Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2010/2105(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :

Ingivna texter :

A7-0036/2011

Debatter :

PV 07/03/2011 - 17
CRE 07/03/2011 - 17

Omröstningar :

PV 08/03/2011 - 9.6
CRE 08/03/2011 - 9.6
Röstförklaringar
Röstförklaringar

Antagna texter :

P7_TA(2011)0080

Debatter
Tisdagen den 8 mars 2011 - Strasbourg EUT-utgåva

10. Röstförklaringar
Anföranden på video
PV
  

Muntliga röstförklaringar

 
  
  

Betänkande: Christel Schaldemose (A7-0033/2011)

 
  
MPphoto
 

  Francesco De Angelis (S&D). (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Jag vill tacka Christel Schaldemose för hennes betänkande som framför allt måste lovordas för sina förslag om konkreta åtgärder för att stärka övervakningssystemen för hanteringen inom den gemensamma inre marknaden av produkter som är säkra för EU:s konsumenter.

Det är ett initiativbetänkande men det är förtjänstfullt genom sin korrekta inriktning på att fullborda den inre marknaden och att skydda EU:s konsumenter. Att garantera säkerhet innebär att man skapar spårbarhetssystem som är pålitliga genom produktens hela livscykel. I detta avseende innehåller betänkandet effektiva förslag: skapandet av en informationsdatabas om produktsäkerhet, stärkandet av gemenskapens system för snabbt informationsutbyte (RAPEX) när det gäller osäkra produkter från tredjeländer och större möjligheter för övervakningsmyndigheterna att dra tillbaka produkter som innebär allvarliga risker från marknaden.

Avslutningsvis vill jag framhålla att det är vår uppgift att se till att de produkter som förekommer på den europeiska marknaden är säkra för de mest sårbara konsumenterna, särskilt barn, äldre och funktionshindrade.

 
  
MPphoto
 

  Jarosław Kalinowski (PPE). (PL) Fru talman! Det har förekommit mycket diskussion om konsumentsäkerhet när det gäller livsmedel, men ibland glömmer vi att normala vardagsvaror kan innebära lika allvarliga hot mot vår hälsa, ibland t.o.m. mot vårt liv, särskilt när det gäller små barn. Det viktigaste instrumentet för att övervaka varor som släpps ut på marknaden är kontinuerlig marknadsövervakning, och det är viktigt med lämplig lagstiftning, särskilt när det gäller övervakning av elektronisk handel.

Det är självklart viktigt med lämpligt samarbete mellan konsumentorganisationer, nationella myndigheter, tillverkare och säljare. Låt oss dock inte vara överdrivet nitiska, utan låt oss i stället föra en lugn diskussion om hur man definierar en riskabel produkt. Låt oss inte glömma att det inte bara är viktigt att bruksföremål har en lämplig utformning och att man använder säkra material för att tillverka dem. Det är lika viktigt att använda dem med sunt förnuft och att barn som har tillgång till dem står under ordentlig tillsyn. Tack så mycket.

 
  
MPphoto
 

  Lara Comi (PPE). (IT) Fru talman, mina damer och herrar! I dag har parlamentet antagit ett betänkande om allmän produktsäkerhet, vilket är ännu ett viktigt steg i riktning mot ett stärkande av konsumentskyddet i EU.

I betänkandet framhålls faktiskt vikten av spårbarhet under produktens hela livscykel, och kommissionen uppmanas att vidta åtgärder för att bedöma och utvärdera nya tekniker för att stärka konsumentsäkerheten till så fördelaktiga kostnader som möjligt. Genom att EU-konsumenterna får möjlighet att känna till alla aspekter av en produkt ökar deras medvetenhet och stärks deras skydd. Jag tror att nya tekniker kan bidra till att bekämpa förfalskningar, särskilt inom textilsektorn.

Syftet med betänkandet är att skydda konsumenterna men också att skydda de företag i Europa som inte har beslutat att utkontraktera sin verksamhet. Genom detta betänkande kan vi säkert finna en utmärkt lösning på den fortsatta tvistefrågan om full spårbarhet i beteckningarna på produkter av icke-europeiskt ursprung.

 
  
  

Betänkande: Michèle Rivasi (A7-0035/2011)

 
  
MPphoto
 

  Paolo Bartolozzi (PPE). (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Antagandet av Michèle Rivasis betänkande är resultatet av en utvärdering av hanteringen av H1N1-influensan 2009–2010, och syftet med utvärderingen är att fastställa generella normer för hur man bör agera i framtida akuta situationer på hälsoområdet.

Efter en lång och framgångsrik revideringsfas fastställs i betänkandet att de viktigaste principerna är samarbete, självständighet och öppenhet. Det ställs krav på mer omfattande och bättre samarbete mellan medlemsstaternas sjukvårdsmyndigheter och EU:s institutioner för att man ska kunna hantera riskerna på ett enhetligt och rimligt sätt.

I betänkandet syftar man till en förändrad strategi i medlemsstaterna när det gäller deras nationella planer för att hantera influensa, bland annat vaccinlager, publicering av namnen på alla de experter som rådfrågas av de europeiska sjukvårdsmyndigheterna och ett effektivt och förtroendefullt förhållande till de medier som ansvarar för att sprida budskap om folkhälsan. Därför har vi röstat för betänkandet.

 
  
MPphoto
 

  Marisa Matias (GUE/NGL). (PT) Fru talman! Vi vet mycket väl vad som hände med influensa A, och detta bör tjäna som en läxa för oss alla. Jag vet inte om ni kommer ihåg hur allt detta började, men sanningen är att det började på ett sätt och att de efterföljande reaktionerna inte alls stod i proportion till problemets omfattning.

Därför är det betänkande vi röstar om här i dag så viktigt: vi måste dra lärdom av vad som gjordes så att det inte upprepas. Vi har rätt att veta vem som fattade besluten, hur allting hände och vem det var som beslutade att det skulle ske på detta sätt. Vi har också rätt att veta vilka länder som reagerade på ett visst sätt och varför de reagerade utan att visa öppenhet, och detta måste vi få veta utan att lämnas i minsta tvivelsmål. Vi har nämligen fortfarande våra tvivel om det var några affärer med i spelet. Vi behöver en garanti för att det inte finns några spår kvar, oavsett om det var några affärer med i spelet eller ej i samband med denna influensa.

Därför anser jag att man måste ta itu med allt som innebär risker för folkhälsan, men man måste också ta hänsyn till hur detta görs och vem det är som betalar.

 
  
MPphoto
 

  Andrzej Grzyb (PPE). (PL) Fru talman! En av de viktigaste slutsatserna i det betänkande om hanteringen av H1N1-influensan som vi har röstat igenom är avsaknaden av en oberoende utvärdering utförd av nationella och europeiska sjukvårdsorgan. Detta leder till dåligt underbyggda beslut på sjukvårdsområdet. Det är oroväckande att ett vaccin aldrig tidigare har fått marknadsauktorisation utifrån så få tillgängliga data om vaccinets effekter, vilket f.d. ECDC-chefen Zsuzsanna Jakab hävdade i ett svar på en fråga om säkerheten för adjuvantia i vaccinet mot H1N1-pandemin. Det krävs större insyn i beslut som gäller människors hälsa. I Polen har hälso- och sjukvårdsministern beslutat att inte köpa vacciner eller genomföra något vaccinationsprogram, trots påtryckningar från medierna och många andra grupper. Man kanske kan förlåtas för att man undrar över hur stressande det är för medborgarna att dagligen bombarderas med information om att de bör vaccineras. Man kanske också kan förlåtas för att man undrar om det är etiskt att uteslutande inrikta sig på profit, att försumma medborgarnas hälsa och att som en följd härav undergräva förtroendet för de officiella vaccinationsrekommendationer som är avsedda att skydda oss mot epidemier. Tack så mycket.

 
  
  

Betänkande: Crescenzio Rivellini (A7-0023/2011)

 
  
MPphoto
 

  Antonello Antinoro (PPE). (IT) Fru talman, mina damer och herrar! De rekommendationer som antagits av Allmänna kommissionen för fiske i Medelhavet (AKFM) har tills vidare införlivats med EU-lagsitftningen på ett provisoriskt sätt, genom årliga regleringar av fiskemöjligheterna. Dessa regleringar avser åtgärder för konservering, förvaltning, utnyttjande, övervakning och försäljning av fisk- och akvakulturprodukter i Medelhavet.

Eftersom dessa rekommendationer har en permanent karaktär krävs det dock ett mer stabilt rättsligt instrument för att de ska kunna införlivas med EU-lagstiftningen. Därför är det lämpligt att införliva dessa rekommendationer via en enda lag som i framtiden kan kompletteras med ytterligare rekommendationer. Detta är vad vi har gjort i dag, och det kommer att ge lagen större stadga samtidigt som det innebär ett viktigt steg i riktning mot förenkling.

På denna punkt är AKFM:s avtalsslutande parter skyldiga att se till att de överenskomna åtgärderna genomförs fullt ut från och med överenskommet datum. Därför var det nödvändigt att i tid införliva denna lag med EU-lagstiftningen för att dessa internationella åtgärder ska vara direkt tillämpliga på fysiska och juridiska personer runtom i EU och för att det ska råda rättssäkerhet i detta avseende.

 
  
MPphoto
 

  Marek Józef Gróbarczyk (ECR). (PL) Fru talman! Vår grupp stöder detta betänkande eftersom det är ett inslag av helt avgörande betydelse i planerna för en gemensam framtida fiskeripolitik. Med tanke på de förändringar vi står inför är regionaliseringen ytterst viktig, och det är lika viktigt att se till att denna politik bygger på just regionalisering.

Vi kommer att få en debatt om kasserad fisk, en skamlig debatt om en illa genomtänkt lagstiftning. Lagstiftningen bör bygga på åtgärder av detta slag eller, med andra ord, på regionalisering, och vi bör skapa en gemensam fiskeripolitik som tar hänsyn till detta. Tack så mycket.

 
  
MPphoto
 

  Syed Kamall (ECR). (EN) Fru talman! Om vi tittar på utvecklingen för våra gemensamma avtal, den gemensamma fiskeripolitiken och den gemensamma jordbrukspolitiken, kan människor tydligt se resultatet.

Medan detta på vissa områden har lett oss till att öka produktionen till artificiella priser har vi också sett våra fiskbestånd tömmas och vi har sett problem med kasserad fisk. Det är alldeles uppenbart att systemet har misslyckats. Det är dags för oss att erkänna att det bästa sättet att gå vidare är ett system som bygger på äganderättigheter och äganderättigheter som går att överföra till framtida generationer som är intresserade av att säkerställa resurserna inte bara för sin egen generation utan också för framtida generationer.

Om vi bara kunde lära oss att följa lagen och om vi bara kunde tillämpa äganderättigheter på fiskeripolitiken skulle vi få en hållbar fiskeripolitik, inte bara när det gäller EU:s gemensamma fiskeripolitik utan också globalt, och då skulle vi inte behöva dessa avtal.

 
  
MPphoto
 

  Daniel Hannan (ECR). (EN) Fru talman! Varje dag dumpas tusentals ton död fisk från fartyg i havet. Fisken sjunker – fjällen och benen belastar havsbottnarna och de lider av ett havs förvandling till någonting rikt och främmande – så som Storbritanniens nationalskald uttrycker det. För en gångs skull är metaforen alltigenom träffande. Nu har kommissionen sent omsider vaknat, flera år efter att problemet med dumpning av fisk först uppstod, och har försökt göra någonting åt det.

Varje lösning som föreslås av kommissionen skulle dock i sig innebära perversa incitament – man kan begränsa antalet dagar en båt är ute till havs, man kan begränsa storleken på maskorna i nätet och man kan tvinga skepparna att landa varenda liten skarpsill de fångar. Allt detta bottnar i det existentiella problem som den gemensamma fiskeripolitiken rymmer, och problemet är just att det är en gemensam politik. Den definierar fiske som en gemensam resurs som alla nationer har lika stor tillgång till. Ingen har något ägande och därför är det ingen som är motiverad att betrakta fiske som en förnybar resurs.

Vi måste kopiera vad Island, Nya Zealand, Falklandsöarna och andra platser har gjort genom att motivera skepparna att konservera och genom att ge dem äganderättigheter. Det enda sätt man kan göra detta på är genom att återinföra nationell kontroll över territorialvatten.

 
  
  

ORDFÖRANDESKAP: STAVROS LAMBRINIDIS
Vice talman

 
  
  

Betänkande: Anni Podimata (A7-0036/2011)

 
  
MPphoto
 

  Jens Rohde (ALDE).(DA) Herr talman! En stor majoritet i parlamentet har än en gång beslutat att vi här i kammaren ska stödja en skatt på finansiella translaktioner. Av alla de skatter som vi kan tänkas införa är den så kallade Tobinskatten den dummaste av alla. Det enda positiva man kan säga om denna skatt är att det aldrig har blivit något av den. Om den nu var ett uppenbarelseodjur, varför införde man den då inte för flera år sedan?

Första gången den togs i beaktande var i början av 1970-talet. Varje gång det är kris dras den här gamla åtgärden upp och efter en liten stund inser vi att den inte är någon bra idé. Det är helt enkelt ingen bra idé att införa en skatt endast i Europa eftersom vi har fristäder och kapitalet därmed kan flytta någon annanstans i Europa. Det är snarare en skatt på handel än en på vinster. Tobinskatten är ingen lösning på någonting, vilket James Tobin själv erkände för några år sedan.

 
  
MPphoto
 

  Clemente Mastella (PPE).(IT) Herr talman, mina damer och herrar! Den senaste ekonomiska och finansiella krisen har blottat allvarliga brister i de rättsliga och tillsynsmässiga ramarna för det globala finanssystemet.

I EU följdes finanskrisen av en relativt stor statsfinansiell kris där en viktig faktor var det överdrivna och i flera fall omotiverade marknadstrycket på nationella obligationer. Ännu en gång var det kortsiktiga och höggradigt spekulativa transaktioner som stod i centrum för krisen, vilket understryker det tydliga sambandet mellan ineffektiv finansiell reglering å ena sidan och tillsyn och de offentliga finansernas hållbarhet å den andra.

Krisens ekonomiska kostnader återstår att utvärdera till fullo. Vad som dock är helt klart vid det här laget är att världen och EU inte har råd med och inte bör tillåta ännu en kris av motsvarande storlek.

För att vidta omfattande och integrerade åtgärder mot krisen behöver vi nya och innovativa finansieringsmekanismer som kan tygla spekulationen och återställa finanssektorns huvuduppgift. En förändring är därför nödvändig, och den bör ske i en extremt positiv riktning.

 
  
MPphoto
 

  Anneli Jäätteenmäki (ALDE).(FI) Herr talman! Jag är för att införa en global transaktionsavgift. Kommissionen bör göra en konsekvensanalys så snart som möjligt för att se om en sådan avgift kan införas på europeisk nivå i ett första steg, och det är EU som bör fatta besluten mot bakgrund av denna analys.

I London får man varje år in skatteintäkter på sju miljarder euro genom en extra börsskatt. Det är inte riktigt samma sak som den transaktionsavgift som vi diskuterar här, men resultaten från London och effekterna av dem är hoppingivande, så kommissionen bör genomföra en konsekvensanalys omgående, så att vi sedan kan fatta beslut på EU-nivå.

 
  
MPphoto
 

  Alfredo Antoniozzi (PPE).(IT) Herr talman, mina damer och herrar! Den ekonomiska och finansiella krisen som har haft Europa i sitt grepp de senaste åren har avslöjat allvarliga brister i de rättsliga ramarna.

Vi måste utarbeta nya instrument som kan tygla spekulationen och återställa finanssektorns uppgift. Vi måste möta den reala ekonomins behov och stödja långsiktiga investeringar samtidigt som vi ser till att ansvaret blir jämnt fördelat mellan de största finansiella aktörerna. På så sätt kommer vi att kunna skapa nya resurser för att möta globala och europeiska utmaningar såsom klimatförändringarna och de mål som ställts upp i Europa 2020-strategin.

Jag hoppas dock att man lägger mer krut på åtgärderna för offentlig tillsyn av och transparens i innovativa finansieringssystem som ju är en nödvändig förutsättning för att de ska kunna införas.

 
  
MPphoto
 

  Salvatore Caronna (S&D).(IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag anser att antagandet av Anni Podimatas betänkande utgör ett viktigt steg framåt mot en mer balanserad, progressiv och starkare ekonomisk och statsfinansiell politik i Europa.

Alla har nu insett att Europa, som samordnande myndighet för de 27 länderna, omedelbart måste skaffa ekonomiska och finansiella instrument som kan kontrollera ekonomin och inte bara foga sig efter den. Av den anledningen har den föreslagna beskattningen av finansiella transaktioner orsakat mycket ståhej, väckt stor uppmärksamhet och skapat många diskussioner. Det betyder mycket att majoriteten av parlamentet har röstat för förordningen eftersom man nu för första gången inte bara låter saken bero, och därmed har vi tagit ett steg framåt.

Jag hoppas verkligen att kommissionen och rådet fortsätter på den vägen.

 
  
MPphoto
 

  Mario Pirillo (S&D).(IT) Herr talman, mina damer och herrar! Den senaste ekonomiska krisen har avslöjat allvarliga brister i systemet för att övervaka finanssektorn och ett behov av att åtgärda dem med nya instrument och en ny statsfinansiell politik.

Finanssystemet har börjat alstra vinster från spekulativa transaktioner och det är absurt att denna sektor inte beskattas på något sätt. Vi behöver ett botemedel, en skatt på finansiella transaktioner, och därför röstade jag för.

På andra områden, som till exempel energi och miljö, har EU lyckats bli världsledande i sin politik och har stått som exempel och inspirerat andra länder utanför EU. Jag anser att vi bör göra detsamma när det gäller finanssystemet. Jag hoppas att kommissionen agerar snart och lägger fram ett lagstiftningsförslag som uppfyller medborgarnas förväntningar då det är de som har fått ta smällen av krisen.

 
  
MPphoto
 

  Lara Comi (PPE).(IT) Herr talman, mina damer och herrar! Om man vill införa en ny skatt ska man alltid ta den under noggrant övervägande. Den kan å ena sidan innebära att man får ett incitamentsystem som minskar risker och negativa externa effekter men den kan å andra sidan säkerligen skapa snedvridningar som kan straffa de europeiska finansmarknaderna.

Jag är övertygad om att inkomsterna från spekulativa verksamheter och finanstransaktioner bör beskattas. Men jag tycker även att man ska utvärdera för- och nackdelarna noggrant och att en sådan skatt ska utredas grundligt så att den ger den önskade effekten utan att tillgångarna uteblir.

Jag måste dock påpeka att om EU skulle vara ensamt om att införa den kan det rent logiskt innebära att EU förlorar konkurrenskraft och att man då inte skulle ha några praktiska verktyg för att förmå andra globala ekonomiska aktörer att följa EU:s exempel. Just därför är jag för en beskattning, förutsatt att den införs globalt och efter att ha diskuterats bland G20-länderna.

 
  
MPphoto
 

  Giommaria Uggias (ALDE).(IT) Herr talman, mina damer och herrar! Vi var idag glada över att anta de åtgärder som Anni Podimata föreslog. För oss som ingår i den italienska delegationen från partiet Italia dei Valori inom gruppen Alliansen för liberaler och demokrater för Europa var det en mycket tillfredsställande stund eftersom det visar att parlamentet kan följa upp sina principförklaringar.

Redan vid debatten om Pervenche Berès betänkande om den finansiella, ekonomiska och sociala krisen argumenterade vi för en beskattning av finanstransaktioner. Idag togs frågan upp och vi är glada över att meddela att vi röstade för förslaget eftersom denna skatt kommer att flytta finansiella resurser från den finansiella ekonomin – och därmed bort från finansiella spekulationer – till den reala ekonomin. Skatten kommer även att leva upp till millennieutvecklingsmålen och bidra till stora EU-projekt inom infrastruktur, forskning och ekologisk omstrukturering samt till vårt produktionssystem.

 
  
MPphoto
 

  Syed Kamall (ECR).(EN) Herr talman! När vi ser tillbaka på den här finanskrisen måste vi se till att lära oss vissa läxor. Vi måste till exempel lära oss att en olämplig reglering ibland kan skapa problem, vilket den statliga återinvesteringslagen Community Reinvestment Act i USA gjorde. Med den uppmuntrades bankerna att låna till kunder som inte var kreditvärdiga. När en av tio av dessa kunder inte kunde betala satte det igång en subprime-kris och vi har sedan sett vilka konsekvenser den fick.

Vi måste förstå konsekvenserna av att trycka pengar alltför billigt, av att hålla nere räntesatserna så att många fattar dåliga investeringsbeslut och av att inte inse att pengar har ett värde i sig. Den österrikiske ekonomen Ludwig von Mises sade att om man fattar dåliga beslut och gör felinvesteringar, så förlorar alla och kreditcykeln brister när marknaden justerar sig själv. Det var precis det som hände. Vi måste också lära oss att banker aldrig någonsin igen får tillåtas bli för stora för att kunna misslyckas.

Vilket budskap sänder vi ut till bankerna om vi inför den här skatten för att skaffa pengar? Bankerna kommer att säga till sig själva att de kan fortsätta att bete sig som förut, utan tillbörlig aktsamhet, och att de kan kollapsa för då löser skattebetalarna ut dem.

Det är dags att vi lär oss läxorna från finanskrisen.

 
  
  

Betänkande: Edite Estrela (A7-0032/2011)

 
  
MPphoto
 

  Salvatore Iacolino (PPE).(IT) Herr talman, mina damer och herrar! De stora ojämlikheter som fortfarande finns mellan medlemsstaterna är ett tydligt bevis för att rätten till EU-medborgarskap ännu inte är garanterad. I Bulgarien eller Rumänien kan man inte hävda sin rätt till hälsa i samma utsträckning som på vissa andra platser, så det är uppenbart att denna resolution, med alla dess komplikationer, kan bli en användbar referenspunkt.

Idag firar vi Internationella kvinnodagen och det råder ingen tvekan om att det fortfarande är mycket svårare för kvinnor att få tillgång till behandling och stöd. Därför behöver vi mer information, fler förebyggande åtgärder, mer behandling och rehabilitering och en sundare livsstil.

Det som krävs är att vi gör sundare val i vår livsstil, så vi måste säga nej till missbruk, fetma, alkohol, rökning och infektionssjukdomar. För att kunna göra det behöver vi en reell sammanhållningspolitik som ser på rätten till hälsa som ett verkligt mål i EU.

 
  
MPphoto
 

  Christa Klaß (PPE).(DE) Herr talman! Vår huvudsakliga uppgift måste alltid vara att bibehålla hälsan. I andra hand ska vi återställa hälsan. Utbildning är nyckeln till det i alla medlemsstater. Hälsosam näring och motion och en bra nivå av allmän utbildning är särskilt viktigt. Det här är i grund och botten medlemsstaternas sak. EU bör främja att man i de olika områdena delar med sig av kunskaper när det gäller utbildning inom hälsa. Trots de många goda idéerna i betänkandet röstade jag emot det. Jag är helt emot punkterna 25, 26 och 29. De viktiga etiska och moraliska beslut som medlemsstaterna fattar i frågor om reproduktionstekniker och abort har inget där att göra. Att nämna abort i samma mening som preventivmedel utan att ens nämna rätten till liv speglar inte det kristna Europas åsikt.

 
  
MPphoto
 

  Hannu Takkula (ALDE).(FI) Herr talman! Det är helt riktigt att ojämlikheterna inom hälsa varierar ganska stort inom EU. Medlemsstaterna är mycket olika, liksom deras praxis och traditioner. Det är uppenbart att om vi ser framåt och vill minska dessa skillnader i hälsovård på EU-nivå behöver vi mer utbildning i och medvetenhet om vilka saker som påverkar hälsan.

Socioekonomisk status har förstås ägnats mycket uppmärksamhet i betänkandet, men jag anser att det är viktigt att fokusera på grundläggande saker såsom tillgång till hälsovård, motion, kost och så vidare. Om vi vill se framåt och skapa ett bättre och hälsosammare Europa måste vi belysa hur viktiga dessa frågor är. Jag anser att vi behöver utbyta bästa praxis.

Jag avstod från att rösta om det här betänkandet eftersom jag tycker att det innehåller mycket som är irrelevant. Jag hoppas att vi kan koncentrera oss på att minska ojämlikheterna i hälsa universellt och i EU.

 
  
  

– Betänkande: Joly (A7-0027/2011)

 
  
MPphoto
 

  Syed Kamall (ECR). (EN) Herr talman! En av de saker som bekymrat mig mest i de senaste årens diskussion om beskattning på internationell nivå är angreppet på länder som Caymanöarna, när dessa inte gjort något annat än att lyda det råd vi har gett dem i utvecklingsfrågor. I många år har vi sagt till öarna i Karibien och till andra utvecklingsländer att de bör satsa på diversifiering och inte bara producera socker och bananer, börja klättra uppåt i värdekedjan och börja skaffa sig expertkunskaper om tjänster.

Det har Caymanöarna gjort, och 40–50 procent av deras ekonomi består nu av finansiella tjänster, detta tack vare deras skatteneutrala system. Det är inte skattesmitning utan skatteneutralitet. De medel som placeras där beskattas inte två- eller trefaldigt. Men vad gör EU:s hycklande imperialister när Caymanöarna börjar konkurrera med dem om beskattning? De beter sig som imperialisterna från förr i tiden och försöker anklaga Caymanöarna för att vilja konkurrera med EU. Vi borde skämmas för denna EU-imperialism!

 
  
MPphoto
 

  Nirj Deva (ECR). (EN) Herr talman! Det bar mig emot att stödja betänkandet av min vän Eva Joly, eftersom hon började tala om europeisk och global skatt.

Medel till ett värde av 880 miljarder US-dollar förs ut från utvecklingsländerna på olika lagliga och olagliga sätt och sätts in på banker i Europa och i västvärlden. Vi satsar från vår sida 60–70 miljarder av de europeiska skattebetalarnas pengar på program för att utrota fattigdomen i utvecklingsländerna. Hur mycket bättre hade det inte varit om dessa pengar – de 880 miljarder US-dollar som försvinner ut ur utvecklingsländerna och sätts in på våra banker – hade stannat kvar i och utvecklat dessa utvecklingsländer så att de kunde växa fortare, få möjlighet att bygga upp kapital och utveckla äganderättigheter och handelspraxis?

 
  
  

– Betänkande: Papastamkos (A7-0030/2011)

 
  
MPphoto
 

  Clemente Mastella (PPE). (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Vid en tidpunkt när EU uppmanas att reformera den gemensamma jordbrukspolitiken är det än viktigare att säkerställa samstämmighet mellan jordbrukspolitiken och utrikeshandelspolitiken.

Jordbruk och handel är faktiskt två politikområden som griper i varandra. Dynamiken inom dessa områden inverkar på och påverkas också i allt högre grad av de regelverk som antas på multilateral, interregional, regional och bilateral nivå. Dessa regelverk är inte statiska utan skapar hierarkier och utvecklas genom förhandlingar.

Mångfalden av regelverk, skilda handelsintressen, spända handelsförbindelser och handelstvister speglar komplexiteten inom ländernas interna jordbrukspolitik och den internationella handeln. Jordbruket är inte enbart en ekonomisk verksamhet, utan jordbruks- och livsmedelspolitiken ska uppfylla grundläggande mål, såsom en tryggad livsmedelsförsörjning och livsmedelssäkerhet. En effektiv avvägning mellan handelsrelaterade och icke handelsrelaterade aspekter blir därför den huvudsakliga utmaningen.

Vår handelspolitik kommer därför att få avgörande betydelse för om jordbruket ska fortsätta att bidra fullständigt och på ett positivt sätt till dessa mål utan att man påverkar dess dynamik.

 
  
MPphoto
 

  Jarosław Kalinowski (PPE). (PL) Herr talman! Livsmedelsförsörjningen prioriteras inom den gemensamma jordbrukspolitiken. För att åstadkomma en ordentlig livsmedelsförsörjning bör den internationella handeln ske på korrekta villkor. Man bör slå fast att rättvis konkurrens har en mycket viktig roll i detta avseende. Jordbrukare och livsmedelsproducenter i EU måste uppfylla ytterst stränga EU-standarder och betala mycket pengar för att anpassa sina produkter efter dessa stränga standarder och regler.

Ändå har EU i praktiken inte någon kontroll över producenter och jordbrukare från tredjeländer som exporterar enorma mängder livsmedelsprodukter till oss. För det första är dessa avtal orättvisa mot våra egna producenter, och för det andra leder denna politik till att EU-medborgarnas hälsa äventyras, eftersom EU inte har någon egentlig kontroll över kvaliteten på dessa produkter, och detta måste omedelbart ändras.

 
  
MPphoto
 

  James Nicholson (ECR). (EN) Herr talman! Först vill jag säga att jag röstade ja till betänkandet, eftersom jag anser att det ger en mycket tydlig beskrivning av de problem som EU:s jordbrukssektor och jordbrukare står inför, särskilt när det gäller handelspolitiken.

Jag säger rent ut att jordbruket i EU inte bör offras på något sätt för att säkra handelsavtal, t.ex. med Mercosurländerna. Men tyvärr verkar det vara just ditåt det bär i väg. Jordbruket i EU verkar betraktas som en bricka i förhandlingsspelet. Om det verkligen stämmer har vi stora problem framför oss i många jordbrukssektorer, särskilt inom boskapssektorn. Med likvärdiga standarder bör vår efterfrågan inte få negativa följder för någon, vilket innebär att importen till EU bör uppfylla samma standarder som gäller för våra egna producenter. Det är utan tvekan vårt ansvar inför konsumenterna att se till detta.

Jag är också mycket negativ till kommissionens inställning till parlamentet i detta avseende. Det är oacceptabelt att den försöker hålla oss utanför. I fortsättningen av förhandlingarna vill jag att man tar hänsyn till synpunkterna från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling.

 
  
MPphoto
 

  Andrzej Grzyb (PPE). (PL) Herr talman! Georgios Papastamkos betänkande innehåller några mycket bra förslag. EU deltar i åtskilliga multilaterala och bilaterala förhandlingar med olika grupper, såsom Världshandelsorganisationen. Handeln med jordbruksprodukter spelar en mycket viktig roll på detta område, särskilt när det gäller tillträde till EU-marknaderna.

EU är nettoimportör av jordbruksprodukter. Under de fyra åren efter reformen av sockermarknaden gick vi från att ha varit nettoexportör till att bli nettoimportör. Vi importerar 70 procent av jordbruksprodukterna, produkter som exporteras av utvecklingsländer. VI har ett handelsunderskott i förhållande till Mercosurländerna. Som Jarosław Kalinowski påpekade omfattar importen till EU-marknaderna jordbruksprodukter som producerats enligt andra standarder, medan de europeiska jordbrukarna åläggs stora kostnader i samband med djurens välbefinnande och miljöskydd.

Vi får inte förstöra det vi uppnått med den gemensamma jordbrukspolitiken, som finansieras ur EU:s budget, genom att fatta beslut som gör denna politik mindre effektiv. Vi måste se till att det finns synergieffekter mellan den gemensamma politiken och den handelspolitik som förs av EU.

 
  
MPphoto
 

  Hannu Takkula (ALDE). (FI) Herr talman! Jag vill också säga några ord om Giorgios Papastamkos betänkande. Det är ett mycket gediget arbete, och det ger också en god och bred bild av hur EU:s jordbrukspolitik och handelspolitik är knutna till varandra och vilken typ av politiskt instrument som jordbrukspolitiken är i EU.

Det framgår tydligt av vår budget att jordbruket är en viktig del av den. Det är därför som ämnet jordbruk alltid tas upp när man talar om EU:s politik. Då bör man komma ihåg att eftersom vi också importerar mycket livsmedel till EU från olika håll, särskilt från tredjeländer, måste vi följa dessa etiska standarder. Renhet är en mycket viktig fråga i detta avseende.

Det är också viktigt att komma ihåg att ta hänsyn till jordbruksproduktionen i olika delar av vår egen kontinent, bland annat de geografiskt mer perifera länderna, även Finland, där det finns expertkunskaper på hög nivå, rena produkter och så vidare. När vi talar om jordbrukspolitik, och om vi ska fortsätta att investera i den i framtiden, måste vi bibehålla dessa höga etiska standarder.

 
  
MPphoto
 

  Janusz Wojciechowski (ECR). (PL) Herr talman! Jag röstade för Giorgios Papastamkos betänkande, som jag uppskattar. Det gläder mig att parlamentet tydligt har tagit ställning för att försvara livsmedelsförsörjningen i EU, som äventyras till följd av orimliga undantag i de internationella handelsförhandlingarna om livsmedel.

Det finns en stark lobbygrupp i EU som verkar för att minska livsmedelsproduktionen i EU och öka livsmedelsimporten från tredjeländer, eftersom vår import är lönsam för denna grupp. Detta blev tydligt vid t.ex. reformen av sockermarknaden. EU bör inte vika sig för denna lobbygrupp utan erbjuda motstånd av hänsyn till sin egen livsmedelsförsörjning. En politik där man viker sig för lobbygruppen nu när efterfrågan på livsmedel ökar slår tillbaka mot oss själva på lång sikt.

 
  
MPphoto
 

  Inese Vaidere (PPE). (LV) Herr talman! En av de viktigaste drivkrafterna i utvecklingsländernas ekonomiska utveckling är rättvis handel med jordbruksprodukter. Det är också synnerligen viktigt att bidra till att minska fattigdomen och förhindra livsmedelskriser. Många regioner och länder i Europa är beroende av jordbruket, särskilt i de nyaste medlemsstaterna. Dessutom måste dessa regioner också konkurrera med latinamerikanska producenter, som inte behöver följa lika stränga kvalitetsstandarder och som drar nytta av sänkta tullar. Denna situation leder till markant försämrad konkurrenskraft och lönsamhet för våra jordbrukare. Därför stöder jag betänkandet, i vilket man efterlyser en översyn av EU:s handelspolitik, regelbunden utvärdering, tillämpning av enhetliga standarder för jordbruksprodukter från tredjeländer samt tillträde till EU-marknaden för jordbruksprodukter från tredjeländer endast om våra jordbrukare kompenseras för de förluster som skulle drabba dem på grund av den ökade importen av jordbruksprodukter från tredjeländer. Tack.

 
  
MPphoto
 

  Syed Kamall (ECR). (EN) Herr talman! När jag talar med mina vänner i många av de fattigare länderna i världen och frågar dem hur vi på bästa sätt skulle kunna hjälpa dem att åtgärda och minska fattigdomen i deras länder, säger de ofta att bistånd inte är svaret. Till hjälp för dem vore i stället om vi kunde hjälpa entreprenörerna i deras länder att skapa välstånd på plats och om de fick möjlighet att bedriva handel med oss i EU. Vi kan hjälpa till genom att öppna våra marknader.

Ett av de största problemen med detta är att vi har den gemensamma jordbrukspolitiken. Även Förenta staterna har alla möjliga subventioner. Vi förespråkar frihandel, men det är dubbelmoral när vi stänger våra marknader för den mycket goda produktionen från utvecklingsländerna. Till råga på allt använder vi oss av något som kallas sanitära och fytosanitära standarder. Naturligtvis vill vi alla ha säkrare livsmedel, men ganska ofta används dessa standarder som icke-tariffära hinder för import från utvecklingsländerna.

Det är dags att lita på konsumenterna. Så länge livsmedlen är säkra bör vi låta konsumenterna avgöra om de vill att livsmedlen ska odlas i Europa eller någon annanstans. Låt oss sluta subventionera olönsamma och icke-fungerande industrier i EU.

 
  
MPphoto
 

  Daniel Hannan (ECR). (EN) Herr talman! EU:s gemensamma jordbrukspolitik saknar motstycke när det gäller slöseri, korruption, bysantinsk byråkrati, egosim, dubbelmoral och brist på moral.

I slutet av 1950-talet var den Argentinas ambassadör i EU utsedd till talesman för utvecklingsländerna. Han menade att de hade förståelse för om man var tvungen att subventionera jordbrukarna i EU, att de ogillade att vi inte släppte in deras produkter men hade förståelse även för detta. Däremot bad han oss att inte bestraffa dem dubbelt genom att sedan dumpa vårt överskott på deras marknader. EU lyssnade inte då och har inte heller lyssnat sedan dess.

De senaste WTO-förhandlingarna kallades i optimistisk anda för ”Everything but Arms” [allt utom vapen]. Naturligtvis ändrades mottot snabbt till ”everything but farms” [allt utom jordbruk], eftersom EU har bestämt sig för att just denna nischsektor ska få behålla sin skyddade och subventionerade ställning.

Betänk vad som har hänt. Den gemensamma jordbrukspolitiken har funnits sedan 1960. Det är vad EU har ägnat sig åt under längst tid. Om det här är vad vi har uppnått – ekologisk katastrof, fattigdom och inflation till följd av högre livsmedelspriser – hur tänker vi då om vi vill ge ytterligare makt åt dessa institutioner?

 
  
MPphoto
 

  Nirj Deva (ECR). (EN) Herr talman! I vanliga fall håller jag helt och hållet med om vad min vän Syed Kamall säger, men i dag har jag en annan åsikt. Efter att ha funderat länge och väl har jag kommit fram till att livsmedelsförsörjningen är mycket viktig för vår globala befolkningstillväxt. EU bör trygga sin egen livsmedelsförsörjning. Det betyder självförsörjning, varken överproduktion och dumpning i utvecklingsländer eller underproduktion, som leder till att vi tar mat från människor som svälter.

Vi bör alltså satsa på självförsörjning i EU, självförsörjning i Asien, självförsörjning i Afrika och likaså i Förenta staterna. Om vi har självförsörjning som mål i våra program, kan allt annat bli föremål för internationell handel. Livsmedel är inget som får sättas på spel.

 
  
  

– Betänkande: Häusling (A7-0026/2011)

 
  
MPphoto
 

  Christa Klaß (PPE). (DE) Herr talman! Jag röstade för Martin Häuslings betänkande. Protein är absolut nödvändigt för att djuren ska få i sig hälsosam föda. EU måste vidta åtgärder för att trygga sin proteinförsörjning. Vi måste överväga alla möjligheter i detta avseende, från stöd till forskning och odling till information och utbildning för jordbrukare när det gäller fördelarna med vedertagna metoder och växelbruk. Vi får inte förlora siktet på den godtagna principen om kretsloppsekonomin. Kommissionen måste se över förbudet mot animaliskt protein i foder för icke-idisslare, samtidigt som förbudet mot kannibalism respekteras. I synnerhet bör kommissionen överväga möjligheten att använda animaliskt protein till benmjöl för svin och fjäderfä. Beredningen av detta material måste följa nuvarande stränga regler för skydd av människors hälsa och miljön. Värdefulla proteinkällor blir för närvarande förstörda bara på grund av att vi inte kan organisera vår hantering av dessa produkter på rätt sätt.

 
  
MPphoto
 

  Janusz Wojciechowski (ECR). (PL) Herr talman! Jag beklagar att Martin Häuslings betänkande, som är ett bra betänkande, inte fick stöd hos föredraganden själv på grund av obetänksamma ändringsförslag. Även jag röstade mot antagandet. Jag anser inte att det finns anledning att använda ändringsförslagen till betänkandet för att främja undantag för genetiskt modifierade organismer (GMO) i EU, och jag anser inte att vi bör främja GMO. EU bör försvara det traditionella och naturliga jordbruket. GMO-grödor utgör ett hot mot jordbruket i EU och mot livsmedelssäkerheten, och därför håller jag med föredraganden. Jag följde hans exempel i denna fråga. Tack så mycket.

 
  
  

– Betänkande: Nedelcheva (A7-0029/2011)

 
  
MPphoto
 

  Francesco De Angelis (S&D). (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Först vill jag tacka föredraganden Mariya Nedelcheva för hennes bidrag. Att tala om jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet i dag är inte, och får inte vara, bara en övning i retorik.

Tvärtom är kvinnors sysselsättning en strategisk fråga för EU, både i kulturellt och ekonomiskt hänseende. De data som finns visar att BNP skulle öka med 30 procent om sysselsättningsnivån bland kvinnor skulle vara lika hög som bland män. Den pågående krisen får därför inte göra att vi går bakåt i utvecklingen utan vi måste i stället gå framåt mot aktiva åtgärder för kvinnors sysselsättning. Vi behöver därför riktade sysselsättningsåtgärder som gör det möjligt att bedöma krisens inverkan på kvinnor och att hitta lösningar som motverkar konjunkturens effekter.

En fördel med betänkandet är dessutom att det är inriktat på positiva åtgärder för att främja kvinnors sysselsättning, frågan om yrkesutbildning och kvinnligt företagande. Slutligen vill jag säga att det finns ett annan utmaning, nämligen det allvarliga problemet med våld mot kvinnor. Det behövs nu ett övergripande EU-direktiv om förebyggande och bekämpning av alla former av våld mot kvinnor.

 
  
MPphoto
 

  Jens Rohde (ALDE). (DA) Herr talman! När man lyssnar till debatten om kvotering av kvinnor till styrelser för börsnoterade företag står det klart att det gång på gång förs ett skyttegravskrig här i parlamentet, och det är verkligen synd. Jag gör ingen hemlighet av att jag bestämt motsätter mig lagstiftad kvotering, dels eftersom jag anser att det är dåligt för företagen, dels eftersom det också är dåligt för de kvalificerade kvinnor som automatiskt kommer att marginaliseras i styrelserna. Jag säger därför nej till kvotering. Vi skulle dock kunna inta en pragmatisk hållning och diskutera om vi inte skulle kunna begära att börsnoterade företag utarbetar en jämställdhetspolicy och vissa egna mål, så att de själva bestämmer vilka dessa mål ska vara. Det skulle gynna både de kvinnor som lyckas komma in i styrelserna genom denna strategi och företagen, eftersom de då får inflytande över de mål som de ska uppnå. Enligt min mening bör vi försöka med lite pragmatik för företagens och de berörda kvinnornas skull.

 
  
MPphoto
 

  Debora Serracchiani (S&D). (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag röstade för betänkandet om jämställdhet mellan kvinnor och män i Europeiska unionen – 2010 och betänkandet om fattigdom bland kvinnor i Europeiska unionen, och det gläder mig att detta har diskuterats samma dag som internationella kvinnodagen fyller hundra år.

Visserligen har vi direktiv 2002/73/EG om genomförandet av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om tillgång till anställning, yrkesutbildning och befordran samt arbetsvillkor, men det krävs ändå ytterligare åtgärder för att detta ska införlivas korrekt. Det räcker med att påpeka att kvinnors utbildningsnivå visserligen har höjts markant de senaste åren och att det nu är fler kvinnor än män som tar examen, men fortfarande är de flesta kvinnor kvar i traditionellt kvinnliga branscher, och de får ofta lägre lön och färre tjänster förenade med ledningsansvar inom alla samhällsområden i jämförelse med männen.

Bristen på stödtjänster för anhöriga som är beroende av dem, t.ex. barn, funktionshindrade och äldre, på rimliga tjänstledighetssystem och på flexibla arbetsförhållanden utgör hinder för kvinnors förvärvsarbete.

Avslutningsvis vill jag påminna om de kvinnor i världen som kämpar för de mest grundläggande rättigheterna, och jag önskar att parlamentet skulle uttrycka sin solidaritet med de iranska kvinnorättsorganisationer som i dag går ut på gatorna och uppmanar kvinnor att demonstrera utan slöjan hijab.

 
  
MPphoto
 

  Anna Záborská (PPE). (SK) Herr talman! Jag vill i korta ordalag förklara varför jag inte stöder resolutionen om år 2010 i ett jämställdhetsperspektiv.

I resolutionstexten stöds jämställdhet mellan kvinnor och män på många områden, men på samma gång uttalas också stöd för abort – att avsluta ett nytt liv. Texten står i strid med FN:s resolution enligt vilken abort aldrig bör användas som en form av preventivmedel.

När parlamentet antar denna resolution blandar man sig inte bara i medlemsstaternas angelägenheter utan bortser framför allt också från rätten till liv som ingår i stadgan om de grundläggande rättigheterna.

Jag beklagar att en majoritet av parlamentet stöder denna text. Det är en varningssignal, och jag uppmanar de nationella organisationerna att framföra protester till de ledamöter som representerar dem i parlamentet.

 
  
MPphoto
 

  Hannu Takkula (ALDE). (FI) Herr talman! Jag tycker att det är mycket viktigt att tala om jämställdhet mellan kvinnor och män i parlamentet, och inte bara i dag när vi firar en särskild dag utan ständigt. Det är verkligen viktigt att komma ihåg att vi är skapta till män och kvinnor. Det är en källa till välstånd, men det betyder inte att man är sämre eller svagare på grund av att man är man eller kvinna. Vi är också skapta med lika värde. Därför är det mycket viktigt att se till att vi nu äntligen på 2010-talet kan vara jämställda i Europa, vilket skulle innebära att män och kvinnor också skulle behandlas lika på arbetsmarknaden. I nuläget kan man konstatera att kvinnor ständigt har klarat sig sämre när det gäller lön och så vidare, och så får det inte vara i ett civiliserat samhälle. I stället måste vi se till att jämställdhet kan genomföras i ordets rätta bemärkelse.

Kvotering kommer att behövas så länge vi utgår från att alla är lika värda, och därefter är kompetensen på arbetsmarknaden i slutändan den avgörande faktorn.

 
  
MPphoto
 

  Izaskun Bilbao Barandica (ALDE). (ES) Herr talman! I dag har vi godkänt ytterligare ett initiativ, men som kommissionsledamoten säger måste vi gå från ord till handling.

Trots åtgärderna uppnår vi inte jämställdhet. Kvinnor är välutbildade. Enligt de senaste uppgifterna från universiteten når kvinnor bättre resultat, men diskrimineringen fortsätter ändå. Det gäller särskilt kvinnor med funktionshinder, äldre kvinnor och invandrarkvinnor, som diskrimineras i dubbel bemärkelse.

I dag har vi utöver detta initiativ fått höra många ställningstaganden, men vi är inte redo att föregå med gott exempel. Det räcker att nämna att kommissionens ordförande är en man eller att titta på rådets medlemmar, de roterande ordförandeskapen, rådets ordförande, parlamentets talman och revisionsrättens ordförande. Bland Europeiska centralbankens ledamöter kommer det för första gången inte att finnas några kvinnor. Titta på ordförandena i denna institutions parlamentsgrupper eller på bristen på kvinnor i vissa länders delegationer.

Bilden av europeiska politiker förblir manlig. Vi har en mycket lång väg att gå. Därför röstade jag ja till detta initiativ. Jag tror på kvotering som ett sätt att göra framsteg på denna svåra väg och framför allt på det motto som jag nämnde i början: att gå från ord till handling.

 
  
MPphoto
 

  Inese Vaidere (PPE). (LV) Herr talman! Även om situationen har förbättrats när det gäller kvinnors rättigheter vill jag uppmärksamma åtminstone tre saker. För det första är löneskillnaderna fortfarande stora, och under krisen har dessa skillnader ökat, eftersom vi har valt att stödja bankerna, inte skolor och förskolor, där främst kvinnor arbetar. För det andra är stödet till mödrar, blivande mödrar och nyblivna mödrar otillräckligt, särskilt i de nya medlemsstaterna. Det förekommer också diskriminering på arbetsmarknaden. För det tredje är kvinnors deltagande fortfarande avsevärt mindre i politiken, där idealet skulle vara hälften kvinnor och hälften män. Samma fenomen kan ses i ledande funktioner. Jag tror inte att vi med detta betänkande kommer att kunna ge någon ny stimulans till att lösa dessa problem.

 
  
MPphoto
 

  Anneli Jäätteenmäki (ALDE). (FI) Herr talman! Jag röstade ja till betänkandet och även till kvotering. I detta avseende vill jag tacka kommissionsledamot Viviane Reding för att hon föreslog – eller rättare sagt ställde ett ultimatum – att hon skulle vidta åtgärder om det inte fanns fler kvinnor i de börsnoterade företagen om ett år. Vad kommissionsledamoten gör är att tillämpa EU:s fördrag och direktiv, där det står att jämställdhet ska råda mellan kvinnor och män.

Jag vet att kvotering upprör, och att det egentligen inte hör till demokrati, men det gör heller inte den situation som vi nu befinner oss i. I Finland infördes kvotering på lokal myndighetsnivå för 10–15 år sedan. Kvoteringen kritiserades och sågs som något som skulle ge kvinnor sämre anseende och man trodde att det inte skulle finnas tillräckligt många kvinnor som kunde fylla dessa funktioner. Men det fanns kvinnor, och denna metod har åtminstone i Finland visat att kvotering på lokal myndighetsnivå fungerar mycket bra.

 
  
MPphoto
 

  Daniel Hannan (ECR). (EN) Herr talman! Tack för att du gick in och ledde denna session. Jag vill också tacka din personal och tolkarna. Nyligen fälldes ett avgörande om att försäkringsgivare inte får diskriminera på grund av kön i syfte att ta hänsyn till skillnader i körförmåga eller skillnader i förväntad livslängd. Denna princip är felaktig på så många nivåer att det är svårt att veta var man ska börja. Ta för det första kostnaderna. Det kommer att kosta en miljard pund extra. Försäkringspremierna kommer att stiga och färre personer kommer att teckna försäkringar.

För det andra bör man beakta bristerna ur ett juridiskt perspektiv, att EU-domstolen avgör på grundval av prejudikat från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. För det tredje bör man tänka på det dåliga förtroendet. När direktiven om jämställdhet och icke-diskriminering godkändes framgick det klart och tydligt att det fortfarande skulle vara berättigat med försäkringstekniskt motiverade skillnader.

För det fjärde bör man ta upp aktivismen i rättsväsendet, alltså våra domares sätt att bortse från vad lagen säger till förmån för vad de tycker att lagen borde säga. För det femte strider detta mot rätten att ingå avtal. Om du vill försäkra mig och jag är redo att godta de villkor du erbjuder, är det inte statens sak att gå emellan och fastställa att vår överenskommelse är olaglig.

Det sjätte och mest slående argumentet är: vad har allt detta egentligen att göra med EU? Varje land skulle väl kunna utarbeta sina egna regler för jämställdhet i enlighet med sina egna korrekta demokratiska mekanismer och förfaranden. En domstol med ett uppdrag utgör ett hot. En högsta domstol med ett uppdrag är tyranni.

 
  
  

– Betänkande: Plumb (A7-0031/2011)

 
  
MPphoto
 

  Alfredo Antoniozzi (PPE). (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Fattigdom bland kvinnor är en gammal fråga som har historiska orsaker och verkligen inte är ett resultat av en ekonomisk kris.

Jag röstade för betänkandet av Rovana Plumb, eftersom jag är övertygad om vi både i EU och på nationell nivå måste upprätthålla ett starkt engagemang för att stödja ytterligare framsteg mot jämställdhet mellan kvinnor och män. Jag anser att åtgärderna i detta betänkande kommer att ge ändamålsenligt stöd till strategierna för att genomföra den europeiska jämställdhetspakt som antagits av rådet samt till åtgärdsramen för jämställdhet. Stödet kanske inte är fulländat men det är i alla fall ett steg framåt.

Uppmaningen till medlemsstaterna att ta fram särskilda program för att främja aktiv inkludering eller återintegration av kvinnor på arbetsmarknaden är det bästa beslutet i detta sammanhang. Men det är viktigt att dessa program inte bara samordnas på lokal, nationell och europeisk nivå, utan att man även hittar sätt att samordna dem med partner utanför EU.

 
  
MPphoto
 

  Izaskun Bilbao Barandica (ALDE). (ES) Herr talman! Kvinnor har alltid utfört osynligt arbete: skött hushållet och gett emotionellt stöd. Det är saker man inte kan köpa eller anlita någon till. Men detta har vi inte värdesatt.

Nu kommer kvinnorna in på arbetsmarknaden men löper fortfarande risk att drabbas av fattigdom, en situation som har förvärrats i samband med den ekonomiska krisen. Jag röstade för initiativet eftersom det är vår skyldighet att utrota fattigdom bland kvinnor. Det kan ske genom att vi stärker de rättsliga instrumenten och åtgärderna så att det går att minska löneklyftan mellan kvinnor och män.

Vi måste genomföra aktiva sysselsättningsåtgärder som gynnar kvinnor och se över socialförsäkringssystemen med särskild hänsyn till äldre kvinnor och kvinnor med funktionshinder.

Låt oss främja kvinnors inträde på arbetsmarknaden eftersom det ger ökad lönsamhet, och låt oss minska löneklyftan eftersom det kommer att öka BNP med 13 procent, vilket framgår av åtskilliga undersökningar.

Det handlar om rättvisa, men framför allt är det ett tillfälle att öka EU:s konkurrenskraft.

 
  
  

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

 
  
  

– Betänkande: Speroni (A7-0047/2011)

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. (PT) Enligt den tyska brottsbalken och skattelagen är brottet skatteundandragande endast straffbart om skattebetalaren kände till att det var ett skatteundandragande och gjorde det avsiktligt. I föreliggande fall står det klart att skattebetalaren inte hade för avsikt att undandra sig skatt, eftersom beloppet i fråga inbetalades helt öppet till ledamotens bankkonto efter det att skattebetalaren hade skickat en faktura till företaget Speakers’ Agency. När någon av misstag underlåtit att lämna information om små belopp, som i detta fall, är det ganska vanligt att detta i allmänhet hanteras enbart inom ramen för administrativa förfaranden.

Det sätt på vilket Elmar Broks underlåtelse hanterats – varvid han inte ens erhöll förstahandsinformation om de anklagelser som riktades mot honom – är fullständigt exceptionellt. Att den allmänna åklagaren inte ens angett det exakta belopp som ledamoten skulle ha betalat in i skatt, även i form av obetald ränta, talar ännu tydligare för att det förekommer s.k. fumus persecutionis, dvs. avsiktlig politisk skada. Under dessa omständigheter är det olämpligt att upphäva ledamotens immunitet.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) Jag instämmer i betänkandet när det gäller det olämpliga i att upphäva ledamotens immunitet. Anklagelser om brott har framförts mot en välkänd politiker när det gäller ett belopp och omständigheter som, om det hade handlat om en vanlig medborgare, enbart hade medfört förvaltningsrättsliga förfaranden.

Det rör sig i detta fall om s.k. fumus persecutionis såtillvida att förfarandena tycks ha inletts med det enda syftet att skada den berörda ledamotens rykte.

 
  
MPphoto
 
 

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. (LT) Jag röstade mot att upphäva Elmar Broks immunitet, eftersom anklagelser om brott har framförts mot denna välkända politiker när det gäller ett belopp och omständigheter som, om det hade handlat om en vanlig medborgare, enbart hade medfört förvaltningsrättsliga förfaranden. Den allmänna åklagaren försökte dessutom – av oriktiga skäl och på falska och högst tveksamma grunder – inte bara undanhålla ledamot Brok information om anklagelserna, utan såg även till att fallet fick stort uppslag i medierna, vilket åsamkade den berörda ledamoten maximal skada. Det rör sig i detta fall om s.k. fumus persecutionis såtillvida att förfarandet tycks ha inletts med det enda syftet att skada den berörda ledamotens rykte, och därför vore det under dessa förhållanden i högsta grad olämpligt att upphäva ledamotens immunitet.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (S&D), skriftlig. (EN) Jag lade ned min röst om betänkandet. Å ena sidan beundrar jag verkligen det arbete som Elmar Brok har utfört, men å andra sidan hyser jag allvarliga tvivel när det gäller användning av parlamentarisk immunitet för att förhindra rättmätiga rättsliga förfaranden vid skatteundandragande.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig. (FR) Att betala skatt är en skyldighet som ingen medborgare bör slippa ifrån. Detta har påpekats för Elmar Brok. Syftet med immunitet är inte att erbjuda skydd mot anklagelser om brott utan att skydda yttrandefriheten. Därför gläder det mig att han har rättat till sitt misstag.

Betänkandet är hur som helst obehagligt på mer än en punkt. Francesco Enrico Speroni, 5 000 euro är inget oansenligt belopp, och ingen har tvingat Elmar Brok att försätta sig i detta läge. Därför har anklagelserna om att åtalet skulle gälla ett mindre belopp enligt min uppfattning ingen grund. Jag tänker rösta nej.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Det är parlamentets ansvar att försvara mandatinnehavarnas oberoende i detta parlament, och denna oberoende ställning får inte äventyras. När det gäller anklagelserna är ledamoten föremål för s.k. fumus persecutionis, med andra ord inleddes förfarandet med det enda syftet att skada den berörda ledamotens rykte. Jag ger därför inte mitt stöd till att upphäva hans immunitet.

 
  
MPphoto
 
 

  Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. (EN) Trots att jag personligen ogillar Elmar Brok på grund av hans olämpliga beteende och Ukraina-kritiska retorik, tycker jag att det bör finnas övertygande skäl för att upphäva immuniteten. Det är välkänt att begäran om upphävande framfördes i ett brev från den allmänna åklagaren i Bielefeld, i vilket han hävdade att Elmar Brok i sin självdeklaration för 2005 hade underlåtit att ta upp ett arvode på 5 000 euro för ett föredrag han hade hållit i München den 28 oktober 2005 vid ”Europa Forum” som anordnades av den tyska bankgruppen HypoVereinsbank. Skatten på detta belopp uppgick till 2 900 euro. Det är också känt att Elmar Brok inte betalade dessa pengar och att hans misstag upptäcktes. Nuförtiden används immunitet som en sorts redskap för att lösa egna problem eller som växelpengar för att manipulera parlamentets ledamöter.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. (PT) Den tyska allmänna åklagaren begärde att den parlamentariska immuniteten skulle upphävas för ledamoten Elmar Brok. Förfarandet föranleddes av att ledamoten i sin självdeklaration inte hade lämnat information om ett arvode för ett föredrag som hållits i München. För detta arvode skulle han ha betalat 2 900 euro i skatt, vilket han nu också har gjort. I betänkandet framhålls emellertid att förfarandet i fråga inte skulle ha hanterats på samma sätt om det hade gällt en vanlig medborgare och att det finns starka indikationer på att det rör sig om politisk förföljelse. Mot denna särskilda bakgrund, och eftersom det rör sig om s.k. fumus persecutionis, röstade jag ja till att inte upphäva den parlamentariska immuniteten för Elmar Brok.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Detta betänkande innebär att parlamentet bestämmer sig för att inte upphäva Elmar Broks immunitet.

 
  
  

– Betänkande: Schaldemose (A7-0033/2011)

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstade för betänkandet. För att den inre marknaden ska fungera krävs säkra produkter och trygga konsumenter. Den centrala frågan är att göra den säkrare, och detta bör inte vara ett hinder för att utvidga den. Antagandet av en gemensam strategi för att ange produktkrav innebär framsteg genom att den allmänna produktsäkerheten stärks. Det finns emellertid fortfarande utrymme för förbättringar eftersom det sker alltför många olyckor med tragiska följder på detta område, särskilt i samband med barn.

Direktiv 2001/95/EG om allmän produktsäkerhet (DAPS), som reglerar de allmänna säkerhetskraven för produkter, antogs för nästan tio år sedan och behöver omarbetas för att man ska kunna avskaffa de två skikt av skilda regler för marknadskontroll som införts för och tillämpas för harmoniserade varor, beroende på om de är konsumentvaror eller inte. Den relevanta rättsliga ramen består av följande tre delar: den nya lagstiftningsramen (NLR), DAPS och de sektorsspecifika harmoniseringsdirektiven. Det är därför viktigt att harmonisera denna komplexa situation.

 
  
MPphoto
 
 

  Liam Aylward (ALDE), skriftlig. (GA) Befolkningen i EU måste kunna lita på att alla varor som säljs på EU-marknaden är säkra, och höga hälso- och säkerhetsstandarder måste alltid gälla.

Det är ett viktigt betänkande som kommer vid rätt tidpunkt, och jag välkomnar innehållet, särskilt när det gäller att utbyta information om undersökningar i samband med produktsäkerhet i syfte att minska dubbelarbete och spara tid och resurser.

De europeiska konsumenterna måste veta säkert att de produkter som importeras till EU uppfyller samma standarder som de som tillverkas här och att den ökade handeln inte skulle påverka produktsäkerheten. Jag stöder uppmaningen i betänkandet till kommissionen om att göra mer inom området för International Consumer Product Safety Caucus för att förhindra att farliga produkter hamnar på den inre marknaden. Det är mycket viktigt att man på den inre marknaden kan hantera internethandeln och dess inverkan på produktsäkerhet och marknadskontroll.

Det rapporteras om att allt fler produkter som säljs från tredjeländer inte uppfyller EU:s standarder, vilket utgör en risk för konsumenterna i EU.

 
  
MPphoto
 
 

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. (LT) Jag röstade för denna viktiga text. Direktiv 2001/95/EG om allmän produktsäkerhet (DAPS) som reglerar de allmänna säkerhetskraven för produkter, antogs för nästan tio år sedan och behöver omarbetas, även om det har skett många förändringar globalt och inom EU de senaste tio åren. Det finns fortfarande många frågor på detta område som behöver åtgärdas för att konsumenterna i EU ska känna sig trygga. Produkter för barn kräver särskilt noggranna bestämmelser. Varje år sker olyckor i EU i samband med att barn använder osäkra produkter, vilket ibland även orsakar dödsfall. Ett huvudsyfte med översynen av direktivet om allmän produktsäkerhet måste vara att stärka marknadskontrollen, för att se till att produkter och tillverkare är spårbara samt fastställa och tillämpa standardiseringsprinciper, vilket skulle göra det lättare att förbättra skyddet för våra konsumenter och skulle ge dem tydligare och tillförlitligare information om produkterna som de köpt.

 
  
MPphoto
 
 

  Regina Bastos (PPE), skriftlig. (PT) Översynen av direktiv 2001/95/EG syftar till att säkerställa att hälso- och säkerhetsskyddet för konsumenter håller hög nivå, med särskild hänsyn till de mest utsatta konsumenterna, nämligen barn och äldre. Målet är att befästa öppenhet och effektivare marknadskontroll och likaså införa snabbare sätt att ingripa så att produkter som bedöms vara farliga kan återkallas från marknaden. För att den inre marknaden ska fungera korrekt krävs det att produkterna är säkra samt att konsumenterna får information och valfrihet. Därför stöder jag betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Sergio Berlato (PPE), skriftlig. (IT) En välfungerande inre marknad handlar också om säkra produkter och konsumentförtroende.

Insatserna för den fria rörligheten för varor och ytterligare produktdiversifiering får faktiskt inte medföra att konsumentskyddet hamnar i bakgrunden. I samband med globaliseringen av marknaderna, där fler och fler produkter kommer från utlandet, särskilt från Kina, är det viktigt att prioritera det internationella samarbetet i frågor som rör produktsäkerhet.

Direktiv 2001/95/EG styr de allmänna säkerhetskrav som gäller för varor. Direktivet har emellertid inte införlivats på ett enhetligt sätt i medlemsstaterna, vilket har gett upphov till ett antal frågor när det gäller både tillämpningsområdet och de faktiska riskerna i samband med produkterna. Därför anser jag att det är synnerligen viktigt att se över det, så att vi kan upptäcka och stoppa osäkra produkter och på så vis se till att de europeiska medborgarnas intressen skyddas fullständigt.

Slutligen ger jag mitt fulla stöd till Christel Schaldermoses förslag om att vidta konkreta åtgärder på området produktspårbarhet. Jag anser att dessa åtgärder kommer att göra det möjligt för myndigheter, företag och konsumenter att få reda på vilka produkter som inte visar sig vara säkra efter införandet på EU-marknaden.

 
  
MPphoto
 
 

  Mara Bizzotto (EFD), skriftlig. (IT) På den inre marknaden krävs i dag mer än någonsin ett regelverk som omfattar enhetliga säkerhetskontroller av de varor som säljs i våra länder.

Behovet är överhängande eftersom vi måste skydda våra konsumenter från den våg av produkter, särskilt från länder som Kina, vilka mycket ofta har utarbetats och förpackats utan minsta hänsyn till slutanvändarens säkerhet. Vi måste kontrollera att de varor som kommer in på våra marknader håller den kvalitet som krävs och uppfyller våra krav på konsumentsäkerhet, och vi måste framför allt samordna de nationella metoderna för marknadskontroll, som ibland är mycket olika, till ett instrument.

För att förslagen i betänkandet ska kunna träda i kraft måste vi snarast möjligt åstadkomma en text som löser de nuvarande problemen i EU-lagstiftningen, där flera direktiv överlappar varandra, ibland utan att omfatta alla tillämpningsområden och alla eventuella fallstudier om de saluförda varornas säkerhet. I betänkandet rekommenderas med eftertryck att medlemsstaterna utbyter bästa praxis, och man kan förvänta sig att detta ger goda resultat i den slutliga översynen av förslagen i Christel Schaldemoses text. Därför kommer jag att rösta ja till Christel Schaldemoses betänkande.

 
  
MPphoto
 
 

  Sebastian Valentin Bodu (PPE), skriftlig. (RO) Antalet produkter på den inre marknaden har ständigt ökat och mångfaldigats de senaste tio åren. Det har skett ungefär i samband med ikraftträdandet av direktivet om allmän produktsäkerhet, som reglerar de allmänna krav som ska garantera att produkterna inte äventyrar människors säkerhet. Därför kommer förslaget om en översyn av detta direktiv i högsta grad vid rätt tillfälle. Det befintliga direktivet överlappar endast delvis den nya lagstiftningsram som antogs vid halvårsskiftet 2008. Genom att samordna bestämmelserna skulle vi få större möjlighet att uppfylla målet om en samstämmig inre marknad för både harmoniserade och icke-harmoniserade produkter samt åstadkomma ett allomfattande skydd av konsumentintresset. Samtidigt måste dessa bestämmelser vara helt transparenta, så att de är tillgängliga för tillverkarna. Följaktligen är det viktigt att vi avskaffar de två överlappande skikten av skilda regler för marknadskontroll av harmoniserade varor, beroende på om de är konsumentvaror eller inte.

Marknadskontroll är nära knuten till produktsäkerhet eftersom den är en viktig beståndsdel när det gäller att se till att produkterna är förenliga med de krav som upprättats i EU:s relevanta harmoniseringslagstiftning och att de inte är farliga.

 
  
MPphoto
 
 

  Vito Bonsignore (PPE), skriftlig. (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag röstade för betänkandet om förslaget till översyn av direktivet om allmän produktsäkerhet. Jag är faktiskt djupt övertygad om att den gemensamma marknaden endast kan fungera om konsumenternas förtroende stärks och produkterna är säkra. Direktiv 2001/95/EG godkändes för tio år sedan och styr de allmänna säkerhetskraven för varor. Nu är det dags att omarbeta det mot bakgrund av att nya produkter kommer in på marknaden. Konsumentsäkerhet och konsumentskydd har alltid prioriterats i våra politiska åtgärder, och därför måste man se över direktivet genom att uppdatera reglerna om produktsäkerhetskrav samt anpassa lagstiftningen till den nya lagstiftningsramen.

Jag håller med om behovet av att genomföra vissa åtgärder, t.ex. behovet av att stärka marknadskontrollen, vidta konkreta åtgärder för produkternas spårbarhet, bland annat att med hjälp av modern teknik inrätta en databas för information till konsumenter om produktsäkerhet och ägna större uppmärksamhet åt produkter för barn. Kort sagt kommer konsumenternas förtroende att öka när det gäller att köpa produkter på EU-marknaden, om dessa åtgärder genomförs snart.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. (PT) Jag stöder initiativet om att förbättra och stärka EU-åtgärderna för att garantera säkra produkter på marknaden med det huvudsakliga syftet att värna om konsumenternas hälsa och säkerhet. Jag anser att de föreslagna åtgärderna på lokal nivå (tillverkare och företag), särskilt de som rör spårbarhet, produktsäkerhet och öppenhet inom e-handel, är relevanta och nödvändiga för att man ska komma till rätta med bristerna i EU:s strategi för denna fråga, så att man åstadkommer en välfungerande inre marknad. Jag vill också framhålla vikten av samarbete mellan medlemsstaterna, vilket syftar till att harmonisera säkerhetsnivåerna och stärka marknadskontrollen.

 
  
MPphoto
 
 

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstade för betänkandet, eftersom jag anser att det är en förutsättning för att man ska kunna garantera säkra produkter på den gemensamma marknaden och en hög konsumentskyddsnivå. Medlemsstaterna måste i samarbete med kommissionen införa samordnade påföljder, bland annat dryga böter, för de ekonomiska aktörer som avsiktligt släpper ut farliga produkter eller produkter som inte uppfyller kraven på den inre marknaden.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) För att säkerställa konsumenternas förtroende krävs stränga kvalitetsregler för de produkter som säljs på marknaden, och EU:s regler har med viss framgång inriktats mot detta mål. Enligt min åsikt måste emellertid dessa regler absolut uppfylla två villkor som egentligen är två sidor av samma mynt: i) å ena sidan får de inte innebära strängare villkor för de europeiska tillverkarna än för deras internationella konkurrenter; ii) å andra sidan får de inte vara så stränga att de äventyrar den ekonomiska konkurrenskraften. Med dessa två villkor i åtanke bör kommissionen därför se över direktivet om allmän produktsäkerhet och marknadskontroll, detta med särskild uppmärksamhet på de mest utsatta konsumenterna, i synnerhet barn. Vi känner till att barn är inblandade i merparten av de många olyckor som inträffar på grund av osäkra produkter på marknaden, vilket kräver konkreta åtgärder inte bara för säkra slutprodukter utan även när det gäller produkternas lämplighet för den avsedda målgruppen.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) Betänkandet handlar om behovet av att se över direktivet om allmän produktsäkerhet och marknadskontroll som antogs för nästan tio år sedan. De senaste tio åren har man gjort avsevärda framsteg i denna fråga inom EU, och därför är det allmänt vedertaget att det är både möjligt och önskvärt att göra förbättringar inom ramen för en lagstiftning som garanterar produktsäkerhet, samtidigt som konsumenter och företag gynnas. För det första måste direktiven anpassas till den nya lagstiftningsramen (NLR). För det andra måste man avskaffa både den överlappning som finns på vissa områden och de brister som finns på andra områden inom direktivet om allmän produktsäkerhet och NLF.

Jag håller med föredraganden om att man bör uppdatera och harmonisera reglerna för produktsäkerhet genom NLR för att åstadkomma bästa möjliga konsumentskydd – genom tillhandahållande av kvalitetsprodukter – samt för att garantera full insyn för tillverkarna.

 
  
MPphoto
 
 

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Betänkandet innehåller en uppsättning riktlinjer inför den kommande översynen av direktivet om allmän produktsäkerhet och marknadskontroll. Tonvikten ligger på målet om att nå en högre nivå av produktsäkerhet, framsteg som kräver mer kontroll och avsättning av tillräckliga resurser till tillsynsmyndigheterna, så att man bland annat kan säkerställa spårbarhet i hela leveranskedjan. Den viktiga frågan om produktens ursprungsland och ansvarig tillverkare tas också upp. Förutom att man på så vis försvarar konsumenternas rätt till information skyddar man även industrierna i EU. Vi har kritiserat följderna av att de ekonomiska och sociala skillnaderna på den gemensamma marknaden i EU har ökat och fördjupats. Vi stöder emellertid de konkreta förslag som läggs fram i detta betänkande och som är inriktade på konsumenternas intressen.

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Trots vårt motstånd mot utvecklingen på EU:s inre marknad, som ligger till grund för detta betänkande, går de konkreta förslagen och den övergripande frågan i betänkandet ut på att förbättra villkoren och säkerheten för konsumenterna.

Det konkreta syftet är att utarbeta riktlinjer inför den kommande översynen av direktivet om allmän produktsäkerhet och marknadskontroll.

Föredraganden har lagt stor vikt vid behovet av ökad kontroll i syfte att höja nivån på produktsäkerheten. Man framhåller också behovet av tillräckliga resurser till tillsynsmyndigheterna i syfte att säkerställa spårbarhet i hela leveranskedjan, då detta har stor betydelse för att man ska kunna fastställa ursprungsland och ansvarig tillverkare, vilket när det gäller importprodukter även skyddar industrierna i EU.

Därför röstade vi ja.

 
  
MPphoto
 
 

  Lorenzo Fontana (EFD), skriftlig. (IT) Med tanke på det goda arbete som min danska kollega Christel Schaldemose utfört röstar jag för betänkandet om direktivet om allmän produktsäkerhet och marknadskontroll. Jag stöder betänkandet eftersom det omfattar åtgärder för spårbarhet, vilka bidrar till att stoppa produkter som kan vara skadliga för konsumenterna, och även eftersom man framhåller en sträng kontroll av produkter från tredjeländer, i synnerhet från Kina.

 
  
MPphoto
 
 

  Pat the Cope Gallagher (ALDE), skriftlig. (GA) Alla varor och produkter som säljs på EU-marknaden måste uppfylla höga säkerhetsstandarder för att skydda konsumenterna i EU.

 
  
MPphoto
 
 

  Małgorzata Handzlik (PPE), skriftlig. (PL) Produktsäkerhet är en de viktigaste frågorna för konsumenterna, som ju inte vill ha varor som utgör ett hot mot hälsan. Det är självklart att produktsäkerheten främst beror på tillverkare och importörer som saluför produkterna på marknaden. Marknadskontroll spelar också en oerhört stor roll för att se till att bara de produkter som uppfyller kraven når marknaden. Med det betänkande som har röstats igenom sänder parlamentet ut en stark signal då man efterlyser samstämdhet mellan direktiven om produktsäkerhet och övriga rättsakter, vilket garanterar att systemet för marknadskontroll fungerar bättre, att det finns tydliga och transparenta bestämmelser för entreprenörer och att konsumenterna garanteras att produkten de har i händerna uppfyller kraven i lagstiftningen.

Det har emellertid förekommit ett oroväckande antal Rapex-anmälningar som till övervägande delen gäller produkter av kinesiskt ursprung. I det yttrande från handelsutskottet som jag har utarbetat om detta betänkande handlar ett av mina krav om att samarbetet med våra största handelspartner måste öka när det gäller produktsäkerhet samt om att det krävs ytterligare ansträngningar för att systemet Rapex–Kina ska fungera bättre. Jag hoppas att det ökade samarbetet med Kina ska ge förbättrad kvalitet på de produkter som importeras till EU från Kina.

 
  
MPphoto
 
 

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. (LT) Direktiv 2001/95/EG om allmän produktsäkerhet (DAPS), som på gemenskapsnivå upprättar allmänna säkerhetskrav för konsumentvaror, måste ses över och så att det överensstämmer med den nya lagstiftningsram (NLR) som antogs 2008 genom integration, i synnerhet med förordningen om marknadskontroll. Lagstiftningsramen för produktsäkerhet och marknadskontroll består av tre skikt av rättsakter (DAPS, NLR och sektorsspecifika harmoniseringsdirektiv). Detta leder till osäkerhet och förvirring på den inre marknaden. Nivån på marknadskontrollen skiljer sig avsevärt åt mellan medlemsstaterna och en del av dem underlåter att anslå nödvändiga resurser för en effektiv marknadskontroll och tolkar ”produkter som innebär allvarliga risker” på olika sätt. Resultatet kan bli att det skapas hinder för den fria rörligheten för varor, att konkurrensen störs och att tryggheten för konsumenterna försämras på den inre marknaden. Den nuvarande lagstiftningsramen för marknadskontroll innebär inte tillräcklig samstämdhet och därför bör den ses över och samordnas ytterligare. Jag avstod från att rösta ja till betänkandet eftersom jag anser att vi genom att bara se till konsumentsäkerheten skulle minska den fria rörligheten för det breda utbudet av produkter. De åtgärder som antas måste vara lämpliga, men samtidigt måste vi ta hänsyn till såväl konsumentsäkerheten som den fria rörligheten för och utbudet av produkter. Det står också klart att det är svårt för många medlemsstater att genomföra marknadskontrollen, eftersom de inte kan avsätta de resurser som behövs för tillräcklig marknadskontroll.

 
  
MPphoto
 
 

  Edvard Kožušník (ECR), skriftlig. (CS) Jag stöder betänkandet i dess slutliga form avseende översyn av direktivet om allmän produktsäkerhet och marknadskontroll. Jag välkomnar att den slutliga versionen inte innehåller några förslag om att inrätta fler byråer, och att det därför inte krävs ytterligare resurser ur budgeten. Jag vill betona att man i betänkandet understryker frågan om standardisering som reglerande instrument, vilket i grunden utgör ett exempel på ”smart lagstiftning” och därmed bestämmelser som inte tillämpas uppifrån och ned utan kommer nedifrån, från intressenterna. Det är just av detta skäl som jag anser att organen för marknadskontroll bör vara mer delaktiga i att utarbeta säkerhetsstandarderna, eftersom det ger tillfälle att på lämpligt sätt se till att deras expertkunskaper tas till vara i standardiseringsprocessen. När det gäller åtgärder med större räckvidd på området utarbetande av produktsäkerhetsstandarder anser jag att man måste inrikta sig på att skapa stabilitet i EU:s standardiseringssystem, förenkla EU-standarderna och minska den tid det tar att utarbeta standarder.

 
  
MPphoto
 
 

  Giovanni La Via (PPE), skriftlig. (IT) Först vill jag gratulera Christel Schaldemose till hennes arbete. Det betänkande som parlamentet antar i dag handlar om den viktiga frågan om produktsäkerhet och följaktligen om konsumentskydd. EU:s djupa engagemang för att skydda konsumenterna från bristfälliga och farliga produkter har redan lett till goda standarder, men jag tycker ändå att det finns utrymme för förbättring, särskilt när det gäller så kallade utsatta konsumenter, såsom barn, äldre och funktionshindrade. På detta område anser jag att det är synnerligen viktigt att stärka systemet för marknadskontroll genom en åtgärd för effektivare gränskontroller samt för produkters fullständiga spårbarhet i hela leveranskedjan. Slutligen vill jag upprepa att det befintliga regelverket, som utgörs av direktivet om allmän produktsäkerhet, måste ses över i enlighet med de riktlinjer som fastställs i dag genom parlamentets omröstning.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (S&D), skriftlig. (EN) Det finns fortfarande alltför många osäkra produkter på marknaden. Jag välkomnar betänkandet där man efterlyser ytterligare förbättringar av Rapex (EU:s system för snabbt informationsutbyte om farliga konsumentprodukter). I synnerhet måste medlemsstaterna göra tullbestämmelserna och tullmyndigheterna effektivare och synligare när det gäller att hantera bristande produktsäkerhet.

 
  
MPphoto
 
 

  Clemente Mastella (PPE), skriftlig. (IT) Även om man utan tvivel har gjort framsteg de senaste tio åren när det gäller produktkrav på den inre marknaden i EU, delvis tack vare en gemensam strategi, finns det mycket kvar att göra. Det är verkligen viktigt att se över den nuvarande EU-lagstiftningen på detta område. Det står klart att man nu behöver omarbeta direktivet om allmän produktsäkerhet (DAPS), som antogs för mer än tio år sedan. Detta skulle även skapa förutsättningar för att beakta den nya lagstiftningsram (NLR) som antogs 2008. Det behövs dessutom noggrannare övervakning av marknaden, vilket går hand i hand med produktsäkerheten. Den viktigaste frågan – som egentligen är det viktigaste i betänkandet – är att ta itu med de produkter som är avsedda för barn och som vänder sig till dem. Det vore också klokt av kommissionen att föreslå en ordentlig förordning om allmän produktsäkerhet och marknadskontroll. Den bör innefatta viktiga delar såsom konkreta åtgärder på området spårbarhet, skyldighet för tillverkare att tillhandahålla en detaljerad riskanalys i utformningsskedet samt återigen stränga bestämmelser för internetförsäljning.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) För att EU:s ska få en tillfredsställande ekonomisk utveckling är det mycket viktigt att befästa den inre marknaden. Denna ambition förutsätter emellertid att produkterna på marknaden är säkra och att konsumenterna har förtroende. I vår strävan efter att säkra fri rörlighet och öka produktutbudet på marknaden får vi inte bortse från konsumentsäkerheten. Under de senaste åren har vi gjort stora framsteg när det gäller produktsäkerhet. Det behövs emellertid ytterligare förbättringar, särskilt i samband med produkter riktade till barn, som löper större risk att drabbas om säkerhetsreglerna inte beaktas.

 
  
MPphoto
 
 

  Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. (EN) Betänkandet antogs enhälligt av utskottet för inre marknaden och konsumentskydd. Det är en form av bidrag från parlamentet till översynen av direktiv 2001/95/EG om allmän produktsäkerhet. En betydelsefull aspekt är att man i betänkandet framhåller vikten av att se över nuvarande EU-lagstiftning så att man kan hitta och stoppa osäkra produkter. Denna och andra åtgärder syftar till att skydda befolkningen i EU från förekomsten av farliga produkter på marknaden, och därför röstade jag ja.

 
  
MPphoto
 
 

  Franz Obermayr (NI), skriftlig. (DE) Cirka 60 procent av de produkter som har anmälts via Rapex-systemet kommer från Kina. Majoriteten av farliga produkter kommer alltså från en marknad som är nästan omöjlig att kontrollera för EU. Jag hoppas att detta ska kunna avhjälpas med nya systemet Rapex–Kina. EU måste kraftfullt ta ställning för att skydda konsumenterna och deras hälsa. Återkallandet av farliga produkter måste ske snabbare och effektivare, och spårbarheten i leveranskedjan måste förbättras. Betänkandet går i denna riktning, och därför har jag röstat ja till det.

 
  
MPphoto
 
 

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. (IT) På EU:s enorma marknad krävs effektiva och särskilda förordningar för att garantera produktsäkerhet för konsumenterna, och därför anser jag att EU behöver uppdatera sina egna förordningar för att säkra marknadskontrollen. Jag röstade för Christel Schaldemoses betänkande, som bekräftar behovet av att se över direktivet från 2001 eftersom medlemsstaterna har svårt att införliva det. Medlemsstaterna har inte tillämpat direktivet sedan 2004, och de har därför orsakat problem i samband med produktkontrollen och har inte garanterat certifieringen i den utsträckning som de hade kunnat. Jag stöder betänkandet när det gäller tonvikten på att bekämpa förfalskning genom bättre märkning av produkter med hjälp av ny teknik i syfte att skydda konsumenterna.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. (PT) Betänkandet handlar om översynen av direktivet om allmän produktsäkerhet och marknadskontroll. I samband med den fria rörligheten och det ständigt ökande utbudet av produkter på marknaden är det viktigt att vi inte bortser från konsumentsäkerheten. Det är både regeringarnas och företagens skyldighet att skapa bättre produktsäkerhet. EU-lagstiftningen har redan gett goda resultat genom att stärka de allmänna produktkraven på den inre marknaden. Det finns emellertid fortfarande utrymme för förbättringar eftersom det finns luckor på området som äventyrar konsumentsäkerheten och skulle kunna få skadliga följder. Jag röstade för betänkandet eftersom jag instämmer i föredragandens förslag att betona vikten av att se över nuvarande EU-lagstiftning om produktsäkerhet, så att farliga produkter kan upptäckas och återkallas från marknaden till förmån för slutkonsumenten. Jag vill särskilt framhålla ändringsförslagen om säkerhetsregler för produkter som riktar sig till de mest utsatta konsumenterna på den inre marknaden, nämligen barn, äldre och personer med funktionshinder.

 
  
MPphoto
 
 

  Crescenzio Rivellini (PPE), skriftlig. (IT) Jag vill gratulera Christel Schaldemose till hennes utmärkta arbete.

Konsumenterna måste garanteras bättre skydd mot bristfälliga och potentiellt farliga produkter. Genom detta betänkande talar vi om för kommissionen att vi måste se över direktivet, stärka systemet för marknadskontroll och ha en enhetlig marknadskontroll på den inre marknaden.

För att effektivt bekämpa förekomsten av skadliga produkter på den gemensamma marknaden anser jag att det är mycket viktigt att förbättra gränskontrollerna, särskilt i hamnar. Jag uppmanar kommissionen och våra nationella regeringar att införa hårdare sanktioner för import från tredjeländer som bryter mot säkerhetsstandarderna.

Full spårbarhet av produkter i hela leveranskedjan är en annan viktig faktor för att garantera förmågan att återkalla bristfälliga produkter från marknaden, även under själva tillverkningen. Vi måste se till att myndigheterna för gränskontroll får tillräckliga resurser för detta ändamål. Jag efterlyser också större uppmärksamhet på den ständigt växande internetförsäljningen, särskilt försäljning av sådana produkter som kan vara direkt skadliga för konsumenten, t.ex. läkemedel och livsmedel.

 
  
MPphoto
 
 

  Robert Rochefort (ALDE), skriftlig. (FR) Jag röstade för betänkandet om en översyn av direktivet om allmän produktsäkerhet. Jag är positiv till att klargöra den nuvarande lagstiftningsramen för produktsäkerhet, som består av tre skikt av rättsakter. För att motverka osäkerhet hos myndigheterna för marknadskontroll bör vi inrätta en gemensam europeisk ram för alla produkter som finns eller kommer in på den inre marknaden. Dessutom får vi inte glömma bort att det är viktigt att vidta åtgärder både i form av påföljder mot dem som avsiktligt saluför farliga produkter eller produkter som inte uppfyller kraven på marknaden och i form av insyn: alla förbud för produkter bör offentliggöras. En annan viktig faktor som tas upp i betänkandet är produktsäkerheten i ett globalt perspektiv. I detta sammanhang måste EU självt sätta upp målet att förbättra informationsutbytet om farliga produkter från tredjeländer som Kina och Indien, så att man tar itu med frågan om produktsäkerhet och spårbarhet innan produkterna kommer ut på EU-marknaden.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) En välfungerande inre marknad innebär också säkra produkter och konsumentförtroende. Strävandet efter fri rörlighet och ett allt bredare utbud av varor på marknaden får inte leda till att vi bortser från konsumentsäkerheten. En allmän överblick över produktionssäkerhetsområdet visar att vi under det senaste årtiondet har kunnat notera framsteg när det gäller produktsäkerheten i EU. Såväl regeringarna som företagen tar ansvar för att fler säkra varor produceras, och till följd av EU-lagstiftningen har det framkommit en gemensam syn på produktkrav som har förbättrat produkternas allmänna säkerhet på den inre marknaden. Även om framsteg skett finns det fortfarande utrymme för förbättringar på detta område. Detta måste åtgärdas eftersom brister skulle kunna äventyra konsumenternas säkerhet och ibland till och med få ödesdigra konsekvenser.

 
  
MPphoto
 
 

  Licia Ronzulli (PPE), skriftlig. (IT) Genom antagandet av denna resolution betonar parlamentet hur viktigt det är att förbättra gränskontrollerna, särskilt i hamnar, för att effektivt motverka att bristfälliga produkter hamnar på den gemensamma marknaden.

I den antagna texten uppmanas kommissionen och våra nationella regeringar att införa hårdare sanktioner för import från tredjeländer som bryter mot säkerhetsstandarderna. Dessutom bör man ägna större uppmärksamhet åt internetförsäljning, en företeelse som blir allt vanligare, och särskilt försäljning av sådana produkter som kan vara direkt skadliga för konsumenten, såsom läkemedel och livsmedel.

Full spårbarhet av produkter i hela leveranskedjan är en annan viktig faktor för att garantera att bristfälliga produkter kan återkallas från marknaden, även under själva tillverkningen. Vi måste se till att myndigheterna för gränskontroll får tillräckliga resurser för att utföra kontrollerna.

Det är viktigt att betona kravet på att tillverkningsföretag kontrollerar potentiella säkerhets- och hälsorisker även vid själva produktutformningen samt kravet på att inrätta en databas för information till konsumenter om produktsäkerhet.

 
  
MPphoto
 
 

  Oreste Rossi (EFD), skriftlig. (IT) Översynen av direktivet syftar till att skapa enhetliga och harmoniserade standarder för konsumentvaror, standarder som för närvarande överlappar varandra och skiljer sig åt när det gäller föremålet för marknadskontroll.

I denna globaliserade värld där vi bevittnar rörlighet för varor och personer finns ett växande behov av att införa systematiska kontroller av vilka produkter som är säljbara.

Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt produkter från tredjeländer, där hygien- och hälsostandarder, produktionsprocesser och användning av material som inte är tillåtet i EU innebär att man riskerar att förorena varor som hamnar på vårt bord eller i våra händer.

Vi måste särskilt kontrolla att barnleksaker inte innehåller giftiga ämnen, eftersom barn ofta stoppar dem i munnen. Detta blir allt viktigare eftersom leksakerna i princip alltid tillverkas i Kina, ett land som tyvärr har dåligt rykte på grund av sina låga produktionskostnader och bristfälliga kvalitetskontroll. Spårbarheten är särskilt viktig, eftersom den bidrar till att stoppa produkter som kan vara osäkra för konsumenterna.

 
  
MPphoto
 
 

  Catherine Stihler (S&D), skriftlig. (EN) Jag röstade för betänkandet, som innehåller förslag om att ytterligare förbättra systemet för snabbt informationsutbyte om farliga konsumentprodukter i EU. Att göra tullbestämmelserna effektivare och synligare bidrar till att hantera bristfällig produktsäkerhet, vilket i slutändan gynnar konsumenterna.

 
  
MPphoto
 
 

  Róża Gräfin von Thun und Hohenstein (PPE), skriftlig. (EN) En säker inre marknad prioriteras av våra medborgare, och detta betänkande belyser brister i lagstiftningen om produktsäkerhet och marknadskontroll och i sättet att genomföra dessa på både EU-nivå och nationell nivå. För närvarande råder bristande rättssäkerhet, då olika rättsinstrument gäller för olika produktkategorier, och dessutom finns det kryphål på andra områden. Detta är ett hinder för marknadssäkerheten och för att den gemensamma marknaden ska fungera korrekt. Direktivet om allmän produktsäkerhet och regler för marknadskontroll bör ersättas av en enhetlig förordning, som ska vara det rättsliga instrument som garanterar högsta nivå av klarhet och enhetlighet.

För detta ändamål har jag fastställt detta som en av de huvudprioriteringar som ska tas med i António Fernando Correia De Campos betänkande om en inre marknad för européer, till vilken jag är skuggföredragande. Mot bakgrund av att fler och fler handlar via internet måste nu dessutom lagstiftningen om produktsäkerhet och marknadskontroll uppdateras, så att den omfattar åtgärder om internetförsäljning samt stärker konsumentförtroendet på detta område.

 
  
MPphoto
 
 

  Niki Tzavela (EFD), skriftlig. (EL) Jag röstade för förslaget till resolution av Christel Schaldemose, eftersom det är ett allvarligt och aktuellt ämne. De befintliga mekanismerna för den allmänna produktsäkerheten måste förbättras, och detta kommer att bidra till att garantera en hög skyddsnivå för konsumenternas hälsa och säkerhet.

Jag kommer från ett land som ligger vid en geografisk korsning och jag tycker att detta förslag är särskilt konstruktivt, eftersom många produkter som importeras från tredjeländer inte uppfyller de hälso- och kvalitetskrav som tydligt anges i EU-lagstiftningen. Det är bara genom att förebygga och kontrollera sådana produkter som vi kan vara verkligt effektiva, bidra till att rensa upp marknaden och verkligen gynna konsumenterna.

 
  
MPphoto
 
 

  Angelika Werthmann (NI), skriftlig. (DE) Jag röstade för betänkandet om att se över direktivet om allmän produktsäkerhet och marknadskontroll, eftersom jag generellt sett är positiv till att stärka marknadskontrollen för att få ett verksammare konsumentskydd. Jag tycker att det är viktigt att skydda barn, äldre och personer med funktionshinder, eftersom unionen har särskilt ansvar för dessa grupper. Efter tio års uppehåll är det nu dags att noggrant se över detta direktiv för att ta med nya affärskanaler, såsom internethandel.

 
  
  

– Betänkande: Rivasi (A7-0035/2011)

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstar för betänkandet eftersom jag håller med om att det behövs bättre samarbete i hanteringen av pandemier, och jag håller med om att det krävs en översyn av de förebyggande planer som utarbetats av EU och medlemsstaterna. Världshälsoorganisationen (WHO) måste snarast omvärdera sin definition av pandemi och inte bara ta hänsyn till dess geografiska spridning utan även till hur allvarlig den är. Jag anser att denna fråga skulle hanteras bättre om man gjorde en bedömning av de vaccinationsstrategier som rekommenderas, men en förutsättning för detta är att Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar utövar sina befogenheter effektivare som oberoende organ och får tillräckliga medel för detta ändamål.

 
  
MPphoto
 
 

  Elena Oana Antonescu (PPE), skriftlig. (RO) Jag välkomnar initiativet, där man begär dels en garanti för ökad övervakning och fullständig insyn i bedömningen av rekommenderade läkemedel i händelse av en hälsokris, särskilt i händelse av en verklig pandemi, dels förbättrade vaccinations- och kommunikationsstrategier som syftar till beredskap inför och förebyggande av pandemier. Jag anser att EU måste öka anslagen till forskning och utveckling när det gäller förebyggande åtgärder på folkhälsoområdet i syfte att öka investeringarna för att bättre utvärdera och förutsäga vilka konsekvenser ett influensavirus kommer att få, både mellan pandemierna och i början av en pandemi. Därför röstade jag ja till betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. (FR) EU måste lära av den kontroversiella hanteringen 2009–2010 av H1N1-influensan i Europa och vidta de åtgärder som behövs för att förhindra fler orimliga åtgärder. Därför röstade jag ja till texten, där man uppmanar till mer samarbete, mer oberoende och mer insyn i syfte att hantera eventuella framtida influensor effektivt. Mer samarbete handlar om att man efterlyser en översyn av de beredskapsplaner som EU upprättat, en översyn av nyckelaktörernas roller och ansvarsområden samt införande av ett förfarande som ger medlemsstaterna möjlighet att göra gemensamma inköp av vacciner och läkemedel på frivillig basis. I texten uppmanas också WHO att ta hänsyn till kriteriet allvarlighetsgrad i sin definition av begreppet pandemi. Mer oberoende handlar om att man slår fast att Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar bör utöva sina befogenheter som oberoende organ med tillgång till vetenskapliga studier som är oberoende av läkemedelsföretagen. Mer insyn handlar slutligen om att efterlysa en utvärdering av hur effektiva vaccinationsstrategierna är. Följaktligen kommer betänkandet att ge medlemsstaterna bättre möjligheter att framföra ett samstämmigt budskap till medborgarna.

 
  
MPphoto
 
 

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. (LT) Jag röstade för betänkandet. Influensa A(H1N1) orsakade 2 900 dödsfall i Europa under 2009, enligt siffror som Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC) offentliggjorde i slutet av april 2010. Dessa siffror är låga jämfört med de officiella beräkningarna av antalet dödsfall till följd av säsongsinfluensa, som kommissionen beräknar till 40 000 under ett lindrigt år och 220 000 under särskilt allvarliga säsonger. De är också mycket lägre än de mest optimistiska prognoser som medlemsstaternas hälso- och sjukvårdsmyndigheter gjorde. Högsta varningsnivå utfärdades om detta virus, vilket i vissa medlemsstater utlöste en rad insatser som var mycket kostnadskrävande (t.ex. beräknade kostnader på 1,3 miljarder euro i Storbritannien och 990 miljoner euro i Frankrike – jämfört med 87 miljoner euro vid säsongsinfluensa) och som i dessa fall inte stod i rimlig proportion till virusets verkliga och kända allvarlighetsgrad. Jag håller med om att WHO omgående bör se över sin definition av begreppet pandemi, och att man inte bara beaktar virusets spridning utan även tar hänsyn till en sjukdoms allvarlighetsgrad. På så sätt kan vi vidta lämpligare åtgärder och skydda EU-medlemsstaternas medborgare från verklig fara. Jag anser att det på detta område behövs bättre samarbete mellan medlemsstaterna och de behöriga institutionerna och organisationerna. Det behövs också mer öppenhet vid ansvarsfördelningen mellan de huvudsakliga aktörerna.

 
  
MPphoto
 
 

  Regina Bastos (PPE), skriftlig.(PT) Influensa A(H1N1), som orsakas av viruset A H1N1, upptäcktes först i Mexiko i slutet av mars 2009 och spred sig sedan till olika länder. I maj 2009 bedömde Världshälsoorganisationen (WHO) att H1N1-influensan var måttligt allvarlig, och i juni samma år utfärdade WHO en nivå 6-varning, vilket motsvarar ett pandemiutbrott. Denna högsta varningsnivå utlöste en rad insatser i EU. I vissa fall som var de mycket kostnadskrävande (t.ex. beräknades kostnaderna till 1,3 miljarder euro i Storbritannien och 990 miljoner euro i Frankrike – jämfört med 87 miljoner euro vid säsongsinfluensa). Åtgärderna stod inte i rimlig proportion till allvarlighetsgraden. Varje medlemsstat agerade på egen hand utan någon högre grad av samarbete eller solidaritet. I betänkandet, som jag stöder, drar man de rätta slutsatserna och rekommenderar bättre samarbete mellan medlemsstaterna och hälso- och sjukvårdsmyndigheterna i EU, och likaså ett förtydligande och vid behov en översyn av nyckelaktörernas roller och ansvarsområden samt av ledningsstrukturerna och av hälsoriskerna på EU-nivå. Slutligen erkänns behovet av studier om vaccin och antivirala läkemedel som är oberoende av läkemedelsindustrin, bland annat för övervakningen av vaccinationstäckningen.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. (PT) Mot bakgrund av flera EU-länders åtgärder för att bekämpa en eventuell pandemi med H1N1-viruset håller jag med om att man måste bli bättre på att utarbeta åtgärder som bygger på tillgängliga vetenskapliga fakta i denna typ av situation. Jag stöder därför en översyn av handlings- och beredskapsplanerna i händelse av risk för pandemi. All översyn måste syfta till bättre samarbete och samordning mellan medlemsstaternas hälso- och sjukvårdsmyndigheter och EU-institutionerna. En annan mycket viktig aspekt är kravet på insyn, när det gäller både de läkemedel som används och hälso- och sjukvårdsmyndigheternas vetenskapliga rapporter. Detta i syfte att förhindra intressekonflikter och garantera säkerhet och information till medborgarna.

 
  
MPphoto
 
 

  Carlos Coelho (PPE), skriftlig. (PT) EU var den region i världen som var bäst förberedd och hade den bästa handlingsberedskapen vid utbrottet, även om detta försvagades av de stora skillnaderna i medlemsstaternas beredskap och bristen på verkligt samarbete mellan dem. Förberedelser och åtgärder i samband med hälsorisker i EU hör till medlemsstaternas ansvarsområde. Därför är det mycket viktigt att förbättra samarbetet och samordningen mellan dem, institutionerna och de internationella och regionala organisationerna, särskilt under inledningsfasen av ett virusutbrott, så att man kan bedöma allvarlighetsgraden och fatta relevanta beslut om hanteringen samt anta ett samstämmigt tillvägagångssätt. Skillnaderna mellan de rekommendationer som gjordes i EU och medlemsstaterna när det gäller prioriterade målgrupper för vaccination tyder på att det fanns mycket stor osäkerhet och avvikande uppfattningar om vilka åtgärder som var lämpliga. Kostnaderna var avsevärda och kunde också ha minskats genom bättre samarbete mellan medlemsstaterna och likaså mellan dessa och Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar. Jag håller med om att det behövs europeiska förhållningsregler för utövandet av funktionen som vetenskaplig expert i alla europeiska myndigheter med ansvar för säkerhet, riskhantering och riskberedskap, så att man undviker fler fall av korruption.

 
  
MPphoto
 
 

  Marielle De Sarnez (ALDE), skriftlig. (FR) Hanteringen av H1N1-influensaepidemin, som man förvarnat om, var ett misslyckande. Vi bör därför lära oss av den krisen så att vi kan hantera eventuella framtida pandemihot effektivt. Det är uppenbart att medlemsstaterna måste samarbeta mer med varandra, men också med EU-institutionerna, så att de kan agera effektivare i händelse av en pandemi. Likaså måste vi på klarlägga rollen för de strukturer på EU-nivå som hanterar medicinska hot och se till att WHO ser över definitionen av kriterierna för att utlösa en global pandemivarning. Slutligen skulle det vara lämpligt att upprätta ett system för gemensam offentlig upphandling av vacciner för medlemsstaterna. Sist men inte minst krävs det fullständig öppenhet i fråga om de experter som fungerar som rådgivare till de europeiska folkhälsomyndigheterna, så att eventuella intressekonflikter kan undvikas.

 
  
MPphoto
 
 

  Anne Delvaux (PPE), skriftlig. (FR) Jag välkomnar betänkandet, för vilket jag utsågs till skuggföredragande för Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater). Av hänsyn till de cirka 500 miljoner medborgare som vi företräder måste vi lära av denna kris så att vi kan hantera eventuella nya pandemihot effektivare. Den text som antogs igår är en mycket god kompromiss när det gäller samarbete på hälso- och sjukvårdsområdet, oberoende och öppenhet.

Mot bakgrund av att medlemsstaterna uppenbarligen misslyckades med samarbetet på hälso- och sjukvårdsområdet blev det nödvändigt att anta en konstruktiv och praktisk strategi som inbegriper följande åtgärder:

Stärkt samarbete mellan medlemsstaterna och bättre samordning mellan medlemsstaterna och EU-institutionerna så att man kan agera effektivare om det skulle inträffa en pandemi i framtiden.

Klarläggande av rollerna i de strukturer på EU-nivå som ansvarar för hanteringen av medicinska hot.

Uppmaning till WHO att se över definitionen av kriterierna för att utlösa en global pandemivarning.

Utvärdering av de vaccinations- och kommunikationsstrategier som tillämpas i medlemsstaterna i syfte att återfå medborgarnas förtroende.

Upprättande av ett system för gemensam offentlig upphandling av vacciner för medlemsstaterna i syfte att förebygga skillnader.

Offentliggörande av intressedeklarationerna från de experter som fungerar som rådgivare till de europeiska folkhälsomyndigheterna i syfte att undvika intressekonflikter.

 
  
MPphoto
 
 

  Ioan Enciu (S&D), skriftlig. (RO) Jag röstade för betänkandet, eftersom jag tycker att det krävs bättre samordning på EU-nivå när det gäller hanteringen av epidemiologiska risker. H1N1-influensan visade på bristfällig riskhantering på global nivå, huvudsakligen på grund av otillräcklig överensstämmelse mellan varningsnivåerna och den verkliga faran, vilket ledde till omfattande resursslöseri. I detta sammanhang tycker jag att EU bör införa ett oberoende system för bedömning av pandemirisker och likaså bättre samordning av riskhanteringen. I detta avseende måste Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar få de resurser som krävs för att kunna spela en så aktiv roll som möjligt på detta område.

 
  
MPphoto
 
 

  Edite Estrela (S&D), skriftlig.(PT) Jag röstade för betänkandet om hanteringen av H1N1-influensan eftersom det uppmärksammar vikten av stärkt samarbete, oberoende och öppenhet vid hanteringen av pandemikriser i framtiden, särskilt genom att Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar på ett bättre sätt tillämpar sina befogenheter som oberoende organ.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Under 2009 greps världen av skräck inför ett virus som riskerade att leda till pandemi och dödsfall, nämligen influensa A. Lyckligtvis bekräftades inte de värsta farhågorna när det gäller dödlighet och dödsfall i samband med H1N1-viruset. I Europa ledde viruset till 2 900 dödsfall, vilket är långt färre än de dödsfall som orsakas av säsongsinfluensa. Varningarna från Världshälsoorganisationen och rädslan ledde emellertid till extraordinära åtgärder i medlemsstaterna, exempelvis massvaccination, som innebar stora kostnader för hälso- och sjukvårdssystemen. Det är viktigt att dra slutsatser av hanteringen av influensa A i stället för att peka på fel. Den viktigaste slutsatsen är enligt min uppfattning att det trots detta är bättre att begå misstaget att agera överdrivet än att inte agera alls. För det andra bör vi dra lärdom inför hanteringen av framtida pandemier, som kan vara aggressivare och inse hur och när vi ska agera och genom vilka åtgärder.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig.(PT) Lyckligtvis ledde H1N1-influensan till färre dödsfall än man förutspått från början, enligt siffror som offentliggjorts av Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC), och sjukdomen betraktas nu som mindre allvarlig i EU. Den gav upphov till omfattande varningar i början av spridningen, vilket fick flera medlemsstater att göra stora investeringar i vaccinationsprogram som visade sig vara överdrivna, eftersom antalet dödsfall i länder som Polen, där inga extraordinära åtgärder vidtogs, stannade på samma nivå som i de länder där man satte igång nationella vaccinationskampanjer som beräknas ha kostat många miljoner euro.

Enligt detta betänkande hade ”vaccininköpen redan fastställts i förhandsavtal om upphandling av vacciner som träffats med läkemedelsbolagen under 2007”. Detta visar på bristande öppenhet i förfarandet på grund av att medlemsstaterna varit beroende av läkemedelsföretagen på ett oacceptabelt sätt. Därför måste jag hålla med föredraganden och hoppas att kommissionen och alla medlemsstater beaktar hennes rekommendationer, särskilt när det gäller informationssäkerhet och försiktighetsprincipen – som måste gynna patienterna i stället för företagen.

 
  
MPphoto
 
 

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Den bekymmersamma hanteringen av influensapandemin på grund av viruset A (H1N1) och de kända siffrorna (2 900 dödsfall till följd av H1N1-influensan jämfört med 40 000 till följd av säsongsinfluensa samma år) ligger till grund för den uppmaning till öppenhet som framförs i betänkandet och som välkomnas av oss. Detta handlar både om vad som hänt – med fullständigt klargörande av de antagna förfarandena och ansvarsområdena – och om strategin inför likartade situationer i framtiden. I synnerhet nämns följande frågor: upphandling av vacciner och antivirala läkemedel, information om registrerade fall och hur allvarliga de är, utlämning av handlingar om kliniska prövningar, forskningsprotokoll och oönskade biverkningar av läkemedlen (från Europeiska läkemedelsmyndigheten) samt intressekonflikter bland de experter som fungerade som rådgivare till de europeiska folkhälsomyndigheterna. I betänkandet begär parlamentet ”att de preventionsplaner som upprättats i EU och medlemsstaterna inför framtida influensapandemier ses över för att öka effektiviteten och samstämmigheten samt göra dem tillräckligt oberoende och flexibla”. Man rekommenderar också stärkt samarbete mellan medlemsstaterna på detta område, både när det gäller att fastställa hur allvarliga virusutbrotten är och när det gäller beslutsfattandet. Vi ser detta överlag som positivt och vi röstade därför ja.

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Vi måste dra lärdom av utvärderingen av vad som hände vid hanteringen av H1N1-influensan, och vi måste erkänna att länderna behöver offentliga hälso- och sjukvårdssystem och ytterligare tjänster på folkhälsoområdet som kan fungera på olika områden, närmare bestämt för att

– utarbeta och utvärdera vetenskapliga studier som är oberoende av läkemedelsindustrin, om effekterna, säkerheten och nytto-/riskförhållandet för antivirala vacciner och läkemedel samt om rekommenderade målgrupper,

– utvärdera information om vilka läkemedel som rekommenderas vid hälsokriser, särskilt vid pandemier,

– stärka förmågan när det gäller riskhantering och riskberedskap, forskning och utveckling på dessa områden samt förebyggande folkhälsoåtgärder.

Det finns också ett behov av att förbättra samarbetet mellan olika nationella tjänster samt mellan dessa och relevanta internationella och regionala institutioner och organisationer.

 
  
MPphoto
 
 

  Lorenzo Fontana (EFD), skriftlig. (IT) Jag stöder Michèle Rivasis betänkande om utvärdering av hanteringen av H1N1-influensan 2009–2010 i EU, eftersom det belyser den överdrivna varningsbenägenhet som präglade EU:s bedömning av problemet. Jag håller med om att man bör ägna särskild uppmärksamhet åt frågor som rör EU-medborgarnas hälsa, men anser inte att man bör anta en överdrivet varningsbenägen hållning, vilket leder till enorma offentliga utgifter på folkhälsoområdet. Därför röstade jag ja till betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Elisabetta Gardini (PPE), skriftlig. (IT) Det förslag till resolution som vi har antagit lägger grunden för en välbehövlig reflektion om EU:s åtgärder i samband med svininfluensans spridning.

Som alla minns fastnade medlemsstaterna i individualistiska ställningstaganden i stället för att hitta gemensamma lösningar. De olika nationella regeringarnas åtgärder varierade i hög grad, från storskalig vaccination till ingen vaccination alls, som i Polen. Denna erfarenhet bör motivera oss att förbättra samordningen mellan de nationella folkhälsomyndigheterna och EU-institutionerna, se över strategierna för förebyggande och vaccination samt omdefiniera de kriterier som ligger till grund för en pandemivarning.

Jag vill påpeka att ett effektivare samarbete inte bara kan leda till minskade kostnader för denna typ av krishantering, inte minst genom att medlemsstaterna får möjlighet att gemensamt köpa in vacciner, utan framför allt kan det garantera att människor får bättre skydd, eftersom viruset naturligtvis inte stannar vid nationsgränserna.

Slutligen hoppas jag att Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar ska få det stöd som det förjänar, så att det kan fortsätta sitt oberoende arbete med att utvärdera och kontrollera hälsokriser.

 
  
MPphoto
 
 

  Robert Goebbels (S&D), skriftlig. (FR) Jag röstade för betänkandet om utvärdering av hanteringen av H1N1-influensan. Ändå vill jag påpeka att denna hantering faktiskt var ännu en eftergift för försiktighetsprincipen, som kräver handling före grundlig eftertanke. WHO:s generaldirektör utfärdade en pandemivarning men valde att själv avstå från vaccination, vilket illustrerar diskrepansen mellan den personliga bedömningen av hur allvarligt utbrottet var och den offentliga diskussionen bland de ansvariga. Efter incidenten med smittat blod har ingen folkhälsoansvarig varit villig att ta något som helst ansvar.

 
  
MPphoto
 
 

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. (FR) H1N1-influensan var oerhört lärorik. Först och främst lärde vi oss hur man kastar pengarna i sjön. Kostnaderna för denna ”svininfluensa” (900 miljoner euro enligt revisionsrätten!) beror inte på antalet drabbade. Antalet offer för H1N1-influensan är tio gånger mindre än antalet offer för den vanliga säsongsinfluensan. Det är visserligen sant att dessa 2 000 offer per år, varav de flesta är äldre eller sjuka, inte intresserar någon. De är mycket mindre spännande.

Därefter lärde vi oss hur man helt och hållet döljer sitt bristande omdöme genom att hålla varningstal och vifta med vapen. Tio miljoner doser skrevs ut i onödan. Det som var tänkt som ett massvaccinationsprogram organiserades utan något som helst sunt förnuft. Kommunikationen var så överdriven och motsägelsefull att Frankrikes befolkning blev misstänksam och med rätta vände ryggen mot de instruktioner som gavs.

Det uppstod misstankar om att de som fattade de politiska besluten och de som gynnades ekonomiskt av besluten hade ett gemenamt intresse. Slutligen lärde vi oss av H1N1-influensan att inget kan tvinga en minister i Frankrike att avgå, hur felaktigt, vårdslöst eller inkompetent han eller hon än har agerat. Och de dagliga händelserna i den franska regeringen bevisar att inget, absolut inget, har förändrats i denna fråga!

 
  
MPphoto
 
 

  Mathieu Grosch (PPE), skriftlig. (DE) Det rådde brist på insyn under 2009 och 2010 i sättet att hantera H1N1-influensan, som Världshälsoorganisationen klassificerade som en pandemi. Detta behandlas i betänkandet om utvärdering av hanteringen av H1N1-influensan 2009–2010 i EU. Jag välkomnar betänkandet särskilt eftersom det innehåller en uppmaning till fullständig öppenhet i fråga om de läkemedel som användes vid akut medicinskt ingripande och pandemi.

Medlemsstaterna agerade var för sig vid beställning och utveckling av vacciner. Den viktiga frågan i detta sammanhang är att utvärdera strategin för lagring av vacciner och att verka för att medlemsstaterna ska kunna upphandla vacciner gemensamt i framtiden. Bättre samordning mellan de behöriga myndigheter i medlemsstaterna och EU-organen är också viktigt.

 
  
MPphoto
 
 

  Françoise Grossetête (PPE), skriftlig. (FR) Tack vare de ändringsförslag som lades fram av min politiska grupp (Europeiska folkpartiet grupp (Kristdemokrater)) innehåller betänkandet konstruktiva förslag till hur vi ska lära oss av den hälsokris som orsakades av H1N1-viruset, främst genom ökad EU-samordning.

Från början innehöll betänkandet faktiskt ett antal fel som hade kunnat få människor att avstå från vaccination. I det betänkande som antas i dag försöker man återvinna medborgarnas förtroende för hanteringen av hälsokriser. Hälso- och sjukvårdspersonal måste i högre grad medverka i utformningen och tillämpningen av strategier för att förebygga och bekämpa en pandemi. I fortsättningen får vi inte låta vaccinationskampanjer omgärdas av sådan förvirring och så många misstankar.

Man kommer att behöva förbättra kommunikationen genom att ta hänsyn till hur lätt det sprids rykten som saknar vetenskaplig grund i medierna och via internet. Lyckligtvis var influensan inte så allvarlig som man förutspått, men det skulle vara farligt att underskatta graden av oförutsägbarhet och potentiellt allvar i framtida pandemier.

 
  
MPphoto
 
 

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. (LT) Jag röstade för betänkandet eftersom WHO utan dröjsmål bör se över definitionen av de olika faserna i en pandemi, så att man tar hänsyn till hur allvarlig en sjukdom är och kan vidta lämpligare åtgärder. Det behövs bättre samarbete i hanteringen av pandemier. Det krävs en översyn av beredskapsplanerna, ett klarläggande, och vid behov en översyn, av de huvudsakliga aktörernas roller och ansvarsområden, ett stärkt samarbete mellan medlemsstaterna för att säkerställa en samstämmig riskhantering som svar på en pandemi i enlighet med det internationella hälsoreglementet samt bättre samordning mellan medlemsstaterna och Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar. Man måste inrätta ett förfarande som ger medlemsstaterna möjlighet till gemensamma inköp på frivillig basis. Producenterna måste bära hela ansvaret för föreskrifterna för sina produkter, och dessa bör tillämpas fullt ut av medlemsstaterna vid all upphandling av vacciner. Man bör se över de beredskapsplaner som upprättats i EU och medlemsstaterna inför framtida influensapandemier för att öka effektiviteten och samstämmigheten samt göra dem tillräckligt oberoende och flexibla för att snabbast möjligt kunna anpassa dem till den verkliga risken i varje enskilt fall, på grundval av aktuell och relevant information. Jag håller med om att följande tre aspekter bör beaktas för att vaccinationsstrategierna ska vara framgångsrika: vaccinets effektivitet, nytto-/riskförhållandet för vaccinet och fastställandet av riskgrupper.

 
  
MPphoto
 
 

  Giovanni La Via (PPE), skriftlig. (IT) Jag anser att resolutionen om utvärdering av hanteringen av H1N1-influensan 2009–2010 i EU tydligt visar vilka misstag som begicks samtidigt som den lägger grunden för en ny och effektiv hantering av influensapandemier. Som de flesta känner till var reaktionerna på spridningen av H1N1-influensan överdrivna sett till problemets verkliga omfattning. Just därför anser jag att det behövs en översyn av EU:s beredskapsplaner för influensapandemier för att i framtiden skapa förutsättningar för snabba, konsekventa och effektiva åtgärder. I det avseendet är det nödvändigt att stärka samarbetet och samordningen mellan medlemsstaterna för att kunna enas om en genuint europeisk strategi för problemet. I enlighet med vad som nämns i resolutionstexten anser jag dessutom att det är lämpligt att oberoende vetenskapliga experter som inte har några intressen i läkemedelsindustrin deltar i denna process vid sidan av aktörer från läkemedelssektorn.

 
  
MPphoto
 
 

  Petru Constantin Luhan (PPE), skriftlig. (RO) Mot bakgrund av allvaret i H1N1-influensan och betydelsen av medborgarnas hälsa anser jag att det här betänkandet är särskilt viktigt, eftersom det också belyser hur dessa situationer bäst ska hanteras. WHO bekräftade officiellt redan 2009 att H1N1-influensan var måttligt allvarlig och medlemsstaternas olika strategier resulterade i enorma kostnader, försäljning av snabbt framtagna vacciner och en översyn av definitionen av begreppet pandemi för att inte bara beakta kriteriet geografisk utbredning utan också ta hänsyn till virusets allvarlighetsgrad. Dessa faktorer visar att en annorlunda strategi är ett absolut måste. EU kräver mer samarbete, öppenhet och oberoende i den här typen av situationer.

 
  
MPphoto
 
 

  Elżbieta Katarzyna Łukacijewska (PPE), skriftlig. (PL) Influensafrågan förekommer varje år på dagordningen inte bara i Europaparlamentet utan även i många nationella parlament. Jag anser att Michère Rivasi i sitt betänkande tar ett mycket brett grepp om problemet med H1N1-influensan och diskuterar det under flera rubriker såsom samarbete, oberoende och öppenhet, vilket är helt nödvändigt i händelse av en framtida pandemi. EU måste vidta handlingskraftiga och snabba åtgärder, och jag röstade därför för antagandet av betänkandet om hanteringen av H1N1-influensan.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (S&D), skriftlig. (EN) Jag röstade för det här betänkandet eftersom jag inte motsätter mig något av innehållet. Men med tanke på H1N1-influensans begränsade inverkan är jag dock inte säker på varför parlamentet beslutade sig för att lägga tid och resurser på det.

 
  
MPphoto
 
 

  Jiří Maštálka (GUE/NGL), skriftlig. (CS) Jag vill tacka föredraganden för ett mycket detaljerat och uppriktigt betänkande som innehåller många alarmerande budskap. Det råder inget tvivel om att EU:s gemensamma tillvägagångssätt under pandemin visade på vilka möjligheter det innebär att vidta gemensamma åtgärder, samtidigt som det också avslöjade avsevärda svagheter, inte minst när det gäller förebyggande åtgärder, objektiv statistik och inköp av säkra och effektiva mediciner. Två gånger på senare tid har EU stött på problemet med en farlig virusinfektion, men man har inte lärt sig tillräckligt av den erfarenheten. Jag välkomnar förslagen om strängare tester av mediciners verkan och kraven på objektiv datainsamling, liksom intresset av att skydda alla EU-medborgare oavsett sjukvårdssystem. Jag anser att kravet på finansiering av forskning och utveckling är av grundläggande betydelse, liksom regeln om att läkemedelsföretag ska ha en rådgivande, och inte beslutande roll. Detsamma gäller strategier för studier och tester av vaccinationsprodukter och andra mediciner, som måste utformas oberoende av läkemedelsföretagen. Jag ställer mig också bakom kravet på strängare regler för hälso- och sjukvårdspersonal och rådgivare som arbetar för EU-institutionerna. Allmänheten måste få tydlig och öppen information som är kvalificerad och omfattande och inte leder till panik. I egenskap av kvestor med gemensamt ansvar för att skydda parlamentsledamöternas och parlamentsmedarbetarnas hälsa vill jag säga att våra åtgärder i parlamentet har varit effektiva, men inte billiga.

 
  
MPphoto
 
 

  Clemente Mastella (PPE), skriftlig. (IT) På grundval av de statistiska data som presenteras i det här betänkandet kan man konstatera att insatserna vid spridningen av H1N1 i själva verket inte stod i rimlig proportion till influensans faktiska allvarlighetsgrad och att de medförde mycket kostsamma vaccinationskampanjer i många medlemsstater. Därför ansåg föredraganden att det var lämpligt att först och främst ta upp de oerhört viktiga frågorna om läkemedelsföretagens överväldigande inverkan. Hon kräver att studier om antivirala läkemedel ska vara oberoende av läkemedelsbolag då förfarandena för påskyndat godkännande visar på deras begränsningar. När det inte finns några vetenskapliga bevis tillgängliga använder man alltjämt den statistik som presenteras av branschen. Det behövs också ett bättre samarbete och en översyn av såväl preventionsplaner som nyckelaktörer. Dessutom måste det finnas möjligheter för medlemsstaterna att gemensamt köpa vacciner och läkemedel på frivillig basis. Världshälsoorganisationen (WHO) bör också så snart som möjligt se över sin definition av begreppet pandemi och då ta hänsyn till hur pass allvarligt viruset är. I det här avseendet är det nödvändigt att vaccinet är effektivt, att det har ett positivt nytto-/riskförhållande och att det inriktar sig på riskgrupper. Slutligen måste vi se till att undvika alla intressekonflikter som omedelbart kan leda till misstankar hos allmänheten om att det förekommit otillbörlig påverkan.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig. (FR) En fördel med det här betänkandet är att det fördömer bristen på öppenhet i Europeiska läkemedelsmyndigheten, liksom kopplingarna mellan läkemedelsföretag och experter på vacciner och antivirala läkemedel. Därför är det synd att man i betänkandet inte begär att denna myndighets verksamhet stoppas i väntan på en ordentlig och omfattande reform. Jag deltar i omröstningen för att jag vill uppmuntra föredraganden att gå ännu längre nästa gång.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Hanteringen av H1N1-influensan i EU har visat på en rad svårigheter, i synnerhet när det gäller influensans faktiska allvarlighetgrad och omfattning. Medlemsstaternas insatser blev oproportionerligt stora och oerhört kostsamma om man sätter det i perspektiv till hur många som dör varje år i vanlig influensa och hur mycket pengar medlemsstaterna lägger på att försöka bekämpa det. Utvärderingen av hur H1N1-influensan hanterats i Europa belyser ett första grundläggande problem: bristen på en oberoende utvärdering från våra nationella och/eller europeiska hälsomyndigheter och följaktligen oförmågan att, i bästa möjliga mån och i realtid, anpassa folkhälsoåtgärderna till den faktiska kliniska och epidemiologiska statistik som finns. Därför måste framtida pandemier hanteras annorlunda för att undvika allmän panik bland medborgarna liksom onödiga kostnader.

 
  
MPphoto
 
 

  Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. (EN) I det här betänkandet utvärderar man hanteringen av H1N1-influensan 20092010 i EU och belyser vilka faktorer som bör förbättras. I hanteringen av framtida pandemikriser måste man stärka samarbete, oberoende och öppenhet. Ett led i det är att Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC) ska använda sina befogenheter bättre.

Det räcker dock inte med en utvärdering, och jag kan inte se att det har skett några ytterligare framsteg när det gäller snabba och effektiva insatser i händelse av sjukdomsutbrott. Jag har inte heller hört ett ord om förebyggande åtgärder. Som alltid är betänkandet vagt och ospecificerat, men jag röstade ändå för eftersom det inte finns något annat betänkande.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. (DE) A/H1N1-influensan 2009 orsakade färre dödsfall än den vanliga säsongsinfluensan. WHO klassificerade H1N1-influensan som måttligt allvarlig, men utfärdade samtidigt en pandemivarning (nivå 6), vilket är den högsta möjliga graden. För att uppfylla sina förpliktelser gentemot befolkningen spenderade EU:s medlemsstater således flera miljarder på att bekämpa ett influensautbrott vars potentiella risker var betydligt mindre än de som är förknippade med en normal säsongsinfluensa. Dessutom bidrog massmedierna ytterligare till den panik som utlöstes. När en pandemi som utropas som farlig bara visar sig vara en storm i ett vattenglas finns det en risk att framtida varningar inte tas på allvar. Därför måste WHO se över sina kriterier för pandemi.

Ett gott samarbete och gemensamma upphandlingar för att uppnå lägre priser är givetvis en fördel i händelse av en pandemi. Om godkännandet av nya mediciner påskyndas för att hantera falska pandemier kommer vi dock att ställas inför enorma problem. Massmediernas och läkemedelsföretagens delaktighet i att underblåsa paniken har inte beaktats här. Därför avstod jag från att rösta.

 
  
MPphoto
 
 

  Rolandas Paksas (EFD), skriftlig. (LT) Jag röstade för det här resolutionsförslaget eftersom det är så svårt att förutse allvarlighetsgraden på en pandemi och hur den kommer att utvecklas, och när pandemin väl bryter ut fattas många oproportionerliga beslut. Därför är det nödvändigt att lägga stor vikt vid samarbete, oberoende och öppenhet. Framför allt måste man konsekvent se över de preventionsplaner som upprättats för eventuellt framtida pandemier såväl i EU som i medlemsstaterna, för att se till att de är flexibla och så snabbt som möjligt kan anpassas när det uppstår en risk för influensapandemi. Dessutom måste vi uppmuntra till samarbete och samordning av insatser på internationell och regional nivå för att skapa förutsättningar för lämpliga beslut om hanteringen av situationen och snabbt kunna vidta åtgärder när det uppstår en pandemirisk. Jag anser att man måste öka anslagen till forskning och utveckling och satsa mer på att bättre kunna utvärdera och förutsäga vilka konsekvenser ett influensavirus kommer att få. Det är viktigt att se till att förhandsavtalen om inköp och leverans upprättas öppet och att korruptionen minskar i dessa sammanhang. Vi måste begränsa läkemedelsbolagens påverkan, inte bara när det gäller distribution utan även i fråga om genomförandet av studier om vacciner och antivirala läkemedel. Dessutom ska vetenskapliga experter offentligt deklarera att de inte har några ekonomiska eller andra intressen i läkemedelsindustrin.

 
  
MPphoto
 
 

  Georgios Papanikolaou (PPE), skriftlig. (EL) Jag röstade för betänkandet om utvärdering av hanteringen av H1N1-influensan 2009–2010 i EU. I många fall, bland annat i Grekland, minskade såväl institutionernas som statens engagemang i frågan när publiciteten avtog. Influensadebatten har upphört, men viruset finns kvar och har dessutom visat sig vara mer dödligt än tidigare. I Grekland ökade antalet sjukdomsfall nyligen, och dödssiffran uppgick till över hundra. Den främsta orsaken uppges vara bristen på information till bland annat de mest utsatta grupperna, såsom människor med kroniska sjukdomar som borde ha begärt att bli vaccinerade men inte gjorde det eftersom de trodde att faran var över.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. (PT) Betänkandet om hanteringen av H1N1-influensan i EU 2009–2010 belyser hur lindrig, i statistiska termer, sjukdomen var i EU (i mänskliga termer är varje människoliv givetvis en oersättlig förlust). Influensa A(H1N1) orsakade 2 900 dödsfall i Europa under 2009, enligt siffror som Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC) offentliggjort. Dessa siffror är lägre än de officiella beräkningarna av antalet dödsfall till följd av säsongsinfluensa. De är också mycket lägre än de mest optimistiska prognoser som EU-medlemsstaternas hälso- och sjukvårdsmyndigheter gjorde. Att medlemsstaterna och EU-institutionerna accepterade den högsta varningsnivån som utfärdades av Världshälsoorganisationen (WHO) ledde till en rad kostsamma insatser som inte stod i rimlig proportion till H1N1-influensans verkliga allvarlighetsgrad. Men med tanke på WHO:s rekommendation kan jag inte se hur utvecklingen skulle ha kunnat bli en annan. Vi måste dock reflektera över detta och jag håller med föredraganden om att det krävs ett bättre samarbete mellan EU:s medlemsstater, ett ökat oberoende och en större öppenhet, i synnerhet när det gäller bedömningen av kostnaderna kontra fördelarna i fråga om åtgärder som har en så betydande ekonomisk inverkan.

 
  
MPphoto
 
 

  Rovana Plumb (S&D), skriftlig. (EN) I betänkandet framhålls att det behövs ett bättre samarbete när det gäller pandemier och man begär att de preventionsplaner som upprättats i EU och medlemsstaterna inför framtida influensapandemier ska ses över. Dessutom efterlyser man ett ökat samarbete mellan medlemsstaterna och en bättre samordning mellan medlemsstaterna och Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC). I betänkandet uppmanas också WHO att se över definitionen av begreppet pandemi på grundval av geografisk utbredning och virusets allvarlighetsgrad. I betänkandet belyses vikten av att ECDC utövar sina befogenheter som oberoende organ för att bedöma och informera EU-medborgarna om hur allvarliga infektionsriskerna är och att centrumet utfärdar rekommendationer om bästa praxis inom exempelvis krishanteringsteknik samt vaccinations- och kommunikationsstrategier. I betänkandet framhåller man också vikten av en bedömning av de vaccinationsstrategier som rekommenderas vid influensa i EU och som tillämpas i medlemsstaterna, inbegripet vaccinernas effektivitet, deras nytto-/riskförhållande och de olika rekommenderade målgrupperna, i syfte att uppnå en säker och effektiv användning. Dessutom uppmanas medlemsstaterna att förse kommissionen med uppgifter om bland annat antalet inköpta doser och hur många av dem som faktiskt använts samt antalet H1N1-infektioner och antalet dödsfall på grund av dessa infektioner. EU måste stärka sitt samarbete liksom oberoendet och öppenheten i hanteringen av framtida pandemikriser.

 
  
MPphoto
 
 

  Crescenzio Rivellini (PPE), skriftlig. (IT) Jag vill först gratulera Michèle Rivasi till ett utmärkt arbete. Det här betänkandet är ett viktigt försök att sätta ljuset på de tvivel som uppstått kring oproportionerliga insatser mot svininfluensan i EU och vilket inflytande läkemedelsföretagen hade över de åtgärder som vidtogs.

Jag är kritisk till EU:s insatser mot svininfluensan, H1N1-viruset, 2009–2010. I framtiden föreslår jag gemensamma inköp av vaccin för att spara pengar samt effektivare regler för att förhindra intressekonflikter, till exempel genom att publicera intressedeklarationerna från alla experter som fungerar som rådgivare till de europeiska folkhälsomyndigheterna. I det här sammanhanget vill jag notera att ansvaret för vaccin enligt gällande unionslagstiftning tillfaller producenten och inte de nationella regeringarna.

Jag uppmanar också WHO att se över definitionen av begreppet pandemi och då inte bara beakta kriteriet geografisk utbredning utan även ta hänsyn till hur pass allvarligt viruset är. För att EU på egen hand ska kunna förebygga risken för en pandemi måste Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC) få det stöd som krävs för att helt oberoende kunna utföra sitt arbete.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Parlamentet har i dag riktat strålkastarna mot den oproportionerliga reaktionen vid svininfluensautbrottet i EU. Medlemsstaterna satsade många miljarder euro på vacciner som godkändes i all hast trots virusets måttliga karaktär. Sjukvårdsbudgetarna överskreds, som alla vet, och det finns betydligt viktigare hälsofrågor att ta itu med än att ge de stora läkemedelsföretagen den här typen av stöd. Parlamentsledamöterna har i dag efterlyst en översyn av EU:s hälsovårdsstrategier. Preventionsplanerna måste bli tillräckligt oberoende och flexibla för att snabbast möjligt kunna anpassas till den verkliga risken. Utvärderingen av mediciner måste ske under full insyn och alla intressedeklarationer ska offentliggöras så att allmänheten kan granska dem och upptäcka eventuella intressekonflikter. EU följde blint WHO i sin respons på svininfluensautbrottet, vilket tydligt visar att det behövs en förändring. Parlamentet har efterlyst en väl fungerande riskutvärdering och att Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC) ska få tillräckliga medel för att kunna utföra alla sina uppgifter, inte minst när det gäller bedömningen av hur allvarliga infektionsriskerna faktiskt är.

 
  
MPphoto
 
 

  Licia Ronzulli (PPE), skriftlig. (IT) Även om H1N1-viruset i Europa inte varit särskilt aggressivt har det hittills orsakat inte mindre än 4 700 dödsfall.

I den rapport som publicerats av ECDC konstateras det att EU i sin hantering av viruset inte haft förmågan att snabbt anpassa folkhälsoåtgärderna för att begränsa infektionen. Detta har i hög grad att göra med de preventionsplaner som de olika medlemsstaterna upprättat i samråd med Världshälsoorganisationen (WHO) för många år sedan och utan att några större uppdateringar gjorts sedan dess.

För att förhindra att sådana situationer uppstår igen måste vi i ljuset av den hårda kritik som riktats mot distributionen av vaccin koncentrera våra insatser på godkännandeförfaranden som möjliggör utsläppandet på marknaden av läkemedel som tagits fram i syfte att hantera en hälsokris.

 
  
MPphoto
 
 

  Oreste Rossi (EFD), skriftlig. (IT) Vi stöder detta initiativbetänkande. Bakgrunden är som vi alla känner till att den omfattande panik som utbröt i samband med den så kallade fågelinfluensan kostade EU omkring tio gånger mer än en normal influensakampanj.

Att Världshälsoorganisationen (WHO) utfärdade larmet utan att genomföra sådana oberoende analyser av kostnader och risker som EU-organen, Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC) och Europeiska läkemedelsmyndigheten gjorde, ledde till kostsamma och onödiga vaccinationskampanjer samt till att medborgarna uppmanades att köpa orimliga mängder sterila engångsprodukter och desinfektionsmedel. Resultatet sett till antalet döda, vilket är det som främst måste beaktas av lagstiftaren, var till och med lindrigare än vid en normal säsongsinfluensa.

Därför måste kommissionen inom sex månader överlämna en rapport till parlamentet som innehåller en analys av kostnaderna kontra fördelarna och en beskrivning av hur man tänker agera i liknande situationer i framtiden. Dessutom måste WHO se över sin definition av pandemi och då inte bara beakta kriteriet geografisk utbredning utan också ta hänsyn till hur pass allvarligt viruset är.

 
  
MPphoto
 
 

  Catherine Stihler (S&D), skriftlig. (EN) Jag stöder det här betänkandet som utvärderar hanteringen av H1N1-influensan och uppmanar till gemensamma upphandlingsförfaranden för vaccin. Det är viktigt att vi lär oss av tidigare utbrott så att vi kan skydda oss själva bättre i framtiden.

 
  
MPphoto
 
 

  Thomas Ulmer (PPE), skriftlig. (DE) Jag röstade för det här betänkandet sedan utskottet i viss mån lyckats balansera anklagelserna och felbedömningarna. Betänkandet är kritiskt och beskriver hur EU i framtiden ska kunna organisera sig bättre med hjälp av fler gemensamma åtgärder för att förhindra en pandemi.

 
  
MPphoto
 
 

  Marina Yannakoudakis (ECR), skriftlig. (EN) ECR-gruppen är för en förbättring av kommunikationen och samarbetet mellan medlemsstaterna när det gäller hälsohot som epidemier, men i betänkandet ges dåligt genomtänkta råd till medlemsstaterna om H1N1 och vilka säkerhetsåtgärder de bör vidta i händelse av en ny epidemi. Det finns flera tvivelaktiga uppgifter i betänkandet och dess motivering som kan leda till missuppfattningar om H1N1, dess inverkan på det europeiska samhället och de nationella regeringarnas åtgärdsplaner. Vi anser inte att de åtgärder som man rekommenderar medlemsstaterna att vidta i händelse av framtida epidemier (från inköp av vaccin till rapportering av fakta till EU:s organ) är genomtänkta, och tror inte att de kommer att lösa några stora problem som har att göra med H1N1 eller framtida pandemier.

Ansvaret för vaccinet tillfaller producenten, enligt betänkandet. Detta kan utgöra ett hinder för vaccinleveranser och göra ansvarsområdena otydliga. I betänkandet försöker man dessutom utöka ECDC:s befogenheter och dess förbindelser med medlemsstaterna, vilket är olämpligt eftersom det kan öka deras budgetanslag. Mot den här bakgrunden röstade ECR-gruppen mot betänkandet.

 
  
  

Betänkande: Inés Ayala Sender (A7-0048/2011)

 
  
MPphoto
 
 

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. (PT) Jag stöder det positiva resultatet av slutomröstningen i utskottet om nomineringen av Harald Wögerbauer till ämbetet som ny ledamot av revisionsrätten på grundval av en fördelaktig bedömning av hans meritförteckning och svaren på de skriftliga frågor som ställdes till de ledamöter som nominerats till ämbetet.

 
  
MPphoto
 
 

  Catherine Grèze (Verts/ALE), skriftlig. (FR) Internationella kvinnodagen fyller 100 år i dag. Därför röstade jag emot nomineringen av Harald Wögerbauer, eftersom det inte finns tillräckligt många kvinnor i Europeiska revisionsrätten.

 
  
MPphoto
 
 

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. (LT) Jag ställer mig bakom det här förslaget, eftersom Harald Wögerbauer uppfyller villkoren i artikel 286.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och parlamentet tillstyrker förslaget till utnämning av Harald Wögerbauer till ledamot av revisionsrätten.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (S&D), skriftlig. (EN) Jag lade ned min röst vid omröstningen om nomineringen av Harald Wögerbauer till ledamot av revisionsrätten. Orsaken är rapporter från kolleger om hans oklara insatser vid den österrikiska revisionsrätten.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Revisionsrätten är en oberoende kontrollinstitution som granskar lagligheten och korrektheten i EU:s intäkter och utgifter samt dess ekonomiska förvaltning. I den här andan måste nomineringen av revisionsrättens ledamöter grundas på kriterier såsom kompetens och oberoende. På rådets initiativ har således Harald Wögerbauer nominerats till ledamot i revisionsrätten. Han lämnade in sin meritförteckning, besvarade de skriftliga frågorna och intervjuades av budgetkontrollutskottet. Han har också mycket väl argumenterat för sin sak och för sin förmåga att som ledamot av revisionsrätten oberoende och korrekt utföra sina arbetsuppgifter.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. (DE) Till följd av de konstitutionella reformer som blev nödvändiga i och med Lissabonfördraget 2010 har de styrande partierna i Österrike infört ett slags standardiserat nomineringsförfarande för vissa EU-ämbeten. Det verkar som om en rad viktiga EU-poster saknas på listan i artikel 23 c i Österrikes federala konstitution, som fastställer att beslut om tillsättning av högre tjänster ska tillkännages åtminstone för den österrikiske presidenten eller att den federala regeringen ska försöka uppnå samförstånd om nomineringarna med det nationella rådet. Harald Wögerbauer, politisk direktör för det österrikiska konservativa folkpartiets (ÖVP) parlamentariska förening, ska bli ny ledamot i revisionsrättens verkställande kommitté. Det förefaller som om Harald Wögerbauer uppfyller de tekniska kraven, men eftersom det österrikiska folkpartiet tycks gå sin egen väg i personalfrågor på EU-nivå på ett sätt som inte är förenligt med demokratiska principer eller med de ständiga kraven på ökad insyn i EU:s nomineringsförfarande, lade jag ned min röst.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. (PT) Jag röstade för betänkandet om nomineringen av Harald Wögerbauer till ämbetet som ledamot av revisionsrätten. Alla fakta som presenterats, och som ligger till grund för mitt beslut, tyder på att kriterierna i artikel 286.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i synnerhet garantierna för oberoende, är uppfyllda och jag välkomnar därför nomineringen av Harald Wögerbauer till ämbetet som ledamot av revisionsrätten.

 
  
  

Betänkande: Crescenzio Rivellini (A7-0023/2011)

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstade för det här betänkandet eftersom flera rekommendationer som antagits av Allmänna kommissionen för fiske i Medelhavet (AKFM), och som redan gäller i de avtalsslutande länderna, måste införlivas i en enda gemenskapsrättsakt. En sådan förenkling är nödvändig för att man framöver ska slippa anta årliga förordningar som uppdaterar bestämmelserna.

 
  
MPphoto
 
 

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. (LT) Jag röstade för det här dokumentet. Syftet med den gemensamma fiskeripolitiken är att säkerställa ett hållbart utnyttjande av levande vattenresurser och ett starkt stöd för ekosystemet. Allmänna kommissionen för fiske i Medelhavet (AKFM), där EU är medlem, inrättades 1949 genom ett internationellt avtal. AKFM har en viktig funktion när det gäller att genomföra de grundläggande målen med fiskeripolitiken, nämligen att gynna utveckling, bevarande och rationell förvaltning av levande vattenresurser, att utforma och rekommendera bevarandeåtgärder samt att förespråka samarbetsprojekt på utbildningsområdet. Eftersom de rekommendationer som antagits av AKFM är bindande för de avtalsslutande länderna och för EU ska bestämmelserna i avtalet införlivas i gemenskapslagstiftningen för att se till att de tillämpas konsekvent.

 
  
MPphoto
 
 

  Vito Bonsignore (PPE), skriftlig. (IT) Jag röstade för det här dokumentet som syftar till att införliva vissa rekommendationer som antagits av Allmänna kommissionen för fiske i Medelhavet (AKFM) i en enda gemenskapsrättsakt. Hittills har EU antagit årliga förordningar för att anpassa och uppdatera bestämmelserna, men det här betänkandet är ett steg i riktning mot byråkratisk och administrativ förenkling som är ett av EU:s mål.

I dokumentet finns också förtydliganden av rent tekniska aspekter. Till exempel innehåller betänkandet tydliga åtgärder för att begränsa fisket i Lejonbukten liksom en beskrivning av minsta maskstorlek för nätredskap som får användas i Medelhavet och Svarta havet och ett förbud mot bogserade skrapredskap och trålredskap på större vattendjup än 1 000 meter. Jag ställer mig också bakom ändringsförslag 27 som fastställer ett krav på upprättandet av en årlig förteckning över de fartyg med en total längd över 15 meter som får fiska i AKFM-området genom det fisketillstånd som utfärdats.

 
  
MPphoto
 
 

  Antonio Cancian (PPE), skriftlig. (IT) Jag röstade för det här betänkandet eftersom jag anser att det är ett steg framåt för en ekonomisk sektor, närmare bestämt fisket, som spelar en avgörande roll för Europa. Jag anser att EU:s ingripanden alltid ska grundas på en analys av de behov som uppstår för lokala företag som är beroende av den aktuella verksamheten. Denna är i sin tur ofta starkt präglad av små och medelstora företag vars roll är grundläggande såväl för ekonomin som för samhället i stort.

Många områden i Medelhavsregionen passar in på den här beskrivningen. Därför ska lagstiftningsförslag som har att göra med fisket i det här området tydligt genomsyras av subsidiaritetsprincipen, så att inte hela systemet äventyras. Dessutom är jag helt övertygad om att det framför allt är viktigt att skydda små och medelstora företag som är verksamma inom detta område genom att göra dem delaktiga i beslutsfattandet och ge dem så mycket stöd som möjligt eftersom det är svårt att återutveckla dem. Regleringar som inte tar hänsyn till dessa faktorer kan orsaka oreparerbara skador på mindre marknader vilket skapar nödvändiga övergångar till andra områden som kan vara mycket svåra att genomföra.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. – (PT) Jag samtycker till förslaget till lagstiftningsresolution om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om vissa bestämmelser om fiske i AKFM:s avtalsområde (Allmänna kommissionen för fiske i Medelhavet). Artikel 28 bör strykas från förslaget för att parlamentets befogenheter inte ska begränsas. Artikeln anger att bestämmelserna i förordningen får ändras i enlighet med kommittéförfarandet som minskar parlamentets roll till att endast ta emot information från kommissionen om förvaltningskommittéförfarandena.

 
  
MPphoto
 
 

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstade för betänkandet om AKFM:s avtalsområde (Allmänna kommissionen för fiske i Medelhavet) eftersom det införlivar de rekommendationer som AKFM har antagit, och som redan tillämpas i vissa AKFM-länder, i en enda EU-rättsakt.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Allmänna kommissionen för fiske i Medelhavet (AKFM) har antagit rekommendationer vid sina årliga sammanträden. Syftet med detta förslag till förordning är helt enkelt att införliva några av de antagna rekommendationerna i en enhetlig EU-förordning, till vilken framtida rekommendationer också kan läggas till. Innehållet i de rekommendationer som AKFM har antagit och de därmed sammanhängande skyldigheterna omfattas ofta helt eller delvis av den tidigare antagna EU-lagstiftningen, och det är bara avvikande aspekter som behöver införlivas. Den förordning som vi har röstat om kommer att tillämpas på all yrkesmässig fiske- och vattenbruksverksamhet som bedrivs av EU:s fiskefartyg och av medborgare i medlemsstaterna i AKFM:s avtalsområde. Den tillämpas inte för fiskeverksamhet som endast utförs till förmån för vetenskaplig forskning som bedrivs med tillstånd från och under överinseende av en medlemsstat. I det här fallet behövs förhandsinformation bara ges till kommissionen och de medlemsstater i vars vatten verksamheten bedrivs. Jag anser att kommissionens förslag kan strida mot parlamentets befogenheter när det gäller den berörda frågan, särskilt artikel 28, som måste ersättas så att både kammarens effektiva deltagande i framtida ändringar till förordningen och respekten för dess företrädesrätt kan garanteras.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) Syftet med förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning är att införliva vissa rekommendationer som har antagits av Allmänna kommissionen för fiske i Medelhavet (AKFM). Omvandlingen av detta avtal till en enda EU-rättsakt är ett stort framsteg eftersom det blir möjligt att förbättra kontrollen av fångster av fiskearter i de vatten som omfattas, samt förbättra samarbetet, informationen och kommunikationen mellan Europeiska kommissionen, medlemsstaterna och AKFM:s verkställande sekretariat. Med tanke på att detta innebär en förfarandemässig förenkling – ett slut på årliga förordningar – och att rekommendationerna redan tillämpas i länder som ingår i AKFM, välkomnar jag detta initiativ som jag fullständigt håller med om, och jag ser fram emot ett tillfredsställande genomförande av förordningen.

 
  
MPphoto
 
 

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Vi erkänner vikten av multilateralt samarbete för att främja ett riktigt bevarande och en riktig hantering av marina biologiska resurser, vilket detta avtal handlar om. Det resolutionsförslag som godkändes innehåller dock en bestämmelse som vi anser är oacceptabel och som vi har försökt ändra genom att föreslå strykning av en punkt i artikel 28. Eftersom en majoritet har förkastat detta röstade vi emot det slutgiltiga resolutionsförslaget. Det syftar till att ge kommissionen befogenhet att anta delegerade akter som skulle kunna påverka ett område som ingår i en medlemsstats exklusiva ekonomiska zon. Området kallas för Eratosthenes djuphavsberg och ingår i Republiken Cyperns exklusiva ekonomiska zon. Denna möjlighet råkar i konflikt med Republiken Cyperns suveränitet, särskilt eftersom detta är ett mycket känsligt område från ett politiskt perspektiv, med tanke på att ett tredjeland som är en kandidat för EU-medlemskap olagligen strider om området i fråga.

På sjöbottnen i detta område finns naturresurser som Republiken Cypern har en legitim rätt att utnyttja, i linje med Förenta nationernas havsrättskonvention. I detta sammanhang bör EU:s område begränsas till de frågor som rör den gemensamma fiskeripolitiken.

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Vi har alltid fäst största vikt vid multilateralt samarbete när det gäller främjandet av ett riktigt bevarande och en riktig hantering av marina biologiska resurser, vilket detta avtal handlar om.

Det resolutionsförslag som godkändes innehåller dock en bestämmelse som vi anser är oacceptabel och som vi har försökt ändra genom att föreslå strykning av en punkt i artikel 28. Eftersom en majoritet har förkastat detta röstade vi emot det slutgiltiga resolutionsförslaget.

Republiken Cyperns suveränitet har ifrågasatts, särskilt eftersom detta är ett område som är ytterst känsligt från ett politiskt perspektiv med tanke på att ett tredjeland som är en kandidat för EU-medlemskap olagligen strider om området i fråga. På sjöbottnen i detta område finns naturresurser som Republiken Cypern har en legitim rätt att utnyttja, i linje med Förenta nationernas havsrättskonvention. I detta sammanhang bör EU:s behörighetsområde begränsas till de frågor som rör den gemensamma fiskeripolitiken.

 
  
MPphoto
 
 

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. (LT) Jag ställde mig bakom detta dokument eftersom de huvudsakliga uppgifterna för Allmänna kommissionen för fiske i Medelhavet (AKFM) är att främja utvecklingen, bevarandet och förvaltningen av havets levande resurser, utarbeta och rekommendera skyddsåtgärder och främja samarbetsprojekt på utbildningsområdet. Förslaget till förordning syftar endast till att införliva de olika rekommendationer som har antagits av AKFM och som redan gäller i de avtalsslutande länderna i en enda gemenskapsrättsakt. Detta skulle innebära en betydande förenkling, med tanke på att Europeiska gemenskapen hittills endast har antagit årliga förordningar för att anpassa och uppdatera bestämmelserna. Förslaget innehåller en rad smarta lösningar. I fråga om fiskeredskapen till exempel ger förslaget till förordning en detaljerad beskrivning av minsta maskstorlek för nätredskap som får användas i Medelhavet (artikel 15) och Svarta havet (artikel 16). Användningen av bogserade skrapredskap och trålredskap på större vattendjup än 1 000 meter förbjuds (artikel 17). Det tar även itu med problem som rör fartyg som bedriver olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (IUU-fiske) osv.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (S&D), skriftlig. (EN) Jag röstade för betänkandet om AKFM:s avtalsområde (Allmänna kommissionen för fiske i Medelhavet). Förslaget till förordning syftar endast till att införliva de rekommendationer som har antagits av AKFM och som redan gäller i de avtalsslutande länderna i en enda gemenskapsrättsakt. Framtida rekommendationer kan därefter läggas till genom ändringar av rättsakten. Detta skulle innebära en betydande förenkling, med tanke på att Europeiska gemenskapen hittills endast har antagit årliga förordningar för att anpassa och uppdatera bestämmelserna.

 
  
MPphoto
 
 

  Clemente Mastella (PPE), skriftlig. (IT) Europeiska unionens medlemskap i Allmänna kommissionen för fiske i Medelhavet (AKFM) står inför en stor vändpunkt i och med detta resolutionsförslag. Det är faktiskt ett mycket intressant resolutionsförslag eftersom det föreskriver att vissa rekommendationer som har antagits av AKFM ska införlivas i en enda EU-rättsakt. En sådan rättsakt utgör ett rättsligt instrument som verkligen är mer stabilt än det nuvarande instrumentet och som gör det möjligt att lägga till framtida rekommendationer bara genom en ändring av själva rättsakten. Det utgör ett betydande steg mot en förbättrad rättssäkerhet och bidrar även till en förenkling av förordningarna. Förutom relevansen i bestämmelserna om minsta maskstorlek för nätredskap ifrågasätter artikel 28 i den föreslagna förordningen även parlamentets befogenheter. Det anges i själva verket att bestämmelserna i förordningen kan ändras i linje med kommittéförfarandet, genom vilket kommissionen får stöd från förvaltningskommittéer, som leds av en företrädare för kommissionen och består av företrädare för medlemsstaterna. Detta skulle i själva verket beröva parlamentet dess befogenheter, och därför förefaller det önskvärt att kommissionen agerar genom delegerade akter och att parlamentet och rådet har möjlighet att dra tillbaka de delegerade befogenheterna.

 
  
MPphoto
 
 

  Barbara Matera (PPE), skriftlig. (IT) Jag håller med föredraganden om att man behöver förenkla fiskereglerna genom att ta fram en förordning som kan införliva de rekommendationer som Allmänna kommissionen för fiske i Medelhavet har antagit i en enda rättsakt.

Jag samtycker även till de mål och principer som tillämpas i den gemensamma fiskeripolitiken, men jag anser att alla kustmedlemsstater måste säkerställa rätt balans mellan skyddet av ekosystemen och deras socioekonomiska värde. Med andra ord anser jag att vi bör uppmana till skydd av de lokala samhällenas intressen i överensstämmelse med en allmän princip.

Förordning (EG) nr 1967/2006 innehåller detaljerade bestämmelser om den utrustning som får användas vid fiske i vatten i AKFM-området och i Medelhavet i just vårt fall. Jag uppmanar parlamentet att notera att målet att rädda våra naturliga livsmiljöer ibland medför allvarliga konsekvenser för vissa fiskesamhällen, såsom förordningarna ser ut för närvarande.

I detta avseende väntar Italien på att kommissionen ska begära ett undantag från förbudet att fiska två särskilda arter som är huvudprodukt i en omfattande fiskeindustri. Jag vill därför uppmärksamma alla företrädare för de 27 medlemsstaterna och därigenom även kommissionen om behovet att göra instrumenten flexiblare för att den lokala fiskeindustrin ska få vad den behöver för att överleva.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Allmänna kommissionen för fiske i Medelhavet (AKFM) inrättades 1949 genom ett internationellt avtal. Dess behörighetsområde omfattar Medelhavet, Svarta havet och angränsande vatten och dess uppgifter är att främja utvecklingen, bevarandet och förvaltningen av havets biologiska resurser, utarbeta och rekommendera skyddsåtgärder och främja samarbetsprojekt på utbildningsområdet. Förslaget till förordning syftar endast till att införliva de rekommendationer som har antagits av AKFM och som redan gäller i de avtalsslutande länderna i en enda EU-rättsakt. Framtida rekommendationer kan därefter läggas till genom ändringar av rättsakten.

 
  
MPphoto
 
 

  Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. (EN) Betänkandet syftar till att införliva olika rekommendationer som har antagits av AKFM. Dessa rekommendationer handlar om tekniska åtgärder. En av dem är av intresse för fiskeriutskottet som anser att artikel 28 (om ändringsförfarande) i förslaget är en mycket problematisk bestämmelse. Den kan nämligen hota parlamentets befogenheter och den nuvarande institutionella balansen genom att öka kommissionens genomförandebefogenheter så till den grad att alla framtida ändringar av förordningen skulle omfattas av kommissionens befogenheter. Fiskeriutskottet föreslår därför att artikel 28 stryks. Det förefaller som om kommissionen inte har satt sig in i Lissabonfördraget på djupet och som om några tjänstemän har bestämt sig för att fatta beslut som egentligen bör fattas av parlamentet. Detta får aldrig tillåtas. Jag röstade för förslaget, eftersom jag anser att denna fräckhet från kommissionens sida helt enkelt har gått för långt.

 
  
MPphoto
 
 

  Rolandas Paksas (EFD), skriftlig. (LT) Jag röstade för denna resolution, eftersom fiske är mer än bara en ekonomisk verksamhet, särskilt i Medelhavet. Det är en livsstil och en del av kulturen. Hela områden är baserade på fiske. Det är därför nödvändigt att ägna särskild uppmärksamhet åt fisket i detta område, eftersom fisket i Medelhavet är mer utmärkande än i andra områden och bör omfattas av särskilda åtgärder. Enligt min åsikt är det klokt att införliva de olika rekommendationer som Allmänna kommissionen för fiske i Medelhavet har antagit i en enda gemenskapsrättsakt, med tanke på att rekommendationerna i fråga redan tillämpas. Vidare vore det klokt att fastställa tekniska åtgärder och skärpa fiskebegränsningarna i Lejonbukten och kraven på nät samt utfärda fisketillstånd.

Jag håller med om att fartyg som har tillstånd att fiska efter guldmakrill bör omfattas av hårdare krav och förbjudas använda bogserade skrapredskap och trålredskap på större vattendjup än 1 000 meter. Vidare vore det klokt att reglera kontrollåtgärder som ger möjlighet att kontrollera tredjelands fiskefartyg i förbindelse med landningar och omlastningar när medlemsstaterna inte får tillåta ett tredjelandsfartyg att använda deras hamnar. Jag gläder mig över förslagen om ett aktivt samarbete och informationsutbyte med AKFM.

 
  
MPphoto
 
 

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. (IT) Jag röstade för Crescenzio Rivellinis betänkande eftersom jag fullständigt håller med om att det är viktigt att förenkla unionens förordningar. Betänkandet ger en möjlighet till att kanalisera alla rekommendationer från Allmänna kommissionen för fiske i Medelhavet till en enda EU-rättsakt, vilket gör det lättare för allmänheten att få tillgång till handlingar och hjälper de relevanta myndigheterna att göra eventuella ändringar i framtiden. Jag anser att verksamheten med regelförenklingar för medborgare och intressenter är en skyldighet som vi, i egenskap av lagstiftare, måste fullgöra snabbt och noggrant för att de ska kunna förstå de möjligheter som EU innebär, men framför allt för att undanröja den administrativa börda som ger upphov till så många extra kostnader.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Allmänna kommissionen för fiske i Medelhavet (AKFM) inrättades 1949 genom ett internationellt avtal. Dess behörighetsområde omfattar Medelhavet, Svarta havet och angränsande vatten. AKFM:s huvudsakliga uppgifter är att främja utvecklingen, bevarandet och förvaltningen av havets levande resurser, utarbeta och rekommendera skyddsåtgärder och främja samarbetsprojekt på utbildningsområdet. Förslaget till förordning syftar endast till att införliva de rekommendationer som har antagits av AKFM och som redan gäller i de avtalsslutande länderna i en enda gemenskapsrättsakt. Framtida rekommendationer kan därefter läggas till genom ändringar av rättsakten. Bestämmelserna i förordningen rör vanliga saker som sådana organisationer reglerar. Avdelning II handlar om begränsningar för fiskeutrustning och fiskeverksamhet (”tekniska åtgärder”). Avdelning III handlar om ”kontrollåtgärder”, såsom rapporteringskrav, kontroller osv. Avdelning IV handlar om krav om samarbete, information och rapportering för att kommissionen och medlemsstaterna ska samarbeta och utbyta information med AKFM:s verkställande sekreterare.

 
  
MPphoto
 
 

  Licia Ronzulli (PPE), skriftlig. (IT) Jag röstade för denna resolution. Jag anser nämligen att den kontrollverksamhet som Allmänna kommissionen för fiske i Medelhavet utför är nödvändig för att man ska kunna åstadkomma en hållbar nivå på fisket i Medelhavet.

Den senaste statistiken över fiskbestånden i Medelhavet avslöjar att över 54 procent av de undersökta bestånden är föremål för överfiske. Det måste därför vara en prioritet att vidta lagstiftningsmässiga åtgärder för att skydda den marina miljön och gå tillbaka till ett hållbart utnyttjande av fiskbestånden. Fullständigt samarbete mellan medlemsstaterna kommer nu att vara viktigt eftersom de så snart som möjligt måste införliva de nya reglerna och tillgripa lämpliga sanktioner mot dem som inte respekterar dessa.

 
  
MPphoto
 
 

  Catherine Stihler (S&D), skriftlig. (EN) Jag röstade för detta betänkande som syftar till att förenkla de befintliga ordningarna för fiskemetoderna i Medelhavets avtalsområde.

 
  
MPphoto
 
 

  Niki Tzavela (EFD), skriftlig. (EL) Europeiska gemenskapen och Grekland är parter i AKFM:s avtalsområde (Allmänna kommissionen för fiske i Medelhavet). Förslaget till förordning om vissa bestämmelser om fisket i AKFM:s avtalsområde syftar till att införliva vissa förslag som AKFM har antagit och som redan tillämpas av länderna i denna kommission i en enda gemenskapsrättsakt. Jag röstade för detta särskilda resolutionsförslag eftersom jag anser att de föreslagna kontrollåtgärderna kommer att skydda den naturliga miljön och därför gynna parterna till AKFM.

 
  
MPphoto
 
 

  Angelika Werthmann (NI), skriftlig. (DE) Jag röstade för betänkandet om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om vissa bestämmelser om fiske i AKFM:s avtalsområde (Allmänna kommissionen för fiske i Medelhavet). Att de överenskomna rekommendationerna samlas i en enda framtida gemenskapsrättsakt kommer att förenkla administrationen och öka effektiviteten, vilket bör välkomnas. De enskilda tekniska justeringar som har föreslagits återspeglar dagens krav på en ansvarsfull fiskeripolitik.

 
  
  

Betänkande: Anni Podimata (A7-0036/2011)

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. (PT) Jag ger mitt fulla stöd till detta betänkande eftersom det syftar till att införa en ny beskattningsform för finanssektorn, vilket i sig är en brådskande åtgärd, och även eftersom det utgör ett komplement till de nyligen godkända rättsliga och tillsynsmässiga instrumenten. I detta avseende vill jag betona att en ”avgift på finanstransaktioner bör ha ett så brett underlag som möjligt”, såsom anges i dokumentet, på ett sätt som inbegriper alla slags transaktioner. En avgift på finanstransaktioner innebär fördelar som att marknaden blir mer rättvis och öppen, att förekomsten av spekulation och skattebedrägerier minskar och att bördan av krisen fördelas mellan de finansiella aktörerna. De ytterligare resurser som härrör från denna åtgärd bör bidra till att bekämpa fattigdom, främja skapandet av arbetstillfällen, finansiera välfärdsstaten, nå klimat- och miljömål och finansiera andra delar som är en följd av Europa 2020-strategin. Jag å min sida anser att kommissionen bör undersöka ett framtida system för euroobligationer och den planerade emitteringen av gemensamma europeiska projektobligationer som investeringsstimulerande åtgärder. Jag stöder även principen om att förorenaren ska betala. Avslutningsvis får vi inte glömma bort utvecklingsstödet eftersom det är viktigt att stå fast vid löftet om att ge 0,7 procent av varje medlemsstats bruttonationalprodukt till utvecklingsländerna.

 
  
MPphoto
 
 

  Marta Andreasen (EFD), skriftlig. (EN) Jag röstade emot Podimatabetänkandet om innovativ finansiering på global nivå och på EU-nivå. Betänkandet syftar nämligen till att införa en avgift på finanstransaktioner som oundvikligen kommer att överföras till konsumenten och den skattebetalande medborgaren som redan kämpar i denna kris. Samtidigt påstår man att avgiften behövs för att skydda ekonomin från riskfylld handel och skapa en fond som kan användas om en annan kris skulle uppstå och att den bara kommer att tillämpas för partihandeln och den professionella industrin. Avgiften kommer att få fruktansvärda konsekvenser för staden London och sektorn för finansiella tjänster som bidrar mest till den brittiska statskassan. Den kommer att få företag att lämna Storbritannien vilket kommer att leda till en förlust av arbetstillfällen och en förlust av skatteintäkter.

 
  
MPphoto
 
 

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. (FR) I den nuvarande situationen med budgetnedskärningar är diskussionen om innovativ finansiering inte bara nödvändig utan avgörande. Personligen är jag särskilt positiv till införandet av en avgift på finanstransaktioner, vilket helst bör ske på internationell nivå eller, om detta inte går, på EU-nivå.

 
  
MPphoto
 
 

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. (LT) Den globala ekonomiska och finansiella krisen har blottat allvarliga svagheter i de rättsliga och tillsynsmässiga ramarna för det globala finanssystemet. I dag är det tydligt att vi behöver nya instrument som kan tygla spekulationen och återställa finanssektorns huvuduppgift samt garantera en rättvis fördelning av bördan mellan de viktigaste finansaktörerna. Vi måste börja diskutera beskattning av finanssektorn, som till skillnad från andra sektorer är till stor del obeskattad. Grundläggande finansiella verksamheter är dessutom undantagna från mervärdesskatt. Jag stöder införandet av en avgift på finanstransaktioner vilken kan bidra till att angripa de mycket skadliga handelsmönstren på finansmarknaderna, förbättra marknadseffektiviteten, minska överdriven prisvolatilitet och ge finanssektorn incitament att göra långsiktiga investeringar med ett mervärde för den reala ekonomin.

 
  
MPphoto
 
 

  Dominique Baudis (PPE), skriftlig. (FR) I och med denna omröstning har parlamentet nått en ny milstolpe på vägen mot en global finansiell reglering. Vi har sänt ett tydligt budskap till förmån för förslagen från det franska ordförandeskapet för G20. När ekonomin uppvisar de första tecknen på återhämtning måste vi arbeta tillsammans för att främja en vältänkt, balanserad form av liberalism. Den europeiska vänstern har försökt att själv ta åt sig äran av idén med att införa en avgift på finanstransaktioner. Den har dock misstagit sig. EU-medborgarna vet när man måste vara pragmatisk. Dagens omröstning visar att denna idé är bortom alla politiska motsättningar.

 
  
MPphoto
 
 

  Bastiaan Belder (EFD), skriftlig. (NL) Jag kan inte stödja Podimatabetänkandet, för det är medlemsstaterna som ansvarar för skattepolitiken. Betänkandet gör inte en sådan situation rättvisa. Vad det strävar efter att göra är att föreskriva ett antal avgifter på EU-nivå, inklusive en avgift på finanstransaktioner och en energiskatt. Om det är nödvändigt med en avgift för finanssektorn bör de intäkter som den genererar gå till medlemsstaternas statskassor. När allt kommer omkring var det medlemsstaterna som fick lösa ut bankerna. Medlemsstaterna bör använda dessa intäkter för att minska statsskulden, som har växt under krisen. Betänkandet tar för givet att dessa intäkter skulle kunna gagna globala och EU-politiska mål. Det skulle i sådana fall inbegripa klimatförändringar och utvecklingssamarbete.

I betänkandet argumenterar man för ett solidaritetsbidrag som tas ut på flygbiljetter, så att vi kan bekämpa folkhälsoproblem och minska avgifterna inom transportsektorn. Jag håller med om att vi skulle kunna sträva efter dessa lämpliga politiska mål och att det vore klokt att överväga att tilldela mer resurser för detta ändamål. Eftersom detta skulle påverka våra skatteåtgärder är det dock medlemsstaterna som bör ta sådana initiativ, och EU bör inte diktera dessa nedifrån och upp. Jag fruktar att ett sådant synsätt skulle hindra ett givande samarbete med rådet.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Luc Bennahmias (ALDE), skriftlig. (FR) Mer än tre år efter krisen är förutsättningarna för att reglera finansmarknaderna ganska begränsade. I detta avseende skulle en ny avgift göra det möjligt att frigöra nya finansieringskällor och reglera de mest ifrågasatta finansieringsmetoderna. Låt oss vara tydliga och säga att det för närvarande är omöjligt att säga att det som hände för tre år sedan inte kommer att hända igen. Det är nedslående. Utmaningen är därför att veta om EU har den tyngd som krävs för att vidta särskilda åtgärder. Jag anser att så är fallet, och ju snarare EU vidtar åtgärder i denna fråga, ju bättre är det!

 
  
MPphoto
 
 

  Sebastian Valentin Bodu (PPE), skriftlig. (RO) Antagandet av detta betänkande i plenum visar att Europeiska unionen verkar vilja gå i en viss riktning. Även om förslaget om en avgift på finanstransaktioner verkar gagna den stora allmänheten, trots att G20-gruppens ledare inte lyckades komma överens om fastställandet av en sådan avgift på global nivå, känner jag mig tvungen att nämna att detta skulle kunna få en motsatt effekt på medellång och lång sikt. Effekten av en sådan avgift, som endast tas ut på kapital i EU, kommer säkerligen att bli att detta kapital flyttas till utvecklings- eller tillväxtländer utanför EU. Det andra scenariot kommer, åtminstone till en början, att vara att denna avgift skickas vidare i form av kostnader till kreditkonsumenten eller andra finansiella tjänster. Oavsett vilket är den snedvridna effekten av detta att EU kommer att komma ännu närmare den farliga situation där EU kommer att förlora konkurrenskraft gentemot andra länder som USA, Japan eller Brik-länderna (Brasilien, Ryssland, Indien och Kina). Detta kommer att hämma den ekonomiska tillväxten och skapa problem, inklusive för den reala ekonomin som är beroende av så billiga finansieringskällor som möjligt.

 
  
MPphoto
 
 

  Vito Bonsignore (PPE), skriftlig. (IT) Jag röstade för detta betänkande eftersom jag håller med om att Europeiska unionen behöver hitta nya innovativa finansieringsinstrument. Genom sådana instrument bör EU faktiskt kunna ta itu med de nuvarande problemen eftersom de skulle spela såväl en reglerande som en inkomstskapande roll.

Det har ofta påpekats i parlamentet att den ekonomiska krisen har framhävt bristen på reglering och övervakning av det globala finanssystemet. Vi vet också att skattebetalarna för närvarande är de första att bära kostnaderna för krisen, inte bara genom direkt beskattning utan även i form av stigande arbetslöshet, lägre inkomst, begränsad tillgång till sociala tjänster och växande orättvisa. Nya instrument behövs om vi ska åtgärda krisen på ett heltäckande och integrerat sätt.

Därför samtycker jag till införandet av de länge diskuterade euroobligationerna, som kan leda till en gemensam skuldhantering genom att samla en del av statsskulden. Föredraganden föreslår även andra finansieringsinstrument som kan tygla spekulationen, till exempel en samstämmig och effektiv beskattning av energisektorn och utarbetande av förslag om en beskattning för utveckling som kommer att leda till större resurser för förverkligandet av millennieutvecklingsmålen.

 
  
MPphoto
 
 

  Jan Březina (PPE), skriftlig. (CS) Vi i EU möter hela tiden konsekvenserna av finanskrisen som under 2009 övergick till en budgetkris, och en viktig aspekt av denna var det överdrivna utfärdandet av statsobligationer. I motsats till det antagna betänkandet ser jag dock inte att det finns några marknadspåtryckningar i detta, utan snarare en oansvarig budgetpolitik från många nationella regeringar som inte vill reformera sina pensions-, hälsovårds- och sysselsättningssystem. Att lägga skulden på marknadens misslyckande är enligt min mening fel och visar på bristande mod att ta itu med de nödvändiga reformerna. Vi har nu antagit bestämmelser om en hårdare finansiell reglering och övervakning av finansmarknaderna. Vidare bör vi gå ännu längre och vidta åtgärder för att sparka i gång de europeiska ekonomierna, till exempel genom finansiering av gemensamma infrastrukturprojekt och skatteincitament för att företag ska investera i forskning och utveckling. Jag vill varna för införandet av en avgift på finanstransaktioner och olika slags bankavgifter eftersom de skulle hämma finansmarknaden och snedvrida konkurrensen. Euroobligationer är inte lösningen eftersom de bara överför det bristande budgetansvaret till EU-nivå, till områden där staten har ännu mindre kontroll, där försök till onödigt stora utgifter skulle få ännu allvarligare konsekvenser än på nationell nivå. Jag är även emot en EU-omfattande koldioxidskatt eftersom detta skulle innebära en oproportionerlig börda för energisektorn i synnerhet och i slutändan minska energisäkerheten i EU.

 
  
MPphoto
 
 

  Zuzana Brzobohatá (S&D), skriftlig. (CS) Finanstransaktioner utgör en stor del av resurserna inom finanssektorn, och de olika spekulationsverksamheterna på finansmarknaderna spelade en betydande roll under den globala finanskrisen. Det är verkligen inte rättvist att skattebetalarna ska stå för samtliga kostnader för finanskrisen eftersom även finanssektorn bör stå för en del av dessa så att kostnaderna kan delas inom denna. I betänkandet betonas främst transaktioner som är mycket riskfyllda och spekulativa. Därför kommer det att leda till ett större ansvarstagande inom finanssektorn genom den framtida avgiften på finanstransaktioner, vilken paradoxalt nog kommer att leda till en större stabilitet i den globala finanssektorn. Ett annat skäl till att införa en avgift på finanstransaktioner är att finansiella tjänster är undantaget mervärdesskatt i de flesta medlemsstater.

 
  
MPphoto
 
 

  Antonio Cancian (PPE), skriftlig. (IT) Jag röstade för betänkandet eftersom jag anser att det är ett steg i rätt riktning mot de framtida innovativa finansieringsinstrument som kommer att stödja den ekonomiska återhämtningen i EU. Jag anser att det är nödvändigt att EU finner resurser på marknaden för att finansiera huvudsektorerna i vår ekonomi, i linje med Europa 2020-målen, i synnerhet den transeuropeiska infrastrukturen på transport-, energi- och telekommunikationsområdet för att få ett slut på krisen.

Det är nödvändigt att driva på den europeiska ekonomin. EU:s ansvar är inte att införa och/eller höja skatter utan att våga möta marknaden. Lösningen är att hitta nya finansieringsformer som kan garantera fullständigt förverkligande av projekt på kortast möjliga tid, genom att skapa tillfälliga fonder som bygger på utfärdandet av värdepapper som direkt har att göra med genomförandet och det ekonomiska utnyttjandet av arbetet och som kallas för projektobligationer.

Man bör endast föreslå en avgift på finanstransaktioner i EU om en sådan ska införas globalt. Jag anser att kommissionen bör undersöka möjligheten att införa en sådan avgift på EU-nivå och försöka förutspå om detta kommer att medföra negativa konsekvenser för konkurrenskraften i EU.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. (PT) Jag röstade för parlamentets resolution. Jag stöder nämligen kommissionens mål att öka EU-budgeten med hjälp av innovativa skatteinstrument och erkänna de eventuella fördelarna med att öka den privata sektorns finansiering med hjälp av statliga medel. Jag anser även att sådana åtgärder bör åtföljas av en öppen redovisning med riktlinjer för investeringar, riskhantering, riskbegränsning och lämpliga gransknings- och tillsynsförfaranden som upprättas på ett demokratiskt och ansvarsfullt sätt.

 
  
MPphoto
 
 

  Françoise Castex (S&D), skriftlig. (FR) Jag välkomnar Europaparlamentets stöd under omröstningen i plenum för införandet av en avgift på finanstransaktioner på EU-nivå. En avgift på finanstransaktioner kommer att straffa höggradigt spekulativa och socialt sett onödiga finanstransaktioner och kommer samtidigt att ge Europeiska unionen en årsinkomst på 200 miljarder euro. Denna omröstning går emot konkurrenspakten. Vi behöver beskatta finansmarknaderna snarare än att straffa staterna och medborgarna. Kommissionen och rådet måste omedelbart notera detta.

 
  
MPphoto
 
 

  Carlos Coelho (PPE), skriftlig. (PT) Jag stöder, med vissa förbehåll, Podimatabetänkandet om innovativ finansiering. Jag delar föredragandens oro över den ekonomiska och finansiella kris som vi går igenom och den konsekventa bristen på investeringar. Jag håller även med om att det är önskvärt att investeringar omvandlas till framsteg och innovation och att EU behöver stärka sin förmåga att göra smarta investeringar. Jag är dock rädd för att betänkandet i allmänhet verkar vara överdrivet inriktat på högre skatter medan man i flera länder (till exempel Portugal) redan erfar överdrivna skattepålagor. I den slutgiltiga versionen av betänkandet uppmanar man till införande av en avgift på finanstransaktioner (på global nivå eller åtminstone EU-nivå). Samtidigt erkänner man att konsekvenserna av detta måste undersökas (och föreskriver en efterhandsutvärdering av detta). Jag välkomnar att man vill införa euroobligationer, vilket skulle underlätta tillgången till marknaden för de svagare länderna i euroområdet. Vidare välkomnar jag uppfattningen att detta skulle vara till gagn ”för alla deltagande medlemsstater och för euroområdet som helhet”.

 
  
MPphoto
 
 

  Frédéric Daerden (S&D) , skriftlig. (FR) Vissa är inte för en avgift på finanstransaktioner på EU-nivå eftersom det skulle snedvrida konkurrensen på finansmarknaderna på EU:s bekostnad. Jag tror inte att en avgift på bara 0,01 procent av dessa transaktioner kommer att få investerarna att dra sig tillbaka från världens största finansmarknad.

Vi kommer att få vänta i all evighet om vi räknar med att G20 tar detta initiativ på global nivå. Jag är därför glad över antagandet av det ändringsförslag som ingavs av Progressiva alliansen av socialister och demokrater i Europaparlamentet för en avgift på finanstransaktioner på EU-nivå. Det skulle ge en uppskattad inkomst på 200 miljarder euro per år och skulle därmed göra det möjligt för unionen att finansiera sin budget på rätt sätt, i en tid då rådets ledamöter redan tillkännager att de avser att göra nedskärningar i denna, trots det mervärde som är en följd av EU:s utgifter.

Våra högerregeringar använder krisen, som orsakades av finansmarknadsaktörer, som ett argument för att uppmana till budgetnedskärningar, särskilt i de sociala utgifterna. EU-medborgarna skulle därmed få betala för misstag som de själva inte har begått. Avgiften på finanstransaktioner skulle återinföra social rättvisa i EU:s beslut genom att konsolidera de offentliga finanserna på bekostnad av dem som försvagade dem till att börja med. Därför var detta helt rätt tid att göra detta drag.

 
  
MPphoto
 
 

  Luigi Ciriaco De Mita (PPE), skriftlig. (IT) Den ekonomiska och finansiella krisen har framhävt den totala avsaknaden av etik på detta område. Det är tydligt att den nya välfärdsekonomins paradigm är fullständigt olämplig. Enligt denna är strävandet efter individuellt välbefinnande nyckeln till kollektivt välstånd, vilket är summan av dess enskilda delar. Enligt detta synsätt finns det inte några begränsningar för det individuella intresset i förhållande till det kollektiva intresset, för att inte tala om det allmänna intresset. Eftersom den statliga regeringen måste handla inom ramen för det allmänna intresset och ge utrymme för frihet och individuella rättigheter inom denna måste regeringen underbygga detta med ett rättvist och progressivt beskattningssystem. Enligt detta synsätt, som måste delas på global nivå av EU och alla G8- och G20-länder, måste intäkterna från finanstransaktioner likställas med andra intäkter genom ett särskilt beskattningssystem som främjar ett större ansvarstagande från aktörernas sida samt övriga bestämmelser och nya paradigmer. Införandet av euroobligationer för krisfonden och infrastrukturprojekt skulle kunna förbättra EU:s förmåga att vidta åtgärder om de inte omfattas av EU-budgeten. Jag tycker att det antagna betänkandet, om än så sakteliga, verkar gå i denna riktning.

 
  
MPphoto
 
 

  Marielle De Sarnez (ALDE), skriftlig. (FR) Den nuvarande ekonomiska krisen har framhävt bristerna i övervakningen av finanssektorn. Därför behöver vi nya verktyg och en ny skattepolitik. Finanssystemet har i själva verket skapat stora vinster från spekulativa transaktioner och behöver inte betala någon skatt. Genom att rösta för en avgift på finanstransaktioner, vars intäkter skulle kunna användas för utvecklingsstöd, har Europaparlamentet visat att det vill sätta stopp för denna orättvisa. Skatten bör självklart tillämpas internationellt, men om så inte blir fallet skulle vi be EU att ta sitt ansvar och införa den i EU. EU skulle vara en föregångare, både när det gäller innovativ finansiering och när det gäller att visa solidaritet med utvecklingsländer. Det är nu upp till Europeiska kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag till oss som uppfyller de förväntningar som en stor majoritet i detta parlament har uttryckt.

 
  
MPphoto
 
 

  Anne Delvaux (PPE), skriftlig. (FR) Jag välkomnar omröstningen om avgiften på finanstransaktioner eftersom Europaparlamentet uppmanar unionen att införa detta beskattningssystem utan att vänta på ett hypotetiskt beslut i frågan på global nivå. Europeiska unionen har den största finanssektorn i världen. EU bör därför visa vägen.

Enligt flera studier skulle införandet av en avgift på cirka 0,05 procent på transaktioner skapa årsintäkter på omkring 200 miljarder euro som skulle kunna användas för att finansiera återhämtning och utvecklingssamarbete, skydda miljön och samtidigt motverka finansiell spekulation. Med detta sagt är jag även övertygad om att vi behöver en skatt av detta slag på internationell nivå och att unionen måste uppmuntra sina partner att anta bestämmelser om finansskatt.

Jag säger detta, för om skatten endast tillämpas i Europeiska unionen och inte internationellt av EU:s största finanskonkurrenter kommer unionens finanser att lida stor skada. Jag hoppas i synnerhet att en kompromiss kommer att nås om detta under det franska ordförandeskapet för G20.

 
  
MPphoto
 
 

  Harlem Désir (S&D), skriftlig. (FR) Europeiska socialister har i över 20 år kämpat i Europaparlamentet för en avgift på finanstransaktioner. Denna avgift skulle innebära många fördelar: Den skulle inte bara motverka finansiell spekulation utan skulle även finansiera stödet till utvecklingsländerna och deras anpassning till klimatförändringarna och samtidigt bidra till Europeiska unionens budget.

Världen befinner sig nu i en annan situation: Nedgången har gjort det ännu mer akut att stabilisera finansmarknaderna, och EU behöver nya resurser för att övervinna denna nedgång – EU måste övervinna den genom återhämtning och inte genom åtstramningar.

Samtidigt har gräsrotsrörelsen för avgiften växt. Fler och fler regeringar stöder förslaget, och Europaparlamentet har redan vid flera tillfällen röstat för ett införande av en avgift på finanstransaktioner. Denna nya omröstning är ett viktigt steg, eftersom parlamentet säger att vi måste agera omedelbart på EU-nivå trots att det inte finns något globalt avtal. Parlamentets begäran är tydlig och resultatet av omröstningen var övertygande. Nu måste vi omsätta våra ord i handling och införa avgiften på finanstransaktioner.

 
  
MPphoto
 
 

  Lena Ek (ALDE), skriftlig. − Betänkandet om innovativ finansiering tar upp en rad viktiga aspekter. Tyvärr innehåller det ett förslag om att Europa unilateralt ska införa en finansiell transaktionsskatt. Jag anser att det svenska exemplet av att ensidigt införa en slags finansiell transaktionsskatt från 1980-talet, vilket resulterade i att större delen av aktie-, obligations- och optionshandeln flyttade till London, bör beaktas så att vi inte gör om samma misstag på europeisk nivå. Jag bedömer att det finns stor risk för att de stabiliserande effekterna av finansmarknaden inte kommer att infrias om EU självständigt inför en sådan skatt. Risken för att aktie-, obligations- och optionshandeln flyttar till mindre transparenta och öppna marknader utanför Europa är stor. Det skapar inte bättre översyn av finansmarknaden. Jag röstade därför emot det ändringsförslag som föreslog en sådan europeisk tobinskatt, men trots att detta förslag gick igenom valde jag att rösta för betänkandet vid slutvoteringen.

Detta val berodde på att jag som ALDE-gruppens Europa 2020-förhandlare annars hade riskerat att underminera gruppens förhandlingsposition i för oss viktiga frågor, som vikten av att skapa en verklig inre marknad, möjliggöra finansiering av infrastrukturprojekt med hjälp av europeiska projektobligationer och en möjlig lösning för en europeisk koldioxidbeskattning.

 
  
MPphoto
 
 

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstade för betänkandet. Det försvarar nämligen skapandet av särskilda instrument, till exempel införandet av en avgift på finanstransaktioner, som skulle kunna förbättra effektiviteten på marknaden, öka insynen, minska överdriven prisvolatilitet och skapa incitament för finanssektorn till långsiktiga investeringar, med medvärde för den reala ekonomin.

 
  
MPphoto
 
 

  Göran Färm, Olle Ludvigsson, Marita Ulvskog och Åsa Westlund (S&D), skriftlig. − Vi svenska socialdemokrater är starka förespråkare av en transaktionsskatt på global nivå. EU bör mycket aktivt verka för att ett sådant system ska etableras. Om en internationell överenskommelse med tiden skulle visa sig vara politiskt omöjlig bör alternativet att introducera en transaktionsskatt endast inom EU övervägas noga. Till grund för detta bör det ligga en balanserad konsekvensanalys. Kommissionen håller i dagsläget på att förbereda en analys, men det har inte hindrat dess representanter från att vid flera tillfällen gå händelserna i förväg genom att uttala sig klart negativt om en skatt på EU-nivå. Detta är i våra ögon inte acceptabelt. För att sända en tydlig signal till kommissionen om att saken bör tas på allvar och att processen måste vara förutsättningslös har vi därför valt att rösta för det ändringsförslag som konkret talar om införandet av en EU-skatt. Det är mycket viktigt att ett objektivt och genomarbetat beslutsunderlag nu skapas i denna fråga.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) Betänkandet handlar om behovet att finna nya sätt för att finansiera den offentliga sektorn på internationell nivå och EU-nivå. I realiteten kräver den nuvarande ekonomiska och finansiella krisen att medlemsstaterna söker efter intäkter för att dämpa sin budgetkris. Nya finansieringssätt inbegriper beskattning av finanssektorn och koldioxidutsläpp.

Finanssektorn har nyligen gått ifrån sina mål med att finansiera utvecklingen av ekonomin och har, med ursäkten att den behöver täcka risker, ökat avgifterna och omedelbart skapat enorma vinster som påverkar de offentliga finanserna och medborgarna på ett allvarligt sätt. En skatt på koldioxidutsläpp skulle samtidigt göra principen om att förorenaren ska betala rättvisare och mer konsekvent och skulle inte bara bidra till att minska klimatförändringarna utan även finansiera investeringsprojekt på detta område. Jag håller med om att avgiften på finanstransaktioner bör vara global. Jag anser att en konsekvensbedömning bör göras innan den införs i EU. Jag stöder även införandet av euroobligationer, eftersom jag tror att de kan vara ett gemensamt instrument för skuldhantering.

 
  
MPphoto
 
 

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. (PT) I detta betänkande talar man om ”innovativ finansiering”. I verkligheten kommer man inte ifrån de gamla vanliga åsikter som förkastar den mest grundläggande rättvisan. Finansmarknaden borde ha varit föremål för en effektiv kontroll och reglering för länge sedan. Man borde ha bromsat spekulationen för länge sedan, oavsett om det handlade om handelsvaror, inklusive livsmedel, egendom, förmåner och pensioner, eller om det handlade om ländernas statsskuld (för att ge några exempel). Europeiska kommissionen vägrar dock envist att gå vidare med dessa förslag, trots att kommissionen vet att det finansiella bortfall som orsakas av skatteflykt och skattebedrägerier i EU beräknas uppgå till 200–250 miljarder euro varje år. Detta belopp skulle vara tillräckligt för att minska budgetunderskottet utan att behöva höja skatterna på arbete – den gamla lösningen. Kommissionen vägrar också envist att införa en avgift på finanstransaktioner inom EU och trycker inte på för att den ska antas internationellt.

Detsamma gäller för skatteparadisens skandalösa fortsatta existens. Dessa skulle kunna utgöra möjligheter att skapa intäkter för att bekämpa fattigdom och andra ständiga ekonomiska och sociala problem. Nuvarande uppskattningar av de intäkter som genereras av en avgift på finanstransaktioner, om än med en låg skattesats, visar att cirka 200 miljarder euro skulle genereras inom EU.

 
  
MPphoto
 
 

  Carlo Fidanza (PPE), skriftlig. (IT) Jag välkomnar resolutionen om innovativa finansieringsinstrument som utgör parlamentets bidrag till debatten om hur man kan skapa nya intäkter, säkerställa en rättvis skattepolitik och maximera förmågan att återfå förlorad inkomst. Jag stöder införandet av en avgift på finanstransaktioner. Den nuvarande krisen – som ett visst slags spekulativ finans har orsakat – visar att det i slutändan är länderna och medborgarna som själva får betala för den skada som andra har orsakat.

En avgift på finanstransaktioner skulle få EU:s penningkistor att svälla med cirka 200 miljarder euro varje år och tygla spekulationen eftersom finanstransaktioner på så sätt skulle bli dyrare och därmed mindre intressanta. Jag anser dock att denna skatt bör tillämpas internationellt och inte bara i EU för att man inte ska skapa en konkurrensnackdel för EU själv som är mycket attraktiv eftersom den är den största marknaden i världen, vilket vi inte får glömma. Vi bör också alla välkomna parlamentets stöd för euroobligationer och projektobligationer, som kommer att främja återhämtning genom att stimulera den reala ekonomin och uppmuntra till skapande av infrastruktur som är avgörande för den europeiska ekonomin.

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Det har länge funnits ett behov av att kontrollera och effektivt reglera kapitalmarknaden och förhindra spekulation på många olika produkter, inklusive handelsvaror, fastighetstransaktioner, förmåner, pensioner och försäkringar samt en hel uppsättning derivat, inklusive spekulation på statsskulder.

Europeiska kommissionen har tyvärr inte gjort några framsteg med dessa förslag. Det är nämligen känt att det finansiella bortfall som orsakas av skatteflykt och skattebedrägeri i EU beräknas uppgå till 200–250 miljarder euro per år, vilket bara det skulle räcka till att minska budgetunderskottet utan att behöva höja skatterna på arbete.

Om vi även hade avgifter på finanstransaktioner på internationell nivå och därmed även på EU-nivå och om vi fick ett slut på skatteparadis och spekulativa finansiella produkter skulle vi ha haft ännu större belopp för att ta itu med de ekonomiska och sociala problemen.

Nuvarande uppskattningar av de intäkter som skapas av en avgift på finanstransaktioner, om än med en låg skattesats, visar att cirka 200 miljarder euro skulle genereras inom EU.

Med tanke på detta kan vi inte acceptera att man bör vänta med att inta en tydlig ståndpunkt om införandet av en avgift på finanstransaktioner tills ytterligare studier och bedömningar har gjorts.

 
  
MPphoto
 
 

  Lorenzo Fontana (EFD), skriftlig. (IT) Om finanssystemet, som ligger till grund för hänsynslös handel och spekulation, framhålls som en av de främsta orsakerna till finanskrisen är det rätt att de ansvariga får betala sin del genom att ge ett mycket betydande ekonomiskt bidrag. Jag anser dock att den metod som föreslås i betänkandet kommer att påverka den bräckliga balansen i konkurrensen genom att undergräva själva grunden till denna eftersom metoden måste tillämpas på global nivå. Av denna anledning, och för att inte skapa ett farligt prejudikat med avseende på det europeiska skattesystemet, stöder jag inte Anni Podimatas betänkande. Därför röstade jag emot det.

 
  
MPphoto
 
 

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. (FR) Jag röstade för ändringsförslagen och de delar i texten som rör beskattning av finanstransaktioner. Jag röstade faktiskt för principen om att få de finansiella instituten att bära kostnaden för nedgången, som de är ansvariga för, och konsolidera våra offentliga finanser.

Problemet med detta betänkande, som jag röstade emot, är dock att dess främsta mål är att, på ett innovativt sätt, skapa nya skatter som, där så är lämpligt, sköts på EU-nivå eller global nivå eller där åtminstone internationella organ beslutar vilka mottagarna kommer att vara och hur pengarna kommer att användas. Dessutom finns det ingen garanti för att skatt på arbete skulle minska i betydande omfattning. På samma sätt kan jag bara motsätta mig en koldioxidskatt på samtliga nivåer eftersom det alltid skulle straffa de minst välbärgade medborgarna, vilket vi har sett med Nicolas Sarkozys orättvisa och impopulära projekt.

Jag motsätter mig även inrättandet av en EU-byrå som ska ansvara för utfärdandet av europeiska obligationer för att hantera statsskulden. Detta är en riktig bonus som kloka människor betalar till galna människor. Avslutningsvis beklagar jag att den del som ägnas åt utvecklingsfinansiering med rätta kritiserar statlig korruption och skatteparadis men att man är noggrann med att inte avslöja multinationella företags skandalösa metoder och särskilt deras tillämpning av internpriser.

 
  
MPphoto
 
 

  Louis Grech (S&D), skriftlig. (EN) Betänkandet om innovativ finansiering sänder ett starkt budskap till finansinstituten och i synnerhet till banksektorn om att det är dags att reglera finanssektorn ytterligare, hålla banker administrativt och rättsligt ansvariga för sina vårdslösa åtgärder och ineffektiva riskhanteringsmetoder. Det står klart att det behövs påtagliga och betydande förbättringar av konsumentskyddets kvalitet och av garantierna på området för finansiella tjänster, särskilt i fråga om kontroll och tillsyn. Den nuvarande situationen kan användas som ett gyllene tillfälle att stärka sektorn för finansiella tjänster samt medborgarnas och konsumenternas förtroende för denna eftersom de nu är de som betalar kalaset för de stora misstagen och för att lösa ut de stora finansinstituten.

Med detta sagt bör kommissionen först bedöma vilken effekt en avgift på finanstransaktioner kommer att ha på den europeiska ekonomin. Alla framtida förslag bör inte endast baseras på beslut som fattas impulsivt för att ta itu med slagordet för tillfället, utan bör utgöras av ett pragmatiskt synsätt som trotsar tidspressen och återskapar EU-medborgarnas förtroende för finansmarknaderna.

 
  
MPphoto
 
 

  Estelle Grelier (S&D), skriftlig. (FR) Antagandet av Podimatabetänkandet var en chans för parlamentet att visa tydligt stöd för införandet av en avgift på finanstransaktioner inom EU. Hittills har den europeiska högern alltid motverkat socialisternas förslag i denna fråga, såväl inom parlamentsutskotten som under plenarsammanträdena. Det är goda nyheter att en majoritet av parlamentsledamöterna, och därmed en sektion av högern, har sett sig besegras av detta projekt, som Progressiva alliansen av socialister och demokrater i Europaparlamentet har förespråkat i flera år. Det visar att vi tillsammans allt eftersom blir medvetna om fördelarna med projektet. Denna omröstning markerar en ny fas i förfarandet med att införa ett finansinstrument som särskilt skulle tjäna till att generera ytterligare egna medel till EU-budgeten men även stödja utvecklingsinitiativ internationellt sett. Kampen är dock inte över. För närvarande är detta bara en politisk ståndpunkt. Utöver deras uttalanden måste vi förbli uppmärksamma på den genuina vilja som finns bland de europeiska stats- och regeringscheferna, varav en majoritet är högerorienterade, att införa denna avgift.

 
  
MPphoto
 
 

  Nathalie Griesbeck (ALDE), skriftlig. (FR) Vi har i många år kämpat för införandet av en avgift på finanstransaktioner. Trots de många reservationer som detta förslag har mötts av är det viktigt att denna resolution har antagits av en stor majoritet. Genom att uppmuntra till beskattning av finanstransaktioner internationellt och, i varje fall, genom att rekommendera skapandet av en sådan avgift inom Europeiska unionen lägger parlamentet grunden till en ny finansiell ordning i världen. Dessutom bör vi nämna de nya finansiella möjligheter som en sådan avgift skulle ge eftersom införandet av denna skulle generera cirka 200 miljarder euro per år. Denna omröstning är en stor seger, och nu är det upp till de internationella organen att vara lika modiga som ledamöterna av Europaparlamentet har varit.

 
  
MPphoto
 
 

  Sylvie Guillaume (S&D), skriftlig. (FR) Beskattningen av finanstransaktioner är något som socialisterna och vänstern i EU har kämpat länge för. Det faktum att betänkandet av min grekiska kollega, Anni Podimata, har antagits av en stor majoritet vittnar om de politiska framsteg som Europaparlamentet har gjort. Detta är en stor seger som den europeiska vänstern kan vara stolt över. Även om texten inte har någon direkt lagstiftningsmässig verkan markerar den ett viktigt politiskt steg i rätt riktning: Från och med nu kommer den europeiska högern i Europaparlamentet inte att kunna hindra införandet av en sådan skatt. Detta är ett riktigt steg mot budgetfederalism, som är det enda sättet på vilket Europeiska unionen kan nå sina mål när det gäller tillväxt och sysselsättning samt när det gäller att komma ur nedgången.

 
  
MPphoto
 
 

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. (LT) Jag stöder detta betänkande, eftersom en av de främsta fördelarna med innovativa finansieringsmetoder är att de kan ge dubbel utdelning eftersom de kan bidra till att uppnå viktiga politiska mål, t.ex. stabilitet och öppenhet på finansmarknaden, och innebära en betydande inkomstpotential. Man bör dock också ta hänsyn till den inverkan som dessa metoder har på de negativa externaliteter som finanssektorn orsakar. Jag stöder bestämmelsen och kravet om innovativa finansieringsåtgärder för att inbringa större medel från denna sektor och bidra till att flytta skattebördan bort från arbetstagarna. Detta skulle kunna förbättra marknadseffektiviteten, öka öppenheten, minska spekulation och överdriven prisvolatilitet och ge finanssektorn incitament att göra långsiktiga investeringar med ett mervärde för den reala ekonomin och bidra till att finansiera globala kollektiva nyttigheter samt minska de offentliga underskotten. Jag stöder förslaget om att emittera gemensamma europeiska projektobligationer för att finansiera EU:s betydande infrastrukturbehov och strukturprojekt inom ramen för Europa 2020-strategin, EU:s planerade nya strategier, t.ex. den nya strategin för energiinfrastrukturutveckling, och andra storskaliga projekt. EU:s projektobligationer skulle därmed säkra nödvändiga investeringar och inge tillräckligt förtroende för att stora investeringsprojekt ska locka till sig det stöd som behövs och därmed bli en viktig mekanism för att maximalt öka det offentliga stödet. Dessa projekt måste också bidra till den ekologiska omvandlingen av våra ekonomier och bana väg för en koldioxidfri ekonomi.

 
  
MPphoto
 
 

  Arturs Krišjānis Kariņš (PPE), skriftlig. – (LV) En ny avgift på finanstransaktioner kommer inte att lösa EU-medlemsstaternas budgetproblem. Därför gav jag inte mitt stöd till betänkandet om innovativ finansiering på global nivå och på EU-nivå. I motsats till vad vissa tror kommer det inte att vara bankerna som betalar en sådan skatt utan deras kunder, dvs. samma gamla skattebetalare. I en tid av ekonomisk återhämtning bör vi inte införa nya skatter utan vi måste minska de statliga utgifterna. En ny skatt skulle bara tjäna till att dölja regeringarnas oförmåga att minska utgifterna och skulle inte få önskvärd effekt.

 
  
MPphoto
 
 

  Giovanni La Via (PPE), skriftlig. (IT) Det betänkande som vi har röstat om i dag i parlamentet handlar om införandet av innovativa finansieringsmetoder. Jag ville stödja resolutionen med min röst eftersom den ekonomiska krisen de senaste åren har framhävt bristen på reglering och behovet av att skapa nya finansieringsmetoder som kan åtgärda omfattande finansspekulation. Denna EU-åtgärd kommer därför att på ett otvetydigt sätt återigen ställa krav på att tillgodose den reala ekonomins behov genom att stödja långsiktig investering och skapa nya ytterligare resurser för att möta och övervinna stora utmaningar i världen och inom EU och skapa tillväxt och nå utvecklingsmålen i Europa 2020-strategin. Den dramatiska ökningen av finanstransaktioner har avslöjat att det finns en växande klyfta mellan finanser och den reala ekonomin. Införandet av en avgift på finanstransaktioner, emitteringen av gemensamma europeiska obligationer och den planerade koldioxidskatten är några av de förslag som är anpassade efter skapandet av nya förfaranden, som krävs för vår ekonomi men som dock inte får ha en negativ inverkan på de mest utsatta konsumenterna.

 
  
MPphoto
 
 

  Bogusław Liberadzki (S&D), skriftlig. (PL) Jag välkomnar verkligen resultatet av omröstningen om betänkandet om innovativ finansiering på global nivå och på EU-nivå. Betänkandet omfattade två frågor av central vikt, nämligen avgiften på finanstransaktioner och euroobligationer. Dessa skulle kunna vara viktiga finansieringskällor för att öka EU:s finansiella och ekonomiska förmåga och göra EU i stånd att genomföra stora och strategiskt viktiga projekt, inklusive transport- och energiprojekt, och också eventuellt främja mobiliseringen av privat kapital. Progressiva alliansen av socialister och demokrater i Europaparlamentet har under en tid uppmanat till en liknande lösning. Jag är glad över att en klar majoritet har röstat för införandet av dessa innovativa lösningar.

 
  
MPphoto
 
 

  Sabine Lösing och Sabine Wils (GUE/NGL), skriftlig. (DE) Vänstern har i flera års tid gett stöd till införandet av en avgift på finanstransaktioner. Detta förslag antogs generellt sett av Europaparlamentet i dag. Podimatas egetinitiativbetänkande som parlamentet har antagit innebär inte något definitivt ja eller nej på frågan om en avgift på finanstransaktioner. Det är inte tydligt om vi kan förvänta oss ett motsvarande förslag från kommissionen eller, i sådana fall, när. Vi har fortfarande en lång väg att gå innan en lagstiftningsprocess är i gång. För närvarande förbereder kommissionen bara en genomförbarhetsstudie. Ett av ramvillkoren för denna genomförbarhetsstudie är att konkurrenskraften inte får försämras av avgiften på finanstransaktioner. Det är mycket orealistiskt att förvänta sig ett världsomfattande införande av avgiften på finanstransaktioner för närvarande. Egetinitiativbetänkandet handlade inte bara om frågan om en avgift på finanstransaktioner utan även om det faktum att konkurrenspolitiken ska fungera på ett bra sätt i EU och införandet av en koldioxidskatt enligt momsmodellen, vilken ska tillämpas på varje produkt på den inre marknaden.

Vi kan inte gå med på koldioxidskatten. Detta är ett miljöpolitiskt krav från de konservativa, som söker efter en energimix som kombinerar kärnenergi och förnybar energi. Kärnenergin skulle inte drabbas av denna skatt. Vi uppmanar till beskattning av energitillförsel, vilket även omfattar kärnenergi, genom en kombinerad primärenergi-/koldioxidskatt. Jag avstod från att rösta i den slutliga omröstningen eftersom jag inte kunde rösta för ett betänkande som förenar en bra idé, dvs. en transaktionsskatt, med åtgärder som skulle medföra en ännu större börda för folket i Europa.

 
  
MPphoto
 
 

  Petru Constantin Luhan (PPE), skriftlig. (RO) De senaste åren har den globala ekonomiska och finansiella krisen avslöjat stora svagheter i det globala finanssystemets rättsliga och tillsynsmässiga ramar. Finansiella transaktioner kännetecknas av en enorm volymökning och en anmärkningsvärd diskrepans mellan volymen av finansiella transaktioner och den reala ekonomins behov. Kortsiktiga investeringar, som är dominerande, har lett till en stark volatilitet och ett överdrivet risktagande. Kortsiktiga spekulativa transaktioner stod i centrum för krisen och har betonat det tydliga sambandet mellan otillräcklig finansiell reglering och övervakning samt hållbara offentliga finanser. Jag röstade för detta betänkande eftersom de problem som detta marknadsbeteende har orsakat har haft en betydande effekt på de offentliga finanserna, EU-medborgarna och så vidare. Betänkandet syftar till att skapa verktyg som är avsedda att minska spekulation, garantera en rättvis fördelning av bördan mellan de centrala finansiella aktörerna och skapa nya resurser för att möta de största utmaningarna.

Man beräknar för närvarande att skatteflykt och skattebedrägerier kostar EU-medlemsstaterna cirka 250 miljarder euro per år. Den nya faktorn är avgiften på finanstransaktioner, som skulle kunna generera intäkter på nästan 200 miljarder euro per år till EU och motverka spekulativa transaktioner.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (S&D), skriftlig. (EN) Genom att rösta för detta betänkande beviljar Europaparlamentets ledamöter allmänhetens begäran om rättvis beskattning inom finanssektorn. Finanssektorn är i stort sett undantagen kravet på mervärdesskatt och är underbeskattad, samtidigt som vanliga medborgare har fått bära kostnaderna för finanskrisen samt bidragit med 9 500 euro i statligt stöd från varje man, kvinna och barn i EU. I denna omröstning har parlamentsledamöterna backat upp de hundratusentals förkämpar som aktivt arbetar för en Robin Hood-skatt, dvs. en jättelåg avgift på finanstransaktioner som kan skapa miljarder för att uppfylla prioriteringar på hemmaplan och våra åtaganden för att bekämpa fattigdom och klimatförändringar i världen.

Ett globalt avtal vore det bästa sättet att införa en sådan skatt på. Storbritanniens krav på stämpelavgift för aktier visar att det är möjligt att införa en framgångsrik, välutformad avgift på finanstransaktioner utan att underminera konkurrenskraften. En EU-omfattande, samordnad avgift på finanstransaktioner skulle vara det första steget mot en global avgift på finanstransaktioner. Det är dags för handling, och EU kan leda denna kampanj för en rättvisare beskattning i världen.

 
  
MPphoto
 
 

  Arlene McCarthy (S&D), skriftlig. (EN) Genom att rösta för detta betänkande beviljar Europaparlamentets labourgrupp allmänhetens begäran om rättvis beskattning inom finanssektorn. Finanssektorn är i stort sett undantaget kravet på mervärdesskatt och är underbeskattad, samtidigt som vanliga medborgare har fått bära kostnaderna för finanskrisen samt bidragit med 9 500 euro i statligt stöd från varje man, kvinna och barn i EU. I denna omröstning har parlamentsledamöterna backat upp de hundratusentals förkämpar som aktivt arbetar för en Robin Hood-skatt, dvs. en jättelåg avgift på finanstransaktioner som kan skapa miljarder för att uppfylla prioriteringar på hemmaplan och våra åtaganden för att bekämpa fattigdom och klimatförändringar i världen. Ett globalt avtal vore det bästa sättet att införa en sådan skatt på. Storbritanniens krav på stämpelavgift för aktier visar att det är möjligt att införa en framgångsrik, välutformad avgift på finanstransaktioner utan att underminera konkurrenskraften. En EU-omfattande, samordnad avgift på finanstransaktioner skulle vara det första steget mot en global avgift på finanstransaktioner. Det är dags för handling, och EU kan leda denna kampanj för en rättvisare beskattning i världen.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig. (FR) Förslaget om en avgift på finanstransaktioner har förespråkats av vänstern i flera års tid. Detta förslag är i dag föremål för samförstånd. Detta medgivande av våra åsikter är välkomnat. En avgift på finanstransaktioner bör dock endast syfta till att främja folkets allmänna intresse och inte en välfungerande fri handel eller handel med utsläppsrätter som vissa – och särskilt denna text – kallar för koldioxidmarknaden. Jag kommer att rösta emot detta brutala utnyttjande av det som tidigare var ett bra förslag.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Trots att jag stöder en stor del av innehållet i detta betänkande skulle jag inte kunna rösta för det. Det förespråkar nämligen införandet av en avgift på finanstransaktioner (på global nivå eller åtminstone EU-nivå), även om man medger att konsekvenserna av detta måste undersökas (och föreslår att en efterhandsutvärdering av detta). Det parti som jag representerar har alltid kämpat mot införandet av en sådan avgift på finanstransaktioner i Portugal, med tanke på den förödande effekt som den skulle kunna ha på finansmarknaderna. Portugal är utmattat och kan inte klara av ytterligare skattebördor eftersom det i slutänden skulle vara medborgarna som får betala denna skatt då finansinstituten skulle låta sina kunder få stå för denna. Införandet av en sådan skatt bara på EU-nivå skulle kunna leda till att andra marknader får konkurrensfördelar i förhållande till EU:s finansmarknader.

 
  
MPphoto
 
 

  Willy Meyer (GUE/NGL), skriftlig. – (ES) Jag har röstat för Podimatabetänkandet om innovativ finansiering på global nivå och på EU-nivå eftersom det redogör för en idé som har varit en av pelarna för vänstern i världen, nämligen införandet av en avgift på finanstransaktioner. Texten hade verkligen kunnat vara mycket djärvare och inte gjort denna skatt beroende av att en liknande skatt införs på global nivå.

Min politiska organisation har alltid förespråkat behovet av att införa en skatt på internationella valutatransaktioner, t.ex. den så kallade Tobinskatten. Därför anser jag att detta är ett steg i rätt riktning även om förslaget i betänkandet är otillräckligt i mina ögon.

 
  
MPphoto
 
 

  Louis Michel (ALDE), skriftlig. (FR) I och med den globala ekonomiska och monetära krisen 2007 kunde vi se stora brister i de rättsliga och tillsynsmässiga ramarna för det globala finansiella systemet. Jag gick i spetsen för kampen inom Europaparlamentet för innovativ finansiering genom att upprätta en arbetsgrupp om genomförbarheten av en avgift på internationella transaktioner. Jag är övertygad om att en sådan skatt skulle ge möjlighet till en bättre reglering av finanssektorn genom motverkande av rent spekulativ verksamhet. Jag är även övertygad om att den skulle kunna hjälpa de fattigaste länderna, särskilt utvecklingsländerna, och de minst utvecklade av dessa att nå millennieutvecklingsmålen och vidta de åtgärder som krävs för att anpassa sig till klimatförändringarna.

En avgift på finanstransaktioner på EU-nivå skulle eventuellt generera cirka 200 miljarder euro varje år i unionen och nästan 650 miljarder US-dollar på global nivå. Om vi gör betydande framsteg på EU-nivå och tillämpar en avgift på internationella finanstransaktioner skulle vi bevara det starka budskap som vi sände i december 2010 när vi antog rekommendationen om den finansiella, ekonomiska och sociala krisen samt rekommendationer om åtgärder och initiativ.

 
  
MPphoto
 
 

  Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. (EN) Antagandet av detta betänkande lär vara parlamentets första starka signal för en avgift på finanstransaktioner i en tid då kommissionen har en tvetydig inställning eftersom den dels uppvisar en vilja att reglera finansiella aktörer, dels undantar dem från skatt. Det är nödvändigt att peka på de skenheliga uttalandena från vissa högerledare som uppmanar till ett slags beskattning av finanssektorn, men bara på global nivå där det är mest osannolikt att den kommer att införas, liksom vi alla vet. Kommissionen bör ge en exakt och tydlig signal om att transaktionsavgiften måste betalas av alla. En situation där jordbrukare betalar skatt men inte finansmän är inte acceptabel. Social orättvisa skapar agg, och släpphänthet förvandlar statliga institutioner till en sandlåda som bankerna har skapat. Jag röstade för betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. (DE) Införandet av en avgift på finanstransaktioner är ett steg i rätt riktning och skulle främst påverka hedgefonder och liknande produkter, vilket verkar vara av mycket liten nytta för den reala ekonomin. Det är dock utan tvekan rätt att EU går i spetsen i detta sammanhang. När allt kommer omkring hade vi fått vänta i all evighet om vi skulle försöka få med amerikanerna också. En avgift på finanstransaktioner bör dock inte utnyttjas som ett tillfälle att införa en EU-skatt bakvägen. Tyvärr tar dock Anni Podimatas betänkande oss i just denna riktning. Medlemsstaterna måste fortsätta ha skattemässig suveränitet. Om EU inte kan klara sig på de pengar som man får måste man dra åt svångremmen. Det finns redan tillräckligt med befogenheter som hade reglerats bättre på nationell nivå än på EU-nivå. De andra kraven i betänkandet, nämligen införandet av euroobligationer och en koldioxidskatt, bör förkastas. Å ena sidan är euroobligationer produkter som strider mot allt ekonomiskt förnuft, å andra sidan får de skattemässigt försiktiga euroländerna återigen med orätt betala priset. EU skulle helt enkelt bli en transferunion. En koldioxidskatt med oklara mål skulle dessutom skada EU:s ekonomi och förstöra arbetstillfällen och därmed ha en negativ effekt för de flesta människor. Därför bör detta betänkande förkastas.

 
  
MPphoto
 
 

  Claudio Morganti (EFD), skriftlig. (IT) Jag röstade emot detta betänkande. Samtidigt som idén med ett bidrag från det finansiella systemet, som till stor del bär skulden för krisen de senaste två åren, verkar rätt blir jag mycket förbryllad över det sätt som den genomförs på.

Jag måste säga att jag välkomnar förslaget om inrättande av euroobligationer, som jag tror kan vara ett användbart verktyg, men jag har mer problem med det mesta i betänkandet, som handlar om införande av en avgift på finanstransaktioner. Jag anser att det är för riskfyllt att bara tillämpa denna på EU-nivå eftersom det kan leda till att hela det europeiska finansiella systemet förlorar konkurrenskraft, och aktörer skulle kunna komma omkring det utan allt för stora svårigheter genom att inrikta sig på andra marknader.

Jag vill dessutom inte att denna skatt ska bana väg för skapandet av ett eventuellt centraliserat EU-skattesystem, vilket jag skulle vara helt emot.

 
  
MPphoto
 
 

  Franz Obermayr (NI), skriftlig. (DE) Det är skattebetalarna som hittills har burit huvuddelen av kostnaden för den ekonomiska krisen. Det är därför viktigt att andra instrument används för att se till att aktörer och spekulanter på finansmarknaderna axlar en del av ansvaret. Det är inte mer än rätt. En avgift på finanstransaktioner får dock inte användas som en ursäkt för att införa direktbeskattning från EU. Dessa skulle undergräva medlemsstaternas skattemässiga och allmänna suveränitet. Betänkandet avslöjar tendenser till detta, och därför har jag röstat emot det.

 
  
MPphoto
 
 

  Rolandas Paksas (EFD), skriftlig. – (LT) Jag röstade för resolutionen om innovativ finansiering på global nivå och på EU-nivå. EU har världens största finansmarknad och försöker steg för steg komma tillbaka på fötter efter krisen, vars effekter kommer att vara kännbara i många år framöver. Följaktligen är det nödvändigt att fastställa innovativa finansieringsmetoder som kan säkerställa finansiell stabilitet och öppenhet. För närvarande är de flesta finansiella tjänster undantagna från mervärdesskatt. Betydande intäkter går följaktligen förlorade via finanssektorn och skattebördan ökar för de arbetande människorna. Jag anser att skatten på finanstransaktioner är en effektiv finansieringsmetod som skulle hjälpa till att minska spekulationen och de statliga underskotten. När vi har gjort en riktig bedömning av dess eventuella negativa effekt på EU:s globala konkurrenskraft måste vi anstränga oss allt vad vi kan för att den även ska tillämpas på global nivå. För att öka alla länders BNP vore det dessutom klokt att införa en skatt på banktillgångar som står i proportion till det berörda kreditinstitutets systembetydelse och verksamhetens risknivå. Jag stöder förslaget om emittering av europeiska projektobligationer som, i egenskap av ett gemensamt skuldhanteringsinstrument, kommer att hjälpa till att locka till sig ökad investering i europeiska infrastrukturprojekt. För att dra maximal nytta av tillämpningen av koldioxidskatten är det nödvändigt att fastställa de obligatoriska minimikraven för samtliga medlemsstater och förhindra att låginkomsttagare får bära enorma bördor.

 
  
MPphoto
 
 

  Georgios Papanikolaou (PPE), skriftlig. (EL) Jag röstade för Europaparlamentets egetinitiativbetänkande om innovativ finansiering på global nivå och på EU-nivå. Finans- och skuldkrisen har avslöjat brister i hur finanssektorn fungerar och kontrolleras i dag. Införandet av en avgift på finanstransaktioner är inte något nytt förslag, och det är verkligen ett impopulärt förslag i alla utvecklingsländer utan undantag, särskilt i de som tillämpar låga skatter. Om ett globalt avtal visar sig vara omöjligt kommer införandet av en avgift på finanstransaktioner i EU att bidra till bättre kunskaper om hur just denna sektor fungerar och samtidigt generera betydande statliga intäkter, om den inte skadar konkurrenskraften. Detta är andemeningen i ändringsförslag 2, som jag röstade för.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. (PT) Betänkandet handlar om innovativa finansieringssätt på global nivå och på EU-nivå. Det anger åtgärder för att ta itu med de allvarliga brister i de rättsliga och tillsynsmässiga ramarna för det globala finanssystemet som den globala ekonomiska och finansiella krisen 2007–2009 blottade. Finansiella transaktioner kännetecknas för närvarande av en enorm volymökning och en anmärkningsvärd diskrepans mellan volymen av finansiella transaktioner och den verkliga världens underliggande behov. Nya handelsmönster, såsom kortsiktiga investeringar och automatiserad högfrekvenshandel, som har fått en central roll i de globala finansiella trenderna och har lett till stark volatilitet och överdrivet risktagande, förtjänar de styrandes uppmärksamhet. Detta är tillräckliga skäl för att Europaparlamentet, inom sitt behörighetsområde, ska lämna ett bidrag och ange de åtgärder som parlamentet anser är lämpliga för att åtgärda den nuvarande situationen.

 
  
MPphoto
 
 

  Marit Paulsen, Olle Schmidt och Cecilia Wikström (ALDE), skriftlig. − Betänkandet om innovativ finansiering tar upp en rad viktiga aspekter; såsom vikten av att skapa en verklig inre marknad som grund för Europas tillväxt, betydelsen av att möjliggöra finansiering av europeiska infrastrukturprojekt med hjälp av europeiska projektobligationer, liksom en möjlig lösning för en europeisk koldioxidbeskattning, för att ställa om Europas produktion till en hållbar utveckling. Det är också viktigt att betänkandet poängterar att EU:s medlemsländer måste leva upp till de uppställda biståndsmålen.

Vi valde trots det att avstå i den slutgiltiga voteringen eftersom vi inte tror att det är en bra idé att Europa självt – utan att andra länder gör detsamma – inför en finansiell transaktionsskatt. Vi anser att det svenska exemplet av att ensidigt införa en slags finansiell transaktionsskatt från 1980-talet, vilket resulterade i att den större delen av aktie-, obligations- och optionshandeln flyttade till London, bör beaktas så att vi inte gör om samma misstag på europeisk nivå.

Vi bedömer att det finns en stor risk för att de stabiliserande effekterna av finansmarknaden, som man hoppas på att en finansiell transaktionsskatt ska leda till, inte kommer att infrias om EU självständigt inför en sådan skatt. Risken för att aktie-, obligations- och optionshandeln istället flyttar till mindre transparenta och mindre öppna marknader utanför Europa är för stor. Det skapar inte en bättre översyn av finansmarknaden och det skulle dessutom undergräva den gemensamma europeiska tillsynen av finansmarknaden som vi har tagit fram.

 
  
MPphoto
 
 

  Miguel Portas (GUE/NGL), skriftlig. (PT) För att hantera den globala finansiella krisen och den stora nedgången till följd av denna har flera regeringar ökat den nationella skulden till ohållbara nivåer, för att rädda finansbolag och stimulera sina ekonomier. Samtidigt samlar bankerna på sig vinster genom differensen mellan lån från centralbanker till en nästan nollprocentig ränta och det pris till vilket de beviljar kredit till kunder och länder. Därför är det en moralisk skyldighet att finansbolagen axlar sitt ansvar för den kris som de orsakade. En avgift på finanstransaktioner är det minsta man kan begära.

Till dem som försöker skjuta på detta ansvarstagande, med ursäkten att en sådan skatt bara kan införas på global nivå, säger jag 1) att EU:s position skulle stärkas i betydande omfattning av ett ensidigt införande av denna skatt, 2) att det skulle resultera i en minskad volatilitet på finansmarknaderna, vilket vore bra, om en del av det kapital som används i spekulativa transaktioner lämnar EU och 3) att det kommer att behövas förnuftiga regler om rörlighet för kapital om en global finansiell reglering inte är genomförbar eller tillrådlig. Betänkandet är ett steg i denna riktning.

 
  
MPphoto
 
 

  Evelyn Regner (S&D), skriftlig. (DE) Jag röstade för betänkandet eftersom det är hög tid att EU går i spetsen och inför en avgift på finanstransaktioner på EU-nivå. Jag tror att om vi tar detta första steg kommer sannolikheten att öka att vi når målet med en världsomfattande avgift på finanstransaktioner. Ändringsförslaget från min grupp som uppmanar till införande av en avgift på finanstransaktioner på EU-nivå utan ytterligare dröjsmål (t.ex. genomförande av fler studier) antogs av en knapp majoritet. Jag uppmanar nu ansvarig kommissionsledamot, Algirdas Šemeta, att äntligen vidta åtgärder.

Resolutionen antogs med en stor majoritet med 529 röster för, 127 röster emot och 18 nedlagda röster. Detta är en stark signal från parlamentet som inte får ignoreras av kommissionen eller omtolkas på osäkra grunder. Jag uppmanar ordförande Barroso att vidta åtgärder, att utöva kommissionens rätt att ta initiativ och lägga fram ett förslag till oss, den lagstiftande församlingen. Totalt 200 miljarder euro skulle kunna samlas in på det här sättet, och detta är pengar som i högsta grad behövs och som bör skänkas av dem som orsakade krisen. Vi bör inte låta skattebetalarna få reda ut de underskott som finanskrisen har skapat, utan i stället bör vi kräva att den privata sektorn i slutänden betalar för sig själv. Dessa pengar bör användas både för budgetkonsolidering och som en separat inkomstkälla för EU:s budget.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Europaparlamentet upprepade i dag kravet på införandet av en EU-skatt på finansiella transaktioner, som en del av ett betänkande om innovativ finansiering som antogs av parlamentsledamöterna. De gröna har länge efterlyst en skatt på finansiella transaktioner och välkomnade omröstningen, och partiets ledamot Philippe Lamberts kommenterade: ”Europaparlamentet har fortsatt att hävda behovet av en skatt på finansiella transaktioner på EU-nivå. Även om slutmålet bör vara att införa en global avgift på finanstransaktioner finns det tydliga fördelar för EU att arbeta på egen hand. Parlamentsledamöterna har i dag uppmanat kommissionen att vidta åtgärder för detta. De gröna har länge förespråkat införandet av en skatt på finansiella transaktioner både för att stävja skadliga spekulationer och för att få en ny källa till offentliga inkomster. Förutom att den kan ge betydande inkomster i en tid när de nationella statskassorna befinner sig under press är en skatt på finansiella transaktioner socialt rättvis. En skatt på finanstransaktioner skulle också på ett tydligt sätt åtgärda den systemrisk som uppstår genom högfrekvent handel, och fungera som en avskräckande åtgärd mot riskfyllda spekulationer. Det är dags för kommissionen och medlemsstaterna att sluta förhala den här frågan.”

 
  
MPphoto
 
 

  Licia Ronzulli (PPE), skriftlig. (IT) Den nyligen inträffade ekonomiska krisen har blottlagt bristerna i systemet för reglering och övervakning av det globala finansväsendet.

Alltför ofta har volymen i dessa transaktioner betydligt överskridit de verkliga behoven, och har orsakat spekulationer som på sikt har gjort det använda kapitalet extremt instabilt och skapat risk för insolvens. De första som fått ta emot stöten har varit skattebetalarna, också i form av ökande arbetslöshet, minskade inkomster, minskad tillgång till sociala tjänster samt genom ökande ojämlikhet.

För att förhindra framtida kriser måste EU nu arbeta för påtagliga förändringar av reglering och övervakning, för att skapa en mer välfungerande och stabil finansiell miljö. Idén om en avgift på finansiella transaktioner har viktiga fördelar, särskilt efter en kris som den nuvarande: stabilisering av marknaderna, incitament för långsiktiga investeringar och spårbarhet i granskningen av enskilda transaktioner.

Att stävja spekulation, stödja långsiktiga investeringar och uppnå bättre långsiktig tillväxt inom EU 2020-strategin: Det är viktigt att komplettera allt detta genom att införa ett liknande system för finansiering utanför EU, för att det inte ska leda till att vi får konkurrensnackdelar.

 
  
MPphoto
 
 

  Vilja Savisaar-Toomast (ALDE), skriftlig. (ET) I dagens omröstning såg vi ett stöd för betänkandet om innovativ finansiering i världen och i Europa. Den enda del som inte fick stöd var förslaget som uppmanade kommissionen att undersöka möjligheterna för EU:s koldioxidskatt, som liksom momsen kommer att införas på den inre marknaden för varje produkt. Jag är glad att kunna konstatera att det fanns stöd för de huvudpunkter som uppmanade kommissionen att undersöka möjligheterna och genomförbarheten för vissa nya skatter samt deras konsekvenser. Med bankskatterna, skatterna på finansiella verksamheter och skatter på finansiella transaktioner har var och en sitt eget ekonomiska mål, och de rymmer olika möjligheter att ge inkomster, så det är viktigt att en djupgående analys görs innan ytterligare skatter införs.

Det fanns stöd för tanken att en skatt på finansiella transaktioner skulle bli så allmän som möjligt om den infördes. Samtidigt bad en del parlamentsledamöter, bland dem jag själv, om ett förtydligande av vilka som till slut kommer att få betala denna skatt, eftersom skattebördan vanligen brukar hamna på kunden, som i det här fallet skulle vara icke-professionella investerare och enskilda personer. Tack.

 
  
MPphoto
 
 

  Edward Scicluna (S&D), skriftlig. (EN) Jag stödde Podimatabetänkandet, som innehåller ett antal goda idéer om en global skatt på finansiella transaktioner. Sanningen är att en stor del av den finansiella sektorn, särskilt investeringsbankerna, fortfarande måste reformera sig själv efter avslöjandet av brister under den finansiella krisen. Till och med chefen för Bank of England, Mervyn King, medgav i förra veckan att kostnaden för de åtstramningsåtgärder som vidtagits i Storbritannien och i hela Europa har burits av ”människor som var helt oskyldiga” medan finanssektorn har gått tillbaka till en ”business as usual”-mentalitet.

Det är bara rätt att den privata sektorn betalar för konsekvenserna av den finansiella krisen och bidrar till eventuella framtida stöd till banker som fortfarande bedöms vara ”för stora för att gå omkull”. Nu är det upp till IMF och kommissionen att bedöma fördelarna och nackdelarna med en global skatt på finansiella transaktioner.

 
  
MPphoto
 
 

  Peter Skinner (S&D), skriftlig. (EN) Under dagens omröstning om Podimatabetänkandet om innovativ finansiering röstade man om ett särskilt ändringsförslag som uppmanade kommissionen att utarbeta förslag om en skatt på finansiella transaktioner på EU-nivå i frånvaro av initiativ på G20-nivå.

Jag röstade för ändringsförslaget av gruppsolidaritet och för att jag tror att ett tydligt stöd för en skatt på finansiella transaktioner från Europa kan leda till att frågan diskuteras vidare i G20-gruppen.

Jag anser dock bestämt att införandet av en skatt på finansiella transaktioner på EU-nivå om den inte genomförs globalt kan leda till risker för Storbritanniens ställning som finansiellt centrum, vilket betydligt påverkar medborgarna i sydöstra England. Jag är mycket skeptisk till en skatt på finansiella transaktioner som bara gäller EU, och jag anser att ett eventuellt förslag måste konsekvensbedömas ingående, så att man säkert kan se att de positiva effekterna uppväger nackdelarna för mina väljare. Innan det finns ett resultat av en sådan konsekvensbedömning avvisar jag ovillkorligen alla förslag om en generell skatt på 0,05 procent på alla finansiella transaktioner som godtyckliga och illa övertänkta.

 
  
MPphoto
 
 

  Søren Bo Søndergaard (GUE/NGL), skriftlig.(DA) Jag röstade emot betänkandet, eftersom det inte garanterar att en skatt på finansiella transaktioner skulle användas för de syften för vilket en verklig Tobinskatt skulle användas, nämligen för utvecklingsländer och investeringar i klimatet. Det sägs inte tydligt i betänkandet om skatten kommer att bidra till EU:s budgetar, vilket skapar risker för mer problem. För det första är jag i grunden emot en ökning av EU:s egna resurser. För det andra går vi miste om möjligheten att få en verklig Tobinskatt om EU har förfoganderätt över skatten – se kommissionens förslag om att skatten skulle finansiera EU-projekt och brister i EU-budgeten. Min röst ska inte ses som ett motstånd till en skatt på finansiella transaktioner inom EU. Jag stöder helt och hållet en verklig Tobinskatt. Jag stöder också de positiva delarna av betänkandet, till exempel kampen mot skattebedrägerier, principen om att förorenaren ska betala och uppmaningen till energieffektivitet.

 
  
MPphoto
 
 

  Bart Staes (Verts/ALE), skriftlig. (NL) I dag röstade jag återigen för införandet av en skatt på finansiella transaktioner och samtyckte till att EU om vi misslyckas med att införa en skatt på finansiella transaktioner på global nivå ändå ska ta första steget. Vi måste ta tillfället i akt att stävja finans- och banksektorns girighet. En global kris kräver när allt kommer omkring globala lösningar, och Europa kan som största finansmarknad bli banbrytande när det gäller detta. En skatt på finansiella transaktioner skulle kunna ge medlemsstaterna tillräckliga intäkter för att få sina budgetar i balans och hålla sina respektive ekonomier i gång.

Eftersom intäktsmöjligheterna från en skatt på finansiella transaktioner på 0,05 procent är närmare 200 miljarder euro inom EU och 650 miljarder US-dollar globalt skulle skatten också kunna bli en viktig del av lösningen i sökandet efter nya och hållbara inkomstkällor. En skatt på finansiella transaktioner skulle kunna begränsa spekulationen och stabilisera marknaderna och skapa incitament till långsiktiga investeringar, och eftersom varje transaktion går att spåra skulle den kunna öka insynen och få de finansiella aktörerna att ta på sig sin del av kostnaden för krisen. I betänkandet efterlyses också en närmare undersökning av möjligheterna att utfärda euroobligationer och införa en koldioxidskatt.

 
  
MPphoto
 
 

  Catherine Stihler (S&D), skriftlig. (EN) I motsats till mina skotska konservativa och liberala kolleger har jag gett mitt stöd till det här betänkandet, som behandlar ett antal möjliga finansieringskällor, bland annat en skatt på finansiella transaktioner. I betänkandet efterlyses också en debatt om användningen av intäkter som skulle komma från en skatt på finansiella transaktioner.

 
  
MPphoto
 
 

  Michèle Striffler (PPE), skriftlig.(FR) Jag stödde starkt införandet av en skatt på finansiella transaktioner på global nivå vid omröstningen om betänkandet om innovativ finansiering på global och europeisk nivå. Möjligheterna att införa en sådan skatt på enbart europeisk nivå bör dock först bli föremål för en genomförbarhetsstudie från kommissionen. Vi måste fastställa om denna skatt kan införas på europeisk nivå utan att det inverkar negativt på Europas internationella konkurrenskraft.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig.(PT) Den ekonomiska och finansiella krisen har avslöjat allvarliga brister i systemet för reglering och övervakning av det globala finansiella systemet. Krisen måste åtgärdas genom nya instrument som kan bromsa spekulationerna, återupprätta finanssektorns roll, säkerställa en jämn fördelning av bördorna och skapa nya resurser för hantering av globala utmaningar, till exempel klimatförändringar, utvecklingsmål och en intelligent, hållbar och inkluderande tillväxt inom ramverket för Europa 2020-strategin. Detta initiativbetänkande är resultatet av en önskan att hitta nya och innovativa finansieringskällor. Beskattningsinstrument som baseras på inkomst anses inte tillräckliga. I dokumentet undersöks följande möjligheter till innovativ finansiering: beskattning av finanssektorn, euroobligationer och beskattning av energisektorn. Enligt min åsikt är det mycket viktigt att hitta nya typer av alternativa finansieringssätt som motsvarar dagens utmaningar och står i samklang med den moderna världen, men det är inte lämpligt att göra detta utan att först studera de konkreta effekterna. Lika viktigt som att öka inkomsterna är det att stärka marknadens reglerande roll och skapa mekanismer för att förbättra dess tydlighet, effektivitet och stabilitet. Av dessa skäl röstade jag för dokumentet under plenarmötet.

 
  
MPphoto
 
 

  Georgios Toussas (GUE/NGL), skriftlig. (EL) Betänkandet är en förolämpning mot intelligensen hos arbetare och gräsrötter, som lider av den barbariska krigföring som riktas mot dem av kapitalet och dess politiska representanter. Det klargör redan från början att det inte kan bli fråga om att beskatta kapital: ”framhåller att en ökning av skattesatserna och omfattningen av befintliga skatteinstrument … inte är vare sig en tillräcklig eller en hållbar lösning.” För att föra arbetarna bakom ljuset uppmanar man dock EU att anta en ”skatt på finansiella transaktioner” på 0,01 procent som presenteras som varande en ”rättvis fördelning av bördan” från krisen mellan kapitalet och arbetarna och som ett försök att begränsa kapitalets spekulationer. Samtidigt ökas beskattningen av fattiga gräsrötter, och den indirekta beskattningen, som bokstavligen äter sig in i arbetarnas och gräsrötternas inkomster, skjuter i höjden. Skatten på finansiella transaktioner är inte en beskattning av finanssektorn, utan bara ännu en indirekt skatt. Tillsammans med denna nya indirekta skatt föreslår man en hel räcka åtgärder för ”innovativ finansiering”, eller snarare nya skatter på gräsrötternas inkomster, till exempel en ”koldioxidskatt”, ett ”solidariskt bidrag till flygbiljetter”, till och med ett ”globalt lotteri” för att bekämpa svälten. Det grekiska kommunistpartiet röstade emot detta betänkande, och underströk därmed att folkets enda väg ut ur den kapitalistiska krisen är att inrikta sig på monopolens profiter.

 
  
MPphoto
 
 

  Niki Tzavela (EFD), skriftlig. (EN) Jag röstade för det här betänkandet. Enligt min åsikt är Anni Podimatas betänkande mycket välbalanserat och mycket välunderbyggt, och jag välkomnar de fyra finansiella instrument som föreslås i betänkandet. De fyra åtgärderna är alla nyskapande, och jag skulle vilja betona att detta inte bara gäller frågan om en skatt på finansiella transaktioner. Vi bör omsorgsfullt välja vilka instrument som ska användas: Jag anser att vi bör avstå från att införa skatter på sektorer – till exempel energisektorn – som ökar levnadskostnaderna. Inför sista behandlingen av den här frågan bör kommissionen därför genomföra en utvärdering genom att göra en konsekvensbeskrivning av effektiviteten och de möjliga resultaten av att använda dessa instrument.

 
  
MPphoto
 
 

  Thomas Ulmer (PPE), skriftlig. (DE) Betänkandet innehåller en del goda idéer, till exempel om en skatt på finansiella transaktioner på bara 0,05 procent som skulle ge en nettointäkt på 200 miljarder euro till EU:s budget. För närvarande kan vi inte dra nytta av dessa pengar, som bara skulle göra spekulationer svårare men inte omöjliga. Den intressanta frågan är vad ministerrådet kommer att göra med detta initiativbetänkande. Vi har fortfarande lång väg kvar att gå.

 
  
MPphoto
 
 

  Derek Vaughan (S&D), skriftlig. (EN) EU-medborgarnas nota för finanskrisen ökar alltmer, och de åtgärder som föreslås i det här betänkandet kan inbringa miljarder euro och minska trycket på familjerna i dessa ekonomiskt svåra tider.

Med en mycket liten skatt på finansiella transaktioner kan man börja bekämpa fattigdomen i Storbritannien och resten av världen och minska effekterna av klimatförändringen. Förespråkarna för denna så kallade Robin Hood-skatt, bland andra Labour-parlamentsledamöter, måste nu fortsätta på den framgångsrika vägen och fortsätta med att sätta press på den globala finanssektorn för att utöka denna åtgärd och skapa en världsomfattande skatt på finansiella transaktioner.

 
  
MPphoto
 
 

  Dominique Vlasto (PPE), skriftlig.(FR) Jag röstade för denna resolution, vars syfte är att uppmuntra innovativ finansiering genom en skatt på finansiella transaktioner, vilket ska underlätta återhämtningen i ekonomin och främja övergången till en grön tillväxt samtidigt som man upprätthåller biståndet till utvecklingsländerna. Den ekonomiska krisen visade mycket tydligt hur viktigt det är att skapa en global finansiell styrning för att se till att vi inte längre ska vara en lekboll för den ohämmade finansiella kapitalismen. Detta är vad G20-gruppens franska ordförandeskap vill, och vi måste göra allt vi kan för att nå detta mål. Finansspekulationer har på grund av bristen på regler och övervakning omintetgjort miljoner arbetstillfällen, allvarligt påverkat de offentliga finanserna och sänkt levnadsstandarden betydligt för en stor majoritet européer. Det är dags att vi lämnar detta kortsiktiga synsätt på ekonomin, där pengar är allt och oansvarigheten finns överallt, som har fört oss till avgrundens rand, så att det finansiella systemet kan återgå till sin roll att tjäna realekonomin och folket. EU bör föregå med gott exempel när det gäller detta, och resolutionen som antagits av parlamentet skickar en tydlig signal till våra partners.

 
  
MPphoto
 
 

  Angelika Werthmann (NI), skriftlig. (DE) Jag har röstat för Anni Podimatas betänkande om innovativ finansiering på global och europeisk nivå. Hittills är det bara Europas skattebetalare som har fått betala för den finansiella och ekonomiska krisen under 2007 och åren därefter. Detta är det första betänkande där man överväger ett antal olika innovativa mekanismer för att se till att också finansmarknadens aktörer bär en del av kostnaden. Förslaget om en skatt på finansiella transaktioner på global nivå bör välkomnas om det kan förverkligas, och en liknande lösning på EU-nivå bör allvarligt övervägas som ett alternativ.

Den stora fördelen med denna skatt är inte bara den möjliga inkomsten från en sektor som hittills betalat mycket lite skatt eller ingen skatt alls, utan också den samtidiga reglerande effekten. Det är väl känt att finanssektorn, som ofta bygger på spekulation, har fjärmat sig från realekonomin. Genom att beskatta finanssektorn skulle vi kunna skapa incitament till mer långsiktiga investeringar igen, och därmed ta hänsyn till realekonomins behov.

 
  
  

Betänkande: Edite Estrela (A7-0032/2011)

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig.(PT) Jag röstar för detta betänkande eftersom vikten av att minska ojämlikheten på hälsoområdet är nära kopplad till minskandet av sociala skillnader, som påpekas i betänkandet. Ojämlikheter när det gäller hälsa börjar i unga år och fortsätter genom hela livet, och de fortplantar sig också till senare generationer. I ljuset av detta måste medlemsstaterna anta principen om ”hälsa i all politik”. Dessutom stöder jag starkt föredragandens rekommendationer till försvar för behovet av att främja en allmän tillgång till sjukvården, även för papperslösa flyktingar, och tillgången till socialt skydd för gravida kvinnor enligt lagstiftningen i deras egna länder.

 
  
MPphoto
 
 

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig.(FR) I Edite Estrelas betänkande behandlas ojämlikheter i hälsa inom EU och de åtgärder som behövs för att minska dem. Det är alltså ett välgörande betänkande, som jag röstade för, inte minst för att på nytt bekräfta den okränkbara rätten till abort och behovet av enkel tillgång till preventivmetoder, i en tid då dessa rättigheter ännu inte är en verklighet i alla EU:s medlemsstater. Marschen mot jämlikhet fortsätter.

 
  
MPphoto
 
 

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. (LT) Det finns betydande ojämlikheter i hälsa mellan EU:s länder och regioner. På grund av den ekonomiska och finansiella krisen har vissa medlemsstater gjort åtstramningar som lett till minskade anslag till folkhälsa, förebyggande hälso- och sjukvård och långtidsvård. Alla EU-medborgare har inte tillgång till hälsovård av god kvalitet. Detta gäller särskilt i EU:s fattigare regioner, där patienterna inte har tillgång till hälsovård och behandling av god kvalitet. Det finns stora skillnader när det gäller kostnadsersättningar för läkemedel och behandling av enskilda komplexa sjukdomar, till exempel Alzheimers sjukdom, vilket gör att patienter från vissa medlemsstater inte kan få ersättningsberättigande läkemedel och den behandling de behöver i sitt land. Jag anser att kommissionen måste göra något för att minska de skillnader och den ojämlikhet i tillgång till sjukvård av god kvalitet som drabbar många människor inom EU, och skapa mekanismer för att övervaka ojämlikheter i hälsa. Kommissionen bör också presentera ett initiativ inriktat på att uppmuntra och stödja medlemsstaternas utveckling av integrerade nationella eller regionala strategier för att minska ojämlikheten i hälsa.

 
  
MPphoto
 
 

  Regina Bastos (PPE), skriftlig.(PT) Europas medborgare lever i dag längre och är friskare. Trots att den genomsnittliga hälsan inom EU har förbättrats med tiden finns det fortfarande skillnader i hälsa mellan och inom medlemsstater i Europa. På grund av den nuvarande ekonomiska, finansiella och sociala krisen tenderar dessa skillnader att öka. Som skuggföredragande för yttrandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd påpekade jag behovet av att söka efter lösningar. Dessa berör alla parter: EU, nationella regeringar, regionala och lokala myndigheter samt aktörer i den sociala ekonomin. För de utmaningar som väntar EU, resultatet av demografiska förändringar, behövs det en konkret plan för att bekämpa ojämlikheter i hälsa på landsbygden.

En förstärkning av mekanismen för att bedöma kvalifikationer kommer att underlätta rörligheten för kompetenser inom EU och yrkesutövarnas rörlighet. Kampanjer för en hälsosam livsstil och program för förebyggande och undersökningar riktade mot vissa grupper är också viktiga för att minska ojämlikheter i hälsa. Av alla dessa skäl stödde jag betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Luc Bennahmias (ALDE), skriftlig.(FR) I en tid då vi ännu upplever de sociala effekterna av den ekonomiska och finansiella krisen i våra respektive europeiska samhällen var det viktigt att i dag rösta för Edite Estrelas betänkande om att minska ojämlikheter i hälsa. Betänkandet är verkligen en påminnelse om att ojämlikhet också påverkar sjukvården och att det är viktigt att åtgärda de grundläggande orsakerna till dessa ojämlikheter så att alla Europas medborgare äntligen kan få sina grundläggande sociala rättigheter. Medborgarna är inte jämställda, varken när det gäller förväntad livslängd, fattigdom eller social utslagning, och de utsätts inte alla för hälsorisker. I betänkandet nämns också papperslösa flyktingar, som ofta har enormt svårt att få tillgång till sjukvård i mottagarländerna.

Därför inbjuder vi medlemsstaterna att förbättra tillgången till hälso- och sjukvården för alla, medborgare och andra, och uppmanar dem att ytterligare samordna sina nationella åtgärder på hälso- och sjukvårdspolitikens område. Tillgången till en hälso- och sjukvård av god kvalitet är när allt kommer omkring en av de mest grundläggande rättigheterna, och bör därför prioriteras både av gemenskapen och av medlemsstaterna, vilka fortfarande har befogenhet på detta område.

 
  
MPphoto
 
 

  Sergio Berlato (PPE), skriftlig. (IT) Inom EU finns det stora ojämlikheter i hälsa, och åtgärderna för att hantera dem varierar också betydligt inom medlemsstaterna. Eftersom jag anser att dessa skillnader i hälsofrågor kan ha stor inverkan på enskilda personer under deras livstid är de ett problem som måste åtgärdas målmedvetet och med nyskapande politik.

Detta betänkande innehåller mycket intressanta lösningar för att beakta medborgarnas rätt till hälsa, genom att lyfta fram både folkupplysning och hälso- och sjukvårdstjänsternas omfattning. De sociala konsekvenserna av den nyligen inträffade ekonomiska och finansiella krisen är uppenbara: Sedan krisen tog sin början har antalet arbetslösa ökat med fem miljoner, och många hushåll har påverkats av recessionen och löper nu större risk att drabbas av fattigdom eller stora skulder. Jag ser det som mycket viktigt att prioritera en minskning av dessa ojämlikheter på alla nivåer av beslutsfattande. Jag uppmanar också kommissionen att uppmärksamma dem mer i EU 2020-strategin och att se till att målet att minska ojämlikheter i hälsa beaktas fullt ut i framtida initiativ.

 
  
MPphoto
 
 

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. (LT) Jag röstade för det här betänkandet eftersom ojämlikhet i hälsa är ett problem som kräver omedelbara åtgärder. Den börjar tidigt i livet och fortsätter inte bara in i ålderdomen utan till kommande generationer. Om människor tidigt i livet drabbas av ojämlikhet i tillgången till utbildning, arbete och hälso- och sjukvård, liksom av ojämlikhet baserad på kön och kulturell bakgrund, kan det starkt påverka deras hälsostatus genom hela livet. Dessutom inverkar fattigdom och social utslagning betydligt på hälsan. Orsakerna till dessa hälsoskillnader är i många fall orättvisa och är möjliga att undvika. För att ojämlikhet i hälsa ska kunna åtgärdas måste specifika åtgärder vidtas, särskilt för de mest utsatta grupperna. Det är mycket viktigt att minskningen av ojämlikhet i hälsa ses som en nödvändig prioritering, så att man gör effektiva konsekvensbeskrivningar på hälsoområdet.

 
  
MPphoto
 
 

  Sebastian Valentin Bodu (PPE), skriftlig. (RO) Krisen har drabbat hälso- och sjukvården hårt i flera av EU:s medlemsstater i fråga om både tillgång och efterfrågan. På tillgångssidan har den ekonomiska och finansiella krisen lett till en minskning av anslagen till hälso- och sjukvårdsverksamheter, och dessutom även på lång sikt, beroende på budgetnedskärningar och minskade skatteintäkter. Samtidigt har efterfrågan på hälsovårdstjänster också ökat på lång sikt, beroende på en kombination av faktorer som bidrar till försämringen av befolkningens allmänna hälsa. Flera medlemsstater har som en del av sina återhämtningspaket genomfört åtgärder för att mildra den ekonomiska krisens effekter på hälso- och sjukvården, genom att investera i vårdens infrastruktur, så effektivt som möjligt utnyttja anslagen till hälso- och sjukvården samt omstrukturera och omorganisera vårdsystemet.

Det finns dock stora skillnader i medlemsstaterna i fråga om vilka åtgärder som vidtas för att bekämpa ojämlikheterna. Tillgängligheten är en nyckelfråga för alla offentliga tjänster. Insamling och utbyte av fakta om effektiva strategier, politiska åtgärder och metoder kommer att bidra till att skapa stöd på administrativ nivå och i olika sektorer.

 
  
MPphoto
 
 

  Carlos Coelho (PPE), skriftlig.(PT) Jag håller med föredraganden Edite Estrela om att det finns enorma hälsoskillnader både mellan människor som bor i olika EU-regioner och mellan mer respektive mindre gynnade befolkningsgrupper. Dessa ojämlikheter tenderar att börja vid födseln och fortsätta in i ålderdomen, påverkade livet igenom av tillgången till utbildning, arbete och sjukvård, och kan förvärras av skillnader som har att göra med kön och ras. Det är mycket viktigt att minska de nuvarande skillnaderna, som äventyrar de utfästelser som gjorts av EU om solidaritet, ekonomisk och social sammanhållning, mänskliga rättigheter och lika möjligheter, varför detta är en av de prioriterade åtgärderna i EU:s 2008–2013-strategi för hälsa. Dock är det viktigt att påpeka att hälso- och sjukvårdspolitiken är medlemsstaternas ansvar, tillsammans med inrättandet av respektive system för människors tillgång till hälso- och sjukvård. I betänkandet beskrivs flera intressanta åtgärder, men ingen beskrivning görs av deras ekonomiska effekter. Jag är inte heller nöjd med behandlingen av abortfrågan, som är en nationell och inte en europeisk fråga.

 
  
MPphoto
 
 

  Marielle De Sarnez (ALDE), skriftlig.(FR) Principerna om universalitet, tillgång till vård av god kvalitet, rättvisa och solidaritet måste bli till verklighet i de olika vårdsystemen inom EU. Det är därför parlamentet med stor majoritet antog Estrelabetänkandet. Det finns fortfarande många ojämlikheter i de 27 medlemsstaternas sjukvårdssystem. Parlamentsledamöterna har därför efterlyst en förbättring av den allmänna tillgången till sjukvård till låg kostnad. Den grundläggande vården måste kosta mindre och läkemedel måste bli billigare. Ojämlikheten mellan olika sociala grupper och åldersgrupper måste minskas. Medlemsstaterna bör effektivisera vårdkostnaderna, satsa på förebyggande arbete och erbjuda målinriktade program för de mest utsatta grupperna. Detta är vad parlamentsledamöterna ber kommissionen och medlemsstaternas regeringar att göra, för att säkerställa en hälsostandard i Europa som är värdig den europeiska sociala modell som vi vill ha.

 
  
MPphoto
 
 

  Anne Delvaux (PPE), skriftlig.(FR) Jag var mån om att stödja Edite Estrelas betänkande om att minska ojämlikheten i hälsa mellan EU:s länder, men också inom dem. Skälet är helt enkelt att det behandlar många av de kvarvarande ojämlikheterna på detta område inom gemenskapen. Dessa ojämlikheter, som är orättvisa, är ett resultat av många olika ekonomiska, miljömässiga och livsstilsrelaterade faktorer, men också av svårigheter att få tillgång till hälso- och sjukvård, av ekonomiska orsaker eller på grund av ”dålig distribution av medicinska resurser” i vissa delar av gemenskapen. Även om hälso- och sjukvårdspolitiken (mestadels) ännu är en nationell angelägenhet har vi parlamentsledamöter en plikt att uppmuntra våra medlemsstater att fortsätta sitt arbete för att minska de socioekonomiska ojämlikheterna och därmed också minska skillnaderna i hälso- och sjukvården.

Medlemsstaterna måste se till att utsatta grupper (funktionshindrade, äldre, invandrare … och kvinnor!) verkligen får rättvis tillgång till hälso- och sjukvården. En särskild inriktning behövs också på förebyggande arbete och information på hälsoområdet, i samarbete med organisationer från det civila samhället.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Trots att betänkandet innehåller föreskrifter som jag anser vara mycket relevanta för den ökande vikten av hälso- och sjukvård för de äldre och behovet av att öka kunskaperna om sjukdomar som särskilt drabbar äldre säger det som helhet inte mycket nytt. Faktum är att det genom att försöka nämna allting till slut blir en ”önskelista”, till vilken föredraganden, under förevändning av att ”minska ojämlikheten i hälsa”, har lagt frågor som är så inbördes olika – och som inte har något att göra med likställdheten i tillgången till sjukvård – som familjevåld, utredning av läkemedelssektorn och medlemsstaternas respektive politik för frivilligt avbrytande av graviditeter och tillgången till fruktsamhetsbehandling för homosexuella. Jag anser inte att detta är det sammanhang där dessa frågor ska behandlas. Vi vet att möjligheten till abort och medicinskt assisterad befruktning för homosexuella par är kontroversiella frågor i medlemsstaterna, och det är bara medlemsstaterna som fritt ska få fatta beslut om dem. Det är också av detta skäl jag inte kan rösta för betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig.(PT) Hälsan och den förväntade livslängden hör nära samman med de sociala förhållandena. Det är mycket viktigt att minskningen av ojämlikheterna ses som en grundläggande prioritering på alla nivåer av politisk aktivitet, för förverkligandet av strategin för ”hälsa i all politik” och för säkerställandet av att effektiva konsekvensbeskrivningar görs. Ojämlikheterna kvarstår, vilket framgår av att den förväntade livslängden vid födseln 2007 varierade med 14,2 år mellan EU:s medlemsstater för män och med 8,3 år för kvinnor. Det finns ett behov av att förbättra den allmänna tillgången till en hälso- och sjukvård som är ekonomiskt tillgänglig för alla. Det är viktigt att förbättra tillgången till förebyggande hälso- och sjukvård och hälsofrämjande åtgärder, liksom till primär- och specialistvård, och att minska ojämlikheten mellan olika sociala grupper.

Jag röstade dock inte för betänkandet, eftersom jag inte håller med om punkt 29, vilken, och jag citerar, ”uppmanar EU och dess medlemsstater att vidta nödvändiga åtgärder när det gäller tillgång till teknik för assisterad befruktning och att undanröja diskriminering av kvinnor som grundas på äktenskaplig status, ålder, sexuell inriktning, etnisk eller kulturell bakgrund”.

 
  
MPphoto
 
 

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig.(PT) Betänkandet innehåller en uppsättning riktlinjer som vi anser vara giltiga och rimliga. Vi vill dock göra några kommentarer.

Den så kallade åtstramningspolitiken, som i grunden är antisocial, med nedskärningar i offentliga investeringar och statens sociala funktioner – särskilt när det gäller hälsa – bland andra konsekvenser som är extremt skadliga från ekonomisk och social synpunkt, förvärrar också ojämlikheten på hälsoområdet.

När man under förevändning av att budgetunderskottet måste minskas höjer avgifterna för den allmänna sjukvården, höjer läkemedelspriserna, till och med för kroniska sjukdomar, på grund av minskade statliga subventioner, och tar bort stödet för patienttransporter till behandlings- och vårdinrättningar i områden där det inte finns någon kollektivtrafik, så kommer ojämlikheten i hälsa att öka, vilket för närvarande händer i Portugal. Detta leder till att människor med låga inkomster får allt svårare att få tillgång till sjukvården.

I stället för bara ord behövs en verklig förändring av politikens innehåll. Den nyliberala politiken måste överges och en faktisk jämlikhet garanteras, inte minst när det gäller tillgången till hälso- och sjukvården.

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig.(PT) Detta betänkande behandlar ett antal viktiga frågor, men det angriper inte rötterna till de problem som för närvarande orsakas av den åtstramningspolitik och den antisociala politik som ökar ojämlikheten på hälsoområdet.

Därför räcker det inte med ord! Den nyliberala politiken måste överges, och högsta prioritet måste ges till förebyggande arbete och folkhälsa, för att garantera en faktisk jämlikhet när det gäller tillgången till hälso- och sjukvården.

Stabilitetspakten måste överges för att det ska gå att förhindra en höjning av avgifterna för att använda den allmänna sjukvården och höjda läkemedelspriser, till och med för kroniska sjukdomar, och för att det ska gå att förhindra att stödet till patienttransporter till behandlings- och vårdinrättningar tas bort, till och med i områden där det inte finns någon kollektivtrafik, allt under förevändning av att budgetunderskottet måste minskas.

Vi vet att resultatet av denna politik blir en ökning av ojämlikheten på hälsoområdet, vilket för närvarande sker i Portugal. Människor med låga inkomster får allt svårare att få tillgång till sjukvården. I stället för vackra ord behövs det därför en ny politik, för att prioritera respekten för mänskliga rättigheter och ekonomisk och social sammanhållning.

 
  
MPphoto
 
 

  Elisabetta Gardini (PPE), skriftlig. (IT) Det måste sägas att detta betänkande tar upp ett antal mycket intressanta frågor när det gäller att erkänna den faktiska rätten till hälsa (tillgång till vård, information till befolkningen, tjänsternas täckning, osv.).

Vi kan dock inte undgå att göra vissa reservationer mot motsägelser i dokumentet som har skapat en omfattande debatt. Jämlikhet ska förstås i egentlig mening och inte genom att man isolerar individer (särskilt kvinnor) från deras relation till sina partners och barn och till det sociala sammanhang där sexualiteten och fortplantningsförmågan faktiskt existerar. Jag är också bekymrad över förkunnandet av ”nya rättigheter” såsom ”rätten till säker abort”, för detta beskär eller till och med undanröjer andras rättigheter (faderns förväntningar eller de oföddas kommande liv).

På liknande sätt kan vi nämna brister som den fullständiga underlåtenheten att nämna yrkesmässiga aktörer: Här sägs ingenting om deras roll och ansvar, de behandlas som robotar och inte som yrkeskunniga med en egen skicklighet, egna förmågor och framför allt med ett eget personligt samvete.

 
  
MPphoto
 
 

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig.(FR) Detta betänkande innehåller ett antal upprörande förslag. Exempelvis är ett av dess mål att vårdpersonal ”ska kunna ha en interkulturell hållning baserad på respekt för mångfald” när de behandlar patienter som är invandrare. Ett ytterligare mål är att eliminera diskriminering vad gäller tillgång till teknik för konstgjord befruktning – särskilt diskriminering på grund av ålder eller sexuell läggning – samtidigt som det hävdas att vi måste främja en allmän möjlighet till abort. Det dominerande temat här är en syntes av dödens kultur och en omkastning av värden. Slutligen är ett mål att få alla medlemsstaterna att skapa vad som motsvarar en statlig sjukförsäkring – med andra ord tillgång till fri vård för olagliga invandrare.

Vi bör komma ihåg att sådan vård i Frankrike faktiskt är tillgänglig för alla olagliga invandrare och för alla åkommor – det ursprungliga syftet var att hantera nödsituationer eller risken för epidemier – och villkoren för tillgängligheten är minimala och overifierbara. Detta system – där det inte finns några kontroller eller begränsningar – tillåter palliativ behandling, främjar olaglig invandring och uppmuntrar medicinsk turism, liksom allt slags fusk, till en ständigt ökande kostnad. I en tid då våra sjukhus och medicinska system ligger i ruiner, och då fler och fler av våra medborgare måste klara sig utan vård för att de inte har råd, är ett sådant förslag upprörande.

 
  
MPphoto
 
 

  Louis Grech (S&D), skriftlig. (EN) Jag röstade för betänkandet om att minska ojämlikheter i hälsa, som tar upp de brister i vården som finns inom EU-27. Föredraganden uppmärksammar det faktum att skillnaderna i medborgarnas hälsa inom gemenskapen i många fall beror på skillnader i möjligheter, på tillgången till tjänster och materiella resurser, på social bakgrund, inkomst och utbildning, och uppmärksammar dessutom att sådana skillnader har förvärrats efter den finansiella krisen. Jag instämmer i mycket i betänkandet – bland annat i förslaget att kommissionen ska samarbeta med medlemsstaterna för att främja bästa praxis för prissättning och kostnadsersättning för läkemedel, med målet att skapa rimligast möjliga prisnivå och minska ojämlikheterna i tillgången till läkemedel; dessutom instämmer jag i att EU och medlemsstaterna ska erkänna mäns våld mot kvinnor som en folkhälsofråga, och dessutom i uppmaningen till medlemsstaterna att anpassa sina hälsovårdssystem till behoven hos de mest utsatta i samhället genom att utveckla metoder för att fastställa vårdavgifter för att garantera tillgång till vården för alla patienter. Jag instämmer dock inte i det som sägs i betänkandet till stöd för främjandet av abort.

 
  
MPphoto
 
 

  Françoise Grossetête (PPE), skriftlig.(FR) Det var mycket viktigt att man i betänkandet tog upp åldersbaserade ojämlikheter i hälsa, vilket man nu har gjort.

Åldersbaserade ojämlikheter i hälsa leder till begränsad tillgång till lämplig hälso- och sjukvård och nyskapande behandlingar. Äldre personer ska kunna använda läkemedel vars effekter och säkerhet har testats på personer i samma ålder. Personer i denna åldersgrupp utesluts fortfarande alltför ofta från kliniska prövningar. Den genomsnittliga åldern hos patienter som deltar i kliniska prövningar av behandlingar mot högt blodtryck är 63 år, trots att 44 procent av patienterna är över 70 när problemet först konstateras hos dem.

Gemenskapen och medlemsstaterna måste nu skyndsamt planera för de sociala och ekonomiska konsekvenserna av en åldrande europeisk befolkning och ta hänsyn till denna demografiska förändring.

 
  
MPphoto
 
 

  Sylvie Guillaume (S&D), skriftlig.(FR) Kampen mot ojämlikheter i hälsa mellan länderna och regionerna i EU – ojämlikheter som har förvärrats av den ekonomiska krisen – har äntligen blivit prioriterad tack vare antagandet av Edite Estrelas betänkande. Som föredragande för yttrandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män röstade jag för detta betänkande, som syftar till att förbättra tillgången till hälso- och sjukvården för alla, särskilt för utsatta grupper, och till att stödja medicinsk och farmakologisk forskning. I betänkandet hävdas också att medlemsstaterna bör stoppa budgetnedskärningarna i hälso- och sjukvården. I betänkandet behandlas också könsaspekten på ojämlikheter i hälsa, och det förbättrar kvinnors tillgång till reproduktionsrelaterad vård. Dessa betydande steg framåt är bara början på kampen mot ojämlikheter i hälsa inom EU.

 
  
MPphoto
 
 

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. (LT) Jag röstade för detta betänkande eftersom det trots förbättringar av sjukvården fortfarande finns stora skillnader i hälsa mellan de högsta och lägsta delarna av den sociala skalan, skillnader som på vissa områden fortfarande ökar. Om människor tidigt i livet drabbas av ojämlikhet i tillgången till utbildning, arbete och hälso- och sjukvård, liksom av ojämlikhet baserad på kön och kulturell bakgrund, kan det starkt påverka deras hälsostatus genom hela livet. Kombinationen av fattigdom med andra typer av utsatthet, till exempel under barndomen, under ålderdomen eller vid funktionsnedsättning, ökar hälsoriskerna ytterligare, och omvänt kan dålig hälsa leda till sjukdom och/eller social utslagning. Kopplingen mellan sociala faktorer och ojämlikheter i hälsa uppmärksammas nu alltmer. Detta betyder att sociala problem alltmer börjar ses som kopplade till hälsoproblem som kräver en integrerad respons. De sociala konsekvenserna av den aktuella ekonomiska och finansiella krisen har nu blivit tydliga. Det finns nästan fem miljoner fler arbetslösa än vid krisens början. Många hushåll har sett sina inkomster falla, många är mer drabbade av fattigdom och skuldsättning och vissa har förlorat sina hem. Korttidsanställda var bland de första att drabbas av nedgången. Invandrare och yngre och äldre arbetare, som oftare har osäkrare anställningar, påverkades särskilt mycket, men också grupper av arbetare som hittills varit relativt väl skyddade blev arbetslösa. Det behövs en ny syn på politiken för att hantera ojämlikheter i hälsa, särskilt för människor i lägre socioekonomiska grupper.

 
  
MPphoto
 
 

  Anneli Jäätteenmäki (ALDE), skriftlig. (FI) Hittills har inte tillräckligt stor uppmärksamhet ägnats åt frågan om att minska ojämlikheterna i hälsa i Europa. Detta är ett problem som måste lösas. Det finns olika orsaker till ojämlikheterna i hälsa mellan befolkningsgrupper. De har till exempel att göra med levnadsvillkor, utbildning, yrke, förebyggandet av sjukdomar samt hälsovård. Det är bra att förståelsen för kopplingen mellan vissa specifika problem och hälsoproblem har ökat. Dessa problem måste lösas generellt.

Det är möjligt att hantera de faktorer som leder till ojämlikheter i hälsa genom sociopolitiska åtgärder. Exempelvis kan man ta itu med alkoholkonsumtionen genom nationella politiska åtgärder (till exempel prissättning och beskattning), genom regionalpolitik (genom att öka kontrollen) och genom en lokal politik för aktiviteter (till exempel genom att utveckla fritidsaktiviteter för ungdomar).

På europeisk nivå behöver vi utbyta information om bästa hälsopraxis mellan medlemsstaterna. Det är viktigt att vi betonar behovet av att minska ojämlikheterna i hälsa på alla nivåer av beslutsfattande. Det behövs särskilt ett kontinuerligt samarbete mellan alla aktörer för att minska ojämlikheterna i hälsa.

 
  
MPphoto
 
 

  Jarosław Kalinowski (PPE), skriftlig.(PL) Vi är alla mycket väl medvetna om hälsans betydelse. Tyvärr uppskattar vi den ofta inte tillräckligt förrän någon av våra familjemedlemmar eller vänner eller vi själva blir sjuka. Tillgången till hälso- och sjukvård är bara en av många faktorer som påverkar hälsan för medborgarna oavsett land eller område. Ytterligare faktorer som bland många andra påverkar medborgarnas hälsa lika mycket är yrkesställningen och den därav följande materiella situationen, tillgången till utbildning, hög ålder eller funktionsnedsättning och tillhörighet till en minoritetsgrupp. ”Social skiktning” och urmodiga indelningar i ”klasser” orsakar också oproportionerliga skillnader mellan européer när det gäller hälsan. Vår prioritering, och EU:s prioritering, bör vara att se till att samtliga invånare på vår kontinent utan undantag får lika tillgång till hälso- och sjukvård, och att eliminera de sociala skillnaderna.

 
  
MPphoto
 
 

  Giovanni La Via (PPE), skriftlig. (IT) Medborgarnas hälsa och välfärd är en prioritering som parlamentet måste garantera och slå vakt om. Vi anser dessutom att det är av grundläggande betydelse att denna rätt garanteras för alla Europas länder.

Socioekonomiska, kulturella och strukturella ojämlikheter skapar ofta ett mångskiftande scenario där alla inte har samma tillgång till hälso- och sjukvården. Därför händer det att de mest utsatta grupperna – invandrare, äldre, barn och funktionshindrade – får betala, ibland med sina liv, ett högt pris för att nekas rätten till hälsa. Detta borde inte hända, varken på europeisk, nationell eller regional nivå. Offren för ett dåligt vårdsystem, vilket dessvärre är utbrett, är lika oskyldiga som de som inte har lika tillgång till hälso- och sjukvården.

Jag röstade för resolutionen, som står för eliminerandet av ojämlikheterna mellan medlemsstaterna i fråga om folkhälsostandarder och främjar en hälso- och sjukvårdspolitik som är effektivare och sänker kostnaderna för alla, inte bara för brukarna, utan också för dem som i egenskap av arbetstagare och sjukvårdsanställda därmed kommer att kunna få bättre arbetsförhållanden för att kunna arbeta effektivt för allas bästa.

 
  
MPphoto
 
 

  Elżbieta Katarzyna Łukacijewska (PPE), skriftlig.(PL) Jag vill meddela att jag röstade emot Estrelabetänkandet om att minska ojämlikheter i hälsa på grund av punkt 25 i texten, där det bland annat betonas att EU och medlemsstaterna måste garantera kvinnor rätten till säker abort.

Jag vill påpeka att dokumentet aktualiserar många viktiga hälsofrågor och ger oss ett intressant material att använda som en grund för vidare arbete, men att jag inte kunde rösta för det på grund av det som sägs om aborter. Jag brukar alltid betona att aborter inte kan ses som något isolerat från övertygelser om konsekvenserna av att bli sexuellt aktiv, eftersom det mänskliga livet förtjänar något mer.

 
  
MPphoto
 
 

  Clemente Mastella (PPE), skriftlig. (IT) Ojämlikhet i hälsa är ett problem som måste hanteras på europeisk nivå. Den orsakas ofta av skillnader i möjligheter och tillgång till tjänster och materiella resurser, liksom av den enskildes livsval. Vi behöver ett nyskapande politiskt perspektiv för att hantera detta.

De senaste årens ekonomiska och finansiella kris har lett till minskade anslag till vårdtjänster och långtidsvård på grund av budgetnedskärningar och minskade skatteintäkter, samtidigt som efterfrågan på vårdtjänster och långtidsvård har ökat. Många medlemsstater har i sina återhämtningsplaner infört åtgärder i form av investeringar i omstrukturering av vården och ytterligare finansiering av sjukvården.

Åtgärderna för att komma till rätta med ojämlikheter i hälsa varierar dock betydligt mellan olika stater. Insamling och spridande av information om strategier, politik och effektiva åtgärder bidrar dock till att man får stöd från regeringar.

Det är mycket viktigt att man prioriterar en minskning av ojämlikheter i hälsa högt, genom att arbeta för ”hälsa i all politik” och göra effektiva konsekvensbeskrivningar där man tar hänsyn till resultaten med utgångspunkt i jämlikheten i hälsa.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (S&D), skriftlig. (EN) Jag röstade för detta betänkande och välkomnar dess inriktning på ojämlikhet i hälsa bland lägre socioekonomiska grupper. Jag välkomnar betoningen av hur viktiga boende- och anställningsfaktorerna är för hälsan. Jag instämmer också i det som sägs i betänkandet om den ökade risken för fetma och rökning och drickande i lägre socioekonomiska grupper.

 
  
MPphoto
 
 

  Jiří Maštálka (GUE/NGL), skriftlig. (CS) Jag vill gratulera föredraganden till ett utmärkt arbete, och tacka henne för att hon accepterade mina ändringsförslag. Frågan om lika tillgång till hälsa är en av hörnstenarna i vår gemensamma politik, redan i dag och ännu mer i framtiden. De respektive ekonomiernas olika styrka och den nuvarande krisen får inte begränsa möjligheten att säkerställa lika möjligheter att tillhandahålla sjukvård för EU-medborgarna oberoende av skillnader mellan sjukvårdssystemen. Enligt min åsikt är det mycket viktigt att texten betonar bättre patientmedvetenhet och högkvalitativ juridisk rådgivning för invandrare, liksom för andra, även olagliga invandrare. Den grundläggande principen måste vara att enskilda medborgares hälsa säkerställs genom territoriell och ekonomisk tillgänglighet, inte bara till läkemedel. Samordnandet av utbildning och yrkesutbildning för vårdpersonal kommer att bli en viktig framgångsfaktor, liksom fastställandet av miniminormer för kvalitet och säkerhet i vården. Föredraganden betonar helt riktigt det förebyggande arbetet mot både rökning och fetma och andra faktorer som påverkar längden på det aktiva livet. Jag stöder den eftertryckliga begäran till kommissionen att uppmuntra medlemsstaterna att tillhandahålla och finansiera behandling av patienter med åkommor som Alzheimers sjukdom, diabetes och multipel skleros. Behandlingen av dessa sjukdomar är inte finansierad i vissa medlemsstater. Dessa sjukdomar drabbar både äldre och yngre personer, och leder till social utslagning.

 
  
MPphoto
 
 

  Marisa Matias (GUE/NGL), skriftlig.(PT) Detta betänkande uppmärksammar ojämlikheter på hälsoområdet mellan EU-medborgare, män och kvinnor, unga och gamla, som har att göra med många olika faktorer: ekonomisk och social situation, utbildning, arbete och levnadsvillkor. Det betonar vikten av att upprätthålla och förbättra universaliteten och allas tillgång till en vård av hög kvalitet, även för papperslösa invandrare, bland andra utsatta grupper. Det uppmärksammar det faktum att den ekonomiska och finansiella krisen, tillsammans med de åtstramningsåtgärder som genomförts av medlemsstaterna, har haft en stor inverkan på vårdsektorn, och detta kommer att göra ojämlikheterna ännu tydligare. Detta betänkande uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta fram en uppsättning gemensamma indikatorer för att övervaka ojämlikheter i hälsa och fortsätta med strategin för ”hälsa i all politik”. Det betonar också vikten av förebyggande åtgärder och ett lokalt perspektiv på vården. Mot bakgrund av allt detta, och för att uppmuntra förslagen i betänkandet, röstade jag för det.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig.(FR) Att säkerställa tillgången till vård för alla, både medborgare och icke-medborgare, med eller utan papper, är en grundläggande allmän trygghetsprincip. Bästa sättet att skydda enskilda människors hälsa är att skydda allas hälsa. Jag välkomnar det här betänkandet, som anför detta argument för folkhälsan som oundgänglig för det allmänna bästa.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig.(PT) Det betänkande som omröstningen gäller behandlar viktiga frågor, främst om försvaret av en likvärdig hälso- och sjukvård för alla, något som dessvärre ännu inte finns inom EU, särskilt för missgynnade grupper, som barn, äldre och i vissa fall kvinnor. Dock behandlas enligt min åsikt också ett antal frågor som inte har något med hälsa att göra. Det jag tycker är mest slående är inställningen till medlemsstaternas politik för frivilligt avbrytande av graviditeter och tillgången till fruktsamhetsbehandling för homosexuella, något som enligt min åsikt borde omfattas av subsidiaritetsprincipen och hanteras på ett mindre försåtligt sätt. Jag röstade därför emot betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Willy Meyer (GUE/NGL), skriftlig. (ES) Jag röstade för Estrelabetänkandet om att minska ojämlikheter i hälsa inom EU.

Tillgången till sjukvård för alla medborgare, oavsett om de är från EU eller invandrare med eller utan papper, är en grundläggande mänsklig rättighet. Det är just de människor som löper störst risk att hamna i utanförskap som måste garanteras denna grundläggande rättighet. Jag röstade därför för betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. (EN) Om människor tidigt i livet drabbas av ojämlikhet i tillgången till utbildning, arbete och hälso- och sjukvård, liksom av ojämlikhet baserad på kön och kulturell bakgrund, påverkar det starkt deras hälsostatus genom hela livet. Det behöver uppmärksammas att ingen vill ta itu med det här problemet på allvar. Därför kommer Edite Estrelas betänkande verkligen i rättan tid. När vi kan säkerställa en jämlik sjukvård för alla befolkningsskikt kommer samhället att bli effektivare i ekonomiskt, finansiellt och politiskt avseende. Jag röstade för betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. (DE) Folkhälsan är alltjämt vår största tillgång och bör ovillkorligen prioriteras av regeringarna. Det finns dock fortfarande allvarliga avvikelser mellan EU:s medlemsstater när det gäller befolkningens hälsa. Effekterna är särskilt tydliga för förväntad livslängd, som kan variera med 5,6 år för män och med så mycket som 6,6 år för kvinnor inom EU:s 27 medlemsstater. Orsakerna är bland annat låg utbildningsnivå och höga nivåer av fattigdom och arbetslöshet. Därför är det knappast förvånande att den våg av övertalighet som följde på den ekonomiska krisen inte har inverkat positivt på folkhälsan. När allt kommer omkring minskar förlorade inkomster betydligt tillgången till sjukvården i många länder. Jag har inte röstat för betänkandet, eftersom det inte tillräckligt detaljerat och konkret anger strategier för att hantera problemet.

 
  
MPphoto
 
 

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. (IT) Alla försök att minska ojämlikheterna i hälsa inom EU bör absolut välkomnas i den konsekventa sociala och ekonomiska utvecklingens namn, och därför röstade jag för Edite Estrelas betänkande. Förslag för att förbättra sjukvården i Europa genom hälsoupplysning, tillgång till behandling, kännedom om data och användning av mekanismer för att mäta, övervaka, utvärdera och sprida information utgör ett viktigt bidrag till utvecklingen av en politik som effektivt minskar ojämlikheter i hälsa. Vid genomförandet av detta tycker jag dock att det är lika viktigt att respektera subsidiaritetsprincipen och vissa unika nationella förhållanden som jag anser måste försvaras och skyddas.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig.(PT) I detta betänkande om minskandet av ojämlikheter i hälsa inom EU anges olika åtgärder som jag anser är värdefulla och viktiga. Jag lade ändå ned min röst i den slutliga omröstningen eftersom jag inte kunde instämma i att EU och medlemsstaterna måste garantera kvinnor helt fri tillgång till abort. Investeringarna bör alltid göras i familjeplanering och preventivmetoder, och en abort ska vara den sista utvägen i exceptionella situationer. Jag anser inte heller att det ska råda fri tillgång till teknik för assisterad befruktning, något som bör omfattas av subsidiaritetsprincipen och aldrig användas som ett medel för att undanröja diskriminering av kvinnor på grund av civilstånd, ålder, sexuell läggning eller etniskt eller kulturellt ursprung.

 
  
MPphoto
 
 

  Rovana Plumb (S&D), skriftlig. – (RO) Skillnaderna i förväntad livslängd inom EU varierar mellan olika stater, mellan 14,2 år för män och 8,3 år för kvinnor (11,86 för män och 7,38 för kvinnor i Rumänien). Till och med inom länder har grupper med olika utbildningsnivå eller på olika sociala nivåer olika hälsoutsikter. Ökad arbetslöshet och hårdare åtstramningar skulle kunna förvärra de ojämlikheter i hälsa som redan finns inom EU. Jag röstade för denna resolution för att uppmana till en förbättring i övervakningen och de förebyggande åtgärderna mot sjukdomar, och för att uppmärksamheten ska riktas mot de utsatta grupperna.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Eftersom förslaget till betänkande redan behandlade de flesta relevanta frågorna behövdes inte många ändringsförlag. Vi, Verts/ALE, undertecknade visserligen ett antal ändringsförslag tillsammans med föredraganden och skuggföredragandena, men vi var de enda som försökte kritisera den nuvarande modellen för läkemedelsutveckling baserad på patent, som leder till höga priser för medicinska innovationer och bristande tillgång till grundläggande läkemedel till överkomliga priser. Vi efterlyste nya modeller för medicinska innovationer och för att åtgärda den bristande tillgången till grundläggande läkemedel till överkomliga priser. Vi efterlyste nya modeller för medicinsk forskning (innovationspriser, rättvis licensiering, patentpooler, offentlig-privata samarbeten och social villkorlighet vid beviljandet av EU-forskningsfinansiering), men dessa ändringsförslag antogs inte.

 
  
MPphoto
 
 

  Licia Ronzulli (PPE), skriftlig. (IT) Eurostat-siffrorna för 2010 är tydliga: Det finns fortfarande stora ojämlikheter mellan de 27 medlemsstaterna i fråga om vårdkvalitet.

Parametrar som förväntad livslängd i de olika medlemsstaterna varierar fortfarande alltför mycket mellan olika regioner, vilket visar att kvalitetsstandarderna för hälso- och sjukvården fortfarande är alltför olika inom EU. Tillgång till grund- och fortsättningsutbildning, ett stabilt och tillfredsställande arbete, kön, kulturell bakgrund och tillgång till hälso- och sjukvård av god kvalitet är de faktorer som bidrar till att höja medborgarnas livskvalitet mer än något annat.

Därför bör betänkandet prioritera de svagastes rättigheter, särskilt kvinnor och deras specifika behov.

 
  
MPphoto
 
 

  Oreste Rossi (EFD), skriftlig. (IT) Även om vi håller med om betänkandets grundläggande premiss, att den genomsnittliga hälsonivån inom EU har fortsatt att förbättras trots stora skillnader i hälso- och sjukvård beroende på de olika systemen i medlemsstaterna, innehåller det brister när det gäller invandrares rättigheter. Dessa behandlas tillsammans med de mest utsatta grupperna, som funktionshindrade, äldre och barn, utan hänsyn till att många invandrare är olagliga sådana, och alltså har kommit till Europa utan tillstånd.

Därför kan vi inte bedöma invandrare på samma sätt som funktionshindrade, som är en utsatt grupp som behöver särskild omvårdnad och hjälp i enlighet med sina behov. Betänkandet delar in samhället i klasser – rika, fattiga, etniska minoriteter, män och kvinnor – med en föråldrad metodik i stället för att tala om medborgare med rättigheter, och gör gällande att dessa påstådda ojämlikheter åtgärdas genom lämplig lagstiftning.

De godkända ändringarna gjorde texten ännu sämre genom att man inkluderade diverse andra frågor, som klimatförändring, våld mot kvinnor, assisterad befruktning och lika tillgång till hälso- och sjukvård för olagliga invandrare.

 
  
MPphoto
 
 

  Christel Schaldemose (S&D), skriftlig.(DA) Vi, de fyra danska socialdemokraterna i Europaparlamentet (Dan Jørgensen, Christel Schaldemose, Britta Thomsen och Ole Christensen), röstade för betänkandet om att minska ojämlikheter i hälsa inom EU. Betänkandet innehåller många viktiga förslag om att minska ojämlikheter i hälsa. Det föreslås dock också att papperslösa flyktingar ska bli berättigade till och garanteras vård i medlemsstaterna. Vi delar inte den uppfattningen. Vi anser dock att det är en mänsklig rättighet att få akutvård, oberoende av personens status i samhället.

 
  
MPphoto
 
 

  Peter Skinner (S&D), skriftlig. (EN) Jag röstade för betänkandet för att stödja föredraganden, som har angett principer som verkligen bör beaktas i fråga om kvinnors hälsa. Många kvinnor i det europeiska samhället har ingen grundläggande tillgång till hälsoprogram och resurser på grund av sin sociala och ekonomiska ställning i vårt samhälle, och detta gäller särskilt etniska minoriteter och invandrarkvinnor som kan vara papperslösa. Även om det är viktigt att förhindra ”sjukvårdsturism”, som det olyckligtvis kallas, är det också mycket viktigt att komma ihåg vårt försvar av grundläggande mänskliga rättigheter.

 
  
MPphoto
 
 

  Catherine Stihler (S&D), skriftlig. (EN) Jag röstade för det här betänkandet, som behandlar olika ojämlikheter i hälsa i medlemsstaterna och uppmuntrar dem att fortsätta att prioritera hälso- och sjukvården under finanskrisen och återhämtningen efter den. Det är mycket viktigt att dessa ojämlikheter inte ökar när regeringarna försöker spara pengar.

 
  
MPphoto
 
 

  Michèle Striffler (PPE), skriftlig.(FR) Jag röstade för betänkandet om att minska ojämlikheter i hälsa inom EU, eftersom jag anser att det för närvarande finns stora skillnader mellan medlemsstaterna när det gäller hälsa. Alla gemenskapens medlemsstater måste se till att kvinnor har enkel tillgång till preventivmetoder och rätt till abort, till exempel.

 
  
MPphoto
 
 

  Niki Tzavela (EFD), skriftlig. (EN) Jag röstade emot det här betänkandet eftersom jag anser att det misslyckades med att behandla sitt ämne, ojämlikheter i hälsa, och tog en helt annan riktning. Även om det finns många delar av betänkandet som jag inte håller med om skulle jag vilja inrikta mig på de friheter som ges åt ”papperslösa” eller ”irreguljära” invandrare, som de kallas i betänkandet, vilket i grund och botten är ett sätt att ge olagliga invandrare en ny benämning. Betänkandet förespråkar att man ska ge personer som olagligen har kommit till många EU-länder många medborgerliga och hälsorelaterade friheter.

Betänkandet kommer att skapa många olägenheter för medlemsstater som hanterar invandringsfrågor dagligen, till exempel Grekland och Italien. Det ger inte bara olagliga invandrare rätt att kräva lika tillgång till hälso- och sjukvård, utan kommer också att leda till att ännu fler ”asylsökande” vill komma till Europa för att dra nytta av en fri hälso- och sjukvård som saknas i de flesta länder i tredje världen.

 
  
MPphoto
 
 

  Thomas Ulmer (PPE), skriftlig. (DE) Jag röstade emot betänkandet eftersom det ännu en gång smygvägen förespråkar abort. Människor är Guds skapelser, och vi bör inte göra oss själva till härskare i frågor som rör liv och död. Här finns inget utrymme för kompromisser. Även om jag inte är i majoritet med min ståndpunkt kommer jag inte att ändra inställning, och jag vägrar att offra ett enda liv på grund av samtidsandan. Jag fattade samma beslut i fråga om preimplantationsdiagnoser.

 
  
MPphoto
 
 

  Angelika Werthmann (NI), skriftlig. (DE) Betänkandet från Edite Estrela behandlar frågan om att minska ojämlikheterna i hälsa inom EU. Jag välkomnar detta arbete väldigt mycket eftersom vi, även om den pågående finansiella och ekonomiska krisen innebär att vi främst måste arbeta med ekonomiska och juridiska frågor, aldrig får glömma bort frågor som rör hälsa, utbildning och social trygghet. Vi kommer bara att kunna nå gemenskapens högre mål, till exempel EU 2020-strategin, om vi har hållbara system på det allmänna området social trygghet och lika möjligheter. Därför röstade jag för betänkandet.

 
  
  

Betänkande: Eva Joly (A7-0027/2011)

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig.(PT) Jag röstar för det här betänkandet, med hänsyn till de ändringar som föreslagits av gruppen Progressiva förbundet av Socialdemokrater i Europaparlamentet. Det är vår plikt att förmedla vår erfarenhet av ekonomisk styrning, så att utvecklingsländer kan skapa sina egna skattesystem. Detta är enda sättet att göra det möjligt att skapa ett rättvisare och hållbarare skattesystem och bekämpa skatteflykt, och därmed främja ett bättre internationellt skatteklimat. Jag vill också påpeka hur viktigt detta betänkande är för att betona vikten av att avskaffa skatteparadisen, en grundläggande åtgärd för insyn som kommer att möjliggöra det nödvändiga automatiska utbytet av skatteinformation.

 
  
MPphoto
 
 

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig.(FR) Trots att beskattning kan vara en tillförlitlig och hållbar finansieringskälla med ett progressivt beskattningssystem, en effektiv skatteadministration och en tydlig och ansvarsfull användning av skatteintäkterna har många utvecklingsländer inte lyckats införa någon minimiskatt för att finansiera sina offentliga tjänster. EU måste därför samarbeta med dessa länder för att uppmuntra god förvaltning på skatteområdet. Därför röstade jag för detta betänkande, som kommer att möjliggöra skapandet av ett skattesystem som är stabilt och mer effektivt, men också rättvisare, för att minska fattigdomen i dessa länder. Betänkandet kommer också att möjliggöra skapandet av ett öppet, samarbetspräglat och rättvist internationellt skatteklimat.

 
  
MPphoto
 
 

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. (LT) Utvecklingsländer möter svårigheter i skapandet av skattesystem (fastställande, uppbörd och administration av skatter). Bekämpandet av skatteparadis är en av de största utmaningarna som anges i millennieutvecklingsmålen, eftersom dessa försvagar utvecklingsländernas institutioner och politiska system. Offshorecentra och skatteparadis möjliggör en årlig olaglig kapitalflykt om på 1 biljon US-dollar, vilket motsvarar ungefär tio gånger de biståndsmedel som betalas ut till utvecklingsländer för lindring av fattigdom och för ekonomisk utveckling. Jag instämmer i förslagen i betänkandet om att bidragsgivare vid tilldelning av finansiellt stöd ska stödja utvecklingsländernas försök att förbättra skatteförvaltningen och se till att biståndet används under insyn och ansvar.

 
  
MPphoto
 
 

  Vito Bonsignore (PPE), skriftlig. (IT) Detta betänkande betonar i samråd med kommissionen att öka samverkan mellan skattepolitiken och utvecklingspolitiken. Faktum är att kommissionen för att uppnå detta har publicerat två studier, och för ett år sedan antogs här i parlamentet en resolution om samma sak. Jag röstade för betänkandet eftersom jag stöder millennieutvecklingsmålen och en styrning av skattesystemet, åtagandet att ge stöd åt skattesystemen i utvecklingsländer, dialog och internationellt samarbete på skatteområdet.

Det bör dock sägas att det fortfarande finns brister, i förvaltningen av tullintäkter samt inom OECD och i form av urholkning av skatteintäkter. Jag anser att EU bör göra mer för att bekämpa ineffektivitet, bland annat i form av skatteparadis, manipulation av handelspriser och svagheten i den internationella strukturen. Det är dags att minska manipulationen av handelspriser, ”naturresursernas förbannelse”, att öka skatteunderlaget och uppmuntra bättre samordning mellan skattebetalarna.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig.(PT) Marknadernas ökande globalisering och skattebetalarnas rörlighet har gjort beskattningen komplicerad. Ännu svårare är att åtgärda situationen i utvecklingsländer, beroende på interna faktorer som enorma informella sektorer, jordbrukets dominans och den begränsade användningen av ny teknik. Jag applåderar kommissionens initiativ till samarbete med dessa länder för att främja god förvaltning på skatteområdet genom ett betänkande som klargör de viktigaste problemen och lösningarna på ett sätt som främjar samverkan mellan skattepolitiken och utvecklingspolitiken, så att båda blir effektivare.

 
  
MPphoto
 
 

  Carlos Coelho (PPE), skriftlig.(PT) Effektiva, tydliga och rättvisa skattesystem är viktiga för framstegen i utvecklingsländerna, eftersom de bidrar till att finansiera deras offentliga tillgångar, deras institutioners hållbarhet, deras minskade beroende av yttre bistånd samt uppnåendet av millennieutvecklingsmålen. När det gäller detta anser jag att EU dels bör koncentrera sig på att vidta åtgärder mot skatteparadis och skattefusk (vilka underminerar utvecklingsländernas politiska och ekonomiska system genom att uppmuntra till ekobrott och en ojämlik fördelning av skatteintäkter), dels bör skapa en process för samarbete och dialog med dessa länders skattemyndigheter.

Jag skulle också vilja betona vikten av att öka skatteunderlaget i dessa länder. Det är värt att notera att skattesystemen i utvecklingsländer vanligen är baserade på indirekt beskattning (där de flesta intäkter kommer från beskattning av varor och tjänster), vilket begränsar skatteintäkterna och skapar ineffektivitet i dessa system. Särskilda insatser behövs för att utveckla direktbeskattningen. Lika viktigt är att främja överensstämmelse mellan EU:s utvecklingspolitik och dess handelspolitik.

 
  
MPphoto
 
 

  Marielle De Sarnez (ALDE), skriftlig.(FR) Utvecklingsländerna har sett sina tullresurser minska på grund av marknadsliberaliseringen. Det går att kompensera dessa resursförluster med bättre förvaltning och ett rättvisare och effektivare skattesystem. Vi bör därför utveckla ett bättre tekniskt och rättsligt stöd i dessa länder för att införa ett rättvist, progressivt och tydligt skattesystem; vi bör till exempel avskaffa alla godtyckliga skattebefrielser och undantag för multinationella företag och gruvföretag. Ännu ett sätt för oss att ytterligare hjälpa dessa länder är att sätta stopp för de skatteparadis som är allvarliga hinder för deras utveckling. Ett rättvisare skattesystem och bättre rättssäkerhet kommer utan tvekan att uppmuntra utländska privata investeringar och därmed till slut också att bidra till tillväxten. Alla dessa åtgärder får dock inte leda till en minskning av det offentliga utvecklingsbiståndet. Vi måste vara vaksamma när det gäller detta, eftersom medlemsstaterna alltid brukar vilja minska den andel av deras respektive BNP som går till offentligt utvecklingsbistånd.

 
  
MPphoto
 
 

  Anne Delvaux (PPE), skriftlig.(FR) Jag röstade för betänkandet av följande skäl: Det betonar behovet av att ta itu med skattekonkurrensen och skattefusket i de sydliga länderna, det fastslår att ett automatiskt utbyte av information i beskattningsfrågor bör ske allmänt, det understryker vikten av principen om ”land för land”-rapportering för alla multinationella företag, det förespråkar en bekämpning av skatteparadis utöver OECD:s otillräckliga åtgärder och det betonar behovet av att göra den europeiska politiken till stöd för utveckling mer konsekvent.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig.(PT) Grunden till detta betänkande är ett kommissionsdokument som bekräftar kopplingen mellan uppnåendet av millennieutvecklingsmålen och en god förvaltning av skatter. Betänkandet inriktar sig på behovet av att främja en bättre samordning av skattepolitiken och utvecklingspolitiken för att göra båda två effektivare; för detta syfte identifieras i betänkandet de svårigheter som finns i utvecklingsländer när det gäller skatteuppbörden. I betänkandet föreslås också olika sätt för gemenskapen att bättre använda befintliga medel och instrument. I betänkandet understryks vikten av att stödja effektiva och hållbara skattesystem, särskilt genom bekämpning av bedrägerier och skattefusk, för att bidra till ett tydligt och rättvist internationellt skatteklimat, särskilt genom hjälp att vidta åtgärder mot skatteparadis. Det är genom en god ekonomisk styrning som dessa länder kommer att kunna komma ur sitt beroende av yttre bistånd, och bidra till utvecklingen av de offentliga och privata sektorerna och till den ekonomiska tillväxten.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig.(PT) Detta betänkande behandlar beskattning och utveckling i utvecklingsländer. För att nå de mål som FN angav 2000 i millenniedeklarationen behöver dessa länder få veta hur de ska främja god förvaltning på skatteområdet, genom maximering av allt externt stöd. År 2009 publicerade Europeiska kommissionen, som har ett intresse av samarbete med dessa länder, dokumentet ”Beskattning och utveckling – samarbete med utvecklingsländer för att främja god förvaltning i skattefrågor”, med målet att främja samordningen mellan utvecklingspolitiken och skattepolitiken, för att göra dem rättvisare, tydligare och effektivare. Resolutionen antogs av parlamentet 2010.

EU anser att rättvisare och konsekventare skattesystem kommer att bidra till att minska fattigdomen och kompensera vissa intäktsförluster. Jag stöder därför detta betänkande, som efterlyser ett slut på skatteparadisen – veritabla ”massförstörelsevapen” för utvecklingsländer – bekämpning av ekonomisk brottslighet, åtgärder mot skattefusk och otillbörlig konkurrens samt utveckling genom god förvaltning.

 
  
MPphoto
 
 

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. (PT) I betänkandet fastställs ett antal frågor som är relevanta och mycket aktuella: Att ge ”kampen mot skatteparadis och korruption högsta prioritet på dagordningen”, ”Utvecklingsländernas svårigheter med att generera inhemska inkomster …, många undantag beviljas för stora nationella och utländska företag i syfte att locka till sig investeringar”, ”Skatten på finansiella transaktioner” på internationell nivå bör ”införas på EU-nivå som ett första steg”, ”Låginkomstländerna behöver kapacitet för att effektivt kunna förhandla med multinationella företag” för att ”införa kapitalkontroller” och fullt ut utöva sin suveränitet. Betänkandet är dock inte fritt från motsägelser, främst då det slår fast de problem som kommer att uppstå genom tillämpningen av avtal om ekonomiskt partnerskap, närmare bestämt vad avser minskade skatteintäkter, men inte tar tydlig ställning för att avvisa sådana avtal.

Inte heller tar det tydlig ställning mot det ansvar som Världsbanken, Internationella valutafonden och Världshandelsorganisationen har för främjandet av en politik som bidrar till förstörelsen av produktionsinfrastruktur och offentliga tjänster, skapar arbetslöshet och underminerar länders inre marknader och därmed ytterligare undergräver deras skatteintäkter, budgetar, suveränitet och oberoende.

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig.(PT) Samtidigt som vi erkänner att samarbete på skatteområdet kan vara viktigt bör vi inte bortse från det faktum att skattepolitiken är ett betydelsefullt instrument i den ekonomiska och sociala politiken, vars definition påverkas av tydliga politiska kriterier och värderingar.

Därför är det inte EU:s uppgift att exportera ”god förvaltning av skatter”. Utvecklingsländernas suveränitet, val och möjligheter måste respekteras fullt ut, och hänsyn måste tas till deras specifika situationer och förhållanden.

Samtidigt begränsar de ”avtal om ekonomiskt partnerskap” som vi trots deras motstånd har påtvingat utvecklingsländer allvarligt deras skattesystem genom de betydande minskningar av tullintäkter och andra allvarliga skadliga effekter de innebär.

Dessutom leder den fortsatta existensen av skatteparadis till mycket stora intäktsförluster för utvecklingsländer varje år.

EU måste därför ändra sin politik och åtgärda dessa motsägelser.

 
  
MPphoto
 
 

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. (LT) Jag röstade för det här dokumentet eftersom man däri fastställer positiva aspekter, t.ex. en tydlig förståelse av beskattningen, som är av väsentlig betydelse för att skapa en grund för ett ansvarsfullt och smidigt demokratiskt system. En annan aspekt är att EU stöder principen om egenansvar för utvecklingsstrategier och bekräftar att det i första hand är utvecklingsländerna själva som har ansvaret för att förbättra sina intäktssystem, i enlighet med sina egna ekonomiska och politiska omständigheter och val. Kommissionen avser att engagera EU-instrument för att ge förbättrat stöd vid utformning av utvecklingsländernas skattesystem och för att genomföra principerna med god förvaltning inom skatteområdet, dvs. genom större uppmärksamhet på hur principerna om god förvaltning på skatteområdet kan integreras på effektivare sätt vid planering, genomförande och övervakning av landstrategidokumenten och de regionala strategidokumenten. Kommissionen anser att de enskilda ländernas redovisningsstandarder för multinationella företag är ett redskap för att uppdaga internationell skatteflykt och skatteundandragande. Det är också viktigt att understryka att man i meddelandet om företagens sociala ansvar kommer att diskutera hur man kan utveckla ett system för obligatoriskt utlämnande av förvaltningsinformation i årsredovisningar. Kommissionen tänker trappa upp den internationella dialogen och samarbetet i skattefrågor, särskilt genom att öka utvecklingsländernas deltagande i relevanta internationella forum. Kommissionen insisterar på behovet av att ingå och genomföra avtal om utbyte av skatteinformation, däribland genom en multilateral mekanism, enligt den modell som ingår i EU:s direktiv om beskattning av inkomster från sparande, grundad på automatiska informationsutbyten.

 
  
MPphoto
 
 

  Jarosław Kalinowski (PPE), skriftlig.(PL) Väl utformade skattesystem bildar grunden för en hållbar ekonomisk tillväxt och monetär stabilitet. Utvecklingsländer där skattesystemen inte fungerar som de ska eller inte fungerar alls, står inför allvarliga ekonomiska och politiska problem.

Internationella rättsliga standarder som stöder ett väl fungerande skattesystem borde ha positiv inverkan på den ekonomiska situationen i dessa länder. Men vi får inte under några omständigheter ålägga något land en skattepolitik, eftersom varje land självständigt måste få besluta om sitt eget skattesystem, under beaktande av rådande sociala, politiska och ekonomiska villkor. Låt oss därför stödja god skattepolitik, men inte införa den.

 
  
MPphoto
 
 

  Elisabeth Köstinger (PPE), skriftlig. (DE) Insatser för att göra skattesystemen hållbara, rättvisa och insynsvänliga bidrar också till att upprätta demokratiska system. Globaliseringen har lett till att det blivit svårt att beskatta internationellt rörligt kapital. Utvecklingsländerna måste få stöd och få tillräckligt politiskt manövreringsutrymme för att förebygga spekulation och säkerställa finansiell stabilitet. Jag välkomnar gemensamma samordnade initiativ för att bekämpa skatteparadis, liksom metoder som utökar den internationella dialogen mellan de berörda länderna. En ansvarsfull skattestrategi kommer säkerligen få varaktig positiv effekt på utvecklingen i dessa länder.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (S&D), skriftlig. (EN) Jag välkomnar det här betänkandet som är inriktat på behovet att stärka kapaciteten för att utföra en god skatteförvaltning på utvecklingsområdet och där man inser att det behövs en rättslig ram för att främja internationellt skattesamarbete, öppenhet, utveckling av den offentliga och den privata sektorn samt ekonomisk tillväxt; och betonar att skatternas andel av BNP i utvecklingsländerna uppgår till 10–20 procent jämfört med 25–40 procent i de utvecklade länderna. Parlamentet beklagar att givarna hittills har beviljat allt för lite stöd till skatterelaterat bistånd. Parlamentet välkomnar i detta avseende kommissionens förslag att ge mer hjälp till utvecklingsländerna i samband med skattereformer och stärkande av skatteförvaltningarna när det gäller Europeiska utvecklingsfonden för AVS-länderna, finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete och det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet samt stöd till nationella tillsynsorgan, parlament och icke statliga aktörer, och noterar att mer uppmärksamhet bör fästas vid kapacitetsuppbyggnad i utvecklingsländerna för att hjälpa dem att med sin egen interna lagstiftning på ett effektivt sätt utnyttja informationsutbyten och bekämpa skatteflykt.

 
  
MPphoto
 
 

  Clemente Mastella (PPE), skriftlig. (IT) Kommissionen gör rätt i att gynna principer och kriterier för att utveckla god förvaltning i skattefrågor i samverkan med utvecklingsländerna. Kriterier som öppenhet och insyn, informationsutbyte och lojal skattekonkurrens är fundamentala. Kommissionen försöker genomföra en sådan process genom att stärka synergierna mellan skatte- och utvecklingspolitiken för att ringa in dessa länders svårigheter att generera inkomster genom beskattning. Men kommissionen förbiser fortfarande flera problem som kräver omedelbar respons. Vi anser det nödvändigt att föra en beslutsam kamp mot skatteparadis för att uppnå millennieutvecklingsmålen men inte begränsa de ytterligare åtgärder som vidtas, framför allt genom att kontrollera skatteavtal. Därför vore det bra om de internationella organisationerna kunde få ett specifikt mandat för att bekämpa skatteparadis. Slutligen är det viktigt att utöka skatteunderlaget genom att justera skattereformen och utveckla den direkta beskattningen, för att lösa de problem som kommer av det regressiva momssystemet.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig.(FR) Vi måste ta upp kampen mot offshoreföretag och annan typ av skatteflykt. Majoriteten i parlamentet har hittills beviljat hedgefonderna nästan total frihet att verka. Vad är det i så fall för poäng med de rent deklaratoriska restriktionerna i betänkandet? Avtalen om ekonomiskt partnerskap har framförhandlats på ett ovärdigt sätt med hjälp av påtryckningar och ruinerar AVS-länderna utan att ge dem möjlighet till återhämtning på lång sikt. Det står inte ett enda ord om det i betänkandet. Ännu värre är att man hävdar att varje typ av nationalisering eller åternationalisering bör överges. Jag röstar emot betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig.(PT) Dålig finanspolitisk styrning är förödande för en tillfredsställande ekonomisk utveckling i medlemsstaterna. Kommissionen erkänner nu kopplingen mellan att uppnå millenniemålen och en god skatteförvaltning. Det är således absolut nödvändigt att bekämpa skatteflykt och att vidta konkreta åtgärder för att samordna situationen över hela EU, eftersom det är känt att vissa länder är mer effektiva än andra när det gäller att bekämpa bedrägeri och skatteflykt.

 
  
MPphoto
 
 

  Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. (EN) Vi bör hjälpa utvecklingsländerna att utarbeta strategier och erbjuda mekanismer för att undvika skatteflykt; detta innebär ökad insyn. Vi bör också överföra vår erfarenhet av ekonomisk förvaltning till enskilda länder för att hjälpa dem att upprätta egna skattesystem. Minskning av korruptionsnivån i utvecklingsländerna och ökning av deras inkomster kommer att leda till stabilitet och balans. Det kommer att avlägsna spänningarna och minimera det finansiella stödbeloppet från EU till utvecklingsländerna. Det är ett viktigt betänkande, det kommer mycket lägligt och därför har jag röstat för det.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. (DE) Enligt min mening föreligger ett akut behov av ett effektivt skattesystem för utvecklingsländerna. De uppfattningar som framläggs i betänkandet är väl lämpade för detta. När de nya skattesystemen genomförs med stöd av EU, bör vi noga se till att ekonomiska partneravtal mellan EU och utvecklingsländerna gynnar detta syfte och inte motverkar det. EU:s investeringspolitik måste också skapa ett affärsvänligt klimat för investerare både hemma och utomlands. Alla åtgärder som vidtas bör leda till en grundläggande förbättring av levnadsförhållandena för den befolkningmajoritet, som för närvarande inte kan livnära sig på försäljning av råvaror och som ofta tvingas migrera. Jag har röstat för betänkandet eftersom det förmedlar en samlad syn på många av de involverade faktorerna.

 
  
MPphoto
 
 

  Franz Obermayr (NI), skriftlig. (DE) Det behövs specifika åtgärder för att öka stödet för principerna med ansvarsfullt uppträdande inom området beskattning, exempelvis i förhållande till insyn, informationsutbyte och rättvis skattekonkurrens. Synergieffekterna mellan beskattning och utvecklingspolitik måste förbättras. Betänkandet pekar i den riktningen och därför har jag röstat för det.

 
  
MPphoto
 
 

  Rolandas Paksas (EFD), skriftlig. (LT) Utvecklingsländerna har gått miste om betydande tullintäkter och med hänsyn till det är det särskilt viktigt att säkerställa effektivt samarbete inom såväl beskattning som utveckling. Det är viktigt för alla länder att etablera effektiva och ändamålsenliga beskattningssystem och en skattepolitik för att genomföra systemet, eftersom detta är de offentliga finansernas ryggrad och ett sätt att dra till sig investeringar. Därför måste utvecklingsländerna ha vissa oinskränkta befogenheter inom det här området. Samarbetet måste baseras på ömsesidig hjälp och får inte skapa fler hinder eller bekymmer för någon av parterna. Jag instämmer i förslaget att vi måste hjälpa till att säkra en kvantitativ och kvalitativ förbättring av utvecklingsländernas finansiella resurser. Den hjälp som tilldelas utvecklingsländerna bör vara målinriktad, effektiv och får bara tillhandahållas om den är nödvändig; och länderna själva bör inte ha rätt att besluta om den behövs eller inte.

Jag tror inte att det är tillrådligt att lägga ytterligare börda på EU och kompensera utvecklingsländerna för att tullintäkterna har minskat. Enligt min mening bör vi införa en skatt på finansiella transaktioner; det skulle begränsa spekulation och få marknaden att fungera effektivare. Vi måste också göra allt vad vi kan för att se till att den här skatten inte tillämpas inom bara EU, utan på global nivå.

 
  
MPphoto
 
 

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. (IT) Jag röstade för Eva Jolys betänkande om samarbete med utvecklingsländer för att främja god förvaltning i skattefrågor, efterom jag, i linje med EU 2020-strategin, anser att det är väsentligt att skapa global styrning för att stödja en global dialog och internationellt samarbete inom skatteområdet. Jag instämmer i den önskan som framförs i betänkandet om att öka synergieffekterna mellan skattepolitik och utveckling genom informationsutbyte i skattefrågor och genom multilaterala mekanismer som hänvisar till EU:s direktiv om beskattning av inkomster från sparande för att bekämpa skatteflykt och undandragande av skatt. Det specifika syftet med skattesamarbete med utvecklingsländerna är att hindra dem från att bli skatteparadis för multinationella bolag, och således få ett slut på snedvridning av konkurrensen som har negativ effekt på utvecklingen av ekonomiska processer, med tanke på det globala ekonomiska systemets samordnade beskaffenhet.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. (PT) Jag röstade för betänkandet om beskattning och utveckling – samarbete med utvecklingsländer, för att främja god förvaltning i skattefrågor, eftersom jag instämmer med föredraganden om dess betydelse för att utveckla ett effektivt skattesystem i utvecklingsländerna. Skattesystemet måste bli ryggraden i utvecklingsländernas offentliga finanser. EU:s nya investeringspolitik i utvecklingsländerna måste bidra till att skapa en miljö som gynnar utländska och nationella investerare och skapar förutsättningar för ett mer effektivt internationellt bistånd. För att främja tillväxt måste EU:s investeringspolitik betona utveckling av små och medelstora företag, genom att bl.a. tillhandahålla mikrokrediter och stödja innovation, effektiv offentlig förvaltning, offentlig-privata partnerskap och överföring av kunskaper. Kommissionens arbetsdokument som offentliggjordes i april 2009, ”Beskattning och utveckling – samarbete med utvecklingsländer för att främja god förvaltning i skattefrågor”, innehåller förslag och metoder för att gynna synergier mellan skattepolitik och utvecklingspolitik, med syftet att båda ska bli mer effektiva.

 
  
MPphoto
 
 

  Miguel Portas (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Jag röstade för betänkandet eftersom man tydligt beaktar sambandet mellan uppnående av millennieutvecklingsmålen och den finanspolitiska styrningen. I betänkandet framförs också att beskattning genom ett progressivt skattesystem är nödvändigt för demokratin. I betänkandet beaktas också att offshoreekonomier och skatteparadis bidrar till illegitim kapitalflykt som i kombination med system med nolltaxering för att dra till sig kapital och investeringar, leder till att skattebördan överflyttas på arbetstagare och låginkomsthushåll genom att de offentliga tjänsterna i fattiga länder avtar i kvantitet och kvalitet, liksom deras förmåga att bekämpa fattigdom. Det skulle vara en förträfflig hjälp från EU:s sida om vi kunde stötta utvecklingsländernas juridiska och korruptionsförebyggande organ i samband med insatserna för att utveckla ett progressivt skattesystem.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriflig. (EN) Parlamentet har i dag betonat vikten av att ta itu med urholkningen av skatteintäkterna i utvecklingsländer, särskilt genom att göra mer för att bekämpa skatteparadis. För att bli trovärdiga måste EU därför införa tydliga sanktioner mot sina egna skatteparadis och bryta mot OECD-ramverket. I betänkandet framförs också att man bör anta en internationell konvention om skattefrågor som kan inbegripa sanktioner, dels mot icke samarbetsvilliga jurisdiktioner och dels mot finansiella institutioner som arbetar med skatteparadis. Ledamöterna har också understrukit vikten av att säkerställa större insyn i multinationella företag, särskilt utvinningsindustrin, beträffande deras skattemoral i utvecklingsländerna, genom att säkerställa landsvis rapportering. EU:s biträde i skattefrågor bör uppmuntra utveckling av progressiva beskattningssystem i utvecklingsländer, särskilt genom att säkra en skälig andel av företagets vinster. En god skatteförvaltning är avgörande för utvecklingen och EU bör stötta utvecklingsländerna för att uppnå detta, särskilt mot bakgrund av att handelsavgifterna minskat till följd av den globala handelsliberaliseringen. Jag välkomnar kollegernas stöd för detta betänkande, med dess tydliga förslag för detta ändamål.

 
  
MPphoto
 
 

  Licia Ronzulli (PPE), skriftlig. (IT) Jag röstade för texten i det här betänkandet därför att jag stöder tanken på att ökad synergi mellan skattepolitik och utvecklingspolitik kan hjälpa utvecklingsländerna.

Enligt kommissionens senaste betänkanden om beskattning och utveckling, kan beskattningen, särskilt om den utformas på lämpligt sätt, bli en källa till finansiering av utvecklingspolitiken. Det är ingen tillfällighet att många utvecklingsländer faktiskt inte ens når upp till den lägsta intäktsnivå som behövs för att finansiera grundläggande offentliga tjänster.

Samarbete för att stärka skattesystemen och bekämpa skatteparadis som underlättar olagligt penningläckage måste stödja sådana processer. Processen bör uppmuntra införande av krav på ekonomisk rapportering för varje land, till förmån för kampen mot fattigdomen.

 
  
MPphoto
 
 

  Czesław Adam Siekierski (PPE), skriftlig.(PL) Ett grundläggande villkor för att en stat ska fungera effektivt är att skatteområdet är i god ordning. Om utvecklingsländerna vill få en funktion inom den globala ekonomin, måste de integreras och reformera sina skattesystem. I demokratiska länder har skatterna en ekonomisk, politisk och social roll. De är inte bara statens viktigaste intäktskälla, de innebär att man kan uppnå sociala mål av avgörande betydelse. De finansierar grundläggande tjänster som hälsovård, skolor, socialvård och pensioner.

Utvecklingsländernas skatteintäkter kan på ett hållbart sätt finansiera utvecklingen i dessa länder och förbättra invånarnas livskvalitet. Men för närvarande räcker intäkterna oftast inte till för att täcka kostnaderna för grundläggande offentliga tjänster eller för att bekämpa fattigdomen. Under globaliseringens tidevarv är det beskattningsbara kapitalet rörligare och handelshindren har avskaffats, vilket minskar skatteintäkterna och innebär problem, inte bara för relativt fattiga länder. Även om fördelarna är tydliga innebär den progressiva handelsliberaliseringen minskade tullintäkter. Det är mycket viktigt att ersätta utländska skatter med internt uttaxerade skatter. Inkomstskatten är visserligen en av de viktigaste formerna för beskattning i de rika länderna men i utvecklingsländerna är inkomstskattebidraget minimalt. Majoriteten av befolkningen arbetar inom jordbruket utan att betala skatt och har oregelbundna inkomster, vilket gör det svårt att ta in inkomstskatter på effektivt sätt.

 
  
MPphoto
 
 

  Catherine Stihler (S&D), skriftlig. (EN) Jag har gett mitt stöd till det här betänkandet där man betonar beskattningens betydelse för att uppfylla utvecklingspolitiken och föreslår olika vägar för hur EU på effektivt sätt kan använda existerande medel och instrument för detta syfte.

 
  
MPphoto
 
 

  Michèle Striffler (PPE), skriftlig.(FR) Antagandet av betänkandet ”Beskattning och utveckling – samarbete med utvecklingsländer för att främja god förvaltning i skattefrågor” är särskilt viktigt med tanke på effektiviteten hos det utvecklingsbistånd som beviljas utvecklingsländerna av EU:s medlemsstater och av kommissionen. Att säkerställa respekt för principerna om god skatteförvaltning (öppenhet och insyn, informationsutbyte och lojal skattekonkurrens) och bekämpning av skatteparadis, som hindrar utveckling av de minst utvecklade länderna, är absolut nödvändigt och kommer att ha hög prioritet under mitt mandat.

 
  
MPphoto
 
 

  Niki Tzavela (EFD), skriftlig. (EL) Jag röstade för det här specifika resolutionsförslaget eftersom jag anser att reformer och uppdatering av beskattningssystemen i utvecklingsländerna är det viktigaste sättet att hindra illegal kapitalflykt och bekämpa undandragande av skatt. Kapitalet som ofta hamnar i skatteparadis har direkt påverkan på ekonomin i dessa länder, i synnerhet under den innevarande perioden med ekonomisk kris. Förbättring av skattesystemen kommer att ge oss möjlighet att utöva positiv påverkan på tillväxten i utvecklingsländerna, tillämpa ramverk med god ekonomisk styrning, främja öppenhet och vinna medborgarnas förtroende.

 
  
MPphoto
 
 

  Angelika Werthmann (NI), skriftlig. (DE) Jag röstade för Eva Jolys betänkande. Ett fullt fungerande beskattningssystem är grunden för varje ansvarskännande demokrati. I betänkandet uppmanas vi att stötta utvecklingsländerna när de inrättar sådana strukturer, för att på en hållbar grund gynna ansvarstagande i dessa stater. När allt kommer omkring räcker det inte med utvecklingsstöd för att uppnå millennieutvecklingsmålen. I betänkandet tangerar man också problemet med ”gamfonder”, som enligt min mening borde totalförbjudas. Internationella åtaganden om utvecklingsstöd får inte bli en bricka i det globala finansspelet.

 
  
  

Betänkande: Georgios Papastamkos (A7-0030/2011)

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig.(PT) Jag bifaller det här betänkandet och vill betona vikten av de rekommendationer i Georgios Papastamkos betänkande, där man anför att icke handelsrelaterade intressen (NTC) bör bli bättre införlivade i Världshandelsorganisationens förhandlingar. Behovet av viss överensstämmelse mellan den gemensamma jordbrukspolitiken och EU:s externa handelspolitik är också tydlig – det är viktigt att säkerställa lika villkor för EU-producenterna på världsmarknaden, och att inte uppmuntra illojal konkurrens. Om detta inte förhandlas fram kommer EU:s jordbrukare att även i fortsättningen utsättas för illojal konkurrens och kommer att drabbas av förluster och diskriminering i förhållande till konkurrenter utanför EU.

 
  
MPphoto
 
 

  Elena Oana Antonescu (PPE), skriftlig. (RO) Jag stöder den viktiga roll som jordbrukssektorn spelar för att skapa arbetstillfällen och upprätthålla EU:s modell för jordbruk och livsmedel, som är en strategisk del av den europeiska ekonomin. EU är världens största importör av jordbruksprodukter och de produktionsmetoder som används i tredjeländer som exporterar till EU måste ge EU:s konsumenter samma garantier i fråga om hälsa, livsmedelssäkerhet, hållbar utveckling och sociala miniminormer som påförts europeiska producenter. Jag röstade för det här betänkandet eftersom jag anser att jordbruks- och livsmedelspolitiken måste uppfylla vissa grundläggande målsättningar, t.ex. tryggad livsmedelsförsörjning och livsmedelssäkerhet.

 
  
MPphoto
 
 

  Richard Ashworth (ECR), skriftlig. (EN) Brittiska konservativa delegationen ger sitt fulla stöd till frihandelsprincipen. Frihandel skapar välstånd och frihandel kommer att bli ett avgörande bidrag till de europeiska ekonomiernas återhämtning. Vi anser att man i det här betänkandet lägger för stor vikt vid att skydda EU:s jordbruksmarknader från konkurrens utifrån och inte tillräckligt betonar normer för exportproduktion. EU:s jordbrukare måste uppfylla stränga miljö- och djurskyddsstandarder, och för detta får de viss kompensation genom stödsystemet. Produkter som importeras till EU från tredjeländer brukar emellertid inte följa samma höga standarder. Att stänga EU:s gränser för jordbruksprodukter från länder utanför EU är inte rätt metod.

EU bör aktivt söka exportera sina stränga djurskydds- och miljöstandarder till hela världen, i synnerhet genom öppnare internationella marknader, i stället för att betona defensiva protektionistiska lösningar. Därför har brittiska konservativa delegationen röstat emot betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig.(FR) Genom det här betänkandet framför parlamentet till rådet och kommissionen en uttrycklig begäran om att ta bättre hänsyn till jordbrukets intressen i internationella handelsförhandlingar, i synnerhet vid diskussioner med Sydafrika, som är en region med omfattande djuruppfödning och spannmålsproduktion och som inte alltid uppfyller europeiska kvalitetsstandarder. Enligt min mening är det här ett viktigt beänkande. Därför röstade jag för det.

 
  
MPphoto
 
 

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. (LT) EU:s jordbrukssektor har ett betydande mervärde för den europeiska ekonomin och spelar en strategisk roll för att hantera de ekonomiska, sociala och miljömässiga utmaningar som EU står inför. Utrikeshandelspolitiken och avtal med utländska importörer får därför inte äventyra EU:s förmåga att upprätthålla en stark och livfull jordbrukssektor. Kommissionen måste inta tydlig ställning inom Världshandelsorganisationen och vid förhandling med andra parter genomföra specifika konsekvensbedömningar beträffande import av vissa produkter till EU:s marknad. Vi måste säkerställa respekt för principen att produkter från tredjeländer som ska exporteras till EU, måste ge de europeiska konsumenterna samma garantier i fråga om hälsa, livsmedelssäkerhet, djurskydd, hållbar utveckling och sociala minimistandarder som gäller för EU:s producenter. Detta är enda sättet att garantera att EU:s producenter kan konkurrera på samma villkor med tredjeländer och att våra jordbrukares intressen skyddas.

 
  
MPphoto
 
 

  Mara Bizzotto (EFD), skriftlig.(IT) Jag röstade för Georgios Papastamkos betänkande. Den internationella handeln spelar en avgörande roll inom EU, i synnerhet med tanke på situationen att de europeiska jordbrukarna missgynnas genom import från tredjeländer och genom att vi inte lyckats tillämpa ömsesidighetsprincipen, vilket ger utländska jordbrukare otillbörliga förmåner, eftersom de ofta inte är tvingade följa samma stränga och kostnadskrävande bestämmelser, i synnerhet från sanitär och fytosanitär synpunkt, som påförs europiska jordbrukare för att de ska kunna bedriva verksamhet inom den inre marknaden. Jag ska fortsätta kämpa för att en hög överensstämmelse ska upprätthållas i Europa mellan den gemensamma jordbrukspolitiken och EU:s utrikeshandelspolitik. Sådan överensstämmelse måste garantera att den europeiska jordbruksmodellen ger EU-producenterna lika villkor på världsmarknaden.

 
  
MPphoto
 
 

  Jan Březina (PPE), skriftlig. (CS) Enligt min mening är det viktigt att betona kopplingen mellan EU:s jordbruksproduktion och den internationella handeln, vilket återspeglas av att EU är den största globala importören av jordbruksprodukter och samtidigt den största globala exportören av bearbetade livsmedelsprodukter. I det här sammanhanget är jag fast övertygad om att så smidiga handelsflöden som möjligt bidrar till en bättre producentflexibilitet och till minskade kostnader för handeln med varor och att detta har en gynnsam inverkan både på producenternas intäkter och på vad konsumenterna vill betala. Därför kan jag inte hålla med om att liberalisering av handeln inte skulle göra det möjligt att utrota svälthotet i världen, vilket hävdas i det godkända betänkandet. Det varken är eller kan bli den roll som handeln ska ha. Jag ger min eloge till kommissionen för att man inom ramverket för förhandlingarna med Världshandelsorganisationen och bilaterala eller biregionala förhandlingar har utnyttjat åtgärder som härrör från pågående långsiktiga reformer som förslag inom jordbruksområdet, samtidigt som man alltid betraktar den gemensamma jordbrukspolitikens parametrar som en gräns som inte får överträdas. Den godkända resolutionstexten ger tyvärr ett intryck av en ganska ensidig inriktning, vilket undergräver de steg som kommissionen hittills tagit i de politiska förhandlingarna om handelsfrågor. Jag betraktar ytterligare flexibilitet i de fortsatta förhandlingarna som en klar möjlighet och en fördel. I samband med kritiken mot vissa steg, t.ex. sänkning av importtullarna på bananer eller sockerordningsreformen, skulle jag vilja tillägga att de i första hand baserades på slutsatserna från tvistlösningen i WTO, vilket också påverkade ramarna för EU:s efterföljande åtgärder.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig.(PT) Jag instämmer i att det krävs större överensstämmelse mellan den gemensamma jordbrukspolitiken och utrikeshandelspolitiken för att säkra den europeiska jordbruksmodellen, och som resultat av det, lika villkor för EU-producenterna på världsmarknaden. En avvägning mellan handelsrelaterade och icke handelsrelaterade aspekter och den nödvändiga samordningen av regelverken är väsentligt.

 
  
MPphoto
 
 

  Luigi Ciriaco De Mita (PPE), skriftlig.(IT) Jordbruket är en strategisk sektor för EU. Även om jordbrukets betydelse för sysselsättningen och BNP inte når upp till övriga sektorer, har den så mycket större betydelse för det som utmärker våra respektive regioner och mattraditioner, eftersom jordbruket gör oss självförsörjande med många av de ingredienser som är nödvändiga för våra jordbruksprodukter, vare sig de är traditionella eller inte. Den här sektorn har dessutom fundamental betydelse för att värna och skydda miljön och säkerställa hållbar utveckling i våra regioner. Det är tydligt att handelsavtal måste slutas, i synnerhet under WTO:s förhandlingsrundor. Men för att detta ska ske måste EU lägga större vikt vid att värna om kvalitet, och om traditionella och certifierade produkter så att de kan skyddas internationellt och för att undvika förfalskning på utländska marknader som inkluderar varor som felaktigt uppges komma från våra länder. Grundprincipen i det godkända betänkandet tycks peka åt rätt håll.

 
  
MPphoto
 
 

  Marielle De Sarnez (ALDE), skriftlig.(FR) Det måste bli ett slut på åsidosättandet av det europeiska jordbruket i handelsförhandlingar med tredjeländer. Det är ämnet för det betänkande som vi just har antagit, där man hänvisar till ett antal principer och begär att icke-kommersiella aspekter ska bli bättre integrerade i förhandlingarna. Helt korrekt uppmanas europeiska boskapsuppfödare att respektera bindande miljö- och hälsostandarder rörande produkthygien, även om vissa av deras konkurrenter på den europeiska marknaden bjuder ut produkter som inte alltid respekterar dessa standarder. När vissa tredjeländer är involverade hamnar våra jordbrukare alltför ofta i underläge till följd av illojal konkurrens, det vill säga snedvriden konkurrens. Kommissionen måste beakta varningarna från parlamentet och från bönderna, i synnerhet när det gäller förhandlingar med Mercosur, som riskerar att hota den europeiska djuruppfödningen samt frukt- och grönsaksproducenterna i gemenskapens randområden.

 
  
MPphoto
 
 

  Philippe de Villiers (EFD), skriftlig.(FR) I betänkandet om förhållandena mellan EU:s jordbruk och den internationella handeln visar man upp den katastrofala styrkeförlust som det europeiska jordbruket har drabbats av och söker väcka de EU-institutioner som bär ansvaret för detta misslyckande till insikt.

För närvarande är det svårt att förse Europa med livsmedel; kommissionen har omvandlat den gemensamma jordbrukspolitiken till en dödgrävare för jordbrukssektorn. Restriktionerna som tynger böndernas axlar ökar varje dag.

En styrka som förr var utmärkande för det europeiska jordbruket, liksom dess exportkapacitet, har minskat dramatiskt samtidigt som EU har öppnat upp mot utländska jordbruksprodukter som producerats med hjälp av metoder som inte respekterar de standarder som européerna ålägger sig själva.

Jordbrukets framtid står på spel och får inte längre vara något som unionen och dess institutioner fritt får fastställa. Medlemsstaterna måste ha befogenhet att hjälpa sina bönder för allas bästa.

 
  
MPphoto
 
 

  Edite Estrela (S&D), skriftlig.(PT) Jag röstade för betänkandet om EU:s jordbruk och världshandeln, eftersom det betonar vikten av att integrera icke handelsrelaterade intressen i utvecklingsagendan från Doha, såsom sociala värden, miljövärden, folkhälsan, liksom de värden som har att göra med djurhälsa och djurskydd, för att uppfylla mycket höga miljömässiga och sociala standarder och undvika att EU:s bönder förlorar i konkurrenskraft i förhållande till världsproduktionen av jordbruksprodukter

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig.(PT) Jordbruket har sociala funktioner som når utanför gränserna för enbart livsmedelsproduktion, såsom bosättning och planerad markanvändning, miljöskydd och bevarande av kulturtraditioner. Jag anser att dessa till fullo förtjänar skydd och stöd från medlemsstaterna och EU-institutionerna. Trots min i princip positiva inställning till större marknadsöppenhet, anser jag i fråga om jordbrukssektorn, att det finns behov av särskild stringens när det gäller ömsesidighetskraven och kravet på att garantera livsmedelssäkerhet för de europeiska konsumenterna. EU bör betänka det nödvändiga i att balansera motstridiga värden och, i synnerhet under den rådande ekonomiska och finansiella krisen, beakta hur de undertecknade handelsavtalen kan påverka de europeiska böndernas levnadsförhållanden och jordbruksföretag.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig.(PT) Jordbruket är en av de sektorer som påverkas mest av den fria rörligheten för personer och varor. Trots ständiga förändringar av den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP) – betraktat som symbol för den europeiska integrationen – har situationen i den här sektorn länge varit mycket otrygg, eftersom man måste uppfylla stränga standarder för miljöskydd och produktsäkerhet, något som försvåras av den rådande finanskrisen. Det här är en sektor som överlappar andra områden, dvs. handel, miljö, industri, transport osv., vilket gör det mycket svårt att anta ett regelverk som alla inblandade är nöjda med. Trots sådana framsteg som SPS- och TBT-avtalen (avtalet om sanitära och fytosanitära åtgärder och avtalet om tekniska handelshinder), återstår en hel del att göra.

Jag ger mitt stöd till det här betänkandet eftersom det erkänner den fundamentala roll som jordbrukssektorn har inom EU, och som är en mycket utsatt sektor som inte kan stå emot aggressiv konkurrens; vilket måste beaktas när vi undertecknar nya avtal. Jag hoppas att det nya ekonomiska GJP-ramverket ska förbättra samordningen mellan produktiviteten och den internationella marknaden.

 
  
MPphoto
 
 

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig.(PT) Detta betänkande är fullt av motsägelser. I betänkandet pekar man på de negativa följderna av den liberaliserade handeln, men opponerar sig inte mot den inriktning som tagits genom politiska beslut och som är roten till de stora problemen för jordbruket i EU:s medlemsstater (liksom i utvecklingsländerna). I betänkandet finns inga förslag om att ändra den inriktningen. Man framför berättigad kritik mot kommissionens strategi, som värderar jordbrukets intressen lägre än industrins och servicesektorns intressen, och som gör eftergifter på jordbruksområdet för att uppnå förbättrat marknadstillträde (inom andra områden) i tredjeländer. I betänkandet finns exempel på den här politikens katastrofala följder – med sockersektorn som främsta exempel. Man tillstår att den utökade liberaliseringen av världshandeln inom jordbruksprodukter, som främjas av världshandelsorganisationens (WTO) överenskommelser, hittills inte kunnat stävja svälthotet i världen. Men man varken fördömer eller motsätter sig de steg mot ökad liberalisering och avreglering av världshandeln som stöds av EU, varken inom ramen för WTO eller inom ramen för de oräkneliga bilaterala avtalen.

Tvärtom, man försvarar den. Vi har länge kritiserat den nyliberala politikens misslyckande. I betänkandet framförs också sådan kritik, men på ett mycket hoplappat och i några fall tvetydigt sätt, bara för att därefter stödja katastrofpolitiken. Vi betraktar detta som oacceptabelt.

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig.(PT) Vi har sett många exempel på hur jordbrukssektorn drabbats av katastrofala följder genom världshandelns liberalisering. I betänkandet uppmärksammar man ett antal fall och undanhåller inte att jordbruket har utnyttjas som förhandlingsobjekt för att gynna andra intressen under förhandlingar som ägt rum i Världshandelsorganisationen, det vill säga de stora serviceföretagens, de internationella handelsföretagens och vissa ledande branschers intressen.

Vi förespråkar andra lösningar, mot bakgrund av att betänkandet inte är konsekvent.

Vi vill att den internationella handeln ska orienteras längs linjer för komplementaritet i stället för konkurrens – mellan länder, producenter och produktionstyper. Vi vill att jordbruket ska orienteras mot att värna om självförsörjning av livsmedel och livsmedelssäkerhet i varje land, i motsats till den farliga anarkin där man producerar för en liberaliserad marknad.

 
  
MPphoto
 
 

  Lorenzo Fontana (EFD), skriftlig.(IT) Jag vill gratulera Georgios Papastamkos till betänkandet och det förträffliga samarbetet, som har mitt stöd. Jag vill betona den stora betydelsen som den internationella handeln har inom EU och rikta allas uppmärksamhet mot det faktum att Europas bönder har missgynnats av import från tredjeländer; att ömsesidighetsprincipen inte har tillämpats och att ofta importerade jordbruksprodukter inte uppfyller samma bestämmelser som påförts Europas bönder, i synnerhet från sanitär och fytosanitär synpunkt. Det här problemet påverkar inte bara produkternas hygienaspekter, utan också deras kvalitet. Det måste alltså finnas en överensstämmelse mellan gemenskapens jordbrukspolitik och EU:s yttre handelspolitik. Denna överensstämmelse måste garantera att den europeiska jordbruksmodellen bevaras och garantera lika villkor för EU-producenterna på världsmarknaden.

 
  
MPphoto
 
 

  Pat the Cope Gallagher (ALDE), skriftlig. (GA) Jag stöder de huvudsakliga rekommendationerna i betänkandet. Ett mycket viktigt påpekande i betänkandet är att kommissionen ofta gör medgivanden i handelsfrågor för att få förbättrat marknadstillträde för europeiska industriprodukter och tjänster på marknader i tredjeländer.

I betänkandet fastslås också att samma standarder för hälsa, livsmedelssäkerhet, djurskydd, hållbar utveckling och sociala minimistandarder som gäller för EU:s egna producenter, också bör gälla produktionsmetoderna för varor som importeras från tredjeländer.

 
  
MPphoto
 
 

  Nathalie Griesbeck (ALDE), skriftlig.(FR) Trots att jag naturligtvis röstade för den här resolutionen ville jag använda min röst (speciellt för vissa ändringar) för att visa mitt stöd för flera principer. Jag ville betona att det vid de många handelsavtalsförhandlingar som för närvarande pågår med flera av EU:s samarbetspartner är viktigt att nå fram till balanserade avtal baserade på ömsesidighetsprincipen. Enligt denna ska importerade produkter som kommer från tredjeländer respektera samma hälsoregler och sociala regler som vi har inom EU och samma regler för att skydda konsumenter, miljö och djur. Dessutom ges alltför ofta medgivanden i jordbruksfrågor för att få bättre tillgång till marknader i tredjeländer för industriprodukter och tjänster. Den här strategin är inte längre acceptabel och jag ville använda min röst för att än en gång säga att EU:s jordbruk inte bara får betraktas som ett verktyg i den europeiska handelspolitikens tjänst. Slutligen är försvaret av EU:s handelsordning för att godkänna och marknadsföra genmodifierade organismer (GMO) en punkt som jag fäster särskilt stor vikt vid. När denna handelsordning nu angrips alltmer inom ramen för WTO är det viktigt att Europeiska kommissionen försvarar den.

 
  
MPphoto
 
 

  Mathieu Grosch (PPE), skriftlig. (DE) Det går inte att förneka kopplingen mellan vår internationella handelspolitik, utvecklingspolitik och jordbrukspolitik. EU:s jordbruk står inför ökande svårigheter när det gäller export av produkter till världsmarknaden eftersom prisnivåerna där är låga och produktionskostnaderna inom EU är högre. Denna pågående utveckling kommer även fortsättningsvis att få negativa följder om det inte inrättas stödprogram för jordbruket. Därför välkomnar jag detta initiativbetänkande som bland annat innehåller bestämmelser om kompensation till bönder om de får ett underskott när den inre marknaden öppnas ännu mer för import.

Avtalen med tredjeländer som förhandlats fram av EU är i sig inget problem. Men det samlade innehållet i dessa avtal gör det svårt att upprätthålla en hög standard inom EU. En av de saker som det här initiativbetänkandet uppmanar till är därför större överensstämmelse mellan EU:s jordbrukspolitik och den gemensamma handelspolitiken. I samband med detta stöder jag uppmaningen om att kommissionen ska göra en konsekvensbedömning av handelsavtalen och offentliggöra denna innan förhandlingar inleds.

 
  
MPphoto
 
 

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. (LT) Jag röstade för detta dokument, eftersom när nu EU funderar över den framtida gemensamma jordbrukspolitiken (GJP) blir det allt viktigare att EU:s jordbrukspolitik är konsekvent med utrikeshandelspolitiken. Överensstämmelse mellan GJP och EU:s utrikeshandelspolitik ska garantera både att EU:s jordbruksmodell bevaras och att EU:s producenter kan konkurrera på samma villkor på världsmarknaden. Det viktigaste för oss bör vara tryggad livsmedelsförsörjning, livsmedelssäkerhet och kvalitet till ett rimligt pris för EU:s medborgare. Efterfrågan på livsmedel stiger globalt samtidigt som produktionskostnaderna har ökat, allvarlig instabilitet råder på jordbruksmarknaderna, och tillgången till mark och vatten samt energitillförseln har minskat. En stark GJP är också viktig för att bevara och garantera en hållbar utveckling och ekonomisk utveckling i EU:s landsbygdsområden, där det finns en risk för avfolkning och för att jordbruksmark överges. EU:s jordbrukssektor har ett tydligt mervärde och spelar en viktig roll för att Europa 2020-strategin ska kunna göra något åt de socioekonomiska och miljömässiga utmaningar som EU står inför, både internt och som en ledande global aktör. EU:s handelspolitik kommer att spela en avgörande roll och bestämma om jordbruket även fortsättningsvis ska kunna bidra positivt till dessa mål. Handelspolitiken bör inte underminera dynamiken inom EU:s jordbrukssektor. Tvärtom, handelspolitiken och jordbrukspolitiken kan och ska ge varandra ömsesidigt stöd.

 
  
MPphoto
 
 

  Peter Jahr (PPE), skriftlig. (DE) Det globala jordbruket, och i synnerhet den europeiska jordbrukspolitiken är av största betydelse för livsmedels- och utvecklingspolitiken. Därför är det så viktigt att stärka och utveckla internationell handel på det här området. Men det går inte genom att arbeta stick i stäv med europeisk jordbrukspolitik utan bara i nära samarbete med denna politik. Det är också viktigt att stränga europeiska standarder tillämpas även på importerade produkter.

Allt annat skulle hota de strikta kvalitets- och säkerhetskraven inom den europeiska jordbrukssektorn och skulle därför inverka negativt på EU:s producenter och konsumenter. Vi behöver och kräver fri handel med varor. Men dit når vi inte utan att ha rättvisa konkurrensvillkor som grundläggande krav.

 
  
MPphoto
 
 

  Sandra Kalniete (PPE) , skriftlig. (LV) Europas bönder spelar en viktig roll för att förse mer än 500 miljoner människor i Europa med mat och för att trygga livsmedelsförsörjningen i världen som helhet. Tyvärr har attityden till bönderna inte alltid varit rättvis. Jag stöder helt och fullt våra frihandelsavtal med andra länder eller grupper med länder, men när vi sluter sådana avtal får vi inte försämra konkurrensvillkoren för våra bönder. De som verkligen förlorar på denna orättvisa konkurrens blir människorna i EU, som måste garanteras daglig tillgång till livsmedel av hög kvalitet och högt värde till rimliga priser. Detta tas ofta för givet, utan att man tänker på att det är våra bönder som ger oss denna trygghet. Bönder vars inkomster ofta ligger betydligt under medelinkomsten i respektive hemländer. Vi behöver inte heller göra något övernaturligt – det räcker helt enkelt med att avtala att jordbruksprodukter som importeras till EU ska följa samma miljömässiga och sociala säkerhetsstandarder och djurskyddsnormer som europeiska bönder är tvungna att rätta sig efter. Det är rättvist och skulle också ge samma konkurrensmässiga villkor för de bönder som vill sälja sina produkter inom EU.

 
  
MPphoto
 
 

  Elisabeth Köstinger (PPE), skriftlig. (DE) I det här betänkandet uppmanar Europaparlamentet kommissionen att agera mer kraftfullt när den representerar europeiska jordbrukares och konsumenters intressen vid internationella handelsförhandlingar. Vi får inte bara tanklöst överge de värden som kännetecknar EU:s jordbrukssektor – högsta möjliga kvalitetsstandarder och sociala standarder vid jordbruksproduktion och bästa livsmedelskvalitet för befolkningen – genom att skriva under en massa ekonomiska avtal. Jag tycker att vi bara ska öppna marknaden för jordbruksimport om det kan garanteras att konkurrenskraften i EU:s jordbruk bevaras. Jag anser att inga ytterligare medgivanden ska ges på jordbruksområdet under Doharundans förhandlingar. Jag välkomnar de tydliga krav som ställs i detta betänkande.

 
  
MPphoto
 
 

  Giovanni La Via (PPE), skriftlig.(IT) Genom dagens omröstning skickar vi en tydlig signal till kommissionen: EU kan inte fortsätta med sina medgivanden för att få tillträde till marknader i tredjeländer på jordbrukssektorns bekostnad. När EU nu funderar över den nya gemensamma jordbrukspolitiken blir det ett huvudmål att hitta mekanismer som kan garantera konsekvens mellan GJP och utrikeshandelspolitiken. EU:s jordbrukssektor garanterar allmänheten många fördelar, inklusive livsmedelssäkerhet och -kvalitet.

Därför måste vi prioritera att europeiska bönders intressen försvaras, och det gläder mig att dokumentet innehåller bestämmelser som garanterar ömsesidighet för europeiska bönder genom kravet på att samma regler som gäller för EU:s bönder också ska gälla dem som exporterar kött till EU så att konsumentsäkerhet och rättvisa handelsmässiga konkurrensvillkor föreligger. Vid avtalsförhandlingarna med Mercosur och Marocko tycker jag att det är viktigt att vi nu tydligt uttrycker vår oro för kommissionen och även vårt orubbliga försvar för europeiska och italienska bönders intressen.

 
  
MPphoto
 
 

  Constance Le Grip (PPE) , skriftlig.(FR) Jag röstade för Georgios Papastamkos betänkande om EU:s jordbruk och internationell handel. Jag ville framför allt stödja parlamentets önskan att starkt betona de risker som kommissionens handelsstrategi innebär för EU:s jordbruk.

Samtidigt som det pågår flera förhandlingar om handelsavtal mellan EU och vissa av unionens samarbetspartner (Mercosur, Kanada, Ukraina med flera) är det vår uppgift att påminna kommissionen om behovet av att etablera partnerskap för handeln – med realism och utan naivitet. De ska naturligtvis vara baserade på principen om frihandel, men också på principen om ömsesidighet – både vad gäller respekt för hälsoregler och sociala regler och för regler om att skydda konsumenter, miljö och djur – och de får inte hota vissa europeiska verksamhetsområden. Jag tänker i synnerhet på jordbrukssektorn som under handelsförhandlingarna alltför ofta ”offras” till förmån för industriprodukter och tjänster.

Med detta mål i sikte måste EU se till att jordbrukspolitiken, som för ögonblicket ses över, stämmer överens med handelspolitiken så att en stark jordbrukssektor bevaras och livsmedelsförsörjningen på så sätt tryggas för våra medborgare på en allt instabilare marknad.

 
  
MPphoto
 
 

  Astrid Lulling (PPE), skriftlig.(FR) Jag röstade för min kollega Georgios Papastamkos betänkande, för det innehåller en mycket realistisk bild av handelsrelationerna mellan EU och tredjeländer på jordbruksområdet.

Underskottet i vår handelsbalans med Mercosurländerna inom den här sektorn är oroväckande. Gapet mellan vår export till och vår import från dessa fem länder har fördubblats på mindre än ett årtionde, och vår import uppgår nu till ett värde av 19 miljarder euro jämfört med bara 1 miljard euro i export.

Alltför ofta gör kommissionen oacceptabla eftergifter i fråga om jordbruksprodukter och äventyrar europeiska bondgårdars existens under förevändning av att vi måste få bättre marknadstillträde i tredjeländer för våra industriprodukter och tjänster.

EU:s utrikeshandelspolitik får inte offra vår jordbrukssektor, vilken garanterar trygg livsmedelsförsörjning för våra medborgare, speciellt när marknaden blir alltmer instabil. För att förhindra snedvriden konkurrens måste länderna inom Mercosur tillämpa samma standarder – när det gäller hälsa, livsmedelssäkerhet, djurskydd och hållbar utveckling – som krävs för våra bönder, som dessutom har högre sociala kostnader.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (S&D), skriftlig. (EN) Jag röstade mot detta betänkande som skickar signaler om att parlamentet har en starkt protektionistisk inställning till handel. Om man tar det bokstavligt skulle betänkandet göra det omöjligt för EU att föra meningsfulla frihandelsförhandlingar eller för den delen slutföra utvecklingsagendan från Doha.

 
  
MPphoto
 
 

  Marisa Matias (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Detta betänkande understryker det faktum att EU måste bidra till tryggad livsmedelsförsörjning i världen, och jag gratulerar till detta. Men trots att det nämner några av de förödande konsekvenser som marknadens liberalisering skulle medföra för jordbruket präglas de lösningar som föreslås återigen av att frihandeln ska stärkas och att jordbrukspolitiken ska underställas Världshandelsorganisationens (WTO) intressen. Betänkandet hotar uttryckligen Argentina för att landet inte ger efter för WTO utan begränsar sin import av de livsmedelsprodukter som konkurrerar direkt med inhemska producenter. Samtidigt uppmanar betänkandet till ytterligare EU-restriktioner på import och till att i förebyggande syfte främja EU:s jordbruksintressen. Brasiliens situation nämns inte heller exakt. På grund av detta och för att betänkandet prioriterar liberalisering och konkurrens på jordbruksmarknaden röstade jag nej.

 
  
MPphoto
 
 

  Véronique Mathieu (PPE), skriftlig.(FR) Jag röstade för Georgios Papastamkos betänkande. Det sänder ut starka signaler om vilken vikt som måste tillmätas europeiskt jordbruk vid internationella förhandlingar. Samtidigt som Europa behöver stärka sin jordbruksproduktion för att trygga livsmedelsförsörjningen är internationella avtalsförhandlingar ofta till nackdel för jordbrukssektorn. För att vi redan tidigt ska vara medvetna om vilka konsekvenser dessa avtal får för EU:s jordbruk vill vi att kommissionen ska genomföra och publicera djupgående konsekvensbedömningar av handelsavtalen innan förhandlingar påbörjas. Dessutom måste EU:s höga standarder för hälsa, miljö och djurskydd gälla även produkter som kommer in i EU. Gränskontroller utförda av medlemsstaterna måste se till att europeisk lagstiftning genomförs på ett korrekt sätt på det här området.

 
  
MPphoto
 
 

  Iosif Matula (PPE), skriftlig. (RO) I anslutning till EU:s framtida gemensamma jordbrukspolitik måste vi ta hänsyn till balansen mellan intern produktion och import. Målet med våra insatser måste vara ökad jämvikt mellan marknadsliberalisering och skydd av den inhemska ekonomiska sektorn. Tryggad livsmedelsförsörjning på medlemsstatsnivå uppnås genom att man bevarar en stabil jordbrukssektor som inte äventyras av utrikeshandelspolitiken när det råder ökad instabilitet på marknaden. Småbrukare bidrar kraftigt till en tryggad livsmedelsförsörjning i de regioner där de verkar. Jag anser att våra handelsavtal med tredjeländer om import av jordbruksprodukter måste baseras på kompensation till bönderna vid eventuella förluster. Samtidigt stöder jag en jordbrukspolitik som i högsta möjliga mån är inriktad på att EU:s jordbruksprodukter ska få tillträde till marknader i tredjeländer. Syftet med att gynna produkter med en regional EU-märkning är att göra dem väl kända utanför EU, vilket i förlängningen brukar öka konsumtionen. Enligt nyare studier växer jordens befolkning mycket snabbare än världens spannmålsproduktion. EU har många regioner med den kapacitet som krävs för att de ska kunna utnyttja sin potential för spannmålsproduktion mer effektivt och hjälpa till att minska detta gap.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig.(FR) Fördelen med detta betänkande är att det visar omsorg om utländska medborgare och förespråkar en tryggad livsmedelsförsörjning. Jag är medveten om detta, men betänkandet stöder ett aktivt främjande av EU:s jordbruksintressen, frihandelsområden och handelsavtal mellan EU och Chiquita eller Dole. Och något som är ännu värre, Argentina hotas uttryckligen med sanktioner för att man där har fattat beslut som jag vill rekommendera för mitt eget land. Jag röstar emot betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Jordbruksprodukter är en viktig del av internationell handel och måste därför behandlas som sådana. Därför råder det ingen tvekan om att de konstant ökande livsmedelspriserna till följd av ökade råvarupriser är ett allt mer trängande problem för EU. Å andra sidan måste jordbrukssektorn också tillfredsställa livsmedelsbehoven hos ett allt större antal människor trots att naturresurserna begränsas allt mer och priserna på produktionsmedlen är höga. Till detta kan läggas oron för miljön och naturresurserna som kan leda till snedvriden konkurrens, huvudsakligen i industriländer. Med tanke på framtida behov råder det ingen tvekan om att jordbruket kommer att bli en strategisk sektor – jag skulle till och med vilja säga en avgörande sektor – för den ekonomiska utvecklingen i EU och i hela världen.

 
  
MPphoto
 
 

  Alajos Mészáros (PPE), skriftlig. (HU) Eftersom jordbruket inte bara är en ekonomisk verksamhet och eftersom jordbruks- och livsmedelspolitiken måste tjäna viktiga mål, som till exempel livsmedelsförsörjningen och livsmedelssäkerheten, är den största utmaningen en effektiv samordning av kommersiella och icke-kommersiella aspekter. EU är den största importören av jordbruksprodukter från utvecklingsländer och importerar mer än USA, Japan, Kanada, Australien och Nya Zeeland tillsammans. Om vi tillåter dessa länder att få större marknadstillträde kan det påverka inte bara europeiska bönder negativt utan också de utvecklingsländer som har störst behov. Därför bör EU ha en mer balanserad inställning till de olika sektorerna under handelsförhandlingarna och främja både defensiva och offensiva jordbruksintressen. EU:s jordbrukssektor spelar en särskild roll i Europa 2020-strategin när det gäller de olika socioekonomiska utmaningarna. EU:s handelspolitik spelar en viktig och avgörande roll för att jordbruket ska kunna fortsätta bidra till att våra mål uppfylls. Jag håller med om att handelspolitiken inte får hämma dynamiken i EU:s jordbrukssektor och därför röstade jag för detta betänkande.

 
  
MPphoto
 
 

  Willy Meyer (GUE/NGL), skriftlig. (ES) Jag röstade inte för detta betänkande om jordbruk och internationell handel eftersom det är kopplat till det som är centralt i EU:s handelspolitik: frihandelsavtal.

Det stämmer att det finns positiva punkter som förtjänar särskild behandling i betänkandet, till exempel att de yttersta randområdena skiljs ut så att deras livsmedelssuveränitet garanteras. Trots detta stöder betänkandet ett aktivt främjande av EU:s jordbruksintressen utan att hänsyn tas till obalansen i förhållande till unionens handelspartner och stödet för frihandelsområden utan hänsyn till de negativa effekterna för människorna i dessa regioner. Dessutom hotar betänkandet uttryckligen Argentina med sanktioner för att de har vidtagit protektionistiska åtgärder. Av dessa skäl har jag lagt ned min röst.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. (DE) Trots att matpriserna nu har stigit kontinuerligt ett bra tag – och uppenbarligen håller priset på vissa jordbruksprodukter på att rusa i höjden till följd av det nyckfulla vädret, stigande bränslepriser och jordbruksspekulation – står butikspriserna inte alls i proportion till vad småbrukare får för sitt hårda arbete. Dessutom kan EU:s producenter knappast konkurrera i fråga om pris på världsmarknaden eftersom våra standarder på det sociala, kvalitetsmässiga, djurskyddsmässiga och miljömässiga området är så höga – just precis de standarder som vi inte kan eller inte vill kontrollera när mat importeras. Om vi inte vill att vår landsbygd ska fortsätta backa och att antalet bönder ska fortsätta minska, vilket utgör ett allvarligt hot mot självförsörjningen i EU:s medlemsstater, då är det hög tid att sluta betala ut jordbrukssubventioner till de stora jordbruksföretagen och i stället ge pengarna till dem som verkligen behöver stödet för att överleva – med andra ord, småbrukarna.

Om detta inte går inom det centraliserade EU är den enda möjliga utvägen att åter nationalisera jordbrukssubventionerna. Betänkandet lyckas inte göra några tydliga utfästelser till små och medelstora brukare, där många sliter ont för en spottstyver. Därför har jag lagt ned min röst.

 
  
MPphoto
 
 

  Vital Moreira (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstade mot parlamentets resolution om jordbruk och internationell handel eftersom jag anser att den gör unionens handelspolitik helt underordnad jordbrukspolitiken, då det är väl känt att endast handelspolitiken kan garantera att vår industri, våra tjänster och till och med vårt jordbruk får tillträde till externa marknader. Detta tillträde är viktigt för ekonomisk tillväxt och nya jobb i unionen. Om vi i framtiden fortsätter med den politiska inriktning som genomsyrar denna resolution kommer det att bli praktiskt omöjligt att sluta handelsavtal med länder eller regioner med stora jordbrukssektorer, till exempel Brasilien eller Indien. Vår gemensamma handelspolitik – som påverkar hela unionen och samtliga medlemsstater – får inte vara helt utlämnad åt jordbrukssektorns intressen, som faktiskt bara påverkar ett begränsat antal medlemsstater. Jag finner det också beklagligt att denna resolution innehåller anklagelser mot Brasilien som är fullständigt grundlösa, vilket Brasilien med all önskvärd tydlighet har visat.

 
  
MPphoto
 
 

  Cristiana Muscardini (PPE), skriftlig.(IT) Det finns en nära koppling mellan den gemensamma jordbrukspolitikens framtid och EU:s utrikeshandelspolitik. De är två verkligheter som inte kan betraktas isolerade från varandra och som EU måste vara särskilt uppmärksam på.

Vi kan inte skilja handelsdiskussionerna från deras påverkan på jordbruksproduktionen i medlemsstaterna. Därför är jag för en liberaliserad marknad som också tar hänsyn till kraven från EU:s ekonomiska samarbetspartner och handelspartner. Men jag anser samtidigt att jordbrukspolitiken bör ingå i förhandlingen som rör avtalen om kvalitetsgranskning av produkter exporterade till eller importerade av våra marknader och om att skydda europeiska producenter och vår livsmedelsförsörjning.

Följaktligen är jag för Georgios Papastamkos betänkande. Det har emellertid uppstått en obalans på vissa handelsområden på grund av ansvarsfördelningen mellan jordbruks- och handelsutskotten i Europaparlamentet, vilka borde samverka för att definiera en avtalsmässig balans som kan tillämpas på de olika handelsavtalen inom EU:s jordbrukssektor.

 
  
MPphoto
 
 

  Rareş-Lucian Niculescu (PPE), skriftlig. (RO) Jag röstade för punkterna 49, 53 och 54 av följande skäl. När det gäller den första artikeln är det absurt att förhandlingar ska föras med Mercosur baserat på ett tolv år gammalt mandat. Vad gäller punkterna 53 och 54 vill jag påminna er om att europeiska bönder måste följa de högsta standarderna för kvalitet, livsmedelssäkerhet, miljöskydd och djurskydd. Jag tycker att vi borde ha samma krav för alla våra handelspartner, inte bara för de europeiska böndernas skull, utan också för konsumenternas, vilka måste skyddas.

 
  
MPphoto
 
 

  Wojciech Michał Olejniczak (S&D), skriftlig.(PL) Vid dagens plenarsammanträde i Strasbourg antog Europaparlamentet en resolution om EU:s jordbruk och internationella handel. Under senare år har många händelser observerats som visar att jordbruket inom EU har försämrats. Bland annat har vi kunnat notera en kraftig nedgång i EU:s andel av den globala exporten av jordbruksprodukter. Handelsunderskottet för jordbruksprodukter växer också och EU:s många medgivanden har inte återgäldats.

Med tanke på detta är det viktigt för EU:s jordbrukspolitik och den gemensamma handelspolitiken att besluta om och komma överens om gemensamma riktlinjer för jordbruket, handeln och utvecklingen. Det dokument vi har antagit sänder ut en viktig signal till försvar för EU:s livsmedelssektor. Det fördömer kommissionens överdrivna kompromissvilja och betonar att beslut om att öppna upp för nya marknader inte får medföra negativa konsekvenser för EU:s bönder.

 
  
MPphoto
 
 

  Rolandas Paksas (EFD), skriftlig. (LT) Jag röstade för den här resolutionen om EU:s jordbruk och internationell handel. EU är världens största importör av jordbruksprodukter men unionens andel av den globala jordbruksexporten minskar till följd av att andra viktiga handelspartner inom jordbruket växer och att världsmarknadspriserna är låga samtidigt som unionen har höga produktionskostnader. EU är världens största importör av jordbruksprodukter från utvecklingsländer och därför är det nödvändigt att skydda EU-böndernas intressen och inrätta en mekanism så att de kompenseras för sina förluster. EU:s bönder måste skyddas från orättvis konkurrens och därför måste samma standarder som gäller EU:s jordbrukssektor även gälla produkter som exporteras från tredjeländer. Dessa villkor måste finnas med i bilaterala handelsavtal. Dessutom måste det finnas omfattande stöd för att få tillträde till marknader i tredjeländer för EU:s produkter. Kommissionens förslag om att ge Pakistan en tullkvot med nolltullsats för export av 100 000 ton etanol per år till EU under en treårsperiod kommer inte att innebära någon direkt och omedelbar hjälp anser jag, utan får i stället en negativ inverkan på EU:s förnybara energisektor. Mot bakgrund av att Ukrainas spannmålsproduktion är ytterst konkurrenskraftig och åtnjuter reducerade tullsatser måste kommissionen vara mer försiktig med hur den ger medgivanden under förhandlingarna med Ukraina.

 
  
MPphoto
 
 

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig.(IT) I betänkandet om jordbruk och internationell handel betonas handelsavtalen mellan EU och tredjeländer när det gäller jordbruksprodukter. Kommissionen, som vid flera tillfällen har kritiserats för sin jordbrukspolitik, fördöms av parlamentet i det här betänkandet för att den alltför ofta kommer fram till slutsatser som inte är hållbara för europeisk jordbrukspolitik. Jag röstade för betänkandet eftersom jag anser att parlamentet, som kommissionen undviker att konsultera när handelsrelationer med tredjeländer diskuteras, spelar en absolut oundgänglig politisk roll. Jag instämmer i kravet på att kommissionen tills vidare ska häva avtalet med Mercosur tills ett nytt avtalsförslag har utformats med de berörda länderna så att säkra produkter med hög kvalitet garanteras för EU:s konsumenter och vi får valuta för pengarna på utländska marknader.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. (PT) Jag röstade för det här betänkandet eftersom det på ett tydligt sätt försvarar europeiska bönder i ett internationellt handelsperspektiv. Jag anser att utrikeshandelspolitiken inte ska få skada EU:s förmåga att upprätthålla en stark jordbrukssektor och trygga livsmedelsförsörjningen när instabiliteten på marknaden ökar. Trots detta är det inte ovanligt att kommissionen offrar jordbrukets intressen för att få bättre tillträde till tredjeländers marknader för industriprodukter och tjänster. Utöver det som nämnts ovan är det också viktigt att komma ihåg att den europeiska jordbrukssektorn är tvungen att uppfylla högsta möjliga standarder i fråga om kvalitet, produkthygien, hållbara produktionsmetoder, växtskydd, djurens hälsa och välbefinnande, spårbarhet, kontroll av halter av bekämpningsmedelsrester, veterinärmedicin och tillsatser. Dessa faktorer ökar produktionskostnaderna och måste beaktas under multilaterala och bilaterala förhandlingar. Rent allmänt anser jag att vi inte bör fatta några beslut som gör EU-marknaden ännu öppnare för jordbruksimporter utan att konsekvensbedömningar först har utförts och vi får garantier för att EU:s bönder kommer att kompenseras för sina förluster.

 
  
MPphoto
 
 

  Rovana Plumb (S&D), skriftlig. (RO) Den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP) är en symbol för europeisk integration och representerar en av de mest avancerade formerna av EU:s övernationella beslutsfattande. Internt trycker EU på för att göra GJP marknadsorienterad, och större tonvikt på andra politikområden inom EU återspeglas på samma sätt i EU:s utrikeshandelspolitik, vilken syftar till att öppna jordbruksmarknaden i utbyte mot förbättrat marknadstillträde i tredjeländer för europeiska industriprodukter och tjänster. Detta innebär också att EU:s jordbruksmodell måste bevaras samt att EU:s producenter ska konkurrera på samma villkor på världsmarknaden. Den multifunktionella roll som EU:s jordbrukssektor spelar kan tjäna som katalysator för nya paradigm: tryggad livsmedelsförsörjning, livsmedelssäkerhet och kvalitet till rimliga priser för EU:s medborgare.

Världens efterfrågan på livsmedel stiger samtidigt som produktionskostnaderna ökar, stabiliteten på jordbruksmarknaderna försämras och tillgången till mark och vatten samt energitillförseln minskar. En stark gemensam jordbrukspolitik är också av grundläggande betydelse för att bevara och garantera en hållbar miljö och ekonomisk utveckling i EU:s landsbygdsområden, där det finns en risk för avfolkning och för att jordbruksmark överges.

 
  
MPphoto
 
 

  Crescenzio Rivellini (PPE), skriftlig.(IT) Vi röstade idag i plenum om betänkandet om jordbruk och internationell handel.

I Georgios Papastamkos betänkande står att internationell handelspolitik inte får äventyra EU:s förmåga att trygga livsmedelsförsörjningen samtidigt som marknaden är instabil, samt att en stark europeisk jordbrukssektor ska bevaras.

I betänkandet fördöms den strategi som kommissionen använder sig av med eftergifter på jordbruksområdet för att uppnå förbättrat marknadstillträde i tredjeländer för industriprodukter och tjänster. I betänkandet tas olika problem upp, bland annat konsekvensbedömningen, ekonomisk kompensation, Världshandelsorganisationen/Doha, men framför allt problematiska bilaterala handelsavtal, till exempel dem med Marocko, Pakistan, Ukraina och framför allt Mercosur. I betänkandet anges också att det är oacceptabelt att kommissionen återupptog förhandlingarna utan att offentliggöra konsekvensbedömningen och utan att inleda en verklig politisk debatt med rådet och Europaparlamentet.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) På grund av dödläget i de multilaterala handelsförhandlingarna har EU fortsatt förhandlingarna om bilaterala och interregionala handelsavtal för att komplettera de multilaterala avtalen. Som i fallet med Marocko är konkurrensen för närvarande stor mellan USA och EU om vem som först – och under vilka villkor – ska få tillträde till nya viktiga marknader. I sitt betänkande i utskottet för internationell handel har min kollega, José Bové, på ett tydligt sätt lyckats ifrågasätta strategin för dessa bilaterala avtal när det gäller Marocko, vilket kan leda till att det avtal som kommissionen föreslår kommer att förkastas. Vi har röstat ja till betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Licia Ronzulli (PPE), skriftlig.(IT) Jag röstade för betänkandet eftersom jag anser att det stärker jordbrukspolitikens ställning, en hörnsten i Europas ekonomiska och sociala sammanhållning, inte minst inför de utmaningar som Europa 2020-strategin innebär.

Fram till i dag har EU varit världens största importör av jordbruksprodukter, speciellt produkter från utvecklingsländer. Under de senaste tio åren har värdet på importen till EU nästan fördubblats. Den står ensam för 20 procent av världens import.

Mot bakgrund av detta måste vi upprätta en stark, europeisk handelspolitik som genomför artikel 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, där det står att Europa måste samarbeta för att genomföra tillväxtpolitiken i utvecklingsländer. Nu måste vi prioritera att handelspolitiken och europeisk jordbrukspolitik samverkar på det globala planet för att lättare få tillträde till marknaderna i utvecklingsländer samtidigt som deras ekonomiska utveckling härigenom främjas.

 
  
MPphoto
 
 

  Daciana Octavia Sârbu (S&D), skriftlig. (RO) Jag vill betona hur viktigt detta betänkande är, speciellt mot bakgrund av reformerna av den gemensamma jordbrukspolitiken. Jag tycker att den gemensamma jordbrukspolitiken måste stämma överens med handelspolitiken. Tyvärr har det många gånger hänt att handelsavtal med ett antal tredjeländer har orsakat EU:s jordbrukssektor och dess bönder stor skada. Men jag hoppas att detta inte ska återupprepas i framtiden. Jag vill också påpeka att våra bönder är tvungna att följa mycket strikta standarder när det gäller kvalitet, miljöskydd och djurskydd. Vi måste få producenter från tredjeländer som exporterar till EU att följa samma standarder för att konkurrensvillkoren ska bli rättvisa.

 
  
MPphoto
 
 

  Vilja Savisaar-Toomast (ALDE), skriftlig. (ET) Resultatet av dagens omröstning visade stöd för betänkandet om jordbruk och internationell handel, som till stor del handlar om import av genmodifierade livsmedel och foder till Europa. Jag är också mycket glad över stödet för den punkt som uppmanar kommissionen att resolut försvara EU:s regler om godkännande och marknadsföring av genmodifierade organismer (GMO) mot de krav som framförs inom WTO. Detta innebär framför allt att användningen av GMO kommer att förbli strikt reglerad, vilket kommer att förbättra livsmedelssäkerheten och våra bönders situation. Även ett antal punkter om skatter på import av olika produktgrupper från jordbruket fick stöd, precis som kvalitetskraven för dessa produkter.

Utöver GMO-relaterade frågor behandlades även frågor om livsmedelssäkerhet. Brasilien, till exempel, har ännu inte lyckats uppfylla EU-producenternas och de europeiska konsumenternas standarder för livsmedelssäkerhet, djuridentifikation och spårbarhet, djurhälsa och sjukdomskontroller. Ett annat oroande problem är den omfattande användningen i Brasilien av pesticider som är förbjudna i EU samt import till EU av de produkter som behandlats med dessa. Tack.

 
  
MPphoto
 
 

  Brian Simpson (S&D), skriftlig. (EN) Som företrädare för EPLP stödde jag inte betänkandet om EU:s jordbruk och internationell handel. Samtidigt som betänkandet innehåller några viktiga punkter om att skydda vår jordbrukssektors intressen, t.ex. behovet att skydda geografiska beteckningar i bilaterala och multilaterala avtal anser jag att betänkandet innehåller delar som är alltför protektionistiska och som uppställer orealistiska villkor för EU:s aktuella och framtida förhandlingar om handelsavtal.

Att protektionistiska åtgärder bevaras inom EU för att skydda EU:s jordbruksproducenter från konkurrens utifrån rimmar dessutom dåligt med EPLP:s syn på reformerna av den gemensamma jordbrukspolitiken. Vi har alltid argumenterat för att handelshinder ska tas bort för att främja en mer effektiv och konkurrenskraftig jordbrukssektor, för att ge konsumenterna bättre villkor och för att erbjuda mindre ekonomiskt utvecklade länder möjligheter att få tillträde till marknaden.

 
  
MPphoto
 
 

  Michèle Striffler (PPE), skriftlig.(FR) Jag röstade för punkterna 53 och 54 i betänkandet om EU:s jordbruk och internationell handel, eftersom jag tycker att det är parlamentsledamöternas plikt att försvara europeiska bönder och konsumenter från faran med massexport av jordbruksprodukter av dålig kvalitet, speciellt produkter från vissa latinamerikanska länder. Vi får inte offra kvaliteten i våra jordbruksprodukter enbart av handelsmässiga skäl.

 
  
MPphoto
 
 

  Marc Tarabella (S&D), skriftlig.(FR) Jag välkomnar att detta betänkande från min kollega Georgios Papastamkos har antagits. Det fastställer de grundkriterier som ska vägleda EU:s förhandlare och betonar att icke-kommersiella aspekter ska integreras bättre i förhandlingarna.

På samma sätt kan vi inte längre acceptera en situation där våra köttproducerande bönder, som måste följa mycket strikta miljö- och hälsostandarder (särskilt när det gäller produktionshygien, hållbar produktion och djurskydd), offras på den internationella handelns högaltare, offer för orättvis konkurrens och skamlig snedvridning av konkurrensen i förhållande till tredjeländer, som på den europeiska marknaden saluför produkter som inte tillämpar de produktionsvillkor som unionen föreskriver, och som inte behöver befara några konsekvenser för detta. Jag uppmanar också kommissionen och Europaparlamentet att visa största vaksamhet när det gäller avtal med i synnerhet Mercosur som tydligt hotar köttproduktionen i EU.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. (PT) Balansen mellan jordbruk, utveckling och gemensam handelspolitik är viktig för EU. Den europeiska jordbrukssektorn förtjänar särskild uppmärksamhet. Den gemensamma jordbrukspolitiken är den äldsta gemensamma politiken och måste förbli kraftfull. Jag vill påminna om att denna sektor har många funktioner och måste vara kopplad till andra sociala och politiska mål, till exempel Europa 2020-strategin. Trots detta är europeiskt jordbruk inte isolerat från EU:s förbindelser med andra länder, speciellt när det gäller internationell handel och utvecklingsstöd. Vikten av internationella relationer, inte minst genom avtal som det mellan EU och Mercosur, återspeglas på de ekonomiska, politiska och strategiska partnerskapsnivåerna. Därför är det viktigt att konsekventa standarder främjas, särskilt när det gäller jordbruksfrågor. Jag röstade därför emot punkterna 53 och 54 i betänkandet. Frihandelsavtal utsätter dessutom sektorn för nya utmaningar och skilda verkligheter. Jag vill nämna situationen i de yttersta randområdena, som har bräckliga ekonomier baserade främst på jordbruksprodukter liknande dem hos våra latinamerikanska samarbetspartner. Som ledamot från ett av de yttersta randområdena vill jag betona vikten av att hänsyn tas till de specifika särdragen i dessa regioner och att vi försöker undvika att deras utveckling äventyras under framtida förhandlingar.

 
  
MPphoto
 
 

  Silvia-Adriana Ţicău (S&D), skriftlig. (RO) Jag röstade för betänkandet om EU:s jordbruk och internationell handel eftersom en viss konsekvens måste skapas mellan EU:s politikområden jordbruk, handel och utveckling. EU:s jordbruk har en viktig roll att spela när det gäller sysselsättningen och att bibehålla livskraften i landsbygdsområdena, medan EU:s modell för jordbruk och livsmedel är en strategisk del av Europas ekonomi. Den globala efterfrågan på livsmedel har ökat på grund av klimatförändringens effekter, högre produktionskostnader och en minskning av den tillgängliga arealen jordbruksmark och av dricksvattenresurserna. Jag vill betona den betydelse som handeln med jordbruksvaror har för den ekonomiska utvecklingen och för att utrota fattigdomen. Jag uppmanar EU att vidta åtgärder för att stödja de länder som drabbats hårdast av livsmedelskrisen. EU:s andel av den globala jordbruksexporten sjunker. I det här sammanhanget anser jag att associeringsavtalet mellan EU och Mercosur är av största vikt. Av denna anledning bör parlamentet delta aktivt i alla förhandlingar. Parlamentet kräver att jordbruksprodukter som importeras till EU ger de europeiska konsumenterna samma garantier i fråga om konsumentskydd, djurskydd, miljöskydd och sociala minimistandarder som de som gäller för EU:s produkter.

 
  
MPphoto
 
 

  Dominique Vlasto (PPE), skriftlig.(FR) Jag ville använda min röst för att upprepa min fasta ståndpunkt: vi får inte offra vår jordbruksmodell till förmån för kommersiella överväganden. Målet med att öppna upp och liberalisera handeln mellan EU och dess partner får inte leda till att vi reviderar de krav vi ställer på livsmedlens kvalitet och säkerhet i syfte att skydda konsumenterna. Av denna orsak ville jag tydliggöra min önskan om ömsesidighet när det gäller handel, hälsa och de sociala normer som tillämpas i våra jordbrukskontakter med tredjeländer, och att inte acceptera ytterligare eftergifter utan garantier. På samma sätt förkastar jag idén att vi skulle sänka garden när det gäller att försvara de europeiska jordbrukarnas intressen. Om Europa har lyckats etablera en nära koppling mellan sitt jordbruk och dess territorium och uppnå kvalitet i sin jordbruksproduktion, så är det tack vare böndernas arbete. Det är därför vår skyldighet att säkerställa en rättvis konkurrens i handelsförbindelserna mellan EU och dess partner. Av denna anledning vill jag se att man inför skyddsmekanismer för jordbrukare på EU-nivå för att hjälpa dem att hantera eventuella snedvridningar av konkurrensen.

 
  
MPphoto
 
 

  Angelika Werthmann (NI), skriftlig. (DE) Jag röstade för betänkandet av Georgios Papastamkos om EU:s jordbruk och internationell handel. Som österrikare och av egen erfarenhet är jag väl medveten om de problem som våra jordbrukare står inför. Det europeiska jordbruket är en av EU:s viktigaste grundvalar, vår gemensamma kultur och vårt livsutrymme. Föredraganden uppmanar kommissionen att företräda EU:s jordbruksintressen mer kraftfullt och proaktivt. EU är världens största importör av jordbruksprodukter. Det är absolut nödvändigt att vi ser till att importerade produkter uppfyller samma höga kvalitetskrav som jordbruksprodukter från EU.

 
  
  

Betänkande: Martin Häusling (A7-0026/2011)

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstar för detta betänkande, eftersom jag håller med om att det är nödvändigt att kommissionen inför lämpliga och specifika åtgärder för att stödja jordbrukarna att förbättra växelbrukssystemen i reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken. Att minska proteinunderskottet i EU bör vara en viktig del av reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken, till förmån för Europas jordbrukare och den inre marknaden. Sådana åtgärder är mycket bra eftersom proteingrödor för närvarande tar endast 3 procent av jordbruksarealen i anspråk och EU importerar 40 miljoner ton proteingrödor, vilket motsvarar 80 procent av den inhemska förbrukningen.

 
  
MPphoto
 
 

  Elena Oana Antonescu (PPE), skriftlig. (RO) Importen av proteingrödor motsvarar 20 miljoner hektar odlad mark utanför EU, eller mer än 10 procent av EU:s jordbruksareal, men dessa grödor omfattas inte av samma hälso- och miljökrav som europeiska grödor. Den otillräckliga importen medför kraftiga merkostnader för EU:s boskapsuppfödnings- respektive fodersektor, och detta riskerar att skada den inhemska köttproduktionens ekonomiska bärkraft. En återställd jämvikt mellan utbudet och konsumtionen av spannmål, proteingrödor och oljeväxter i EU skulle kunna ge stora ekonomiska fördelar för jordbrukarna och för livsmedels- och foderindustrin och skulle även kunna förbättra urvalet av hälsosamma, högkvalitativa livsmedel som erbjuds konsumenterna. Om man dessutom ser till klimatförändringarna kan odlingen av proteingrödor bidra till att minska utsläppen av växthusgaser genom att marken assimilerar och binder kväve, vilket i sin tur leder till en minskad användning av kvävegödsel. Dessa grödor bidrar också till en minskad försurning av marken, en förbättrad markstruktur, en minskad användning av bekämpningsmedel och större biologisk mångfald, vilket gynnar pollineringen. Jag röstade för detta betänkande eftersom jag stödjer en förbättrad balans mellan produktionen av vegetabiliska och animaliska proteiner, liksom användningen av inhemska proteingrödor.

 
  
MPphoto
 
 

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig.(FR) Sjuttio procent av de proteingrödor och oljeväxter som i dag konsumeras inom EU importeras, främst från Brasilien, Argentina och Förenta staterna. Eftersom dessa produkter inte alltid omfattas av samma lagstiftningsmässiga begränsningar med avseende på miljö, hälsa och genetiskt modifierade organismer (GMO) som europeiska produkter, har EU beslutat att ompröva sin politik när det gäller proteiner och att öka den interna produktionen av proteingrödor. Detta skulle ge de europeiska konsumenterna en nyttigare och mer varierad kost. Därför röstade jag för detta betänkande.

 
  
MPphoto
 
 

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. (LT) Jag röstade för denna viktiga resolution. Produktionen av proteingrödor i EU har minskat avsevärt under de senaste tio åren, samtidigt som vår marknad till stor del har blivit beroende av import. Denna situation har sin grund i tidigare fastställda internationella handelsavtal, som gjorde det möjligt för EU att skydda sin spannmålsproduktion och i utbyte mot detta möjliggjorde tullfri import till EU av oljeväxter och proteingrödor. Detta skapade förutsättningar för en billig import av den mängd som behövdes och för att säkerställa jordbrukets konkurrenskraft, i synnerhet för boskapsuppfödningssektorn. Inom själva EU tappade emellertid jordbrukare och beredningsföretag intresset för denna sektor. Antalet forskningsprogram för proteingrödor minskade, man slutade att ta fram sjukdomsresistenta sorter med hög avkastning och praktiska kunskaper om proteingrödeodling har gått förlorad. Dagens situation med ständigt fluktuerande priser på marknaderna och det höga priset på proteinfoder kan ha en negativ inverkan på EU:s boskapsuppfödningssektor, som till stor del är beroende av import. Kommissionen bör omedelbart överväga åtgärder för att främja produktion och lagring av proteingrödor i EU, och ge stöd till jordbrukare som odlar dessa grödor, vilket bör återspeglas i reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken. Detta skulle underlätta återhämtningen av denna sektor, säkra inkomster för jordbrukarna, och bidra till ett hållbart jordbruk inom EU.

 
  
MPphoto
 
 

  Mara Bizzotto (EFD), skriftlig.(IT) Det beroende som vissa europeiska sektorer har av marknader utanför EU är ett problem som inte bara berör råvaror, utan även foder.

I Martin Häuslings betänkande framhålls särskilt att över 40 miljoner ton proteingrödor, i första hand sojabönor och majsglutenfoder, importeras årligen till Europa, vilket utgör 80 procent av EU:s konsumtion av proteingrödor.

Mot denna bakgrund kan jag endast rösta till förmån för Martin Häuslings begäran om att EU i den framtida gemensamma jordbrukspolitiken kommer att uppmuntra en jordbrukspolitik som syftar till att stoppa detta importberoende, vilket naturligtvis kommer att ha en positiv inverkan på kvalitetskontroller och hållbarheten i leverantörskedjan.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. (PT) Med tanke på nedgången i produktionen av proteingrödor i EU under de senaste tio åren, behöver vi snarast minska risken för beroende av de internationella marknaderna och deras prissvängningar. Jag stöder därför de nämnda reformerna av den gemensamma jordbrukspolitiken för att införa nya bestämmelser, som utöver att stödja jordbrukarna i förbättringen av växelbrukssystemen främjar vetenskapliga tjänster och forskning till stöd för proteingrödeutsäde. Jag vill också nämna betydelsen av en decentraliserad strategi för forskningsprogram som tar hänsyn till jordbrukarnas lokalkännedom och till hållbara jordbrukssystem. Jag stöder därför kommissionens förslag om att överväga möjligheten att återinrätta en enhet för jordbruksforskning vid generaldirektoratet för jordbruk och landsbygdsutveckling.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Enligt uppgifter i detta betänkande har produktionen av proteingrödor i EU minskat med 30 procent under de senaste tio åren. Föredraganden uppger dock följande: ”För närvarande tar EU:s totala proteingrödeodling endast tre procent av … jordbruksareal i anspråk. Trots att sektorn har fått offentligt stöd … minskade produktionen av trindsädesslag … åter till omkring en miljon hektar 2008. Över 40 miljoner ton proteingrödor ... importeras årligen, vilket utgör 80 procent av EU:s konsumtion av proteingrödor.” Dessa siffror bör vara tillräckliga för att uppmärksamma det politiska ledarskapet och motivera en förändring av politiken. I en tid då livsmedelspriserna når historiskt höga nivåer, vilket sätter livsmedelstryggheten i riskzonen, kan EU i sin översikt av den gemensamma jordbrukspolitiken inte undgå att se över problemet med proteingrödeproduktionen och försöka hitta en lösning. Detta kommer att behöva innefatta ett ökat engagemang för dessa grödor som, liksom en minskad import, förbättrar jordbrukets bidrag till miljöskyddet eftersom proteingrödor avsevärt kan minska utsläppen av växthusgaser.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) I linje med de uppgifter som nyligen offentliggjordes av kommissionen, har produktionen av proteingrödor i EU minskat enormt, omkring 30 procent, vilket visar att något har gått snett med den gemensamma jordbrukspolitiken. Denna situation tvingar EU att importera mer än 40 miljoner ton proteingrödor och är ett resultat av långvariga avtal som tillåter import av oljeväxter och proteingrödor befriade från tullar, såsom allmänna tull- och handelsavtalet och Blair House-avtalet. De senaste klimatförändringarna har fört upp frågan på dagordningen och jag anser att det är ett viktigt inslag i den förestående reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken. Odling av proteingrödor och ett utökat växelbruk av andra grödor innebär stora fördelar, inte bara för miljön utan också för att det minskar kostnaderna genom att jorden berikas med kväve.

Jag röstar för detta betänkande som syftar till att minska proteinunderskottet i EU, och jag hoppas att dess rekommendationer, såsom stöd till jordbrukare som väljer proteingrödor och praktiserar växelbruk, kommer att beaktas när den nya gemensamma jordbrukspolitiken utarbetas.

 
  
MPphoto
 
 

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Proteinbristen i EU och obalansen mellan produktionen av vegetabiliska och animaliska proteiner utgör ett problem som har förvärrats, vilket påverkar och ändrar människors konsumtionsvanor, livsmedlens kvalitet och säkerhet, samt den kris som drabbat boskapsuppfödarna. Föredraganden presenterar siffror som är upplysande och oroande. Dessa siffror kräver att vi uppmärksammar problemet och att åtgärder vidtas för att lösa det. Orsakerna till dessa obalanser ligger i den nuvarande jordbruks- och handelspolitiken, och utan stora förändringar på dessa båda områden kommer detta problem inte att kunna lösas, vilket inte nämns i betänkandet. För att få bukt med de nuvarande underskotten och obalanserna måste stöd ges för en ökning och diversifiering av proteingrödor, och vi måste föra en politik för att successivt ersätta importen. I betänkandet erkänns detta behov och där föreslås några viktiga åtgärder som vi anser vara positiva, som att skapa gynnsamma marknadsvillkor för lokal produktion, försäljning och konsumtion, samt främjandet av modeller för korta distributionskedjor för GMO-fri produktion.

På samma gång öppnar detta emellertid för lösningar som vi ser på med oro och som vi inte kan acceptera, som till exempel att häva den nuvarande nolltoleransen av importerat foder som framställts av genetiskt modifierade organismer, vilket sätter den strikta tillämpningen av försiktighetsprincipen i riskzonen.

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Syftet med detta betänkande är att finna ett svar på problemet med proteinbristen i EU och på obalansen mellan produktionen av vegetabiliska och animaliska proteiner. Som vi vet är detta ett problem som har förvärrats och som påverkar och ändrar människors konsumtionsvanor, livsmedlens kvalitet och säkerhet, samt den kris som drabbat boskapsuppfödarna.

Orsakerna till dessa obalanser ligger i den nuvarande jordbruks- och handelspolitiken, och utan stora förändringar på dessa båda områden kommer detta problem inte att kunna lösas, vilket tyvärr inte nämns i betänkandet.

För att få bukt med de nuvarande underskotten och obalanserna anser vi att man bör stödja en ökning och diversifiering av proteingrödor, och att det förs en politik för att successivt ersätta importen. Även om detta behov erkänns i betänkandet och några viktiga åtgärder som vi anser vara positiva föreslås, öppnar detta för lösningar som vi ser på med oro och som vi inte kan acceptera, som till exempel att häva den nuvarande nolltoleransen av importerat foder som framställts av genetiskt modifierade organismer, vilket sätter den strikta tillämpningen av försiktighetsprincipen i riskzonen.

 
  
MPphoto
 
 

  Lorenzo Fontana (EFD), skriftlig.(IT) Att importera protein från tredjeland är ett stort problem eftersom likvärdiga krav inte garanteras för importerade baljväxter. Dessa proteingrödor används främst inom boskapsskötsel, vilket äventyrar prissystemet eftersom prissvängningarna på de internationella marknaderna har ökat avsevärt. Jag håller därför med Martin Häusling om behovet av att fortsätta minska EU:s importberoende.

 
  
MPphoto
 
 

  Martin Häusling (Verts/ALE), skriftlig. (DE) Proteinbristen i EU: vilka lösningar finns det på detta långvariga problem? I betänkandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling presenteras flera utmärkta lösningar för att hantera bristen på proteingrödor i EU, till exempel en revidering av Blair House-avtalet med Förenta staterna som tillåter att proteingrödor får importeras tullfritt från Förenta staterna. Andra lösningar är införandet av en utvidgad användning av proteingrödor i växelbruksystem, en förstärkning av forskning och rådgivning, en ökad utveckling av grödor och utbyggnad av infrastruktur för produktion av proteingrödor. En majoritet av ledamöterna från tre grupper, Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater), Europeiska konservativa och reformister och Alliansen liberaler och demokrater för Europa lade tyvärr fram ändringsförslag som går emot denna tydliga ståndpunkt från parlamentet. De kräver att importen av proteingrödor, framför allt soja, ska göras enklare inklusive genetiskt modifierade organismer (GMO), som är förbjudna inom EU. Dessa ändringsförslag röstades tyvärr igenom med en knapp majoritet i en omröstning i plenum. Jag är dock övertygad om att en ökad import av genmodifierad soja är kontraproduktivt för våra faktiska mål att stärka EU:s självförsörjning. Detta ställningstagande återspeglar inte de önskemål som flertalet människor i Europa har, vilka förkastar användningen av GMO i jordbruket. Jag konstaterar med beklagande röstmönstret och har beslutat att, i egenskap av föredragande, dra tillbaka betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. (LT) Jag röstade för detta dokument eftersom reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken måste omfatta nya adekvata och tillförlitliga åtgärder och instrument som stöder jordbrukarna i att förbättra växelbruksystemen, för att avsevärt kunna minska den nuvarande proteinbristen och prissvängningarna. Proteinbristen i EU ökar successivt, och i EU odlas bara 30 procent av de proteingrödor som används för djurfoder. För närvarande tar proteingrödorna endast 3 procent av EU:s jordbruksareal i anspråk, och därför måste EU importera 70 procent av dessa grödor till djurfoder. En utvidgad användning av proteingrödor i växelbruksystem erbjuder stora fördelar för jordbruket och miljön. När det gäller att begränsa klimatförändringen kan olika sorters baljväxter avsevärt minska utsläppen av växthusgaser genom att kväve assimileras och binds i marken, varvid användningen av kvävegödsel minskas. Om man använder en större andel proteingrödor i växelbruksystemen förbättras markavkastningen och markstrukturen, lagringen av närsalter samt växthälsan. Permanenta gräs/klöver-blandningar för djurfoder och blandningar av spannmål och proteiner täcker marken bättre och minskar därmed avrinningen av kväve till grundvattnet och till floderna samt erbjuder bättre förhållanden för bin och andra pollinerande insekter. Utvidgade växelbruksystem minskar behovet av åtgärder för att skydda grödor och kan bidra till att mångfalden bland vilda och odlade arter och sorter bevaras.

 
  
MPphoto
 
 

  Peter Jahr (PPE), skriftlig. (DE) Produktionen av proteingrödor har minskat dramatiskt i EU under senare år. Som ett resultat av detta är vi nu i stor utsträckning beroende av import, vilket är oroväckande. Av den anledningen vill jag tacka föredraganden för att ha uppmanat kommissionen att vidta åtgärder på medellång till lång sikt för att lösa detta problem. Så länge som EU självt inte kan tillhandahålla tillräckligt mycket bör vi också överväga förändringar när det gäller våra importbestämmelser. En teknisk lösning för låga halter av genetiskt modifierade organismer i importerade proteingrödor skulle kunna säkerställa att den europeiska marknaden har tillräckliga leveranser av soja.

 
  
MPphoto
 
 

  Jarosław Kalinowski (PPE), skriftlig.(PL) Som det ser ut är politiken för proteinrika grödor i EU till nackdel för jordbrukare och producenter som tvingas att betala kvoter för dem, som är underordnade turbulensen på den globala marknaden. Den är även till nackdel för konsumenterna, som köper kött och mjölk från djur som utfodrats med foder med hög proteinhalt. Arealrelaterade förhållanden och klimatförhållanden har gjort det möjligt för produktionen av proteinrika växter i EU att genomgå strukturella förändringar, och sådana förändringar kan även anses vara lämpliga i samband med biologisk mångfald och när det gäller åtgärder för att motverka klimatförändringar. Foder som importeras från tredjeland omfattas inte av lika noggranna kontroller som europeiskt foder, så vi kan inte vara 100 procent säkra på dess kvalitet, eller veta det exakta ursprunget för de råvaror som det tillverkats av. Vi bör därför snarast vidta åtgärder för att förändra denna situation, annars kommer våra utlovade garantier om att europeiska livsmedel ska vara säkra, hälsosamma och av hög kvalitet bara vara tomma ord. Nästa steg som vi tar för att lösa proteinbristen i EU bör vara att mildra bestämmelserna som förbjuder utfodring av djur med kött- och benmjöl. När det gäller fjäderfä och svin har det inte kunnat fastställas att det finns någon risk för att sjukdomar sprids till följd av denna utfodringsmetod, och förbudet mot kött- och benmjöl infördes ursprungligen i samband med galnakosjukan. Att göra det möjligt att använda mjöl i boskapsuppfödning kommer att minska produktionskostnaderna, vilket är oerhört viktigt med tanke på den minskade lönsamheten inom köttproduktionen. Det skulle också ge oss möjlighet att minska importen av proteinrika foder från USA.

 
  
MPphoto
 
 

  Sandra Kalniete (PPE), skriftlig. (LV) Många studier visar att proteinbristen i EU har ökat markant under de senaste tio åren. Av denna anledning har EU:s beroende av importerat protein ökat. Många sektorer löper risken att, som en följd av prissvängningarna på den internationella marknaden, inte kunna få leveranser av proteingrödor till rimliga priser. När handelsavtalen med andra länder slöts för flera år sedan skapades tyvärr ogynnsamma konkurrenssituationer när det gäller odling av proteingrödor i EU. Vi upplever nu konsekvenserna av dessa ogenomtänkta beslut och det är därför viktigt att förstå vad som hände, så att vi kan staka ut den riktning som vi måste ta för att övervinna proteinbristen. Vi är för närvarande aktivt engagerade i en reform av den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP). Här betonas stöd till aktiva jordbrukare, miljöskydd och landsbygdens utveckling, men vi får dock inte glömma övriga frågor. Det betonas i denna resolution att en utvidgad användning av proteingrödor i växelbruksystem avsevärt förbättrar jordbruksmiljön och hjälper till att minska klimatförändringarna. Jag anser att dessa argument är tillräckligt övertygande för oss för att även lösa problemen med proteinbristen, inom ramen för reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken.

 
  
MPphoto
 
 

  Elisabeth Köstinger (PPE), skriftlig. (DE) EU är oerhört beroende av importfoder inom boskapssektorn eftersom den inte producerar det foder som man själv behöver. Sjuttio procent av de proteinrika grödor som krävs för djurfoder importeras från Brasilien, Argentina och USA. Detta problem anges tydligt i betänkandet om proteinbristen och höga standarder efterfrågas när det gäller foder. Importerade varor måste också uppfylla normerna för kvalitet, miljö och sociala standarder. Dessutom måste de råvaror som lämpar sig för produktion av foder användas mer effektivt. Det är viktigt att vårt enorma beroende av tredjeländer minskas eftersom detta är orsaken till prissvängningarna och bristen på insyn i fråga om produktionsförhållanden. Detta kommer bara att lyckas om vi i EU tar produktionen av proteingrödor i egna händer igen, vilket föreslås i detta betänkande. Däremot är jag helt klart emot odling av genetiskt modifierade grödor i på fälten i Europa.

 
  
MPphoto
 
 

  Giovanni La Via (PPE), skriftlig.(IT) Att säga att proteingrödor för närvarande upptar endast 3 procent av EU:s åkermark och tillhandahåller endast 30 procent av de proteingrödor som konsumeras som foder är att beskriva en verklighet som de flesta människor har mycket svårt att förstå.

Minskningen i utbudet av proteingrödor är paradoxalt i en tid då proteingrödor skapar en rad positiva effekter som är nödvändiga för jordbrukets ekosystem, till fördel för kvaliteten på animalieprodukter och viktiga för att hålla marknadspriserna i schack. Debatten, som redan har börjat i utskottet, är av grundläggande betydelse för att omdefiniera den roll som proteingrödor kommer att spela i samband med det europeiska jordbrukets framtida utmaningar. Jag hänvisar till kampen mot klimatförändringen och en korrekt användning av naturresurserna, som ägnas vederbörlig uppmärksamhet på detta stadium i utarbetandet av ramen för den framtida jordbrukspolitiken.

Jag stöder detta betänkande, som jag anser symboliserar en ny fas som måste inledas nu för att minska proteinbristen. Jag anser att man bör prioritera utarbetandet av ett särskilt ramprogram för decentraliserad jordbruksforskning för att förbättra samarbetet, utbyta bästa praxis och påskynda processen med förbättrad uppfödning av lokalt anpassade proteingrödor, vilket gör detta till ett innovativt område i de olika medlemsstaterna.

 
  
MPphoto
 
 

  Petru Constantin Luhan (PPE), skriftlig. (RO) Det senaste årtiondet har vi sett en nedgång i produktionen av vegetabiliska proteiner i EU. Proteingrödeproduktionen tar för närvarande endast 3 procent av unionens jordbruksareal i anspråk och den tillhandahåller endast 30 procent av de proteingrödor som används till djurfoder. Jag stöder föredragandens åsikt om att denna situation måste förändras eftersom detta kommer att främja människors hälsa, miljön och den biologiska mångfalden. Kommissionen bör utarbeta en rapport om möjligheter och alternativ för att öka den inhemska produktionen av proteingrödor i EU genom nya styrmedel. Det är också bra att inrätta en mekanism för att övervaka ursprunget hos de proteingrödor som importerats till EU.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (S&D), skriftlig. (EN) Jag välkomnar detta betänkande som uppmärksammar proteinunderskottet inom EU och behovet av att balansera detta underskott, men jag motsätter mig åtgärder som skulle innebära ökade subventioner till jordbrukare för att säkerställa EU:s proteinproduktion. Jag anser att ett uppmuntrande av den inhemska proteingrödeproduktionen bör göras i linje med en reformerad gemensam jordbrukspolitik där EU går mot ett hållbart jordbruk och en ökad marknadsorientering och, vad som är viktigare, rör sig bort från subventioner som snedvrider handeln.

 
  
MPphoto
 
 

  Jiří Maštálka (GUE/NGL), skriftlig. (CS) En minskad odling av proteinrika grödor och att den inhemska produktionen ersätts av billig import i stor skala kan i slutänden få negativa effekter i form av förlorad kunskap om odlingsteknik. Det kan leda till en betydande minskning av forskningen om inhemsk odling av dessa grödor. Jag anser att det också är viktigt att behålla en tillräcklig mångfald när det gäller valmöjligheterna och utbudet av dessa produkter. Som i många andra betänkanden och förslag som förhandlats fram av parlamentet nämns behovet av en hög kvalitet också här. När det gäller de produkter som tidigare nämnts, är det också nödvändigt att undersöka faktiska prover och att integrera detta med en verifiering av lokala jordbrukmetoder och resurser. Kvalitetskontroller bör utföras mycket noggrant och grundligt vid import, med hjälp av moderna laboratoriemetoder och en otvetydig identifiering av varornas ursprung. De flesta EU-länder har några typiska grödor. Tjeckien har till exempel en lång tradition av att odla ärtor, vilket emellertid nu är på nedgång. Tjeckien ställer sig generellt positivt till det framlagda betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Clemente Mastella (PPE), skriftlig. (IT) Produktionen av proteingrödor i EU minskar alltmer, vilket gör situationen alarmerande. Proteinbristen orsakar obalans, inte bara i jordbruksproduktionen utan också inom området för forskning och utveckling av jordbruksteknik. Jordbrukarna har gradvis tappat intresset för proteingrödor, vilket har resulterat i en förlust på europeisk nivå av praktisk erfarenhet med anknytning till dessa grödor. Det finns därför ett behov av att följa upp den akuta situation som beskrivs i betänkandet och att formulera en verkligt integrerad EU-strategi. Det enda sättet att bemöta nya utmaningar såsom klimatförändringar och förlust av biologisk mångfald inom jordbruket är att ha ett mer balanserat utbud och en balanserad konsumtion av proteingrödor inom EU. Vi hoppas därför att kommissionen kommer att undersöka möjligheterna att övervinna den nuvarande akuta proteinbristen genom en radikal reform av den gemensamma jordbrukspolitiken som kan bemöta de nya utmaningarna. Det skulle också vara lämpligt att införa ett kompletterande stöd om jordbrukarna använder en obligatorisk rotation av minst fyra olika grödor, varav minst en proteingröda. Slutligen skulle det vara nödvändigt att inrätta en enhet för jordbruksforskning vid kommissionens generaldirektorat för jordbruk och landsbygdsutveckling, för att motivera konsumenter och måltidsleverantörer att göra mer miljövänliga livsmedelsval.

 
  
MPphoto
 
 

  Véronique Mathieu (PPE), skriftlig.(FR) Jag röstade för initiativbetänkandet om proteinbristen i EU. Europa är till stor del beroende av import av proteingrödor, som huvudsakligen används till djurfoder. Detta beroende medför ökade risker kopplade till prissvängningarna på de internationella marknaderna. För att bekämpa detta föreslår vi att reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken bör omfatta införandet av nya bestämmelser för att hjälpa jordbrukarna att förbättra växelbruksystemen, investeringar i forskning av proteingrödeutsäde, och förbättrad utbildning av jordbrukare i hur de ska använda växelbruk och blandat jordbruk.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig.(FR) Martin Häuslings betänkande var bra. Att göra EU mindre beroende av proteinimport, främja kortare leveransvägar och hjälpa jordbrukarna att bidra till minskningar av utsläppen av växthusgaser är alla åtgärder som jag stöder.

Lobbygrupperna och deras representanter som är för GMO har dock lyckats omvandla detta betänkande till en förevändning för att låta kontaminerade livsmedelsprodukter komma in i Europa. I betänkandet förespråkas också en återgång till benmjöl, med alla de risker som det innebär. Det är dags att omlokalisera produktionen av växtproteiner. I betänkandets nya utformning möjliggörs inte detta. Om genetiskt modifierade organismer och benmjöl godkänns av parlamentet kommer jag att rösta emot detta betänkande.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Det är nödvändigt att öka produktionen av proteingrödor – växter rika på protein – med målet att minska beroendet av importerad soja, upprätthålla livsmedelssäkerheten och främja miljön. Det finns vetenskapliga studier som visar på proteingrödornas miljömässiga fördelar, i form av minskade utsläpp av växthusgaser, biologisk mångfald och förbättrad markkvalitet. Det är mycket oroande att endast 3 procent av den europeiska jordbruksproduktionen utgörs av proteingrödor. Det är oacceptabelt att vi importerar 80 procent av vårt behov. Det är därför mycket viktigt att vidta åtgärder för att förändra denna situation inom ramen för det gemensamma stödet för jordbrukspolitiken efter 2013.

 
  
MPphoto
 
 

  Willy Meyer (GUE/NGL), skriftlig. (ES) I Martin Häuslings betänkande om proteinbristen i EU och försök till lösningar presenteras en del positiva inslag såsom stöd till jordbrukare som bidrar till att minska utsläppen av växthusgaser.

Trots detta röstade jag emot betänkandet eftersom texten tydligt argumenterar för genetiskt modifierade organismer och helt öppnar dörrarna till EU:s territorium för kontaminerad mat och animaliskt mjöl.

 
  
MPphoto
 
 

  Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. (EN) Kommissionen uppmanas i betänkandet att i reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken inkludera lämpliga och adekvata åtgärder och instrument som hjälper jordbrukarna att förbättra växelbruksystemen. Där efterlyses ett lagförslag som tillåter bearbetat animaliskt protein från slaktavfall som föda åt enkelmagade djur (svin och fjäderfä). Om ett sådant tillstånd ges, vad kommer att förändras? Det är omöjligt att kontrollera förbudet. Varför lägga ner tid på ett betänkande som är onödigt och svårförståeligt, bara för att kunna bocka av en föredragande? Jag avstod eftersom jag inte röstar för oklara, påhittade initiativ.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. (DE) Proteingrödor är en viktig del av foderindustrin och är därför en viktig ekonomisk faktor. Odling av proteingrödor är emellertid en fråga som har genererat väldigt lite intresse i Europa. Under de senaste tio åren har det skett en minskning med upp till 30 procent av dessa grödor, det enda undantaget är soja där minskningen bara har varit 12 procent. Endast 3 procent av EU:s jordbruksareal används i produktionen av proteingrödor. Studier visar att detta inte bara leder till en betydande ekonomisk nackdel, eftersom det resulterar i en 80-procentig importkvot, det skapar även nackdelar för jordbruket. Detta beror på att odling av proteingrödor berikar jorden med kväve, vilket främjar fertiliteten. Forskningssektorn lider också på grund av den låga efterfrågan på utsäde till produktion av proteingrödor. Den nedåtgående spiralen har redan börjat. Jag röstade emot detta betänkande eftersom jag är rädd att det kan försvåra odlingen av traditionellt utsäde.

 
  
MPphoto
 
 

  James Nicholson (ECR), skriftlig. (EN) Den allmänna inriktningen i detta betänkande är en rekommendation om att vi i stället för att importera protein från tredjeländer bör uppmuntra jordbrukare till att producera det här i Europa. Denna uppfattning bortser från det faktum att Europa, på grund av naturliga begränsningar, helt enkelt inte kan producera de mängder soja och majs som krävs för att möta våra jordbrukares krav på lönsamma priser. En prisvärd import av protein från tredjeländer som USA är avgörande om vi vill trygga livsmedelsförsörjningen och skapa förutsättningar som gör det möjligt för jordbrukarna att tjäna sitt uppehälle på jordbruket. I betänkandet framhålls att vi bör undersöka möjligheten till att använda animaliskt protein som foderråvara. Efter våra erfarenheter med BSE bör vi inte gå denna väg, och jag tror inte heller att detta är nödvändigt om jordbrukarna har ett tillräckligt utbud av soja och majs till sitt förfogande. Av dessa skäl röstade jag emot betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Rareş-Lucian Niculescu (PPE), skriftlig. (RO) Jag röstade för detta betänkande som belyser en rad allvarliga problem som är knutna till det sätt på vilket det europeiska jordbruket verkar. Jag tycker dock att vi borde inrikta oss mer på lösningar. I detta avseende måste vi vara mer öppna för att använda de senaste vetenskapliga lösningarna från biotekniksektorn.

 
  
MPphoto
 
 

  Franz Obermayr (NI), skriftlig. (DE) I betänkandet stöds användningen av genetiskt modifierade organismer och benmjöl. I allmänhet bör animaliskt protein endast tillåtas i foder om det finns vetenskapliga bevis och kontroller som förhindrar negativa effekter (jag vill påminna er om BSE-skandalen). Jag röstade därför emot detta betänkande.

 
  
MPphoto
 
 

  Rolandas Paksas (EFD), skriftlig. (LT) Proteinbristen i EU är en relevant och viktig fråga. Med tanke på att detta problem har sin grund i EU och eftersom proteinbristen hela tiden ökar, måste vi göra allt för att se till att det åtgärdas så snart som möjligt och att produktionen av lokala proteingrödor ökar. Jag anser att denna resolution är ett viktigt steg mot en lösning av detta problem. Odlingen av proteingrödor lindrar inte bara effekterna av klimatförändringen, de har också en positiv inverkan på jordbrukarnas inkomster. Dessutom är det en viktig faktor för att stärka EU:s boskapsuppfödningssektor, eftersom det skulle minska sektorns importberoende av proteingrödor och öka konkurrenskraften. Jag anser att kommissionen måste vidta omedelbara åtgärder för att stoppa grödor som även har en låg förekomst av GMO från att komma in på EU-marknaden. Vi kan inte ens tillåta en låg förekomst av GMO i proteingrödor för livsmedel och foder som importeras till EU. Jag instämmer i förslagen om att stödja forskning om förädling och utbud av proteingrödeutsäde och om en ram för landsbygdsutvecklingsåtgärder som inför förbättrade och decentraliserade metoder för produktion av djurfoder. Jag anser att växelbruksystem måste främjas aktivt i EU genom att ge jordbrukare ekonomiskt stöd, vilket skulle minska den nuvarande proteinbristen och prissvängningarna.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. (PT) Jag röstade för Martin Häuslings betänkande (A7-0026/2011) eftersom där förespråkas en tillgång till protein för djurfoder, något som under en lång tid har bidragit till en bristande konkurrens inom det europeiska jordbruket. Det har skett en oroväckande minskning av produktionen av proteingrödor i EU under de senaste tio åren, och den är nu på stark nedgång. De främsta torkade baljfrukterna minskade i genomsnitt med 30 procent och sojabönsproduktionen minskade med 12 procent. Denna utveckling ökar EU:s redan oroväckande stora beroende av import av proteingrödor som i första hand används som djurfoder, och innebär stora risker för i synnerhet EU:s boskapsuppfödningssektor. Problemet förvärras av att instabiliteten på de internationella marknaderna har ökat betydligt. Det är en prioritet för kommissionen att snabbt säkra en obehindrad försörjning av soja till EU-marknaden genom att tillhandahålla en teknisk lösning när det gäller låga halter av genetiskt modifierade organismer i proteingrödor för livsmedel och foder som importeras till EU. Den otillräckliga importen av soja och majs medför kraftiga merkostnader för EU:s boskapsuppfödnings- respektive fodersektor och äventyrar den inhemska köttproduktionens ekonomiska bärkraft.

 
  
MPphoto
 
 

  Rovana Plumb (S&D), skriftlig. (RO) Proteingrödor tar för närvarande endast 3 procent av EU:s jordbruksareal i anspråk (frukt och grönsaker ej medräknat). Produktionen av trindsädesslag minskade till omkring en miljon hektar 2008. Över 40 miljoner ton proteingrödor, i första hand sojabönor och majsglutenfoder, importeras årligen vilket utgör 80 procent av EU:s konsumtion av proteingrödor. Den markareal utanför EU som används för odling av proteingrödor som importeras till EU motsvarar 10 procent av EU:s jordbruksareal, dvs. 20 miljoner hektar. När det gäller EU:s åtaganden om att aktivt bidra till den globala livsmedelsförsörjningen och aktivt bekämpa klimatförändringen måste framtidens jordbruks- och landsbygdsutvecklingspolitik inte bara vara inriktad på att skapa en bättre balans mellan produktionen av animaliskt och vegetabiliskt protein för att minska utsläppen av växthusgaser och avrinningen av närsalter till vattentäkter, utan också på att uppmuntra konsumenter, offentliga upphandlingsmyndigheter och måltidsleverantörer att välja en mer välbalanserad, miljövänlig och varierad kost.

Kommissionen bör ta initiativ till lagstiftning för att minska köksavfallet i livsmedelskedjan, inbegripet användningen och undanskaffandet av slaktavfall och matavfall som fortfarande inte är ordentligt reglerat.

 
  
MPphoto
 
 

  Evelyn Regner (S&D), skriftlig. (DE) I går röstade jag emot betänkandet om proteinbristen i EU eftersom jag anser att detta problem inte kan lösas genom att tillåta en import av genmodifierade produkter till EU. Vi måste redan importera 80 procent av vårt behov av proteingrödor. Den ursprungliga avsikten med betänkandet – en uppmaning till åtgärder för att öka den inhemska produktionen av proteingrödor i syfte att motarbeta minskningen av proteinproduktionen i EU – har förvanskats.

Den gentekniska lobbyn har uppenbarligen lyckats med att främja en positiv inställning till import av genetiskt modifierat protein, vilket avspeglas i betänkandets ändringsförslag som tyvärr antogs av en majoritet i plenum. Till och med föredraganden var tvungen att rösta emot sitt eget betänkande. Som medlem i det socialdemokratiska partiet i Österrike är jag, tillsammans med mina partikamrater i parlamentet, för en nolltolerans för genetiskt modifierade organismer.

 
  
MPphoto
 
 

  Crescenzio Rivellini (PPE), skriftlig. (IT) Martin Häuslings betänkande om proteinbristen i EU antogs vid dagens plenarsammanträde genom omröstning.

EU är starkt beroende av import av proteingrödor som huvudsakligen används till foder Detta medför betydande risker, särskilt för EU:s boskapssektor. En rad kompromissändringsförslag har förbättrat det första betänkandet avsevärt.

I det betänkande som har antagits uppmanas kommissionen att välja ett medellångt och långt perspektiv när det gäller politiken för proteingrödor, och att det i reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken införs nya bestämmelser som som hjälper jordbrukarna att förbättra växelbrukssystemen för att minska det nuvarande proteinunderskottet och stabilisera priserna. I betänkandet uppmanas också till forskning om proteingrödeutsäde och hur de bidrar till sjukdomskontroll.

I betänkandet uppmanas kommissionen att garantera EU:s marknad en jämn tillförsel av sojabönor, genom en teknisk lösning på förbudet mot låga halter av icke godkända genetiskt modifierade organismer i proteingrödor som ska användas i livsmedel och foder och som importeras till EU.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Betänkandets huvudpunkter är: att skapa en ram för odling och användning av proteingrödor i EU i syfte att ersätta importen av proteingrödor från tredjeland, att överge Blair House-avtalet och att förbättra växelbruksystemen inom ramen för GJP-reformen, att skapa ett nytt vetenskapligt förhållningssätt och att förbättra jordbrukarnas utbildning och tekniska utrustning. Resultatet av omröstningen i AGRI-utskottet var tillfredsställande, med undantag för införandet av ett antal ändringsförslag från ALDE och PPE som ”förorenade” betänkandet med ändringsförslag som främjar GMO. Den intresserade GMO-industrin hade utövat påtryckningar för att lätta på EU:s nolltolerans, som inte tillåter att otillåtna genmodifierade organismer i foder importeras till EU. Tyvärr kunde vi inte sanera betänkandet om proteinbristen från attacken mot nolltolerans för GMO. Det stora flertalet i kammaren var dock mycket närmare vår position än AGRI-utskottet. Så det är värt att försöka vända majoriteten i kammaren om GMO-frågor. Martin Häusling (De gröna) avgick som föredragande.

 
  
MPphoto
 
 

  Licia Ronzulli (PPE), skriftlig. (IT) De senaste beräkningarna för proteingrödesektorn visar på en oroväckande utveckling under det senaste decenniet av en minskad proteingrödeproduktion i EU. Varje år minskar produktionen i EU av baljfrukter med 30 procent och produktionen av sojabönor med 12 procent, vilket resulterar i behovet av att importera 40 miljoner ton proteingrödor.

Innehållet i detta betänkande visar att EU:s boskapsuppfödningssektor, som är känslig för prissvängningar, är alltför beroende av tillgången till import av proteingrödor. Detta beroende äventyrar den inhemska köttproduktionens lönsamhet som alltmer försvagas av de extra kostnaderna för import av foder, trots att – utöver de ekonomiska problemen och i väntan på klimatmålen – produktionen av proteingrödor avsevärt skulle kunna bidra till en minskning av utsläppen av växthusgaser.

 
  
MPphoto
 
 

  Oreste Rossi (EFD), skriftlig. (IT) Odlingen av baljväxter har under de senaste åren drabbats av en nedgång i produktionen, vilket resulterar i ett stort importberoende från tredjeland, eftersom de används till både människo- och djurföda.

Förutom att minska EU:s proteinunderskott är dessa grödor efter skörd en utmärkt tillsats för jorden, som därmed kräver mindre kemiska gödningsmedel. Goda jordbruksmetoder bör omfatta växelbruk, vilket minskar användandet av gödningsmedel och bidrar till att bevara mångfalden bland vilda och odlade arter och sorter.

Kravet, som vi stöder, är att det inom ramen för den framtida gemensamma jordbrukspolitiken vidtas åtgärder för att få bukt med EU:s proteinbrist genom en ständigt minskad proteinimport.

 
  
MPphoto
 
 

  Daciana Octavia Sârbu (S&D), skriftlig. (RO) Jag röstade för betänkandet eftersom tonvikten ligger på att begränsa beroendet av importerade proteiner, särskilt som detta beroende innebär stora risker för EU:s boskapsuppfödningssektor. Jag vill dock påpeka att genetiskt modifierade organismer inte är den enda lösningen för att minska importberoendet av proteingrödor från tredjeländer. Det finns substitut för genetiskt modifierad soja som kan bidra till att täcka proteinbehovet, såsom foderärtor, bondbönor och åkerbönor, lupiner, linser, kikärtor samt lusern/alfalfa och klöver som på samma gång avsevärt kan minska utsläppen av växthusgaser. Potentialen för att odla proteingrödor, såsom soja, i de nya medlemsstaterna Rumänien och Bulgarien bör inte heller förbises.

 
  
MPphoto
 
 

  Bart Staes (Verts/ALE), skriftlig. (NL) Föredragandens första betänkande var bättre än den text som nu har antagits. Därför röstade jag emot den slutliga texten. Att nu be kommissionen att säkerställa en jämn tillförsel av soja till EU:s marknad genom att finna en teknisk lösning på förbudet mot låga halter av icke godkända genetiskt modifierade organismer i proteingrödor som ska användas i foder är i alla avseenden att lämna över en stor seger till den starka jordbrukslobbyn. Gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen förespråkar maximal utveckling av EU:s egen proteingrödeproduktion. En sådan politik skulle vara bra för jordbrukarnas inkomster och ge ett betydande bidrag till kampen mot klimatförändringarna, till bevarandet av den biologiska mångfalden och till jordens bördighet.

Det avgörande är att införa ett system där vi kan övervaka ursprunget för importerade proteingrödor och därmed kontrollera hållbarheten hos de jordbruksmetoder som tillämpas i ursprungslandet. Regelbundna kontroller på plats är absolut nödvändiga. Diskussionen om att åter tillåta bearbetat animaliskt protein från slaktavfall som föda åt svin och fjäderfä får endast föras inom ramen för (livsmedels-)säkerhet och folkhälsa. Förbud mot återanvändning inom arten och påtvingad kannibalism är avgörande, liksom tillförlitliga kontroller inom fodersektorn och en korrekt tillämpning av gällande EU-lagstiftning.

 
  
MPphoto
 
 

  Marc Tarabella (S&D), skriftlig.(FR) Jag vill tacka min kollega Martin Häusling för hans viktiga betänkande, även om jag är besviken på den slutliga versionen. Det är också orsaken till att jag, liksom föredraganden, i slutänden röstade emot betänkandet. Å ena sidan beklagar jag att betänkandet förstördes genom införandet av nolltoleransfrågan. Uppmaningen att lätta på villkoren för otillåten import av genmodifierade organismer (GMO) löser inte problemet med EU:s proteinbrist, och borde därför aldrig ha diskuterats. Å andra sidan måste vi absolut åtgärda den påtagligt minskade odlingen av proteingrödor i EU, och därmed minska vårt redan oroväckande stora importberoende av proteingrödor.

Jag vill uttrycka mitt ogillande när det gäller Blair House-avtalen, de marknadsinriktade mål som har bidragit till extrema prissvängningar. Dessutom går dessa avtal helt emot Kyotoprotokollet och dess målsättningar för den globala uppvärmningen. När det gäller rationell och ansvarsfull markvård måste vi i framtiden integrera proteingrödor i växeljordbruket.

 
  
MPphoto
 
 

  Artur Zasada (PPE), skriftlig.(PL) Jag röstade för ett antagande av Martin Häuslings betänkande. Jag är glad över att han har tagit upp frågan om proteinbristen i EU och gett oss viktig information om detta ämne. Det är uppenbart att frågan kräver brådskande åtgärder.

Protein är en av de viktigaste byggstenarna i vår dagliga kost, och proteinbrist kan leda till allvarliga hälsoproblem. Av den forskning som presenteras i betänkandet framkommer att odling av proteinrika grödor och en utbredd tillämpning av principen om växelbruk dessutom skulle sänka produktionskostnaderna och minska utsläppen av växthusgaser.

Med tanke på EU-medborgarnas dåliga matvanor och de europeiska böndernas bristande erfarenhet när det gäller odling av proteinrika grödor, anser jag att vi först och främst bör koncentrera oss på utbildning. Jag tänker framför allt på att öka människors kunskap om proteinets positiva effekter på människors hälsa (skolfruktsprogrammet är ett exempel på ett program med liknande målsättning som för närvarande genomförs i EU), och även att utveckla ett stimulanssystem för bönder som odlar proteinrika grödor.

 
  
  

Betänkande: Mariya Nedelcheva (A7-0029/2011)

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstar för denna årliga rapport om jämställdhet i EU 2010 och de rekommendationer den innehåller. Den nuvarande krisen har medfört förödande konsekvenser för kvinnor, även om de yrkesgrupper som domineras av män har drabbats hårdast. Jag vill också framhålla att det fortfarande finns en ojämlikhet i fråga om lön på ca 18 procent mellan män och kvinnor, även om det finns fler kvinnliga akademiker än manliga. Av de nödvändiga åtgärder som föreslås vill jag betona utvecklingen av jämställdhetsplaner, och att bekämpa våld i hemmet genom att införa ett europeiskt år tillägnat denna fråga.

 
  
MPphoto
 
 

  Roberta Angelilli (PPE), skriftlig. (IT) I dag firar vi hundraårsminnet av den internationella kvinnodagen, en symbol för kampen för att uppnå social rättvisa och befrielse från de diskriminerande och förtryckande beteenden som kvinnor har fått utstå, och fortfarande får utstå.

I varje enskilt land i världen finns det olika syn på kvinnan, det talas mycket om muslimska länder och om hur kvinnor bedöms och behandlas, vilket påverkas ytterligare av religionen. Lyckligtvis, även om vi i väst har en vision om att män och kvinnor är jämlika, beskriver dessa fakta en oroande situation. I Europa kvarstår fortfarande många orättvisor som är till nackdel för flickor och kvinnor vad beträffar sysselsättning, deras privatliv, hälsa och deras rätt till utbildning och yrkesutbildning, och när det gäller befattningar inom icke-traditionella sektorer och ansvarsfyllda befattningar. Detta är dock inte allt: kvinnor möter inte bara olika former av diskriminering, de är också utsatta för olika slags våld, både psykiskt och fysiskt.

Det är därför nödvändigt att skydda kvinnor och ge dem möjligheter till att leva ett liv som i kvalitet motsvarar männens. Jämställdhet handlar inte bara om social rättvisa, men det är en av förutsättningarna för att man ska kunna uppnå målen för hållbar tillväxt, sysselsättning, konkurrenskraft och social sammanhållning, i enlighet med Europa 2020-strategin.

 
  
MPphoto
 
 

  Charalampos Angourakis (GUE/NGL), skriftlig. (EL) Kvinnor från arbetar- och gräsrotsklasserna, ungdomar, invandrare och flyktingar har inget att vinna på den teater som spelas upp inför dem, eller på de önskelistor och lögner som penningväldet kommer dragandes med, i syfte att hålla ett grepp om det kapitalistiska systemet av exploatering och billig arbetskraft och öka kapitalvinsterna. Det är uppenbart att penningväldets påståenden om att jämställdhet mellan män och kvinnor främjas inom ramen för det kapitalistiska barbariet och EU:s politik är bedrägliga och kränkande. Den gräsrotsfientliga politik som förs av EU, av de borgerliga regeringarna, av IMF och andra imperialistiska organ, slår hårt mot de rättigheter som kvinnor har erövrat. Massarbetslöshet, drastiska lönesänkningar och nedskärningar i sociala förmåner, flexibla anställningsformer, en höjning av pensionsåldern, flexibla anställningsavtal och kommersialiseringen av sociala tjänster som hälsovård, socialvård och utbildning försvårar tillsammans levnadsvillkoren för kvinnor och för den arbetande gräsrotsfamiljen som helhet. EU 2020-strategin, IMF och ECB:s ekonomiska styrning och budgetdisciplin har nya åtgärder mot gräsrötterna och mot arbetskraften i beredskap för kvinnorna. Denna politik måste få ett slut. Vi uppmanar kvinnorna att öka kampen, att ansluta sig till arbetarklassens fackföreningsrörelse, och att samlas kring målen för en gräsrotsmakt och gräsrotsekonomi.

 
  
MPphoto
 
 

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig.(FR) Jag håller med om ett flertal punkter som tas upp i denna resolution, som jag stödde vid omröstningen. Den analys som säger att länder där män och kvinnor behandlas lika på arbetsmarknaden har gynnats vad beträffar deras socioekonomiska utveckling tycks mig helt motiverad. Jag anser att främjandet av jämställdhet mellan kvinnor och män är ett självklart krav ur en social, men också ur ekonomisk, synvinkel.

 
  
MPphoto
 
 

  Regina Bastos (PPE), skriftlig. (PT) Jämställdhet mellan män och kvinnor utgör en av de grundläggande principerna i EU-lagstiftningen. EU:s mål består för det första av att säkerställa lika möjligheter och likabehandling av de båda könen, och för det andra att bekämpa diskriminering på grund av kön. Trots allt som gjorts när det gäller jämställdhet mellan män och kvinnor kvarstår ojämlikheten på detta område inom EU än i dag. Sysselsättningsgraden bland kvinnor (58,6 procent) fortsätter att vara lägre än för män (70,7 procent), trots att majoriteten av studenterna och akademikerna är kvinnor. Endast en av tio styrelseledamöter på företagen i EU är en kvinna, och endast 3 procent av styrelseordförandena är kvinnor.

Den genomsnittliga skillnaden mellan mäns och kvinnors intjänade lön i EU fortsätter att vara 18 procent. För att EU ska uppnå en hållbar tillväxt, sysselsättning, konkurrenskraft och social sammanhållning, måste EU fortsätta att bekämpa de orättvisor som fortfarande finns mellan män och kvinnor, vilket är orsaken till att jag röstade för detta betänkande.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Luc Bennahmias (ALDE), skriftlig.(FR) Den årliga rapporten om jämställdhet mellan män och kvinnor är ett tillfälle att lyfta fram de utmaningar som vi står inför i dessa tider av ekonomisk och social kris. Detta betänkande, som har antagits på internationella kvinnodagen, bör ses som en helhet med Rovana Plumbs betänkande om fattigdom bland kvinnor i Europeiska unionen. Det stämmer verkligen att kvinnor tillhör de kategorier av människor som blivit lidande av krisen. Eftersom de oftare arbetar deltid än män, eftersom de utför tillfälliga arbeten inom tjänstesektorn, eftersom de gör avbrott i karriären, eftersom de även i dag har sämre betalt än männen för samma typ av arbete och eftersom deras pensioner är lägre till följd av detta, måste vi ständigt uppmärksamma kvinnor.

Den känsligaste frågan i detta betänkande handlar om könskvotering för kvinnor i styrelserna för stora företag, både privata och offentliga. Naturligtvis är kvoter ingen patentlösning, och i ett idealiskt samhälle skulle vi vilja klara oss utan dem. Kvoterna är dock nödvändiga för att ändra människors mentalitet.

 
  
MPphoto
 
 

  Sergio Berlato (PPE), skriftlig. (IT) I sin årsrapport för 2010 betonade kommissionen de utmaningar som Europa står inför som ett resultat av den senaste ekonomiska och finansiella krisen, i fråga om jämställdhet mellan män och kvinnor. En stor konsekvens av denna kris för kvinnor avser sysselsättning: kvinnor drabbades senare än män, eftersom många arbetade inom sektorer som längre har stått emot effekterna av krisen (hälsa, utbildning, osv.). Nu riskeras dock även dessa sektorer att påverkas, vilket för med sig långa perioder av otrygghet för arbetande kvinnor jämfört med män.

Delvis av denna orsak anser jag att jämställdhet mellan män och kvinnor på arbetsmarknaden inte längre bör vara enbart ett mål att eftersträva, det måste bli verklighet. Medlemsstaternas och kommissionens engagemang är därför nödvändigt, inte bara för att kunna upprätthålla jämställdhetspolitiken mellan män och kvinnor, utan framför allt för att de budgetanslag som tilldelats dem inte ska revideras ned. Slutligen, eftersom jag anser att främjandet av jämställdhet kommer genom utbildning av medborgare och i synnerhet av unga människor, skulle jag vilja uppmärksamma kommissionen på möjligheterna till lämplig förnyelse av kampanjerna för att öka kunskapen om denna fråga.

 
  
MPphoto
 
 

  Mara Bizzotto (EFD), skriftlig. (IT) Herr talman,, mina damer och herrar! Jämställdhet mellan kvinnor och män är en av de grundläggande pelarna i utvecklingen av en effektiv social marknadsekonomi som Europa alltid har tyckt om att kalla sig. Jag är därför övertygad om att vi med alla till buds stående medel måste se till att kvinnor får samma behandling och samma yrkesmässiga möjligheter som män. Jag kan emellertid inte stödja eller rösta för den strategi som föreslagits av Mariya Nedelcheva. Att börja med att ge de problem som upplevs av en enda etnisk grupp en central roll, snarare än att göra en systematisk analys av alla lösningar, anser jag inte vara en metod som är lämplig och utslagsgivande.

 
  
MPphoto
 
 

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. (LT) Jag röstade för detta betänkande och är glad över att parlamentet särskilt har uppmärksammat frågor om jämställdhet mellan könen. Vi måste erkänna att vi fortfarande har mycket att göra för att förbättra kvinnors ställning när det gäller jämställdhet mellan könen, både på arbetsmarknaden och i politiken. Frågor om kvinnors rättigheter måste inbegripas på alla områden av EU-politiken och bra idéer och initiativ bör inte bara stanna på pappret utan genomföras i alla EU-medlemsstaterna. I parlamentets rapport om jämställdhet mellan män och kvinnor i EU fastställde vi därför att det är nödvändigt att undanröja löneklyftan mellan könen, få slut på våldet mot kvinnor och kvinnohandeln, garantera föräldraledighet och skapa lämpliga förutsättningar för att kunna utnyttja förskolor och daghem och minska kvinnofattigdomen. När det gäller jämställdhet mellan könen i näringslivet bör man uppmärksamma att bara 3 procent av företagen har en kvinnlig chef, eftersom de möter diskriminering och svårigheter som hindrar dem från att klättra på karriärstegen och eftersträva ledarskap. Ett ökande antal parlamentsledamöter samtycker till att införa kvotering därför att det finns planer på att förankra kvotering i lagstiftningen om bolagen själva misslyckas med att genomföra förändringar för att förbättra jämställdheten mellan könen i näringslivet. Jag hoppas att vi i framtiden kommer att hitta lösningar och åtgärder som stärker jämställdheten mellan könen och lika möjligheter för kvinnor i familjen och samhället.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. (PT) Jag röstade emot i denna fråga därför att det finns aspekter som borde tas bort enligt min åsikt, även om jag håller med om flera av de punkter som antogs. Till följd av den kris som vi upplever har kvinnors arbetsförhållanden och tillgång till arbete blivit ett problem. Jag håller därför med om att den fråga som tas upp i kommissionens rapport om behovet av jämställdhet mellan könen skulle integreras både i all politik och i utbildningen av europeiska barn redan från starten. Våldet mot kvinnor måste fortsatt bekämpas och förhindras genom allmänna informationskampanjer och undervisning i skolorna. Ändå samtycker jag inte till kvotering i den privata sektorn, förteckningar över utsatta kvinnor eller en garanterad minimiinkomst som jag anser omöjlig att genomföra.

 
  
MPphoto
 
 

  Carlos Coelho (PPE), skriftlig. (PT) Den 8 mars, Internationella kvinnodagen, skulle jag vilja gratulera Mariya Nedelcheva till hennes betänkande om jämställdhet mellan kvinnor och män. Jag håller med om hennes bedömning att kvinnor särskilt har påverkats av den ekonomiska och finansiella kris som vi upplever. Alla indikationer pekar på att när det bland annat gäller sysselsättning, hälsovård, utbildning och socialbidrag, känner kvinnor förmodligen av konsekvenserna mer och under längre tid än män.

När det gäller inkomst, arbets- och rekryteringsförhållanden och tillgång till sysselsättning förefaller kvinnors situation att försämras snabbare än mäns. Därför är det viktigt att skapa nya möjligheter och stärka jämställdhetssynergier mellan könen, vilket bidrar till att stimulera återhämtningen och till ekonomisk tillväxt i sig. Eftersom 2010 var Europaåret för bekämpning av fattigdom och social utestängning välkomnar jag hänvisningen till att bekämpa fattigdom och att ägna särskild uppmärksamhet åt de mest utsatta kvinnorna. Jag tycker att det är beklagligt att vänstern i parlamentet har fört in kontroversen om abort i detta också utan att bry sig om vilka EU:s jurisdiktionsområden är.

 
  
MPphoto
 
 

  Proinsias De Rossa (S&D), skriftlig. (EN) Jag välkomnar detta betänkande om jämställdhet mellan kvinnor och män vilket återupprepar parlamentets begäran om ett europeiskt år för att bekämpa våldet mot kvinnor, vilket beräknas påverka mellan 20 och 25 procent av alla kvinnor under deras levnad, och kräver ett direktiv om våld mot kvinnor. Den ekonomiska krisen har allvarliga konsekvenser för kvinnor, som löper en större fattigdomsrisk än män. I genomsnitt får de faktiskt 18 procent lägre lön för samma arbete i EU, en siffra som stiger till över 25 procent i vissa medlemsstater och de har troligen mer osäkra anställningar och/eller är deltidsanställda. Dessutom är det mindre troligt att kvinnor återanställs när de förlorar sina arbeten. Som en följd av detta får de lägre pensioner senare i livet. Att ta itu med könsstereotyper är nödvändigt men inte tillräckligt. För att motverka sådana nackdelar krävs givetvis seriösa statliga investeringar i barnomsorg och annan anhörigvård. Barcelonarådets mål för barnomsorg har emellertid ännu inte uppnåtts, vilket påverkar låginkomstfamiljer mest. Vi måste bemyndiga fler kvinnor på alla nivåer av politisk representation i Europa. Jämställdhet mellan könen är inte bara en fråga om rättvisa utan också en tvingande nödvändighet för social och ekonomisk utveckling.

 
  
MPphoto
 
 

  Karima Delli (Verts/ALE), skriftlig. (FR) Jag välkomnar omröstningen om detta betänkande om jämställdhet mellan kvinnor och män. När det gäller lön till exempel tjänar kvinnor fortfarande 18 procent mindre i genomsnitt än män för samma arbete i EU, trots fortsatta lagstiftningsinsatser i ämnet på EU-nivå. Jag skulle också vilja betona att vi var tvungna att kämpa under en lång tid i parlamentet bara för att se till att en sådan grundläggande rättighet som tillgång till preventivmedel kunde nämnas. Detta slags efterhandsdebatt gör föga för den europeiska högerns rykte.

Som tur är, är slutbetänkandet bra. Det fastställer målet att minska löneklyftan till mindre än 5 procent till år 2020, och uppmanar särskilt medlemsstaterna att göra allt de kan för att genomdriva principen om ”lika lön för lika arbete”, med sanktioner för stater som inte uppfyller målet. Det kräver bindande mål för att garantera jämställdhet i ledande positioner inom näringslivet, administrationen och politiken.

 
  
MPphoto
 
 

  Anne Delvaux (PPE), skriftlig. (FR) I dag, den 8 mars 2011, hundraårsdagen av Internationella kvinnodagen, var det parlamentets plikt att med stor majoritet anta detta betänkande om jämställdhet mellan kvinnor och män i EU för 2011. Även om jämställdhet mellan könen är inskriven i fördraget och i stadgan om de grundläggande rättigheterna kan vi inte låta bli att notera att detta förblir ett oförverkligat mål. Vare sig det gäller sysselsättning, där långt fler kvinnor än män utför tillfälliga arbeten, eller lön, där kvinnor i genomsnitt tjänar 18 procent mindre än män för befattningar med samma ansvar eller karriärutsikter, hålls kvinnor tillbaka av det omtalade glastaket. Kvinnor bestraffas också när de får barn.

Listan på missförhållanden är fortfarande lång. Betänkandet som vi röstar om i dag innefattar särskilda lösningar som upprättandet av bindande mål för medlemsstaterna, sanktioner för brist på efterlevnad och införandet av kvotering (ett nödvändigt ont) för att något öka våra ambitioner om jämställdhet. Vår förhoppning är att det en dag inte längre kommer att vara nödvändigt att ägna en särskild dag varje år åt mer än hälften av jordens befolkning.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Som jag redan har yttrat här i kammaren måste män och kvinnor behandlas rättvist och man bör ge dem samma rättigheter men ta hänsyn till deras respektive behov. När det gäller kvinnor är detta särskilt relevant på områden som mödravårdsbidrag, och möjligheten att förena arbete och familjeansvar. Jag är därför glad över att här bland annat upptäcka oro för skydd av föräldraskapsrättigheter och för stöd för äldre i hemmet vilket är uppgifter som ofta faller på kvinnans lott inom familjen och gör det svårt för dem att få arbete. Ändå, fast jag erkänner att vissa av föredragandens visioner är mycket insiktsfulla, håller jag inte med henne om att jämställdhet mellan könen kan uppnås genom att använda kvotering. Kvotering förminskar kvinnors värde och de kommer i slutänden att få vissa befattningar enbart på grund av sitt kön och inte på grundval av sin skicklighet, kunskap eller lämplighet. Det är därför oacceptabelt att vilja tillämpa dem i privata företag. Till sist är jag en varm förespråkare av subsidiaritetsprincipen och anser att många av de frågor som analyseras i detta betänkande måste vara kvar i medlemsstaternas jurisdiktion även om de är viktiga och relevanta. Det är också på grund av detta som jag röstade emot betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) Syftet med detta betänkande är att bidra till att påskynda processen med att skapa jämställda villkor mellan män och kvinnor i EU. I dag när vi firar hundraårsminnet av Internationella kvinnodagen skulle jag vilja hedra alla de kvinnor som har kämpat för ett erkännande av kvinnors rättigheter och för jämställdhet mellan könen under de senaste hundra åren. Jag skulle också vilja uttrycka min solidaritet för alla kvinnliga våldsoffer och för alla dem som nyligen har kämpat i Mellanöstern och Nordafrika för sitt folks självbestämmanderätt. EU har alltid varit i främsta stridslinjen för försvaret av kvinnors rättigheter, därför välkomnar jag antagandet av detta betänkande där man syftar till att göra slut på mycket av den brist på överensstämmelse som fortfarande kvarstår, som löneskillnader, tillgång till utbildning och anställning, svårigheter i att förena familjelivet med yrkeslivet och distansen till beslutsfattande positioner. Jag hoppas därför att EU går från teori till praktik och gör det möjligt för kvinnor att visa sitt värde.

 
  
MPphoto
 
 

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Det är särskilt betydelsefullt att debatten och omröstningen om detta betänkande, där man söker dra uppmärksamhet till de ojämlikheter och den diskriminerig som kvarstår, har ägt rum på Internationella kvinnodagen vars hundraårsdag infaller 2011. Det har utkämpats många strider under dessa hundra år. Det har också vunnits många segrar. Dessa har emellertid inte varit tillräckliga för att undanröja de befintliga ojämlikheterna, diskrimineringen som kvarstår i att få tillgång till arbete med rättigheter, löneskillnaden som återspeglas i pensionerna, svårigheten med att klättra i karriären och nå yrkesmässig framgång och hindren för att få tillgång till ledande och beslutsfattande positioner i ekonomisk, social och politisk verksamhet. Tendensen är att denna situation förvärras i tider av ekonomisk och social kris.

Kvinnor forsätter att diskrimineras för att vara yrkesarbetande mödrar, vilket långt in på 2000-talet är skandalöst. Av alla dessa skäl är det viktigt att fortsätta kräva ett slut på alla ojämlikheter och på diskrimineringen, vilket kommer att innebära en brytning med nyliberal politik och ett seröst engagemang för alternativ politik som gör frågan om mänskliga rättigheter och jämställdhet central för EU:s beslutsfattande och politik.

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Denna dag, som är kopplad till kvinnors kamp för erkännande och utövande av sina rättigheter, slås man av den försämrade arbetslöshetssituationen och antalet osäkra anställningar tillsammans med låga löner och diskriminering när det gäller löner och moderskap som drabbar kvinnliga yrkesarbetande. Detta tar sig uttryck som är särskilt chockerande och oacceptabla för den yngre generationen, vilket nu händer i Portugal.

Konsekvenserna är ökad fattigdom bland kvinnor. Situationerna för kvinnor med funktionshinder, invandrarkvinnor och pensionerade kvinnor samt för lågavlönade kvinnliga arbetare är särskilt kritisk och också för de kvinnor i landsbygdskommuner som lever ensamma med sina barn.

Majoriteten av de mer än 85 miljoner personer som lever i fattigdom i EU är kvinnor. Andelen fattiga bland kvinnor har stigit till över 18 procent. Att förhindra att man under förevändning av krisen vidtar åtgärder som hotar kvinnors rätt till jämställdhet och till den nödvändiga ekonomiska och sociala sammanhållningen är därför en avgörande fråga.

Det är på tiden att prioritera kvinnor och deras rättigheter, jämställdhet och ekonomisk och social sammanhållning så att vi kan få ett bättre samhälle och på allvar respektera de mänskliga rättigheterna och befästa de framsteg som kvinnor har bidragit till att bygga upp för vår civilisation.

 
  
MPphoto
 
 

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. (FR) Lika möjligheter och ic