Talmannen. – Nästa punkt är betänkandet av Michèle Rivasi, för utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, om utvärdering av hanteringen av H1N1-influensan 2009–2010 i EU (2010/2153(INI)) (A7-0035/2011).

  Michèle Rivasi, föredragande. – (FR) Herr talman! Vi minns alla att H1N1-influensan var en stor nyhet under 2009. De första fallen rapporterades för nästan två år sedan, den 25 mars 2009, och WHO utfärdade beredskapsnivå sex den 11 juni 2009.

Denna högsta beredskapsnivå utlöste en rad åtgärder i EU. Bland annat genomförde flera medlemsstater vaccinationskampanjer som inte bara var kostsamma utan också överskattade i förhållande till hur allvarlig den sjukdom som orsakas av viruset är. Som WHO fastställde vid den tiden, i maj 2009, var den måttligt allvarlig.

När det gäller influensans allvar hade den fram till slutet av april 2010 orsakat ungefär 2 900 dödsfall i Europa, med andra ord mycket färre dödsfall än antalet dödsfall till följd av säsongsinfluensa. Detta beräknar kommissionen till 40 000 under ett lindrigt år och 220 000 under särskilt allvarliga säsonger.

Kostnaderna beräknas ha uppgått till närmare 1,3 miljarder euro i Storbritannien och över 700 miljoner euro i Frankrike, enligt revisionsrättens senaste rapport.

Utvärderingen av hur H1N1-influensan hanterades visar att EU:s och medlemsstaternas reaktion var överdriven. Jag och mina kolleger – jag tackar för övrigt för deras ändringsförslag – har därför försökt att utarbeta ett konstruktivt betänkande som ska återställa unionsmedborgarnas förtroende för unionens hälso- och sjukvårdinstitutioner.

Betänkandet är uppbyggt kring tre viktiga teman: samarbete, öppenhet och oberoende.

Vad samarbete beträffar vill vi gärna betona behovet av samstämmighet, effektivitet, självbestämmande och flexibilitet. Exempelvis måste framtida planer för influensaförebyggande ses över så att de garanterar större samstämmighet och effektivitet. De måste göras tillräckligt fristående och flexibla för att kunna anpassas i realtid till det löpande informationsflödet. En sådan flexibilitet skulle ha besparat skattebetalarna en hel del onödiga utgifter. Samtidigt är det viktigt att tydligt definiera rollerna och ansvaret hos de huvudaktörer som ska hantera hälsorisker. Själva definitionen av en pandemi måste ses över så att den innefattar begreppet allvarlighetsgrad och inte enbart geografisk spridning. WHO har faktiskt meddelat att man arbetar med detta. Gruppinköp av vaccin är en möjlighet förutsatt att tillverkarna förblir ansvariga för sina produkters kvalitet, säkerhet och effektivitet. Regeringarna får aldrig göras ansvariga för biverkningar av vaccin som förmodas vara säkra.

När det gäller oberoende har ett påskyndat förfarande för godkännande lyft fram problemet med bristen på tillgängliga vetenskapliga belägg. Forskning om vaccin och antivirala behandlingar ska bedrivas fullständigt oberoende av läkemedelsföretagen.

När det gäller insyn behöver den vara total vid utvärdering av läkemedel som används vid hälsokriser, med full tillgång till tillgängliga kliniska prövningar. Alla intressedeklarationer av experter som ansvarar för utvärderingarna måste offentliggöras. Jag ångrar en sak: Jag hade hellre sett att experterna kontrollerades av de organ som rekryterar dem, men detta ändringsförslag antogs inte.

Slutligen vill jag lyfta fram de fall av narkolepsi hos barn som har inrapporterats i Finland och Sverige efter vaccination med GSK:s H1N1-vaccin. Vi måste titta närmare på dessa fall.

De visar i synnerhet att det fortfarande finns gråzoner när det gäller dels vaccinens och tillsatsmedlens faktiska toxicitet, dels eventuella risker som ännu är okända för tillverkarna själva. Finland har avbrutit all användning av detta vaccin i väntan på mer information. Detta är inte Europeiska läkemedelsmyndighetens (EMA:s) ståndpunkt. Myndigheten har i stället beslutat att avvakta tills mer information finns tillgänglig innan den yttrar sig om att begränsa vaccinets användning. Jag skulle vilja att kommissionen antog samma ståndpunkt som Finland. Det är dags att försiktighetsprincipen för en gångs skull får gynna patienterna i stället för att alltid gynna företagen.

  Anne Delvaux (PPE). – (FR) Herr talman! Har vi beredskap för en pandemi i EU? Svaret är ”ja, men”. När H1N1-influensan grasserade 2009–2010 agerade varje medlemsstat på eget bevåg, med mycket lite sammanhållning eller ens solidaritet.

Som skuggrapportör för betänkandet anser jag att dessa synpunkter är välbehövliga. Framför allt måste vi dock gå längre, vara konstruktiva och vidta praktiska åtgärder för våra medborgares räkning. Dessa har – det måste sägas och jag tror att detta är en av de mest skadliga följderna – utan tvivel i viss mån tappat förtroendet för folkhälsoinformationen.

I Michèle Rivasis betänkande, som vi röstar om i morgon, beaktas dessa grundläggande prioriteringar. Hit hör att systematiskt stärka samarbetet mellan medlemsstaterna, effektivare samordning mellan EU:s hälso- och sjukvårdinstitutioner, en tydligare rollfördelning i EU:s riskhanteringsstruktur samt utvärdering av medlemsstaternas vaccinations- och kommunikationsstrategier.

Detta är därför ett bra betänkande och jag gratulerar föredraganden. Vi måste dock naturligtvis se till att vi inte talar för döva öron. Det är medlemsstaternas ansvar – det är de som har mest att säga till om här, och därmed har de ett stort ansvar för våra medborgare.

  Csaba Sándor Tabajdi (S&D). – (HU) Herr talman! Under influensapandemin 2009 var EU:s medlemsstater bäst förberedda. Samtidigt håller jag helt med föregående talare om att det rådde en total brist på samordning bland medlemsstaterna. Detta kan ha utlöst den inrikespolitiska krisen i mitt land, även om den socialistregering som satt vid makten då vidtog framgångsrika åtgärder för att hantera epidemin. Det finns icke desto mindre inget vänstervridet eller högervridet H1N1-virus – vi måste bekämpa det tillsammans. Jag instämmer helt och hållet i det som fastslås i betänkandet, nämligen att medlemsstaterna måste samordna anskaffningen av vaccin, utbyta information och skapa bättre insyn. Vi måste utbyta information inte bara om epidemins geografiska utbredning utan även om dess allvarlighetsgrad och dödlighet. Om vi lyckas med detta i framtiden kan vi ta avsevärda steg framåt även på detta område...

(Talmannen avbröt talaren.)

  Marina Yannakoudakis (ECR). – (EN) Herr talman! För över ett år sedan träffades en grupp parlamentsledamöter, föredraganden och jag själv informellt i Bryssel. Vi hade ett gemensamt mål: att göra något åt H1N1-influensan.

Fler sammanträden följde och jag fann att våra mål var desamma, men att vi hade olika strategier för att uppnå dem. Initiativbetänkandet gav parlamentet möjlighet att vidta positiva förberedande åtgärder inför en epidemi. Jag befarar att den möjligheten har gått förlorad.

Mycket i detta betänkande kan ifrågasättas. Exempelvis förslår det en omöjlig roll för Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC), och det kan också invagga oss i en falsk trygghet. Vi hade behövt en grundstrategi som byggde på vad vi faktiskt har lärt oss. Delvis hängdes i stället namngivna aktörer ut. Jag fruktar att det kan stöta bort många berörda parter. Vi fick ett betänkande som snarare var politiskt än praktiskt.

  João Ferreira (GUE/NGL). – (PT) Herr talman! Till lärdomarna av våra problem med att hantera H1N1-influensan hör att vi måste erkänna medlemsstaternas behov av folkhälsosystem och utbyggda folkhälsotjänster som kan ingripa på en stor mängd områden. Hit hör att utvärdera information om läkemedel som rekommenderas vid hälsokriser, särskilt vid pandemier, och att oberoende av läkemedelsindustrin förbereda och utvärdera vetenskapliga studier med rekommenderade målgrupper av effektivitet, säkerhet och förhållandet mellan risk och nytta när det gäller vacciner och antivirala mediciner. Det är också viktigt att stärka kapaciteten att hantera och förutse risker, kapaciteten för forskning och utveckling på dessa områden och preventiva folkhälsoåtgärder. Slutligen är det också viktigt att förbättra samarbetet mellan de olika nationella tjänsterna och mellan sådana tjänster och relevanta institutioner och organisationer på internationell och regional nivå.

  Jaroslav Paška (EFD). – (SK) Herr talman! I april 2009 rapporterades det första fallet av svininfluensa hos människa, i Mexico. Två månader senare angav Världshälsoorganisationen (WHO) att det handlade om en pandemisk influensa.

Ett katastrofscenario målades upp av hälsomyndigheterna, däribland WHO och Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC). Det ledde till att länder började konkurrera med varandra för att snarast komma över så mycket vaccin som möjligt för att skydda sina medborgare.

Även Slovakien följde WHO:s och ECDC:s rekommendationer och köpte mer än en miljon vaccinationsdoser, vilka levererades i början av 2010. Men när chefen för Slovakiens smittskyddsinstitut uppmanade allmänheten att vaccinera sig sågs det närmast som ett skämt och ingen trodde på honom. Ingen trodde heller på vår välkända hälsoorganisation ECDC. Vid den tiden visste alla att H1N1-viruset inte var så farligt som det först hade verkat. WHO och ECDC har dock envist tigit.

Ingen omvärdering av situationen, inga ytterligare rekommendationer, ingenting…

(Talmannen avbröt talaren.)

  Anna Záborská (PPE). – (SK) Herr talman! Jag vill tacka Michèle Rivasi för ett uttömmande betänkande. Hon har satt fingret på hälso- och sjukvårdssystemens svaga punkter, inte bara på EU-nivå utan även på global nivå.

I betänkandet finns även en lång förteckning med åtgärder som måste antas för att 2009 och 2010 års händelser inte ska upprepas. Det som hände när man angav att H1N1 var en pandemisk influensa var en skandal!

EU:s medlemsstater, däribland Slovakien, slösade bort hundratals miljoner euro för att visa att de skyddade sina medborgare från ett hot som inte fanns. Det skulle vara intressant att få reda på vem som tjänade på detta, för att inte tala om vem som kommer att ta på sig ansvaret för den efterföljande situationen.

För mig saknades i betänkandet bara ett förslag till hur ett personligt ansvar kan införas i hälso- och sjukvårdssystemet. Att skylla på andra kanske inte dödar – men det smittar snabbare än influensa.

  Åsa Westlund (S&D). - Herr talman! Jag tror att vi alla håller med om att det var väldigt förvirrande med de olika rekommendationerna i olika medlemsstater. Vi hade t.ex. i utskottet för miljö och folkhälsa besök av den svenska ministern – som just då var ordförande i EU:s ministerråd – för att hantera denna fråga samma dag som vi hade ordföranden för Europeiska smittskyddsmyndigheten där, och de sade två helt olika saker. Den ena rekommenderade att barn skulle vaccineras och den andra sade att det var farligt om barn vaccinerades.

Det var väldigt förvirrande och väldigt motstridigt för föräldrar som sökte ett tryggt besked. Men det fanns också väldigt stora skillnader mellan hur man hanterade frågan praktiskt i medlemsländerna. I mitt land var det stor efterfrågan på vaccin, vilket ledde till väldigt tumultartade situationer utanför vårdcentraler. Vårdcentraler som var öppna saknade vaccin, vårdcentraler som var stängda hade stora lager av vaccin. Vi måste titta mer på själva genomförandet.

  Zuzana Roithová (PPE). – (CS) Herr talman! Tusentals miljarder euro har slösats bort på kampen mot H1N1-viruset. Nu i efterhand kan vi mot bakgrund av influensautbrottets faktiska allvarlighetsgrad se hur överdrivet detta var. Som läkare anser jag att det är särskilt talande att dödligheten i Polen, där regeringen inte böjde sig för trycket att genomföra ett nationellt vaccinationsprogram, inte var högre än i länder med ett gott vaccinationsskydd. Jag tackar Michèle Rivasi för detta användbara betänkande och hoppas att medlemsstaterna och alla internationella organisationer har lärt av detta, särskilt att läkemedel bör köpas in gemensamt. Vad viktigare är: Jag hoppas att de skaffar sig bättre metoder för att utvärdera epidemiologisk statistik och återställer befolkningens förtroende för rekommendationer som görs till unionsmedborgarna.

  Edite Estrela (S&D). – (PT) Herr talman! Tvivel har redan uttryckts här när det gäller vaccinet mot H1N1-influensan. Det är naturligt att allmänheten ställer frågor och är lite misstänksam. 2009 pågick informationskampanjer i alla medlemsstater och storskaliga investeringar gjordes i vaccin på grundval av WHO:s uppgifter om att influensan var pandemisk. Och sedan förändrades situationen helt och hållet. År 2010 var det praktiskt taget knäpptyst om H1N1-influensan. Det är därför naturligt att människor frågar sig om vi greps av panik då eller om vi inte tar det på tillräckligt stort allvar idag. Frågan är …

(Talmannen avbröt talaren.)

  Karin Kadenbach (S&D). – (DE) Herr talman, fru kommissionsledamot! Vi kan idag skatta oss lyckliga över att epidemin inte utvecklades som vi befarade, vilket var att den skulle orsaka många dödsfall. Varje enskilt dödsfall är tillräckligt tragiskt.

Jag vill tacka alla som har bidragit till denna debatt. Den har speglat situationen i EU på ett mycket tydligt sätt. De nationella erfarenheterna har varierat starkt. Vi har olika hälso- och sjukvårdssystem. Strukturen för och tillhandahållandet av hälso- och sjukvård är en nationell fråga, men om det bryter ut en epidemi eller en pandemi måste vi arbeta tillsammans på EU-nivå. Vi har sett att vi fortfarande har mycket att lära och mycket att åtgärda på många av dessa områden.

Som redan har nämnts här flera gånger idag behöver vi hur som helst återvinna medborgarnas förtroende. Hanteringen av H1N1-influensan har visat på tillkortakommanden. Vi måste ha bättre samordning i framtiden!

  Maria Damanaki, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Jag vill tacka föredraganden Michèle Rivasi för det här betänkandet, som verkligen är ett viktigt bidrag till vår strävan att lära oss av 2009 års pandemi. Jag instämmer i att vi måste lära oss av pandemin och även att vi kritiskt måste granska vår reaktion. För att se till att EU-medborgarna skyddas mot sådana hälsohot måste vi bli bättre förberedda och planera bättre för att klara av liknande gränsöverskridande folkhälsohot.

EU hade redan tillgång till oberoende resurser och expertis i fråga om pandemisk influensa. Bara för forskning har kommissionen finansierat över 50 projekt om influensa sedan 2000, en investering på 150 miljoner euro. Våra organ, Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar och Europeiska läkemedelsmyndigheten, har bidragit med vetenskaplig rådgivning under pandemin för att stödja unionen och medlemsstaterna.

Kommissionens avdelningar har även aktivt stött medlemsstaterna i dess hantering av hotet genom EU:s hälsosäkerhetskommitté. Men jag måste erkänna att flera olika utvärderingar av våra åtgärder, vid sidan av parlamentets betänkande, har visat att det finns en rad brister och utmaningar som vi måste ta itu med.

Bland annat gäller detta upphandling av pandemivacciner, behovet av bättre samordning av vaccinationsstrategier, behovet av större flexibilitet när vi utformar planer och behovet av bättre kommunikation med allmänheten. Kommissionen har med stöd av vetenskapliga organ och tillsammans med medlemsstaterna, eftersom det här är en befogenhet som delas med medlemsstaterna, beslutat sig för att gå vidare i dessa frågor.

Vi kommer att ta oss an utmaningarna genom två initiativ. Först kommer kommissionen att lägga fram ett säkerhetsinitiativ före årsskiftet som stärker vår samordningsförmåga, och därefter kommer kommissionen även att ta initiativ till en gemensam upphandlingsmekanism för pandemivacciner och antivirala medel för de medlemsstater som vill ansluta sig till detta. Detta skulle stärka solidariteten inom EU genom att en miniminivå för en rättvis tillgång till vacciner garanteras. Det skulle även stärka vår köpkraft så att vi får bättre avtalsvillkor.

Kommissionen välkomnar det stöd som föredraganden har uttryckt för sådana initiativ. Kommissionen planerar även att finansiera ytterligare forskning om beteendeaspekter och kommunikationsstrategier, i synnerhet för att förbättra aktualiseringen av vaccin.

Angående de frågor om insyn och oberoende som har tagits upp vill jag avslutningsvis säga att vi anser att dessa är mycket viktiga, och enligt min åsikt måste vi verkligen göra någonting här. Kommissionen och de relevanta organen kommer att samarbeta för att förbättra våra förfaranden för intresseförklaringar och potentiella intressekonflikter.

Vi anser att vi måste fortsätta att arbeta tillsammans för vårt gemensamma mål att se till att vi är bättre förberedda på att skydda våra medborgare mot framtida hälsohot.

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum på tisdag den 8 mars.

Skriftliga förklaringar (artikel 149)

  János Áder (PPE), skriftlig. – (HU) Den viktigaste lärdomen av den välkända H1N1-skandalen är att människors förtroende har rubbats. Världshälsoorganisationen gav falskt alarm och dess hysteriframkallande prognoser tvingade medlemsstaterna att vidta åtgärder som var oproportionerliga i förhållande till det kända och upplevda allvaret med H1N1-epidemin. I slutändan blev avsevärt färre människor sjuka och dog av influensatypen H1N1 världen över än av vanlig säsongsinfluensa, samtidigt som enskilda länder spenderade otroliga summor offentliga medel på att komma över vacciner som var upp till tre gånger dyrare än genomsnittliga vacciner. Här förtjänar Polens exempel att nämnas: Den polska regeringen vaccinerade inte befolkningen mot H1N1, ändå var dödligheten inte högre där än i de länder vars befolkning fick vaccin. Detta hände mot bakgrund av att vaccintillverkarna, trots sina rejäla vinster, hade fräckheten att vägra ta ansvar för vaccinets bieffekter. Det är ett ytterst skandalöst beteende att spela på människors rädsla och deras ansvarskänsla mot sina familjer och älskade, enbart på grund av ett ynkligt vinstbegär. Att Världshälsoorganisationen i och med sina ogrundade varningar för en pandemi till och med medverkade till allt det här gör att EU måste vidta ytterst beslutsamma åtgärder. Vi måste dra lärdom av det som skett och EU måste bli mer oberoende när det gäller att bedöma fall som kan utgöra tänkbara epidemier liknande H1N1. När allt kommer omkring kan en epidemi uppstå vilken dag som helst.

  Sergio Berlato (PPE), skriftlig. – (IT) Medlemsstaterna och EU-institutionerna har genomfört en rad kostsamma åtgärder som i många fall har varit fullständigt oproportionerliga i förhållande till det verkliga allvaret med H1N1-influensan. I Europa orsakade H1N1-influensan omkring 2 900 dödsfall 2009, enligt beräkningar av Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar. Dessa siffror är betydligt lägre än officiella beräkningar av de dödsfall som orsakades av enbart säsongsinfluensa, vilket är ett bevis på att det här influensaviruset inte är så allvarligt.

Jag kräver därför att största uppmärksamhet riktas mot frågan så att Världshälsoorganisationen kan göra en granskning och formulera en ny definition av de kriterier som används för att utfärda en internationell pandemivarning, där man inte bara tar hänsyn till sjukdomens geografiska spridning utan även till dess elakartade karaktär. Dessutom tycker jag att en analys av EU:s H1N1-krishantering tydligt visar ett framträdande behov av att stärka samarbetet mellan medlemsstaternas hälsomyndigheter och EU-institutionerna.

Slutligen anser jag att det är avgörande för huruvida en prövning kommer att lyckas eller misslyckas att det genomförs studier om vacciner och antivirala läkemedel som är oberoende av läkemedelsföretagen. Jag instämmer fullständigt i föredragandens krav på att offentliggöra namnen på alla experter som rådfrågas av de europeiska folkhälsomyndigheterna.

  Jolanta Emilia Hibner (PPE), skriftlig. – (PL) När det gäller bedömningen av epidemiologiska risker bör man utnyttja kunskaperna hos oberoende experter som inte har någon koppling till läkemedelsindustrin. Det är mycket viktigt att EU är oberoende i sin bedömning av hur allvarlig A/H1N1-influensan är och de risker som är förknippade med den.. Vi får inte enbart förlita oss på studier av experter som finansieras av läkemedelsindustrin.

En annan förbryllande aspekt är det påskyndade förfarande som använts för att släppa ut vacciner mot H1N1 på marknaden vilka inte testats och undersökts tillräckligt. Läkemedelsföretagen ansåg 2009 att den risk som var förbunden med viruset var mycket hög, trots att det visade sig vara mindre farligt än en vanlig influensa. I maj 2009 rapporterade Världshälsoorganisationen att viruset inte var så farligt. På grund av motstridig information gav många länder efter för trycket och köpte miljontals dyra vacciner, som inte har använts och som nu har blivit oanvändbara. Det krävs större insyn i EU-institutionerna i fråga om sjukdomshantering och en granskning av befintliga förfaranden. Det är också viktigt med större och närmare samarbete mellan länderna för att stärka vårt förhandlingsläge vid köp av vaccin.

Jag vill nämna att mitt eget hemland Polen från första början visade att man inte gav efter för paniken, utan i stället krävde garantier på vaccinernas säkerhet.

  Bogusław Sonik (PPE), skriftlig. – (PL) Arbetet med betänkandet om A/H1N1-viruspandemin 2009–2010 har pågått i nästan ett år. Den diskussion som inleddes i Europaparlamentet har mynnat ut i ett initiativbetänkande av utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet om svininfluensan, som innehåller punkter som betonar de etiska och förfarandemässiga oegentligheter som skedde medan kampen mot sjukdomen pågick.

Vi oroades över hur läkemedelsindustrin offentliggjorde nyheten om svininfluensan genom att lägga fram det som ett mycket farligt och elakartat virus. Viruset visade sig vara mindre farligt än vanlig influensa. Antalet dödsfall uppgick till 2 900, medan det beräknade antalet dödsfall som kan tillskrivas säsongsinfluensa uppgår till 40 000 per år.

I betänkandet om utvärdering av hanteringen av H1N1-influensan 2009–2010 i EU ställs krav på att EU ska vara oberoende när det gäller att göra sin egen bedömning av hur allvarliga hoten och riskerna är, snarare än att man förlitar sig på forskning av experter som finansieras av läkemedelsindustrin. Samtidigt ger det tvivelaktiga påskyndade förfarande som använts för att släppa ut vaccinerna mot H1N1 på marknaden, utan tillräckliga tester eller undersökningar, upphov till kritik.

Jag vill betona behovet av ökad insyn i EU-institutionernas verksamhet i fråga om sjukdomshantering, av att man ser över befintliga förfaranden och ändrar dem för att nå större flexibilitet samt att man försöker undvika intressekonflikter mellan utvärderare och beslutsfattare. Jag anser att kravet på samarbete mellan länderna för att stärka deras förhandlingsläge när de köper läkemedel är en prioritet. Jag vill dock behålla principen om frivillighet när det gäller köp av vacciner.

  Artur Zasada (PPE), skriftlig. – (PL) Jag gratulerar Michèle Rivasi till hennes väl utarbetade betänkande. Jag instämmer i att det bör finnas ett system som gör det möjligt att exakt avgöra hur allvarlig risken och virusets styrka är, i syfte att undvika framtida utgifter som är oproportionerliga i förhållande till hotet. Jag är mycket glad att den polska regeringen inte har gett efter för paniken i denna fråga, eller snarare för den effektiva lobbyverksamhet som läkemedelsföretagen har bedrivit.

Jag anser att det är särskilt viktigt att de experter och forskare som fungerar som rådgivare i fråga om behovet av inköp av läkemedel eller vacciner är fullständigt oberoende av läkemedelsföretagen. Jag stöder föredragandens förslag om att de specialister som arbetar på läkemedelsföretagen endast ska rådfrågas och inte ska delta i beslutsprocessen. Jag måste tyvärr notera att tiotals miljoner vaccindoser fortfarande fram till denna dag inte har använts i vissa medlemsstater. Detta har lett till enorma finansiella förluster, medan dessa förlorade medel framgångsrikt hade kunnat användas på ett mer genomtänkt och effektivt sätt för att skydda EU-medborgarnas hälsa.