Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2011/2520(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :

Ingivna texter :

B7-0096/2011

Debatter :

PV 14/02/2011 - 16
CRE 14/02/2011 - 16

Omröstningar :

PV 16/02/2011 - 6.2
Röstförklaringar
Röstförklaringar

Antagna texter :

P7_TA(2011)0057

Debatter
Onsdagen den 16 februari 2011 - Strasbourg EUT-utgåva

7. Röstförklaringar
Anföranden på video
PV
  

Muntliga röstförklaringar

 
  
  

Betänkande: Matias (A7-0148/2010)

 
  
MPphoto
 

  Giovanni La Via (PPE).(IT) Herr talman! Jag stöder kompromissen om föreslaget till direktiv eftersom jag anser att det trots en del hakar är en bra text som skyddar patienter mot de stora farorna som det innebär att ta förfalskade läkemedel. Under årens lopp har det synts en enorm ökning i antalet sådana produkter, och enligt de senaste siffrorna säljs ungefär en och en halv miljon läkemedel illegalt i Europa, särskilt via Internet.

Dessa uppgifter innebär ett allvarligt hot mot både patienter och europeiska producenter. Det gäller att skydda folkhälsan och konsumenterna. Vi måste kunna försäkra konsumenterna om att strikta säkerhetsåtgärder och effektiva sanktioner kommer att tillämpas av medlemsstaterna. I och med dagens omröstning kommer effektiva och flexibla bestämmelser att införas, och vi kommer även att bekämpa den organiserade brottsligheten.

För att förstå vilket behov av säkerhet som råder i sektorn behöver vi bara komma ihåg att ca 34 miljoner illegala läkemedel beslagtogs 2008. Vi kunde kanske ha gått längre vad gäller spårbarheten av läkemedel och aktiva substanser från tredjeländer. Icke desto mindre har vi i dag tagit ett stort steg.

 
  
MPphoto
 

  Clemente Mastella (PPE). (IT) Herr talman! Kommissionens förslag för att förhindra att läkemedel som är förfalskade kommer in i distributionskedjan belyser något som håller på att bli en angelägenhet för alla européer: kvaliteten på och säkerheten hos de läkemedel som vi konsumerar varje dag.

Det är därför nödvändigt att införa en ny europeisk strategi som motverkar det otyglade fenomenet som spridningen av falska läkemedel utgör, med det tvåfaldiga syftet att kunna reagera på det växande hotet mot folkhälsan och att garantera alla patienters säkerhet.

De senaste rapporterna om ämnet har dokumenterat en mycket kraftig ökning i tullmyndighetens beslag av falska läkemedel och även en stigande och därför extremt farlig tendens att förfalska inte bara ”livsstilsläkemedel” utan även livräddande läkemedel, inbegripet läkemedel för behandling av cancer, hjärtsjukdomar, psykisk ohälsa och infektioner.

 
  
MPphoto
 

  Alfredo Antoniozzi (PPE).(IT) Herr talman! Antalet förfalskade läkemedel som beslagtogs vid EU:s gränser 2007 ökade med 384 procent jämfört med 2005. Vi såg även att utvecklingen gick mot allt fler förfalskade livräddande läkemedel, inbegripet läkemedel för behandling av cancer, hjärtsjukdomar, psykisk ohälsa och infektioner.

Siffrorna återspeglar ett oroväckande scenario, och patienter kan utsättas för felbehandlingar som kan skada deras hälsa och i vissa fall vara livshotande. Jag välkomnar kommissionens förslag. Men i Marisa Matias betänkande understryks med rätta de negativa aspekter och frågor som vi måste skydda våra medborgare mot.

Jag vill i synnerhet betona att det i kommissionens förslag saknas tydliga definitioner av begreppen förfalskat läkemedel, aktiv substans och hjälpämne. Det finns heller inte någon definition av de olika aktörer som är inblandade i distributionskedjan. Deras roller och ansvar måste klargöras.

I kommissionens förslag är påföljderna inte lämpliga; framför allt tas inte Internetförsäljningen av läkemedel upp. Internet utgör en av de viktigaste vägarna för förfalskade läkemedel att komma in på den europeiska marknaden.

 
  
MPphoto
 

  Iva Zanicchi (PPE) . – (IT) Herr talman! Jag röstade för Marisa Matias betänkande. Att förfalskade läkemedel kommer in i den lagliga distributionskedjan utgör ett hot mot hela läkemedelssystemet i Europa, eftersom det undergräver medborgarnas förtroende för kvaliteten på de läkemedel som säljs på apotek och andra lagliga försäljningsställen.

Det är viktigt att motverka den ständigt ökande mängden förfalskade läkemedel i alla EU-länder för att skydda och trygga medborgarnas hälsa. Förfalskade läkemedel kan innehålla undermåliga aktiva substanser, inga aktiva substanser alls eller aktiva substanser i fel dos.

 
  
MPphoto
 

  Licia Ronzulli (PPE).(IT) Herr talman! De officiella siffrorna säger allt. En procent av de läkemedel som säljs lagligt i EU är förfalskade. Inte nog med det, utan enligt de senaste undersökningarna ökar dessutom fenomenet ständigt och är nu av sådan omfattning att varningsskedet har passerats.

Som Alfredo Antoniozzi tidigare underströk är förfalskningar av livräddande mediciner särskilt vinstgivande när medicinerna framställs i Indien eller Kina och sedan säljs vidare som europeiska produkter. Substanserna utgör en risk utan motstycke och kan vara livshotande för dem som använder dem i terapeutiskt syfte.

Jag röstade för betänkandet för att säga ”nej” till cowboy-försäljning på Internet, som är den viktigaste kanalen för att släppa ut dessa gifter på läkemedelsmarknaden i EU. Genom att anta dokumentet kommer Europaparlamentet till slut att göra sin röst hörd och få de medel som behövs för att hitta och straffa dessa människor som inte är bättre än narkotikahandlare, kriminella utan samvete som under alltför lång tid har tjänat en förmögenhet på sjuka människors bekostnad.

 
  
MPphoto
 

  Paolo Bartolozzi (PPE).(IT) Herr talman! Problemet med förfalskade läkemedel får allt allvarligare konsekvenser på internationell nivå och EU-nivå. Antalet fall ökar, och dessa läkemedel utvecklas allt mer. Marisa Matias betänkande är resultatet av långvariga och svåra förhandlingar, och det är dessa utmaningar som vi vill möta.

I betänkandet som vi stödde fastställs ett regelverk som utgår från mer exakta och detaljerade definitioner. Samtliga aktörer, åtgärder och aspekter längs läkemedlens distributionskedja – säkerhet, spårbarhet och distributionskedjans skyldigheter – beaktas för att uppnå en bra kompromiss.

Vi måste försöka arbeta med dessa frågor för att komma fram till vårt viktigaste mål, som är att upprätta strängare standarder och förhindra att förfalskade läkemedel kommer in. På så sätt får vi ett positivt och mer omfattande regelverk som tryggar medborgarnas hälsa och skyddar dem mot risken för allvarliga konsekvenser.

 
  
MPphoto
 

  Sergej Kozlík (ALDE). (SK) Herr talman! Enligt uppskattningar utgör förfalskade läkemedel runt en procent av den totala volymen läkemedel som säljs lagligt till patienter genom apotekens distributionskedja i EU. Andelen ökar ständigt. Det handlar om människors hälsa. Förfalskade läkemedel kan ha andra effekter än de tabletter som läkare skriver ut. De kan också utgöra en hälsorisk.

Förfalskning utgör ett brott och måste straffas med särskilda påföljder. I den nya lagstiftningen, som jag stöder, införs fler säkerhetsåtgärder och straff för förfalskare. Ett kontrollsystem fastställs för bättre identifiering av läkemedel, för att i framtiden kunna spåra läkemedelsflödet hela vägen från tillverkare till konsument.

I de nya bestämmelserna ingår också Internetförsäljning av läkemedel, som utgör en av de vanligaste vägarna för förfalskade läkemedel att komma in på EU-marknaden.

 
  
MPphoto
 

  Alajos Mészáros (PPE).(HU) Herr talman! Jag är också glad över att stödja betänkandet. Som mina kolleger redan nämnde vid ett flertal tillfällen, visar WHO:s uppskattningar att stora mängder förfalskade läkemedel är i omlopp i EU:s medlemsstater. Mängden ökar ständigt, och vi måste därför göra allt som står i vår makt för att förhindra att förfalskade läkemedel kommer in i distributionskedjan. Även om det inte hotar hela läkemedelsindustrin undergräver det ändå människors förtroende för läkemedel, för att inte nämna att förfalskade läkemedel kan innehålla undermåliga aktiva substanser. Man uppskattar att antalet askar med förfalskade läkemedel kan stiga till 42 miljoner 2020 och därmed utsätta den europeiska ekonomin för allvarliga risker.

I Europa omsätter läkemedelsindustrin årligen över 170 miljarder euro. Vi måste förhindra illojal konkurrens från tillverkare utanför EU, som släpper ut läkemedel på marknaden utan att det finns en vederbörlig kontroll av tillverkningen. Jag anser dessutom att det är viktigt att vi diskuterar frågor som Internetförsäljning av läkemedel. Genom virtuella apotek blir receptbelagda läkemedel tillgängliga på Internet. Jag behöver inte säga att det är den enklaste vägen för förfalskare att föra in sina produkter i distributionskedjan.

 
  
  

Förslag till resolution B7-0094/2011

 
  
MPphoto
 

  Pier Antonio Panzeri (S&D).(IT) Herr talman! Jag röstade för förslaget till resolution om Kroatiens framstegsrapport om anslutning till EU inom ramen för utvidgningsprocessen eftersom jag fäster stor vikt vid att förfarandet inleds och vid Kroatiens framsteg.

Vi hoppas i grund och botten att utvidgningen sträcker sig längre än till Kroatien och att till slut hela västra Balkanregionen kan anslutas. Det är en av nyckelpunkterna i Europas grannskaps- och utvidgningspolitik.

Min röst går därför utan tvekan till stöd för Hannes Swobodas förslag.

 
  
  

Betänkande: Matias (A7-0148/2010)

 
  
MPphoto
 

  Anna Záborská (PPE).(FR) Herr talman! I dag tvingades vi anta ett betänkande om patientsäkerhet mot förfalskade läkemedel, delvis för att marknadsliberalismen, som kommissionen förespråkar, har öppnat dörren för en marknad med förfalskade produkter. Avreglerad konkurrens leder till förfalskade läkemedel och gynnar företagen. Offren är konsumenterna.

Även om jag inte är helt övertygad om att definitionen av en förfalskad produkt är korrekt röstade jag för betänkandet. Det fastställs heller inte helt tydligt vem som bör straffas när ett förfalskat läkemedel upptäcks. Men det är ett första steg i rätt riktning, och om ett år ser vi om åtgärden har varit effektiv.

 
  
MPphoto
 

  Giommaria Uggias (ALDE).(IT) Herr talman! I betänkandet som antogs i dag fastställs viktiga principer för att skydda konsumenterna och strängare säkerhetsåtgärder mot spridningen av förfalskade läkemedel. Det är ett mycket farligt fenomen, och en av de viktigaste åtgärderna har varit att motverka Internetförsäljningen av läkemedel med tvivelaktigt ursprung. Genom att anta ett antal garantier kommer vi dessutom att skärpa bestämmelserna om krav på tillstånd och inspektioner.

Men det betyder inte att skyddet för folkhälsan och receptbelagda läkemedel påverkas. Man måste komma ihåg att medlemsstaternas lagstiftande befogenhet inte påverkas i det avseendet och att de kan behålla eller begränsa förbudet mot Internetförsäljning av läkemedel inom sitt territorium.

Medlemsstaterna får möjlighet till bättre lagstiftning i frågan, men vi måste komma ihåg att medborgarna kan beställa läkemedel från en annan medlemsstat och att bestämmelserna inte bör ses som en annan möjlighet att främja läkemedelsindustrin. Genom att vidta åtgärder som dessa måste vi i stället fortsätta längs den liberaliseringsväg som EU för närvarande är inne på.

 
  
MPphoto
 

  Miroslav Mikolášik (PPE). – (SK) Herr talman! Vi debatterar en lag om förfalskade läkemedel. Vi vet att läkemedelsindustrin gör de största vinsterna – efter vapenindustrin och narkotikahandeln – och det är därför ingen tillfällighet att kriminella inriktar sig på förfalskade läkemedel för att lura våra medborgare som är patienter.

Ett läkemedel som ska behandla cancer eller hjärtat innehåller ofta inte någon effektiv substans eller endast en liten mängd av den. Genom brottet utsätts patienten för en hälsorisk, och hans eller hennes liv står också ofta på spel.

Det är bra att vi också antog principer i texten, nya principer som skärper straffen för dem som ger sig in i brottslig verksamhet inom området, och jag är glad att EU har tagit ett steg i rätt riktning. Internetförsäljningen kommer naturligtvis att övervakas bättre och även försäljningen genom ordinarie distributionssystem, som ofta säljer förfalskade läkemedel.

 
  
MPphoto
 

  Cristiana Muscardini (PPE). - (IT) Herr talman! Under de senaste åren har mängden förfalskade läkemedel ökat väsentligt, och det är beklagligt att kommissionen har vidtagit åtgärder så sent, trots att försäljningen av dessa produkter ökade med 384 procent mellan 2005 och 2007. Vi är absolut övertygade om föredragandens inställning, som har varit att sträva efter en förbättring av kommissionens text genom att även beakta Internetförsäljningen av läkemedel.

Under de senaste åren har jag vid upprepade tillfällen ställt frågor om detta till kommissionen och betonat riskerna, men jag har inte fått något svar och inga konkreta åtgärder har vidtagits. I dag välkomnar vi därför föredragandens ansträngningar att förbättra texten, och vi hoppas att våra institutioner från och med nu prioriterar européernas hälsa.

 
  
MPphoto
 

  Alfredo Pallone (PPE).(IT) Herr talman! Jag röstade för Marisa Matias betänkande eftersom det är mycket viktigt att förbättra säkerheten och upprätta effektiva, verkningsfulla och tuffa bestämmelser för att förhindra att förfalskade läkemedel kommer in i EU. Det är ett krav och en skyldighet som vi har gentemot alla EU-medborgare, som ofta inte är medvetna om att de köper ett förfalskat läkemedel.

Jag instämmer i betänkandets kraftfulla åtgärder eftersom stränga skyldigheter fastställs inte endast för distributörer utan också för alla som är involverade i distributionskedjan. Högriskprodukter införs ofta på grund av krångel i distributionskedjans olika steg. Men kontroller får inte endast utföras när produkter släpps ut på marknaden. Inspektioner bör snarast utföras på de platser där läkemedel och aktiva substanser framställs, inbegripet i tredjeland.

Men jag oroar mig över något som jag måste nämna. Jag hade hellre sett att effektivare bestämmelser fastställdes i förordningen genom en harmonisering av nationella lagstiftningar, inbegripet Internetförsäljningen, för att skydda EU-konsumenterna fullt ut.

 
  
MPphoto
 

  Antonello Antinoro (PPE).(IT) Herr talman! Jag röstade för betänkandet eftersom regelverket som fastställs är mycket bättre än det som fastställdes i direktivet från 2001. I det sistnämnda lades hela ansvaret för efterlevnad på partihandlarna och därmed tryggades inte distributionskedjans pålitlighet på något sätt.

I betänkandet som vi röstade om i dag fastställs åtgärder för att se till att läkemedlen är säkra, till exempel fler inspektioner utanför EU som grundas på riskanalyser. I ändringsförslagen fastställs även att ett register över ackrediterade partihandlare ska finnas tillgängligt i en offentlig EU-databas, i vilken även ska ingå distributörer som medlemsstaten genom inspektioner har fastställt att de inte efterlever EU:s lagstiftning.

Men vi kunde ändå förväntat oss ett mer ambitiöst resultat. Jag tänker särskilt på införandet av obligatoriska inspektioner av anläggningar i tredjeland, som tillverkar aktiva substanser. De utelämnades av den anledningen att genomförandekostnaderna skulle vara alltför höga. Om de hade införts skulle vi ha kunnat undvika den ofta förekommande situationen när EU-företag måste följa mycket höga kvalitetsstandarder, medan företag med tillverkning i andra delar av världen gynnas av regelverk som utan tvekan är mindre stränga. Jag hoppas därför att förbättringar kan genomföras i framtiden.

 
  
  

Förslag till resolution B7-0096/2011

 
  
MPphoto
 

  Francesco De Angelis (S&D).(IT) Herr talman! I dag är över 100 miljoner arbetstagare i EU direkt eller indirekt beroende av små och medelstora företag. Men små och medelstora företag upplever en kris utan like: brist på likviditet, byråkratiska hinder och restriktioner samt administrativa bördor.

Häri ligger den springande punkten i förslaget till resolution. Parlamentet uppmanar till kredit- och lånegarantiprogram för små och medelstora företag och till en kraftfull europeisk kampanj, som är mer än endast en önskedröm, för att bekämpa affärsbankernas nya – och för många avskräckande – krav, i synnerhet när det gäller högre säkerheter och riskpremier.

Slutligen instämmer jag i att det finns behov av att väsentligt öka anslagen inom ramen för programmet för konkurrenskraft och innovation samt att kraftfullt och beslutsamt ta upp frågan om förenkling igen: förenkla och underlätta, så att företag som vill utnyttja fonderna kan göra det utan att behöva anlita dyra externa konsulter. Av dessa anledningar röstade jag för resolutionen. De små och medelstora företagen samt de 100 miljoner EU-arbetstagare som är anställda inom sektorn förväntar sig det av oss.

 
  
MPphoto
 

  Sergej Kozlík (ALDE). (SK) Herr talman! Av alla praktiska aspekter när det gäller översynen av EU-instrument i syfte att stödja små och medelstora företags finanser, vill jag i synnerhet betona problemen med extern finansiering. Det står klart att ett stort antal små och medelstora företag även i fortsättningen kommer att vara beroende av huvudsakligen krediter och lån. Det är störande att banksektorn kräver allt högre säkerheter och riskpremier. Det minskar affärsföretagens möjligheter till finansiering, nyföretagande och nya arbetstillfällen.

Jag anser därför att individuella program måste stärkas i medlemsstaterna samt att EU:s och Europeiska investeringsbankens resurser måste stimuleras och inriktas på innovativa finansieringsinstrument. Det är nödvändigt att ställa sig mycket positiv till den fortsatta tillämpningen av roterande lån för garantisystem – och jag vill betona detta – och till utnyttjandet av finansieringsinstrument som innebär riskdelning, liksom till utvecklingen av mikrofinansieringsinstitutioner.

 
  
MPphoto
 

  Andrzej Grzyb (PPE).(PL) Herr talman! Det är ett viktigt förslag till resolution om instrument i syfte att stödja små och medelstora företags finanser. Ibland får vi kritik för att vi å ena sidan talar om denna affärssektors viktiga roll – den borgar för tillverkning, står för en tredjedel av EU:s bruttonationalprodukt och skapar trygga arbetstillfällen – utan att å andra sidan erbjuda bra instrument som ger företagen tillgång till finansieringsstöd. Största delen av EU:s medel för utveckling och innovation går i första hand till stora företag beroende på deras krav. Det måste ändras eftersom små och medelstora företag inte kan uppfylla kraven som ställs på dem.

Krisen har allvarligt begränsat de små och medelstora företagens tillgång till krediter och lån, och nya bestämmelser som riktas mot banksektorn kan förvärra det hela ytterligare. Låt mig här nämna Basel III-paketet, som redan har antagits, med anledning av dess säkerhetsstandarder. Jag anser att tillgången till finansiering för affärsutveckling, i synnerhet inom innovationsområdet, är synnerligen viktig. Vi betonar de små och medelstora företagens roll, i synnerhet som en grupp ”vilande innovatörer”. Dessa små och medelstora företag behöver i större skala komma in på EU-marknaden. Det skulle bidra till att sätta fart på ekonomin igen, skapa arbetstillfällen och uppnå de mål som fastställdes i Europa 2020-strategin.

 
  
MPphoto
 

  Cristiana Muscardini (PPE).(IT) Herr talman! Vi måste utvärdera och se över befintliga instrument för att stödja små och medelstora företags finanser under nästa fleråriga budgetram, om vi vill inrikta oss på att främja återhämtningen av den verkliga ekonomin i den här sektorn och i andra sektorer för att komma över krisen en gång för alla.

Behovet föreligger också om vi vill skydda de små och medelstora företagens intressen om – enligt ett förslag i Basel III-paketet – högre krav ställs på bankernas egna kapital. Det krävs även på grund av situationen för många finansiella mellanhänder som avskräcks av de administrativa bördor som komplicerade europeiska finansiella bestämmelser medför, och det påverkas av svårigheterna som olika skatte- och stödsystem medför. Det behövs också för att skapa större samstämmighet mellan EU:s stödprogram för att tillhandahålla bättre garantier och en god balans mellan de nationella systemen och EU-systemen.

Jag stöder därför förslaget att inrätta en enda kontaktpunkt för tillgång till EU:s olika finansieringsprogram för små och medelstora företag. Att förenkla anbud och förfaranden för att få tillgång till marknader utgör ett viktigt stöd även om man måste öka finansieringen. Stora summor har utbetalats för att rädda oaktsamma banker. Jag anser att det inte kan vara något annat än en tillgång att satsa på 23 miljoner små och medelstora företag.

 
  
MPphoto
 

  Alfredo Pallone (PPE).(IT) Herr talman! Jag röstade för förslaget till resolution eftersom jag anser att vi behöver en EU-strategi för små och medelstora företag. Vi vet alla att de utgör ryggraden i vår ekonomi och att de behöver stöd och hjälp.

Under EU:s nästa programperiod kan vi därför inte bortse från förslagen, och vi måste öka och diversifiera tillgängliga resurser. Men det är endast en åtgärd, och den är olämplig som sådan. Det krävs mer. Det är viktigt att agera utifrån en långsiktig strategi för att undvika provisorium eller engångsåtgärder – jag tänker på de nya finansiella bestämmelser som EU avser genomföra. Vi måste se till att de nya bestämmelserna inte medför att det blir tuffare att bevilja lån till affärsföretag – jag tänker också på Basel III.

Den verkliga nya utmaningen är att göra upp med och reglera banksystemet, och samtidigt förhindra att kostnaderna läggs på företagen, medborgarna samt de små och medelstora företagen. Vi behöver tillväxt för att hjälpa till att rehabilitera och stödja sektorn samt för att genomföra våra idéer i praktiken.

 
  
MPphoto
 

  Marian Harkin (ALDE). - (EN) Herr talman! Det gläder mig att stödja resolutionen, men ett av de små och medelstora företagens största problem är tillgången till kredit. Det utgör ett stort hinder mot nya arbetstillfällen och tillväxt. I länder som genomgår stränga åtstramningsåtgärder – som mitt eget land Irland – är frågan särskilt allvarlig, och jag anser att man måste ta itu med den omedelbart.

Vi måste agera på EU-nivå för att se till att bankerna vill och kan finansiera små och medelstora företag. Rekapitalisering av bankerna är viktigt, men rekapitaliserade banker med sektorn för de små och medelstora företagen som går knäna leder till katastrof.

Jag är verkligen rädd för att vi till slut kommer att få ett kapitalstarkare banksystem, samtidigt som den verkliga ekonomin körs i botten. Vi talar alla om tillväxt, och det är den enda vägen för många randområdens ekonomier att ta sig upp ur den avgrund som de befinner sig i. Ja, det är en balansakt, men vi befinner oss i en situation där våra finansinstitutioner blir allt sundare för varje dag som går, medan små och medelstora företag fortfarande behöver väldigt mycket uppmärksamhet.

 
  
  

Betänkande: Oomen-Ruijten (A7-0025/2011)

 
  
MPphoto
 

  Clemente Mastella (PPE).(IT) Herr talman! Den demografiska utvecklingen under senare år gör det nödvändigt att överväga en strategi för en ny sammanhållning och följdriktighet i pensionsfrågor, främja solidaritet mellan generationer och mellan människor, och samtidigt bidra till en trygg och tillräcklig inkomst efter pensioneringen.

Jag instämmer med föredraganden när hon noterar att det finns stora skillnader mellan pensionssystemen i EU. Den svåra finansiella och ekonomiska krisen har påverkat dem kraftigt genom högre arbetslöshet, lägre tillväxt, lägre avkastningar på investeringar och större statsskulder. Det är svårare att genom pensionssystemen tillhandahålla tillräckliga pensioner eller i vissa fall att genomföra åtaganden.

Många medlemsstater har i reformen av sina pensionssystem valt att göra kännbara nedskärningar. Det är viktigt med finansiell hållbarhet, men man måste också tillhandahålla tillräckliga inkomster. Hållbara budgetar och tillräckliga pensionssystem står inte i konflikt med varandra, utan är två sidor av samma mynt. Verklig hållbarhet kan enbart uppnås om man ser till att pensionerna är tillräckliga.

Utifrån min erfarenhet som arbetsmarknadsminister i Italien kan jag bekräfta att om det inte finns någon överensstämmelse mellan medlemsstaterna, blir det mycket svårt för enskilda stater att anpassa sig till den här typen av lagstiftning.

 
  
MPphoto
 

  Jens Rohde (ALDE).(DA) Herr talman! För inte så länge sedan fastslog EU-domstolen att Tyskland ska öka insynen i arbetsmarknadspensionerna och att pensionerna ska läggas ut på offentligt anbud. Jag hade stora förväntningar på att det skulle vara en dom som skulle smitta av sig till andra EU-länder. Det skedde dessvärre inte, och kommissionen har inte varit villig att pressa andra länder som binder sitt folk till bestämda pensioner. Det är därför också viktigt att Europaparlamentet nu har fastställt att medborgarnas pensionssystem ska ge avkastning. Vi måste ha insyn i kostnader och avkastning, och vi måste avskaffa hindren för rörlighet över gränserna. Allt detta är goda och sunda liberala principer, men ser man den logiska konsekvensen bör människor också kunna flytta sina pensioner från en fond till en annan om arbetslöshetskassan eller pensionsfonden, som man blivit anvisad till av sin fackförening eller arbetsgivare, inte gör ett ordentligt arbete. Så långt nådde vi inte i denna omgång, men vi har i alla fall i dag tagit ett steg på rätt väg, och jag anser att det är bra för den inre marknaden och för medborgarnas möjligheter att få en ordentlig avkastning på sina pensioner.

 
  
MPphoto
 

  Alfredo Antoniozzi (PPE).(IT) Herr talman! Med tanke på det ansträngda budgetläget är det mycket viktigt för medlemsstaternas ekonomiska system att de sociala utgifterna är verkningsfulla. Det har illustrerats under de senaste åren när vi har sett högre arbetslöshet, ökad fattigdom och social utestängning, som har lett till ökade budgetunderskott i många medlemsstater och problem för finansieringen av pensionerna.

Jag välkomnar Ria Oomen-Ruijtens betänkande, som bör leda till nya initiativ på nationell nivå och på EU-nivå, och till att uppnå stabila, tillräckliga, långsiktigt bärkraftiga och trygga pensionssystem.

Men jag tar tillfället i akt att påminna om att vi fortfarande saknar en uppsättning gemensamt fastställda kriterier, definitioner och en djupgående analys som ger en grundläggande förklaring av de olika pensionssystemen samt deras lämplighet när det gäller att tillgodose medborgarnas behov. Jag undrar hur vi kan behandla en så känslig fråga utan en sådan studie. Jag uppmanar därför kommissionen att utarbeta en typologi för pensionssystemen i medlemsstaterna och en gemensam uppsättning definitioner för att göra systemen jämförbara.

 
  
MPphoto
 

  Philip Claeys (NI). - (NL) Herr talman! Jag vill bara ge ett förslag. Jag noterar att väldigt många kolleger talar långt över tilldelad talartid, ibland så mycket som 30 sekunder. Jag vill be dig att vara strängare och se till att man håller sig till talartiden. Du kan naturligtvis vara sträng mot mig också.

 
  
MPphoto
 

  Talmannen. − Eftersom omröstningen avklarades så snabbt, ansåg jag att jag kunde vara mer flexibel mot kolleger som talade längre än tilldelad talartid. Om du ber mig vara strängare så är jag det, men alltid med viss måtta naturligtvis.

 
  
MPphoto
 

  Licia Ronzulli (PPE).(IT) Herr talman! Jag däremot uppskattar din generositet, för i diskussionerna får vi aldrig tillfälle att tala längre än en minut, och detta är därför ett annat tillfälle att tala och debattera, i det här fallet om röstförklaringar, som i alla fall ligger bakom de betänkanden som vi röstar om.

De europeiska pensionssystemen är i ett allt värre och alarmerande skick. Vi måste nu agera för att se till att kvinnor och män har lika möjligheter, skydda dem som väljer att gå i pension i dag och samtidigt skydda dem som först nu tar sina första steg på arbetsmarknaden. I EU tjänar kvinnorna fortfarande i genomsnitt 18 procent mindre än männen.

Den största effekten av löneskillnaden blir tydlig i pensionsåldern. Eftersom kvinnorna har tjänat mindre under sina yrkesliv får de också lägre pensioner. Resultatet blir att kvinnor drabbas oftare än män av bestående fattigdom. Särskilt i kristider måste vi införa ett genusperspektiv i all politik och vidta nationella åtgärder som vi har kommit överens om och samordnat på EU-nivå.

 
  
MPphoto
 

  Andrzej Grzyb (PPE).(PL) Herr talman! Grönboken syftar till att samla medlemsstaternas synpunkter på hur målet för tillräckliga, långsiktigt bärkraftiga och trygga pensionssystem ska uppnås. I betänkandet som kommissionen antog fastställs mycket riktigt slutsatsen att det för det första inte finns någon anledning att harmonisera pensionssystemen och för det andra att medlemsstaterna bör tillhandahålla olika former för att utveckla framtida pensioner. De bör framför allt erkänna en minimipension för att skydda människor från fattigdom. För det tredje bör länder som Polen, som genomförde en svår pensionsreform som ledde till ökat underskott och ökad statsskuld, inte bedömas genom förfarandet vid alltför stora underskott. För det fjärde bör pensionssystemet uppmuntra till ett längre yrkesliv, som stämmer överens med utvecklingen på arbetsmarknaden. Jag anser att slutsatserna går helt i linje med Europa 2020-strategin samt i synnerhet med sysselsättningsstrategin och kampen mot fattigdom och social utestängning.

 
  
MPphoto
 

  Silvia Costa (S&D).(IT) Herr talman! Jag röstade för resolutionen eftersom jag anser att kompromissen som man i vårt utskott med så stora svårigheter kom fram till huvudsakligen är positiv, i den mån den är ett verktyg för att påminna medlemsstaterna om att se till att pensionerna är tillräckliga, långsiktigt bärkraftiga och trygga i hela EU som har en betydligt åldrande befolkning.

Men jag vill kritisera tre punkter, som jag hoppas att kommissionen kommer att åtgärda i kommande vitbok. Den första är att betydelsen av den tredje pelaren i pensionssystemen inte erkänns. För det andra, även om skillnaden i pensionsinkomster mellan kvinnor och män på grund av löneklyftan, avbrott för perioder av omsorg och högre arbetslöshet bland kvinnor är fastställd, finns det inga flexibilitetskriterier för kvinnor i pensionsåldern som lämnar arbetsmarknaden, och perioder av omsorg erkänns inte tillräckligt när pensionsåldern fastställs. Men det skulle vara önskvärt. För det tredje bör EU-medborgarnas rätt till ett gemensamt program för social utbildning och information om deras pensions- och försäkringssituation stödjas, i synnerhet för unga människor och arbetstagare under deras yrkesliv.

 
  
MPphoto
 

  Hannu Takkula (ALDE). - (FI) Herr talman! Det är väldigt viktigt att på EU-nivå försöka sträva efter tillräckliga, långsiktigt bärkraftiga och trygga pensionssystem. Vi måste tydligen påminna om att det finns 27 medlemsstater i EU. Deras ekonomiska förhållanden varierar fortfarande i många avseenden, och det finns stora skillnader i pensionernas storlek. Men vi måste främst se till att pensionsinkomsterna är tillräckliga i de olika medlemsstaterna.

Jag oroar mig främst för pensionerna för de unga människor som arbetar i olika länder, i EU:s olika medlemsstater. Hur kan vi se till att pensionerna kan överföras på ett mer tillfredsställande sätt från ett land till ett annat och inte bara från pensionsfond till pensionsfond, eftersom det finns stora problem med dessa också? Jag hoppas på flexibilitet i den här frågan. Här behöver vi kanske ett samarbete i hela EU.

Jag vet att debatten om pensionerna kommer att fortsätta, eftersom jag nyligen läste att exempelvis 2010 är den förväntade livslängden för barn födda i Finland 100 år. Om vi utgår ifrån att 30 år avsätts till utbildning och 30 år till arbetslivet, skulle de få pension i 40 år. Vi måste därför absolut tänka ut nya system, så att den här situationen kan hanteras på ett långsiktigt bärkraftigt sätt för alla.

 
  
MPphoto
 

  Anna Záborská (PPE). – (SK) Herr talman! Jag röstade för betänkandet, även om grönboken som kommissionen lade fram har sina brister. I Europa 2020-strategin läggs framtiden fram som en dröm för oss. I grönboken inleds diskussionen om själva framtiden, men verkligheten ignoreras. En tråd löper genom hela grönboken: låt äldre människor arbeta.

Grönbokens författare försöker inte ens hitta en lösning vid punkten där livet börjar. De använder ordet ”kvinna” endast sex gånger. De använder ordet ”familj” tre gånger och ”barn” enbart en gång. Jag anser därför att kommissionen bör arbeta fram sin vitbok på ett betydligt mer omfattande sätt, betona betydelsen av moderskap och av det informella arbete som utförs av kvinnor, lyssna på familjeorganisationer i hela EU och införa ett nytt krav inom alla politiska områden och strategier: family mainstreaming.

 
  
MPphoto
 

  Miroslav Mikolášik (PPE). – (SK) Herr talman! Skillnaderna mellan medlemsstaternas olika pensionssystem är enorma på grund av att området lyder under – och bör även i fortsättningen lyda under – medlemsstaternas direkta behörigheter. Jag anser att ett visst samarbete naturligtvis är väsentligt, för EU och medlemsstaterna måste söka efter en omedelbar lösning på de ekonomiska och demografiska utmaningarna, som exempelvis prognoserna att andelen invånare över 65 år i förhållande till invånare i produktiv ålder kommer att öka till 53 procent 2060. Samtidigt finns det endast två personer i arbete på en pensionär. I det sammanhanget är det naturligt att de genomsnittliga statliga pensionsutgifterna och utgifterna i samband med åldrande kommer att öka, och det kommer att bli allt svårare att tillhandahålla tillräckliga pensioner. Det är därför nödvändigt att uppmuntra människor att komma in på arbetsmarknaden, så att sysselsättningsnivåerna och den ekonomiska tillväxten ökar. Som min kollega Anna Záborská sade betonas inte familjens betydelse tillräckligt. Ingen talar om behovet att ha barn för att förbättra vårt pensionssystem.

 
  
MPphoto
 

  Dimitar Stoyanov (NI). - (BG) Jag röstade för betänkandet eftersom jag anser att utvecklingen av tillräckliga och långsiktigt bärkraftiga pensionssystem är mycket viktig, särskilt när man tittar på den demografiska process som pågår i EU. Vi har en kontinent som utvecklas mot en allt äldre befolkning, och allt fler människor kommer att behöva tas om hand med mindre och mindre.

Jag vill också säga att i ändringsförslagen, som jag också stöder och som innebär att kommissionen inrättar expertgrupper för att arbeta fram förslag till stöd för de nationella systemen, bör inte behörigheterna utökas alltför mycket. Pensionspolitik är medlemsstaternas politik och kommissionen ska inte utöka sina behörigheter, även om råden alltid är användbara.

 
  
MPphoto
 

  Czesław Adam Siekierski (PPE).(PL) Herr talman! Vi antog ett mycket viktigt betänkande om pensionssystemen i EU. Vi står verkligen inför allvarliga demografiska utmaningar. Vi har låga födelsetal, den förväntade livslängden ökar och de statliga utgifterna växer på grund av en åldrande befolkning. Debatter om högre pensionsålder pågår i många länder. Den aktuella ekonomiska och demografiska situationen tvingar oss att ta upp frågan på allvar.

Som jag sade ökar den förväntade livslängden. Vi arbetar under bättre förhållanden, och vi kan därför arbeta längre. Pensionssystemen lyder under medlemsstaternas behörigheter. Men tiden är inne att samordna dem på EU-nivå, till exempel i förhållande till den inre marknadens funktionssätt och till kraven i stabilitets- och tillväxtpakten. Pensionsutgifterna och utgifterna för medicinsk vård påverkar i hög grad de enskilda medlemsstaternas statliga finanser. Med bättre arbetsvillkor och högre löner måste vi uppmuntra människor att förlänga sina yrkesliv.

 
  
MPphoto
 

  Marian Harkin (ALDE). - (EN) Herr talman! Jag välkomnar betänkandet. Förhoppningsvis kommer pensionsfrågan att stå i centrum för EU-frågorna.

Jag anser att kärnfrågan är hur medlemsstaterna ska finansiera tillräckliga pensioner för sina medborgare. Vilka system ska de inrätta genom att använda vissa kombinationer av de tre pelarna för att se till att deras pensionssystem är långsiktigt bärkraftiga?

Det finns en gapande klyfta mellan nuvarande pensioner och vad som kommer att behövas för att tillhandahålla pensioner på aktuella nivåer under de kommande 40 åren. Enligt ett större försäkringsbolags uppskattningar skulle klyftan mellan det som vi för närvarande betalar ut, både statligt och privat, och det som behövs för att se till att pensionerna ligger kvar på samma nivå om 40 år för EU:s 27 medlemsstater vara 1,9 biljoner euro per år. Det är en svindlande siffra, och även om åtgärder som kanske ett förlängt yrkesliv eller andra initiativ skulle bidra till att överbrygga den klyftan finns det fortfarande ett enormt stort svart skattehål.

Jag hoppas att debatten och kommissionens kommande vitbok kommer att se till att vi börjar ta itu med frågan på ett realistiskt sätt.

 
  
MPphoto
 

  Seán Kelly (PPE).(GA) Herr talman! Jag röstade med glädje för betänkandet eftersom jag anser att det är hög tid för oss att diskutera frågan i parlamentet.

Pensionsproblemet är nu utan tvekan en ”bomb som kan explodera”, och det blir värre i framtiden. Men vissa metoder måste avskaffas. I mitt eget land till exempel kommer det att finnas politiker som säger upp sig nu och får mer i pension än om de fortsatte arbeta. Det ligger ingen mening alls i det.

Det finns dessutom människor med pension som får ut mer i pension än för tjugo år sedan när de hade små barn och stora lån.

Dessa frågor måste diskuteras, och i synnerhet måste en enorm reserv inrättas för att tillhandahålla pensioner i framtiden.

 
  
MPphoto
 

  Daniel Hannan (ECR). - (EN) Herr talman! Nu ser vi vad som menas med europeisk ekonomisk styrning, genom skattefederalism. Oavsett vad vi säger om EU:s ledare kan ingen kritisera dem för att de saknar ambitioner. Det vi ser är att de hungrar efter makt. Hemskt. Fruktansvärt. Oförskämt och skamlöst.

Vi talar inte endast om skatteharmonisering, om ett skuldsatt EU och automatiska skatteöverföringar, utan vi talar också om en harmonisering av pensionerna. Vi talar om harmoniseringen av lönerna i den offentliga sektorn. Vi talar om hela maskineriet för EU:s gemensamma ekonomiska styrning.

Jag är övertygad om att ni kan se var logiken brister. Det är följden av att den monetära unionen har misslyckats. Den europeiska monetära unionen har inte fungerat, så låt oss ha en europeisk ekonomisk union och en skatteunion. Har vi inte lyckats med en starkare integration, så låt oss ha mer integration. Det vi gör i stället är att vi dömer människorna i många medlemsstater till fattigdom som kan förebyggas och till emigration som kan förebyggas, för att uppehålla vår egen självbelåtenhet.

 
  
MPphoto
 

  Syed Kamall (ECR). - (EN) Herr talman! Oavsett vilken politisk grupp vi tillhör är det tydligt att vi alla vill ha tillräckliga, långsiktigt bärkraftiga och trygga pensionssystem i EU. Om vi begränsade oss själva till idén att se till att en arbetstagare i en medlemsstat kan flytta till en annan medlemsstat och ta med sig sin pension, skulle det vara en bra tanke att arbeta vidare med.

Men vi bör vara försiktiga när det gäller de olika strukturerna för pensionssystemen i de olika medlemsstaterna. Vissa är mer privatorienterade och andra är till stor del statligt finansierade. När vi går mot mer harmoniserade pensionssystem i EU oroas mina väljare för att de kommer att behöva betala för underfinansierade eller dåligt förvaltade statliga pensioner i andra länder, precis som vi måste betala för dåligt förvaltade länder och deras offentliga skulder.

Vi talar om långsiktigt bärkraftiga pensioner, men samtidigt tar vi upp politiska frågor som till exempel direktivet om förvaltning av alternativa investeringsfonder, som kommer att medföra att avkastningen på besparingar och investeringar för morgondagens pensionärer minskar. Vi måste se till att vi framför ett konsekvent budskap.

 
  
MPphoto
 

  Martin Kastler (PPE).(DE) Herr talman! Jag röstade för Ria Oomen-Ruijtens betänkande, och jag vill understryka två punkter. För det första, när vi ser att alltför många pensioner betalas ut alltför tidigt i många EU-länder samtidigt som de får problem och andra länder måste komma till deras undsättning, så är det orättvist. Orättvisan kan naturligtvis inte refinansieras genom EU. I det avseendet behöver vi samordning inom EU.

Den andra punkten i betänkandet som jag är mycket glad över är att det mycket tydligt fastställs att enligt subsidiaritetsprincipen bibehåller medlemsstaterna själva det fulla ansvaret för sina pensionssystem. Så är det faktiskt.

Jag anser därför att betänkandet är ett steg i rätt riktning eftersom vi i EU å ena sidan erkänner att våra medborgare önskar större samordning inom det sociala området för att de känner sig orättvist behandlade, och eftersom vi å andra sidan tydligt fastställer var huvudansvaret ligger, nämligen hos medlemsstaterna.

Betänkandet är ett steg i den riktningen. Vi kommer att göra allt vi kan för att se till att man i vitboken arbetar vidare med den här frågan.

 
  
MPphoto
 

  Anneli Jäätteenmäki (ALDE). - (FI) Herr talman! Jag röstade för förslaget, även om jag vill påminna alla om att pensionspolitik, liksom socialpolitik, är en nationell angelägenhet och att beslutanderätten även i fortsättningen måste vara nationell. Men europeiskt samarbete behövs när det gäller människor som har arbetat i andra EU-länder och senare återvänder till sitt hemland för att få sin pension från de länder där de arbetade. Det är svårt i dag, och det finns brister i systemet. Det är något som EU:s medlemsstater bör åtgärda. Om det finns fri rörlighet för arbetskraft måste pensionerna också alltid kunna flyttas från ett land till ett annat.

 
  
MPphoto
 

  Siiri Oviir (ALDE).(ET) Jag är väldigt glad över att vi har behandlat betänkandet och att det antas i dag. Jag röstade också för det. Jag är glad att man i betänkandet inte inkräktar på medlemsstaterna, utan att man beaktar subsidiaritetsprincipen. I betänkandet fastställs riktlinjer snarare än lagstadgade bestämmelser. Det är tydligt att målet i betänkandet är att ge ny kraft till konsolideringen av pensionssystemet samtidigt som man inte glömmer bort den långsiktiga bärkraften.

I betänkandet anges nya idéer som medlemsstaterna kan ta upp för att behandla sina egna pensionssystem och förbättra dem. Flera punkter i betänkandet har tagits upp på ett positivt sätt, inbegripet rörlighet och överförbarhet, pensionsålder, regelverket på pensionsområdet samt deras relevans i förhållande till Europa 2020-strategin. En annan positiv punkt är att översynen av EU-lagstiftningen fastställs. Jag stödde också Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten, för den ekonomiska krisen har visat oss att det finns behov av en sådan institution.

 
  
  

Förslag till resolution B7-0094/2011

 
  
MPphoto
 

  Roberta Angelilli (PPE).(IT) Herr talman! Jag besökte Kroatien flera gånger i början av 1990-talet under kriget för att lämna humanitärt bistånd, och det är en av anledningarna till varför jag vill att Kroatien ska bli EU-medlem.

Kroatien har gjort mycket. Landet har infört reformer i rättsväsendet och i den offentliga förvaltningen, det har bekämpat korruption och organiserad brottslighet samt skyddat minoriteters rättigheter. Jag är övertygad om att Kroatiens anslutning kommer att uppmuntra andra länder i västra Balkanregionen att inleda och genomföra nya demokratiska och öppna reformer samt en utmärkt grannskapspolitik.

Men det finns fortfarande mycket att göra med tanke på den stora etniska utrensningskampanj som fördes mot den italienska befolkningen mellan 1945 och 1948 av milisen som agerade för den före detta jugoslaviska kommunistiska regimens kroatiska myndigheter. Under kampanjen slaktades över 20 000 oskyldiga offer. På minnesdagen den 10 februari högtidlighålls minnet av Foibe-massakern samt förvisningen från Istrien och Dalmatien, inte endast för att minnas dem som mördades så brutalt, utan också för att bekräfta de förvisades rättigheter, till att börja med rätten till egendom som beslagtogs under dessa år, och rätten till repatriering.

 
  
MPphoto
 

  Cristian Dan Preda (PPE).(RO) Herr talman! Jag vill återkomma till några punkter som jag tog upp i några ändringsförslag som lades fram tillsammans med Bernd Posselt och antogs av utskottet för utrikesfrågor. Först av allt vill jag upprepa förhoppningen om att förhandlingarna om Kroatiens anslutning slutförs under första halvåret 2011, enligt det ungerska ordförandeskapets program. Ur det perspektivet skulle det vara en symbolisk handling, för det skulle ske 20 år efter den före detta jugoslaviska republikens självständighetsförklaring. Om förhandlingarna skulle slutföras på det sättet skulle det å andra sidan sända en mycket kraftfull signal till andra kandidatländer i Balkanregionen när, som vi är medvetna om, unionens attraktionskraft verkar avta. Slutligen vill jag betona att de kroatiska myndigheterna är fast beslutna att bekämpa korruption och organiserad brottslighet. Även det är en indikation på – och det har vi uppmärksammat också vid andra tillfällen – att korruption inte är avgörande när den politiska viljan finns.

 
  
MPphoto
 

  Philip Claeys (NI). - (NL) Herr talman! Jag röstade emot betänkandet, även om jag är positiv till Kroatiens anslutning till EU. Mitt problem med betänkandet är att även om man läser det som en lång lista på aktuella korruptionsproblem i Kroatien, ser det fortfarande ut som om vi envisas med att förhandlingarna ska slutföras inom de närmaste månaderna. Vi bör faktiskt lära oss av tidigare misstag.

Vi godkände Rumäniens och Bulgariens anslutning 2007, trots att vi visste att länderna inte uppfyllde kraven och att korruption var ett stort problem. När vi vet att det fortfarande finns så många stora problem anser jag att det är helt olämpligt och oacceptabelt att vi redan nu binder oss till ett visst datum.

 
  
MPphoto
 

  Andrzej Grzyb (PPE).(PL) Herr talman! Till skillnad från Philip Claeys röstade jag med glädje för betänkandet om utvidgning och slutförande av förhandlingarna med Kroatien. Det är det ungerska ordförandeskapets huvudmål, och det kommer att bli en stor framgång för Kroatien. Det kommer också att sända ett viktigt budskap till andra länder i regionen, som hoppas på anslutning till EU. De få kapitel som återstår innan förhandlingarna kan slutföras bör kunna avslutas inom de kommande sex månaderna. Det viktigaste här är den politiska vilja som Kroatien visar, och landet har förklarat sig fast beslutet att genomföra alla krav och kriterier för medlemskap. Den politiska viljan gäller också en lösning på de svåra förbindelserna med grannländerna. Alla länder som nyligen har blivit medlemmar i EU vet att slutförhandlingarna är de tuffaste, för de omfattar många krav som gäller stora sociala grupper. Skeppsvarven i Kroatien är också ett bra exempel på det. Jag önskar att Kroatien beslutsamt går vidare, och jag skulle bli väldigt glad om anslutningsfördraget kunde undertecknas under det polska ordförandeskapet.

 
  
MPphoto
 

  Anna Záborská (PPE).(FR) Herr talman! Kroatien är en av de stater som skulle blivit medlem i EU för länge sedan. Jag röstade för betänkandet, och jag gratulerar föredraganden. Jag vill tacka kommissionsledamot Štefan Füle för att han tog upp den viktigaste frågan inom europeisk integrationspolitik, nämligen ömsesidig lojalitet. Men jag beklagar att frågan om religionsfrihet inte utreddes tillräckligt.

Kroatiens anslutning till EU innebär inte att det kroatiska folket måste ge upp sina gamla traditioner. Religion är en av dem, och jag vill understryka att i framtiden måste också det kroatiska folkets religionsfrihet respekteras. Det är också ett exempel på ömsesidig lojalitet och på en rik mångfald som – i teorin – bör känneteckna EU.

 
  
MPphoto
 

  Miroslav Mikolášik (PPE). – (SK) Herr talman! Anslutningsförhandlingarna med Kroatien går in i slutskedet. Under det senaste året har Kroatien visat viljan att gå vidare med de reformer som krävs, i synnerhet med antagandet av väsentliga ändringar i och kompletteringar till konstitutionen, men också med harmoniseringen av lagstiftningen med unionens regelverk. Jag skulle vilja att det ungerska ordförandeskapet nu slutför anslutningsförhandlingarna med Kroatien. Jag välkomnar de stora framgångar som gjorts inom den offentliga förvaltningen, ekonomin och rättsväsendet, och jag är glad att Kroatien samarbetar aktivt när det gäller lagföring av krigsförbrytare.

Omfattande korruption är å andra sidan fortfarande ett socialt och ekonomiskt problem, som kanske också behöver lösas med EU:s hjälp, så att den negativa egenskapen inte överförs till de europeiska strukturerna. Jag är övertygad om att i folkets val, i folkomröstningen i Kroatien, kommer medborgarna att bekräfta den kroatiska statens beslut att bli en ny medlemsstat i EU.

 
  
MPphoto
 

  Czesław Adam Siekierski (PPE).(PL) Herr talman! Med västra Balkanregionens integration i EU garanteras stabilitet i regionen och snabbare utveckling. Kroatien är det land som har kommit längst i sina ansträngningar. Utvecklingen inom många områden är uppmuntrande, inbegripet kampen mot korruption, men samtidigt behövs ytterligare ansträngningar när det gäller bland annat rättsväsendets oberoende och högre effektivitet, reformer inom offentlig förvaltning och konkurrenspolitik. Vi uppmuntrar Kroatien att stå fast vid sina åtgärder för att försvara minoriteters rättigheter och stödja flyktingar som återvänder. Ett av problemen som Kroatien måste lösa är bättre samarbete med Internationella krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien (Icty). Kroatien bör också anta och påskynda omstruktureringen och privatiseringen av utsatta skeppsvarv. Men den största utmaningen kan visa sig vara det kroatiska folkets skepsis mot anslutningen till EU. Jag är nöjd med den aktiva roll som Kroatien spelade i regionalt samarbete och i det förbättrade samarbetet med grannländerna samt med dess ansträngningar för försoning i regionen.

 
  
MPphoto
 

  Seán Kelly (PPE). - (EN) Herr talman! Jag ser fram emot Kroatiens anslutning till EU, i synnerhet som irländsk ledamot. Kroatien och Irland är väldigt lika när det gäller befolkning – 4,5 miljoner – och vi har exakt samma antal ledamöter – tolv. Nu när många EU-skeptiker talar om EU:s implosion och upplösning är det också tämligen paradoxalt att länder står i kö för att ansluta sig till EU – Kroatien är ett bra exempel. De ansluter sig inte utan att tänka sig för. De ansluter sig efter en mycket sträng anslutningsprocess, och Kroatien har gjort stora framsteg i det avseendet.

Det finns säkert problem, särskilt med rättsväsendet, men jag är övertygad om att frågorna i sinom tid kommer att behandlas. Inget land är felfritt naturligtvis. Som vår Herre själv sade: ”Låt den som är utan skuld kasta första stenen.” Jag ser fram emot Kroatiens anslutning till EU och anser att landet blir en mycket bra medlem.

 
  
MPphoto
 

  Daniel Hannan (ECR). - (EN) Herr talman! Kroatiens historia är på sätt och vis historien av en serie politiska unioner som ingåtts av en styrande elit utan folkets samtycke. Först unionen med Ungern, sedan med habsburgska monarkin, därefter det kortlivade Serbers, kroaters och sloveners kungarike, och sedan naturligtvis federationen Jugoslavien. Det är alltså ett stort framsteg att Kroatiens folk till slut får sista ordet om anslutningen till EU. Enligt nuvarande konstitution ska en folkomröstning hållas inom 30 dagar efter undertecknandet av anslutningsfördraget.

Jag anser att det potentiellt finns verkliga förluster för Kroatien. Det är ett land med en utbildad och arbetsam arbetskraft som skulle kunna göra mycket bra ifrån sig om det prissatte sig självt på marknaden och utnyttjade fördelarna med relativt billiga exporter. Men jag är demokrat, och om Kroatiens folk röstar för en anslutning till EU, om det är deras genomtänkta önskan, då stöder jag deras sak när den tas upp här i kammaren.

Jag tog nyligen upp frågan om varför några aktuella medlemsstater inte också skulle tillfråga sitt folk om fortsatt medlemskap. När det kommer till en så viktig konstitutionell fråga verkar det helt rätt att aktuella politiker inte ska få göra ständiga undantag från suveräniteten utan att först tillfråga dem de företräder. Våra parlamentsledamöter äger inte våra friheter. De är temporära och tillfälliga väktare, och om de vill frånta det brittiska parlamentet makten bör de ha vänligheten att inhämta vårt tillstånd.

 
  
MPphoto
 

  Syed Kamall (ECR). - (EN) Herr talman! När jag diskuterar frågan om utvidgning med mina väljare framför många sin oro över några tidigare utvidgningar. De oroas över några medlemsstaters anslutning, som de anser inte har tagit itu med frågor som korruption och äganderätt. Jag får många brev från väljare i medlemsstater som blev medlemmar för många år sedan, i synnerhet angående äganderätt i Spanien, eftersom många av mina väljare ser sin äganderätt undergrävas och ofta förlorar alla sina besparingar. Jag får liknande brev från människor i Cypern och fastighetsägare i Bulgarien.

Men om vi bortser från det, låt oss titta på hur det ser ut i Kroatien. Människor skriver till mig om frågor som tämligen ofta gäller pressfrihet, korruption och äganderätt. Det är viktigt att vi inte bara sopar frågorna under mattan och säger: ”Oroa dig inte, allt löser sig i sinom tid.” Länder som ansöker om medlemskap i EU måste se till att problemen inte kvarstår när EU utvidgas, så att vi inte ärver dem och så att de inte förorsakar problem för medborgarna i EU:s aktuella medlemsstater.

 
  
MPphoto
 

  Roger Helmer (ECR). - (EN) Jag har tillbringat avsevärd tid i Kroatien och också ansträngt mig för att följa utvecklingen där. Kroatien är ett land som kännetecknas av inhemska mutor, korruption, vänskapskapitalism och oförklarligt välstånd bland politiker. Det fria samhällets grundläggande infrastruktur saknas. Rättsstat, äganderätt och verkställbara avtal hotas allvarligt i Kroatien. Rättsväsendet befinner sig i fullständigt dödläge, och medborgarna och företagen som är verksamma i Kroatien kan inte använda sig effektivt av rättssystemet. Kroatiska medier censureras och hotas.

Om det här landet, Kroatien, anses lämpligt att bli medlem i EU – må då Gud hjälpa oss alla!

 
  
  

Skriftliga röstförklaringar

 
  
  

Betänkande: Matias (A7-0148/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. (PT) I ljuset av en oroväckande ökning av förfalskade läkemedel röstar jag för betänkandet. Kompromissen som nåddes vid trepartsmötet under det belgiska ordförandeskapet visade vikten av att harmonisera säkerhetsfrågorna, i synnerhet när det gäller receptfria läkemedel, samt villkoren kring uttag och ersättning av läkemedel hos omförpackare, vilket skulle öka insynen i sektorn. Genomförandet av straffpåföljder har också förbättrat åtgärderna som anses mycket viktiga i kampen mot förfalskade läkemedel i den lagliga distributionskedjan.

 
  
MPphoto
 
 

  Laima Liucija Andrikienė (PPE), skriftlig. (LT) Jag röstade för resolutionen, i vilken Europaparlamentet lägger fram sin ståndpunkt om direktivet för att förhindra att förfalskade läkemedel kommer in i den lagliga distributionskedjan. Vi måste beakta den oro som EU-medborgarna framför över kvaliteten och säkerheten hos de läkemedel som de intar. Också med tanke på att experterna noterar oroväckande tendenser: en kraftig ökning av tullens beslag av läkemedel (en ökning med upp till 384 procent sedan 2005), en utveckling mot förfalskade livräddande mediciner som kan få livshotande konsekvenser och förfalskade läkemedel som upptäcks i den lagliga distributionskedjan. EU-medborgarna måste vara mycket uppmärksamma när de köper läkemedel på Internet, eftersom risken att köpa förfalskade läkemedel ökar med upp till 50 procent. Patienter måste kunna vara absolut säkra på att de läkemedel de intar verkligen är de läkemedel som de tror. EU måste därför reagera snabbt och konstruktivt mot den här farliga utvecklingen. Direktivet är ett första steg för att se till att endast läkemedel av hög kvalitet distribueras i EU. För att nå det målet anser jag att det är mycket viktigt att införa stränga kontroller och fastställa ansvaret på alla nivåer för tillverkning, distribution och försäljning. Först när EU-medborgarna använder genuina läkemedel av hög kvalitet kommer de att känna sig säkra.

 
  
MPphoto
 
 

  Roberta Angelilli (PPE), skriftlig. (IT) Jag instämmer med Françoise Grossetête, som beklagade att vi inte ställer lika höga krav på läkemedel som på livsmedel. WHO har offentliggjort alarmerande uppgifter, som också återges i europeiska studier. Förfalskningen av läkemedel ökar stadigt: enbart under 2008 beslagtogs 34 miljoner förfalskade läkemedel inom EU, och då räknas inte läkemedelsmarknaden på Internet, där uppskattningsvis 50–90 procent av de tillgängliga läkemedlen är förfalskade. Det handlar inte bara om handel med anabola steroider, stimulerande medel, urindrivande medel och hormoner, utan även om läkemedel som används för att behandla ett antal farliga sjukdomar som i detta fall säljs fritt och till ett lägre pris, trots att de är receptbelagda.

Jag anser att det är oumbärligt med stränga regler för att skydda folkhälsan, inte bara i den lagliga distributionskedjan för läkemedel, genom tillämpning av anordningar för att upptäcka manipulering av förpackningar och spåra aktiva ingredienser för att fastställa källan, eller genom inspektioner av produktionsanläggningar i tredjeland, utan också på Internet. Bestämmelser bör också antas för Internetförsäljning, däribland införande av en logotyp för EU-certifiering, en centraliserad databas på nationell nivå med alla godkända återförsäljare och stränga påföljder för de som bedriver handel med olagliga produkter.

 
  
MPphoto
 
 

  Elena Oana Antonescu (PPE), skriftlig. (RO) Förfalskade läkemedel är en global fara. Företrädare för Världshälsoorganisationen (WHO) varnar för att förfalskade produkter långt ifrån innehåller de aktiva ingredienser som anges på bipacksedeln. De är tvärtom baserade på substanser som är mycket giftiga för kroppen. Jag anser att EU-medborgarna bör informeras på såväl EU-nivå som på nationell nivå om hälsoriskerna med produkter som beställs från olika okontrollerade webbplatser eller från den olagliga distributionskedjan, med tanke på att Internet är en av de vanligaste införselkanalerna för förfalskade läkemedel på EU-marknaden.

Jag stöder det nya lagstiftningsförslaget, eftersom det kommer att uppdatera de gällande reglerna och införa säkerhetsdetaljer som kommer att garantera identifieringen, äkthetsprövningen och spårbarheten hos läkemedel från fabriken till konsumenten. Därför röstade jag för detta betänkande.

 
  
MPphoto
 
 

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. (RO) Jag röstade för detta viktiga dokument. I kommissionens rapport konstateras att beslagen av förfalskade läkemedel ökar, och att livräddande läkemedel för behandling av cancer och hjärtsjukdomar förfalskas. Förfalskade läkemedel blir också allt vanligare i den lagliga distributionskedjan. Detta är ett allvarligt hälsohot mot EU-medborgarna. Förfalskning av läkemedel måste betraktas som en brottslig handling som berövar patienterna den läkemedelsbehandling som de behöver, är hälsoskadlig och ibland till och med orsakar dödsfall. Direktivets syfte bör därför vara att skydda folkhälsan och att garantera en högkvalitativ kontroll av importen av läkemedel, eftersom detta är en av de viktigaste införselpunkterna för förfalskade läkemedel till EU-marknaden. Det är dessutom mycket viktigt att inrätta ett inspektionssystem och ett system för att effektivt upptäcka förfalskning. Jag anser att det är oumbärligt att verkligen reglera och kontrollera försäljningen av läkemedel på Internet, eftersom det är en av de vanligaste införselkanalerna för förfalskade läkemedelsprodukter till EU-marknaden.

 
  
MPphoto
 
 

  George Becali (NI), skriftlig. (RO) Jag röstade för detta betänkande eftersom EU-medborgarna oroar sig alltmer över kvaliteten och säkerheten hos läkemedel. Patienterna måste vara absolut säkra på att de läkemedel de intar verkligen är de läkemedel som de tror. Användningen av förfalskade läkemedel kan göra att behandlingen misslyckas och vara livshotande. Jag anser liksom föredraganden att förfalskning av läkemedel är en brottslig handling som berövar patienterna den läkemedelsbehandling som de behöver och skadar deras hälsa, och i vissa fall till och med orsakar dödsfall. Därför bör direktivets främsta och viktigaste mål vara att skydda folkhälsan mot förfalskade läkemedel. Allmänhetens medvetenhet om riskerna med att köpa läkemedel via Internet måste också höjas. Vi måste se till att patienterna kan känna igen webbplatser som uppfyller de berörda lagstiftningsbestämmelserna. Ett direktiv avsett att bekämpa förfalskning av läkemedel och som inte omfattar Internet, som är den största distributionskanalen, kan inte motiveras inför allmänheten.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Luc Bennahmias (ALDE), skriftlig. (FR) Nu när den åldrande befolkningen är den långsiktiga demografiska trenden på hela EU-kontinenten är det ett faktum att utgifterna för läkemedel kommer att öka ytterligare i våra länder. Samtidigt som vi å ena sidan måste värdera inverkan av detta och reflektera över konsumtionen, är det också oumbärligt att bekämpa den alltmer omfattande förfalskningen av läkemedel. Om man bortser från den skadliga finansiella inverkan på EU-forskningen är detta i dag en brådskande folkhälsofråga för EU. Europaparlamentet gjorde rätt i att ta itu med denna fråga.

 
  
MPphoto
 
 

  Sergio Berlato (PPE), skriftlig. (IT) I det aktuella betänkandet om att förhindra att förfalskade läkemedel kommer in i distributionskedjan betonas ett viktigt inslag som oroar EU-medborgarna, nämligen kvaliteten och säkerheten hos de läkemedel som de använder. Jag välkomnar därför de bestämmelser som kommer att göra det möjligt att bekämpa fenomenet med förfalskade läkemedel och som är en nödvändig åtgärd för att bemöta detta allt större folkhälsohot och garantera patienternas säkerhet.

Efter omkring sex månaders förhandlingar är överenskommelsen mellan parlamentet och rådet förvisso en förbättring av det befintliga regelverket. Den reglerar mer specifikt försäljningen av läkemedel på Internet, som är en av de viktigaste kanalerna för införsel av förfalskade läkemedel på EU-marknaden. För att få driva verksamhet måste e-apoteken i medlemsstaterna erhålla särskilda tillstånd för att distribuera produkter till allmänheten via Internet.

Eftersom jag anser att förfalskning av läkemedel inte bör betraktas som ett lindrigt brott – det räcker att tänka på följderna av förfalskning av livräddande läkemedel – utan snarare som brottslig verksamhet som riskerar människoliv, stöder jag slutligen till fullo strängare påföljder.

 
  
MPphoto
 
 

  Adam Bielan (ECR), skriftlig. (PL) Hälsa är den viktigaste tillgången i alla människors liv. Den kommersiella tillgången till en rad förfalskade läkemedel, särskilt livräddande läkemedel, har därför med rätta väckt farhågor hos medborgarna. Det stora och stadigt växande antalet förfalskade produkter som beslagtas inom EU varje år kan vara en anledning till oro. Vi måste därför beslutsamt bemöta detta fenomen, som inte är något annat än organiserad brottslig verksamhet. Patienterna måste vara helt säkra på att de läkemedel som de intar är äkta.

Därför stöder jag föredragandens ståndpunkt att skyddet mot förfalskade läkemedel bör vara direktivets övergripande mål som vi inte får tappa ur sikte. Jag instämmer också till fullo i förslaget att införliva distribution av läkemedel via Internet i direktivet. Vid sådan distribution tvingas patienterna huvudsakligen att förlita sig till sig själva, och deras läkemedelskunskaper gör inte nödvändigtvis att de kan identifiera en falsk produkt. Reglerna måste vara tydliga när det gäller en så viktig fråga som hälsa. Vi bör eliminera alla risker.

 
  
MPphoto
 
 

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. (LT) Jag röstade för detta betänkande, eftersom vi måste ta hänsyn till en allt större oro hos EU-medborgarna: kvaliteten och säkerheten hos de läkemedelsprodukter som de intar. Uppgifter visar på en kraftig ökning av tullmyndigheternas beslag av förfalskade läkemedel. 2,7 miljoner läkemedelsprodukter beslagtogs till exempel vid EU:s gränstullstationer under 2006 och 2,5 miljoner under 2007, vilket innebär att beslagen av läkemedel har ökat med 384 procent jämfört med 2005. I betänkandet konstateras att utvecklingen går från förfalskning av ”livsstilsläkemedel” till livräddande läkemedel, däribland läkemedel för behandling av cancer och hjärtsjukdomar, psykiatriska sjukdomar och infektioner. Behandling med sådana förfalskade läkemedel kan få ödesdigra konsekvenser.

Det finns dessutom en tendens att vilja komma in i den klassiska distributionskedjan. Vid sidan av distributionen via Internet är den lagliga distributionskedjan ett mål i allt större utsträckning. Av 13 medlemsstater som samlat uppgifter rapporterade sju att förfalskade läkemedel upptäckts i den lagliga distributionskedjan. Patienter måste kunna vara absolut säkra på att de läkemedel de intar verkligen är de läkemedel som de tror. Användningen av förfalskade läkemedel kan leda till felbehandlingar och kan vara livshotande. Jag anser därför att direktivet främst ska vara inriktat på att skydda folkhälsan från förfalskade läkemedel. Denna inriktning ska inte blandas upp med ytterligare målsättningar.

 
  
MPphoto
 
 

  Sebastian Valentin Bodu (PPE), skriftlig. (RO) Förfalskning av läkemedel har blivit en lönsam verksamhet, och risken att ställas inför rätta är minimal. Detta illustreras genom det faktum att tullmyndigheterna enbart under 2008 tillkännagav att över 34 miljoner förfalskade läkemedelsprodukter beslagtogs i Europa. Det är tydligt att EU ännu inte befinner sig i den situation som råder i andra geografiska områden, där upp till 30 procent av de tillgängliga läkemedlen på marknaden är förfalskade. EU får dock inte tillåta att en sådan situation uppstår. Uppskattningsvis en procent av de sålda läkemedlen är för närvarande förfalskade, men det finns varningstecken som visar att denna andel håller på att stiga. De nya säkerhetsregler som antagits av parlamentet, påföljderna för tillverkare av förfalskade läkemedel och kontrollsystemet mellan tillverkare och konsumenter syftar till att förhindra att den svarta marknaden för läkemedel inom EU växer.

Därför är införandet av nya obligatoriska säkerhetsregler för handeln med läkemedel, däribland läkemedel som säljs via Internet, en välkommen åtgärd. Försäljning av förfalskade läkemedel är en brottslig verksamhet med allvarliga följder som kan påverka ett mycket stort antal konsumenter, som mycket ofta väljer den enkla vägen att beställa läkemedel via Internet som de annars inte skulle ha tillgång till utan recept från läkare.

 
  
MPphoto
 
 

  Vito Bonsignore (PPE), skriftlig. (IT) Antalet förfalskade läkemedel ökar kraftigt i alla EU-länder. Detta bekräftas genom aktuella uppgifter som visar att 1,5 miljoner förfalskade läkemedelsförpackningar årligen säljs inom EU genom den lagliga distributionskedjan för läkemedel. Nya uppskattningar visar också på en oroande ökning av detta fenomen, vilket också omfattar läkemedelsförsäljning via Internet och i allt högre grad nya livräddande läkemedel, vilket är ännu allvarligare.

En ny EU-strategi måste därför antas snarast möjligt för att bekämpa detta fenomen och bättre skydda folkhälsan och EU-konsumenterna. Jag röstade därför för detta betänkande, eftersom jag anser att man lyckats nå en bra kompromiss, vars huvudsakliga syfte är att skydda patienterna så att de inte intar förfalskade läkemedel.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. (PT) Vi måste omgående vidta åtgärder för att bemöta den oroväckande ökningen av läkemedel som är förfalskade med avseende på identitet, historia eller ursprung. Dessa produkter innehåller normalt substanser av låg kvalitet eller som är förfalskade, vilket utgör ett allvarligt folkhälsohot och även leder till att patienterna förlorar sin tillit till den lagliga distributionskedjan. De kontrollkrav som läkemedelstillverkarna omfattas av bör skärpas för att undvika dessa risker. Säkerhetsdetaljerna för läkemedel bör även harmoniseras inom EU och göra det möjligt att identifiera och kontrollera varje enskild förpacknings äkthet. De bör även identifiera eventuella förfalskade produkter och samtidigt garantera funktionssättet för den inre marknaden för läkemedel. Riskbedömningsprocessen bör beakta kriterier som kostnaden för läkemedel och bakgrunden för förfalskade läkemedel inom EU och i tredjeländer, samt de förfalskade produkternas effekter på folkhälsan när det gäller läkemedlens specifika särdrag och allvarsgraden hos de sjukdomstillstånd som de är avsedda att behandla. Säkerhetsdetaljerna bör göra det möjligt att kontrollera varje läkemedelsförpackning som distribueras, oavsett vilken distributionsmetod som används, däribland läkemedel som säljs genom distansförsäljningskanaler.

 
  
MPphoto
 
 

  Nikolaos Chountis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Försäljningen av förfalskade läkemedel har lett till fler folkhälsorisker under de senaste åren. Det finns oroväckande uppgifter som visar att förutom via Internet kommer allt fler förfalskade läkemedel in i den lagliga distributionskedjan.

Jag röstade för Matiasbetänkandet av följande skäl:

1. Patientskyddet utgör grunden för lagstiftningsförslaget, och åtgärder ska antas för att ge tillgång till en hög standard med säker och lämplig behandling och information.

2. Betänkandet omfattar och reglerar Internetförsäljning av läkemedel som inte fanns med i kommissionens förslag, trots att över hälften av de läkemedel som köps via Internet är förfalskade.

3. Genom betänkandet införs säkerhetsdetaljer för receptbelagda och icke-receptbelagda (svartlistade) läkemedelsprodukter, i syfte att förhindra att förfalskade läkemedelsprodukter kommer in i den lagliga distributionskedjan.

4. I betänkandet krävs full spårbarhet för läkemedelsprodukter, och samtidigt inrättas ett system för tidig varning i alla medlemsstater, så att de läkemedelsprodukter som misstänks vara farliga kan tas bort.

5. Förfalskning av läkemedelsprodukter betraktas som en organiserad brottslig verksamhet, och stränga påföljder tillämpas för förfalskare.

6. Exporten av läkemedelsprodukter från EU till tredjeländer måste uppfylla samma säkerhetskriterier som de som gäller för import.

 
  
MPphoto
 
 

  Carlos Coelho (PPE), skriftlig. − (PT) Förfalskning av läkemedel är ett organiserat brott som äventyrar människors liv på samma sätt som narkotikahandel. Denna typ av brottslighet regleras dock varken på samma sätt eller är föremål för samma påföljdsnivåer som narkotikarelaterad brottslighet. Att olagligt tillverka läkemedel genom att kopiera eller helt enkelt utelämna deras aktiva ingredienser kräver inte storskaliga anläggningar eller investeringar. Det är lätt att göra stora vinster. Uppskattade siffror har visat att intäkterna av försäljningen av förfalskade läkemedel under 2010 överskred 50,6 miljoner euro, vilket således utgör en ökning på 95 procent jämfört med de uppskattade siffrorna från fem år sedan. Denna ökning beror till stor del på avsaknaden av detaljerad lagstiftning i vissa länder, antingen på grund av bristande resurser eller oviljan att tillämpa lagstiftningen, och på grund av att den fastställda straffnivån inte har någon verkligt avskräckande effekt.

Jag stöder den kompromiss som föredraganden nått: den är balanserad, och dess främsta mål är att skydda patienterna. Detta är ett steg i rätt riktning, även om det utesluter viktiga frågor som exempelvis att generiska läkemedel och icke-receptbelagda läkemedel inte omfattas av tillämpningen av säkerhetsdetaljer.

 
  
MPphoto
 
 

  Vasilica Viorica Dăncilă (S&D), skriftlig. (RO) Med tanke på de allt större riskerna med förfalskade läkemedel för patienterna anser jag att tillfälliga åtgärder för att stärka patientsäkerheten omgående måste vidtas. Dessa åtgärder måste innebära att innehavare av tillverkningstillstånd som avlägsnar eller övertäcker synliga säkerhetsdetaljer som anbringats frivilligt av tillverkarna ska vara strikt ansvarsskyldiga om förfalskningar kommer in i distributionskedjan på grund av deras handlingar.

 
  
MPphoto
 
 

  Anne Delvaux (PPE), skriftlig.(FR) Jag röstade för detta betänkande, eftersom det syftar till att på EU-nivå bekämpa förfalskade läkemedel inom distributionskedjan utan att hindra funktionssättet för den inre marknaden för läkemedel. Detta ska bland annat åstadkommas genom införande av krav för aktörerna inom distributionskedjan, genom att förbjuda de aktörer som befinner sig mellan den ursprungliga tillverkaren och den slutliga aktören i distributionskedjan (i allmänhet apotekaren) eller slutanvändaren (läkare/patient) att manipulera (det vill säga avlägsna, ändra eller täcka över) säkerhetsdetaljerna på förpackningen, och genom att införa strängare kriterier för importen av aktiva läkemedelsingredienser från tredjeländer och produktkontroller.

 
  
MPphoto
 
 

  Diane Dodds (NI), skriftlig. − (EN) Kvaliteten hos läkemedel är avgörande för att garantera säkerheten och för att ge konsumenterna sinnesfrid. Det är tydligt att hälsohotet för våra väljare blir allt större till följd av att dessa produkter översvämmar marknaden, särskilt eftersom förfalskningarna blir alltmer sofistikerade för varje år. Detta är en folkhälsokris av global omfattning. Det uppskattas för närvarande att kanske 15 procent av den globala läkemedelsförsörjningen är förfalskad, samtidigt som det uppskattas att över 30 procent av läkemedlen till försäljning i utvecklingsländerna kan vara förfalskade. Allmänheten måste kunna vara 100 procent säker på att de produkter som de intar är säkra och lämpar sig för den avsedda användningen. Användningen av förfalskade läkemedel kan få en allvarlig skadlig inverkan på en patients hälsa, och kan i vissa fall vara dödlig. Det är tydligt att en omfattande strategi för att bekämpa detta problem är mycket viktig, såväl på nationell som på internationell nivå, så att höga standarder för folkhälsa och säkerhet upprätthålls.

 
  
MPphoto
 
 

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. − (PT) Jag röstade för betänkandet om förfalskade läkemedelsprodukter, som omfattar åtgärder för att bekämpa den oroväckande ökningen av förfalskade läkemedelsprodukter inom EU, som exempelvis säkerhetsdetaljer för att kontrollera produktens äkthet genom hela distributionskedjan, för att säkra patientsäkerheten och folkhälsoskyddet. Det gläder mig verkligen att Europaparlamentet har beslutat att stödja dessa säkerhetsdetaljer, inte bara för den konventionella distributionskedjan utan också för försäljning via Internet, som är den främsta införselpunkten för förfalskade produkter. Jag välkomnar också att Europaparlamentet förespråkar behovet av kontroller av in- och utgående läkemedel inom EU och planerar att tillämpa stränga påföljder, eftersom dessa brott kan vara livshotande.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Jag anser att konsumentsäkerheten är en fråga av avgörande betydelse, särskilt när de berörda konsumenterna också förväntar sig att de läkemedel som de intar ska vara ett botemedel eller åtminstone avsevärt förbättra deras hälsa. Konsumentsäkerheten är av ännu större betydelse när den syftar till att skydda äktheten hos de läkemedelsprodukter som säljs på den öppna marknaden, genom traditionella kanaler eller via Internet.

Just av det skälet anser jag att det är av avgörande betydelse att mycket tydliga regler antas för förfalskning av läkemedelsprodukter, eftersom detta är ett allt större fenomen inom hela EU och resten av världen som har förödande konsekvenser för konsumenternas tillit, företagen och framför allt hälsan hos de personer som tar dessa förfalskade läkemedel.

Jag stöder därför detta betänkande och vill gratulera Marisa Matias till hennes arbete och alla de kompromisser som hon förhandlat fram.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig.(PT) Den olagliga handeln med läkemedel har redan jämförts med olaglig vapenhandel och narkotikahandel. Detta är ett gissel som drabbar miljontals människor världen över, och som är en mardröm för de som har i uppgift att skydda folkhälsan: sjuka personer, ofta med kroniska eller dödliga sjukdomar, kan ta något som är ofarligt och saknar effekt, eller också något som kan vara skadligt. Vi vet att de oäkta eller förfalskade läkemedel som är i omlopp blir allt fler och uppgår till miljontals produkter. Det är av avgörande betydelse att vi bekämpar organiserad brottslighet och gränsöverskridande handel och stoppar alternativa försäljningskanaler, till exempel via Internet. Jag välkomnar därför införandet av säkerhetsförslutna förpackningar och inrättandet av ett system för tidig varning.

Jag välkomnar antagandet av detta direktiv från parlamentet och rådet som, genom att spåra hela produktcykeln, kommer att förhindra att förfalskade och/eller oäkta läkemedelsprodukter förs in i EU och stärka skyddet av folkhälsan genom att öka kvaliteten och säkerheten hos de läkemedelsprodukter som används. Jag vill slutligen gratulera min landsmaninna, föredraganden Marisa Matias, till hennes arbete.

 
  
MPphoto
 
 

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Detta är ett problem som har allvarliga effekter på folkhälsan och medlemsstaternas ekonomier. Förfalskning av läkemedel och de alarmerande mängder som kommer in i den lagliga distributionskedjan är oroväckande frågor som måste hanteras och bekämpas på vederbörligt sätt. Vi får inte glömma att läkemedel endast förfalskas och säljs olagligt för att det finns ekonomiska orsaker som främjar detta fenomen, eftersom förekomsten av generiska läkemedelsprodukter till priser som människor har råd med gör förfalskning mindre lönsamt. I betänkandet hanteras den relevanta frågan om försäljning via Internet, som är en del av den lagliga distributionskedjan. Man hänvisar till vikten av att öka allmänhetens medvetenhet om riskerna med att köpa läkemedel via dessa kanaler. Vi vill betona vikten av att stärka samarbetet och samordningen mellan de behöriga nationella myndigheterna, Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA) och andra internationella organ, i syfte att utbyta information, möjliggöra ökade kunskaper och förståelse för fenomenet och på detta sätt bekämpa det mer effektivt.

Vi bör komma ihåg att ett sådant samarbete också måste fungera på andra områden, som exempelvis säkerhetsövervakning av läkemedel. Bättre insyn krävs i de befintliga EU-organen, som exempelvis EMA, när det gäller deras studier och verksamhet. Vi anser att den kompromiss som nåtts är ett positivt steg i den mycket viktiga kampen mot detta problem.

 
  
MPphoto
 
 

  Pat the Cope Gallagher (ALDE), skriftlig. (GA) Kvaliteten och säkerheten hos de läkemedel som säljs till befolkningen i Irland är en källa till stor oro. Jag välkomnar detta förslag, som syftar till att stoppa förfalskade läkemedel. Detta är en viktig och nödvändig åtgärd.

 
  
MPphoto
 
 

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. (FR) Vi röstade för Matiasbetänkandet om förfalskade läkemedel. Detta är verkligen en folkhälso- och säkerhetsfråga i ett EU utan gränser, där förfalskade produkter av värsta slaget eller helt enkelt skräp av dålig kvalitet kan cirkulera fritt. Det finns dock inga garantier för att EU i frågor som rör hälsa, läkemedel och säkerhetsövervakning av läkemedel har bäst förutsättningar att lösa de problem som kan uppstå. EU kan till och med orsaka dem, till exempel genom 2004 års direktiv om traditionella växtbaserade läkemedel, i kombination med 2006 års förordning om hälsopåståenden. Direktivet innehåller ett krav på att produkter ska registreras hos Europeiska läkemedelsmyndigheten, vilket är ett förfarande som är så komplext och så kostsamt att endast 200 växtbaserade läkemedel hade registrerats i slutet av 2010. Förordningen ger Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet befogenheter att godkänna eller inte godkänna hälsopåståenden om kosttillskott, däribland växter, vilket är ett godkännande som ges så sällan och nekas på så godtyckliga grunder att det till och med har upprört kommissionen. Detta leder till att EU-lagstiftningen kommer att gynna kemiska läkemedel och läkemedelslaboratorier. Finns det en önskan att utrota naturläkemedelssektorn? Vem eller vad kommer att gynnas av det? Inte nödvändigtvis EU-befolkningens hälsa.

 
  
MPphoto
 
 

  Sylvie Guillaume (S&D), skriftlig. (FR) Förfalskade läkemedel står nu för 10 procent av de läkemedel som säljs världen över, och EU är inte på något sätt förskonat från detta gissel som dessutom utvecklas på ett oroande sätt. Det gläder mig därför att denna text har godkänts av parlamentet, eftersom vi parlamentsledamöter har kämpat för att förbättra kommissionens ursprungliga förslag där läkemedelsindustriernas konkurrenskraft gick före EU-befolkningens hälsa och säkerhet. I denna nya text beaktas således även Internetförsäljning av läkemedel, som ska regleras och kontrolleras bättre, vilket kommer att gagna alla.

 
  
MPphoto
 
 

  Salvatore Iacolino (PPE), skriftlig. (IT) Jag instämmer i påståendet i Matiasbetänkandet att patienter måste kunna vara helt säkra när det gäller kvaliteten hos de läkemedel som de intar. Av studier framgår det tydligt att användningen av förfalskade läkemedel är så farlig för patienter att det kan vara livshotande: det är därför rätt att betrakta förfalskning som ett brott som motiverar att EU tar tydlig ställning.

Jag stöder därför punkterna i betänkandet, nämligen att det borde finnas tydliga definitioner inte bara avseende räckvidden, utan också för de olika aktörerna i distributionskedjan, som förtydligar deras roller och ansvarsområden, att sanktionerna bör vara desamma som för olagliga handlingar som rör narkotika och att insynen i och regleringen av läkemedelsförsäljningen på Internet bör öka, vilket skulle göra det möjligt för konsumenterna att skilja mellan olagliga aktörer och e-apotek.

I dag framstår ett aktivt samarbete mellan olika nationella och internationella organ mer än någonsin som en central faktor i ett mer effektivt system för att bekämpa förfalskning av läkemedel. Ett sådant system kan garantera en lämplig övervakning av inte bara läkemedelsförfalskning inom EU, utan också av förfalskade läkemedel som exporteras till tredjeländer, vilka fortsätter att öka i antal. Den vägledande principen bör i alla situationer vara patienternas välfärd.

 
  
MPphoto
 
 

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. (LT) Jag röstade för detta betänkande, eftersom vi måste ta hänsyn till en allt större oro hos EU-medborgarna: kvaliteten och säkerheten hos de läkemedelsprodukter som de intar. Uppskattningsvis en procent av de läkemedel som för närvarande säljs till EU:s allmänhet genom den lagliga distributionskanalen är förfalskade. I andra delar av världen kan över 30 procent av läkemedlen till försäljning vara förfalskade. Allt fler innovativa och livräddande läkemedel är förfalskade. Det är välkänt att Internet är en av de vanligaste införselkanalerna för förfalskade läkemedel till EU-marknaden. Läkemedel som säljs via Internet på webbplatser som döljer sin faktiska fysiska adress uppskattas vara förfalskade i över hälften av fallen. Människor som letar efter billigare läkemedel på Internet råkar ofta ut för bedragare som säljer förfalskade läkemedel med ingredienser som utgör en hälsorisk.

Många förfalskade läkemedel kommer in i den lagliga distributionskedjan vid omförpackning. Vi har alltför länge saknat ett lämpligt sätt att hantera oärliga personer som packar om läkemedel och bedragare som härjar på det vidsträckta Internet, samtidigt som alltfler människor som köper läkemedel från otillförlitliga webbplatser har börjat sätta sin hälsa eller till och med sina liv på spel. Det gläder mig att påföljder för förfalskare har fastställts, tillsammans med åtgärder för att garantera en strängare översyn. Registrerade apotek i länder där försäljning av läkemedel via Internet är tillåtet måste ha ett särskilt tillstånd, deras webbplatser måste uppvisa EU-logon och finnas med i EU-databasen. Patienterna måste kunna vara absolut säkra på att de läkemedel som de intar verkligen är de läkemedel som de behöver. Skyddet av folkhälsan mot förfalskade läkemedel bör vara det centrala fokuset.

 
  
MPphoto
 
 

  Peter Jahr (PPE), skriftlig. − (DE) Det gläder mig verkligen att parlamentet och rådet lyckades nå en kompromiss om problemet med förfalskade läkemedel. Detta är särskilt viktigt eftersom förfalskning av läkemedel i dag har blivit ett mycket allvarligt problem, som nu också omfattar livräddande preparat. I och med de åtgärder som har antagits har vi tagit ett viktigt steg i rätt riktning, utan överdriven byråkrati. Nya säkerhetsdetaljer ska först och främst tillämpas för förpackningen, och övervakningen av distributionskanalerna ska förbättras. Vi kommer på det sättet att åstadkomma en större patientsäkerhet, vilket det fanns ett brådskande behov av med tanke på omfattningen av förfalskningen av läkemedel, utan att påföra de berörda parterna alltför stora bördor.

 
  
MPphoto
 
 

  Jaroslaw Kalinowski (PPE), skriftlig. (PL) Vi tar läkemedel för att lindra smärta, för att lindra sjukdomssymtom eller för att överleva. Det händer ofta att vi spenderar stora belopp på läkemedel, som i många fall utgör merparten av våra inkomster. Därför förfalskar oärliga människor som saknar moraliska principer läkemedel. Det händer tyvärr ibland att en patient dör efter att ha intagit sådana läkemedel. Det är därför nödvändigt att skärpa försiktighetsåtgärderna när det gäller import av läkemedel från tredjeländer; att begränsa försäljningen av läkemedel via Internet till ett minimum, att inleda en kampanj för att öka patienternas medvetenhet om riskerna med att ta icke-godkända förfalskade läkemedel och en kampanj för att se till att de personer som köper läkemedlen är medvetna om att det finns förfalskade produkter i omlopp. Jag håller med föredraganden om att upphovsrätt inte är en prioritet här. Den viktigaste aspekten är människors hälsa och liv, och det är vår plikt att göra allt i vår makt för att skydda dessa.

 
  
MPphoto
 
 

  Constance Le Grip (PPE) , skriftlig. (FR) Jag röstade för betänkandet om bekämpning av förfalskade läkemedel. Med tanke på antalet förfalskade läkemedel som beslagtagits i EU (över 34 miljoner förfalskade tabletter beslagtogs 2008) är det hög tid för unionen att införa ett effektivt spårbarhetssystem för att garantera de tillgängliga läkemedlens ursprung och kvalitet inom EU. Detta är desto nödvändigare eftersom förfalskade läkemedel utgör en verklig risk för EU-medborgarnas hälsa med tanke på de substanser – ibland giftiga substanser – som de kan innehålla. De nya åtgärder som vidtas, det vill säga elektroniska serienummer på förpackningarna för receptbelagda läkemedel som gör att de kan spåras från fabriken till patienten, begränsad hantering vid omförpackningen och strängare inspektioner av tillverkare och återförsäljare, utgör ett konkret steg framåt som kommer att garantera EU:s medborgare och patienter en högre säkerhetsnivå.

Jag vill slutligen framhålla de framsteg som gjorts i denna text när det gäller läkemedelsförsäljning på Internet. Med tanke på att uppskattningsvis hälften av de läkemedel som köps på Internet är förfalskade, syftar denna text till att införa en gemensam logotyp för att möjliggöra identifikation av lagliga apotek på Internet. Det är dock upp till EU-medborgarna att vara vaksamma när de köper läkemedel via Internet.

 
  
MPphoto
 
 

  Petru Constantin Luhan (PPE), skriftlig. (RO) Förfalskade läkemedel utgör ett verkligt hot mot hela EU:s läkemedelssystem, eftersom de förutom att utsätta patienter som tar dessa produkter för fara också leder till en urholkning av allmänhetens förtroende för kvaliteten hos de läkemedel som säljs på apotek. Antalet förfalskade läkemedel ökar oerhört snabbt inom EU. De kan innehålla sämre eller förfalskade ingredienser, eller så innehåller de kanske inte några ingredienser alls eller inkorrekta doser. Även om problemets omfattning fortfarande är relativt begränsat inom EU, till skillnad från i andra regioner, röstade jag för detta betänkande eftersom jag anser att det finns ett antal faktorer som visar på behovet av att omgående anta åtgärder på EU-nivå. Det nya direktivet kommer att innefatta straff för tillverkare av förfalskade läkemedel, skärpta säkerhetsregler och ett kontrollsystem som syftar till att förhindra att farliga läkemedel kommer in på EU-marknaden.

En positiv aspekt är att Europaparlamentet har lyckats komplettera kommissionens förslag med regler för försäljningen av dessa produkter via Internet, som är den främsta kanalen för införande av förfalskade läkemedel på EU-marknaden.

 
  
MPphoto
 
 

  Elżbieta Katarzyna Łukacijewska (PPE), skriftlig. (PL) I dagens omröstning röstade jag för betänkandet av Marisa Matias om förfalskade läkemedel. Jag anser att det dokument som antas i dag kommer att minska det allt större problemet med förfalskade läkemedel och införa ett välfungerande system för övervakning av EU-marknaden, från tillverkaren till patienten. Jag är övertygad om att det är nödvändigt med samordning mellan de olika nationella och internationella organen, och vi tar ett steg mot att stärka detta samarbete genom att anta betänkandet. Jag anser att problemet med förfalskade läkemedel i EU är allvarligt, och Europaparlamentet sänder genom att anta betänkandet ett tydligt budskap till kommissionen om att endast ett effektivt samarbete och verklig tillämpning av påföljder kommer att göra det möjligt att minska läkemedelsförfalskningen. Tack.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (S&D), skriftlig. (EN) Förfalskade läkemedel är redan ett vanligt fenomen i utvecklingsvärlden där 20–30 procent av läkemedlen på marknaden är falska. Förfalskade läkemedel blir nu allt vanligare inom EU. Omkring en procent av de läkemedel som säljs inom EU uppskattas vara förfalskade. Jag välkomnar detta nya avtal, som kommer att leda till att obligatoriska säkerhetsdetaljer införs, som exempelvis plomberingar och serienummer för receptbelagda läkemedel. Därmed kommer dessa läkemedel att kunna spåras. Generiska läkemedel kommer inte att införlivas i kraven om inte en viss produkt löper exceptionellt stor risk att förfalskas.

 
  
MPphoto
 
 

  Jiří Maštálka (GUE/NGL), skriftlig. – (CS) Utkastet till betänkande är ett bra försök att fortsätta det arbete som utfördes under den föregående mandatperioden i parlamentet. Kommissionen undviker i sitt förslag att göra specifika definitioner, trots de många rekommendationerna. Detta förhållningssätt kan leda till ett ofullständigt eller ogenomförbart skydd för patienter som intar läkemedel. Därför välkomnar jag ändringsförslag 120, som gör kommissionens förslag mycket mindre tvetydiga. Särskilt användbar är definitionen av ”förfalskade läkemedel”. Den föreslagna texten om ”distributionskedjor” är också utmärkt, och om den godtas skulle den stärka patienternas rätt till skydd. Jag anser att genomförandet av skäl 5c i ändringsförslag 120, som möjliggör genomförandet och övervakningen av förenligheten med EU-reglerna, är mycket viktigt. Genom detta ändringsförslag anpassas EU-reglerna till domstolens slutsatser. I detta sammanhang ger den föreslagna texten också medlemsstaterna möjlighet att vidta sina egna åtgärder till stöd för ett ökat konsumentskydd.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig. (FR) Parlamentet kräver i sina ändringsförslag inte att säkerhetssystemen ska utvidgas till att även omfatta receptfria läkemedel. Våra medborgare köper ändå stora mängder receptfria läkemedel. Deras hälsa äventyras därför. I ändringsförslagen krävs inte heller att Europeiska läkemedelsmyndigheten obligatoriskt ska utöva full öppenhet i fråga om sin forskning och den hemliga överenskommelsen mellan myndighetens tjänstemän och läkemedelsföretagen. Detta är dock nödvändigt. Det skandalösa fallet med benfluorex, som i Frankrike kallas Mediator, bevisar detta. De ändringsförslag som lagts fram går dock i rätt riktning, särskilt de som rör offentlig äkthetsprövning av webbplatser och sanktioner. Jag röstade därför för detta betänkande.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Eftersom detta är ett mycket allvarligt problem som äventyrar folkhälsan inom EU anser jag att genomförandet av nya regler är centralt när det gäller att skydda patienter från förfalskade läkemedel. Därför ställde jag den 23 april 2010 en fråga till kommissionen om en gemensam insats av de 27 medlemsstaterna, kallad ”Medi-Fake”, genom vilken 34 miljoner förfalskade tabletter vid den tidpunkten hade beslagtagits på bara två månader.

Därför har jag alltid ställt mig bakom stränga åtgärder för att bekämpa denna situation, som ett sätt att stoppa en handel som innebär 45 miljarder euro i vinst för vissa kriminella nätverk. Det är skälet till min röst.

 
  
MPphoto
 
 

  Willy Meyer (GUE/NGL), skriftlig.(ES) Jag röstade för lagstiftningsresolutionen om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2001/83/EG för att förhindra att läkemedel som är förfalskade med avseende på identitet, historia eller ursprung kommer in i den lagliga distributionskedjan, eftersom jag anser att den verkligen stärker åtgärderna mot förfalskade läkemedel och deras distribution och därför ökar skyddet av medborgarna. Jag anser vidare att det är mycket positivt att parlamentets ståndpunkt stärker öppenheten och rätten till information som ett sätt att förhindra denna olagliga verksamhet. Jag anser att det är viktigt att parlamentet fokuserar på att förbättra de förebyggande åtgärderna i fråga om distribution av förfalskade läkemedel via Internet. Jag stöder en skärpning av den rättsliga kampen mot distributionen av dessa läkemedel via Internet, eftersom merparten av alla förfalskade läkemedel som kommer in på EU-marknaden kommer via denna kanal. Jag röstade för texten, eftersom ändringsförslagen har förbättrat kommissionens text avsevärt, genom att stärka kontrollåtgärderna, öka öppenheten, förbättra tillgången till information och därigenom möjliggöra ett starkare skydd för medborgarna.

 
  
MPphoto
 
 

  Louis Michel (ALDE), skriftlig. – (FR) President Jacques Chirac sade att den mest oacceptabla formen av ojämlikhet är ojämlikhet på hälsoområdet. Därför har jag röstat för detta betänkande, som är inriktat på hälsa och därmed på konsumentskydd. Förfalskade läkemedelsprodukter är ett gissel som länge har ignorerats. Samtidigt som utvecklingsländerna är ett uppenbart mål, eftersom kostnaderna för lagliga läkemedel ofta är utom räckhåll för de flesta och kontrollerna är ineffektiva om inte obefintliga, konstaterar vi också att allt fler förfalskade läkemedel förs in i EU, särskilt via Internet. Detta utgör ett allt större hot mot folkhälsan och säkerheten i allmänhet och är ett globalt problem.

Unionen måste fortsätta att vara vaksam och energiskt föra en målinriktad politik mot denna oacceptabla korruption. Det är för närvarande svårt att uppskatta de ekonomiska konsekvenserna, eftersom produktionen har blivit mer industrialiserad. Detta är ett moraliskt och etiskt problem som undergräver hälsosystemens trovärdighet och effektivitet. Därför bör kampen mot förfalskade läkemedel tala till samvetet hos politiska ledare världen över.

 
  
MPphoto
 
 

  Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. (EN) Jag stöder Marisa Matias betänkande fullt ut. Jag anser dock att åtgärderna i betänkandet är otillräckliga. Det är nödvändigt att sammanställa ett åtgärdspaket för EU-medlemsstaterna som är obligatoriskt och som omfattar ansvar för distribution, stöd, tillverkning och framställning av förfalskade läkemedel. Åtgärderna bör omfatta upphävande av tillstånd för leverantörer och distributörer av förfalskade läkemedel, maximala böter och brottsansvar för alla personer som deltar i olaglig verksamhet på området för handel med läkemedel. De skyldigas ansvar bör vara lika stort som om de handlade med narkotika. Det är det enda sättet att stoppa distributionen av förfalskade produkter och utrota den svarta marknaden för läkemedel.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. (DE) Folkhälsan är vårt samhälles största tillgång, och vi bör främja och bevara den på lämpligt sätt. Den ökade förekomsten av förfalskade läkemedel utsätter allt fler patienter, även i Europa, för oförutsebara risker som till och med kan leda till att de får betala med sitt liv. Jag har dock röstat mot betänkandet, eftersom de föreslagna åtgärderna, särskilt importkontrollerna, enligt min åsikt inte går tillräckligt långt.

 
  
MPphoto
 
 

  Rolandas Paksas (EFD), skriftlig. (LT) Jag röstade för denna resolution, eftersom förfalskning av läkemedel är ett betydande problem inom hela EU, och vi därför måste vidta radikala åtgärder för att se till att förfalskade läkemedel, som kan ha skadlig effekt på människors hälsa eller till och med liv, inte kommer in på marknaden. Vi måste se till att endast säkra och effektiva läkemedel når konsumenterna, och vi måste hindra kriminella från att göra vinster genom förfalskade läkemedel. Vi måste göra allt vi kan för att se till att ett strängt märkningssystem för receptbelagda läkemedel införs inom EU, däribland säkerhetsetiketter med uppgifter om tillverkaren och leverantören. Jag anser att straffen för personer som förfalskar läkemedel måste skärpas, och att kontrollmekanismen måste tillämpas effektivt inom hela EU, däribland alla länkar i distributionskedjan för läkemedel. Särskild uppmärksamhet och säkerhetsåtgärder måste ägnas åt försäljning av läkemedel på Internet, genom inrättande av stränga system för tillstånd, övervakning och kontroll. Alla medlemsstater måste vidta de nödvändiga åtgärderna för att garantera ett effektivt fungerande system som varnar allmänheten för farliga förfalskade läkemedel eller läkemedel av låg kvalitet, och till och med skapar möjligheter att avlägsna dessa från marknaden.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig.(PT) Detta betänkande bygger på ett kommissionsförslag som syftar till att förhindra införandet av förfalskade läkemedel i distributionskedjan, och som uppmärksammar en fråga som väcker allt större oro hos EU-medborgarna: kvaliteten och säkerheten hos de läkemedelsprodukter som de intar. Vi borde betona den positiva effekten av detta förslag, som främjar en debatt om ett mycket viktigt ämne, med det slutliga målet att bekämpa förfalskade läkemedelsprodukter. Förfalskning av läkemedel är faktiskt ett brott som berövar patienterna den medicinska behandling som de behöver och som skadar deras hälsa, och till och med kan vara livshotande. Direktivets huvudsyfte bör liksom föredraganden med rätta påpekar vara att skydda folkhälsan. Detta mål måste återspeglas i direktivets rättsliga grund. Jag anser också att det är grundläggande att skydda distributionsnätverket för läkemedel, genom att anta tydliga och precisa definitioner, inte bara med avseende på räckvidden för direktivets tillämpning, utan också när det gäller rollen och ansvaret för de olika parterna i distributionskedjan: återförsäljare, distributörer och förmedlare. Jag röstade för texten, eftersom jag anser att det är av grundläggande vikt att främja en lagstiftningsåtgärd om detta för att hantera detta allt större hälsohot och öka patientsäkerheten.

 
  
MPphoto
 
 

  Rovana Plumb (S&D), skriftlig. − (EN) Det sker en oroväckande ökning i EU av läkemedel som är förfalskade med avseende på identitet, historia eller ursprung. I direktivet införs obligatoriska säkerhetsdetaljer för alla receptbelagda läkemedel och ett system för tidig varning, harmoniserade säkerhetsdetaljer för att kontrollera äktheten och identifiera enskilda förpackningar, vilket skulle ge bevis för att receptbelagda läkemedel manipulerats (möjligt uteslutande av vissa produkter efter riskbedömning); inga säkerhetsdetaljer för receptfria läkemedel, om inte en riskbedömning visar på risken för förfalskning och följaktligen på ett folkhälsohot; spårbarhet: en unik identifiering för säkerhetsdetaljerna kommer att införas (dvs. ett serienummer) som gör att produktens och de enskilda förpackningarnas äkthet kan kontrolleras genom hela distributionskedjan till apoteksnivå; dessutom måste medlemsstaterna inrätta system för att förhindra att misstänkta läkemedel når patienterna; Internetförsäljning: villkor för distribution av läkemedel till allmänheten fastställs av medlemsstaterna; ökad öppenhet i fråga om partihandlare; straff för överträdelse av de nationella bestämmelserna måste tillämpas.

 
  
MPphoto
 
 

  Frédérique Ries (ALDE), skriftlig. – (FR) Efter märkesprodukter och cigaretter har förfalskning spridit sig till läkemedelsmarknaden, och de sju miljoner läkemedel som beslagtas varje år står för omkring 5 procent av alla förfalskningar. Utmaningen för EU-myndigheterna, såväl de rättsliga som tullmyndigheterna, är enorm: de måste spåra källorna och stoppa denna handel som äventyrar miljontals liv världen över. Jag välkomnar därför den överenskommelse som nåtts mellan parlamentet och rådet om att inrätta ett gemensamt regelverk i de 27 medlemsstaterna för att begränsa risken med förfalskade läkemedel. Några exempel på de viktigaste framstegen: principen att fördela ansvarsskyldigheten på alla aktörer i kedjan – innehavarna av tillverkningstillstånd, partihandlare, förmedlare och så vidare; den obligatoriska användningen av en säkerhetsdetalj (serienummer eller plombering) på förpackningarna för receptbelagda läkemedel; införande av strängare regler för inspektioner som utförs i samarbete med Europeiska läkemedelsmyndigheten; utarbetande av en förteckning över enheter med tillstånd att sälja produkter på distans.

Detta är avslutningsvis en viktig rättsakt. Ett förstärkt internationellt samarbete och kontroller på Internet behövs dock för att avskaffa förfalskade produkter som Viagra, bantningsprodukter, hudkrämer och så vidare, vilka är lättillgängliga via Internet.

 
  
MPphoto
 
 

  Crescenzio Rivellini (PPE), skriftlig.(IT) Jag vill gratulera Marisa Matias till hennes utmärkta arbete. Förfalskade läkemedel dödar i det tysta även om de inte har någon effekt, eftersom de innehåller giftiga substanser som kan skada eller till och med döda personer som tar dem. Avsaknaden av en ramlagstiftning främjar förfalskning, vilket är ett organiserat brott.

Vi har sett en oproportionerlig tillväxt av denna brottsliga verksamhet, med en ökning på 400 procent av beslagen av förfalskade läkemedel sedan 2005. Uppskattningsvis en procent av de läkemedel som för närvarande säljs till allmänheten i EU genom den lagliga distributionskedjan är förfalskade, och dessa produkter blir allt fler. I andra delar av världen kan över 30 procent av läkemedlen till försäljning vara förfalskade. Dessutom förfalskas allt fler innovativa och livräddande läkemedel.

Vi har i dag därför godkänt en ny lag för att förhindra införandet av förfalskade läkemedel i den lagliga distributionskedjan och för att skydda patientsäkerheten. Lagstiftningen täcker också Internetförsäljning och inför nya säkerhetsdetaljer och spårbarhetsåtgärder, samt straff för förfalskare, för att förhindra att förfalskade läkemedel säljs till EU-medborgarna.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) För att i större utsträckning kunna skydda distributionskedjan för läkemedel är det viktigt med tydliga definitioner både för räckvidden men också de olika aktörerna i distributionskedjan. Vad är ett förfalskat läkemedel? Vad är en aktiv ingrediens eller ett hjälpämne? Det framgår inte tillräckligt klart i kommissionens direktiv. Detsamma gäller för definitionerna av olika aktörer i distributionskedjan; deras roll och ansvar framgår inte tillräckligt klart. Det är viktigt att skilja mellan aktörer som redan är formellt erkända, och som anses vara ansvariga, och aktörer som inte är formellt erkända, fastän de har betydelse för distributionskedjans pålitlighet.

Det är därför viktigt att skilja mellan handlare och förmedlare samt att klargöra deras roller och ansvar. Detsamma gäller för övriga aktörer såsom transportörer och alternativa handlare. Direktivet bör inte orsaka förvirring och inte lämna något utrymme för gråzoner. I direktivet bör det klart fastställas vilka aktörerna är och under vilka villkor de ska kunna verka på detta område. Tydligare definitioner kommer att leda till att direktivet blir lättare att genomföra.

 
  
MPphoto
 
 

  Daciana Octavia Sârbu (S&D), skriftlig. (EN) Möjligheterna att sälja förfalskade läkemedel har ökat snabbt under senare år. Den allt större risken för att dessa läkemedel kommer in i distributionskedjan innebär att det finns ett brådskande behov av att uppdatera lagstiftningen. I synnerhet regleringen av försäljningen på Internet är erkänt komplicerad och kan endast hanteras effektivt på internationell nivå. Denna fråga togs inte upp i kommissionens förslag, och folkhälsoutskottets arbete har därför i avsevärd utsträckning förbättrat texten genom att komplettera den med viktiga garantier för de konsumenter som köper läkemedel via Internet. Men själva Internets natur innebär att vi inte kan eliminera risken. Konsumenternas medvetenhet om denna risk måste öka, och därför välkomnar jag införandet av informationskampanjer för allmänheten, vilket har godkänts som en del av kompromissen. Kommissionen har unika förutsättningar när det gäller att samordna utbildningskampanjer för allmänheten och måste se till att medlemsstaterna uppfyller sina skyldigheter i detta hänseende.

 
  
MPphoto
 
 

  Bart Staes (Verts/ALE), skriftlig. − (NL) Det har skett en oroväckande ökning av förfalskade läkemedel inom EU. Dessa läkemedel kan innehålla substanser av sämre kvalitet, som är förfalskade eller felaktigt uppmätta, och vara aktiva eller inte, eller så kanske de inte innehåller några aktiva substanser alls, och utgör därmed en allvarliga fara för patienterna. För industrin uppgår de direkta och indirekta sociala kostnaderna för att inte vidta åtgärder på detta område till över 10 miljarder euro. Tillsammans med gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen i Europaparlamentet stöder jag detta avtal. Genom texten uppdateras de befintliga reglerna, och säkerhetsdetaljer införs som garanterar identifiering, äkthetsprövning och spårbarhet för produkten, samtidigt som läkemedelsförsäljningen på Internet regleras. Det är en av de huvudsakliga kanaler genom vilka förfalskade läkemedel förs in på EU-marknaden. Över hälften av de läkemedel som köps via Internet på webbplatser som inte anger sin verkliga fysiska adress är uppskattningsvis förfalskade.

Vi måste därför skilja mellan laglig postorder eller e-apotek och den olagliga distributionskedjan, med okontrollerad Internetförsäljning. Ett lagligt postorderapotek måste vara knutet till ett lagligt registrerat apotek, och vi måste se till att alla lagliga postorderapotek uppfyller alla de rättsliga kraven för apotek i den medlemsstat där de är lagligt etablerade.

 
  
MPphoto
 
 

  Catherine Stihler (S&D), skriftlig. − (EN) Jag röstade för detta betänkande som syftar till att förhindra att förfalskade läkemedel kommer in i den lagliga distributionskedjan genom att öka harmoniseringen, förbättra spårbarheten och garantera att påföljderna är avskräckande och effektiva. Patientsäkerheten måste prioriteras när det gäller läkemedel.

 
  
MPphoto
 
 

  Thomas Ulmer (PPE), skriftlig. (DE) Jag röstade för betänkandet, eftersom det ger nya förutsättningar att bekämpa förfalskade läkemedel. Från att till en början omfatta de typer av läkemedel som kan förfalskas till att senare även omfatta andra läkemedel i säkra förpackningar har en gradvis utveckling skett. Ett lagligt postorderapotek måste vara knutet till ett lagligt registrerat apotek, och vi måste se till att alla lagliga postorderapotek uppfyller alla de rättsliga kraven för apotek i den medlemsstat där de är lagligt etablerade. Konsumenterna får ett starkare skydd. Kostnaderna för läkemedelsbranschen är hanterbara.

 
  
MPphoto
 
 

  Viktor Uspaskich (ALDE), skriftlig. (LT) Mina damer och herrar! Antalet förfalskade läkemedel som förs in i EU ökar i en fasansfull takt. Detta är särskilt oroande för länder som Litauen, som utgör en del av EU:s östliga gräns. Östeuropa är den främsta kanalen för handeln med förfalskade läkemedel, som är värd miljarder. Detta är ett stort problem – kommissionen uppskattar att 1,5 miljoner lådor med förfalskade läkemedel årligen säljs inom den lagliga distributionskedjan inom EU. Ännu mer alarmerande är att volymerna ökar med upp till 20 procent. Förfalskade läkemedel dödar i det tysta. De personer som distribuerar dessa läkemedel är farliga brottslingar och bör betraktas som sådana. Påföljderna för att förfalska läkemedel borde vara desamma som för narkotikahandel. Det förutsätter en ökad samordning mellan de olika nationella och internationella institutionerna. Vi måste slå ned mot Internetförsäljningen av förfalskade läkemedel, eftersom Internet är en av de främsta kanalerna för införandet av förfalskade läkemedel till EU-marknaden. Enligt Världshälsoorganisationen är hälften av de läkemedel som säljs via Internet förfalskade. Jag anser att en av våra prioriteringar bör vara att uppmärksamma allmänheten på riskerna med att köpa läkemedel via Internet.

 
  
MPphoto
 
 

  Jarosław Leszek Wałęsa (PPE) , skriftlig. (PL) Jag röstade för resolutionsförslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2001/83/EG för att förhindra att läkemedel som är förfalskade med avseende på identitet, historia eller ursprung kommer in i den lagliga distributionskedjan. Det bör inte finnas några tvivel om att införandet av förfalskade läkemedel i de officiella distributionskanalerna utgör ett hot mot hela EU:s läkemedelssystem, genom att undergräva medborgarnas förtroende för kvaliteten hos de läkemedel som säljs på apotek eller andra lagliga försäljningsställen.

Jag anser att den mest oroande aspekten är den förändrade riskprofilen. Hittills har förfalskade produkter endast behandlats under rubriken ”livsstilsläkemedel”, medan det nu sker en dramatisk ökning av antalet livräddande läkemedel. Det är därför viktigt att anta en tydlig och entydig definition av ”förfalskade läkemedel”, men också att definiera alla aktörer i distributionskedjan, som exempelvis försäljare och agenter vars verksamhet kräver tillstånd och som måste följa god tillverkningssed, liksom tillverkare och distributörer. Mot bakgrund av detta anser jag att det är nödvändigt och en prioriterad fråga att stödja alla åtgärder som är avsedda att minimera detta problem.

 
  
  

Resolutionsförslag B7-0096/2011

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig.(PT) Jag röstade för detta resolutionsförslag endast på grund av kommissionens bestämda åtagande att stärka de program för finansiering som för närvarande tillämpas för att se till att små och medelstora företag får bättre tillgång till kapital för att finansiera sin tillväxt- och innovationspolitik. En sak som är relevant i det aktuella sammanhanget med den ekonomiska krisen är avskaffandet av byråkratieffekten i de aktuella EU-stödsystemen. Trots att jag samtycker till de åtgärder som föreslås i resolutionen vill jag uppmärksamma kommissionen på behovet av att göra framsteg i fråga om en mer ambitiös åtgärd, nämligen småföretagsakten, för programplaneringsperioden efter 2013. Vi bör komma ihåg att det i den aktuella situationen är viktigare än någonsin med ett starkt institutionellt och finansiellt stöd till små och medelstora företag, eftersom de utgör ryggraden i EU-ekonomin och endast kommer att kunna växa med lämpliga och hållbara finansieringsinstrument.

 
  
MPphoto
 
 

  Laima Liucija Andrikienė (PPE), skriftlig. (LT) Jag röstade för detta viktiga resolutionsförslag om praktiska aspekter som avser översynen av EU-instrument i syfte att stödja små och medelstora företags finanser under nästa programperiod. EU:s 23 miljoner små och medelstora företag, som utgör omkring 99 procent av alla företag och står för över 100 miljoner sysselsättningstillfällen, ger ett grundläggande bidrag till den ekonomiska tillväxten, den sociala sammanhållningen och sysselsättningsskapandet, de är en viktig innovationskälla och de spelar en mycket viktig roll när det gäller att bevara och öka sysselsättningen. Små och medelstora företags begränsade förmåga att få tillgång till finansiering är dock ett stort hinder för att starta företag och få dem att växa, särskilt med tanke på den aktuella finansiella och ekonomiska krisen. Jag instämmer därför i kravet i resolutionen på en betydande ökning av finansieringen för innovativa finansieringsinstrument i EU-budgeten för att möta små och medelstora företags finansieringsbehov mot bakgrund av Europa 2020-strategin. Det bör dock noteras att EU:s nuvarande budgetbestämmelser om användningen av EU:s medel och program är onödigt komplicerade, och att kostnaden, i såväl tid som pengar, för att efterleva dessa bestämmelser står utom all rimlig proportion till den fördel som den slutliga mottagaren har av dessa medel. Jag instämmer därför i kravet att kommissionen ska föreslå förenklade och mindre kostsamma bestämmelser och riktlinjer, särskilt för program till stöd för småskalig finansiering till små och medelstora företag.

 
  
MPphoto
 
 

  Roberta Angelilli (PPE), skriftlig. (IT) I oktober förra året lade kommissionen fram ett policydokument med titeln ”En integrerad industripolitik för en globaliserad tid”, som innehåller ett antal specifika initiativ avsedda att ge EU:s industripolitik ett starkt uppsving.

De små och medelstora företagen är med kommissionsledamot Antonio Tajanis beskrivning i parlamentet i går den ekonomiska utvecklingens ”livsnerv”. Ett av fyra arbetstillfällen är beroende av industrisektorn, liksom vår globala konkurrenskraft, innovation och forskning. Engagemang och samordning mellan EU-institutionerna och de nationella institutionerna, bankerna och de små och medelstora företagen är nödvändigt om vi ska undanröja byråkratiska hinder och förenkla reglerna. Många steg framåt har gjorts under de senaste månaderna i och med antagandet av direktivet om sena betalningar, skyddet av varumärken och produkter, möjligheterna till utveckling för den gröna ekonomin och ny turismpolitik, men mycket mer återstår att göra.

Många företag inom EU är beroende av EU:s finansiering och incitament, och därför måste tillgången till krediter garanteras och förbättras. Detta är faktiskt ett prioriterat mål som jag hoppas kommer att behandlas genomgripande vid översynen av småföretagsakten, som ska läggas fram den 23 februari i Rom av kommissionsledamot Tajani själv.

 
  
MPphoto
 
 

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. (LT) Jag röstade för detta resolutionsförslag. 99 procent av alla EU-företag utgörs av små och medelstora företag som står för över 100 miljoner arbetstillfällen. Deras bidrag till den ekonomiska tillväxten, den sociala sammanhållningen och sysselsättningsskapandet är grundläggande. Små och medelstora företags begränsade förmåga att få tillgång till finansiering är ett stort hinder för deras tillväxt, och den fortsatta finansiella och ekonomiska krisen har ytterligare begränsat deras tillgång till finansiering. Banksektorn kräver högre säkerheter och riskpremier. Jag anser att tillgången till kredit- och lånegarantisystem är avgörande för att säkra denna sektors livskraft, tillväxt och potential att skapa sysselsättning. Europeiska investeringsbankens lån till små och medelstora företag måste i hög grad uppmärksammas, eftersom 15 miljarder euro avsattes för dessa företag 2008. Forskning visar dock att endast en liten del av dessa medel nått de små och medelstora företagen, eftersom de banker som administrerar lånen i medlemsstaterna har stramat åt bankutlåningen. Jag anser att kommissionen måste vidta de nödvändiga åtgärderna för att se till att de avsatta medlen når de små och medelstora företagen, vilket skulle garantera denna viktiga sektors livskraft och tillväxt.

 
  
MPphoto
 
 

  George Becali (NI), skriftlig. (RO) Jag är imponerad över antalet små och medelstora företag inom EU, 23 miljoner, och över det antal arbetstillfällen som de står för – 100 miljoner. Dessa siffror visar tydligt att vi måste stärka finansieringsprogrammet för denna sektor. EU:s finansieringsprogram är dock både olikartat och komplicerat. Jag instämmer med initiativtagarna till detta resolutionsförslag i att programmet måste vara så sammanhängande som möjligt under finansieringsperioden 2014–2020. Jag stöder initiativtagarnas idé att uppmana kommissionen att uppmuntra medlemsstaterna att genomföra de nödvändiga reformerna. Dessa små och medelstora företag möter varandra på den inre marknaden, men får olika mycket stöd i sina hemländer. Jag anser också att det är positivt med en enda kontaktpunkt för alla EU:s finansieringsinstrument för små och medelstora företag som en lösning för att föra de nationella stödsystemen närmare EU:s stödsystem.

 
  
MPphoto
 
 

  Mara Bizzotto (EFD), skriftlig. (IT) Sysselsättningskrisen är mer än ett tillräckligt skäl att anta en text där man genom kravet på att subsidiaritetsprincipen ska tillämpas för pensioner slutligen erkänner att regeringarna måste vara de centrala aktörerna när det gäller att återuppbygga ett socialt Europa. Endast ett modigt beslut som gynnar gräsrotsdemokratin och som bygger på sysselsättningsreformer som gör arbete mer attraktivt och på en lönebeskedsfederalism som beaktar de olika levnadskostnaderna i varje EU-region – som såväl lönerna som pensionerna bör anpassas till – skulle utgöra en verkligt ny riktning mot ett förnyande. Jag vill framhålla de små och medelstora företagens centrala roll i allt detta. De små och medelstora företagen inom EU är många, vilket betyder att de skapar sysselsättning och hållbarhet. Att sänka arbetskostnaden genom att sänka skatterna, och ge våra små företag en chans att fortsätta att arbeta och investera i regionen är grundläggande åtgärder för att garantera en utjämning av bidragen för de äldre generationerna och en framtid med visshet och livskvalitet för kommande generationer.

 
  
MPphoto
 
 

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. (LT) Det bör noteras att ett stort antal små och medelstora företag även fortsättningsvis främst kommer att vara beroende av krediter och lån när det gäller extern finansiering. Vi måste uppmärksamma att den alltmer kapital- och riskkänsliga banksektorn begär högre säkerheter och riskpremier, vilket leder till såväl otillräcklig finansiering som till förlorade affärs- och sysselsättningsmöjligheter för denna mycket stora ekonomisektor. Med tanke på detta anser jag att tillgången till kredit- och lånegarantisystem är en förutsättning för att de möjligheter till tillväxt och skapande av nya arbetstillfällen som små och medelstora företag erbjuder ska kunna utnyttjas. Det finns därför ett behov av att förbättra de befintliga programmen på nationell nivå och på EU-nivå. Det är mycket viktigt att fortsätta tillämpningen av de garantiinstrument som finns att tillgå genom programmet för konkurrenskraft och innovation liksom den riskdelnings- och finansieringsmekanism som ryms inom ramen för det sjunde ramprogrammet och strukturfonderna till stöd för utlåning till små och medelstora företag (Jeremie). Dagens onödigt komplicerade administrativa förfaranden reser hinder för en korrekt tillämpning av dessa instrument. Kommissionen bör därför göra det lättare att utnyttja de strukturfonder som avser finansieringsinstrumenten för små och medelstora företag, särskilt när det gäller att finansiera roterande fonder för garantisystem, och samtidigt undvika att inrätta mekanismer för funktioner som redan ingår i befintliga system.

 
  
MPphoto
 
 

  Jan Březina (PPE), skriftlig.(CS) Med tanke på att många små och medelstora företag är beroende av krediter och lån för sin externa finansiering finns ett behov av att skapa kredit- och lånegarantisystem samt att främja Europeiska investeringsbankens uppgift på detta område. Kommissionen bör också trycka på för att avskaffa hindren för utvecklingen av europeiska riskkapitals- och obligationsmarknader, och bör utvidga riskdelningsmekanismerna för investeringar i eget kapital. Det finns ett relaterat behov av att öka medvetenheten om riskerna med många nationella skatte- och stödsystem som ger kraftiga incitament för skuldfinansiering medan de reser hinder för finansiering med eget kapital. Jag anser att den komplexitet som genomsyrar såväl EU:s budgetförordning som riktlinjerna för de europeiska finansieringsinstrumenten är ett allvarligt problem, i synnerhet då det gäller användningen av europeiska medel och program till stöd för enskilda företag genom tilldelning av förhållandevis små bidragsbelopp. Kostnaden, i såväl tid som pengar, för att efterleva dessa bestämmelser står utom all rimlig proportion till den fördel som den slutliga mottagaren har av dessa medel. Den fragmenterade karaktären hos programmen till stöd för små och medelstora företag är också problematisk. Kommissionen bör skapa större samstämmighet mellan programmet för konkurrenskraft och innovation, sjunde ramprogrammet och Jeremie och inrätta en enda kontaktpunkt där små och medelstora företag kan få tydlig och omfattande information om hur dessa instrument används.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. (PT) EU:s 23 miljoner små och medelstora företag spelar en mycket viktig roll för den ekonomiska tillväxten, den sociala sammanhållningen och sysselsättningsskapandet. Små och medelstora företags begränsade tillgång till finansiering är beklaglig och förvärras av den aktuella finansiella och ekonomiska krisen. Det är avgörande att det finns krediter och garantisystem så att små och medelstora företags tillväxt- och sysselsättningspotential kan utforskas. Jag välkomnar inrättandet av ”Progress”, som är ett nytt EU-instrument för mikrolån för sysselsättning. Jag stöder tillämpningen av garantiinstrumenten inom ramen för programmet för konkurrenskraft och innovation, riskdelnings- och finansieringsmekanism inom ramen för det sjunde ramprogrammet och strukturfonderna, samt den gemensamma insatsen för att stödja mikrofinansieringsinstitut i EU (Jasmine). Jag uppmanar dock kommissionen att förenkla användningen av strukturfonderna och göra den mer flexibel med tanke på finansieringssystemen för små och medelstora företag. Jag kräver också ökad finansiering för innovativa finansieringsinstrument i EU:s budget, för utvecklingen av förenklade och mindre kostsamma bestämmelser och riktlinjer.

 
  
MPphoto
 
 

  Vasilica Viorica Dăncilă (S&D), skriftlig. (RO) Jag anser att kommissionens specifika strategier, åtgärder och handlingsplaner för EU:s små och medelstora företag måste förbättras. Jag stöder inrättandet av ett nytt EU-instrument för mikrolån för sysselsättning och för att förbättra bestämmelserna och små och medelstora företags tillgång till den inre marknaden och finansiering.

 
  
MPphoto
 
 

  Christine De Veyrac (PPE), skriftlig. – (FR) Små och medelstora företag står för 100 miljoner sysselsättningstillfällen i EU och utgör därför EU-ekonomins ryggrad. Endast 2 procent av dessa företag har dock tillgång till EU-finansiering. Därför röstade jag för det resolutionsförslag som antagits av Europaparlamentet, där man i synnerhet kräver att särskild uppmärksamhet ska ägnas åt små och medelstora företags finansiering under EU:s nästa programplaneringsperiod (2014–2020), genom användningen av innovativa finansieringsinstrument. Jag välkomnar parlamentets tydliga budskap till kommissionen och rådet, som uppmanas att avskaffa de administrativa hinder som är särskilt svåra för små företag att övervinna och som hindrar dem från att få tillgång till EU-finansiering och EU:s stödprogram.

 
  
MPphoto
 
 

  Diane Dodds (NI), skriftlig. − (EN) De små och medelstora företagen kommer att spela en mycket viktig roll när det gäller att återuppliva EU:s ekonomier, som för närvarande upplever en ekonomisk nedgång, eller som bäst en måttlig ekonomisk tillväxt. I min valkrets i Nordirland kan 98 procent av alla företag klassificeras som små och medelstora företag. Det är grundläggande att små och medelstora företag får så stort stöd som möjligt för att kunna bidra till den ekonomiska återhämtningen, men vad bemöts de för närvarande av? Bankerna stramar åt deras befintliga krediter och de framtida krediter som är nödvändiga för deras existens. EU måste därför fundera över hur bankerna kan uppmuntras att ge lån och samtidigt se till att små och medelstora företag har tillgång till EU:s stödmekanismer.

De aktuella programmen måste effektiveras och förenklas, och ansökningen och tillgången måste underlättas. Många små och medelstora företag med begränsad personal, som redan belastas av den mycket omfattande EU-byråkratin, har helt enkelt inte vare sig kapacitet eller tid att ta sig igenom de nuvarande ansökningsprocesserna. Vissa är inte ens utformade med avseende på de som verkligen behöver stöd. De befintliga programmen kan vara till hjälp, men denna hjälp måste vara mer lättillgänglig.

 
  
MPphoto
 
 

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för detta resolutionsförslag eftersom jag stöder en förändring av de små och medelstora företagens tillgång till EU-finansiering, vilket är viktigt för att dessa företag ska kunna skapas och växa, med tanke på effekterna av den aktuella finansiella och ekonomiska krisen, som har förvärrat dessa företags svårigheter att få tillgång till offentlig och privat finansiering.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Det finns för närvarande 23 miljoner små och medelstora företag inom EU. Deras betydelse för de nationella ekonomierna och deras tillväxtpotential för arbetsmarknaden är obestridlig. Portugal är ett exempel på detta: omkring 300 000 små och medelstora företag utgör över 99 procent av det totala antalet företag, och dessa är direkt ansvariga för över 2 miljoner arbetstillfällen och har tillsammans en omsättning på omkring 170 miljarder euro. Till följd av den aktuella ekonomiska krisen har dessa företags finansieringskapacitet, som redan var begränsad, förvärrats avsevärt, särskilt på grund av de allt mer restriktiva lånevillkoren inom banksektorn. Funktionssättet för finansieringssystemen för små och medelstora företag blir därför allt viktigare, särskilt genom ökade medel inom EU:s budget för programmet för konkurrenskraft och innovation inom ramen för det sjunde ramprogrammet och strukturfonderna. Det är också viktigt att gradvis korrigera marknadsmisslyckanden och undanröja administrativa hinder. Rätt åtgärder bör vidtas vid rätt tidpunkt så att medlemsstaternas nationella ekonomier kan förverkliga sin tillväxtpotential och bidra till tillväxten på arbetsmarknaden, vilket kommer att tillåta medlemsstaterna att utvecklas med social sammanhållning som resultat.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig.(PT) Detta resolutionsförslag från Europaparlamentet rör praktiska aspekter som avser översynen av EU-instrument i syfte att stödja små och medelstora företags finanser under nästa programperiod. Antalet små företag har ökat avsevärt i EU under senare år. Dessa företag utgör redan 99 procent av alla företag, de står för omkring 100 miljoner arbetstillfällen, och bidrar på ett betydande sätt till den ekonomiska tillväxten och den sociala sammanhållningen. Trots denna situation har de haft stora svårigheter att få tillgång till finansiering, vilket har förvärrats i och med den aktuella finansiella krisen, under vilken banksektorn har infört stränga krav för tillgången till deras finansieringsmekanismer.

Jag välkomnar därför antagandet av denna resolution, och hoppas att finansieringssystemen för små och medelstora företag kommer att stärkas avsevärt och att de administrativa förfarandena kommer att förenklas, särskilt genom att antalet program minskas och genom att de nationella programmen och EU-programmen kompletterar varandra bättre.

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Detta resolutionsförslag är mycket motsägelsefullt eftersom det innehåller ett antal positiva hänvisningar till de åtgärder som krävs för att stödja små och medelstora företag, eftersom det legitimerar och innehåller krav på samma typ av politik som utgör grunden för de problem som dessa företag nu upplever, särskilt stabilitets- och tillväxtpakten, liberaliseringen av finansmarknaderna och den så kallade fria konkurrensen. Detta tjänar endast till att skydda de ekonomiska och finansiella intressegrupper som tar ut höga priser för att göra ännu större vinster, oavsett om det är genom att utfärda lån eller genom energipriserna och priset för andra varor.

Vad som behövs just nu är en verklig förändring av EU-politiken. Det är dags att överge stabilitets- och tillväxtpakten och dess irrationella kriterier, och ersätta den med en verklig pakt för sysselsättning och sociala framsteg som främjar småskaliga investeringar, som ger mikroföretag möjlighet att växa och som i synnerhet stöder grupper – till exempel unga företagare – som har problem att få lån för att stödja sina affärsidéer, och som främjar sysselsättning med rättigheter och förbättrade levnadsvillkor, så att befolkningens köpkraft ökar.

 
  
MPphoto
 
 

  Elisabetta Gardini (PPE), skriftlig. (IT) Jag anser att detta resolutionsförslag i vissa avseenden utgör en efterlängtad åtgärd för en ekonomisk sektor, nämligen sektorn med små och medelstora företag, som spelar en betydande roll för EU:s ekonomi. En översyn av stödverktygen vore också lämpligt med tanke på den ekonomiska krisen, som haft en särskilt negativ effekt på små och medelstora företag som tydligt illustrerats genom förlusten av 3 250 000 arbetstillfällen enbart mellan 2009 och 2010 (över en tredjedel av de nya arbetstillfällen som hade skapats inom denna sektor). Jag anser i detta sammanhang att det är viktigt att lyfta fram samarbetet mellan kommissionen och Europeiska investeringsbanken, som ger särskilt stöd till investeringar som kan maximera effektiviteten hos finansieringsprogrammen för små och medelstora företag. Det är särskilt nödvändigt att garantera kontinuiteten hos lån genom åtgärder för likviditets- och kapitalkrav och nya initiativ på tre strategiska områden för att främja företagens konkurrenskraft i en fas som fortfarande är svår men påtagligt mer utvecklingsinriktad: internationalisering, innovation och tillväxt i storlek. Genom sitt direktiv om offentliga myndigheters sena betalningar har EU redan sänt en viktig signal till stöd för små och medelstora företag, och det är rätt att fortsätta i den riktningen om EU vill främja den ekonomiska tillväxten i Europa.

 
  
MPphoto
 
 

  Louis Grech (S&D), skriftlig. (EN) Små och medelstora företag är en del av själva ryggraden i den europeiska ekonomin och är de som bidrar mest till nya arbetstillfällen, ekonomisk tillväxt, social sammanhållning och innovation i Europa. De små och medelstora företagens delaktighet och aktiva roll är en förutsättning för en mer konkurrenskraftig gemensam marknad. Det har efter finanskrisen blivit tydligt att de europeiska finansmarknaderna för närvarande inte kan tillhandahålla tillräckliga finansieringsmekanismer för de små och medelstora företagen. Innovativa och tillväxtorienterade småföretag är tvungna att få in aktiekapital från externa källor, eftersom de antingen saknar egna ekonomiska resurser eller inte kan få banklån. Ett mer företagsvänligt klimat för mikro- och hantverksföretag bör främjas med hjälp av stödtjänster av hög kvalitet, bättre rättsliga åtgärder och skatteåtgärder, samt social trygghet för nya företagare.

Mer lämpliga och hållbara finansieringsinstrument bör ge små och medelstora företag bättre möjligheter att skaffa kapital. Kommissionen bör fördubbla sina ansträngningar att minska byråkratin i EU:s befintliga stödordningar och underlätta gränsöverskridande bankverksamhet genom att undanröja alla befintliga hinder för användningen av konkurrerande clearing- och avvecklingssystem, samt genom att tillämpa gemensamma tradingregler. Kommissionen bör göra en jämförande analys av vilka möjligheter små och medelstora företag egentligen har på aktiemarknaden och vad de egentligen behöver.

 
  
MPphoto
 
 

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. (LT) Jag röstade för detta dokument eftersom 23 miljoner små och medelstora företag, vilka tillsammans utgör ungefär 99 procent av alla företag i EU och tillhandahåller mer än 100 miljoner arbetstillfällen, på ett avgörande sätt bidrar till den ekonomiska tillväxten, den sociala sammanhållningen och nya arbetstillfällen, utgör en av de främsta källorna till innovation och har därtill en viktig roll att spela när det gäller att bibehålla och öka sysselsättningen. De små och medelstora företagens begränsade möjligheter att få finansiering är emellertid ett stort hinder för nya företag och företagstillväxt, och detta problem har förvärrats av den rådande finansiella och ekonomiska krisen. Banksektorn kräver högre säkerheter och riskpremier, vilket i båda fallen resulterar i otillräcklig finansiering och missade affärs- och sysselsättningsmöjligheter för denna mycket stora ekonomiska sektor. Tillgång till kredit- och lånegarantisystem är en förutsättning för att de möjligheter till tillväxt och skapande av nya arbetstillfällen som små och medelstora företag erbjuder ska kunna utnyttjas. Jag håller med om att vi måste göra allt för att se till att befintliga finansieringsfaciliteter tillämpas på ett effektivt sätt både i medlemsstaterna och på EU-nivå och att de administrativa förfarandena förenklas så att det blir lättare att utnyttja strukturfonderna.

 
  
MPphoto
 
 

  Tunne Kelam (PPE), skriftlig. (EN) Jag röstade för resolutionen eftersom den lyfter fram ett av de mest kritiska problem som vi för närvarande står inför. Krisen inom finanssektorn har lett till högre krav på säkerheter och riskpremier, vilket har gjort det betydligt svårare att få lån till startkapital och andra finansiella resurser. Vi har inte råd att låta de små och medelstora företagen digna under allt större bördor och allt högre administrativa kostnader. Vi har inte råd att låta de små och medelstora företagen gå omkull på grund av byråkrati och strängare regler inom finanssektorn. De små och medelstora företagen utgör motorn i våra ekonomier – de ska inte straffas för vanskötseln inom finanssektorn. Det är viktigt att vi antar den här typen av resolutioner tillräckligt ofta för att påminna oss själva, kommissionen och medlemsstaterna om vår skyldighet att skapa en bärkraftig ekonomi, vilket bara är möjligt om det finns bärkraftiga små och medelstora företag.

 
  
MPphoto
 
 

  Jürgen Klute (GUE/NGL), skriftlig. (DE) Genom att stödja små och medelstora företag skyddar man otaliga arbetstillfällen och stärker den europeiska ekonomins innovationspotential. Det är därför helt rätt att man ser till att dessa företag har skäliga möjligheter att låna kapital, eftersom det är först då de kan göra nödvändiga investeringar. Den ökning av riskkapitalet som Europaparlamentet efterlyser måste dock förkastas av princip. I stället för att ålägga bankerna en skyldighet att genom en lämplig kreditförsörjning stödja den reala ekonomin kräver parlamentet att det ska bli lättare för små och medelstora företag att få bidrag från investeringsfonder och riskkapitalbolag på kapitalmarknaderna.

Under slagordet ”gräshoppor åt alla” uppmanas riskkapitalbolag på en del ställen i resolution att se till att det blir lättare att göra affärer med dem, vilket skulle leda till att framför allt småföretag blir spelbrickor i händerna på investerare i ännu större grad än de redan är. De här investerarna jagar mycket ofta absurt höga tvåsiffriga vinster, vilka de normalt bara kan få genom att stycka upp de förvärvade företagen och sälja av dem bit för bit.

 
  
MPphoto
 
 

  Giovanni La Via (PPE), skriftlig. (IT) Små och medelstora företag bidrar på ett avgörande sätt till den ekonomiska tillväxten i EU. Det finns 23 miljoner små och medelstora företag, vilka utgör 99 procent av alla företag i EU. Dessa siffror är skäl nog för att vi ska vilja och vara tvungna att skydda dessa företag, som är själva motorn i vår ekonomi. Det resolutionsförslag som vi idag har röstat om är ett försök att sända ett tydligt budskap till kommissionen: dessa företag får inte överges. Att jag röstat ja är därför ett led i våra krav på ökat ekonomiskt stöd till små och medelstora företag, mindre byråkrati och en anpassning av kraven för att få stöd, så att det verkligen kommer små och medelstora företag till del, samt ökade anslag till forskning. Vi måste få bukt med den ekonomiska kris som har hemsökt Europa de senaste åren, och vår enda chans att blåsa nytt liv i vår ekonomi är att stödja dessa företag.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (S&D), skriftlig. (EN) Jag röstade för denna resolution, som uttrycker starkt stöd till den fortsatta tillämpningen av de garantiinstrument som finns att tillgå genom programmet för konkurrenskraft och innovation liksom den riskdelnings- och finansieringsmekanism som ryms inom ramen för det sjunde ramprogrammet och strukturfonderna till stöd för utlåning till små och medelstora företag (Jeremie) och till stöd för mikrofinansieringsinstitutioner (Jasmine). Parlamentet påpekar att dagens onödigt komplicerade administrativa förfaranden reser hinder för en korrekt tillämpning av dessa instrument. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra det lättare att utnyttja de strukturfonder som avser finansieringsinstrumenten för små och medelstora företag, särskilt när det gäller att finansiera roterande fonder för garantisystem, och samtidigt bemöda sig om att inte inrätta mekanismer för funktioner som redan ingår i befintliga system, till exempel på nationell nivå.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Vi har 23 miljoner små och medelstora företag i EU, vilka tillsammans utgör 99 procent av alla företag och tillhandahåller mer än 100 miljoner arbetstillfällen. Dessa företag bidrar på ett avgörande sätt till den ekonomiska tillväxten, den sociala sammanhållningen samt till skapandet av nya arbetstillfällen, utgör en av de främsta källorna till innovation och har därtill en viktig roll att spela när det gäller att bibehålla och öka sysselsättningen.

De saknar dock valmöjligheter när det gäller att skaffa finansiering, vilket är ett stort hinder för nya företag och företagstillväxt. Detta problem har förvärrats av den rådande finansiella och ekonomiska krisen. I ljuset av Europa 2020-strategin är en avsevärt utökad anslagstilldelning ur EU:s budget till innovativa finansieringsinstrument avgörande för att möta små och medelstora företags behov av finansiering.

 
  
MPphoto
 
 

  Louis Michel (ALDE), skriftlig.(FR) Små och medelstora företag bidrar på ett avgörande sätt till den ekonomiska tillväxten och den sociala sammanhållningen samt till skapandet av nya arbetstillfällen. De små och medelstora företagens begränsade möjligheter att få finansiering är emellertid ett stort hinder för nya företag och företagstillväxt, och detta problem har förvärrats av den rådande finansiella krisen. Banker blir allt mindre benägna att finansiera riskfyllda affärsprojekt, innovativa produkter och företagsöverlåtelser. Vi måste därför stärka finansieringsprogrammen för små och medelstora företag, stödja en fortsatt tillämpning av garantiinstrumenten och öka anslagstilldelningen till innovativa finansieringsinstrument. Det måste bli lättare för företag att utnyttja finansieringsinstrument som utgår från eget kapital. Små och medelstora företag hålls även tillbaka av den komplicerade finanslagstiftningen och av administrativa bördor, och det är därför viktigt att undanröja administrativa hinder och föreslå förenklade och mindre kostsamma bestämmelser och riktlinjer.

 
  
MPphoto
 
 

  Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. (EN) Det här är den mest användbara resolutionen under hela perioden 2009–2011. Jag hoppas verkligen att författarna till resolutionen kommer att gå vidare och överväga att till exempel minska skattebördan för små och medelstora företag, erbjuda lånefinansiering till lägre räntor och förbättra kommunikationen mellan EU:s finansieringsstrukturer och de små och medelstora företagen, samt slutligen övervaka situationen i EU:s randområden, i exempelvis Latgale (Lettland). Där genomför regeringen nu en noggrant planerad och kalkylerad avveckling av de små och medelstora företagen genom att stänga ned tillgången till information om stabiliseringsfonder och genom att höja skatterna och antalet kontrollorgan och förtryckande skatteorgan. Allt detta leder till att skattebasen försvinner, och därför står Lettland idag på randen till konkurs.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. (DE) Små och medelstora företag tillhandahåller 100 miljoner arbetstillfällen i EU. Efter krisen har det dock blivit allt svårare för dessa företag att skaffa finansiering, eftersom de flesta av dem finansieras externt. Numera erbjuder banker dem bara krediter på stränga villkor i form av subventionerade lån. Det vore bra att här kunna lägga fram en lösning som leder till så lite byråkrati som möjligt och som uppfyller båda sidors krav. Jag röstade för betänkandet, eftersom man enligt min uppfattning måste ge de små och medelstora företagen ekonomiskt stöd för att bevara stabiliteten i ekonomin.

 
  
MPphoto
 
 

  Rolandas Paksas (EFD), skriftlig. (LT) Jag röstade för resolutionsförslaget därför att små och medelstora företag på ett avgörande sätt bidrar till ekonomisk tillväxt, social sammanhållning, skapandet av nya arbetstillfällen och innovation. Det är mycket viktigt att inrätta effektiva instrument för att stödja finansieringen av små och medelstora företag och att lägga särskild vikt vid instrument för mezzaninfinansiering under nästa programperiod, vilket skulle undanröja hinder för finansiering och främja etablering och tillväxt av nya innovativa företag, ge bättre tillgång till europeiska riskkapital- och obligationsmarknader och samtidigt undanröja hinder för utvecklingen av sådana marknader. Jag stöder förslaget att nyetablerade och innovativa företag måste ha bättre tillgång till riskkapital. Vi måste göra allt för att se till att befintliga finansieringsfaciliteter faktiskt tillämpas i medlemsstaterna och på EU-nivå, förenkla administrativa förfaranden och göra det lättare att utnyttja strukturfonderna. Det är mycket viktigt att medlemsstaterna genomför grundläggande reformer av skatte- och stödsystemen för små och medelstora företag. Anslagstilldelningen ur EU:s budget till innovativa finansieringsinstrument måste öka, liksom anslagen till programmet för konkurrenskraft och innovation. Dessutom måste de administrativa hindren för små och medelstora företag undanröjas, förvaltningen av innovativa finansieringsinstrument vara smidigare, programmen för finansiering till små och medelstora företag samordnas och en enda kontaktpunkt inrättas.

 
  
MPphoto
 
 

  Georgios Papanikolaou (PPE), skriftlig. (EL) Jag röstade för resolutionsförslaget om att finansieringen av små och medelstora företag ska stödjas under nästa programperiod. Små och medelstora företag och familjeföretag utgör ryggraden i de flesta europeiska ekonomier. De fungerar som drivhus för nytänkande och för nyskapande produkter. Det är också dessa företag som alltid har bidragit mest till ekonomisk tillväxt. I synnerhet i Grekland är denna kategori företag, som utgör den överväldigande majoriteten av näringsverksamheter i Grekland, i behov av stöd under den nuvarande recessionen. Europaparlamentet vill i resolutionsförslaget göra klart att den nya generationen EU-program för små och medelstora företag måste utgå från den nya situationen i Europa, göra det lättare för små och medelstora företag att få lån och skapa flexibla finansieringsmekanismer, däribland mikrofinansiering.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. (PT) Resolutionsförslaget om praktiska aspekter avseende översynen av EU-instrumenten för att stödja de små och medelstora företagens finansiering under nästa programperiod är viktig i dagens läge. De små och medelstora företagens begränsade möjligheter att få finansiering är ett stort hinder för nya företag och företagstillväxt, och detta problem har förvärrats av den rådande finansiella och ekonomiska krisen. Om vi betänker att små och medelstora företag bidrar till den ekonomiska tillväxten, den sociala sammanhållningen och skapandet av sysselsättning, är en av de främsta källorna till innovation och därtill har en viktig roll att spela när det gäller att bibehålla och öka sysselsättningen, inser vi vikten av de föreslagna ändringarna av regelverket, vilka har till syfte att förbättra finansieringsprogrammen för små och medelstora företag. Jag har av dessa skäl röstat för resolutionen.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Europaparlamentet konstaterar att många små och medelstora företag fortsatt till stor del kommer att vara beroende av krediter och lån för sin externa finansiering. Parlamentet oroas av att en alltmer kapital- och riskkänslig banksektor kräver högre säkerheter och riskpremier, vilket i båda fallet resulterar i otillräcklig finansiering och missade affärs- och sysselsättningsmöjligheter för denna mycket stora ekonomisektor. Parlamentet ser därför tillgång till kredit- och lånegarantisystem som en förutsättning för att de möjligheter till tillväxt och skapande av nya arbetstillfällen som små och medelstora företag erbjuder ska kunna tas tillvara. Parlamentet anser att åtgärder måste vidtas för att se till att befintliga program på nationell och EU-nivå utnyttjas, och stöder den viktiga roll som Europeiska investeringsbanken spelar genom sin utlåning till små och medelstora företag.

 
  
MPphoto
 
 

  Licia Ronzulli (PPE), skriftlig. (IT) Jag röstade för denna text eftersom jag anser att den kan bidra till att stötta de mer än 23 miljoner små och medelstora företagen i EU som på ett avgörande sätt bidrar till den ekonomiska tillväxten och den sociala sammanhållningen inom EU genom att tillhandahålla 100 miljoner arbetstillfällen. På senare år har banker alltför ofta krävt allt större säkerheter från små och medelstora företag som behövt kapital för att expandera eller vitalisera sin verksamhet.

Det krävs därför en avsevärt utökad anslagstilldelning till de finansieringsinstrument som kan hjälpa sådana företag och att uppmuntra tillämpningen av instrument som till exempel möjliggör riskdelning mellan de olika intressenterna. EU:s komplicerade finanslagstiftning innebär dessutom att man ofta tvingas lägga enorma resurser i tid och pengar på att hantera byråkrati. När vi nu har kommit överens om riktlinjerna är det upp till medlemsstaterna att vidta särskilda åtgärder för att vitalisera och stödja just sina små och medelstora företag, att främja tillväxt inom en sektor som utgör mer än 90 procent av alla företag i unionen och som är själva livsnerven i vår ekonomi.

 
  
MPphoto
 
 

  Vilja Savisaar-Toomast (ALDE), skriftlig. – (ET) Jag har idag röstat för resolutionsförslaget om stöd till finansieringen av små och medelstora företag. Jag anser att de små och medelstora företagens situation och användningen av EU:s resurser måste bli effektivare för att se till att den likviditetskris som uppstod under finanskrisen, och som särskilt drabbade små och medelstora företag, inte uppstår igen. Både i Estland och i EU överhuvudtaget utgör små och medelstora företag 99 procent av alla företag, varför det är viktigt att just denna majoritet får tillgång till ekonomiskt stöd, särskilt under svåra krisår. Jag hoppas verkligen att både EU och de små och medelstora företagen kommer att föra den europeiska ekonomin till nya höjder och att vi i framtiden kommer att stå bättre rustade att hantera eventuella nya kriser.

 
  
MPphoto
 
 

  Csanád Szegedi (NI), skriftlig. (HU) Jag har röstat för ändringsförslag 6 i förslaget. Jag anser att nyetablerade företag och innovativa företag måste ha bättre tillgång till finansieringsinstrument som utgår från eget kapital. Kommissionen bör lägga större tonvikt på dessa instrument i nästa generations program och på att stödja dessa med medel och mekanismer för riskdelning.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. (PT) Små och medelstora företag är en väsentlig faktor bakom ekonomisk tillväxt och skapandet av nya arbetstillfällen i EU: de tillhandahåller mer än 100 miljoner arbetstillfällen och bidrar på ett avgörande sätt till den sociala sammanhållningen. Dessa företag har emellertid begränsade möjligheter att få tillgång till krediter och lån, och den ekonomiska krisen har förvärrat en situation som på grund av de administrativa bördorna redan är mycket komplicerad. Jag är på det hela taget positiv till försök att förbättra hur finansieringsprogrammen för små och medelstora företag fungerar. Jag anser att det i detta måste ingå att ge Europeiska investeringsbanken (EIB) en större roll i låneprogrammet och att tillämpa de instrument som redan finns i programmet för konkurrenskraft och innovation, strukturfonderna till stöd för utlåning till små och medelstora företag (Jeremie) och till stöd för mikrofinansieringsinstitutioner (Jasmine).

Jag är också för att det ska bli lättare för små och medelstora företag att utnyttja strukturfonderna, särskilt när det gäller garantisystem, och att man ska bemöda sig om att inte inrätta mekanismer för funktioner som redan ingår i befintliga system. Det vore också klokt att överväga nya effektiva finansieringsinstrument i nästa fleråriga budgetram, till exempel gemensamma instrument med EIB.

 
  
MPphoto
 
 

  Viktor Uspaskich (ALDE), skriftlig. (LT) Små och medelstora företag utgör ryggraden i vårt samhälle och motorn i vår ekonomi. I såväl Litauen som EU utgör de små och medelstora företagen 99 procent av alla företag. Små och medelstora företag svarar för mer än 70 procent av sysselsättningen i Litauen. Små och medelstora företag bidrar på ett avgörande sätt till uppnåendet av målen i Lissabonfördraget, som främjar innovation, konkurrenskraft, social sammanhållning och skapandet av nya arbetstillfällen. Det är därför viktigt att skapa ett klimat där allt detta kan frodas. Små och medelstora företag, och även nyetablerade företag och innovativa företag, måste ha bättre tillgång till EU:s finansieringsinstrument. Tillgången till kredit- och lånegarantisystem är en förutsättning för att de möjligheter till tillväxt och skapande av nya arbetstillfällen som små och medelstora företag erbjuder ska kunna tas tillvara. Ovisshet och brist på finansiering gör att många investeringsplaner idag riskerar att aldrig sättas i verket. Bankerna måste därför uppgradera sin tillförsel av likviditet och stödja investeringar i den reala ekonomin. Det är också viktigt att stödja aktiemarknader för nyetablerade företag och innovativa företag. Vi måste arbeta hårdare för att få bort administrativa hinder, vilket förutsätter en progressiv förvaltning och ekonomi som är kopplade till innovativa finansieringsinstrument.

 
  
MPphoto
 
 

  Derek Vaughan (S&D), skriftlig. (EN) Små och medelstora företag utgör omkring 99 procent av alla företag i EU och bidrar på ett avgörande sätt till den europeiska ekonomin genom innovation, ekonomisk tillväxt och mer än 100 miljoner arbetstillfällen. Att jag röstat för betänkandet beror på att det är viktigt att de små och medelstora företagen kan bedriva verksamhet på ett sätt som inte kompliceras alltför mycket av lagstiftningen, utan uppmuntrar effektivitet, flexibilitet och investeringar.

Framsteg har visserligen gjorts när det gäller att lätta den ekonomiska och administrativa bördan på små och medelstora företag, såsom inrättandet av forumet för små och medelstora företag 2010, men jag uppmanar kommissionen att göra mer för att skapa en mer konkurrenskraftig och tillgänglig ekonomi för de små och medelstora företag som spelar en så avgörande roll för en stark europeisk ekonomi.

Det behövs incitament som uppmuntrar nödvändiga reformer av medlemsstaternas finansiella system, investeringar som uppmuntrar innovation i små och medelstora företag och administrativa system som arbetar för, och inte emot, att dessa företag ska bidra till en stabilare och mer mångsidig europeisk ekonomi.

 
  
MPphoto
 
 

  Artur Zasada (PPE), skriftlig. (PL) Jag välkomnar resultatet av dagens omröstning. Enligt planerna ska omkring 70 procent av EU-stödet till företagare utbetalas via lånefonderna. Gåvostöd ska i första hand bara ges till högriskprojekt för vilka det är svårt att få lån. Enligt experterna är stöd i form av förmånliga lån eller garantier på sikt bättre än gåvostöd. Företagare gynnas mindre av förmånliga lån, men å andra sidan kan många fler företag få sådana lån, och när penningförsörjningen väl är säkrad bör lånesystemet i teorin kunna fungera hur länge som helst.

Jag stöder därför tanken att 70–80 procent av stödet till företagare efter 2014 ska ges i form av lån och garantier och resten i form av gåvostöd. Gåvostödet bör bara ges till innovativa högriskprojekt eller, med andra ord, till projekt för vilka det är svårt att få lån.

 
  
  

Betänkande: Oomen-Ruijten (A7-0025/2011)

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. (PT) Framtiden för de offentliga pensionssystemen i EU är en av de största utmaningar som väntar EU, och jag inser vilka svårigheter medlemsstaternas pensionssystem tampas med.

Jag håller emellertid inte med om att det enda sättet att lösa problemet är att betala mer, arbeta längre och få mindre när man har gått i pension. Jag vill även framhålla att det är medlemsstaterna som bär huvudansvaret för pensioner. EU kan emellertid tillföra ett mervärde genom att samordna de olika systemen och informera om bästa praxis, eftersom EU har behörighet när det gäller överföring av pensionsrätter och tillsyn av tjänstepensionsinstitut (direktivet om tjänstepensionsinstitut).

Jag röstar bara för betänkandet på grund av den kompromiss som grundar sig på mer än 450 ändringsförslag, varav en del handlar om de viktigaste frågorna när det gäller vitboken. Jag vill också påminna om att ett anständigt och långsiktigt bärkraftigt pensionssystem bara kan bli verklighet om man bekämpar en ekonomi med otrygga låglönejobb av låg kvalitet. Fonderade pensioner måste baseras på solidaritet, och detta måste beaktas i EU-bestämmelserna.

 
  
MPphoto
 
 

  Laima Liucija Andrikienė (PPE), skriftlig.(LT) Jag röstade för denna mycket viktiga resolution om pensionssystemen i EU. EU åldras, och den försämrade demografiska situationen och de fallande födelsetalen leder till att antalet pensionärer hela tiden ökar. Det är därför obestridligt att socialförsäkringssystemen och pensionerna blir allt viktigare, i synnerhet under den nu rådande ekonomiska krisen. Människor måste kunna känna sig trygga på ålderns höst, vilket bara är möjligt om det finns stabila och väl fungerande pensionssystem. Det finns idag 100 olika pensionssystem i EU. De stora skillnaderna mellan medlemsstaterna gör att EU-medborgarna inte känner sig som jämlikar. Människor som har arbetat hårt hela livet, särskilt i de nya medlemsstaterna, får inte lika stora pensioner som medborgarna i de gamla medlemsstaterna, vilket får dem att känna sig som andra klassens medborgare. Det är obestridligt att det är medlemsstaternas ansvar att reglera pensionssystemen, men det är uppenbart att det måste till en större samordning inom EU på detta område. EU måste ta hand om dem som behöver mest hjälp: funktionshindrade, arbetslösa och pensionärer. EU måste för sina medborgares bästa och genom medlemsstaterna försöka jämna ut pensionssystemen. Detta skulle utan tvekan bidra till att höja människors levnadsstandard och öka EU:s ekonomiska tillväxt.

 
  
MPphoto
 
 

  Elena Oana Antonescu (PPE), skriftlig. (RO) Den ökade livslängden gör att antalet pensionärer i EU stiger. Medlemsstaterna ansvarar för pensionssystemen, vilket leder till skillnader när det gäller pensionsålder och avgifter till socialförsäkringssystemen. Finanskrisen har lett till högre arbetslöshet, ökad fattigdom och social utestängning, ökade budgetunderskott och problem med finansieringen av pensioner, vilket har visat sårbarheten hos vissa pensionsfondssystem. Den ökade förekomsten av tillfälliga arbeten har minskat inbetalningarna till pensionssystemen och försvagar därmed deras stabilitet. Målet med Europaparlamentets betänkande och kommissionens grönbok är pensionssystem som är anpassade till medborgarnas behov, men de ifrågasätter inte staternas befogenheter och presenterar inte någon idealisk utformning av pensionssystemet som passar alla.

Jag anser att solidaritet mellan stater och generationer är en viktig faktor för att EU:s politik ska bli en framgång. En del aspekter av pensionssystemen som rör den inre marknadens funktion – uppfyllande av kraven i stabilitets- och tillväxtpakten och Europa 2020-strategin – samordnas på EU-nivå. Jag röstade för betänkandet, som uppmuntrar medlemsstaternas ansträngningar att infria sina medborgares förväntningar på ett tillräckligt, långsiktigt bärkraftigt och tryggt pensionssystem.

 
  
MPphoto
 
 

  Liam Aylward (ALDE), skriftlig. (GA) Europas befolkning blir allt äldre, och det kommer inte att dröja länge förrän åldersgruppen ”55 år och äldre” kommer att vara den största åldersgruppen i EU. Idag går det fyra personer i arbetsför ålder på varje person över 65 – år 2050 kommer denna kvot att ha halverats.

Jag röstade för detta lägliga betänkande. Det är visserligen de enskilda medlemsstaternas ansvar att fatta beslut om pensionsfrågor, men EU och medlemsstaterna måste samarbeta för att få till stånd ett definitivt, hållbart och ekonomiskt bärkraftigt system. Dagens arbetstagare är särskilt rörliga, och det är därför ett krav att intjänade pensionsrätter kan överföras från en medlemsstat till en annan. Pensionssystemen måste uppdateras så att de är flexibla, öppna och tillgängliga. Information måste ges om vilka alternativ som finns tillgängliga och om aspekter på olika pensionstyper.

Jag ställer mig bakom det som sägs i betänkandet om att större vikt ska läggas vid finansiell utbildning och om att uppmuntra medvetenheten om pensionssparande.

 
  
MPphoto
 
 

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. (LT) EU står inför enorma utmaningar, varav en av de största är att befolkningen blir allt äldre. På grund av förändringar i den demografiska utvecklingen har livslängden ökat, och äldre människor förblir friska och aktiva och deltar i samhället längre. De låga födelsetalen innebär samtidigt att antalet personer i arbetsför ålder kommer att sjunka, vilket kommer att ställa medlemsstaternas socialförsäkringssystem inför stora problem. Finanskrisen har lett till högre arbetslöshet, ökad fattigdom och social utestängning och visat sårbarheten hos vissa pensionsfondssystem. Budgetunderskotten ökar i många medlemsstater, liksom problemen med att finansiera pensionerna. Även en del privata pensionsinstitut har inte längre kunnat uppfylla sina skyldigheter, och det är därför mycket viktigt att i framtiden se till att det finns en lämplig reglering och tillsyn av verksamheten i sådana fonder. Jag instämmer i detta betänkande och anser att det är nödvändigt att skapa nya incitament på nationell nivå och EU-nivå för att skapa starka, långsiktigt bärkraftiga och trygga pensionssystem i EU.

 
  
MPphoto
 
 

  Regina Bastos (PPE), skriftlig. (PT) Socialförsäkringssystemens långsiktiga bärkraft har blivit en oundviklig fråga på EU:s politiska dagordning. Ökad livslängd, en åldrande befolkning, svag ekonomisk tillväxt och högre arbetslöshet är faktorer som har skapat en obalans i socialförsäkringssystemen. Den nuvarande situationen gör det nödvändigt att fatta beslut som ser till att socialförsäkringssystemen är långsiktigt bärkraftiga.

Jag röstar för betänkandet eftersom man där förordar att vi gemensamt bygger upp ett system som är långsiktigt bärkraftigt, tryggt och som leder till tillräckliga pensioner på medlemsstatsnivå. I betänkandet erkänns att den fria rörligheten i Europa inte är begränsad till den första pelaren, utan är oumbärlig för en effektiv och väl fungerande arbetsmarknad. I betänkandet förordas en europeisk pensionsplattform med företrädare för EU-institutionerna, arbetsmarknadens parter och berörda aktörer som kan ge information om bästa praxis och bidra till att förbereda politiska initiativ, helt i överensstämmelse med subsidiaritetsprincipen. Kommissionen uppmanas överväga att inrätta en särskild arbetsgrupp för pensioner.

 
  
MPphoto
 
 

  George Becali (NI), skriftlig. (RO) Jag röstade för betänkandet och instämmer med föredraganden, som på ett klart och väl argumenterat sätt inte bara tar upp behovet av solidaritet mellan generationer, utan även de stora skillnaderna mellan de nationella pensionssystemen i EU. Jag håller med om att det behövs samordning på EU-nivå, och de bästa argumenten för detta är effekterna av den kris som vi hoppas att vi nu har tagit oss igenom. De offentliga utgifterna i en medlemsstat kan lätt få konsekvenser även i andra medlemsstater, samtidigt som pensionsfonder är en del av finansmarknaderna. Jag välkomnar tanken om en flexibel arbetsmarknad för pensionärer med tanke på de förändringar i befolkningsstrukturen som vi nu upplever och den tydliga trenden mot ett längre arbetsliv. Jag ställer mig bakom tanken att inte bara varje medlemsstat, utan även unionen som helhet, måste anpassa sin politik till idén om ett aktivt åldrande.

 
  
MPphoto
 
 

  Bastiaan Belder (EFD), skriftlig. (NL) Den långsiktiga bärkraften hos våra pensionssystem är ett problem som alltför för länge har bollats runt i EU som en het potatis. Andelen pensionärer stiger. För att försöka hålla pensionerna på en hållbar nivå har medlemsstaterna inget annat val än att reformera sina pensionssystem. Detta är direkt kopplat till hållbara offentliga finanser och reglerna för ett sunt euroområde, dvs. stabilitets- och tillväxtpakten. Jag stöder helhjärtat föredraganden Ria Oomen-Ruijten när hon framhåller vikten av att stärka pensionerna genom arbetsgivarna (det som kallas den andra pelaren) och att stärka de individuella pensionerna (den tredje pelaren). Vi kan tyvärr inte längre räkna med att den statliga pensionen (den första pelaren) kommer att vara tillräcklig för att arbetstagarna ska kunna behålla den livsstil som de har arbetat för att uppnå. Det är nödvändigt att titta närmare på subsidiaritetsaspekten. Inom euroområdet behöver vi avtal i vilka medlemsstaterna garanterar att reformeringen av deras pensionssystem kommer att leda till hållbara offentliga finanser. Vilka val som görs i samband med denna process bör enligt min uppfattning även i fortsättningen vara medlemsstaternas sak. Frågor om till exempel kvinnors förvärvsarbetande bör hanteras inom ramen för deras social- och arbetsmarknadspolitik. Om människor frivilligt väljer deltidsarbete för att bättre kunna förena arbete, familj och omsorgsplikter bör EU inte försöka hindra dem.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Luc Bennahmias (ALDE), skriftlig.(FR) Trots att medlemsstaterna bär det fulla ansvaret för val och organisation av pensionssystem kvarstår faktum att de europeiska ekonomierna har blivit inbördes beroende av varandra och att diskussionerna om ekonomisk styrning även gäller pensionssystemens bärkraft och hållbarhet. EU har därför en roll att spela som samordnare.

Föredraganden har gjort stora ansträngningar att få till stånd en kompromiss. Texten innehöll en del bra saker, inte minst att pensionssystemen bör garantera alla medborgare en dräglig levnadsstandard, att mångfalden ska respekteras, att skillnader mellan kvinnor och män är oacceptabla och oförsvarliga, att man bör anlägga ett livslångt perspektiv och att äldre arbetstagare bör integreras på arbetsmarknaden.

Genom att sträva för mycket efter en kompromiss har vi emellertid fått en text som på sina ställen är otydlig och alltför öppen för olika tolkningar. Det finns dessutom fortfarande en del idéer som jag inte kan skriva under på, som att medlemsstaterna ska uppmuntra sina medborgare att pensionsspara och uppmuntra äldre att arbeta genom skattebefrielse och befrielse från sociala avgifter. Jag avstod därför från att rösta i den slutliga omröstningen.

 
  
MPphoto
 
 

  Sergio Berlato (PPE), skriftlig. (IT) Den demografiska utvecklingen, dvs. den omvända befolkningspyramiden som vi snart kan förvänta oss och den ökade livslängden som vi kan få uppleva, gör att äldre kan förbli aktiva och delta i samhället längre. Detta gör det nödvändigt att se över välfärdssystemen. Den finansiella och ekonomiska krisen, i kombination med förändringar i befolkningsstrukturen, har inverkat på pensionssystemen. Genom den högre arbetslösheten, den lägre tillväxten, lägre avkastningar på investeringar och större statsskulder blir det allt svårare för pensionssystemen att tillhandahålla tillräckliga pensioner. Särskilt unga människor med hög utbildning kommer ut i arbetslivet senare och arbetar därför inte tillräckligt länge för att kunna göra anspråk på en pension när de når den lagstadgade pensionsåldern.

Det är också viktigt att komma ihåg att otillräckliga pensioner kan leda till lägre konsumtion och, på grund av minskad efterfrågan, ekonomisk instabilitet i ett land. Jag anser därför att man verkligen måste ta initiativ som omvärderar framtiden för yngre och äldre och därmed bidra till en trygg och tillräcklig inkomst efter pensioneringen, samtidigt som man även måste komma ihåg vikten av att det ansvar som åvilar medlemsstaterna, arbetsmarknadens parter och EU får nya impulser.

 
  
MPphoto
 
 

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. (LT) Jag röstade för betänkandet eftersom det faktum att invånarna i Europa blir allt äldre gör det nödvändigt att uppmärksamma frågan om pensionsåldern, se till att pensionssparandet är säkert och stärka de gemensamma minimikraven när det gäller pensioner för att garantera normala levnadsvillkor för alla äldre i Europa. Även om det är medlemsstaternas sak att själva bestämma pensionsålder och storleken på pensionerna, föreslår Europaparlamentet och kommissionen åtgärder som skulle göra det lättare att övervinna hoten mot pensionssystemen. En viss samordning av reformerna av de nationella pensionssystemen är dessutom oundviklig när vi upprättar den inre marknaden och genomför Europa 2020-strategin.

Det är olyckligt att kommissionens grönbok knappast tar upp jämställdheten mellan könen alls. Kvinnor har oftare än män atypiska anställningskontrakt, de tar otrygga arbeten och tjänar i genomsnitt därför mindre. Kvinnor gör dessutom oftare uppehåll sina karriärer för vård av barn och äldre eller funktionshindrade anhöriga, vilket innebär att de förlorar försäkringsgarantier och i slutändan får lägre pension. Man måste erkänna att det inte finns något perfekt pensionssystem. Medlemsstaternas ekonomiska och finansiella kapacitet varierar, och man bör därför fokusera mer på hur pensionssystemen kan förbättras, till exempel vid vilken tidpunkt man kommer ut i arbetslivet, på en ”flexibel” pensionsålder, bättre möjligheter att förena arbete och familj och allmänna kriterier för att fastställa en minimipension.

 
  
MPphoto
 
 

  Sebastian Valentin Bodu (PPE), skriftlig. (RO) De statliga fördelningssystemen i vissa medlemsstater står inför kraftigt ökade kostnader, vilket innebär större press på solidariteten och tyngre belastning på de yngre generationerna.

År 2060 kan tyckas avlägset, vilket emellertid inte ändrar förutsägelserna: en allt äldre befolkning, låga födelsetal och därför en enorm press på budgetarna. Varje medlemsstat har naturligtvis det direkta ansvaret för sitt eget pensionssystem. Deras bestämmanderätt är i själva verket ovedersäglig, och det är inte tal om någon idealisk utformning av pensionssystemet som skulle passa alla. Det är emellertid viktigt att kräva tillräckliga, långsiktigt bärkraftiga och trygga pensioner eftersom Europa inom några decennier kommer att stå inför en demografisk katastrof som vi redan ser de första tecknen på.

Att höja pensionsåldern är en av de relevanta lösningarna när man diskuterar att stater inte längre kommer att ha en tillräckligt stor arbetsför befolkning för att bekosta pensionerna för dem som har lämnat arbetsmarknaden. En gradvis höjning av pensionsåldern är under dessa omständigheter faktiskt en självklar lösning, vilket har stöd i att livslängden har ökat avsevärt jämfört med för 40 år sedan.

 
  
MPphoto
 
 

  Vito Bonsignore (PPE), skriftlig. (IT) Jag vill tacka föredraganden för att hon har fäst parlamentets uppmärksamhet på denna relevanta och känsliga fråga. Det stämmer att den finansiella och ekonomiska krisen och förändringen i befolkningsstrukturen, till följd av den ökade livslängden, har fått alla medlemsstater att stärka sin pensionspolitik. Detta har föranlett en satsning på att modernisera och samordna ländernas politik när det gäller anpassning av pensionssystemen, långsiktig bärkraft, balans mellan arbetslivets längd och pensionerna, tydligare pensionssystem och solvensskydd. Jag ställer mig särskilt bakom den fokusering föredraganden gör på kvinnliga arbetstagare, som ofta diskrimineras i förhållande till manliga arbetstagare när det gäller pensioner.

Jag håller också med om att man måste förlänga arbetstagarnas yrkesverksamma liv genom en modern sysselsättningspolitik och förbättrade arbetsvillkor, och jag håller med om att pensionssystemen och informationen till medborgarna måste bli tydligare.

Jag är emellertid mycket oroad över de eventuellt allvarliga följder som åtgärderna i detta dokument kan få för medlemsstaternas statskassor, varav många redan är hårt pressade på grund av den svåra ekonomiska krisen.

 
  
MPphoto
 
 

  Alain Cadec (PPE), skriftlig.(FR) Jag välkomnar Europaparlamentets antagande av detta betänkande, i vilket EU:s medlemsstater uppmanas inrätta tillräckliga, långsiktigt bärkraftiga och trygga pensionssystem. Det bekräftar pensionernas viktigaste syfte: att garantera social sammanhållning i en anda av jämlikhet mellan generationerna. I ett läge där befolkningsstrukturen förändras och vi har en ekonomisk kris måste pensionerna fortsätta att vara en grundläggande del av vår sociala pakt. Jag vill likafullt göra klart att det står medlemsstaterna fritt att organisera sina pensionssystem som de vill och att EU bara ska underlätta samordningen mellan staterna.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. (PT) Den ekonomiska och finansiella krisen har lett till att den demografiska utmaning som EU står inför har vuxit rejält i omfattning och lett till högre arbetslöshet, ökad fattigdom och social utestängning. Europa 2020-strategins mål om att uppnå en sysselsättningsgrad på 75 procent bör bidra till pensionssystemens hållbarhet, eftersom denna är kopplad till högre sysselsättning, ökad produktivitet och ekonomisk tillväxt. Helhetsgreppet i grönboken syftar till att leda till nya initiativ på nationell nivå och på EU-nivå och till att uppnå stabila, tillräckliga, långsiktigt bärkraftiga och trygga pensionssystem. Små och medelstora företag tillhör dem som skapar flest arbetstillfällen i EU och bidrar starkt till långsiktigt bärkraftiga och tillräckliga pensionssystem i medlemsstaterna. Jag efterlyser en utveckling av sektorsvisa, sektorsövergripande och/eller territoriella fonder för att fler anställda i små och medelstora företag ska kunna ta del av pensionssystemen.

 
  
MPphoto
 
 

  Nikolaos Chountis (GUE/NGL), skriftlig. (EL) Jag röstade mot betänkandet om grönboken om de europeiska pensionssystemen. Det är uppenbart att betänkandet förfäktar EU:s harmoniserade, anti-sociala politik och en försämring av de sociala rättigheterna till den lägsta gemensamma liberala nämnaren. I texten förutses en höjning av pensionsåldern för europeiska arbetstagare och att pensionsåldern ska knytas till livslängden. Europeiska arbetstagare, som fick betala för att rädda bankerna och har drabbats av hårda åtstramningsåtgärder, tvingas nu återigen betala för krisens följder, en kris som de inte orsakade, genom att tvingas arbeta längre för en mindre pension. Gruppen Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster lade fram en alternativ resolution mot grönboken om pensioner, som dessvärre inte godtogs, i vilken man framhöll att det går att förbättra pensionerna och pensionsåldern på ett sätt som gynnar arbetstagarna. Det kan ske utan att man höjer åldersgränsen, genom ökade arbetstagarrättigheter, särskilt för unga människor, bättre lön samt högre skatter på finansiellt kapital och finansiella transaktioner.

 
  
MPphoto
 
 

  Carlos Coelho (PPE), skriftlig. (PT) Även om ansvaret för att finansiera pensionerna vilar på medlemsstaterna är det icke desto mindre viktigt att vissa frågor samordnas på EU-nivå. Jag är medveten om skillnaderna mellan pensionssystemen i EU. Det är emellertid tydligt att det behövs en strategi som ökar sammanhållning och följdriktighet i pensionsfrågor, men som samtidigt respekterar subsidiaritets- och solidaritetsprinciperna fullt ut. Strategin måste ta hänsyn till den rådande ekonomiska och demografiska situationen, men även till fullbordandet av den inre marknaden. Vi får därför inte glömma att den fria rörligheten inom EU är en grundläggande rättighet för EU:s medborgare, en förutsättning för att enskilda personer och i synnerhet arbetstagare ska kunna dra nytta av en effektiv och väl fungerande arbetsmarknad och vara garanterade en långsiktigt hållbar, trygg och tillräcklig inkomst efter pensioneringen. Det är också viktigt att allmänheten får tillräcklig och kontinuerlig information om sina rättigheter när det gäller pensionssystemet, i synnerhet om systemen för gränsöverskridande verksamhet och rörlighet.

 
  
MPphoto
 
 

  George Sabin Cutaş (S&D), skriftlig. (RO) Jag röstade för den resolution för vilken jag utsågs till föredragande för utskottet för ekonomi och valutafrågor. Jag anser att resolutionstexten är väl avvägd och både framhåller vikten av den pelare som utgör de statliga pensionerna och behovet av en ordentlig andra pelare i alla medlemsstater. En idé som jag försökte introducera var att det skulle fastställas en minimipension på EU-nivå, vilket skulle garantera en trygg och anständig inkomst för EU:s medborgare. Förslaget vann dessvärre inte tillräckligt mycket gehör bland mina kolleger. Jag hoppas dock att kommissionen ska lägga fram ett sådant förslag i framtiden.

 
  
MPphoto
 
 

  Vasilica Viorica Dăncilă (S&D), skriftlig. – (RO) Jag anser att det är bra att Europa 2020-strategin stöder en riktad och aktiv arbetsmarknadspolitik som ökar sysselsättningen bland äldre, kvinnor, medlemmar av minoritetsgrupper och långtidsarbetslösa. Genom att sträva efter detta mål anser jag att EU kommer att få uppleva att antalet sysselsatta, och i förlängningen även den ekonomiska tillväxten, kommer att öka, vilket kommer att ha en positiv inverkan på pensionssystemens långsiktiga bärkraft i EU.

 
  
MPphoto
 
 

  Cornelis de Jong (GUE/NGL), skriftlig. (NL) Jag har idag röstat för Ria Oomen-Ruijtens betänkande om pensioner. Som föredragande för yttrandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd har jag haft ett konstruktivt samarbete med föredraganden. Utskottets yttrande har till stor del återgetts i Ria Oomen-Ruijtens betänkande. Jag anser att betänkandet är genomtänkt och väl avvägt och att själva kärnan är uppfattningen att pensioner faller inom ramen för medlemsstaternas subsidiaritet. Därmed säkras ett tillräckligt skydd av det nederländska pelarsystemet.

Vad jag absolut inte kan stödja är emellertid de delar av betänkandet som tycks kräva bindande EU-överenskommelser om medlemsstaternas pensionssystem. Detta strider mot allt som Socialistiska partiet står för.

 
  
MPphoto
 
 

  Luigi Ciriaco De Mita (PPE), skriftlig. (IT) Jag röstade för förslaget eftersom pensioner är en grundläggande institution i systemet av arbetstagares rättigheter och skyldigheter. De behövs för att de berörda arbetstagarna och deras familjer ska kunna fortsätta att ha en dräglig levnadsstandard och i synnerhet få tillräckligt stöd för ett drägligt privat- och familjeliv. Genom att detta slås fast som ett långsiktigt mål är det självklart att det krävs långsiktigt bärkraftiga pensionssystem som ställer en viss minimiinkomst i utsikt för arbetstagarna. Även om jag respekterar principen om nerifrån och upp-subsidiaritet, och att bestämmanderätten och ansvaret för att reformerna är tillräckliga och lämpliga i första hand vilar på medlemsstaterna, behövs det konvergens mellan pensionssystemen i EU för att säkra en fullständig och reell fri rörlighet för arbetstagare och företag, samt ett fullständigt och ömsesidigt erkännande och jämlikhet mellan medlemsstaternas olika pensionssystem. Jag inser att det finns skillnader i levnadsomkostnader och lönenivåer mellan medlemsstaterna, men menar att det på sikt är nödvändigt att uppnå en konvergens både internt inom varje medlemsstat och inom EU som helhet för att främja en dräglig och tillräcklig livslängd.

 
  
MPphoto
 
 

  Ioan Enciu (S&D), skriftlig. (RO) Jag röstade för betänkandet eftersom jag anser att pensionssystemen i hela EU redan nu dras med stora problem när det gäller långsiktig bärkraft och att dessa förmodligen kommer att förvärras framöver, vilket gör att man måste tänka om. Den översyn som görs av varje medlemsstat måste emellertid ha som utgångspunkt att man ska säkra en dräglig inkomst till en rimlig kostnad för äldre som har bidragit under ett helt liv. Att sänka pensionerna till under existensminimum, på det sätt som har skett i vissa medlemsstater, är omänskligt och måste undvikas.

Det mest flagranta exemplet på utnyttjande är Rumänien, där den nuvarande regeringen har beslutat att alla pensioner ska skäras ned drastiskt och beskattas, samtidigt som det införs en sjukförsäkringsavgift. Den rumänska regeringen vill under subsidiaritetens täckmantel förmodligen skapa ett finurligt pensionssystem där man genom att beröva pensionärerna ett minimum av ekonomiska resurser och sjukvård får dem att försvinna rent fysiskt. Jag anser att ett av EU:s mål på detta område måste vara att sätta stopp för vissa nationella regeringars framfart mot pensionärer.

 
  
MPphoto
 
 

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstade för betänkandet eftersom jag menar att EU och medlemsstaterna måste samordna sin politik när det gäller pensionsfrågor på ett effektivare sätt och samordna tillräckliga, trygga och långsiktigt bärkraftiga pensionssystem för kvinnor och män. Det är nödvändigt att skilja mellan pensionsförmåner för kvinnor respektive män och att fastställa särskilda kriterier som ska användas för att beräkna kvinnors pensioner på ett sätt som garanterar ekonomiskt oberoende för såväl kvinnor som män.

 
  
MPphoto
 
 

  Göran Färm, Anna Hedh, Olle Ludvigsson, Marita Ulvskog och Åsa Westlund (S&D), skriftlig. − Vi svenska socialdemokrater valde beträffande punkt 6 att rösta för ett borttagande av referensen till att direkta pensionsåtaganden bör föras in i beräkningarna av offentlig skuld. Motivet till detta är att vi ser en risk för att en sådan koppling mellan pensionsåtaganden och skuldkalkyler i det korta perspektivet skulle kunna ge en rad oönskade och oproportionerliga konsekvenser i vissa medlemsstater. I det längre perspektivet anser vi dock att varje medlemsstat bör etablera rutiner som innebär att de offentliga pensionsåtagandena på ett rättvisande sätt reflekteras i relevanta skuldprognoser

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Den ökade livslängden och den omvända befolkningspyramiden i EU medför stora utmaningar för ett samhälle där invånarna blir allt äldre och som måste skapa drägliga levnadsvillkor för sina äldre och en roll för dem som i många fall kan, och bör, vara aktiva. Inför det reella hotet att de traditionella pensionssystemen kan kollapsa måste medlemsstaterna emellertid modigt och rakryggat vidta de åtgärder som krävs för att rädda socialförsäkringssystemen, vilket inte bara handlar om att höja pensionsåldern. Tonvikten måste emellertid ligga på omedelbar modernisering och eventuellt blandade modeller. Då kan de som träder in i systemet idag fritt välja vilken modell de vill ska skydda dem när de blir gamla.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) Den rådande krisen har riktat fokus mot ett problem som visade sig vara allvarligt: de konkursmässiga socialförsäkringssystemen. Den omvända befolkningspyramiden – till följd av förändringar i befolkningsstrukturen som beror på invånarnas ökade livslängd – hotar verkligen pensionssystemens långsiktiga bärkraft. Å ena sidan stiger antalet arbetslösa, å andra sidan ökar utgifterna för pensionsutbetalningar. Unga människor kommer dessutom ut i arbetslivet allt senare och bidrar därför inte till det avgiftsbaserade systemet. Eftersom vi inte vill att ”ålderdom” ska bli synonymt med ”fattigdom” måste vi ha en garanterad minimipension som säkrar livskvalitet för de äldre. En sådan åtgärd skulle bidra till att utrota fattigdomen och ge äldre människor ett värdigt liv.

Alla dessa problem tas upp i kommissionens grönbok om pensioner. Vad som behövs nu är ett antal åtgärder som samordnas på EU-nivå. Jag vill därför uttrycka mitt fulla stöd för slutsatserna i betänkandet och välkomnar initiativen för solidaritet mellan generationerna som kommer att ge alla pensionärer en långsiktigt hållbar och dräglig inkomst.

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Vi anser att det är beklagligt att det alternativa resolutionsförslaget som vi lade fram inte har antagits. Majoriteten av ledamöterna i Europaparlamentet, inklusive dem i gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater och demokrater i Europaparlamentet, valde därmed att stödja den antisociala politik som drivs av kommissionen och rådet, och legitimerar därmed den nyliberala väg som de har slagit in på och vill fortsätta att följa.

De har därmed glömt bort arbetarna i de olika EU-länderna som har tagit strid mot höjningen av den lagstadgade pensionsåldern, som har kämpat för att bevara ett omtänksamt och universellt sjukförsäkringssystem, ett system som höjer de lägsta pensionerna, respekterar de äldre och ger dem möjlighet att leva ett värdigt liv, samtidigt som det bidrar till att utrota fattigdom.

Det är, som det står i den alternativa resolution som vi lade fram, möjligt att förbättra pensionerna utan att höja den lagstadgade pensionsåldern, under förutsättning att det finns mer sysselsättning med rättigheter, särskilt för unga människor, bättre löner och högre skatter på finansiella transaktioner. Färska undersökningar visar till exempel att en generell skatt på 0,1 procent på finansiella transaktioner i EU:s medlemsstater kan öka de årliga intäkterna med omkring 2,1 procent av BNP, eller nästan 262 miljarder euro.

 
  
MPphoto
 
 

  Pat the Cope Gallagher (ALDE), skriftlig. (GA) Det finns idag 23 miljoner små och medelstora företag i EU. De utgör tillsammans 99 procent av alla företag och tillhandahåller 100 miljoner arbetstillfällen i unionen. Det är mycket tydligt att kostnaden för och möjligheterna att få krediter för närvarande är det största problemet för små och medelstora företag.

Många bärkraftiga företag har fortfarande svårt att få banklån till en skälig ränta. Detta är obegripligt och oacceptabelt med tanke på hur mycket stöd banksektorn har fått från de irländska skattebetalarna. Andra kostnader, som hyra, avgifter för el och vatten samt lokala avgifter gör det också svårare för små och medelstora företag att hävda sig i konkurrensen i dagens besvärliga läge.

 
  
MPphoto
 
 

  Robert Goebbels (S&D), skriftlig.(FR) Jag röstade för Ria Oomen-Ruijtens betänkande om tillräckliga, långsiktigt bärkraftiga och trygga pensionssystem i EU. Betänkandet är fullt av goda intentioner, men inger precis som kommissionens grönbok tvivel om det verkliga politiska syftet med denna debatt. Jag kan inte låta bli att misstänka att det egentliga syftet är att förbereda den allmänna opinionen för en gradvis privatisering av pensionssystemen. Efter att ha sett de förluster som redovisats av privata pensionsfonder i Europa och USA under finanskrisen föredrar jag att ha kvar den solidaritet mellan generationerna som ligger i fördelningssystemen.

 
  
MPphoto
 
 

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig.(FR) Trots de upprepade hänvisningarna till subsidiaritetsprincipen handlar det här i hög grad om att lägga grunden till en harmonisering av pensionssystemen i EU, om inte i fråga om pensionsnivå så åtminstone i fråga om struktur. Hur kan vi i ert ultraliberala och internationalistiska EU tro att en sådan harmonisering kan vara någonting annat än en uppmuntran att teckna individuella försäkringar med privata företag? En potentiell marknad värd hundratals miljarder euro. Samtidigt kommer de pensioner som betalas ut inom den första pelaren – de offentliga, obligatoriska fördelningssystemen – att sjunka till följd av stabilitets- och tillväxtpakten och i morgon till följd av Angela Merkels pakt. De tjänstepensionsfonder som man vill ska vidareutvecklas är ändå pensionsfonder, och vi vet vilken roll de spelade i samband med den globala finansiella härdsmältan. Vi vet också vad de är bra på under en finanskris: att ruinera spararna. Man kan inte annat än oroa sig över den patetiska tillsyn de står under, även på EU-nivå. Socialförsäkringssystemet som helhet, och pensionssystemet i synnerhet, ligger under medlemsstaternas exklusiva behörighet. Det problem som måste lösas är inte bara ekonomiskt, det är också demografiskt. EU, som har ett stort ansvar när det gäller dessa frågor, är på intet sätt rätt nivå för att hantera dem.

 
  
MPphoto
 
 

  Catherine Grèze (Verts/ALE), skriftlig.(FR) När det gäller betänkandet om pensionssystemen i EU är detta en mycket känslig fråga. Även om texten innehåller en del verkligt bra saker vore det helt oacceptabelt att betrakta ålderspensionen utifrån budgetåtstramningar och därmed uppmuntra kapitalbaserade pensioner. Eftersom jag är för solidaritet mellan generationerna kunde jag inte rösta för ett betänkande som skulle kunna främja utvecklingen av kapitalbaserade pensionssystem.

 
  
MPphoto
 
 

  Nathalie Griesbeck (ALDE), skriftlig.(FR) Jag avstod från att rösta om denna text. Den innehåller många mycket positiva saker, men tyvärr även vissa idéer som jag är emot. Att undanröja hindren för arbetstagares rörlighet genom att göra pensioner överförbara, att respektera olikheterna mellan de nationella pensionssystemen, att minska könsskillnaderna och de oacceptabla klyftorna mellan kvinnor och män när det gäller sysselsättning och pensioner, att integrera äldre arbetstagare på arbetsmarknaden, att ge äldre arbetstagare ett starkare skydd mot uppsägning osv. är alla rekommendationer i betänkandet som jag verkligen välkomnar. Andra saker har emellertid fått mig att avstå från att rösta. Det handlar bland annat om att betänkandet innehåller krav på att privat sparande ska uppmuntras.

 
  
MPphoto
 
 

  Mathieu Grosch (PPE), skriftlig. (DE) Förändringen i befolkningsstrukturen mot ett allt äldre samhälle, i kombination med bakslagen när det gäller ekonomisk tillväxt, de offentliga finanserna och finansmarknaderna till följd av den ekonomiska och finansiella krisen, gör att vi måste anpassa vårt sätt att hantera pensioner. Anpassningen ligger helt i linje med fullbordandet av EU:s inre marknad och Europa 2020-målen om sysselsättning och långsiktigt hållbara offentliga finanser.

Det främsta skälet till att jag välkomnar förslaget är dock att det föreskriver effektivare pensioner som är både långsiktigt bärkraftiga och trygga. Jag anser fullt och fast att pensioner inte bara ska göra det möjligt för äldre EU-medborgare att leva ett värdigt liv, utan att de även ska vara en belöning för hela deras yrkesverksamma liv. Om vi vill att morgondagens EU-medborgare ska känna motivation i sitt arbete och vara öppna för gränsöverskridande verksamhet är det viktigt att vi redan idag ställer tillräckliga och långsiktigt bärkraftiga pensioner som är harmoniserade på EU-nivå i sikte för dem. Ansvaret för pensionerna ska emellertid fortfarande vila på medlemsstaterna, vilket innebär att pensionssystemen i första hand ligger inom medlemsstaternas behörighet och att det enda EU ska göra är att ge medlemsstaterna samordnad vägledning.

Man bör i detta sammanhang ta hänsyn till principen om solidaritet mellan generationerna och principen om nationell solidaritet. När det gäller subsidiaritet bör dessutom alla pensionssystem vara ”exporterbara” för medborgarna.

 
  
MPphoto
 
 

  Sylvie Guillaume (S&D), skriftlig.(FR) Även om denna text innehåller bra saker, särskilt den vikt som läggs vid främjandet av sysselsättning för att se till att pensionssystemen är långsiktigt bärkraftiga och ställningen för arbetsmarknadens parter, fanns det annat som jag hade svårt att stödja, och jag har därför avstått från att rösta om denna text.

Strykningen av punkt 24 om kopplingen mellan förväntad livslängd och pensionsålder är dock en stor seger för gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater och demokrater i Europaparlamentet, som på detta sätt ville försvara den europeiska samhällsmodellen, tvärtemot vad som var syftet med denna åtgärd. Vissa socialgruppers förväntade livslängd sjunker i själva verket på grund av deras arbetsförhållanden och svårigheter att få tillgång till förebyggande och medicinsk vård. Vi måste se till att alla EU-medborgare kan leva ett värdigt liv som pensionärer.

 
  
MPphoto
 
 

  Richard Howitt (S&D), skriftlig. (EN) Parlamentsledamöterna från Labourpartiet röstade för detta icke-bindande betänkande om pensioner och de utmaningar som det åldrande samhället och utgiftstrycket ger upphov till i hela EU. Vi välkomnar att det i betänkandet uttryckligen sägs att man inte presenterar någon idealisk utformning av pensionssystemet som passar alla, men att EU naturligtvis kan tillföra ett mervärde genom ett utbyte av idéer och genom samordning.

Vi röstade för att privata skulder inte skulle ingå i bedömningen för att skapa hållbara offentliga finanser i punkt 8, eftersom vi anser att de rådande marknadsförhållandena inte skulle främjas av denna typ av bedömning. Vi är också oroade över tillämpningen av kapitalkrav av Solvens II-typ på pensioner, eftersom detta skulle kunna driva upp kostnaderna utan att skapa ökad säkerhet för de arbetsgivarfinansierade tjänstepensionerna i Storbritannien. Det brittiska systemet, bland annat de pensionsskyddsfonder som inrättades av Labourregeringen, ger ett starkt skydd för pensionssystemens medlemmar och förmånstagare.

Parlamentsledamöterna från Labourpartiet kommer att fortsätta att verka för att människor som sparar hos staten, sin arbetsgivare eller privat får det verkliga pensionsskydd som de behöver för att känna sig trygga inför sin pensionering.

 
  
MPphoto
 
 

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. (LT) Den demografiska utvecklingen, dvs. den omvända befolkningspyramid som vi snart kan förvänta oss och den ökade livslängd som vi kan få uppleva, gör att äldre kan förbli friska och aktiva och delta i samhället längre. Detta gör det nödvändigt att överväga en strategi för en ny sammanhållning och följdriktighet i pensionsfrågor. Det finns stora skillnader mellan pensionssystemen i EU, och för de nya medlemsstaterna och deras medborgare tillkommer problemet med att det är så önskvärt att det inrättas diversifierade pensionssystem (med flera pelare) för att sprida riskerna.

Den finansiella och ekonomiska krisen har visat att inget pensionssystem är immunt mot sådana händelser, men att stora budgetunderskott, hög arbetslöshet och mycket begränsat utrymme att höja skatter och andra avgifter i synnerhet drabbar fördelningssystemen. Vissa medlemsstater, däribland Litauen, har till och med tvingats till drastiska åtgärder, dvs. att sänka pensionerna, vilket jag menar inte får tolereras eller accepteras. Medlemsstaterna måste göra allt de kan för att förhindra sådana sänkningar, som är smärtsamma för de allra fattigaste. Jag avstod från att rösta om betänkandet eftersom många av de beslut som föreslås är socialt känsliga och bedömningen av nyttan och riskerna i betänkandet dessutom är bristfällig, i synnerhet när det gäller höjningen av pensionsåldern och medlemsstaternas förlorade inflytande när det gäller pensionsfrågor.

 
  
MPphoto
 
 

  Peter Jahr (PPE), skriftlig. (DE) Jag avstod från att rösta om Europaparlamentets betänkande om ett pensionssystem i EU. Även om det principiellt måste välkomnas att EU överväger hur man kan stödja medlemsstaternas ansträngningar att erbjuda tillräckliga pensioner, är och förbli pensionspolitiken en sak för medlemsstaterna, i fråga om vilken EU endast bör agera med yttersta finkänslighet och visa hänsyn för de nationella förhållandena. Besluten i fråga är emellertid inte gynnsamma för i synnerhet den tyska tjänstepensionsmodellen. Jag anser att man på EU-nivå inte bör anta föreskrifter som hotar de tjänstepensionssystem som har fungerat bra i ett flertal europeiska länder. I detta avseende måste det fortfarande till stora förbättringar.

 
  
MPphoto
 
 

  Arturs Krišjānis Kariņš (PPE), skriftlig. – (LV) Jag stödde betänkandet om tillräckliga, långsiktigt bärkraftiga och trygga pensionssystem i EU, eftersom jag anser att det är nödvändigt att förändra den nuvarande pensionsmodellen för att säkra dess långsiktiga bärkraft. Idag riskerar de europeiska länderna att framtida generationer inte kommer att kunna få pensioner som tryggar en dräglig ålderdom. Vi måste erkänna att vi för närvarande lever på framtida generationers bekostnad. Vi lånar för att betala dagens pensioner. Det måste till en förändring. Pensionssystemet måste vara balanserat så att dagens inkomster kan täcka dagens utgifter. Alla andra lösningar skulle innebära att vi skulle leva över våra tillgångar. Detta kan åstadkommas på olika sätt, men vi måste erkänna att vi inte längre kan räkna med att få en pension kort efter det att vi har fyllt 60. Pensionsåldern måste höjas successivt i hela EU och ligga nära 70-årsstrecket. Det är ett sätt att se till att socialförsäkringsbudgeten inte blir en belastning för de europeiska ländernas ekonomier.

 
  
MPphoto
 
 

  Giovanni La Via (PPE), skriftlig. (IT) Ria Oomen-Ruijtens betänkande baseras på kommissionens grönbok, som lades fram i juli 2010 och på de frågor som denna institution har tagit upp till debatt när det gäller frågan om tillräckliga och långsiktigt bärkraftiga pensionssystem i EU. Grönboken är en föregångare till den framtida vitboken och innehåller en allmän analys av de 27 medlemsstaterna och utkast till de riktlinjer som EU håller på att fastställa för sina medlemmar och som man förväntar sig ska ge ett effektivt gensvar. Min reaktion efter att ha läst betänkandet var positiv, varför jag röstade för det. Förslaget är förvisso alltför försiktigt med tanke på vad som måste göras. Vi kan emellertid se det som en bra början, eftersom det ger en överblick över ett pensionssystem utvidgat till 27 stater. Inrättandet av en europeisk pensionsplattform kan vara ett perfekt tillfälle att inleda en debatt mellan EU-institutionerna och arbetsmarknadens parter. Slutmålet ska vara att anpassa pensionssystemen och sätta in dem i det sammanhang av demografiska och ekonomiska variabler som vår värld är beroende av.

 
  
MPphoto
 
 

  Patrick Le Hyaric (GUE/NGL), skriftlig. (FR) Jag röstade mot betänkandet eftersom det förordar kapitalbaserade pensionssystem i stället för fördelningssystem, och en höjning av pensionsåldern. Det förordar också en strategi som skulle skapa ytterligare otrygghet för äldre arbetstagare genom att uppmuntra ”flexibel” pensionering, där arbete kombineras med pensionering.

 
  
MPphoto
 
 

  Elżbieta Katarzyna Łukacijewska (PPE), skriftlig. – (PL) Det var med stor tillfredsställelse som jag tog del av resultaten av dagens omröstning om Ria Oomen-Ruijtens betänkande om tillräckliga, långsiktigt bärkraftiga och trygga pensionssystem i EU. Jag anser att pensionerna ska vara trygga och långsiktigt bärkraftiga, särskilt idag med tanke på EU:s åldrande befolkning och finanskrisen. Den nuvarande statistiken ger en tydlig signal om att problemet blir allt värre och att förändringarna i EU:s befolkningsstruktur är otvetydiga. Experter har visat att fyra personer idag arbetar för att försörja en pensionär, men om 50 år kommer det bara att vara två.

Det är därför uppenbart att mer måste göras när det gäller pensionssystemet och att det krävs ytterligare reformer. Vi måste därför sträva efter att medlemsstaterna ska vara mer aktiva internationellt för att se till att samordningen av pensionssystemen blir effektiv och ändamålsenlig. Genom att anta betänkandet säger Europaparlamentet dessutom tydligt att det inte får finnas något utrymme för diskriminering på grund av ålder eller kön, vilket är särskilt viktigt i samband med samhällsdebatten om jämställdheten mellan kvinnor och män i arbetslivet.

 
  
MPphoto
 
 

  Astrid Lulling (PPE), skriftlig. (FR) Att arbeta i månader med långsiktigt bärkraftiga pensionssystem i EU, att upprätta ett ambitiöst betänkande, att i timmar förhandla fram kompromisser utan att säga det självklara, nämligen att många regeringar i EU har reformerat sina pensionssystem och prioriterat en förlängning av premiebetalningstiden, anser jag vara oerhört lättvindigt. Att förneka verkligheten utgör grov försumlighet. Europaparlamentet tar inte tag i själva grundfrågan därför att det skulle leda till splittring!

Jag är kritisk till detta sätt att föra politik. I stället för att försöka nå enhällighet till varje pris väljer Europaparlamentet helt fel metod.

Parlamentet är skyldigt att utforska konsekventa och modiga handlingslinjer. Det är vad våra medborgare förväntar sig när pensionssystemen, som är själva kronan i den europeiska samhällsmodellen, hotas.

Jag kan därför inte stödja det betänkande som har blivit en fåfäng historia som inte tar hänsyn till hur situationen verkligen ser ut.

 
  
MPphoto
 
 

  Toine Manders (ALDE), skriftlig. (NL) Delegationen från det nederländska folkpartiet för frihet och demokrati (VVD) i Europaparlamentet har idag röstat mot betänkandet om grönboken om pensionerna i EU, eftersom det innehöll flera oklarheter och fel. Vi stöder flera förbättringar, till exempel uppmuntrandet av en bra kombination av statliga pensionssystem och tjänstepensionssystem i medlemsstaterna och en pensionsupplysningstjänst inom EU för att främja ökad rörlighet i arbetslivet, så att alla medborgare vet vilken pension de kan förvänta sig och kan göra egna val. Stigande arbetslöshet, problem på finansmarknaderna, höga statsskulder och en långsam ekonomisk tillväxt kan emellertid leda till problem när det gäller medlemsstaternas pensionsåtaganden, vilket kan få återverkningar på stabilitets- och tillväxtpakten och därmed på eurons stabilitet.

Befolkningens åldrande får dessutom allvarliga följder i många medlemsstater, där man inte sparar lika mycket som nederländarna. Vi behöver därför en harmoniserad övervakning av pensionssystemen, och vissa medlemsstater bör organisera sina pensionssystem på ett annat sätt. Vi vill emellertid inte att man fingrar på det nederländska pensionssystemet. För att så inte ska ske har vi därför röstat mot betänkandet i dess helhet, trots att vi var positiva till en del bra saker i det. VVD-gruppen i Europaparlamentet: Hans van Baalen, Jan Mulder och Toine Manders.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (S&D), skriftlig. (EN) Jag röstade för betänkandet, som i början (punkt 1) och slutet (punkt 61) slår fast att det fulla ansvaret för pensionssystemen enligt subsidiaritetsprincipen vilar på medlemsstaterna och att EU:s bidrag ska vara att samordna där det är möjligt och ge information om bästa praxis.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig. (FR) I betänkandet förespråkas lättvindigt att den lagstadgade pensionsåldern ska höjas, samtidigt som det skenheligt påstås att en ”dialog mellan arbetsmarknadens parter och med det civila samhället” om frågan äger rum och att resultaten av denna beaktas. Den nödvändiga folkomröstningen är tyvärr mycket avlägsen. Som väntat är det även en hyllning av privatisering av fördelningssystemet, som vi alla vet är effektivt. Pensionering som en finansiell produkt på den inre marknaden för pensionsfonder, med fri och rättvis konkurrens – det är vad som föreslås i detta betänkande. Jag röstar emot och fördömer helt och hållet denna text.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Det allvarliga problemet med den demografiska utvecklingen, dvs. den omvända befolkningspyramid som vi snart kan förvänta oss och den ökade livslängd som vi kan få uppleva, gör att äldre kan förbli friska och aktiva och delta i samhället längre. Detta gör det nödvändigt att överväga en strategi för en ny sammanhållning och följdriktighet i pensionsfrågor. Denna nya verklighet gör det nödvändigt att ta initiativ som omvärderar framtiden för yngre och äldre och solidariteten mellan generationer och människor och därmed bidrar till en långsiktigt hållbar, trygg och tillräcklig inkomst efter pensioneringen.

 
  
MPphoto
 
 

  Willy Meyer (GUE/NGL), skriftlig.(ES) Jag röstade mot resolutionsförslaget, eftersom jag anser det vara en oacceptabel attack på arbetstagarnas rättigheter genom att förorda att premiebetalningstiden ska förlängas, pensionsåldern höjas och de offentliga pensionssystemen gradvis privatiseras. Jag anser att denna typ av åtgärder går ut på att skapa pensionssystem som gynnar finanssektorns intressen och inte utgör en utveckling mot offentliga pensionssystem som är mer rättvisa, långsiktigt bärkraftiga, trygga och bra för EU:s medborgare. Jag är därför mot ett gradvis byggande av ett antisocialt EU som styrs av marknaderna och de ekonomiska krafterna vars ärelystnad och girighet gjorde att vi hamnade i denna kris och som på ett obegripligt sätt kommer att lönas genom privatiseringen av de offentliga pensionssystemen. Jag anser det dessutom vara oacceptabelt att man i resolutionen, samtidigt som det framhålls att dialogen med arbetsmarknadens parter om pensionsreformerna ska ha en relevant roll, försvarar antisociala åtgärder som en höjning av pensionsåldern, vilket har avvisats av en majoritet av européerna genom omfattande generalstrejker.

 
  
MPphoto
 
 

  Louis Michel (ALDE), skriftlig. (FR) Enligt kommissionsledamoten med ansvar för sysselsättning, socialpolitik och inkludering László Andor kommer antalet pensionärer att fördubblas fram till 2060 i förhållande till den aktiva befolkning som ska finansiera pensionerna. Det är därför viktigt att tänka på pensionssystemens framtid. Även om denna fråga faller inom medlemsstaternas behörighet får detta inte hindra EU från att hjälpa medlemsstaterna i deras överväganden för att säkra tillräckliga, stabila och långsiktigt bärkraftiga pensionssystem. Att kunna få en tillräcklig och korrekt pension i en medlemsstat är ett nödvändigt komplement till principen om fri rörlighet för personer. Den ekonomiska och monetära krisen visar att det krävs en samlad strategi som omfattar demografiska och sociala aspekter likaväl som ekonomiska och finansiella aspekter.

 
  
MPphoto
 
 

  Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. (EN) Jag hoppas att parlamentet inte kommer att inskränka sig till att bara producera betänkanden och hålla omröstningar. Alla 27 pensionssystem i EU måste analyseras. Jag är säker på att överträdelser av reglerna i massiv skala kommer att avslöjas på detta område i Lettland, där regeringen ständigt försöker lösa problemet med budgetunderskottet på pensionärernas bekostnad. Detta har lett till att pensionärerna i Lettland har blivit gisslan i den nuvarande regeringens risktagande. Pensionerna i Lettland ligger i de flesta fall under existensminimum. Situationen försvåras av regeringens beslut att hålla inne med utbetalningarna i den andra pensionsnivån. Detta kan få mycket sorgliga konsekvenser. Jag röstade emot i hopp om en oberoende bedömning av situationen i Lettland.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. (DE) Vi ser fortfarande att välståndet inom EU minskar avsevärt, vilket definitivt kommer att märkas efter undanröjandet av skyddsperioderna för arbetsmarknaden. Varje land tvingas ta itu med förändringarna i befolkningsstrukturen och den brist på bärkraft i pensionssystemen som de leder till. Privata pensioner, som var tänkta som ett extra stöd, har inte lett till den omtalade lättnaden för pensionssystemen utan i stället ökat trycket på de statliga pensionerna ännu mer. I detta läge har till exempel ungrarna nästan tvingats gå tillbaka till det statliga systemet. I det här sammanhanget är även pensionsfondernas ouppfyllbara löften om avkastning också problematiska, vilket visade sig under den ekonomiska och finansiella krisen. Den här typen av inblandning på EU-nivå för ofta med sig en rad problem, till exempel i samband med de kompensationsbidrag för pensioner, som öppnade dammportarna för missbruk. De närmare pensionsreglerna varierar mellan olika stater, och så måste det förbli, varför jag med kraft förkastar betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Claudio Morganti (EFD), skriftlig. (IT) Jag vill uttrycka mitt stöd för Ria Oomen-Ruijtens betänkande om de framtida pensionssystemen i EU, eftersom det tydligt åskådliggör en princip som EU:s agerande och initiativ alltid bör utgå från: subsidiaritetsprincipen. I ett försök att svara på ett verkligt behov – av en ny bedömning av pensionssystemen i EU till följd av de förändrade demografiska, ekonomiska och sociala villkoren – har det beslutats att enskilda medlemsstater ska ha handlingsutrymme att agera inom ramen för allmänna EU-riktlinjer. Situationen och villkoren i de olika länderna är alltför skiftande för att vi ens ska kunna överväga att upprätta gemensamma bindande regler, varför beslutet att respektera den grundläggande subsidiaritetsprincipen var bra.

 
  
MPphoto
 
 

  Franz Obermayr (NI), skriftlig. (DE) Det dröjer inte länge innan befolkningspyramiden i EU kommer att ha ställts på ända och invånarna över 55 år utgör den största andelen av befolkningen. Livslängden kommer att fortsätta att öka, födelsetalen kommer att vara fortsatt låga och unga kommer att komma ut i arbetslivet allt senare. Vi är alla medvetna om vilka följder detta kommer att få: en alltför gammal befolkning och fler flaskhalsar i finansieringen av pensionerna. Vad vi egentligen behöver är framför allt en mer familjevänlig politik i medlemsstaterna – jag tänker till exempel på ett införande av sambeskattning av familjer i inkomstskattelagen. Sociallagstiftningen bör ta hänsyn till hur familjer bidrar till att skydda kontraktet mellan generationerna genom att gradvis sänka deras socialförsäkringsavgifter. Dessa aspekter beaktas inte, eller åtminstone inte tillräckligt, i betänkandet. Den ofta lovprisade massinvandringen är emellertid fel väg att gå för att skydda våra pensioner. Pensionspolitiken bör till syvende och sist fortsätta att ligga inom medlemsstaternas behörighet. Jag har därför röstat mot betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Wojciech Michał Olejniczak (S&D), skriftlig. – (PL) Jag har i dagens omröstning gett mitt stöd åt betänkandet om långsiktigt bärkraftiga och trygga pensionssystem i EU. Frågan om framtidens pensioner är ett problem inte bara i Polen utan i hela EU. I betänkandet slår Europaparlamentet fast att när det gäller pensioner är det medlemsstaterna som bär ansvaret för organisationen av sina pensionssystem. EU-institutionerna ska emellertid stödja medlemsstaternas åtgärder på grundval av subsidiaritetsprincipen.

För mig är det mycket viktigt att diskrimineringen av kvinnor i pensionssystemen uppmärksammas, vilket är något vi måste få bukt med. Förändringarna i befolkningsstrukturen, som leder till en åldrande befolkning, gör det samtidigt svårt att fastställa en stabil pension. Antalet pensionärer fortsätter att öka, medan antalet aktiva personer på arbetsmarknaden sjunker.

En annan viktig fråga är problemen med unga människor som inte kan hitta ett arbete på grund av situationen på arbetsmarknaden. Det är i detta sammanhang nödvändigt att fler människor får ett arbete och fortsätter att arbeta så länge som möjligt.

 
  
MPphoto
 
 

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. (IT) Jag röstade för Ria Oomen-Ruijtens betänkande, eftersom jag anser att det är ett stort steg mot verklig socialpolitisk integration att försöka lägga grunden för något så viktigt som ett gemensamt europeiskt pensionssystem, med vederbörlig hänsyn till subsidiaritetsprincipen. Regelverket är förvisso komplicerat, men kommissionens vitbok om pensionssystemen visar redan vart unionen är på väg. Betänkandet strävar närmare bestämt efter att fastställa tillräckliga, långsiktigt bärkraftiga och trygga förutsättningar och uppmanar medlemsstaterna att debattera frågan, offentliggöra sina förslag och arbeta tillsammans för att få fram en verkligt gemensam plan genom den öppna samordningsmetoden. Vi diskuterar paketet om ekonomisk styrning på EU-nivå för att reformera stabilitets- och tillväxtpakten och fastställa gemensamma regler. Ingen stat kommer undan en pensionsreform om den vill få ordning på sina finanser. Jag anser därför att det är vettigt att ha gemensamma regler även på detta område, för det skulle göra det betydligt lättare att övervaka och genomföra stabilitets- och tillväxtpakten.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. (PT) Betänkandet om tillräckliga, långsiktigt bärkraftiga och trygga pensionssystem i EU är ett viktigt steg mot en samordningspolitik inom EU. Trots att detta faller inom medlemsstaternas behörighet är pensionssystemen i själva verket direkt kopplade till finansmarknaden och är dessutom ett av de områden som omfattas av stabilitets- och tillväxtpakten. Det börjar av för oss alla välkända demografiska skäl bli nödvändigt att överväga en strategi som ökar sammanhållningen och följdriktigheten i pensionsfrågor. Vi måste ta initiativ som omvärderar framtiden för yngre och äldre och solidariteten mellan generationer och människor och därmed bidrar till en långsiktigt hållbar, trygg och tillräcklig inkomst efter pensioneringen. Det finns stora skillnader mellan de olika pensionssystemen i EU, men det är viktigt att skapa en gemensam plattform genom att tydligt fastställa en ansvarsfördelning. På så sätt blir det möjligt att tillsammans skapa ett bärkraftigt och tryggt system, ett modernt system som erkänner att den fria rörligheten i Europa utgår från att såväl den nya generationen som – naturligtvis – en effektiv och väl fungerande arbetsmarknad behöver rörlighet. Jag har av alla dessa skäl röstat ja.

 
  
MPphoto
 
 

  Rovana Plumb (S&D), skriftlig. – (RO) I november 2009 hade Rumänien 5,54 miljoner pensionärer och 5,65 miljoner personer som betalade in avgifter till det statliga pensionssystemet. Att ge EU-medborgarna en tillräcklig och långsiktigt hållbar pension idag och i framtiden är en prioritet för EU. Att nå detta mål i ett åldrande EU är en stor utmaning, och medlemsstaterna måste förbereda sig genom att reformera sina pensionssystem. Medlemsstaterna måste förbättra pensionernas tillräcklighet genom att bekämpa könsdiskriminering på arbetsmarknaden och framför allt minska lönegapet med 10 procent fram till 2020. Det offentliga pensionssystemet måste stärkas på bekostnad av det privata systemet. Vi får inte privatisera det offentliga pensionssystemet bara för att se till att pensionsfonderna är stabila för dagens och framtidens pensionärer.

Trots att trenden i EU går mot att höja pensionsåldern bör detta ske flexibelt beroende på sektorn och hur hårda arbetsvillkoren är, samtidigt som hänsyn även måste tas till antalet tjänsteår. Sysselsättningsskapande åtgärder måste stödjas aktivt. Kvaliteten på sysselsättningen måste också förbättras för att öka antalet personer som aktivt kan bidra till att finansiera sina framtida pensioner.

 
  
MPphoto
 
 

  Frédérique Ries (ALDE), skriftlig. (FR) Att göra pensionssystemen långsiktigt bärkraftiga är en av de största utmaningarna som den politiska klassen står inför om den vill värna det allmänna bästa och samhällsfreden. Trots att EU:s befogenheter på detta område är begränsade var det också viktigt att Europaparlamentet följde upp kommissionens grönbok genom att avge ett yttrande. Så har nu skett i och med antagandet av det mycket utförliga Oomen-Ruijtenbetänkandet, där det slås fast att pensionssystemen måste reformeras på grund av den ogynnsamma utvecklingen av andelen personer över 65 år i förhållande till den arbetande befolkningen. Resolutionen ligger dessutom helt i linje med den senaste Eurobarometerundersökningen, som visade EU-medborgarnas klokhet och mognad. 73 procent av dem anser att ”de måste arbeta längre eller spara mer för sin ålderdom”. Den förhärskande idén att det yrkesverksamma livet ska förlängas till efter 65 års ålder har förvisso mött blandade reaktioner bland allmänheten. Detta kan emellertid visa sig vara en välsignelse, eftersom det kommer att bli nödvändigt att dra i andra spakar. När det gäller mitt hemland Belgien, där arbetslösheten bland äldre arbetstagare är en av de lägsta i EU, finns det ett akut behov av att uppmuntra belgiska arbetstagare att stanna längre på arbetsmarknaden.

 
  
MPphoto
 
 

  Crescenzio Rivellini (PPE), skriftlig. (IT) Idag röstade parlamentet om betänkandet ”Med sikte på tillräckliga, långsiktigt bärkraftiga och trygga pensionssystem i EU”. Kommissionen har med hänsyn till den demografiska utvecklingen och den ekonomiska och finansiella krisens effekter beslutat att man för att modernisera pensionspolitiken måste agera samordnat när det gäller anpassningen av pensionssystemen, långsiktig bärkraft, balansen mellan yrkeslivets längd och pensionernas varaktighet, undanröjande av hinder för rörlighet, större öppenhet när det gäller pensionssystem och solvensskydd.

Vi vill i detta betänkande erkänna och behålla individuella skyldigheter för att skapa ett långsiktigt bärkraftigt och tryggt system som kan säkra en tillräcklig pension på medlemsstatsnivå. Det ska vara ett modernt system som särskilt erkänner den nya generationens behov av rörlighet och erbjuder lösningar inte bara för dagen utan också för den närmaste framtiden.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig.(ES) Omröstningen har visserligen lett till att vissa mycket viktiga aspekter har införlivats i det sociala medvetandet, men det kvarstår ändå vissa andra negativa aspekter som har fått mig att lägga ned min röst i den slutliga omröstningen. Det gäller t.ex. den del av punkt 21 där man uppmanar medlemsstaterna att förbättra medborgarnas möjligheter till privat sparande.

 
  
MPphoto
 
 

  Licia Ronzulli (PPE), skriftlig. (IT) Läget för de europeiska pensionssystemen blir alltmer akut. Vi måste agera nu för att se till att män och kvinnor får lika möjligheter, ge trygghet åt dem som bestämmer sig för att gå i pension i dag och samtidigt skydda dem som just nu tar sina första steg på arbetsmarknaden. I EU tjänar kvinnor fortfarande 18 procent mindre än män. Huvudeffekten av denna löneskillnad blir tydlig i pensionsåldern: eftersom kvinnor i hela sitt arbetsliv har tjänat mindre får de också lägre pensioner. Det leder till att kvinnor i högre grad än män drabbas av bestående fattigdom. Vi måste särskilt i kristider införa ett genusperspektiv i all politik och anta nationella åtgärder som godkänns och samordnas på EU-nivå. Jag röstade för Oomen-Ruijtenbetänkandet, eftersom jag tycker att det är en god kompromiss som kan bidra till dialogen mellan medlemsstaterna och EU-institutionerna om moderniseringen av pensionssystemen.

 
  
MPphoto
 
 

  Oreste Rossi (EFD), skriftlig. (IT) Vi stöder grönboken ”Med sikte på tillräckliga, långsiktigt bärkraftiga och trygga pensionssystem i EU”, eftersom kommissionen avser att bistå medlemsstaterna utan att de enskilda länderna, som måste utvärdera sambandet mellan förväntad livslängd och obligatorisk pensionsålder, fråntas ansvar. Kommissionen har också som mål att undanröja hinder för gränsöverskridande rörlighet och inrätta en europeisk försäkrings- och tjänstepensionsmyndighet med ansvar för att upprätta ett system för samordning i nödlägen och för att stödja medlemsstaterna.

 
  
MPphoto
 
 

  Daciana Octavia Sârbu (S&D), skriftlig. (RO) De 27 medlemsstaterna i EU har olika pensionssystem. Men på grund av den omvända befolkningspyramiden och den ökade förväntade livslängden krävs en EU-strategi som syftar till att stärka sammanhållning och följdriktighet när det gäller pensionerna i EU. Dessutom vill jag i alla fall nämna de brister som finns när det gäller arbetstagarnas rörlighet mellan olika medlemsstater. Det finns fall där pensionsrättigheter inte överförs korrekt mellan olika EU-medlemsstater. I detta avseende måste vi uppmuntra till samarbete mellan medlemsstaterna.

Därtill har vi en moralisk skyldighet att slå vakt om våra medborgares rätt till pensioner som ger en anständig levnadsnivå.

 
  
MPphoto
 
 

  Peter Skinner (S&D), skriftlig. (EN) Jag stöder de övergripande målen i betänkandet, eftersom det huvudsakligen syftar till att skapa en hållbar pensionsstrategi. Regelverket kommer att ha sin utgångspunkt i grönboken, och jag anser att det åstadkommer den konsekvens i tillsynssystemen som behövs för att man ska kunna bibehålla ett säkert och hållbart pensionssystem.

Med tanke på de olikheter som finns mellan medlemsstaternas pensionssystem, såväl när det gäller pensionernas bredd och djup, är det viktigt att kommissionen fullföljer parlamentets önskemål om att inte införa kapitalstandarder jämförbara med försäkrings- eller bankstandarder. Jag är övertygad om att pensioner kan och bör behandlas separat med egna kapitalkrav.

Därmed är behovet av en genuint europeisk strategi överhängande med hänsyn till den demografiska utvecklingen, som gör att kommande generationer belastas med dyra system samtidigt som äldre generationer löper risk att drabbas av fattigdom.

 
  
MPphoto
 
 

  Alyn Smith (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Herr talman! Det finns mycket gott att säga om betänkandet, men jag kan på det hela taget ändå inte stödja det. Det stämmer att vi i parlamentet bör intressera oss för hur medlemsstaternas regeringar hanterar pensionssystemen, och det är riktigt att vi bör utbyta bästa praxis. Jag kan emellertid inte stödja betänkandet som helhet, eftersom jag helt enkelt inte anser att EU ska ha ägna sig åt något annat än informationsutbyte när det gäller pensioner. Pensioner, och för övrigt alla sociala frågor, hanteras bäst av nationella och lokala myndigheter, inte av oss. I detta initiativbetänkande efterlyses för mycket centraliserad kontroll, och jag är övertygad om att det varken fungerar eller ger något mervärde.

 
  
MPphoto
 
 

  Bart Staes (Verts/ALE), skriftlig. (NL) Problemet med en åldrande befolkning drabbar oss hårt, och krisen tvingar medlemsstaterna till nedskärningar. Vi bör emellertid inte låta problemet med en åldrande befolkning lura in oss i en ny europeisk skuldkris. De medlemsstater som gör besparingar bör inte göra det på ett tanklöst sätt. I resolutionen betonas att första pelaren i pensionssystemet är den viktigaste. Detta kräver en sund nationell budget som är i balans. Dessutom är det självklart att en stabil inkomst skyddar mot fattigdom. Det är också glädjande att man tar fasta på kvinnors pensionsrättigheter, lägger större vikt vid jämställdhet mellan könen och slår fast att det inte bör vara tillåtet att diskriminera äldre på arbetsmarknaden. I resolutionen uppmärksammas med rätta även överföring av insparade pensionsrättigheter. Numera är det ingen som stannar kvar hela livet i samma företag eller ens i samma land. I ett enat Europa är det viktigt att medborgarna kan överföra sådana rättigheter. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att bättre samordna möjligheten att överföra pensioner på EU-nivå.

 
  
MPphoto
 
 

  Silvia-Adriana Ţicău (S&D), skriftlig. (RO) Ria Oomen-Ruijtens betänkande om grönboken ”Med sikte på tillräckliga, långsiktigt bärkraftiga och trygga pensionssystem i EU” utgör ett viktigt bidrag till debatten om framtidens pensionssystem i EU. Enligt min mening måste medlemsstaterna utarbeta bestämmelser för att garantera tillräckliga pensioner åt sina medborgare. Vi uppmuntrar medlemsstaterna att införa det system som är det lämpligaste för att garantera en anständig levnadsnivå för alla med fokus på de mest sårbara personerna i samhället. Jag röstade för punkt 24, där medlemsstaterna uppmanas att främja fortsatt arbete bland äldre genom skattebefrielse och befrielse från sociala avgifter.

Jag röstade också för att främja och underlätta möjligheten att uppbära pension och samtidigt arbeta samt för att vidta avskräckande åtgärder som gör det svårare för företagen att säga upp äldre anställda.

Jag röstade mot höjd pensionsålder, eftersom jag anser att människor som når en viss ålder, men som vill och kan arbeta, bör uppmuntras och inte tvingas till arbete, särskilt då arbetslösheten är 10 procent i EU-27 och 20 procent bland unga i EU.

 
  
MPphoto
 
 

  Georgios Toussas (GUE/NGL), skriftlig. (EL) Kommissionens grönbok om pensionssystemen i EU som nu är antagen genom betänkandet av kapitalets allierade politiska företrädare i parlamentet (socialdemokrater, konservativa och liberaler) är ett ”antigräsrotsmonster”. Avsikten är att den ska bli utgångspunkt för EU:s nya gräsrotsfientliga konkurrenskraftspakt, som är utformad för att rasera de sociala trygghetssystemen i EU och ersätta dem med privata, individuella försäkringar, en ny kassako som mjölkas på arbetarnas bekostnad och till gagn för kapitalet. I praktiken avskaffas de offentliga utgifterna för social trygghet, pensioner och välfärd. Trepelarsystemet reducerar den statliga pensionen till en fattighusförmån, och på så vis öppnas dörrarna för den så kallade tredje pelaren med privata försäkringar. Det finns uppmaningar om att höja pensionsåldern på grund av att människor lever längre – med andra ord ska man arbeta fram till sin död. Greklands kommunistiska parti röstade mot EU:s misslyckade arbetarfientliga dokument om pensionssystemen i EU. Mot bakgrund av dessa tendenser påpekar vi att arbetarna på bred front omedelbart måste protestera mot och stoppa dessa nya åtgärder mot social trygghet och det nya brutala angrepp från de kapitalistiska och borgerliga regeringarna i EU:s nya konkurrenskraftspakt.

 
  
MPphoto
 
 

  Thomas Ulmer (PPE), skriftlig. (DE) Jag röstade ja till Oomen-Ruijtenbetänkandet om grönboken om pensionssystem. Tyska kristdemokratiska unionen anser att förhandlingarna har gett lämpliga resultat och utgör en god grund inför den kommande vitboken. Vad som är viktigt framöver är att behålla de tyska tjänstepensionerna, tjänstgöringstiden och skyddet mot konkursrisken i förhållande till befintliga åtaganden. Tjänstepensioner får under inga omständigheter överföras till ett obligatoriskt europeiskt system.

 
  
MPphoto
 
 

  Viktor Uspaskich (ALDE), skriftlig. (LT) Det är bra att föredraganden konstaterar att det finns stora skillnader mellan pensionssystemen i EU och att medborgarna i vissa medlemsstater, t.ex. Litauen, står inför ytterligare problem. Livet som pensionär i mitt hemland är inte det lättaste. Nyligen blev det ännu svårare, då månadspensionen sänktes med 5 procent för de litauiska pensionärerna. Det är dags att sluta tillämpa dubbla normer. I vissa EU-länder, såsom Litauen, hävdar regeringen att krisen är över och att ekonomin gradvis börjar återhämta sig. När vi måste vidta praktiska åtgärder menar våra ledare däremot att de inte hittar de resurser som krävs för att återställa pensionerna till tidigare nivåer. Plötsligt förklarar de att krisen ännu inte är över. När det gäller reformen av våra pensionssystem är den finansiella hållbarheten viktig, men det är också viktigt med en skälig inkomst. Verklig hållbarhet kan inte åstadkommas utan att man garanterar tillräckliga pensioner. Det åldrande samhället och det ekonomiska trycket visar att vår arbetsmarknad håller på att förändras. Det måste vi ta hänsyn till när vi reformerar pensionssystemen. En balans mellan flexibilitet och säkerhet på arbetsmarknaden stöder ekonomins anpassningsförmåga och bidrar på så vis till hållbara, trygga och rättvisa pensioner.

 
  
MPphoto
 
 

  Peter van Dalen (ECR), skriftlig. (NL) EU och pensioner, det är en känslig fråga. Flera medlemsstater överväger system som minskar statsskulden genom att binda pensionsfonder till skulderna. Angela Merkel och Nicholas Sarkozy har redan gjort konkreta uttalanden om centralisering av pensioner i sin plan för ett gemensamt, centralstyrt EU. Jag motsätter mig all reglering av pensioner på EU-nivå. Pensionssystemen är uppbyggda på olika sätt i olika medlemsstater. De är nästan omöjliga att jämföra. Dessutom finns det avsevärda skillnader mellan enskilda medlemsstaters pensionssystem när det gäller storlek, tillförlitlighet och tillsyn. Jag vill inte att det stabila nederländska pensionssystemet ska bli lidande av det kaos som råder i vissa andra medlemsstater.

Däremot vore det klokt om medlemsstaterna utbytte information med varandra om pensionssystemen och på detta sätt försökte ta itu med vissa specifika problem. I detta avseende syftar jag exempelvis på universitetsforskare som flyttar till andra medlemsstater, vars skattemyndigheter sedan tar ut ytterligare avgifter på de pensioner som har intjänats någon annanstans. Dessa tillvägagångssätt bör stoppas omedelbart, men det betyder inte att vi måste göra om hela systemet efter en europeisk mall.

 
  
MPphoto
 
 

  Derek Vaughan (S&D), skriftlig. (EN) Jag röstade ja till betänkandet där man uppmanar medlemsstaterna att se till att pensionerna är hållbara med hänsyn till det åldrande samhället och det utgiftstryck som finns i hela EU. Jag välkomnar att man i betänkandet konstaterar att det inte finns någon patentlösning när det gäller pensioner i medlemsstaterna, men att EU helt klart kan ge mervärde genom samordning och utbyte av idéer.

Betänkandet bör inte innehålla något antagande om att privata skulder ska ingå i bedömningen av hållbara offentliga finanser. Att införa kapitalkrav för pensioner riskerar i stället att driva på kostnaderna utan att det ger trygghet för arbetsgivarfinansierade tjänstepensioner. Detta bör inte göras obligatoriskt om det redan finns ett skyddsprogram. Den brittiska pensionsskyddsfond som inrättades av den tidigare Labourregeringen ger exempelvis en hög skyddsnivå för pensionssystemets medlemmar och förmånstagare.

Jag och mina kolleger i Labourpartiet kommer att fortsätta vårt arbete med se till att människor som sparar statligt, genom arbetsgivaren eller privat får det verkliga pensionsskydd som de behöver för att känna trygghet inför pensioneringen.

 
  
MPphoto
 
 

  Iva Zanicchi (PPE), skriftlig. (IT) Jag röstade ja till Ria Oomen-Ruijtens betänkande, även om jag tycker att den antagna texten präglas av överdriven försiktighet genom att vikten av subsidiaritetsprincipen upprepas gång på gång. I väntan på att kommissionens vitbok ska offentliggöras tror jag ändå att betänkandet kan leda till fortsatt effektivt samarbete mellan medlemsstaterna och EU-institutionerna i den svåra frågan om moderniseringen av pensionssystemen i EU.

 
  
  

Resolutionsförslag (B7-0094/2011)

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstar ja till resolutionsförslaget eftersom jag tror att anslutningsförhandlingarna med Kroatien skulle kunna slutföras under första halvåret 2011, förutsatt att man fortsätter att fullfölja de nödvändiga reformerna. För att åstadkomma detta behöver Kroatien i detta sista steg mobilisera all sin kraft för att stärka den offentliga förvaltningen och rättsväsendet, göra framsteg med att bekämpa korruptionen, garantera oinskränkt samarbete med Internationella krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien (Icty), fortsätta med privatiseringsprocessen och anta omstruktureringsplaner. Jag röstar också för resolutionen på grund av rekommendationen om att tillämpa ett skiljeavtal mellan Kroatien och Slovenien samt på grund av de framsteg som gjorts när det gäller att lösa andra bilaterala tvister, såsom gränsfrågorna med Serbien, Montenegro samt Bosnien och Hercegovina. Det återstår visserligen för Kroatien att slutföra förhandlingarna om sex politiska kapitel i EU-lagstiftningen, men jag anser att de goda resultat som nåddes 2010 utgör en grund för de kroatiska myndigheternas slutliga ansträngningar för att fullborda förhandlingarna.

 
  
MPphoto
 
 

  Laima Liucija Andrikienė (PPE), skriftlig. (LT) Jag röstade för resolutionsförslaget om Kroatiens framstegsrapport 2010. Genom detta dokument bekräftar parlamentet att Kroatien har gjort avsevärda framsteg i samtalen om anslutning till EU. Jag instämmer i resolutionstexten om att anslutningsförhandlingarna med Kroatien kommer att kunna avslutas under första halvåret 2011 förutsatt att man fortsätter att beslutsamt fullfölja de nödvändiga reformerna, särskilt genom att stärka den offentliga förvaltningen och rättsväsendet, fortsätta att bekämpa korruptionen, garantera dels ett hållbart återvändande för flyktingar och ett oinskränkt samarbete med Internationella krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien (Icty), dels en fortsatt privatiseringsprocess och antagande av omstruktureringsplaner för utsatta skeppsvarv. Det är mycket viktiga kriterier. Att Kroatien uppfyller dessa kriterier korrekt eller åtminstone gör avsevärda framsteg på nämnda områden är ett tecken på Kroatiens engagemang och vilja att bli en EU-medlemsstat.

 
  
MPphoto
 
 

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. (LT) Jag ställer mig bakom resolutionsförslaget genom vilket parlamentet stöder Kroatiens anslutning till EU. Kroatiens anslutning rymmer såväl en europeisk som en regional dimension och uppmuntrar ånyo de övriga länderna på västra Balkan att beslutsamt inleda och genomföra anslutningsinriktande reformer. Man har gjort avsevärda framsteg i anslutningsförhandlingarna med Kroatien, men det krävs fortfarande grundläggande reformer på områdena offentlig förvaltning, rättsväsendet, korruption, återvändande för flyktingar etc. Kroatien måste göra avsevärda framsteg med att lösa bilaterala tvister med grannländerna, såsom gränsfrågorna med Serbien, Montenegro samt Bosnien och Hercegovina, för att förhindra att dessa tvister blir ett hinder för ytterligare utvidgningar av EU efter Kroatiens anslutning.

 
  
MPphoto
 
 

  Elena Băsescu (PPE), skriftlig. (RO) Jag röstade för att anta Kroatiens framstegsrapport eftersom jag tycker att EU:s anslutningsprocess visar att situationen förbättrats avsevärt på detta område. De grundläggande rättigheterna, flyktingsituationen och privatiseringen av varvssektorn är utan tvekan de kapitel där man nått längst. I samband med detta välkomnar jag också genomförandet av fredsavtalet och allt som det medför. Samarbete med Internationella krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien är absolut nödvändigt för att förhandlingarna ska kunna slutföras. Jag hoppas att de kroatiska myndigheterna i framtiden ska ge utredare tillgång till de dokument som behövs. En av de frågor som nämns i texten är rättegångar om krigsförbrytelser. De som har ställts inför rätta har antingen inte blivit dömda eller bara fått symboliska straff. Jag vill framhålla hur viktigt det är för alla kandidatländer att ha ett oberoende rättsväsende.

Efterverkningarna av konflikten på 1990-talet och bristande respekt för minoriteters rättigheter är oacceptabla för en framtida medlemsstat. Åtgärder i form av lagstiftning behövs på detta område. Det ungerska ordförandeskapets avsikt att slutföra förhandlingarna under det första halvåret 2011 är lovvärt, och Kroatien har möjlighet att nå slutmålet i tid. Anslutningen kommer att ge positiva signaler i regionen och åter bekräfta EU:s trovärdighet när det gäller villkoren för denna process. Avslutningsvis vill jag bekräfta Rumäniens helhjärtade stöd för Kroatiens anslutning till EU.

 
  
MPphoto
 
 

  Sebastian Valentin Bodu (PPE), skriftlig. (RO) Landrapporten om Kroatiens framsteg 2010 tyder på att regeringen i Zagreb är fast besluten att uppfylla EU:s anslutningskriterier. EU står emellertid för första gången inför problemet att majoriteten av Kroatiens befolkning inte tror att landet kommer att gynnas av anslutningen till EU, vilket står i kontrast till den tydliga våg av optimism som konstaterats hos allmänheten i länderna i Central- och Östeuropa, som anslöt sig vid de två senaste omgångarna. I landrapporten om Kroatien 2010 framgår EU-institutionernas oro över denna situation. Därför har man också uppmanat myndigheterna och det civila samhället att engagera sig för att övertyga kroaterna om att EU-medlemskapet kommer att få positiva effekter på landet. Jag välkomnar de kroatiska myndigheternas insatser och deras ambition att slutföra anslutningsförhandlingarna i vår.

Kroatien förtjänar också våra gratulationer, då denna stat som har härjats av konflikter under så lång tid ändå klarat av att göra påtagliga framsteg med att genomföra EU:s regelverk. Eventuella påståenden om att Kroatiens anslutning skulle skjutas upp måste avfärdas som struntprat utan någon större eftertanke.

 
  
MPphoto
 
 

  Antonio Cancian (PPE), skriftlig. (IT) Jag sade ett bestämt ja till betänkandet eftersom jag anser att Kroatien är på rätt väg med att genomföra de reformer som behövs för EU-medlemskapet. På ekonomisk nivå tycker jag att Kroatien är redo att ingå bland EU-länderna. Trots den globala krisen har landet faktiskt klarat av att upprätthålla viss makroekonomisk stabilitet, särskilt genom att utveckla tjänste- och turistinfrastrukturerna. Jag tycker att landet ska uppmuntras att dra fullständig nytta av sina resurser, särskilt sitt geografiska läge som strategisk transportlänk mellan Västeuropa och Balkan, mellan Centraleuropa, Adriatiska havet och Medelhavet. Det skulle innebära enorma möjligheter för landet om infrastrukturen utvecklades ytterligare. I detta avseende har samarbetet med EU om att genomföra delar av transeuropeiska transportnätet, transeuropeiska energinätet och programmet eTEN gett mycket goda resultat. Det påverkar även Kroatiens territorium och skulle kunna utvecklas till ett partnerskap mellan offentlig och privat sektor i fullt samarbete med EU. Förhandlingarna avslutas under första halvåret 2011, när anslutningsprocessen kommer att vara slutförd. Jag är övertygad om att man kommer att bli klar i tid.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. (PT) Jag vill berömma Kroatien för de stora framsteg som man gjort med att uppfylla de kriterier som behövs för att förhandlingarna ska kunna slutföras. Jag är övertygad om att Kroatiens snara anslutning kommer att bidra till att uppmuntra de övriga länderna på västra Balkan att genomföra anslutningsinriktande reformer. Jag välkomnar den kroatiska regeringens insatser för att tydligt ta ställning mot alla former av korruption men uppmanar de kroatiska myndigheterna att ytterligare stärka anti-korruptionsorganens administrativa kapacitet och främja en kultur av politisk ansvarighet. Jag välkomnar framstegen på området kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan könen. Exempel på dessa framsteg är att cirka 25 procent av parlamentsplatserna och nästan hälften av de administrativa tjänsterna i den offentliga sektorn innehas av kvinnor. Andelen kvinnor i ledande ställning i näringslivet är fortfarande liten, och löneskillnaderna mellan kvinnor och män kvarstår. Jag anser att kvinnors deltagande i ekonomiska och politiska beslutsfattande organ bör främjas ytterligare och att jämställdhetslagstiftningen, bland annat principen om lika lön, bör genomföras snarast möjligt.

 
  
MPphoto
 
 

  Daniel Caspary, Ingeborg Gräßle, Elisabeth Jeggle, Andreas Schwab, Thomas Ulmer och Rainer Wieland (PPE), skriftlig. (DE) Vi stöder uttryckligen Kroatiens snara anslutning till EU. Folket i Kroatien har höga förväntningar på EU-medlemskapet, men dessa kan bara uppfyllas om Kroatien verkligen är redo för anslutning och om alla anslutningskriterier uppfylls. Kroatien har redan kommit längre i denna process än många nuvarande EU-medlemsstater hade när de anslöts.

Kommissionens framstegsrapport visar emellertid att det fortfarande behövs åtgärder på vissa områden. Det ger skäl att hoppas på att anslutningsförhandlingarna snart kan slutföras, men förväntningarna bör dock inte haussas upp av dagens beslut. För oss är noggrannhet viktigare än hastighet, och tillförlitligt genomförande är viktigare än löften. Vi får inte upprepa tidigare misstag. Det skulle varken gagna EU eller Kroatien och dess befolkning. Därför har vi lagt ned vår röst i dag.

 
  
MPphoto
 
 

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstade för resolutionsförslaget om Kroatiens framstegsrapport 2010, eftersom jag anser att förhandlingarna om Kroatiens anslutning till EU kommer att slutföras senast i juni 2011 förutsatt att man fortsätter med de nödvändiga reformåtgärderna. Jag är positiv till expansion förutsatt att kandidatländerna uppfyller de i förväg fastställda kriterierna. Ju fler länder som deltar i EU-projektet, desto bättre är det för EU och dess medborgare, som kommer att dra nytta av ett gemensamt område för fred, frihet, demokrati, framsteg och välfärd.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Kroatien har gjort stora framsteg när det gäller att uppfylla anslutningskriterierna och fortsätta på denna väg, trots de ytterligare svårigheter som man mött i samband med det nuvarande internationella läget. Det är ett bra exempel för alla länder som vill vara med i EU. Jag kan inte låta bli att notera att de senaste enkätundersökningarna visar att kroaterna är skeptiska till att landet ska gå med i EU och kritiska till EU:s åtgärder. I stället för att ifrågasätta det kroatiska folkets åsikt tror jag att deras tvivel visar att de reflekterar seriöst över hur EU sköts. Jag tycker att det är beklagligt att föredraganden i sitt resolutionsförslag har valt att yttra sig om frågor som t.ex. sexuell läggning och det konstitutionella skyddet av detta. Dels har det inget att göra med de verkliga problemen i fråga, dels bör det vara medlemsstaternas egen behörighet.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) Resolutionsförslaget handlar om framstegsrapporten 2010 om processen för Kroatiens anslutning till EU. I detta åtagande har parlamentet inte besparat sig några diplomatiska ansträngningar. Jag välkomnar framstegen i anslutningsförhandlingarna, som bör vara slutförda i slutet av första halvåret 2011, och likaså kommissionens alla ansträngningar för övriga länder på västra Balkan som vill gå med i EU.

Jag tycker att det är beklagligt att Kroatiens parlament och regering inte har gjort önskade framsteg med de konstitutionella förändringarna, närmare bestämt när det gäller decentralisering och reform av den offentliga förvaltningen, särskilt genom avpolitisering, bekämpning av korruption och tillämpning av pressfrihet. Jag hoppas att alla problem som nämns i betänkandet ska lösas eller åtminstone begränsas, så att anslutningen går snabbt och indirekt bidrar till medlemskap även för grannländerna.

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) När det gäller detta betänkande är det viktigt att påpeka att majoriteten av parlamentsledamöterna inte ser positivt på uppgifterna från Eurobarometern om att majoriteten av kroaterna tror att EU-medlemskapet inte ska gynna dem. Vad kan göras för att motverka denna uppfattning? Svaret är som vanligt att öka propagandan i syfte att manipulera sanningen om vad EU är.

Samma gamla nyliberala dogmer basuneras ut: minskat statligt ingripande i ekonomin, inrättande av en öppen marknad med fri konkurrens genom nedmontering av de offentliga tjänsterna, ändring av arbetslagstiftningen till kapitalets fördel under förevändning att den skulle vara rigid samt genom att göra sig av med suveränitet och ett oberoende projekt för Kroatiens utveckling.

Slutligen klargörs genom betänkandet vem som har gynnats av Natos angrepp och delningen av Jugoslavien. Kroatien har ett fördelaktigt läge: det är en mycket viktig transportkorridor för import till och export från öst och Fjärran Östern. Det är tydligt att anslutningen till EU inte syftar till att främja rätten till utveckling för Kroatien och dess befolkning, utan att den framför allt ska gynna stormakterna och deras ekonomiska grupperingar.

 
  
MPphoto
 
 

  Lidia Joanna Geringer de Oedenberg (S&D), skriftlig. – (PL) Kroatien har den senaste tiden gjort avsevärda framsteg mot anslutningen till EU och kommer antagligen snart att bli den tjugoåttonde medlemsstaten i EU. Under 2010 blev EU:s och Kroatiens förhandlare klara med 11 kapitel, vilket innebar att man slutfört sammanlagt 28 kapitel (av de 35 som krävs). Förra årets resultat visar tydligt att Kroatien är fast beslutet att fortsätta med reformerna och snart kommer att ge medborgarna möjlighet att dra nytta av EU-medlemskapet. Vid det senaste mötet med EU:s och Kroatiens ministrar den 22 december 2010 i Bryssel avslutade förhandlarna tre viktiga kapitel, nämligen de som handlar om rättsväsende, frihet, säkerhet och miljö samt utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik. Att dessa kapitel slutförts tyder på att Kroatiens rättssystem har stärkts och att man gjort framsteg på flera områden samtidigt, såsom utökat samarbete mellan Kroatien och det internationella samfundet när det gäller militära uppdrag och medborgerliga frågor (utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik) samt säkerställande av bättre luft- och vattenkvalitet för Kroatiens befolkning (miljö).

Förhandlingarna om Kroatiens anslutning till EU inleddes i oktober 2005. Trots vissa logistiska problem har det funnits ett starkt stöd bland EU:s medlemsstater för att ansluta Kroatien, och många förväntar sig snabba framsteg när det gäller att avsluta de sju återstående kapitlen i slutet av 2011.

 
  
MPphoto
 
 

  Robert Goebbels (S&D), skriftlig. (FR) Jag röstade för resolutionsförslaget. Kroatien hör helt klart hemma i EU. Jag kommer emellertid inte att rösta för något ytterligare medlemskap förrän unionens budget har utökats väsentligt. Det går inte att utvidga mer utan att unionen får ytterligare resurser.

 
  
MPphoto
 
 

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. (FR) Min röst om resolutionsförslaget från parlamentets utskott för utrikesfrågor om Kroatiens framsteg mot medlemskap är ett tecken på bristande förtroende för nyttan med EU – en uppfattning som majoriteten av kroaterna delar enligt opinionssiffrorna. Det är beklagligt att myndigheterna i ett land som har blivit oberoende och suveränt genom en fruktansvärd konflikt inte vill vila innan de går emot den allmänna opinionen och lägger ett utländskt ok på landet. Jag röstade mot Maastrichtfördraget. Jag röstade mot den europeiska konstitutionen. Jag skulle ha röstat mot Lissabonfördraget om min regering hade haft mod att överlämna beslutet åt det franska folket. Jag hoppas att kroaterna blir direkt rådfrågade om landets EU-medlemskap och att deras vilja respekteras, till skillnad från fransmännens, irländarnas och nederländarnas vilja. Jag kunde verkligen inte rösta för en resolution där man beklagar att vissa fall av minoriteter med en eller annan sexuell avvikelse inte är en central fråga, där man förespråkar intensiv propaganda för att vända den negativa opinionen och där man uppmuntrar till samma ekonomiska misstag som i våra länder.

 
  
MPphoto
 
 

  Sylvie Guillaume (S&D), skriftlig. (FR) Jag röstade för resolutionsförslaget om Kroatiens framsteg, som bekräftar landets ansträngningar för att ansluta sig till EU. Kroatiens medlemskap har verkligen flera fördelar, t.ex. att befästa fred och stabilitet i Balkanregionen och att stärka EU:s ställning i denna region. I den antagna texten behandlas också de problem som kvarstår och som Kroatien måste fortsätta att åtgärda, t.ex. att bekämpa korruptionen, som är ett av landets största gissel, och att ge stöd till återvändande flyktingar, vilket fortfarande är otillräckligt. Jag hoppas att Kroatien ska fortsätta på denna positiva väg.

 
  
MPphoto
 
 

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. (LT) Jag röstade ja till resolutionsförslaget om Kroatiens framstegsrapport 2010, eftersom parlamentet genom detta dokument bekräftar att Kroatien har gjort framsteg i samtalen om EU-medlemskap. Anslutningssamtalen med Kroatien kan slutföras ganska snabbt förutsatt att man fortsätter att beslutsamt fullfölja och genomföra de nödvändiga reformerna. Det är fortsatt nödvändigt att stärka den offentliga förvaltningen och rättsväsendet, bekämpa korruptionen, garantera ett hållbart återvändande för flyktingar och samarbeta oinskränkt med Internationella krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien (Icty) etc. Dessutom måste den kroatiska regeringen omedelbart ta itu med de strukturella svagheterna i ekonomin och ägna större uppmärksamhet åt regionalt samarbete för att lösa bilaterala tvister med grannländerna. Korrekt genomförande eller åtminstone väsentliga framsteg på dessa områden kommer att visa och stärka Kroatiens vilja och möjlighet att bli medlem i EU. Jag tror att Kroatiens anslutning även skulle stimulera övriga länder på västra Balkan till att snabbare närma sig ett EU-medlemskap.

 
  
MPphoto
 
 

  Giovanni La Via (PPE), skriftlig.(IT) Parlamentets syfte med resolutionsförlaget om Kroatiens framstegsrapport 2010 var att lovorda Kroatiens förbättringar på flera områden, vilket tar landet ännu närmare EU. Det som detta land har åstadkommit det senaste året bör framhållas, då man gjort väsentliga förändringar av konstitutionen i syfte att anpassa den till de andra 27 medlemsstaternas grundläggande stadgor. Man har också vidtagit åtgärder för att göra rättsväsendet opartiskt och oberoende. Dessutom har man anordnat rättegångar för krigsbrott och gjort väsentliga framsteg när det gäller kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan könen. Jag ger mitt fulla stöd till förslaget, eftersom jag anser att Kroatien förtjänar att bli en medlemsstat. Det råder ingen tvekan om att ännu mer måste göras, särskilt i kampen mot korruption, men faktum kvarstår att landet gör avsevärda framsteg på vägen mot EU-medlemskap.

 
  
MPphoto
 
 

  Petru Constantin Luhan (PPE), skriftlig. (RO) Jag röstade för betänkandet eftersom vi alla vill ha ett stabilt och blomstrande grannskap. Dessa önskemål kan bara uppfyllas genom att västra Balkan integreras i EU och de euroatlantiska strukturerna. Kroatien är den stat i regionen som kommit längst i processen med EU-integration genom att visa att landet har och vill använda starka mekanismer för att bekämpa korruptionen i den offentliga sektorn. Zagreb har redan gjort framsteg på detta område i och med att parlamentet har godkänt en lag som ger rätt att beslagta olagligt tillförskansade tillgångar och likaså genom de åtgärder som vidtagits mot högre tjänstemän. Jag välkomnar dessa åtgärder, men Zagreb måste visa på ett övertygande sätt att man har lämnat den utbredda kulturen av korruption och straffrihet bakom sig. Kroatien kan fortsätta att räkna med Rumäniens stöd i processen för EU-anslutning genom att utbyta gemensamma erfarenheter när det gäller både föranslutningsprocessen och de aspekter som uppkommit efter anslutningen till EU.

 
  
MPphoto
 
 

  Monica Luisa Macovei (PPE), skriftlig. (EN) Jag röstade ja till resolutionen i syfte att lovorda Kroatiens framsteg mot EU-anslutning och betona de mål som återstår att nå för befolkningens skull. Jag röstade mot ändringsförslagen 1 och 4, eftersom de syftade till att stryka hänvisningen till den kroatiska regeringens ansträngningar för att bekämpa diskriminering på grund av ras och sexuell läggning, vilket ingår i kraven för EU-anslutning.

När resolutionen lades fram i utrikesutskottet bidrog jag med ändringsförslag om effektivitet och förutsägbarhet i rättsväsendet. I dessa ändringsförslag efterlystes ökad finansiering för att få domstolar att arbeta snabbt och effektivt, tillämpa enhetlig rättspraxis och offentliggöra alla domar i tid. Fall av korruption måste tas upp i domstol och inte stanna på åtals- eller förundersökningsstadiet, och de domar som avges måste ha avskräckande verkan. Man måste också utvärdera effekterna av de föranslutningsmedel som satsats på reformer av rättsväsendet och bekämpning av korruptionen.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (S&D), skriftlig. (EN) Jag röstade för betänkandet men hyser allvarliga betänkligheter om huruvida Kroatien lämpar sig för medlemskap. Det krävs avsevärda framsteg på åtskilliga områden, inte minst när det gäller att bekämpa korruptionen.

 
  
MPphoto
 
 

  Barbara Matera (PPE), skriftlig. (IT) Kroatiens anslutning till EU är en betydande drivkraft för Balkanländerna att göra egna ansträngningar och genomföra reformer för att i framtiden ansluta sig till unionen. Kroatiens anslutning till unionen kommer att utöka området med fred och stabilitet i Europa, och den har därför både en europeisk och en regional dimension, vilket bör uppmuntra länderna på västra Balkan att skapa bättre sammanhållning på regional nivå.

Jag välkomnar de framsteg som Kroatien gjort när det gäller respekten för och skyddet av minoriteterna, även om landet också bör vidta lämpliga åtgärder för att bättre skydda den romska minoriteten och dess deltagande i civilsamhället. Romerna diskrimineras fortfarande och är inte rättvist företrädda i kroatiska centrala och lokala politiska församlingar. Samverkan måste utvecklas och tillämpas på regional nivå, särskilt inom ramen för Donaustrategin, eftersom mer socialt utbyte och handel skulle gynna hela makroregionen kring Donau.

Jag tänker särskilt på samarbete på transport- och miljöområdena samt inom den ekonomiska utvecklingen. En bättre regional sammanhållning kommer att underlätta hela den västra Balkanregionens framtida anslutning till EU.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig.(FR) Det är inte förvånande att en Eurobarometerundersökning har visat att kroater tycker att EU inte är till nytta för dem, vilket faktiskt är fallet. Jag röstar emot detta resolutionsförslag och dess samhällsskadliga påbud.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Förhandlingarna med Kroatien om landets anslutning till EU kan komma att slutföras snart. De nödvändiga reformerna måste dock genomföras målmedvetet. De viktigaste reformerna är stärkandet av den offentliga förvaltningen och domstolsväsendet, kampen mot korruptionen, stödet till återvändande flyktingar, ett fullständigt samarbete med Internationella krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien och omstruktureringen av skeppsvarven.

Vi måste applådera de enorma framsteg som redan gjorts. Men i denna sista fas är det nödvändigt att fortsätta beslutsamt med de reformer som behövs för att kunna slutföra förhandlingarna om EU-anslutning i tid. Det faktum att de flesta kroatiska medborgare anser att en anslutning till EU inte skulle vara till nytta för landet är oroande, så vi måste arbeta för att se till att kroaterna ser det europeiska projektet som sitt eget också. Därför är det mycket viktigt att vi ger medborgarna tydlig och saklig information om innebörden av Kroatiens anslutning till EU.

 
  
MPphoto
 
 

  Willy Meyer (GUE/NGL), skriftlig.(ES) Trots att jag ser Kroatiens anslutning till EU som något positivt, under förutsättning att det kroatiska folket också ser den så, har jag inte gett mitt stöd till detta resolutionsförslag eftersom det finns vissa punkter jag avvisar, framför allt de som rör EU:s ekonomiska krav. Jag tycker att kravet på att de kroatiska myndigheterna ska vidta åtgärder som definierar och förbättrar deltagandet från civilsamhällets aktörer i formulerandet av politiken och övervakningen av de offentliga myndigheternas verksamheter är både rimligt och värdefullt. Jag kan dock inte stödja resolutionen eftersom jag är helt emot dess nyliberala ekonomiska inriktning och de åtgärder som den anger ska genomföras på detta område. Jag ser det alltså som oacceptabelt att EU kräver att den kroatiska regeringen ska minska statens omfördelande roll och de offentliga utgifterna, och jag avvisar kravet på att ”lönsamhet” ska vara det främsta villkoret för att utvärdera sjukvården och de sociala systemen.

 
  
MPphoto
 
 

  Louis Michel (ALDE), skriftlig.(FR) Jag är glad över de framsteg Kroatien gjort för sin anslutning till EU, bland annat i fråga om ändringen av grundlagen, reformeringen av domstolssystemet, pressfriheten, skyddet för minoriteterna och ett närmare samarbete med Internationella krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien. Jag stöder därför helt och hållet 2010 års lägesrapport om Kroatien. Möjligheten att bli medlem i EU är en betydande drivkraft för de andra länder på västra Balkan som går i riktning mot europeisk integration att genomföra de nödvändiga politiska, ekonomiska och lagstiftningsmässiga reformerna, att öka stabiliteten och att främja samexistens och försoning i regionen. De kroatiska myndigheterna har dock ännu hinder att övervinna och utmaningar att hantera, till exempel att bekämpa korruptionen, att få ordning på ekonomin, att lösa bilaterala tvister med grannländer och att åtgärda den mycket höga arbetslösheten. Därför är det nödvändigt att uppmana Kroatien att fortsätta arbetet med de nödvändiga reformerna för att kunna uppfylla de slutliga villkoren och slutföra förhandlingarna.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. (DE) Genom att stödja resolutionsförslaget om 2010 års lägesrapport om Kroatien skulle jag vilja uttrycka mitt stöd för ett snabbt upptagande av detta land i EU. Det har inte bara kulturella och historiska rötter i Centraleuropa, utan uppfyller också anslutningskriterierna. Även om det fortfarande behövs mycket arbete på många områden, till exempel när det gäller korruptionsbekämpningen, finns det med tanke på åtalet mot den förre premiärministern Ivo Sanader ingen brist på positiva ambitioner. Kroatien verkar vara berett att ta itu med sitt förflutna, vilket bland annat framgår av stödet till återvändande krigsflyktingar. Detta har också beskrivits detaljerat i resolutionen.

Genom att stödja flera ändringsförslag har jag dock också uttryckt mitt avståndstagande till det politiskt korrekta språket i resolutionen. I flera stycken är det helt oacceptabelt. För att inte hindra det kroatiska folkets inträde i EU och för att visa vår goda vilja röstade jag dock till slut för rapporten.

 
  
MPphoto
 
 

  Franz Obermayr (NI), skriftlig. − (DE) Kroatien är det av kandidatländerna som har gjort störst framsteg. Kroatien har på detta sätt många gånger visat att man är beredd att gå med i EU, till exempel genom lösandet av fiskeritvisten. Man har också visat framsteg i bekämpandet av korruptionen, vilket framgår av fängslandet av den tidigare premiärministern Ivo Sanader. I hanteringen av krigsförbrytelser verkar Kroatien vara på väg att lämna sitt förflutna bakom sig, till exempel genom att ge stöd till återvändande krigsflyktingar. Resolutionsförslaget innehåller en del onödiga och alltför politiskt korrekta plattityder, till exempel gällande skyddet för transsexuella i punkt 5. Rapporten är dock i stort sett acceptabel. Den hänvisar till de framsteg som har gjorts och talar för en snabb anslutningsprocess. Detta bör välkomnas, eftersom Kroatien kulturellt och historiskt är fast rotat i Centraleuropa. Jag röstade därför för detta resolutionsförslag.

 
  
MPphoto
 
 

  Wojciech Michał Olejniczak (S&D), skriftlig. – (PL) Kroatien är ett av de länder som närmar sig en anslutning till EU. Under de senaste åren har Kroatien visat stor handlingskraft och har gjort stora framsteg på många områden, från domstolsväsendets till de mänskliga rättigheternas. Jag är mycket glad över framstegen på dessa områden, eftersom jag för ett år sedan uppmanade den kroatiska regeringen att öka sina ansträngningar för att ändra lagarna på just dessa områden.

Kroatien kämpar nu mot samma problem som de flesta tidigare och nuvarande kandidater för anslutning till EU, nämligen korruption, lösandet av historiska tvister med grannländer och diskriminering på grundval av sexuell läggning. För att man ska kunna lösa detta slags problem krävs mycket stora ansträngningar inte bara från myndigheterna, utan också från samhället. Man kan inte förändra situationen för sexuella eller etniska minoriteter utan att påverka medborgarnas attityder. Som exemplen med de nya medlemsstaterna har visat bidrar EU-medlemskapet dock gradvis till att skapa acceptans för personer av utländsk härkomst eller med en annan sexuell läggning.

Budskapet att EU är redo att ta in en ny medlem i gemenskapen bör ges till Kroatien. Jag hoppas att detta kommer att ske snart.

 
  
MPphoto
 
 

  Rolandas Paksas (EFD), skriftlig. (LT) Jag röstade för detta resolutionsförslag eftersom Kroatien har gjort enorma framsteg för att uppfylla kriterierna för att anslutningsförhandlingarna ska kunna slutföras. Dessutom bör man ta hänsyn till att Kroatiens anslutning också skulle uppmuntra de andra länderna på västra Balkan att snabbare gå i riktning mot EU-medlemskap. Jag välkomnar den kroatiska regeringens ansträngningar för att bekämpa olika former av korruption samt för dess reformer av den offentliga förvaltningen och domstolsväsendet. För att man korrekt ska kunna införa rättsstatsprinciperna och ge medborgarna förtroende för domstolsväsendet måste man dock betydligt minska antalet olösta fall och förkorta domstolsförfarandena. Vidare måste vi säkerställa att rättegångarna om krigsförbrytelser är objektiva och opartiska. Jag instämmer i förslaget att mer uppmärksamhet måste ägnas åt säkerheten för de kraftverk som ska byggas vid Donau. Vidare måste den kroatiska regeringen omgående åtgärda ekonomins strukturella svagheter och ägna sig mer åt regionalt samarbete, för att ta itu med bilaterala problem gentemot grannländerna. Jag anser att förhandlingarna med Kroatien ska slutföras först när alla nödvändiga reformer har genomförts och när alla nödvändiga åtgärder har vidtagits, utan att någon bestämd tidsgräns anges.

 
  
MPphoto
 
 

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. (IT) Balkanregionen är av stor betydelse för EU:s framtida geopolitiska sammansättning, och i detta avseende är Kroatien det land som har gjort de största framstegen i anslutningsprocessen. Europa skulle kunna spela en stor roll för regionen genom att verka som en betydande drivkraft genom ekonomiska och politiska reformer. Det är därför jag röstade för resolutionsförslaget, med tanke på politiken för integration och expansion mot demokrati och marknadsekonomi i sydvästra Europa. Jag anser att den europeiska ekonomin inte kommer att gynnas av att man stör och/eller hindrar en utvidgning till Balkan. Det är med andra ord viktigt att se Kroatien som ett land som kommer att hjälpa hela unionen att öppna sina dörrar till andra länder i regionen. Landet kommer på så sätt att spela en strategisk roll som föregångare i denna nya process av integrering och utveckling.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. (PT) Kroatien har kommit en bra bit på väg mot anslutning till EU, och framstegen har varit särskilt tydliga när det gäller uppnåendet av de mål som anges i förhandlingskapitlen. Det bör betonas att majoriteten av den kroatiska befolkningen enligt en Eurobarometerundersökning helt nyligen trodde att en anslutning till EU inte skulle vara till nytta för dem. Det är viktigt att beakta det kroatiska folkets vilja att gå med eller inte gå med i EU, och att ge dem ett fritt val. Utvidgningen av det europeiska projektet är önskvärd och viktig för skapandet av ett gemensamt område av fred, frihet, demokrati, framsteg och välbefinnande. Dock är det mycket viktigt att detta projekt är och fortsätter att vara helt och hållet baserat på folkviljan. Kroatiens anslutning är geopolitiskt viktig, för att uppmuntra de andra länderna på västra Balkan att inleda och beslutsamt genomföra reformer för anslutning till det europeiska projektet. I enlighet med dessa mål röstade jag för denna resolution.

 
  
MPphoto
 
 

  Rovana Plumb (S&D), skriftlig. – (RO) Jag välkomnar de framsteg som Kroatien gjort för att uppfylla de kriterier som är nödvändiga för att slutföra anslutningsförhandlingarna. Dock måste den kroatiska regeringen förbättra samordningen av centrala administrativa institutioner ansvariga för miljöstyrning, särskilt de för fysisk planering, liksom för hantering av avfall och vatten- och luftkvalitet, för att i tillräckligt stor utsträckning kunna bevara en unik miljö och bevara en stor biologisk mångfald. Jag tror att regionens ekonomiska utveckling skulle kunna påskyndas genom ett nära samarbete mellan Kroatien och de andra länderna som en del av strategin för Donauområdet, genom olika former av samarbete på transportområdet, miljöområdet och i fråga om den ekonomiska utvecklingen inom makroregionen Donau.

 
  
MPphoto
 
 

  Miguel Portas (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Jag lade ned min röst i den här omröstningen. Jag är inte principiellt emot något lands inträde i en union som jag inte vill se som en klubb som är stängd för länder som respekterar grundläggande värderingar om demokrati och mänskliga rättigheter och vars folk fritt väljer en anslutning. Jag kan dock inte acceptera de påtryckningar man utövar mot Kroatien för att påskynda processer för att privatisera allmänna företag. Inte heller kan jag acceptera att kommissionen politiskt blandar sig i det interna beslutsfattandet genom att stödja organisationer som förespråkar en anslutning i ett land där, enligt den senaste Eurobarometerundersökningen, majoriteten av medborgarna tror att en sådan inte skulle vara till någon nytta. Detta är ingen överraskning om vi tänker på den nuvarande EU-politikens samhällsskadlighet.

 
  
MPphoto
 
 

  Crescenzio Rivellini (PPE), skriftlig. (IT) Anslutningsförhandlingarna med Kroatien kan slutföras under första halvåret 2011 under förutsättning att man beslutsamt fortsätter att genomföra de nödvändiga reformerna, särskilt genom att fortsätta att bekämpa korruptionen, säkerställa flyktingars återvändande, omstrukturera skeppsvarven och reformera grundlagen och domstolsväsendet.

När det gäller korruptionen – även om jag vill ge den kroatiska regeringen ett erkännande för dess engagemang, som exempelvis visar sig genom rättegångarna mot två tidigare ministrar och en tidigare premiärminister – så är den fortfarande ett allvarligt och utbrett problem. Reformerna av rättssystemet måste också fortsätta, i synnerhet genom åtal för krigsförbrytelser och en förbättring av vittnesskyddsprogrammen.

Den största utmaningen kan dock ligga i att förklara fördelarna med ett EU-medlemskap för en något skeptisk befolkning. En Eurobarometerundersökning nyligen visade också att de flesta kroatiska medborgare inte tror att ett EU-medlemskap skulle vara till nytta för landet, vilket är ett bekymmer. Jag uppmanar därför regeringen och civilsamhället att göra ansträngningar för att se till att kroaterna ser det europeiska projektet som något som också berör dem. EU-medlemskapet kommer i vilket fall som helst att bli föremål för en folkomröstning.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Med denna resolution berömmer Europaparlamentet Kroatien för de betydande framsteg som gjorts för att nå de mål som behövs för att anslutningsförhandlingarna ska kunna slutföras, det ber Kroatien att beslutsamt genomföra de reformer som är nödvändiga för att de slutliga kraven ska uppfyllas och förhandlingarna slutföras, och det uppmanar kommissionen att göra allt den kan för att stödja Kroatiens arbete för att uppfylla kraven.

 
  
MPphoto
 
 

  Licia Ronzulli (PPE), skriftlig. (IT) Jag röstade för denna rapport eftersom den belyser Kroatiens framsteg i arbetet med att slutföra förfarandena för anslutning till EU. Om Zagreb fortsätter på den reformernas väg man gått de senaste åren så finns det en mycket stor möjlighet att förhandlingarna kommer att slutföras redan i juni.

För närvarande verkar dock den största utmaningen vara att övertyga de lokala invånarna att ett EU-medlemskap kommer att innebära verkliga fördelar för deras land, eftersom en officiell Eurobarometerundersökning nyligen verkar peka på att de inte tror det. Med tanke på att ett medlemskap ändå kommer att bli föremål för folkomröstning måste vi arbeta för att se till att kroaterna ser det stora europeiska projektet som något som är en del av deras historia och deras framtid.

 
  
MPphoto
 
 

  Peter van Dalen (ECR), skriftlig. (NL) I juni 2011 kommer kandidatlandet Kroatien att ha slutfört sina förhandlingar för anslutning till EU. Jag är glad över framstegen i förhandlingarna, men jag vill först se åtgärder. Jag vill inte att vi ska ångra Kroatiens anslutning i efterhand: Vi bör se anslutningen av Bulgarien och Rumänien som en tankeställare. På papperet är bekämpningen av korruptionen en av den kroatiska regeringens tydliga prioriteringar, men vi har inte kunnat se särskilt många korruptionsfall som faktiskt hamnat i domstol. De allra flesta har fastnat på utredningsstadiet. Så är det anmärkningsvärt ofta när ledande befattningshavare är föremål för utredning. Jag vill se Zagreb vidta åtgärder. Kroatien kommer ju faktiskt att få runt fyra miljarder euro när landet gått med i EU. Vi måste kunna lita på de kroatiska politiker som kommer att vara ansvariga för att spendera dessa pengar.

Vi måste lära oss av erfarenheterna från Bulgarien och Rumänien. Dessa länder kom med i EU alltför snabbt, och därför har EU-medel hamnat i alla möjliga fickor där de inte borde ha hamnat. Därför kommer vi, så länge kampen mot korruptionen har fastnat på den nuvarande nivån, inte att kunna slutföra förhandlingsprocessen med Kroatien, så enkelt är det.

 
  
MPphoto
 
 

  Geoffrey Van Orden (ECR), skriftlig. (EN) ECR-gruppen är absolut för EU:s utvidgning. Vi anser att den är något av det mest framgångsrika i EU:s politik, förutsatt att den genomförs enligt strikta kriterier och att vi lär oss av andra anslutningar som gjorts på senare tid. Därför röstade vi för denna resolution. Dock anser vi att det finns allvarliga problem som fortfarande behöver lösas innan Kroatien ansluts till EU. Korruptionen och reformeringen av domstolssystemet är områden som inte har åtgärdats tillräckligt. Vi är också bekymrade över mediefriheten, förekomsten av organiserad brottslighet och den enorma anhopningen av olösta rättsfall. Dessutom finns det fortfarande olösta gränsfrågor gentemot Kroatiens grannländer, och vi vill inte se att dessa importeras till EU. Vi vill inte se att Kroatien sedan ställer upp hinder för andra kandidatländer. Vi ser dessvärre redan exempel på detta på andra håll.

 
  
MPphoto
 
 

  Angelika Werthmann (NI), skriftlig. (DE) Det resolutionsförslag som lagts fram av utrikesutskottet är mycket balanserat. Det täcker alla de återstående problematiska områden som för närvarande förhindrar en avslutning av det sista kvarvarande förhandlingskapitlet. I rapportens rekommendationer till de kroatiska myndigheterna uppmärksammas hållbarheten, bland annat i reformerna av domstolsväsendet och kampen mot korruptionen, där ett garanterat oberoende kommer att bli nyckeln till Kroatiens framtida demokratiska utveckling. Dessutom förbises inte i rapporten den viktiga omständigheten att den kroatiska regeringen måste fortsätta sitt arbete på samma höga ambitionsnivå efter anslutningen till EU.

 
  
MPphoto
 
 

  Artur Zasada (PPE), skriftlig.(PL) De senaste månaderna har visat att Kroatiens ansträngningar för att ansluta sig till EU så snabbt som möjligt har gett påtagliga resultat. Reformer som inleddes tidigare år har starkt bidragit till utvecklingen på många samhällsområden. Det är särskilt uppmuntrande att se ett ökat samarbete med Internationella krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien i Haag, och även de framsteg som gjorts gällande kvinnors rättigheter och skyddet för etniska minoriteter. Regionala initiativ – till exempel en överenskommelse mellan Kroatien, Serbien och Slovenien om ett gemensamt järnvägsprojekt – visar att det finns en önskan om fredligt samarbete och bidrar till en förbättrad ekonomisk utveckling på Balkan.

EU:s medlemsstater bör fortsätta att stödja Kroatiens reformprogram och särskilt uppmärksamma dess mest akuta problem, nämligen korruptionen, den höga arbetslösheten och den fragmenterade jordbrukssektorns svåra situation. Jag hoppas att vi i enlighet med försäkringarna från det ungerska ordförandeskapet kommer att slutföra förhandlingarna med Kroatien i juni, och att Kroatien under det polska ordförandeskapet andra halvåret 2011 kommer att bli en av EU:s medlemsstater.

 
Senaste uppdatering: 30 juni 2011Rättsligt meddelande