Talmannen. – Nästa punkt är röstförklaringar.

Betänkande: Brok, Gualtieri (A7-0052/2011)

  Siiri Oviir (ALDE). – (ET) Herr talman! I det europeiska samarbetet ingår tanken att euroområdet i princip bara kan gå i två riktningar – det kan antingen bli starkare eller upplösas. I den rådande ekonomiska situationen behövs ett konkret och beslutsamt politiskt gensvar. Jag stöder inrättandet av stabilitetsmekanismen, och jag stödde därmed också betänkandet, som banar väg för en rättslig ram som möjliggör inrättandet av denna mekanism.

  Marian Harkin (ALDE). - (EN) Herr talman! I går röstade vi om den permanenta stabilitetsmekanismen, och vi underkände den. Ändringsförslag 33, som skulle ha gett fonden möjlighet att köpa obligationer på andrahandsmarknaden, drogs tillbaka. Parlamentet, liksom hittills även Europeiska rådet, vägrade att fatta de svåra besluten. Ja, det är svåra beslut, men de kommer att vara avgörande för euroområdets framtid eller misslyckande.

Vi stoppar huvudet i sanden, som strutsen i ordspråket. Vi har inte bara en valutakris utan också en bankkris och en skuldkris. Och ändå envisas vi med att sätta häftplåster på djupa sår.

Mitt eget land Irland dras med en oacceptabel skuld, bara för att tyska, franska, irländska, brittiska och andra banker fungerade som kasinon. Till detta kom slapp lagstiftning och obefintlig tillsyn. Dåliga skulder har blivit medborgarskulder. Jag vill inte säga utlandsskulder – det är medborgarskulder. Allt detta hände framför näsan på ECB, med räntor som var helt och hållet olämpliga. De irländska medborgarna förväntas hantera allt detta. Ingen är beredd att acceptera verkligheten. Skulden är ohållbar. Vi har försökt köpa tid med räddningsaktioner. Vad vi behöver är en fullständig omstrukturering.

  Anneli Jäätteenmäki (ALDE). - (FI) Herr talman! Inrättandet av en permanent krishanteringsmekanism för Europa är motiverat om nya ekonomiska och finansiella kriser skulle uppstå i framtiden. Ingen vill ha kriser, men de kommer att inträffa och vi måste vara beredda på det värsta.

Det är synd att man planerar att inrätta denna krishanteringsmekanism utanför EU-institutionerna. Mekanismen bör nu hamna så nära EU-institutionerna som möjligt. Det är också viktigt och positivt att Storbritannien och Sverige, som står utanför euroområdet, kan delta i den här mekanismen.

Jag stöder försöken att öka samordningen av den ekonomiska politiken i EU och tanken att det är kommissionen som ska fatta beslut om eventuella sanktioner, som ska träda i kraft automatiskt och inte bli föremål för diskussion eller kohandel.

  Daniel Hannan (ECR). - (EN) Herr talman! Efter tolv år här i kammaren trodde jag att ingenting längre kunde bringa mig ur fattning, men jag var chockerad över Elmar Broks ton när han presenterade sitt betänkande i går. Det som chockerade mig var inte arrogansen eller den verklighetsfrånvända hållningen eller ens föraktet för den allmänna opinionen, utan det flagranta i det han sade. Han sade rakt ut att vi måste undvika det vanliga förfarandet för ändring av fördraget eftersom det annars kunde leda till folkomröstningar i vissa medlemsstater! Se där det öppna föraktet för de väljare som EU:s eliter nu har för vana att visa upp.

Den allmänna opinionen behandlas inte som ett skäl att ändra riktning utan som ett hinder som måste övervinnas. Det kan inte hjälpas att jag påminns om Elmar Broks landsmans ord efter resningen i Östberlin. Skulle det då inte vara enklare att upplösa folket och välja ett annat i dess ställe?

  Syed Kamall (ECR). - (EN) Herr talman! Ett av de inneboende problemen med en gemensam valuta med ett antal olika medlemsstater med olika konjunkturcykler är att det är meningslöst att ha en enda uppsättning räntor om man har olika utgiftsbeslut. Resultatet av det har tydligt visat sig, för vi kan se de svårigheter som euroområdet befinner sig i. Därtill kommer att regeringarna måste förstå att de inte kan spendera mer pengar än de får in. När regeringar gör det och fifflar med bokföringen, eller inte fullgör sina uppgifter i fråga om ekonomisk styrning och ekonomisk disciplin, råkar de andra i knipa.

Vi vill givetvis ha ett starkt euroområde, särskilt för de medlemsstater som står utanför. Vi vill fortsätta att handla med länder i euroområdet. Vi är inte betjänta av en svagare euro. Samtidigt måste vi dock vara tydliga med att länderna i euroområdet själva måste ta itu med sina egna problem och inte förlita sig på andra. Jag önskar er lycka till i euroområdet, men försök att lära er läxan att inte spendera mer pengar än ni tjänar.

  Ashley Fox (ECR). - (EN) Herr talman! Jag vill för gruppen Europeiska konservativa och reformister klargöra att vi stöder den europeiska stabilitetsmekanism som inrättats men röstade mot Brok-/Gualtieribetänkandet eftersom den åsikten inte överensstämde med rådets slutsatser.

Vad som eftersträvades i Brok-/Gualtieribetänkandet var ett effektivt ingripande från Europaparlamentets och kommissionens sida med hjälp av en mellanstatlig mekanism. Det är helt och hållet lämpligt att denna mekanism är mellanstatlig eftersom enorma penningsummor anslås för den. Nationella ministrar som ansvarar inför sina nationella parlament – så måste ansvaret se ut. Grunden till hela eurokrisen är naturligtvis inte ett problem med euron utan ett problem med regeringar som spenderar för mycket av sina skattebetalares pengar.

Betänkande: Zasada (A7-0046/2011)

  Syed Kamall (ECR). - (EN) Herr talman! Jag välkomnar ingåendet av andra fasen av ”open skies”-avtalet mellan Förenta staterna och EU. Jag ser detta som ett genombrott, men självklart finns det de bland oss som skulle vilja ha mer avreglering och ett fjärmande från den protektionism som fortfarande på många sätt lägger hinder i vägen för denna näring. Jag skulle vilja att Förenta staterna avskaffade sina hinder eller restriktioner för utländskt ägande, och jag anser att passagerare världen över skulle gynnas av fler ”open skies”-avtal.

Jag vill också ge ett erkännande åt skuggföredraganden Jackie Foster, som är expert på det här området och har arbetat på luftfartsområdet och i transportutskottet. Jag menar dock att det är mycket viktigt att vi fortsätter att yrka på ytterligare avreglering inte bara i samband med avtalet mellan EU och Förenta staterna utan även på tillväxtmarknaderna i Asien, och jag välkomnar därför ansatsen i dag i fråga om avtalet mellan EU och Vietnam. Vi har mycket arbete framför oss för att få bättre tillgång till världens växande marknader.

Betänkande: Balzani (A7-0058/2011)

  Francesco De Angelis (S&D). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Först och främst vill jag tacka föredraganden Francesca Balzani för hennes utmärkta arbete. För att gå in på själva kärnfrågan är det fyra punkter i detta initiativbetänkande som jag ser som centrala.

Den första punkten är generell och gäller den uttryckliga hänvisningen till EU-budgeten och dess funktion att omfördela medel. Detta är hörnstenarna i den europeiska solidariteten. Den andra punkten är specifik och gäller bekräftelsen av principen att utestående åtaganden – som är särskilt stora på sammanhållningsområdet – bör utnyttjas och inte bara, som rådet föreslår, slopas. Den tredje gäller en del betänkligheter – enligt min mening helt rimliga – i fråga om effektiviteten hos ett beräkningskriterium som baseras på föregående års resultat. Den fjärde är att kommissionen bör uppmanas att utarbeta förslag om skapande av nya resurser och, framför allt, att nya resurser måste syfta till att bekämpa de kvarstående effekterna av krisen med ett stabilt och effektivt åtagande om åtgärder för innovation, forskning och tillväxt i ekonomiskt, produktivt och sysselsättningsmässigt hänseende i hela EU.

  Salvatore Iacolino (PPE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Vid en sådan avgörande tidpunkt är ett dokument som det som godkänts i dag definitivt baserat på sunt förnuft och skälighet. Stödet för Europa 2020-strategin är utan tvekan ett tecken inte bara på trovärdighet utan också på konsekvens i parlamentets åtgärder. Ett antal viktiga kriterier och riktlinjer måste dock stärkas ytterligare med hjälp av en förteckning som visar hur ingripandena ska prioriteras.

I dag, i ett så känsligt läge, där svårigheterna framför allt i Medelhavsområdet men även i Japan har direkt koppling till en snabbt föränderlig situation, behövs ett auktoritativt och trovärdigt parlament, och åtgärder som ökar tillväxten, konkurrenskraften och den intelligenta hållbarheten i de saker som behöver göras.

  Mario Borghezio (EFD). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! I ett så känsligt läge för finanserna i EU:s medlemsstater, som det talades om alldeles nyss, tror jag att jag bör varna för en utgift som diskuteras i budgetutskottet: det häpnadsväckande fallet med de stora summor som avsatts för den europeiska historiens hus. Jag menar att det vore skandal om det godkändes.

Vi äger redan Eastmanbyggnaden, men mellan 26 miljoner och 31 miljoner euro har anslagits enbart för renoveringskostnader, plus 3,3 miljoner euro enbart för ritningarna. De fasta kostnaderna uppgår till mer än 3 miljoner euro och de rörliga till 3,2 miljoner euro, plus 3,2 miljoner euro för en personalstyrka på 50 personer och 2 miljoner euro för säkerhet. Därutöver krävs 13,45 miljoner euro bara för förvaltningen. Jag anser att vi borde föregå med gott exempel när det gäller försiktighet med utgifter i våra institutioner. Det här vore dock en skandal.

  Peter Jahr (PPE). – (DE) Herr talman! Jag vill gärna göra tre påpekanden angående de allmänna riktlinjerna för utarbetandet av budgeten för 2012. För det första anser jag att det är bra att vi debatterar budgeten för 2012 i ett tidigt skede eftersom vi – för det andra – inte vill att det ska uppstå sådana problem igen mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen som i samband med budgeten för 2011. För det tredje är jag särskilt stolt över att EU inte behöver ge sig in på att låna pengar för att täcka sin budget. Jag anser att det bör vara så även i fortsättningen.

Betänkande: Mathieu (A7-0265/2011)

  Siiri Oviir (ALDE). – (ET) Herr talman! Den lagliga invandringen har utan tvivel en stor roll att spela när det gäller att främja den ekonomiska utvecklingen och förbättra konkurrenskraften i Europa. Men det finns naturligtvis ett återkommande problem i detta sammanhang och det är bristen på en bestämd rättslig ställning för invandrarna, vilka som en följd av detta kan bli diskriminerade. Det är inte rimligt att vi på 2000-talet har en situation då det fortfarande inträffar händelser som i grund och botten innebär slaveri. Alla måste behandlas lika på arbetsmarknaden. Betänkandet innehöll de bestämmelser som för närvarande saknas i vårt ramverk, och jag stödde därför inrättandet av en rättslig ram på detta område, vilket jag anser är mycket viktigt.

  Alfredo Antoniozzi (PPE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Förenklad administration och bättre tillgång till relevant information är de rätta instrumenten för att göra den europeiska arbetsmarknaden mer attraktiv för arbetstagare från tredjeland.

Bestämmelser om ett enda ansökningsförfarande som leder till att ett kombinerat tillstånd utfärdas som i en enda administrativ handling omfattar såväl uppehållstillstånd som arbetstillstånd kommer att bidra till att förenkla och samordna de regler som för närvarande gäller i medlemsstaterna. Detta kommer att leda till tydligare och effektivare förfaranden för både migranterna och deras arbetsgivare, samtidigt som det underlättar kontroller av om migranternas vistelse och anställning är laglig. Det enda ansökningsförfarandet kommer också att innebära att skillnaderna när det gäller vilka rättigheter som gäller för EU-medborgare och för tredjelandsmedborgare också kan minska. Därför röstade jag för Véronique Mathieus betänkande.

  Monika Flašíková Beňová (S&D). – (SK) Herr talman! Jag röstade emot det godkända utkastet till direktiv. Jag anser att det är viktigt att använda ett enda ansökningsförfarande för hantering av arbetstillstånd och uppehållstillstånd. Det är lika viktigt att försöka införa en enda uppsättning rättigheter för medborgare från tredjeland som lagligen vistas och arbetar i någon av EU:s medlemsstater.

Det är utan tvivel också nödvändigt att det råder rättssäkerhet och insyn när det gäller de beslut som fattas av de behöriga nationella organen i samband med hanteringen av ansökningarna. Eftersom besluten på ett betydande sätt påverkar dessa människors liv bör ansökningarna bedömas så objektivt som möjligt.

Likabehandling bör garanteras inom alla områden när det gäller social trygghet, och migranternas rättigheter måste hävdas i lagstiftningen. Eftersom dessa ändringar inte införlivades i direktivet om ekonomisk migration anser jag att det var felaktigt av partierna på högerkanten att godkänna det.

  Hannu Takkula (ALDE). - (FI) Herr talman! För det första är det en bra utgångspunkt att man genom det kombinerade tillståndet utlovar lika rättigheter för och lika behandling av utländska arbetstagare. Vi måste se till att de mänskliga rättigheterna i EU genomförs på ett sådant sätt att arbetstagare som kommer hit från tredjeland också får samma lön, åtnjuter social trygghet på samma nivå och omfattas av samma anställningsvillkor som andra anställda. Detta är naturligtvis en grundläggande synpunkt.

Även om jag röstade för betänkandet finns det en punkt som jag är ganska bekymrad över. Det gäller tillämpningsområdet för artikel 3 som fortfarande inte omfattar utstationerade personer eller säsongsarbetare eller personer som tillfälligt förflyttas inom företag från tredjeland. Förhoppningsvis kommer vi att få se framsteg på detta område så att man tar hänsyn till alla i lika hög grad i det kombinerade tillståndspaketet. Principen om en enda instans – tanken att alla kan ansöka om tillståndet på ett ställe och inte längre behöver jaga hit och dit på grund av byråkrati – är positiv.

  Peter Jahr (PPE). – (DE) Herr talman! Jag instämmer helt med de ledamöter som säger att vi måste säkerställa likabehandling för arbetstagare från tredjeland som har varit anställda i EU i över ett år. Jag instämmer också i att arbetstagare som har arbetat i EU i mindre än sex månader inte ska åtnjuta samma rättigheter när det gäller familjebidrag och arbetslöshetsersättning. Jag är emellertid mycket positiv till – och jag vill än en gång betona det – att dessa grupper också ska vara försäkrade mot olycksfall och sjukdom. För det tredje anser jag att åldersförmåner är en del av en persons lön, och enligt förordning (EG) nr 883/2004 bör det vara möjligt att överföra dessa enligt bestämmelserna i medlemsstaterna, förutsatt att det endast sker om tredjelandet också ställer sig positivt till det och verkligen överför dessa förmåner.

Betänkande: Balzani (A7-0058/2011)

  Ashley Fox (ECR). - (EN) Herr talman! Jag är glad över att vi börjar utarbetandet av budgeten för 2012 så tidigt. Det gör att vi kan ägna tillräcklig uppmärksamhet åt de olika frågorna. En av de frågor som vi talar en hel del om i EU och här i kammaren är frågan om solidaritet. Vi är ofta mycket angelägna om att visa solidaritet med olika grupper av människor.

Jag vill be parlamentet att visa lite solidaritet med skattebetalarna i våra valkretsar, för det har vi hittills underlåtit att göra. I dessa åtstramningstider måste vi vissa återhållsamhet. Vi bör föregå med gott exempel. Vi bör göra det genom att frysa lönerna och ersättningarna för 2012 för alla parlamentsledamöter och tjänstemän här, och vi bör också överge planerna på den europeiska historiens hus, som kommer att kosta miljontals euro att bygga och som det inte finns någon långsiktig finansieringsplan för. Utan tvivel kommer det också att drabba skattebetalarna.

Betänkande: Schwab (A7-0038/2011)

  Francesco De Angelis (S&D). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Det är ingen tvekan om att de fragmenterade bestämmelserna när det gäller konsumenträttigheter utgör ett mycket betydelsefullt hinder för den gränsöverskridande handeln och också innebär problem för att skapa en verklig inre marknad. Jag anser att det förslag till direktiv som skickades tillbaka till utskottet i dag med viktiga tillägg kan bidra till att en tydlig rättslig ram för konsumenträttigheter utarbetas.

  Alfredo Antoniozzi (PPE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Genom att revidera de fyra befintliga direktiven syftar detta betänkande till att få ett slut på den fragmentering av den rättsliga ramen som hittills har varit ett hinder för fullbordandet av den inre marknaden. Syftet är att få marknaden att fungera bättre för konsumenter och företag, öka konsumenternas förtroende och minska företagens motstånd mot att verka gränsöverskridande.

Förslaget är komplicerat och innehåller många särskilda aspekter som har granskats och debatterats ända sedan Frankrike senast innehade det roterande ordförandeskapet. Under den nya kommissionen med José Manuel Barroso som ordförande har Viviane Redings arbete lett till att total harmonisering inte längre betraktas som dogmatiskt, och vi har med rätta slagit in på vägen mot en mer riktad harmonisering.

Trots att jag inte är helt tillfreds med det slutresultat som uppnåtts – som jag anser vara medelmåttigt och resultatet av en dålig kompromiss – tror och hoppas jag att förslaget kan vara en utgångspunkt för vidare utveckling. Därför stödde jag betänkandet.

  Giovanni La Via (PPE) . – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Den text vi har röstat om i dag är resultatet av en lång och komplicerad resa som började i oktober 2008 med målet att sätta konsumenten i centrum för det skydd som gäller vid inköp i utlandet.

Det mål som EU och EU:s institutioner måste ställa upp för sig är att hjälpa den inre marknaden att fungera bättre, så att konsumenternas förtroende ökar samtidigt som vi stöder våra företag.

Det direktiv vi har röstat om här i parlamentet i dag är en sammanfattning av fyra direktiv på området som har varit i kraft fram till i dag. Direktivet visar vår önskan att samordna de bestämmelser som gäller för närvarande i de olika rättssystemen på ett mycket mer uttalat sätt, och undvika den rättsliga fragmentering som tyvärr mycket ofta har blivit ett hinder både för företagen – vars mål är att kunna vara konkurrenskraftiga på den gränsöverskridande marknaden – och för konsumenterna. Av dessa skäl biföll jag och röstade för betänkandet.

  Mitro Repo (S&D). - (FI) Herr talman! Reformen av direktivet om konsumenträttigheter har varit en lång och sporadisk process. Kommissionens ursprungliga tanke om fullskalig harmonisering hotade att försämra konsumentskyddsnivåerna, särskilt för konsumenterna i de nordiska länderna. Detta skulle ha stridit mot fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, enligt vilket konsumentlagstiftningen måste baseras på konsumentskyddsnivåer som är så höga som möjligt. Vi bör därför alltid komma ihåg att marknaderna är till för konsumenterna och inte konsumenterna för marknaderna.

Lagstiftning som gäller konsumenter och småföretagare måste alltid vara så tydlig som möjligt och lätt att förstå. Det ligger i alla parters intresse att lagstiftningen är precist och noggrant utarbetad. Det är därför bra att direktivet skickas tillbaka till utskottet, så som parlamentet i dag beslutade.

  Anneli Jäätteenmäki (ALDE). - (FI) Herr talman! Fram till nu har EU:s inre marknad huvudsakligen utvecklats på de stora företagens villkor. Nu är det dags att rikta vår uppmärksamhet på de små och medelstora företagen och framför allt på konsumenterna, för att se till att deras intressen på den inre marknaden skyddas på ett mer kraftfullt sätt. Kommissionens förslag om att reformera konsumentskyddet har tagits emot på ett ganska offensivt sätt. I Finland, till exempel, har konsumentföreningen genomfört en namninsamling, där man hävdar att om förslaget hade gått vidare skulle det obotligt ha skadat konsumentskyddet i Finland.

Den kompromiss som vi nu har röstat om och som kommer att diskuteras vidare är mycket oklar. Ett stort antal av de ursprungliga förslagen har strukits, vilket har till följd att förslaget inte är ambitiöst på något sätt. Det största problemet är emellertid att det faktiskt är svårt att förstå. Jag vill att det ska vara ett villkor att direktivet om konsumenträttigheter ska vara ett direktiv som konsumenterna också förstår, och att de på så sätt skyddas.

  Hannu Takkula (ALDE). - (FI) Herr talman! Mina finska kolleger som talade före mig, Mitro Repo och Anneli Jäätteenmäki, gav uttryck för några välkomna synpunkter när det gäller direktivet om konsumenträttigheter. Som finländare och nordbor oroar vi oss för att konsumentskyddet kan komma att försämras. Full harmonisering skulle innebära just det, särskilt för de nordiska ländernas del. Dessutom skulle det fördröja åtgärderna i de länder där saker och ting knappast är perfekta i dag.

Det är utmärkt att förslaget skickas tillbaka till utskottet, för det innehåller vissa något problematiska punkter, särskilt för småföretagare. Jag vill att utskottet riktar sin uppmärksamhet på en liten fråga. Ändringsförslagen 18 och 107 antyder att direktivet skulle få mycket negativa konsekvenser för till exempel reseföretag i norra Finland. Ofta bestämmer man sig för att bege sig till ett företag, hotell eller turistboende under färdens gång och ringer och bokar. Enligt direktivet skulle det inte vara tillräckligt – man skulle vara tvungen att skicka ett fax eller liknande. Det är inte alltid möjligt i praktiken. Denna fråga bör tacklas med utgångspunkt från allmänhetens behov, och man måste ha förståelse för de olika situationerna i de olika medlemsstaterna.

  Peter Jahr (PPE). – (DE) Herr talman! Jag anser att det angreppssätt som valts för att harmonisera vår fragmenterade europeiska konsumentlagstiftning, som utgör ett hinder för handeln, är klokt och rätt väg att gå. Det är också viktigt att konsumenterna ska kunna utveckla en känsla för EU-rätten. De ska med andra ord kunna känna sig trygga när de gör affärer eller när de köper eller skaffar sig något någonstans i EU. Det kommer att skapa trygghet inte bara för konsumenterna utan också för producenterna.

Jag är särskilt nöjd med förbättringarna när det gäller informationskraven för hemförsäljning och distansavtal. I framtida debatter – och jag är därför mycket nöjd med att detta betänkande har skickats tillbaka till utskottet en gång till – bör vi se till att vi när vi talar om producenter inte bara tänker på de stora företagen utan också de små familjeföretagen, och vi bör inte betunga dem med juridiska subtiliteter.

  Ashley Fox (ECR). - (EN) Herr talman! När mina väljare frågar mig vad som är den största fördelen med att vara med i EU svarar jag alltid att det är den fria handel som finns mellan länderna och den inre marknad som vi strävar efter att fullborda.

Jag gläds därför över detta direktiv om konsumenträttigheter. Jag gläder mig över det eftersom det innebär ett – om än litet – steg mot att fullborda den inre marknaden. Det kommer att medföra vissa fördelar för konsumenter och småföretag. Det kommer att vara till hjälp vid internethandel och gränsöverskridande handel. Jag måste emellertid säga att det har tagit lång tid att utarbeta direktivet och framstegen är obetydliga.

Min vädjan till kommissionen är att vi behöver en ram för att fullborda den inre marknaden, i stället för den ganska osammanhängande rad direktiv som vi har för närvarande.

  Siiri Oviir (ALDE). – (ET) Herr talman! Antagandet av det harmoniserade EU-direktivet om konsumenträttigheter är förvisso ett sätt att förbättra den inre marknadens funktion. Detta harmoniserade direktiv, där ett antal direktiv om konsumenträttigheter slås samman, kommer att avsevärt förenkla den rättsliga ramen, utan tvivel bidra till att öka konsumenternas förtroende och naturligtvis också uppmuntra den gränsöverskridande handeln. Detta är ett steg mot att minska fragmenteringen. Tyvärr har vi än i dag inte förverkligat en fullständig harmonisering av konsumenträttigheterna i EU. Detta är ändå ett viktigt steg mot ett bättre konsumentskydd och en bättre handel. Därför stödde jag antagandet av dokumentet.

Förslag till resolution (B7-0224/2011)

  Francesco De Angelis (S&D). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! När vi har hört nyheterna om den rad jordbävningar som drabbat Fjärran Östern och särskilt Japan sedan den 11 mars har vi alla blivit bestörta över omfattningen av den mänskliga tragedi som nu avslöjas. Därför anser jag att resolutionen är ett första nödvändigt steg för att garantera att folket i Japan får allt det humanitära, tekniska och ekonomiska stöd som de kommer att behöva under de närmaste månaderna och åren.

Jag anser att händelsen vid kärnkraftverket i Fukushima borde tvinga oss alla att grundligt, noggrant och lugnt tänka över kärnkraftens risker. EU måste investera i och också förmå medlemsstaterna att inrikta sig grundligare och effektivare på alternativa energikällor. Våra tankar går till Japan i dag, och vårt åtagande inför framtiden måste vara att undvika att liknande situationer upprepas i Europa och på andra håll i världen.

  Paul Rübig (PPE). – (DE) Herr talman! Jag anser att vi alla kan lära oss något av situationen i Japan. De lärdomar vi kan dra gäller särskilt kärnkraftverken. Jag uppmanar rådet att snarast lägga fram förslag inom detta område. Det som kommissionen hittills har lagt fram uppmuntrar Europeiska rådets arbetsgrupp för atomfrågor att slutligen ta itu med Europaparlamentets krav. Vi behöver en intensiv debatt om denna fråga och jag anser att tiden är mogen för det nu.

Skriftliga röstförklaringar (artikel 149 i arbetsordningen)

Betänkande: Moreira (A7-0041/2011)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Jag stöder betänkandet där det än en gång påpekas att vi bör hjälpa Moldavien att återhämta sig ekonomiskt, med hänsyn till att omkring 40 procent av landets ekonomi är beroende av jordbruket. Jag instämmer helt med de åtgärder som föredraganden föreslår för att få till stånd ett avtal som är mer omfattande och relevant för den ekonomiska återhämtningen i Moldavien, som är ett partnerland till EU.

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. − (LT) Jag instämde i betänkandet där det föreslås att Moldaviens tullfria kvoter för vin ökas. Moldavien har haft problem med sin vinexport, vilket äventyrar dess ekonomiska återhämtning och är ett hot mot jordbruket, särskilt de medelstora jordbruken och familjejordbruken. Jordbrukssektorn utgör omkring 40 procent av Moldaviens ekonomi. Enbart vinnäringen sysselsätter cirka 300 000 personer, varav de flesta bor på landsbygden. Hittills har Moldavien helt uttömt sin tilldelade kvot. Därför skulle en ökning av den tullfria kvoten göra det möjligt för Moldavien att öka försäljningen av sin produktion i EU utan att skada vinnäringen i EU.

  Cristian Silviu Buşoi (ALDE), skriftlig. – (RO) Ryssland är en viktig avsättningsmarknad för Moldaviens vintillverkare. På sista tiden har den ryska marknaden emellertid inte längre varit given för export av vinprodukter. I sitt sökande efter ett alternativ till den ryska marknaden har kommissionen föreslagit en gradvis ökning av den tullfria kvoten från 100 000 hektoliter (hl) till 150 000 hl i år, från 120 000 hl till 180 000 hl för 2012 och upp till 240 000 hl från och med 2013. Jag röstade för denna ändring av handelsförbindelserna med Republiken Moldavien i syfte att öka den tullfria importvolymen av vin. Denna ändring av förordning (EG) nr 55/2008 kan vara en lösning för Republiken Moldaviens vinproducenter, så att de kan dra nytta av en säkrare avsättningsmarknad jämfört med när Ryssland införde ett embargo mot moldaviskt vin 2006 och 2010, vilket ledde till att ett antal vintillverkare gick i konkurs.

  Luis Manuel Capoulas Santos (S&D), skriftlig. – (PT) Jag lade ned min röst för förslaget om införande av autonoma handelsförmåner för Republiken Moldavien, eftersom jag anser att det i sin nuvarande formulering inte i tillräcklig utsträckning tar itu med de nödvändiga åtgärderna för att skydda EU:s geografiska beteckningar, särskilt inte de geografiska beteckningar som gäller portviner.

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. – (PT) Jag vill uttrycka mitt stöd för Moldaviens ekonomiska återhämtning och ge positiva utsikter för dem som arbetar i landets vinnäring. Jag samtycker till ökningen av den tullfria kvoten för vin från 120 000 hl till 180 000 hl för 2012 och till 240 000 hl per år från och med 2013. Jag röstade därför för betänkandet, som på intet sätt äventyrar vinnäringen i EU.

  George Sabin Cutaş (S&D), skriftlig. – (RO) Jag röstade för betänkandet om införande av autonoma handelsförmåner för Republiken Moldavien, med hänsyn till att det innebär en positiv signal från EU till detta land som deltar i det östliga partnerskapet och som nyligen meddelade att det hoppas kunna lämna in sin ansökan om medlemskap i EU 2011. Moldavien har genomfört ambitiösa politiska, ekonomiska och sociala reformer och det måste uppmuntras att fortsätta med dem. Samtidigt har Republiken Moldavien drabbats hårt av den ekonomiska och finansiella krisen. Under de senaste fyra åren har 40 procent av landets vinproducenter antingen upphört med verksamheten eller gått i konkurs, samtidigt som de företag som fortfarande är verksamma inom denna nyckelsektor inom landets ekonomi har ackumulerat förluster. Att öka den tullfria kvoten för vin och förlänga giltighetstiden för rådets förordning (EG) nr 55/2008 till slutet av 2015 skulle hjälpa detta land, där antalet anställda inom vinnäringen har ökat till 300 000 och jordbrukssektorn står för 40 procent av BNP, samtidigt utan att det påverkar EU:s ekonomi. Dessa åtgärder skulle också ge tillräckligt med tid för att förbereda förhandlingarna om att skapa ett utvidgat, heltäckande frihandelsområde, vilket är ett mål som delas av EU och Republiken Moldavien.

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för betänkandet eftersom jag anser att kommissionens förslag, som ändrar den förordning som gäller för närvarande, kan bidra till att stödja Moldaviens ekonomiska återhämtning och ge positiva utsikter för dem som arbetar i landets vinnäring, utan att skada EU-producenternas intressen.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Den moldaviska vinnäringen genomgår en krisperiod som utlösts av den minskade exporten, vilket har bromsat landets ekonomiska återhämtning och de reformer som skulle göra det mer realistiskt för Moldavien att sträva efter EU-integrering. En ökning av den tullfria kvoten, särskilt för moldaviskt vin, kan bidra till att mildra trycket på denna bransch.

Jag måste betona att trots EU:s villighet att hjälpa Moldavien bör EU och medlemsstaterna sträva efter att se till att vin från andra stater inte produceras enligt kvalitetsnormer som är lägre än de som krävs för vin från EU.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Detta förslag till lagstiftningsresolution från parlamentet bygger på ett förslag till Europaparlamentets och rådets förordning som ändrar rådets förordning (EG) nr 55/2008 om införande av autonoma handelsförmåner för Republiken Moldavien. Trots det moldaviska folkets insatser och de reformer som regeringen genomfört genomgår Republiken Moldavien en svår period som beror på den kris som vinnäringen, den mest produktiva sektorn i landet, står inför, eftersom den utgör 40 procent av Moldaviens ekonomi och sysselsätter mer än en fjärdedel av den arbetande befolkningen i landet.

Det är därför viktigt att stödja Moldaviens ekonomiska återhämtning och ge en positiv signal om EU-solidaritet med en befolkning som till största delen bor på landsbygden. Jag välkomnar också och röstar för förslaget till lagstiftningsresolution om att förlänga rådets förordning (EG) nr 55/2008 till och med den 31 december 2015, och jag hoppas att ett ”djupt och heltäckande frihandelsområde” kommer att inrättas mellan EU och Republiken Moldavien vid den tidpunkten.

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) I betänkandet godkänns ett förslag från kommissionen om att godkänna ökningen av den tullfria kvoten för moldaviskt vin. Kommissionen föreslår att kvoten ökas från 100 000 hl till 150 000 hl för 2011, från 120 000 hl till 180 000 hl för 2012 och till 240 000 hl per år från och med 2013. Enligt kommissionen bygger de föreslagna ökningarna på att Moldavien ständigt uttömt sin befintliga kvot och tar hänsyn till ”att branschen har potential att öka sin närvaro på nischmarknader i EU”.

Även om det har framhållits att den föreslagna ökningen inte äventyrar vinnäringen i EU anser vi att det fortfarande kvarstår viss osäkerhet om huruvida det verkligen förhåller sig så, och därför har vi lagt ned våra röster. I detta avseende har vi tagit hänsyn till den krissituation som många producenter, särskilt små och medelstora producenter, för närvarande står inför i länder som Portugal, med en dramatisk sänkning av produktionspriserna och ständigt höjda driftskostnader. Dessa svårigheter förvärras genom de förändringar som införts genom reformen av den gemensamma organisationen av marknaden och det planerade målet för produktionsrättigheter. Denna reform har framför allt gagnat den storskaliga vinindustrin jämte vissa importörer …

(Röstförklaringen kortades ned i enlighet med artikel 170 i arbetsordningen.)

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Vital Moreiras betänkande som antogs i dag stöder ett förslag från kommissionen om att godkänna att den tullfria kvoten för moldaviskt vin ökas. Även om gemenskapens verkställande organ fastslår att ökningen inte äventyrar vinnäringen i EU har vi med tanke på att det finns tveksamheter och i det portugisiska jordbrukets intresse lagt ned våra röster.

Moldavien har bett kommissionen att öka landets tullfria kvot för vin inom ramen för de autonoma handelsförmåner som Moldavien beviljades genom en förordning av 2008.

För att stödja Moldaviens ekonomiska återhämtning och ge positiva utsikter för dem som arbetar inom vinnäringen i landet (en fjärdedel av arbetskraften) föreslås att den tullfria kvoten för vin ökas från 100 000 hl till 150 000 hl för 2011, från 120 000 hl till 180 000 hl för 2012 och till 240 000 hl per år från och med 2013.

Kommissionen fastslår att ”eftersom importen från Moldavien utgör mindre än 0,04 procent av EU:s sammanlagda import förväntas en ytterligare öppning av marknaden inte ha några negativa konsekvenser för gemenskapen. För närvarande införs omkring 90 procent av all import från Moldavien …”.

(Röstförklaringen kortades ned i enlighet med artikel 170 i arbetsordningen.)

  Lorenzo Fontana (EFD), skriftlig. – (IT) Kommissionens förslag innebär en förändring av de bestämmelser som reglerar förbindelserna med Republiken Moldavien. Med hänsyn till den krisperiod som landet står inför syftar planen till en ökning av den mängd vin som importeras från Moldavien. Enligt kommissionen skulle denna import ha en försumbar inverkan på våra marknader. Ändå anser jag inte att jag kan stödja förslaget i den nuvarande period av allvarlig ekonomisk kris som redan utsätter våra jordbrukare och vinodlingar för svåra belastningar.

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. − (LT) Jag instämde i dokumentet, därför att det föreslås att man för att stödja Moldaviens ekonomiska återhämtning och ge positiva utsikter för dem som arbetar i den moldaviska vinnäringen ska öka den tullfria kvoten för vin från 100 000 hektoliter (hl) till 150 000 hl för 2011, från 120 000 hl till 180 000 hl för 2012 och till 240 000 hl per år från och med 2013. De nya kvoter som föreslås bygger på att Moldavien ständigt uttömt sina befintliga kvoter, och på att branschen har potential att öka sin närvaro på nischmarknader i EU. Ökningen är dessutom inte så stor att den kommer att destabilisera vinnäringen i EU. Den moldaviska vinnäringen förväntas fortsätta att höja kvaliteten på sina viner. Eftersom rådets förordning (EG) nr 55/2008 löper ut den 31 december 2012, och eftersom det är viktigt att garantera rättssäkerheten för producenter, exportörer och importörer föreslås att giltighetstiden för rådets förordning (EG) nr 55/2008 förlängs i ytterligare tre år till och med den 31 december 2015.

  Cătălin Sorin Ivan (S&D), skriftlig. − (EN) Jag kommer alltid att hävda att Republiken Moldavien måste uppmuntras på sin EU-vänliga väg. Moldavien har haft problem med sin vinexport till några av sina traditionella marknader, vilket äventyrar dess ekonomiska återhämtning och den reformprocess som landet kraftfullt bedriver. De skäl som anförs i Vital Moreiras betänkande är övertygande. Det är nödvändigt för Moldavien att giltighetstiden för rådets förordning (EG) nr 55/2008 förlängs i ytterligare tre år till och med den 31 december 2015. Den begäran som Republiken Moldavien lämnade in i juli 2010 är berättigad. Det är nödvändigt för Moldavien att EU är en pålitlig partner. Därför stöder jag Vital Moreiras betänkande om förslaget till Europaparlamentets förordning.

  Elisabeth Köstinger (PPE), skriftlig. − (DE) De handelsförmåner som EU har beviljat Republiken Moldavien har visat sig vara lämpliga. Dessutom har det inte konstaterats några skadliga konsekvenser för vinnäringen i EU. Som det fattigaste landet i Europa behöver Republiken Moldavien EU:s stöd. Det är vår moraliska plikt i den europeiska enhetens och harmonins intresse. Jag välkomnar därför kommissionens förslag att förlänga giltighetstiden.

  David Martin (S&D), skriftlig. − (EN) Jag röstade för betänkandet om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG) nr 55/2008 om införande av autonoma handelsförmåner för Republiken Moldavien. Det skapar överensstämmelse mellan våra handelsförbindelser med Moldavien och de vi har med andra grannländer.

  Clemente Mastella (PPE), skriftlig. – (IT) Inom ramen för EU:s grannskapspolitik har Moldavien alltid lagt upp ett ambitiöst program för politisk associering och ytterligare ekonomisk integration med EU. Därigenom har landet gjort avgörande framsteg med att anpassa sin lagstiftning till EU:s lagar och förordningar inför förberedelserna för framtida mer omfattande förhandlingar. Moldavien har visat sig berett att främja och hantera effekterna av ett sådant vittsyftande företag genom att fortsätta den utveckling som redan har skett när det gäller EU:s fria marknad. Vi instämmer emellertid med föredraganden, Vital Moreira, när han säger att Republiken Moldavien för närvarande befinner sig i en svår situation när det gäller exporten av vissa produkter, vilket innebär problem för landets ekonomiska återhämtning. Vi anser därför att det är nödvändigt att giltighetstiden för förordningen om vissa autonoma handelsförmåner förlängs i tre år, för att Moldavien ska få tillräckligt med tid för att på ett tillfredsställande sätt förbereda förhandlingarna om frihandelsområdet. Mot bakgrund av detta syftar det betänkande som vi har antagit till att uppmuntra Moldaviens ekonomiska återhämtning, särskilt genom att den tullfria kvoten ökas för vissa produkter inom ramen för de gällande autonoma handelsförmånerna.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. − (PT) Moldavien har under de senaste åren allt mer försökt närma sig de europeiska normerna för frihet, demokrati och sund offentlig förvaltning. Det som lyfts fram här har varit konsekventa och har visat Moldaviens avsikt att fortsätta på vägen mot en möjlig utvidgning. För att stödja Moldaviens ekonomiska återhämtning och ge positiva utsikter för dem som arbetar i den moldaviska vinnäringen (en fjärdedel av arbetskraften) föreslås därför att den tullfria kvoten för vin ökas från 100 000 hl till 150 000 hl för 2011, från 120 000 hl till 180 000 hl för 2012 och till 240 000 hl per år från och med 2013. Detta är inriktningen på ändringsförslagen till denna förordning, och det kommer att hjälpa Moldaviens ekonomi och främja utvecklingen i landet.

  Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. − (EN) Med hänsyn till att Moldavien har haft problem med sin vinexport till några av sina traditionella marknader, vilket äventyrar dess ekonomiska återhämtning och den reformprocess som landet kraftfullt bedriver, och i syfte att vidta åtgärder för att öka Moldaviens vinexport för att stödja landets ekonomiska utveckling är följande åtgärder nödvändiga: 1. Öka den tullfria kvoten för vin inom ramen för de autonoma handelsförmånerna. 2. Förlänga giltighetstiden för den tillämpliga förordningen (som löper ut den 31 december 2012) i ytterligare tre år till och med den 31 december 2015. 3. Öka den tullfria kvoten för vete, korn och majs.

Därför röstade jag för betänkandet.

  Rareş-Lucian Niculescu (PPE), skriftlig. – (RO) Jag välkomnar omröstningen till förmån för betänkandet. Republiken Moldavien behöver EU:s stöd vid denna avgörande tidpunkt då landet står inför ekonomiska problem, liksom de flesta länder i världen, men också inför problem förknippade med den politiska övergångsprocessen. Vid en tid då Moldavien praktiskt taget står inför en bojkott av sin vinexport till Ryska federationens marknad är det en lämplig åtgärd att öka den tullfria kvoten för vin, vilket förhoppningsvis kommer att gagna landets ekonomi.

  Rolandas Paksas (EFD), skriftlig. − (LT) Jag instämmer i denna resolution där det föreslås att de autonoma handelsförmånerna för Republiken Moldavien utvidgas inom vinnäringen som är mycket viktig för landet. Det konstateras att detta skulle vara ett ännu starkare incitament för att stärka de ömsesidiga förbindelserna mellan EU och Moldavien och utveckla den europeiska grannskapspolitiken. Eftersom Moldavien hittills helt har uttömt den fastställda kvoten instämmer jag i förslaget att öka den tullfria kvoten för vin. Man bör notera att en sådan förordning inte kommer att få negativa konsekvenser för vinnäringen i EU. Moldavien är ett av Europas fattigaste länder och står inför allvarliga ekonomiska och politiska problem. EU bör skapa gynnsamma villkor för Moldavien att välja en lämplig geopolitisk inriktning som skulle kunna bidra till att tackla landets svårigheter. Bestämmelserna i denna resolution kommer dessutom att skapa gynnsamma villkor för att den moldaviska vinnäringen ska kunna höja kvaliteten på sina produkter. Jag anser att det är klokt att förlänga giltighetstiden för hela förordningen i ytterligare tre år för att garantera rättslig tydlighet och säkerhet för producenter, exportörer och importörer.

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. – (IT) Jag röstade för Vital Moreiras betänkande om autonoma handelsförmåner för Republiken Moldavien eftersom det överensstämmer med EU:s grannskapspolitik och de ekonomiska avtal som redan finns med andra grannländer. Jag anser verkligen att det är motiverat att länderna som gränsar till EU beviljas ömsesidiga handelsmedgivanden för att främja såväl den ekonomiska som den sociopolitiska utvecklingen. Fri rörlighet för varor eller sänkt tullsats möjliggör ett större kapitalflöde och underlättar samarbetsavtal. Detta gagnar såväl grannländerna som den inre marknaden. Det kommersiella syftet är naturligtvis viktigt, men i detta sammanhang är det viktigt att inte glömma andra aspekter som måste beaktas.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) Som jag fick möjlighet att säga tidigare är det mycket viktigt att EU har en samstämmig och effektiv europeisk grannskapspolitik. Inom ramen för denna grannskapspolitik införs genom förordning (EG) nr 55/2008 ett särskilt system av autonoma handelsförmåner för Republiken Moldavien vilket ger fritt tillträde till EU-marknaden för alla produkter från Moldavien, med undantag för vissa jordbruksprodukter som anges i bilagan till förordningen, för vilka begränsade medgivanden har beviljats antingen i form av tullbefrielse inom ramen för tullkvoterna eller i form av lägre tullar.

Ett av undantagen från den fria rörligheten gäller vinnäringen, där det införts en tullkvot som enligt tillgängliga uppgifter utnyttjats helt flera månader före årets slut. Mot bakgrund av att Moldaviens ekonomi har drabbats hårt av den globala finanskrisens skadeverkningar och att vinnäringen sysselsätter omkring 300 000 personer föreslås i detta betänkande, som jag röstade för, att tullkvoterna för vin ökas för att stödja Moldaviens insatser och för att tillhandahålla en attraktiv och livskraftig marknad för dess vinexport, som för övrigt inte konkurrerar med portugisiska produkter.

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. – (PT) För att stödja Moldaviens strävanden efter ekonomisk återhämtning och uppmuntra de framsteg som iakttagits mot en anpassning av landets lagstiftning till EU:s lagstiftning och krav har kommissionen lagt fram ett förslag för att öka tullkvoten för moldaviskt vin. Enligt kommissionen kommer denna åtgärd inte att ha några negativa konsekvenser för vinnäringen i EU och därför ansåg jag att det var värt att stödja beviljandet av denna hjälp till Moldavien.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Betänkandet är kort. Det lyder enligt följande: ”Europaparlamentet utfärdar denna resolution – med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2010)0649), – med beaktande av artiklarna 294.2 och 207.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7-0364/2010), – med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, – med beaktande av artiklarna 55 och 46.1 i arbetsordningen, – med beaktande av betänkandet från utskottet för internationell handel (A7-0041/2011). 1. Europaparlamentet antar sin ståndpunkt vid första behandlingen genom att godta kommissionens förslag. 2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt. 3. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.”

  Licia Ronzulli (PPE), skriftlig. – (IT) Republiken Moldavien genomgår en besvärlig fas när det gäller sin vinexport, vilket har negativa konsekvenser för dess ekonomiska återhämtning och den reformprocess som regeringen bedriver. Vinnäringen sysselsätter omkring 300 000 personer (en fjärdedel av den arbetande befolkningen i landet) som främst bor på landsbygden och driver små eller medelstora familjejordbruk. Med dessa ändringar anser jag att förordning (EG) nr 55/2008 kan bidra till att stödja Moldaviens ekonomiska återhämtning genom att ge dem som arbetar i landets vinnäring bättre utsikter för perioden 2011–2013. För att uppnå bästa möjliga grannskapspolitik är det nu viktigt att fortsätta med tullpreferenser för att stoppa nedgången i Moldaviens ekonomi, samtidigt som man minskar skatteförlusterna för EU så mycket som möjligt.

Betänkande: Scholz (A7-0051/2011)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Jag är för detta betänkande, med hänsyn till de ändringar som infördes för att förlänga giltighetstiden för det nuvarande systemet – det allmänna preferenssystemet (GSP) – till december 2013, med beaktande av osäkerheten om den tid som det kommer att ta att slutföra det aktuella lagstiftningsförfarandet. Genom att anta betänkandet undviker vi alltså avbrott i den rättsliga täckningen av GSP och förebygger skillnader i behandlingen av olika länder.

  Laima Liucija Andrikienė (PPE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för betänkandet eftersom det allmänna preferenssystemet (GSP) är en mycket viktig handels- och utvecklingsmekanism som EU har att tillgå. Jag vill emellertid uppmana kommissionen att genomföra en grundligare genomgång av GSP-systemet så snart som möjligt. Jag anser också att det är dags att vi genomför en grundligare genomgång av förteckningarna över vilka som omfattas av GSP och GSP+. Europaparlamentet bör konsulteras i detta ärende redan från första början. Jag räknar också med att parlamentet kommer att involveras i processen för att kontrollera att de mottagarländer som omfattas av GSP+ tillämpar ILO:s och FN:s 27 konventioner, vilket måste undersökas grundligt för att bibehålla GSP+-mekanismens trovärdighet.

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. − (LT) Jag röstade för betänkandet. År 1968 rekommenderade FN:s konferens om handel och utveckling (Unctad) inrättande av ett allmänt preferenssystem (GSP) enligt vilket industriländerna skulle bevilja handelsförmåner på icke-ömsesidig grund till alla utvecklingsländer, inte bara tidigare kolonier. Europeiska gemenskapen var först med att 1971 införa ett allmänt preferenssystem, och det har varit ett av EU:s viktigaste instrument inom handels- och utvecklingspolitiken för att hjälpa utvecklingsländerna att minska fattigdomen genom att generera inkomster via internationell handel. EU:s allmänna preferenssystem innebär störst förmåner genom att de minst utvecklade länderna beviljas tull- och kvotfritt tillträde till EU:s marknad. Systemet bidrar också till att främja hållbar utveckling och gott styre för utvecklingsländer som ratificerar och genomför internationella konventioner och protokoll som rör mänskliga rättigheter och arbetstagares rättigheter, miljöskydd samt narkotika- och korruptionsbekämpning.

  Sergio Berlato (PPE), skriftlig. – (IT) År 1968 rekommenderade FN:s konferens om handel och utveckling inrättande av ett allmänt preferenssystem enligt vilket industriländerna skulle bevilja handelsförmåner på icke-ömsesidig grund till alla utvecklingsländer. Europeiska gemenskapen var först med att införa ett allmänt preferenssystem, och sedan det inrättades har det varit ett av EU:s viktigaste instrument inom handels- och utvecklingspolitiken för att hjälpa utvecklingsländerna att minska fattigdomen genom att generera inkomster via internationell handel. Även om systemet är det mest använda av industriländernas system instämmer jag i att vi behöver se över den aktuella förordningen för att förenkla tillämpningen av systemet.

Dessutom anser jag att man bör ta itu med den allmänna översynen i förslaget till ny förordning, som jag hoppas kommer att läggas fram utan dröjsmål. Det nya förslaget måste syfta till att göra GSP till ett tydligare och öppnare system. Jag vill också uppmana kommissionen att utreda möjligheten att kontrollera att åtagandena har uppfyllts, genom att periodvis genomföra undersökningar i vilka också parlamentet och företrädare för det civila samhället i det berörda landet skulle involveras.

  Slavi Binev (NI), skriftlig. – (BG) Jag röstade för betänkandet eftersom jag anser att det är nödvändigt att öka det nuvarande systemets effekt och förbättra utnyttjandet av det allmänna preferenssystemet genom tekniskt bistånd som i synnerhet är avsett för att bygga upp den nödvändiga kapaciteten i fråga om institutioner och regelverk, så att de mest behövande länderna ska kunna dra maximal fördel av den internationella handeln och preferenssystemet. Stöd måste också tillhandahållas för att hjälpa länderna att effektivt genomföra de internationella konventioner som detta system kräver samt uppfylla sina åtaganden. Jag anser att vi måste stödja utvecklingsländerna i kampen mot fattigdomen genom att generera inkomster via internationell handel. Detta är det mest använda systemet bland de system som finns tillgängliga för de utvecklade länderna. Jag anser att det måste förlängas för att uppnå rättslig säkerhet och garantera både EU:s och förmånsländernas intressen. Under tiden bör emellertid den nuvarande otillfredsställande situationen lösas utan dröjsmål, vilket bör åtföljas av kontinuerliga försök att hitta ett sätt att hjälpa de svagare länderna som lider nöd.

  George Sabin Cutaş (S&D), skriftlig. – (RO) Jag beslutade mig för att rösta för betänkandet om allmänna preferenser eftersom man i det föreslog såväl en omedelbar anpassning av ”Allmänna preferenssystemet” till bestämmelserna i Lissabonfördraget som en övergripande översyn av systemet i framtiden. Den övergripande översynen skulle syfta till att öka förmånsländernas medverkan i de omarbetningsprocesser som berör dem, ge tekniskt bistånd för att bidra till att utveckla deras institutionella kapacitet samt se över och samordna ursprungsreglerna.

  Marielle De Sarnez (ALDE), skriftlig. – (FR) Parlamentet har just samtyckt till att förlänga det allmänna preferenssystemet (GSP) för utvecklingsländer till att löpa från den 1 januari 2012 till den 31 december 2013. GSP-systemet ska ses över i år, en process där man bör ta hänsyn till de betänkligheter som utskottet för internationell handel har uttryckt. Vi uppmanar till ökad insyn och verkligt samarbete under förhandlingarna om det allmänna preferenssystemet med varje land. Kommissionsledamot Karel De Gucht har åtagit sig att se till att Europaparlamentet i hög grad involveras i beslutsprocessen. Han måste nu hålla sitt löfte.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. − (PT) Den nuvarande förordningen där det allmänna preferenssystemet (GSP) fastställs kommer att upphöra att gälla vid årets slut. Eftersom kommissionen emellertid fortfarande väntar på slutsatserna av en studie i frågan för att lägga fram ett nytt förslag för GSP har man för att undvika ett juridiskt vakuum beslutat att förlänga giltighetstiden för den gällande förordningen och dess nuvarande ordningar i ytterligare två år. Kommissionen måste emellertid lägga fram ett förslag till lagstiftning om detta ärende mycket snart eftersom det aktuella systemet omedelbart behöver ses över och göras mer effektivt.

Jag stöder därför de huvudpunkter som föredraganden har lyft fram för översyn i kommissionens lagstiftningsförslag. Genom dessa föreslås ett effektivt system som bättre kommer att svara mot förmånsländernas och de ekonomiska aktörernas intressen samt regler som föreskriver en omarbetningsprocess i vilken förmånsländernas medverkan garanteras och som också garanterar att parlamentet kan utföra sin uppgift att utöva demokratisk kontroll.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. − (PT) År 1968 rekommenderade FN:s konferens om handel och utveckling (Unctad) inrättande av ett allmänt preferenssystem enligt vilket länder som ansågs mer utvecklade skulle stödja utvecklingsländerna genom att bevilja handelsförmåner. Europeiska gemenskapen var först med att 1971 införa ett allmänt preferenssystem. Det har visat sig vara en av de viktigaste metoderna för samarbete när det gäller internationell handel med utvecklingsländerna genom att det har minskat fattigdomen. Den nuvarande förordningen måste uppdateras eftersom den löper ut och inte omfattas av Lissabonfördraget. Det är också nödvändigt att genomföra en genomgripande reform av förordningen. Även om detta förslag ännu inte är någon ny förordning, vilket måste utarbetas, vill jag uttrycka min samstämmighet med det betänkande som diskuteras, och jag hoppas att kommissionen kommer att lägga fram ett nytt förslag så snart som möjligt så att EU kan fortsätta att stödja utvecklingsländerna.

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Det allmänna preferenssystemet (GSP) är en handelsmekanism som ger EU möjlighet att erbjuda utvecklingsländer icke-ömsesidigt förmånstillträde till marknaden genom lägre tullavgifter. Även om det definieras som ett verktyg för utvecklingsbistånd är denna mekanism inte fri från motsägelser, särskilt inte när det gäller vissa av de angivna syftena och de resultat som faktiskt uppnås.

Många utvecklingsländer har faktiskt blivit alltmer ekonomiskt beroende och har utformat sina ekonomier enligt en modell med minskad diversifiering som bygger på en begränsad uppsättning exportprodukter i stället för att utveckla sina inre marknader. En internationell arbetsfördelning har blivit djupt rotad. Det är ofördelaktigt för dessa länder. Det är ofta de stora multinationella bolagen, varav vissa är europeiska, som vinner mest på detta system.

Det behövs en omfattande översyn av denna mekanism jämte en ingående diskussion av de olika aspekter och komplexa förhållanden som den innebär samt de konsekvenser dessa får inte bara för utvecklingsländerna utan också för EU:s medlemsstater, särskilt de svagaste. Med hänsyn till kommissionens dröjsmål med att lägga fram ett nytt förslag till förordning, vilket innebär att den inte kan träda i kraft omedelbart efter den nu gällande förordningens utgång, behövs det en förlängning av den gällande …

(Röstförklaringen kortades ned i enlighet med artikel 170 i arbetsordningen.)

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Det nuvarande allmänna preferenssystemet löper ut i slutet av detta år, så detta handlar helt enkelt om att rösta om en nödvändig förlängning för att garantera rättssäkerheten och det ömsesidiga intresset för de ungefär 150 länder som deltar.

Denna frågas betydelse för såväl utvecklingsländer som EU-medlemsstater med svagare ekonomi, vars industri-, jordbruks- och samhällsintressen inte alltid respekteras i de internationella handelsavtal som kommissionen förespråkar, innebär att den nya förordningen måste diskuteras ordentligt. Kommissionen bör lägga fram förslaget för detta så snart som möjligt, så att alla olika aspekter av och komplexa frågor i det allmänna preferenssystemet kan analyseras ordentligt, tillsammans med dess effekter på olika områden och länder.

  Lorenzo Fontana (EFD), skriftlig. − (IT) Det allmänna preferenssystemet har varit ett av EU:s viktigaste handels- och utvecklingspolitiska instrument för att hjälpa utvecklingsländerna att minska fattigdomen. Denna åtgärd innebär en förlängning av det nuvarande läget, eftersom det inte har lagts fram någon ny förordning, vilket är tråkigt. Trots detta kommer jag att rösta för, eftersom detta instrument är så viktigt.

  Elisabeth Köstinger (PPE), skriftlig. − (DE) Handeln är ett viktigt och effektivt instrument för att bekämpa fattigdom i utvecklingsländer. Genom övergångsförordningen om ett allmänt preferenssystem stadfästs rättsligt 176 utvecklingsländers förmånstillträde till EU-marknaden. Jag stödde förordningen, som skapar en rättslig kontinuitet, så att utvecklingsländerna även fortsättningsvis ska få möjlighet att bedriva handel. Dessutom är det EU:s moraliska plikt att stödja dessa länder i utvecklingen av demokrati och rättssäkerhet genom att möjliggöra rättvis handel.

  Giovanni La Via (PPE), skriftlig. – (IT) Resolutionen om förslaget till ändring av rådets förordning (EG) nr 732/2008 om tillämpning av Allmänna preferenssystemet under perioden den 1 januari 2009 till den 31 december 2011 antogs av en bred majoritet i parlamentet. Om det allmänna preferenssystemet inte utvidgas kan många utvecklingsländer hamna i en mycket svår situation. Europa har ända sedan 1971 försökt stödja och bistå utvecklingsländer för att minska fattigdomen genom att skapa inkomster via internationell handel. Efter Lissabonfördragets ikraftträdande måste rådet och parlamentet delta i förfarandet för att ändra det allmänna preferenssystemet och vi måste sträva efter att skapa ett effektivt system där vi tar hänsyn till mottagarländernas intressen och samtidigt kräver att de ratificerar och tillämpar 27 internationella konventioner om skydd för mänskliga rättigheter, hållbar utveckling, grundläggande arbetsvillkor och gott styre. Trots mitt stöd till detta förslag till en förlängning fram till 2011 måste jag betona min besvikelse – som också uttrycktes av min grupp – över kommissionens dröjsmål i behandlingen av detta förslag.

  David Martin (S&D), skriftlig. − (EN) Jag röstade för detta betänkande, som är en teknisk förlängning av förordningen om det allmänna preferenssystemet. Den innebär att förordningens giltighetstid förlängs till den 31 december 2013 för att ge tillräckligt med tid för att kommissionen ska hinna göra ett utkast till den nya förordningen och för att parlamentet ska kunna utöva sina nya befogenheter inom den internationella handelspolitiken. Betänkandet är alltså inte avsett att beröra själva innehållet i förordningen och innehåller inga kommentarer i fråga om huruvida GSP+-mottagare verkligen fortfarande uppfyller kraven för dessa handelsförmåner på grundval av gott styre, hållbar utveckling och ratificering och tillämpning av FN-konventionerna i fråga om sociala, miljömässiga och mänskliga rättigheter.

  Clemente Mastella (PPE), skriftlig. – (IT) Vi är alla övertygade om att det allmänna preferenssystemet (GSP) har varit ett av EU:s viktigaste handels- och utvecklingspolitiska instrument ända sedan starten. Det har varit ett viktigt incitament för utvecklingsländerna, som sedan länge kämpat mot fattigdom, att främja fri tillgång till deras marknad och import av deras varor genom sänkta tullsatser. Vi håller dock med föredraganden, Helmut Scholz, som har uttryckt förhoppningar om att den nuvarande förordningen ska utvidgas, eftersom detta skulle garantera rättssäkerhet och intressen hos både EU och mottagarländerna och vi skulle undvika att den nuvarande situationen (som fortfarande är otillfredsställande) förlängs. Hittills har vi sett ett visst underutnyttjande av de handelsförmåner som garanteras genom GSP, framför allt i fråga om ursprungsregler, vilket beror på ett problem i de administrativa förfarandena för detta. Därför vore det bra att ge riktat tekniskt stöd, t.ex. genom partnerprogram vars främsta mål är att främja utvecklingen av regleringskapaciteten och garantera att de internationella konventionerna införlivas korrekt. Slutligen anser vi att kommissionen bör ha en ständig övervakning med ett större deltagande av parlamentet och de berörda arbetsmarknadsparterna.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. − (PT) Den nuvarande förordningen om det allmänna preferenssystemet löper ut vid utgången av detta år. Eftersom en ny förordning inte kommer att kunna träda i kraft i tid, på grund av den försenade inlämningen av den studie som utskottet begärt, måste vi förlänga den nuvarande förordningen i två år. Eftersom denna förordning är så viktig för att styra handeln mellan utvecklingsländerna och EU måste kommissionen dock lägga fram en ny och uppdaterad version mycket snart.

  Louis Michel (ALDE), skriftlig. – (FR) Det kan inte ske någon utveckling utan ekonomisk tillväxt. Men som jag har sagt förut är ekonomisk tillväxt ingen garanti för utveckling om det saknas en opartisk stat. EU:s handelspolitik har en avgörande roll att spela för att bekämpa fattigdom och förverkliga millennieutvecklingsmålen. EU:s allmänna preferenssystem (GSP) är ett av de verktyg som gör det möjligt för utvecklingsländer att konkurrera på de internationella marknaderna, genom att erbjuda tillträde till EU-marknaden med sänkta tullsatser eller nolltullsatser för deras export. GSP innebär också att länderna slipper vara beroende av bistånd. Vi har godkänt en förlängning av den nuvarande förordningen i väntan på det nya förslag till förordning som vi har begärt för att garantera rättssäkerheten. Europaparlamentets nya befogenheter på handelsområdet efter Lissabonfördragets ikraftträdande måste dock beaktas. Enligt fördraget betraktas bestämmelser i GSP-förordningen som delegerade akter, vilket innebär att Europaparlamentet kommer att ha större övervakningsbefogenheter i framtiden.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) Redan 1964 begärde vissa utvecklingsländer handelsförmåner för att förbättra sin ekonomiska situation. Ett allmänt preferenssystem (GSP) infördes 1968, efter att man hade nått en överenskommelse. Europeiska ekonomiska gemenskapen införde GSP 1971 och andra nationer, som Förenta staterna, följde efter. Syftet med att tillfälligt bevilja handelsförmåner var att nå följande mål: Att öka utvecklingsländernas exportintäkter genom diversifiering av de exporterade produkterna och att främja industrialisering och påskynda ekonomisk tillväxt i utvecklingsländerna. Dessutom var GSP avsett att se till att de produkter som fick stöd hade sitt ursprung i utvecklingsländer. Hittills har GSP varit ett av EU:s viktigaste handelsinstrument och det övervakas av Europeiska kommissionen. Eftersom det nuvarande systemet löper ut den 31 december lade kommissionen fram ett nytt förslag redan i mars 2010. Inga ändringar föreslås i den nya förordningen även om föredraganden helt klart menar att systemen måste omarbetas. Jag lägger ner min röst eftersom det inte verkar finnas några nya konkreta förslag till den nya förordningen.

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. – (IT) Den nuvarande förordningen om det allmänna preferenssystemet, som gör det möjligt med frihandel eller lägre tullsatser inom handeln med varor mellan medlemsstater och tredjeländer, en förordning som i allmänhet används för att uppmuntra handel med fattiga länder och/eller utvecklingsländer, måste ändras och sättas på plats igen, eftersom dess giltighetstid är på väg att löpa ut. Jag röstade för betänkandet om förslaget till en ny förordning om detta eftersom jag håller med om målen för de ändringar som eftersträvas. Syftet med ändringsförslaget är att skapa ett effektivt system som tar större hänsyn till mottagarländernas och de ekonomiska aktörernas intressen, utveckla mer omfattande regler och garantera parlamentets roll som demokratiskt kontrollorgan. Jag hoppas att detta är första steget mot en lösning på global nivå för ett generellt handelsavtal. Efter misslyckandet med Dohaförhandlingarna kan dessa åtgärder bara bli provisoriska, i väntan på en mer långsiktig lösning.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. − (PT) Genom förordning (EG) nr 732/2008 inrättades ett allmänt preferenssystem (GSP) som är giltigt till den 31 december 2011. GSP har varit ett av EU:s viktigaste handels- och utrikespolitiska instrument för att hjälpa utvecklingsländer att minska fattigdomen genom att skapa inkomster via internationell handel. Parlamentets samrådsprocess om det senaste preferenssystemet var otillräckligt och tillät inte någon omfattande förhandling. Parlamentet betonade att det i framtiden kommer att krävas mer tid för att det ska kunna fullgöra sitt uppdrag.

Den 26 maj 2010 föreslog kommissionen att tillämpningsperioden för den nuvarande förordningen helt enkelt skulle förlängas och hävdade att det inte fanns tid för att lägga fram en ny förordning. I detta förslag till förlängning togs ingen hänsyn till Lissabonfördragets ikraftträdande. Parlamentet tog upp denna brist och lade fram ändringsförslag till kommissionens förslag, för att se till att de rättigheter och befogenheter som parlamentet fick genom Lissabonfördraget skulle respekteras.

Därför röstade jag för detta betänkande, som innebär att den berörda förordningen förlängs och att det införs de ändringar som krävs för att parlamentets nya befogenheter enligt Lissabonfördraget ska respekteras, särskilt genom att garantera nya befogenheter i fråga om delegerade akter.

  Aldo Patriciello (PPE), skriftlig. – (IT) Enligt det allmänna preferenssystemet (GSP) garanterar industriländerna icke ömsesidiga handelsförmåner för alla utvecklingsländer. Detta är ett av EU:s viktigaste handels- och utrikespolitiska instrument för att hjälpa utvecklingsländer att minska fattigdomen genom att skapa inkomster via internationell handel. I den nuvarande förordningen, som gäller till och med den 31 december 2012, respekteras inte de nya befogenheter som parlamentet får genom Lissabonfördraget. Syftet med det nya förslaget till förordning är att skapa ett system som är bättre anpassat efter mottagarländernas och de ekonomiska aktörernas behov, utveckla fler regler som tillåter en bättre reglerad reformprocess och se till att förordningen ger tillräckligt utrymme för parlamentets demokratiska kontroll. Därför röstade jag för förslaget till ny förordning, som syftar till större tydlighet och insyn i det allmänna preferenssystemet.

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. − (PT) Sedan 1971 har EU använt sig av system med förmånsbehandling i handeln med utvecklingsländer inom ramen för sitt allmänna preferenssystem (GSP). GSP tillämpas genom på varandra följande förordningar om tillämpning av ett system med allmänna tullförmåner, i allmänhet för tre år åt gången. Det nuvarande systemet infördes genom förordning (EG) nr 732/2008 och är tillämpligt till den 31 december 2011, då det ska ersättas med en ny förordning, som ännu inte har utarbetats. Under den tillämpningstid som återstår för förordning (EG) nr 732/2008 räcker det dock inte med att låta kommissionen utarbeta ett förslag och att anta en ny förordning genom det vanliga lagstiftningsförfarandet. I stället verkar det vara nödvändigt att förlänga denna förordnings tillämpningstid till den 31 december 2013, för att garantera systemets kontinuitet.

Jag röstade för och förväntar mig att kommissionen snabbt kommer att lägga fram ett nytt förslag som bidrar till att göra det allmänna preferenssystemet mer öppet och effektivt.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Tanken på ett allmänt preferenssystem (GSP) går tillbaka till 1968 när tullarna i allmänhet var mycket högre och de fortfarande betraktades som det största hindret för handel från utvecklingsländer till industriländer. Systemet var ursprungligen ett förslag från FN:s konferens för handel och utveckling, Unctad, som ett utvecklingsverktyg: Industriländer skulle bevilja icke ömsesidiga handelsförmåner för utvecklingsländer och på så sätt göra det möjligt för dem att skapa inkomster som inte kom från bistånd utan från internationell förmånlig handel. Europeiska gemenskapen började tillämpa systemet 1971. Det första treåriga systemet tillämpades 2006–2008. Det andra systemet kommer att löpa ut den 31 december 2011. Det nuvarande systemet antogs 2008 inom ramen för samrådsförfarandet, men ärendet kom till parlamentet med mycket liten framförhållning. Det var inte möjligt med ett meningsfullt engagemang i förordningen från parlamentets sida. Detta får inte hända på nytt med den kommande förordningen, särskilt med tanke på parlamentets nya befogenheter enligt Lissabonfördraget.

  Licia Ronzulli (PPE), skriftlig. – (IT) Jag röstade för texten till denna resolution eftersom jag anser att EU:s allmänna preferenssystem (GSP) är ett av de viktigaste verktygen för att göra det lättare för utvecklingsländerna att skapa tillväxt. Därför måste systemet tas i bruk direkt.

Redan 1971 skilde sig EU från de andra stora ekonomierna genom att vara först med att införa ett system med förmånstullar för utvecklingsländer. Det främsta syftet är att utrota fattigdomen överallt och att ge länder med svårigheter möjlighet att få de största fördelarna med internationell handel. Nu kommer tullavtalet snart att löpa ut och kommissionen har beslutat att det nya förslaget ska läggas fram under de närmsta månaderna, även om ikraftträdandet kommer att dröja åtminstone till andra halvåret 2012.

Denna försening kommer att leda till ett rättsligt vakuum på mer än ett halvår, vilket kommer att leda till ett avbrott i programmet som kan omintetgöra mycket av det vi redan har uppnått. Jag hoppas att denna beklagliga försening inte kommer att leda till en minskad användning av allmänna preferenssystemet och att det nya avtalet ska stimulera till införandet av ett globlat handelssystem som bygger på etik och demokrati.

  Viktor Uspaskich (ALDE), skriftlig. − (LT) Det är mycket viktigt att skapa större insyn i EU:s allmänna preferenssystem. Det är viktigt att EU:s förmånstullar för import från tredjeländer bygger på demokrati och etik och inte enbart på strävan efter vinst. Förmånstullar bör gynna hela samhället, inte bara ett visst antal företag. Föredraganden konstaterade mycket riktigt att förslaget om en förlängning av den nuvarande förordningen inte är idealiskt, men att det innebär att vi kan undvika ett rättsligt vakuum på mer än ett halvår. Enligt den nuvarande förordningen har Europaparlamentet inget att säga till om i fråga om kriterierna för att få komma i fråga för förmånsbehandling och inte heller om förteckningen över mottagarländer. Detta bör ändras: Nu är det dags att parlamentet utnyttjar sina nya befogenheter inom handelsområdet, efter Lissabonfördraget. EU bör i högre grad satsa på att utveckla samarbetet med grannländer inom handelspolitiken. Detta skulle kunna bidra till ett stabilt och liberalt affärsklimat och skulle underlätta en gradvis utvidgning av EU:s gemensamma marknad. Det ligger i EU:s intresse att teckna ett frihandelsavtal med Ukraina och att inleda förhandlingar med andra länder i det östliga partnerskapet som är medlemmar i Världshandelsorganisationen – Georgien, Moldavien och Armenien.

  Angelika Werthmann (NI), skriftlig. − (DE) Jag röstade emot detta betänkande. Precis som föredraganden själv konstaterar har systemet i sin nuvarande form ett antal brister. Trots att kommissionen uppmanades att lägga fram ett förslag till en ny förordning som dels skulle avhjälpa bristerna i det nuvarande regelverket, dels skulle ta hänsyn till de institutionella förändringarna sedan ikraftträdandet av Lissabonfördraget och bl.a. se till att parlamentet får större granskningsrätt än det har enligt det nuvarande förfarandet, innehåller det framlagda förslaget en onödig förlängning av den nuvarande otillfredsställande situationen. I parlamentets betänkande diskuterar föredraganden också några av sina förslag till förbättringar som kan eller bör ingå i det kommande förslaget till ny förordning. Kommissionen bör ta till sig dessa förslag och snarast lägga fram en ny och bättre förordning.

Betänkande: Artur Zasada (A7-0046/2011)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. − (PT) Jag röstar för detta betänkande eftersom Förenta staternas och EU:s luftrum tillsammans står för 60 procent av den globala lufttrafiken och de nuvarande bilaterala avtalen mellan medlemsstaterna och Förenta staterna inte avspeglar verkligheten. Ett icke-diskriminerande öppnande av luftrummet mellan Förenta staterna och EU skulle ge passagerare och fraktbolag förbättrad service, ge ekonomiska fördelar och framför allt skapa arbetstillfällen.

Därför tycker jag att detta är bra, eftersom enhetliga regler kan främja fri konkurrens, särskilt i fråga om statligt stöd, sociala villkor och miljökrav.

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. – (FR) De amerikanska och europeiska luftfartsmarknaderna står för mer än hälften av den globala lufttrafiken. Med tanke på den globala uppvärmningen behöver EU och Förenta staterna därför samarbeta för att minska den internationella luftfartens miljöpåverkan. Därför har jag röstat för avtalet, där båda parter åtar sig att införa miljökrav och sociala villkor som avsevärt kommer att minska bullerproblem och dämpa luftfartsutsläppens inverkan på luftkvaliteten, samtidigt som de åtar sig att utveckla hållbara alternativa drivmedel. För första gången har båda parter också kommit överens om att garantera sociala rättigheter för flygbolagens anställda.

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. − (LT) Jag ställde mig bakom detta protokoll för att ändra luftfartsavtalet mellan EU och Förenta staterna. Protokollet innehåller viktiga framsteg i samarbetet om lufttransportfrågor mellan EU och Förenta staterna. Dessutom innebär det att vi kan undvika risken för att någon i brist på ett sådant avtal utlöser den klausul om upphävande som finns i den första etappen av avtalet. Ett upphävande skulle kunna innebära att europeiska passagerare och flygbolag förlorar de stora fördelar som de har haft sedan mars 2008. Dessutom bör det påpekas att detta nya avtal har öppnat för möjligheter i fråga om ytterligare investeringar och marknadstillträde och även ett stärkt samarbete inom regleringsområden som säkerhet, och miljö, där båda sidor kom överens om en särskild gemensam förklaring om miljön.

  Adam Bielan (ECR), skriftlig. − (PL) EU-medlemsstaterna och Förenta staterna står för 60 procent av de globala luftfartsmarknaderna. Därför bör vi ständigt försöka skapa bättre kvalitet i tjänsterna inom detta område. När vi godkänner ingåendet av ett luftfartsavtal mellan EU och Förenta staterna bidrar vi till luftfartssektorn genom att göra det möjligt att locka fler investeringar till båda sidorna av Atlanten. Dessutom kommer avtalet att bidra till att stärka skyddet för arbetstagarnas rättigheter inom sektorn, utöka samarbetet om luftfartssäkerhet och, tack vare kompatibilitetskravet, stärka samarbetet om miljöfrågor. Det är också viktigt att EU:s och Förenta staternas gemensamma kommitté får en utökad roll genom att den ges möjlighet att främja nya initiativ när avtalet tillämpas. Jag anser att det nya avtalet kommer att bidra ytterligare till ett öppet tillträde till marknaden, vilket kommer att leda till tjänster av högre kvalitet och strängare säkerhetskrav, varför jag stöder resolutionen.

  Izaskun Bilbao Barandica (ALDE), skriftlig. − (ES) Jag röstade för detta initiativ eftersom dessa luftfartsmarknader står för 60 procent av den globala luftfarten. Detta avtal kommer att leda till de förändringar i den amerikanska lagstiftningen som krävs för att skapa större enhetlighet för regler som hindrar orättvis konkurrens. Nya rutter kommer att öppnas och operatörer och passagerare kommer att erbjudas bättre tjänster och priser vilket i sin tur kommer att bidra till ekonomisk tillväxt och skapa nya arbetstillfällen på båda sidor om Atlanten.

  Sebastian Valentin Bodu (PPE), skriftlig. – (RO) Även om det är långt ifrån perfekt, innebär EU:s och Förenta staternas luftfartsavtal ett framsteg, eftersom det banar väg inte bara för framtida möjligheter i fråga om ytterligare investeringar och marknadstillträde, utan också för åtgärder som ger ökad säkerhet. Luftfartsmarknaden har inte öppnats helt på båda sidor till följd av den version av avtalet som har förhandlats fram, men avtalet innehåller tillräckliga incitament för att uppmuntra till reform. Förenta staterna behöver ändra sin nationella lagstiftning för att tillåta investerare från EU att bli majoritetsägare i amerikanska flygbolag, vilket kommer att leda till motsvarande åtgärder inom EU. EU:s och Förenta staternas gemensamma kommitté har fått större befogenheter vilket innebär att den kommer att kunna förbättra samarbetet genom att främja nya initiativ. De nya reglerna kommer att minska byråkratin, bl.a. genom ömsesidigt erkännande av varandras regleringsbeslut, och undvika onödigt dubbelarbete. Erkännandet av den sociala dimensionens betydelse och det ansvar som den gemensamma kommittén ges för att övervaka avtalets sociala effekter och utforma lämpliga åtgärder vid behov, är en innovation som införs i avtalets andra etapp.

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. − (PT) Jag välkomnar att EU och Förenta staterna har förklarat att de tänker samarbeta för att minska den internationella luftfartens miljöpåverkan. Jag vill berömma initiativen för att minska buller, minska luftfartens inverkan på luftkvaliteten och det globala klimatet, uppmuntra utveckling av miljövänlig luftfartsteknik och innovation i fråga om flygledning samt hållbar utveckling av alternativa drivmedel för flyget.

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. − (PT) Jag röstade för denna rekommendation eftersom jag menar att detta avtal kan vara ett viktigt steg mot ett icke-diskriminerande öppnande av marknaden för flygbolag från EU och Förenta staterna. Detta öppnande av marknaden kan bidra till att förbättra tjänsterna till passagerare både i fråga om utbud och kostnader och kan skapa stora ekonomiska fördelar.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. − (PT) Även om ändringen av luftfartsavtalet mellan Förenta staterna och EU ännu inte har lett till en gemensam transatlantisk marknad för luftfarten, innebär den stora förbättringar jämfört med den tidigare versionen, särskilt i fråga om miljö och säkerhet.

Jag hoppas att framstegen kommer att möjliggöra fortsatta insatser för att undanröja hindren för att skapa denna marknad, särskilt i fråga om driftskompatibilitet och kompatibilitet i systemen och den bristande balansen mellan konkurrenslagstiftningarna till de amerikanska företagens fördel i fråga om ägande och kontroll av flygbolag, inte minst Fly America Act.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. − (PT) Detta förslag till lagstiftningsresolution bygger på utkastet till beslut av rådet och företrädarna för regeringarna i Europeiska unionens medlemsstater, församlade i rådet om ingående av protokollet om ändring av luftfartsavtalet mellan Amerikas förenta stater, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan. Det perfekta avtalet skulle innehålla ett förslag om ett fullständigt öppnande av luftfartsmarknaden, utan begränsningar på någon sida. Detta mål har emellertid inte uppnåtts.

Med hänsyn till regeländringarna till följd av Lissabonfördraget, luftfartsmarknadernas storlek inom EU och Förenta staterna, som står för 60 procent av den globala marknaden, behovet av att respektera europeiska och amerikanska medborgares integritet samt införandet av regler som garanterar respekt för passagerares rättigheter, välkomnar jag detta avtal. Det innebär ett stort steg framåt jämfört med status quo. Det är dock viktigt att betona att Europaparlamentet och Förenta staternas kongress måste fortsätta dialogen om frågor som inte omfattas av detta avtal.

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Målen för detta avtal beskrivs tydligt av föredraganden: Ett ”öppnande av marknaden”, dvs. en fortsatt liberalisering inom denna sektor, där man ”skapar en gemensam marknad för lufttransport”. Det bör betonas att EU.s och Förenta staternas luftfartsmarknader tillsammans står för ca 60 procent av den globala luftfarten, vilket föredraganden påpekar.

De löften om fördelar för arbetstagare och passagerare som alltid åtföljer dessa liberaliseringsprocesser är lika gamla och nötta som de är falska, vilket verkligheten visar i de fall där liberaliseringen är genomförd, oavsett om det är inom denna sektor eller andra. Propaganda om miljösamarbete har nu lagts till bland löftena, en fråga som utan tvekan kan och måste hanteras, men inte i detta sammanhang. Det är till och med uppenbart vad avsikten är, nämligen att främja kompatibiliteten och samverkan mellan system för handel med utsläppsrätter.

I den fria konkurrensens namn, som rättfärdigar allt och som omfattar allt, införs stränga begränsningar för statliga ingripanden för att försvara inhemska flygbolags intressen och därmed för att försvara nationella strategiska intressen inom ett antal områden, t.ex. förbindelser med migrantsamhällen.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Dessa avtal är ännu ett led i den pågående liberaliseringsprocessen inom lufttransportsektorn. De hindrar statliga ingripanden och reglering av denna strategiska sektor, öppnar dörren för den monopolistiska koncentration som alltid följer av fri konkurrens, som är helig och försvaras till varje pris.

Med förevändning av att underlätta affärsmöjligheter inom internationell lufttransport, vilket främjar multinationella företags intressen inom sektorn på bekostnad av de nationella företagens och deras respektive intressen, inbegripet offentligt ägda företag, som i fallet med Portugal och TAP Portugal. Det leder till att arbetstagarna vid flygbolagen förlorar, passagerarna förlorar och andra arbetstagare förlorar, eftersom liberaliseringen underlättar dumpning av multinationella företag som inför osäkra arbeten genom anpassning nedåt av arbetsvillkoren.

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. – (LT) Jag höll med om detta dokument, eftersom Lissabonfördraget, som trädde i kraft den 1 december 2009, innebar att antalet fall där parlamentet måste godkänna ingåendet av internationella avtal utökades. Luftfartsavtal ingår nu i denna kategori, eftersom de omfattar ett område där det ordinarie lagstiftningsförfarandet ska tillämpas. EU:s och Förenta staternas luftfartsmarknader står för ca 60 procent av den globala luftfarten. Ett icke-diskriminerande öppnande av marknaden för EU:s och Förenta staternas flygbolag skulle erbjuda passagerare och fraktbolag bättre service både i form av bättre utbud och lägre kostnader, ge stora ekonomiska fördelar och skapa arbetstillfällen. Konvergerande regelverk skulle kunna göra mycket för att främja rättvis konkurrens, särskilt när det gäller statligt stöd, sociala villkor och miljökrav. Den andra etappen av avtalet innebär ett stort framsteg, men det är viktigt att detta inte ses som slutet på processen med att etablera en transatlantisk luftfartsmarknad. Jag anser att kommissionen måste se framåt, mot förhandlingar om ännu en etapp av detta avtal, om frågor som ytterligare liberalisering av trafikrätter, ytterligare möjligheter till utländska investeringar, miljöåtgärders och infrastrukturbegränsningars inverkan på utövandet av trafikrättigheter samt bättre samordning av politiken för passagerares rättigheter för att garantera bästa möjliga skydd för passagerare. Enhetliga normer för passagerares rättigheter, även för människor med funktionshinder, är särskilt viktiga för att undvika att resenärer behandlas olika under sin resa. Alla dessa luftfartsavtal är bra och nödvändiga för EU, våra flygbolag och våra invånare.

  David Martin (S&D), skriftlig. − (EN) Jag röstade för detta avtal, som är så riktigt som det kan bli. Trots incitamenten för att öppna marknaden ytterligare är det dock en besvikelse att det inte har gjorts några avgörande framsteg i fråga om att undanröja föråldrade lagstiftningshinder inom området för utländska investeringar, eftersom det innebär att de ojämlika begränsningarna av utländskt ägande och kontroll i Förenta staterna ännu är kvar. Dessutom kommer EU:s flygbolag endast att få begränsat tillträde till trafik som finansieras av den amerikanska staten. Även detta innebär att en ojämlik situation bevaras, eftersom EU:s nationella regeringar inte tillämpar liknande begränsningar.

  Clemente Mastella (PPE), skriftlig. – (IT) Denna ändring av luftfartsavtalet mellan EU och Förenta staterna är ett utmärkt tillfälle att utveckla potentialen i en marknad som står för 60 procent av den globala luftfarten. Europeiska kommissionen har hittills gjort stora framsteg i arbetet med att inrätta ett öppet luftfartsområde mellan EU och Förenta staterna, där investeringar kan flöda fritt och flygbolag från både EU och Förenta staterna kan erbjuda luftfartstjänster utan begränsningar. Vi erkänner nu att det behövs ett utökat samarbete för att möta de ständigt föränderliga utmaningarna inom säkerhets- och miljöområdena och även för att främja ytterligare investeringar i syfte att garantera fritt tillträde till marknaden. Införandet av en gemensam kommitté för EU och Förenta staterna är mycket viktigt. Den kommer att övervaka de sociala effekterna av regleringssamarbetet, vilket kommer att bidra till att minska byråkratin. Vi bör nämna den problematiska frågan om utbyte av passagerares personuppgifter mellan EU och Förenta staterna och därmed förhållandet mellan internationell säkerhet och människors integritet. Vi anser att parlamentet måste hållas fullständigt informerat om arbetet i den gemensamma kommittén, utländska investeringar, infrastrukturbegränsningar för utövandet av trafikrättigheter och samordning av politiken för passagerares rättigheter.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Avtalet mellan EU och Förenta staterna är mycket viktigt för de framtida förbindelserna mellan de båda parterna. Efter Lissabonfördragets ikraftträdande måste Europaparlamentet få fullständig information och höras i fråga om det arbete som utförs i gemensamma kommittén och alla andra berörda enheter.

Alla avtal som ska ingås måste antas av parlamentet, som alltså måste hållas à jour om alla förhandlingar och det kommer i framtiden att vara viktigt att det hålls regelbundna möten mellan ledamöter av Europaparlamentet och av Förenta staternas kongress för att diskutera alla frågor som berör EU:s och Förenta staternas luftfartspolitik.

Detta avtal är alltså ett viktigt steg mot ett icke-diskriminerande öppnande av marknaden för flygbolag från EU och Förenta staterna. Detta öppnande av marknaden kan bidra till att förbättra servicen för passagerarna.

  Judith A. Merkies (S&D), skriftlig. – (NL) Partij van de Arbeids delegation till Europaparlamentet anser verkligen inte att denna andra etapp i avtalet är perfekt, men anser att det kommer att leda till framsteg inom viktiga områden. Dessutom kommer det att hindra Förenta staterna från att aktivera klausulen om upphävande i avsaknad av ett sådant avtal. Ett upphävande skulle kunna innebära att europeiska passagerare och flygbolag inte längre kan utnyttja de stora fördelar som de har haft sedan mars 2008 tack vare detta protokoll. Bland fördelarna och de positiva aspekterna finns framför allt överenskommelser om arbetsvillkor för anställda vid flygbolag, delad god praxis i fråga om bullerdämpning, stärkt samarbete i fråga om miljöskydd osv. Partij van de Arbeids delegation till Europaparlamentet erkänner att det alltid behövs grundliga diskussioner om säkerhetskraven (t.ex. användning av skanning) och hur dessa krav påverkar passagerarnas integritet och hälsa. Dessutom skulle avtalet lyfta fram behovet av att sätta europeiska och amerikanska invånares integritet i centrum och respektera den när passagerares personuppgifter utväxlas mellan EU och Förenta staterna. Det är mycket viktigt att parlamentet är och förblir involverat i dessa förhandlingar och de europeiska regelverken inte urholkas.

  Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. − (EN) Avtalet är inte perfekt, men det förebådar en del verkliga framsteg. Om det inte finns något avtal kan någon utlösa upphävningsklausulen, vilket skulle innebära att EU:s passagerare och flygbolag förlorar de stora fördelar de har haft sedan mars 2008. Etersom Förenta staterna är en svår partner att förhandla med bör vi sträva efter framsteg i de vidare förhandlingarna i denna riktning.

Därför röstade jag ”Ja”.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) Lufttransporten har ökat i allmänhet och därför har luftfartsmarknaderna i EU och Förenta staterna också vuxit. Medlemsstaterna förhandlade länge på individiuell basis med Förenta staterna och slöt bilaterala avtal. Övergången till EU-nivå innebär att europeiska flygbolag kan flyga till alla destinationer i Förenta staterna från alla platser i EU. För att detta skulle bli möjligt måste det göras vissa reformer i både Förenta staterna och EU. Syftet med det nya avtalet är att skapa nya möjligheter i fråga om ytterligare investeringar och marknadstillträde och förbättra samarbetet mellan regleringsmyndigheterna. Avtalet blir dock ensidigt om de befintliga begränsningarna för utländskt ägande och utländsk kontroll i Förenta staterna står fast. Med detta avtal låter EU sig alltså luras än en gång av Förenta staterna och det är något jag inte kan ställa mig bakom.

  Franz Obermayr (NI), skriftlig. − (DE) Det är fullständigt rationellt att luftfartsavtal med Förenta staterna nu ska ingås på EU-nivå i stället för separat med enskilda medlemsstater, som man gjorde tidigare. På så sätt kommer de europeiska flygbolagen att kunna flyga till alla destinationer i Förenta staterna. Det jag däremot inte är nöjd med är det ensidiga i detta avtal, där EU å ena sidan gör flera eftergifter medan Förenta staterna å andra sidan insisterar på att t.ex. begränsa utländskt ägande. EU måste stärka sin position i förhållande till Förenta staterna i detta avseende.

  Rolandas Paksas (EFD), skriftlig. − (LT) ”Open skies”-avalet mellan Förenta staterna och EU är en garanti för framsteg och avspeglar den ekonomiska utvecklingen för båda regionerna. Ett fullständigt öppnande av den transatlantiska marknaden skulle vara ett viktigt steg mot att förbättra situationen i den globala luftfarten. Det skulle skapa ekonomiska fördelar för båda parterna värda miljoner euro och många nya arbetstillfällen skulle skapas, tillsammans med möjligheter för affärsutveckling. Samtidigt som vi försöker skapa ekonomiska fördelar får vi inte glömma säkerhetskraven. Normer för flygsäkerhet är mycket viktiga för passagerare, besättningar och hela luftfartssektorn. Säkerhetsnormerna måste samordnas i stigande ordning. De institutioner i EU och Förenta staterna som ansvarar för flygsäkerheten måste samarbeta på alla nivåer. EU:s säkerhetsnormer måste uppfylla Internationella civila luftfartsorganisationens krav. Vi måste göra allt för att se till att våra egna liv och även våra barns och familjemedlemmars liv tas på allvar. Vi får inte tillåta sänkta säkerhetsnormer i fråga om besättningarnas flyg-, arbets- och vilotider i EU, eftersom detta riskerar människors liv.

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. – (IT) Jag röstade för luftfartsavtalet mellan Europeiska unionen och Förenta staterna. Detta gjorde jag för att vår politiska makt ska bli kännbar, eftersom de avtal som har uppnåtts, även om inte ens Artur Zasada själv anser att de är de bästa, ändå erbjuder ett sätt att förvalta lufttransport som under alla omständigheter kommer att gynna invånarna på båda kontinenterna, både i fråga om resor och om handel. Tack vare en ytterligare liberalisering av trafikrättigheter, ytterligare möjligheter till utländska investeringar och bättre samordning av passagerarnas rättigheter, har både EU och Förenta staterna garanterats stora fördelar.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. − (PT) Jag röstade för denna ändring av luftfartsavtalet mellan EU och Förenta staterna. Om det upphävs skulle detta innebära att passagerare och flygbolag från unionen förlorade flera av de fördelar de har haft sedan mars 2008. Jag håller med om föredragandens slutsats om att detta avtal inte är perfekt. Men det har den fördelen att det tar upp delar som innebär att processen kan gå vidare och att vi undviker en aktivering av upphävningsklausuel i avsaknad av den här typen av avtal.

Detta avtals andra etapp förverkligar inte slutmålet med ett fullständigt öppnande av marknaden, helt utan restriktioner från någondera sidan, men det innehåller faktiskt ett antal inicitament som främjar reformer. Rent konkret innebär detta att när Förenta staterna ändrar sin lagstiftning för att tillåta investerare från EU att bli majoritetsägare i amerikanska flygbolag, kommer EU att göra något i gengäld. I vilket fall som helst kommer denna process inte att vara rätlinjig och alla beslut om detta kommer att vara beroende av övervakning och av hur det slutliga förslaget ser ut, under omständigheter som är avgörande för att skapa bättre lufttransporter och framgångsrika europeiska företag.

  Aldo Patriciello (PPE), skriftlig. – (IT) Luftfartsmarknaderna i EU och Förenta staterna står tillsammans för ca 60 procent av den globala luftfarten. Ï protokollet om ändring av luftfartsavtalet föreskrivs ett icke-diskriminerande öppnande av marknaden för EU:s och Förenta staternas flygbolag för att erbjuda passagerare och fraktbolag bättre service både i form av bättre utbud och lägre kostnader, ge stora ekonomiska fördelar och arbetstillfällen. Ytterligare framsteg i fråga om samarbete och konvergerande regelverk inom detta område skulle dessutom vara viktigt för att främja rättvis konkurrens, särskilt i fråga om statligt stöd, sociala villkor och miljökrav. Därför röstar jag för antagandet av protokollet om ändring av luftfartsavtalet mellan EU och Förenta staterna.

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. − (PT) Trots att avtalet mellan EU och Förenta staterna om den andra etappen inte uppnår slutmålet med ett fullständigt öppnande av den transatlantiska luftfartsmarknaden, innebär det ett stort steg i rätt riktning och skapar nya affärstillfällen för europeiska flygbolag, stora fördelar för passagerare och fraktbolag både i fråga om förbättrade tjänster och minskade kostnader.

Därför röstade jag för ingåendet och tecknandet av detta protokoll om ändring av luftfartsavtalet mellan EU och Förenta staterna, eftersom jag vill se en fortsättning på förhandlingarna om ökad liberalisering av trafikrättigheter, ökat samarbete inom olika områden och avskaffande av de lagstadgade begränsningarna i Förenta staterna i fråga om utländska medborgares ägande och kontroll av amerikanska flygbolag.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Lissabonfördraget, som trädde i kraft den 1 december 2009, innebar att antalet fall där parlamentet måste godkänna ingåendet av ett internationellt avtal utökades. Luftfartsavtal ingår nu i denna kategori eftersom de omfattar ett område där det ordinarie lagstiftningsförfarandet ska tillämpas. Tidigare hölls endast samråd med parlamentet i fråga om sådana avtal. Därför måste detta protokoll om ändring av luftfartsavtalet godkännas av parlamentet, medan det ursprungliga avtalet slöts efter samråd med parlamentet. EU:s och Förenta staternas luftfartsmarknader står tillsammans för ca 60 procent av den globala luftfarten. Ett icke-diskriminerande öppnande av marknaden för EU:s och Förenta staternas flygbolag skulle erbjuda passagerare och fraktbolag bättre service både i form av bättre utbud och lägre kostnader, ge stora ekonomiska fördelar och skapa arbetstillfällen. Dessutom skulle konvergerande regelverk kunna göra mycket för att främja rättvis konkurrens, särskilt när det gäller statligt stöd, sociala villkor och miljökrav.

  Licia Ronzulli (PPE), skriftlig. – (IT) Europeiska och amerikanska flygbolag står tillsammans för ca 60 procent av den globala luftfarten och är alltså en ohotad ekonomisk kraft inom denna sektor. Att öppna EU:s och Förenta staternas luftfartsmarknad skulle i praktiken göra det möjligt att erbjuda fler tjänster till lägre kostnader, vilket skulle gynna såväl ekonomin som sysselsättningen. Gemensamma normer skulle gynna en mer enhetligt integrerad utveckling, särskilt ur social och miljömässig synvinkel.

Därför gläder det mig att avtalet innehåller flera incitament för att uppmuntra till sådana förändringar. Möjligheten att göra kapitalinvesteringar i de respektive flygbolagen och även ökat samråd och samarbete om säkerhet är bara ett par exempel på detta. Nu hoppas jag att parlamentet antar protokollet om ändring av luftfartsavtalet mellan EU och Förenta staterna och undviker att upphävningsklausulen blir utlöst, vilket skulle innebära en förlust av de fördelar som uppnåtts hittills.

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. − (PT) I dag antog Europaparlamentet ett protokoll om ändring av luftfartsavtalet mellan EU och Förenta staterna och jag röstade för detta.

Förslaget är ett viktigt steg mot bättre transatlantiska förbindelser på luftfartsområdet. Luftfartsmarknaderna inom EU och Förenta staterna står tillsammans för ca 60 procent av den globala luftfarten. Öppnandet av marknader för flygbolag kommer att ge bättre tjänster för passagerare och fraktbolag och skapa stora fördelar i fråga om ekonomi och sysselsättning.

Avtalet bör dock inte ses som slutet på processen. Avtalet beskrivs som en andra etapp och förverkligar inte det slutliga målet med ett fullständigt öppnande av marknaden, utan restriktioner från någondera sidan. Det är också oerhört viktigt med enhetliga regler i fråga om passagerares rättigheter och bättre samordning av politiken för detta. Slutligen bör det också betonas att frågor som ökad liberalisering av trafikrättigheter, ökade möjligheter för utländska investeringar och miljöåtgärders inverkan på utövandet av trafikrättigheter måste beaktas under eventuella kommande förhandlingar.

  Jarosław Leszek Wałęsa (PPE), skriftlig. − (PL) Jag stöder antagandet av resolutionsförslaget om denna fråga. Genom Lissabonfördraget utökades antalet fall där parlamentet måste godkänna ingåendet av ett internationellt avtal. Luftfartsavtal ingår nu i denna kategori eftersom de omfattar ett område där det ordinarie lagstiftningsförfarandet ska tillämpas. Tidigare hölls endast samråd med parlamentet i fråga om sådana avtal. EU:s och Förenta staterna:s luftfartsmarknader står tillsammans för ca 60 procent av den globala luftfarten. Ett icke-diskriminerande öppnande av marknaden för EU:s och Förenta staterna:s flygbolag skulle erbjuda passagerare och fraktbolag bättre service både i form av bättre utbud och lägre kostnader, ge stora ekonomiska fördelar och skapa arbetstillfällen Dessutom skulle konvergerande regelverk kunna göra mycket för att främja rättvis konkurrens, särskilt när det gäller statligt stöd, sociala villkor och miljökrav. Samtidigt bör vi erkänna att ett antal frågor ligger utanför räckvidden för avtalet, ändrat genom det nya protokollet. Därför måste kommissionen se framåt, mot förhandlingar om ännu en etapp av detta avtal, om frågor som ytterligare liberalisering av trafikrätter, ytterligare möjligheter till utländska investeringar, miljöåtgärders och infrastrukturbegränsningars inverkan på utövandet av trafikrätter samt bättre samordning av politiken för passagerares rättigheter för att garantera bästa möjliga skydd för passagerare.

Betänkande: Silvia-Adriana Ţicău (A7-0045/2011)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. − (PT) Jag röstar för detta betänkande, eftersom det för det första är en verklig förbättring av de nuvarande bilaterala avtalen mellan medlemsstaterna och Kanada som är ganska begränsade och för det andra på grund av den avsevärda förbättring det ger när det gäller tjänster och flygförbindelser mellan de två marknaderna, med fördelar inom bland annat ekonomi, miljö, säkerhet, passagerartransport, konkurrens och rättsliga frågor.

  Elena Oana Antonescu (PPE), skriftlig. – (RO) EU och Kanada har kommit överens om att samarbeta i luftfartsfrågor i syfte att minska luftfartens inverkan på klimatförändringarna. När det gäller säkerhet och passagerarsäkerhet medför avtalet ömsesidigt erkännande av varandras standarder och en enda säkerhetskontroll. Alla lufttrafikföretag i EU kommer att ha flygningar varje vecka mellan Kanada och EU. Avtalet kommer att leda till en kraftig förbättring av förbindelserna mellan marknaderna och förbindelserna mellan personer, samt skapa nya möjligheter för flygbranschen genom en gradvis liberalisering av bestämmelserna om utländskt ägande. Jag röstade för betänkandet, eftersom det innehåller specifika bestämmelser för att förbättra konsumentintressena.

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. – (FR) Hittills har flygtransport mellan EU-medlemsstaterna och Kanada uteslutande reglerats genom bilaterala avtal. Eftersom EU och Kanada länge har haft ekonomiska och politiska förbindelser, har det blivit nödvändigt för de två parterna att träffa ett luftfartsavtal. Jag har därför röstat för detta avtal som gradvis inför trafikrättigheter, investeringsmöjligheter och samarbete på ett antal områden (inte minst flygsäkerhet genom skapandet av gemensamma säkerhetssystem, men även sociala frågor, konsumentintressen och miljöfrågor). Enligt avtalet kommer även alla befintliga restriktioner om linjer, priser och antalet flygningar mellan EU och Kanada att avskaffas. Avtalet är både ambitiöst och nödvändigt.

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. − (LT) Jag samtycker till luftfartsavtalet mellan EU och Kanada. Avtalet innehåller bestämmelser om ett gradvis införande av trafikrättigheter och investeringsmöjligheter och om ett långtgående samarbete i ett antal frågor, bl.a. skyddsåtgärder, säkerhet, sociala frågor, konsumentintressen, miljö, flygledningstjänst, statligt stöd och konkurrens. Alla lufttrafikföretag i EU kommer att kunna flyga direkt till Kanada från hela EU. Det är också välkommet att man genom avtalet avskaffar alla restriktioner för linjer, priser och antalet flygningar per vecka mellan Kanada och EU. Det kommer att vara fritt fram för lufttrafikföretagen att ingå kommersiella avtal, såsom code share-avtal, som är viktiga för lufttrafikföretag som flyger till ett stort antal destinationer, och att sätta sina priser i enlighet med ländernas konkurrenslagstiftning.

  Izaskun Bilbao Barandica (ALDE), skriftlig. – (ES) År 2007 gav rådet kommissionen mandat att förhandla om ett globalt luftfartsavtal. Samma år reste nio miljoner människor mellan EU och Kanada. Syftet med avtalet var att skapa en gemensam luftfartsmarknad. Detta medförde behovet av att ändra den kanadensiska lagstiftningen. Utvecklingen mot att helt öppna marknaden och genomföra nödvändiga lagstiftningsändringar har gjorts gradvis. Hur som helst har man gjort framsteg genom att avskaffa restriktioner för linjer, införa flygningar varje vecka och göra det möjligt för lufttrafikföretagen att ingå kommersiella avtal. Trots svårigheterna anser jag att vi måste fortsätta arbeta tills den gemensamma marknaden blir verklighet. Därför röstade jag för avtalet.

  Slavi Binev (NI), skriftlig. – (BG) Det är allmänt känt att luftfarten innan detta avtal ingicks omfattades av bilaterala avtal med 19 av EU:s medlemsstater. Jag stödde förslaget, eftersom det kommer att underlätta flygtransporterna men främst för att det innehåller bestämmelser om ett gradvis införande av trafikrättigheter och investeringsmöjligheter och om ett långtgående samarbete i ett antal frågor, bl.a. skyddsåtgärder, säkerhet, sociala frågor, konsumentintressen, miljö, flygledningstjänst, statligt stöd och konkurrens. Ett sådant avtal var en nödvändighet.

  Jan Březina (PPE), skriftlig. – (CS) Ett luftfartsavtal mellan EU och Kanada skulle under normala omständigheter få mitt fulla stöd, eftersom jag till fullo stöder avskaffandet av hinder för den fria rörligheten både inom EU och mellan EU och tredjeländer. Men i en situation där Kanada fortsätter att belägga tjeckiska medborgare med ett unilateralt viseringskrav, beklagar jag detta avtal som en missriktad uppgörelse från EU:s sida med ett land som inte förtjänar en sådan uppgörelse. EU borde ha modet att koppla samman dessa frågor – viseringskravet och undertecknandet av det internationella avtalet – eftersom detta kan utgöra en sällsynt möjlighet att utöva effektiva påtryckningar på Kanada i viseringsfrågan. Det är förvånansvärt att Kanada å ena sidan tillåter lufttrafikföretag från EU att tillhandahålla direktflygningar till Kanada från hela EU, och å andra sidan förhindrar medborgare från en medlemsstat att resa fritt till Kanada. Det är allmänt känt att förbindelsen mellan EU och Kanada gradvist har utvecklats till ett strategiskt partnerskap och det avtal som har slutits bekräftar och stärker partnerskapets karaktär. Men om Kanada fortsätter att belägga tjeckiska medborgare med ett unilateralt viseringskrav, kommer detta partnerskap att få en mycket bitter eftersmak.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. − (PT) Detta avtal, som kommer att göra det möjligt för europeiska lufttrafikföretag att flyga direkt till Kanada från hela EU liksom att utnyttja code share för dessa linjer, kan beskrivas som det mest ambitiösa luftfartsavtal som har ingåtts av EU. Det försöker undanröja bestämmelser i tidigare bilaterala avtal som bröt mot unionslagstiftningen och som hotade likabehandlingen mellan företag som ägs av medborgare från olika medlemsstater.

Jag skulle vilja se stärkta förbindelser mellan EU och Kanada och att vi snabbare och bättre kan gå mot ett luftrum med färre hinder mellan länderna.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. − (PT) Denna rekommendation handlar om utkastet till beslut av rådet och företrädarna för regeringarna i Europeiska unionens medlemsstater, församlade i rådet om ingående av luftfartsavtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Kanada, å andra sidan.

EU och Kanada har sedan länge haft ekonomiska och politiska förbindelser som har gett upphov till bilaterala avtal på detta område. När Lissabonfördraget trädde i kraft den 1 december 2009, som kräver att Europaparlamentet godkänner avtal som rör luftfartstjänster, inledde kommissionen ett förhandlingsförfarande som nu har avslutats. Genom detta avtal har trafikrättigheter och investeringsmöjligheter etablerats tillsammans med samarbete på flera områden: säkerhet, skydd av konsumenträttigheter, miljö, flygledningstjänst, sociala rättigheter och rättvis konkurrens.

Jag välkomnar därför godkännandet av detta förslag som kommer att underlätta resandet för medborgare i EU och Kanada genom att avlägsna olika restriktioner, möjliggöra code share och skapa rättvisare prissättning.

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Likheterna mellan målen i detta fall och i avtalet med Förenta staterna är tydliga: inrättande av en gemensam marknad för luftfart mellan EU och Kanada, en marknad som 2007 omfattade nio miljoner passagerare.

Föredraganden konstaterade att avtalet till och med är ”allt mer långtgående och specifikt än avtalet mellan EU och Förenta staterna”, men erkänner också att ”även om detta avtal går längre än avtalet med Förenta staterna när det gäller tillträde till marknaden, så är det mindre specifikt när det gäller att erkänna betydelsen av den sociala dimensionen”. Med andra ord har även de tomma hänvisningarna till avtalets inverkan på sysselsättning, arbetstagare och arbetsförhållanden förbisetts i det här fallet. Även i det här fallet är sanningen att frånvaron av restriktioner som krävdes för leverantörer och tjänster – för verksamheter mellan länder, inom varje land och till och med utanför marknaderna i EU och Kanada, såsom anges i avtalet – och när det gäller restriktioner för statligt ingripande på lufttrafikföretagen kommer att bidra till syftet att bana väg för en monopolistisk koncentration inom sektorn ...

(Röstförklaringen kortades ned i enlighet med artikel 170 i arbetsordningen.)

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Målen i detta betänkande är tydliga: inrättande av en gemensam marknad för lufttransport mellan EU och Kanada, en marknad som 2007 omfattade nio miljoner passagerare. Föredraganden konstaterade att avtalet till och med är ”allt mer långtgående och specifikt än avtalet mellan EU och Förenta staterna”, men erkänner också att ”även om detta avtal går längre än avtalet med Förenta staterna när det gäller tillträde till marknaden, så är det mindre specifikt när det gäller att erkänna betydelsen av den sociala dimensionen”.

Med andra ord har även de tomma hänvisningarna till avtalets inverkan på sysselsättning, arbetstagare och arbetsförhållanden förbisetts i det här fallet. Även frånvaron av restriktioner som krävdes för leverantörer och tjänster – för verksamheter mellan länder, inom varje land och till och med utanför marknaderna i EU och Kanada, såsom anges i avtalet – och när det gäller restriktioner för statligt ingripande på lufttrafikföretagen kommer att bidra till syftet att bana väg för en monopolistisk koncentration inom sektorn med negativa följder för arbetstagare och passagerare, tvärtemot vad som har hävdats. Därför röstade vi mot avtalet.

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. − (LT) Jag samtyckte till detta dokument, eftersom avtalet innehåller bestämmelser om ett gradvis införande av trafikrättigheter och investeringsmöjligheter och om ett långtgående samarbete i ett antal frågor, bl.a. skyddsåtgärder, säkerhet, sociala frågor, konsumentintressen, miljö, flygledningstjänst, statligt stöd och konkurrens. Alla lufttrafikföretag i EU kommer att kunna flyga direkt till Kanada från hela EU. Avtalet avskaffar alla restriktioner för linjer, priser och antalet flygningar per vecka mellan Kanada och EU. Det kommer att vara fritt fram för lufttrafikföretagen att ingå kommersiella avtal, såsom code share-avtal, som är viktiga för lufttrafikföretag som flyger till ett stort antal destinationer, och att sätta sina priser i enlighet med konkurrenslagstiftningen. Avtalet innehåller bestämmelser för ett öppnande av marknaden i flera faser, som kopplas till större investeringsfrihet från båda sidor. Avtalets ambitiösa karaktär ska välkomnas i hög grad. Det bör fungera som ett mål för andra förhandlingar som för närvarande är på gång. Jag anser därför att parlamentet bör ge sitt samtycke till luftfartsavtalet mellan EU och Kanada. Alla dessa luftfartsavtal är förmånliga och nödvändiga för EU, för våra lufttrafikföretag och för våra medborgare.

  David Martin (S&D), skriftlig. − (EN) Jag välkomnar detta avtal som lämpligen kan beskrivas som det mest långtgående luftfartsavtalet mellan EU och en betydelsefull världspartner. Det kommer att leda till en kraftig förbättring av förbindelserna mellan marknaderna och förbindelserna mellan personer, samt skapa nya möjligheter för flygbranschen genom en gradvis liberalisering av bestämmelserna om utländskt ägande. Det är framför allt mer långtgående och specifikt än avtalet mellan EU och Förenta staterna vad gäller trafikrättigheter, ägande och kontroll, även efter den tillfälliga tillämpningen av det ändrade protokollet (”andra fasen”).

Enligt en undersökning som kommissionen har genomfört kommer ett öppet avtal med Kanada att leda till ytterligare en halv miljon passagerare under det första året, och inom några år förväntas 3,5 miljoner extra passagerare utnyttja de fördelar som ett sådant avtal kan ge. Avtalet skulle kunna ge konsumentfördelar på minst 72 miljoner euro genom lägre avgifter och skulle även kunna bidra till att skapa nya arbetstillfällen.

  Clemente Mastella (PPE), skriftlig. – (IT) Även om EU och Kanada har fleråriga ekonomiska och politiska kopplingar före det nuvarande avtalet, har luftfarten omfattats av bilaterala avtal med ett antal medlemsstater. Det är därför nödvändigt att fullfölja syftet om att skapa ett luftfartsområde som banar väg för att skapa en gemensam lufttransportmarknad med fri rörlighet för investeringar och frihet för båda parternas lufttrafikföretag att tillhandahålla luftfartstjänster utan restriktioner. Vi anser att befintliga rättsliga restriktioner om ägande av kanadensiska lufttrafikföretag bör avlägsnas samtidigt som nya trafikrättigheter och samarbete i en rad frågor – inklusive passagerarsäkerhet, respekt för miljön, flygledningstjänst och säkerhet – bör införas. Vi kan därför helt visst hävda att det avtal som godkänts i dag verkligen är ambitiöst. Det kommer att medföra en avgörande förbättring i förbindelserna mellan respektive marknader och skapa nya möjligheter för sektorn. Vi rekommenderar dock ökat samråd och samarbete kring den känsliga säkerhetsfrågan, och vi uppmanar kommissionen att hålla parlamentet informerat om all utveckling och att övervaka arbetet i den nya gemensamma kommittén.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. − (PT) Luftfartsavtalet mellan EU och Kanada är mycket viktigt för de framtida förbindelserna mellan båda sidor. Efter Lissabonfördragets ikraftträdande måste Europaparlamentet hållas informerat och rådfrågas när det gäller det arbete som utförs av den gemensamma kommittén liksom av alla inblandade enheter. Alla avtal som ska slutas måste godkännas av parlamentet som därför måste hållas uppdaterat angående alla förhandlingar.

Detta avtal är därför ett viktigt steg mot att öppna marknaden för lufttrafikföretag från EU och Kanada utan någon form av diskriminering. Detta öppnande av marknaden kan bidra till att förbättra de tjänster som ges till passagerare. Detta är det mest långtgående transportavtal som någonsin har undertecknats mellan de två länderna.

  Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. − (EN) Jag instämmer helt med Silvia-Adriana Ţicău: avtalet är det mest långtgående luftfartsavtalet mellan EU och en betydelsefull världspartner. Det kommer att leda till en kraftig förbättring av förbindelserna mellan marknaderna och förbindelserna mellan personer, samt skapa nya möjligheter för flygbranschen genom en gradvis liberalisering av bestämmelserna om utländskt ägande. Det är i synnerhet mer ambitiöst och koncentrerat än avtalet mellan EU och Förenta staterna när det gäller trafikrättigheter, ägande och kontroll.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för detta luftfartsavtal mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Kanada, å andra sidan. Det är ett mycket ambitiöst avtal som innehåller bestämmelser om ett gradvist införande av trafikrättigheter och investeringsmöjligheter och om ett långtgående samarbete i ett antal frågor, bl.a. skyddsåtgärder, säkerhet, sociala frågor, konsumentintressen, miljö, flygledningstjänst, statligt stöd och konkurrens. Alla lufttrafikföretag i EU kommer att kunna flyga direkt till Kanada från flygplatser i hela EU. Avtalet avskaffar alla befintliga restriktioner för linjer, priser och antalet flygningar per vecka mellan Kanada och EU. Det är med tillfredsställelse som jag röstar för detta avtal mot bakgrund av dess ambitiösa karaktär och de möjligheter det skapar för att ytterligare stärka de historiska banden mellan Azorerna och Kanada.

  Aldo Patriciello (PPE), skriftlig. – (IT) Luftfartsavtalet mellan EU och Kanada är ett av de mest ambitiösa luftfartsavtal som har ingåtts mellan EU och en betydelsefull världspartner. Avtalet innehåller bestämmelser om ett gradvis införande av trafikrättigheter och investeringsmöjligheter och om ett långtgående samarbete i ett antal frågor, bl.a. skyddsåtgärder, säkerhet, sociala frågor, konsumentintressen, miljö, flygledningstjänst, statligt stöd och konkurrens.

Det kommer att förbättra förbindelserna mellan marknaderna och förbindelserna mellan personer, samt skapa nya möjligheter för flygbranschen genom en gradvis liberalisering av bestämmelserna om utländskt ägande. Enligt en undersökning som utförts nyligen kommer ett öppet avtal med Kanada att leda till ytterligare en halv miljon passagerare under det första året, och inom några år förväntas 3,5 miljoner extra passagerare utnyttja de fördelar som ett sådant avtal kan ge. Avtalet skulle kunna ge konsumentfördelar på minst 72 miljoner euro genom lägre avgifter och skulle även bidra till att skapa nya arbetstillfällen. Av de skäl jag har angett ovan röstade jag för godkännandet av luftfartsavtalet mellan EU och Kanada.

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. − (PT) Jag röstade för ingåendet av luftfartsavtalet mellan EU och Kanada som kommer att göra det möjligt för europeiska lufttrafikföretag att flyga direkt till Kanada från hela EU. Avtalet skapar för det första nya möjligheter för europeiska företag – i synnerhet tack vare möjligheten att ingå code share-avtal och den progressiva liberaliseringen av bestämmelserna på området för utländska investeringar – och för det andra avsevärda ekonomiska fördelar både för konsumenter och när det gäller skapandet av nya arbetstillfällen.

  Zuzana Roithová (PPE) , skriftlig. – (CS) Jag anser att luftfartsavtalet med Kanada är ett grundläggande kommersiellt instrument som kommer att ge fördelar för båda parter. Men mot bakgrund av diskrimineringen av tjeckiska medborgare och ståndpunkten hos ledamöterna i det tjeckiska parlamentets deputerandekammare har jag avstått från att rösta. Utskottet för utrikes angelägenheter i det tjeckiska parlamentets deputerandekammare har skjutit upp samtal om ratificering av avtalet tills det förekommer tydliga framsteg i kommissionens samtal med Kanada om att upphöra med det unilaterala viseringskravet för tjeckiska medborgare. Under nästan två år har det funnits ett tvådelat medborgarskap i EU, eftersom tjeckiska medborgare inte som andra kan resa fritt till Kanada, samtidigt som kanadensare kan resa fritt till Tjeckien. Tjeckien kan inte införa viseringskrav för kanadensiska medborgare på grund av EU:s gemensamma viseringspolitik, men kommissionsledamoten underlåter att skydda denna politik.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Lissabonfördraget, som trädde i kraft den 1 december 2009, utökade de fall då det krävs samtycke från parlamentet för att ingå ett internationellt avtal. Luftfartsavtal hamnar nu i denna kategori, eftersom de omfattar ett område där det ordinarie lagstiftningsförfarandet tillämpas. Tidigare har parlamentet endast rådfrågats kring sådana avtal.

Även om EU och Kanada har fleråriga ekonomiska och politiska kopplingar före det nuvarande avtalet, har luftfarten omfattats av bilaterala avtal med 19 EU-medlemsstater. Många av dessa avtal var restriktiva och gav inte full åtkomst till respektive marknader. I november 2002 fastslog EG-domstolen att vissa bestämmelser i dessa bilaterala avtal var oförenliga med gemenskapsrätten.

I oktober 2007 gav rådet därför kommissionen mandat att förhandla om ett heltäckande luftfartsavtal som skulle ersätta de befintliga bilaterala avtalen. Det året reste nio miljoner människor mellan EU och Kanada. Luftfartsavtalet mellan EU och Kanada paraferades den 30 november 2008, godkändes vid toppmötet mellan EU och Kanada den 6 maj 2009 och undertecknades den 17–18 december 2009. EU och Kanada förhandlade även fram ett avtal om luftfartssäkerhet. Detta är föremål för en separat rekommendation (A7-0298/2010).

  Licia Ronzulli (PPE), skriftlig. – (IT) Även om EU och Kanada har fleråriga ekonomiska och politiska kopplingar, har det enda befintliga luftfartsavtalet mellan EU och Kanada fram till i dag skapats utifrån bilaterala avtal mellan länderna. Detta protokoll omfattar införandet av trafikrättigheter och investeringsmöjligheter liksom samarbete i ett antal frågor, i synnerhet ökade garantier för säkerhet och skydd. Jag stöder texten i detta avtal, eftersom det inför åtgärder för att gradvist öppna den kanadensiska luftfartsmarknaden, vilket ger båda parterna ökad investeringsfrihet. För att på vederbörligt sätt fullgöra mandatet måste Kanada ändra sin lagstiftning för att avlägsna de befintliga rättsliga restriktionerna för ägande och kontroll av kanadensiska lufttrafikföretag och för ett antal tjänster som varje lufttrafikföretag erbjuder.

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. − (PT) Detta avtal, som kan beskrivas som det mest ambitiösa luftfartsavtal som EU har ingått, kommer att göra det möjligt för europeiska lufttrafikföretag att flyga direkt till Kanada från flygplatser i hela EU samtidigt som man inför kommersiella mekanismer såsom code share. Avtalet innehåller bestämmelser om ett gradvist införande av trafikrättigheter och investeringsmöjligheter och om ett långtgående samarbete i ett antal frågor, bl.a. skyddsåtgärder, säkerhet, sociala frågor, konsumentintressen, miljö, flygledningstjänst, statligt stöd och konkurrens.

I dokumentet som godkändes under dagens möte uppmanar utskottet för transport och turism – där jag är suppleant – Europeiska kommissionen att se till att parlamentet informeras och rådfrågas systematiskt när det gäller aktiviteter i den gemensamma kommittén, så att det kan övervaka olika skeden i öppnandet av marknaden. Jag röstade för rekommendationen och det aktuella avtalet bör fungera som föredöme för andra pågående förhandlingar.

  Angelika Werthmann (NI), skriftlig. − (DE) Detta avtal fungerar som en mall för nuvarande och framtida förhandlingar med andra länder. Det avskaffar alla restriktioner för linjer, priser och antalet flygningar per vecka mellan de två avtalsparterna. Enligt bedömningarna uppgår de potentiella besparingarna som en följd av billigare flygpriser till 72 miljoner euro, vilket direkt skulle gynna konsumenterna. Avtalet kommer att få ytterligare indirekta fördelar för våra medborgare som ett resultat av skapandet av nya arbetstillfällen. Jag röstade därför för avtalet.

Betänkande: Dominique Riquet (A7-0044/2011)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. − (PT) Jag röstade för detta betänkande, eftersom förlängningen av de befintliga luftfartsavtalen med Vietnam inte skulle motsvara europeisk lagstiftning och på grund av de potentiella möjligheter som denna ökade öppenhet skulle kunna ge.

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. – (FR) Fram till i dag har bilaterala luftfartsavtal mellan EU-medlemsstater och tredjeländer gett upphov till diskriminering mot vissa lufttrafikföretag i EU. Det nya avtalet innehåller därför en EU-klausul om utseende av lufttrafikföretag som omfattar alla lufttrafikföretag i EU och som kommer att ersätta de traditionella klausulerna om lufttrafikföretag från enskilda medlemsstater. Därigenom förhindrar man diskriminering mellan lufttrafikföretagen i EU och undanröjer konkurrensbegränsande metoder. Jag har därför röstat för avtalet som kommer att göra det möjligt för alla lufttrafikföretag i EU att flyga mellan alla medlemsstater och Vietnam.

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. − (LT) Jag samtycker till ingåendet av detta avtal. Avtalets syfte är att ge alla lufttrafikföretag från EU icke-diskriminerande tillgång till flygrutter mellan EU och Vietnam. I avtalet fastställs också säkerhetsbestämmelserna i bilaterala avtal som ska gälla i situationer där tillsynen över ett lufttrafikföretag utövas av en annan medlemsstat än den medlemsstat som utsåg detta lufttrafikföretag. Vidare anser jag att det är viktigt att avtalet förhindrar konkurrensbegränsande metoder.

  Izaskun Bilbao Barandica (ALDE), skriftlig. – (ES) EG-domstolen har fastslagit att alla bilaterala avtal som har ingåtts tidigare strider mot EU:s lagstiftning. Det har därför varit nödvändigt att ändra tre artiklar för att förhindra diskriminering mellan lufttrafikföretag och förbjuda potentiella konkurrensbegränsande metoder liksom att se till att säkerhetsklausulerna är giltiga när en medlemsstat kontrollerar transport som utsetts av en annan medlemsstat.

  Slavi Binev (NI), skriftlig. – (BG) Jag skulle vilja förklara min röstning om luftfartsavtalet mellan EU och Vietnam. Jag röstade för avtalet, eftersom jag fick veta att avtalet som ingåtts av kommissionen till det bättre ersätter vissa bestämmelser i 17 befintliga luftfartsavtal mellan EU:s medlemsstater och Vietnam. Som vi vet kan inga ändringsförslag läggas fram i enlighet med parlamentets arbetsordning, men jag anser att kommissionen har gjort de nödvändiga uppgörelserna, och jag stöder avtalet.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. − (PT) Kommissionen har uppmanats av rådet att försöka ersätta vissa bestämmelser i luftfartsavtalen efter att domstolen fastslog att de inte var förenliga med EU:s lagstiftning.

De aktuella ändringarna ger alla europeiska lufttrafikföretag tillgång till flyglinjer mellan EU och Vietnam och förbjuder konkurrensbegränsande metoder. Dessa ändringar säkerställer överensstämmelse med principen om etableringsfrihet, och ser till att medborgare i andra medlemsstater som utnyttjar sin etableringsfrihet behandlas på samma sätt som värdmedlemsstatens egna medborgare.

Jag skulle vilja se kontakter och utbyten mellan EU och Vietnam som drar nytta av de ömsesidiga fördelar som ges för lufttrafikföretagen, och att detta leder till att människor får bättre kännedom om varandra.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Jag välkomnar godkännandet av förslaget till rådets beslut om ingående av avtalet mellan Europeiska unionen och Socialistiska republiken Vietnams regering om vissa luftfartsaspekter. Internationella förbindelser på luftfartsområdet mellan medlemsstaterna och tredjeländer reglerades tidigare genom bilaterala avtal. Men 2002 fastslog EG-domstolen att denna situation var olaglig, eftersom den stod i strid mot artikel 49 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Kommissionen inledde därför ett förhandlingsförfarande i syfte att ersätta de 17 bilaterala luftfartsavtal som är giltiga mellan medlemsstaterna och Vietnam. Syftet med detta förfarande som nu har avslutats var att ge alla lufttrafikföretag i EU icke-diskriminerande tillgång till flygrutter mellan EU och Vietnam, att kräva överensstämmelse med säkerhetsstandarder och förhindra konkurrensbegränsande metoder.

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Målen med detta avtal, precis som de övriga, är liberalisering inom luftfartssektorn, med motiveringen – som i andra fall – att EG-domstolen i sitt utslag från 2002 ansåg att de befintliga bilaterala avtalen stred mot EU:s lagstiftning. Som i andra beklagansvärda situationer verkar tolkningen av EU:s lagstiftning än en gång prioritera konkurrensfrihet högre än sociala och ekonomiska föreskrifter.

Vi uttrycker här samma reservationer som vi har kring andra avtal, deras räckvidd och de möjliga konsekvenser avtalen kan få. I det sammanhang där den civila luftfarten för närvarande verkar skulle skapandet av lika villkor för olika europeiska företag kunna bidra till att underlätta den monopolistiska koncentration inom sektorn som redan pågår med alla de negativa följder detta skulle kunna få för dem som arbetar inom luftfarten och för passagerarna. För att marknaden ska vara ledande inom denna sektor måste medlemsstaternas förmåga att försvara sina nationella lufttrafikföretag minskas.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Vi står inför ett avtal vars mål är liberalisering inom luftfartssektorn, med motiveringen – som i andra fall – att EG-domstolen i sitt utslag från 2002 ansåg att de befintliga bilaterala avtalen strider mot EU:s lagstiftning. Åter igen, som i andra beklagansvärda situationer, verkar tolkningen av EU:s lagstiftning än en gång prioritera konkurrensfrihet högre än sociala och ekonomiska föreskrifter, även där det finns bilaterala avtal mellan medlemsstaterna.

Vi uttrycker därför samma reservationer som vi har kring andra avtal, deras räckvidd och de möjliga konsekvenser avtalen kan få. I det sammanhang där den civila luftfarten för närvarande verkar skulle skapandet av lika villkor för olika europeiska företag kunna bidra till att underlätta den monopolistiska koncentration inom sektorn som redan pågår med alla de negativa följder detta skulle kunna få för dem som arbetar inom luftfarten och för passagerarna. Medlemsstaternas förmåga att försvara sina nationella lufttrafikföretag bör inte minskas.

  Lorenzo Fontana (EFD), skriftlig. − (IT) De nya behörigheter som EU har förvärvat omfattar även luftfartsavtal. Det aktuella avtalet med Vietnam fastställer förfaranden för att genomföra ett antal bestämmelser framför allt på säkerhetsområdet. Rekommendationen är tydlig och jag stöder den.

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. − (LT) Jag samtyckte till detta betänkande, eftersom de internationella luftfartsförbindelserna mellan medlemsstaterna och tredjeländer traditionellt har reglerats genom bilaterala luftfartsavtal. När det gäller bilaterala luftfartsavtal mellan EU:s medlemsstater och Vietnam är jag nöjd med att syftet är att ge alla EU-lufttrafikföretag icke-diskriminerande tillgång till flygrutter mellan EU och Vietnam. Säkerhetsbestämmelserna i bilaterala avtal ska gälla i situationer där tillsynen över ett lufttrafikföretag utövas av en annan medlemsstat än den medlemsstat som utsåg det lufttrafikföretaget och konkurrensbegränsande metoder är förbjudna. Alla dessa luftfartsavtal är förmånliga och nödvändiga för EU, för våra lufttrafikföretag och för våra medborgare.

  David Martin (S&D), skriftlig. − (EN) Jag röstade för detta betänkande. De internationella luftfartsförbindelserna mellan medlemsstaterna och tredjeländer har traditionellt reglerats genom bilaterala luftfartsavtal. EG-domstolen fastslog 2002 att de traditionella klausulerna om hur lufttrafikföretag utses, som ingår i medlemsstaternas bilaterala luftfartsavtal, strider mot EU:s lagstiftning. De innebär att tredjeländer har rätt att vägra, återkalla eller tillfälligt upphäva godkännanden och tillstånd för ett lufttrafikföretag som har utsetts av en medlemsstat men som inte till väsentlig del ägs och i praktiken kontrolleras av medlemsstaten eller av medborgare i medlemsstaten. Det har fastställts att detta utgör en diskriminering mot lufttrafikföretag i EU som är etablerade på en medlemsstats territorium men som ägs eller kontrolleras av medborgare i andra medlemsstater. Detta strider mot artikel 49 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, vilken garanterar att medborgare i andra medlemsstater som utnyttjar sin etableringsfrihet behandlas på samma sätt som värdmedlemsstatens egna medborgare. Det finns ytterligare aspekter, såsom konkurrens, där det krävs en ändring eller komplettering av gällande bestämmelser i bilaterala luftfartsavtal mellan medlemsstaterna och tredjeländer för att dessa ska bli förenliga med EU:s lagstiftning. Därför har kommissionen förhandlat fram detta avtal.

  Clemente Mastella (PPE), skriftlig. – (IT) De bilaterala avtalen om internationell luftfart som EU har ingått med tredjeländer måste nu ses över grundligt. Domstolen har fastställt att de traditionella klausulerna om hur lufttrafikföretag utses i sådana avtal är helt oförenliga med EU:s lagstiftning, eftersom de bryter mot etableringsfriheten för utländska företag och inte garanterar dem samma behandling som värdmedlemsstaten ger sina egna företag. Vi välkomnar därför ingåendet av detta avtal som har lagts fram av kommissionen, som syftar till att ge alla lufttrafikföretag i EU icke-diskriminerande tillgång till flygrutter till och från Vietnam samtidigt som konkurrensbegränsande metoder undviks. Klausulerna om eventuell bränsleskatt bör avlägsnas och det vore önskvärt om de traditionella klausulerna om hur lufttrafikföretag från tredjeländer utses ersätts av en EU-klausul som gäller lufttrafikföretag från EU. På så vis får de bilaterala avtalen en extra balanserande faktor. Slutligen vore det bra att införa allt strängare säkerhetsåtgärder, i synnerhet i situationer där regleringskontrollen över ett lufttrafikföretag utövas av en annan medlemsstat än den som utsåg företaget.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. − (PT) Luftfartsavtalet mellan EU och Vietnam är mycket viktigt för de framtida förbindelserna mellan båda sidor. Efter Lissabonfördragets ikraftträdande måste Europaparlamentet hållas informerat och rådfrågas när det gäller det arbete som utförs av den gemensamma kommittén liksom av alla inblandade enheter. Alla avtal som ska slutas måste godkännas av parlamentet som därför måste hållas uppdaterat med alla förhandlingar. Detta avtal är därför ett viktigt steg mot att öppna marknaden för lufttrafikföretag från EU och Vietnam utan någon form av diskriminering. Detta öppnande av marknaden kan bidra till att förbättra de tjänster som ges till passagerare.

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. – (IT) De bilaterala avtalen om luftfartstjänster mellan EU och tredjeländer innehåller klausuler som har visat sig bryta mot EU:s lagstiftning, eftersom de inte garanterar lika behandling utanför EU för olika lufttrafikföretag. Därför behöver vi ett specifikt avtal som skyddar passagerarna och lufttrafikföretagen. Jag röstade för avtalet just för att garantera att alla europeiska lufttrafikföretag kan använda vietnamesiska flygrutter i lika grad utan risk att förbjudas. Vidare syftar avtalets räckvidd till att öka flyg- och passagerarsäkerheten. Om vi inte kan ha samma standarder som vi har inom unionen, då är det lämpligt att vissa kärnpunkter och bestämmelser har fastställts.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. − (PT) Efter EG-domstolens dom 2002 om att de traditionella klausulerna om hur lufttrafikföretag utses, som ingår i medlemsstaternas bilaterala luftfartsavtal, strider mot EU:s lagstiftning, har det blivit nödvändigt att förhandla fram ett avtal i syfte att ersätta vissa bestämmelser i de 17 nuvarande bilaterala luftfartsavtalen mellan medlemsstaterna och Vietnam.

Den aktuella klausulen strider mot artikel 49 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, vilken garanterar att medborgare i andra medlemsstater som utnyttjar sin etableringsfrihet behandlas på samma sätt som värdmedlemsstatens egna medborgare. För att förhindra diskriminering mellan EU:s lufttrafikföretag ersätts de traditionella klausulerna – om utseende av lufttrafikföretag från en medlemsstat som är part till det bilaterala avtalet – av en EU-klausul som hänför sig till samtliga lufttrafikföretag från EU. Syftet med detta är att ge alla lufttrafikföretag från EU en icke-diskriminerande tillgång till flygrutter mellan EU och Vietnam.

Mot bakgrund av detta röstade jag för betänkandet. som även gjorde sig förtjänt av ett positivt utlåtande från utskottet från transport och turism.

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. − (PT) Jag röstade för undertecknandet av luftfartsavtalet mellan EU och Vietnam om att ersätta vissa bestämmelser i de 17 befintliga bilaterala avtal om luftfartstjänster som undertecknats av Vietnam och medlemsstaterna. Avtalet garanterar EU:s flygbolag lika tillträde till flyglinjer mellan EU och Vietnam i enlighet med vad som fastställdes av domstolen 2002 och att gemenskapens konkurrenslagar följs.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. −(EN) De internationella luftfartsförbindelserna mellan medlemsstaterna och tredjeländer har av tradition alltid reglerats genom bilaterala avtal om luftfartstjänster. År 2002 slog EG-domstolen fast att de traditionella bestämmelserna om fördelning av lufttrafiken i medlemsstaternas bilaterala tjänsteavtal innebär ett intrång i EU:s lagstiftning. De ger tredjeländer rätten att avslå, dra tillbaka eller ogiltigförklara de tillstånd eller godkännanden för ett flygbolag som har utsetts av en viss medlemsstat men som inte till största delen ägs av eller kontrolleras av den medlemsstaten eller dess medborgare.

Domstolen ansåg att detta innebar diskriminering av de flygbolag som etablerats i en viss medlemsstat men som ägs och kontrolleras av medborgare i en annan medlemsstat och att det stred mot artikel 49 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt som garanterar medborgarna i medlemsstater som har utövat sin fria etableringsrätt samma behandling i värdmedlemsstaten som medborgarna i den aktuella medlemsstaten.

Det finns också andra problem, till exempel konkurrensen, där efterlevnaden av EU-rätten borde garanteras genom att man ändrar eller kompletterar befintliga bestämmelser i bilaterala lufttjänstavtal mellan medlemsstater och tredjeländer.

  Licia Ronzulli (PPE), skriftlig. – (IT) Jag tycker att den slutgiltiga text som vi röstade om i dag är bra, eftersom den gör det möjligt för flygbolag från EU att få tillgång till linjerna mellan EU och Vietnam och att undvika diskriminering mellan olika flygbolag. Dessutom har vi fått garantier för säkerhet och konkurrens som är av avgörande betydelse för att förbättra luftfarten på denna flyglinje, vilket kommer både operatörer och passagerare till godo. Den ständiga ekonomiska tillväxten i Vietnam, som tack vare en flexibel företagsstruktur har lyckats hantera den internationella krisen bättre än många andra, gör landet till en föredragen partner för EU och dagens omröstning kan bara stödja denna viktiga utveckling.

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. – (PT) Kommissionen har förhandlat fram ett avtal mellan EU och Vietnam som ersätter de 17 bilaterala tjänsteavtalen mellan det landet och medlemsstaterna. Avtalet innehåller inte de vanliga bestämmelserna om beskattning av bränsle i EU för flygningar som genomförs av operatörer från tredjeland. Avtalet innehåller emellertid viktiga fördelar för EU och min röst innebär ett stöd för parlamentets rekommendation.

Jag vill därför lyfta fram bestämmelsen i avtalet om val av lufttrafikföretag som syftar till att ge samtliga EU:s flygbolag lika tillträde till flyglinjer mellan EU och Vietnam, men också bestämmelserna som gäller säkerhet och efterlevnad av konkurrensreglerna.

  Angelika Werthmann (NI), skriftlig. − (DE) Genom avtalet anpassas bestämmelserna om val av lufttrafikföretag i de tidigare bilaterala luftfartsavtalen till EU:s lagar i enlighet med EG-domstolens dom 2002. Jag röstade för avtalet.

Betänkande: Baudis (A7-0042/2011)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för betänkandet eftersom det är nödvändigt att förhandla om handel med denna region. Eftersom dokumentet omfattar sektorer som energi, näringsliv och råvaror samt, framför allt, forskning, förnyelse och utbildning, tror jag att vi kan få se en positiv utveckling.

  Laima Liucija Andrikienė (PPE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för betänkandet och jag vill uppmana ledarna från EU och Gulfstaternas samarbetsråd (GCC) att utöka sitt samarbete, framför allt på handelsområdet eftersom förhandlingar om ett frihandelsavtal mellan EU och GCC inleddes för 20 år sedan och fortfarande inte har slutförts. Förutom att vara en strategiskt mycket viktig region för EU och västvärlden i största allmänhet, är GCC-länderna också viktiga handelspartner. Vår handel med regionen har ökat konstant sedan 2009 och uppgår nu till 79,7 miljarder euro. Vi har också en positiv handelsbalans med länderna i GCC, eftersom vi exporterar varor för 57,8 miljarder euro och vår import uppgår till 21,8 miljarder euro. Europeiska utrikestjänsten borde ägna mer uppmärksamhet åt denna viktiga region och nya diplomatiska EU-kontor bör öppnas i GCC-staterna. På så sätt kan vi stärka EU:s profil och få större inflytande i denna del av världen. EU:s engagemang är nu viktigare än någonsin med tanke på den oro som för närvarande råder i regionen.

  Elena Oana Antonescu (PPE), skriftlig. – (RO) EU och Gulfstaternas samarbetsråd (GCC) har förhandlat om ett frihandelsavtal i 20 år. Båda parter skulle dra nytta av fördjupade förbindelser, framför allt eftersom det finns många möjligheter till samarbete inom utbildning, forskning och förnybar energi. Internt har länderna i GCC i flera år nu genomgått en politisk och social moderniseringsprocess som måste stödjas och uppmuntras. Jag tror det behövs en löpande dialog mellan EU och GCC för att göra framsteg med att främja mänskliga rättigheter och medborgerliga friheter, när det gäller minoriteters rättigheter och i kampen mot alla former av diskriminering, inklusive diskriminering på grund av kön eller religion. Därför röstade jag för detta betänkande.

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. – (FR) I ett tjugotal år har EU och Gulfstaternas samarbetsråd (GCC) försökt förhandla fram ett frihandelsavtal. Förhandlingarna har ännu inte slutförts. Mycket har förändrats under dessa 20 år. Medlemmarna i GCC har nu blivit det ekonomiska lokomotivet i Mellanöstern och Nordafrika. De är också de viktigaste investerarna i EU:s grannskapsregioner runt södra Medelhavet. Följaktligen sträcker sig de tänkbara samarbetsområdena för EU och medlemmarna i GCC utöver handelsområdet och in på områden som vetenskap och utbildning. Därför röstade jag för initiativbetänkandet som uppmanar Europaparlamentet att utarbeta en ambitiösare politik gentemot GCC.

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. − (LT) Jag röstade för detta betänkande. EU och Gulfstaternas samarbetsråd (GCC) har förhandlat om ett frihandelsavtal i ett tjugotal år. Detta är de mest långvariga, hittills oavslutade handelsförhandlingar som EU någonsin har bedrivit. Under den tidsperioden har situationen i regionen förändrats kraftigt. Under två decennier har medlemmarna i GCC blivit det viktigaste ekonomiska lokomotivet för Mellanöstern och Nordafrika, samtidigt som den nyfödda regionen själv har stort inflytande över den globala ekonomins utveckling. Jag instämmer i de förslag som framförs i betänkandet om att snabbt ingå ett frihandelsavtal med denna region som är så viktig för EU. Möjligheterna till samarbete mellan EU och Gulfregionen omfattar inte bara handel, utan även andra gemensamma intressen, såsom internationell säkerhet, kampen mot terrorism, diplomatiska medlingsinsatser i olika oroshärdar i Mellanöstern, regional krishantering och interkulturell dialog samt globala ekonomiska styrelseformer.

  Slavi Binev (NI), skriftlig. – (BG) I detta initiativbetänkande kräver Europaparlamentet en ambitiösare politik i förbindelserna med Gulfstaternas samarbetsråd (GCC) och dess medlemsstater. Jag röstade för betänkandet eftersom jag anser att detta är den väg vi ska gå, framför allt eftersom GCC nyligen förklarade att det inte längre erkänner Muammar Gaddafis regim som legitim. Vi gläder oss åt och känner oss uppmuntrade av denna policy. Rådet fördömde de brott som begåtts av Gaddafiregimen mot civilbefolkningen och uppmanade till omedelbara insatser från Arabförbundet och FN:s säkerhetsråd. Den integrationsprocess som inleddes för 30 år sedan av de sex medlemsstaterna i GCC är det hittills enda experimentet av detta slag i arabvärlden. Vi måste stödja dem.

  Sebastian Valentin Bodu (PPE), skriftlig. – (RO) Det är viktigare än någonsin att EU får ett frihandelsavtal med Gulfstaterna. Resultatet från förhandlingarna om ett sådant avtal är obetydligt om man tänker på hur länge de varat. Situationen har naturligtvis ändrats flera gånger under de 20 åren sedan förhandlingarna startade. Gulfregionens geopolitiska klimat är annorlunda nu och har globala och regionala konsekvenser. Vi måste hantera en liberalisering och diversifiering av ekonomierna i de staterna. För närvarande är Gulfstaterna mycket mer än bara en handelspartner, eftersom de hela tiden får större inflytande över den finansiella sektorn och diplomatin, för att inte tala om andra områden. Deras inflytande kommer utan tvekan att fortsätta öka. Detta skapar nya möjligheter för EU, som inser att samarbetet mellan de båda regionerna måste sträcka sig utöver handelsområdet. Vi har gemensamma intressen på området för internationell säkerhet, kampen mot terrorism, diplomatisk medling i konfliktområdena i Mellanöstern, regional krishantering, interkulturell dialog och globala ekonomiska styrelseformer. EU kan utnyttja vissa fördelar jämfört med de nya aktörerna i Gulfregionen, under förutsättning att man visar prov på politisk vilja på allra högsta nivå.

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för betänkandet om handel och ekonomiska och finansiella förbindelser mellan EU och länderna i Gulfstaternas samarbetsråd (GCC), nämligen Saudiarabien, Bahrain, Förenade Arabemiraten, Kuwait, Qatar och Oman. Jag håller med om det som gäller förbindelserna mellan EU och arabländerna i Gulfregionen, framför allt vad gäller de strategiska avtalen om energi, forskning och utbildning. Det är också viktigt att få till stånd ett frihandelsavtal.

  Mário David (PPE), skriftlig. – (PT) Jag tror det ligger i EU:s och GCC:s intresse att skapa starkare band på alla nivåer, oavsett om de är politiska, kulturella, kommersiella eller finansiella.

När det gäller betänkandet, som jag var föredragande för i utskottet för internationell handel, skulle jag vilja understryka tre förslag som jag har förespråkat från början och som välkomnades varmt av samtliga övriga ledamöter: 1) en ökning av den diplomatiska närvaron i regionen genom Europeiska utrikestjänsten och inrättandet av ett EU-kontor i var och en av de stater som ingår i Gulfstaternas samarbetsråd (GCC), 2) genomförandet av regelbundna toppmöten mellan stats- eller regeringscheferna från EU och GCC samt, slutligen 3) en uppmaning till den höge representanten/vice ordföranden och kommissionsledamoten med ansvar för handel att överväga alternativa strategier inför kommande handelsförhandlingar med GCC i form av bilaterala avtal mellan EU och de Gulfstater som redan känner sig redo att göra ytterligare åtaganden gentemot EU.

Även om det senare utgör en ny EU-strategi för förbindelserna med tredjeland, tror jag att varken EU eller de stater i GCC som är villiga att knyta närmare band inom olika områden vill förbli gisslan hos andra länder i GCC som ännu inte känner sig redo att göra detta.

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. − (PT) Jag röstade för betänkandet eftersom det understryker att de potentiella möjligheterna för samarbete mellan EU och Gulfregionen sträcker sig bortom den rent kommersiella sfären. Bra relationer mellan dessa regionala block kan ge ett viktigt bidrag till att skydda gemensamma intressen, såsom internationell säkerhet, kampen mot terrorism och globala ekonomiska styrelseformer.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Den senaste tidens kaos och den sociala, politiska och militära oron i olika muslimska länder skärper kraven på EU att utveckla en strategi för Gulfregionen och knyta kontakter och ingå varaktiga partnerskap med den ledande multilaterala institutionen i regionen, Gulfstaternas samarbetsråd (GCC). Det finns uppenbara säkerhetsintressen och ekonomiska/finansiella frågor som är gemensamma för de båda parterna. EU bör därför öka sina insatser och avsätta resurser för att öka kunskapen och försöka slutföra utkastet till handelsavtal som enligt min mening inte bara kan öka handeln utan dessutom bidra till att föra de olika folken närmare varandra.

Jag hoppas att reformerna som har genomförts av några av dessa länder kommer att konsolideras och att EU ska kunna bidra till den processen på ett positivt sätt.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Förslaget till Europaparlamentets resolution avser förbindelserna mellan EU och Gulfstaternas samarbetsråd (GCC). Syftet är att skapa ett strategiskt partnerskap mellan deras respektive medlemsstater. Trots det kaos som har rapporterats från vissa arabländer nyligen har Gulfstaterna en stor ekonomisk potential och erbjuder ett utmärkt tillfälle för samarbete med EU. Länderna erbjuder utmärkta möjligheter till handel, inte bara eftersom de producerar olja, en råvara där reserverna börjar bli uttömda, utan framför allt eftersom de börjar investera i alternativ energi, ett område där EU är känt för sin expertis. Det gläder mig därför att betänkandet har antagits och jag hoppas vi snart ska kunna godkänna ett avtal som stärker EU:s partnerskap med det islamiska samfundet.

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Det råder ingen brist på orosmoln eller instabila områden som gör att den geopolitiska situationen är extremt komplicerad. Läget i Palestina, kriget i Irak, situationen i Iran, den senaste tidens uppror i flera länder, till exempel Jemen, och situationen i Darfur. I den situationen har EU skickat dubbla budskap i sina förbindelser med staterna i regionen, vilket har försvårat möjligheterna att lösa konflikter, förhandla och driva fredsprocesser. Dessutom lägger sig EU ofta i upproren utan att respektera den suveräna folkrätten i regionen.

Betänkandets bakgrund är förhandlingarna som startade för 20 år sedan om ett frihandelsavtal mellan EU och Gulfstaternas samarbetsråd (GCC), vilket innebär att detta är de äldsta handelsförhandlingar som initierats av EU utan att ha slutförts. Detta borde räcka för oss som skäl för att inte stödja betänkandet, men vissa av de muntliga ändringsförslag som lades fram under omröstningen gjorde det än mer oacceptabelt, framför allt hänvisningen till FN:s säkerhetsråds ståndpunkt att upprätta en flygförbudszon i Libyen, vilket, som vi vet, är ett sätt att dölja det krig som nu bedrivs mot det landet.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Vi är medvetna om att den geopolitiska situationen i Gulfregionen är mycket komplex och omfattar känsliga och allvarliga frågor om säkerhet och fred. Bland dessa frågor märks fredsprocesserna i Mellanöstern, kriget i Irak, läget i Iran, folkupproret i Jemen och den senaste tidens utveckling i Darfur, förutom de senaste händelserna i Nordafrika.

I betänkandet konstateras emellertid att Gulfstaternas nationella placeringsfonder svarar för över en tredjedel av världens totala nationella placeringsfonder och att dessa fonder bidrog till att rädda de finansiella systemen i världen och i EU. Det var i det sammanhanget som förhandlingarna ägde rum för 20 år sedan om att nå fram till ett frihandelsavtal mellan EU och GCC, vilket är de mest långvariga, icke avslutade förhandlingar som EU någonsin har bedrivit.

EU har dessutom lagt sig i och tillämpar dubbla måttstockar i sina förbindelser med staterna i regionen, vilket utgör ett hinder för förhandlingarna och även för fredsprocesserna i anslutning till de suveräna folkens rättigheter i regionen. Den resolution som antagits av parlamentet innehåller dessutom nya förslag som inte underlättar fredsprocessen i regionen ...

(Röstförklaringen avkortad i enlighet med artikel 170 i arbetsordningen.)

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. − (LT) Genom att rösta för detta betänkande stöder jag demonstrationerna för demokrati och mänskliga rättigheter i Bahrain och fördömer regeringens våldsamma reaktion. Länderna i Gulfstaternas samarbetsråd (GCC), Iran, Irak, Jemen, Oman, Förenade Arabemiraten, Qatar, Saudiarabien och Kuwait, utgör för närvarande EU:s sjätte största exportmarknad och EU är för närvarande samarbetsrådets viktigaste handelspartner. Trots detta redan omfattande handelsutbyte finns det fortfarande utrymme för ett fördjupat samarbete samt för en ökad diversifiering av handeln mellan de båda parterna med tanke på EU-marknadens storlek och GCC-staternas försök att diversifiera sin export. Ett frihandelsavtal skulle också ge nya möjligheter till tekniskt samarbete och stöd och tecknandet av ett sådant avtal mellan EU och GCC skulle skapa fastare band och ytterligare diversifiering. I dokumentet upprepar EU sitt motstånd mot dödsstraffet, uppmanar till ett globalt moratorium och beklagar att samtliga stater i GCC fortfarande tillämpar dödsstraffet. Medlemsstaterna i GCC uppmanas därför att införa ett stopp för alla avrättningar. Framför allt uppmanas stater som tillämpar avrättningar och straff med metoder som halshuggning, stening, korsfästning, spöstraff eller amputationer att upphöra med det.

  Tunne Kelam (PPE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för betänkandet om EU:s förbindelser med Gulfstaternas samarbetsråd (GCC). Jag vill understryka mitt stöd för de muntliga ändringsförslag som lagts fram av föredraganden Dominique Baudis om att revidera betänkandet i ljuset av den senaste tidens utveckling.

Det är viktigt att uppmana samtliga medlemsstater i GCC att erkänna folkrörelsen för demokratiska förändringar i regionen som helhet med en uppmuntran till de framväxande grupperna i civilsamhället att främja en process av genuint fredlig övergång till demokrati i sina respektive länder.

  Agnès Le Brun (PPE), skriftlig. – (FR) Av olika skäl är området runt Persiska viken av strategisk betydelse för EU, framför allt vad gäller energiförsörjningen. EU vill skapa ett närmare samarbete med Gulfstaternas samarbetsråd (GCC), en organisation som består av de sex rikaste nationerna i regionen, genom att ingå ett frihandelsavtal som blir centralt i den processen. Jag röstade för betänkandet som bereder marken för ett framtida samarbete mellan EU och GCC. Genom att täcka in samtliga frågor som är av betydelse för ett sådant partnerskap, till exempel minoriteternas rättigheter, kvinnors rättigheter, samvets- och yttrandefrihet, men också stöd för fredsprocessen i Mellanöstern och områden för strategiskt partnerskap, såsom forskning, utbildning och fossila och förnybara bränslen, har förslaget som lagts fram av min kollega Dominique Baudis lyckats skapa en bred enighet i de olika politiska grupperna. Den senaste tidens utveckling i Bahrain har emellertid gett upphov till farhågor om att betänkandet inte skulle vara tillräckligt aktuellt. God vilja från alla sidor har emellertid resulterat i ett par utmärkta muntliga ändringsförslag som gör att betänkandet nu har uppdaterats och att månader av hårt arbete inte har varit förgäves.

  Krzysztof Lisek (PPE), skriftlig. − (PL) Jag röstade för att anta Dominique Baudis betänkande som täcker alla de intressanta frågorna om mänskliga rättigheter, lika rättigheter för kvinnor, pressfrihet och demokratisering. Betänkandet tar också upp den senaste tidens politiska förändringar i Bahrain. Jag tycker det är absolut nödvändigt att fördöma våldet som används i konflikten. Ett strategiskt partnerskap på många områden bör göra det möjligt att undvika kriser i förbindelserna mellan EU och regionen och öka EU:s energitrygghet, vilket understryks på flera ställen i betänkandet. Länderna runt Persiska viken är extremt viktiga aktörer i fredsprocessen. Jag vill därför understryka att jag är mycket glad över att betänkandet antagits och jag hoppas att samarbetet mellan EU och länderna kring Persiska viken ska bli ännu mer produktivt på många områden.

  David Martin (S&D), skriftlig. − (EN) Jag röstade för betänkandet och välkomnar särskilt det muntliga ändringsförslag som lägger till en ny punkt 7a, som lyder: ”Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater i GCC att erkänna en fortsatt folkrörelse för demokratiska reformer inom regionen som helhet och begär ett fullt engagemang med nya grupper inom det civila samhället för att främja en process av sann fredlig demokratisk förändring, inom deras egna länder, med partners i regionen och med fullt stöd från Europeiska unionen.”

  Clemente Mastella (PPE), skriftlig. – (IT) Under de senaste 20 årens handelsförhandlingar mellan EU och länderna i Gulfstaternas samarbetsråd (GCC) har miljön kring förhandlingarna förändrats i grunden och dessa förbindelser har nu nått en vändpunkt.

Att ingå ett frihandelsavtal är fortfarande en prioriterad fråga, såväl politiskt som kommersiellt. GCC-staternas geopolitiska miljö kännetecknas av en serie säkerhetsutmaningar med globala och regionala konsekvenser, vilket betyder att en process för att liberalisera och diversifiera den grundläggande ekonomiska strukturen i dessa länder måste inledas. Dessa länder måste kunna fortsätta längs vägen mot samarbete och multilateralism.

EU:s uppdrag är därför att utveckla ett nytt strategiskt partnerskap som kan stödja den pågående regionala integrationsprocessen. Det är dessutom önskvärt att Europeiska utrikestjänsten öppnar nya diplomatiska kontor i de länderna. Det vore därför bra om parlamentet kunde uppmuntra till en ambitiösare EU-politik gentemot GCC. Vi bör kunna utöka samarbetet inom olika områden, såsom vetenskaplig forskning och teknik, samtidigt som vi fortsätter diskutera frågor som skyddet av religiösa minoriteter och rätten till arbete och yttrandefrihet.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Förhandlingar mellan EU och Gulfstaternas samarbetsråd (GCC) har redan pågått i över två decennier i ett försök att förhandla fram ett frihandelsavtal. Det gör dessa förhandlingar till några av de mest långvariga oavslutade handelsförhandlingar som EU har bedrivit.

Under de senaste 20 åren har förhandlingsmiljön förändrats kraftigt. GCC-staterna har betydande finansiella resurser i form av nationella placeringsfonder. 2009 uppgick de till över 1 380 miljarder US-dollar, dvs. 35 procent av världens totala nationella placeringsfonder. Medlemmarna i GCC har blivit ekonomiska lokomotiv för hela Mellanöstern/Nordafrika-regionen. De svarar för över 40 procent av den nationella förmögenhet som skapas i området och innehar 50 procent av dess officiella valutareserver, dvs. 1 070 miljarder dollar.

Med tanke på den enorma finansiella och ekonomiska potentialen i dessa länder måste vi utnyttja den nuvarande miljön om förhandlingarna ska kunna föras i hamn.

  Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. − (EN) EU och Gulfstaternas samarbetsråd (GCC) har förhandlat om ett frihandelsavtal i cirka 20 år. Det är de mest långvariga icke avslutade handelsförhandlingar som EU har bedrivit. I betänkandet understryks att ett frihandelsavtal är en prioriterad fråga. Betänkandet sträcker sig emellertid bortom handelsrelationer och omfattar också frågor som energi, industri och råvaror, forskning och innovation samt utbildning.

Jag lade ner min röst eftersom jag anser att avtalet bör utformas i samband med en politisk reaktion på läget i regionen. Det bör finnas en särskild strategi för varje enskilt land. Ta Iran, till exempel. Det skulle vara ett misstag att inkludera Ahmadinejads regim i förhandlingsprocessen. Det krävs tydligare geografiska eller ekonomiska förtydliganden.

  Rolandas Paksas (EFD), skriftlig. − (LT) Jag stödde resolutionen om EU:s förbindelser med Gulfstaternas samarbetsråd (GCC) eftersom Gulfregionen i dag betraktas som ett nytt ekonomiskt nav, vars geopolitiska miljö gör Persiska viken till ett fokus för säkerhetsutmaningar med globala och regionala konsekvenser. Dessutom är GCC EU:s sjätte största exportmarknad. EU är för närvarande GCC-ländernas viktigaste handelspartner och det är nödvändigt att utveckla och diversifiera de ömsesidiga förbindelserna. Vi måste göra allt vi kan för att se till att samarbetet utökas inom olika områden av ekonomisk och teknisk verksamhet, vilket inkluderar att förstärka den ekonomiska utvecklingsprocessen. Dessutom skulle en kraftfull ekonomisk samverkan kunna erbjuda fler möjligheter att stärka EU:s regionala integration och det skulle kunna skapa fler möjligheter för EU att bidra till att öka stabiliteten i denna strategiskt viktiga region. Vi måste göra vårt yttersta för att se till att förhandlingarna mellan dessa båda regioner äntligen slutförs och att ett frihandelsavtal ingås som skulle kunna garantera nya möjligheter till tekniskt samarbete och stöd.

  Justas Vincas Paleckis (S&D), skriftlig. − (LT) Ända fram till dess demokrativågen sköljde över arabländerna har Europaparlamentet uppmanat länderna i Gulfstaternas samarbetsråd (GCC) att förbättra situationen vad gäller demokrati, rättsstatsprincipen, mänskliga rättigheter och medborgerliga friheter. Vår grupp, Alliansen liberaler och demokrater för Europa, underströk framför allt behovet av en reformering av socialpolitiken och ökad frihet för fackföreningar. Vi fördömde kraftfullt avrättningar och undertryckande av kvinnors rättigheter. Genom att rösta för detta betänkande stöder jag demonstrationerna för demokrati och mänskliga rättigheter i Bahrain och fördömer regeringarnas våldsamma reaktioner. Jag stöder föredragandens krav på att EU:s medlemsstater ska sprida sina erfarenheter till Gulfstaterna genom att införa teknik för att utvinna förnybara energikällor. Jag förespråkade också att man påskyndar förhandlingarna om ett frihandelsavtal mellan EU och GCC. Det finns tydliga möjligheter för samarbete mellan dessa båda regioner, inte bara när det gäller ekonomi utan även i frågor som gäller internationell säkerhet, kampen mot terrorism, diplomatiska insatser i Mellanösternkonflikten, interkulturell dialog och globala ekonomiska styrelseformer.

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. – (IT) Dominique Baudis betänkande om EU:s förbindelser med Gulfstaternas samarbetsråd (GCC) avser förhandlingarna om ett frihandelsavtal mellan EU och länderna kring Persiska viken. Jag anser att ett avtal som underlättar handeln och därför stärker samtliga sociopolitiska band som binder regionen till en global kontext är grundläggande för dess framtida stabilitet efter de senaste årens krig och händelserna på senare tid, förutom vad gäller de rent kommersiella aspekterna. Jag röstade därför för betänkandet och hoppas dessutom att förbindelserna ska utvidgas, eftersom detta skulle bli till förmån för båda parter, bland annat mot bakgrund av nya globala ekonomiska styrelseformer.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för detta initiativbetänkande som utgör en uppmaning från parlamentet om att utarbeta en mer ambitiös politik för strategiskt partnerskap mellan EU och Gulfstaternas samarbetsråd (GCC) och dess medlemsstater.

EU och GCC har försökt förhandla fram ett frihandelsavtal under cirka 20 år. Förhandlingarna hör därmed till de mest långvariga icke avslutade handelsförhandlingar som EU har bedrivit. Men under 20 år har förutsättningarna för dessa förhandlingar förändrats i grunden. I själva verket sträcker sig möjligheterna till samarbete mellan dessa båda regioner utöver den rent kommersiella sfären. De båda blocken har gemensamma intressen, till exempel i fråga om internationell säkerhet, kampen mot terrorism, diplomatisk medling i konfliktområden i Mellanöstern, regional krishantering, interkulturell dialog och globala ekonomiska styrelseformer.

Jag röstade för detta initiativbetänkande, eftersom jag anser att parlamentets vädjan om att utforma en ambitiösare EU-politik gentemot GCC och dess medlemsstater kommer i rätt tid. Jag hoppas att den politiska vilja som krävs i frågan finns på högsta nivå.

  Aldo Patriciello (PPE), skriftlig. − (IT) Frihandelsavtalet mellan EU och Gulfstaternas samarbetsråd (GCC) har diskuterats i cirka 20 år. Under den tiden har de finansiella och geopolitiska omständigheterna i GCC-staterna förändrats i grunden. Säkerhetsutmaningar har tillkommit (till exempel Irak, Iran, Jemen, islamisk terrorism och piratverksamhet) och nya kommersiella aktörer har dykt upp i området.

Samtidigt har medlemmarna i GCC blivit ett ekonomiskt lokomotiv för hela Mellanöstern och Nordafrika och är nu en av de viktigaste investerarna i länderna i EU:s grannskapsstater i södra Medelhavsområdet. De båda regionerna har också gemensamma intressen i samband med säkerhet, kampen mot terrorism, hantering av den regionala krisen och globala ekonomiska styrelseformer. Därför kräver Europaparlamentet i dag att man utarbetar en ambitiösare samarbetspolitik gentemot länderna i GCC. EU har vissa fördelar som unionen kan utnyttja i jämförelse med de nya aktörer som är verksamma i Gulfområdet, framför allt inom utbildning, forskning, energi och teknik. Vi kan inte tillåta att de möjligheter som erbjuds i detta historiska ögonblick, dvs. när de ekonomiska globala styrelseformerna definieras och regionala balanser omdefinieras, går oss förbi outnyttjade.

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. – (PT) Gulfregionen är av stor betydelse för EU och därför är det oerhört viktigt att utarbeta en strategi som syftar till att stärka de politiska, finansiella, ekonomiska, sociala och kulturella banden med Gulfstaternas samarbetsråd (GCC). Mot den bakgrunden är ett frihandelsavtal mellan EU och GCC en prioriterad fråga, men samarbetet erbjuder också möjligheter inom andra områden, såsom utbildning, energi och forskning.

Jag stöder därför den vädjan som framfördes i parlamentet i dag om att utarbeta en ambitiösare EU-politik gentemot GCC och dess medlemsstater, och jag hoppas att en förstärkt dialog och ett utökat samarbete mellan EU och GCC ska bidra till att främja och konsolidera framstegen vad gäller respekten för demokratiska principer och grundläggande rättigheter.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. −(EN) Bland skälen att rösta för denna text bör nämnas antagandet av ändringsförslaget gällande punkt 7a, som lyder som följer: ”Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater i GCC att erkänna en fortsatt folkrörelse för demokratiska reformer inom regionen som helhet och begär ett fullt engagemang med nya grupper inom det civila samhället för att främja en process av sann fredlig demokratisk förändring, inom deras egna länder, med partners i regionen och med fullt stöd från Europeiska unionen.”

  Licia Ronzulli (PPE), skriftlig. – (IT) Frihandelsavtalet mellan EU och Gulfstaternas samarbetsråd (GCC) är en prioriterad fråga för båda parter och understryker betydelsen av ett ömsesidigt erkännande. EU:s närvaro i regionen stärker handelspolitiken och bidrar till en riktad och effektiv information om EU i Gulfstaterna.

Genom att ingå avtalet i fråga blir det möjligt att skapa en tydligare profil för unionen genom att öppna nya representationskontor för EU i Gulfstaterna. Det skulle uppmuntra den politiska dialogen och göra EU:s insatser effektivare. Samma sak gäller också för EU:s energibehov, som fortfarande till största delen täcks av fossila bränslen, även om den framtida efterfrågan på olja kommer att påverkas av en klimatpolitik som i allt högre grad inriktas på förnybara källor. Den sociala och politiska utveckling som har ägt rum under senare år i de flesta av GCC:s medlemsstater uppmuntrar till ett främjande av mänskliga rättigheter och kamp mot alla former av diskriminering, inklusive den som bygger på kön, sexuell läggning eller religion. Ett stabilt partnerskap mellan EU och GCC måste därför byggas upp som främjar öppna marknader för varor och avlägsnandet av icke-tariffära handelshinder.

  Charles Tannock (ECR), skriftlig. − (EN) Den konservativa gruppen från Storbritannien och ECR-gruppen röstade för Dominique Baudis betänkande om förbindelserna mellan EU och Gulfstaternas samarbetsråd (GCC), inklusive de omfattande muntliga ändringsförslag som föredraganden lade fram i dagens plenarsammanträde eftersom det är viktigt att fördöma allt oproportionerligt våld i Bahrain från myndigheternas sida, framför allt att obeväpnade, fredliga demonstranter enligt uppgift har beskjutits.

Vi kan acceptera att demonstranterna som till största delen är Shiamuslimer också i viss utsträckning har tillgripit oacceptabelt våld och vi vädjar till båda sidor att utöva största möjliga återhållsamhet. Bahrain är en lojal allierad till Västmakterna och bas för Förenta staternas flotta och vi välkomnar erbjudandet om en dialog från kronprinsen i Bahrain. Vi kan acceptera att regeringen i Bahrain enligt reglerna i GCC-avtalet har rätt att kalla in saudisk och kuwaitisk hjälp för att upprätthålla lag och ordning, men de utländska styrkorna i Bahrain måste respektera grundläggande mänskliga rättigheter, inklusive rätten att genomföra fredliga demonstrationer. Vi hoppas att ett frihandelsavtal med EU ska kunna ingås så snart som möjligt eftersom ekonomisk tillväxt och nya arbetstillfällen, framför allt bland de missgynnade Shiamuslimska grupperna kommer att bidra till att stabilisera ö-staten och minska den sociala spänningen.

  Dominique Vlasto (PPE), skriftlig. – (FR) Jag stödde förslaget till resolution som skickar en tydlig signal till våra partner på Arabiska halvön. Mot bakgrund av extrema ekonomiska, sociala och geopolitiska spänningar var det viktigt att Europaparlamentet upprepade sin vilja att granska vårt samarbetsavtal i ljuset av händelserna i arabvärlden. Vi föreslår inte att man överger historiska band, utan snarare att vi anpassar våra förbindelser så att de återspeglar verkligheten på marken och folkens behov och gör respekten för de värden som EU företräder till en förutsättning för att utveckla ekonomiska och politiska band. Dialog med civilsamhället kommer också att vara en viktig del i ett sådant partnerskap. Även om man måste välkomna de framsteg och reformer som ägt rum, så återstår det mycket att göra innan dessa länder kan sägas vara på väg mot demokrati och respekt för mänskliga rättigheter och medborgerliga friheter. En del av EU:s öde avgörs just nu i Palestina och Mellanöstern. Enligt de associationsavtal som ingåtts mellan EU och dessa länder måste vi nu hitta en medelväg som är rimlig för alla parter och som balanserar strävan efter ekonomiska band och handelsrelationer mot ett främjande av kärnvärden.

  Angelika Werthmann (NI), skriftlig. − (DE) Jag röstade för betänkandet om EU:s förbindelser med Gulfstaternas samarbetsråd (GCC). Om man ser till de många fördelarna för de båda avtalsslutande parterna efter 20 års förhandlande är det nu dags att vi gör en riktad insats för att komma fram till ett frihandelsavtal, vilket också framgår av betänkandet. Framför allt stöder jag emellertid de viktigaste punkterna i förhandlingarna som redovisas i betänkandet och som tar hänsyn till utvecklingen på områdena klimatförändringar och skyldigheter i fråga om mänskliga rättigheter.

Betänkande: Sharon Bowles (A7-0064/2011)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Jag stöder utnämningen eftersom alla rättsliga förfaranden har genomförts, däribland en mycket noggrann utvärdering av kandidatens meritförteckning.

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. – (FR) Europeiska centralbankens direktion behöver en ny ledamot. Jag röstade för utnämningen av den belgiska kandidaten Peter Praet mot bakgrund av hans erkända auktoritet och yrkeserfarenhet på området för valuta- och bankfrågor.

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. − (PT) Jag stöder rådets positiva omröstningsresultat om utnämningen av Peter Praet till ledamot i Europeiska centralbankens direktion, mot bakgrund av den positiva bedömningen av hans meritförteckning och hans skriftliga svar på frågeformuläret till ledamotskandidaterna.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Jag önskar Peter Praet lycka till som ledamot, vid denna avgörande tidpunkt för EU-institutionerna då i synnerhet Europeiska centralbanken måste spela en särskilt noggrann och interventionistisk roll när det gäller att övervaka krisen med utlandsskulden, eurons stabilitet och den ekonomiska återhämtningen. Jag tror att han kommer att utföra sitt uppdrag med engagemang och kompetens.

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. − (LT) Jag stöder detta dokument, eftersom Europeiska rådet genom en skrivelse av den 18 februari 2011 samrådde med Europaparlamentet om utnämningen av Peter Praet till ledamot i Europeiska centralbankens direktion för en åttaårsperiod med verkan från den 1 juni 2011. Parlamentets utskott för ekonomi och valutafrågor granskade sedan den nominerade kandidatens referenser, och tog i samband med denna granskning del av kandidatens meritförteckning och svaren på de skriftliga frågor utskottet ställt honom. Utskottet höll därefter den 16 mars 2011 en utfrågning med den nominerade kandidaten som varade i en och en halv timme, då kandidaten först höll ett inledande anförande och därefter besvarade utskottsledamöternas frågor. Europaparlamentet gav Europeiska rådet sin tillstyrkan till rådets rekommendation att utse Peter Praet till ledamot i Europeiska centralbankens direktion.

  David Martin (S&D), skriftlig. − (EN) Jag röstade för detta betänkande där Europaparlamentet mot bakgrund av rekommendationen från utskottet för ekonomi och valutafrågor ger Europeiska rådet sin tillstyrkan till rådets rekommendation att utse Peter Praet som ledamot i Europeiska centralbankens direktion.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) EU-institutionerna måste tjänas av de allra bästa. I det här fallet har den nyutsedda ledamoten Peter Praet en fläckfri meritförteckning och godkändes utan anmärkning vid utfrågningen i parlamentets utskott för ekonomi och valutafrågor. Jag önskar honom lycka till under hans åtta år som ledamot.

  Louis Michel (ALDE), skriftlig. – (FR) Det gläder mig att Peter Praet har utsetts till ledamot i Europeiska centralbankens direktion. Som expert i finansiell stabilitet och övervakning av finansiell infrastruktur och betalsystem och som ledamot i direktionen för Banking, Finance and Insurance Commission (CBFA) i Belgien har Peter Praet ett mycket gott anseende i ekonomiska och akademiska kretsar. Han har också en mycket gedigen erfarenhet som nu kan ställas till Europeiska unionens tjänst.

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. – (IT) Jag röstade för att utse Peter Praet till ledamot i Europeiska centralbankens direktion, eftersom han har visat att han är en utmärkt kandidat. Under utfrågningen av kandidaterna i utskottet för ekonomi och valutafrågor visade sig Peter Praet vara den kunnigaste och mest kompetenta kandidaten med bred marginal. Europeiska centralbanken har under senare år visat att den är en viktig institution genom att hantera krisen och förebygga ännu större skador. Ända sedan kollapsen av Lehman Brothers har ECB – oberoende och avskilt från de nationella regeringarna – sett till att krisens oerhört allvarliga konsekvenser inte har blivit förödande. ECB är och förblir en skyddande instans för valutaunionen och euron. Det är därför mycket viktigt att ledamöterna i ECB:s direktion besitter egenskaper och erfarenheter utöver det vanliga.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för betänkandet om att utse Peter Praet till ledamot i Europeiska centralbankens direktion under en åttaårsperiod med början den 1 juni 2011. All information som lagts fram inför detta val och som mitt beslut bygger på visar att kriterierna i artikel 283.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt har uppfyllts och att det är nödvändigt att ECB är fullständigt oberoende, i enlighet med artikel 130 i samma fördrag, och jag välkomnar därför Peter Praets utnämning.

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för detta beslut, genom vilket parlamentet ger sin tillstyrkan till rådets rekommendation att utse Peter Praet till ledamot i Europeiska centralbankens direktion. Jag önskar honom lycka till i utövandet av sina arbetsuppgifter.

Resolutionsförslag (B7-0222/2011)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Jag stöder den här utnämningen eftersom alla rättsliga förfaranden har genomförts, däribland en mycket noggrann utvärdering av kandidatens meritförteckning.

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. – (FR) Syftet med Europeiska bankmyndigheten, som inrättades den 1 januari 2011 genom Europaparlamentets och rådets förordning av den 24 november 2010, är att garantera stabiliteten hos det finansiella systemet och insynsvänligheten hos de finansiella produkterna och marknaderna samt att skydda spararna och investerarna. Europeiska bankmyndigheten har utsett Adam Farkas, som är en ekonom från Ungerns nationella bank, till verkställande direktör. Europaparlamentet måste godkänna utnämningen för att den ska vara giltig. Jag röstade för Adam Farkas utnämning.

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. – (PT) Jag stöder utnämningen av Adam Farkas till posten som verkställande direktör för Europeiska bankmyndigheten, mot bakgrund av hans svar till Europeiska bankmyndighetens tillsynsstyrelse.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Om en lärdom kan dras av den aktuella krisen är det att vi måste reformera den institutionella tillsynsstrukturen genom att inrätta EU-organ och därigenom omarbeta hela konceptet med makro- och mikroekonomisk övervakning. Europeiska bankmyndigheten är ett resultat av detta.

Eftersom förtroendet för bankerna har fått sig en allvarlig törn på grund av den globala finanskrisen är det viktigt att marknaderna och EU-medborgarna i allmänhet återfår tilliten till bankinstitutionernas soliditet och styrka, och särskilt sitt förtroende för tillsynsorganen. Den nya Europeiska bankmyndighetens roll är därför mycket avgörande med tanke på framtiden.

Nu när parlamentet har godkänt utnämningen av myndighetens verkställande direktör hoppas jag att han ska få en aktiv, klok och framgångsrik ämbetsperiod.

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. − (LT) Jag stöder detta dokument, eftersom utskottet för ekonomi och valutafrågor vid sitt möte den 17 mars 2011 frågade ut den kandidat som valts ut av Europeiska bankmyndighetens tillsynsstyrelse. Vid mötet beslutades att Adam Farkas uppfyller kriterierna i artikel 51.2 i förordning (EU) nr 1093/2010, och hans utnämning till verkställande direktör för Europeiska bankmyndigheten godkändes.

  David Martin (S&D), skriftlig. − (EN) Jag röstade för denna resolution, där parlamentet godkänner utnämningen av Adam Farkas till verkställande direktör för Europeiska bankmyndigheten.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Den aktuella finanskrisen har lyft fram stora brister i den finansiella tillsynen, såväl i enskilda fall som i relation till det finansiella systemet i sin helhet. Tillsynsmodellerna har varit nationellt präglade och har inte anpassats till globaliseringen av det finansiella systemet, där olika finansiella grupper utövar gränsöverskridande verksamhet med de systemiska risker som detta medför.

Jag anser att inrättandet av Europeiska bankmyndigheten är oumbärligt för att skapa en effektiv tillsynsmodell. Många andra åtgärder krävs dock för att förhindra att den senaste tidens verkligt omoraliska situationer återuppstår, vilka har skadat ekonomierna, aktieägarna, insättarna, skattebetalarna och systemets trovärdighet.

Jag röstade därför för utnämningen av Adam Farkas till verkställande direktör för Europeiska bankmyndigheten, och hoppas att hans ämbetsperiod ska hålla hög kvalitet i alla avseenden.

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. − (IT) Som ledamot för utskottet för ekonomi och valutafrågor följde jag noggrant hela den process som ledde fram till inrättandet av Europeiska bankmyndigheten. Jag röstade därför för utnämningen av Adam Farkas till myndighetens verkställande direktör. Europeiska bankmyndigheten måste få möjlighet att utföra de uppgifter som den ålades av parlamentet för några månader sedan. Jag hoppas verkligen att myndigheten har försetts med de mänskliga och ekonomiska resurser som krävs för att den ska kunna genomföra sin tillsyn seriöst och noggrant. Vid utfrågningen i utskottet för ekonomi och valutafrågor övertygade den nya verkställande direktören mig och mina kolleger om sin kompetens och yrkeskunnighet, såsom framgår av dagens omröstning. Ytterligare en positiv faktor som kommer att gynna den europeiska integrationsprocessen är att den nya verkställande direktören kommer från en medlemsstat som nyligen anslutit sig till Europeiska unionen.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för betänkandet om att utse Adam Farkas till verkställande direktör för Europeiska bankmyndigheten. Adam Farkas är den kandidat som utsågs av Europeiska bankmyndighetens tillsynsstyrelse och har utfrågats av utskottet för ekonomi och valutafrågor i enlighet med de etablerade förfarandena. Alla uppgifter som har lagts fram inför detta val och som mitt beslut bygger på visar att kriterierna i artikel 51.2 i förordning (EU) nr 1093/2010 har uppfyllts, och jag stöder därför Adam Farkas utnämning.

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. – (PT) Europaparlamentet har genom denna resolution godkänt Adam Farkas utnämning till verkställande direktör för Europeiska bankmyndigheten. Jag önskar honom lycka till i utövandet av sina arbetsuppgifter.

Resolutionsförslag (B7-0221/2011)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Jag stöder utnämningen eftersom alla rättsliga förfaranden har genomförts, däribland en mycket noggrann utvärdering av kandidatens meritförteckning.

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. – (FR) Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten, som inrättades den 1 januari 2011 genom Europaparlamentets och rådets förordning av den 24 november 2010, har i uppgift att främja en mer enhetlig tillsyn och att rådge EU-institutionerna i frågor som rör regleringen och tillsynen av försäkrings-, återförsäkrings- och tjänstepensionssystemen. Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten har utsett spanjoren Carlos Montalvo, som arbetat som tillförordnad generalsekreterare vid föregångaren till den nya myndigheten, till dess första verkställande direktör. Europaparlamentet måste godkänna utnämningen för att den ska vara giltig. Jag röstade för Carlos Montalvos utnämning.

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. – (PT) Carlos Montalvo har valts ut av Europeiska bankmyndighetens tillsynsstyrelse och jag stöder hans utnämning till verkställande direktör för Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) En av lärdomarna av krisen är att oberoende EU-organ måste inrättas för att övervaka banker och försäkringar på de finansiella marknaderna. Dessa organ ska inte ersätta de nationella tillsynsorganen utan i stället samarbeta med dem och utföra sitt uppdrag genom försiktiga och systemiska riskanalyser för att förhindra en ny kris av samma proportioner som den som vi nu står inför i tongivande EU-stater.

När parlamentet nu har godkänt utnämningen av den verkställande direktören för Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten önskar jag honom lycka till med hans viktiga uppdrag.

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. − (LT) Jag stöder detta dokument, eftersom utskottet för ekonomi och valutafrågor vid sitt möte den 17 mars 2011 frågade ut den kandidat som valts ut av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndighetens tillsynsstyrelse. Vid mötet beslutades att Carlos Montalvo uppfyller kriterierna i artikel 51.2 i förordning (EU) nr 1094/2010, och hans utnämning till verkställande direktör för Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten godkändes.

  David Martin (S&D), skriftlig. − (EN) Jag röstade för denna resolution, där parlamentet godkänner utnämningen av Carlos Montalvo till verkställande direktör för Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Den aktuella finanskrisen har lyft fram stora brister i den finansiella tillsynen, såväl i enskilda fall som i relation till det finansiella systemet i sin helhet. Tillsynsmodellerna har varit nationellt präglade och har inte anpassats till globaliseringen i det finansiella systemet, där olika finansiella grupper utövar gränsöverskridande verksamhet med de systemiska risker som detta medför. Inrättandet av den Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten är därför mycket viktigt för att skapa en effektiv tillsynsmodell, vid sidan av många andra övervakningsmekanismer som bör antas och tillämpas omgående. Jag röstar därför för utnämningen av Carlos Montalvo till verkställande direktör för Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten, och önskar honom lycka till med utövandet av sitt ämbete.

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. – (IT) Dagens positiva omröstningsresultat bidrar med ytterligare en viktig bit till den europeiska tillsynsstruktur som parlamentet har ansett det nödvändigt att stödja sedan början av den nuvarande mandatperioden. Vid utfrågningen förra veckan i utskottet för ekonomi och valutafrågor gav den nya verkställande direktören prov på sin kompetens och kunskap om sektorn och om de problem som han kommer att behöva hantera. Jag tror inte att det faktum att de två högsta posterna vid Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten har tillsatts med personer som haft samma roll i den föregående organisationen kommer att bli ett problem. Jag är övertygad om att myndighetens nya befogenheter kommer att göra det möjligt för dess direktörer att utföra sina uppgifter så väl som möjligt.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för betänkandet om att utse Carlos Montalvo till verkställande direktör för Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten.

Carlos Montalvo är den kandidat som valts ut av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndighetens tillsynsstyrelse och har utfrågats av utskottet för ekonomi och valutafrågor i enlighet med de etablerade förfarandena. Alla uppgifter som lagts fram inför detta val och som mitt beslut bygger på visar att kriterierna i artikel 51.2 i förordning (EU) nr 1094/2010 har uppfyllts, och jag stöder därför utnämningen av Carlos Montalvo.

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. – (PT) Europaparlamentet har genom denna resolution godkänt utnämningen av Carlos Montalvo till verkställande direktör för Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten. Jag önskar honom lycka till i utövandet av sina arbetsuppgifter.

Resolutionsförslag (B7-0200/2011)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Jag stöder utnämningen eftersom alla rättsliga förfaranden har genomförts, däribland en mycket noggrann utvärdering av kandidatens meritförteckning.

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. – (FR) Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma), som inrättades den 1 januari 2011 genom Europaparlamentets och rådets förordning av den 24 november 2010, är avsedd att bidra till bevarandet av stabiliteten hos EU:s finansiella system genom att skydda integriteten, effektiviteten och den korrekta funktionen hos de finansiella marknaderna och genom att stärka skyddet av investerarna. Esma har utsett den tyska före detta ekonomen vid Bank of England Verena Ross till dess första verkställande direktör. Europaparlamentet måste godkänna utnämningen i en omröstning för att den ska bli giltig. Jag röstade för utnämningen av Verena Ross.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Eftersom de finansiella marknaderna har drabbats hårt av krisen måste förtroendet för marknaderna omgående återupprättas. Detta kommer i hög grad att bero på tillsynsmyndigheternas agerande, vilka måste utföra sitt uppdrag på ett kompetent och effektivt sätt så att de kan ingjuta det nödvändiga förtroendet hos investerarna och företagen.

Det är mot den bakgrunden som Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten har inrättats, vilken kommer att spela en viktig roll i den nya europeiska tillsynsramen samtidigt som den inte gör anspråk på att ersätta de nationella tillsynsorganen. Det är därför viktigt att myndighetens verksamhet inleds snart.

När parlamentet nu har godkänt utnämningen av myndighetens verkställande direktör önskar jag henne en framgångsrik ämbetsperiod.

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. − (LT) Jag stöder detta dokument, eftersom utskottet för ekonomi och valutafrågor vid sitt möte den 17 mars 2011 frågade ut den kandidat som valts ut av Europeiska värdepappers- och marknadsmyndighetens tillsynsstyrelse. Vid mötet beslutades att Verena Ross uppfyller kriterierna i artikel 51.2 i förordning (EU) nr 1095/2010, och hennes utnämning till verkställande direktör för Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten godkändes.

  David Martin (S&D), skriftlig. − (EN) Jag röstade för denna resolution, där parlamentet godkänner utnämningen av Verena Ross till verkställande direktör för Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Den aktuella finanskrisen har lyft fram stora brister i den finansiella tillsynen, såväl i enskilda fall som i relation till det finansiella systemet i sin helhet. Tillsynsmodellerna har varit nationellt präglade och har inte anpassats till globaliseringen i det finansiella systemet, där olika finansiella grupper utövar gränsöverskridande verksamhet med de systemiska risker som detta medför.

Inrättandet av Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten är oumbärligt för att skapa en effektiv tillsynsmodell. Många andra åtgärder krävs dock för att förhindra att den senaste tidens verkligt omoraliska situationer återuppstår, vilka har skadat ekonomierna, aktieägarna, insättarna, skattebetalarna och systemets trovärdighet.

Jag röstade därför för utnämningen av Verena Ross till verkställande direktör för Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten, och hoppas att hennes ämbetsperiod ska hålla hög kvalitet i alla avseenden.

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. – (IT) Jag röstade för utnämningen av Verena Ross till verkställande direktör av flera skäl. De nya rättsakter som vi har antagit, eller som vi kommer att uppmanas att anta, innehåller en stor mängd befogenheter i fråga om tillsyn, analys och utvärdering. Tänk bara på de olika tekniska standarder som myndigheten har i uppgift att utvärdera och lägga fram för kommissionens godkännande. Det är därför viktigt att Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) kan påbörja sitt arbete snarast möjligt så att den kan börja utöva det mandat som det beviljades av parlamentet förra året. Jag välkomnar slutligen att en kvinna har utnämnts till en av de mest framträdande posterna, inte bara för att hon är kvinna utan på grund av hennes utmärkta meritförteckning. Jag hoppas att Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten och de båda andra myndigheterna har de budgetmässiga, strukturella och personalmässiga förutsättningarna för att fungera så väl som möjligt.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för betänkandet om utnämningen av Verena Ross till verkställande direktör för Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten. Verena Ross var den kandidat som valdes ut av styrelsen för Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten och som hördes av utskottet för ekonomi och valutafrågor i enlighet med gällande förfaranden. Alla de uppgifter som presenterades för detta alternativ och utifrån vilka jag fattade mitt beslut visar att de kriterier som har fastställts inom ramen för artikel 51.2 i förordning (EU) nr 1095/2010 uppfylldes, och jag är så glad över utnämningen av Verena Ross.

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. – (PT) Genom detta resolutionsförslag har parlamentet godkänt utnämningen av Verena Ross till verkställande direktör för Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten. Jag vill önska henne all framgång med de uppgifter som hon har anförtrotts.

Betänkande: Francesca Balzani (A7-0058/2011)