Talmannen. – Nästa punkt är uttalandet av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Catherine Ashton, om situationen i Vitryssland.

  Catherine Ashton, vice ordförande för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik. – (EN) Herr talman! Händelserna efter valet i Vitryssland den 19 december har kommit som en chock för oss alla. Myndigheternas våld mot medborgarna ledde till oroade och fördömande uttalanden över hela världen.

Jag och mina kolleger har träffat många av de drabbade, i oppositionsrörelsen och det civila samhället, bland de fängslades familjer och befolkningen i stort. Jag har haft möjlighet att uttrycka vår medkänsla och solidaritet och att lyssna. Ärade ledamöter, det har nu blivit dags att agera.

Jag uppskattar verkligen att parlamentets ledamöter redan har kunnat bidra till våra reflektioner i den här frågan och att min kollega, kommissionsledamot Štefan Füle, kunde presentera våra nuvarande tankegångar för utrikesutskottet förra veckan. Jag ser fram emot att studera den EU-resolution som era debatter mynnar ut i. Det är viktigt för oss alla att vara så fokuserade som möjligt i våra funderingar, med tanke på hur brådskande situationen är.

Jag har tillbringat tid med ett antal företrädare för oppositionen och allmänheten i Vitryssland, bland annat, som jag nämnde, de fängslades släktingar. Jag har också träffat utrikesminister Sergej Martynov. Dessa samtal har gjort mig övertygad om att de händelser som vi har bevittnat var en skymf mot vår vision om respekt för mänskliga rättigheter, grundläggande friheter och demokrati. Det användes inte bara obefogat våld, utan hela valförfarandet undergrävdes också av fängslandet av företrädare för det civila samhället och oppositionen. OSSE-ODIHR:s bedömning stöder denna slutsats.

Många av dem som fängslats under de senaste veckorna har släppts. En stor grupp – hela 30 personer – står dock fortfarande åtalade för brott som kan ge mycket långa fängelsestraff, och som ledamöterna vet finns det även presidentkandidater i denna grupp.

Jag har redan fördömt myndigheternas repressiva åtgärder i Minsk, och jag har krävt att alla politiska fångar omedelbart ska släppas och att OSSE:s kontor ska öppnas igen. Jag har förstärkt detta budskap i ett gemensamt uttalande med Förenta staternas utrikesminister Hillary Clinton.

Vid mitt möte med utrikesminister Sergej Martynov betonade jag att EU förväntar sig att de vitryska myndigheterna omedelbart ska vidta åtgärder i enlighet med det internationella samfundets krav. För att komma fram till vad vi bör göra härnäst måste vi utgå från grundläggande principer.

Den första av dessa principer är att vi alltid måste prioritera fredliga aktivisters säkerhet och trygghet, inklusive presidentkandidaternas.

Den andra principen är att vitryssarna är våra grannar och partner, och att deras intressen bör sättas i främsta rummet. Samtidigt som vi framför vår oro för myndigheterna får vi inte isolera befolkningen.

Den tredje principen är att respekten för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter är en central del i EU:s utrikespolitik och i det östliga partnerskapet och hör till våra grundläggande värderingar som vi delar med våra närmaste partner. Vi kommer att arbeta tillsammans med dessa partner, precis som vi har gjort med Förenta Staterna, för att sända ett så kraftfullt budskap som möjligt till Vitryssland från det internationella samfundet.

Vår bedömning leder till en tydlig slutsats: vi bör utnyttja våra kanaler för att förmedla en bestämd och snabb reaktion. Denna reaktion bör ge myndigheterna i Vitryssland en tydlig signal om vad vi anser, utan att isolera medborgarna och det civila samhället. Vår reaktion bör vara balanserad. Å ena sidan måste vi överväga målinriktade åtgärder mot de vitryska myndigheterna och, anser jag, se över sanktionerna. Å andra sidan måste vi föra en fördjupad dialog med och stödja det civila samhället och medborgarna – och det innebär i praktiken att vi fortsätter att stödja icke-statliga organisationer, medier och studenter, och kanske utökar våra insatser för att öka rörligheten för medborgare som vill resa till EU.

På kort sikt kan ett alternativ definitivt vara att återinföra reseförbudet för president Aleksandr Lukasjenko och utöka förbudet till flera namngivna individer, om de fängslade inte släpps.

När det gäller det ökade stödet till det civila samhället har jag bett utrikestjänsten att tillsammans med kommissionen utarbeta alternativ för brådskande åtgärder inriktade på icke-statliga organisationer, medier och studenter. Jag vet att Europaparlamentet har möjlighet att dela ut stipendier till studenter som blivit relegerade från universitetet, och jag hoppas att denna möjlighet kan utnyttjas. Vi ska naturligtvis försöka få fram ytterligare resurser från andra håll, bland annat från medlemsstaterna.

Jag nämnde tidigare frågan om rörlighet, och jag tänker framför allt på viseringsförfarandet: Jag vill uppmana medlemsstaternas konsulat i Minsk att som en tillfällig åtgärd underlätta viseringsförfarandet för vitryska medborgare.

Utrikesrådet måste naturligtvis ta ställning till de kortsiktiga åtgärder som jag just har beskrivit vid sitt möte den 31 januari, men det är inte för tidigt att överväga vissa mer långsiktiga aspekter av våra förbindelser med Vitryssland.

För det första måste vi, som jag tidigare sade, arbeta tillsammans med andra internationella partner i den här frågan. Det är också ett skäl till att Vitryssland bör fortsätta att delta i det multilaterala samarbete som finns och till att vi måste samarbeta nära med länderna i det östliga partnerskapet för att skapa enighet kring den här frågan.

För det andra bör vi när det gäller det bilaterala finansiella stödet från europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet lägga större fokus på befolkningens och det civila samhällets behov.

Slutligen upprättade vi förra året en gemensam interimsplan där vi stakade ut hur våra förbindelser med Vitryssland skulle utvecklas på medellång sikt. Jag anser att vi behöver göra ett uppehåll i den processen. Det betyder inte att vi ska överge den gemensamma interimsplanen men vi behöver ytterligare samråd, bland annat med det civila samhället, och en översyn vid behov.

Det är inom denna ram som vi för närvarande arbetar. Jag är nu mycket intresserad av att höra parlamentsledamöternas åsikter.

  Jacek Protasiewicz, för PPE-gruppen. – (PL) Herr talman! De internationella observatörerna ansåg inte att det rådde någon som helst tvekan och det bör inte råda någon som helst tvekan hos oss heller. Det senaste presidentvalet i Vitryssland i december var inte rättvist. Det var inte rättvist, och den politik som vi har fört gentemot de vitryska myndigheterna sedan 2008, en politik som bygger på en dialog med Vitryssland och en utsträckt hand, kan därför inte fortsätta längre. Det är inte läge för ”business as usual”. Det är dags för nya beslut, en ny politik och en hård linje i förbindelserna med den vitryska regimen. Med det menar jag även både politiska sanktioner och skärpta viseringsregler, utan att för den delen utesluta ekonomiska sanktioner. Vi bör naturligtvis använda sådana sanktioner på ett intelligent sätt och rikta dem på ett sätt som gör att vanliga vitryssar inte drabbas. Vi bör dock inte tveka att införa dem, utan bland annat dra tillbaka Vitrysslands medlemskap i det östliga partnerskapet.

Eftersom valet var orättvist är valresultatet inte trovärdigt. Vi kan därför lugnt och med alla fakta på bordet säga att den vitryska demokratiska oppositionen kan göra anspråk på en moralisk seger i valet. Vi bör därför stödja oppositionen i dess försök att bygga upp en politisk representation här i Bryssel som kan företräda både dess intressen och hela det fria Vitrysslands intressen i förbindelserna med EU och medlemsstaterna på politisk nivå. Slutligen bör vi kräva att de fängslade friges, såväl presidentkandidater som politiska aktivister, oberoende journalister, studenter och universitetslärare. De måste alla friges innan vi kan föra några ytterligare samtal med företrädarna för den vitryska staten.

  Kristian Vigenin, för S&D-gruppen. – (BG) Herr talman, fru Ashton, mina damer och herrar! Gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater och demokrater i Europaparlamentet beklagar djupt att detta presidentval har blivit ytterligare en förlorad möjlighet för landet att tydligt ange riktningen mot demokrati och åta sig att följa den.

Vi kan dock säga att EU:s politik för att gradvis få Vitryssland att gå med på vissa villkor på det stora hela har gett vissa resultat. Vi bör därför vara försiktiga med de krav som ställs på att radikalt förändra vår politik.

Jag säger detta eftersom det är tack vare vårt engagemang som det till sist gjordes vissa framsteg i presidentvalskampanjen, och det är möjligt att det också är skälet till att många fler människor än organisatörerna hade räknat med samlades på torget i Minsk. Vi hade med andra ord förmodligen skapat en atmosfär av större frihet som de vitryska medborgarna kan ha tolkat korrekt.

Hädanefter måste vi dock i första hand vara tydliga och bestämda med våra krav på myndigheterna i Vitryssland att frige de fängslade och omedelbart sluta förfölja alla dem som deltog i eller anordnade protesterna i en eller annan form. Vi får inte kompromissa med detta och vi måste vara tydliga med vad vi vill.

En annan aspekt är dock vad vi kan göra på medellång och lång sikt. För det första måste vi undvika att landet återigen isoleras, för om Vitryssland isoleras skulle även landets medborgare isoleras, vilket företrädarna för oppositionen och det civila samhället har betonat.

Det vi måste göra är att inom ramen för den politik som vi redan för gentemot Vitryssland försöka vidta vissa åtgärder för att anpassa vår politik så att den gynnar landets medborgare och stöder dess medier, civila samhälle och opposition. På så sätt kan vi skapa en miljö där det är möjligt att hålla rättvisa och demokratiska val.

Vi bör enligt min mening arbeta tillsammans med Vitrysslands grannländer utanför EU, Ryssland och Ukraina, för att åstadkomma detta, och som parlament försöka utnyttja de möjligheter som det östliga partnerskapet och Euronest ger för att få de andra fem länderna i partnerskapet att delta i gemensamma insatser för att demokratisera Vitryssland.

(Talaren godtog att besvara en fråga (blått kort) i enlighet med artikel 149.8 i arbetsordningen.)

  Marek Henryk Migalski (ECR). – (PL) Herr talman! Jag vet att jag bara har 30 sekunder på mig.

Kanske var tolkningen inte särskilt tydlig här, Kristian Vigenin, men hörde jag dig verkligen säga att du ser den demonstration som ägde rum efter valet, eller med andra ord den demonstration som faktiskt hölls för att protestera mot valfusket och alla de oegentligheter som ägde rum, som ett bevis på att valet och situationen håller på att förbättras? Det var så det lät. Jag har mycket svårt att tro att dina ord faktiskt tolkades korrekt.

  Kristian Vigenin (S&D). – (BG) Kanske var jag inte tillräckligt tydlig, eller så försvann vissa nyanser i översättningen. Det jag menade var att situationen i Vitryssland har förändrats i den mening att fler och fler människor inser behovet av demokrati och behovet av att kämpa för demokrati. Det är i det avseendet som jag ser det som en positiv signal att fler människor än någon hade förväntat sig tog sig ut på torget i Minsk.

Det var det jag menade och jag menade inte på något sätt att det var den vitryska regimen som gjorde det möjligt.

  Talmannen. – Kanske är det problem med den engelska tolkningen. Är det problem med den engelska tolkningen? Var snälla och kontrollera det. Nej, det är inte tolkningen. Det är problem med mikrofonen. Är det okej nu?

  Kristian Vigenin (S&D). – (EN) Herr talman! Jag försöker alltid tala mitt eget språk men ibland känner jag att jag inte borde det i sådana känsliga frågor.

Jag försökte förmedla att jag anser att situationen håller på att förbättras i den mening att fler och fler människor i Vitryssland inser att Vitryssland behöver demokrati och att fler och fler människor inser att de måste kämpa för demokrati i Vitryssland. Det var därför som jag sade att jag ser det som en positiv signal att så många människor, många fler än organisatörerna hade räknat med, befann sig på torget i Minsk. Jag hoppas att detta förklarar vad jag menade.

  Kristiina Ojuland, för ALDE-gruppen. – (EN) Herr talman! Det var skönt att höra vad den höga representanten sade och vi instämmer helt och hållet i det. Det är mycket viktigt att EU har kunnat reagera på bristerna i det vitryska presidentvalet.

Jag önskar att vi även vågade vara lika kraftfulla, bestämda och principfasta när det gäller ett av Vitrysslands grannländer, där det också har blivit vardagsmat att kuva den demokratiska oppositionen och kränka rättsstatsprincipen och de mänskliga rättigheterna.

Den försämrade demokratin i Ryssland kan också vara skälet till att Kreml har erkänt det vitryska presidentvalet och beskrivit det våldsamma förtrycket som en ”intern angelägenhet” i Vitryssland. Denna likgiltighet inför den förfärliga situationen i Vitryssland är ett tydligt tecken på dessa tendenser i Ryssland.

Europaparlamentet har utarbetat en kraftfull resolution där man föreslår målinriktade åtgärder i form av skärpta viseringsregler och ekonomiska sanktioner mot Aleksandr Lukasjenkos brottsliga regim. Det är viktigt att EU står enat i detta och att medlemsstaterna slutar att driva eventuella bilaterala initiativ med Aleksandr Lukasjenko och hans regim. Vi måste ställa in det östliga partnerskapet och annat samarbete tills de politiska fångarna har släppts. Samtidigt måste vi utöka stödet till det civila samhället, icke-statliga organisationer och oberoende medier i Vitryssland för att förbereda dem på uppbyggnaden av Vitryssland efter Aleksandr Lukasjenkos avgång, som förhoppningsvis kommer att ske genom demokratiska val.

Därför, Catherine Ashton, ber jag dig att stödja vårt krav på ett alleuropeiskt forum om Vitrysslands framtid.

  Heidi Hautala, för Verts/ALE-gruppen. – (EN) Herr talman! Jag tror att den höga representanten säger precis vad vi känner när hon säger att hon blev chockad.

Vi blev verkligen chockade efter den 19 december, eftersom många av oss redan hade hoppats att Vitryssland gradvis skulle öppna sig mot EU. Nu tror jag att många av dessa förhoppningar har försvunnit tills vidare. Det är mycket oroande att – nästan varje timme – höra nyheter om förtrycket i Minsk och andra delar av Vitryssland.

Så sent som i går fortsatte trakasserierna av människorättsorganisationen Viasna, med razzior, arresteringar och häktningar. Det här är en organisation som mycket modigt har försvarat mänskliga rättigheter i Vitryssland. Myndigheterna har fortfarande inte gett den tillstånd att registrera sig.

Den vitryska Helsingforskommittén mottog en varning efter att ha kontaktat FN:s särskilde rapportör för domares och advokaters oberoende. Den hade goda skäl att tro att de som anklagats för dessa allvarliga brott inte kommer att få en rättvis rättegång.

I dag fick vi även höra nyheten om den tidigare presidentkandidaten Andrej Sannikov, hans fru Irina Chalip, journalist och korrespondent för Novaja Gazeta i Minsk, och deras barn – som var en världssensation. Vi har hört att barnet kan få lov att stanna hos sina far- och morföräldrar, eftersom föräldrarna är fängslade. Jag vill dock påminna om att inte ta ut någonting i förskott. Uppgifterna måste fortfarande bekräftas, vilket kan ske nästa vecka.

Så varför ser vi dessa tuffa tag i Vitryssland? Vi måste verkligen insistera på en oberoende internationell utredning av vad som har hänt för att förstå hela bakgrunden och förstå om det faktiskt var provokatörer som drev fram våldet – som nu har förklarats som brottsligt – och inte de som faktiskt bara krävde demokrati i Vitryssland. Jag anser att det vore lämpligast att låta OSSE genomföra denna utredning, och i andra hand FN.

Hur blir det med nya val? Vi bör vara noga med att inte kräva nyval alltför snart eftersom vi måste trygga färdplanen mot demokratiska reformer. Vi måste garantera pressfriheten, föreningsfriheten och mötesfriheten. Utan det skulle vi inte vinna särskilt mycket, även om det hölls nyval i Vitryssland i dag.

ORDFÖRANDESKAP: LAMBRINIDIS
Vice talman

  Ryszard Czarnecki, för ECR-gruppen. – (PL) Herr talman! Vi talar om situationen i Vitryssland men vi bör inte leta syndabockar. Det är lätt att rikta anklagelser mot Aleksandr Lukasjenkos regim, som förtjänar sådana anklagelser, och vi bör verkligen anklaga och fördöma den. EU bör dock också ta på sig en del av skulden. Är det inte så att besöket av den italienske premiärministern Silvio Berlusconi gav regimen ett slags trovärdighet? Är det inte så att besöket av den litauiska presidenten Dalia Grybauskaitė gav regimen viss trovärdighet? Är det inte så att besöket av de tyska och polska utrikesministrarna, Guido Westerwelle och Radosław Sikorski, gav regimen viss trovärdighet, och faktiskt gagnade regimen? Sanningen i det hela är att politiker från EU:s medlemsstater har gett Aleksandr Lukasjenko ett visst politiskt handlingsutrymme utan att begära någonting som helst i gengäld. I dag måste vi kräva respekt för mänskliga rättigheter men även ta vårt ansvar för vår del i det hela.

  Helmut Scholz, för GUE/NGL-gruppen. – (DE) Herr talman, baronessan Ashton! Min grupp har inte undertecknat kompromissresolutionen om Vitryssland. Men jag vill klargöra att detta inte ska ses som att vi accepterar valresultatet, frihetsberövandena och repressalierna mot dem som har andra åsikter. För oss är rättvisa, öppna och demokratiska val – ”friheten för oliktänkande” för att citera Rosa Luxemburg – ett grundläggande krav för att upprätta förbindelser med Vitryssland och med alla andra stater. Detta inbegriper även den omedelbara frigivningen av alla politiska fångar.

Men jag tvivlar på att sanktioner verkligen är ett effektivt medel för att få till stånd den omedelbara frigivningen av politiska fångar och grundliga förändringar av det demokratiska systemet i Vitryssland. Sanktioner har tidigare inte haft någon större effekt i Vitryssland eller på andra håll. Mina damer och herrar! Ni är lika medvetna om detta som jag. En bättre strategi är enligt min uppfattning att konfrontera de som har den politiska makten med våra argument och krav i en politisk dialog, att inte ge dem chansen att diskreditera den kritik som framförs av det civila samhället genom att hänvisa till kritik utifrån, att skapa ett öppet politiskt system och att samordna våra insatser med insatserna av alla våra utrikespolitiska partner i Vitryssland. Detta anser jag också är ärligare med hänsyn till våra egna argument såsom förmiddagens diskussion om det ungerska ordförandeskapet visade.

  Bastiaan Belder, för EFD-gruppen. – (NL) Herr talman! Det brutala undertryckandet av alla politiska alternativ till president Lukasjenkos regim sedan valet den 19 december 2010 har avsevärt reducerat Minsks manöverutrymme i omvärlden. Vitryssland har på eget initiativ plötsligt avbrutit den skytteldiplomati som landet har fört mellan Moskva och Bryssel under de senaste tre åren. För närvarande upprätthåller president Lukasjenko starka politiska och ekonomiska förbindelser med Kreml. Det är just detta beroendeförhållande som kräver större europeiskt engagemang för Vitrysslands civila samhälle.

Fortsätt därför med alla medel strategin för en medvetandeförändring som ett nödvändigt steg mot en regimförändring. Visa aktiv europeisk solidaritet. Minska till exempel så fort som möjligt viseringskostnaderna för vitryssarna. Inled sedan en kritisk strategisk diskussion med den vitryska politiska oppositionen och lyssna som ett led i den processen särskilt på de reformvänliga krafterna inom maktapparaten. Det är balanserad politik. Bryssel får inte överge Minsk nu. Låt inte vitryssarna bli beroende av rysk eller kinesisk rätt utan visa dem en oberoende väg till ett fritt samhälle och den demokratiska rättsstatsprincipen.

  Traian Ungureanu (PPE). – (EN) Herr talman! Alexander Lukasjenko har aldrig missat ett tillfälle att visa att han är en diktator. Valet i december var egentligen en ritual för återutnämning. Men i EU höll vi fast vid illusionen att Lukasjenko på ett mirakulöst sätt skulle förändras. Vi sade faktiskt att vi skulle invänta valet i december. Valet kom och Lukasjenko förblir den samme och oppositionen befinner sig på sjukhus eller i fängelse.

Jag anser att det är dags för EU att ompröva sin strategi gentemot Vitryssland. Det är tydligt att Vitryssland inte platsar i det östliga partnerskapet. Vitryssland bör tills vidare uteslutas. Vår enda partner bör vara det civila samhället. Jag väntar på resultaten från rådet (utrikes frågor) den 31 januari och jag hoppas att både Catherine Ashton och kommissionsledamot Štefan Füle rekommenderar tillfällig uteslutning.

När det slutligen gäller konsekvenserna för den parlamentariska församling Euronest kan vi inte längre ge Lukasjenko vetorätt i Euronest. Vitryssland brukade blockera Euronest. Slutsatsen är därför att Euronest bör sammankallas så snart som möjligt.

  Justas Vincas Paleckis (S&D). – (LT) Herr talman, fru höga representant! Europaparlamentets resolution som vi ska rösta om i morgon bör sända ett kraftfullt budskap till Vitryssland, till hela Europa och världen. Det krävs så snart som möjligt åtminstone en återgång till situationen före den 19 december och gemensamma insatser för att säkerställa att Vitryssland följer vägen mot demokrati och stärkande av de mänskliga rättigheterna. Det viktigaste målet i dag är frigivning av politiska fångar och ett slut på angreppen mot oppositionen, icke-statliga organisationer och den fria pressen. Men jag håller med den höga representanten om att vi när vi siktar in oss på regimen inte får träffa de vitryska medborgarna. Vi måste med största noggrannhet överväga om vi kommer att skada vitryssar och förbindelser av ömsesidig nytta med EU-medlemsstater på områden som affärer, kultur, utbildning och turism som är viktiga för öppnandet av Vitryssland i Europa.

Den senaste politiska dialogen med Vitryssland har gett en del resultat: nu är nästan hälften av alla vitryssar för närmare förbindelser med Europeiska unionen. Vi måste reagera på händelserna i Minsk så att denna andel ökar ytterligare nästa år. Det skulle vara en kännbar och ovälkommen belöning för organisatörerna av den 19 december. Slutligen vill jag åter nämna den finansiella, visumrelaterade Berlinmur som olyckligtvis har uppstått mellan Europeiska unionen och dess östliga grannar och som är mycket svår att forcera i Vitryssland. Det är hög tid att riva den och göra det möjligt för vanliga ukrainare, vitryssar, georgier och ryssar att utan svårighet få tillgång till och erhålla visum till Europeiska unionen. De miljontals euro som tas i obegripligt höga viseringsavgifter återvinns verkligen inte eftersom de fördjupar klyftorna från det förflutna, denna gång mellan Europeiska unionens medlemsstater och dess grannar. Så här bör det verkligen inte gå till.

  Gerben-Jan Gerbrandy (ALDE). – (NL) Herr talman! I livet, och förvisso i politiken, är hoppet mycket viktigt. Hoppet ger något att se fram emot, hoppet gör det möjligt för människor att tro på att saker och ting kommer att bli bättre i framtiden, och hoppet är något som verkligen har saknats i Vitryssland sedan den 19 december. Hoppet om att detta val skulle bli mer demokratiskt än de tidigare. Hoppet om att oppositionen skulle ha bättre utsikter den här gången och hoppet om att vitryska medier skulle ge medborgarna i Vitryssland en mer balanserad bild. Alla dessa förhoppningar har nu grusats.

Det är just därför som EU bör förändra sin politik gentemot Vitryssland. Olyckligtvis har politiken för ett närmande till regimen inte fungerat. EU kommer att bli tvunget att införa sanktioner mot den vitryska ledningen. Sanktioner som inte drabbar landets medborgare utan dess ledare. Sanktioner som att återkalla alla visum för ledarna och deras familjer. Detta är viktigt om vi ska kunna bryta de komplexa banden mellan den politiska och ekonomiska makten i Vitryssland.

Lyckligtvis tycks Catherine Ashton vara inne på rätt spår. Kommissionen har också reagerat på lämpligt sätt genom att kräva omedelbar frigivning av alla politiska fångar. Parlamentet skulle också kunna bidra genom att skicka en delegation till Vitryssland så snart som möjligt för att visa oppositionen, de fria medierna och icke-statliga organisationerna där att vi stödjer dem. Det är bara med deras hjälp och genom deras insatser som det nya Vitryssland kommer att kunna ta form.

Till sist bör EU utöka grannskapsprogrammet. Hittills har programmet inte precis motsvarat förväntningarna. Vi bör inte bara stödja medborgarskapsutvecklingen i Moldavien, Ukraina, Georgien, Armenien och Azerbajdzjan. Genom att använda oss av samma slags strategi skulle vi också kunna visa vitryssarna hur viktigt det även är för deras lands framtid att de försöker närma sig Europa. Om vi gör det kommer vi att bidra till att hoppet återvänder till folket i Vitryssland.

  Werner Schulz (Verts/ALE). – (DE) Herr talman, baronessan Ashton! Våra förhoppningar om att Vitryssland skulle bli mer demokratiskt efter presidentvalet har grusats. Trots alla våra negativa erfarenheter och våra reservationer mot Alexander Lukasjenko har EU de senaste månaderna sträckt ut sin hand till Vitryssland. Det gjordes helt klart i vilken utsträckning det planerade samarbetet var avhängigt av detta val, och ett tag verkade det som om valet åtminstone delvis skulle bli rättvist, korrekt och fritt.

Men de små eftergifterna har tydligen varit så uppskakande för det repressiva systemet att presidenten åter har visat sitt verkliga jag som hänsynslös diktator. Hans så kallade val är en fruktansvärd bluff, hans makt är inte legitim och hans våld mot oppositionen är ett brutalt brott. Valfusket och undertryckandet av protester är ett tydligt steg tillbaka för Vitryssland. Återigen råder en stämning av rädsla och förtryck i landet. Valfuskarna hävdade helt fräckt att utländska säkerhetstjänster och diplomater hade ingripit när det faktiskt var företrädare för själva systemet som hade skickat ut orosstiftarna. Det är också upprörande att säkerhetstjänsten som kontrolleras av presidenten, och fortfarande kallar sig KGB, använder sig av metoder från Stalintiden för att terrorisera oppositionen och det civila samhället.

Denna kränkning av de grundläggande mänskliga rättigheterna av en medlem av Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) är oacceptabel. Den postkommunistiska regimen har blivit outhärdlig. Vi har utarbetat en parlamentsresolution som utgör en god grund för diskussionerna mellan de europeiska utrikesministrarna. Fokus för resolutionen ligger framförallt på den omedelbara frigivningen av häktade, medicinsk vård av de skadade, återtagande av absurda anklagelser och inrättande av en oberoende undersökningskommitté tillsammans med riktade politiska och ekonomiska sanktioner som kommer att drabba dem som har makten men inte befolkningen.

Vi måste nu stödja de proeuropeiska krafterna i landet vars förhoppningar vi har väckt, som vill ha en förändring av regeringsmakten och som har röstat. De ser sitt lands framtid som en del av EU och inte i närmare förbindelser med Ryssland. Att de första ledarna som gratulerade Alexander Lukasjenko till hans valseger var den ryske presidenten Dmitrij Medvedev, den ryske premiärministern Vladimir Putin och Ukrainas president Viktor Janukovytj visar hur de ser på demokrati och de dystra framtidsutsikterna för Vitryssland i det perspektivet.

  Marek Henryk Migalski (ECR). – (PL) Herr talman! Jag har till att börja med lite nyheter för Heidi Hautala. Jag hoppas att hon har satt på sig sina hörlurar igen. Heidi Hautala, det finns faktiskt något ytterligare att tillägga förutom den information du gav oss om organisationen Viasna. Organisationen har inte bara fått avslag på sin registreringsansökan, utan nyligen beslagtog polisen alla deras datorer. I måndags – och det här är de nyheter jag har till dig – inledde jag en insamling av bärbara datorer i Polen som vi kommer att skicka till dem.

Fru kommissionsledamot! Låt oss komma till saken. Jag börjar med att upprepa att du alltså anser att det ”är dags att agera”. Det är sant. Den andra mycket viktiga saken du sade är att vi inte får isolera det vitryska samhället. De åtgärder vi vidtar bör respektera den principen, och de måste verkligen vara ”mjuka” åtgärder, det vill säga åtgärder för att bygga upp civilsamhället, stödja medierna och studenterna och upphäva viseringskravet. Vi bör stödja sådana åtgärder, och särskilt anslå mer medel för dem. Men jag håller även med om att det krävs starkare åtgärder, som dem som föreslogs av Jacek Protasiewicz och Kristiina Ojuland. I det här läget krävs en kombination av dessa två typer av åtgärder.

  Jacek Saryusz-Wolski (PPE). – (EN) Herr talman! Jag anser att rätt diagnos har ställts och att den planerade behandlingen är korrekt. Problemet var dock inte att vår diagnos och behandlingsplan var felriktade tidigare, utan att vi gjorde för lite. Därför bör vi kanske fråga oss om vi är tillräckligt beslutna att agera på ett annorlunda sätt den här gången.

Vi måste naturligtvis fortsätta att fördöma det vi anser vara fel, kräva befrielse, påföra sanktioner och överväga upphävande, men om vi inte går längre än detta muntliga fördömande och moraliska stöd kommer våra åtgärder inte att ge resultat. Vi behöver en långsiktig strategi och åtgärdsplan, och det kommer verkligen att bli ett test av den nya utrikespolitik som Catherine Ashton nu leder.

Detta handlar inte bara om Vitryssland. Det sätt som vi behandlar Vitrysslandsfrågan på kommer att vara avgörande för den politiska dynamiken i hela regionen: i Moldavien, i Ukraina, och även gentemot Ryssland och på andra håll. Geopolitiskt sett för händelseutvecklingen Vitryssland bort från Europa, och Europa är på reträtt precis som det är i Ukraina. Vi gör självklart rätt i att rekommendera dubbelkontrollstrategin, dvs. att påföra sanktioner och isolera regimen, samtidigt som vi öppnar för ökat stöd till samhället. Jag anser att vi bör gå ifrån den morot och piska-politik som vi tillämpat på regimen hittills och ersätta den med en ”piska till regimen”-politik och en ”morot till samhället”-politik. Vi måste emellertid bli mycket medvetnare om att vår partner är samhället, inte regimen.

Catherine Ashton sade att vi bör fortsätta att hjälpa. Vi måste sluta att göra så lite som vi gjort tidigare. Gjorde vi allt det vi sade att vi skulle göra? Nej, stödet var löjligt blygsamt, och det måste vi ändra på.

  Richard Howitt (S&D). – (EN) Herr talman! Medan vi diskuterar här i dag kommer rapporter om att Alexander Lukasjenko forcerar planerna på en installation nu på fredag, utan internationella gäster, just för att världssamfundet inte erkänner valet i Vitryssland som fritt, rättvist och öppet. Om han lyckas med detta kommer en svart fredag att följa efter det som har börjat kallas för ”den blodiga söndagen”, den 19 december, när 700 demokratiska protestanter anhölls, inklusive sju av de nio presidentkandidaterna i valet, varav en har fått båda benen brutna och en annan slogs av kravallpolisen tills han fick hjärnskador.

Jag uppmanar den vice ordföranden/höga representanten och EU-medlemsstaterna att dra tillbaka de polska förslagen om ett viseringsförbud och, vilket klargörs i resolutionen, stödja principen om ytterligare riktade ekonomiska sanktioner.

En sak som EU kan göra i det här sammanhanget är att framföra klara och tydliga krav på att alla politiska fångar friges, att myndigheterna drar tillbaka alla hot om att förbjuda eller begränsa den vitryska Helsingforskommittén och att snabbt anordna nya val.

När det gäller framtiden instämmer jag i det som sagts i dag av både Catherine Ashton och min egen grupp, dvs. att vi måste hålla den multilaterala vägen öppen och att vi måste prioritera civilsamhället och vårt stöd till dem. Jag vill emellertid påpeka att den här situationen inte bara är en vattendelare för demokrati och mänskliga rättigheter i Vitryssland: den är ett test av EU:s grannskapspolitik. Ja, vi söker ett tydligt närmande i form av samarbete och partnerskap med våra grannar för att främja en process av ökad överensstämmelse med de processer som vi har på vår sida av gränsen i de fall där det finns ett verkligt ömsesidigt åtagande om att göra detta, men det kommer inte att fungera om de nödvändiga åtgärderna inte vidtas, när detta ömsesidiga åtagande saknas och saker och ting går fel.

De skador vi bör oroa oss för i den här debatten är inte den avsiktiga skadan av föreslagna smarta sanktioner från EU:s sida mot Vitryssland, utan den fysiska skadan av misshandeln av människor som delar Europas åtagande för demokrati och mänskliga rättigheter, och som behöver att vi står vid deras sida i solidaritet så att Vitrysslands långa år av lidande äntligen kan få ett slut.

  Elisabeth Schroedter (Verts/ALE). – (DE) Herr talman! Fru Ashton, jag vill tacka dig för din snabba reaktion på händelserna i Minsk. Jag uppskattar även det koncept som du tagit fram. Det utgör en bra avvägning mellan sanktioner mot de ansvariga för de allvarliga människorättsöverträdelserna och åtgärder för att stödja Vitrysslands befolkning.

Jag vill även tacka Münchens säkerhetskonferens, som återkallade Alexander Lukasjenkos inbjudan. Detta sände en tydlig signal om att diktatorer inte har någon plats i internationella kommittéer, och att de inte bör erkännas genom att de inbjuds att delta i sådana kommittéers möten.

Ett internationellt erkännande av en självutropad president försvagar oppositionen i landet, och kan även betraktas som ett internationellt erkännande av odemokratiska val. Därför var konferensens reaktion helt riktig.

Vi vet att vi kommer att få vänta länge innan vi ser några politiska förändringar i Vitryssland. Vi är också medvetna om att Alexander Lukasjenko har haft makten länge och att hans reaktion är typisk. Men, fru Ashton, vi kan inte vänta när det gäller den humanitära situationen i Vitryssland. Vi måste reagera mycket snabbt och se till att de politiska fångarna friges, att föräldrar återförenas med sina barn och att barnen återförenas med sina föräldrar. De har inte gjort något annat än att demonstrera för sina demokratiska rättigheter och visa sina känslor på gatorna. Reaktionen på deras aktioner var omotiverad.

Fru Ashton! Jag uppmanar dig att agera snabbt och att i varje uttalande klargöra att dessa personer är politiska fångar och inte brottslingar. Jag vill sända mina hälsningar till Andrej Sannikov och de andra som sitter i fängelse. De måste veta att de har vår solidaritet.

  Edvard Kožušník (ECR). – (CS) Herr talman! Förra månaden vägrade den totalitära regimen på Kuba att låta Sacharovpristagaren Guillermo Farinas resa till Strasbourg. Några dagar efter detta såg vi en rad tvångsåtgärder till följd av presidentvalet i Vitryssland. Jag tror inte att någon tvivlar på att Lukasjenkoregimen är auktoritär, men den är också totalitär, precis som Castroregimen på Kuba.

I dag håller vi en debatt här om huruvida vi ska hindra högt uppsatta personer i Lukasjenkoregimen att få resa in i EU. Jag vill att vi ska vara öppnare gentemot Vitrysslands vanliga medborgare, som aldrig har fått uppleva frihet och demokrati. Alla former av politisk isolering kommer bara att spela Alexander Lukasjenko i händerna. Vitrysslands medborgare bör välkomnas till EU. Omvänt bör vi emellertid ignorera företrädare för Alexander Lukasjenkos totalitära regim, och vi bör vara mycket hårda mot dem. Personer som inte respekterar demokratiska värden har helt enkelt ingen plats i ett anständigt samhälle.

  Jacek Olgierd Kurski (ECR). – (PL) Herr talman! Den politik gentemot Vitryssland som har förts av vissa EU-regeringar den senaste tiden, bland dem tyvärr regeringen i mitt eget land Polen, har resulterat i en total katastrof. Alexander Lukasjenko, Europas sista diktator, driver med oss och förföljer, sporrad av vår apati, sina politiska motståndare och sätter dem i fängelse. Den eftergivna och toleranta inställningen gav inte de önskade effekterna. Det har återigen visat sig att våra överläggningar med diktaturen i Vitryssland har tolkats som ett stöd för Lukasjenko, och våra illusioner krossades i december i och med den brutala misshandeln, det råa övervåldet och arresteringarna av hundratals oppositionella.

Det är oerhört viktigt att vi, Europaparlamentets ledamöter, sänder ett tydligt budskap till Vitryssland. EU kommer inte att tolerera den vitryska diktaturens undertryckande av friheten. Sanktionerna måste vara välriktade och slå mot regimens företrädare, inte vanliga människor. Folket behöver tvärtom vår hjälp, vilket även samhällsorganisationer, oberoende medier och oppositionen gör. Vi kan göra en verklig insats när det gäller utbildning och viseringslättnader. I Vitrysslands fall måste det östra partnerskapet antingen upphävas eller skärpas för att se till att regimen inte får se en enda euro till. Ju mer EU det finns i Vitryssland, desto snabbare kommer den sista diktatorn på vår kontinent att falla.

  Seán Kelly (PPE). – (EN) Herr talman! Jag anser att en av den moderna världens viktigaste landvinningar är övergången från totalitarism till demokrati i de östeuropeiska länderna. Ungern och dess ordförandeskap, som utgör en milstolpe och som vi diskuterade under förmiddagen, och vår egen talman Jerzy Buzek är ett strålande exempel på denna utveckling.

Men det finns andra länder där övergången inte har varit så smidig. Vitryssland är tyvärr ett exempel på det, och Catherine Ashtons sammanfattning av vad som behöver göras för att hantera den situationen var särskilt välvald.

I bästa fall kan man säga att Vitryssland har välkomnat demokratin genom att ta två steg framåt och ett steg bakåt. I valet nyligen tog de förmodligen tre steg bakåt och inga steg framåt alls, men jag anser att Catherine Ashton har rätt i att vi måste arbeta med civilsamhället, icke-statliga organisationer och våra internationella partner och utöva påtryckningar på president Alexander Lukasjenko för att sätta stopp för hans förtryck och diktatur.

  Andrzej Grzyb (PPE). – (PL) Herr talman! Händelserna i Vitryssland den 19 december utgör en kränkning av friheten och de demokratiska friheterna. Anhållandet av 700 personer, inklusive samtliga presidentkandidater, är inte ens värt att kommentera. Valet var orättvist. Nu ställs EU på prov, och så även de länder som EU har privilegierade förbindelser med, till exempel Ryssland, som har erkänt valresultatet.

Vi måste stödja oppositionen och sända en tydlig signal om att fångarna måste friges innan vi diskuterar några frågor som rör förbindelserna med Vitryssland, och särskilt med den vitryska regeringen. De restriktioner som har införts får dock inte drabba landets medborgare. Vi måste följa i Polens fotsteg och införa viseringslättnader. Vi bör hjälpa dem som har förlorat sina arbeten och ge de studenter som har kastats ut från universiteten möjlighet att studera i andra länder. De oberoende medierna, både radiostationer och tv-kanalen Belsat, behöver vårt stöd. Detta är inte bara Litauens och Polens uppgift, utan även en uppgift för de övriga medlemsstaterna och för EU-institutionerna. Jag vill påpeka detta i starkaste möjliga ordalag.

  Kyriakos Mavronikolas (S&D). – (EL) Herr talman! Situationen har uppenbarligen utvecklats på ett mycket negativt sätt i Vitryssland när det gäller våra principer och åsikter. Alexander Lukasjenko leder landet och oppositionen sitter i fängelse. Det som folk förväntar sig av oss är att vi vänder oss till civilsamhället, där EU och dess principer värdesätts, vilket redan har nämnts i debatten. Vi förväntas kräva pressfrihet och frigivande av de fängslade oppositionsledarna, och viktigast av allt, utforma en politik enligt de riktlinjer Catherine Ashton drog upp, som jag fullständigt instämmer i, så att vi skapar nya förutsättningar för att återuppta förbindelserna med Vitryssland.

  Charles Tannock (ECR). – (EN) Herr talman! Presidentvalet i Vitryssland visade sig bli en djup besvikelse för oss som har följt landet under ett antal år. Jag träffade den vitryske ambassadören i London, som återigen försäkrade mig om att den här gången skulle allt bli annorlunda och att valet skulle uppfylla internationella standarder så att Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (Osse) skulle kunna förklara det som rättvist och fritt.

Tyvärr visade sig Alexander Lukasjenkos ”homo sovjeticus”-instinkter vara mer bestående än något annat. Hans otyglade politiska uppförande förutsågs inte av hans egen stab av överordnade tjänstemän, inklusive ambassadörerna. Nu ansluter även jag mig till uppmaningen att omedelbart frige alla politiska fångar och att genomföra ett nytt val med ett långsiktigt EU-observationsuppdrag på plats. Osse måste ge sitt fullständiga godkännande av att valet uppfyller alla standarder för att det ska betraktas som verkligt fritt och rättvist.

Det är ytterst osannolikt att Minsk kommer att hålla med, men vi måste åtminstone försöka. Annars krävs omedelbara åtgärder i form av stärkta och riktade sanktioner, frysningar av Alexander Lukasjenkos tillgångar – om vi kan hitta dem – och reseförbud för honom och alla hans överordnade tjänstemän.

  Alfreds Rubiks (GUE/NGL) . – (LV) Herr talman! Jag instämmer i Catherine Ashtons redogörelse för den välavvägda ståndpunkten om händelserna i Vitryssland. Vi tar väldigt ofta till rent känslomässiga bedömningar och grundar dem på våra egna känslor. Vi talar om politiska fångar som måste friges. Men först måste det hållas en rättegång. Vi vet inte än vilken domen kommer att bli. Därför uppmanar jag mina kolleger att inta en mycket välavvägd inställning till den här typen av händelser. För två år sedan hände samma sak i Lettland – till dess att det hölls ett möte förbjöds ingen att hålla möten. Men när mobben, tydligt hetsad av en provokatör, hade kommit och började förstöra parlamentsbyggnaden ingrep polisen. Så skedde även i Vitryssland. Jag skulle verkligen vilja veta (jag slutar alldeles snart) var de pengar som understöder oppositionen i Vitryssland kommer ifrån. Det är så vi kan hjälpa dem. Tack så mycket.

  Andreas Mölzer (NI). – (DE) Herr talman! Vi läser ofta i medierna att återinförandet av sanktioner mot Vitrysslands president Alexander Lukasjenko, som lättades för över två år sedan, skulle vara samma sak som att erkänna att våra långvariga insatser för ett återupptagande av vänskapliga förbindelser har misslyckats.

Enligt min åsikt hade dessa insatser redan misslyckats, allra senast vid tidpunkten för presidentvalet eller när Osses kontor i Minsk stängdes.

Europas sista diktators uppförande visar återigen att EU har problem när det gäller människorättskränkningar. Skandalen med CIA-flygningarna eller den inkonsekventa hållningen gentemot konflikten mellan staters territoriella integritet och deras folks rätt till självbestämmande, till exempel på Balkan, har skadat bilden av EU som en förkämpe för mänskliga rättigheter. EU:s trovärdighet skadas också när vi handlar i strid mot de beundransvärda Köpenhamnsprinciperna och håller anslutningsförhandlingar med Turkiet, ett land som inte kan uppvisa några vidare resultat på människorättsområdet.

Tärningen är dock kastad i Vitryssland, helt klart med hjälp av Alexander Lukasjenko själv.

  Jarosław Kalinowski (PPE). – (PL) Herr talman! Med tanke på Lukasjenkoregimens allt starkare förtryck är det vår skyldighet att visa solidaritet med Vitrysslands folk. Vårt stöd bör koncentreras på att bland annat stödja de oberoende medierna, genom att ge dem möjlighet att bedriva sin verksamhet på EU:s territorium, och ett bra exempel på det är tv-kanalen Belsat i Polen. Stipendier till universitetsstudenter och skolelever är också ett bra sätt att ge stöd på, eftersom ett stort antal ungdomar har relegerats från universitet och skolor för så kallade oppositionsaktiviteter. Detsamma gäller viseringar, som helt enkelt är för dyra för vitryssarna för närvarande, och detta bör åtgärdas utan dröjsmål. De vitryska medborgarna bör ha fullständig frihet att resa in i EU, med undantag från regimföreträdare naturligtvis. Stöd till det civila samhället är en absolut prioritering, eftersom ett verkligt civilsamhälle kommer att åstadkomma förändringar i Vitryssland och trygga en bättre framtid för alla vitryssar.

  Elena Băsescu (PPE). – (RO) Herr talman! Presidentvalet den 19 december markerade ett steg bakåt, både för den demokratiska utvecklingen i Vitryssland och för landets förbindelser med EU. Att bruka våld och arrestera oppositionsföreträdare bidrar inte alls till att lösa politiska konflikter. Tvärtom, att förneka oppositionen rätten att vara representerad i parlamentet leder till fördjupade sociala spänningar.

Mot bakgrund av detta anser jag att den auktoritära regimen i Minsk inte har rätt att åtnjuta de fördelar som det östra partnerskapet ger. Dessutom har Vitryssland inte bekräftat sitt åtagande inom ramen för denna politik såsom andra länder i regionen har gjort, särskilt Georgien och Moldavien. Att utestänga Vitryssland från det östra partnerskapet skulle verkligen vara en direkt och påtaglig sanktion mot regeringen. Jag hoppas att rådet (utrikesfrågor) vid sitt nästa möte kommer att nämna sådana sanktioner i sin gemensamma ståndpunkt.

  Krzysztof Lisek (PPE). – (PL) Herr talman, fru Ashton! Jag vill ställa en något indiskret fråga till Catherine Ashton. Vet du vad Jerzy Buzek brukade göra på kvällarna 1982? Eller vad Janusz Lewandowski eller Donald Tusk brukade göra? De satte på sina radioapparater och lyssnade till Radio Free Europe, Voice of America eller BBC, för att få reda på sanningen om vad som skedde i Polen. Jag har en annan viktig fråga till dig. Hur kunde Lech Wałęsa överleva och hur kunde någon av oppositionsaktivisterna överleva efter att ha fått sparken från sina arbeten av den polska kommunistregimen? De överlevde alla för att amerikanska fackföreningsmedlemmar skickade ekonomisk hjälp. De som lyssnade på radio kunde göra detta eftersom dessa radiostationer fick stöd och finansiering. I dag är det vårt ansvar att se till att sanningen når ut till vitryssarna, och att det ekonomiska stödet når den vitryska oppositionen.

  Peter Šťastný (PPE). – (EN) Herr talman! Jag håller fullständigt med mina kolleger när de föreslår sanktioner mot Alexander Lukasjenkos närmaste män och att hjälp och stöd ska ges till den vitryska oppositionen, icke-statliga organisationer och vanliga människor.

I det gemensamma resolutionsförslaget nämns en eventuell flyttning av världsmästerskapen i ishockey 2014 från Vitryssland om de politiska fångarna inte släpps. Det är ett rimligt och ytterst effektivt verktyg. Lukasjenko är en entusiastisk hockeysupporter precis som Vitrysslands medborgare. En sådan åtgärd skulle verkligen väcka uppmärksamhet och många frågor i landet.

Det är Internationella ishockeyförbundet (IHF) som är det ansvariga organet för ett sådant beslut. Detta skulle kunna vara ett tillfälle att förbättra den skamfilade bilden av IHF, som orsakats av att man har släppt in en tidigare högt uppsatt KGB-officer och kommunistspion i USA i det internationella förbundsrådet, en person som hjälpte till att bedra hundratusentals medborgare på miljarder US-dollar. När det är dags hoppas jag att IHF kommer att fatta rätt beslut.

  Sari Essayah (PPE). – (FI) Herr talman! Det är bra att flera av oss här öppet har medgett att den så kallade politiska dialog som förts av EU och många medlemsstater har misslyckats. Alexander Lukasjenko, som är en smart politisk spelare, har kunnat utnyttja sitt kampanjprogram och har åtnjutit alla politiska och ekonomiska fördelar, samtidigt som han har fortsatt att ösa förakt över demokratin och de mänskliga rättigheterna. Han har till och med lyckats charma några politiker här, som Alfreds Rubiks, vars största bekymmer i den här situationen verkar vara om oppositionen kommer att få hjälp från utlandet.

De sanktioner som krävs i resolutionen mot det politiska ledarskapet måste absolut genomföras. Samtidigt måste vi emellertid försäkra oss om att vår hjälp når ut till de vanliga människor som har förlorat sina arbeten och studieplatser i sitt hopp om en demokratisk framtid. Nu är det verkligen sista chansen för EU att bekänna färg och visa att vi stöder Vitrysslands folk i deras kamp för demokrati, och att vi vill få bort Europas sista diktator.

  Talmannen. – Kolleger! Låt mig bara som en allmän anmärkning säga att det skulle vara mycket uppskattat om de som ber att få tala enligt ögonkontaktsförfarandet vore här under hela debatten. Då skulle det bli mycket enklare att hantera den livliga debatten.

  Piotr Borys (PPE). – (PL) Herr talman! I dag är det sanningens ögonblick för oss när det gäller att visa solidaritet med Vitryssland. Vitryssland är som vi alla vet den sista diktaturen i Europa, och vi bör visa vår fulla solidaritet. Som vi också alla vet lämnar USA endast begränsat stöd på det här området, och det förslag som vi vill lägga fram i dag är ett mycket betydande finansieringsprogram som är avsett att stödja opposition, medier och icke-statliga organisationer, men även, och framför allt, den unga eliten. Här talar jag främst om de hundratals eller till och med tusentals vitryska studenter som för närvarande inte kan fortsätta sina studier, och jag vill komma med ett mycket specifikt förslag, nämligen att ett särskilt Erasmusprogram utformas, som endast riktas till vitryska studenter. Vi vet att vi kan göra enorma besparingar genom att använda detta program och att det inte kommer att kräva mycket arbete, och att skapandet av en modern ung framtid för en demokratisk stat kan visa sig vara mycket gynnsamt på lång sikt, och jag vill be kommissionsledamoten att se till att detta kan förverkligas.

  Catherine Ashton, vice ordförande för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik. – (EN) Herr talman! Jag vill hjärtligt tacka dig och alla ledamöter som har deltagit i den mycket viktiga, fokuserade och välavvägda debatten i dag. Jag kommer naturligtvis att läsa parlamentets resolution om denna viktiga och utmanande fråga.

Det har ännu bara gått en månad sedan krisen bröt ut, och händelserna sker i snabb takt. Min förhoppning är naturligtvis att de nu kommer att gå i en positiv riktning, i linje med de mål vi alla delar. De anhållna bör friges och Vitryssland bör lägga grunden för att inleda en integrerande reformprocess. Jag betonar att jag hoppas att det parlamentariska samarbetet kommer att fortsätta att spela en viktig roll i den processen.

Många ledamöter har gett sitt stöd åt de åsikter jag redogjorde för i mitt inledningsanförande, om att vi måste tala fullständigt klarspråk och säga att det som har skett är oacceptabelt, att vi tydligt måste förklara att vi vill vidta åtgärder i det här sammanhanget, och att vi har klart för oss att vi vill stödja civilsamhället, ungdomarna, medierna och studenterna – de kategorier som många ledamöter har talat om.

Jag känner mig mycket stärkt av de kommentarer som har gjorts. Vi kommer nu att gå vidare och se till att vi genomför detta.

När jag mötte de familjer och oppositionsledare som kom för att träffa mig, gjorde jag avslutningsvis fullständigt klart för dem att vi förväntar oss att de personer som arresterats släpps från fängelset och att Vitryssland går framåt, på det sätt som vi alla önskar, mot en verklig demokrati.

Jag var även mycket direkt i mina kommentarer till utrikesministern. Det är deras ansvar att ändra sin ståndpunkt och göra vad de vet att de måste. Om de inte gör det kommer och måste världssamfundet agera.

  Talmannen. – Jag har mottagit sex resolutionsförslag, som ingetts i enlighet med artikel 110.2 i arbetsordningen.

Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum torsdagen den 20 januari 2011.

– Fru vice ordförande/höga representant! Du har varit i kammaren sedan kl. 15.00 och nu är klockan 18.15. Vill du att vi tar en femminuterspaus för att vila lite? Det är upp till dig, annars kan vi fortsätta.

  Catherine Ashton, vice ordförande för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik. – (EN) Herr talman! Jag måste gå eftersom jag ska resa till Turkiet för förhandlingarna med Iran, så min kära kollega och vän Štefan Füle kommer att ta den sista delen av den här debatten.

Skriftliga förklaringar (artikel 149 i arbetsordningen)

  Indrek Tarand (Verts/ALE), skriftlig. – (FR) Situationen i Vitryssland är ytterst oroande och EU måste vidta nödvändiga åtgärder. I detta sammanhang vill jag berätta för er om en konspirationsteori som cirkulerar, som jag fick höra i går från en vitrysk affärsman.

Han hävdade att denna situation inte är vad president Alexander Lukasjenko själv ville se efter valet, utan att den är ett resultat av ett samarbete mellan de vitryska och ryska säkerhetstjänsterna för att undergräva alla försök till samarbete mellan EU och Vitryssland.

Det är naturligtvis omöjligt att bevisa teorier som denna, men vi bör ändå överväga det faktum att vi genom att införa sanktioner mot de ansvariga vitryska partierna kanske också skadar vitryska medborgare, civilsamhället och så vidare. Med tanke på Rysslands sannolika, om än tysta, inblandning i den här situationen vill jag upprepa något som har sagts här i parlamentet tidigare: Ceterum censeo, Frankrike beslutade att sälja ett krigsfartyg av Mistral-klassen till Ryssland, och jag är övertygad om att landet kommer att ångra detta.