. Det gläder mig att höra att kommissionsledamoten överväger att inrätta ett nytt instrument för att hantera prisvolatiliteten efter 2013. Lämpliga åtgärder och instrument behövs nu också.

 
  
MPphoto
 

  John Stuart Agnew (EFD).(EN) Fru talman! Jag stöder Paolo De Castros kommentarer om kött- och benmjöl. Det är högst nödvändigt att avreglera detta område. Den brittiska djurhållningssektorn kämpar för närvarande med höga foderkostnader, och det blir inte bättre av de hinder som kommissionen ställer i vår väg. Högst upp på listan står individuell elektronisk identifiering av får – vilket är en regel som inte tillämpas i många andra medlemsstater, och inte heller är ett krav för import av fårkött från tredjeländer.

Det nära förestående förbudet mot burar skapar stora snedvridningar på vår äggmarknad, eftersom ägg från burhöns från icke-förenliga medlemsstater kan säljas till lägre priser än våra ägg från frigående höns som är dyrare att producera. Vi har producenter på detta område som tillämpar båda dessa system samtidigt före tidsfristen för att försöka att kompensera för de 400 miljoner brittiska pund som vi har använt för att följa era regler, vilket naturligtvis leder till fler ägg på marknaden.

EU:s inledande av bilaterala handelssamtal med Mercosur hänger över hela den brittiska djurhållningssektorn som ett mörkt moln. De brittiska djuruppfödarna kommer att bli offerlammen i detta sammanhang och det uppskattar vi inte.

 
  
MPphoto
 

  Béla Glattfelder (PPE).(HU) Det finns många orsaker till krisen inom djurhållningssektorn. De som säger att ett skäl är den orättvisa konkurrens som orsakats genom import och nämner faran med Mercosur-förhandlingarna har rätt. Jag vill ta upp frågan om de stigande spannmålspriserna. Det var förutsebart att spannmålspriserna skulle stiga, och det har jag även sagt flera gånger här i Europaparlamentet. Europeiska kommissionen har inte gjort något för att förhindra detta. Ett skäl till detta problem är den minskade interventionen, vilket var ett allvarligt misstag. Vi måste uppmärksamma att den globala spannmålshandeln håller på att koncentreras till färre och färre företag. Detsamma håller förresten på att ske i många av EU:s medlemsstater. Europeiska unionen har beslutat att inte behålla katastroflager, vilket är ett beslut som kommer att öka spekulationen ytterligare i framtiden.

De fluktuerande spannmålspriserna orsakar förluster inte bara för spannmålsproducenterna utan också för djuruppfödarna och konsumenterna. Utöver detta får de europeiska skattebetalarna också bära kostnaderna. Kom ihåg att EU sålde 2004 och 2005 års interventionslager med en enorm vinst. Spannmålspriserna var låga under den föregående perioden. Om EU hade ingripit då skulle man nu ha kunnat göra en enorm vinst av spannmålsförsäljningen, vilket också skulle ha hjälpt djuruppfödarna. Men vi har inga sådana lager, och det missgynnar inte bara producenterna och konsumenterna, utan innebär också att Europeiska unionen berövas möjligheten att ge stöd till svältdrabbade länder, som exempelvis Pakistan.

 
  
MPphoto
 

  Csaba Sándor Tabajdi (S&D).(HU) För det första förtjänar kommissionsledamot Cioloş insatser för att få Europeiska unionen att till sist inrätta en lämplig skyddsmekanism mot livsmedelsprisernas globala volatilitet vårt fullständiga stöd. För det andra visar de höga spannmåls- och djurfoderpriserna att vi håller på att få en proteinbrist inom EU, vilket Martin Häusling kommer att utarbeta ett betänkande om. För det tredje är systemet med den gemensamma jordbrukspolitiken snedvridet och ger spannmålsproducenterna ett alltför stort stöd men stöder varken gris- eller fjäderfäuppfödarna eller djuruppfödarna i allmänhet, vilket är ytterligare en faktor som bidrar till den nuvarande djurhållningskrisen. För det fjärde missgynnas djuruppfödarna i försörjningskedjan jämfört med bearbetningsföretagen och återförsäljarna. För det femte tvingas djuruppfödarna att göra oproportionerligt stora miljöskyddsinvesteringar. Det är särskilt allvarligt i de nya medlemsstaterna. Detta borde också hanteras och åtgärdas.

 
  
MPphoto
 

  Herbert Dorfmann (PPE).(DE) Fru talman, herr Cioloş, mina damer och herrar! Jag vill tacka Esther Herranz García så mycket för detta initiativ och vill också specifikt hänvisa till situationen för djuruppfödningen i bergsområden. I många EU-regioner finns det jordbruksalternativ till djuruppfödning, men det är generellt sett inte fallet i bergsregioner. Om det inte skulle finnas några betesdjur i bergsområdena skulle många av jordbruksområdena helt enkelt vara värdelösa och överges. Det skulle inte bara begränsa affärsmöjligheterna i bergsregioner, utan skulle också förändra landskapet och i slutänden minska den biologiska mångfalden.

Mejerisektorn spelar en särskild roll i detta hänseende, eftersom den skapar arbetstillfällen och alstrar inkomster i bergsregioner och andra områden. Därför anser jag att vi specifikt måste betona tre frågor i reformen av jordbrukspolitiken. Vi behöver en gemensam jordbrukspolitik (GJP) som tar hänsyn till djuruppfödningen i bergsregioner och ger stöd till djuruppfödarna där. För det andra behöver vi en flexibel andra pelare inom GJP som gör det möjligt att ge särskilt stöd till djuruppfödningsanläggningarna i bergsområden. För det tredje behöver vi en kvalitetspolitik som är särskilt inriktad på produkter från bergsregioner och som omfattar alternativ för särskild märkning, så att dessa produkter från djurhållningssektorn i bergsområden kan få ett mervärde på marknaden.

 
  
MPphoto
 

  Luís Paulo Alves (S&D) . – (PT) Vi är förmodligen på väg mot ytterligare en råvarububbla. Priserna på den internationella marknaden har stigit med mer än 16 procent i genomsnitt sedan juni. Det har aldrig förhandlats så mycket på terminsmarknaden, och aldrig har så mycket pengar varit inblandade. Extremt låga räntor och alltför mycket pengar i omlopp för att göra bra affärer leder till ökad handel och finansiell spekulation med terminskontrakt, utan någon kontakt med realekonomin. Siffrorna för den största spannmålsbörsen i världen, Chicago Mercantile Exchange, är imponerande och transaktionsrekorden överskrids för inköp av soja, majs och vete. Detta leder i praktiken till att denna ökning överförs till de verkliga marknadspriserna, också under ett år då det finns gott om spannmål. Dessa högre djurfoderpriser får oerhört negativa effekter på den redan svåra situationen för många av våra djuruppfödningsanläggningar, som inte kommer att kunna överföra prisökningen till sin försäljning på grund av krisen och sannolikt inte kommer att kunna tillgodogöra sig dem. Det är därför dags att agera och skydda våra livsmedel mot finansiell spekulation. Jag vill därför veta vad kommissionen planerar att göra i detta sammanhang.

 
  
MPphoto
 

  Michel Dantin (PPE).(FR) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jordbruksvärlden är en lustig gammal värld! För ett år sedan beklagade alla vi här i parlamentet oss över den allmänna produktionssituationen. I dag går det bättre för en produktionssektor, nämligen spannmålssektorn, än för andra och jag tycker att vi trots allt borde välkomna det. Men dessa framgångar får tyvärr mycket allvarliga konsekvenser för en annan sektor, nämligen djurhållningssektorn.

Den verkliga frågan i dag är jordbruksindustrins oförmåga att föra de kostnader som den påförs vidare till konsumenterna. Därför måste vi, som redan har sagts här i dag, hjälpa producenterna att organisera sig så att de blir synliga i kontakterna med sina kunder och framför allt i kontakterna med den storskaliga distributionssektorn.

Kedjan och marknadernas funktionssätt är dock mer skadlig. Hur kan vi förklara att vi i åratal och i årtionden har sagt att de sydamerikanska länderna inneburit en påfrestning för produktionen och lett till sänkta priser? Hur kan vi förklara att vi, även om priserna i dag återigen stiger i dessa länder, inte kan föra över denna ökning till våra producenter eftersom kostnaderna visserligen har stigit, men – och detta måste också sägas – producentpriserna inte har stigit?

Hur kan vi låta bli att nämna kostnadsdifferentialen mellan våra länder? Detta är naturligtvis delvis en fråga om medlemsstaternas ansvar. Men den dumpning som i dag sker mellan våra olika länder bidrar till att destabilisera marknaderna, och jag anser att EU måste ta itu med den frågan.

Vi måste hitta lösningar. Jag tror att EU:s spannmålsproducenter är medvetna om situationen för deras främsta kunder – jordbrukarna. De är beredda att ingå ett kontraktsavtal. Herr kommissionsledamot, är ni beredd att stödja detta avtal?

 
  
MPphoto
 

  Alan Kelly (S&D).(EN) Fru talman! Vi för återigen en debatt om att jordbrukarnas inkomster ödeläggs av marknader som helt uppriktigt sagt är något dysfunktionella till sin natur och inte heller kan klara större påfrestningar som den aktuella höjningen av spannmålspriset. Det är väl ändå dags för vårt jordbruks- och marknadssystem att bli starkare och jag hoppas att kommissionen och kommissionsledamoten återigen lägger märke till att de politiska grupperna i kammaren dessutom kräver en tillräcklig budgetpost för GJP efter 2013.

Kostnaderna för produktionsfaktorerna och de alltför betungande reglerna gör att EU:s jordbruksanläggningar förlorar sin konkurrenskraft och att vår jordbrukssektor försämras. Vårt gräsmarkssystem med en kvalitativ och miljömässigt hållbar nötköttsproduktion håller på att prisunderskridas av import från tredjeländer. Vi måste ge våra jordbrukare en rimlig chans och det är enligt min erfarenhet allt de vill ha. EU:s bristande självförsörjning i fråga om spannmål håller på att bli en viktig fråga, inte bara när det gäller nötkött utan också gris- och fjäderfäindustrierna. Detta resolutionsförslag tjänar till att visa att parlamentet tar den nuvarande utvecklingen på våra jordbruksmarknader på allvar. Vi i parlamentet måste ingripa när vi anser att situationen är akut och för att vara helt uppriktig herr kommissionsledamot behöver våra nötkötts-, fjäderfä- och grisköttssektorer omedelbart positiva åtgärder. Jag ser fram emot ditt svar.

 
  
MPphoto
 

  Jarosław Kalinowski (PPE).(PL) Fru talman, herr kommissionsledamot! Situationen i år lär oss att en lämplig spannmålsreservnivå är av grundläggande vikt för att garantera livsmedelstryggheten och marknadsstabiliteten. Denna trygghet bör garanteras genom lämpliga beslut på EU-nivå.

En annan mycket viktig fråga är sökandet efter nya proteinkällor – detta är ett mycket bra sätt att göra EU:s jordbruk oberoende. Vi måste därför främja odlingen av proteinrika grödor. Vi måste dock komma ihåg att det är vår ovillkorliga skyldighet att garantera en kontinuerlig tillgång till foder för jordbrukarna. Därför stöder jag det resolutionsförslag där man kräver att Europeiska kommissionen ska anta en lägsta tröskel för de nivåer av ej godkända sorter av genetiskt modifierade organismer som är tillåtna vid sojaimport. En fortsatt nolltoleranspolitik utgör ett hot mot hela livsmedelsproduktionskedjan.

 
  
MPphoto
 

  Kriton Arsenis (S&D).(EL) Fru talman! Det finns för närvarande två hot mot den globala djuruppfödningen och i fråga om livsmedel. Å ena sidan har vi utsädesmonopol, och vi har sett de katastrofala konsekvenserna av modifierat utsäde inom denna sektor i Indien. Å andra sidan mixtrar de finansiella organisationerna med råvarupriserna.

Under 2008 hade vi den största globala spannmålsproduktionen. Under 2008 hade vi också den största livsmedelskrisen, en livsmedelskris som orsakade social splittring och ledde till att många människor miste sina liv, och det är häri det absurda ligger, om inte förklaringen är finansiellt mixtrande. Vi måste övervaka dessa båda frågor. Vi måste öka de lokala resurserna, se till att jordbrukarna har fri tillgång till utsäde och att djuruppfödarna också betalar mindre, samt reglera driften av finansiella organisationer.

 
  
MPphoto
 

  Izaskun Bilbao Barandica (ALDE) . – (ES) Fru talman! Djuruppfödningsanläggningarna har drabbats av krisens konsekvenser. De måste dessutom följa de strängaste standarderna i världen, vilket höjer deras produktionspriser, med den nackdel som detta medför i jämförelse med tredjeländer. Jag anser därför att den gemensamma jordbrukspolitiken för det första måste garantera tillräcklig finansiering efter 2013 för att jordbruksproducenterna och uppfödarna ska fortsätta att vara livskraftiga. För det andra måste GJP omfatta specifika åtgärder för uppfödare som tillämpar hållbara skyddsåtgärder. För det tredje måste GJP stärka åtgärderna för att stödja djurhållningssektorn i de mest missgynnade områdena. För det fjärde måste den föreskriva att import från tredjeländer ska uppfylla EU:s standarder för att förhindra orättvis konkurrens.

Slutligen ber jag kommissionen att försvara EU-producenternas intressen i alla handelsförhandlingar, för att inte äventyra produktionen inom djurhållningssektorn. Om dessa åtgärder inte antas skulle det kunna innebära att EU blir en region utan djurhållningssektor och en region som är beroende av import och tredjeländer.

 
  
MPphoto
 

  Struan Stevenson (ECR).(EN) Fru talman! Krisen inom EU:s djurhållningssektor har drabbat Skottlands jordbrukare hårt och vi skulle kunna göra mycket för att hjälpa till. Vi skulle till att börja med kunna minska regleringsbördan. Det är vansinnigt att vi tillämpar mer tvingande byråkrati och reglering för våra egna EU-producenter än vi tillämpar för våra konkurrenter utanför EU. Våra jordbrukare är bundna till händer och fötter av byråkratin, och ändå importerar vi enorma mängder livsmedel som produceras under sociala och hygienmässiga förhållanden som skulle vara straffbara inom EU.

Den höga kostnaden för att följa all denna byråkrati återspeglas inte i det pris som våra nötkreaturuppfödare får för sin boskap. Brittiskt nötkött säljs nu långt under produktionskostnaden och producenter av amkor av låglandsras anser att de förlorar omkring 260 brittiska pund per ko och våra mjölkproducenter har upplevt en lång nedåtgående spiral. Vi måste stoppa denna nedgång.

 
  
MPphoto
 

  João Ferreira (GUE/NGL).(PT) De stigande spannmålspriserna är ytterligare en faktor som bidrar till och förvärrar krisen inom djurhållningssektorn. Den aktuella gemensamma jordbrukspolitiken och Europeiska unionens handelspolitik garanterar inte jordbrukarna en skälig inkomst, särskilt inte de små och medelstora producenterna, och förhindrar inte heller effekterna av de stigande kostnaderna för produktionsfaktorerna och prisvolatiliteten hos jordbruksprodukter: i stället förvärras dessa. Denna volatilitet har orsaker som inte bara, eller inte ens till största delen är naturliga: bland dessa finns spekulation om livsmedel. Alla eventuella åtgärder som vidtas på detta område kommer alltid att vara begränsade till sin räckvidd om de inte omfattar ett förbud mot de instrument som gör detta lönsamt, särskilt derivat. Att skydda produktionen, rätten att producera och självförsörjningen i fråga om livsmedel samt livsmedelstryggheten kräver ett stopp för marknadens och konkurrenskraftens underkuvande av jordbruks- och livsmedelsproduktionen. Det kräver effektiva åtgärder för reglering av och ingripande på marknaderna, utan vilket prisvolatiliteten kommer att förvärras och produktionen att koncenteras, vilket endast ett litet antal stora producenter kommer att överleva.

 
  
MPphoto
 

  Dacian Cioloş, ledamot av kommissionen. – (FR) Fru talman! Det gläder mig verkligen att se hur stort intresset, också i Europaparlamentet, är för en sektor som är grundläggande inte bara för marknadsförsörjningen, utan även för stabiliteten i våra regioner: jag talar om djurhållningssektorn.

Många av de frågor och problem som tagits upp kommer utan tvekan att hanteras i de förslag som kommissionen inom kort kommer att lägga fram om den gemensamma jordbrukspolitikens framtid. Parlamentet kommer också att kunna diskutera dessa förslag så tidigt som nästa vecka. Vi kommer tveklöst också att diskutera dem inom ramen för en rättvis stödfördelning på de olika sektorerna, däribland djurhållningssektorn. Vi kommer också att ta upp frågorna om stöd för djurhållningssektorn på mer specifika och mer komplicerade områden och för mekanismer för att hantera inkomstvolatilitet. Vissa specifika frågor har dock ställts som jag skulle vilja besvara. Den första rör problemet med spannmålspriserna och interventionslagren.

Det är sant att vi inte längre har de interventionslager som vi tidigare hade, men det beror på att priserna nu har stigit. Marknadsintervention kan inte motiveras när priserna är höga. Jag anser att vi måste överväga andra typer av mekanismer och att vi, även om lagren kan ha viss betydelse, måste överväga andra typer av lager än de interventionslager på marknaden som vi tidigare hade. Denna fråga bör kanske hanteras på en ännu mer omfattande nivå än bara EU-nivån, med tanke på att marknaden nu är öppnare än tidigare.

Angående den internationella termonukleära experimentreaktorn (Iter) vill jag säga till Martin Häusling att bara för att delar av 2010 års budget inte har använts för jordbruk och går till Iter innebär det inte att vi inte har de resurser som krävs för att ingripa inom jordbrukssektorn. Jag kan försäkra dig att dessa ytterligare medel som går till Iter inte har tagits från några GJP-mekanismer, utan att dessa pengar fortfarande är tillgängliga och inte har använts eftersom det inte behövdes. Också i och med denna överföring kan jag dock försäkra er att vi har den budget vi behöver för att kunna tillämpa de nödvändiga åtgärderna.

Jag vill avslutningsvis säga att frågan om volatilitet – och den inverkan som spekulationen på marknaden har på volatilitet – är en fråga som kommissionen hanterar mer djupgående, såväl när det gäller härledda produkter som råvaror. Jag samarbetar med min kollega Michel Barnier i denna fråga. Kommissionen kommer att lägga fram ett antal förslag.

När det gäller fördelningen av mervärde på livsmedelskedjan kommer vi tillsammans med kommissionsledamot Tajani att anordna ett första möte i högnivågruppen om denna fråga senast nästa vecka.

 
  
MPphoto
 

  Talmannen. − Jag har mottagit fyra resolutionsförslag(1) i enlighet med artikel 115.5 i arbetsordningen.

Debatten är avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum inom kort.

Skriftliga förklaringar (artikel 149)

 
  
MPphoto
 
 

  Sandra Kalniete (PPE), skriftlig.(LV) För närvarande upplever EU:s djuruppfödare svårigheter som vi alla måste övervinna tillsammans för att djurhållningssektorn ska kunna utvecklas och alstra tillräckliga inkomster för uppfödarna. Under de senaste månaderna har spannmålspriserna stigit avsevärt, vilket förvärrats av extraordinära händelser, som exempelvis översvämningarna i Pakistan och skogsbränderna i Ryssland. Vi kan naturligtvis inte påverka dessa klimatkatastrofer, men det ligger inom vår makt att utarbeta lagstiftningsförslag som kan hjälpa EU:s producenter att övervinna konsekvenserna av dessa naturkatastrofer. Vad som är säkert är att vi kan och måste begränsa spekulationen i spannmål, som också är en av orsakerna till dessa svårigheter. Det är oacceptabelt att sådana ohederliga handlingar orsakar förluster inom en sektor som är en av hörnstenarna för EU:s jordbruk. Jag vill dessutom påminna er om att det är avgörande att kommissionen försvarar EU-producenternas intressen i sina diskussioner med Mercosur-nationerna om ett nytt handelsavtal och garanterar att det finns förutsättningar för rättvis konkurrens. Jag uppmanar kommissionen att aktivt börja hjälpa EU-producenterna att övervinna de befintliga svårigheterna inom djurhållningssektorn, eftersom vårt stöd är mycket viktigt för dem.

 
  
MPphoto
 
 

  Franz Obermayr (NI), skriftlig. – (DE) EU-producenterna inom djurhållningssektorn har ett antal problem, däribland stigande kostnader för produktionsfaktorer, konkurrens i och med importen från tredjeländer, stora fluktuationer i foderkostnaderna och relativt låga köttpriser. Om vi ska införa en hållbar politik för djurhållningssektorn måste vi ta hänsyn till alla aktörer, däribland producenterna, konsumenterna och djuren själva. Målet måste vara att gå från djuruppfödning i industriell skala mot en mer naturlig och respektfull behandling av djur på små gårdar. Allt detta måste kombineras med högsta möjliga trygghetsnivå för konsumenterna i form av omfattande djurhälsotjänster och tydlig märkning av alla livsmedel från djur, i synnerhet när det gäller deras ursprung och hur djuren föds upp. EU måste införa de nödvändiga grundläggande förutsättningarna för att skydda våra producenters framtid så att de kan behålla sin internationella konkurrenskraft och så att deras verksamhet kan förbli ekonomiskt livskraftig, trots att vi har de strängaste djurskyddsstandarderna i världen.

 
  
MPphoto
 
 

  Pavel Poc (S&D), skriftlig. (CS) De stigande spannmålspriserna är också ett hot mot djurhållningssektorn inom EU på grund av dess beroende av foder som importeras från tredjeländer. Situationen är kritisk på området för grisköttsproduktion, där foderkostnaderna står för 60 procent av produktionskostnaderna, men där de stigande kostnaderna gradvis hotar alla grenar av animalieproduktionen inom EU. EU bör därför minska sitt beroende av foderimport från tredjeländer.

Det är naturligtvis ingen lösning att gå över till genetiskt modifierat foder som importeras från USA. Inom EU tar det nästan två och ett halvt år att godkänna sådana foder, i Argentina omkring tre år och i Brasilien tre till fyra år, och också Kina antar stränga åtgärder på detta område. I USA tar godkännandet å andra sidan bara 15 månader. Krisen inom EU:s djurhållningssektor får inte utnyttjas i handelssyften av amerikanska bolag, som ser en betydande exportpotential på EU-marknaden.

Europeiska unionen bör eftersträva att minska produktionskostnaderna för att se till att tredjeländerna uppfyller EU-standarderna och att producenterna får ett skäligt pris för sina produkter. Det är inte godtagbart att konsumenterna får ta konsekvenserna för högre priser, att producenterna ska få ännu mindre betalt och att distributörerna ska göra ännu större vinster.

Jag instämmer inte i kommissionens åsikt att inga brådskande åtgärder krävs, eftersom vi står inför en strukturell kris som måste lösas som inte bara gäller livsmedelstryggheten.

 
  
MPphoto
 
 

  Daciana Octavia Sârbu (S&D), skriftlig.(RO) EU:s djuruppfödare har på senare tid mött allt större svårigheter. De har svårt att hantera konkurrensen från tredjeländer eftersom dessa länder inte följer samma höga standarder som de lokala producenterna, och eftersom de alltid drabbas negativt av EU:s handelsförhandlingar. Vi hoppas dock att vi kommer att få se en annan inställning från Europeiska kommissionen i framtiden, eftersom det inte är normalt att EU-producenterna alltid missgynnas av handelsavtal. Kommissionen måste också vara mer delaktig när det gäller att stärka producentorganisationerna inom alla djurhållningssektorer, för att de ska kunna förhandla fram bättre priser för sina produkter, och samtidigt ta hänsyn till produktionskostnaderna. Samtidigt uppmanar jag kommissionen att snarast möjligt frigöra eventuellt spannmål från interventionslagren för att stödja denna sektor som har drabbats hårt av krisen.

 
  
  

(Sammanträdet avbröts i ett par minuter.)

 
  
  

ORDFÖRANDESKAP: VIDAL-QUADRAS
Vice talman

 
  

(1) Se protokollet.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy