Talmannen. – Nästa punkt är andrabehandlingsrekommendation från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet om rådets ståndpunkt vid första behandlingen inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv om tillämpningen av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård (11038/2/2010 – C7-0266/2010 – 2008/0142(COD)) (Föredragande: Françoise Grossetête) (A7-0307/2010).

  Françoise Grossetête, föredragande. – (FR) Herr talman! Jag kommer att tala i fyra minuter och behålla de resterande två minuterna till slutet av debatten.

Herr talman, fru Győri, herr kommissionsledamot! Vi kan slutligen se ljuset i slutet av tunneln i denna fråga, som är oerhört viktig för patienterna.

Vi kan inte längre ha en förvirrad situation där lagen förordnades av EU-domstolen. I direktivet anges nu tydliga bestämmelser för patienternas rörlighet inom EU. Vilken typ av behandling kan man få utomlands? Hur och grundat på vilka kriterier kan man få ersättning? Hur delas ansvaret mellan försäkringsmedlemsstaten och den behandlande medlemsstaten? Alla svar på dessa frågor finns nu i förslaget till direktiv.

Låt mig först och främst tacka det belgiska ordförandeskapet för dess utmärkta arbete under förhandlingarna. Dess övertalningsförmåga spelade en avgörande roll, för det måste betonas att flera medlemsstater inte vill ha detta direktiv. Jag anser att det handlade om oansvarighet.

Jag vill också berömma min vän och f.d. ledamot John Bowis, som sitter på åhörarläktaren. Som föredragande under den första behandlingen deltog även han i skapandet av detta direktiv, och han har alltid kämpat för patienternas rättigheter. Jag vill naturligtvis också tacka kommissionsledamot John Dalli och skuggföredragandena, vilka alla gjorde mycket aktiva insatser för att vi skulle kunna slutföra förhandlingarna, och utan dem skulle inget ha varit möjligt.

Vad är det som står på spel här för patienterna? De medicinska framstegen innebär att man inte längre kan tillhandahålla sjukvård lokalt för alla sjukdomar, utan att den ibland måste tillhandahållas över gränserna. Så kan det se ut för patienter som bor i gränstrakter där sjukvården utomlands ibland är närmare än den i hemlandet. Det kan också handla om att det finns större resurser och fler experter i en annan medlemsstat, t.ex. när det gäller viss specialistvård.

Till sist, för vissa européer kan det helt enkelt vara mer praktiskt att få vård i ett annat land än försäkringslandet eftersom de har en familj som bor i en annan medlemsstat. Konsumenter, arbetstagare, studenter och nu alltså även patienter kommer att kunna dra nytta av rätten till rörlighet inom EU tack vare en tydlig lagstiftning.

Idén är naturligtvis inte att uppmuntra till någon slags vårdturism, eftersom medlemsstaterna fortfarande har fullständigt ansvar för de sociala trygghetssystemen, deras organisation och förvaltning. Patienterna kommer nu rent allmänt att kunna få all den sjukvård som de har rätt till hemma i en annan medlemsstat, och få ersättning för de kostnader som belastar systemet i hemlandet.

För sjukhusvård som omfattar övernattning eller utnyttjande av specialist- eller kostnadsintensiv teknik får medlemsstaten upprätta ett förhandstillståndssystem. Detta innebär att medlemsstatens planerings- och investeringsbehov i sjukvårdsstrukturen kan beaktas. Parlamentet har sett till att villkoren för att vägra förhandstillstånd har begränsats och att de anges i en heltäckande förteckning, för att därmed skapa rättssäkerhet för patienterna.

Parlamentet har gjort framsteg även på andra punkter: alla medlemsstater måste inrätta nationella kontaktpunkter för att kunna ge patienterna bästa möjliga information och vägledning grundat på deras behov. De nationella kontaktpunkterna i de olika medlemsstaterna måste samarbeta med varandra. Detta innebär att patienterna får tydlig och korrekt information.

Frågan om ersättning, som utgör ett grundläggande hinder, har förbättrats avsevärt. Antingen kan patienterna utnyttja en ersättningsmekanism, vilket är fallet just nu enligt förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen, eller betala och få tillbaka pengarna så snart som möjligt.

Till sist lyckades vi också att se till att patienter som lider av sällsynta sjukdomar inte ska behöva sörja för sig själva så mycket utan kan få tillgång till utländsk expertis för att diagnostisera sjukdomen och få hjälp med att se till att förhandstillstånd för vård beviljas.

Jag avslutar med att säga att patienterna, tack vare europeiskt samarbete på områden som t.ex. europeiska referensnätverk, kommer att få tillgång till specialistvård, vars mål är att främja utbytet av erfarenheter för att förbättra resultatet, diagnoserna och vården till patienternas bästa.

Vi kan därför säga till oss själva i dag att vi har nått vårt mål, och jag vill återigen tacka mina kolleger. Jag skulle kunna säga att vi skapar ett hälsans EU genom detta direktiv.

  Enikő Győri, rådets ordförande. – (EN) Herr talman, fru Grossetête, ärade ledamöter! Låt mig fortsätta på mitt modersmål ungerska.

(HU) Det gläder mig att få möjlighet att delta i debatten om direktivet om tillämpningen av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård. Detta är ett mycket viktigt ögonblick eftersom våra samtal om denna lagstiftningsakt, efter två och ett halvt år, nu har slutförts. Låt mig först och främst tacka alla som gjorde det möjligt för oss att ingå detta mycket viktiga avtal. För det första till ordförandeskapstrojkan, Belgien och dess företrädare Spanien för det utmärkta arbete med vilket de bidrog till ingåendet av denna kompromiss med rådet. Jag vill dessutom på rådets vägnar tacka Europaparlamentet för dess utmärkta samarbete och vilja att nå en kompromiss som resulterade i detta avtal. Jag är övertygad om att avtalet kommer att ge många fördelar för patienterna i EU och att det utgör ytterligare ett viktigt steg för att garantera de europeiska patienternas rättigheter.

Som vi alla kommer ihåg var samtalen mellan de tre institutionerna inte lätta, men de förblev hela tiden konstruktiva och resultatorienterade. De genomsyrades också av en kompromissanda. Jag erkänner att debatterna i Europaparlamentet inte heller var lätta och att betänkandet som ni kommer att rösta om i morgon också speglar en kompromiss mellan de politiska grupperna i parlamentet. Jag vill därför också tacka alla vars arbete bidrog till upprättandet av en gemensam ståndpunkt här i parlamentet, särskilt Françoise Grossetête som jag nästan har suttit bredvid i kammaren i ett år, och alla medföredragande utan vilkas samarbete detta lagstiftningsförfarande inte hade lyckats.

Jag är övertygad om att den antagna texten kommer att skapa en lämplig balans mellan patienträttigheterna vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård och medlemsstaternas skyldighet att organisera och tillhandahålla hälso- och sjukvårdstjänster och medicinsk vård. Under samråden mellan de tre institutionerna kunde man uppnå lösningar för flera politiska frågor som var godtagbara för alla. Vi kom framför allt överens om frågor som rörde hälso- och sjukvårdstjänsternas kvalitet och säkerhet. Vi fastställde kriterierna för förhandstillstånd och bestämde de allmänna villkor som ska gälla vid ersättning för kostnader vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård.

Vi kom dessutom överens om frågor som rörde vård av patienter som led av sällsynta sjukdomar och om ytterligare samarbete mellan medlemsstaterna avseende e-hälso- och sjukvårdssystem. Rådet anser att vi har uppnått det viktigaste målet, dvs. konsolideringen av EU-domstolens rättspraxis avseende den fria rörligheten för varor och tjänster inom hälso- och sjukvårdsområdet. Det finns emellertid ytterligare viktiga faktorer som kan bidra till att patienter får lättare tillgång till gränsöverskridande hälso- och sjukvårdtjänster i framtiden. Bland dessa kan man särskilt uppmärksamma de nationella kontaktpunkter som medlemsstaterna ska inrätta, vilka kommer att tillhandahålla information till patienter.

Det ömsesidiga erkännandet av recept mellan medlemsstaterna, såväl som den ömsesidiga hjälpen och samarbetet, är också viktiga steg. Sist men inte minst kommer direktivet att klargöra förhållandet med förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen och därigenom garantera en ökad rättssäkerhet för patienterna. Under genomförandet kommer medlemsstaterna att vägledas av principer som Europaparlamentet, rådet och kommissionen redan har erkänt vid flera tillfällen. Principerna handlar om allmängiltighet, tillgång till vård av god kvalitet, rättvisa och solidaritet. Jag vill också tillägga att vi denna gång även kan fatta beslut om åtgärder som är effektiva och samtidigt förbättrar konkurrenskraften.

Det ungerska ordförandeskapet arbetar för att rådet ska anta denna lagstiftning så snart som möjligt. Enligt lagstiftningsförfarandet ska rådet anta texten efter den vanliga rättsliga och språkliga handläggningen. Direktivet kan sedan offentliggöras i EU:s officiella tidning. Tack så mycket, och låt mig återigen gratulera alla som har bidragit till utarbetandet av detta direktiv.

  John Dalli, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Låt mig gratulera parlamentet till den stora prestationen att ha nått en överenskommelse om detta direktiv. Jag är särskilt tacksam mot föredraganden, Françoise Grossetête, och skuggföredragandena för deras hårda arbete och engagemang för patienternas rättigheter. Jag vill också tacka de tidigare två ordförandeskapen – Spanien och Belgien – för det hårda arbete de lade ned för att slutföra detta ärende.

Det nya direktivet kommer att tillhandahålla en sammanhållen och enhetlig grupp bestämmelser för patienter i hela EU. Det kommer också att ge upphov till en ny samarbetsfas mellan 27 nationella hälso- och sjukvårdssystem.

Vägen till dagens framgångsrika slutförande var långt ifrån lätt. Jag kommer ihåg i fjol – när jag började mitt arbete som kommissionsledamot – att man sade till mig att förhandlingarna om direktivet hade gått i stå. Direktivet är ett bra exempel på behovet av politiskt ledarskap: det visar att man, med mod och beslutsamhet, kan fatta beslut som är viktiga för våra medborgare. Jag anser att lagstiftarna inte bör överlåta till EU-domstolen att fatta beslut i deras ställe eller bara ge medborgarna möjligheten att gå till domstol om de vill kunna utöva sina rättigheter.

Domstolen erkände patienternas rätt till rörlighet enligt fördraget. Det är lagstiftarens roll att besluta hur man ska gå dessa rättigheter till mötes.

Låt mig nu ta upp några synpunkter om direktivet. För det första klargör direktivet att alla medlemsstater har en plikt att utan dröjsmål göra inhemska investeringar för att kunna ge medborgarna den hälso- och sjukvård som de behöver.

Direktivet kommer alltså att bidra till att minska orättvisorna när det rör tillgången till vård, genom att begränsa vårdköerna över hela EU. Patienterna kommer att kunna söka primärvård var de vill över hela EU. När det gäller sjukhusvård anges i direktivet att patienterna, när vårdköerna är för långa, har möjlighet att välja en vårdgivare i en annan medlemsstat och sedan få tillbaka kostnaderna. Exakt vad som utgör en godtagbar väntetid i en vårdkö måste noggrant bedömas och fastställas.

Det största framsteget med detta direktiv, i jämförelse med den befintliga lagstiftningen, är att patienterna kan välja vårdgivare och kommer att få tillgång till information om kvaliteten och säkerheten hos den vård de kommer att få. Jag kan försäkra er att kommissionen noggrant kommer att övervaka hur medlemsstaterna genomför direktivet i detta avseende.

För det andra kommer direktivet att ge patienterna tillgång till information om deras rättigheter och om gränsöverskridande vård – information som godkänns av nationella kontaktpunkter och inte av privata organisationer på Internet eller genom andra medier.

För det tredje, om vårdkvaliteten: direktivet ger öppenhet och ansvarighet i förhållande till nationella standarder. Detta bör leda till en successiv konvergens i EU när det rör vårdens kvalitet och säkerhet.

Slutligen lägger direktivet grunden till ett europeiskt samarbete på vårdområdet. Samtidigt som de samarbetsnätverk som upprättas genom direktivet är frivilliga är jag säker på att alla medlemsstater kommer att förstå att de har mycket att tjäna på att samarbeta. Det här är en fråga om solidaritet i EU. Jag räknar därför med att medlemsstaterna ska inleda samarbetsinitiativ på nyckelområden som t.ex. e-hälsa och bedömningar av medicinsk teknik.

I direktivet behandlas också europeiska referenscentrum, vilka kommer att underlätta den gemensamma användningen av expertkunskap och dess spridning i EU. Jag menar att sådana centrum kan leda till bättre hälso- och sjukvård för våra medborgare.

Den slutliga kompromiss som vi behandlar i dag speglar detta direktivs egentliga anda och grundläggande syfte: att förbättra patienternas rätt till gränsöverskridande vård, samtidigt som det tar hänsyn till vårdsystemens hållbarhet. Detta är en bra dag för skapandet av ett ”Europa för hälsa”.

Jag vill avsluta med att göra följande uttalande om en institutionell aspekt av texten:

”Kommissionen anar att vissa av de framtida akter som den fått befogenhet att anta genom lagstiftningsakten kommer att vara genomförandeakter. Kommissionen kommer vid utövandet av sina genomförandebefogenheter inte att i enlighet med beviljade befogenheter anta akter som den anser vara delegerade akter i den mening som avses i artikel 290 i EUF-fördraget.”

  Peter Liese , för PPE-gruppen. – (DE) Herr talman, fru Győri, herr Dalli, mina damer och herrar! Detta är verkligen en viktig dag för patienterna i hela EU. Det var fullständigt oacceptabelt att EU-domstolen hade beviljat patienterna rätt att resa till en annan medlemsstat, men att många medlemsstater inte följde detta domslut.

Det enda alternativet för varje enskild patient har varit att vidta rättsliga åtgärder och t.o.m. att gå så långt som att ta sitt ärende till EU-domstolen. Jag tycker att detta är cyniskt eftersom dessa personer inte är starka. De är sjuka, annars hade de inte behövt vård, och i värsta fall kan de dö innan domstolen har fattat beslut i deras mål. Det är därför hög tid att vi klargör det rättsliga läget.

Françoise Grossetête och alla andra involverade har också gjort mycket för patienterna i länder där domslutet har genomförts i större eller mindre omfattning, inbegripet inrättandet av nationella kontaktpunkter och europeiska referensnätverk. Resultatet har blivit en förbättring av läget i de länder där EU-domstolens dom har, i princip, följts, i form av en utveckling mot ett Europa för patienter och ett friskt Europa, precis som John Dalli har sagt.

Jag har inte mycket tid, så jag vill använda mina sista 15 sekunder till att tacka föredraganden, skuggföredragandena, kommissionsledamot John Dalli, som verkligen har engagerat sig i saken och, framför allt, John Bowis som sitter på läktaren och som är upphovsman till detta direktiv. Mina uppriktiga tack och gratulationer riktas till alla berörda.

  Dagmar Roth-Behrendt, för S&D-gruppen. – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Denna lagstiftning är i själva verket överflödig. Jag hoppas att den även kommer att vara det i framtiden, eftersom patienterna inte kommer att behöva använda den. I en idealisk värld får patienterna den bästa vården snabbast i det land där de är födda eller bor.

Det faktum att vi diskuterar detta i dag och antar lagstiftningen i morgon tyder, som Peter Liese helt riktigt har sagt, på ett cyniskt synsätt bland medlemsstaterna. Det innebär att medlemsstaterna inte har erkänt vad de är skyldiga sina medborgare, dvs. snabb, effektiv och högkvalitativ hälso- och sjukvård. Det visar också att de hellre investerar i andra saker än i dessa områden som tillhandahåller tjänster till medborgarna, och det är skamligt. Förhandlingarna i rådet om detta ämne är dessutom inget att vara stolt över. Om denna lagstiftning faktiskt tillämpas någon gång p.g.a. att patienterna behöver den, och det är inte något bra, kommer jag att vara mycket nöjd med det som vi har presterat. Jag är tacksam mot föredraganden, Françoise Grossetête, och mot mina kolleger för deras samarbete.

Vi har åstadkommit mycket. Vi har till sist lyckats att rikta uppmärksamheten på sällsynta sjukdomar. Personer med dessa sjukdomar har alltid kommit i andra hand och haft svårt att få vård över huvud taget. Vi har äntligen lyckats att inrätta kontaktpunkter i medlemsstaterna som ska informera medborgarna om deras rättigheter. Det har aldrig tidigare funnits något liknande tillgängligt. Om man framöver kommer att upprätta referensnätverk blir det till sist möjligt för medlemsstaterna att utbyta bästa metoder, information om guld- och platinastandarder och vetenskapliga framsteg. Detta har hittills inte samordnats. Det finns vissa enskilda framstående kompetenscentrum, men ingen samordning.

Allt detta står för stora framgångar, tillsammans med öppenvård och andra områden som jag inte kommer att ta upp nu. Det finns naturligtvis också saker och ting som gör mig ledsen. Jag hade gärna undvikit bråket om förhandstillstånd, vilket helt enkelt visar att medlemsstaterna inte har insett vad som verkligen är viktigt. Som tur är finns det emellertid vissa medlemsstater som vi har ett bra samarbete med, och det har vi visat i dag. Vårt mål måste vara att se till att hälso- och sjukvårdssystemet i alla länder är så bra att ingen vill resa till ett annat land där de inte kan språket. Om det vi gör i dag och i morgon är ett litet steg mot detta, därför att det kommer att bli tydligare vilka länder som har bra tjänster och vilka som har dåliga, vilka som gör något för sina medborgare och vilka som inte gör det, då har vi åstadkommit mycket.

Jag hoppas att öppenhet blir en av de mindre bieffekterna av detta. Vi måste få veta vilka medlemsstater som har höga standarder och vilka som har lägre. Jag kommer från ett land där jag kan känna mig förhållandevis avslappnad. Jag är emellertid medveten om vilka problem medborgarna har i många andra medlemsstater, och jag skäms för detta eftersom det inte är värdigt Europeiska unionen.

Jag vill tacka föredraganden för hennes hårda arbete och, i synnerhet, kommissionen, John Dalli och hans medarbetare, som har gett Europaparlamentet och upphovsmannen till denna lagstiftning under den förra mandatperioden, John Bowis, så mycket stöd som vi kan begära. Jag vill också särskilt tacka det belgiska ordförandeskapet, som inte är närvarande i dag, men som har gjort allt som står i dess makt för att se till att denna process blev en framgång. Även om det belgiska ordförandeskapet gjorde vad det kunde gick det inte alltid att göra så mycket på grund av andra medlemsstaters ibland omedgörliga och urmodiga inställningar. Något har emellertid gjorts, och jag anser att vi kan rösta för denna lagstiftning i morgon med rent samvete.

(Applåder)

  Antonyia Parvanova, för ALDE-gruppen. – (EN) Om jag ser tillbaka fyra år till inledningen av ALDE-kampanjen ”Europa för patienterna”, har jag goda skäl att välkomna den överenskommelse som uppnåddes med rådet i december. Jag vill först och främst gratulera vår föredragande Françoise Grossetête såväl som skuggföredragandena för deras goda samarbete och de utmärkta resultaten, och även upphovsmannen till detta initiativ, vår kollega John Bowis.

Parlamentet förblev enigt och beslutsamt under förhandlingarna med rådet. Vi stödde patienterna, och för första gången kommer det att finnas ett tydligt regelverk i EU för patienter som söker vård i en annan medlemsstat. Vi måste betrakta överenskommelsen som ett litet steg på vägen, men det är ett gott resultat för patienterna i EU, som kommer att stärka sina rättigheter samtidigt som man inriktar sig på deras behov, informationen som är tillgänglig för dem och vårdens kvalitet och säkerhet.

Jag är emellertid säker på att parlamentet hade stött ett mer ambitiöst resultat. Även om jag inser behovet av att medlemsstaterna upprättar förhandstillstånd för att de ska kunna bevara hållbarheten hos deras hälso- och sjukvårdssystem, beklagar jag att de – även det belgiska ordförandeskapet – ibland har satt organisatoriska hänsyn framför patienternas intressen och behov. Vi företräder dock våra medborgare och är ansvariga för att företräda dem här i parlamentet.

Låt mig bara nämna ett exempel: kvalitet och säkerhet. Samtidigt som medlemsstaterna gärna ville ange kvalitets- och säkerhetsriskerna som ett kriterium för förkastandet av förhandstillståndet, har de varit motvilliga att godta – och har motsatt sig – alla system för informationsdelning och uppgradering av kraven inom detta område på EU-nivå.

ALDE-gruppen välkomnar det framtida direktivet, men vi kommer att hålla en sträng linje när det gäller genomförandet och se till att lämplig rapportering och övervakning äger rum för att garantera att direktivet genomförs på ett korrekt sätt och att förhandstillståndet och ersättningsbestämmelserna inte blir ett oberättigat hinder för patienterna.

Låt mig slutligen belysa en av de saker som jag beklagar: bristen på framåtanda i de överenskomna bestämmelserna om samarbete på e-hälsoområdet, som återigen beror på ett starkt motstånd från de medlemsstater som är mest avancerade på detta område. Det ursprungliga förslaget från kommissionen har urvattnats betydligt. Jag vill därför ställa följande fråga till John Dalli: skulle kommissionen kunna tänka sig att utarbeta ett fristående förslag om e-hälsa som främjar samarbetet och möjliggör samverkan när det gäller uppgifter och säkerhet för patienter?

  Jean Lambert, för Verts/ALE-gruppen. – (EN) Herr talman! Många i parlamentet kan säkert komma ihåg att detta var ett väldigt hett ämne under den första behandlingen, och jag tror att vi bara har fått ta del av några av våra meningsskiljaktigheter. Det fanns farhågor om huruvida marknadskrafterna skulle vinna över tjänsterna av allmänt intresse och att de som intresserade sig för patienternas rätt att välja och resa ställdes mot dem som frågade sig vilka patienter som verkligen skulle utnyttja detta val.

Jag anser att vi, när allt kommer omkring, har uppnått en skälig kompromiss. Som man har påpekat har vi redan ett system, enligt samordningen av den sociala tryggheten, som hanterar ärenden som är medicinskt akuta och där patienterna behöver omedelbar vård. Detta direktiv tar i större grad upp marknadssystemet, med val och med medborgarnas möjligheter att välja var de vill ha vård, och sedan få ersättning för sina kostnader. Vi har alltså uppnått tydlighet genom att medlemsstaterna kan använda system som gör det möjligt för dem att se till att behoven tillfredsställs.

Detta direktiv bör också välkomnas eftersom det hanterar rättsliga frågor och rättssäkerhet: vem som bär ansvaret för eftervård, ersättningsfrågan vid eventuella problem och frågor om att se till att förfarandena utförs av kvalificerad vårdpersonal.

När det gäller sällsynta sjukdomar har vi också nått en kompromiss som är bättre än det vi eftersträvade vid första behandlingen.

Som har nämnts kommer detta att fungera bra för många patienter, men vi måste också ta hand om patienterna i våra egna medlemsstater.

  Milan Cabrnoch, för ECR-gruppen. – (CS) Herr talman! Jag vill börja med att tacka båda föredragandena, dvs. Françoise Grossetête och John Bowis. I dag är det exakt två år, sex månader och 16 dagar sedan kommissionen lade fram det efterlängtade förslaget till direktiv om patienternas rättigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård, men direktivets historia går mycket längre tillbaka, till tiden då denna fråga ursprungligen utgjorde en del av tjänstedirektivet. Vi får inte glömma bort att man i det aktuella direktivet bara tar upp patienternas rättigheter och att frågan om den fria rörligheten för hälso- och sjukvårdstjänster i EU fortfarande är olöst. Hälso- och sjukvårdssystemen i medlemsstaterna kanske grundas på samma allmänna principer, men organisationen varierar stort mellan de enskilda medlemsstaterna.

Texten som vi ska rösta om i morgon, som jag stöder, är en stor kompromiss mellan medborgarnas och patienternas rättigheter och medlemsstaternas regeringars intressen. Trots de många eftergifterna och motgångarna står det framlagda förslaget för en liten men viktig framgång. Förslaget till direktiv klargör, låt vara ofullständigt, patienternas rättigheter och ger dem tillgång till information samtidigt som det fullständigt bekräftar - enligt subsidiaritetsprincipen - medlemsstatsregeringarnas exklusiva ansvar för att organisera och finansiera vården, och för vårdens kvalitet, säkerhet och tillgänglighet inom deras territorier, vilket ger dem möjlighet att specificera bestämmelserna enligt vilka en medborgare, i tillämpliga fall, måste få ett godkännande innan denne erhåller vård utomlands.

Jag hoppas att vi också fortsätter att arbeta med direktivet i parlamentet under de kommande åren och att vi förbättrar patienternas rättigheter i EU.

  Kartika Tamara Liotard, för GUE/NGL-gruppen. – (NL) Herr talman! I morgon är det den stora dagen då hälso- och sjukvården blir en produkt på den inre marknaden. I det nya direktivet behandlas vården som en vara som går att köpa och sälja. De som har mest pengar kommer att bli de första som får tillgång till platserna med det största och billigaste vårdutbudet. Enligt förslaget kommer man emellertid att behålla det befintliga tudelade vårdsystemet. Jag undrar hur många av mina kolleger som kan identifiera sig med det jag säger. Vård är ett grundläggande behov till vilket alla bör ha likvärdig tillgång. De av er som kommer att rösta för förslaget i morgon anser förmodligen att ni slår ett slag för patienterna, men så är sannerligen inte fallet. Jag stöder allt som stärker patienternas rättigheter, men om vi antar detta direktiv kan vi i själva verket förvänta oss åtskilliga problem när det gäller patienternas rättigheter. Jag ske ge er några exempel.

Försäkringsgivarna blir bara glada över att få skicka patienterna utomlands om det finns ett billigare vårdalternativ där. Det kommer att minska vårdutbudet i patienternas hemländer. Behandlingar som inte längre är lönsamma kommer inte längre att erbjudas i de dyraste regionerna. Istället för att ge dem fler rättigheter kommer detta inte att ge patienterna något annat val än att resa utomlands. De måste göra det. Patienter från regioner med billig vård kommer dessutom inte att kunna resa till andra regioner eftersom de inte automatiskt får ersättning för merkostnaderna. Hälsoturism, som är det avsedda målet med detta direktiv, kommer därför bara att begränsas till de rika.

När det gäller regioner där vården är billig och regioner där vårdköerna är korta kommer de till sist att få så många hälsoturister att lokalbefolkningen inte får tillgång till vården. Vi kunde läsa ett exempel på detta i måndagens upplaga av belgiska De Standaard, och jag kan lova er att det kommer fler liknande exempel. Jag anser att alla patienter har rätt till högkvalitativ vård och vård som ges av personal som talar deras språk, nära deras bostad och familj. Nu uppmuntrar EU istället patienterna att söka vård utomlands och sedan låta marknaden göra sitt. De av er som tycker att detta är bra kommer att rösta för i morgon; de av er som instämmer med mig bör definitivt rösta emot.

  Oreste Rossi, för EFD-gruppen. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Inledningsvis innehöll direktivet en del problematiska saker. Under diskussionerna i utskottet och under trepartsmötet kom vi överens om en text som är allmänt balanserad, och där hänsyn tas till behovet av kvalitet och säkerhet i sjukvården, till de allmänna principerna om kostnadsersättningar, förhandstillstånd, gränsöverskridande samarbete för behandling av sällsynta sjukdomar och elektroniska sjukvårdstjänster.

Vi hade som målsättning att ge alla patienter rätt till gränsöverskridande sjukvård och därmed förhindra medicinsk turism. De kostnader som en sjukvårdsorganisation får för att behandla en medborgare från en annan medlemsstat ska täckas av patientens hemland.

Vi ville också göra det obligatoriskt för medlemsstaterna att garantera en grundläggande nivå av sjukvård, men detta var inte möjligt. Med tanke på de förbättringar som har kunnat göras av texten genom förlikning kommer vi att rösta för den. Detta gäller också den andra text som håller på att diskuteras, gällande det europeiska initiativet om Alzheimers sjukdom och andra demenssjukdomar, som är ett inledande steg mot att lägga fram ett lagförslag för att samordna de olika befintliga politiska åtgärderna.

Det gemensamma målet för de båda åtgärderna är att betona behovet av bättre samordning mellan medlemsstaterna, allt i medborgarnas intresse.

  Csanád Szegedi (NI). – (HU) Herr talman, Enikő Győri, mina damer och herrar! Personligen stöder jag betänkandet om tillvaratagandet av patienternas rättigheter i den gränsöverskridande sjukvården. Det finns många exempel på hur ett stort antal patienter söker lämplig sjukvård i andra medlemsstater. Vi känner alla till fallet Kohl i Luxemburg, som är ett tydligt bevis på detta fenomen. Tyvärr är de externa och interna skillnaderna inom EU, och med detta menar jag skillnaderna mellan Väst- och Östeuropa, inte begränsade till ekonomiska skillnader och skillnader i social service. Här finns också en stor klyfta när det gäller sjukvården, och det är Europaparlamentets uppgift att minska dessa skillnader, det vill säga skillnaderna mellan Väst- och Östeuropa, eftersom en enhetlig och hög kvalitetsstandard på sjukvården kan vara ett sätt att minska det antal personer från en medlemsstat som använder sjukvården i en annan medlemsstat. Dessutom är det mycket viktigt att standardisera sjukförsäkringsbolagens roll, eftersom vi då kan se till att det inte finns någon inskränkning av den universella europeiska principen om fri rörlighet.

Vidare anser jag att det är viktigt att samordna rekommendationerna från sjukvårdens yrkeskår för att säkerställa att de olika medlemsstaterna använder samma behandlingar för samma sjukdomar. En god hälsa får inte vara ett privilegium, och samma sjukdomar får inte behandlas olika i Ungern respektive Sverige bara därför att det förra landet ligger i ett Östeuropa där människor lever under mindre fördelaktiga ekonomiska förhållanden medan det senare ligger i ett Västeuropa där människor har det bättre ställt.

  Christofer Fjellner (PPE). - Herr talman! Morgondagens omröstning tror jag är en de viktigaste omröstningarna som jag har varit med om under mina sex år i Europaparlamentet. Inte för att den berör så många, de allra flesta vill ju och har rätt till att få bra vård i tid där de bor. Men för att dem som det berör, för just dem kan det vara så otroligt viktigt. Det kan rent av vara en fråga om liv eller död. Det här handlar dessutom om grundtanken med Europasamarbetet - fri rörlighet. Egentligen är det en skam att vi först nu utsträcker den fria rörligheten till dem som behöver den allra mest, den som är sjuk, den som är patient.

Det här är en kompromiss och jag vet att såväl jag som mina kollegor i EPP gärna hade gått längre i många delar, men vi måste just nu komma ihåg hur det lät för inte så lång tid sedan. Med allt tal om sjukvårdsturism, om hotande kollaps av nationella sjukvårdssystem, krav på förhandsbesked, eller som vi säger på vanlig svenska: att man som patient ska vara tvungen att be om lov innan man utnyttjar de rättigheter som EG-domstolen har gett oss. Så lät det då och med tanke på det är det en enorm framgång att vi överhuvudtaget får ett beslut.

Jag uppfattar inte det här vara ett beslut som vi tar tack vare den svenska eller europeiska vänstern, utan snarare trots den. Jag minns hur det har låtit och hur till exempel de svenska socialdemokraterna lade ned sina röster när vi röstade om det här i förstabehandlingen. Igår hördes krav på att man skulle införa förhandsbesked i Sverige. Jag hoppas att Sverige inte gör det. Vi har klarat oss utan förhandsbesked i många år och då hoppas jag vi slipper det även i framtiden.

Men i morgon är vårt beslut färdigt här i Europaparlamentet, och då är det upp till medlemsstaterna och kommissionen. Genomför det här så att vi stärker patienternas rättigheter istället för att minska dem. Det är min uppmaning till medlemsstaterna. Till kommissionen vill jag säga: Granska medlemsländerna hårt, för vi vet att de kommer att vilja smita undan.

  Gilles Pargneaux (S&D). – (FR) Herr talman, herr Győri, herr kommissionsledamot! Till att börja med vill jag säga att vi är glada över de framsteg som gjorts med det direktiv som vi kommer att anta i morgon. I åratal har det bara varit Europeiska unionens domstol som har löst tvister om gränsöverskridande sjukvård och patienternas rättigheter.

I dag är patientrörlighet inte längre något ovanligt i Europa, utan har blivit en del av vardagen. Gränsöverskridande behandlingar står nu för 1 procent av de totala sjukvårdsutgifterna i Europa.

Dock bör vi inte blanda ihop patientrörligheten med den medicinska turism som har utvecklats under senare år. Den senare håller på att bli organiserad och visar sig dessvärre alltmer lönsam. Hälsan håller gradvis på att förvandlas till en konkurrenspräglad marknad.

En tysk åker till Ungern för tandläkarbehandling, en brittisk medborgare åker – om han har råd – till Frankrike för att få sin operation snabbare. Det finns många exempel på detta. Men vi måste se till att hälsan inte behandlas som en vara, så att vi alla har samma möjligheter. Det är därför vi de senaste tre åren har försvarat principen om medlemsstatens förhandsgodkännande av inskrivning för behandling på eller utanför sjukhus.

Jag skulle vilja ge en eloge för det arbete som utförts av föredragandena – Françoise Grossetête och vår socialdemokratiska föredragande Dagmar Roth-Behrendt, som jag särskilt vill gratulera - och som har möjliggjort betydande framsteg, till exempel när det gäller kostnadsersättningar för vård, skapandet av nationella kontaktpunkter och europeiska referensnätverk, behandling av sällsynta sjukdomar och ett utökat samarbete mellan medlemsstaterna.

Vårt arbete är inte slutfört. Vi måste gå vidare och bortom de framsteg som har gjorts för att få bort de skillnader vi fortfarande har i Europa, och jag vet att vi tillsammans kan se till att europeiska patienter och medborgare får en enhetlig behandling.

  Corinne Lepage (ALDE). – (FR) Herr talman, Enikő Győri, herr kommissionsledamot! Det bästa med den här överenskommelsen är att den ger lite bättre juridisk tydlighet, som mina parlamentskolleger har sagt. Hittills har domstolen haft ansvar för dessa frågor, och detta har varit orsaken till den juridiska oklarhet som vi nu undanröjer, och jag tycker att vi ska vara mycket tacksamma mot föredraganden Françoise Grossetête samt mot skuggföredragandena och även mot John Dalli för deras arbete. Genom denna lagstiftning förbättras patientinformationen, vårdkvaliteten och rutinerna för hantering av kostnader och kostnadsersättningar.

Jag är också nöjd med systemet med förhandstillstånd för dyrare behandlingar, inklusive sjukhusbehandling, specialistbehandling och behandlingar som är särskilt riskfyllda för patienterna. Syftet är naturligtvis inte att hindra patienter från att få vård utomlands, utan att förhindra medicinsk turism och undvika risker för de sociala trygghetssystemen.

Dock har jag blandade känslor inför förutsättningarna för att tillämpa denna procedur, vilka skulle kunna innebära risker för ojämlik behandling av patienter från medlemsstaterna.

Vad betyder för det första ”rimlig tid”? Vi måste se till att termen ”rimlig” inte åsidosätter patienternas behov.

Vi måste också se till att medlemsstaterna skapar ekonomiska procedurer för att säkerställa att patienterna, särskilt de ekonomiskt svagaste, inte måste betala för mycket. Det skulle inte vara acceptabelt om patienternas rättigheter försvagades på grund av administrativa svårigheter.

Slutligen skulle medlemsstaternas olika beslut om ersättning för sjukvårdskostnader också kunna leda till ojämlikheter mellan patienter om det å ena sidan finns en lägsta ersättning och å den andra någonting annat.

Det var dessa synpunkter jag ville lägga fram.

  Claude Turmes (Verts/ALE). – (DE) Herr talman, mina damer och herrar, herr Bowis! Detta direktiv ger klara och tydliga rättigheter. Om jag vill resa utomlands kommer situationen att vara tydlig och besluten kommer inte längre att vara godtyckliga, vilket var fallet i vissa länder. Dessutom kommer det att finnas bättre information om jag väljer att åka till ett annat land. Direktivet måste dock tillämpas av de nationella regeringarna. Det som direktivet har förhindrat är något som vissa ledamöter i kommissionen och kanske här i parlamentet har drömt om, och det är öppnandet av gränserna för att förbättra de nationella sjukvårdssystemen. Jag är stolt över det faktum att vi tillsammans med de två föredragandena, även Françoise Grossetête, har lyckats upprätthålla en balans. Vi har visat vårt motstånd mot sjukvårdsturismen och vårt stöd för att se till att de nationella systemen inte urholkas. Direktivet kommer inte att lösa problemet med skillnader i sjukvårdskvalitet. Detta kan bara åstadkommas genom tillräcklig finansiering i varje medlemsstat.

Till John Dalli och kommissionen vill jag säga att jag skulle vara glad, nu när vi har det här direktivet, om ni kunde göra en närmare granskning av regleringen av den sociala tryggheten, som är det system som allt annat är grundat på, och där det är tydligt vem som får betalt och där allt är välorganiserat. Ni bör sätta större press på medlemsstaterna för att se till att denna förordning tillämpas mer effektivt, i stället för att lägga fram nya idéer om avreglering och konkurrens.

  Kay Swinburne (ECR). – (EN) Herr talman! I det här direktivet har konkreta åtgärder vidtagits för att stärka patienternas rätt att använda sjukvårdstjänster inom EU. Jag har varit intresserad av det här direktivet eftersom tillämpningen särskilt kommer att påverka min valkrets Wales, där hanteringen och tillhandahållandet av sjukvårdstjänster trots den brittiska regeringens förhandlingar med EU om sjukvårdsfrågor är en delegerad tjänst som tillhandahålls av den walesiska regeringsförsamlingen.

Mina inledande farhågor om den möjliga påverkan på det walesiska sjukvårdssystemet i fråga om kostnadsersättningar och förhandstillstånd har inte besannats, eftersom en viss flexibilitet har byggts in i dessa förslag. Möjligheten för medlemsstater och samverkansregioner att besluta om berättigande behandlingar med förhandstillstånd och angivelsen av ett tak för kostnadsersättningar kommer att bidra till att minska farhågorna för de redan överbelastade sjukvårdssystemen.

Som ett resultat av det arbete som utförts av mina tidigare och nuvarande kolleger här i parlamentet, särskilt John Bowis, kan vi känna oss nöjda med att ha tagit ett steg framåt för att skapa större tydlighet för patienter, större frihet i valet av sjukvårdsbehandling och ett utökat samarbete mellan de olika sjukvårdssystemen inom EU. Detta bör leda till en standardhöjning inom hela EU, genom patienternas val.

  João Ferreira (GUE/NGL). – (PT) Herr talman! Syftet med detta direktiv har varit tydligt från första början: Att inkludera sjukvårdstjänster i målet att liberalisera tjänster och därmed tillgodose ekonomiska och finansiella gruppers intressen genom att utöka deras affärsområden på hälsovårdsområdet i alla EU-länder, och genom att behandla sjukvården som blott en vara och dess användare som blott konsumenter.

Detta förslag kommer att öka ojämlikheten mellan européerna, och kommer att vara till skada för dem som inte har resurser att köpa privata sjukvårdstjänster i andra EU-medlemsstater. Också med de ändringar som har gjorts i förslaget skulle ett godkännande av det, och de mycket höga kostnader det skulle kunna innebära, få allvarliga konsekvenser för vissa länder, inte minst för Portugal och dess nationella sjukvårdssystem.

I praktiken är samma europeiska union som inför stränga restriktioner för nationella budgetar när det handlar om finansieringen av offentliga tjänster, till exempel sjukvården, inte bekymrad över att överbelasta dessa budgetar när det handlar om att tillföra allmänna medel till privata ekonomiska och finansiella grupper som är verksamma inom sjukvården, eller om att uppmuntra medicinsk turism.

Faktum är att man i sin iver att främja näringslivet har underlåtit att i detta förslag skapa lämpliga skyddsmekanismer i fråga om användarens säkerhet och sjukvårdens kvalitet, särskilt när det gäller sjukvård som inte utförs på sjukhus. I motsats till vad vissa har sagt ger systemet med förhandsgodkännande inte ett tillräckligt skydd i dessa fall. Därför måste även dessa intentioner hejdas, på ett liknande sätt som 2007, då sjukvårdstjänster ströks från det ökända Bolkesteindirektivet.

  Jaroslav Paška (EFD). – (SK) Herr talman! Jag skulle vilja börja med att uttrycka en viss besvikelse över rådets ståndpunkt gällande direktivet om patienternas rättigheter i den gränsöverskridande sjukvården, eftersom rådet inte har kunnat anta många av de goda ändringsförslagen från Europaparlamentet i första behandlingen.

Europaparlamentet skapade nämligen i första behandlingen en bra grund för en korrekt tillämpning av reglerna för gränsöverskridande sjukvårdstjänster i medlemsstaterna, på ett sådant sätt att patienterna då det var berättigat och i överensstämmelse med gällande regler och utan att domstolarna belastades kunde få den poliklinik- eller sjukhusvård de behövde i en annan medlemsstat.

Det är därför bra att man vid förberedandet av betänkandet i utskottet inför andra behandlingen kunde fortsätta med den ursprungliga filosofi som var ett uttryck för parlamentets ståndpunkt från första behandlingen, och med utgångspunkt i den nuvarande oklara situationen för gränsöverskridande sjukvård komma fram till en värdig lösning på problemet.

Kompromisstexten, som har stöd i domstolens rättspraxis och har lagts fram för dagens debatt, ger våra medborgare nya möjligheter och en ny kvalitet i sjukvården, och därför måste vi enligt min mening sträva efter att detta direktiv tillämpas i vardagslivet så snart som möjligt.

  Licia Ronzulli (PPE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Efter en rättslig process som har pågått i åratal kommer vi i morgon äntligen att rösta om det betänkande som kommer att ge de europeiska medborgare som varje år tvingas åka utomlands för att få lämplig sjukvård en god rättslig grund.

Detta kommer att göra det möjligt för alla patienter, inte bara de mest välinformerade eller de rikaste, att utnyttja rättigheter som redan har fastslagits under en följd av år i domslut i Europeiska unionens domstol. När nationella kontaktpunkter öppnas blir ett gränsöverskridande uppsökande av sjukvård inte längre en chansning där patienter redan försvagade av sjukdom hittills tyvärr bara alltför ofta har varit tvungna att handskas med byråkratiska, språkliga och ekonomiska problem.

När det gäller sjukhusvård kan medlemsstaten be patienter som beslutar sig för att söka vård utomlands om förhandsgodkännande, och detta är naturligtvis nödvändigt för att skydda stabiliteten i dess sjukvårdssystem. Mer kunde kanske ha gjorts på vissa punkter för att skydda patienterna, till exempel när det gäller systemet för förhandsanmälan, som kommer att göra det möjligt för medlemsstaterna att täcka sjukvårdskostnader i förskott, men bara på frivillig grund.

Till sist skulle jag vilja betona den entusiasm jag känner över att delta i en debatt som har genomförts på en verkligt bred front och med bara en gemensam nämnare – den prioriterade frågan att få slut på prövningarna för tusentals patienter i hela Europa, och stunden för detta verkar nu äntligen ha kommit.

  Karin Kadenbach (S&D). – (DE) Herr talman, herr Győri, herr Dalli! Som jag ser det är det politikens uppgift att bidra till att värna om och förbättra våra medborgares livskvalitet. Detta är just nu ingen enkel uppgift på sjukvårdsområdet. Det är främst nationalstaternas ansvar att garantera sjukvården och tillgången till den bästa medicinska behandlingen, oberoende av patienternas inkomster och av vilka regioner de bor i.

Men även i de bästa sjukvårdssystem finns det fall där patienter behöver eller vill ha hjälp, stöd och medicinsk behandling från ett annat land. Detta direktiv fastställer den rättsliga grunden och garanterar att patienterna kan få tillgång till dessa tjänster utan onödig byråkrati, utan rättslig osäkerhet och utan att behöva göra stora förskottsbetalningar.

Efter den långa förhandlingsprocessen ser jag detta direktiv som en verklig framgång, även om det kommer att innebära ett stort åtagande för sjukvårdssystemen i de enskilda staterna och för försäkringsbolagen att tillämpa det. Jag hoppas verkligen att ni kommer att fortsätta att utöva påtryckningar när det gäller detta, för även de bästa direktiv kan bara vara effektiva om de tillämpas korrekt. Jag uppmanar er också att fortsätta försöka utöka de förebyggande åtgärderna och tillhandahållandet av sjukvårdstjänster. Jag tror att vi alla vill att Europas medborgare ska förbli friska så länge som möjligt och ha bästa möjliga tillgång till högkvalitativ sjukvårdsbehandling till lägsta möjliga kostnad.

  Frédérique Ries (ALDE). – (FR) Herr talman, herr Győri, herr kommissionsledamot! Också jag skulle vilja tacka och gratulera vår föredragande Françoise Grossetête, som har gjort ett utmärkt jobb med att ta över stafettpinnen efter vår tidigare parlamentskollega John Bowis. Med alla gratulationer han får känns det lite som om vi firade John Bowis i dag!

Jag tycker det är viktigt att betona den viktiga roll som spelats av det belgiska ordförandeskapet, som gjorde det som behövdes för att det skulle gå att nå fram till denna svåra kompromiss med parlamentet, och särskilt med vissa medlemsstater, som intog en – jag vet inte hur jag ska säga det – motspänstig hållning i vissa fall.

Detta direktiv om gränsöverskridande sjukvård är mycket viktigt trots att det bara gäller 1 procent av de nationella sjukvårdsbudgetarna, eftersom det vi ska fokusera på, bortsett från siffrorna, är styrkan i det symboliska, och det är den legitima rätten för varje europeisk medborgare att få behandling utomlands och få ersättning för den behandling som mottagits med all korrekt information.

Det var också viktigt att skapa tydliga skyddsåtgärder för att förhindra alla former av medicinsk turism, men också att skapa tillräcklig flexibilitet i texten för att uppmuntra diagnoser och behandling på båda sidor om en gräns. Jag tänker särskilt på vissa slags sjukdomar, till exempel sällsynta sjukdomar.

Jag ska avsluta med att säga att detta är ett mycket viktigt första steg, men att vi kommer att behöva fortsätta med ytterligare åtgärder för att gå vidare framåt med det hälsans Europa som vi alla sätter så högt.

  Tadeusz Cymański (ECR). – (PL) Herr talman! Det finns inga idealiska lagar. Alla har de nackdelar och fördelar, men detta direktiv skapar definitivt mer hopp än farhågor. Europa är och förblir trots de snabba förändringar som sker en kontinent av stora skillnader och till och med kontraster. Detta gäller både nivå och skala i sjukvården, och det är uppenbart att fler farhågor uttrycks av de fattigare länderna, som befinner sig i en omvandlingsprocess och försöker komma ifatt de rikare länderna. Nivåerna av finansiering och avsättningar för sjukvårdsbehov i länder som genomgår omvandlingen är dock mycket, mycket lägre.

Direktivet innebär därför en enorm möjlighet och en källa till hopp för alla patienter i de länder jag talar om. Regeringarna står inför en stor utmaning, men faktum är att detta direktiv paradoxalt nog kommer att framtvinga många reformer och fästa uppmärksamheten vid vidden av sjukvårdens underfinansiering, för underfinansieringen är inte bara ett resultat av dessa länders begränsade finansiella förmåga, utan beror också på misstag i den nuvarande politiken och på att man underskattar den enorma betydelse som hälsan har för Europas medborgare.

Jag tackar för uppmärksamheten och vädjar om stöd för detta direktiv, oavsett den slutliga utformningen av det som kallas skyddsklausulen. Skyddsklausulen är ett uttryck för kompromissen, och ”kompromiss” är ett ord vi välkomnar.

  Sabine Wils (GUE/NGL). – (DE) Herr talman! Förslaget till direktiv om patientrörlighet skulle snabbt kunna leda till att sjukvården inom EU reducerades till minsta gemensamma nämnarens nivå, genom en tjänstebaserad hållning. Min grupp är starkt emot att betalningsförmåga blir ett villkor för tillhandahållandet av sjukvård och att patienterna förvandlas till kunder.

Det föreslagna direktivet kommer att göra det möjligt för sjukförsäkringsföretagen att skicka patienter utomlands för billigare behandling. Detta kommer att leda till stor konkurrens och prispress inom sjukvårdssektorn. Om en viss behandling kan fås billigare några hundra kilometer bort och om patienten skickas dit av sina försäkringsbolag kommer det att leda till att den aktuella behandlingen inte längre finns tillgänglig lokalt. Därför kommer sjukvårdssektorn helt enkelt att följa den nyliberala marknadslogiken i stället för att prioritera patienternas välfärd.

Jag skulle vilja fråga er, mina damer och herrar, om ni vill se en sjukvårdsturism i denna känsliga sektor. Jag är för att patienter får sjukvård i närheten av sin bostadsort. Detta är ett offentligt uppdrag som är en del av de tjänster i allmänhetens intresse som måste tillhandahållas till alla i deras lokalområde.

  Anna Rosbach (EFD). – (DA) Herr talman! Ingen som är sjuk vill åka till ett annat land om behandlingen är lika bra i hemlandet. Mot bakgrund av detta är det här förslaget det bästa vi kan åstadkomma. Vi säkerställer att finansieringsmodellen ändras och att de nationella sjukvårdssystemen inte urholkas, samtidigt som vi ser till att patienter får bättre möjligheter att få behandling i andra EU-länder.

Patienter kan enklare söka behandling i ett annat land om exempelvis de expertkunskaper och den behandling som erbjuds inte finns i deras hemland. Detta är viktigt när det gäller mycket sällsynta sjukdomar som kräver mycket specialiserad kunskap. Om vi kan koncentrera behandlingen av dessa sällsynta sjukdomar till några få platser inom EU blir patienternas möjligheter till tillfrisknande mycket större, eftersom läkare som ofta använder sina specialistkunskaper är bättre på att nå goda resultat. Detta ska dock inte leda till att medlemsstaterna bantar ned sina sjukvårdssystem - något som också står i texten. Tack, herr talman, och jag skulle också vilja tacka kommissionsledamot John Dalli och föredraganden. Tack för ert utmärkta arbete.

  Elżbieta Katarzyna Łukacijewska (PPE). – (PL) Herr talman! Först av allt vill jag gratulera föredraganden Françoise Grossetête, som har haft ett mycket svårt arbete. Det var ingen enkel uppgift, med tanke på de olika ståndpunkterna i EU:s medlemsstater och med tanke på de olikartade sjukvårdssystemen i de olika länderna. För att det skulle gå att nå fram till en kompromiss mellan förväntningar och möjligheter behövdes inte bara förhandlingsskicklighet utan framför allt ämneskunskaper. Vi vet alla att åtgärderna i direktivet om patienternas rättigheter i den gränsöverskridande sjukvården – och föredraganden har talat om dessa åtgärder mycket ingående – är de som önskas av Europeiska unionens invånare, särskilt i länder där tillgången till specialister och moderna behandlingsmetoder är begränsad.

Det är viktigt att det under arbetet med texten i direktivet, och tack vare de kompromisser som uppnåddes, gick att ändra attityderna hos medlemsstater som först blockerade dess bestämmelser. De viktigaste punkterna i direktivet är tillgänglighet, enkelhet och säkerhet i sjukvården, och dessutom patientens rätt att utnyttja sjukvårdstjänster i en annan medlemsstat och att få ersättning för angivna kostnader. Direktivet är baserat på patienternas behov och inte på ekonomiska resurser.

Jag skulle vilja påpeka att bestämmelserna i direktivet inte bara kommer att innebära en förbättring av patienters hälsa, för jag tror också att det kommer att ligga till grund för en förbättring av sjukvårdssystemen i vissa EU-länder. Det bör betonas att direktivet är ett första och grundläggande steg mot patientrörlighet, mot en förstärkning av patienternas rättigheter och mot att utjämna olikheter i tjänstenivåerna mellan olika medlemsstater.

  Andres Perello Rodriguez (S&D). – (ES) Herr talman! Jag tycker det är på sin plats att gratulera föredragandena, särskilt Françoise Grossetête och Dagmar Roth-Behrendt, från min egen grupp, till det arbete de har utfört för att förvandla en förlegad lagstiftning till något användbart, för detta har gjort det möjligt att etablera rätten till folkhälsan som en rättslig grund och har skapat en ny inriktning som gör att vi kan lägga grunden till att garantera medborgarna den säkerhet och kvalitet som de alltid väljer. Vad som är ännu viktigare är att deras arbete också har inneburit att de olika rollerna för de ursprungsmedlemsstater som måste betala och för dem där behandlingen mottas kan regleras tydligt.

Jag anser dock inte att vi ska nöja oss med detta, utan snarare att det bör bli början på ett mycket större steg framåt, så att, som Dagmar Roth-Behrendt sade, detta direktiv bara blir en formalitet eftersom den nivå av likvärdighet som uppnås i alla medlemsstater betyder att det inte blir nödvändigt att varje medborgare skickas tillbaka till sitt land.

Det vi måste uppnå i kampen för detta är en lagstiftning som garanterar medborgarna rättigheter i fråga om den vård de bör få – förmåner och trygghet – i stället för bara den rätt de redan har till fri rörlighet mellan medlemsstaterna. Det är kvalitet som skapar gemenskapen, annars kommer vi att ta mycket små steg.

  Miroslav Ouzký (ECR). – (CS) Herr talman! De av oss som har varit med länge i Europaparlamentet kommer säkert ihåg hur denna standard kom till. Bakgrunden är nästan skrattretande. Först kom Evelyne Gebhardts betänkande, som var tänkt att möjliggöra en fri rörlighet för tjänster inom EU. Vi skilde av en del av betänkandet och bestämde oss för att det behövdes en särskild standard för sjukvårdstjänster. När kommissionen till slut lade fram direktivet togs den fria rörligheten för sjukvårdstjänster gradvis bort, så att vi hade kvar den del som beskriver rätten för patienter att röra sig fritt inom Europeiska unionen när de söker efter sjukvårdstjänster.

Det jag vill peka på med detta är att vi i vår strävan efter europeiska lösningar ofta sysselsätter oss mer med dessa beteckningar och symboler än med att förverkliga de konkreta friheter som gemenskapen är tänkt att vara baserad på. Direktivet har lett till stor oro bland enskilda medlemsstater för överutnyttjande och havererande nationella budgetar.

Jag skulle vilja avsluta med att säga att detta inte är riktigt vad vi ville ha, men det är rätt sak att göra och absolut ett steg i rätt riktning. Jag vill gratulera föredragandena och tacka dem för deras arbete.

  Horst Schnellhardt (PPE). – (DE) Herr talman! Jag välkomnar verkligen det faktum att detta direktiv äntligen träder i kraft. Jag skulle vilja påminna parlamentet om att det vid ett tillfälle verkade som om hela lagstiftningsprocessen skulle misslyckas. Jag anser att det är tack vare skickligheten hos föredraganden och förhandlingsgruppen samt naturligtvis hos det belgiska ordförandeskapet som vi har ett resultat som vi kan vara mycket nöjda med. Jag är särskilt nöjd med att medlemsstaternas rätt att införa restriktioner för behandling i ett annat land har definierats tydligare. Så var det inte i det förslag som lades fram av medlemsstaterna. Jag tror att vi nu har ett beslut som kommer att göra det möjligt att spåra och verifiera processen för att underkänna en begäran om behandling. Detta är ett viktigt steg framåt.

Vilka är det då vi hjälper? Jag tror att vi hjälper de 60 000 personer som står på väntelistor för organtransplantationer. Vi har naturligtvis redan antagit direktivet om organtransplantationer, men detta är en ytterligare åtgärd som kommer att minska väntetiderna. Vi hjälper också de miljontals människor som lider av någon av de 30 000 sällsynta sjukdomarna. De kommer att kunna få mer specialiserad och högkvalitativ behandling om de åker till ett annat land.

Jag tror dock inte att detta direktiv kommer att leda till att det växer fram en sjukvårdsturism i Europa. Jag tror att de farhågor som har uttryckts av ledamöter på vänsterkanten här i parlamentet är totalt ogrundade. Detta är inget vi behöver oroa oss för.

  Edite Estrela (S&D). – (PT) Herr talman! Denna text är ett resultat av omfattande arbete och förhandlingar, så jag vill tacka John Bowis, Françoise Grossetête och Dagmar Roth-Behrendt. De framsteg som gjorts måste absolut berömmas, eftersom denna nya version ger bättre garantier för säkerheten och tjänsternas kvalitet. Men även om formuleringarna i artiklarna 7 och 8 har förbättrats anser jag att mer hade kunnat göras för att åstadkomma större jämlikhet.

Majoriteten av patienterna, särskilt de i svagare socioekonomiska grupper, vill inte få behandling utomlands på grund av språkbarriären och bristen på familjestöd. Européer med högre inkomst möter inga sådana hinder. I länder med sjukvårdssystem som är allmänna och i stort sett gratis befarar jag därför att den nya lagstiftningen skulle kunna fungera som en drivkraft att minska investeringarna i nationella system och skulle kunna bidra till uppkomsten av en sjukvårdsmarknad för de rika. Jag hoppas dock att tillämpningen av detta direktiv kommer att bidra till att minska ojämlikheten i sjukvården.

  Mairead McGuinness (PPE). – (EN) Herr talman! I likhet med andra välkomnar jag denna debatt och detta direktiv och tackar vår föredragande.

Jag är kanske lite mer avvaktande inför det än vissa andra ledamöter är. Jag tycker att det skulle vara fel om det budskap som förmedlades av parlamentet blev att allt nu är som det ska med den gränsöverskridande sjukvården. Vi har fortfarande mycket att debattera och åtgärda för att få detta att fungera. Får jag bara citera - och jag hoppas att jag gör det rätt - kommissionsledamotens egna ord? Han sade att det var ”uppenbart att alla medlemsstater har en plikt att investera där hemma, att ge sina medborgare den sjukvård de behöver”. Jag ser att han nickar sitt bifall, så jag har citerat korrekt.

Det är bra att vi kan tala om detta för medlemsstater som inte gör detta och för medlemsstater som har långa väntelistor. Mitt eget hemland Irland är en av dessa. Sanningen är att människor skulle föredra att få behandling nära bostadsorten. Det är därför vi har ständiga protester – och mycket berättigade sådana – i Irland mot stängningen av lokala sjukhus och mottagningar. Detta direktiv kanske ändå skulle kunna fungera om det tvingar medlemsstaterna och deras sjukvårdsproducenter att se över sina egna tjänster och förbättra sjukvården för dem som behöver den. De kommer ändå att bli tvungna att betala för detta om våra medborgare utövar sina rättigheter enligt detta direktiv.

För att sammanfatta har människor redan rätt att resa för att få gränsöverskridande sjukvård enligt förordning nr 883/2004, men de vet inte om det. Om de gjorde det skulle vi se många fler patienter resa över gränserna för att få behandling. Låt oss alltså informera våra medborgare om det de har rätt till, och låt oss hoppas att vi inte behöver resa över gränserna, men att vi, om vi gör det, kan göra det fritt och få den behandling vi behöver.

  Edit Herczog (S&D). – (HU) Herr talman! Jag välkomnar den första debatten under det ungerska ordförandeskapet. Först skulle jag vilja säga att det var bra och relevant att diskutera denna fråga oberoende av tjänstedirektivet, eftersom frågan om gränsöverskridande sjukvård på många sätt är unik. Jag skulle vilja gratulera föredragandena och skuggföredragandena och dessutom John på läktaren. Det är dock extremt viktigt att inte ifrågasätta medlemsstaternas åtagande att tillhandahålla primärvård. Medlemsstaterna är ansvariga för att tillhandahålla vård för sina egna medborgare. Det är mycket viktigt att slå fast att detta direktiv inte är något privilegium för de rika, utan ett verktyg för att ge patienter med sällsynta sjukdomar bättre vård. Vi lät detta mål vara vägledande för vårt arbete. Det är också mycket viktigt att direktivet kommer att göra det möjligt för oss att bättre utnyttja naturtillgångar. Jag syftar exempelvis på Ungerns kurorter, som kan bota vissa sjukdomar mycket effektivare men som inte kan flyttas. Av uppenbara skäl måste patienterna därmed komma till oss. Det är mycket viktigt att fortsätta på den inslagna vägen, så att de friska, de sjuka, de europeiska medborgarna kan känna att Europeiska unionen är till för deras skull.

  David Casa (PPE). – (MT) Herr talman! Många av oss bryr oss inte så mycket om vår hälsa så länge vi är friska och inte behöver medicinsk omvårdnad. Men när vår hälsa försämras förstår vi direkt hur viktig den är för oss och hur viktigt det är att ha en ändamålsenlig sjukvårdsapparat, en som inte bara är bra utan också effektiv.

EU:s medborgare kan få medicinsk behandling i de olika medlemsstaterna när de inte kan botas i sitt eget land. Vi måste komma ihåg att detta bara ska vara en sista utväg och att det inte ska uppmuntras, eftersom det är det dyraste alternativet och dessutom opraktiskt. Vi bör bara använda detta alternativ när alla andra möjligheter är uttömda. Men när de är det måste vi se till att byråkratin blir minimal och att vi förbättrar kvaliteten i tillgänglighet och trygghet.

Medlemsstaterna måste också få de nödvändiga verktygen för att skydda sina sjukvårdssystem och hantera det extra inflöde av patienter som kan komma från andra länder. Därför skulle det vara idealiskt om medlemsstaterna kunde garanteras att få tillstånd i förväg. Vad som är uppenbart när det gäller detta är att de nu gällande reglerna inte är lämpliga – tvärtom är de otydliga och inkonsekventa. Dock måste vi, som vi såg i fallet organdonationer, försöka komma på lösningar som gör att Europa kan göra framsteg på detta område och erbjuda bästa möjliga sjukvård till sina medborgare.

  Zuzana Roithová (PPE). – (CS) Herr talman! Det är med enorm lättnad jag konstaterar att parlamentet till slut har nått fram till en politisk överenskommelse om patienters rätt till gränsöverskridande sjukvårdstjänster enligt villkor som i åratal har bevakats endast av Europeiska unionens domstol på grundval av rättsliga förfaranden. Jag är glad över att man i dagens kompromiss formulerar just det slags betalningsvillkor som vissa av oss förespråkade för tjänstedirektivet för sju år sedan. Jag skulle vilja tacka mina kolleger Françoise Grossetête och John Bowis, som jag vill ge en eloge för skapandet av denna överenskommelse som nu kan accepteras, och också för utarbetandet av viktiga garantier för utövandet av denna rättighet. Jag tror att rätten till rörlighet kommer att göra behandlingen av allvarliga sjukdomar tillgänglig för alla européer, och i slutändan kommer att leda till kortare väntetider för operationer inom hela EU. Ett av mina livslånga personliga mål på sjukvårdsområdet har därmed uppnåtts. Jag vill tillägga att en mängd problem fortfarande återstår för oss, till exempel hanteringen av sjukvårdstjänster på Internet, sjukvårdspersonalens rörlighet och så vidare.

  Theodor Dumitru Stolojan (PPE) . – (RO) Herr talman! Jag vill börja med att gratulera Enikő Győri till det uppdrag hon för närvarande har, och jag tillönskar henne och det ungerska ordförandeskapet all framgång. Jag vill gratulera alla som har bidragit till det förslag till betänkande som vi debatterar i dag.

Som ni förmodligen känner till är Rumänien ett av de länder som har haft invändningar mot en följd av kompromisser som har uppnåtts i rådet. Dessa invändningar innebär inget motstånd från Rumänien mot gränsöverskridande sjukvård. De var ett uttryck för den rumänska regeringens oro för den ekonomiska stabiliteten i den gränsöverskridande sjukvården och de proportioner den kan få, därför att vissa medlemsstater som ni vet har en mycket liten nationalinkomst.

Å andra sidan är investeringar ett sätt att minska denna risk. Samtidigt anser jag att dock att reformerna av medlemsstaternas sjukvårdssystem är av avgörande betydelse. När det gäller detta tror jag att kommissionen bör delta mer i arbetet med dessa reformer av sjukvårdssystemen.

  Christa Klaß (PPE). – (DE) Herr talman! Patientrörligheten innebär ett stort steg mot ett medborgarnas Europa, och detta direktiv är tydligt strukturerat. Det har inte bara en far, John Bowis, utan också en mor, Françoise Grossetête. Jag vill tacka dem så mycket för deras arbete.

Vi har länge diskuterat vilken väg som är lämpligast att ta, och vi vet nu att vi ännu inte är i snabbfilen. Men vi har en stabil och välutformad grund att bygga vidare på. Situationen är komplicerad. Vi har 27 medlemsstater som alla befinner sig vid olika utgångspunkter, både när det gäller sjukvårdens struktur och försäkringssystemen. Förhandstillstånd för en sjukhusvistelse i en annan medlemsstat och erkännandet av de etiska och moraliska principerna för varje lands sjukvårdslagstiftning är det rätta tillvägagångssättet. Detta innebär dels att stöd kan ges till försäkringsbolagen och att det nationella ansvarstagandet kan uppmuntras, dels att alla medborgare får tillgång till de tjänster som erbjuds av andra medlemsstater.

Detta är ett stort steg framåt, särskilt när det gäller sällsynta sjukdomar. Varje medlemsstat har sin egen nivå av resurser. Nu kan de dock alla dra nytta av forskningsresultat och av strukturer som finns på annan ort. Dessutom får specialister möjlighet att utveckla sina kunskaper, genom den ökande efterfrågan som uppstår då fler människor får tillgång till tjänster. För människorna i min region, som ligger nära gränsen mot Luxemburg, Belgien och Frankrike, är den gränsöverskridande tillgången till sjukvårdstjänster en stor fördel som kommer att berika deras vardagsliv.

  José Manuel Fernandes (PPE). – (PT) Herr talman, mina damer och herrar! De rättigheter som ges genom detta direktiv – rättigheter som faktiskt redan hade erkänts av Europeiska unionens domstol – gör det möjligt för alla patienter inom gemenskapen att få tillgång till sjukvård.

Detta förslag förtydligar och underlättar tillgången till gränsöverskridande sjukvård samt den anslutna medlemsstatens rätt till ersättning. Det är ett steg framåt i processen för europeisk integrering, i förstärkandet av solidariteten och för ett medborgarnas Europa.

Vi kommer att få kortare köer, förbättrad kvalitet i sjukvården, konkurrens och en drivkraft för vetenskaplig forskning. Sällsynta sjukdomar är en prioritet, och nu kan diagnos ställas och behandling genomföras i den bäst lämpade medlemsstaten. Detta direktiv är till för alla européer som behöver sjukvård.

Den portugisiska hälsovårdsministern har därför helt fel när hon säger att den här möjligheten är till för välutbildade personer med större ekonomiska resurser: Detta är situationen som den är nu, utan direktivet. Portugal har en utmärkt sjukvård och utmärkta sjukvårdsanställda, och kan inte bli kvar i marginalen av detta viktiga projekt. Landet måste dra nytta av detta direktiv för att modernisera ännu mer och konkurrera genom att kunna tillhandahålla tjänster på detta område till alla européer som behöver dem.

Mina gratulationer till den fantastiska föredraganden som har gjort ett utmärkt jobb: Françoise Grossetête.

  Talmannen. – Vi ska nu inleda ögonkontaktsförfarandet. 17 personer har bett att få ordet. Med tanke på hur viktig denna fråga är tänker jag låta alla tala, men ni får inte tala längre än en minut; efter denna tid kommer mikrofonen att stängas av.

Jag skulle bara vilja säga följande till dem som ligger bakom denna åtgärd, till John Bowis på åhörarläktaren och till Françoise Grossetête, den aktuella föredraganden, och till alla skuggföredragande: Patientinflytandet har talat och Europaparlamentet har lyssnat. Tack så mycket allihopa.

  Csaba Sógor (PPE). – (HU) Herr talman! Det jag välkomnar med det här direktivet är den tydligare definitionen av patienternas rättigheter, slutet på de ändlösa köerna och den föreslagna lösningen på problemet med att det inte finns några experter tillgängliga i det egna landet. Jag är säker på att vi alla förstår och inser svårigheterna för sjukvårdssystemen i nya medlemsstater med små ekonomiska resurser, eftersom vi också måste räkna med risken för att kvalificerade yrkesverksamma personer utvandrar.

Om vi röstar ja kommer vi att kräva ytterligare en enorm kraftansträngning av sjukvårdssystemen i medlemsstater med mer blygsamma resurser, men om vi röstar nej så kommer vi indirekt att se till att patienträttigheterna i just dessa länder förblir begränsade. Jag är övertygad om att vi kommer att kunna hitta möjligheter att kompensera sjukvårdssystem med små resurser i vissa medlemsstater. Exempelvis skulle mitt land, Ungern, kunna erbjuda konkurrenskraftiga tjänster på områdena balneologi, fysioterapi och tandvård.

  Richard Howitt (S&D). – (EN) Herr talman! Jag är allvarligt bekymrad över att vårt ändringsförslag om att ålägga medicinska tillsynsmyndigheter i ett land att meddela motsvarande myndigheter inom EU när en person som är yrkesverksam inom vården är föremål för disciplinåtgärder eller åtal inte godkändes i utskottet och inte kommer att finnas med i den slutliga omröstningen om denna nya EU-lag om gränsöverskridande sjukvård.

Låt mig berätta om fallet med den tyske läkaren Daniel Ubani, som berövade min Cambridgeshireväljare David Gray livet genom att ge honom en tio gånger för hög dos av ett smärtstillande medel. Han förlorade sin legitimation i Storbritannien men fortsätter ändå i dag att praktisera i Tyskland.

Vidare har vi fallet med dr Marcos Ariel Hourmann, som har dömts för dråp efter att avsiktligt ha gett en dödlig injektion i Spanien men ändå arbetar på akutmottagningen på West Suffolk-sjukhuset, även detta i min valkrets, trots en tydlig förfrågan till Spanien om hans lämplighet att praktisera.

Dessa exempel visar att det finns ett mycket stort kryphål i den europeiska lagstiftningen som gör det möjligt för sjukvårdsverksamma som konstaterats vara olämpliga att praktisera i ett av våra länder att arbeta och utsätta patienterna för risker i ett annat. Jag skulle vilja be kommissionsledamoten att förklara varför.

  Krisztina Morvai (NI). – (HU) Herr talman! Jag skulle vilja be företrädarna för det ungerska ordförandeskapet, liksom rådet, att använda detta halvår, denna sexmånadersperiod för det ungerska ordförandeskapet, till att behandla de unika problemen för de nya medlemsstaterna, för tidigare kommunistländer som Ungern, i dessa debatter. När vi till exempel talar om att införa ett pseudostandardiserat gränsöverskridande sjukvårdssystem för hela Europa får vi inte glömma att ta hänsyn till att exempelvis behöriga och välutbildade sjuksköterskor i Ungern arbetar för månadslöner på runt 250 euro och läkare för 500 eller 600 euro. Ser inte Europeiska unionen det som extremt oetiskt, omoraliskt och oacceptabelt att hylla något slags standardiserat europeiskt sjukvårdssystem utan att fästa avseende vid löner …

(Talmannen avbröt talaren.)

  Siiri Oviir (ALDE). – (ET) Herr talman! Vi håller på att ta ett viktigt steg framåt i patienternas intresse. Många har talat om detta här i dag. Men det som ändå framstod tydligast för mig var att det ännu en gång också fanns en betoning på rädslan för att uppmuntra medicinsk turism. Det som visade sig i dessa anföranden var en rädsla för att läkarmottagningarna i de rikaste länderna skulle översållas av patienter från medlemsstater med lägre levnadsstandard eller en svagare nationell sjukvårdsbudget, så att patienterna från de rikaste länderna skulle trängas undan.

Men låt oss tänka efter lite. Denna rädsla är onödig. Patienterna kommer att få ersättning för kostnaden i sitt hemland, och mellanskillnaden måste betalas av patienten. Patienterna kommer inte att ha tillräckligt med pengar för att betala mellanskillnaden om priset är dubbelt så högt eller tre gånger så högt som i hemlandet. Jag tycker det är pinsamt att höra att vi fortfarande skräms av myten om den så kallade polske rörmokaren.

  Marina Yannakoudakis (ECR). – (EN) Herr talman! Vikten av sjukvård och av detta direktiv kan inte nog betonas. Det kan få stora konsekvenser för medlemsstaternas sjukvårdssystem.

Jag är glad att kunna konstatera att de områden som är kontroversiella och oroande har åtgärdats, och resultatet är ett starkt och tydligt direktiv som kommer att stärka medlemsstaternas positioner när det gäller sjukvården.

Utmaningen var att skydda sjukvårdssystemens integritet samtidigt som patienterna gavs större valmöjligheter. Medlemsstaternas behov av att behålla kontrollen över sina sjukvårdssystems strategiska inriktning och budgetkrav hanterades genom klausulen om förhandstillstånd och genom att medlemsstaterna skulle få välja vilka tjänster som utfördes.

E-hälsovården hanterades också mycket förnuftigt på så sätt att den erbjuds för att skapa flexibilitet, och medlemsstaterna kan börja använda den om och när de själva vill.

Det vi totalt sett har framför oss är ett arbete som säkrar självständigheten för medlemsstaternas sjukvårdssystem samtidigt som patienterna får bästa möjliga service. Jag gratulerar föredraganden och John Bowis till ett väl utfört arbete.

  Seán Kelly (PPE). – (GA) Herr talman! Du har generöst gett alla möjlighet att tala. Jag kommer att respektera detta och bara tala i en minut.

Detta var en mycket intressant debatt, och personligen tyckte jag att den var mycket lärorik. Jag är särskilt glad att Europeiska unionen prioriterar våra patienter, rika som fattiga. Dessutom kommer det att vara till mycket stor hjälp för våra patienter att information kommer att finnas tillgänglig på en och samma plats, i varje land. Detta direktiv kommer också att bli en drivkraft för alla stater att tillhandahålla tjänster av hög kvalitet, för om de inte gör det kommer medborgarna att vilja resa till andra länder där tjänsten finns tillgänglig. Slutligen har inte så mycket sagts om e-hälsovården, men detta är också en mycket viktig resurs, och vi kommer att få höra mer om detta i framtiden.

  Csaba Sándor Tabajdi (S&D). – (HU) Herr talman, herr Győri, kommissionsledamot Dalli! Jag gratulerar Françoise Grossetête till ett utmärkt betänkande. Jag vill lyfta fram fyra punkter. För det första är det ytterst viktigt att inrätta nationella kontaktpunkter för att tillhandahålla information – det vill säga tillhandahålla information till patienterna. Det är mycket viktigt att få reda på exakta villkor för förhandstillstånd. Det är mycket viktigt när det gäller sällsynta sjukdomar. Det är också mycket viktigt att patienter generellt sett inte kan krävas på förskottsbetalning. Slutligen vill jag understryka frågan om gränsöverskridande hälso- och sjukvårdsregioner, som är synnerligen viktig i Ungern och Centraleuropa längs gränserna mellan Tyskland och Österrike, Ungern och Slovakien eller Ungern och Rumänien, där språkgränserna inte följer de nationella gränserna. Där finns det en stor eftersatt, överflödig och outnyttjad hälso- och sjukvårdskapacitet samtidigt som språkbarriärer saknas. Låt mig än en gång få gratulera.

  Petru Constantin Luhan (PPE). – (RO) Herr talman! Tillgång till gränsöverskridande hälso- och sjukvård utgör en grundläggande förutsättning för att patienter ska kunna få bästa möjliga behandling. Det kan förverkligas genom att vi fastställer tydliga och mer praktiska bestämmelser. Genom att utveckla det elektroniska hälso- och sjukvårdssystemet samt sprida information om gränsöverskridande hälso- och sjukvård kan vi förstärka patienternas rättigheter, särskilt genom information och samarbete mellan medlemsstaterna.

Genom kampanjer som stöds av gränsöverskridande samarbetsprogram kan patienterna få tillräcklig information för att kunna använda systemet, med så lite missbruk som möjligt, enligt antagna bestämmelser. Vi anser därför att e-hälsa och ett effektivt främjande av gränsöverskridande hälso- och sjukvårdssystem utgör de grundstenar som krävs för att genomföra rekommendationerna i direktivet.

ORDFÖRANDESKAP: MARTÍNEZ MARTÍNEZ
Vice talman

  Zigmantas Balčytis (S&D). – (LT) Herr talman! Jag vill gratulera alla föredragande till upprättandet av det viktiga dokumentet. Människor känner sig i dag alltför osäkra när det gäller frågor om tillgång till vård i andra EU-medlemsstater, återbetalning för tillhandahållna tjänster och ansvar för klinisk uppföljning. Recept som skrivs ut i en medlemsstat erkänns inte alltid i andra länder. Direktivet är mycket viktigt för våra medborgare eftersom det aktuella systemet är komplicerat och det är svårt att erhålla lämplig information. Den vetenskapliga utvecklingen är dessutom mycket ojämn, och direktivet skulle därför ge patienterna möjlighet att få lämplig behandling i en annan medlemsstat, om de för tillfället inte har tillgång till den. Det skulle verkligen ge patienterna möjlighet att utnyttja den gemensamma marknadens fördelar, och det skulle leda till rättvisare reformer i varje medlemsstats hälso- och sjukvårdssystem i framtiden.

  Salvatore Iacolino (PPE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Åtgärden är absolut en allomfattande åtgärd, och föredraganden och de som har bidragit till att slutföra den förtjänar våra uppriktiga gratulationer.

Gränsöverskridande hälso- och sjukvård innebär att gränserna försvinner och patienterna får valfrihet. Det är helt i linje med den rörelsefrihet som kännetecknar EU. Rörligheten för hälso- och sjukvård erkänns nu både för sällsynta sjukdomar och för sjukdomar som kräver snabb specialistvård.

Med lämpliga tjänster i rimlig tid kan man hävda en rättighet: rättigheten till hälsa. Alltmer elektronisk hälso - och sjukvård tillhandahålls, och skillnaderna mellan EU:s medborgare när det gäller behandlingarna kommer att minska. På längre sikt kan åtgärden även leda till en form av europeiskt godkännande som garanterar höga standarder för teknik och personal.

  Olga Sehnalová (S&D). – (CS) Herr talman! Syftet med kompromissförslaget till direktiv efter två års förhandlingar är främst att få till stånd rättssäkerhet när det gäller patienternas rättigheter i gränsöverskridande hälso- och sjukvård. Vi ser det därför som ett positivt resultat. Men de svåra förhandlingarna har visat inte endast hur olika hälso- och sjukvårdssystemen i de olika medlemsstaterna är, utan också under vilka ekonomiska villkor man tillhandahåller hälso- och sjukvård till europeiska medborgare. Det är ett mycket känsligt problem som också återspeglas genom att många frustrerade läkare vid tjeckiska sjukhus lämnar in sin avskedsansökan. Bakom det hela ligger riskerna eller osäkerheten som uppstår i samband med direktivets inverkan, till exempel när det gäller hälso- och sjukvårdsturister som söker högt specialiserad men billigare hälso- och sjukvård. Tiden får utvisa om det blir en marginell fråga eller om de odiskutabla positiva effekterna i direktivet kommer att ta överhand.

  Miroslav Mikolášik (PPE). – (SK) Herr talman! Jag vill gratulera mina kolleger föredraganden Françoise Grossetête och John Bowis, som står bakom direktivet, för deras oerhörda arbete när det gäller direktivet som syftar till att tillhandahålla säker och högt specialiserad gränsöverskridande hälso- och sjukvård.

Jag vill tydligt understryka behovet av direktivet i ljuset av de fram till i dag oklara upplägg av behandlingar av patienter utomlands som har inneburit en osäkerhet för patienterna, särskilt när det gäller allvarliga sjukdomar. Jag är mycket glad över att direktivet innehåller särskilda åtgärder för i synnerhet dessa patienter.

Jag stöder föredragandens linje, som betonar att rättssäkerheten är avsedd för de patienter som behöver den och inte endast för dem som har råd att betala för den. Direktivet utgör därför ett viktigt steg mot patienternas rörlighet inom EU. Överenskommelsen med rådet innebär en balans mellan medlemsstaternas ståndpunkter och Europaparlamentets …

(Talmannen avbröt talaren.)

  Mario Pirillo (S&D). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Hittills har tillgången till gränsöverskridande hälso- och sjukvård i EU begränsats av långa väntetider, ett komplicerat ersättningssystem och också av svårigheterna att identifiera ansvaret för klinisk uppföljning i samband med gränsöverskridande hälso- och sjukvård.

I direktivet som Europaparlamentet kommer att rösta om och som är ett viktigt steg framåt förtydligas dessa administrativa frågor och samarbetet mellan medlemsstaterna förbättras samtidigt som hälso- och sjukvårdens kvalitets- och säkerhetsnormer garanteras.

Genom inrättandet av nationella kontaktpunkter kommer patienterna att kunna få information om tillgänglig hälso- och sjukvård i andra EU-stater, administrativa förfaranden, reklamationer och överklaganden. Den möjligheten grundas inte längre på förmågan att betala, utan på den genuina rättigheten till ett väl underbyggt val.

  Radvilė Morkūnaitė-Mikulėnienė (PPE). – (LT) Herr talman! Jag vill gratulera föredraganden och alla som har bidragit till det viktiga dokumentet. Det var en lång resa innan vi nådde fram till den slutliga överenskommelsen. Det kanske först förefaller som om alla godkände dokumentet, men här finns några skeptiker som kanske befarar olika kostnader för tjänsterna eller alltför många byråkratiska krav och kanske också hälsoturism. Men jag anser att direktivet verkligen innehåller väl avvägda system för att undvika eventuella negativa konsekvenser som kan uppstå. Det viktigaste är ändå att skapa förutsättningar för patienternas rörlighet och tillhandahålla möjligheten att vara EU-medborgare, det vill säga det viktigaste är att också enkelt kunna erhålla vårdtjänster genom att fritt röra sig inom EU. Det som avskräcker människor från att utnyttja den möjligheten är språkbarriärer och brist på information. De planerade kontaktpunkterna kommer därför att tillhandahålla patienterna all nödvändig information, större klarhet, förtroende och egenvård. Hälsan är viktig för oss alla, och med gemensamma krafter kommer vi att se till att vi går vidare i den riktningen.

  Kriton Arsenis (S&D). – (EL) Herr talman, herr kommissionsledamot! Vi diskuterar ett direktiv som verkligen löser problemet med utnyttjandet av hälso- och sjukvårdstjänster i andra medlemsstater. Tjänsterna utnyttjas redan. Men i direktivet harmoniseras och regleras villkoren för utnyttjandet av tjänsterna. Jag instämmer med det som mina kolleger sade om behovet av högt specialiserade hälso- och sjukvårdstjänster som medborgarna har tillgång till i närheten av där de bor. Men vi behöver ofta använda hälso- och sjukvårdstjänster i andra medlemsstater, särskilt för sällsynta sjukdomar och nya behandlingar.

Jag välkomnar också att man refererar särskilt till hälso- och sjukvårdstjänster vid kurorter och spaanläggningar. Genom att använda tjänsterna kan vi till en låg kostnad bättre förebygga och behandla många sjukdomar, och det kan vara mycket viktigt för våra försäkringskassors ”hälsa”.

Jag uppmanar kommissionsledamoten att verkligen stödja initiativet till främjande av dessa tjänster.

  Maria Da Graça Carvalho (PPE). – (PT) Herr talman, herr Győri, herr kommissionsledamot! Direktivet innehåller bestämmelser för att göra det lättare att få tillgång till säker och högkvalitativ gränsöverskridande hälso- och sjukvård, och det uppmuntrar till samarbete mellan medlemsstater, samtidigt som fullständig hänsyn ska tas till nationell kompetens.

Det innehåller grundläggande principer om allmängiltighet, tillgång till vård av god kvalitet, rättvisa och solidaritet. Det finns tydliga fördelar för patienterna, särskilt för dem som lider av sällsynta och svåra sjukdomar eftersom de får tillgång till kompetenscentrum som är specialiserade på den sjukdom som de lider av.

Direktivet är ytterligare ett exempel på hur EU står till medborgarnas tjänst. Vi förtjänar alla gratulationer, särskilt kommissionen, rådet och vår kollega Françoise Grossetête för det utmärkta arbete som har lett fram till direktivet …

(Talmannen avbröt talaren.)

  Antigoni Papadopoulou (S&D). – (EL) Herr talman! Gränsöverskridande hälso- och sjukvård behövs i dag. Direktivet innehåller förutsättningar för att upprätta ett EU utan gränser inom det medicinska området. Patienter som lider av allvarliga kroniska sjukdomar kan nu få tillgång till specialistvård, de har större rörlighet och får mer information från kontaktpunkterna, och de kan utan besvär få ersättning för sina kostnader. Gemenskapens nya direktiv medför nya utmaningar och påtryckningar för att modernisera de nationella hälso- och sjukvårdssystemen i EU:s 27 medlemsstater. Det medför också utan tvekan ett behov av ständigt arbete i nätverk och samarbete mellan alla medicinska system i EU:s 27 medlemsstater i syfte att utbyta bästa praxis, främja e-hälsa och uppnå ständiga förbättringar av gränsöverskridande hälso- och sjukvårdsstandarder. Det är en utmaning som vi måste anta …

(Talmannen avbröt talaren.)

  John Dalli, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Jag vill än en gång gratulera till Europaparlamentets omfattande resultat för att nå en överenskommelse om direktivet. Jag är mycket glad över att se att direktivet kommer att antas.

Men jag kan inte hålla med om att initiativet främjar medicinsk turism eller ger sjukförsäkringsbolag möjlighet att minska sina kostnader. Det är snarare en försäkran om att medborgare som är i behov av hälso- och sjukvård lättare kan få det, utan alltför omständlig byråkrati som annars skulle hindra dem.

Jag anser att direktivet är ett verkligt genombrott för patienterna och för att stärka ett hälsans EU. Jag måste instämma med Dagmar Roth-Behrendt, Mairead McGuinness och flera andra att det borde utgöra en uppmuntran för medlemsstaterna att investera i sina egna hälso- och sjukvårdssystem. Som jag har sagt offentligt många gånger när jag har hänvisat till direktivet vill vi inte att våra medborgare ska förvandlas till nomader. Vi vill att våra medborgare ska få bästa möjliga behandling hemma.

Med direktivet omfattas nu patienternas rättigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård av EU:s lagstiftning, men vårt arbete är inte avslutat. Jag hänvisar till Antonyia Parvanovas fråga om möjliga fristående förslag till kompatibilitet. Jag måste säga att kompatibilitet utgör en nyckel för att initiativet eller direktivet ska fungera och kunna tillämpas, för jag kan inte se att vi verkligen kan tillämpa direktivet utan kompatibla elektroniska hälso- och sjukvårdssystem. Å andra sidan är kompatibilitet också mycket viktigt för att öka jämställdheten och hållbarheten inom hälso- och sjukvård.

Jag ser nu fram emot att tillsammans med medlemsstaterna arbeta för att direktivet genomförs på ett korrekt sätt och införlivas i hela EU. Det återstår mycket arbete både på europeisk och på nationell nivå för att se till att samarbetet mellan hälso- och sjukvårdssystemen i EU omvandlas till verklighet. Ni kan räkna med mig, för jag ska bestämt och med all kraft arbeta vidare med utmaningen.

  Enikő Győri, rådets ordförande. – (HU) Herr talman, herr kommissionsledamot, ärade kolleger, herr Bowis! Tack så mycket för den här givande debatten. Jag anser att den mycket tydligt pekar på de punkter som debattens deltagare från både rådet och kammaren har haft svårast att förhandla om under de senaste åren, och jag är också mycket glad över att se att en stor majoritet av ledamöterna är överens.

Ja, direktivet kommer att ge de europeiska medborgarna en klarare situation och ett mer öppet system. Som det kommer att visas vid presentationen av programmet i morgon har det ungerska ordförandeskapet för avsikt att ställa människorna i centrum av sitt program. Det har också blivit uppenbart att det som vi har skapat här inte är perfekt. Det finns skäl att arbeta vidare, precis som John Dalli nyss nämnde.

Jag anser att debatten om den gemensamma marknaden och tjänstedirektivet samt om hur allt detta kopplas till patienternas rättigheter var mycket intressant. Jag menar att det var en mycket skicklig lösning att vi inte angrep frågan ur ett tjänsteperspektiv. Ni kommer nog alla ihåg vilken uppståndelse det blev när tjänstedirektivet antogs. Det var riktigt att upprätta direktivet utifrån frågan om patienternas rättigheter. Det kommer att skapa en fri rörlighet för patienter och ge dem tillgång till tjänster av högre kvalitet vid rätt tidpunkt. Jag anser därför att vi har nått vårt mål, även om vi använde ett annat tillvägagångssätt. Det som är mycket viktigt är att direktivet, utöver principerna om lika möjligheter, kommer att stärka valfriheten, tillgången till vård av god kvalitet, rättvisa och solidaritet, som jag nämnde tidigare.

Jag är mycket glad över att direktivet upprättades under det ungerska ordförandeskapet. Men det är inte vår förtjänst, utan våra företrädare Belgiens och Spaniens samt också parlamentsledamöternas. Jag är tacksam för att det utmärkta samarbetet mellan rådet och Europaparlamentet i en sådan utsträckning kunde vara till godo för de europeiska medborgarna.

  Talmannen. – Jag vill naturligtvis ta tillfället i akt att gratulera Françoise Grossetête för hennes och skuggföredragandenas utmärkta arbete om en mycket känslig och komplicerad fråga, som jag anser att vi bör offentliggöra allmänt eftersom det är en fråga som kommer att beröra alla medborgare i samtliga 27 medlemsstater. Mina gratulationer till Françoise Grossetête!

  Françoise Grossetête, föredragande. – (FR) Herr talman! Jag delar helt din åsikt, och jag vill först tacka alla ledamöter som har talat under debatten för att stödja direktivet. Än en gång vill jag tacka skuggföredragandena för varje politisk grupp – jag kan se Dagmar Roth-Behrendt, men jag tänker på alla mina kolleger och kan inte nämna dem alla. Jag vill tacka dem för att de har spelat en aktiv roll och bidragit till ansträngningarna för att komma fram till den politiska överenskommelsen med rådet den 21 december, som kommer att avslutas framgångsrikt i morgon.

Till de kolleger som har uttryckt vissa reservationer när det gäller medicinsk turism vill jag bland annat säga: ”Nej, vi tar hand om det.” Direktivet innehåller en säkerhetsklausul för medlemsstaterna, som innebär att de kan kontrollera planeringen av sin hälso- och sjukvård och infrastruktur, just för att förebygga medicinsk turism.

Till dem som anser att direktivet inte är tillräckligt ambitiöst vill jag säga: ”Ja, ni har rätt, jag skulle också ha velat gå längre.” Men vi måste komma ihåg att vi i dag tar direktivets första steg, och jag kan se att kommissionsledamot John Dalli, som har hjälpt oss mycket i den här frågan, instämmer med mig.

Tillsammans kommer vi först och främst att se till att direktivet införlivas under bästa möjliga förutsättningar. Direktivet kommer att träda i kraft om 30 månader, och vi måste alla vara vaksamma i våra medlemsstater för att se till att det verkligen främjar patienternas rättigheter.

Jag vill avsluta med att säga att morgondagens omröstning är mycket viktig. Jag förväntar mig att ni ser till att direktivet blir en stor framgång, för den framgången blir en gåva till patienterna eftersom vi äntligen kommer att erkänna patienternas rättigheter till högt specialiserad hälso- och sjukvård.

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i morgon kl. 12.00.

Skriftliga förklaringar (artikel 149)

  János Áder (PPE), skriftlig. – (HU) Under debatten i utskottet om förslaget till direktiv om patienternas rättigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård var det några som i likhet med min kollega Peter Liese inte såg farorna utan snarare möjligheterna som lagen innebär. Vi ungrare delar hans uppfattning. Även om kompromissen – som man kom fram till och som kan anses utgöra en sund kompromiss mellan patienternas rättigheter och medlemsstaternas oro – skiljer sig mycket från föregående förslag till betänkande finns möjligheterna fortfarande kvar. Vi skulle kunna säga att det är ett litet steg i rätt riktning. Vilka är möjligheterna? Tidigare utgick många ifrån att ett orealistiskt högt antal utländska patienter plötsligt skulle strömma till och att nationella hälso- och sjukvårdssystem skulle kollapsa, men jag anser i stället att det innebär en möjlighet för oss att i framtiden bättre använda våra naturtillgångar i våra länder.

Jag tänker då inte endast på vatten för medicinskt bruk, utan också på vårt geografiska läge och kostnaderna för kvalificerad arbetskraft. All vårdpersonal kommer slutligen att få möjlighet att bättra använda sina yrkeskunskaper och andra kunskaper som de kanske har. Patienter, som kommer att ha fri tillgång i andra länder till de hälso- och sjukvårdstjänster som av vissa naturliga orsaker inte finns i deras hemländer, kommer också att gynnas av det. Både vårdpersonal och patienter kommer att gynnas, men medlemsstaterna kan också känna sig lugna med tanke på alla begränsningar som infördes i direktivet. Jag gratulerar föredraganden och alla mina kolleger som medverkade till framgången.

  Giovanni Collino (PPE), skriftlig. – (IT) I samband med standardiseringen av hälso- och sjukvården i EU kommer kvaliteten på de tjänster som erbjuds att beaktas. Om vi ska fullborda den inre marknaden för hälso- och sjukvård måste den vara konsekvent för medborgarna i alla 27 medlemsstater, oavsett deras välstånd och möjlighet att betala.

Jag uppmanar talmannen och mina kolleger att se till att EU:s medverkan inte stannar vid antagandet av initiativet, utan att EU också uppmanar till handling främst på lokal nivå för att genomföra åtgärden i de enskilda medlemsstaterna.

Antagandet av alla gränsöverskridande åtgärder som krävs för att hela systemet ska fungera är inte mindre viktigt. En gränsregion som Friuli–Venezia Giulia till exempel behöver ett lämpligt system för att samla in uppgifter för att optimera samarbetet både inom nationellt territorium – särskilt nu när vi i Italien kommer allt närmare skattefederalism – och också inom angränsande territorier, som i vissa av Sloveniens gränsregioner, som vi redan sedan en tid tillbaka för en konstruktiv dialog med om hälso- och sjukvårdstjänster.

Vi måste också se till att personalen får nödvändig utbildning. Deras patienter och kunskaper behöver bli betydligt mer globala i ett scenario som inte längre är endast europeiskt.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Efter ett långt förfarande har vi i dag antagit texten till ett direktiv om patienternas rättigheter till gränsöverskridande hälso- och sjukvård. Det är en framgång för Europaparlamentet, men framför allt är det en seger för användarna. Den nya lagstiftningsramen kommer att ge medborgarna i alla medlemsstater möjlighet att erhålla hälso- och sjukvård i en annan medlemsstat under samma villkor som i det egna hemlandet. Med sådan rörlighet kommer patienterna att helt lagligt kunna undvika väntelistorna och utnyttja medicinska tjänster som erbjuds i andra EU-länder. Det öppnar också för specialisering, särskilt i sällsynta patologier, så att hälso- och sjukvård inte längre behöver tillhandahållas lokalt utan kan erbjudas på platser som specialiserar sig på särskilda behandlingar. Vi avser därmed inte främja medicinsk turism, utan snarare se till att européerna får fri rörlighet inom EU under likvärdiga villkor. Det betyder att vi alla från och med nu kan välja att söka en behandling där den snarast kan erbjudas, är mest effektiv och av högsta kvalitet samt få kostnader ersatta av en ansluten medlemsstat, under exakt samma villkor som när hälso- och sjukvården tillhandahålls där.

  Lena Kolarska-Bobińska (PPE), skriftlig. – (PL) Ikraftträdandet av direktivet om patienternas rättigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård utgör en stor möjlighet för alla patienter i EU, men framför allt för patienter i länder som är mindre utvecklade och där hälso- och sjukvården lämnar mycket att önska. Patienterna får bättre tillgång till behandling i ett annat land än de har i dag. Det finns också en förhoppning om att nya åtgärder kommer att främja förändringar i de nationella hälso- och sjukvårdssystemen. Det gäller särskilt kortare väntelistor för människor som väntar på medicinsk behandling. Risken för en tillströmning av patienter till sjukhus i andra länder kommer att tvinga de länder som har de längsta köerna att anta administrativa beslut om bästa utnyttjande av sjukhussängar och bästa förfaranden.

Skyldigheten att inrätta kontaktpunkter i varje EU-medlemsstat är viktig för patienterna. Det kommer att ge dem mer information om vilka behandlingar de kan få i ett annat land och också om vilka sjukhus i andra länder som behandlar sällsynta eller mycket allvarliga tillstånd. När den nya lagstiftningen har trätt i kraft är det viktigt att noga följa upp resultaten och hur kvaliteten av tjänsterna förbättras samt tillgången för olika patientgrupper i olika EU-regioner. Det blir i synnerhet viktigt att samla information om vem som använder tjänsterna – endast bättre informerade och välställda sociala grupper eller alla som behöver behandling.

  Alajos Mészáros (PPE), skriftlig. – (HU) Den fria rörligheten för arbetstagare och utvecklingen av turism kräver en lösning när det gäller problemet med gränsöverskridande hälso- och sjukvård. Medborgarna i medlemsstaterna måste vara väl förtrogna med bestämmelserna om tillgång till tjänsterna och kostnadsersättning. Syftet är att utan förhandstillstånd och i vilken medlemsstat som helst erbjuda medborgarna tillgång till behandlingar, på eller utanför sjukhus, som också skulle vara aktuella i deras egen medlemsstat samt att i viss utsträckning ge dem ersättning för kostnaderna enligt det egna systemet. Risken för missbruk – jag tänker på ”medicinsk turism” – måste utgöra ett hinder i det fallet, men naturligtvis måste vi göra allt som står i vår makt för att minimera den.

Jag måste betona att förslaget avser rörlighet för patienter inom EU och inte ”fri rörlighet för tjänster”. Man bör notera att ett väletablerat system också kan generera mervärde genom att man utnyttjar oanvänd kapacitet och undviker logistiska förluster. I vissa fall kan snabb gränsöverskridande vård rädda liv. En ytterligare viktig aspekt är att gränsöverskridande hälso- och sjukvård också har stor betydelse när det inte finns tillgång till lämplig behandling mot en särskild sjukdom i en viss medlemsstat, utan i en annan. Jag anser att förslaget är välbalanserat och att det utgör en kompromiss mellan medlemsstaternas reservationer och Europaparlamentets ambitioner.

  Rovana Plumb (S&D), skriftlig. – (RO) Alltför stor osäkerhet råder för närvarande kring frågorna om tillgång till hälso- och sjukvård, kostnadsersättning och ansvar för klinisk uppföljning i samband med gränsöverskridande hälso- och sjukvård. Enligt direktivet får patienterna – inte endast de väl informerade och välbeställda – en rad hälso- och sjukvårdsrättigheter som Europeiska unionens domstol redan har erkänt. Medlemsstaterna har fullt ansvar för att organisera och förvalta de sociala trygghetssystemen. Förslaget avser patienter och deras rörlighet inom EU, inte fri rörlighet för tjänsteleverantörer. I direktivet fastställs samarbete mellan medlemsstaterna, särskilt när det gäller erkännandet av medicinska rekommendationer (behandlingar, recept etc.) som utfärdas i en annan medlemsstat, e-hälsa och bedömningar av medicinsk teknik. Referensnätverken som de nationella kontaktpunkterna inrättar kommer att underlätta allmänhetens tillgång till information. De rumänska myndigheterna måste se till att deras medborgare får tillgång till information. Direktivet kommer att bidra till att EU-patienternas rättighet till bästa medicinska behandling garanteras samtidigt som de nationella sociala trygghetssystemens finansiella hållbarhet skyddas.

  Bernadette Vergnaud (S&D), skriftlig. – (FR) Jämfört med kommissionens ursprungliga förslag, enligt vilket patienternas rörlighet underlättades med ett marknadsorienterat perspektiv på hälsa, välkomnar jag framstegen som återspeglas i överenskommelsen. För att skydda våra sociala trygghetssystem var det nödvändigt att vi återinförde ett system med förhandstillstånd för sjukhusbehandling eller kostsamma behandlingar. På samma sätt var hänvisningen till artikel 168 i fördraget nödvändig för att se till att medlemsstaternas privilegier när det gäller organisationen av deras offentliga hälso- och sjukvårdssystem respekterades. Slutligen har berömvärda framsteg gjorts när det gäller samarbete och patientinformation.

Men det finns fortfarande stora brister: rörligheten för yrkesutövare, medicinsk demografi och en åldrande befolkning har inte beaktats. Det bör åtgärdas i andra rättsliga förslag – särskilt i förslaget om yrkeskvalifikationer – och i dessa förslag är det viktigt att återigen bekräfta att hälsan är ett område med särskilda egenskaper och inte en vara som styrs av endast marknadslagar, utan snarare den viktigaste tillgången som en medborgare äger.

Bilaga – Kommissionens ståndpunkt

Ändringsförslag:

Direkt godtagbart: ändringsförslag 107 (texten som helhet, block nr 1, kompromissändringsförslag). Kommissionen är för att medlagstiftarnas kompromisstext antas.