Talmannen. – Nästa punkt är ett betänkande av Martin Häusling, för utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling, om proteinbristen i EU: vilka lösningar finns det på detta långvariga problem? (2009/2236(INI)) (A7-0026/2011).

  Martin Häusling, föredragande. – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill börja med att uttrycka min djupa tacksamhet till skuggföredragandena för deras vänliga samarbete kring detta betänkande. Det har blivit ett mycket ambitiöst betänkande. Jag vill kort beröra några av de viktiga punkterna, men jag kommer inte att undvika att nämna de kontroversiella frågorna heller.

Vi har en enorm proteinbrist i EU. Åttio procent av vårt behov av proteingrödor importeras, och jag måste tyvärr säga att denna tendens ökar. Det betyder att vi använder omkring 20 miljoner hektar jordbruksareal i andra länder eller, för att uttrycka det annorlunda, lägger ut 10 procent av vår jordbruksareal på entreprenad till andra länder för odling av proteingrödor. En orsak till detta är Blair House-avtalet som vi slöt i början av 1990-talet och som hade en synnerligen negativ inverkan på de europeiska proteingrödornas konkurrenskraft. Det är orsaken till att vår marknad har översvämmats av billig soja. Odlingen av proteingrödor i EU har minskat med 30 procent när det gäller baljväxter, och nu används endast tre procent av EU:s jordbruksareal för odling av proteingrödor. I Tyskland är siffran bara en procent.

Produktionen i Europa har nått en kritisk punkt, vilket sätter forskning och utveckling av europeiska proteingrödor på spel. Det krävs politiska åtgärder för att främja ett återvändande till odling av proteingrödor i Europa, om vi inte ska hamna under ett tröskelvärde som äventyrar en fortsatt odling av proteingrödor i Europa. Om detta sker kommer vi även att förlora proteingrödornas positiva effekt, särskilt den förnuftiga ordningen med växelbruk i jordbruket.

Odling av proteingrödor har en enorm potential i Europa. En av våra punkter går ut på att sund konkurrens måste återinföras; med andra ord måste Blair House-avtalet ifrågasättas och slutligen avskaffas.

Vi anser emellertid att det viktigaste är att odling av proteingrödor ges en viktig central roll i framtiden när vi reformerar den gemensamma jordbrukspolitiken, eftersom den har många fördelar för en reformerad jordbrukspolitik. Den är viktig för att skydda våra vatten och vårt klimat, och den är viktig för den biologiska mångfalden. Jag vill bara nämna ett exempel. Att odla baljväxter är mycket viktigt för bindning av koldioxid. Detta kan minimera importen eller användningen av mineralkväve. Vi vill därför se att odling av baljväxter görs till ett permanent inslag i framtida växelbruk i den gemensamma jordbrukspolitiken och förankras i den första pelaren.

Vi anser också att det är viktigt att minska vårt beroende av import och på så sätt slutligen se till att EU kan producera kött utan att importera. EU har hamnat på andra plats i världen när det gäller import. Kina ligger på första plats och importerar nu mer protein än EU. Vi har alltså en konkurrent på detta område.

När vi nu har konstaterat att detta är ett centralt mål måste vi emellertid vara medvetna om att vissa frågor som vi har röstat om i betänkandet är diskutabla, nämligen skapandet av importlättnader för soja genom ifrågasättande av totalförbudet. Det hör inte hemma i detta betänkande, och det är rentav kontraproduktivt att ha med det. Vi försöker att uppmuntra odling av proteingrödor i Europa, inte att underlätta import. Det måste alla få klart för sig.

Om vi menar allvar med detta betänkande måste vi i konsekvensens namn komma överens om att ta bort dessa punkter; i annat fall – och det erkänner jag öppet – kommer det att vara ett problem för mig att mitt namn förknippas med detta betänkande.

  Mairead McGuinness (PPE). – (EN) Herr talman! Jag vill bara säga till vår föredragande att detta är ett mycket välgjort arbete och ett betänkande som måste läsas, eftersom det betonar vårt beroende av importerade produkter för våra proteinbehov. Jag anser att din betoning av den situation som vi befinner oss i i förhållande till Kina är mycket viktig, eftersom vi måste betrakta detta ur ett livsmedelsförsörjningsperspektiv.

Det är särskilt två frågor som jag vill fästa uppmärksamheten på. Jag förstår din känslighet när det gäller frågan om genetiskt modifierade organismer i detta betänkande, men här och nu är frågan om tillfällig närvaro av icke godkända genetiskt modifierade organismer ett bekymmer för boskapsuppfödare i EU. Vi behöver verkligen finna en teknisk lösning och jag tror att utvecklingen på senare tid tar oss i den riktningen.

Jag anser att punkt 12 om bearbetat animaliskt protein också är mycket viktig under förutsättning att vi tillämpar de regler som anges där. Detta är emellertid ett av de problem som vi har i EU, där vi av mycket goda skäl med tanke på människors och djurs hälsa förbjöd vissa animala proteiner i kedjan, vilket gör att det faktiskt har uppstått en brist.

Jag välkomnar detta betänkande och jag anser att det belyser ett av nyckelproblemen för EU när det gäller att tillmötesgå behoven av djurfoder för boskapsuppfödningssektorn.

  Marc Tarabella (S&D). – (FR) Herr talman! Först av allt vill jag också tacka och berömma Martin Häusling för hans viktiga betänkande, även om jag är besviken över den slutliga versionen. Detta är emellertid inte hans fel. Därför lade jag, i likhet med honom, ned min röst vid slutomröstningen i utskottet.

För det första beklagar jag att innehållet i betänkandet har förvrängts genom att frågan om totalförbud har kommit med. Uppmaningen att lätta på reglerna för import av icke godkända genetiskt modifierade organismer löser inte problemet med EU:s proteinbrist och borde därför inte ha funnits med på denna punkt.

För det andra är det fullständigt livsviktigt att vi stoppar den avsevärda nedgången i produktionen av proteingrödor i EU och att vi minskar vårt redan nu alarmerande beroende av importerade växtproteiner. Jag vill också ifrågasätta Blair House-avtalet, vars marknadsorienterade mål har bidragit till extrema prissvängningar. Dessutom går detta avtal fullkomligt stick i stäv med Kyotoprotokollet och dess mål rörande den globala uppvärmningen.

Slutligen behöver vi i framtiden inlemma proteingrödorna i vårt växelbruk som en del av en förnuftig och ansvarsfull förvaltning av vår markanvändning.

  João Ferreira (GUE/NGL). – (PT) Herr talman! Bristen på vegetabiliska proteiner från proteingrödor i Europa är ytterligare ett exempel på den ojämlikhet som skapats av gällande jordbruks- och handelspolitik. Detta beroende har direkta konsekvenser för säkerhet och kvalitet när det gäller EU-medborgarnas livsmedelsförsörjning och har gjort att boskapsuppfödarnas utsatthet för prissvängningar på foder har ökat på ett oroväckande sätt. Vi måste vidta en rad åtgärder för att särskilt stimulera produktionen av proteingrödor och satsa på lokal produktion med korta försörjningskedjor för att övervinna den rådande bristen och gradvis minska importen.

Dessa åtgärder skulle bland annat kunna omfatta system för växelbruk, rådgivningsverksamhet för lantbruket samt forskning och utveckling. Detta problem får emellertid inte bli en förevändning för att skapa andra, större problem. Det rättfärdigar därför inte att man tummar på tillämpningen av försiktighetsprincipen eller totalförbudet mot genetiskt modifierade organismer eller …

(Talmannen avbröt talaren.)

  Diane Dodds (NI). – (EN) Herr talman! Jag vill tacka föredraganden för betänkandet.

Stigande foderpriser och importförbud som införts av andra länder har visat hur utsatt EU är just när det gäller försörjningen av djurfoder. Tillgången på protein är synnerligen viktig för boskapsuppfödningssektorn och dess lönsamhet. Jordbrukare inom denna sektor i min valkrets har för närvarande mycket stora svårigheter, särskilt de som föder upp svin.

Trots föredragandens reservationer kan jag också säga att jag anser att EU måste nå en lösning när det gäller totalförbudet. Jag talade i förra veckan hemma i min valkrets med personer som faktiskt importerar foder. De sade att de utspel som förekommit på sista tiden endast är politiska bifall som inte innebär och inte kommer att innebära någon långsiktig lösning, och vi behöver verkligen komma fram till en lösning när det gäller totalförbudet.

(Talmannen avbröt talaren.)

  Michel Dantin (PPE). – (FR) Herr talman! Som skuggföredragande för min grupp vill även jag tacka föredraganden för att vi har kunnat arbeta med honom på det sätt som vi har gjort i denna fråga.

Jag anser att detta i sanning är en strategisk fråga för tillfället. Vi har redan hört om Kina. Jag vill nämna en siffra: 2010 köpte kineserna 49 procent av marknadens sojamjöl. Prognosen för 2011 är att samma kund kommer att köpa 57 procent av allt sojamjöl på marknaden.

Därför är detta en fråga om EU:s oberoende på medellång sikt. Tänk er att några mycket intensiva jordbruksområden skulle sakna soja under en vecka; vad skulle hända då? Vi måste absolut utveckla dessa grödor på nytt inom vår region.

Mitt land inledde 2010 en strategi med stöd av artikel 68. Detta visade att produktionen kunde anpassas efter politiken.

(Talmannen avbröt talaren.)

  Csaba Sándor Tabajdi (S&D). – (HU) Herr talman! Jag vill lyckönska Martin Häusling, företrädaren för gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater och demokrater i Europaparlamentet och den som utformat yttrandet för utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, och jag tackar honom för hans utmärkta samarbete. Betänkandet visar på ett utmärkt sätt att EU:s animalieproduktion hotas av den nuvarande proteinbristen, där verkliga möjligheter till genombrott saknas; varken våra klimatförhållanden eller den gemensamma jordbrukspolitikens bidragssystem stimulerar till odling av baljväxter. Jag vill fästa kommissionsledamot Maria Damanskis uppmärksamhet på en mycket viktig synpunkt: Kommissionen måste omedelbart upphäva förbudet mot att utfodra icke-idisslare, fjäderfä och svin med animaliskt protein. Det finns inte ett enda skäl att behålla detta förbud när det gäller icke-idisslare …

(Talmannen avbröt talaren.)

  Czesław Adam Siekierski (PPE). – (PL) EU:s oförnuftiga jordbrukspolitik har lett till en situation där produktion av proteinrika grödor inte längre bär sig ekonomiskt för europeiska jordbrukare. Proteinbristen har visat att EU:s politik att öppna våra marknader för jordbruksimport bör omprövas. I dag har vi till exempel på EU:s marknader soja, som nästan helt och hållet importeras från Argentina, Brasilien, USA eller asiatiska marknader. Soja är genetiskt modifierat, så att producera det är relativt billigt. Ett annat problem är frågan om att tillåta genetiskt modifierad animalieproduktion på den europeiska marknaden. Vi är definitivt inkonsekventa i detta avseende. Vi för en debatt om huruvida vi ska tillåta eller förbjuda genetiskt modifierade organismer inom EU samtidigt som vi bortser från att genetiskt modifierad soja för fodertillverkning importeras från andra länder och att vi i slutändan indirekt konsumerar denna.

  Åsa Westlund (S&D). - Herr talman! Jag vill tacka föredraganden för ett väldigt välskrivet betänkande, mycket mer välskrivet än mycket annat som vi röstar om i kammaren. Jag instämmer också i att skrivningarna om GMO och totalförbudet är väldigt olyckliga i detta betänkande. De går tvärtemot hela betänkandet i sig, men är givetvis också väldigt olyckliga i sak.

Jag vill också lyfta fram de positiva klimataspekter som det skulle innebära att man odlade mer proteingrödor inom EU. Det finns skäl att göra det. Men det finns också en väldigt stor fråga som liksom förblir olöst i hela detta betänkande, nämligen att vi äter mer och mer kött. Ju mer pengar vi får, desto mer kött äter vi, desto mer klimatpåverkan blir det och desto mer proteingrödor går det åt. Vad gör vi åt denna stora fråga, som är den brinnande kärnan i hela detta resonemang? Det är en fråga för framtiden, både för oss och för EU-kommissionen.

  Seán Kelly (PPE). – (GA) Herr talman! Först vill jag ge föredraganden Martin Häusling en eloge för att han har tagit upp denna viktiga fråga här. Detta är faktiskt något av en skandal. Något måste vara fel när proteinproduktionen i EU minskar.

(EN) Det var en oerhörd chock för mig när jag insåg att vi för att fylla vårt proteinbehov måste importera 80 procent av den mängd vi konsumerar. Hur kan det vara så i en union där man är så mån om sitt jordbruk, både när det gäller spannmål och nöt och annan boskap? Föredraganden tar upp två mycket viktiga frågor. Den ena gäller växelbruket. Detta är något som är lättare sagt än gjort, och marknaden måste naturligtvis vara med och uppmuntra jordbrukarna att ändra sina odlingsmetoder. För det andra vill jag också framhålla att denna fråga bör ingå som ett mål inom ramen för den reform av den gemensamma jordbrukspolitiken som ska inledas inom kort, så att vi kan bli självförsörjande i vår proteinproduktion.

  Maria Damanaki, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! En stabil och hållbar proteinförsörjning är något ytterst viktigt för EU:s boskapssektor. Jag vill därför tacka föredraganden Martin Häusling och ledamöterna i jordbruksutskottet för att de sett till att denna viktiga fråga är tillbaka på dagordningen.

Betänkandet utgör ett välkommet bidrag till diskussionen om reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken fram till 2020. Som ni vet har kommissionen för avsikt att till hösten lägga fram lagstiftningsförslag.

Jag vill påpeka att den inhemska proteinproduktionen har ökat som ett resultat av ökningen av biprodukter från biobränsleindustrin. Produktionen av rapsfrömjöl och biprodukter från etanoltillverkningen har stigit markant. Dessa produkter utgör nu 22 procent av EU:s konsumtion av proteinrika foderingredienser, vilket ska jämföras med 12 procent för fem år sedan.

Stöd till jordbrukare som tillämpar växelbruk där baljväxter ingår är ett av de centrala förslagen i betänkandet. Som ni vet utgör växelbruk en av de faktorer som övervägs för att göra direktstöden grönare.

Jag välkomnar därför ert stöd för ett ur miljösynpunkt mer hållbart åkerbruk. Jag ser ytterligare möjligheter när det gäller att undersöka synergieffekterna med exempelvis ett integrerat växtskydd. Arbetet för att göra direktstöden grönare får dock inte äventyra frikopplingen av direktstöden från kravet att odla en viss gröda.

Denna tanke är central för den marknadsinriktning som har uppnåtts tack vare tidigare reformer. Jag vill betona att flera medlemsstater använder sig av möjligheten att koppla en del av direktstödet till olika miljömål för att främja proteingrödor.

Jag vill även framhålla att en betydande ökning av baljväxter och sojabönor inom EU antagligen skulle innebära att spannmålsproduktionen minskareftersom tillgången till odlingsmark är begränsad.

Jag vill avslutningsvis peka på två andra områden där EU-politiken kan komma med ett bidrag: forsknings- respektive landsbygdsutvecklingspolitiken. Båda dessa områden har en roll att spela för att vi ska få ut så mycket som möjligt av våra olika proteinkällor. Exempelvis kan olika utbildningsinsatser bidra till att proteingrödorna tas till vara på bästa sätt och till en optimerad foderanvändning. Även nya växtsorter kan tas fram.

Sammanfattningsvis ser kommissionen positivt på era tankar i samband med att de reformerade förslagen ska utarbetas. Men låt oss tala klarspråk: Varken växelbruk eller olika incitament via forsknings- eller landsbygdsutvecklingspolitiken hjälper. Jo, naturligtvis kan sådana åtgärder hjälpa, men EU kommer ändå att fortsätta vara beroende av importerat protein.

  Talmannen. – (EN) Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum tisdagen den 8 mars kl. 12.

Skriftliga förklaringar (artikel 149 i arbetsordningen)

  Jarosław Kalinowski (PPE), skriftlig. – (PL) Politiken när det gäller odling av proteinrika grödor och foderproduktion inom EU måste ses över. Även de nuvarande handelspolitiska arrangemangen för import av foder från USA är otillfredsställande. På grund av de geografiska och klimatmässiga förhållandena har strukturen på produktionen av proteinrika grödor inom EU förändrats, en utveckling som också är bra för den biologiska mångfalden och för att bekämpa klimatförändringarna. Foder som importeras från andra länder utsätts inte för samma strikta kontroll som europeiskt foder, vilket gör att vi inte kan vara 100 procent säkra på detta foders kvalitet. Vi vet inte säkert varifrån råvarorna som fodret innehåller kommer från. Vi bör omedelbart vidta åtgärder för att få till stånd en förändring här, annars kommer vår försäkran om att europeiska livsmedel är hälsosamma, säkra och av högsta kvalitet att klinga falskt.

En annan lösning på proteinbristen inom EU kan vara att lätta på reglerna som förbjuder kött- och benmjöl i djurfoder. När det gäller svin och fjäderfä finns det inga bevis för att det skulle finnas någon risk att sådant foder sprider sjukdomar. Om sådant mjöl skulle tillåtas inom animalieproduktionen skulle detta ge lägre kostnader, något som är oerhört viktigt med tanke på den minskade lönsamheten inom köttproduktionen. Det skulle även leda till minskad import av proteinrikt foder från USA.

  Elisabeth Köstinger (PPE), skriftlig. – (DE) EU klarar inte av att producera tillräckligt med foder för den egna animalieproduktionen, utan har gjort sig beroende av tredjeländer. Endast 30 procent av de proteinrika grödor som krävs för djurfoderindustrin odlas inom EU. EU:s jordbrukare har börjat känna av konsekvenserna av detta beroende, i första hand i form av kraftiga prisfluktuationer, men även genom dålig spårbarhet för importerade produkter. Jag delar uppfattningen att vi bör återgå till att främja odlingen av proteingrödor inom EU:s jordbruk. EU måste börja föra en konsekvent och oberoende politik när det gäller djurfoderförsörjningen. Jag efterlyser samtidigt större ärlighet och objektivitet på foderområdet i stort. Nya vetenskapliga bedömningar behöver göras när det gäller genetiskt modifierade organismer och förbudet mot animaliskt protein. Jordbruket får inte bli ett offer för populism, eftersom det är på jordbruket som den viktiga uppgiften och ansvaret att förse EU med livsmedel vilar. Vi måste skapa bättre ramvillkor för jordbrukarna. Bättre spårbarhet kräver ett bättre märkningssystem. Jag anser att varje medlemsstat själv måste få bestämma om man vill odla genetiskt modifierade grödor eller inte. Österrikiska jordbrukare vill inte ha genetiskt modifierade grödor på sina åkrar. På längre sikt kan vi begränsa vårt beroende endast om jordbrukspolitiken fokuserar mer på regionala verksamhetscykler med hållbar produktion, korta transportsträckor och en omfattande egen marknadsföring.

  Rareş-Lucian Niculescu (PPE), skriftlig. – (RO) I betänkandet pekar man på EU:s starka beroende av import av protein från tredjeländer, samt på behovet av att vidta åtgärder för att vi ska kunna garantera ökad självförsörjning på detta område. En lösning på detta problem kan vara att förenkla godkännandeprocessen för odling av genetiskt modifierad soja inom EU, något som även skulle öka inkomsterna inom det europeiska jordbruket, en sektor som har drabbats hårt av finanskrisen. Den nya rättsliga ram som föreslagits av kommissionen när det gäller medlemsstaternas rätt att med hänvisning till subsidiaritetsprincipen förbjuda odling av GMO inom det egna territoriet innebär att EU-medlemsstaterna från fall till fall kan bestämma om de vill tillåta odling av en viss produkt eller inte.

  Pavel Poc (S&D), skriftlig. – (CS) Varje form av livsmedelsberoende gör EU oerhört sårbart. Egen odling av proteingrödor ger dessutom ett antal fördelar när det gäller ekonomin, miljön och jordbruket. En minskad köttkonsumtion och en högre andel vegetabiliskt protein i kosten får positiva effekter för såväl miljön som människors hälsa. Den alltför omfattande importen av proteingrödor och produkter som framställts från sådana destabiliserar det europeiska jordbruket, särskilt de små och medelstora jordbruksföretagen, och bidrar även till prisfluktuationer. Den blygsamma inhemska odlingen av proteingrödor får konsekvenser i form av begränsade forskningsinsatser, begränsad tillgång till utsäde och otillräckliga kunskaper om hållbara odlingsmetoder, i synnerhet när det gäller odling av baljväxter i växelbruk och hur ängsmarker används. Ett flertal åtgärder måste vidtas. Kommissionen bör utarbeta en rapport om möjligheterna när det gäller att öka den inhemska odlingen av proteingrödor, stödja forskning om proteingrödor och uppvärdera dessa grödor och odlingen av dem inom EU. Dessutom bör proteingrödor främjas som en högkvalitativ foderkälla som en del av landsbygdsutvecklingsalternativen. En övervakningsmekanism för importerade proteingrödors spårbarhet måste inrättas. Fokus ska därvid ligga på hållbarheten hos de jordbruksmetoder som används i ursprungslandet. Kommissionen uppmanas även att vidta stimulansåtgärder för att främja uppodlingen av obrukad mark, eftersom detta på ett markant sätt skulle kunna bidra till att minska proteinbristen i EU. Även med tanke på klimatförändringarna, markens bördighet, vattenskyddet och den biologiska mångfalden bör odlingen av proteingrödor öka inom EU och bli föremål för riktade stödåtgärder.