Talmannen. – Nästa punkt är en debatt om

–en muntlig fråga till kommissionen från João Ferreira och Patrick Le Hyaric för Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster, om kris i fiskerisektorn till följd av högre bränslepriser (O-000096/2011 – B7-0306/2011),

–en muntlig fråga till kommissionen från Alain Cadec, Antonello Antinoro, Jim Higgins, Jarosław Leszek Wałęsa, Maria do Céu Patrão Neves, Werner Kuhn, Ioannis A. Tsoukalas, Crescenzio Rivellini, Rareş-Lucian Niculescu, Vito Bonsignore och Salvador Garriga Polledo för gruppen Europeiska folkpartiet (kristdemokrater), om krisen inom den europeiska fiskerisektorn till följd av höjda oljepriser (O-000101/2011 – B7-0307/2011),

– en muntlig fråga till kommissionen från Philippe de Villiers och Juozas Imbrasas för gruppen Frihet och demokrati i Europa, om kris i EU:s fiskesektor till följd av att oljepriset höjs (O-000102/2011 – B7-0308/2011),

– en muntlig fråga till kommissionen från Britta Reimers för gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa, om krisen inom den europeiska fiskerisektorn till följd av höjda oljepriser (O-000106/2011 – B7-0310/2011),

– en muntlig fråga till kommissionen från Josefa Andrés Barea, Kriton Arsenis, Luis Manuel Capoulas Santos, Estelle Grelier, Iliana Malinova Iotova, Guido Milana, Ulrike Rodust, Antolín Sánchez Presedo och Catherine Trautmann för gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater och demokrater i Europaparlamentet, om stigande oljepriser och stöd till fiskare (O-000107/2011 – B7-0311/2011),

– en muntlig fråga till kommissionen från Isabella Lövin för gruppen De Gröna/Europeiska fria alliansen, om kris i fiskeindustrin på grund av de stigande oljepriserna (O-000113/2011 – B7-0313/2011).

  Alain Cadec, frågeställare. – (FR) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! För det första har parlamentet bara ett säte: Strasbourg!

Sedan februari 2011 har priset på olja ökat stadigt, och det har nyligen överstigit 100-dollargränsen. Yrkesfiskare i alla europeiska kustregioner drabbas hårt av denna oljeprisökning.

Driftskostnaderna för fisket stiger verkligen kraftigt när oljepriset ökar. Det är i synnerhet det småskaliga fisket som drabbas hårt. Även yrkesfiskarnas inkomster är beroende av oljepriset. Många experter säger att de är mycket oroade över ökningen av oljepriserna. Jag vill att vi agerar tillsammans för att se till att företagen kan fortsätta sin verksamhet trots de ökade driftskostnaderna.

Med denna fråga och den resolution som följer uppmanar jag medlemsstaterna att hjälpa yrkesfiskarna där det behövs så att de kan fortsätta sitt arbete utan att konkurrensen snedvrids. Jag begär därför att miniminivån för bidrag ökas från 30 000 euro till 60 000 euro per företag. Detta innebär inte alls att parlamentets eller EU:s budget ökas. Stöd av mindre betydelse är bidrag som medlemsstaterna får bevilja sina företag om de anser att detta inte kommer att snedvrida konkurrensen.

Jag kräver lite mer flexibilitet för medlemsstaterna. Jag kräver också att kommissionen analyserar min begäran noga och att man förstår oron i hela sektorn, som måste bevaras och utvecklas. Yrkesfiskarna består av män och kvinnor som behöver en anständig inkomst och det är dem vi måste stödja. Sektorn blir alltmer bräcklig, bland annat till följd av den ökade importen av fiske- och vattenbruksprodukter till EU-marknaden. Det handlar inte bara om ekonomisk vinst. Det ligger i vårt intresse att bevara denna verksamhet. Om vi gör det kan vi utveckla vårt territorium och våra kustregioner, garantera EU:s livsmedelstrygghet och säkra jobben inom sektorn.

  Bastiaan Belder, frågeställare. – (NL) Herr talman! Situationen inom fiskerisektorn är mycket allvarlig. Bränslepriset är högt, men priset på fisk är lågt – faktiskt rekordlågt.

Mina damer och herrar, jag vill uppmärksamma er på fisket av rödspätta. Rödspettafisket är viktigt för mitt land, Nederländerna, men även för Frankrike, Belgien, Storbritannien och Danmark. För några år sedan var bestånden av rödspätta mycket små, vilket resulterade i att det var tillåtet att importera andra plattfiskar tullfritt. Billiga alternativ, inte lika goda heller, men det har inte med saken att göra. I dag finns det tillräcklig med rödspätta och ändå fortsätter den tullfria importen av billig plattfisk. Som en följd av detta säljs färsk rödspätta till priser som ligger långt under inköpspris eller dras tillbaka från marknaden och auktioneras bort. Vilken beklaglig situation! Den tullfria importen av rödspättafiléer måste upphöra. Det är inte bara yrkesfiskarna, utan även processindustrin och marknaden som vill det. Varför? Att yrkesfiskarna överlever är viktigt för affärsmännen, annars kommer de inte att kunna erbjuda rödspätta i sitt sortiment i framtiden.

Vi har alltså ett trängande behov av konkreta åtgärder. Denna kris kräver att EU vidtar beslutsamma åtgärder. Jag uppmanar er att rösta för sådana åtgärder.

  Jörg Leichtfried (S&D). – (DE) (Talaren ställde en fråga (blått kort) till Alain Cadec i enlighet med artikel 149 i arbetsordningen) Herr talman! Jag har en fråga till Alain Cadec om hans inledande kommentar, nämligen om Europaparlamentets förmodade enda säte. Alain Cadec, du har kanske lagt märke till att parlamentet ibland träffas i Bryssel också, att utskotten har sina sammanträden i Bryssel och att förvaltningen i viss utsträckning utförs i Luxemburg. Jag ville bara göra dig uppmärksam på att situationen kanske inte ser ut precis så som du föreställer dig den.

  Alain Cadec, frågeställare. – (FR) Herr talman! Jag ville bara påpeka att fördragen är tydliga i den här frågan. Europaparlamentets säte, det vill säga den kammare där vi befinner oss i dag och resten av veckan, är Strasbourg och enbart Strasbourg.

Vi arbetar förstås i Bryssel. Jag är där två veckor i månaden och precis som ni, mina damer och herrar, har jag gott om tid där och utför mycket arbete där. Men parlamentets – och kammarens – säte är Strasbourg, och så måste det förbli.

  Britta Reimers, frågeställare. – (DE) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! De ständigt stigande oljepriserna utgör en börda för många företag i EU. EU:s yrkesfiskare drabbas särskilt hårt av denna prisökning, eftersom de inte kan kompensera för merkostnaderna genom att öka sin fångst eller genom att ta ut bättre priser.

Den nuvarande politiska situationen i Nordafrika och Mellanöstern har förvärrat problemet. Vi måste därför utreda följderna av de ökade bränslepriserna för ekonomin och sysselsättningen i EU. Vilka sektorer är särskilt i farozonen och vilket slags stöd skulle man kunna ge utan att det snedvrider konkurrensen? Vi uppmanar därför kommissionen att undersöka detta.

Det är viktigt att vi stöder den europeiska fiskeribranschen, bland annat för att inte öka vårt beroende av importer från tredjeländer. Vi står i begrepp att reformera den gemensamma fiskeripolitiken och därför har vi en särskild skyldighet att vara försiktiga och inte agera förhastat i den här frågan heller.

  Ulrike Rodust, frågeställare. – (DE) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Det europeiska fisket befinner sig i djup kris som ledamöterna har sagt. Yrkesfiskare i alla europeiska fiskevatten klagar över det smärtsamma inkomstfallet som kan vara tillräckligt allvarligt för att hota deras existens. Men varför minskar våra yrkesfiskares inkomster? Såvitt jag ser det finns det tre orsaker till detta. För det första minskar fiskbestånden. För det andra ligger det allmänna prisfallet just i det område där fiskbestånden är friska och utbudet är för stort. För det tredje – och det är detta vi är oroade över i dag – är driftskostnaderna högre på grund av ökande råoljepriser.

Vi politiker måste agera här. Vi måste göra vad vi kan för att hjälpa. Jag vill betona att vi bara kan göra det vi kan. Det resolutionsförslag som har lagts fram av Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) lovar mer än vi kan hålla. Man kräver en ökning på 100 procent av taket för stöd av mindre betydelse, från 30 000 euro till 60 000 euro, som ska användas för att finansiera bränslebidrag. Men bränslebidrag är något som många medlemsstater faktiskt inte har råd med. Därför skulle de flesta yrkesfiskare inte få någon hjälp alls av detta.

Dessutom skulle de övriga problemen kvarstå. För det första skulle överfisket faktiskt öka och för det andra skulle det inte lösa problemet med marknadspriserna.

När det gäller ekonomiskt stöd för fisket ser jag ett mycket större problem. Medlemsstaterna använder inte resurserna i Europeiska fiskerifonden (EFF), även om EU betalar 50 procent. Det finns ett trängande behov av att ändra på detta i våra yrkesfiskares intressen.

Låt oss arbeta tillsammans och ta fram en differentierad text till torsdag och tillsammans skapa en förnuftig, hållbar och mindre flärdfull fiskeripolitik.

  Isabella Lövin, frågeställare. – (EN) Herr talman! Jag skulle också vilja tacka min kollega Alain Cadec för att han har gett oss möjligheten att diskutera mycket grundläggande frågor. När det handlar om ökningen av oljepriserna finns det för det första faktiskt två sektorer som redan har undantagits från alla energiskatter och det är luftfarten och sjöfarten – inklusive fisket. Så jämfört med alla andra sektorer i EU påverkas fisket proportionellt sett mindre av de ökade oljepriserna, eftersom de redan har undantagits från all beskattning.

Detta är redan ett dolt stöd som har gjort det möjligt för det europeiska fisket att fortsätta fiska uttömda fiskbestånd. De segment inom fiskerisektorn som har den högsta förbrukningen av fossila bränslen är faktiskt de mest destruktiva segmenten, såsom bomtrålare och bottentrålare. Så miniminivåerna ökades redan tiofaldigt 2008, och detta är också ett stort stöd till sektorn. Ändå avger vi samtidigt massor av löften på den internationella arenan om att minska koldioxidutsläppen med så mycket som 80–95 procent fram till 2050. Vi lovade också i Nagoya att avskaffa miljöskadliga stöd senast 2020. I WTO-förhandlingarna fokuserar vi också på hur vi ska avskaffa snedvridningen av fiskeristödet.

Om EU skulle höja taket för stöd av mindre betydelse just nu tror jag att det sannolikt skulle undergräva EU:s ledande roll i den pågående förhandlingsprocessen och sända en signal till världen om att även andra länder skulle kunna öka sina bränslestöd till fisket, vilket skulle leda till en ond cirkel som ökar belastningen på världens fiskbestånd. Det är absolut inte vad vi behöver just nu. Vi måste vända den trenden och detta skulle sända helt fel signal. Marknaden måste ta de ökande priserna, och detta är vad kommissionen måste inrikta sig på i reformen av den gemensamma fiskeripolitiken.

  Maria Damanaki, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Kommissionen är medveten om den nuvarande situationen i fiskerisektorn. Bränslepriserna är en orsak till de problem vi har, men de är inte den enda orsaken.

För att hantera denna situation uppmanar kommissionen medlemsstaterna att med hänsyn till bränslepriserna utnyttja alla möjligheter som ges genom Europeiska fiskerifonden. Vi har inte utnyttjat dessa möjligheter. Hittills har medlemsstaterna använt mindre än 20 procent av de totala anslagen.

De höga bränslepriserna skulle hanteras bäst genom de åtgärder som finns tillgängliga via Europeiska fiskerifonden som bidrar till att omstrukturera fiskeflottan och tillföra mervärde till fiskeriprodukterna, och därigenom förbättra priserna. Det är troligt att bränslepriserna förblir höga under de kommande åren. Förra veckan föll priserna förstås, men vi kan ändå räkna med att priserna förblir höga.

Därför funderar kommissionen över hur man kan skapa ytterligare incitament för ett mindre bränsleintensivt fiske inom ramen för reformen av den gemensamma fiskeripolitiken och budgetförordningen. Målet är att stimulera en justering av sektorn och att öka dess återhämtningsförmåga gentemot bränslepriserna. Men ett sådant tillvägagångssätt måste respektera principen om att ekonomiskt stöd inte under några omständigheter får öka fiskeriinsatsen.

Det bästa sättet att öka fiskerisektorns återhämtningsförmåga gentemot bränslepriserna är att se till att fisket överensstämmer med den högsta hållbara avkastningen. Detta kommer på medellång sikt att leda till större fiskbestånd. Mer fisk innebär fler fiskemöjligheter, vilket i sin tur innebär högre intäkter för sektorn i allmänhet.

När det gäller höjningen av taket för stöd av mindre betydelse är det ingen ny fråga. Kommissionen utförde redan 2008 en undersökning där man analyserade följderna av att höja taket från 30 000 euro till 100 000 euro per mottagare.

Undersökningen visade att vi inte kunde acceptera detta förslag av främst tre skäl. För det första eftersom en sådan ökning skulle snedvrida fiskeriverksamheten mot mer bränsleintensiva tekniker med större negativ inverkan på havsmiljön. För det andra eftersom större och mer bränsleintensiva fartyg skulle få mer bidrag än mindre och mindre bränsleintensiva fartyg. Jag tror inte att någon här skulle vilja stimulera större fartyg att använda mer bränsle.

Det tredje skälet är mycket viktigare, och några ledamöter har redan nämnt det. Många medlemsstater är nu tvungna att genomföra åtstramningsåtgärder. Därför skulle det endast finnas begränsat politiskt stöd från medlemsstaterna för ett förslag som skulle leda till en ökning av de offentliga utgifterna. Även om stödtaket höjdes skulle många medlemsstater inte ha pengar för att faktiskt kunna utnyttja denna nya möjlighet att använda skattebetalarnas pengar. Om bara vissa medlemsstater höjde stödtaket, skulle detta snedvrida konkurrensen och resultera i olika villkor för flottorna från olika medlemsstater. Detta är det viktigaste skälet av dem alla.

När det gäller minskningen av bränsleskattebefrielsen för fiskeriindustrin som tagits upp av de Gröna, kan vi inte acceptera det. Denna fråga kan inte hanteras ordentligt enbart genom EU-lagstiftning, utan måste diskuteras på global nivå. Att beskatta bränsle som endast köpts i EU-hamnar skulle leda till massiva konkurrenssnedvridningar till nackdel för EU-flottorna. Det skulle även skada EU-hamnarna, eftersom många fartyg helt enkelt skulle köpa bränsle utanför EU. Därför uppmanar vi medlemsstaterna att utnyttja våra fonder.

  Carmen Fraga Estévez, för PPE-gruppen. – (ES) Herr talman! I väntan på de föreslagna reformerna av den gemensamma fiskeripolitiken vill Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) än en gång framföra sin bestörtning över det ekonomiska läget i fiskerisektorn.

Till dess att förslaget om en ny gemensam organisation av marknaderna har lagts fram kommer sektorn inte att ha något större manöverutrymme när de sätter sina priser. Importbestämmelserna – och en stor del av importen kommer från olagligt fiske – fortsätter att skapa orättvis konkurrens för EU-produktionen. Nya övervakningsskyldigheter gör att företagen måste använda mer resurser och den allmänna krisen stimulerar inte direkt ökad konsumtion av kvalitetsprodukter. Till detta måste man lägga den uppåtgående trenden för bränslepriserna, som än en gång hotar företag som redan har lyckats överleva krisen 2008.

Man planerar långtgående reformer av den gemensamma fiskeripolitiken, och med tanke på detta och de ständigt minskade strukturstöden skulle många företag behöva likviditet för att omstrukturera eller anpassa sig inför 2013.

Därför har vi lagt fram denna muntliga fråga och detta resolutionsförslag för parlamentet, under förutsättning att detta stöd inte kostar EU:s budget någonting, och att den ökning av stödet som behövs dessutom ligger på ungefär samma nivå som stödet till andra sektorer, såsom transport- och jordbrukssektorn. Vi vill inte hamna i en situation som den 2008, då vi diskuterade det åtgärdspaket som godkändes i yttersta nöd av kommissionsledamot Joe Borg.

Kommissionsledamot Maria Damanaki, jag har även något att säga dig. Det är sant att en del medlemsstater kan ge den här typen av stöd medan andra inte har möjlighet att göra det, vilket enligt din mening kommer att ge upphov till skillnader i villkoren. Men skillnaderna skapas faktiskt genom att vissa medlemsstater inte medfinansierar Europeiska fiskerifonden, och det är något som är allmänt godtaget. Det som behövs är stöd, och alla medlemsstater som vill försvara sina sektorer kommer också att ha möjlighet att göra det.

  Catherine Trautmann, för S&D-gruppen. – (FR) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Yrkesfiskare har berättat för oss att det blir allt svårare för dem att livnära sig på sitt arbete.

Förutom den synnerligen smärtsamma situation de befinner sig i med minskade fiskekvoter och planer på utträde ur flottan kommer nu dessutom problemet med kraftigt stigande oljepriser. Även om priset har minskat något fortsätter det att fluktuera, och under två år har den här situationen nu påverkat vardagen för alla våra europeiska yrkesfiskare, i synnerhet små företag och inom kustfisket.

Situationen är oerhört bekymrande, och vi är angelägna om att visa yrkesfiskarna att vi stöder dem fullt ut. För att göra det uppmanar vi kommissionen att höja taket för de stöd av mindre betydelse som de kan beviljas för att hjälpa dem att hantera den här krisen. Detta är helt enkelt en tillfällig åtgärd som är motiverad på grund av den allvarliga situationen.

Kommissionen reagerade redan 2007 på ett liknande fenomen, och inför denna nya pristopp vill vi veta vilka konkreta åtgärder – du har redan detaljerat beskrivit några av dem – som kommissionen har för avsikt att vidta. Vi anser också att det är avgörande, som Carmen Fraga Estévez sade, att kontrollera att medlemsstaterna utnyttjar alla medel som för närvarande avsatts genom förordningen.

Vid en tidpunkt då den framtida gemensamma fiskeripolitiken verkar ta form, tror jag inte att våra yrkesfiskare motsätter sig förändring, tvärtom. Många av dem sade till mig att de var villiga att göra en insats, särskilt när det handlar om att bevara bestånden. Detta är i själva verket ett gemensamt ansvar. För att kunna göra den insatsen får de inte drabbas av externa faktorer som inte har något med deras verksamhet att göra och som de absolut inte har någon kontroll över.

Fru kommissionsledamot, ett snabbt och effektivt svar från dig i den här frågan skulle sända en signal som skulle bidra till att stärka de – som vi vet – historiskt bräckliga kopplingarna mellan kommissionen och yrkeskåren.

  Chris Davies, för ALDE-gruppen. – (EN) Herr talman! I dag kväver vi stöd för yrkesfiskare på grund av ökade bränslepriser, i morgon kommer det att vara jordbrukarna och efter det kommer lastbilschaufförerna och flygbolagen och sedan kanske bensinstationsägarna? Deras intäkter har minskat på grund av att bränslepriserna har stigit.

Alla drabbas när bränslepriserna stiger. Låt oss subventionera varandra! Det är nonsens alltihop. Det är amerikanskt valfläsk – sektorsspecifika krav – som har förts till Europaparlamentet. Men vad denna debatt verkligen avslöjar är att när alla säger att vi borde ha en hållbar fiskeripolitik, förstår vissa personer i själva verket inte ordet ”hållbarhet”. De förstår faktiskt inte vad det betyder.

Kommissionen har tydligt klargjort att de förstår att fiskeribranschen inte är ekonomiskt livsduglig i vissa avseenden, men det beror inte på de ökade bränslepriserna. Det beror på de ohållbara fiskerimetoder som har använts i flera decennier. Om marknaden är ansträngd, om yrkesfiskarna inte kan överföra verksamhetskostnaderna direkt på konsumenterna, då är detta något vi borde utreda. Vi måste se till att det finns en direkt koppling mellan priset på fisk och kostnaden för konsumenterna, men att faktiskt subventionera ohållbara metoder är inte lösningen för att minska det överfiske som har orsakat de ekonomiska problemen i första hand. För en månad sedan, när Alain Cadec presenterade sin fråga för kommissionsledamoten, sade hon att hon inte tänkte stödja subventioner för att kompensera för de ökade bränslekostnaderna. Det har hon upprepat i dag och jag för min del är glad över att höra hennes ord.

  Marek Józef Gróbarczyk, för ECR-gruppen. – (PL) Herr talman! En gemensam fiskeripolitik som i första hand bygger på miljöskydd måste göra det möjligt att bevara förvaltningen och utvecklingen av det europeiska fisket på en hållbar nivå. Fisket är en särskilt viktig del av ekonomin, men man bör också betona att fisket har ett kulturellt värde som förs vidare från generation till generation. Därför bör den gemensamma fiskeripolitiken ha som mål att bevara detta värde.

Ur ekonomisk synvinkel är det viktigt att bevara en lämplig ekonomisk balans. När det gäller den drastiska ökningen av bränslepriserna i Europa som har bidragit till branschens sammanbrott, bör den gemensamma fiskeripolitiken omfatta en mekanism som skyddar yrkesfiskarna från okontrollerade prisökningar i situationer som dessa. EU kan inte tillåta att ytterligare en gren av den europeiska sjöfartsindustrin flyttar till Fjärran Östern, såsom är fallet med varvsindustrin och sjötransporten. Vi bör beakta att Island inte vill gå med i EU just på grund av att landet har reservationer mot den gemensamma fiskeripolitiken.

Med hänsyn till ovanstående bör vi avsevärt påskynda reformen av den gemensamma fiskeripolitiken och agera för att skydda miljön och garantera lämpligt skydd för yrkesfiskarna. Än en gång uppkommer frågan om vi bör regionalisera fiskeriindustrin och om de enskilda medlemsstaterna bör ha mer inflytande över den gemensamma fiskeripolitiken, om än på ett balanserat sätt. Det är också viktigt att återigen framhålla att den gemensamma fiskeripolitiken inte kommer att fungera som en följd av krisen och den ekonomiska instabiliteten, och yrkesfiskarna lämnas därmed åt sitt öde.

  Jean-Paul Besset, för Verts/ALE-gruppen. – (FR) Herr talman! Jag måste säga att jag är ganska nöjd med Maria Damanakis svar på den här frågan om följderna för yrkesfiskarna av de stigande oljepriserna.

Det handlar i själva verket om politisk konsekvens inom EU och om en viktig strukturell trend, nämligen ökningen av oljepriset på grund av oljebrist – och vi vet alla att den har kommit för att stanna. Vi kan därför inte komma med en kortsiktig, tillfällig lösning genom att öka subventionerna i linje med de skiftande oljepriserna. Detta handlar om politisk logik. EU måste stå fast vid de principer och mål det har satt upp, nämligen att bekämpa den globala uppvärmningen som en prioriterad fråga och minska växthusgasutsläppen orsakade av fossila bränslen.

EU bör därför undvika att sända en motsatt signal och föra en motstridig politik. Att se till att ett dödsdömt energisystem överlever hjälper inte yrkesfiskarna. Även de kommer ofrånkomligen att slås ut som en följd av det. I stället bör de få möjligheten att omplacera sina fiskeriresurser och på nytt inrikta sina produktionsfaktorer på energisnål utrustning. Subventionerna bör kanaliseras till dessa områden och inte till kortsiktigt stöd fastställt efter varierande oljepriser.

  Jarosław Leszek Wałęsa (PPE). – (PL) Herr talman! Vi behandlade dagens fråga redan 2008. Vid den tidpunkten uttryckte Europaparlamentet sin solidaritet med yrkesfiskarna och uppmanade kommissionen att utarbeta specifika förslag i syfte att lindra situationen i regioner som till största delen förlitar sig på fiske. Statistiken visar tydligt att från 2003 har kostnaderna för fisket i EU ökat mer än tredubbelt, och den plötsliga höjningen av bränslekostnaderna innebär att yrkesfiskarna för närvarande måste investera 40 procent mer av sina medel så att den färska fisken kan nå konsumenterna så snabbt som möjligt.

De senaste månadernas plötsliga ökning av bränslekostnaderna på världsmarknaderna är utan tvekan det främsta skälet till att situationen abrupt har förvärrats. Ökningen av bränslepriserna omvandlas direkt till minskade vinster för yrkesfiskarna, eftersom deras fartyg drivs med dieselmotorer. Vi har alltså en ond cirkel. Yrkesfiskarna försöker kompensera för bränsleprishöjningen genom att öka fångstvolymen och fiska i fångstområden längre bort, vilket i sin tur innebär att fartygen drar mer bränsle. Därför finns det ett trängande behov av att kommissionen vidtar ytterligare åtgärder och höjer taket för stöd av mindre betydelse, som min politiska grupp föreslår, från 30 000 euro till 60 000 euro per företag under en treårsperiod. Detta är ett känsligt förslag som i den rådande situationen skulle hjälpa en sektor som brottas med ekonomiska svårigheter och trygga den sociala och ekonomiska utvecklingen.

  Josefa Andrés Barea (S&D). – (ES) Herr talman! Att vi har tagit oss tid för denna fråga under detta sammanträde, vars föredragningslista knappast saknar frågor att debattera, visar vilken betydelse parlamentet fäster vid ökningen av oljepriserna och hur detta påverkar fiskerisektorn.

Priset per fat har ökat med 63 procent sedan 2007. Det är sant att det har fallit i dag, men jag tror inte att det har fallit tillräckligt för att vara hållbart.

Vi i gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater i Europaparlamentet är oroade över hur krisen påverkar sektorn, och vi är övertygade om att lösningen på problemen är åtgärder på EU-nivå, vilket flera ledamöter och olika medlemsstaters regeringar redan har krävt.

Vi kräver därför att den här situationen hanteras med en effektiv och opartisk mekanism som möjliggör krisåtgärder på EU-nivå.

År 2007 infördes de minimis-åtgärder. Vi ber dig inte om de minimis-åtgärder, kommissionsledamot Maria Damanaki. Vi ber dig om att se till att medlen ur Europeiska fiskerifonden tillgängliggörs och att du ser till att den blir flexiblare, på grund av vissa medlemsstaters oförmåga – som ni har erkänt – att bidra med pengar och lösa problemet.

Låt oss hoppas att kommissionen lyckas utforska nya vägar, konkreta förslag, så att Europeiska fiskerifonden kan användas för att hjälpa flottans hårdast drabbade segment, som är småskaliga yrkesfiskare och hantverkskustfiskare samt yrkesfiskare som arbetar från avlägsna hamnar.

Jag skulle vilja be kommissionsledamoten att undersöka möjligheten att inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken – som du har föreslagit – införa nya åtgärder för att begränsa fiskets bränsleberoende, som är överdrivet. Jag ber dig också att ta ställning för den nödvändiga förbättringen av produktförsäljningen. Allt detta måste betraktas utifrån den hållbarhetsståndpunkt du har talat om och även ur miljömässig och social synvinkel, men det måste också betraktas från den andra sidan – och det är också viktigt – det vill säga den mänskliga sidan, för yrkesfiskare som har drabbats hårt.

Vi ser detta som en krisåtgärd, och vi anser att kortsiktiga flexibilitetsåtgärder kunde ge andrum åt en sektor som har drabbats hårt.

  Izaskun Bilbao Barandica (ALDE). – (ES) Herr talman! Det finns ett trängande behov av konkreta åtgärder för att minska den inverkan som de ökade bränslepriserna har på fiskerisektorn.

Denna sektor arbetar med allt knappare resurser, får ut allt lägre priser och står inför en betydande konkurrens från tredjeländer som definitivt snedvrider marknaden. Jag stöder därför alla nödvändiga åtgärder som inte orsakar några kostnader för medlemsstaternas budgetar.

Men med tanke på sektorns beroende av fossila bränslen och den nya reformen, bör man överväga insatser som kompletteras av en innovativ politik utöver de insatser som redan har gjorts hittills, för att göra fiskeriflottan mer energieffektiv. Att stödja forskning på det här området innebär nämligen även ett åtagande för lönsamhet och att skapa möjligheter sektorer som är beroende av energimarknaden, till exempel varvsindustrin, så att de kan överleva och förnya sig i framtiden.

  Rareş-Lucian Niculescu (PPE). – (RO) Herr talman! Vi måste inse att de höga råoljepriserna har kommit för att stanna och att vi aldrig kommer att återvända till den tid då råoljan kostade 30–40 US-dollar per fat. Den billiga råoljans epok är förbi. År 2011 kommer det genomsnittliga minimipriset fortfarande att vara 80-100 US-dollar per fat. Under dessa omständigheter räknar man med att de negativa följderna för ekonomin fortsätter. Nya åtgärder måste vidtas i fiskerisektorn, och man måste då särskilt ha i åtanke att europeiska yrkesfiskare är utsatta för hård global konkurrens.

Fiske är den enda livsdugliga ekonomiska aktiviteten i många regioner, och det är viktigt när det handlar om att bevara antalet arbetstillfällen. Som jag har påpekat måste vi räkna med att oljepriserna förblir höga, och detta ekonomiska klimat påverkar främst dem som arbetar med småskaligt fiske. Detta samband väcker följande mycket viktiga fråga: vilken framtid har den gemensamma fiskeripolitiken och Europeiska fiskerifonden? Om fonden inte utnyttjas särskilt mycket innebär det att den måste ses över och reformeras.

  Kriton Arsenis (S&D). – (EL) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Det kommer faktiskt inte att finnas något fiske om vi inte stoppar sammanbrottet inom fisket, inom våra fiskbestånd. Men det är också viktigt för oss att titta på vad som händer just nu med våra yrkesfiskare. Det är sant att småskaliga yrkesfiskare, kustfiskare, drabbas hårt just nu.

Vi diskuterar att utvidga en åtgärd som de i själva verket sällan får åtkomst till. Till följd av den ekonomiska krisen kommer de flesta länderna i Medelhavsområdet inte att kunna utnyttja stöd av mindre betydelse. Detta är ett faktum. Å andra sidan måste vi se hur vi kan använda Europeiska fiskerifonden för att främja och hjälpa länder som är mitt uppe i den allvarliga ekonomiska krisen att övervinna dessa problem, så att de i sin tur kan hjälpa sina yrkesfiskare.

Jag är personligen för en höjning av taket för stöd av mindre betydelse, på vissa villkor. Vi måste fokusera på småskaliga yrkesfiskare, på småskaligt fiske och kustfiske. Vi måste fokusera på yrkesfiskare som använder lämpliga, hållbara fiskemetoder. Slutligen måste vi inrikta oss på att se till att finansieringen inte resulterar i en ökning av fisket och att dessa åtgärder inte riskerar det europeiska fiskets miljömässiga och sociala livsduglighet. Vi måste även se till att det europeiska fisket inte avskräcks från att bli effektivare.

Fru kommissionsledamot, jag håller med dig om att vi måste se hur vi bättre kan utnyttja Europeiska fiskerifonden och särskilt hur vi kan hjälpa länder som inte längre har egna medel att bidra med att ändå bidra aktivt på något sätt.

  Iliana Malinova Iotova (S&D). – (BG) Herr talman! I den nya gemensamma fiskeripolitiken ställde vi upp ett antal villkor och krav för att garantera ett hållbart och ansvarsfullt fiske. Samtidigt är yrkesfiskare beroende av vädrets nycker och den orättvisa konkurrensen. Under senare år har de också ställts inför ett annat enormt problem – de ständigt stigande oljepriserna. Alla dessa faktorer har gjort det nästan omöjligt att bedriva denna form av verksamhet.

Principen om stöd av mindre betydelse är avsedd att tillämpas fram till 2013. Det är dags att granska den om vi verkligen tänker på sektorns framtidsutsikter. Bränslepriserna har tredubblats, vilket naturligtvis har väckt frågan om huruvida EU-lagstiftningen är fullgod och lämplig för den ekonomiska verkligheten och om den tillgodoser de europeiska yrkesfiskarnas behov. I detta avseende väntar jag på att kommissionen granskar det nuvarande tillämpliga taket på 30 000 euro och ökar detta belopp avsevärt.

Men det står ytterligare en fråga på spel. Kommissionen måste också överge sina rena kontrollfunktioner när det handlar om att bevilja statligt stöd och aktivt uppmuntra medlemsstaterna att utnyttja det. Varför är detta viktigt? Vissa länder i EU föredrar att inte nämna detta instrument, eftersom det innebär ytterligare en börda för deras nationella budgetar. Å andra sidan när de utövar påtryckningar på fiskerisektorn använder de Bryssel för att rättfärdiga sig själva. Bara en ytlig analys visar att Bulgariens yrkesfiskare inte ens vet att det finns ett sådant instrument och en sådan förordning. Sektorsorganisationer har lämnat in ett antal förfrågningar om beviljande av statligt stöd för att hjälpa sektorn, men de är helt omedvetna om förordningen om stöd av mindre betydelse. Medlemsstaterna oroar sig för att de måste bevilja dessa slags stöd nu när effekten av de höga oljepriserna måste lindras, vilket inte bara väcker frågor kring de höga priserna, utan även om sektorns överlevnad i allmänhet.

Dessutom har vi också problemet med de betungande förfarandena vid utnyttjandet av EU-fonderna, inklusive de fonder som anges i förordningen om stöd av mindre betydelse.

Därför skulle jag vilja lägga till min fråga till dem som har ställts av de andra ledamöterna, och jag tackar Alain Cadec för att han tagit initiativ till denna debatt i dag. Hur ska kommissionen stimulera medlemsstaterna att utnyttja instrumenten i förordningen om stöd av mindre betydelse? Vilka åtgärder tänker kommissionen vidta för att uppnå en balans mellan kontrollen av utnyttjandet av fonderna och deras tillgänglighet för EU:s yrkesfiskare?

  Antolín Sánchez Presedo (S&D). – (ES) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! De stigande oljepriserna är en strukturell trend som beror på produktionsbegränsningar gentemot en ökande global efterfrågan. De senaste årens instabilitet har slagit hårt mot sektorn och har försvårat en gradvis anpassning. Vi behöver därför åtgärder för att stoppa kostnadsökningarna inom fisket, som ofta är plötsliga, och för att förhindra att sektorns redan besvärliga situation förvärras.

När förordningen om stöd av mindre betydelse antogs 2007 var det tänkt att den inte skulle påverka handeln eller snedvrida konkurrensen. Det finns ett behov av att utvärdera dessa aspekter och att gå mot en mer genomgripande lösning i linje med ramdirektivet om en marin strategi och Europa 2020-strategin som ett led i reformen av den gemensamma fiskeripolitiken.

Jag anser att ett sammanhängande svar skulle öka sektorns strukturanpassningskapacitet och samtidigt hjälpa de mest sårbara aktörerna, särskilt små och medelstora producenter. Att lindra sektorns situation på kort sikt med åtgärder som dem som kommissionsledamoten föreslår om att mobilisera och stimulera utnyttjandet av Europeiska fiskerifonden verkar positivt i mina ögon, och jag anser att detta bör vara förenligt med andra åtgärder och långsiktiga åtgärder för ökad stabilitet.

  Estelle Grelier (S&D). – (FR) Herr talman, mina damer och herrar! EU:s yrkesfiskare står som vi vet inför tre stora problem. För det första har ett mycket komplicerat och illa omtyckt kvotsystem tvingat dem att använda mycket restriktiva metoder. För det andra ger bristen på utbildningsmöjligheter och yrkets uppfattade prestigeförlust upphov till avsevärda rekryteringsproblem. För det tredje – och detta är den fråga vi diskuterar i dag – förvärrar de stigande oljepriserna driftsförhållandena i denna krisdrabbade sektor ännu mer.

Mellan 2008 och 2010 förlorade exempelvis franska yrkesfiskare 100–200 euro i intäkt per vecka som ett resultat av de varierande oljepriserna, även om deras omsättning förblev densamma.

Som vald företrädare från en hamnstad stöder jag på det bestämdaste de ledamöter som kräver att kommissionen godkänner att taket för stöd av mindre betydelse höjs. Denna åtgärd skulle lätta trycket på yrkesfiskarna och därigenom göra det möjligt för dem att kunna livnära sig på sitt arbete. Men tvärtemot det som har sagts så skulle det inte påverka påfyllningen av fiskbestånden.

Den framtida reformen av den gemensamma fiskeripolitiken måste få stöd från yrkesfiskarna. Att visa dem i dag – på Europadagen inte minst – att EU är uppmärksamt på deras behov skulle redan det vara en bra start, fru kommissionsledamot.

  João Ferreira, frågeställare. – (PT) Herr talman, fru kommissionsledamot! De avsevärda höjningarna av bränslepriserna har allvarligt förvärrat krisen inom fiskerisektorn – inte minst dess ekonomiska livsduglighet – och de redan knappa inkomsterna för dem som arbetar i sektorn har minskat markant. Den nuvarande säljdynamiken tillåter inte att variationer i kostnaderna för produktionsfaktorerna, däribland bränsle, påverkar priset på fisken, och bland annat den nuvarande importpolitiken bidrar till detta. De genomsnittliga första försäljningspriserna har stagnerat eller sjunkit under flera år, utan att detta återspeglas i sänkta priser för slutkonsumenterna.

Den nuvarande gemensamma organisationen av marknaden för fiskeriprodukter har inte bidragit i tillräcklig utsträckning till att förbättra de första försäljningspriserna, eller till att bättre fördela mervärdet i sektorns värdekedja. Den ekonomiska situationen för ett stort antal företag har förvärrats på senare år, vilket har lett till att många av dem har upphört med sin affärsverksamhet. Det finns en verklig risk för att tusentals fiskeriföretag går under och att tusentals jobb går förlorade på grund av de stigande bränslepriserna. Kustfisket och det småskaliga fisket är särskilt sårbara och utgör mer än 90 procent av flottan i vissa medlemsstater, såsom Portugal. Under dessa omständigheter är kommissionens passiva inställning och dess vägran att vidta nödvändiga åtgärder – en inställning som du har bekräftat här i dag, fru kommissionsledamot – fullkomligt skandalös.

Kommissionen kan endast tänka sig en lösning på de problem som fiskerisektorn står inför och det är att utan åtskillnad minska antalet fartyg, vilket är samma sak som att bota sjukdomen genom att döda patienten. Det är viktigt att påpeka att när sådana nedskärningar gjordes tidigare utan att man tog hänsyn till flottornas egenart – fiskbeståndens situation i varje fall och varje lands konsumtionsbehov – löste man inte några av de problem som sektorn nu står inför. Det koncentrerade bara ägandet och verksamheten inom sektorn till EU-nivå.

Det krävs därför krisåtgärder som omedelbart tillgodoser sektorns socioekonomiska behov på lämpligt sätt, t.ex. att inrätta en garantifond som betalas på EU-nivå och som garanterar bränsleprisernas stabilitet och utnyttjande av alla ekonomiska möjligheter och marginaler i EU:s budget för att finansiera extraordinära stödåtgärder för sektorn. Men när vi å ena sidan tar hänsyn till den strukturella trenden för oljeprisökningarna och å andra sidan kraven på miljömässig hållbarhet finns det också ett behov av åtgärder som tryggar sektorns lönsamhet på medellång och lång sikt.

Det behövs mekanismer för att förbättra de första försäljningspriserna och för att främja en rättvis och lämplig fördelning av mervärdet i sektorns värdekedja. Europeiska fiskerifonden måste effektivt och kraftigt stödja förnyelsen och moderniseringen av fiskeflottorna, inte minst genom att göra de olika fiskemetoderna mer selektiva och genom att ersätta motorerna av säkerhets-, miljöskydds- och bränsleeffektivitetsskäl.

Förutom skatteåtgärder på medlemsstatsnivå krävs det lösningar på EU-nivå, så att vi inte förvärrar de skillnader som redan finns i dag mellan medlemsstaterna och som ökar på grund av den allvarliga sociala och ekonomiska krisen som drabbar de mest sårbara ekonomierna särskilt hårt.

  Gabriel Mato Adrover (PPE). – (ES) Herr talman! Det bästa med att ställa en fråga är att du får ett svar, även om svaret i det här fallet på sätt och vis kan betraktas som en besvikelse.

Fiskerisektorn befinner sig helt klart i kris. Yrkesfiskarnas inkomster blir lägre för varje dag, vilket ofta gör det svårt för dem att fortsätta sin verksamhet. Vi talar inte om dolda subventioner eller ohållbara metoder. Vi talar om problem som kräver vårt fulla stöd. Vi tar upp frågan gång på gång och att upprepa ett rimligt krav, som Alain Cadec har gjort, kan man inte klandra: han är konsekvent.

Ingen har föreslagit att fiskeriinsatserna bör ökas. Vi förstår inte varför åtgärder som just är avsedda för nödsituationer avvisas. Vi föreslår bara att kommissionen inte vänder en sektor ryggen som är i trängande behov av stöd, och i dag är den lämpligaste lösningen en ökning av stöden av mindre betydelse.

  Luís Paulo Alves (S&D). – (PT) Jag vill också instämma med alla här som har framfört sin oro över yrkesfiskarnas låga inkomster som har förvärrats av de historiska höga bränslepriserna, särskilt under de senaste månaderna.

Som det helt riktigt har sagts här har bränslekostnaderna en mycket stark inverkan på våra små och medelstora rederiers överlevnad, och detta förvärrar allvarligt de redan knappa inkomsterna från fisket i synnerhet. Bränslepriser som stiger i spiral har också starkt negativa effekter genom minskat resande, dåliga inkomster för yrkesfiskare som förvärras av låga första försäljningspriser, ökad import till EU av skaldjur och fiskprodukter från tredjeländer samt att människor slutar arbeta i sektorn på grund av de ekonomiska svårigheterna, vilket i sin tur leder till fler förlorade arbetstillfällen.

För att förhindra att krisen förvärras måste vi därför vidta åtgärder mot problemen i fiskerisektorn – snabba och långtgående åtgärder. Kommissionen borde därför svara positivt med kort- och långsiktiga åtgärder för att hantera de negativa villkor sektorn står inför och de allvarliga inkomstförluster som våra yrkesfiskare upplever.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE). – (EN) Herr talman! Låt oss vara tydliga. EU:s fiskeflottor måste omedelbart gå från energiintensiva, miljöskadliga fiskefartyg och fiskeutrustning och att i stället börja använda mer gynnsamma metoder som kräver mindre energi och som är hållbarare på lång sikt – miljömässigt, socialt och ekonomiskt.

Därför anser jag att man sänder fel signal under reformen av den gemensamma fiskeripolitiken om man beviljar mer offentliga medel till fiskerisektorn som svar på de stigande bränslepriserna. Detta skulle bara ge fartygsägarna incitament för att använda ännu starkare och mer bränsleslukande motorer. Därför anser jag att det är ett stort misstag.

Det har redan sagts att det inte finns något konjunkturmässigt eller strukturellt problem och – på denna punkt måste vi också vara tydliga – de nuvarande siffrorna visar att 70 procent av fiskbestånden är överfiskade. Alla åtgärder vi kan vidta för att minska överfisket är därför positiva. Alla åtgärder som får motsatt effekt skulle vara ytterst negativa.

  Jacky Hénin (GUE/NGL). – (FR) Herr talman! Två av mina kolleger tog nyss upp frågan om hållbarhetsproblemet och att vi måste subventionera vissa sektorer, eftersom de yrkesverksamma inte tjänar tillräckligt för att överleva. Ändå måste vi göra raka motsatsen. Yrkesfiskarna ber bara om en sak. Att kunna livnära sig på sitt arbete och att kunna utföra sitt jobb. Om olja är ett periodiskt problem nu, kommer det att vara det i framtiden också. Vi måste investera i forskning för att utveckla billigare motorer som förbrukar mindre olja.

Men den reform som är på väg i dag handlar om att krossa alla små yrkesfiskare, alla dem som förbrukar mindre olja, så att de rikaste kan bli ännu rikare. Detta är sant, för efter varje reform ser vi ett stadigt fall i fiskpriset, trots att fisken aldrig har varit så dyr hos fiskhandlarna – vissa fisksorter ligger i själva verket inte i konsumenternas prisklass.

Det viktiga är att reformera kvotsystemet, men också att reformera och granska metoderna inom yrket som innebär att små aktörer oupphörligt drabbas samtidigt som stora aktörer blir allt rikare!

  Andrew Henry William Brons (NI). – (EN) Herr talman! Ökningen av bränslepriserna har skapat ytterligare ett problem för yrkesfiskarna, men det är bara det senaste problemet, inte det första. För den brittiska fiskeflottan är EU-medlemskapet det största problemet.

Storbritannien ger EU 70 procent av sitt fiske, men får endast 13 procent av kvoterna. Vore det inte rättvist om Storbritannien fick en mer proportionerlig andel? Vikten på den torsk som landas i Storbritannien har till exempel minskat från 300 000 ton innan vi gick med i dåvarande EEG till bara 7 000 ton i dag. Brittiska yrkesfiskare drabbas av ytterligare minskningar av antalet dagar till sjöss och utkonkurreras långsamt.

På lång sikt vill brittiska yrkesfiskare lämna EU, och på kort sikt kräver de en rättvis behandling i den gemensamma fiskeripolitiken. Brittiska yrkesfiskare måste som inhemska fiskare få ett ökat antal dagar till sjöss. Vi har hört om ohållbart fiske, men de brittiska vattnen överfiskas inte av brittiska flottor. Problemet är att brittiska fiskevatten har gjorts tillgängliga för alla.

  Maria Damanaki, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Som svar till ledamöterna kan jag säga att jag förstår er oro. Jag delar er oro över yrkesfiskarnas dåliga inkomst, särskilt de som äger små fartyg i kustregionerna. Men har detta problem orsakats av de stigande bränslepriserna? Är ni säkra på det? Vi har diskuterat detta problem gång på gång och vi har insett att problemet fanns redan innan priserna steg.

Jag förstår förstås att de stigande bränslepriserna kan förvärra problemet, men den största orsaken till problemet har alltid varit överfisket – att fiska över de fastställda gränserna kan inte resultera i sunda fiskbestånd. Vi har diskuterat detta och detta är det främsta problem vi måste lösa genom reformen av den gemensamma fiskeripolitiken.

Nu diskuterar vi förstås bränslepriserna. Detta är ett problem, och vi måste diskutera hur vi kan hantera det. Det enda sättet att hantera detta problem permanent är att förbättra sektorns återhämtningsförmåga i förhållande till de stigande bränslepriserna. Detta är det enda sättet, för vi kan inte vara säkra på hur bränslepriserna utvecklas. Låt mig ge er ett exempel på vad som skulle kunna hända. I Belgien genomfördes förbättringar av motorerna i fartygsflottan efter den senaste krisen, och nu har de minskat flottornas bränsleutgifter med 20 procent. Det är denna väg vi måste gå, och det är detta vi försöker åstadkomma.

När det gäller era förslag finns det förslag till kommissionen om att höja taket för stöd av mindre betydelse. Låt oss titta på det här problemet. Vad går stödtaket ut på? Det är taket för det stöd som medlemsstaterna kan ge sin fiskerisektor. Om kommissionen nu höjer taket, innebär det att bara medlemsstater med en sund budget kan bevilja detta. Detta skulle alltså leda till att vi skapar ännu ojämnare villkor i vår sektor som gynnar de rikaste länderna. Låt mig uttrycka detta tydligt så att vi förstår situationen.

Om vi höjer taket är det bara de större fartygen som kommer att dra fördel av det. Jag är förvånad över att vissa ledamöter – jag förväntade mig inte att de skulle säga detta – ber mig om att höja detta tak. Medlemsstaterna kan ge sitt eget statliga stöd. De rika medlemsstaterna kan ge det redan nu.

När det gäller fonderna vill jag förklara en sak. Medlemsstaterna utnyttjar endast 20 procent av finansieringen. Vissa ledamöter säger till mig att det är vår finansiering som är problemet, eftersom medlemsstaterna inte kan använda medlen på det sätt de vill. Men vi är flexibla. Medlemsstaterna kan omplacera sin finansiering – det kan alla medlemsstater göra. Endast Italien har begärt omplacering, och det har vi godkänt. Varför försöker ni inte övertala medlemsstaterna – regeringarna i era länder – att utnyttja fonderna korrekt? Om vi verkligen vill hjälpa, och om det förekommer problem med upptaget av finansieringen, finns jag här för att underlätta för alla. Men hittills har inga sådana ansträngningar gjorts.

För att besvara frågorna mycket direkt kan jag säga att ja, det finns medel, ja, medlemsstaterna kan använda dem och ja, medlemsstaterna kan bidra med sina egna medel till taket för stöd av mindre betydelse. Om jag ändrar situationen kommer det endast att leda till att vi snedvrider den rättvisa konkurrensen mellan medlemsstaterna och mellan små och större fartyg. Det måste vi inse. Det finns förstås ett allmänt problem, och med avseende på vår reform kan vi diskutera vad vi kan göra för att hjälpa i synnerhet vårt småskaliga fiske. Vi kan även diskutera alla andra förslag, men förslaget om att höja taket för stöd av mindre betydelse är inte lösningen.

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum torsdagen den 12 maj 2011 kl. 12.00.

(Sammanträdet avbröts i några minuter.)

Skriftliga förklaringar (artikel 149)

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Europeiska yrkesfiskare – och särskilt yrkesfiskarna i de medlemsstater som har de största ekonomiska svårigheterna, exempelvis Portugal – befinner sig i en svår ekonomisk situation som har förvärrats av de stigande bränslepriserna. För att hantera denna situation måste kommissionen vidta krisåtgärder för att hjälpa yrkesfiskarna. I detta syfte bör kommissionen tillåta att det stöd som medlemsstaterna kan tilldela yrkesfiskare höjs tillfälligt under tre år från 30 000 euro till 60 000 euro. Vidare bör yrkesfiskarna kunna få bidrag från Europeiska fiskerifonden, särskilt för att göra fisketeknikerna mer selektiva och byta ut motorerna av säkerhets-, miljö och/eller bränsleeffektivitetsskäl. Dessa åtgärder bör särskilt riktas mot småskaligt fiske och kustfiske. Slutligen är det avgörande att det finns regleringsmekanismer för att förbättra de första försäljningspriserna och skapa en rättvis och lämplig fördelning av mervärdet i fiskerisektorns värdekedja som avspeglar de priser som betalas till producenterna.

  Jim Higgins (PPE) , skriftlig. – (EN) De nuvarande höga oljepriserna har fått allvarliga följder för yrkesfiskarnas driftskostnader, och vissa har till och med tvingats upphöra med sin verksamhet. Efter antagandet av en resolution den här veckan är jag glad över att parlamentet uppmanar kommissionen att införa krisåtgärder, som omfattar att höja det nuvarande taket för det statliga stödet från 30 000 euro till 60 000 euro per företag under en övergångsperiod på tre år.