Talmannen. – Nästa punkt är en debatt om sju resolutionsförslag om Iran, särskilt fallet med Nasrin Sotoudeh.(1)

  Bastiaan Belder, författare. – (NL) Herr talman! För exakt en vecka sedan offentliggjorde nobelpristagaren Shirin Ebadi en skarp artikel i Wall Street Journal om hennes vän, den iranska människorättsadvokaten Nasrin Sotoudeh, som precis hade dömts till elva års fängelse. Ebadi krävde att västvärlden skulle ägna fallet Sotoudeh och alla modiga människorättsförsvarare i Islamiska republiken Iran mer uppmärksamhet.

Debatten här i parlamentet är delvis ett svar på Ebadis angelägna vädjan. Vi får inte och ska inte glömma Nasrin Sotoudeh, och inte heller hennes medkämpare för grundläggande rättigheter i Iran. Detta kommer också att vara budskapet i det betänkande som jag hoppas kunna lägga fram för utskottet för utrikesfrågor vid plenarsammanträdet i mars, och jag räknar med att ni alla röstar för det. Detta är en kraftfull, enad europeisk röst för den iranska befolkningens rättigheter.

  Marietje Schaake, författare. – (EN) Herr talman! Återigen tvingas vi ta upp de mänskliga rättigheterna i Iran, efter att Nasrin Sotoudeh dömts till elva år i fängelse. Hon har förbjudits att utöva advokatyrket så låt oss tjäna rättvisan.

Det utövas och finns inte längre någon rättsordning i Iran och den dömande makten är starkt politiserad. Att försvara mänskliga rättigheter betraktas nu som en handling mot den nationella säkerheten. Nasrin Sotoudeh, en advokat och tvåbarnsmamma, har anklagats för att ha handlat mot den nationella säkerheten. Hon har bland annat försvarat Zahra Bahrami, en iransk-nederländsk medborgare som dömts till döden innan nederländska diplomater fått tala med henne och under omständigheter som gör att man allvarligt tvivlat på att processen ägt rum på korrekt sätt.

Lika stark som Nasrin Sotoudeh är och har varit som kvinna genom att kämpa för rättvisan, lika svag är den regim som kuvar sin befolkning, i stället för att ge dem möjligheter till välstånd. Den höga representanten Catherine Ashton kommer att vara i Istanbul senare denna månad för att försöka få den iranska regimen att samarbeta med världssamfundet i kärnvapenfrågan. Ekonomiska sanktioner har samma syfte. Jag tvivlar på att denna kommer att överge sina önskade resultat innan den illa avvägt skadar Irans folk, som till följd av detta mer och mer blir beroende av den tuffa regeringen.

Samtidigt som jag är skeptisk till följderna av ekonomiska sanktioner är jag säker på att sanktioner mot enskilda personer som är ansvariga för att kränka de mänskliga rättigheterna genom exempelvis censur, våldtäkt, tortyr och avrättningar kommer att vara effektiva och nödvändiga åtgärder för att sätta stopp för straffrihet och för att hedra den rättvisa som Nasrin Sotoudeh stått för. Mänskliga rättigheter är utan tvivel den iranska regimens akilleshäl.

Medan jag har ordet, får jag be dig, herr talman, att uppmana våra italienska kolleger att vara tysta, eftersom det verkligen är störande när de börjar tala i kammaren efter att deras frågor har avhandlats.

  Talmannen. – Kolleger, ni hörde Marietje Schaakes begäran. Även andra kolleger har frågat om ni skulle kunna vara tysta. Om ni har någonting privat att diskutera kan ni göra det utanför.

  Struan Stevenson, författare. – (EN) Herr talman! Jag ville i dag jämföra Islamiska republiken Iran med nazisternas Tyskland, men jag måste säga att jag anser att det till och med kan vara värre på många sätt. Mullorna har hängt 65 personer hittills i år. Tio hängdes i går, först gav man dem böter och konfiskerade deras hem, sedan pryglades de obarmhärtigt innan de släpades till galgen. 87 personer har hängts under de senaste fyra veckorna.

Ahmadinejad förnekar förintelsen och hatar judarna. Han säger att han vill utplåna Israel från kartan och bygger nu kärnvapen som kommer att göra det möjligt för honom. Han och Khamenei leder den hänsynslösa undertryckningen av den iranska befolkningen där hängningar, tortyr, stening till döds, amputationer och prygel är vardagsmat och barn och till och med gravida kvinnor avrättas på rutin. Två fångar i Mashhad har fått sina händer amputerade den här veckan medan två andra har dömts till amputation, och dessa domar kommer snart att verkställas.

Alla som försöker avslöja denna ondska hamnar omedelbart i skottgluggen. Nasrin Sotoudeh är ett aktuellt fall. Hon är en modig människorättsadvokat som har försvarat många oskyldiga människor som orättvist dömts och avrättats av denna fascistiska regim. Hennes skandalösa dom på elva års fängelse för att hon har gjort sitt jobb är en förolämpning mot mänskligheten. De verkliga brottslingarna är tyrannerna i Teheran och de kommer att ställas till svars. De anser att kritiken mot dem i västvärlden är en del av en internationell konspiration för att störta deras regim. Jag hade varit en av dem som skulle skriva under det projektet redan i dag. Ondskan får aldrig tillåtas segra och ju tidigare vi kan se frihet, demokrati, mänsklighet och kvinnors rättigheter återinföras i Iran, desto bättre kommer det att vara för hela världen.

  Rosario Crocetta, författare. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Genom att kräva att Nasrin Sotoudeh omedelbart ska friges uppmanar vi unionen och dess medlemsstater att göra mer för att frigöra Irans befolkning och världen från en av de grymmaste och mest auktoritära regimerna i historien.

Islamiska republiken Iran kännetecknas inte bara av det hot som staten utgör för världsfreden i och med att den har ett kärnvapenprojekt som skulle kunna leda till ett fasansfullt kärnvapenkrig, utan även av dess olagliga valförfaranden, massarresteringar av personer som kräver fria val, avrättningar av motståndare, våldtäkter av och fysiskt våld mot dem som inte stöder regimen, orättvisa rättsliga processer, där domar kan förutsägas så snart anklagelserna har uttalats, allvarlig diskriminering av kvinnor och homosexuella och avsaknad av yttrandefrihet och föreningsfrihet. Villkoren för de iranska fångarna i Camp Ashraf, där de utsätts för våld och även stening, är fullständigt ofattbara.

Varje dag döms minst två personer, även barn, till döden i Iran och dessa personer har inte gjort sig skyldiga till någonting annat än att inte behaga regimen. Rättsliga bevis skapas ofta genom grym och effektiv användning av brutala tortyrmetoder. Denna kritik är sannerligen inte riktad mot islam, som bygger på fred, utan mot den iranska regimen. Häktningen av Nasrin Sotoudeh och den fällande domen mot henne belyser en ny nivå av rättsligt bedrägeri, eftersom angreppet och den gällande domen i detta fall är mot en person som försvarar folket, vilket innebär att den iranska befolkningen inte ens kan försvara sig själva.

  Cristian Dan Preda, författare. – (RO) Herr talman! Medan Iran kan tänkas börja öppna upp för diskussion i kärnvapenfrågor måste vi tyvärr dra slutsatsen att dörren är klart och tydligt stängd i landet när det gäller mänskliga rättigheter.

Fallet med Nasrin Sotoudeh visar detta fullt ut. Hon har straffats för sitt arbete till stöd för mänskliga rättigheter genom en ytterst hård dom, nämligen elva års fängelse, och har förbjudits att utöva sitt yrke som advokat under tjugo år samtidigt som hon heller inte får lämna landet. Detta utslag har kommit till följd av en rättegångsparodi.

Det här fallet är långtifrån en isolerad händelse. Det är en del av en noga övervägd strategi från den iranska regimens sida för att systematiskt tysta människorättsaktivister. En hel rad mycket hårda domar har riktats mot advokater som är aktiva i frågor som gäller mänskliga rättigheter och vi måste visa solidaritet med dessa modiga människor som stöder och vidtar åtgärder för mänskliga rättigheter trots hot, tortyr och fängelsestraff.

  Raül Romeva i Rueda, författare. – (EN) Herr talman! Jag måste säga att jag djupt beklagar att vi på nytt måste tala om Iran, men vi måste. Vi måste verkligen det, eftersom situationen i Iran är oerhört problematisk och dramatisk.

Därför är det viktigt att parlamentet på nytt upprepar sitt krav på att alla samvetsfångar ska friges, även alla de som har hållits i häkte under det senaste året i samband med deras fredliga – jag upprepar: fredliga – politiska verksamhet och verksamhet till stöd för mänskliga rättigheter. Parlamentet måste återigen uppmana de iranska myndigheterna att respektera de internationellt erkända rättigheterna yttrandefrihet och föreningsfrihet, och kraftigt fördöma den ovanligt hårda domen mot Nasrin Sotoudeh och lovorda henne för hennes mod och engagemang.

Detta är även anledningen till varför parlamentet måste beakta Nasrin Sotoudeh, liksom hennes kolleger och människorättsaktivister och samvetsfångar, och kräva att hon omedelbart friges. Vi måste uttrycka vår oro över att förbudet mot att lämna Iran allt oftare införs som dom, vilket kan leda till den logiska slutsatsen att myndigheterna betraktar det som ett straff att stanna kvar i Iran.

Vi måste uppmana myndigheterna att motverka straffrihet för dem som kränker mänskliga rättigheter inom säkerhetsstyrkor och även upprepa vårt krav på en oberoende undersökning av påståenden om utomrättsliga avrättningar efter det omtvistade presidentvalet i juni och vårt krav på att de som påståtts kränka mänskliga rättigheter ställs inför rätta. Uppenbarligen måste vi även fördöma bombattacken i Chabahar och uttrycka vårt deltagande med offrens familjer och de skadade.

Slutligen vill jag säga att vi är mycket oroade över förföljelsen av vissa religiösa och etniska grupper i Iran. Vi måste ge uttryck för vår övertygelse, som stöds av den europeiska historien, om att en fredlig och balanserad social och politisk utveckling endast kan nås genom att man tar hänsyn till de kulturella och sociala önskemålen i olika regioner.

  Bogusław Sonik, för PPE-gruppen. – (PL) Herr talman! Nasrin Sotoudeh har tidigare gett oss anledning till att tala om henne i en debatt i Europaparlamentet om avsaknad av skydd mot mänskliga rättigheter i Iran, när hon den 4 september 2010 arresterades på grund av propaganda mot staten, konspiration och sammankomster för att handla mot den nationella säkerheten. Hon har hållits häktad under fyra månader. Nu har denna framstående människorättsförsvarare och hängivna medarbetare till nobelpristagaren Shirin Ebadi dömts till elva års fängelse efter en rättegång, och därefter till ett tjugoårigt förbud mot att vara verksam som advokat och mot att lämna Iran. Vi måste komma ihåg att långa fängelsestraff också har meddelats andra politiska fångar. Den 26-åriga kvinnorättsaktivisten Shiva Nazar Ahari har dömts till fyra års fängelse och 74 piskrapp för samma brott.

Vi måste klart och tydligt understryka att vi är emot uppenbara kränkningar av de grundläggande mänskliga rättigheterna, såsom föreningsfrihet, yttrandefrihet, tankefrihet och rätten till en rättvis rättegång. Nasrin Sotoudeh, som har ägnat sitt liv åt kampen för att försvara mänskliga rättigheter, genom att försvara minderåriga som har dömts till döden och personer som har anklagats för att ligga bakom fredliga protester och att stå i nära samarbete med oppositionen, har blivit ett levande bevis för kränkningar av mänskliga rättigheter i Iran. EU får inte fortsätta att vara en passiv betraktare av det iranska samhällets ojämna kamp mot regimen.

  Corina Creţu, för S&D-gruppen. – (RO) Herr talman! Vi stöder också kraven på att Nasrin Sotoudeh och alla samvetsfångar i Iran omedelbart och ovillkorligen ska friges. Efter valfusket, som gjorde att Ahmadinejads regim kunde behålla makten, har tusentals iranier berövats sin frihet på grund av sitt mod att protestera mot en regim som blir alltmer undertryckande. Nasrin Sotoudeh dömdes efter flera månaders isolering och tortyr till elva års fängelse på grund av att hon som advokat och förkämpe för mänskliga rättigheter försvarat motståndarna till regeringen i Teheran, bland annat en nobelpristagare.

Vid sidan av flera oliktänkande lider även dussintalet journalister och bloggare som vågat utöva sin grundläggande yttrande- och samvetsfrihet av missförhållanden i de iranska fängelserna. Jag anser att EU:s engagemang för att dessa demokratins kämpar inte bara ska vara en form av offentlig protest, utan även ett konkret steg från Europeiska utrikestjänsten i syfte att få världssamfundet att i större utsträckning utöva gemensamma påtryckningar för att sätta stopp för kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Iran.

  Charles Tannock, för ECR-gruppen. – (EN) Herr talman! Vi får här i parlamentet aldrig glömma att friheten att debattera och ha en avvikande åsikt, som vi i Europa kan njuta så mycket av, är sällsynt och obefintlig i många delar av världen. Ingen annanstans är detta tydligare än i Iran.

Ändå diskuterar vi här i parlamentet återigen den skrämmande situationen för mänskliga rättigheter i denna islamska republik. Som advokat har Nasrin Sotoudeh hjälpt många oppositionsanhängare som har hållits i häkte och trakasserats efter valfusket i samband med presidentvalet för 18 månader sedan. Hon har även företrätt minderåriga som suttit i dödsceller, sannerligen ett hjältemodigt arbete i ett land som beredvilligt avrättar barn. Hon greps i september förra året för att ha anklagats för att sprida propaganda och konspirera för att skada statens säkerhet. Nu har hon dömts till elva års fängelse och förbjudits utöva advokatyrket under tjugo år.

Hon bör friges omedelbart och ovillkorligen. Jag uppmanar vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att klargöra detta.

Parlamentet och kommissionen har varit bestämda med att belysa Ahmadinejadregimens brutala – nästan avskyvärda – kränkningar av mänskliga rättigheter. Det är dags att rådet sätter EU:s gemensamma värderingar framför de enskilda medlemsstaternas kommersiella intressen i detta land.

  Marco Scurria (PPE). – (IT) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Återigen debatterar vi kränkningar av mänskliga rättigheter och demokrati i Iran. Den här gången gäller fallet en advokat som skyddar människorättsaktivister i Iran.

Tanken att lösa problemet vid källan genom att inte längre bara fängsla personer som kämpar för sina rättigheter, utan att gå direkt till dem som försvarar dem visar bara vilket håll vinden blåser för dem som vill göra motstånd mot Ahmadinejads regim.

Jag skulle vilja ingå ett vad i dag om att vi här i parlamentet inom några veckor kommer att tala om ett nytt fall av kränkningar av alla grundläggande rättigheter i Iran. Kränkningarna kommer att skylas över av några brottsliga motiv som skulle vara skrattretande om de inte vore så tragiska, till exempel att handla mot nationell säkerhet eller propagera mot regimen, vilket är fallet i dagens diskussion.

Jag undrar verkligen om parlamentet ska fortsätta att ha en delegation för förbindelser med en regim som är raka motsatsen till allt som EU bygger på.

  Seán Kelly (PPE). – (EN) Herr talman! Återigen har vi en skrämmande situation i Iran. Före jul diskuterade vi situationen för Sakineh Ashtiani, som hade dömts till döden genom stening för att hon påståtts ha begått äktenskapsbrott, en dom som sedan omvandlades till en dödsdom genom hängning för att hon påståtts ha begått mord. I dag har vi den beklagliga situationen för Nasrin Sotoudeh, som har dömts till elva års fängelse för att ha gjort sitt jobb. Man har fryst hennes tillgångar och nekat henne tillgång till hennes egen advokat. Hennes make greps under veckan för att – jag citerar – ”ha spridit lögner och splittrat den allmänna opinionen”. Fundera på den!

Jag anser att allt vi kan göra är att använda vårt inflytande så gott vi kan för att försöka få stopp på detta ondskefulla vansinne, särskilt misshandeln och missaktningen av kvinnor. Dessa två exempel har varit typiska fall.

  George Sabin Cutaş (S&D). – (RO) Herr talman! Domen mot människorättsaktivisten Nasrin Sotoudeh återspeglar den klena respekt som finns för mänskliga rättigheter i Iran. Efter det omtvistade omvalet av president Ahmadinejad i juni 2009 har alla protester brutalt tystats ner, tusentals medborgare har gripits och flera hundra har redan dömts.

Det hårda straff som Nasrin Sotoudeh fått på elva års fängelse utdelades till följd av att hon som advokat hade försvarat flera motståndare till regimen som hade gripits under demonstrationerna efter presidentvalet. Hon tillrättavisades skarpt för att ha gett intervjuer till utländsk press under denna period. Vi kan här se ett typexempel på kränkningar av yttrandefriheten, rätten för advokater att utöva sitt yrke utan påtryckningar eller tvång, och även en svarandes rätt till en objektiv rättegång.

Jag vill påminna kommissionen och rådet om att allt samarbete mellan EU och Iran måste utgå från förutsättningen att respekt för mänskliga rättigheter är ett absolut måste.

  Ryszard Czarnecki (ECR). – (PL) Herr talman! Detta är ytterligare en fråga som upprör den allmänna opinionen i Europa och som upprör ledamöterna här i parlamentet. Om vi hela tiden fortsätter att notera situationer i ett och samma land som är uppenbara kränkningar av mänskliga rättigheter måste vi fundera på strukturen och ansvaret i detta land. Det framgår tydligt att respekt för en persons egna traditioner och seder inte är förenliga med godtagandet av vissa uttalade normer eller europeiska normer – jag tänker här på mänskliga rättigheter. Det är uppenbart. Det är bra att Europaparlamentet har tagit upp denna fråga. Det återstår dock fortfarande en fråga om politiska påtryckningar, eftersom det är, precis som tidigare, den fråga som Europaparlamentet talar om härnäst, i samband med diskussionen om Iran, och det går inte särskilt mycket framåt. Kanske är det nödvändigt att börja utöva påtryckningar som är mycket starkare än de är i nuläget.

  Jaroslav Paška (EFD). – (SK) Herr talman! Aktivister och advokater som kämpar för mänskliga rättigheter i Iran har länge förföljts och hållits i häkte, och domen mot advokaten Nasrin Sotoudeh är ett tragiskt exempel på detta slags förföljelser.

Den iranska regimen har gjort samma sak mot aktivisten Shiva Nazar Ahari och advokaterna Mohammad Seifzadeh och Mohammad Oliyafar. Andra aktivister har hotats möta samma öde.

Förtrycket i Iran fortsätter att förvärras, och våra försök att förbättra situationen har ingen verkan. Regeringens handlingar mot dem som har invändningar mot regimen har nu nått sådana dimensioner att vi på allvar måste börja överväga att ändra vår politik mot det här landet och överväga andra möjligheter till mer effektiva påtryckningar mot den iranska regeringen så att vi kan hjälpa den iranska befolkningen att förändras mer fritt. Det kommer säkerligen inte att bli lätt, men jag anser att det är vårt ansvar att försöka ändra på situationen i Iran.

  Sari Essayah (PPE). – (FI) Herr talman! Nasrin Sotoudeh är en av de kändaste människorättsadvokaterna i Iran och hon har bland andra försvarat nobelpristagaren Shirin Ebadi. Hennes klienter har även inbegripit minderåriga som har dömts till döden och offer för familjerelaterat våld. Hennes enda brott är att hon har utövat sitt yrke, vilket är att försvara människor som inte kan försvara sig själva mot Irans brutala regim.

Oron efter valet 2009 och dess följder har lett till att de iranska myndigheterna har vidtagit stränga åtgärder mot människorättsförsvarare och människorättsaktivister. Den iranska regeringen har som mål att tysta ned allt motstånd en gång för alla både inom och utanför landet.

Europaparlamentet har vädjat för exempelvis människorna i Ahvaz och avgett en enhälligt antagen skriftlig förklaring i frågan. Det är märkligt att världssamfundet inte kan göra någonting för att bli av med denna barbariska regim.

  Lidia Joanna Geringer de Oedenberg (S&D). – (PL) Herr talman! Under den senaste debatten om mänskliga rättigheter i Iran, som ägde rum här i kammaren för knappt fyra månader sedan, sade jag i mitt anförande att fem iranska medborgare varje dag blev meddelade att de snart skulle mista sina liv genom dödsstraff. Till denna tragiska statistik måste man även lägga de fängelsedomar på många år för iranska advokater som försvarar offren för landets rättssystem. De sista två orden bör förmodligen sättas inom citationstecken. 47-åriga Nasrin Sotoudeh, som greps den 4 september, därefter torterades och nu har dömts till elva års fängelse är ett exempel på detta.

Andra iranska advokater har också utsatts för förtryck. Shiva Nazar Ahari, en av grundarna av Kommittén för människorättsreportrar, har dömts till fyra års fängelse, Mohammad Seifzadeh har dömts till nio års fängelse och tio års förbud att utöva advokatyrket, och Mohammad Oliyafar har fått ett års fängelse bara för att han företrätt sina klienter i domstol. Jag anser att vi genom att utnyttja förhandlingsläget för den höga representanten för utrikes frågor och säkerhetspolitik bör kräva att människorättsförsvarare ingår i samtalen med Iran som ett brådskande ärende.

  Monica Luisa Macovei (PPE). – (RO) Herr talman! Fallet med advokaten Nasrin Sotoudeh är mycket allvarligt. Hon har dömts till elva års fängelse och tio års förbud att utöva advokatyrket och tjugo års förbud att lämna landet. Vad har hon gjort? Hon har försvarat nobelpristagaren Shirin Ebadi, andra politiska aktivister och människorättsaktivister, journalister och minderåriga som dömts till dödsstraff.

Sedan 2009 har minst femton människorättsadvokater fått fängelsestraff i Iran. Genom sådana åtgärder kränker Iran grundläggande mänskliga rättigheter och FN:s grundläggande principer för rollen som advokat. Jag uppmanar kommissionen och rådet att ingripa så att Nasrin Sotoudeh omedelbart friges.

  Štefan Füle, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Den allvarliga och allt värre situationen för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter i Islamiska republiken Iran är fortfarande ett stort bekymmer för EU. Under de senaste två åren har förhållandena gått från att vara svåra till att vara nästintill omöjliga för dem som arbetar med att försvara mänskliga rättigheter.

För Nasrin Sotoudeh och många andra som i likhet med henne arbetar för att försvara grundläggande rättigheter och friheter är det inte ett alternativ att arbeta från fängelset. Följderna av hennes gripande är tydliga: de personer i Iran som är modiga nog att stå upp för dem som det är meningen att staten själv ska skydda riskerar att bli trakasserade, fängslade eller ännu värre.

EU har uttalat sig tidigare – över tio yttranden avgavs under 2010 av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik Catherine Ashton, både om situationen i allmänhet och om enskilda fall. Samtidigt har EU diskret anmodat de iranska myndigheterna att klargöra och förklara, och krävt tydliga budskap om behovet av att förbättra situationen i Iran. Ett yttrande om Nasrin Sotoudehs fall avgavs av Catherine Ashton den 14 januari 2011, i vilket både Nasrin Sotoudeh och Shiva Nazar Ahari, som är advokat och journalist, omnämndes, vilka har dömts till elva respektive fyra års fängelse.

Islamiska republiken Iran valdes nyligen in som medlem av FN:s kvinnokommission. Nasrin Sotoudeh och Shiva Nazar Ahari är två kvinnor har berövats just de rättigheter som de har kämpat för att skydda. EU kommer att fortsätta att påminna de iranska myndigheterna om att de först och främst måste följa de internationella skyldigheter som följer av multilaterala avtal och konventioner som de har undertecknat och ratificerat. Vi kommer att fortsätta försöka hitta sätt så att våra insatser för att försvara mänskliga rättigheter blir mer effektiva, genom att använda alla medel som vi har till buds. Den iranska befolkningen förtjänar ingenting mindre.

  Bernd Posselt (PPE). – (DE) Herr talman! Vi har en fullständigt onödig arbetsgrupp här i parlamentet, vars uppgift är att titta på hur man kan göra plenarsammanträdena mer intressanta. Denna grupp borde ha studerat dagens plenarsammanträde. Allt vi behöver är tillräckligt med tid, vilket är anledningen till att vi även bör tillåtas använda torsdagseftermiddagarna. Vi behöver även ha rätt talman på plats, som kan vidta förståndiga åtgärder för stränghet eller flexibilitet. Detta kommer att ge oss livfulla och intressanta plenarsammanträden.

(Applåder)

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum omedelbart.

Skriftliga förklaringar (artikel 149)

  Eija-Riitta Korhola (PPE), skriftlig. – (FI) Situationen för aktiva människorättsförsvarare i Iran håller på att bli allt svårare. Dessutom får vi läsa om ett ökat antal dödsdomar. Den nederländska medborgaren Zahra Bahrami, som har omnämnts i våra tidigare brådskande resolutioner, har dömts till döden och hennes advokat Nasrin Sotoudeh har fått elva års fängelse för att handlat mot nationell säkerhet.

Som vi vet kännetecknas Irans rättssystem av en allvarlig brist på rättvisa och insyn. Det är därför viktigt att unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik inte låter landet smita undan, utan fortsätter att ta upp frågor som gäller mänskliga rättigheter i förbindelserna med Iran. Låt mig få räkna upp minimikraven: Att människorättsadvokaten Nasrin Sotoudeh och andra samvetsfångar omedelbart och ovillkorligt friges, att Bahramis dödsdom ska omvärderas och att de nederländska myndigheterna ska vara delaktiga i hanteringen av fallet, att företrädare för Röda korset ska få träffa de fängslade, och att människorättsorganisationer ska få komma in i landet för att bedöma situationen.

  Róża Gräfin von Thun und Hohenstein (PPE), skriftlig. – (PL) Europaparlamentet måste reagera på fall som gäller kränkningar av mänskliga rättigheter. Vi måste komma ihåg att tack vare uppmärksammandet av särskilda fall kan världssamfundet utöva större påtryckningar på länder som inte respekterar allmänt godtagna demokratiska normer. Nasrin Sotoudeh företrädde iranska civila människorättsaktivister i deras rättegångar och försvarade minderåriga som hade dömts till dödsstraff. De iranska myndigheterna ansåg att hennes verksamhet innebar att hon spred fientlig propaganda och dömde henne därför till elva års fängelse. Det är bra att hennes fall har dykt upp på föredragningslistan till ett plenarsammanträde i Europaparlamentet. Europaparlamentet får inte ignoreras när det kräver att Nasrin Sotoudeh och andra samvetsfångar ska friges och även att en oberoende kommission inrättas för att granska åtal mot människorättsförsvarare.