Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2010/2965(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :

Ingivna texter :

B7-0638/2010

Debatter :

PV 25/11/2010 - 12.2
CRE 25/11/2010 - 12.2

Omröstningar :

PV 25/11/2010 - 13.2

Antagna texter :

P7_TA(2010)0449

Debatter
Torsdagen den 25 november 2010 - Strasbourg EUT-utgåva

12.2. Tibet – planer på att göra kinesiska till det huvudsakliga undervisningsspråket
Anföranden på video
PV
MPphoto
 

  Talmannen. – Nästa fråga är en debatt om sex resolutionsförslag om ”Tibet – planer på att göra kinesiska till det huvudsakliga undervisningsspråket”(1).

 
  
MPphoto
 

  Lidia Joanna Geringer de Oedenberg, författare.(PL) Fru talman! I oktober såg vi hur tusentals tibetaner genomförde fredliga demonstrationer mot de kinesiska myndigheternas planer på förändringar i utbildningspolitiken. Den nuvarande tvåspråkiga undervisningsmodellen som ger etniska minoriteter möjlighet att få undervisning på sitt modersmål vid sidan av kinesiska ska ersättas av ett system där kinesiska kommer att vara det huvudsakliga undervisningsspråket.

Qiang Wei, det kinesiska kommunistpartiets partisekreterare i provinsen Qinghai, har i en tidningsartikel meddelat att senast 2015 kommer mandarin att ha införts som det huvudsakliga undervisningsspråket i grundskolan. Tibetanare och medlemmar i andra etniska grupper måste förstås kunna fungera effektivt på den kinesiska arbetsmarknaden och bör därför ha möjlighet att lära sig kinesiska, men detta får inte ske på bekostnad av undervisningen på det egna språket.

Det bör påpekas att de rättigheter som tibetanerna kämpar för grundar sig på artikel 4 i den kinesiska författningen och artikel 10 i lagen om nationellt självstyre för denna region. Tibetanerna kämpar således för att rättigheter som de redan har ska respekteras, och Europaparlamentet bör ge sitt uttryckliga stöd för deras kamp för att bevara sin kultur, där språket ingår som en viktig del. Jag tror att vi alla håller med en av förkämparna för det tibetanska språket, Dokru Choedaka, när han säger att skolan och språket utgör stommen i den nationella identiteten.

 
  
MPphoto
 

  Marietje Schaake, författare.(EN) Fru talman! Kulturen och de kulturella uttrycken utgör grunden för människors värderingar och identitet. Som Aristoteles hävdat är det inte utanpåverket som räknas, utan den inre betydelsen.

Kulturen blir till ett vapen om den används som ett verktyg för att tvinga på någon vissa värderingar och för att radera ut skillnader och yttrandefrihet. Att det kinesiska språket mandarin införs som huvudspråk i undervisningen och i officiella dokument i Tibet är därför en mycket oroväckande utveckling. Om Kinas avsikter är att på detta sätt radera ut den tibetanska kulturen handlar man stick i stäv med de avsikter man sagt sig ha när det gäller att skapa harmoniska förbindelser mellan den stora mängd olika kulturer, etniska grupper och identiteter som finns representerade i landet. De kinesiska myndigheterna bör även låta utländska medier få tillträde till Tibet utan att specialtillstånd ska krävas och även tillåta ocensurerad kommunikation och informationstillgång – t.ex. via Internet – överallt i landet.

Det är inte bara ekonomisk utveckling som bidrar till välstånd, utan i lika hög grad även kulturell mångfald och respekt för mänskliga rättigheter. I sina kontakter med Kina bör EU konsekvent ge högsta prioritet åt mänskliga rättigheter, i synnerhet för etniska och kulturella minoriteter.

 
  
MPphoto
 

  Ryszard Czarnecki, författare.(PL) Fru talman! De större länderna i Europa ägnar mycken uppmärksamhet åt att förbättra sina förbindelser med Kina, såväl på det ekonomiska planet som investerings- och handelsmässigt. Detta ger Europaparlamentet en allt viktigare roll när det gäller att tala klarspråk om mänskliga rättigheter och om de kränkningar av dessa rättigheter som sker. Parlamentet måste i dagsläget extra starkt lyfta fram den tibetanska befolkningens rätt till sitt eget språk, deras rätt att obehindrat hålla kontakt med omvärlden via Internet – vi lever ju ändå på 2000-talet – och deras rätt att fritt tala med utländska journalister, något som för närvarande tyvärr hindras av det förbud mot utländska korrespondenter som råder i landet. Avslutningsvis vill jag framhålla att jag ser påtvingandet av statsmakternas språk i Tibet som något djupt oroväckande.

 
  
MPphoto
 

  Heidi Hautala, författare.(FI) Fru talman! I artikel 4 i Folkrepubliken Kinas författning garanteras samtliga medborgare och nationaliteter rätten att använda sig av och ha möjlighet att utveckla sitt eget talade och skrivna modersmål. Med hänvisning till detta är vi givetvis oroade av de nyheter vi just fått ta del av om att tibetanskans ställning som undervisningsspråk kan komma att försvagas. Jag vet att man i detta enorma land även protesterar mot att de varianter av kinesiska som talas i Shanghai och Kanton håller på att försvinna på samma sätt, något som ger ytterligare anledning till oro.

Det är viktigt att Folkrepubliken Kina erkänner att ett bevarande av den tibetanska kulturen i hög grad är beroende av språket och att det tibetanska språket bör bibehållas som första undervisningsspråk och även vara det språk som används vid universitet och högskolor. Självklart utgör genuin tvåspråkighet en viktig målsättning. Man måste inse det önskvärda i att tibetanerna även lär sig kinesiska, men att göra kinesiska till det första undervisningsspråket kommer ofelbart att skapa problem, eftersom den tibetanska kulturen blir lidande.

Det är även viktigt att Kina äntligen ratificerar Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, som Kina undertecknade redan för flera år sedan, eftersom ett ratificerande skulle innebära en starkare garanti för att etniska och religiösa minoriteter skyddas och att deras språk och kultur bevaras.

 
  
MPphoto
 

  Thomas Mann, författare.(DE) Fru talman! När vi gör inlägg här i Europaparlamentet har vi möjlighet att tala våra respektive modersmål. Kinas regering planerar att ta ifrån tibetanerna denna grundläggande rättighet och därigenom utsätta dem för hotet att förlora sin identitet. Tusentals tibetaner har i fredliga aktioner i skolor och på universitet kämpat mot ett eventuellt avskaffande av tvåspråkighetspolitiken. Framför Europarlamentets byggnad i Bryssel överlämnades den 27 oktober en skrivelse till mig från tibetanska skolbarn som bad om vårt stöd. Kinas ambassadör Song Zhe betonade igår att den tvåspråkiga undervisningen i Tibet utgör en viktig faktor för att stödja den tibetanska kulturen. Jag hörde vad han sade, men jag är inte så säker på att jag litar på honom. När allt kommer omkring har han inte dementerat de många rapporter i medierna som pekar på att mandarin kommer att bli det huvudsakliga undervisningsspråket i utbildningssystemet i regionen Quinghai. Även kantonesiska och shanghaikinesiska ska ersättas av mandarin genom hela utbildningssystemet och även i radion, trots att regeringen själv har uppgett att mandarin endast talas av hälften av kineserna. I artikel 4 i författningen och i artikel 10 i lagen om regionalt självstyre betonas att alla etniska grupper fritt ska kunna utveckla det egna såväl talade som skrivna språket. Kommissionsledamot Janusz Lewandowski! Jag vill be dig se till att denna oroväckande utveckling diskuteras vid dialogsamtalen mellan EU och Kina. Se också till att en expertgrupp skickas till regionen med uppdraget att ta reda på var exakt hotet mot det tvåspråkiga systemet ligger. Kinesiska kan utgöra ett komplement till det tibetanska språket, men absolut inte ersätta det.

 
  
MPphoto
 

  Róża Gräfin von Thun und Hohenstein, för PPE-gruppen.(PL) Fru talman! Ingen kan i dag hävda att man inte vet eller har tillräcklig information om vad som händer i Tibet, och trots detta gör vi nästan ingenting för att hindra att kineserna eliminerar tibetanerna, såväl som individer som hel nation, tillsammans med deras fantastiska kultur och vackra genuina religiositet.

Vi talar i dag om hur det tibetanska språket förintas och ersätts av mandarin. Det är ju ändå så att många av oss i denna kammare och många av våra anfäder mycket ofta har fått betala ett högt pris för att försvara sitt modersmål mot erövrares eller diktatorers avsikter, eftersom vi och de visste att om vi förlorar vårt språk förlorare vi även vårt sista hopp om att en dag få vara oss själva i vårt eget land. Och det är bl.a. med tanke på sådana erfarenheter, som delas av många européer, som vi måste kräva att när de som förhandlar med Kina på våra vägnar diskuterar den tekniska utvecklingen, investeringar, handel etc. inte skyggar för att ta upp frågan om de regelmässiga kränkningarna av mänskliga rättigheter som sker i Kina. I förhandlingar med Kinas regering om mänskliga rättigheter framhåller jag – och här sällar jag mig till alla som vädjat i denna fråga före mig – att frågan om mänskliga rättigheter inte får förpassas till bakgrunden, oavsett om vi råkar befinna oss i en ekonomisk kris eller inte.

 
  
MPphoto
 

  Kristiina Ojuland, för ALDE-guppen.(EN) Fru talman! Estland har genom hela sin historia kämpat för sin ursprungsbefolknings språk. Efter att vi 1991 återfått vår självständighet var vi äntligen fria att tala vårt eget språk och fick möjlighet att uppskatta vår kultur och vår identitet. Det smärtar mig att se hur det tibetanska folket förtrycks och hur deras språk, identitet, kultur och religion håller på att utrotas.

Folkrepubliken Kina använder sig av samma metod för att marginalisera tibetanerna som Sovjetunionen gentemot esterna. Precis som russifieringen av Estland under den sovjetiska ockupationen sker sinifieringen av Tibet genom omförflyttningar av icke-tibetaner till ursprungsbefolkningens etablerade territorium.

Så länge som mängden Han-kineser i Tibet fortsätter att öka har tibetanerna all anledning att vara oroade. De kinesiska myndigheternas planer på att införa mandarin som det huvudsakliga undervisningsspråket i skolan utgör en kränkning av den tibetanska ursprungsbefolkningens rättigheter. Jag skulle vilja att denna kränkning tas upp som en prioriterad fråga och blir löst inom ramen för EU:s politik gentemot Folkrepubliken Kina.

 
  
MPphoto
 

  Reinhard Bütikofer, för Verts/ALE-gruppen.(DE) Fru talman! Jag är emot denna resolution. Min grupp har gett mig tillåtelse att uttala mig emot den, trots att de flesta av mina kolleger inte delar min uppfattning.

Som redan påpekats har Kinas ambassadör reagerat på den kritik som framförts. Må så vara att hans skrivelse inte ger svar på alla frågor, men varför väljer vi i första hand att anta en resolution istället för att försöka få till stånd en dialog? Kan vi verkligen ta oss själva på allvar om vi först antar en resolution och sedan, som föregående talare ville ha det, skickar dit någon för att ta reda på hur tvåspråkigheten hotas.

Att det tibetanska språket skulle utrotas saknar all grund. Det ligger inte inom detta parlaments ansvarsområde att bestämma hur mycket ungerska som ska läras ut i skolorna i Slovakien eller Rumänien, men ändå anser man sig ha rätt att bestämma huruvida matematikundervisningen i Tibet ska ske på tibetanska eller på något annat språk. Jag vet inte om detta är så klokt.

Slutligen anser jag att det är ett misstag att koppla ihop två så skilda frågor som språkpolitik och Dalai Lama. Jag tror inte att det är på detta sätt som vi kommer att kunna bidra till att se till att människor inte hindras från att använda sitt modersmål.

 
  
MPphoto
 

  Joanna Katarzyna Skrzydlewska (PPE).(PL) Fru talman! Språket är den viktigaste identitetsskapande faktorn och det främsta verktyget för social kommunikation. Dagens debatt handlar om den kinesiska regeringens försök att införa kinesiska som enda obligatoriska språk i utbildningssystemet i Tibet. Detta utgör ett angrepp på detta lands kultur. Tibetanska har hittills varit officiellt språk i Tibet och i de regioner i Kina där tibetaner utgör den största etniska gruppen. Att kunna använda och utveckla sitt språk utgör ett av de viktigaste sätten som tibetanerna på ett konkret vis kan utöva sitt självstyre. De som tänker söka arbete utanför Tibet har förstås behov av att även kunna förstå kinesiska, men en lämplig och korrekt lösning här skulle kunna vara att införa kinesiska som ett undervisningsämne, och inte att ersätta tibetanska med kinesiska som undervisningsspråk.

Vi bör därför uttrycka vårt fördömande av försöken att ta ifrån tibetanerna deras främsta kommunikationsverktyg. Genom att ta ifrån tibetanerna möjligheten att lära sig sitt eget språk undergräver kineserna sakta men säkert Tibets självstyre och ser till att landet förlorar sitt kulturarv.

 
  
MPphoto
 

  Cristian Dan Preda (PPE) (talaren bad Reinhard Bütikofer att besvara en fråga (blått kort) i enlighet med artikel 149.8 i arbetsordningen).(RO) Fru talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till vår kollega, om han godkänner det. Varför är den kinesiske ambassadörens inställning i denna fråga mer relevant än vår önskan att tala om vad som händer i Tibet? Om jag har förstått saken rätt är skälet till detta att han anser att vi måste lyssna till vad man säger på Kinas ambassad snarare än till vår övertygelse.

 
  
MPphoto
 

  Reinhard Bütikofer (Verts/ALE).(DE) (talaren godtog att besvara en fråga (blått kort) i enlighet med artikel 149.8 i arbetsordningen.)

Fru talman! Jag är mycket tacksam för att min kollega ställer denna fråga, eftersom jag då får tillfälle att upprepa vad jag tidigare sagt. Jag har inte sagt vi måste tro den kinesiske ambassadören. Det jag sade var att det vore klokt om vi tog vårt arbete på allvar och försökte få till stånd en dialog, och först därefter diskuterade en resolution.

Det är inte vettigt att föreslå att vi nu ska anta en resolution och sedan skicka ut experter till Kina som ska ta reda på om och exakt på vilket sätt tvåspråkigheten är hotad. Jag anser att om vi vill göra något för att de mänskliga rättigheterna ska fungera i praktiken får vi inte bara begränsa oss till att ge uttryck för våra fromma förhoppningar, utan vi måste även engagera oss i frågan på ett sådant sätt att vi inte förvärrar en redan svår situation.

 
  
MPphoto
 

  Csaba Sógor (PPE). (HU) Fru talman! Jag ger gärna mitt stöd till detta gemensamma resolutionsförslag eftersom det klart och tydligt ger uttryck för de principer som jag, i egenskap av företrädare för en inhemsk nationell minoritet, helt och fullt ställer mig bakom. Jag stöder således principen om a) att ett förtryck av ett minoritetsspråk utgör en kränkning av rätten till frihet för de medborgare som tillhör minoriteten i fråga, b) att undervisning på modersmålet är det bästa för inlärningen, och c) att lokala myndigheter och samhällen bör ges rättslig behörighet att själva bestämma vilket språk som ska användas i undervisningen.

Samtliga ledamöter som stöder förslaget vill jag uppmärksamma på att dessa principer tyvärr inte respekteras fullt ut i vissa EU-medlemsstater heller. Exempel på detta är den slovakiska språklagen och den rumänska skollagen som är i kraft i dag och som innebär att undervisningen i vissa ämnen endast får ske på landets officiella språk. Jag skulle kunna nämna några EU-länder till, men det ska jag inte göra nu. Jag är en hängiven anhängare av en bevakning av kränkningar av rättigheter som sker utanför EU, men samtidigt anser jag att förhållanden som missgynnar nationella minoriteter inom EU:s eget territorium inte får tigas ihjäl.

 
  
MPphoto
 

  Zuzana Brzobohatá (S&D). (CS) Fru talman! I mitt inlägg skulle jag vilja nämna att Folkrepubliken Kina har uttryckt en önskan om att harmoniska relationer ska råda mellan samtliga de 56 olika etniska minoriteter som bor inom landets gränser. Jag är fast övertygad om att vi måste stödja ansträngningarna för att bevara tibetanskan, som är ett av de fyra äldsta och mest ursprungliga asiatiska språken, utgör en av de viktigaste grundstenarna i den tibetanska identiteten, kulturen och religionen och tillsammans med den tibetanska kulturen i dess helhet bär vittnesbörd om en historiskt rik civilisation och därmed utgör en omistlig del av vårt gemensamma världsarv. Jag hoppas och tror att Kina konsekvent kommer att tillämpa artikel 4 i Folkrepubliken Kinas författning och artikel 10 i lagen om självstyrande nationella regioner som garanterar varje nation rätten att använda sig av och ha möjlighet att utveckla sitt eget talade och skrivna modersmål.

Jag är fast övertygad om att varje etnisk minoritet har rätt att bevara det egna språket och den egna litteraturen. Ett rättvist utformat tvåspråkigt utbildningssystem bidrar till ökad samverkan och förståelse, i synnerhet om tibetanerna lär sig kinesiska och om de Han-kineser som bor i de tibetanska områdena samtidigt uppmuntras att lära sig tibetanska. Eftersom det framlagda gemensamma resolutionsförslaget tar upp samtliga de punkter som jag nämnt här har jag beslutat att stödja det.

 
  
MPphoto
 

  Jaroslav Paška (EFD). (SK) Fru talman! Kina är en stormakt ekonomiskt och militärt sett, och att döma av sitt agerande gentemot sina medborgare har den kinesiska regeringen länge gett intryck av att endast selektivt tillämpa de kulturella, sociala och demokratiska principer som erkänns av världen i övrigt och endast om de passar in i regeringens strävan att kontrollera landet.

Jag tror inte att vår upprördhet kommer att ha någon inverkan på den kinesiska regeringens beslutsamhet att genomföra sin utbildningspolitik i landet. Trots detta tror jag ändå att vi bör sända en allvarlig varning till våra kinesiska partner om att det tibetanska folket har rätt att bevara sin identitet och sitt språk och att modersmålet har en oersättlig roll i ett barns utveckling.

Kina borde göra i Tibet som Slovakien gör för sin ungerska minoritet. Barn som tillhör den ungerska minoriteten har möjlighet att få undervisning på ungerska ända från förskolan och sedan genom grundskolan och på gymnasiet. Jag vill dock samtidigt påpeka för Csaba Sógor att slovakiska barn i Ungern måste lära sig ungerska från förskolan, genom grundskolan och på gymnasiet och att de endast har möjlighet att studera slovakiska som ett främmande språk.

 
  
MPphoto
 

  Csanád Szegedi (NI). (HU) Fru talman! I egenskap av företrädare för Jobbik-rörelsen för ett bättre Ungern välkomnar och stöder jag Europaparlamentets förslag till resolution mot Folkrepubliken Kinas planer på att göra kinesiska till det officiella språket i Tibets skolor. Trots att den kinesiska ockupationsmakten garanterat Tibet självstyre håller de successivt på att eliminera det tibetanska språket från utbildningssystemet och i officiella sammanhang. Kinas bristande respekt för mänskliga rättigheter ger också ökad risk för att ett tvångsinförande av kinesiska ska ge upphov till konflikter i Tibet. Tibetanerna måste garanteras rätten att få undervisning på sitt eget språk och att få använda tibetanska i officiella sammanhang. Deras grundläggande mänskliga rättigheter måste kunna garanteras, däribland även mötesfriheten och den medborgerliga demonstrationsfriheten.

Tyvärr behöver vi inte gå så långt för att hitta liknande fall. Hänsynslösa assimilationsåtgärder utgör ett reellt och aktuellt problem även i Europa. Det räcker med att tänka på hur Rumänien behandlar den ungerska befolkningen i Transsylvanien (csángó-ungrarna) eller på den utestängande och diskriminerande slovakiska språklagen.

 
  
MPphoto
 

  Angelika Werthmann (NI).(DE) Fru talman, mina damer och herrar! Jag anser att tibetanerna måste ha rätt att tala sitt modersmål, dvs. tibetanska, precis som vi alla har rätt till vårt modersmål. Annars kommer de att förlora sin kulturella identitet. När det gäller situationen i Tibet anser jag att tvåspråkighet är den bästa lösningen, dvs. att alla lär sig såväl tibetanska som kinesiska.

Tvåspråkighet främjar barns utveckling på många olika sätt och är därför något som bör främjas.

 
  
MPphoto
 

  Bogusław Sonik (PPE).(PL) Fru talman! Det tibetanska språket är en del av den anrika historien i ett land som i åratal har kämpat för att bevara sin kultur, och språket är den faktor som binder samman människorna i det tibetanska samhället. Den bästa och enda lösningen är därför att upprätthålla och bevara tvåspråkigheten på samtliga undervisningsnivåer i Tibets skolor. Den kinesiska regeringen har skrivit under FN:s förklaring om ursprungsfolkens rättigheter och därmed förbundit sig att respektera de grundläggande rättigheter som de nationella minoriteterna har inom landets territorium. Varje åtgärd från Kinas sida som syftar till att förbjuda tibetanska i skolorna bör fördömas av världssamfundet. Åtgärder måste vidtas så att det blir möjligt att på ett effektivare sätt övervaka att det tibetanska folkets grundläggande rättigheter respekteras i Kina.

 
  
MPphoto
 

  Sergio Paolo Francesco Silvestris (PPE).(IT) Fru talman, mina damer och herrar! Att vilja avskaffa det tvåspråkiga systemet i Tibet vittnar om intolerans och brist på respekt för såväl ett minoritetsfolks kulturella identitet som de mänskliga rättigheterna.

Handelsavtal eller affärskontrakt med Kina får inte användas för att distrahera EU och leda bort uppmärksamheten från den allvarliga diskriminering som det tibetanska folket alltjämt utsätts för.

Tibetanerna har åtminstone rätt att fortsätta vara och känna sig som ett folk, och för att detta ska vara möjligt måste de kunna värna sina traditioner, sin historia och sitt språk, dvs. sin identitet som tibetaner, där den språkliga identiteten utgör en viktig del.

Planerna på att utrota den tibetanska kulturen har man med hjälp av hammaren och skäran inte lyckats fullfölja helt än, trots decennier av trakasserier mot det tibetanska folket och deras munkar. Man får inte lyckas nu heller genom den listiga politiken att ersätta det tibetanska språket med kinesiska.

 
  
MPphoto
 

  Janusz Lewandowski, ledamot av kommissionen.(EN) Fru talman! Vi diskuterar här en fråga som är aktuell i nästan alla länder där det bor minoriteter, dvs. att bevara ett språk, en kultur och lika möjligheter till utbildning. Det handlar här om att bekräfta våra värderingar, herr Bütikofer.

Innan jag uttalar mig i Tibetfrågan vill jag bara säga några ord om våra bilaterala förbindelser med Kina. Vi har ett starkt strategiskt partnerskap som gör att vi kan hantera alla frågor, även mycket känsliga sådana. Vi har byggt upp en imponerande ram för ett samarbete på hög nivå där vi regelbundet hanterar de globala utmaningar som våra respektive medborgare ställs inför, utan att vi för den skull blundar för frågor där vi tycker olika. Situationen i Tibet generellt sett utgör en sådan fråga där vi tycker olika.

Avsikterna att införa kinesiska som huvudsakligt undervisningsspråk i tibetanska områden väcker komplexa och känsliga frågor. Kina måste hitta rätt balans så att man effektivt kan lära ut och bevara det tibetanska språket som ett levande språk så att tibetanska kan vara både undervisningsspråk och modersmål i tibetanska områden, samtidigt som tibetanska studenter även får undervisning i kinesiska så att de har en rimlig chans att få arbete. Att de tibetanska områdena ligger så avlägset underlättar knappast detta arbete.

Vi hoppas innerligt att Kina ser till att tibetanska används som huvudsakligt undervisningsspråk i skolorna i de tibetanska områdena och att även minoritetsspråk i andra delar av Kina skyddas på samma sätt. Ett bra recept på framsteg är att rådgöra med experter och undvika diskriminering och ideologisk påverkan. EU delar gärna med sig av sin expertis, närhelst Kina så önskar. Vi hoppas – och nu kommer mitt direkta svar – att kunna få till stånd en uppriktig diskussion med de kinesiska myndigheterna om just denna fråga vid nästa möte inom ramen för dialogen mellan EU och Kina om de mänskliga rättigheterna. Det är av yttersta vikt att Kina tillåter ett öppet och offentligt samråd så att de som berörs av varje ändring i språkpolitiken har möjlighet att fritt ge uttryck för sina åsikter, som sedan även måste beaktas.

Vi har också med stor oro följt rapporteringarna om att man gripit ett antal tibetanska studenter och lärare som deltog i fredliga demonstrationer för att protestera mot regeringens planerade utbildningsreform. Vi uppmanar Kina att släppa de gripna och att inleda en dialog med det tibetanska civila samhället om vad reformförslaget verkligen innebär.

Som avslutning vill jag erinra om den inställning som EU sedan länge haft när det gäller Tibet. Att Tibets unika kultur, språk, religion och traditioner bevaras och att ett system för reellt självstyre för Tibet skapas inom Kinas konstitutionella ramar är och förblir högsta prioritet för EU. Det är dessa frågor som vi hela tiden försöker att diskutera inom ramen för vår politiska dialog med Kina.

 
  
MPphoto
 

  Talmannen. (EN) Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum inom kort.

Skriftliga förklaringar (artikel 149 i arbetsordningen)

 
  
MPphoto
 
 

  Roberta Angelilli (PPE), skriftlig.(IT) Trots det ihärdiga engagemanget från många internationella ledare, organ och frivilligorganisationer för att få de kinesiska myndigheterna att avstå från att använda våld mot det tibetanska folket har man tyvärr talat för döva öron och istället bara bidragit till att äventyra de internationella förbindelserna. Europaparlamentet har under många år visat att man stöder och solidariserar sig med Tibet, ett land som i alla tider kämpat mot de kinesiska myndigheternas förtryckande och diskriminerande politik som i åratal utgjort ett hot mot det tibetanska folkets territoriella och kulturella oberoende. Pekingregimens senaste prov på förtrycket mot Tibet är beslutet om att kinesiska ska införas som obligatoriskt officiellt språk i Tibet, trots att folket talar tibetanska och ser mandarin som ett främmande språk. Medan vi håller på att diskutera har ett kulturellt folkmord påbörjats, eftersom detta beslut ger uttryck för Kinas tydliga avsikter att utrota detta folk, inte bara geografiskt utan även kulturellt, genom att förhindra att de yngre generationerna får lära sig om sin egen kultur och, framför allt, sitt språkliga arv. Med tanke på Kinas omedgörliga och stelbenta inställning till Tibet vill jag uppmana Europaparlamentet att vara orubblig i sin ståndpunkt när det gäller de kinesiska myndigheternas allvarliga brott mot mänskliga rättigheter och minoriteters rättigheter och se till att det tibetanska folket vet att vi står bakom dem och är beredda att hjälpa dem.

 
  
MPphoto
 
 

  Catherine Soullie (PPE), skriftlig.(FR) Genom att anta denna resolution skickar Europaparlamentet, som företrädare för Europas medborgare och för demokratin, följande tydliga budskap till de kinesiska myndigheterna: Att eliminera och underkuva en kultur till förmån för en annan är ett beteende som inte är värdigt ett verkligt framstående och modernt samhälle. Det tibetanska folkets begäran om respekt för sin historia och sitt språk är fullständigt legitim. Den tibetanska kulturen är inte den enda kultur som hotas av ett sådant oresonligt beslut – t.ex. kantonesiskan kommer också att bli offer för denna standardiseringspolitik. I Kinas författning anges särskilt att varje medborgare ska ha rätt att uttrycka sig på sitt modersmål. Hur motiverar då beslutsfattarna denna rättsliga kovändning? I EU:s eget motto sammanfattas ett budskap som det är vår plikt att genom denna resolution vidarebefordra till de kinesiska myndigheterna: ”Förenade i mångfalden”.

 
  

(1) Se protokollet.

Senaste uppdatering: 3 maj 2011Rättsligt meddelande