Talmannen. − Nästa punkt är ett betänkande av José Manuel Fernandes, för budgetutskottet, om beräkning av Europaparlamentets inkomster och utgifter för budgetåret 2012 – avsnitt I – parlamentet (2011/2018(BUD)) (A7-0087/2011).

  José Manuel Fernandes, föredragande. – (PT) Fru talman, mina damer och herrar! Jag skulle först av allt vilja tacka alla som deltagit i utarbetandet av detta betänkande, särskilt skuggföredragandena från alla politiska grupper.

Detta är ett betänkande som möjliggör en stram, återhållsam och sträng budget för parlamentet för 2012. I själva verket har vi skurit ned det ursprungliga förslaget med omkring 49 miljoner euro. Vad gäller vår ståndpunkt, som det röstats om och som fick stöd av en bred majoritet här i parlamentet, har vi gått längre än vad vi hade åtagit oss att göra. Vi hade sagt att uppdateringen mer eller mindre skulle följa inflationen. Vi är långt från inflationstakten, vilket innebär att 2012 års budget kommer att utgöra en minskning i reala termer – en budget som kommer att ligga under 20 procent under rubrik 5, där medel för EU-institutionerna tas upp. Under flera år har vi inte uppnått detta mål utan överskridit 20 procent.

Jag minns också att talmanskonferensen har satt ett mål på 20–22 procent för parlamentets budget. Årets budget hamnar under den siffran. Som ett led i genomförandet av 2012 års budget vill vi emellertid även göra besparingar enligt principerna för god förvaltning, hushållning, effektivitet och ändamålsenlighet. Vi vill att alla utgifter ska styrkas med skriftlig dokumentation, och vi vill att alla rörliga kostnader ska bli föremål för en kostnads- och intäktsanalys. På detta sätt kommer vi också att göra ytterligare besparingar under genomförandet.

Arbetet med besparingar måste göras av alla institutioner och avsättning måste göras för marginalen under rubrik 5, vilket inkluderar de administrativa kostnaderna för alla institutioner, för att skapa ett överskott på cirka 380 miljoner euro år 2012. Vi föreslår vidare att 100 miljoner euro avsedda för administrativa kostnader överförs till ungdomsområdet. Varför ungdomar? Jo, därför att det är den generation som har störst svårigheter vad gäller tillträde till arbetsmarknaden, med en arbetslöshet som är dubbelt så hög som för andra generationer. Men det finns också ytterligare skäl och målsättningar för vårt val av ”ungdom” som prioritering för 2012. ”Ungdom” var redan en prioritering under 2011 och ingår även i alla fem målen i Europa 2020-strategin, vilket ger nästa budgetram riktning men även ger riktning åt Francesca Balzanis budget för 2012. Dessutom, när det gäller antalet ungdomar som slutar skolan i förtid och utbildning för generationen i åldern 30 till 34 har 40 procent i den generationen en universitetsexamen, vilket gör två av målen uteslutande. Jag hoppas att alla ändringar som går emot detta förslag kommer att omprövas, eftersom jag anser att ”ungdom” bör bibehållas som en prioritering av detta parlament.

  Monika Hohlmeier, för PPE-gruppen. – (DE) Fru talman, herr föredragande, mina damer och herrar! Som vi alla vet är bakgrunden till parlamentets budget för 2012 ett svårt ekonomiskt och finansiellt läge. Det är därför jag ser det som en positiv utveckling att vi har kommit överens om de grundläggande riktlinjerna: att parlamentets budget ska utarbetas omsorgsfullt inom ramen för endast måttliga ökningar och att justeringar inte bör överstiga inflationstakten. Jag anser att det mål som José Manuel Fernandes nämnde i fråga om ungdomsarbetslösheten är mycket viktigt, eftersom vi i vår senaste budget var mycket angelägna om att mer pengar skulle användas till förmån för ungdomar än tidigare. Det är nämligen framför allt ungdomar som drabbas av arbetslöshet eller som behöver särskilt stöd, bland annat från EU. Det är därför jag menar att ytterligare 100 miljoner euro är en mycket positiv åtgärd.

Som föredragande för byggnader vill jag särskilt påpeka att jag anser att det är oerhört viktigt att vi upprätthåller en hög effektivitet när vi finansierar våra byggnader samt att vi noggrant övervakar den ekonomiska situationen. I detta sammanhang menar jag att det är riktigt att finansiella resurser som inte kan utnyttjas i parlamentets budget under loppet av året används så klokt som möjligt för att undvika ränta. I detta avseende är det också nödvändigt att se till att pengarna inte används i en galen rusning mot slutet av året, utan att de i stället används för att betala av byggnader snabbare och mer ekonomiskt. Vad beträffar Europeiska historiens hus ska vi se till att den operativa planen noggrant prövas igen och att byggkostnaderna noga övervakas, så att – vilket är viktigt – en ordnad budget kan presenteras även efter det att byggnaden färdigställts, efter anmälan i enlighet med artikel 179.3.

  Derek Vaughan, för S&D-gruppen. – (EN) Fru talman! Jag skulle först och främst vilja berömma föredraganden för det sätt på vilket han har tagit itu med denna budget och för hans insikt om att parlamentet bör undvika stora ökningar av sina utgifter för 2012. Detta är särskilt lämpligt eftersom vi vet att rådet avser att minska sin budget med 4 procent, kommissionen avser att öka sin budget med endast 1 procent, Regionkommittén planerar en ökning på ca 2,9 procent och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén planerar en ökning med ett ännu mindre belopp.

Jag anser att det första förslaget om 5,2 procent som lades fram av presidiet var alldeles för högt. Att begränsa ökningen till 2,3 procent innebär därför ett framsteg. Det är faktiskt en sänkning på ca 0,5 procent i reala termer. Personligen skulle jag ha velat se en ännu mindre ökning. I framtiden tror jag att vi bör utarbeta en plan för att identifiera besparingsmöjligheter i parlamentets budget.

Vi måste dock uppmärksamma att besparingar har gjorts. Jag välkomnar de besparingar på runt 1,3 miljoner euro som görs på det parlamentariska budgetkontoret, besparingarna som görs på informationskampanjer, fastighetspolitik och kontorsmaterial samt förslaget att minska reserverna för oförutsedda utgifter med cirka 3 miljoner euro. De uppgår tillsammans till reella besparingar på cirka 13,7 miljarder euro, vid sidan av de uppskjutna utgifterna för Lissabon och utvidgningen. Som jag sade tror jag att ytterligare besparingar kunde ha gjorts, men vi har åtminstone identifierat några besparingsmöjligheter.

Slutligen vill jag också ta upp två viktiga frågor. Den första frågan gäller förslaget om att 100 miljoner euro från outnyttjade marginaler under rubrik 5 bör gå till ungdomspolitiken, enligt föredragandens beskrivning. Tillsammans med andra grupper har vi sagt i ändringsförslag 7 att denna överföring kan övervägas, men endast i linje med prioriteringarna i den allmänna budgeten för 2012. Detta kommer därför att behöva diskuteras innan ett beslut kan fattas om huruvida det ska göras och vart pengarna ska ta vägen, dvs. vad pengarna skulle gå till om överföringen sker. Det är alldeles för tidigt för oss att ta ställning i denna fråga.

Den andra frågan gäller Europeiska historiens hus. Det skulle vara en bra idé om vi hade gott om pengar, men jag menar att detta inte är rätt tillfälle. Vi behöver en ordentlig verksamhetsplan och vi behöver följa korrekt parlamentariskt förfarande, kanske genom den normala budgetprocessen senare i år, så att ledamöterna kan få tycka till om detta projekt. I denna fråga, liksom i andra frågor, anser jag det är viktigt att parlamentet ger intryck av att fatta rätt beslut om vår egen budget. Vår egen budget är viktig och vi måste ge intryck av att se till att fatta rätt beslut åt allmänheten.

  Alexander Alvaro, för ALDE-gruppen. – (DE) Fru talman! Jag håller med om att föredragandens och våra kollegers arbete verkligen har burit frukt. Det är uppenbart att pengar inte är allt, men att ingenting verkar fungera utan pengar. Detsamma gäller när det gäller att göra besparingar – alla vill hålla fast vid vad de har och är ovilliga att ge bort något som skulle kunna leda till fler besparingar. I detta sammanhang är diskussionen om en inflationstakt på 2,3 procent, 2,5 procent eller 2,7 procent i slutändan bara skuggboxning. Vår uppgift är att undersöka och fastställa var vi verkligen kan spara pengar.

Den avgörande frågan här – och det är viktigt att generalsekretariatet tar detta till sig – är att budgetutskottet får alla viktiga dokument för att kunna se var besparingar kan göras i parlamentets budget, i stället för att bara ta emot generalsekreterarens besparingsförslag för ett slentrianmässigt godkännande. Europaparlamentets budget består av mer än bara dessa ändringar.

Som José Manuel Fernandes påpekade har vi identifierat besparingsmöjligheter på 49 miljoner euro. Vad han inte avslöjade är dock att två tredjedelar av dessa besparingar helt enkelt har överförts till budgetåret 2013 eller 2012, så att vi måste besluta vad man ska göra med dessa pengar nästa år. Beträffande de ursprungliga besparingarna är jag glad att se att de så kallade mindre grupperna, inklusive gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa, har lyckats gå ihop för att övertyga de två större grupperna om behovet av dessa besparingar på informationsteknikens område, i enkla frågor som städning eller utbetalningar till politiska partier och stiftelser. Med andra ord är vi åtminstone i teorin överens om var det går att spara pengar.

Den nya debatten om de 100 miljoner euro som avses läggas på våra ungdomar är givetvis något som ingen kunde motsätta sig. Å andra sidan måste vi vara noga med att inte ledas in på ett sidospår, för denna fråga har inget att göra med detta betänkande. Den måste behandlas i andra betänkanden. Vi kan inte låta oss avledas från andra viktiga frågor. Detta är emellertid en bra början, och det är uppenbart att vi inte nödvändigtvis behöver mer pengar utan större disciplin när det gäller hur vi spenderar dem. Jag tror att vi kan förvänta oss ett givande samarbete med alla grupper.

  Helga Trüpel, för Verts/ALE-gruppen. – (DE) Fru talman, mina damer och herrar! I dessa ekonomiskt svåra tider är det helt rätt att parlamentet bör ta sitt ansvar och bör vara villigt att tillämpa självbehärskning och självdisciplin, även om vi fortfarande håller på att bygga upp vår egen institution och har tilldelats nya befogenheter enligt Lissabonfördraget. Jag håller med föregående talare om att vi gjorde rätt i att förhandla om en minskning av budgetförslaget från presidiet, som ursprungligen innebar en överdriven tillväxt på 5,2 procent, ned till en ökning på 2,3 procent. En ökning är dock fortfarande en ökning, även om den förmodligen blir lägre än inflationen. Vad vi gör är därför inte egentligen att spara, utan att minska tillväxten. Vi bör verkligen vara ärliga nog att nämna saker och ting vid deras rätta namn.

Låt mig säga följande i frågan om Europeiska historiens hus: I princip är majoriteten av min grupp positiv till idén om en tjänst som informerar Europas medborgare om vår historia sedan 1945. Detta kräver dock en verksamhetsplan och att alla villkor som för närvarande formuleras för morgondagens omröstning med majoritetsbeslut uppfylls. Detta är det enda sättet att bedriva en budgetpolitik som är ansvarsfull, sanningsenlig och öppen. Det betyder också att om det finns en genuin önskan att genomföra denna förändring i prioriteringar, som kommer att innebära en investering på 60 miljoner euro under de kommande åren, anser vi i gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen att vi också måste göra besparingar på andra områden, och inte bara begränsa ökningar. I frågan om flygresor inom EU som varar mindre än fyra timmar tycker vi till exempel inte att det finns någon anledning att flyga i affärsklass. Det skulle spara ett betydande belopp. Fler cyklar skulle kunna tillhandahållas för de anställda och parlamentets ledamöter här i Strasbourg i stället.

Jag skulle vilja avsluta med en kommentar om den politiska fingerfärdigheten i omfördelningen av medel för ungdomars sysselsättning. Naturligtvis vill De gröna också investera mer pengar till förmån för ungdomars sysselsättning, men detta är en del av kommissionens budget. Om dessa pengar tas från parlamentets budget kommer vi att minska de tillgängliga resurserna för till exempel den nya finansiella tillsynsmyndigheten eller myndigheten för livsmedelssäkerhet. Är det verkligen det vi vill? Är det den signal som detta parlament vill sända till våra medborgare? Nej, detta är ett felaktigt beslut. Vi behöver stärka dessa tillsynsmyndigheter så att de fyller sitt syfte, och finansieringen av programmen för ungdomars sysselsättning måste komma från kommissionens budget. Det skulle vara det rätta att göra ur politiskt perspektiv.

  Lajos Bokros, för ECR-gruppen. – (EN) Fru talman! EU:s ledare lever i en bubbla av illusioner och självbedrägeri. Det bästa exemplet på detta fick vi se i förmiddags. Ledarna för EU:s institutioner sade att den finansiella krisen till stor del är bakom oss. Ingenting kunde vara längre från sanningen. Som Wolfgang Münchau skrev i går i Financial Times står Europa inför ett obönhörligt val mellan fallissemang och undsättning. Båda innebär att vi får absorbera enorma förluster. Den enda skillnaden mellan de två är hur förlusten fördelas. Vid fallissemang kommer tyska, franska, brittiska, italienska och spanska banker att drabbas, och skattebetalarna i dessa länder kommer att dela kostnaderna med grekiska, irländska och portugisiska skattebetalare. Om man väljer undsättning kommer hela bördan att bäras av grekiska, irländska och - snart - portugisiska medborgare.

Det är i detta sammanhang som jag säger att förslaget om att öka parlamentets budget med 2,3 procent fortfarande är för högt och oacceptabelt. Låt oss gå tillbaka till ritbordet och reducera ökningen till 1 procent, som föreslagits av kommissionsledamot Janusz Lewandowski. Att visa en ökning långt under inflationen skulle vinna parlamentet lite välbehövlig legitimitet i de europeiska medborgarnas ögon. Inte bara ökningen utan även strukturen kan ändras.

Det finns många sätt att spara pengar åt de europeiska skattebetalarna. Som Helga Trüpel sade tidigare behöver vi inte resa i affärsklass inom EU. Ett gemensamt ändringsförslag från De gröna, Europeiska enade vänstern och Europeiska konservativa och reformister syftar till att minska resekostnaderna avsevärt genom att använda flexibla biljetter i ekonomiklass för flygresor under fyra timmar. Vi behöver inte en glänsande flotta av svarta Mercedes-Benz här i Strasbourg. Åk spårvagn. Vi behöver inte Europeiska historiens hus, nu när EU:s konkurrenskraft och geopolitiska vikt dalar. Det kommer att bli ett museum ändå.

Det finns stort utrymme för besparingar när det gäller energikostnaderna. Våra kontor har varken temperaturstyrning, individuellt reglerbar uppvärmning eller luftkonditionering. Vi låter en enorm mängd energi gå till spillo varje år. Det finns stort utrymme för besparingar i fråga om säkerhet och IT-tjänster. I båda fallen behöver vi betydligt bättre service för mycket mindre pengar. Vi bör också se över och revidera våra sjukförsäkringskostnader. Det finns ingen anledning att ha tillgång till ett så utomordentligt generöst utbud av hälsovårdstjänster. Budgetering handlar om prioriteringar, både positiva och negativa. Det råder ingen brist på positiva prioriteringar, men ansvarsfull och klok budgetering kräver både och, särskilt i kristider.

  Miguel Portas, för GUE/NGL-gruppen. – (PT) Vi ledamöter av Europaparlamentet har befogenhet att fatta beslut om våra egna löner. Vi bestämmer också om pengar för att anställa människor. Mellan 2010 och 2011 gav vi oss själva ytterligare 3 000 euro vardera i månaden. Det är också vi som röstar om utgiftstaket för våra kontor, kostnadstillägg, ersättningar och även om hur vi reser. Vi har absolut makt på dessa områden, så jag frågar mig själv och jag frågar er: Har vi använt eller har vi missbrukat denna makt, har vi varit kloka och eftertänksamma, eller har vi inte kunnat motstå det herravälde denna makt har över oss? Tyvärr har vi inte det, och det är därför den här debatten inte handlar om siffror utan om etik och politik – det är en debatt som kvalificerar eller diskvalificerar oss i ögonen på dem som ställer oss till svars.

Jag är absolut ingen populistisk partimotståndare, och inte heller anser jag att ledamöterna ska behöva arbeta i skenet från levande ljus. Men det är just för att denna typ av demagogi existerar i våra länder som vi måste vara mycket stränga när vi talar om att fatta beslut som rör pengar och förmåner som vi får. Jag är ledsen, men det är inte normalt att de ledamöter som alltid har rest i ekonomiklass nu har övergått till affärsklass när ersättningen för flygresor utgår för biljettpriset i stället för antalet kilometer. Samma kriterium gäller för våra löner och omkostnader. Enligt min mening är de överdrivna och i vissa fall till och med extravaganta, men det är inte det som är viktigt här – vad det handlar om är att veta om vi har modet att rösta för att dessa kostnader åtminstone ska frysas.

Jag förstår inte hur det kan finnas ledamöter här som inte tvekar att förespråka åtstramningspolitik och sänkning av löner och pensioner i sina länder, men som inte har en tanke på åtstramning när det gäller att fatta beslut om deras egna pengar. Detta är inte bara allvarligt, mina vänner, det är oanständigt och mycket sorgligt.

  Marta Andreasen, för EFD-gruppen. – (EN) Fru talman! Den ökning på 2,3 procent av budgeten som begärts av parlamentet får dess ansvarskänsla att framstå som tveksam. Om man går igenom de olika utgiftsposterna finner man att många ökar med mellan 50 och 100 procent utan någon rimlig motivering.

I början av detta plenarsammanträde bad jag parlamentet att skjuta upp omröstningen om Fernandesbetänkandet på grund av bristen på exakt information om kostnader för Europeiska historiens hus och en intressekonflikt, men min begäran röstades ned. Ett belopp på 2,5 miljoner euro har redan betalats ut utan tillräcklig information. Det verkar som om ledamöterna är villiga att arbeta i mörker och bara lämna över skattebetalarnas pengar utan att ställa de rätta frågorna. Jag kan bara be den brittiske premiärministern att inte acceptera något annat än en betydande minskning av hela EU:s budget för 2012 och hoppas att man i parlamentet kommer att få ta den största nedskärningen.

  Lucas Hartong (NI). – (NL) Vad hinner man ta upp i ett anförande på en minut om parlamentets budget för 2012? Svaret är: inte så mycket, men ändå tillräckligt.

Detta betänkande ger ingen klarsyn. Det är i stället en samling tomma ord som ännu en gång understryker att EU inte ger något mervärde alls. Det förekommer slöseri i 2012 års budget, särskilt i samband med ett så löjligt projekt som Europeiska historiens hus. Kostnadsberäkningarna rakar utom kontroll medan budgetutskottets ordförande, som ska fatta beslut om finansieringen, även har förslagits som styrelsemedlem. Inget annat parlament skulle acceptera en intressekonflikt av detta slag, men givetvis gör Europaparlamentet det. Det här är vansinne!

Alain Lamassoure sade i går att han var villig att avgå från sin tjänst. Nederländska Frihetspartiet (PVV) kommer nu att arbeta ihärdigt för att åstadkomma detta. Jag hoppas att slöseriet med pengar för det kommande året begränsas och faktiskt avstannar. Under tiden kommer jag att fortsätta att övervaka och rapportera på uppdrag av medborgarna.

  Barbara Matera (PPE). – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Först av allt måste jag tacka föredraganden José Manuel Fernandes för den beräknade budgeten för parlamentet. Han har lyckats balansera önskemålen från generalsekreteraren och förslagen från kommissionsledamot Janusz Lewandowski beträffande tyglandet av EU-institutionernas administrativa utgifter.

Parlamentet vill sända ett budskap om ansvar och tillmötesgå önskemål om att öka anslagen till nivåer som är lägre än inflationen, i en period då medlemsstaternas offentliga finanser är problematiska.

Jag hoppas att rådet, som kommer att granska föredragandens förslag om att sänka taket under rubrik 5 för att finansiera åtgärder till förmån för ungdomar, ger sitt stöd.

Jag anser att det är viktigt att vi hittar ytterligare medel för att stödja ungdomars sysselsättning, som för närvarande har nått de lägsta nivåerna någonsin i större delen av Europa, så att vi kan stampa gasen i botten för att uppnå de huvudsakliga målen i Europa 2020-strategin och blåsa nytt liv i den ekonomiska tillväxten, som är beroende av våra ungdomar och deras förmåga att få tillgång till högre utbildning.

  Göran Färm (S&D). - Fru talman! Att de av våra kolleger som är emot hela Europeiska unionen vill skära Europaparlamentets budget är kanske inte så konstigt, men det är helt uppenbart att det är populistiska motiv bakom. Det som är viktigare är att vi som är för Europeiska unionen också tycker att det är dags att börja tänka om när det gäller administrativa utgifter.

För första gången bestämmer vi oss i det här betänkandet för att vi inte accepterar en utveckling som innebär att parlamentets budget växer i en situation där vi har ett svårt läge för medlemsstaternas budgetar och när många vanliga medborgare drabbas av åtstramningsåtgärder. Nu måste vi också börja ta saken på allvar. För första gången under den tid som jag har varit ledamot av parlamentet skär vi nu i parlamentets budget. Jag tycker att vi borde göra mer. Jag håller med föredraganden och flera av föregående talare om att vi borde ta mera strategiskt på detta. Därför har vi lagt ett ändringsförslag från den socialdemokratiska gruppen om en långsiktig, strategisk översyn av parlamentets administrativa utgifter. Nu måste vi visa att vi kan ta den uppgiften på allvar. Det är inte bara snack. Vi måste börja arbeta med en sådan översyn.

Det andra jag ville nämna är House of European History, den europeiska historiens hus. Det finns många som ifrågasatt om det är en uppgift för ett parlament att driva ett europeiskt historiemuseum. Det kan ifrågasättas, men jag tror att det finns en poäng i projektet, nämligen att ingen annan har startat ett sådant museum. Det kanske är dags att någon gör det. Men det måste ske i enlighet med transparenta principer, totalt ansvar för kostnaderna och ett rejält ansvarstagande för verksamheten. Därför är jag väldigt glad över att vi nu har kunnat komma överens mellan De gröna och socialdemokraterna och föredraganden om att rösta för de väsentligaste delarna av vårt ändringsförslag, som innebär att vi nu får en rejält transparent beslutsprocess om detta House of European History. Det är jag glad för.

(Talaren godtog att besvara en fråga (”blått kort”) i enlighet med artikel 149.8 i arbetsordningen.)

  Lucas Hartong (NI). - Fru talman! Jag har en fråga till min kollega. Vad är det för fel på populism, om man tänker på att parlamentariker är folkets, dvs. populus, röst?

  Göran Färm (S&D). - Käre kollega Lucas Hartong! Populism brukar betyda att man inte tar saker och ting på ett gediget allvar, att man bara reagerar med ryggmärgen, att man inte tänker igenom en ordentlig strategisk reaktion. Det väsentliga med det här som vi gör nu är ju att vi som faktiskt tror på Europeiska unionen också vill se till att vi tar ansvar inför skattebetalarna och åstadkommer en rejäl översyn av administrationen i EU. Det är mycket, mycket lättare för dem som inte vill ha någon Europeisk union som Lucas Hartong eftersom han skulle vilja lägga ned alltihop. Men det är inget ansvarstagande, det är populism.

(Talaren besvarade frågan och godtog att besvara ytterligare en fråga (”blått kort”) i enlighet med artikel 149.8 i arbetsordningen.)

  Miguel Portas (GUE/NGL). – (PT) Fru talman, herr Färm! Jag har följande fråga: Om man utgår från det ursprungliga förslaget från parlamentets presidium verkar det som om detta betänkande innebär vissa besparingar, men om vi jämför det med den budget som genomfördes 2010 innebär förslaget för 2012 en ökning på 11 procent, eller 175 miljoner euro. Det är inte svårt att se vad som är viktigt: 43 miljoner euro på möbler, 33 miljoner euro till ledamöternas assistenter, 18 miljoner euro för tillfälliga anställningskontrakt och 7 miljoner euro till informationskampanjer. Jag tror inte att jag behöver fortsätta.

  Göran Färm (S&D). - (EN) Fru talman! Miguel Portas behöver inte fortsätta. I princip håller jag med honom. Jag ville också gå längre. Jag är inte nöjd med att vi hamnade på en ökning på 2,3 procent. Jag tror att vi kunde ha gått längre, men det var en kompromiss mellan budgetutskottet och presidiet. Det är också anledningen till att vi har lagt fram ett ändringsförslag som söker en långsiktig strategisk översyn av parlamentets kostnader. Med en modernare förvaltning och en verklig ansträngning för att göra långsiktiga besparingar tror jag att vi kan hamna i en mycket bättre situation när det gäller administrativa utgifter, och där vi kommer absolut att lyssna på några av Miguel Portas förslag.

  Carl Haglund (ALDE). - Fru talman! Vissa av de saker som vi nu diskuterar i ganska hätsk ton debatterade vi redan i fjol. Då fanns det ingen vilja att se över vissa saker. Jag gläder mig över det som bl.a. kollegan från socialdemokraterna just sa, att det finns en vilja att fundera på hur vi på lång sikt kan göra. Det är antagligen det klokaste sättet att närma sig det här.

Den här diskussionen visar också att man lätt kan få en administrativ diskussion att bli en tävling i vem som är mest populist. Det förefaller tyvärr vara ganska många här i kammaren som tävlar om förstapriset. Däremot är det nog så att vi måste över våra kostnader och det enda vettiga sättet är att göra det är med långsiktigt perspektiv. Från liberalernas sida har vi både i fjol och i år föreslagit en del besparingar. Vi hörde till dem som var glada över att vi kunde skära i de ökningar som presidiet ursprungligen föreslog. I det sammanhanget vill jag tacka Alexander Alvaro för ett bra arbete.

När det förslaget om att ett historiemuseum måste jag säga att personligen inte är särskilt tilltalad av tanken, men samtidigt tror jag att det är bra att minnas att den här processen är lång och den inleddes redan under förra valperioden. Nu gäller det att se på hur vi kan fatta beslut om saken. Jag tror att det vore bra att frågan tas upp i en omröstning där de som känner att de inte vill ha ett museum har en reell möjlighet att säga nej. Det kan mycket väl hända att jag då tillhör dem.

Jag tror emellertid inte att vi vinner någonting på att tävla i vem som är mest populist i detta sammanhang, utan det är bättre att riktigt fundera på var vi kan skära ned.

  Peter van Dalen (ECR). – (NL) I det nuvarande ekonomiska klimatet tycker jag det är självklart att parlamentet måste få till stånd en stram budget. Föredraganden gör helt rätt i att välja återhållsamhet, men tyvärr går han inte tillräckligt långt.

De aktuella förslagen går ut på att parlamentet får en budget som är 2,3 procent högre än i nuläget. Det är en annan hållning än den hos kommissionen, som föreslår en ökning med 1 procent, och följer definitivt inte önskemålen från rådet, som till och med överväger en minskning på ett par procent. Det är faktiskt det sista av dessa förslag som vi bör gå på. Vi måste göra fler besparingar, och det är möjligt att göra det. Vi kan göra mer besparingar. Må vara att vi tidigare beslutade att bygga Europeiska historiens hus, men det är fortfarande möjligt att ångra det beslutet. Låt oss därför göra det till en prioriterad fråga. Låt oss sätta stopp för detta projekt – Europeiska historiens hus – som kommer att ödsla bort miljoner.

Jag vänder mig nu till oss, ledamöterna i detta parlament. Vi mottar fortfarande tusentals euro i allmänna tjänstetillägg varje månad utan att krav på att stå till svars när det gäller det aktuella beloppet. Om vi skulle följa och utreda detta skulle vi kunna spara en hel del pengar även på det här området. Låt oss därför koncentrera våra insatser på denna tanke – låt oss göra större besparingar!

  João Ferreira (GUE/NGL). – (PT) Fru talman! Det har blivit en hel del debatt om ledamöternas löner och ersättningar i samband med detta betänkande. Jag vill upprepa att vi, i motsats till majoriteten av ledamöterna, var emot och röstade mot den nuvarande finansiella stadgan för parlamentets ledamöter, eftersom den bland annat innebar nästan en fördubbling av medlemmarnas inkomster i vissa länder. Främst var vi dock emot den eftersom den bröt mot en princip som är nödvändig enligt vår uppfattning: att det finns ett samband mellan den genomsnittliga lönenivån för medborgarna i ett land och lönenivån för deras företrädare. Att detta samband upphävts är ännu ett symptom på demokratins förfall, på den växande bräschen mellan företrädarna och dem som de företräder, på etikens nedgång och på ett system som påtvingar befolkningen en osolidarisk politik genom generella sänkningar samtidigt som man skyddar dem som inför dem från sänkningarnas effekter. Är det inte dags att se över denna finansiella stadga?

Jag vill avsluta med att säga att det också är viktigt att det tydligt framgår att de ändringsförslag till betänkandet som ska främja besparingar i parlamentet inte samtidigt bör syfta till att införa undantag som är mer gynnsamma för finansieringen av europeiska partier och europeiska politiska stiftelser.

  Claudio Morganti (EFD). – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! I betänkandet om den beräknade budgeten för parlamentet för budgetåret 2012 betonas med rätta hur nödvändigt det är att tygla utgifterna. Kompromissen att öka utgifterna med 2,30 procent är godtagbar, eftersom denna siffra faktiskt är lägre än den förväntade inflationen och skulle innebära en teoretisk besparing.

Vi är dock fortfarande långt ifrån att uppfylla de krav som ställts av kommissionsledamoten med ansvar för ekonomisk planering och budget, som hade hoppats att institutionerna skulle tygla sina behov till en ökning på en enda procentenhet, vilket vissa institutioner, exempelvis rådet, har lyckats uppnå. Jag ska lämna frågorna kring denna ökning, som troligen motiveras med det utökade antalet ansvarsområden efter Lissabon, åt sidan för tillfället, och i stället säga några ord om Europeiska historiens hus.

Vansinniga siffror cirkulerade i budgetutskottet i fråga om Europeiska historiens hus, både för dess tillkomst och också dess ledning. Det verkar verkligen absurt att vi ens funderar på att investera tiotals och åter tiotals miljoner euro i ett projekt av mycket tvivelaktig nytta i en tid som denna, helt malplacerat och vid helt fel tidpunkt.

  Angelika Werthmann (NI). – (DE) Fru talman, mina damer och herrar! Vi bör betona att parlamentet mot bakgrunden av den fortsatta strukturella krisen i våra medlemsstater intar en försiktig inställning till sina budgetplaner för 2012. De uppgifter som institutionerna tilldelas ökar ständigt till följd av utvidgningen av EU, Lissabonfördraget och ny verksamhet, och utgifterna ökar därefter. Ändå är kostnadseffektivitet den gyllene regeln.

Det är därför bara logiskt att parlamentet följer en strategi för konsolidering på personalområdet, minskade utgifter för den dagliga verksamheten i parlamentet, uppdrag och tjänsteresor. Jag stöder särskilt förslaget från generalsekreteraren om att parlamentets miljöpolitik bör fortsätta. Jag vill betona att parlamentet i detta budgetförslag erkänner vikten av en konstant och konsekvent informationstjänst för EU-medborgarna.

Tanken om Europeiska historiens hus stöds på många håll. Av denna anledning är det positivt att budgetmyndigheten nu har informerats om projektet. Även här vill jag ge en påminnelse om att kostnaderna måste minskas avsevärt och att fullständig öppenhet krävs på alla punkter.

  Paul Rübig (PPE). – (DE) Fru talman! Jag anser att budgeten innebär en utmaning för oss varje år. Den kräver att vi å ena sidan ska hushålla med resurserna samtidigt som vi å den andra sidan ska använda resurserna effektivt. Jag anser att vi här i parlamentet definitivt kan uppnå en hel del effektiviseringar. Det skulle vara ett mycket positivt steg om vi kunde fastställa våra egna punkter där parlamentets ledamöter och tjänstemän kunde lägga fram förslag till förbättringar, och därigenom främja effektiviteten i parlamentet.

Sedan Lissabonfördraget har vi å andra sidan haft ministrar med särskilda ansvarsområden som har tillräckliga resurser i sina medlemsstater, dvs. egna experter, kabinett och ekonomiska resurser, som de skulle kunna använda för att tydligare förklara EU-politiken för våra medborgare. För vår del är vi i Europaparlamentet ansvariga för att informera allmänheten om de dagliga beslut som fattas i det europeiska folkets intresse.

Parlamentet måste också tilldelas tillräckliga resurser för sin nya behörighet när det gäller energi, världshandel och utrikespolitik, liksom konkurrens, miljö och sociala frågor, som rör oss alla.

Jag är också mycket positivt inställd till finanspolitisk konsolidering, eftersom det skulle låta oss göra de besparingar som krävs. Den som anser att ekonomiklass fyller de egna behoven på korta flygningar bör givetvis flyga ekonomiklass. Det råder ingen tvekan om det. Eller om någon exempelvis inte använder vartenda öre av sin sekreterarlön så är det helt okej det med. Det är upp till var och en av oss att besluta hur mycket arbete vi har och i vilken utsträckning vi vill kommunicera med EU-medborgarna. Detta bör förbli något som parlamentets ledamöter själva beslutar över, för det är givetvis också ytterst viktigt att vi förklarar fördelarna på ett effektivt sätt.

ORDFÖRANDESKAP: KRATSA-TSAGAROPOULOU
Vice talman

  Jens Geier (S&D). – (DE) Fru talman, mina damer och herrar! När jag lyssnar till debatten om Europeiska historiens hus förefaller det mig som att det bara finns två slags ledamöter här i parlamentet, dvs. budgetspecialisterna, som närvarar under debatten och som är huvudsakligen kritiska till projektet, och alla andra, som tycks anse att hela idén är alldeles utmärkt. Det värsta av allt när det gäller frågan om Europeiska historiens hus är att det är så många inblandade att alla i själva verket tycks ha glömt bort poängen med hela försöket. Daily Telegraph rapporterade i dag att tidningen har fått tag på dokument med uppgifter om att kostnaderna för detta projekt har stigit till det astronomiska beloppet 137 miljoner brittiska pund. Jag kan bara uppmana Daily Telegraph att vidarebefordra dessa handlingar till budgetutskottet och låta oss uppleva något av den öppenhet som pressen kräver av ledamöterna här i parlamentet. Jag skulle välkomna en möjlighet att undersöka bevisen.

Är projektet meningsfullt? Givetvis är det meningsfullt att främja en medvetenhet om vad EU och den europeiska integrationen har inneburit för människors liv. Bör ett parlament driva ett museum? Nej, definitivt inte. Därför har gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater i Europaparlamentet följt två vägledande principer när det gäller detta projekt. Den första innebär att vi kräver att projektet ska ha en verksamhetsplan. Den andra innebär att vi vill ha klarhet om uppföljningskostnaderna, dvs. hur projektet ska finansieras på längre sikt. Vi skulle kunna tillägga en tredje princip, nämligen att vi bör undvika fördubblingar eller överlappningar mellan informationskontoret och Europeiska historiens hus.

  Anne E. Jensen (ALDE). – (DA) Fru talman! Jag vill också säga något om Europeiska historiens hus. Det är förvisso inte parlamentets avsikt att driva ett museum, men jag anser det vara en god idé att vi förbättrar våra inrättningar för besökare till parlamentet i Bryssel, och jag anser också att ett europeiska historiens hus skulle vara ett viktigt inslag i detta hänseende.

Jag vill också påpeka att en majoritet av min grupp är för Europeiska historiens hus. Vi instämmer emellertid med de ståndpunkter som förts fram av gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater i Europaparlamentet om att vi bör förbättra öppenheten och insynen när det gäller de ekonomiska aspekterna av detta hus och hur det kommer att drivas i framtiden. Detta är mycket viktigt, men jag anser att idén är god och jag stöder den definitivt. Vi behöver känna till vilka ekonomiska skyldigheter vi åtar oss på längre sikt.

  Seán Kelly (PPE). - (EN) Herr talman! I detta särskilda läge är det oundvikligt att budgetarna är kontroversiella, och i synnerhet här i parlamentet. Samtidigt bör det nämnas att alla har en möjlighet att uttrycka sin ståndpunkt här, och det är positivt att få höra alla ståndpunkter som framförs. Det är en av parlamentets största styrkor, dvs. att alla kan komma hit, ha en ståndpunkt, framföra synpunkter och bli lyssnade till.

När det gäller själva budgeten befinner vi oss uppenbarligen i en svår ekonomisk situation, och varje ökning kan komma att misstolkas, vilket är förståeligt till en viss grad. Slutsatsen här är emellertid att budgeten kommer att öka med 2,3 procent när inflationen förväntas bli 2,8 procent.

Det andra påpekande som bör göras är att EU måste vidta övergripande åtgärder som ligger i linje med de 27 ländernas situation, samtidigt som vissa länder – i synnerhet mitt eget hemland – har det mycket svårt just nu. Vi har lyckligtvis nyligen haft ett möte med kommissionsledamot Olli Rehn, som var mycket tjänstvillig gentemot oss. I denna situation kan människor uppenbarligen inte ha förståelse för någon som helst ökning, även om den är lägre än inflationen. I alla händelser anser jag att vi är tvungna att fatta övergripande beslut och göra åtaganden om olika saker som måste göras. Vi kommer att få ett ökat antal parlamentsledamöter som en följd av Lissabonfördraget, och förhoppningsvis också när Kroatien ansluter sig.

Ytterligare något som jag vill säga innan jag avslutar är att allt detta får mig att tänka på det påpekande som ordförande José Manuel Barroso ofta gjort, nämligen att vi behöver ha en fullständig och uppriktig diskussion om de egna medlen, och kanske i synnerhet projektobligationerna, för ju mer oberoende finansiering EU kan få, desto mindre kontroversiella kommer budgetarna att vara och desto mindre behöver vi kräva från medlemsstaterna. I slutändan anser jag att vi bör följa ordförande José Manuel Barrosos linje.

  Gerben-Jan Gerbrandy (ALDE). – (NL) Fru talman! I detta parlament företräder jag det mest proeuropeiska partiet i mitt hemland Nederländerna. Det är just för att jag så starkt tror på EU som jag också kritiserar unionen och även budgeten för vår egen institution, Europaparlamentet.

Jag anser därför att vi under dessa svåra ekonomiska tider måste vara mycket sparsamma i utarbetandet av budgeten. Jag motsätter mig därför denna budgetökning. Jag blev framför allt överraskad av den ursprungliga budget som generalsekreteraren utarbetat, med förslag på en ökning med mer än 5 procent, och jag blev lika överraskad över att han inte är här i dag. Jag önskar att han hade närvarat, eftersom jag då skulle ha påmint honom om punkt 6 i resolutionen, där vi uppmanar tjänsteenheterna att fingranska budgeten i syfte att hitta besparingsmöjligheter. Jag vill uppmana honom att göra detta före den 1 juli i år så att vi kan föreslå konkreta besparingar.

Slutligen vill jag uppmana mina proeuropeiska ledamotskolleger att inte ge dem som vill undergräva EU några argument som de kan använda för att gripa sig an den uppgiften. Den breda massa som de alltid talar om gynnas bäst av ett välmående och kraftfullt EU.

  Salvador Garriga Polledo (PPE). – (ES) Fru talman! Jag vill gratulera föredraganden José Manuel Fernandes, och jag vill tacka Gerben-Jan Gerbrandy för det han nyss sade som jag anser vara mycket träffande.

Detta är en stramare budget, i linje med kommissionens och rådets krav. Den har hållits inom 20-procentsgränsen, och därmed har man iakttagit det så kallade gentlemen’s agreement, även om det i själva verket inte existerar. Vi talar alla om besparingar, och några av oss med partipolitiska avsikter, men vi delar vissa prioriterade frågor: till exempel vill vi ledamöter att lagstiftningsarbetet ska förbättras. Vi har uppmanats att ta oss an de nya prioriteringarna i Lissabonfördraget och att arbeta mer professionellt under medbeslutandeförfarandet. Vi får förfrågningar om fler möteslokaler, ökad intern säkerhet, ökade insatser i kommunikationspolitiken, bättre it-nätverk osv. Allt detta måste givetvis också betalas, eller hur?

Vi är tvungna att rätta oss efter alla avtal som slutits avseende fastigheter. Det har påpekats att vi skulle kunna upphöra med att finansiera dem, men vi vet att det inte fungerar så. Om vi är ansvariga så är vi också tvungna att godta detta, eller hur?

Ungdomsfrågorna blir aldrig kontroversiella: ungdomsfrågorna är en nödvändighet. Exempelvis mitt eget hemland har en ungdomsarbetslöshet på 50 procent. Dessa problem blir inte lösta genom 100 miljoner euro till ungdomspolitiken, men det motsvarar parlamentets prioriteringar. Jag vet att det är kontroversiellt att flytta dessa pengar från rubrik 5 till rubrik 1, och det skulle kunna hävdas – och har hävdats – att det strider mot budgetförfarandet, men vi är en dynamisk institution och måste anpassa oss till aktuella behov.

Jag anser inte att det finns något som är mer brådskande än att lösa frågan om ungdomsarbetslösheten. Jag är säker på att ni alla prioriterar detta.

Jag kommer slutligen att rösta för det gemensamma Europeiska historiens hus.

  Riikka Manner (ALDE). - (FI) Fru talman! Jag vill först och främst gratulera föredraganden José Manuel Fernandes för hans utmärkta arbete. Denna ökning på 2,3 procent är definitivt lättare att acceptera och rättfärdiga än den 5,2-procentiga ökning som föreslagits av presidiet. Parlamentet måste vara mycket självkritiskt under detta budgetförfarande. Så har skett i betänkandet, men arbetet måste fortgå mycket intensivt.

Jag anser att det är viktigt att man också har försökt göra besparingar bland mindre utgifter och på olika områden. Att göra besparingar på exempelvis lokalvård och underhåll är förvisso en lösning, men kanske behöver vi också en mer ambitiös agenda än att endast spara in på tvålen. I år röstade parlamentet för att ändra en dubbel sammanträdesperiod under hösten till ett veckolångt sammanträde i Strasbourg. Om parlamentets månatliga plenarmöten upphörde skulle det innebära omfattande besparingar, som också skulle återspeglas i parlamentets budget.

  Janusz Władysław Zemke (S&D). – (PL) Fru talman! Vid en genomgång av parlamentets budget är det uppenbart att transporter står för en stor andel av utgifterna, och så kommer det att fortsätta att vara även i framtiden eftersom vi är tvungna att resa från 27 medlemsstater till sammanträden i Bryssel och Strasbourg. Jag har räknat ut att de totala kostnaderna för resor för parlamentets ledamöter och tjänstemän överstiger 100 miljoner euro per år. Jag anser att vi bör öka besparingarna på det här området. Vi reser väldigt ofta. Jag kan inte förstå varför vi betalar samma pris för flygbiljetter som de som bara reser någon enstaka gång med flyget. Jag vill därför uppmana parlamentets ledare att inleda samtal med flygbolagen. Jag tror det är möjligt att vi skulle kunna få en betydande rabatt. Detta är ett normalt förfarande i varje land, dvs. att regering och ministrar har rätt till en rabatt på 20–30 procent. Tack så mycket.

  Jaroslav Paška (EFD). – (SK) Fru talman! I punkt 17 och 18 i betänkandet om beräkning av Europaparlamentets inkomster och utgifter för budgetåret 2012 nämns det fortsatta arbetet med Europeiska historiens hus. Det föreslås att en budgetreserv ska inrättas för att täcka ytterligare kostnader som är knutna till genomförandet av detta projekt, däribland en post i kapitel 10.1 – reserv för oförutsedda utgifter. Jag vet inte om det fortsatta arbetet med Europeiska historiens hus kan anses som en oförutsedd utgift, men jag har lyssnat noga till Marta Andreasen, som när programmet godkändes påpekade att de kostnader som fastställts i betänkandet för Europeiska historiens hus är väsentligt underskattade.

Jag känner inte till motiven hos de personer som så envist driver på genomförandet av Europeiska historiens hus i en period av fortsatta finansiella och ekonomiska problem i EU. Jag känner emellertid till att den bredare europeiska allmänheten betraktar detta som ett skandalöst slöseri med skattebetalarnas pengar. Jag vill därför uppmana er att på fullaste allvar ta en fortsatt finansiering av detta kontroversiella projekt till ett belopp av 60 miljoner euro under nytt övervägande.

  Monika Flašíková Beňová (S&D). – (SK) Fru talman! Jag vill inrikta mig på en mycket viktig aspekt av betänkandet, nämligen ambitionen att i större utsträckning övervaka de europeiska institutionernas effektivitet och sparsamhet. I en tid av ekonomisk kris, när många EU-medborgare har förlorat sina jobb, är skötseln av de institutioner som finansieras genom medborgarnas skatter en ytterst känslig fråga, och detta är fullständigt förståeligt. Därför är det viktigt att man i budgeten införlivar en skyldighet att tillämpa strikta förvaltningsrutiner.

Det finns ett behov av att fokusera på flera olika frågor för att undvika onödigt slöseri med offentliga medel. Det är viktigt att upprätta och tillämpa en strategi för elektronisk förvaltning. Användningen av videokonferenser bör uppmuntras inför sammanträden, samt användningen av ny miljöteknik. För att spara på naturresurserna, och i synnerhet papper, måste vi börja använda trådlösa nätverk på alla våra arbetsplatser. Resursbesparingen får emellertid inte leda till att kvaliteten försämras i det arbete vi utför inom EU:s institutioner. Jag anser det vara viktigt att det exempelvis under utskottssammanträden inte saknas tolkar, och jag vill ta tillfället i akt att tacka alla tolkar, både män och kvinnor, för deras arbete.

  Giovanni La Via (PPE). – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Jag vill först och främst gratulera José Manuel Fernandes till hans utmärkta arbete och till den anda av positivt samarbete som funnits mellan presidiet och budgetutskottet. Detta har gjort det möjligt för oss att nå en överenskommelse om beräkningen av parlamentets inkomster och utgifter för budgetåret 2012.

Såsom har klargjorts under debatten, och med utgångspunkt i ett förslag grundat på en rekommenderad ökning med 5,2 procent jämfört med 2011, kom vi fram till en övergripande nivå för det preliminära förslaget till beräkning som motsvarar en ökning med 2,3 procent.

Jag anser dessutom att den beräknade överföringen av 100 miljoner euro till ungdomsprojekt är viktig, eftersom parlamentet fastställt denna politik som en av sina prioriteringar för 2011. Dessa medel kommer att bidra till att finansiera rörlighet, utbildning och sysselsättningsprojekt för EU:s alla ungdomar.

Jag hoppas slutligen att det kommer att bli möjligt att under 2012 års budgetförfarande optimera förvaltningen av resurser med hjälp av en gemensam beslutsamhet hos samtliga institutioner.

  Vladimír Maňka (S&D) . – (SK) Fru talman! Jag vill tacka föredraganden för ett mycket bra betänkande. Både han och alla de andra som talat i dag har påpekat bristerna, samtidigt som man också hittat potentiella lösningar. Den enda korrekta lösningen är dock att vi tittar på hela frågan på ett verkligt objektivt sätt, snarare än att var och en av oss individuellt söker efter något som vi eventuellt kan hitta. Det enda objektiva perspektivet skulle vara att ta en röntgenbild av parlamentet från utsidan. Detta är säkerligen vad revisionsrätten en gång gjorde, och vi såg de administrativa kostnadsbesparingar som följde hack i häl på den externa granskningen.

Det gläder mig att säga att detta innebär att ledamöterna i vårt utskott också stödde mitt ändringsförslag om att parlamentet på allvar borde granska några av sina områden ur en utomstående betraktares perspektiv. På så sätt skulle vi kanske upptäcka allt det ni talat om och eventuellt mer än så. Nästa steg, som nämndes av Göran Färm, är att övervaka denna utgift i framtiden. Det är den enda lösningen.

  Zigmantas Balčytis (S&D). - (LT) Fru talman! Mot bakgrund av den nuvarande svåra finansiella, ekonomiska och sociala situation som EU står inför bör parlamentets budgetmedel hanteras ytterst rigoröst och effektivt. Det har föreslagits att parlamentets totala budget för 2012 ska öka med 2,3 procent, vilket är lägre än den rådande inflationsgraden. Detta är verkligen positivt, men i framtiden måste parlamentet göra större besparingar och strama upp förvaltningen och övervakningsförfarandena. Jag stöder föredragandens förslag om en långsiktig översyn av parlamentets budget för att minska kostnaderna. Parlamentets tjänsteenheter måste öka sina insatser för att modernisera och rationalisera förvaltningen, minska sitt beroende av externa tjänster och tillämpa en strikt förvaltning av mänskliga resurser. Jag anser att dessa åtgärder skulle göra det möjligt att använda EU:s medel på ett mer effektivt sätt. På så sätt skulle man spara på skattebetalarnas pengar och sänka parlamentets nuvarande utgiftsnivå.

  José Manuel Fernandes, föredragande. – (PT) Fru talman! För det första är det viktigt att nämna en siffra: de administrativa utgifterna för EU:s samtliga institutioner uppgår till omkring 6 procent av budgeten. Det finns ingen institution i någon medlemsstat som förfogar över en budget som är så liten som EU-institutionernas budget i förhållande till EU:s totala budget.

Parlamentet har fått nya befogenheter. Det finns 27 medlemsstater, och i och med Lissabonfördragets ikraftträdande kommer parlamentet att utökas med 18 ledamöter. Dessutom förväntas Kroatien ansluta sig till EU, och det är uppenbart att allt detta innebär kostnader. Sanningen är emellertid att det har skett en verklig minskning av denna budget till långt under inflationsgraden.

Ytterligare ett par ord om ungdomsfrågan. Vi är väl medvetna om att initiativet har tagits av kommissionen och att rådet behöver anta det enhälligt, men vi vet också att det var viktigt att sända en signal. Det anslag som vi hänvisar till är budgetrubrik 5 av samtliga administrativa utgifter, där det ska finnas 380 miljoner euro, medan vi föreslår 100 miljoner euro.

När det gäller frågan om ledamöternas löner är det inte parlamentets ansvar att justera dem. Det är rådet som, på förslag från kommissionen, fastställer lönerna. Kommissionens nuvarande förslag om en justering av lönerna är 0,9 procent. Lönerna omnämns också i den så kallade ledamotsstadgan och är indexerade i enlighet med lönen för en domare i EG-domstolen.

Parlamentet kan inte på egen hand ändra ledamotsstadgan. För det krävs kommissionens och rådets godkännande. Vissa ledamöter bör läsa igenom stadgan, och även Lissabonfördraget, särskilt artikel 223.

  Miguel Portas (GUE/NGL). – (PT) Fru talman, herr Fernandes! När det gäller löner tycker jag att det står klart att parlamentet är fullt kapabelt att ta initiativ till att föreslå en översyn av ledamotsstadgan. Bestämmelserna har antagits i parlamentet och kan också ändras i parlamentet, även om det måste vidtas institutionella åtgärder. Faktum är att enbart lönerna är föremål för indexhöjningar som beslutas av rådet och regeringarna. Enbart lönerna – alltså ingen annan av de betydande utgifter som parlamentet, och ingen annan, har strikt kontroll över.

  José Manuel Fernandes, föredragande. – (PT) Som Miguel Portas själv säger är det inte parlamentets ansvar att uppdatera lönerna. Därför tjänar det ingenting till att tala om att frysa lönerna i en budget av detta slag. Däremot vore det klokt att exempelvis lägga fram ett förslag till ändring av ledamotsstadgan. Förordning (EG) nr 31 skulle också kunna ändras, särskilt artikel 64. Något som verkligen inte tjänar någonting till är att försöka göra det möjligt för parlamentsledamöterna att fastställa sina egna löneförhöjningar när detta inte kan göras enligt lagstiftningen, eftersom det vore ett sätt att försöka lura dem som lyssnar på oss och att ägna sig åt demagogi.

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen om betänkandet av José Manuel Fernandes (A7-0087/2011) kommer att äga rum i morgon kl. 12.00.