Talmannen. – Nästa punkt är en debatt om en muntlig fråga till kommissionen från Sharon Bowles, för utskottet för ekonomi och valutafrågor, om översyn av konkurrensreglerna för horisontellt samarbete (O-0131/2010 – B7-0565/2010).

  José Manuel García-Margallo y Marfil, ersättare för frågeställaren. – (ES) Fru talman, herr kommissionsledamot! De två gruppundantagsförordningarna, varav en handlar om avtal om specialisering och en om forskning och utveckling, upphör att gälla den 31 december i år. Kommissionen har utarbetat två lagstiftningsförslag: två förslag till förordningar som har lagts fram för parlamentet och som ska ersätta de förordningar som nu upphör att gälla.

Mycket vatten har flutit under broarna sedan de ursprungliga förordningarna antogs. Avsevärda ändringar har gjorts av lagstiftningen, särskilt moderniseringspaketet från 2003, viktiga domar har avgetts på detta område och kommissionen har lärt sig mycket av den praktiska tillämpningen, vilket också är en viktig aspekt.

Kommissionen inledde två samrådsrundor med berörda parter, vilket är god praxis i rättsligt hänseende och har allmänt stöd. Den stora frågan är följande: Hur kommer de svar som erhållits från de berörda parterna under samrådet att användas? Kommer de att beaktas eller kommer de bara att slängas i papperskorgen? I detta sammanhang vill parlamentet och utskottet för ekonomi och valutafrågor i huvudsak få veta sex saker: Vilka förslag och särskilda idéer har de berörda parterna framfört till kommissionen som den kommer att ta hänsyn till när den utformar och beslutar om dessa förordningar, och tar dem från tankestadiet till verkligheten?

För det andra, vad anser kommissionen om de horisontella avtal som inte omfattas av undantagsbestämmelserna om specialisering eller forskning och utveckling? Vad hade de berörda parterna att säga om detta under samrådsrundan? Vilka fördelar skulle det medföra för industrin, realekonomin och konkurrensskyddet att föreslå nya förordningar för att ta hänsyn till horisontella avtal som inte omfattas av de två gruppundantagsförordningar som vi överväger för närvarande? Tänker kommissionen utarbeta nya förordningar för att täcka dem? Ja eller nej? Frågan är klar och tydlig.

Det tredje problem som diskuterades länge i utskottet för ekonomi och valutafrågor är vad som brukar kallas ”patentbakhåll”. Som kommissionen vet sker detta när ett företag som tillhör en berörd part deltar i standardiseringsarbetet och undanhåller information om patent som det innehar eller patent som det planerar att registrera i framtiden. Detta orsakar allvarlig skada och olägenheter för de företag som inte känner till den informationen och åtar sig att agera enligt de fastställda kriterierna.

Frågan här är relativt specifik eftersom det handlar om snedvridning av konkurrensen och hinder på den inre marknaden, vilket är kardinalsynden för vår institution: Tänker kommissionen ta itu med problemet med patentbakhåll inom ramen för de nya förslagen till förordningar, eller anser den att kompletterande sektorsspecifik lagstiftning skulle vara nödvändig för att undvika missbruk av patenträttigheterna? Tänker kommissionen se till att det finns en integrerad och konsekvent rättslig ram utan interna motsägelser mellan konkurrensreglerna och sektorsspecifik lagstiftning på området för immateriella rättigheter?

Den fjärde och den femte frågan handlar om ekonomisk styrning, eller om man så föredrar, konkurrensstyrning. Vi har fått höra att vi måste försöka konvergera med andra konkurrensmyndigheter, och i detta avseende är det viktigt att vi vet i vilken utsträckning kommissionen under utarbetandet av dessa förordningar har använt domstolsbeslut och beslut från nationella och internationella myndigheter.

Den sista frågan handlar om ett ämne som är särskilt känsligt för mitt utskott, och jag är säker på att Andreas Schwab kommer att ta upp den. Det handlar om försörjningskedjan för livsmedelsprodukter. Det verkar uppenbart att det råder ojämlika villkor mellan producenter, mellan jordbrukare å ena sidan och stora kedjor å den andra. Tänker kommissionen göra något för att garantera likvärdig och rättvis behandling för den svagare parten i detta avtal? Herr kommissionsledamot! Det är dessa frågor som jag skulle vilja att du besvarar så utförligt, tydligt och exakt som möjligt.

  Maroš Šefčovič, kommissionens vice ordförande. – (EN) Fru talman! Jag tackar ledamoten så mycket för frågan, eftersom detta sannerligen är ett mycket viktigt ansvarsområde för Europeiska unionen.

Konkurrerande företag samarbetar ofta, t.ex. med forskning och utveckling (FoU), produktion, inköp, produktstandardisering och informationsutbyte. Som ni vet kan detta vara fördelaktigt för konsumenterna och leda till lägre priser, ökad valfrihet och bättre produkter. Dessa horisontella avtal – vi kallar dem för horisontella avtal eftersom de samarbetande företagen är verksamma på samma nivå i försörjningskedjan – kan ge företagen möjlighet att bemöta ökat konkurrenstryck och en förändrlig marknad som drivs av globaliseringen.

Men det finns också en risk för att den här typen av avtal kan leda till allvarliga konkurrensproblem, t.ex. om parterna kommer överens om fasta priser, marknadsuppdelning eller produktionsbegränsningar. Kommissionen har ägnat de två senaste åren åt att se över konkurrensriktlinjerna för horisontella avtal genom en grundlig utvärdering och ett brett samråd. De nya reglerna, som bör kunna antas vid årsslutet, kommer att vara mycket mer detaljerade, användarvänliga och tydliga, och kommer att ge bättre vägledning om vilka typer av samarbete som är tillåtna.

Som alltid har kommissionen bemödat sig om att skapa en lämplig balans mellan de olika intressenternas behov. De två viktigaste inslagen i de nya konkurrensreglerna handlar om standardisering och informationsutbyte. I svaren på det offentliga samrådet lämnade två tredjedelar av de berörda parterna synpunkter på standardisering.

Ett väl fungerande standardiseringssystem är absolut nödvändigt för den europeiska ekonomin i allmänhet och för informations- och kommunikationssektorn i synnerhet. De horisontella riktlinjerna främjar ett öppet standardiseringssystem som leder till förutsägbara kostnader vid licensiering av immateriella rättigheter. För att uppnå detta måste man försöka finna en lämplig avvägning mellan de ibland motstridande intressena hos företag med olika affärsmodeller som deltar i standardiseringsprocessen. I ena änden av spektrumet har man den rena innovatören, och i den andra änden den rena tillverkaren, som var och en har olika prioriteringar och behov.

De nya reglerna kommer att garantera att det både finns tillräckliga incitament för mer innovation och att de traditionella fördelarna med standardisering överförs till konsumenterna. För att standardiseringsavtalen inte ska behöva bedömas enligt konkurrensreglerna och omfattas av det s.k. integritetsskyddet – vilket innebär att de förutsätts vara i linje med konkurrensreglerna – måste tre allmänna villkor vara uppfyllda.

För det första måste standardiseringsorganisationen ha en välavvägd immaterialrättspolicy, vilket kräver offentliggörande i god tro av de berörda immateriella rättigheterna, och ett åtagande att licensiera dessa på rättvisa, rimliga och icke-diskriminerande villkor. För det andra måste standardiseringsprocessen vara öppen och insynsvänlig, så att deltagandet är öppet för alla berörda aktörer. För det tredje måste standardiseringsprocessen även vara öppen på ett sätt som garanterar att de berörda aktörerna kan informera varandra om kommande, pågående och slutfört arbete.

Du nämnde också patentbakhåll. Fallstudier, både i EU och Förenta staterna, visar att patientbakhåll kan vara ett verkligt problem eftersom industrin hindras från att göra välinformerade val om de potentiella kostnaderna för de tekniker som väljs i standarden. Kommissionens strategi är att ge standardiseringsorganisationerna incitament att inrätta tydliga regler om offentliggörande av patent. Detta undanröjer inte risken helt, men den minskas åtminstone.

I motsats till detta visade det offentliga samrådet att de berörda parterna när det gäller FoU-avtal, där ett begränsat antal parter deltar – ofta bara två – ansåg att det i praktiken inte finns något verkligt problem med patentbakhåll eftersom parterna har incitament för att föra ut innovationer på marknaden och eventuella problem mellan parterna kan lösas öppet genom avtalsmässiga metoder.

När det gäller informationsutbyte kan detta vara konkurrensvänligt när det ger företagen möjlighet att samla in allmänna marknadsuppgifter som gör att de kan ge bättre service till sina kunder. Det finns emellertid även situationer där utbytet av marknadsinformation kan missbrukas, t.ex. när företagen utnyttjar känslig information för att samordna sitt agerande. Som svar på ett starkt krav från de berörda parterna innehåller riktlinjerna ett nytt kapitel om allmänna principer för en konkurrensbedömning av informationsutbyte.

Den sista frågan som parlamentet tar upp handlar om inköpskooperativ. Kommissionen har alltid ansett att gemensamma inköpsgrupper bland små detaljhandlare kan vara nyttiga för konkurrensen, särskilt gentemot stora leverantörer. Sedan år 2000 har de horisontella riktlinjerna gett utrymme för en positiv bedömning av den här typen av samarbete, upp till vissa gränser för marknadsandelar. Efter översynen föreslår kommissionen att inköpsavtal ska förutsättas vara förenliga med konkurrensreglerna så länge deltagarnas marknadsandel är högst 20 procent. Men kommissionen är även medveten om att internationella inköpsallianser bland stora återförsäljare kan ha en negativ inverkan på konkurrensen, och kommissionen undersöker därför dessa frågor inom ramen för sitt arbete med att förbättra livsmedelsförsörjningen i EU.

  Arturs Krišjānis Kariņš , för PPE-gruppen. – (LV) Fru talman, herr kommissionsledamot! Ingen vill betala mer för en vara vars verkliga värde vi inte ens känner till. Vi vill inte heller betala för mycket på grund av en oärlig uppgörelse mellan företag. EU:s konkurrenspolitik har hittills inriktats på oärliga företag. Regleringen av det horisontella samarbetet mellan företag är ett av de sätt som kommissionen, enligt min mening, framgångsrikt löser konkurrensproblemen på när företag samarbetar om frågor som forskning och utveckling, fullt utnyttjande av produktionsvolymen, distribution av allmännyttiga varor och standardisering. Det är välkommet att frågan om standardisering uppmärksammas inom ramen för de nya reglerna om företagssamarbete. Det kommer att ge företagen och sektorerna möjlighet att göra välinformerade val med avseende på patent som de vill utnyttja. Varje standard består av patent som registrerats av uppfinnare och företag. För att införa en standard måste man veta exakt vilken teknisk lösning som erbjuds och vilken ersättning patentinnehavaren kräver för att man ska få använda ett patent. Därför bör vi stödja en mekanism där alla berörda parter är tydligt medvetna om för- och nackdelarna med en viss uppfinning när de väljer en standard och vet vilket pris de kommer att få betala för att använda patentet. Vi tycker om att göra välinformerade val i vår vardag, så det är bara naturligt att företag som investerar betydande belopp i utveckling och tillverkning av nya tekniker med högt mervärde också vill ha den möjligheten. Jag anser att dessa nya regler om horisontellt samarbete mellan företag åtminstone delvis kommer att hjälpa företagen, så att de inte betalar för mycket för att utnyttja patent. Tack för uppmärksamheten.

  Antolín Sánchez Presedo, för S&D-gruppen. – (ES) Fru talman, mina damer och herrar! Att konkurrera är inte motsatsen till att samarbeta. Det finns samarbetsavtal mellan företag som konkurrerar på samma marknadsnivå som är konkurrensmässiga och samtidigt är förenliga med den ursprungliga EU-rättsakten.

För rättsäkerhetens skull, och med tanke på att frågan är komplex och man måste nå en lämplig avvägning, måste företagen ha verktyg för att kunna avgöra vilka horisontella avtal som överträder de förbud som fastställs i fördraget och begränsar konkurrensen.

Detta är en kritisk tidpunkt, eftersom riktlinjerna om horisontella avtal är ett årtionde gamla och gruppundantagsförordningarna om specialiseringsavtal och avtal om innovation och utveckling upphör att gälla vid årsslutet. EU måste därför utan dröjsmål uppdatera dessa instrument, och kan inte tillåta sig lyxen att lämna ett rättsligt kryphål som skapar tvivel och osäkerhet och gör att våra företags verksamhet förlamas.

Att inte göra detta skulle innebära ett oacceptabelt hinder för vår ekonomi och skulle även vara enormt oansvarigt med tanke på krisen, som kräver initiativ för att ge våra företag en nystart. Eftersom tidsplanen för översynen har förlängts till den 31 december 2022, krävs det åtgärder som hjälper den europeiska industrin att hantera de stora förändringar som kommer att ske inom den internationella ekonomin under de kommande åren.

För några månader sedan antog EU Europa 2020-strategin under det spanska ordförandeskapet. Europa 2020-strategin är ett fast åtagande gentemot ett integrerat samhälle som bygger på kunskap och innovation. Den nya rättsliga ramen måste främja utvecklingen av en smart sammankopplad ekonomi som kan knyta ihop företagsnätverken och utnyttja synergierna mellan företag genom avtal som främjar standardisering, specialisering samt forskning och utveckling till de europeiska konsumenternas fördel, men avtalen måste även bidra till gemensam produktion, inköp och saluföring, och de måste främja kooperativ och företagsgrupper, särskilt bland små och medelstora företag.

Vi stöder kommissionens avsikt att utnyttja detta paket med initiativ för att öka effektiviteten, främja vetenskapliga och tekniska framsteg och skapa fördelar för slutkonsumenterna. Det handlar kort sagt om att förbättra konkurrenskraften för våra företag i allmänhet och främja en hållbar utveckling.

  Sylvie Goulard, för ALDE-gruppen. – (FR) Fru talman! Mycket har sagts, särskilt av mina kolleger José Manuel García-Margallo y Marfil och Antolín Sánchez Presedo, om de livliga diskussioner som vi har fört i utskottet för ekonomi och valutafrågor och om behovet av att snabbt anta betänkanden för att, som Antolín Sánchez Presedo just sade, klargöra vilket utrymme våra företag har för sin verksamhet. Jag kommer att begränsa mig till att framföra två lite mer allmänna och politiska synpunkter.

För det första har krisen lett till att människor i alla våra länder har blivit mer försiktiga och har gett upphov till nationalistiska och protektionistiska frestelser, och vi här i parlamentet är därför särskilt vaksamma när det gäller att se till att den inre marknaden respekteras och att den inte splittras. Här finns en utmaning – jag kan se att några kolleger från det berörda utskottet nickar. Detta är mycket viktigt, och vi vet att kommissionsledamot Michel Barnier arbetar för detta, till stöd för Mario Montis rapport. Vi i gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa tror uppriktigt på tävlan som stimulerar innovation.

Vi måste emellertid även inse att de europeiska företagen konkurrerar globalt och att det, särskilt för små och medelstora företag och framför allt för forskning och utveckling, är särskilt viktigt att bygga broar, och vi måste därför se till att konkurrensen inte leder till ömsesidig destruktion, till fördel för företag i andra delar av världen, som dessutom inte alltid konkurrerar särskilt lojalt med andra företag. För oss är det därför mycket viktigt att vi finner ett sätt att undvika patentmissbruk samtidigt som vi möjliggör konkurrens, och naturligtvis respekterar de immateriella rättigheterna, vilket redan har nämnts. Såsom ofta är fallet kräver detta en mycket känslig avvägning.

Avslutningsvis vill jag att det framgår mycket tydligt att jag håller med om det som José Manuel García-Margallo y Marfil sade om konkurrens på livsmedelsområdet. Vi har en väldigt underlig situation i EU där vi övervakar konkurrensen mycket noggrant inom vissa sektorer och mycket mindre i andra. Det står klart att den ojämna proportionen mellan antalet producenter och antalet inköpare skapar problem för konkurrensen. Herr kommissionsledamot! Jag är därför väldigt nöjd med att du stöder José Manuel García-Margallo y Marfils synpunkter.

  Andreas Schwab (PPE). – (DE) Fru talman, herr kommissionsledamot! Jag instämmer i det som mina kolleger har sagt och välkomnar framför allt att kommissionen redan i ett tidigt skede gör näringslivet, medlemsstaterna och Europaparlamentet delaktiga i översynen av reglerna om horisontella samarbetsavtal. De befintliga gruppundantagsförordningarna upphör ju faktiskt att gälla vid årsslutet. Jag anser att förslaget från maj 2010 innehåller vissa viktiga ändringar, särskilt på standardiseringsområdet och när det gäller informationsutbyte, vilket redan har diskuterats. Båda dessa faktorer kommer att öka den rättsliga säkerheten och skapa tydligare regler för företagen, vilket är ytterst viktigt för efterlevnaden. Vi har redan hört att efterlevnad av EU:s inremarknadsregler är en princip som alla företag måste följa.

Konkurrens och innovation är centrala inslag i vår ekonomi, och därför är det viktigt att anpassa reglerna från 2009 till den rådande situationen och införa effektiva mekanismer för att främja efterlevnaden och genomförandet av konkurrenslagstiftningen för företag och offentliga organ. Det är också skälet till att denna parlamentsfråga stöddes av en så stor majoritet i utskottet, vilket jag varmt välkomnar. Jag har en fråga om det du just sade. Faktum är att stora internationella butikskedjors avtal kan klassas som horisontella samarbetsavtal. I förra årets meddelande om livsmedelsförsörjningskedjans fungerande i EU var kommissionen mycket kritisk mot en efterfrågestyrd utveckling, men nu verkar ni se mycket positivt på det. Du sade just att du välkomnar samarbete mellan små detaljhandlare, på villkor att inköpsavtalen utgör en andel på högst 20 procent av marknaden. Min fråga till dig är: vad är skälet till din ändrade syn på dessa horisontella inköpsavtal? Vad har motiverat denna ändrade inställning?

  George Sabin Cutaş (S&D). – (RO) Fru talman! Först av allt vill även jag välkomna kommissionens förslag om översynen av konkurrensreglerna för horisontellt samarbete. Målen är att klargöra villkoren för att tillämpa undantagen, justera restriktioner och tillhandahålla information om immateriella rättigheter.

Den ekonomiska och finansiella krisen har visat på behovet av ett närmare samarbete inom dessa områden och av ett gemensamt globalt ekonomisk regelverk.

Vi måste också bedöma möjligheten att utbyta information om konkurrens på en mer frekvent och global nivå, samt möjligheten att upprätta ett globalt styre på detta område.

En effektivisering av samarbetsavtalen mellan konkurrenter främjar innovation och hjälper till att öka de europeiska företagens konkurrenskraft.

Till följd av detta anser jag att en analys behöver göras över möjligheterna att vid behov införa gruppundantagsförordningar för andra horisontella avtalstyper.

  Paul Rübig (PPE). – (DE) Fru talman! Jag anser att vi kan skapa konkurrens genom att införa enhetliga regler, och jag är därför intresserad av att få veta vilka alternativ som finns tillgängliga för oss inom telekommunikationssektorn, särskilt när det gäller frekvenslicenser, för att vi ska kunna anordna auktioner eller så kallade skönhetstävlingar inom telekommunikationsprocesser. Den nya tekniken med fjärde generationens nät kommer ju att öppna en helt ny värld av möjligheter.

När ni reser till ett annat land i Europa, kommer ni att finna att många av de priser som visas på telefonens display är desamma. Har ni några planer på att ytterligare öka konkurrensen inom roamingsektorn? Anser ni att roaming kan bli föremål för korrekt konkurrens på den inre marknaden, och hur kan ni se till att priserna inte tusenfaldigas när geografiska gränser passeras?

  Maroš Šefčovič, kommissionens vice ordförande. – (EN) Fru talman! Jag vill tacka parlamentsledamöterna för att vi har denna debatt, eftersom den hjälper oss att bereda vägen för dessa mycket viktiga förändringar i den rättsliga ram inom vilken våra företag kommer att verka i framtiden. Jag håller verkligen med alla som har krävt rättvis konkurrens, eftersom endast en rättvis konkurrens kan leda till skälig praxis och, naturligtvis, till riktiga och inte fasta priser. Detta är mycket viktigt för EU:s medborgare: hur man skapar en miljö så att vi kan nå positiva resultat, men förhindrar fasta priser på marknaden.

Jag kan försäkra er att vi tittar på alla möjligheter för att uppnå en lösning enligt vilken kostnaderna för patent inte skulle bli för höga. Ni vet mycket väl från debatten om denna fråga hur svårt det är. Jag kan berätta att vi i kommissionen är mycket missnöjda med förseningen. Vi har under en så lång tid inte kunnat hitta en lämplig lösning för patentet, och det skulle definitivt skapa förutsättningar för ett stort steg framåt för hur man skyddar immateriella rättigheter och hur man kan förbättra och göra EU mer konkurrenskraftigt när det gäller patentskydd på en internationell nivå.

Rättssäkerhet och en ny rättslig ram har varit två mycket viktiga frågor som vi har fokuserat på när vi utarbetat våra förslag. Vi har haft ganska omfattande offentliga samråd i frågan. Vi hade 190 bidrag och det fanns intressenter från näringslivet, advokatbyråer, akademier och regeringar, så vi anser att när det kommer till slutresultatet kommer vi att ha lyckats uppnå en lämplig balans.

Jag är väldigt tacksam för att man betonat vikten av Europa 2020, eftersom det är just därför vi måste förbättra och förändra den ram inom vilken företagen verkar. Vi måste undersöka hur man skapar positiva, gynnsamma miljöer så att forsknings- och utvecklingsföretag och företag som sysslar med innovation kan blomstra, och hur dessa skulle kunna tillföra ett mervärde till de europeiska ekonomierna, och hur man skapar förutsättningar för att de ska stanna i Europa och inte söka efter möjligheter att tillverka produkterna någon annanstans.

Jag kan försäkra er att detta var en av de faktorer som kommissionen och mina kolleger, kommissionsledamöterna Joaquín Almunia och i synnerhet Michel Barnier gav särskild uppmärksamhet när det gäller inremarknadsakten. Med en inre marknad har vi nu nya gynnsamma tillfällen till att öppna för nya möjligheter och nya vägar, samt skapa villkor som kommer att vara betydelsefulla för riktigt bra framsteg, särskilt inom FoU-sektorer.

När det gäller de konkreta frågorna från Andreas Schwab, som belyste vissa skillnader i kommissionens strategi i frågan om små leverantörskedjor mot stora företagskedjor, kom vi – efter en mycket noggrann översyn och ett mycket omfattande samråd med intressenterna och med medlemsstaterna – fram till att den metod vi nu förespråkar mer motsvarar den nuvarande situationen och de aktuella uppgifter vi mottagit, och detta var anledningen till att vi föreslår denna linje framåt.

  Talmannen. – Jag har mottagit ett resolutionsförslag⁽¹⁾ som ingivits i enlighet med artikel 115.5 i arbetsordningen, från utskottet för ekonomi och valutafrågor.

Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i dag, torsdagen den 25 november 2010 kl. 12.00.

(Sammanträdet avbröts kl. 11.30 och återupptogs kl. 12.00)

ORDFÖRANDESKAP: PITTELLA
Vice talman