- Betänkande: Elmar Brok, Roberto Gualtieri (A7-0052/2011)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. − (PT) Jag röstar för detta betänkande, eftersom Europeiska rådets förslag om att inrätta en permanent stabilitetsmekanism skulle inrätta ett mellanstatligt förfarande bortom EU:s räckvidd som skulle utgöra ett farligt prejudikat. EU-institutionerna, i synnerhet Europeiska kommissionen och parlamentet, måste vara en nödvändig del av denna ledning med kommissionen som medlem, inte observatör. Parlamentet är en viktig organisation för demokratisk kontroll och rådet bör överväga förslaget från gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater och demokrater i Europaparlamentet när det gäller en möjlig kompromiss kring parlamentets engagemang i mekanismens operativa beståndsdelar. Som sådan skulle jag vilja betona betänkandets tanke om att ”mekanismen inte får ge upphov till en ny form av europeisk styrning som inte uppfyller de demokratiska standarder som uppnåtts i unionen”. Vidare måste stabilitetsmekanismen betraktas som endast en del av lösningsramen för europeisk ekonomisk styrning, exempelvis borde kommissionen utreda möjligheten för ett framtida system med euroobligationer.

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. – (FR) Europeiska rådet, som sammanför de europeiska stats- och regeringscheferna, diskuterar för närvarande genomförandet av en stabilitetsmekanism för medlemsstater som tillhör euroområdet. Syftet är att kollektivt garantera ekonomisk stabilitet i unionen, något som i dag undergrävs. I denna resolution, som jag anser är väl avvägd, välkomnar parlamentet detta initiativ, men utfärdar en begäran om att överskrida de tillfälliga åtgärderna avsedda att stabilisera euroområdet. Jag delar denna åsikt och anser att EU måste fortsätta stärka sin ekonomiska styrning för att förstås stabilisera, men även för att stimulera en hållbar tillväxt.

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. − (LT) I dag röstade vi för ändringsförslaget till artikel 136 i Lissabonfördraget, som kommer att göra det möjligt för EU att inrätta en stabilitetsmekanism som endast är avsedd för medlemmarna i euroområdet. Syftet med den europeiska stabilitetsmekanismen är att förstärka budgetdisciplinen och samordningen av den ekonomiska och finansiella politiken i euroområdets medlemsstater, inklusive främjandet av ett gemensamt europeiskt svar på utmaningar som tillväxt, att övervinna ekonomiska och sociala obalanser och förbättra konkurrenskraften. Jag anser att denna mekanism kommer att säkerställa ökad ekonomisk stabilitet för euroområdet och att den kommer att påskynda den ekonomiska återhämtningen för euroområdets medlemsstater. Men de länder som inte är med i euroklubben och som drabbades hårdast av krisen sitter kvar på åskådarplats, och vägen till en snabbare och mer hållbar ekonomisk återhämtning spärras. Jag anser att EU måste visa ökad solidaritet och ge medlemsstaterna fullt stöd, så att de kan gå med i euroklubben och bli fullt utvecklade EU-medlemsstater.

  Slavi Binev (NI), skriftlig. – (BG) Som företrädare för Bulgarien i Europaparlamentet röstade jag mot förslaget till beslut, eftersom jag anser att det påför dubbla standarder, vilket är något jag kraftfullt motsätter mig. Vi har redan sett sådana dubbla standarder i fallet med Grekland, som i stället för att straffas belönades med 120 miljarder euro, samtidigt som Bulgariens funderingar kring en framtid i euroområdet skjuts upp på obestämd tid.

  Jan Březina (PPE), skriftlig. – (CS) Införandet av en stabilitetsmekanism för länder som betalar med euro är första gången den förenklade revideringsmöjligheten i Lissabonfördraget används. Det är en revidering som även skulle stödjas av länder som inte betalar i euro, eftersom eurons stabilitet otvivelaktigt är av väsentligt intresse för dem. Men mekanismen bör enligt min mening inte användas för mycket, och jag är nöjd över att vi har bevarat tanken om att den endast ska aktiveras i fall där det verkligen är absolut nödvändigt. Detta är en viktig signal som rör ansvaret för stater och för kreditorer, eftersom det inte skapar en ”överföringsunion” där ekonomiskt oansvariga stater driver sina affärer på bekostnad av den ekonomiska ställningen för länder som har konsoliderade offentliga finanser. I motsats till detta är jag inte oroad över att den föreslagna revideringen skulle skapa villkor för att införa en stabilitetsmekanism helt utanför unionens räckvidd. Tolkningen och tillämpningen av den relevanta bestämmelsen i Lissabonfördraget kommer hur som helst att kontrolleras av EU-domstolen. Staters villighet eller liknande att engagera andra unionsorgan i denna mekanism måste respekteras, och mekanismens mellanstatliga karaktär måste sannerligen inte vara a priori på bekostnad av kvalitet eller demokratisk legitimitet. Så länge den finansiella sidan av stabilitetsmekanismen är kopplad till nationella budgetar är det helt begripligt och logiskt att mekanismen bör ha en mellanstatlig karaktär.

  Zuzana Brzobohatá (S&D), skriftlig. – (CS) Betänkandet innehåller ett förslag om en europeisk stabilitetsmekanism som utgör en nödvändig del av ett totalt åtgärdspaket som har föreslagits i syfte att upprätta en ny ram, stärka budgetdisciplinen och samordna medlemsstaternas ekonomiska och finansiella politik. Detta bör även omfatta stöd för ett gemensamt europeiskt svar på tillväxtutmaningar, och samtidigt överbrygga den ekonomiska och sociala obalansen och förbättra konkurrenskraften. Enligt min mening är kommissionens begäran om att överväga andra mekanismer också för att säkra den finansiella stabiliteten och den ekonomiska tillväxten i euroområdet helt korrekt. Jag anser också att kommissionen gör helt rätt när den begär framläggande av lagförslag som kan inkludera en stabilitetsmekanism och åtgärder för att minska riskerna för den finansiella, ekonomiska och sociala stabilitetens skull i EU, inklusive effektiv reglering av finansmarknaderna. Det är absolut korrekt att granska stabilitets- och tillväxtpakten. Betänkandet stöder även införandet av instrument för att minska makroekonomiska obalanser i euroområdet och åtgärder som syftar till att förbättra miljön. Av dessa skäl som jag nämnt ovan och även av andra skäl har jag valt att stödja betänkandet.

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. − (PT) Jag röstade för parlamentets resolution, eftersom jag samtycker till att den europeiska stabilitetsmekanismen utgör en viktig del av ett globalt åtgärdspaket som är utformat för att definiera en ny ram, stärka budgetdisciplinen och samordna medlemsstaternas ekonomiska och finansiella politik. Detta bör omfatta åtgärder för att främja ett gemensamt europeiskt svar på tillväxtutmaningar, och samtidigt överbrygga den ekonomiska och sociala obalansen och förbättra konkurrenskraften.

  Nikolaos Chountis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Jag röstade mot betänkandet om ändring av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt vad gäller en stabilitetsmekanism för de medlemsstater som har euron som valuta. EU:s stats- och regeringschefer har svarat på den ekonomiska krisen med åtstramningsåtgärder och nedskärningar av de offentliga utgifterna. Dessa åtgärder och denna politik har tvingat arbetarna på knä i de flesta länder i Europa, eftersom de består av lönesänkningar, minskade pensioner och nedskärningar av sociala rättigheter och en kraftigt stigande arbetslöshet. De tvingas i grund och botten betala för den ekonomiska krisens följder av dem som orsakade den. Denna ändring i fördraget banar väg för att utöka åtstramningsåtgärderna och avslutas av ett paket med ”kontrollåtgärder” som omfattar ett ekonomiskt styrningspaket och den europeiska planeringsterminen. ”Pakten för euron” åsidosätter i grund och botten den nationella ekonomiska politiken och vänder så gott som med tvång euroområdets institution till ett instrument för Tyskland att utöva sin ekonomiska politik. Jag ogillar också denna särskilda användning av det förenklade förfarandet för att revidera fördraget. Jag anser att den lämpligaste metoden när fördragen ska ändras är en folkomröstning i alla medlemsstater.

  Carlos Coelho (PPE), skriftlig. − (PT) Jag röstade för betänkandet av Elmar Brok och Roberto Gualtieri som medger behovet av att inom unionens konstitutionella ram inrätta en stabilitetsmekanism för medlemsstater som har euron som valuta. Praktiken visar att det krävs ökad ekonomisk styrning inom EU som kan påverka den ekonomiska och finansiella politiken och möjliggöra ökad budgetdisciplin.

I betänkandet betonar man med rätta att tillfälliga åtgärder är otillräckliga och att försök att inrätta ett system utanför EU:s institutionella ram är ett hot mot unionsprojektet. Av denna anledning begärs i betänkandet också med rätta en mer betydelsefull funktion för Europeiska kommissionen.

Jag samtycker också till kravet på att kommissionen ska lägga fram lagstiftningsåtgärder som kan visa sig vara nödvändiga för att stärka den finansiella stabiliteten och en hållbar ekonomisk tillväxt.

  George Sabin Cutaş (S&D), skriftlig. – (RO) Jag röstade för betänkandet om en stabilitetsmekanism för medlemsstaterna i euroområdet, under förutsättning av att denna mekanism utgör ett steg mot bättre samordning av den ekonomiska politiken på europeisk nivå. Samtidigt krävs ett globalt åtgärdspaket som ska syfta till att uppnå ekonomisk stabilitet och öka konkurrenskraften i EU.

  Cornelis de Jong (GUE/NGL), skriftlig. − (EN) Jag ogillade förslaget som helhet, eftersom jag inte anser att det löser problemen. Jag instämmer med Europeiska fackliga samorganisationen, som anser att de föreslagna ändringarna kommer att ”bana väg för att ingripa i den sociala dialogen och gå emellan gemensamma förhandlingssystem över hela Europa”.

Vidare ogillar jag valet av det förenklade förfarandet för att revidera fördraget. Jag anser att det vanliga förfarandet för revidering av fördraget bör användas för att göra det möjligt för en lämplig och djupgående diskussion om den föreslagna stabilitetsmekanismen och andra möjliga ändringar av fördragen, exempelvis en klausul om sociala framsteg.

Slutligen uppmanar jag medlemsstaterna att möjliggöra folkomröstningar i alla medlemsstater om förslag till ändring av fördraget.

  Proinsias De Rossa (S&D), skriftlig. − (EN) Jag välkomnar dagens omröstning i Europaparlamentet om den föreslagna ändringen av fördraget. Det är dock av yttersta vikt att statscheferna under toppmötet denna helg infriar sitt avtal med Europaparlamentet. De flesta ledamöter anser att det förfarande rådet har använt för att nå fram till den föreslagna texten är mycket otillfredsställande. Om det inte vore för att det är extremt viktigt för euroområdet och för att vi har ett trängande behov av en permanent europeisk stabilitetsmekanism (ESM), i synnerhet små medlemsstater som Irland, skulle åtminstone jag rösta mot det ursprungliga förslaget. Den text vi har enats om i Europaparlamentet i dag är det minsta möjliga som krävs för att säkerställa legitimitet för mekanismens inrättande och drift. Men den uttrycker inte någon överenskommelse från gruppen socialdemokrater och demokrater om de extraordinära åtgärdsprogram som förväntas av vissa medlemsstater utan hänsyn till deras ekonomiska hållbarhet.

  Marielle De Sarnez (ALDE), skriftlig. – (FR) Parlamentet stöder den begränsade ändringen av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt för att göra det möjligt att genomföra en permanent stabilitetsmekanism för euroområdet som formellt ska inrättas under Europeiska rådets möten den 24 och 25 mars genom ändringen av artikel 136 i fördraget. Detta beslut hjälper oss att göra den finansiella stabilitetsmekanismen, som har visat sin effektivitet sedan den inrättades i maj förra året, mer permanent. Vi kommer därigenom att ha en sund mekanism för 700 miljarder euro som kan tillhandahålla lån till förmånlig ränta och med stränga villkor till länder i euroområdet som befinner sig i svårigheter. Det var dock otänkbart att ändringen av fördragen skulle konsolidera en mekanism som uteslutande bygger på mellanstatliga åtaganden. Den gemenskapsmetod som vi förespråkar är garantin att alla medlemsstater i euroområdet får lika behandling i åtkomsten till denna räddningsfond utifrån stränga villkor. När det gäller Internationella valutafonden kommer vi att förbli extremt vaksamma kring villkoren för dess deltagande.

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. − (PT) Jag röstade för betänkandet om att ändra fördraget om Europeiska unionens funktionssätt vad gäller en stabilitetsmekanism för de medlemsstater som har euron som valuta, eftersom det är nödvändigt att stabilisera euroområdet på lång sikt, att begränsa spekulationer mot europeiska länder och att skydda allmänheten.

Trots mekanismens mellanstatliga karaktär anser jag att det är positivt att stärka unionsmetoden jämte funktionen för EU-institutionerna i EU:s ekonomiska styrning, i synnerhet kommissionens och Europaparlamentets funktion.

  Göran Färm, Anna Hedh, Olle Ludvigsson, Marita Ulvskog och Åsa Westlund (S&D), skriftlig. − Vi svenska socialdemokrater stödjer detta betänkande som helhet. Samtidigt anser vi dock att den formulering i texten som rör frågan om en konsoliderad euroobligationsmarknad är för långtgående. Vi betraktar skapandet av ett system för euroobligationer som en intressant och lovande idé, men menar att saken måste utredas ordentligt innan det kan bli aktuellt att gå vidare med ett faktiskt genomförande. Kunskapsgrunden är i dagsläget alltför svag för att det redan på det här stadiet skulle vara rimligt att fatta några definitiva beslut.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. − (PT) I ytterst ovanliga tider i länders och organisationers historia som de vi nu upplever har vi en gemensam skyldighet att finna lämpliga och ambitiösa svar på de utmaningar vi står inför. Den skuldkris som Europa bekämpar kräver ovanliga åtgärder och nödvändig mognad, så att vi inom vår institutionella struktur kan finna vägen till mekanismer som ger euron nödvändig stabilitet och återhämtning. Åtgärder som är fast förankrade i budgetdisciplin, i samordningen av en makroekonomisk politik och i förekomsten av en hållbar tillväxtpolitik.

Jag förespråkar lagstiftningsstabilitet. Men eftersom vi nu lever i ovanliga tider, stöder jag den nu föreslagna ändringen av artikel 136 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt i den mån den kan göra det möjligt att inrätta en permanent mekanism för att skydda stabiliteten i euroområdet såsom föreslås i betänkandet A7-0282/2010 som godkändes av parlamentet den 20 oktober 2010.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. − (PT) Europeiska unionen måste stärka sin ekonomiska styrning, något som endast kan uppnås genom att använda unionsmetoden med kommissionens ledarskap, i stället för med den mellanstatliga metoden.

Jag hoppas att stärkandet av stabilitets- och tillväxtpakten, den europeiska planeringsterminen, Europa 2020-strategin och ändringen av artikel 136 i fördraget om Europeiska unionens funktionsätt när det gäller en stabilitetsmekanism kommer att resultera i en hållbar ekonomisk tillväxt. Mekanismens arbetssätt måste tillämpa de grundläggande principerna för demokratiskt beslutsfattande, såsom insyn, parlamentarisk kontroll och demokratiskt ansvar. Mekanismen utgör en viktig del av ett globalt åtgärdspaket som är utformat för att slå fast en ny ram, stärka budgetdisciplinen och samordna medlemsstaternas ekonomiska och finansiella politik, som bör omfatta åtgärder för att främja ett gemensamt europeiskt svar på tillväxtutmaningar, och samtidigt överbrygga den ekonomiska och sociala obalansen och förbättra konkurrenskraften.

Jag röstade för inrättandet av denna mekanism med förhoppningen om att den kommer att bli ett värdefullt bidrag till ökad stabilitet på finansmarknaderna och att den kommer att leda till en hållbar ekonomisk tillväxt.

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Det åsyftade förenklade sättet att ändra fördraget är ytterst avslöjande för bristen på tron att Lissabonfördraget skulle tillskriva de nationella parlamenten – liksom Europaparlamentet – någon betydelse och på falskheten i den retorik som rör fördjupandet av demokratin. Knappt ett år senare ändras det fördrag som var tänkt att bestå i åtminstone en generation på ett snabbt och förenklat sätt, eftersom önskemålen och påtryckningarna från maktens korridorer under ledning av Tyskland till varje pris vill bevara den ekonomiska och politiska dominans som den garanteras genom EU:s instrument, inklusive den gemensamma valutan. Diskussion, deltagande och demokrati slås ut.

De drog sig undan nationella folkomröstningar för att kunna godkänna Lissabonfördraget – och de respekterade inte de få som genomfördes – och nu tvekar de inte att till och med fly undan de nationella parlamentens granskning. Det är begripligt mot bakgrund av det faktum att det finns en risk för att dessa ord blir intetsägande genom den mekanism som de nu vill införa i fördraget och genom den ”ekonomiska styrningen”. Det råder inte längre någon tvekan om att de tänker skapa en verklig tvångströja för medlemsstaterna, så att de kan genomföra strategin om att fördjupa ...

(Röstförklaringen kortades ned i enlighet med artikel 170 i arbetsordningen.)

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Vi motsätter oss hela förfarandet som rör den offentliggjorda ändringen av Lissabonfördraget, inte bara på grund av innehållet utan även formen.

De stränga villkoren för beviljande av ekonomiskt stöd enligt den europeiska stabilitetsmekanismen är oacceptabla av ett antal skäl. De viktigaste skälen är möjligheten att flytta makten från och lägga sig i styrningen av de EU-medlemsstater som har euron som valuta. Inblandningen på budgetområdet, det sociala området och arbetsmarknadsområdet är särskilt allvarligt.

Denna ändring utnyttjar en mekanism i själva fördraget till att åsidosätta alla. Den möjliggör inte bara en ändring utan demokratiskt deltagande – de fortsätter dessutom vad de gjorde tidigare genom att avvisa nationella folkomröstningar för att godkänna fördraget – utan inrättar även en mekanism som möjliggör permanent kontroll över medlemsstaternas ekonomier.

Detta betänkande följer samma principer genom att det lägger fram vissa föreslagna ändringar till kommissionens förslag till en ändring av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt när det gäller en stabilitetsmekanism för medlemsstater som har euron som valuta. Det syftar dock alltid till att konsolidera den önskade ökningen som tillhandahålls som en del av den tidigare nämnda ekonomiska styrningen genom att upprätta den ”europeiska planeringsterminen”, skärpa påföljderna ...

(Röstförklaringen kortades ned i enlighet med artikel 170 i arbetsordningen.)

  Pat the Cope Gallagher (ALDE), skriftlig. – (GA) Enligt ett rättsligt utlåtande krävs det en begränsad ändring av fördraget för att se till att den europeiska stabilitetsmekanismen ligger inom EU:s institutionella ram.

  Estelle Grelier (S&D), skriftlig. – (FR) Eftersom rådet inte har föreslagit andra alternativa lösningar, var det nödvändigt att rösta för förslaget om att göra den europeiska stabilitetsmekanismen permanent för att stödja våra grekiska, portugisiska och irländska kolleger. Men debatten är långt ifrån över. Detta godkännande från de franska socialisterna indikerar inte vilket resultat andra framtida debatter i frågan om ekonomisk styrning kommer att få. När vi står inför införandet av denna mellanstatliga mekanism är det viktigt att vi går framåt och genomför instrument som kommer att stimulera återhämtningen inom tillväxt och näringsliv. Det är bland annat för att se till att vi kan finansiera sådana instrument som jag deltar i kampanjen vid sidan av mina socialistkolleger för att öka EU:s egna resurser. Vi skulle också kunna använda strukturfonderna tillsammans med den europeiska stabilitetsmekanismen för att få underskottsländer att sträva uppåt. Det är med ambitiösa budgetar och främjandet av en europeisk social modell som vi kan ta oss ur krisen.

  Sylvie Guillaume (S&D), skriftlig. – (FR) Jag röstade för en stabilitetsmekanism (ESM) för medlemsstaterna i euroområdet för att hjälpa våra grannar som befinner sig i svårigheter. Denna mekanism är ett embryo av vad euroobligationerna skulle kunna bli i framtiden vad gäller deras förmåga att finansiera unionens budget och släppa finansmarknadernas strupgrepp på medlemsstaternas statsskuld. Jag beklagar dock den valda godkännandemetoden för stabilitetsmekanismen – ett enkelt samråd med Europaparlamentet – eftersom det mellanstatliga synsättet har varit rådande i stället för gemenskapssynsättet. Detta utgör en risk för kvaliteten på den demokratiska debatten som icke desto mindre är nödvändig för att genomföra en effektiv ekonomisk politik. Denna mekanism förblir ett ofullständigt svar som inte är tillräckligt för att stimulera tillväxten och minska arbetslösheten.

  Gerald Häfner (Verts/ALE), skriftlig. – (DE) Jag såg det som min plikt som ledamot av Europaparlamentet att verka för största möjliga demokratiska kontroll och integration av den europeiska stabilitetsmekanismen i förhandlingarna. Slutresultatet är att det ursprungliga förslaget har förbättrats avsevärt. Jag kommer därför att rösta för. Jag vill dock tala om varför jag generellt motsätter mig den väg vi har slagit in på. Egentligen skulle det ordinarie förfarandet för fördragsöversyner ha tillämpats på stabilitetsmekanismen. På så vis skulle detta ha kunnat genomföras inom EU:s ram med demokratiskt deltagande och demokratisk kontroll. Att återgå till den mellanstatliga metoden är katastrofalt. Vi privatiserar (spekulativa) vinster och socialiserar förlusterna. Det är fel väg att gå. Vi låter skattebetalarna lida men skyddar bankerna, kapitalförvaltarna och spekulanterna. Det är faktiskt den offentliga sektorn som lånar ut pengar till bankerna här. Det är den offentliga sektorn som bär kostnaderna – inte den privata sektorn. Utan en helt ny syn på de finanspolitiska frågorna och tydliga rättsliga regler för bank- och finanssektorn kommer vi bara att fortsätta att behandla symptomen, utan att bota de grundläggande problemen.

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Jag lade ned min röst i omröstningen om detta betänkande. Skottland är inte med i euroområdet och därför anser jag att jag bör avstå från att rösta i den här frågan. Jag konstaterar dock att det i punkt 6 i betänkandet hänvisas till EU:s mindre medlemsstater, ”vars ekonomier kanske inte spelar en ’oundgänglig’ roll när det gäller att trygga hela euroområdets stabilitet”. Jag anser att denna punkt visar på en farlig arrogans eftersom EU är summan av alla sina delar och alla EU-ekonomier är lika viktiga, oavsett storlek. Historien visar att unioner som bygger på större medlemmars dominans är dömda till undergång.

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. − (LT) Jag röstade för betänkandet eftersom den godkända ändringen av Lissabonfördraget kommer att underlätta inrättandet av den permanenta stabilitetsmekanismen för euroområdet. Situationen i dag är att vi befinner oss i en svår ekonomisk och finansiell situation, och vi måste därför vidta mycket målinriktade åtgärder för ekonomisk samordning och övervakning. Mekanismen och garantifonden är dock endast avsedda för de länder som är medlemmar i euroområdet. De länder som står utanför kommer att bli passiva åskådare, vilket kommer att splittra EU ännu mer. Enligt min åsikt måste EU visa större solidaritet genom att både hjälpa euroländerna och de länder som inte tillhör euroområdet, så de kan bli fullständiga och likvärdiga EU-medlemsstater så snabbt som möjligt. På så sätt skulle vi undanröja en tillfällig motsägelse i EU:s anslutningsavtal och skapa ett mer sammanhållet EU.

  Giovanni La Via (PPE), skriftlig. − (IT) Resolutionen om ändring av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt vad gäller en stabilitetsmekanism för euroområdet, som har antagits i parlamentet, är ett viktigt mål för att stärka ekonomins sammanhållning och konkurrenskraft och stabilisera finanssystemet. Med tanke på eurons betydelse för EU:s politiska och ekonomiska plan för hållbar tillväxt röstade jag för ändringen. Stabiliseringen av euroområdet är av strategisk vikt, och jag anser att EU måste agera för att öka stabiliseringen och den ekonomiska styrningen mot bakgrund av målen i Europa 2020-strategin. Slutligen tror jag på behovet av en permanent stabiliseringsmekanism för att främja EU-institutionernas deltagande, både för att undvika att det skapas dubbla strukturer och eftersom inrättandet av en mekanism utanför EU:s institutionella ram skulle hota integriteten i det system som grundas på fördragen.

  Kartika Tamara Liotard (GUE/NGL), skriftlig. − (EN) Jag röstade nej till förslaget som helhet eftersom jag inte tror att det löser problemen. Jag håller med Europeiska fackliga samorganisationen (ETUC) när de säger att de föreslagna förändringarna kommer att ”… bana väg för ingripanden i dialogen mellan arbetsmarknadens parter och i kollektivförhandlingssystemen i hela Europa”. Jag håller inte med om valet av det förenklade förfarandet för fördragsöversynen. Jag anser i stället att det ordinarie förfarandet för fördragsöversyner bör tillämpas för att möjliggöra en ordentlig och djupgående diskussion om den föreslagna stabilitetsmekanismen och andra eventuella ändringar av fördragen, till exempel en klausul om social utveckling. Avslutningsvis uppmanar jag samtliga medlemsstater att hålla folkomröstningar om förslag om fördragsändringar.

  Petru Constantin Luhan (PPE), skriftlig. – (RO) Jag anser att stabilitetsmekanismen är särskilt viktig och faktiskt avgörande för de medlemsstater som har euron som sin valuta när det gäller att stärka den gemensamma valutan och stödja EU:s politiska och ekonomiska projekt. Att stärka och garantera den gemensamma valutans stabilitet skapar säkerhet på marknaden och gör att det blir mer attraktivt för nya medlemsstater att införa euron. Detta är en grundläggande faktor för EU:s tillväxt och utveckling, värden som jag stöder i alla avseenden. Jag röstade därför för betänkandet.

  David Martin (S&D), skriftlig. − (EN) Jag är nöjd med de resultat som parlamentet säkrade i förhandlingarna med rådet, och därför stödde jag denna fördragsändring. Det är mycket viktigt att vi inrättar en rättslig grund för stabilitetsmekanismen för euroområdets omedelbara och långsiktiga säkerhet. Rådet har gett försäkringar om att parlamentet och kommissionen kommer att ha en stark roll i framtiden, vilket jag anser vara mycket viktigt. Jag stöder alltså fördragsändringen, men hyser däremot mycket allvarliga betänkligheter inför de nuvarande förslagen om ekonomisk styrning, så min röst för detta betänkande är inte en röst för det befintliga paketet för ekonomisk styrning.

  Clemente Mastella (PPE), skriftlig. − (IT) Den nya europeiska stabilitetsmekanismen kräver en ändring av Lissabonfördraget för att ge mekanismen en rättslig grund inom EU:s institutionella ram. Vi anser att detta bör kompletteras med åtgärder för att stärka den förebyggande och korrigerande grenen av stabilitets- och tillväxtpakten samt åtgärder för att stärka konkurrenskraften på medellång och lång sikt. Med andra ord behöver vi åtgärder som främjar ett gemensamt agerande från EU:s sida så att vi bättre kan hantera de makroekonomiska obalanserna mellan medlemsstaterna och trygga en hållbar tillväxt. Den europeiska stabilitetsmekanismen är därför ett viktigt inslag i ett allsidigt paket med nya åtgärder (tillsammans med de europeiska planeringsterminerna och Europa 2020-strategin), i syfte att inrätta en ny ram för att stärka och samordna ekonomi- och finanspolitiken samt budgetdisciplinen. Parlamentet måste dessutom informeras och delta på lämpligt sätt för att garantera respekt för grundprinciperna i den demokratiska beslutsprocessen, dvs. insyn, parlamentarisk kontroll och demokratisk ansvarighet. Dessutom håller vi med om att alla nationella parlament måste vara fullständigt involverade i enlighet med sina budget- och kontrollrättigheter så att vi kan öka insynen, egenansvaret och ansvarigheten för de beslut som fattas, även på EU-nivå.

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig. – (FR) Betänkandet stöder institutionaliseringen av kommissionens, Europeiska centralbankens (ECB) och Internationella valutafondens (IMF) kontroll över euromedlemsstaternas budgetar och politiska reformer. Det står inte ett ord om de sociala orättvisor som medborgarna kommer att få utstå för att kunna dra nytta av det finansiella stöd som kommer att ges via den europeiska stabilitetsmekanismen. Det står inte heller något om orsakerna till krisen, som driver medlemsstaterna att skinna sina befolkningar för att försöka lugna finansmarknaderna. Ännu värre, betänkandet stöder ett myndighetsmissbruk som består i att använda Lissabonfördragets förenklade översynsförfarande i ett försök att undvika eventuella folkomröstningar. Min grupp är den enda som skiljer sig från mängden genom att kräva att folkomröstningar ska hållas i samtliga medlemsstater. Er europeiska oligarki fruktar demokratin. Det gör den rätt i, eftersom Europas folk kommer att följa nordafrikanernas exempel och göra sig av med den!

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. − (PT) Vi får inte tveka i vår kamp mot den nationella skuldkris som har drabbat vissa länder i euroområdet. I en annan mindre allvarlig situation skulle jag inte hålla med om den föreslagna ändringen av Lissabonfördraget, som ju trädde i kraft helt nyligen.

I det här läget är det dock viktigt att vi går längre än att vidta tillfälliga åtgärder för att stabilisera euroområdet, och det råder inget tvivel om att EU måste förstärka sina verktyg för att bekämpa den nationella skuldkrisen. Som sådan är ändringen av artikel 136 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt absolut nödvändig för att inrätta en permanent europeisk stabiliseringsmekanism som effektivt kan hjälpa medlemsstater i svårigheter.

  Willy Meyer (GUE/NGL), skriftlig. − (ES) Jag röstade emot betänkandet eftersom det absolut inte är lösningen på den ekonomiska kris som vi genomlever. De föreslagna ändringarna öppnar för ett raserande av dialogen mellan arbetsmarknadens parter. Jag håller inte heller med om valet av det förenklade förfarandet för översynen av fördraget. Jag anser att det förenklade fördragsöversynsförfarandet bör användas för att skapa en gynnsam atmosfär för en djupgående diskussion om den föreslagna stabilitetsmekanismen och andra möjliga mekanismer, till exempel klausulen om social utveckling. Avslutningsvis uppmanar vi medlemsstaterna att lägga grunden för folkomröstningar om eventuella förslag om fördragsändringar.

  Alajos Mészáros (PPE), skriftlig. − (HU) Jag företräder ett land i euroområdet som inte stödde lånet till Grekland vid den aktuella tidpunkten. Det var ett beslut som ingen naturligtvis var glad över. Jag hoppas uppriktigt att vi inte kommer att behöva fatta sådana beslut ofta. Krisen skonade varken euroområdet eller EU, men vår gemensamma valuta har redan visat vad den går för vid flera tillfällen. Den skapar enighet och skydd för euroländerna och utgör en bedrift som vi i EU med rätta kan vara stolta över. Det är exakt därför vi måste skydda vår valuta mot framtida ekonomiska omsvängningar genom att inrätta en lämplig rättslig ram. Tack vare den aktuella fördragsändringen kommer en europeisk stabilitetsmekanism att ersätta det tillfälliga stabilitetsinstrumentet. Reformen av mekanismen utgör en möjlighet för dem som är illa ute, även om jag naturligtvis skulle föredra att den inte behöver användas ofta. Detta är en av våra sista chanser för att samordna våra ekonomiska och finansiella system. Jag stödde denna ytterst realistiska och konstruktiva lösning med min röst. Som parlamentet har sagt tidigare måste de strukturella orsakerna till krisen hanteras. Vi måste undvika att den senaste tidens erfarenheter upprepas.

  Louis Michel (ALDE), skriftlig. – (FR) Skuldkrisen i euroområdet har visat på behovet av att inrätta en ekonomisk union och ekonomisk styrning så snabbt som möjligt. Den europeiska stabilitetsmekanismen är en viktig aspekt av åtgärderna för att skärpa budgetdisciplinen och samordningen av medlemsstaternas finanspolitik. Den är ett första steg i en rad ändringar som krävs för att skapa en trovärdig ekonomisk styrning.

Den permanenta stabilitetsmekanismen är föremål för en mellanstatlig överenskommelse, vilket tyvärr betyder att regeln om enhällighet kommer att tillämpas. Detta är en farlig väg att gå eftersom det kan spela euroskeptikerna i händerna. Det idealiska hade varit att inbegripa mekanismen i unionssystemet.

Kommissionen bör naturligtvis i samförstånd med medlemsstaterna kunna styra målen för den permanenta stabilitetsmekanismen i stället för att begränsa sig till teknisk övervakning. Även om det kanske var nödvändigt att tillämpa det förenklade översynsförfarandet i det här fallet, anser jag avslutningsvis att det måste förbli ett undantag.

  Rolandas Paksas (EFD), skriftlig. − (LT) Jag röstade för resolutionen eftersom den är viktig för hela EU när vi nu återhämtar oss från den tuffa ekonomiska krisen. Följaktligen är det också mycket viktigt att vi inrättar en mekanism som stabiliserar euroområdet och garanterar att det fungerar och utvecklas på ett effektivt och ändamålsenligt sätt. Den europeiska stabilitetsmekanismen är en permanent stödfond som hjälper euroländer som drabbats av krisen. För att mekanismen ska fungera effektivt måste den emellertid integreras fullständigt i EU:s institutionella ram. Det är framför allt viktigt att se till att den är öppen för alla medlemsstater redan från början, även dem som för närvarande inte har euron som sin valuta. Jag anser att detta är nödvändigt så att det blir möjligt att köpa obligationer från de länder som kämpar med mycket stora skuldproblem. Det skulle ge dem möjlighet att få tillträde till finansmarknaderna, samtidigt som en snabbare ekonomisk återhämtning främjas. Jag instämmer i förslaget om att andra EU-institutioner också ska delta i förvaltningen av mekanismen och att kommissionen bör ges ytterligare befogenheter så att unionens utökade funktioner på detta område kan genomföras effektivt.

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. − (IT) Jag röstade för ändringen av fördraget vad gäller en stabilitetsmekanism för de medlemsstater som har euron som sin valuta. Jag hoppas att medlemsstaterna lyckas fatta ett snabbt beslut om de närmare detaljerna och utformningen av mekanismen. Jag anser dock inte att diskussionen slutar här. Den fråga vi måste lösa under de kommande månaderna och åren är om och hur vi ska använda dessa bidrag. Jag tänker till exempel på euroobligationer. I en situation som den vi har nu, där medlemsstaterna å ena sidan uppmanas att föra en sträng budgetpolitik för att minska underskotten och skulderna och å andra sidan betalar bidrag för att delta i stabiliseringsfonden, finns det en verklig risk för kollaps och för att staterna inte längre kan finansiera sig själva. Vi kan inte blåsa nytt liv i EU-ekonomin om vi inte samtidigt utnyttjar eurons styrka på de internationella marknaderna och den förbättrade kreditvärdering som blir resultatet av detta för att främja eurons återhämtning. Uppbärande av avgifter på EU-nivå ger medlemsstaterna möjlighet att minska sina utgifter för att undvika överlappningar och få bättre avkastning på sina investeringar.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. − (PT) Stärkandet av den ekonomiska styrningen i EU har blivit en prioritering, särskilt i det rådande internationella ekonomiska läget. När Lissabonfördraget trädde i kraft den 1 december 2009 räknade man inte med att behöva ändra det inom en snar framtid. De välkända exceptionella omständigheterna i finansiella, ekonomiska och nu också i sociala termer är emellertid det största skälet till denna fördragsändring, som har ett brett politiskt stöd.

Jag måste dock betona att denna förenklade översynsprocess inte får bli ett prejudikat för framtida fördragsöversyner om det inte råder verkligt exceptionella omständigheter, som just nu. Jag håller med om att det krävs en samlad och konsekvent ekonomisk och finansiell politik bland medlemsstaterna i euroområdet, vilket skulle trygga sammanhållningen och stabiliteten i euroområdet, så jag röstade för detta betänkande om en ändring av artikel 136 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och en institutionalisering av en permanent europeisk finansiell stabiliseringsmekanism i syfte att garantera stabilitet och finansiellt stöd på vissa villkor, närmare bestämt en mycket noggrann analys samt ekonomiska och finansiella återhämtningsprogram.

  Crescenzio Rivellini (PPE), skriftlig. − (IT) I dag under Europaparlamentets minisession i Bryssel röstade vi om betänkandet om ändring av artikel 136 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt vad gäller en stabilitetsmekanism för de medlemsstater som har euron som sin valuta.

Den 16 december 2010 beslutade Europeiska rådet att i enlighet med det förenklade översynsförfarande som fastställs i artikel 48.6 i den konsoliderade versionen av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt samråda med Europaparlamentet angående ett förslag om översyn av artikel 136 i det konsoliderade EUF-fördraget vad gäller en stabilitetsmekanism för de medlemsstater som har euron som sin valuta. Syftet med det förslag som utarbetats av våra kolleger Elmar Brok och Roberto Gualtieri är att lägga till en punkt för att garantera att de medlemsstater som har euron som valuta kan inrätta en mekanism som aktiveras om det blir nödvändigt att skydda hela euroområdets stabilitet, där det anges att beviljande av eventuellt finansiellt stöd som kan krävas enligt mekanismen kommer att vara föremål för stränga villkor.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Följande anges i det betänkande vi röstat om i dag:

1. Europaparlamentet understryker att den monetära politiken för de medlemsstater som har euron som valuta är en exklusiv befogenhet för unionen och har varit en gemenskapspolitik sedan Maastrichtfördraget.

2. Europaparlamentet betonar eurons betydelse för det europeiska politiska och ekonomiska projektet, och understryker betydelsen av det åtagande att värna om euroområdets stabilitet liksom den ansvarskänsla och solidaritet som alla medlemsstater har visat.

Samtidigt anser parlamentet att det är nödvändigt att gå utöver de tillfälliga åtgärder som syftar till att stabilisera euroområdet och att unionen bör bygga upp sin ekonomiska styrning, bland annat genom en politik, och med instrument, som utformats för att främja en hållbar utveckling i medlemsstaterna. Parlamentet anser att stärkandet av stabilitets- och tillväxtpakten, den europeiska planeringsterminen, Europa 2020-strategin och ändringen av artikel 136 i EUF-fördraget avseende stabilitetsmekanismen bara är ett första steg i denna riktning.

  Licia Ronzulli (PPE), skriftlig. − (IT) Jag stöder det som sägs i denna resolution eftersom jag anser att den monetära politiken för de medlemsstater som har euron som valuta ska fortsätta att vara en exklusiv befogenhet för EU-institutionerna. På så vis blir det möjligt att undvika att dubbla strukturer inrättas, vilket skulle vara skadligt för den europeiska integrationen.

Alla medlemsstater samordnar för närvarande sin ekonomiska politik enligt de åtgärder som EU-institutionerna anger för hela euroområdets stabilitet. Om utkastet till rådets beslut antas kan det leda till att en mekanism inrättas utanför parlamentets och kommissionens sfär. Därför är stabilitetsmekanismen ett gemensamt svar på de ekonomiska och sociala tillväxtutmaningarna och är avsett att uppmuntra de återstående medlemsstaterna att införa euron. Jag hoppas att hela EU:s institutionella ram kommer att ligga till grund för inrättandet av en permanent stabilitetsmekanism och i dess fungerande, vid behov genom det förstärkta samarbetsförfarandet för att garantera att alla beslut fattas på ett öppet sätt.

  Søren Bo Søndergaard (GUE/NGL), skriftlig. − (EN) Jag röstade nej till förslaget som helhet eftersom jag inte tror att det löser problemen. Jag håller med Europeiska fackliga samorganisationen (ETUC) när de säger att de föreslagna förändringarna kommer att ”… bana väg för ingripanden i dialogen mellan arbetsmarknadens parter och i kollektivförhandlingssystemen i hela Europa”. Jag håller inte med om valet av att det förenklade förfarandet för fördragsöversynen. Jag anser i stället att det ordinarie förfarandet för fördragsöversyner bör tillämpas för att möjliggöra en ordentlig och djupgående diskussion om den föreslagna stabilitetsmekanismen och andra eventuella ändringar av fördragen, till exempel en klausul om social utveckling. Avslutningsvis uppmanar jag samtliga medlemsstater att hålla folkomröstningar om förslag om fördragsändringar.

  Eva-Britt Svensson (GUE/NGL), skriftlig. − (EN) Vi röstade nej till förslaget som helhet eftersom vi inte tror att det löser problemen. Vi håller med Europeiska fackliga samorganisationen (ETUC) när de säger att de föreslagna förändringarna kommer att ”… bana väg för ingripanden i dialogen mellan arbetsmarknadens parter och i kollektivförhandlingssystemen i hela Europa”. Vi håller inte med om valet av att det förenklade förfarandet för fördragsöversynen. Vi anser i stället att det ordinarie förfarandet för fördragsöversyner bör tillämpas för att möjliggöra en ordentlig och djupgående diskussion om den föreslagna stabilitetsmekanismen och andra eventuella ändringar av fördragen, till exempel en klausul om social utveckling. Avslutningsvis uppmanar vi samtliga medlemsstater att hålla folkomröstningar om förslag om fördragsändringar.

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. − (PT) Den skuldkris som medlemsstaterna har drabbats av tvingar EU att ompröva sin ekonomiska strategi. Ekonomisk styrning av EU blir gradvis en verklighet. Det krävs en samlad och konsekvent ekonomisk och finansiell politik bland medlemsstaterna i euroområdet och en verklig ”europakt”. Syftet med betänkandet är därför att ändra artikel 136 i EUF-fördraget för att garantera stabiliteten i euroområdet och institutionalisera en permanent europeisk finansiell stabilitetsmekanism i syfte att garantera stabilitet och finansiellt stöd, på vissa villkor, särskilt en noggrann analys samt ett ekonomiskt och finansiellt återhämtningsprogram.

Jag röstar för fördragsändringen eftersom jag anser att det är viktigt att institutionalisera den europeiska stabilitetsmekanismen och samtidigt göra den mer flexibel. Jag måste dock betona att EU-institutionernas befogenheter måste beaktas i detta sammanhang, vilket innebär att det inte får skapas en separat ram. Den senaste tidens händelser kräver att medlemsstaterna har en seriös och saklig inställning, särskilt euroländerna. Men jag vill också framhålla att denna förenklade översynsprocess inte får bli ett prejudikat för framtida fördragsöversyner.

  Thomas Ulmer (PPE), skriftlig. – (DE) Jag röstade för detta tillägg till EUF-fördraget eftersom det har logiska konsekvenser för den ekonomiska styrningen och skapar närmare sammanhållning i euroområdet när det gäller en gemensam finanspolitik. Dessutom är det rätt att inget land ska få rabatter och att ingen åtskillnad görs mellan bra och dåliga skulder. Pakten mellan generationerna innebär att skuldbördan alltid läggs på de kommande generationerna, vilket begränsar deras handlingsfrihet och framtidsmöjligheter.

  Dominique Vlasto (PPE), skriftlig. – (FR) Åderlåtandet av EU:s offentliga finanser till följd av medlemsstaternas starka åtagande att kontrollera den minskande tillväxten till följd av finanskrisen har gett upphov till betydande offentliga underskott som utsätts för intensiv spekulation. Därför måste den europeiska stabilitetsmekanismen göras permanent. Jag välkomnar att instrumentet institutionaliseras eftersom det är ett tydligt uttryck för solidariteten inom euroområdet, vilket i sin tur kräver att euroländerna blir medansvariga. Genom att aktivera stabilitetsmekanismen ger man för det första stöd till medlemsstater som befinner sig i allvarliga ekonomiska svårigheter, och för det andra kräver mekanismen att de medlemsstater som får stöd minskar sina underskott. Genom en gemensam förvaltning av medlemsstaternas offentliga skulder och genom att konvergera dessa ekonomier är mekanismen i själva verket ett led i en bredare strategi som min politiska familj allmänt stöder, nämligen ekonomisk styrning av euroområdet. Vi talar inte om en teoretisk finess eller ett europeiskt påhitt, vi talar om ett tydligt behov och om verkliga framsteg för EU. Styrkan hos vår valuta, vår kapacitet att importera till låga kostnader och vår förmåga att göra det attraktivt att investera i EU beror på den här strategin.

  Angelika Werthmann (NI), skriftlig. – (DE) I Elmar Broks och Roberto Gualtieris betänkande förklaras uttryckligen att rådet – och därmed medlemsstaterna – har misslyckats med att genomföra stabilitets- och tillväxtpakten fullt ut och att de möjligheter att stabilisera pakten som ges genom fördragen inte har utnyttjats till fullo. I och med detta betänkande backar parlamentet dessutom upp kommissionen och ger sitt oreserverade stöd till kommissionens ”avsikt att garantera konsekvens mellan den framtida mekanismen och unionens ekonomiska styrning” för att undvika framtida kriser som den vi genomlider för närvarande. Så tidigt som i punkt 3 i betänkandet förklarar parlamentet att det anser att ”den europeiska stabilitetsmekanismen utgör en viktig del av ett globalt åtgärdspaket som är utformat för att definiera en ny ram, stärka budgetdisciplinen och samordna medlemsstaternas ekonomiska och finansiella politik”. Jag delar denna åsikt tillsammans med många av mina kolleger.

  Anna Záborská (PPE), skriftlig. – (SK) Den gemensamma valutan har gett EU större frihet. Frihet måste emellertid alltid gå hand i hand med ansvar. Det är här problemet ligger. Vissa medlemsstater har uppenbarligen inte tagit sin del av ansvaret för den gemensamma valutan på särskilt stort allvar. Nu måste de låna mer pengar för att betala tillbaka dessa skulder lite i taget, men bankerna litar inte längre på dem. De länder som har agerat ansvarsfullt hade ett val: antingen låta gäldenärsländerna gå i konkurs eller visa solidaritet. Som en sann europé är jag glad över att solidaritetsprincipen vann. Samtidigt förväntar jag mig dock att den nya mekanismen kommer att tillämpas med försiktighet så att vi kan undvika det vi ser i dag, när både Grekland och Irland begär mer stöd förutom det ursprungliga beloppet. Jag förväntar mig även att vår solidaritet inte kommer att missbrukas av dem som behöver den, eller av dem som söker en lämplig förevändning för skatteharmonisering och andra sätt att inskränka medlemsstaternas suveränitet.